Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
1
N:o 20.
Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1898, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande statens jernväg strå fik.
(R. A.)
I.
1 statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att för år 1899 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af
nya byggnader och anläggningar vid statens jernväg strafik, 1,357,000 kronor,
med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under
innevarande år af tillgäng-liga medel utanordna 304,400 kronor.
Af det vid ofvannämnda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 14 sistlidne januari inhemtas, att det
sålunda äskade anslagsbeloppet skulle användas på följande sätt:
Vid Jerfva:
Utvidgning af spårsystemet.................................................... 4,000 kronor.
Med anledning af det i förhållande till trafikens nuvarande omfattning
begränsade spårutrymmet vid denna station mötte ofta svårigheter
vid utförande af vagnsvexlingar, hvilket åter hade till följd, att
tåg försenades. Då det derjemte vore af stor betydelse för tåganordningen,
att vid vissa tillfällen å stationen kunde mottagas trenne tåg
på en gång, hade ytterligare ett sidospår ansetts böra utläggas.
Bih. till Riksd. Frat. 1898. 4 Sami. 1 Åfd. 14 Raft. (N:o 20).
Ty a byggnader
och anläggningar.
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
Vid Upsala:
Anordnande af vattenledning från Fyrisån till lokomotivstallarna jemte
uppförande af pumphus vid Fyrisån.......................... 12,000 kronor.
Det vatten, som i Upsala nu användes för lokomotivens behof,
erhölles från tvenne brunnar, belägna strax intill lokomotivstallarna.
Vattnet vore för ändamålet synnerligen otjenligt, enär det afsatte en
betydlig mängd pannsten af bård beskaffenhet, hvilken pannsten icke
kunde aflägsnas med användande af vanliga rengöringsmedel, utan för
hvars bortskaffande dyrbara arbeten måste utföras å lokomotivpannorna.
I följd häraf vore det i ekonomiskt hänseende af allra största vigt, att
tjenligt vatten anskaffades; och då verkstälda undersökningar för utrönande,
huruvida på större djup befintligt vattenlager skulle vara af
mjukare beskaffenhet, icke gifvit tillfredsställande resultat, i det att
jemväl detta vatten befunnits innehålla kalksalt i stor mängd, återstode
endast att leda vatten till stationen från Fyrisån ofvanför staden, hvilken
ås vatten för ifrågavarande ändamål vore af god beskaffenhet. Med
hänsyn till vattenledningens längd vore emellertid nödigt att i närheten
af ån anordna ett mindre pumphus.
Vid Byvalla:
Utvidgning af spårsystemet ..................................................... 6,200 kronor.
Denna utvidgning betingades af den förnämligast till följd af förbindelsen
med Byvalla-Långshyttans jernväg ständigt växande trafiken.
Vid Storvik:
Utvidgning af spårsystemet .................................................... 6,400 kronor.
Det hade länge varit ett önskningsmål att här få spårsystemet
ökadt, och behofvet af större spårutrymme måste med hänsyn till den
betydligt ökade trafiken inom allra närmaste tiden tillgodoses. Kostnaden
för ifrågavarande utvidgning beräknades till 9,600 kronor, hvaraf
en tredjedel borde bestridas af Gefle-Dala jernvägsaktiebolag, hvars
jernväg anslöte till statsbanan vid denna station.
Vid Voxsäter, mellan Kilafors och Bollnäs:
Anordnande af mötesstation .................................................. 5,100 kronor.
Denna anläggning ansåges behöflig för att tågmöten måtte kunna
anordnas å den 17 kilometer långa sträckan mellan nämnda stationer.
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
3
Vid Bollnäs:
Uppförande af stall för 2 lokomotiv .................................. 12,000 kronor.
Jernvägsstyrelsen, som, enligt hvad under III i detta utlåtande
omförmäles, hos Kongl. Maj:t gjort framställning om anskaffande af 20
lokomotiv, har i sammanhang härmed anmält behofvet af ökadt utrymme
för lokomotivens uppställande med 17 stallplatser. Med hänsyn till
tåganordningarna vore dessa förslagsvis fördelade på stationerna Bollnäs,
Mjölby, Nässjö, Engelholm, Halmstad, Vännäs och Lakaträsk eller eventuelt
i sistnämnda stations ställe Murjek, för den händelse nemligen
persontrafikens utveckling på Gellivarebanan skulle göra valet af sistnämnda
station önskvärdt. Af de härför ifrågasatta anslagen har Kongl.
Maj:t emellertid i propositionen upptagit endast dem, som afsåge uppförande
af lokomotivstall vid Bollnäs, Mjölby, Nässjö och Vännäs.
Vid Hallsberg:
Fullbordande af det hus, innehållande filialförråd, mindre verkstad, pumpstation,
10 öfverliggningsrum för maskinafdelningens personal samt
bostad för en vagnförman, hvartill 54,000 kronor anvisats för år
1896 .................................................................................... 15,000 kronor.
I fråga om detta anslagsbehof har jernvägsstyrelsen, under hänvisning
till hvad i dess underdåniga skrifvelse den 28 november 1895
anförts rörande grund!äggningsarbetets fördyrande, hos Kongl. Maj:t
anmält, att det belopp, som förut för anläggningen i fråga beräknats,
befunnits vara otillräckligt, enär arbets- och materialprisen betydligt
stegrats efter uppgörandet af de ursprungliga kostnadsberäkningarna.
Vid Humla:
Utvidgning af spårsystemet och Uppförande af nytt stationshus
.............................................................................. 51,000 kronor.
A stationen funnes allenast trenne spår och stationshuset vore
otillräckligt för nuvarande förhållanden. Behofvet af ifrågavarande anläggningar
framginge nogsamt af styrelsens statistiska redogörelser,
exempelvis för åren 1885 och 1895, hvaraf inhemtades, att antalet resande
och mängden befordradt gods ökats från 51,111 st. och 17,080 ton år
1885 till resp. 86,602 st. och 20,639 ton år 1895, samt att derjemte
totalinkomsterna vid stationen under samma tid stigit med 37,605 kronor.
Hvad särskildt stationshuset anginge, så vore detsamma redan från början
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
otillräckligt för dåvarande trafik och hade sedermera icke undergått någon
väsentlig ändring.
Vid Marie dam:
Anordning för ökande af vattentillgången för lokomotivens
behof ............................................................................... 5,600 kronor.
Vattentornet vore beläget 600 meter söder om stationshuset, hvarigenom
vållades svårighet och tidsutdrägt vid vattentagning. I den mån
trafiken tillvuxit, hade krafvet på anordning för lättare och snabbare
vattenutlemning derstädes blifvit allt större och vore nu oafvisligt.
Vid Deg er iin:
Utvidgning af spårsystemet .............................................. 11,000 kronor.
Utvidgningen afsåge anordnande af ett tredje rundspår i syfte dels
att bereda plats för det icke obetydliga antal vagnar, som vid stationen
vore behöfligt, dels ock att underlätta möjligheten af tågmöte derstädes
vid tågrubbningar och dylikt, något som under nuvarande förhållanden
endast med stora svårigheter kunde ega rum.
Vid Karlskoga:
Anläggning af lastkaj ............................................................... 2,100 kronor.
Vid stationen saknades lastkaj, men då årligen omkring 600 vagnar
derstädes lastades och lossades, syntes det vara med billighetens fordringar
öfverensstämmande, att eu dylik kaj för trafikanternas beqvämlighet
anlades.
Vid Fry lasta:
Förlängning af hamnbryggan ................................................. 3,100 kronor.
Utrymmet å den statsbanan tillhöriga hamnbryggan toges strängt
i anspråk för godstrafiken och vore otillräckligt för nuvarande trafikförhållanden.
Stundom funnes nemligen flera hundra vagnslaster gods —
hufvudsakligen skogsprodukter — upplagda å bryggan i afvaktan på
transport med bantåg. I följd häraf kunde plats icke på en gång beredas
det ofta rätt stora antalet ångbåtar och pråmar, som skulle anlöpa
bryggan, hvilket åsamkade trafikanterna obehag och kostnader.
o
Vid Amot:
Utläggning af ett stickspår
5,300 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
5
Spårutrymmet vid stationen vore redan nu otillfredsställande, ocli
behofvet af dess utvidgande blefve oafvisligt, så snart en under anläggning
varande trämassefabrik, från hvilken väntades stark trafik, blefve
färdig. Ifrågavarande spår lämpade sig dessutom särdeles väl för lastning
af virke från en på samma sida om banan belägen ångsåg, hvars
egare förklarat sig ämna upphöra med sågningen derstädes, för så vidt
icke bättre anordning åstadkom mes för lastningen af produktern a från
ångsågen.
Vid Falköping-Ranten;
Anordnande af elektrisk belysning ...................................... 37,000 kronor.
Den nuvarande gasbelysningen vid stationen vore otillräcklig och
jemväl i annat afseende otillfredsställande. Flera vid stationen inträffade
olycksfall och missöden vore att tillskrifva den befintliga belysningens
ofullkomlighet. Särskildt i betraktande af den mängd tåg och den betydliga
vexling, som nattetid måste derstädes ombesörjas, vore förbättrad
belysningsanordning af vigt. Under sistlidne vinter expedierades med
nattsignaler 28 tåg per dygn, och utom de genomgående nattågen ankomme
nu till stationen efter kl. 9 eftermiddagen 3 godståg och 1 persontåg,
som der hade slutstation, samt afginge derifrån på morgonen
3 godståg och 2 persontåg. För samtliga dessa tåg måste vexlingar
under en stor del af natten utföras. Vexlingarnes omfattning kunde i
någon mån belysas af det sakförhållandet, att under de senare åren
antalet af- och tillkopplade vagnar per månad utgjort i medeltal 10,000
stycken. Att det vid en så omfattande trafik vore af högsta vigt att,
till förekommande i möjligaste mån af fara för vexelpersonal och passagerare
samt skada å materiel, ega en ändamålsenlig och tillräcklig belysning,
syntes ligga i öppen dag, och ansåge jernvägsstyrelsen i alla
åfseenden förmånligast att dervid begagna elektriskt ljus.
Vid Lagmansholm:
Utvidgning af spårsystemet ........................................... 2,750 kronor.
Vid Torp:
Utvidgning af spårsystemet ...............:............................... 3,000 »
Utvidgningarna afsåge anordnande vid Lagmansholm af ett stickspår
och vid Torp af ett sidospår, hvilka spår vore behöfliga såväl för
underlättande af vagnsvexlingar å stationerna som i synnerhet för uppställande
af vagnar vid transport af grus från en mellan stationerna
belägen, nyupptagen grustägt,
6
Statsutskottets Utlåtande N:o. 20.
Vid Flöda:
Utvidgning af spårsystemet jemte förvärf af derför erforderlig mark
samt uppförande af nytt stationshus ....................... 99,000 kronor.
Spåranordningarna vid stationen vore otillräckliga och derjemte
otillfredsställande, i ty att hela stationen läge i skarp kurva, hvarvid den
betydligt begränsade utsigten för vagnsvexlingarna medförde både svårigheter
och faror. Godsmagasinet vore beläget vid ett ändspår —något
som ingalunda. vore förenligt med nutida fordringar på snabb expediering.
Då stationen saknade särskild lastkaj, måste vidare lastning å
jern vägsvagn af sadant virke, som icke sjöledes dit ankomme, försiggå
vid hufvudspårets platform — en anordning, som icke allenast vore
olämplig, utan rent af farlig för trafiksäkerheten. Hvad sjelfva stationsbyggnaden
beträffade, lemnade anordningar och utrymme deri mycket
öfrigt att önska, med hänsyn till den under senare åren ökade trafiken,
gällande detta i all synnerhet persontrafiken, som under år 1895 uppgick
till.43,593 stycken befordrade personer mot 32,779 under år 1885.
Då härtill komme, att lokalerna vore så fuktiga, att de, enligt hvad
läkare intygat, vore menliga för personalens helsotillstånd, hade jernvägsstyrelsen
ansett sig böra anmäla behofvet af nytt stationshus i samband
med stationens utvidgning i öfrigt.
Vid Jons er ed:
Ändring af bron öfver kanalen och förlängning af sido
sP^r.
....................................................................................... 9,400 kronor.
Enligt mellan chefen för statens jernvägsbyggnader och fabriksidkaren
Wilh. Gibson den 25 juli 1855 träffad öfverenskommelse angående
. statsbanans framdragande norr om och invid Jonsereds fabrik
skulle jernvägen så anläggas, att den befintliga vattenledningen, der
densamma af banan öfverbyggdes, framdeles vid behof kunde utvidgas
till en bredd af 40 fot med lodräta sidomurar, hvarvid staten förbehölls
rätt att under sjelfva jernvägen låta på egen bekostnad verkställa utvidgningen.
Med stöd af denna bestämmelse hade Jonsereds fabrikers
aktiebolag nu, under anförande, att hela den vattenmängd, som för fabriksdriften
numera erfordrades, icke kunde genom broöppningen genomsläppas,
anhållit, att jernvägsstyrelsen måtte föranstalta om brons ombyggnad
för beredande af den föreskrifna bredden af 40 fot mellan sidomurarne;
och hade bolaget dervid tillika eventuelt hemstält om spännviddens
å bron ökande ända derhän, att vattengenomloppet blefve 14
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
7
meter bredt, dock med förklarande, att kostnaden för den ytterligare
ökningen skulle bestridas af bolaget.
I samband med den sålunda ifrågasatta ombyggnaden både uppstått
fråga om sjelfva brons ökning till sådan bredd, att tvenne jernvägsspår
kunde derå framdragas. Lokaltrafiken å stationerna närmast Göteborg
tillväxte nemligen alltjemt och torde, i den mån stadens befolkning kunde
förskaffa sig bostäder vid eller i närheten af dessa stationer, snart antaga
sådana proportioner, att dubbelt spår måste anläggas för denna
trafiks besörjande. Det både derför synts lämpligt, att vid nu förestående
ombyggnad af sagda bro tillse, att utrymme bereddes för berörda
dubbelspår.
Ofvan angifna förlängning af sidospåret vid Jonsereds fabriks lastplats
borde, enligt styrelsens förmenande, bekostas till hälften hvardera
af bolaget och statsbanan. Visserligen ålåge det icke enligt förberörda
öfverenskommelse staten att tillhandahålla större spårutrymme vid lastplatsen
än det, som redan funnes derstädes, men utvidgningen i fråga
erfordrades ej blott för brons ombyggnad, utan äfven för trafiken på
platsen. Lastspåret rymde allenast 7 vagnar och spårutrymmet vore
otillräckligt jemväl vid sjelfva stationen, hvadan ofta inträffade, att till
lastplatsen destinerade vagnar måste qvarhållas i Göteborg till olägenhet
för såväl trafikanter som jernvägen, hvilken icke kunde på tillfredsställande
sätt omsätta vagnparken.
Linien Göteborg—Falköping-Ränteri:
Uppläggning af ytterligare en telegrafledning (för morsetelegraf
ering) ..................................................................... 7,300 kronor.
En tredje morseledning mellan Göteborg och Falköping-Ranten
hade länge till följd af den ökade trafiken varit önskvärd och behofvet
deraf vore numera, sedan nordvestra stambanan lagts under distriktsbefälet
i Göteborg och Vestkustbanan införlifvats med statsbanenätet,
oafvisligt.
Linien Falköping-Ranten—Skof de:
Uppläggning af en telegrafledning (för morsetelegrafering) 1,800 kronor.
Den i Sköfde nu befintliga linievexeln vore till stort hinder för den
korrespondens, som icke berörde Sköfde och Karlsborg, hvadan vexelns
borttagande och morseliniens utsträckande till Falköping-Ranten skulle
i hög grad underlätta telegrambefordringen å morselinien vester om Laxå.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
Vid Norrköping:
Utläggning af ett rundspår utmed hamnspåret.................... 5,000 kronor.
För att under nuvarande starka trafik och med befintligt ringa
spårutrymme i möjligaste mån underlätta lastningar och lossningar vid
hamnen i Norrköping måste vexlingarne å hamnspåren derstädes inskränkas
till minsta möjliga tid och den egentliga rangeringen af vagnarne
utföras a stationens bangård. Då härigenom stora olägenheter
vållades, måste annan anordning för vagnarnes uppställande träffas; och
hade i sådant syfte föreslagits utläggande af ett rundspår. Å detta spår
skulle till hamnen destinerade vagnar aflemnas, under det att uttagning
vid hamnen af tomma och lastade vagnar påginge, dervid ett spår ständigt
vore ledigt för trafiken mellan stationen och hamnen. Genom den
föreslagna anordningen skulle dessutom vagnsflyttningarna för godsrörelsen
vid hamnen kunna utföras på afsevärdt kortare tid och med ej
obetydligt mindre kostnad, än hittills kunnat ske.
Utvidgning af spårsystemet .................................................. 6,600 kronor.
Ifrågavarande utvidgning skulle bestå i anordnande af ett stickspår
i norra ändan af bangården. Detta spår vore behöfligt för att vexlingar
skulle kunna förrättas oberoende af norrifrån kommande eller
norrut gående tåg. Härigenom skulle icke blott vagnsvexlingsarbetet
kunna utföras på kortare tid, utan jemväl trafiksäkerheten vid stationen
komma att i väsentlig grad ökas.
Vid Mjölby:
Uppförande af stall för 2 lokomotiv ............................... 10,000 kronor.
Rörande detta arbete hänvisas till hvad här ofvan anförts i fråga
om behofvet af lokomotivstall vid Bollnäs station.
Vid Sömmen:
Anordning för ökande af vattentillgången för lokomotivens
behof ................................................................................... 3,050 kronor.
Vid Aneby:
Anordning för ökande af vattentillgången för lokomotivens
behof ............ 1,332 kronor.
Den växande trafiken med deraf föranledd ökning af vattenbehof -
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
9
vet för lokomotiven nödvändiggjorde här kraftigare uppfordringsverk
med gröfre sug- och tryckledningar än de nu befintliga.
Vid Nässjö:
Uppförande af stall för 5 lokomotiv .................................. 30,000 kronor.
I fråga härom hänvisas till hvad ofvan anförts rörande uppförande
af stall vid Bollnäs station.
Vid Ousby:
Anordning för ökande af vattentillgången för lokomotiv 3,000 kronor.
Anordningen betingades af nödvändigheten att inom möjligast
korta tid uppfordra vatten.
Vid Eslöf:
Ändring och utvidgning af stationen med jordförvärf 158,000 kronor.
Då denna station borde vara så anordnad, att åtminstone tvenne
statsbanetåg och ett tåg från hvardera af de anslutande bibanorna, hvilka
för närvarande vore tre till antalet, kunde der samtidigt emottagas, kräfdes
härtill ett större spårsystem, än som under andra förhållanden vore för
den i allt fall betydliga och ständigt växande trafiken erforderligt. Nuvarande
spårsystemet vore emellertid så begränsadt, att trafiken endast
med svårighet och tidsförlust kunde skötas. Redan sedan flera år tillbaka
hade dessutom utrymmet i allmänhet å stationen varit synnerligen
knappt, helst vid tillfällen, då lifligare trafik måst ombesörjas. Expeditionslokalerna
hade visat sig vara otillräckliga. Enahanda vore förhållandet
med resgodsrummet och godsmagasinet. På grund af bristande utrymme
i det sistnämnda inträffade ej sällan, att gods måste stå ute med risk
att komma bort eller ock uppstaplas i sådana högar, att deraf vållades
tidsutdrägt och svårighet för dess varsamma behandling. Efter nu förestående
inledande å stationen af ytterligare en jernväg, Eslöf-Röstångabanan,
syntes det i sjelfva verket blifva omöjligt att nöjaktigt sköta
trafiken vid stationen, med mindre än att en genomgripande utvidgning
deraf verkstäldes.
Jernvägsstyrelsen hade för den skull låtit utarbeta ett omfattande
program för förbättrade anordningar vid denna station att utföras i
den mån sådant betingades af trafikens tillväxt. Den del af planen,
som nu föreslås till utförande, beräknades kräfva en kostnad af 363,000
Bih. till fli/csd Prot. 1898. 4 Sand. 1 Afd. 14 lläft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
kronor. I detta belopp inginge emellertid jemväl kostnaden för beliöfliga
signal- och vexelförreglingsanordningar äfvensom, då det måste vara
med statens fördel mest förenligt att redan under närmaste framtiden,
innan värdet å den för bebyggande lämpliga marken stegrats, det för
stationsutvidgningen i dess helhet erforderliga område inköptes, kostnaden
för hela detta jordförvärf. Med stöd af de allmänna grunder,
Kongl. Maj:t den 31 oktober 1896 faststält för bestämmande af de
enskilda jernvägarnes afgifter för begagnande af statsbanestationer, hade
styrelsen emellertid beräknat, att af sagda kostnadssumma, 363,000
kronor, de vid Eslöf anslutande banorna skulle erlägga tillsammans
205,000 kronor, hvarför endast återstoden, 158,000 kronor, härofvan
föreslagits till utgående af statsmedel.
Linien Malmö—Nässjö:
Uppläggning af ytterligare en telegrafledning (för morse
telegrafering)
..................................................................... 17,600 kronor.
Telegramvexlingen å linien Malmö—Nässjö hade i följd af ökad
person-. och godsbefordran samt förbindelserna mellan de många enskilda
jernvägarne och vestkustbanan betydligt tilltagit. Sålunda befordrades
_ år 1896 187,298 stycken telegram mot 99,980 stycken år
1890. Vid sådant förhållande och då telegramantalet gifvetvis komme
att än ytterligare ökas med nästa års ingång, från hvilken tidpunkt
östra stambanan skulle lyda under distriktsbefälet i Malmö, hade det
synts styrelsen nödvändigt, att åtgärder snarast möjligt vidtoges för
ökande af telegrafens kapacitet å nämnda linie.
Linien Helsingborg—Malmö:
Uppläggning af ny telegrafledning (för morsetelegrafering) 8,500 kronor.
Af tillgängliga statistiska siffror framginge, att telegrammens antal
vid Malmö station under år 1896 uppgått till omkring 42,000 stycken
flera än under år 1895, af hvilken ökning vid pass 31,000 stycken
beräknades komma på vestkustbanan. Medräknadt de telegram från
sistnämnda bana, som genom öfverdragning förmedlades i Malmö, kunde
telegramantalet å vestkustbanan antagas till minst 40,000 stycken.
För närvarande funnes mellan stationerna Malmö och Billesholms grufva
endast två morselinier, hvaraf den ena ginge direkt till Helsingborg och
vore indragen. på de stationer, der bibanorna anslöte, och den andra
slutade vid Billesholms grufva, der öfverdragning och vexel funnes.
Denna senare linie förmedlade alla mellanliggande stationer och använ
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
11
des uteslutande för tågtelegrafer ingen. Största delen af förenämnda
40,000 stycken telegram skulle alltså expedieras å den direkta linien.
Den naturliga följden häraf blefve, att under bråd tid öfverdragningen
i Malmö sällan eller aldrig komme till användning, utan telegrammen
finge transiteras af Malmö station, hvarigenom väsentlig ökning i expeditionsgöromålen
uppstode, på samma gång som telegrammen försenades.
Då äfven den direkta morselinien delvis användes för tågledningen å
bandelen Landskrona—Engelholm och således vid inträffande tågrubbningar
å sistnämnda handel båda linierna vore upptagna, blefve det
under sådana förhållanden omöjligt att expediera telegram till Helsingborg
och der bortom belägna stationer.
Vid Höganäs nedre station:
Utvidgning af spårsystemet ..................................................... 4,700 kronor.
Stationen egde endast ett 70 meters hinderfritt mötesspår och
ett stickspår, rymmande 2 jernvägsvagnar, i följd hvaraf all vexling af
för Höganäs stenkolsverk och Höganäs hamn afsedda vagnar vore för
-
bunden med största svårighet och tidspillan.
Vid Vestraby:
Ändring af inredningen i stationshuset ................................. 2,500 kronor.
Vid Stureholm:
Ändring af inredning i stationshuset .................................. 2,500 kronor.
Vid Söderhvidinge:
Ändring af inredningen i stationshuset ............................ 2,000 kronor.
Uppförande af boställshus för stationsföreståndaren och
en stationsbetjent ........................................................... 10,000 „
Samtliga här omnämnda stationshus vore beträffande såväl expeditionslokaler
som bostad för stationsföreståndaren för trånga och otillräckliga
samt i öfrigt af ganska dålig beskaffenhet. De kunde derför
ej heller utan dyrbara föi stärkningar af grund och väggar påmuras med
en våning. Det hade af denna orsak ansetts vara fördelaktigt att genom
ändring af inredningen anordna nuvarande lokaler till endast tjenstelokaler
samt att uppföra nya boställshus, inrymmande bostäder för stationsföreståndare
och 1 å 2 stationsbetjente, med iakttagande dervid, att
möjlighet beredes till anordnande vid behof af bostad åt ytterligare en
betjent. Jernvägsstyrelsen hade med anledning häraf föreslagit sådana
12 Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
nya boställshus ej blott vid Söderhvidinge, utan äfven vid Vestraby och
Stureholm, men Kongl. Maj:t hade ansett, att beträffande de två sistnämnda
stationerna kunde dermed anstå.
t
Vid Kjeflinge:
Tillbyggnad af stationshuset för erhållande af större
resgodsrum ........................................................................... 3,500 kronor.
Anordnande af pumphus, vattentorn och tvenne vattenkastare
jemte rörledningar ............................................. 35,500
Det nuvarande resgodsrummet med 10 qvadratmeters fri golfyta
hade visat sig vara otillräckligt för den rätt betydliga persontrafiken.
Sedan vid vestkustbanans införlifvande med statsbanorna statens
jernvägar äfven fått öfvertaga det kontrakt om tillhandahållande af
vatten vid Furulunds station för lokomotivens behof, som upprättats
mellan Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolag och Malmö yllefabriks
aktiebolag, hvilket kontrakt vore så affattadt, att rätt till fria resor å
statsbanan medgåfves vederbörande i större utsträckning, än lämplio-t
vore, hade från jernvägsstyrelsens sida hos nämnda bolag gjorts framställningar
om ändring i detta kontrakts bestämmelser. Då emellertid
dessa framställningar icke ledt till åsyftadt resultat, i det att bolaget
förbundit denna fråga med den om trafikerandet af bolagets fabriksspår
vid Furulund, hade jern vägsstyrelsen uppsagt kontraktet till upphörande
den 14 september 1899.
Det blefve derför nödigt att vidtaga åtgärder för vattentagning
för lokomotivens behof efter sagda tid, och hade i sådant syfte föreslagits
ofvan angifna anordningar vid Kjeflinge station.
Vid Teckomatorp:
Utvidgning af spårsystemet .................................................. 2,500 kronor.
Till detta arbete hade af 1896 års Riksdag beviljats ett anslag af
8,000 kronor. Den för samma utvidgning ursprungligen upprättade
planen hade emellertid blifvit af styrelsen för Landskrona—Eslöfs jernvägsaktiebolag
omarbetad och det nya förslaget understäldt jernvägsstyrelsens
pröfning och godkännande. Dervid hade befunnits, att kostnaden
för planens genomförande till följd af dels nya spåranordningar,
dels ock stegrade pris å materialier och arbetslöner blifvit förhöjd^a,5
att statens jernvägars bidrag till utvidgningen enligt gällande kontraktsbestämmelse
skulle ökas med ofvannämnda belopp, 2,500 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
13
Vid Helsingborgs ångfärjestation:
Utläggande af tvenne spår och anordning för jernvägs
vagnars
rengörande .......................................................... 6,600 kronor.
Då spårsystemet vid Helsingborgs centralstation vore så begränsadt,
att till och med de vanliga tågen endast med svårighet kunde der
inrymmas, än mindre de vagnar mottagas, hvilka ej finge rum vid ångfärjestationen,
och då vidare godstrafiken vid denna senare vore stadd
i liflig tillväxt, kunde för närvarande trafiken derstädes ombesörjas allenast
med anlitande af Helsingborgs stads hamnspår. Detta skedde
med stor tidsutdrägt vid vagnarnes omflyttande, hvadan behofvet af de
föreslagna stickspåren å statens eget område vore högeligen påfallande.
Ofvan angifna rengöringsanstalt vore vid denna gränsstation mot
Danmark behöflig, bland annat, för att internationella bestämmelser skulle
kunna iakttagas angående rengöring af så kallade öfvergångsvagnar
samt vagnar, hvilka användes till transport af lik, sjuka djur etc.
Vexel- och signalsäkerhetsanläggning ................................... 5,000 kronor.
Denna anläggning erfordrades, för att den allt mera tilltagande
godstrafiken skulle kunna på för trafiksäkerheten betryggande sätt ombesörjas.
Uppförande af stationshus......................................................... 30,000 kronor.
Beloppet vore beräknadt för stationshus af provisorisk art, innehållande
rum för expeditioner, res- och ilgods samt post, väntsalar och
lamprum.
Vid platsen saknades nu stationshus, och inga andra anordningar
funnes för de resandes mottagande än ett af bräder uppfördt skjul utan
eldstad, och detta ehuru persontrafiken nått en hög siffra. Under sistlidna
år såldes sålunda vid stationen omkring 48,600 personbiljetter,
hvarförutom vid pass 57,600 resande på genomfart passerade derstädes.
Krafvet på tidsenligare anordningar för åtminstone persontrafiken vid
ångfärjestationen kunde med hänsyn till såväl jernvägens som den trafikerande
allmänhetens intressen icke längre åsidosättas.
Vid Odåfcra:
Ändring och tillbyggnad af stationshuset ........................ 12,000 kronor.
I stationshuset funnes allenast ett ytterst litet expeditionsrum
med utrymme för endast en skrifplats. Då emellertid trafiken vid stationen
så ökats, att utvidgning af spårsystemet under innnevarande år
*4 Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
mast vidtagas samt stationspersonalen förstärkas, ock då större industriella
anläggningar vore under uppförande i stationens omedelbara närhet,
vore det oafvisligen nödvändigt att tillöka expeditionslokalerna genom
att taga i anspråk de tvenne rum, som nu vore anvisade till bostad
tör stationsföreståndaren. Bostad åt denne sistnämnde äfvensom åt en
stationsbetjent skulle åter beredas genom påbyggnad af stationshuset.
Vid Rögle:
Utvidgning af spårsystemet ..................................................... 5,700 kronor.
På grund af den stora trafiken — under år 1896 afsändes 5,060
vagnslaster — hvilken trafik i följd deraf, att industriella anläggningar
uppforts i stationens närhet,. med säkerhet komme att än ytterligare
ökas, rymdes tågen numera ej på de befintliga mötesspåren, utan måste
de sönderdelas och införas pa bredvid liggande tegelbruksspår.
Vid Vegeholm:
Utvidgning af spårsystemet .................................................. 3,700 kronor.
Endast 155 meter hinderfritt mötesspår funnes vid stationen. Då
denna vore belägen närmast söder om Engelholm, der tågmöte i re^el
egde rum, vore det emellertid behöfligt. att erhålla mötesspår med större
längd för att kunna vid tågrubbningar anordna möten vid Vegeholm.
Vid Engelholms hamn:
Utvidgning af spårsystemet samt anordnande af lastplan 3,800 kronor.
Stationen saknade nu ordentlig och tillräcklig lastplan, hvilken
olägenhet redan gjort sig märkbar vid bettransporterna genom svårigheter
att på o tillfredsställande sätt kunna betjena den trafikerande allmänheten.
A det. lastspår, som nu funnes i norra ändan af stationen,
kunde nemligen ej flera än 2 jern vägs-vagnar på en gång lastas. Utrymme
saknades också för förlängning af lastspår och lastplan och kunde
icke för rimligt pris förvärfvas.
Vid Barkåkra:
Utvidgning af spårsystemet ................................................... 4,900 kronor.
Mötesspårens längd utgjorde allenast 135 meter, hvilket visar sig
vara i hög grad hederligt för trafiken vid tillfällen, då möten mellan
de långa . bettågen derstädes måste anordnas samt då å stationen betlastning
i större skala egde rum.
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
15
Vid Grefvie:
Utvidgning af spårsystemet ................................................ 3,000 kronor.
Stationen, som utgjorde mötesplats för såväl snälltåg som godståg,
hade icke mera än 282 meters hinderfritt mötesspår, hvilket vore
otillräckligt och för tågmanövreringen besvärligt, helst stationen läge i
kurva, hvarigenom utsigten för ankommande tåg försvårades.
Vid Båstad:
Tillbyggnad af stationshuset .................................................. 12,000 kronor.
En tidsenlig och rymlig II klass väntsal samt större utrymme för
resgodsrum vore här af behofvet påkallade med hänsyn till den lifliga
trafiken, särskildt under badtiden. Nuvarande expeditionslokaler vore
jemväl alldeles för trånga.
Vid Skottorp:
Ändring af inredningen i stationshuset .............................. 2,500 kronor.
Uppförande af boställshus för stationsföreståndaren och
tvenne stationsbetjente ................ 11,500 kronor.
I fråga om behofvet af dessa arbeten hänvisas till hvad ofvan anförts
under Vestraby, Stureholm och Söderh vidinge.
Vid Laholm:
Anordnande af vattenkastare i norra ändan af stationen jemte rörledning
från vattentornet ...................................................... 7,200 kronor.
Anläggningen erfordrades för att inbespara tid och undvika vexling
vid vattenlemning för lokomotivens behof.
Vid Långås:
Uppförande af ett betjeningshus, rymmande 3:ne lägenheter om 1 ruin
och 1 kök, af hvilka dock endast 2:ne skulle till en början inredas
.................................................................................... 9,000 kronor.
Vid förenämnda station funnes icke bostäder för behöflig stationspersonal,
och vore det så godt som omöjligt att i närheten erhålla
sådana. Sålunda kunde vid Långås bostad åt stationsbetjening icke förhyras
på närmare afstånd från stationen än 2 kilometer.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
Vid Himle:
Utvidgning af spårsystemet...................................................... 8,500 kronor.
Vid inträffade tågförseningar vore det af stor vigt att vid denna
station, belägen 10, i kilometer söder om och närmast intill Varberg
— som i regel är mötesstation — kunna anordna tågmöten. Då likväl
tillräckligt långt spår saknades, hade tågmöte vid Himle hittills endast
kunnat ega rum med iakttagande af särskilda försigtighetsmått och med
mycken tidspillan. Ökning af mötesspårens längd vore derför ett behof,
som måste tillgodoses.
Linien Halmstad—Göteborg:
Anordnande af ytterligare en telegrafledning (för morse
telegrafering)
................................................................ 13,000 kronor.
Enär alla telegraflinier norr om Malmö nästan ständigt vore upptagna,
måste vestkustbanans samtliga stationer expediera sina telegram
uppåt landet via Göteborg; och enär endast en direkt linie funnes mellan
Halmstad och Göteborg, å hvilken dessutom alla telegram från Helsingborg
i och för tågledning och dylikt skulle meddelas stationerna norr
om Halmstad, vore densamma högst väsentligt anlitad, hvadan en ny
direkt linie vore af behofvet påkallad.
Linien Höganäs nedre station—Åstorp:
Inläggning af nytt spår med räler af f. d. Göteborg—
Hallands jernväg* modell ............................................ 39,000 kronor.
Å nämnda handel funnes inlagda räler om 21,5 kilograms vigt per
meter, hvilka för nuvarande trafik och nu använd rörlig materiel vore
för klena och för ty måste snarast möjligt utbytas mot tyngre räler.
Till en början skulle å ifrågavarande linie nedläggas räler med 24,8
kilograms vigt per meter, hvilka räler, enligt hvad nedan angifves,
ifrågasatts till upptagning å linien Varberg—Almedal.
Linien Varberg—Almedal:
Inläggning af annat spår å 72,4 kilometer..................... 291,100 kronor.
Sedan den öfriga delen af den egentliga vestkustbanan, nemligen
Helsingborg—Varberg, numera vore belagd med räler af 31 och 34 kilograms
vigt per meter och samtliga broars öfverbyggnader äfvenledes
blifvit eller under den närmaste tiden blifva förstärkta, så att tyngre
lokomotiv med större dragkraft kunde användas, kräfde den ständigt
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
17
ökade trafiken samt ett rätt utnyttjande af dragkraften ovilkorligen
tyngre räler å bandelen Varberg—Almedal, hvarest nu funnes räler af
endast 24,8 kilograms vigt per meter. Då det dessutom synts styrelsen
angeläget, att den påbörjade förstärkningen af öfverbyggnaden å de
bandelar, hvarå de mest snabbgående tågen framginge, snarast möjligt
genomfördes, hade styrelsen tänkt låta mot räler af 40 kilograms vigt per
meter utbyta de mellan Göteborg och Hallsberg liggande rälerna om
34 kilograms vigt per meter. Tillgången på sådana räler af sist sagda
slag, hvilka ej vore mera slitna än att de kunde med fördel nedläggas
å nu ifrågavarande handel, inskränkte sig emellertid till 41,8 kilometer
spår; och då styrelsen hölle före, att vid hädanefter skeende nyanskaffning
af räler till bandelar med lifligare trafik räler med mindre
vigt än 40 kilogram per meter icke borde upphandlas, skulle för utbyte
å återstående 30,6 kilometer spår å linien Varberg—Almedal nya stålräler
med sistnämnda vigt per meter användas.
Under antagande, att Kongl. Maj:t gillade denna anordning,
hade styrelsen anmält, att i styrelsens förslag till omkostnadsstat för
år 1898 komme att upptagas ett belopp af 78,300 kronor för erhållande
af så stor mängd brukbara stålräler (till 27,3 km. spår) vägande
34 kilogram per meter, som behöfde nedläggas å linien Yarberg—Almedal,
för att sedermera derifrån få räler till tvärbanan Åstorp—Höganäs,
hvarest rälsutbytet afsåge att omfatta 27,3 kilometer bana.
Vid Pilgrimstad:
Anordning för ökande af vattentillgången för lokomotivens
behof.......................................•................................................... 450 kronor.
Ökning af vattentillgången erfordras i följd af trafikens tillväxt.
Vid Mattmar:
Anordnande af ett tredje genomgångsspår med lastkaj
och våg.................................................................................... 6,000 kronor.
Rörelsen vid stationen har genom nya industriella anläggningar
och affärsföretag vuxit till sådan, omfattning, att befintliga spåranordningar
— förutom hufvudspåret, ett sidospår och ett stickspår — vore
otillräckliga för trafikens ombesörjande på ett för såväl statsbanan som
trafikanter tillfredsställande sätt. Svårigheterna vore i all synnerhet
märkbara vid vagnsflyttningar, hvilka hufvudsakligen måste verkställas
med handkraft och derför toge lång tid i anspråk. I samband med
Bill. till Riksd. Prof. 1S98. é Sami. 1 Afd. Ii Häft. 3
18 Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
anläggningen af sidospår måste invid detsamma anordnas lastkaj jemte
dit ledande väg.
Vid Storlien:
Tillbyggnad af hotellet för beredande af ökadt utrymme
för matsal och kök.............................................................. 6,500 kronor.
Lokalerna i denna byggnad vore alldeles otillräckliga för att de
stundom till ett 40 å 50-tal uppgående personer, som vid tågs ankomst
besökte restaurationen, skulle kunna tillfredsställande betjenas. En afsevärd
del af den utländska turisttrafiken berörde Storlien, och sagda trafik
torde i ej ringa grad vara beroende af de anordningar, som vidtoges
för de resandes beqvämlighet.
Vid Ny åker:
Anordning för ökande af vattentillgången för lokomotiv 2,500 kronor.
Denna anordning erfordrades i följd af trafikens tillväxt.
Linien Vännäs—Boden:
Uppläggning af ytterligare en telegrafledning (för morse
telegrafering).
..................................................................... 17,000 kronor.
Redan nu vore det ofta förenadt med svårighet och tidsutdrägt att
utvexla telegram mellan orter norr och söder om Vännäs; och dessa
olägenheter torde med all säkerhet ökas under den närmaste tiden.
Vid Vännäs:
Uppförande af stall för 2 lokomotiv.................................... 12,000 kronor.
I fråga härom hänvisas till hvad ofvan anförts rörande behofvet
af lokomotivstall vid Bollnäs.
Vid en hvar af stationerna Bastuträsk, Järn, Sandträsk, Lakaträsk
och Polcirkeln:
Uppförande af kolbås vid samtliga dessa stationer för
en sammanlagd kostnad af......................................... 10,000 kronor.
Nödig kontroll öfver kolförrådet vid en hvar af dessa stationer
kunde ej utöfvas med mindre det inrymdes i särskildt bås.
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
19
Vid Brännberg:
Utläggning af ett stickspår .................................................... 2,500 kronor.
Spåret erfordrades för underlättande af vid stationen ofta förekommande
virkeslastningar.
Vid Luleå och å Svartön:
Påbörjande af anläggning för lossning af stenkol............ 30,000 kronor.
Den stora mängd stenkol (inemot 25,000 ton), som årligen under
loppet af den korta seglationstiden måste mottagas på Svartön för
statens jernvägars räkning, gjorde det nödvändigt att till nedbringande
af lossningskostnaderna derstädes sörja för lämpliga anläggningar för
lossningen. Härtill erfordrades i främsta rummet utsträckning af kajen,
planering af mark samt nedläggning af nya spår, emedan inom kort
allt nu tillgängligt utrymme i dessa afseenden komme att tagas helt
och hållet i anspråk af malmtrafiken. Påbörjandet af anläggningen,
hvilken vore afsedd att förläggas nära den plats för ökadt malmupplag,
hvarom här nedan förmäles, borde af ekonomiska skäl företagas i sammanhang
med afplaneringen af denna plats.
Terrassering af plats för malmupplag............................... 19,200 kronor.
Vid tiden för sjöfartens på Luleå öppnande de senaste åren hade
platserna för malm varit till fullo upptagna; och skulle sjöfarten något
år blifna fördröjd utöfver den vanliga tiden eller upplagen af annan
orsak ökas, skulle afsevärda svårigheter säkerligen uppstå för beredande
af plats för den malm, som från malmfälten nedforslades till Svartön.
Det vore alltså af högsta vigt, att å Svartön befintliga, för malmuppiag
lämpliga platser gjordes för sådant ändamål användbara genom erforderlig
afplanering, hvarigenom skulle beredas utrymme för ytterligare
omkring 50,000 ton malm.
Till fullföljande af anordningar för vexelförreglings- och
förbättrade signalapparater vid stationer å bandelar,
på hvilka nattåg framgå................................................ 75,000 kronor.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
Utläggning af
ytterligare ett
jernvägsspår
mellan Arlöfs
och Lunds stationer
m. m.
Diverse arbeten: för vestkustbanan.............. 50,000 kr.
» öfriga statsbanor....... 52,018 » 102,018 kronor.
Med hänsyn till jernvägsnätets och trafikens utveckling vore det
nödvändigt att hafva erforderliga medel tillgängliga för tillgodoseendet
af sådana behof, hvilka ej kunde under längre tid i förväg förutses,
men likväl måste utan dröjsmål fyllas.
Summan af förenämnda belopp uppgår till 1,357,000 kronor, deraf
för vestkustbanan 590,200 kronor.
Utskottet, som vid Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
haft något att erinra, hemställer,
att Riksdagen må för år 1899 anvisa å riksstatens
sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader och
anläggningar vid statens jernvägstrafik," 1,357,000
kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta
belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel utanordna 304,400 kronor.
II.
Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för år 1899 anvisa
å ^riksstatens sjette hufvudtitel, för utläggning af ytterligare ett jernvägsspår
mellan Arlöfs och Lunds stationer samt inläggning af nya räler
å dubbelspåret mellan Malmö och Arlöf m. m., ett belopp af 385,000
kronor.
Redan då södra stambanan anlades, förutsågs, att i framtiden ett
ytterligare spår å sträckan mellan Malmö och Lund skulle blifva nödvändigt.
Detta föranledde jemväl dertill, att man vid förvärfvandet af
mark för jernvägsanläggningen beräknade sådan för dubbel bana, samt
att broarne gåfvos den bredd, att två spår skulle kunna å desamma utläggas.
Efter erinran härom har departementschefen till statsrådsprotokollet
anmält, att stadsfullmägtige i Malmö och Lund i skrifvelse den
16 maj 1894 hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga erforderliga
åtgärder för att mellan de båda städerna åstadkomma en ökad regelbunden
jernvägsförbindelse. Stadsfullmägtige hade dervid anfört hufvudsakligen
följande: Af jernvägsstyrelsens berättelse angående statens
jernvägstrafik för år 1892 inhemtades, att utaf statsbanestationer och
privata trafikleder i riket Malmö hade att näst efter hufvudstaden upp
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
21
visa största antalet afgångna och anlända resande, eller 481,411, samt
att Lunds resandeantal, 430,426, Lomme i ordningen närmast derefter och
föga understege Malmös. Men äfven de mellanliggande stationerna,
Åkarp med 110,959 afgångna och anlända resande samt Arlöf (från
hvilken station dessutom Malmö—Billesholms jernväg upptoge trafik)
med 76,751 resande hade uti ifrågavarande afseende framstående rum,
nemligen Åkarp det 13:de och Arlöf det 25:te. På den korta jern vägssträckan
af omkring halfannan mil låge således fyra af svenska statsbanans
stationer, hvilka i fråga om persontrafik intoge de höga ordningsnumren
2, 3, 13 och 25 bland statsbanenätets nära 300 stationer.
Berörda berättelse utvisade i tabell 7, att utaf statsbanans särskilda
delar, ordnade efter bruttoinkomst för hvarje bankilometer, bandelen
Malmö—Arlöf innehade främsta rummet med 37,254 kronor för kilometer
samt delarne Åkarp—Arlöf och Lund—Åkarp det tredje och
fjerde med resp. 30,024 kronor och 28,307 kronor, under det att bandelarne
närmast norr om Lund lemnade en väsentligt mindre inkomst,
och Lunds station, hvilken i fråga om passageraretrafik intoge n:o
3, deremot med afseende på inkomst af afsändt gods först komme i
n:o 45. Häraf framginge, att den höga inkomsten å bandelen Lund
—Malmö i väsentlig mån inflöte af lokaltrafik, äfvensom att denna vinstgifvande
lokaltrafik till hufvudsakligaste delen utgjordes af en för vårt
land oerhördt liflig persontrafik. Jernvägsstyrelsen hade sökt afhjelpa
behofvet af bättre kommunikationer mellan Malmö och Lund, hvilka
båda städer varit stadda i rask utveckling, genom ett väsentligt ökadt
antal tåg, hvilka blifvit å bandelen småningom insatta och som vid
tiden för aflåtandet af stadsfullmägtiges skrifvelse, med inräknande af
genomgående snälltåg, person- och godståg, utgjorde vintertiden tolf
och sommartiden tretton ordinarie tåg i hvardera rigtningen. Och likväl
befunnes dessa städers behof af förbindelse med hvarandra och
med mellanliggande orter och etablissement, ^med hvilka de stode i
den lifligaste beröring, såsom Arlöfs fabriker, Akarps stationssamhälle
och tegelbruk, Alnarps landtbruksinstitut. Hvilans folkhögskola m. fl.,
ännu icke på långt när tillfredsstäldt. Trafiken kunde ej längre på
ett tillfredsställande sätt tillgodoses genom blott insättandet af ytterligare
ett eller annat tåg. Dsn olikartade trafik, som framginge öfver
bandelen mellan städerna Malmö och Lund, måste åtskiljas, så att den
genomgående trafiken äfvensom godstrafiken hädanefter som hittills
framfördes medelst stora ordinarie tåg, stälda i omedelbar förbindelse
med statsjernvägarnes öfriga bantåg, men deremot den lokala persontrafiken
besörjdes medelst små, lätta, blott af en vagnsklass bestående,
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
från hvardera ändpunkten hvarje halftimme afgående tåg, uti hvilka
konduktören kunde sälja biljetterna under färden och som upptoge
passagerare på åtskilliga andra ställen än vid de nuvarande stationerna.
En sådan lokaltrafik kunde ej genomföras, med mindre än att ett andra
banspår utlades mellan Malmö och Lund. Härigenom skulle emellertid
icke allenast blifva fullständigt sörjdt för trafikens framtida utveckling;
äfven för staten skulle en sådan förändring lända uteslutande till båtnad.
Den rullande materiel, som erfordrades för det nya spåret, skulle
blifva ofantligt mycket enklare och lättare än den nu begagnade, och
detta ej blott för billighetens, utan lika mycket för ändamålsenlighetens
skull, enär tågen måste kunna utan afsevärdt dröjsmål stoppas och
sättas i gång, på det att den talrika utmed jernvägen boende landtbefolkningen,
hvilken sommartiden ökades med å landet utflyttade stadsbor,
vid nära intill hvarandra anordnade hållplatser måtte kunna stiga
på och utur tågen. Dessa nya lokaltåg med blott en vagnsklass, med
lätt och billig trafikmateriel samt ringa driftkostnad, skulle medgifva
indragning af en stor del nu på linien framgående tunga och dyra tåg
samt derigenom föranleda afsevärda besparingar, samtidigt som de
skulle ofantligt utveckla trafiken och öka trafikinkomsten.
Till följd af remiss hade jernvägsstyrelsen den 25 januari 1897
häröfver till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtande och deruti anfört:
Den lokala persontrafiken mellan städerna i fråga vore af en för vårt
land ovanlig storlek. Redan vid den tidpunkt, år 1892, från hvilken
stadsfullmägtige hemtat de närmare uppgifterna i ämnet, hade densamma
stigit till betydande höjd, och don derefter förflutna tiden betecknade
en oafbruten stegring icke allenast af jernvägstrafiken i dess helhet
till och från städerna i fråga, utan äfven -— och detta i än högre grad —
af nyssberörda lokaltrafik. Exempelvis hade alltså för år 1895 — det
senaste år, för hvilket, då styrelsens utlåtande afgafs, statistiska uppgifter
föreiåge samlade — sammanlagda antalet resande till och från
Malmö och Lund varit 12 procent större än motsvarande antal för år
1892, medan åter den lokala persontrafikens stegring från sistnämnda
är utgjorde i det närmaste 15 procent — 253,500 resande år 1892
mot 290,594 år 1895. En så betydande lokaltrafik hade icke kunnat
på tillfredsställande sätt ombesörjas med det jemförelsevis ringa antal
genomgående tåg, som å södra stambanan blifvit insatta, utan kräft
särskilda anordningar derutöfver. I följd häraf hade också dagliga
lokaltåg till ganska betydligt antal anordnats mellan Malmö och Lund,
i syfte att underlätta förbindelsen mellan städerna. Det oaktadt hade
trafikanspråken ej blifvit som sig borde tillgodosedda. Derpå gåfves
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
23
äfven andra bevis än nu föreliggande framställning. Förslag hade
nemligen bragts å bane att åstadkomma bättre kommunikationer mellan
Malmö och Lund medelst anläggning af elektrisk spårväg, en åtgärd,
som utan tvifvel komme att högst menligt inverka på statsbanans inkomster
af trafik mellan nämnda städer. Äfven af denna anledning
vore det för staten af högsta intresse att tillmötesgå anspråket på ökad
trafikförbindelse mellan städerna Malmö och Lund. Såsom förhållandena
hittills gestaltat sig, måste i de flesta genomgående persontåg till och
från Malmö en väsentligt större tågvigt än trafiken ofvan Lund kräfde
framföras. Det vore nemligen nödvändigt att i dessa tåg bereda utrymme
för den ansenliga mängd resande mellan Malmö och Lund, som
nödgades begagna sig af ifrågavarande tåg, och det korta uppehållet i
Lund medgåfve ej att derstädes vidtaga förändringar i tågens sammansättning.
Det skulle för ty uppstå afsevärda ekonomiska fördelar för
staten, om förslaget bifölles. Det läte sig ej göra med nuvarande
spåranordningar att afsevärdt öka lokaltågens antal. Bandelen Malmö
—Lund vore nemligen redan under nuvarande förhållanden så upptagen
af tåg, som i ena eller andra rigtningen passerade densamma, att det
ej kunde ifrågakomma att med bibehållande af enkelspår synnerligen
öka tågens antal. Skedde så, skulle nemligen vid minsta rubbning i
trafiken stora olägenheter komma att uppstå både för fjerr- och lokaltrafiken
i följd deraf, att nästan hvarje förändring i det ena tågets
ankomst- eller afgångstid komme att inverka störande på alla de andra
tågens gång. Någon ringare tillökning i lokaltågens antal skulle visserligen
kunna ske utan att faran af ojemnhet i trafiken skulle synnerligen
ökas, men en sådan åtgärd kunde ej förordas, då densamma
komme att medföra större kostnader och arbete för trafikens uppehållande,
utan att derigenom ofvan påpekade olägenheter, som vidlådde
nuvarande anordningai-, blefve i nämnvärd mån afhjelpta. Det gåfves
derför ej någon annan utväg att på fullt tillfredsställande sätt ordna
jeruvägstrafiken mellan Malmö och Lund än att medelst förändringar
å sjelfva banan möjliggöra ett särskiljande af den lokala trafiken från
den genomgående. Den förändring å banan, som för ändamålet
erfordrades, vore utläggning af ett dubbelspår mellan Arlöf och
Lund. Mellan Malmö och den 5 kilometer derifrån belägna stationen
Arlöf funnes redan nu dubbla spår, i det att å denna sträcka
vestkustbanan vore utlagd jemsides med södra stambanan, men
från Arlöf till Lund, en vägsträcka af 11 kilometer, funnes för närvarande
endast enkelt spår. Oaktadt vid markanskaffningen för södra
stambanan behofvet af dubbelspår mellan Malmö och Lund förutsetts,
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
erfordrades dock för anläggning af den nu ifrågasatta dubbelbanan,
att staten inlöste ytterligare en mindre del jord, hvilket förhållande
berodde dels deraf, att afståndet mellan spårens medellinier, som vid
banans anläggning ansetts böra bestämmas till 3,4 meter (11,5 fot),
numera måste utgöra 4,2 5 meter på grund af större bredd än förut ä
statsbanans och utländska jern vägsvagnar, dels deraf, att en mindre
hållplats erfordrades ungefär midt emellan Åkarp och Lund för upptagande
af persontrafik. Arbetena för dubbelspåret bestode hufvudsakligen
i banvallens terrassering, förlängning af samtliga afloppstrummor,
förändring af bron öfver Höjeå, spårets utläggning och barlastning,
anläggning af om förmälda hållplats samt det nya spårets inledande å
stationerna Arlöf, Åkarp och Lund. För de lätta lokaltågen erfordrades
ej så tung spåröfverbyggnad som den vid rälsutbyte och nybyggnad
å statsbanan söder om Stockholm använda, hvadan, om dubbelspåret
skulle afses uteslutande för dessa tåg, hänsyn kunde tagas härtill vid
bestämmandet af skenvigten. Styrelsen hade dock ansett, att samma
slags skenor, som under år 1897 komrne att utläggas å bandelen
Malmö—Lund — skenor om 40 kilogram för meter — borde äfven
för det nya spåret komma till användning, och detta af trafikteknisk
hänsyn. En stor lättnad i trafikens skötsel kunde nemligen erhållas,
derest trafiken kunde så ordnas, att alla tågen i ena rigtningen alltid
komme att framgå på det ena och tågen i motsatt rigtning på det
andra spåret, och denna anordning förutsatte samma bärförmåga hos
båda spåren. Hela kostnaden för anläggning af det nya spåret mellan
Arlöf och Lund jemte anordningarna vid stationerna samt anskaffning
af erforderliga materialier och inköp af ytterligare behöflig mark vore
beräknad att uppgå till ett belopp af 408,000 kronor. Utläggning af
ett dubbelspår mellan Arlöf och Lund samt derigenom möjliggjord anordning
af trafiken på sätt antydts komme helt säkert att medföra afsevärd
tillökning i lokaltrafiken mellan Malmö och Lund samt mellanliggande
stationer. De omfattande beräkningar, som härutinnan gjoyts,
hade tillika gifvit vid handen, att en nedsättning af biljettprisen med
omkring 25 procent skulle medföra ett ekonomiskt gynsammare resultat,
än derförutan kunde uppnås. Under förutsättning, att i lokaltågen
användes endast en vagnsklass samt att försäljning af biljetter skedde
å sjelfva tågen, skulle, med berörda nedsättning af biljettpriset, nettoafkastningen
för den lokala persontrafiken under närmaste femårsperiod
komma att öfverstiga den med nuvarande trafikordning för samma tid
beräknade med ett årligt belopp af i medeltal omkring 12,500 kronor,
motsvarande 3 procent af kostnaden för dubbelspårets anläggning.
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
25
Denna ökning i nettoaf kastningen vore dock beräknad endast med
hänsyn till den direkta lokaltrafiken mellan de båda städerna och stege
således i samma mån, som den lokala persontrafiken vid mellanstationerna
utvecklades. Men icke mindre vinst, ehuru ej möjlig att med
någon visshet uppskatta i siffror, kunde med all säkerhet påräknas
genom att kostnaden för en del genomgående tåg kunde afsevärdt
nedbringas dels till följd deraf, att, såsom ofvan framhållits, mindre
antal personvagnar behöfde i dem framföras, sedan dubbelbanan blifvit
anlagd mellan Arlöf och Lund, dels genom den afsevärda lättnad i
trafikens skötsel en sådan banas tillkomst komrne att medföra.
Järnvägsstyrelsen hade derför hemstält, att Kongl. Maj:t måtte
till Riksdagen aflåta proposition om anvisande af 408,000 kronor att
användas för utläggning af ytterligare ett jernvägsspår mellan Arlöfs
och Lunds stationer å södra stambanan.
Då vid jernvägsstyrelsens berörda skrifvelse icke fogats någon
specificerad beräkning öfver kostnaderna för arbetet i fråga samt det
af styrelsen angifna kostnadsbeloppet syntes högt i förhållande till den
jemförelsevis korta bansträckan, både departementschefen från järnvägsstyrelsen
begärt dylik beräkning, derförinnan dock borde tagas i öfvervägande,
huruvida icke genom inskränkningar i ett eller annat afseende
totalkostnaden kunde något nedbringas under den af jernvägsstyrelsen
förut beräknade.
Med anledning häraf hade öfverdirektören för banafdelningen i
jernvägsstyrelsen den 6 nästlidna december aflemnat kostnadsberäkning
för ifrågavarande spåranordning, slutande å ett belopp af 385,000
kronor, deraf för jordanskaffning 22,161 kronor 80 öre, för terrasseringsarbeten
48,452 kronor, för konstarbeten, bestående dels af förstärkning
af bron öfver Höjeå och af en å banan befintlig viadukt och dels af
anordnandet af afloppstrummor och vägöfvergångar, 39,960 kronor, för
spårets utläggning, deri inbegripet jemväl inläggning af nya räler om
40 kilograms vigt för meter å det nu befintliga dubbelspåret mellan
Malmö och Arlöf, 198,079 kronor 19 öre, för anordnande af en, hållplats
samt åtskilliga arbeten vid stationerna i Malmö, Lund, Åkarp
och Arlöf 39,420 kronor, för diverse arbeten 4,100 kronor samt för
allmänna omkostnader, såsom administration, redskap, sjukvård, oförutsedda
utgifter m. m. 32,827 kronor 1 öre.
Denna kostnadsberäkning understege sålunda den af jernvägsstyrelsen
förut uppgjorda med 23,000 kronor, hvilken nedsättning
åstadkommits genom minskning af det för allmänna omkostnader afsedda
belopp. Någon vidare inskränkning hade icke ansetts möjlig.
Bih. till Palt, sd. Frot. 1S98. 4 Sand. 1 Afd. 14 Häft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
Slutligen hade jernvägsstyrelsen aflemnat en uppgift rörande
trafikförhållandena vid Malmö och Lunds stationer under år 1896,
utvisande att sammanlagda antalet resande till och från nämnda stationer
(vestkustbanan ej medräknad) utgjorde 1,263,448 eller 38 procent
mera än år 1892 samt att antalet resande, som år 1896 färdades endast
mellan städerna i fråga, uppginge till 362,026 eller 43 procent mera
än år 1892. En väsentlig del af den betydande trafikökningen under
år 1896 vore emellertid att tillskrifva den under nämnda år i Malmö
anordnade industriutställningen.
De skäl, hvilka af stadsfullmägtige i Malmö och Lund samt
jernvägsstyrelsen anförts för ett snart anordnande af ifrågavarande
nya trafikförbindelse mellan de nämnda städerna, syntes departementschefen
vara fullt giltiga.
Då det tillika icke syntes böra ifrågakomma, att det nya spåret
försåges med lättare öfverbyggnad än den, som redan förut befunnits
för södra stambanan behöflig, och då samtliga i senaste kostnadsberäkning
upptagna arbeten ansetts oundgängligen nödiga, har departementschefen
funnit sig icke ega anledning till anmärkning mot
nämnda beräknings slutsumma.
På grund af hvad till statsrådsprotokollet sålunda blifvit anfördt,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för år 1899 anvisa å riksstatens
sjette hufvudtitel, för utläggning af ytterligare
ett jernvägspår mellan Årlöfs och Lunds stationer
samt inläggning af nya räler å dubbelspåret mellan
Malmö och Arlöf m. m., ett belopp af 385,000 kronor.
in.
Ny rörlig
materiel.
Till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade
jernvägar har Kongl. Ma:jt föreslagit Riksdagen att för år 1899 anvisa
å riksstaten utom hufvudtitlarne 3,500,000 kronor.
Om behofvet, af materieltillökning har jernvägsstyrelsen, enligt
hvad af det i ärendet förda statsrådsprotokollet inhemtas, anfört
beträffande:
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
27
l:o. Lokomotiv.
I afseende härå har styrelsen särskildt framhållit den svårighet,
som förefinnes att till annat än reserv- och hjelptjenst använda de
lokomotiv till ett antal af 75, hvilka nu under mera än 30 år varit
i bruk. Denna svårighet i förening med den väntade tillväxten i
rörelsen nödvändiggjorde anskaffandet af ny dragkraftsmateriel; och
hade styrelsen beräknat, att det ökade behofvet häraf icke skulle kunna
tillgodoses, med mindre tio lokomotiv för snälltåg och likaledes tio
för godståg anskaffades.
2:o. Person- och godsvagnar.
För ökning af personvagnarnes antal förefunnes samma skäl,
som nyss angifvits i fråga om anskaffande af nya lokomotiv, i det
nemligen de äldre personvagnarne vore af den beskaffenhet, att de
numera kunde begagnas endast till reservtjenst. Att inköp af godsvagnar
vore af behofvet synnerligen påkalladt, framginge särskildt
deraf, att styrelsen för att tillgodose behofvet deraf sett sig nödsakad
att för innevarande vinter från Tyskland förhyra ett antal af närmare
400 sådana vagnar. Det antal vagnar, som nu skulle erfordras, hade
styrelsen ansett böra beräknas till 20 stycken II och III klass bogievagnar
samt 160 täckta och 400 öppna godsvagnar.
Kostnaden för anskaffning af den rullande materiel, som styrelsen
sålunda ansett behöflig och hvilken vore afsedd att tillverkas vid
inhemska verkstäder i öfverensstämmelse med af Kongl. Maj:t redan
godkända konstruktioner och ritningar, uppginge till
för 10 lokomotiv af typ Lit. C c å 56,000 kronor ...... 560,000 kronor
„ 10 „ „ „ „ K d „ 50,000 „ ...... 500,000 „
„ reservdelar .......................................................................... 20,000 ,,
,, 20 II och III klass bogievagnar å 24,000 kronor 480,000 ,,
„ inrättningar för belysning, uppvärmning, bromsning
m. m.................................................................................... 44,800
,, 160 täckta godsvagnar.................................................... 542,000
,, 400 öppna godsvagnar.................................................... 790,000
„ bromsinrättningar.............................................................. 80,000
,, axlar med hjul till vagrxarne......................................... 401,200
,, reservaxlar m. m.............................................................. 82,000
Summa 3,500,000 kronor.
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
För egen del liar departementschefen yttrat:
»Det anslag, jernvägsstyrelsen ansett böra för ifrågavarande
ändamål af Riksdagen äskas, öfverstiger betydligt. livad föi samma
ändamål är för innevarande ar beviljadt. Denna ökniög äi dock, synes
mig, till fullo motiverad af de ständigt växande krafveu på mera
materiel, kraf som i sin ordning betingas af den ständigt växande
trafiken å våra statsbanor. Huru betydlig denna tillväxt under år
1897 varit, framgår, bland annat, deraf, att beloppet till statsverket
inlevererade jernvägstrafikmedel för nämnda ar uppgått till 18,800,000
kronor (eller'' 5,300,000 kronor mera än beräknats) mot 9,800,000 kronor
för år 1896».
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade jern vägar, för
år 1899 bevilja 3,500,000 kronor.
Om sättet för anskaffande af detta belopp kommer utskottet att
framdeles afgifva yttrande.
Stockholm den 15 februari 1898.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1808.