Bankoutskottets Memorial N:o 2.

1

N:o 2.

Anlt. till Riksd. kansli den 18 februari 1898 kl. 3 e. m.

Memorial, angående verkstäld granskning af riksbankens styrelse
och förvaltning.

Till följd af den bankoutskottet enligt § 4 i dess instruktion åliggande
skyldighet att undersöka och granska riksbankens tillstånd samt huru densamma
styrd och förvaltad blifvit, har utskottet tagit kännedom af dels
fullmäktiges allmänna och särskilda protokoll för tiden från och med den
15 januari 1897, intill hvilken dag ansvarsfrihet blifvit fullmäktige för
deras i protokollen antecknade beslut och åtgärder beviljad, och till innevarande
riksdags början, dels af de af vederbörande revisorer afgifna berättelser
om verkstäld granskning af riksbankens såväl liufvudkontors som
de särskilda afdelningskontorens i Göteborg, Malmö, Falun, Hernösand,
Jönköping, Kalmar, Karlstad, Luleå, Umeå, Vexiö, Visby, Örebro och Östersund
förvaltning under år 1896, dels ock af fullmäktiges med utskottets
memorial n:o 1 till Riksdagen öfverlemnade berättelse angående riksbankens
tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1897, äfvensom af de
utaf styrelserna för riksbankens i verksamhet varande afdelningskontor i
afseende å dessa kontors förvaltning under samma år lemnade särskilda
redogörelser; och får utskottet efter nu fulländad granskning härmed,
jemlikt föreskrift i ofvanberörda instruktion, till Riksdagen i ämnet afgifva
berättelse.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgifningen, in- och utlåningsrörelsen
äfvensom öfrig verksamhet vid riksbankens hufvud- och

Bih. till Riksd. Prot. 1898. t! Sami. 1 A fri. 2 Häft. (N:o 2.) 1

2

Bankoutskottets Memorial N:o 2.

afdelningskontor samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en
närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga
sifferredogörelser, som lemnats i de berättelser, hvilka afgifvits af Riksdagens
revisorer och riksbankens fullmäktige liksom i utskottets förut till
Riksdagen aflåtna memorial n:o 1.

Endast beträffande några siffergrupper af allmännare intresse anser
sig utskottet böra här nedan erinra om hvad ur förenämnda berättelser
kan inhemtas.

Metalliska kassan*), som vid 1897 års början utgjorde kr. 24,889,492: 17
och vid årets slut kr. 31,398,433: 38, har under årets lopp vexlat mellan
lägst ofvan förstnämnda belopp och högst den 31 augusti kr. 31,800,336: 74.
Det i metalliska kassan ingående guldet, som vid årets början utgjorde
kr. 23,531,974: 17 och vid dess slut kr. 29,411,518: 58, har vexlat mellan
lägst den 30 juni kr. 23,247,025: 39 och högst den 30 september kr.
29,692,959: 43. Hvad tillgången å silfvermynt angår, utgjorde detta vid
årets början kr. 1,357,518: -—- och vid dess slut kr. 1,986,914: 80. Lägst
var silfvermyntkassan vid årets början och högst den 31 maj med kr.
2,594,782: 95.

Fordringar i löpande räkning å utrikes ort hade riksbanken den 1
januari 1897 till belopp af kronor 11,136,618: 15 samt vid årets slut kronor
7,322,496: 78. Lägsta beloppet af dylika fordringar har uppgått till
kronor 6,403,380: 54 (den 18 december) och högsta till kronor 17,788,369: 94
(den JL3 mars).

A separaträkning i utlandet hade riksbanken vid årets början kronor
6,195,000: — och vid dess slut kronor 2,655,000: —. Dessa sistnämnda
medel inräknas icke bland sådana tillgångar, å hvilka sedelutgifning får
grundas.

Sedelutgifning sr ätten, som vid 1897 års början utgjorde kronor
81,026,110: 32 och vid dess slut kronor 83,720,930: 16, föll den 30 januari
till sitt lägsta belopp, eller kronor 77,596,042: 50 och uppgick den 18
september till sitt högsta belopp under året, eller kronor 91,038,632: 50.
De utelöpande sedlarne, som vid årets början utgiorde kronor 63,296,595: 55
och vid dess slut kronor 68,840,183: 18, sjönko den 13 februari till sitt
lägsta belopp, kronor 48,887,959: 01 samt stego till sitt högsta den 31
december. Den obegagnade sedelutgifningsrätten har varit högst den 13
mars, då den utgjorde kronor 37,469,978: 71 samt lägst den 31 december
med kronor 14,880,746: 98.

*) Till metallisk kassa, hvarå sedelutgifningsrätt får grundas, räknas: lagligen i riket
gällande guldmynt, utländskt guldmynt och omyntadt guld samt guld, innestående hos
myntverket äfvensom silfvermynt pregladt enligt lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

Bankoutskottets Memorial N:o 2.

3

Riksbankens utlåning srörelse har under år 1897 varit ganska omfattande
och visar, vid jemförelse med förhållandena vid slutet af nästföregående
år, en ökning i de utlånta medlens totalsumma från kronor
77,964,593: 20 till kronor 86,283,660: 15.

Fördelade efter de särskilda hufvudgrupperna stälde sig vid 1897 års
slut utlåningssummorna sålunda:

diskonterade vexlar ........................................................... kr. 39,055,103: 90

lån mot hypotek af löpande förskrifning m. m. .......... » 33,820,541: 67

lån mot pant af vågförda effekter................................. » 1,295,766: 25

afbeta]ningslån ...................................... » 7,237,770: 79

kassakreditiv............................................................... » 4,874,477: 54

kr. 86,283,660: 15.

Största utlåningsbeloppet faller på vexeldiskonteringen, och af denna
utgjorde 58 procent rediskontering på särskildt bestämda, förmånliga vilkor
åt enskilda hankinstitut. Särskildt hvad hufvudkontoret angår har
förenämnda rediskontering vunnit betydelse, i det att af det derstädes den
31 december på diskonterade vexlar utlemnade beloppet 82 procent utgjorde
rediskontering åt banker för af dem endossera^ vexlar. Högsta
medgifna rediskonteringsbeloppet för samtliga banker, åt hvilka rediskonteringskredit
beviljats, var vid 1897 års början kronor 18,550,000: — och
vid årets slut kronor 33,875,000: —. Antalet rediskonterande banker har
under året ökats från 22 till 31.

Utlåningen mot pant af löpande förskrifningar m. rn. samt å kassakreditiv
har i likhet med vexeldiskonteringen äfven att uppvisa högre
siffror vid 1897 års slut än vid nästföregående års.

Af de till afbetalningslånefonden anslagna medlen, 12 millioner kronor,
hade vid 1897 års slut till olika låntagare utlemnats kronor 7,233,770: 79,
hvilket belopp med kronor 1,077,284: 03 understiger hvad vid 1896 års
slut från fonden utlånats.

Hvad slutligen angår utlåningen mot pant af jern och andra vågförda
effekter utestodo vid 1897 års slut kronor 1,295,766: 25. För närmast
föregående fem år hafva motsvarande siffror stält sig sålunda:

1892 ............

............. kr.

3,277,112:

50

1893 .............

»

2,949,754:

94

1894 ..........

»

2,912,292:

55

1895 ...........

»

1,756,854:

31

1896 .............

»

901,727:

02

Belåningsprisen å de effekter, som hufvudsakligen uppläggas å vågarne
för belåning, hafva under nämnda tider varit för 100 kilogram (1 deciton):

4

BankouUkotiets Memorial N:o 2.

från

den

17 maj 1392 ...........

tackjern:

............ kr. 3: 75

Söt:

6: —

valsad t

9:

stångjern

»

»

3 juli 1893 ..............

.......... * 3: 75

5: 50

8:

50

>

»

26 » 1894 ................

.......... » 3: 50

4: —

8:

—

>>

»

17 sept. 1896 ............

.............. » 3: 75

4: —

8:

75

Under år 1897 hafva, så vidt fullmäktiges protokoll utvisa, belåningsvärdena
å vågförda effekter icke i annan mån varit föremål för pröfning
eller förändring än att belåningspriset å garkoppar något höjts.

I likhet med hvad förut varit vanligt får utskottet meddela några
uppgifter angående riksbankens behållna vinst för år 1897.

Till denna vinst, som enligt uppgift från fullmäktige i riksbanken
uppgår till. kronor 3,327,923: 13, hafva de särskilda afdelningskontoren
bidragit med följande belopp:

afdelningskontoret

i

Göteborg .........

med

kr.

509,982: 89

eller

2,93 %

»

»

Malmö ...................

»

»

264,428: 06

»

3,4 »

»

»

Falun................

»

»

53,628: 35

»

2,99 *

»

»

Hernösand .........

»

198,991: 55

9

3,62 »

»

»

Jönköping............

»

»

113,863: 16

»

3,57 »

»

»

Kalmar ................

>/

»

50,384: 63

»

2,82 »

»

>

Karlstad.............

»

»

99,736: 01

»

3,39 8

»

»

Linköping (från14)

1

1,770: 56

»

0,13 *

»

»

Luleå.................

. »

»

67,355: 01

»

2,98 »

»

»

Mariestad (från V*)

»

»

266: 26

»

0,02 »

»

9

Umeå..................

»

»

1,938: 22

»

0,15 »

»

V exiö ...................

»

>

44,073: 64

»

2,2 »

»

».

Visby ..............

»

»

61,605: 15

»

3,64 »

»

»

Örebro..................

»

»

192,481: 50

»

3,75 »

»

3>

Östersund ............

»

»

62,095: 90

»

3,64 »

Summa kronor 1,722,600: 89
Skilnaden mellan detta sistnämnda belopp och

bankovinsten i dess helhet är ... .......... 1,605,322: 24

kronor 3,327,923: 13

och utvisar nämnda skilnad således det belopp, hvarmed hufvudkontorets
rörelse bidragit till årets vinstsumma.

uttalanden I sin den 30 november 1897 afgifna berättelse om riksbanken hafva
med an/edmnsiRiksdagens revisorer gjort åtskilliga uttalanden, för hvilka, tillika med den
^Riktdagem ''behandling de inom utskottet erhållit, utskottet här nedan får lemna fölrevisorers
år laude redogörelse.

1897 afgifna •

berättelse.

*) Procentsiffrorna hänföra sig till medelbeloppet af vederbörande kontors under året
för lånerörelsen använda förlagsmedel.

Bankoutskottets .Memorial N:o 2.

5

Å sid. lrt i den tryckta berättelsen hafva icvisorerna på anförda
skäl uttalat, att de ansåge, det en från polismyndigheten i hufvudstadener»ä«nmS för
utstäld räkning å kr. 141: 05, utgörande ersättning till åtskilliga polismän
för bevakning å Riddarholmen vid den utvexling af jubileuinsmynt, som«/ jubiieumsunder
två dagar i september månad varit af riksbanken anordnad i en
för ändamålet upplåten lokal i riksdagshuset, icke bort af riksbanken
betalas.

Sedan utskottet erhållit upplysning derom, att till följd af det stora
tilloppet af personer, som ville tillvexla sig dylika mynt, till ordningens
upprätthållande kräfts särskilda anordningar för köbildning och uppehållande
af fri passage genom inre lokaler i riksdagshuset, har utskottet
funnit, att skäl icke saknats för den af revisorerna anmärkta utbetalningen.

I § 37 af revisionsberättelsen har meddelats, hurusom delegerade af^^”^
revisorerne gjort besök vid Tumba bruk för att vinna kännedom ofri ocha/ det stämpelhvilka
åtgärder vidtagits i anledning af de anmärkningar, som under paapfPTumba
senare tiden och särskildt inom Riksdagen framstälts i afseende a he-bmk tillverkas.
skaffenheten af det vid Tumba tillverkade stämplade papperet eller de
s. k. skrifstämplarne.

För hvad vid detta besök inhemtats lemnas i berättelsen utförlig redogörelse,
till hvilken utskottet tillåter sig att hänvisa.

För egen del hafva revisorerne ifrågasatt, huruvida den vid tillverkningen
af ifrågavarande papper och särskildt hvad beträffar limningen
följda metoden kunde vara fullt lämplig; och funno revisorerne under alla
förhållanden sig böra fästa uppmärksamhet å angelägenheten deraf, att
snarligen måtte vidtagas sådana anstalter, som ledde till afhjelpande af de
med ifrågavarande papper befunna olägenheter och till åstadkommande af
en i möjligaste måtto fullgod tillverkning af sådant.

Med anledning af hvad revisorerne beträffande beskaffenheten af
papperet i de s. k. skrifstämplarne anmärkt, hafva fullmäktige med skrifvelse
den 10 dennes till utskottet öfverlemnat dels infordrad förklaring
från brukets förvaltare och dels två särskilda profningsintyg angående
ifrågavarande slags papper. 1 berörda, den ‘J dennes afgifna förklaring
har förvaltaren anfört hufvudsakligen följande:

Af de inom pappersfabrikationen förekommande operationerna vore
papperets beredning medelst djurlim af fackmännen ansedd såsom en af de
svåraste. Det visade sig nemligen vid denna procedur, att, om än alltid
samma limsort och förfaringssätt användes, ett olikartadt resultat understundom
erhölles. Särskildt både denna olägenhet framträdt vid riksbankens
pappersbruk, der svårigheterna ökats isynnerhet vid tillverkning
af tunnare papperssorter, derigenom att dess fabrikat utgjordes af linne -

6

Bankoutskottets Memorial N:o 2.

och bomullsfibrer, fria från fyllnadsämnen, hvilka i de lägre maskinpapperssorterna
försämrade papperets qvalité men vid skrifning derå väsentligt
förhindrade bläckets genomträngande. Dessa svårigheter hade
ingalunda visat sig först på senare tider vid bruket utan alltid der förefunnits,
såsom exempelvis, då under år 1875 statskontoret och generalpoststyrelsen
klagade öfver det under föregående år levererade stämpeloch
frimärkespapperets mindre limfasthet. Uppmärksamheten hade emellertid
vid bruket städse varit rigtad på limningens fullkomnande, och många
försök hade i detta syfte der utförts. Ett af dessa hade varit anskaffandet
af en limningsmaskin för att derigenom om möjligt erhålla eu jemn och
likartad limning så väl arken sins emellan som inom hvarje enskildt ark.
Denna maskin hade dock ännu blifvit endast försöksvis använd vid bruket
och vore sålunda ännu icke der inarbetad, hvarför ett omdöme om
dess användbarhet icke kunde med bestämdhet för närvarande afgifvas.
Några anmärkningar öfver det till statskontoret levererade stämpelpapperet
hade efter nämnda tid icke försports förr än vid 1896 år riksdag. Dessa
anmärkningar hade föranledt förvaltaren att införa en ny limningsmetod,
grundad på hans iakttagelser under årens lopp. Af det papper, som derefter
tillverkats och som varit föremål för revisorernas granskning, hade
prof blifvit lemnade till »Königliche mechanisch-technische Versuchsanstalt»
i Berlin samt till handelskemisten i Stockholm, hvilka sammanstämmande
intygat, att papperet vore limfast och af första klassens beskaffenhet.

För egen del får utskottet med anledning af den fråga, som af revisorerne
bragts på tal, erinra, att, såsom af dem äfven framhållits, stämpelpapper
af Tumba bruk tillverkas och levereras på grund af ett senast år
1883 med statskontoret upprättadt kontrakt, hvarigenom stadgats, att 1,000
st. skrifstämplar skulle hafva en vigt af högst 13,50 och minst 12 kilogram
med en medelvigt af 12,75 kilogram. Då, enligt hvad i ärendet upplysts
och genom de åberopade intygen bekräftats, det levererade papperet med
hänsyn till de i kontraktet uppstäda fordringarna på papperets renhet
och ringa vigt samt derpå beroende tunnhet, varit af fullgod beskaffenhet,
torde, så vidt utskottet kunnat finna, någon anmärkning, åtminstone numera,
icke kunna göras mot bruket angående det derifrån kontraktsenligt
levererade stämpelpapperet.

a! wertt" Angående riksbankens nya byggnad i Örebro hafva revisorerne i § 43
bankens bygg- i revisionsberättelsen anfört:

nåd i Örebro. »Hvad beträffar det beslutade nya bankhuset i förstnämnda stad, till
hvilket en stor och synnerligen välbelägen tomt inköpts för 50,000 kronor,
bemyndigades fullmäktige, jemlikt beslut vid sisthållna riksdag, att å tomten

Bankoutskottets Memorial N:o 2..

7

låta uppföra ett hus af sten i två eller tre våningar till en kostnad för
trevåningars hus af högst 80,000 kronor.

»Af fullmäktiges protokoll inhemtas att, sedan, i enlighet med kontorsstyrelsens
förslag, ritningar faststälts till en tvåvåningsbyggnad, beslut
fattats om uppgörande af kontrakt angående uppförande af en sådan för
ett pris af 70,400 kronor eller, för den händelse kalksten komme att användas
till takkrönet i stället för cement, för 71,600 kronor.

»Efter det revisorerne, såsom ofvan antydts haft tillfälle å platsen taga
kännedom om förhållandena och efter att sedermera äfven fått del af ritningarna
till byggnaden i fråga, hafva revisorerne ansett sig icke böra
underlåta att något yttra sig i ämnet och få i sådant hänseende uttala sin
tvekan, huruvida med afseende å tomtens storlek, dyrhet och värdefulla
läge det, ekonomiskt sedt, kan vara rigtigt att, med användande af en
tredjedel af tomten till gård och planteringar, å platsen uppföra ett hus
i endast en våning, utom bottenvåningen. Detta kan ej heller, då i betraktande
tages de kringliggande husens höjd och tomtens sluttande läge,
blifva från estetisk synpunkt tillfredsställande, äfven om man såsom i förevarande
fall, för att ej få alltför obetydlig höjd å huset, ämnar icke allenast
göra våningarna ovanligt höga, utan äfven anbringa en mycket hög takresning
och en vind af 6’/o meters höjd. Af denna sistnämnda skall dock
en mindre del användas till beredande af vaktmästarebostad, för hvilken
beräknas en höjd af tre meter. Häraf vill det synas som om ej någon
större svårighet eller alltför betydlig kostnad borde möta att jemväl inreda
den öfriga delen af vindsvåningen; och då, vid det förhållande att tomten
kan bereda facader åt två gator, en byggnad lätteligen skulle kunna ordnas
så, att, om en del af huset uthyres, sådant ej skulle på något sätt komma
att utöfva störande inflytande på bankverksamheten; samt då statsinrättningar,
sådana som telegrafen och rikstelefon, för hvilka det är synnerligen
angeläget att ej hafva lokal, beroende på hyresaftal med enskild
person, lämpligen skulle kunna inrymmas i det blifvande bankhuset i
Örebro, om detsamma uppfördes till den höjd, som tomtens storlek och
läge samt dess höga pris synes betinga, hafva revisorerne för sin del ansett
att ifrågavarande hus bort uppföras i minst tre våningar, helst som
enligt framställning till bankoutskottet och Riksdagen anslaget till byggnaden
beräknats vara tillräckligt för en sådan med nämnda antal våningar.»

Af det hos fullmäktige den 19 augusti 1897 förda protokoll har
utskottet inhemtat, att, innan fullmäktige fattade sitt beslut att å tomten
uppföra allenast tvåvåningars hus, genom kontorsstyrelsens försorg utredning
åvägabragts om kostnaderna i ena eller andra fallet. För sådant
ändamål både styrelsen vändt sig till de tre byggmästare i Örebro, hvilka

8

. Bankoutskottets Memorial N:o 2.

ansågos kunna åtaga sig att bygga åt riksbanken samt från dessa mottagit
anbud å arbetet. Härvid visade sig, att två byggmästare fordrat för tre våningars
hus den ene 90,000 och den andre 89,000 kronor samt för två
våningars bus 72,500 och 70,400 kronor (alternativt 71,600 kronor). Den
tredje, som endast afgifvit anbud å två våningars hus, hade för detsamma
begärt 91,000 kronor, eller, om cement skulle begagnas för vissa delar,
i stället för kalksten, 82,000 kronor. Efter att hafva redogjort för de
särskilda anbuden, yttrade styrelsen vidare:

»Skulle likvisst mot byggmästarnes och arkitektens bestämda antagande
kostnaden för trevåningars hus genom begagnande af sämre
material kunna nedbringas till 80,000 kronor, kan dock med säkerhet
sägas, att nöjaktig afkastning kan ej erhållas å skilnaden mellan kostnaden
å trevåningars hus och ett tvåvåningars af liknande materialier, då, om
en tredje våning uppföres, deri måste inrymmas vaktmästarebostad och
sålunda endast en del af våningen skulle kunna uthyras, hvarvid ock
måste tagas i betraktande, att omkostnaden för underhåll och vård samt
upplysning i förstugor m. m. blir gifvetvis större för en trevåningsbyggnad.

»Då det för öfrigt ur arkitektonisk synpunkt måste anses otillfredsställande
att uppföra trevåningarshus, då detsamma ej får ansluta sig till
begge närliggande husens gaflar, vågar styrelsen för sin del ej förorda
uppförande af sådant hus.»

Vid pröfning af frågan funno fullmäktige, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med kontorsstyrelsens förslag, skäligt antaga det lägsta af anbuden
å tvåvåningars hus; och detta särskildt af det skäl, att anbudet i
fråga, äfven beträffande det högre alternativet (71,600 kronor), understeg
den beräkning å kostnaden för tvåvåningars hus, som framlades för
banko utskottet vid 1897 års riksdag.

Ehuru utskottet icke kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet vid
att offentlig inbjudning till täflan om ifrågavarande byggnadsarbete icke
utfärdats, till följd hvaraf det nu icke kan bedömas, huruvida på sådan
väg lägre anbud än de ofvannämnda stått att erhålla, finner utskottet
likväl på grund af hvad fullmäktige i saken anfört och med särskildt afseende
derå att för det af Riksdagen anvisade anslag ett tre våningars hus
icke kunnat, så vidt de inkomna anbuden gifva vid handen, å tomten uppföras,
revisorernes omförmälda anmärkning icke böra till någon vidare åtgärd
föranleda.

m‘riksde I fråga om den under 1897 års höst fullbordade byggnaden för riksbankens
bygg-lian k sk on tor et i Karlstad hafva revisorerne (sid. 72) förmält, att denna
nad!ÅV’rZs<ttrf-byggnad ej synts dem fullt tillfredsställande, särskildt i det afseende, att

Bankoutskottets Memorial N:o 2.

9

tomtens utrymme kunde anses ej hafva blifvit så tillvarataget, som ömkligt
varit, äfvensom derutinnan, att anordningarna med portalen och ingången,
enligt revisorernes uppfattning, vore mindre lämpliga, hvartill komme, att
sprickor redan uppstått öfver den förra, livilket kunde gifva anledning
befara, att grunden ej vore tillräckligt omsorgsfullt lagd.

Med anledning af hvad revisorerne anfört beträffande det förhållande,
att, enligt deras uppfattning, tomtutrymmet icke så tillvaratagits, som
önskligt varit, får utskottet erinra derom, att, såsom framgår af bankoutskottets
den 19 mars 1895 aflåtna memorial (n:o 4) om anslag till
anskaffande af tomt och uppförande derå af eu byggnad åt kontoret,
utskottet då uttalat sig gillande såväl i fråga om den tomt, hvilken till
inköp för ändamålet föreslagits, som ock beträffande de för byggnaden
uppgjorda och utskottet förelagda ritningarna med tillhörande beskrifning,
hvadan nämnda års bankoutskott fann sig böra understödja förslagen såväl
om tomtinköp som om tomtens bebyggande på sätt fullmäktige i riksbanken
ifrågasatt med ett hus i två våningar, af hvilka den nedre för
bankens lokaler och den öfre till två bostadslägenheter. Utskottets till
Riksdagen år 1895 gjorda framställning vann Riksdagens bifall, och det
numera fullbordade huset är uppfördt i full öfverensstämmelse med den
derför godkända plan.

Vidare får utskottet meddela, att, enligt hvad fullmäktiges protokoll
den 13 sistlidne januari utvisar, styrelsen för afdelningskontoret i Karlstad
lemnat en på sakkunnigas utlåtanden stödd förklaring öfver revisorernes
berörda uttalanden; och får utskottet ur de till ärendet hörande handlingarna
här nedan meddela följande utdrag ur det yttrande beträffande
de anmärkta sprickorna, hvilket till styrelsen afgifvits den 28 december
1897 af den intendent i öfverintendentsembetet, som har öfverinseende å
kronans hus i orterna:

»De anmärkta sprickorna äro otvifvelaktigt föranledda af byggnadens
mindre vanliga gruppering i tre partier af väsentligt olika tyngd och i
följd deraf utöfvande olika tryck på det för sammanpackning benägna
sandlagret. Det nordvestra hörnet med dess portal — till murmassan
lättast — synes icke hafva sammantryckt marken och står antagligen
orubbadt. Hufvudbyggnaden har undergått en betydlig, men i det allra
närmaste jemn och likartad sättning, hvarvid den neddragit närliggande
delar af de lägre partierna vid norra tomtgränsen och vållat en afbrytning
å de mellersta, svagare delarne af dessa partier, nemligen i hvalfhjessor
och fönsterbröstvärn.

»De anmärkta sprickorna synas mig icke gifva anledning till några
farhågor för hufvudbyggnadens framtida bestånd. Vid densamma skall
Bill. till Riksd. Prot. 1898. 0 Sami. 1 Af A. 2 Höft. 2

10

Bankoutskottets Memorial N:o 2.

säkerligen den jemna sättningen fortgå, och då den norra gafveln med
dess angränsande partier antagligen lär komma att föga, om ens något,
rubbas, skola sprickorna ytterligare vidga sig. Murverkets iståndsättande
skulle på grund häraf för närvarande vara gagnlöst, men för bedömande
af rätta tidpunkten, när detta bör ske, äfvensom af sättet för skadornas
afhjelpande, är det nödvändigt att med uppmärksamhet följa sättningens
gång, antingen medelst indrifvande af ekkilar, hvilka efter hand lossna och
djupare indrifvas eller ersättas med gröfre, eller ock genom tillfällig igensättning
af sprickorna med iakttagande af den progressiva tillökningen i
dessas bredd.

»Anmodad att afgifva ett allmänt omdöme angående byggnaden i öfrigt,
får jag såsom min åsigt uttala, att fasaden företer väl afvägda proportioner
med kraftiga, omsorgsfullt studerade detaljer samt stilrigtig karakter,
hvarvid portalen med dess pittoreska förgårdsanordning bildar en lyckligt
funnen arkitekturgrupp. Inredningen synes vara ändamålsenlig och den
dekorativa utstyrseln invändigt är vårdad. Särskildt måste man gifva
sitt erkännande åt den omsorg, hvarmed arbetet verkstälts, oaktadt den
med nuvarande arbets- och materialpriser ovanligt låga byggnadskostnaden.
»

Till hvad sålunda af sakkunnig person anförts anser utskottet ej vara
något att lägga, hvadan ifrågavarande uttalande i revisionsberättelsen ej
synes utskottet böra föranleda vidare yttrande från utskottets sida.

e) uttalande i Sedan revisorerne (sid. 76) fäst uppmärksamheten derå, att de sär^»er«nM<äm-^"skilda.
riksbankskontoren icke tillämpade lika grunder vid afgifvande af
mehe i grun- sina rapporter om de på indrifning beroende medlens belopp, hvarigenom
r?ksZnkskon- inträffade, att det ena kontoret skenbart visade en bättre ställning än det
törens upp- andra, hafva fullmäktige, på sätt deras protokoll den 30 december 1897
^7ndw/«i^närmare utvisar> meddelat åt samtliga riksbankskontor sådana föreskrifter
beroende med angående dessa rapporter, att, enligt utskottets åsigt, den af revisorerna
ten. anmärkta bristen på öfverensstämmelse i desamma bör varda afhulpen.

I sammanhang dermed hafva fullmäktige jemväl med anledning af hvad
i revisionsberättelsen (§ 44) förmälts derom, att vid ett riksbankskontor af
dess revisorer anmärkts, att öfverränta icke tillgodoförts riksbanken för en
vexel, som visserligen ej å förfallodagen men dock innan protest skett,
infriats, meddelat särskilda, till protokollet den 30 december 1897 antecknade
bestämmelser, hvilka synts utskottet egnade att undanrödja all osäkerhet,
huru i sådant fall rätteligen bör förfaras.

Bankoutskottets Memorial N:o 2.

11

Efter läsningen af 1896 års hos fullmägtige i ackordsfrågor förda
protokoll uttalade bankoutskottet vid 1897 års riksdag tvifvelsmål, huruvida
med afseende på de erbjudna ackordsbeloppens ringhet eller vederbörande
gäldenärers personliga förhållanden ackord bort beviljas.

Sedan utskottet nu afslutat läsningen af samma protokoll för nu förevarande
granskningsperiod, finner utskottet sig beträffande en del beviljade
ackord hafva anledning till samma omdöme som sistlidna år uttalades. I
de af utskottet åsyftade fallen hafva meningarna äfven hos fullmäktige
varit delade, såsom framgår af de vid ackordens beviljande af en eller
flera fullmäktige anmälda reservationer.

Den granskning, som af banko utskottet nu verkstälts, omfattar icke
bankofullmäktiges gemensamt med fullmäktige i riksgäld skontoret fattade
beslut och vidtagna åtgärder i fråga om utförande af Riksdagens år 1888
fattade beslut om uppförande på Helgeandsholmen af nya byggnader för
Riksdagen m. m. och riksbanken; utan är denna granskning öfverlemnad
till sammansatt stats- och bankoutskott.

Efter granskning af riksbankens hufvudkontors räkenskaper för år

1896 hafva Riksdagens senast församlade revisorer i sin den 30 november

1897 afgifna berättelse anmält, att mot riksbankens förvaltning under
den tid granskningen omfattat i öfrigt ej varit något att anmärka, samt att
revisorerne för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde fullmäktige beviljas.
De revisorer, som, valde af Riksdagen, granskat afdelningskontorens i Göteborg,
Malmö, Falun, Hernösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Luleå,
Umeå, Yexiö, Visby, Örebro och Östersund förvaltning för år 1896, hafva
likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet för kontorens styrelser;
och enär utskottet vid den af utskottet nu verkstälda undersökning af
riksbanken ej haft något att mot förvaltningen af densamma anmärka,
utan funnit, att fullmäktige med omsorg och nit fullgjort det dem lemnade
uppdrag, får utskottet hemställa,

att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas,
dels för förvaltningen under år 1896 af bankens
såväl hufvudkontor som afdelningskontor i Göteborg,
Malmö, Falun, Hernösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad,
Luleå, Umeå, Vexiö, Visby, Örebro och Östersund, dels
och för de beslut och åtgärder, som finnas antecknade

Ang. vissa
ackord, som
beviljats
år 1897.

12

Banko utskottets Memorial N:o 2.

till fullmäktiges protokoll för tiden från och med den
15 januari 1897 till samma dag innevarande år.

Stockholm den 18 februari 1898.

På bankoutskottets vägnar:

G. H. SPENS.

Stockholm, Ivar Efaggströms boktryckeri, 1898.