Bevillningsutskottets Memorial N:o 9.

1

\:o it.

Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1898, kl. 2 e. m.

Memorial, angående ändring af gällande bestämmelser rörande
stämpelförsäljningsmans och stämpelkontrollants rätt till
provision.

(l:a A.)

Angående stämpelförsäljningsmans rätt till ersättning för besvär
och kostnader, finnes i 51 § af kongl. förordningen angående stämpelafgiften
den 9 augusti 1894 stadgadt följande:

»I redovisning för stämplar eger försäljningsman såsom ersättning
för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm och länsresidensstäderna
tre procent samt i öfriga städer och å landet fyra procent
af det belopp, för hvilket stämplar försålts, intill en årlig försäljningssumma
af 20,000 kronor; dock att domhafvande å landet må, äfven om
han är boende i residensstad, tillgodoföra sig fyra procent af det försålda
beloppet intill nyssnämnda årliga försäljningssumma. För Överskjutande
belopp må icke i något fall beräknas högre provision än två
procent.

Der särskilda bestämmelser äro meddelade om provision för tjensteman,
hvilken vid embetsverk erhållit förordnande att verkställa stämpelbeliiggning
af expeditioner, gäller hvad sålunda är stadgadt.»

Äldre stämpelförordningar anvisade den, som påförts för hög
stämpelafgift, ingen annan utväg att härutinnan vinna rättelse än genom
Idb. till Riksd. Prof,. 1998. 5 Samt. 1 Ajd. 9 Höft. (N:o 9.)

2

Bevillningsutskottets Memorial N:o 9.

åtal mot den embets- eller tjensteman, som handlagt stämpelfrågan.
Om i aktionsmålet blef utredt, att stämpelafgift debiterats till högre
belopp än som vederbort, förpligtades då tjenstemannen att mot återfående
af de obehörigt åsätta stämplarne återbetala den uppburna afgiften,
hvaraf blef en naturlig följd, att någon provision å det återburna
beloppet ej kom att utgå.

Genom 26 § i nu gällande stämpelförordning infördes emellertid
ett enklare förfarande för erhållande af restitution af för högt debiterad
stämpelafgift, i det att rätt till sådan restitution medgafs, utan att
tjenstemannen behöfde inblandas i saken. Talan om återfående af erlagd
stämpelafgift kan numera anhängiggöras i den hofrätt, hvarunder
tjenstemannen lyder, hvarefter hofrätten eller Kong!. Maj:t, derest talan
dit fullföljes, eger förordna om återbetalning åt för högt debiterad
stämpelafgift, hvilken den dertill berättigade då eger att i statskontoret
uppbära. Vid detta förfarande möter emellertid den oegentligheten,
att den tjensteman, som verkstält en debitering, hvilken sedermera befunnits
origtig, icke, utan att särskildt åtal mot honom anställes för
felaktigt förfarande, synes kunna förpligtas att återbära den provision,
som belöper på den restituerade, men af honom redovisade stämpelafgiften,
och utskottet har af officiela handlingar, som öfverlemnats till
utskottet, inhemtat, att fall äfven förekommit, der domare vägrat att
på anmaning från statskontoret återbetala den provision, han i ett sådant
fall som det nu omförmälda tillgodonjutit. Något rimligt skäl
synes dock icke förefinnas, att statsverket skall behöfva vidkännas provision
för det stämpelbelopp, som origtigt debiterats. Och då den restituerade
stämpeln kan uppgå till betydande belopp — såsom vid testamenten,
fideikommiss och bouppteckningar — är frågan af den praktiska
betydelse, att den icke får förbises. Utskottet anser derför nödigt
att för de fall af restitution, som i 26 § stämpelförordningen afses,
genom ett tillägg till 51 § i samma förordning uttryckligen stadga
skyldighet för embets- eller tjensteman, som verkstält origtig debitering
af stämpelafgift, att återbära af honom åtnjuten provision lör det för
högt debiterade beloppet, samt hemställer,

l:o) att Riksdagen måtte besluta, att 51 § i nu
gällande förordning angående stämpelafgiften skall i
nedan intagna delar erhålla följande förändrade lydelse: »I

redovisning — —---—--— —

— — — — — — — — två procent.

3

Bevillningsutskottets Memorial N:o 9.

Har i den ordning 26 § stadgar genom beslut, som
eger laga kraft, blifvit bestämdt, att erlagd stämpelafgift
må återbekommas, skall derå belöpande provision
gå åter.

Den särskilda-----------

--------stadgadt.»

Till kontroll af att stadgad stämpelafgift utgöres, finnes i 40 och
41 §§ af gällande stämpelförordning stadgadt, att, då renoveradt exemplar
af underrätts protokoll öfver lagfarter, inteckningar, äktenskapsförord
samt bouppteckningar, testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref
och afhandlingar om lösöreköp till hofrätt insändas, dervid
skola fogas de med n:o 2 märkta delarne af de dubbla beläggningsstämplar,
med hvilka de till protokollen hörande handlingar blifvit
försedda; samt att de insända stämpeldelarne skola i hofrätternas
advokatfiskalskontor granskas och med protokollen jemföras genom
dertill af hofrätterna förordnade tjensteman, hvilka böra hos advokatfiskalen
anmäla förekommande felaktigheter.

Enligt sist nämnda paragraf ega dessa tjenstemän att för omförmälda
granskuingsarbete uppbära af stämpelmedlen utgående arfvode.

Härjemte finnes särskilt anmärkningsarfvode stadgadt i G0 § 2
mom., hvilket författningsrum är af följande lydelse:

»A de medel, böter undantagna, som inflyta med anledning af
anmärkning af särskild, enligt 41 § af hofrätt förordnad tjensteman,
utgår anmärkningsarfvode med femton procent, hvaraf hälften tillfaller
denne tjensteman och hälften advokatfiskalen i hofrätten.»

Med den sålunda beviljade provisionen af 15 procent å de medel,
som inflyta med anledning af gjord anmärkning för uraktlåten stämpelbeläggning
eller för lågt debiterad stämpelafgift har tydligen afsctts
att bereda en godtgörelse åt vederbörande tjensteman allenast i det
fall, att på grund af gjord anmärkning staten erhållit någon inkomst,
om hvilken den eljest gått miste.

Ej sällan lärer emellertid förekomma, att, sedan vid granskningen
af do till hofrätten insända renovationerna befunnits, att någon dertill
hörande stämpel saknas, vid framstäld anmärkning blifver utrönt, att
den handling, som i protokollet afses, väl blifvit i vederbörlig ordning

4

Bevillningsutskottets Memorial N:o 9.

belagd med stämpel, men att kontrollstämpeln af glömska från domhafvandens
sida ej kommit att medfölja renovationen; samt att domhafvanden
efter erhållen del af anmärkningen med upplysning om
nämnda förhållande insänder den kontrollstämpel, som fattats. I sådana
fall bör enligt utskottets åsigt någon anmärkningsprovision icke af
statsverket utbetalas, helst som den granskande tjenstemannen redan
genom 41 § blifvit tillförsäkrad särskild^ af stämpelmedlen utgående
granskningsarfvode, utan torde provision böra utgå endast i det fall,
att handling, som bort beläggas med stämpel, antingen ej fått sådan
sig åsatt eller ock blifvit belagd med stämpel till mindre belopp än
det stadgade.

Då, enligt hvad för utskottet blifvit anmäldt, förordningens ordalag
gifvit anledning till en tolkning i motsatt rigtning mot den åsigt,
utskottet sålunda uttalat, har utskottet velat föreslå ett förtydligande
af stadgandet rörande den provision, som i anledning af anmärkning
af nu i frågavarande slag bör till ofvanbemälde tjensteman utgå, samt
hemställer i sådant hänseende,

2:o) att Riksdagen måtte besluta, att 60 § 2 mom.
i gällande förordning angående stämpelafgiften skall
erhålla följande förändrade lydelse:

»//ar anmärkning af särskild enligt 41 § förordnad
tjensteman föranledt, att högre stämpelbelopp, än vid
handlings stämpelbeläggning varit beräknadt, kommit statsverket
till godo, utgår anmärkningsarfvode ä dessa medel
med 15 procent, hvaraf hälften tillfaller denne tjensteman
och hälften advokatfiskalen i hofrätten».

Stockholm den 24 februari 1898.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALLI.

STOCKHOLM. P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1898.