Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

1

A:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 17 februari 1898, kl. 4 e. ra.

Betänkande, angående föreslagna ändringar i kongl. förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den
3 december 1897.

(2:a A.)

I nu gällande bevillningsförordning har 4 § mom. b) följande lydelse:

»Fastighetsbevillning erlägges icke af

b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och
barmbertigbetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter
och byggnader;

kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras
eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;

regementen och officerscorpser: för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och
bönehus;

allt dock endast så framt nu oinförmälda platser, tomter, byggnader,
kyrkor och bönehus icke lemna egaren någon inkomst; börande i motsatt
fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del af fastighetens taxeBih.
till Riksd. Prot. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häfi. (N:o 5.) 1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

ringsvärde, som enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet.»

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 190, har herr A.
Olsson i Mårdäng, med hvilken fyra andra af kammarens ledamöter instämt,
hemstält,

»att Riksdagen ville besluta, att uti § 4 mom. b) kongl. förordningen
angående bevillning af fast egendom m. m. näst före sista stycket
orden:

nykterhetssällskap och föreningar: för dem tillhöriga byggnader;

måtte införas.»

Vid nästlidne års riksdag väcktes likaledes af herr Olsson motion i
enahanda syfte som det förevarande, men blef densamma på bevillningsutskottets
hemställan af Riksdagen afslagen. Uti det betänkande, som
då af utskottet afgafs, yttrade utskottet:

»Grunden till den medgifna bevillningsfriheten för kyrkor och bönehus
torde vara att söka deruti, att dessa inrättningar hafva ett uteslutande
sedligt ändamål. Nykterhetssällskap och nykterhetsföreningar deremot
hafva vid sidan af det sedliga mål, de afse att befrämja, jemväl
ett ekonomiskt syfte. Byggnader, afsedda för sådana sällskaps eller föreningars
verksamhet, kunna derför, enligt utskottets förmenande, ur skattesynpunkt
icke anses likstälda med kyrkor och bönehus. Då härtill kommer,
att, derest förevarande framställning vunne Riksdagens bifall, framställningar
i enahanda syfte säkerligen vore att emotse från många andra
sällskap och föreningar, hvilka kunde begära skattefrihet för sina byggnader
med samma fog som nykterhetsföreningar, anser utskottet sig icke
böra tillstyrka bifall till motionen.»

Häremot har motionären i sin nu förnyade framställning om skattefrihet
för byggnader, tillhöriga nykterhetssällskap och nykterhetsföreningar,
erinrat, att skattefrihet för berörda byggnader skulle åtnjutas, endast så
framt byggnaderna icke lemnade egaren någon inkomst, samt att det icke
torde finnas så många för sedliga mål verkande sällskap utöfver dem,
som redan vore befriade från bevillning, då utskottet ej uppgifvit namn
på ett enda dylikt sällskap. Såsom ytterligare skäl för bifall till motionen
anföres af motionären följande:

»Då bevillningsutskottet emellertid medgifvit, att de sällskap och
föreningar, motionen åsyftar, afse att främja sedliga ändamål, och deras
lokaler i alla händelser i visst! fall äro jemförliga med kyrkor och bönehus,
synes mig utskottet lemnat ett godt stöd för min åsigt, att i de fall

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

3

de användas så uteslutande för detta ändamål, att de ej lemna egarne
någon inkomst, dessa böra från beskattning befrias; då gällande bevillningsförordning
icke är främmande för sådana fall, der egare till från
beskattning befriade byggnader m. m. skola erlägga bevillning endast
»för så stor del af fastighetens taxeringsvärde», som enligt gällande grund
»motsvarar inkomstbeloppet», hvaraf framgår, att redan nu befrielse från
beskattning eger rum för byggnader m. m., som ingalunda kunna
sägas användas uteslutande för sedliga ändamål, utan ock i ekonomiska
syften, anser jag billighet och rättvisa fordra, att samma förmån tillerkännes
nykterhetssällskap och föreningar.»

; * - * ’*i»" ■/ v\-;y i» • ,? av/ji j

Emot hvad motionären sålunda, anfört erinrar utskottet om det kända
förhållande, att nykterhetssällskap och nykterhetsföreningar tillhöriga byggnader
ofta upplåtas för hållande af enskilda sammankomster af flerehanda
slag samt konserter med flera dylika för dessa sällskaps eller föreningars
egentliga ändamål främmande tillställningar; hvarjemte det icke
torde böra förbises, att många andra sällskap och föreningar än de, som
stiftats för nykterhetens befrämjande, kunna sägas befrämja sedliga syftemål.
Utskottet anser sig sålunda sakna anledning att frångå den af föregående
års bevillningsutskott i ämnet uttalade åsigt samt hemställer derför,

l:o) att nu ifrågavarande motion icke måtte af
Riksdagen bifallas.

• : er i .''(d--. Vi .v • ''

I nu gällande bevillningsförordning har § 4 mom. d) följande lydelse:
»Fastighetsbevillning erlägges icke af — — — — — —---

d) innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens
hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger 500 kronor,
derest lägenhetens innehafvare ej eljest erlägger bevillning af fast egendom
eller inkomst eller hans inkomster, deri inbegripet det hyresvärde,
åbyggnaden kan ega, uppgå till 500 kronor.»

Vid sist.lidne ars riksdag väcktes inom Andra Kammaren af herrar
V J. Nilsson i Grafva och G. Kronlund motion, n:o 164, om antagande
af ett tillägg till 4 § bevillningsförordningen af ofvan anförda lydelse,

’4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

hvilken motion dock blef af bevillningsutskottet afstyrka Denna utskottets
hemställan bifölls af Första Kammaren, men antog Andra Kammaren för
sin del berörda bestämmelse, som derefter genom gemensam omröstning
jemväl blef Riksdagens beslut.

Riksdagens mening med förberörda stadgande var uppenbarligen, att
innehafvare af dylik mindre lägenhet skulle vara fri från fastighetsbevillning,
derest hans inkomster, deri inbegripet det hyresvärde, påbyggnaden
kunde ega, ej uppginge till 500 kronor. Då emellertid en sådan mening
alls icke framgår af Riksdagens i öfverensstämmelse med motionens ordalag
fattade beslut, har det synts utskottet vara nödigt, att en ändring vidtages
i ifrågavarande moments ordalydelse, så att derigenom må varda uttryckt
hvad Riksdagen med stadgandet afsett. Detta kan enklast åstadkommas
på det sätt, att ett »ej» inskjutes emellan orden »ega» och »uppgå». Utskottet
hemställer med anledning häraf,

2:o) att Riksdagen ville besluta, att § 4 mom. d)
i nu gällande bevillningsförordning skall erhålla följande
förändrade lydelse:

»d) innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad,
då lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af
åbyggnaden och ej öfverstiger 500 kronor, derest lägenhetens
innehafvare ej eljest erlägger bevillning af fast
egendom eller inkomst eller hans inkomster, deri inbegripet
det hyresvärde, åbyggnaden kan ega, ej uppgå
till 500 kronor.»

Stockholm den 17 februari 1898.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAYALLI.

Herr Jansson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i behandlingen
af de i detta betänkande omförmälda ärenden.

Ii

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1898-