Bevillningsutskottets Betänkande N:o 82.

1

N:o 32.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1898, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående ifrågasatt ändring af bestämmelserna rörande
rätt till restitution af erlagd tullafgift vid utförsel till
Norge af varor, som införts från utländsk ort.

Till bevillningsutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren
af herr J. H. G. Fredholm väckt motion, n:o 238, så lydande:

»Den förordning om vissa bestämmelser rörande sjöfarten och
gränstrafiken mellan Sverige och Norge, som Riksdagen på framställning
af Kongl. Maj:t sistlidet år antog att gälla till den 15 maj
1898, bär nu af Kongl. Maj:t i proposition n:o 95 föreslagits att med
några smärre ändringar förlängas på ytterligare ett år eller till och
med den 15 maj 1899.

Under den tid, som förflutit, Bedan mellanrikslagen af den 30 maj
1890 upphörde att gälla den 12 juli 1897, har det visat sig, att den
svenska industri, hvilken förut haft afsättning för sina alster på Norge,
funnit denna sin afsättning i vissa fall afsevärdt försvårad på grund
af de betungande vilkor, under hvilka den nu måste försiggå. Detta
gäller i synnerhet om de i tulltaxeunderrättelserna och i tullstadgan
gifna stränga bestämmelserna i fråga om vilkoren för restitution af
erlagd tull för sådana af utländskt ämne inrikes tillverkade varor,
Bih. till Riksd. Prof. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 29 Höft. (N:o 32.) 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

hvilka åter utföras. Så länge mellanrikslagen egde gällande kraft,
saknade dessa bestämmelser hvarje nämnvärd betydelse med afseende
å exporten till Norge, men annorlunda gestalta sig förhållandena nu,
då dessa bestämmelser, så framt de ej kunna mildras, hota med att,
om ej alldeles omöjliggöra, likväl i hög grad försvåra nämnda export.

Ur den svenska industriens synpunkt är det sålunda eu fråga af
stor vigt att få afgjord, om ej nu gällande bestämmelser rörande
restitution skulle kunna i fråga om export till Norge förenklas, åtminstone
hvad beträffar sådana varor, som sjöledes utföras i båtar af
viss storlek och som gå i direkt fart mellan svensk och norsk hamn
utan att anlöpa någon svensk mellanstation. Ett tillfredsställande
svar på denna fråga i hela dess omfattning synes mig svårligen kunna
erhållas på annat sätt, än att den göres till föremål för pröfning af
statens myndigheter i vederbörlig ordning. Tydligt är emellertid, att
om, med afseende å restitution af erlagd tull för sådana varor, som
åter utföras till Norge, enklare former äro möjliga att införa, så är
det magtpåliggande, att ändrade bestämmelser derom snarast möjligt
vidtagas, så vidt det icke skall blifva omöjligt att åstadkomma rättelse
i den rubbning af handelsförhållandena med Norge, som mellanrikslagens
uppsägning för Sverige medfört.

Med anledning häraf och då den förordning rörande regleringen
af handels- och sjöfartsförhållandena mellan de förenade rikena, som
Kongl. Maj:t nu förelagt Riksdagen till antagande, icke kommer att
gälla längre än till slutet af nästa lagtima riksdag, samt då å nyo
är att förvänta eu kongl. proposition i detta ärende, så vågar jag
vördsamt hemställa, att Riksdagen behagade i skrifvelse till Konungen
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga under ompröfning, om icke,
för att underlätta exporten på Norge, restitution af här i riket erlagd
tull för varor, som dit utföras, skulle kunna medgifvas under enklare,
men lika betryggande vilkor som de nu gällande, och i så fall derom
inkomma med förslag till näst instundande Riksdag.»

Bestämmelserna rörande restitution af erlagd tullafgift vid återutförsel
af varor, som införts från utländsk ort, innefattas i § 9 af
underrättelserna om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör, hvilken
paragraf, efter vidtagande af den utaf innevarande Riksdag beslutade
ändring, kommer att erhålla följande lydelse:

»1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt
råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 3

för 1 kilogram raffineradt socker, topp-, kandi- och kak-......... 28,2 öre

» 1 dito chokolad, alla slag ................................................... 5 »

j) 1 dito karameller och andra konfityrer................ 30 »

» 1 dito bröd .............................................................................. 6 »

» 1 dito tobak, arbetad:

cigarrer och cigarretter ..................... 1 krona — »

spunnen, hopvriden eller pressad, äfvensom i

stänger....................................... 70 x>

malen eller snus .................................................. 4$ »

andra slag ......................................................... 55 »

» 1 dito s. k. flamgarn, färgadt eller tryckt, af bomull 15 »

y> 1 dito » d » » af ull ..... 20 »

» 1 dito bomullsväfnad ............................................................ 15 »

» 1 dito linneväfnad ............................................................... 20 »

» 1 dito sydda bomulls- och linneartiklar, såsom skjortor,
kragar, manchetter med flera, under vilkor
att de icke hufvudsakligen bestå af lägre
tullbeskattad väfnad än oblekt bomullsväfnad 50 öre,
hvarvid för öfrigt iakttages:

a) att af de här upptagna varor minst 50 kilogram af hvardera
skola till export angifvas och på en gång afsändas; kommande dock
denna bestämmelse icke att ega tillämpning, då den vara, för hvilken
tullrestitution sökes, utföres för proviantering af fartyg i Öresund under
enahanda förhållande med dem, då utländska, på frilager upplagda varor
skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet;

b) att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under
edlig förpligtelse afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att
varan är svensk tillverkning och af utländskt råämne, för hvilket full
införselstull blifvit erlagd, eller, beträffande flamgarn och väfnader, att
de äro inom landet tillverkade af utrikes spunnet och behörigen förtulladt
garn, och, i fråga om sydda bomulls- och linneartiklar, att de
äro inom landet tillverkade af utrikes ifrån införda, behörigen förtulllade
väfnader; och kommer nu nämnda bevis att biläggas tullkammarjournalen
å den tullplats, hvarifrån varan utföres; och

c) att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet
å lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket
intyg bör vara af svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda
ort finnes anstäld, behörigen legaliseradt; dock att, derest utförseln
skett i fartyg af 30 tons drägtighet eller derutöfver och vid
utförseln iakttagits den kontroll, som i § 42 tullstadgan för reexport -

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

gods finnes föreskrifven, något bevis om varans ankomst till den utländska
lossningsorten ej må för restitutionens beviljande erfordras.

2. Då juteväfnad, tillverkad i utlandet, användes till emballage
vid utförsel sjöledes från stapelstad till utrikes ort, må för hvarje kilogram
af väfnaden restitutionsvis af tullmedlen beviljas 10 öre under
iakttagande af de under punkten 1 upptagna bestämmelser; skolande
dock den försäkran om varans ursprung, som det, enligt punkten 1 b)
åligger tillverkare att vidfoga angifningsinlagan, i det fall, hvarom här
är fråga, afgifvas af tillverkaren af den vara, för hvars emballerande
juteväfnaden blifvit använd, samt innehålla, att emballaget utgöres af
utländsk juteväfnad, för hvilken full införselstull blifvit erlagd, äfvensom
uppgift om emballagets vigt; vederbörande tullmyndighet å exportorten
förbehållet att, om anledning dertill förekommer, genom störtning
och profvägning utröna emballagets vigt. I de sålunda meddelade föreskrifterna
ma dock Generaltullstyrelsen lemna de lättnader, som, utan
åsidosättande af nödig kontroll, kunna medgifvas.

3. Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmäles, medgifves
ock åt idkare af qvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats
af följande vid qvarnen framstälda produkter, nemligen finsiktadt mjöl
af hvete, råg eller korn samt gryn af hvete eller korn, restitution af
den tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande qvantitet från
utlandet införd omalen spanmål af samma slag, hvarvid iakttages, att
100 kilogram hvete anses lemna 75 kilogram mjöl, 100 kilogram råg
eller korn 66| kilogram mjöl och 100 kilogram hvete eller korn 66f
kilogram gryn, samt i öfrigt under vilkor:

a) att afsigten att af den införda spanmålen förmala mjöl eller
gryn för export emot åtnjutande af restitution redan i sammanhang
med spanmålens angifning till förtullning af vederbörande idkare af
qvarnrörelse anmäles; skolande införseln af den omalna och utförseln
af den förmalna spanmålen ega rum vid en och samma tullplats, från
hvilken, derest den icke är stapelstad, angifningsinlagorna öfver inoch
utförseln jemte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den
hufvudtullkammare, under hvilken tullplatsen lyder;

b) att minst 2,000 kilogram af hvarje mjöl- eller grynslag på en
gång utföras; skolande exportangifningsinlagan vara åtföljd af tillverkarens
under edlig förpligtelse afgifna och af två vittnen till rigtigheten
bestyrkta försäkran derom, att den till utförsel angifna varan är exportörens
egen förmalningsprodukt, samt om varans art och beskaffenhet
i öfrigt;

c) att den omalna spån mål, för hvilken restitution af tullmedlen

Bevillningsutskottets Betänkande 1V:o 32. £>

beviljas, skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna
till riket införd;

d) att vederbörande tullförvaltning å den tullplats, hvarifrån utförseln
sker, skall, efter varans undersökning och nettovigtens utrönande
samt säckarnes tullplombering och bevakning under transporten till och
inlastningen i fartyget, härom meddela attest, hvilken såsom verifikation
jemte angifningsinlaga och öfriga intyg bifogas hufvudtullkammarens
utgående tulljournal;

e) att utförseln i öfrigt. verificeras på sätt i denna § finnes stadgadt
beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är medgifven;

f) att det åligger vederbörande tullkammare att för hvar och en,
som, på sätt här ofvan sägs, till införsel angifvit spanmål för förmalning
till export, föra ett afräkningsdiarium för in- och utförseln, till hvilket
formulär af Generaltullstyrelsen fastställes; samt

g) att för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande
ega att hvarje månad uti till Generaltullstyrelsen stöld, genom vederbörande
tullkammare dit insänd ansökning derom göra hemställan; börande
dylik ansökning vara åtföljd af dels vederbörligt bevis, att sökanden
sjelf idkar qvarnrörelse, dels utdrag af tullkammarens afräkningsdiarium
och dels qvitterade tullräkningar å de tullafgifter, som belöpa
för i afräkningsdiariet upptagna omalna spanmålsqvantiteter.

4. Den här ofvan medgifna tullrestitution eger rum jemväl vid
utförsel med jernväg till Norge, under följande för landväga utförseln
gällande särskilda vilkor:

a) att varupartiet skall hafva varit hos vederbörande tullkammare
å afsändningsorten till utförsel angifvet och der blifvit journaliseradt
samt försedt med behörig, till ort, hvarest tullkammare finnes och förtullning
får ega rum, stöld förpassning, hvilken skall godset under
transporten åtfölja;

b) att vid angifningsinlagan alltid skall fogas sådan försäkran af
tillverkaren, som här ofvan i punkten 1 b) eller, beträffande till emballage
använd utländsk juteväfnad, i punkten 2 och, beträffande mjöl
och gryn, i punkten 3 b) är föreskrifven; samt

c) att genom attest från tullkammaren i norska destinationsorten
skall styrkas, beträffande till emballage använd utländsk juteväfnad, att
varan dit ankommit med orubbad försegling eller plombering samt, beträffande
öfriga varor, derjemte att desamma till beskaffenhet och
myckenhet funnits med förpassningen öfverensstämmande.

5. Vill någon införa tull underkastade varor i ändamål att desamma
åter utföra, antingen bearbetade i förening med inhemskt eller

6

Bevillningsutskottets Betänkande 2VT.o 32.

icke tullpligtigt utländskt råämne till produkt, som i mom. 1 omförmäles,
eller ock bearbetade, med eller utan tillsats af sådant råämne,
till annan produkt, än förut i denna § sagdt är, må, så vidt Generaltullstyrelsen
finner tillförlitlig kontroll kunna åstadkommas, vid införseln
erlagd tullafgift kunna återfås under iakttagande af följande vilkor:

a) att den, som vill af sådan förmån komma i åtnjutande, skall
derom hos Generaltullstyrelsen göra skriftlig anmälan med uppgift om
den varas beskaffenhet, som för vidare bearbetning skall till riket införas,
samt om bearbetningens art äfvensom om den tullkammare, vid
hvilken införseln skall ske; hvarefter Generaltullstyrelsen bestämmer så
väl den grund, efter hvilken restitution må åtnjutas, dervid hänsyn jemväl
må tagas till vid exportvaras framställning oundviklig råämnesförlust,
som ock den minsta qvantitet, hvilken får till utförsel angifvas;

b) att i hvarje förtullningsinlaga afsigten med införseln angifves;

c) att utförseln sker vid samma tullkammare, der införseln egt
rum, så vida icke Generaltullstyrelsen i särskildt fall annorlunda medgivit; d)

att vid utförseln angifningsinlagan skall vara åtföljd af tillverkarens
under edlig förpligtelse afgifna och af två trovärdige män till
rigtigheten bestyrkta försäkran, att exportvaran blifvit inom landet tillverkad
och att till dess framställning användts en viss uppgifven mängd
af för sådant ändamål från utlandet af tillverkaren införda, anmälda och
förtullade varor;

e) att de, i enlighet med hvad ofvan föreskrifvits, vid utförseln
lemnade uppgifter, så vidt möjligt är, af tullförvaltningen kontrolleras,
för hvilket ändamål tullförvaltningen eger, om så anses nödigt, låta
tekniskt undersöka varan;

f) att utförseln verificeras på sätt förut i denna § sagdt är;

g) att återutförseln eger rum och restitutionen sökes inom ett år
från varans införsel; skolande restitutionsansökningen innehålla uppgift
om tiden, då råvaran blifvit införd, och lägenheten, med hvilken införseln
skett; samt

h) att varuegaren ställer sig till efterrättelse de ytterligare föreskrifter,
hvilka Generaltullstyrelsen må ega meddela till förekommande
af missbruk utaf en sålunda medgifven förmån, samt godtgör alla de i
och för restitutionsförmånens åtnjutande uppkommande kostnader.

Derest utländskt råbränvin endast för förädling till export under
tullverkets kontroll införes och förädlas i derför särskildt inrättad fabrik,
må restitution af belöpande tullafgift beviljas ej mindre för den myckenhet
förädladt bränvin, som, på sätt här ofvan sägs, behörigen styrkes

Bevillningsutslwttets Betänkande N:o 32. 7

hafva från fabriken blifvit utförd, än äfven för den qvantitet bränvin,
hvilken efter verkstäld inventering tillförlitligen utrönes hafva genom
förädling gått förlorad, dock icke för denna förlust i något fall med
mera än en procent af den utförda myckenheten normalliter.

6. Befinnes någon hafva för erhållande af tullrestitution enligt
bestämmelserna i denna § lemnat uppgift, som med verkliga förhållandet
icke öfverensstämmer, kan Generaltullstyrelsen förvägra honom rätt
att vidare erhålla sådan restitution.))

Den i mom. 1 c) af berörda paragraf omförmälda § 42 i tullstadgan
är af följande lydelse:

■»Mom. 1. Innehar skeppare oförtulladt gods, som är angifvet till
återutförsel, eller har han, för export, inlastat nederlags- eller transitupplagsgods,
skola luckor eller tillgångar till de rum i fartyget, der
godset är inlagdt, med tullsigill förseglas, eller, om detta ej kan ske,
plombering eller försegling å hvarje särskild kolly anbringas; hvarjemte,
i hvilketdera fallet som helst, uppgift om sigillernas och plomberingsstämplarnas
antal skall å tullpasset antecknas; och förordne tullförvaltningen
tullbetjent att åtfölja fartyg till öppen sjö. Finnes tullstation
vid utloppsort, som fartyget passerar, bör stationsföreståndaren afgifva
intyg, huruvida vid visitation å fartyget tullförseglingen eller plomberingen
funnits orubbad. År ej sådan tullstation, afgifve den fartyget
åtföljande tullbetjent intyg om godsets rigtiga utförsel. Derest fartyget
sedermera under resan anlöper en eller flere svenska tullplatser, åligge
det jemväl tullförvaltningen å den ort, som sist anlöpes, att i meddeladt
intyg upplysa, huruvida plomberingen eller förseglingen vid fartygets ankomst
dit varit i orubbadt skick. Dessa intyg skola tullförvaltningen i
lastningsorten tillställas och vid dess tulljournal såsom verifikation biläggas.

Mom. 2. Derest exportgodset är af ringare värde eller med lägre
tull belagdt och på ändamålsenligt sätt kan under tullförsegling ställas,
må fartygets bevakning till öppen sjö genom särskildt förordnad tullbetjent,
efter lokaltull förvaltningens bepröfvande, kunna underlåtas; i
hvilket fall det må bero vid nämnda förseglingskontroll, jemte intyg af
annan tullstation, om sådan af fartyget passeras.»

I-sammanhang med ifrågavarande motion har utskottet ansett sig
böra omförmäla en inom utskottet väckt fråga, huruvida icke — då
såsom vilkor för åtnjutande af restitution af tullafgift vid utförsel af
varor stadgas i § 9 mom. 1 och 2 tulltaxeunderrättelserna, att utförseln
skall ske sjöledes från stapelstad, samt i mom. 5 punkten c), att
utförseln skall ske vid samma tullkammare, der införseln egt rum, så -

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

vida icke generaltullstyrelsen för särskild! fall annorlunda medgifvit,
samt berörda bestämmelser, enligt hvad inom utskottet blifvit upplyst,
ansetts utgöra hinder för åtnjutande af restitution, då någon vara på
grund deraf att exportorten saknar direkt förbindelse sjöledes med den
utländska ort, dit densamma utföres, sändes med jernväg i genomgående
frakt öfver annan svensk hamn — berörda bestämmelser skulle kunna
ändras derhän, att ofvan anmärkta olägenhet bortfölle.

I anledning af den sålunda väckta frågan och då det synts utskottet
kunna ifrågasättas, huruvida för restitutions åtnjutande i ofvan
omförmälda fall ändring i berörda § i tulltaxeunderrätteisema vore tillfyllestgörande,
eller om för sådant ändamål erfordrades ändring jemväl
i annat författningsrum, har utskottet utverkat Kongl. Maj:ts befallning
till generaltullstyrelsen att till utskottet inkomma med utlåtande i
frågan.

Generaltullstyrelsen, som derefter afgifvit sådant utlåtande, har
deruti yttrat:

»Den omständighet, att den ort inom riket, hvarest en viss, af
utländska råämnen framstäld, till utförsel afsedd vara producerats, saknar
direkt förbindelse med den utländska destinationsorten eller med utlandet
öfvet hufvud taget, innefattar ingalunda något hinder för producenten
att komma i åtnjutande af tullrestitution för varan enligt ofvan
anförda författningsrum (§ 9 tulltaxeunderrätteisema mom. 1, 2 och 5).
I de fall, som i mom. 1 och 2 afses, erfordras endast, att varan hos
tullförvaltningen i den stapelstad, derifrån den slutliga utförseln sker,
behörigen angifves till utförsel, samt att dervid och i afseende å utförseln
de i samma moment lemnade föreskrifter iakttagas. Någon kontroll
från tullverkets sida å varans försändning till berörda utförselort
ifrågakommer icke, hvilket deremot är händelsen i fall, hvarom i mom.
5 stadgas, då der afsedd exportvara med generaltullstyrelsens begifvande
utföres från annan stapelstad än den, der råvaran införts. Sådant medgifvande
har styrelsen aldrig vägrat, vare sig att transporten från den
stad, der råvaran införts, varit afsedd att eg a rum med jernväg eller
med inrikes sjölägenhet; men styrelsen har vid medgifvande! måst fästa
vilkor af vissa, ehuru för afsändaren ingalunda betungande, kontrollföreskrifter
i syfte att konstatera, att den ur riket utförda varan vore
identisk med den, som afginge från den ort, der råvaran införts. Det
har sålunda, hvad afsändarens åliggande beträffar, icke varit möjligt att
åtnöjas med exportvarans angifning endast vid tullkammaren i sistnämnda
ort — en angifning, som under alla omständigheter betingats
af den i punkterna d), e), g) och h) af mom. 5 afsedda kontroll från

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 32. 9

tullverkets sida öfver motsvarigheten mellan de införda råvarorna och
exportvaran, för hvilken kontroll jemväl särskildt afräkningsdiarium
föres — utan styrelsen har i förevarande fall, lika väl som vid restitution
enligt mom. 1 och 2, måst fordra, att varan angåfves till utförsel
jemväl hos tullförvaltningen i den stad, derifrån utförseln skulle ske,
hvilket ju för öfrigt icke heller varit annat än hvad som finge innebäras
i det medgifvande, som styrelsen i förevarande afseende författningsenligt
egde att lemna.

Försändelse i genomgående frakt har sålunda i intet af de ofvan
afsedda fallen kunnat ega rum, utan afsändaren har måst, der han icke
sjelf medföljde godset anlita kommissionär för angifning i utförselorten.
Det är alltså i sistberörda förhållande, som ändring nu ifrågasättes;
och styrelsen öfvergår härmed till att undersöka möjligheten och lämpligheten
af en sådan ändring.

Närmast framställer sig dervid frågan, huruvida icke i angifna
syftet en liknande anordning skulle kunna vidtagas som den, hvilken
eger rum med afseende å varor, hvilka under anspråk på tullrestitution
utföras landvägen till Norge. Af det förfaringssätt, som dervid tillämpas,
och enligt hvilket det svenska tullverket erhåller visshet om varans
utförsel ur riket genom vederbörande norska tullmyndighets qvitto å
den varan åtföljande svenska tullförpassningen (se kongl. kungörelsen
den 28 maj 1897 angående varuförseln landvägen mellan Sverige och
Norge), lärer man dock icke kunna i förefarande fall begagna sig, då
öfverenskommelser om en dylik samverkan mellan svenska tullverket
och andra utländska tullmyndigheter saknas och sannolikt icke heller
skulle kunna åvägabringas, äfven om det ifrågavarande önskningsmålet
vore af den betydelse, att åtgärder i dylikt syfte kunde anses påkallade.

Vid sådant förhållande och då det väl icke lärer kunna ifrågasättas,
att endast intyg om utförseln, utfärdadt af jernvägsförvaltningen
— äfven om det vore å statens och icke å enskild bana, som transporten
till utförselorten skedde — skulle innefatta tillfyllestgörande bevisning
om det faktum, att varan verkligen ur riket utförts, kan styrelsen icke
tänka sig något annat sätt för sakens ordnande såsom ens möjligt än
att åtminstone den hufvudsakliga bevisningen om nyssberörda, för rätten
till restitution grundläggande faktum skulle bestå i s. k. riickattest
eller intyg af den utländska tullmyndigheten i destinationsorten om
varans upplossning derstädes.

Dylika ruckattester ifrågakomma visserligen redan nu i vissa fall
såsom vilkor för restitution (se ifrågavarande § mom. 1 punkt c) men
Bill. till Biksd. Prot. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

dock endast såsom komplementär bevisning, och tillerkännande åt dessa
attester af en vidsträcktare betydelse skulle utan tvifvel, på samma
gång det saknade motsvarighet i hittills gällande lagstiftning, få anses
innefatta ett afsteg från sunda lagstiftningsprinciper. Ty svårligen
lärer det väl kunna bestridas, att första vilkoret för att restitution af
medel, som till statskassan inbetalts, må medgifvas, bör vara, att det
förhållande, som grundlägger rätten till restitution, konstateras af vederbörande
embetsmyndighet inom landet, hos hvilken man eger förutsätta
både viljan och förmågan att i det ifrågavarande hänseendet på
ett betryggande sätt tillvarataga statsverkets intresse, och som är
underkastad ansvar för sitt görande och låtande dervid.

Ehuruväl styrelsen sålunda icke kan annat än på det lifligaste
afstyrka hvarje förslag att stadga rätt till tullrestitution vid utförsel i
genomgående frakt från produktionsorten öfver annan utförselort, har
dock styrelsen ansett sig skyldig utreda jemväl huru, rent formelt sedt,
en sådan ändring skulle kunna i lagstiftningen genomföras.

För ändamålet komme icke någon annan ändring i § 9 tulltaxeunderrättelserna
att erfordras än att efter mom. 2 finge införas ett nytt
moment af innehåll, att den i de föregående momenten medgifna restitution
finge åtnjutas jemväl i det fall, att utförseln egde rum från stad,
der tullkammare funnes inrättad, i genomgående frakt öfver annan inhemsk
ort, utan kontroll från tullverkets sida öfver utförseln från sistnämnda
ort. Beträffande de närmare vilkoren för restitutionen i ty fall
kan styrelsen naturligtvis icke utan kännedom om den bevisning angående
utförseln, som skulle kräfvas, yttra sig. Någon ändring i mom. 5 borde
icke erfordras, då styrelsen, som, enligt hvad ofvan anmärkts, aldrig
vägrat att medgifva undantag från stadgandet att utförseln skall ske
der råvaran införts, i händelse nyssberörda nya stadgande tillkomme,
naturligtvis också komme att låta detsamma, på grund af punkten f) i
mom. 5, vinna tillämpning vid restitution enligt ifrågavarande moment.

Hvad slutligen vidkommer frågan, huruvida en sådan förändrad
anordning, som nu ifrågasatts, skulle påkalla ändring jemväl i annat
författningsrum, får styrelsen anföra, att något sådant omedelbart samband
mellan tulltaxans stadganden angående tullrestitution och lagstiftningen
i öfrigt icke förefinnes, att berörda förändring förutsätter ändring
i annat författningsrum, men att konseqvensen tilläfventyrs torde påkalla
motsvarande ändringar icke allenast i tullstadgans bestämmelser rörande
återutförsel af nederlags- och transitupplagsgods samt annat oförtulladt
reexportgods utan äfven i kongl. kungörelsen den 8 december 1882
angående restitution af bränvinstillverkningsskatt vid utförsel af bränvin

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 11

till utrikes ort och till Norge. Beträffande dylika försändelser har nemligen
hittills städse iakttagits enahanda kontroll från tullverkets sida
som i afseende å gods, för hvilket tullrestitution vid utförseln ifrågasatts;
och styrelsen föreställer sig, att betänkligheterna mot en förändring
af lagstiftningen i den nu ifrågasatta rigtningen böra ännu kraftigare
göra sig gällande, derest man tänker sig ändringen utsträckt äfven till
nyss angifna slag af försändelser.»

Det är tydligt, att i följd af Norges närbelä^enhet till Sverige,
och då varuutbytet mellan dessa länder underlättades genom mellanrikslagens
stadganden, affärsförbindelser i icke ringa omfattning uppkommit
mellan nämnda länder. Då efter berörda lags upphörande den 12 juli
1897 vid varuförsel från Sverige till Norge likaväl som till vissa andra
länder måste erläggas tull, har naturligtvis frågan om restitution af
erlagd tullafgift för varor, som utföras till Norge, vunnit större betydelse.
Det är derför af vigt att tillse, att de vilkor, som uppställas för åtnjutande
af sådan restitution icke göras alltför svåra, om icke de affärsförbindelser
med Norge, som redan förefinnas, skola upphöra. Dessa
vilkor, sådana de äro stadgade i § 9 tulltaxeunderrättelserna, kunna ofta
vara betungande, särskildt vid utförsel af mindre varupartier, och utskottet
har derför i likhet med motionären ansett det kunna ifrågasättas,
huruvida icke till befrämjande af afsättningen till Norge någon lättnad
kunde beredas i vilkoren för åtnjutande af restitution. Utskottet, som
fått ifrågavarande motion till sig hänvisad först den 27 nästlidne april,
har väl icke varit i tillfälle att utreda, hvilka tillverkningar inom landet
skulle komma att befrämjas genom en sådan lättnad, och icke heller
har det varit möjligt för utskottet att i detalj angifva hvilka af de
vilkor, som i detta hänseende för närvarande äro stadgade, skulle kunna
eftergifvas eller förändras, men då det synes antagligt, att varuafsättningen
till Norge skulle kunna underlättas genom ändrade former för
erhållande af restitution, har utskottet i allt fall ansett sig böra förorda
en utredning härutinnan af vederbörande statsmyndighet, en utredning,
som enligt utskottets förmenande bäst bör kunna verkställas af kommerskollegium
och generaltullstyrelsen.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga under
ompröfning, om icke, för att underlätta exporten på

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

Norge, restitution af här i riket erlagd tull för varor,
som dit utföras, skulle kunna medgifvas under enklare,
men lika betryggande vilkor, som de nu gällande,
och i sådant fall derom inkomma med förslag till näst
instundande Riksdag.

Stockholm den 6 maj 1898.

4

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Reservationer

af herrar friherre Klingspor, af Buren och G. Jansson.

f ■ 4 '' hti} ''■ j . . a 1 ''i", .-/i U’ ij i;,.;; i,!. ■ LL-ry. '',■■■, . v" O

‘ \ |iI-ty.r . <• ; - r« i ,V*■ < ...''... -■ .t.vfV, . . '' . ■ ;•«( •/ ,*■ *c. rr ilc!

''*''>!!:). -''"..''i j'' i, \ '' .• \ . .. us''-\ i fl? C''- ’ • •'' j*. • >*; • • i,r/J jy . c T ; t

Derjemte har herr M. S. Nisser begärt få antecknadt, att han
icke deltagit uti utskottets beslut i förevarande fråga.

■ 1 ;;7 1 U. ..p-i; ■ .c ; .. . i'';i ■;{ y,"’: . tP:1 -T, ,Hl!

r.r ‘jd!- ''/''i pi-3 i ‘•»''.•i!- .i:do<: 09''ai:by''fiH

jw tf 1,7< ''~1 ... ioö .:•r i'' Vi- _

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKEEI-AKTIEBOAO, 1898.