Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

1

r

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1898, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning af tullen
å malen spanmål.

(l:a A.)

I en inom Andra Kammaren af herr L. Eriksson i Bäck väckt motion,
n:o 193, hemställes, att Riksdagen måtte besluta att för spanmål,
malen, mjöl och gryn, alla slag, stadga en tull af 5 kronor 20 öre för
100 kilogram.

Till stöd för denna hemställan anför motionären:

»Då vid 1895 års riksdag de nu gällande tullsatserna 3 kronor 70
öre å omalen och 6 kronor 50 öre å malen spanmål bestämdes, voro
åsigterna om rätta proportionen mellan dessa mycket delade. Den af
Andra Kammaren antagna, vid bevillningsutskottets betänkande fogade
reservation af herr Johansson i Noraskog innehåller också en helt
annan proportion mellan tullen å omalen och malen spanmål. Men
äfven den torde ej hafva träffat det rätta inbördes förhållandet här vid
lag, utan segrade väl, mindre genom öfvertygelsen om detsammas rigtighet,
än till följd af andra orsaker, hvarför nu, då någon utsigt till
spanmålstullarnes afskaffande ej förefinnes, tiden torde få anses lämplig
för åstadkommande af en bättre proportion mellan ofvannämnda tullsatser.

Då likväl skäl ej förefinnes att ytterligare höja tullen å omalen
spanmål, emedan jordbrukarne till följd af skördens utmärkta beskafBih.
till Riksd. Prot. 1398. 5 Sami. 1 Afl. 27 Käft. f.N:o 30.) 1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

fenhet hafva god afsättning för densamma, och en höjning ju också
skulle onödigtvis fördyra lefnadskostnaderna för en betydande del af
landets befolkning, samt den nuvarande tullen å malen spanmål bereder
de stora qvarnetablissementen eu obehöflig! stor vinst, utan att
spannmålsproducenterna derigenom få något mera betaldt för sin vara,
torde tiden vara kommen att företaga en nedsättning af mjöltullen.
Som bekant, finnes i tulltaxan ingen skilnad i tullen å s. k. finsikt och
grofmäld, hvilken senare dock ger en betydligt högre utbytesprocent,
hvaraf toiple vara klart, att qvarnindustrien genom den allt för höga
mjöltullen gör en oerhörd vinst på den brödköpande allmänhetens bekostnad.
))

Nu gällande tullsatser äro, såsom motionären uppgifvit, för spanmål,
omalen, råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor 3 kronor 70
öre samt för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag, 6 kronor 50
öre för 100 kilogram, hvilka tullsatser åsattes af 1895 års Riksdag.

Då vid afgörandet af nu förevarande fråga hänsyn ansetts böra
tagas till de förmåner, som enligt gällande bestämmelser i tyska riket,
från hvilket land den största införseln af mjöl till Sverige dittills egt
rum, åtnjutas vid utförsel af spanmål, har utskottet härom velat meddela
upplysning.

Vid utförsel från tyska riket af hvete, råg, hafre, skidfrukter, korn,
raps och roffrö meddelas — under förutsättning att den utförda mängden
af hvarje särskild! sädesslag uppgår till minst 500 kilogram netto — på
begäran bevis, s. k. »Einfuhrscheine», hvilka berättiga bevisets innehafvare
antingen att inom sex månader från dagen för utställandet
tullfritt införa en mot bevisets tullbelopp svarande mängd af samma
sädesslag eller ock att efter fyra månader från dagen för utställandet
inom en derpå följande tid af sex månader i stället för kontant betalning
använda beviset i afräkning vid erläggande af tullafgift för varor
af vissa slag, såvida icke denna afräkningsrätt genom rikskanslerens
kungörelse för viss tid är förklarad upphäfd. De vigtigaste af nämnda
varuslag, hvilka i allmänhet icke produceras inom Tyskland, äro kaffe,
té, kakao, ris, kryddor, frukter, vissa oljor och petroleum.

Derjemte är för innehafvare af qvarnar och mälterier medgifven
den förmånen, att de vid utförsel af egna fabrikat af spanmål erhålla
»Einfuhrscheine» å en mot fabrikatet svarande mängd af råvaran, om denna
uppgår till minst 500 kilogram netto. Dervid beräknas utbytet utgöra

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

3

för siktadt mjöl af hvete ............ 75 procent

» » » » råg............ ... 65 »

» malt af korn.............................. 75 i>

» » » hvete ......................... 78 »

samt för öfriga produkter af spannmål den myckenhet, som för hvarje
särskildt. fall bestämmes af »Direktivbehörde».

Inläggande på nederlag eller på transitläger under tullmyndighetens
lås likställes med utförsel.

De i tyska riket gällande tullsatserna äro af två slag, en högre
och en lägre, af hvilka den lägre är genom traktater bunden gent emot
de flesta främmande länder till år 1904. Tullsatserna äro, för 100

kilogram räknadt,

Mark.

Fördragsenligt

mark.

för

hvete............

5: —

3: 50

»

Tåg ..............

5: -

3: 50

»

hafre ............

4: —

2: 80

korn ..............

2: 25

2: —

»

bohvete ........

2: —

—

skid frukter ..

2: —

1: 50

»

mjöl och gryn 10: 50

7: 30

De fördragsenlig! gällande tullsatserna läggas till grund för värdebeloppet
i »Einfuhrscheine».

Till närmare förtydligande af nu omförmälda förhållanden har utskottet
velat anföra ett exempel. 1,000 kilogram hvetemjöl angifvas i tyska
riket till utförsel med begäran om »Einfuhrschein». Denna qvantitet
motsvarar, efter ett utbyte af 75 procent, 1,333,33 kilogram omalet
hvete. »Einfuhrschein» kommer alltså att lyda på 1,3 3 3,33 kilogram
hvete. För denna mängd hvete utgör införseltullen, efter 3,50 mark
för 100 kilogram, 46,67 mark. Innehafvaren af detta »Einfuhrschein»
eger sålunda, under antagande att det utfärdas den 28 april 1898, att
antingen inom sex månader från nämnda dag tullfritt införa så mycket
hvete, att tullen derför uppgår till 46,67 mark, eller ock inom sex
månader från den 28 augusti 1898 använda detsamma vid erläggande
af tull intill samma belopp för vissa varor, såsom kaffe etc., såvida
icke för viss tid ett sådant användande af beviset är genom kungörelse
af rikskansleren uteslutet.

4 .Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Det är tydligt, att genom berörda, i tyska riket gällande bestämmelse
en premie åtnjutes vid utförsel af spanmål, som producerats inom
riket, hvilken omständighet gör det så mycket nödvändigare för Sverige
att genom tillräckligt höga tullsatser skydda vår jordbruksnäring mot
konkurrensen från nämnda land.

Angående in- och utförsel af spanmål från och med år 1886 samt
utsäde och skörd, har utskottet i härvid fogade tabeller, till komplettering
af den i tullkomiténs betänkande af år 1891 meddelade tabellariska
öfversigt för åren 1861 —1888, lemnat uppgifter, hemtade från den
officiela statistiken.

Rörande proportionen mellan tullsatserna för omalen och malen
spanmål, hvilken proportion motionären anser för närvarande vara för
stor, tillåter sig utskottet hänvisa till det yttrande, som år 1895 vid
aflåtande! af Kongl. Maj:ts proposition angående förhöjning af tullen å
spanmål m. m. af dåvarande chefen för finansdepartementet afgifvits
till statsiådsprotokollet. Chefen för finansdepartementet yttrade då
bland annat:

»Vid bestämmandet af skyddet för jordbruksnäringen är det af
synnerlig vigt, att tullen för mjöl sättes i rigtigt förhållande till tullen
för den omalna spanmålen. Sättes tullen för låg, kan det lätteligen
inträffa, att det skydd, som man genom tullen å omalen spanmål velat
bereda jordbruket, förminskas derigenom, att spanmålen i förmålen form
tillåtes inkomma med relativt lägre tull och det sålunda bättre lönar
sig att införa mjöl än omalen spanmål. Då qvarnindustrien är jordbrukets
naturliga afnämare, är det ej minst för jordbruket af vigt, att
tillräckligt skydd beredes sagda industri. År skyddet otillräckligt,
d. v. s. är förhållandet sådant, att mjöl af utländsk spanmål ej kan
inom landet framställas till det pris, hvartill mjöl kan importeras, tvingas
qvarnegarne att genom nedsättning af prisen å den inhemska
spanmålen söka utjemna detta missförhållande. En qvarnindustri åter,
som åtnjuter de nödvändiga betingelserna för att kunna fortlefva och
lemna sina idkare skälig ränta på det i qvarnetablissementen nedlagda
kapitalet, erbjuder jordbrukets idkare tillfälle till den säkraste och
jemnaste afsättning, och tillvaron af en sådan industri måste derför
anses vara af stor betydelse för jordbruksnäringen.

Då med tullen för omalen spanmål såsom utgångspunkt mjöltullens
belopp skall bestämmas, böra, bland annat, följande omständigheter
komma i betraktande. Till en början är det gifvet, att tullen för en
viss gifven qvantitet mjöl, för att rent aritmetiskt taget blifva lika

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 5

med tullen å omalen spanmål, skall motsvara tullen å den qvantitet
omalen spanmål, som erfordras för att utvinna den förstnämnda qvantiteten.
Om t. ex., såsom i § 9 mom. 3 af tulltaxeunderrättelserna
antages, mjölutbytet vid förmalning af råg till sikt utgör 66 73 procent
(i Tyskland antages utbytet utgöra 65 procent), skall tullen å 100
kilogram rågsikt, efter en dylik omräkning, motsvara tullen å 150
kilogram omalen råg. Vidare bör beaktas, att då ett parti mjöl gifvetvis
betingar lägre frakt än det parti säd, som erfordras för utvinnande
af sagda parti mjöl, och således det skydd, som genom fraktkostnaden
beredes den inhemska producenten, är mindre för en viss gifven qvantitet
imjöl än för samma qvantitet säd, denna skilnad bör utjemnas
genom en högre tull för mjölet. I vårt land, der sjökommunikationen
på grund af de klimatiska förhållandena är stängd en del af året, nödgas
qvarnegarne ofta på en gång förse sig med större lager af spanmål,
som delvis först efter en längre tids förlopp kan förmalas och afyttras.
Detta förhållande föranleder dertill, att i mjöltullen billigtvis bör ingå
något belopp för ränta å det sålunda i spanmålen nedlagda kapitalet.
Ytterligare bör vid mjöltullens bestämmande hänsyn tagas dertill, att
de fördelar af ett eller annat slag, som främmande länders qvarnindustri
må åtnjuta framför den svenska, må i möjligaste män utjemnas.
Sådana fördelar äro i allmänhet de, hvilka tillkomma industrien i större
och rikare länder, såsom billigare räntefot, större och jemnare afsättningsförhållanden
och i regeln mindre omkostnader. Men härtill kommer,
då man särskild! tager hänsyn till den tyska qvarnindustrien, den
svenska qvarnindustriens farligaste konkurrent, en speciel omständighet,
som ej får lemnas ur räkningen. Den tyske qvarnegaren kan nemligen
faktiskt genom att från spanmålsexportörer inköpa sådana införselbevis,
om hvilka förut är nämndt, från utlandet införa sin råvara mot erläggande
af lägre tull än den i tulltaxan bestämda. Införselbeviset gäller
nemligen till sitt nominella värde såsom liqvid vid erläggandet af tull
för den införda spanmålen, och gifvet är, att inneliafvaren af ett sådant
bevis måste för att till detsamma finna en afnämare, som anser
med sin fördel förenligt att använda detsamma såsom tulliqvid framför
kontanta penningar, afyttra beviset till ett pris, som mer eller mindre
understiger det nominella.

Att fastställa en allmängiltig proportion mellan tullen å den omalna
spanmålen och mjöltullen låter sig icke göra. Dertill äro de faktorer,
till hvilka hänsyn bör tagas vid bestämmandet af det belopp, hvarmed

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

mjöltullen skall öfverskjuta tullen å den omalna spanmålen, af alltför
vexlande art. Den bästa ledningen härvid erhålles af erfarenheten.
Rådfrågas denna, visar det sig, att, ehuru den år 1892 faststälda relationen
mellan tullen å säd och tullen å mjöl, eller 1,25—2,50, efter utbytet
räknadt bereder qvarnindustrien något större skydd än den före 1892
års tullnedsättning gällande relationen 2,50—4,30, förstnämnda relation
likväl ingalunda är tillfredsställande. Införseln af utländskt mjöl har
år för år stegrats, och de senast faststälda inkomsttaxeringarne ådagalägga,
att flera af de större qvarnaffärerna icke åtnjutit någon beskattningsbar
inkomst samt att andra åtnjutit eu inkomst, som endast utgör
en ringa ränta på det i affären nedlagda kapitalet. När man å andra
sidan finner, hurusom Tyskland, efter att hafva pröfvat flera olika relationer
mellan tullarne för omalen spanmål och mjöl — denna relation
faststäldes år 1879 till 1—2, år 1885 till 3 — 7,50 och år 1887 till 5—10,50
— numera stannat vid en relation af 3,50—7,30, synas mig giltiga skäl
föreligga att tillgodogöra sig den i Tyskland vunna erfarenheten och
äfven här fastställa sistberörda proportion mellan ifrågavarande tullsatser.

Den tyska tullsatsen utgör, såsom redan blifvit nämndt, 7 mark
30 pfennig per 100 kilogram, hvilket i svenskt mynt i rundt tal motsvarar
6 kronor 57 öre. Till motsvarande belopp lärer enligt min
mening mjöltullen böra bestämmas; dock att siffran lämpligen torde
böra afjemnas till 6 kronor 50 öre. Då man besinnar, att det skydd, som
betecknas af den nämnda tullsatsen, ansetts nödigt i Tyskland, der
qvarnindustrien äfven i öfrigt åtnjuter eu synnerligen gynnad ställning,
samt att skyddet i ett stort och rikt land som Frankrike i regeln är
ännnu större, lärer det ingalunda kunna sägas, att det skydd, som genom
den föreslagna tullsatsen skulle beredas vår qvarnindustri, blefve
för högt. Ej heller behöfver man befara, att derigenom ett monopol
skulle beredas de nuvarande qvarnetablissementen, då med visshet kan
förväntas, att hvarje försök från deras sida att dominera marknaden
skall mötas af den inhemska konkurrensen.»

Den proportion, som sålunda af chefen för finansdepartementet förordades
och jemväl i Kongl. Maj:ts proposition föreslogs 1895 års Riksdag,
blef icke af Riksdagen antagen, utan beslöt Riksdagen att höja tullsatsen
för omalen spanmål från det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet, 3
kronor 15 öre, till 3 kronor 70 öre för 100 kilogram, hvaremot tullsatsen
för malen spanmål blef densamma, som af Kongl. Maj:t föreslagits. Tullskyddet
för qvarnindustrien blef således mindre, än hvad Kongl. Maj:t föreslagit.
Att, såsom motionären hemstält, nu ytterligare minska detta tull -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

7

skydd, anser utskottet ingalunda böra ske. En sänkning af tullsatsen för
malen spannmål till det af motionären angifna beloppet skulle säkerligen
hafva till följd, att införseln af mjöl, som redan nu icke är obetydlig,
komme att ökas i stor omfattning till skada för såväl jordbruksnäringen
som qvarnindustrien. Jordbruksnäringen befinner sig emellertid fortfarande
i den ställning, att den icke kan undvara det skydd, som den
genom nu gällande tullsatser åtnjuter; och qvarnindustrien har ej
heller efter antagandet af nämnda tullsatser visat sig lemna så gynsamt
resultat, att på grund deraf kan dragas den slutsats, att tullskyddet för
denna näring är för högt. Då sålunda, såvidt utskottet kan finna, någon
anledning icke förekommit att nedsätta tullsatsen för malen spanmål, samt
härtill kommer, att rubbningar i de antagna tullsatserna böra såvidt
möjligt undvikas, enär härigenom utöfvas ett menligt inflytande på
affärslifvet, hemställer utskottet,

att nu gällande tullsats för malen spanmål, 6
kronor 50 öre för 100 kilogram, måtte bibehållas
oförändrad.

Stockholm den ''29 april 1898.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Reservationer:

Af herr Fredholm, som anfört:

»De skäl, som af utskottet blifvit anförda för dess afstyrkande af
motionärens förslag om nedsättning i mjöltullen, synas mig icke vara
af beskaffenhet, att man af dem skall kunna draga den slutsats, att
mjöltullen bör bibehållas oförändrad.

Utskottet framhåller först, att vid en sänkning af mjöltullen »införseln
af mjöl, som redan nu icke är obetydlig, komme att ökas» »till
skada för såväl jordbruksnäringen som qvarnindustrien», och detta förmenar
utskottet tillika »i stor omfattning», för så vidt tullsatsen sänkes
till det af motionären angifna beloppet. Lemnar man tills vidare å sido,
huru stor tullnedsättningen rätteligen bör göras, och tager man derjemte
i betraktande, huru högst betydligt införselöfverskottet af hveteoch
rågmjöl aftagit, sedan de nu gällande spanmålstullarne år 1895
åsattes, kan man svårligen endast af den omständigheten, att en tullnedsättning
skulle medföra ökad import, draga den slutsats, att ingen
tulluedsättning bör företagas.

Innan det påvisas, hvilket inflytande spanmålstullarne utöfvat på
importen, torde det emellertid först böra erinras, att spanmål alla slag,
omalen och malen, var tullfri ända till den 1 Juli 1888 och att sedan
dess tullsatserna för 100 kg. varit för

Spanmål
omalen malen

1 Juli 1888—21 Juni 1892 ............ 2,50 kr. 4,30 kr.

21 Juni 1892—7 Jan. 1895 .......... 1,25 » 2,50 »

7 Jan. 1895—4 April 1895 .......... 3,15 » 6,50 »

4 April 1895— 3,70 » 6,50 »

För att med hvarandra kunna jemföra de vexlingar i importen,
som ändringarna i tullsatserna medfört, böra åren 1888 och 1892, då
tulländringarna företogos i medlet af året, ur jemförelsen uteslutas.
Vidare bör det anmärkas, att, med afseende på införseln af hvete och
råg i omalen form, denna införsel intet år varit så stor som året 1894,
hvilket år den öfversteg det följande årets med 26 %.

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o SO.

I årligt medeltal har införselöfverskottet af hvete och råg varit i
ton och i form af

Malen spanna

ål.

Orna

len s p a n m

ål.

Hvete.

Båg.

Summa.

Hvete.

Råg.

Summa.

1886-87

30,911

34,734

65,645

32,596

141,282

173,878

1889 — 91

15,103

12,857

27,960

61,878

112,284

174,162

1893—94

32,960

20,700

53,660

137,514

107,667

245,181

1895—97

6,859

7,552

14,411

112,370

85,048

197,418

I medeltal för åren 1893—97 var införselöfverskottet i ton för
omalet hvete 122,427 och för råg i samma form 94,095, eller tillsammans
216,522.

Af förestående öfversigt framgår, att under tiden för spanmålstullarnes
tillvaro mjölinförseln af hvete och råg från 1886—87 till
1895—97 minskats med 78 %, under det att införseln af samma sädesslag
i omalen form från förstnämnda tidsperiod till femårsperioden
1893—97 ökats med inemot 25 %, och vidare, att under åren 1895—
97 endast omkring 9 % af hela hvete- och råginförseln i omalen form
togs in i form af mjöl. Af de tiden 1866—95 omfattande tabellariska
öfversigter öfver hvete, råg, hafre och korn, som äro denna reservation
bifogade, finner man, att införseln af hvete och råg i medeltal
för åren 1891—95 utgjorde 31,7 % af landets hela förbrukning, och
sålunda är det af denna endast 2,8 %, som införes i form af mjöl.

Om denna import kan man hafva full befogenhet att, i motsats
till utskottet, säga, att den är obetydlig, och då den fria konkurrensen
är allmänhetens enda skydd mot affärsverldens inneboende benägenhet
att så långt den kan beskatta allmänheten, samt på samma gång
för ett sundt affärslif den bästa regulatorn, så skulle det hvarken för
allmänheten eller affärslifvet medföra någon skada, om mjölimporten
kunde ökas. Utskottet håller dock före, att en skada deraf skulle uppstå
»för såväl jordbruksnäringen som qvarnindustrien».

Hvad jordbruksnäringen beträffar, grundar utskottet denna sin uppfattning
på det yttrande, som 1895 afgafs af dåvarande chefen för
finansdepartementet till statsrådsprotokollet, och hvilket yttrande utskottet
i betänkandet delvis återgifver. Utgående från det, som jag tror af
ingen bestridda, antagandet, att »vid bestämmandet af skyddet för jordbruksnäringen
är det af synnerlig vigt, att tullen för mjöl sättes i
rigtigt förhållande till tullen för den omalna spanmålen», underkastar
herr statsrådet mjöltullens inverkan på jordbruksskyddet en granskning,
Bih. till Riksd. Brott 1808. .5 Sami. 1 Afd. 21 Raft. 2

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o SO.

i det fall att denna mjöltull skulle sättas för låg, men deremot nämnes
ingenting om mjöltullens inverkan på jordbruksskyddet, om den sättes
för hög. För att likväl kunna bilda sig en mening om det rigtiga
förhållande, i hvilket mjöltullen skall stå till tullen för den omalna
spanmålen, är det senare lika vigtig! som det förra.

Afsigten med spanmålstullen är att bereda landets jordbrukare
tillfälle att försälja den af dem odlade spanmålen på den inhemska
marknaden till ett pris utöfver det i verldsmarknaden gällande, hvars
förhöjning motsvarar den åsätta tullen. Af lagen om tillgång och
efterfrågan följer tydligen, att i samma mån landets behof af brödsäd
icke kan fyllas af den inom landet producerade, skall ock det med
tullen åsyftade ändamålet lättare vinnas. Men klart är äfven, att då
det icke är omalen spanmål utan mjöl, som befolkningen för tillfredsställandet
af sina lefnadsbehof behöfver köpa, så skall efterfrågan på
den inhemska spanmålen minskas i samma mån man fastställer proportionen
mellan tullen å mjöl och den å omalen spanmål på ett sådant
sätt, att det bättre lönar sig att utifrån införa mjöl än omalen spanmål.
Dét är af denna orsak, som mjöltullen icke får sättas för låg, om icke
derigenom tullen å den omalna spanmålen skall förlora den dermed
afsedda verkan till höjning af priset på den inom landet producerade.

Men efterfrågan på den inhemska spanmålen befrämjas icke genom
att sätta mjöltullen hög i förhållande till tullen å den omalna spanmålen.
Qvarnegaren, som för sin afsättning af mjöl är hänvisad till den inhemska
marknaden, så länge tull är den omalna spanmålen åsatt, kan
der icke afsätta mer, än förbrukningen kräfver. För honom ligger det
således ingen ekonomisk lockelse uti att hellre taga den för mjölproduktionen
behöfliga qvantiteten spanmål inom landet än utifrån —
mjöltullen må i förhållande till tullen å den omalna spanmålen vara
satt hur hög som helst — om han för den inhemska spanmålen skall
betala ett högre pris, än hvad han kan få utifrån införd spanmål för
med tullen tillagd. Tvärtom är med den utveckling, som qvarnindustrien
på den senaste tiden tagit, det motsatta förhållandet ekonomiskt
fördelaktigare, ty genom att på en gång utifrån intaga större partier
kan qvarnegaren, med de mekaniska hjelpmedel, som nu för tiden stå
honom till buds, få spanmålen lagrad i sitt magasin för ett mycket
billigare pris, än om han skulle direkt uppköpa lika stor qvantitet i
små poster på torget och derifrån transportera dem till magasinet.
När en qvarns afverkningsförmåga per dygn uppgår till tusen säckar
eller mer, stiga dessa omkostnader till afsevärda belopp, och med detta
belopp, fördeladt på hela den på torget uppköpta qvantiteten, kommer

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 11

qvarnegaren att minska priset på den inhemska spanmålen, jemfördt
med priset på den utländska, och med all sannolikhet ännu mer, om man
tager hänsyn till det med uppköp i små partier förenade besvär.

Den höga mjöltullen bereder sålunda jordbrukare ingen fördel,
men deremot kan en sådan i visst hänseende vara dem till afsevärd
skada, derigenom att det höga tullskyddet å mjöl sätter qvarnegaren
i tillfälle att vid sidan af sin i egentlig mening industriella verksamhet
spekulera i utländsk spanmål. Utsatt, som den utländska marknaden är,
för tätare och stundom större prisfluktuationer än den inländska, lemnar
en sådan spekulation bättre tillfälle att göra vinst — men äfven
förlust. Den dermed förenade risken sättes qvarnegaren dock i stånd
att lättare bära, i samma män qvarnskyddet är större, än det behöfver
vara.

Men om det ock icke skulle med säkerhet kunna påvisas, att en
i förhållande till spanmålstullen för hög mjöltull för landets jordbrukare
medför någon direkt skada, så är deremot lätt att ådagalägga,
att en för hög mjöltull för hela den icke-spanmålsproducerande
befolkningen måste medföra mycket allvarsamma påföljder. Det är
nemligen mjöltullen och icke spanmålstullen, som jemte verldsmarknadens
pris å mjöl är bestämmande för brödpriset. Att brödet, utan
någon den ringaste nytta för landets spann)ålsproducenter, för befolkningen
fördyras, detta kan, synes det mig, icke jordbrukaren vara angelägen
om. Snarare borde det ligga i hans intresse att motverka hvarje
sådant onödigt fördyrande, emedan den ovilja, som höga brödpris helt
naturligt föra med sig, annars lätteligen kan hos den stora allmänheten
alstra den föreställningen, att de höga brödprisen uteslutande äro beroende
på att tull är åsatt den omalna spanmålen. En sådan föreställning
skulle åter i sin ordning kunna leda derhän, att allmänheten odeladt
rigtar sin ovilja mot det tullskydd, som nu är tillerkändt jordbruket.

För att ej förbise denna sida af saken, torde ej få anses öfverflödigt
att söka erhålla kännedom om huru brödprisen gestaltat sig,
sedan mjöltullen senast höjdes så betydligt som från 2,50 kronor till
6,50 kronor per 100 kilogram. För att utröna detta, har Stockholms
lielsovårdsnämnd låtit anställa en undersökning, omfattande tiden 1894 —
97 beträffande vexlingarna i prisen å hårdt (råg) bröd och mjukt (hvete)
bröd i minuthandeln, eller der, hvarest de mindre bemedlade, för hvilka
en prisstegring är mest känbar, inköpa sitt brödbehof. För undersökning
af prisen å det mjuka brödet inköptes från 40 bagerier i Stockholm
(till ett antal af 10 bröd från hvarje) s. k. franska bröd, hvilka

12

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 30.

icke säljas efter vigt utan styckevis till ett pris af 2 öre. För undersökning
af prisvexlingarna å det hårda brödet efterhördes prisen pr
kilogram å de billigaste sorterna spisbröd vid 37 olika bagerier. Vidare
antogs på grund af meddelad upplysning från en af Stockholms största
bagare, att 100 delar mjukt bröd motsvara 78 delar mjöl och att 90
kilogram hårdt bröd motsvara 100 kilogram mjöl.

Resultaten af undersökningen voro:

för mjukt bröd

Sept.

1894.

Juni

1895.

Dec.

1897.

Mjölpris pr kg........................

..............

16,5 öre

20,5 öre

25,5 öre.

Brödpris.

Mjölkostnad pr kg. bröd......

Arbetskostnad in. m. pr kg.

bröd...

12,9 »
14,3 »

16,0 »
14,2 »

19,9 »

13,2 »

Medelpris pr kg. bröd ..........

27,2 öre

30,2 öre

33,1 öre.

Medelvigt pr stycke i gram.
Relativa brödpris...................

73,6 »
100 »

66,2 »
in »

60,4 »

122 »

för hårdt bröd

Mjölpris pr kg.........................

Maj

1894.

12 öre

Dec.

1897.

14 öre.

Brödpris.

Mjölkostnad pr kg. bröd.......

Arbetskostnad m. m. pr kg.

bröd.....

13,3 ))

. 11 »

15,4 )>

13,2 »

Medelpris pr kg. bröd ..........

24,3 öre

28,6 öre.

Relativa brödpris....................

.... ...........

100 »

119 »

Minskningen i de franska brödens storlek har sålunda under de
tre åren 1894—97 medfört en prisstegring å det mjuka brödet af 22
% och å det hårda brödet har prisstegringen varit 19 %.

Huruvida en nedsättning i mjöl tullen skulle, såsom utskottet förmenar,
till skada för qvarnindustrien medföra ett otillräckligt tullskydd,

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 30.

13

är en fråga, hvarpå det bästa svaret erhålles af erfarenheten, enligt
hvad chefen för finansdepartementet yttrade i förr omförmälda statsrådsprotokoll.
För att hemta ledning för omdömet af den erfarenhet,
som inom landet blifvit vunnen, torde då i första rummet böra undersökas,
huru stort qvarnskyddet varit under de skiftningar, spanmåls- och
mjöl tullen undergått. Lägger man till grund för en sådan beräkning
den utbytesprocent för hvetesikt och för rågsikt, som blifvit antagen i
Tyskland, eller 75 % för den förra och 65 % för den senare
samt för sammalet rågmjöl en utbytesprocent af 98, så fordras till 100
kilogram mjöl:

1. Af hvete till sikt ............ 133,3 kg. spanmål

2. » råg » » .......... 153,8 » »

3. » » » sammäld ..102 » »

Tullen å dessa spanmålsqvantiteter utgjorde:

med en

1.

2.

3.

spanmålstull för hvetesikt

för rågsikt

för sammäld

1888 ..............

...... 2,50

3,33

3,85

2,55

1892 ..............

...... 1,25

1,67

1,92

1,28

1895 januari

..... 3,15

4,20

4,84

3,21

1895 april......

.... 3,70

4,93

5,69

3,77

qvarnskyddet

utgj orde

följaktligen:

med en

i.

2.

3.

mjöltull

för hvetesikt

för rågsikt

för sammäld

1888 .............

...... 4,30

0,97

0,45

1,75

1892 ...............

...... 2,50

0,83

0,58

1,22

1895 januari

...... 6,50

2,30

1,66

3,29

1895 april.. .

...... 6,50

1,57

0,81

2,73

Af denna öfversigt visar sig, att qvarnskyddet för sammalen råg
är störst, och har detta skydd varit så stort, att all import af denna
vara under tiden för spanmålstullarne upphört. För rågsikt är qvarnskyddet
minst, men äfven för denna qvarnprodukt är skyddet med nu
gällande proportion mellan spanmåls- och mjöltull mer än tillräckligt,
hvilket visar sig af det ringa införselöfverskott, som af denna vara
egt rum under åren 1895—97, och för hvars storlek förut blifvit redogjordt.
Den omständigheten, att af tulltekniska skäl samma tullsats
blifvit bestämd för alla slag af mjöl, lägger hinder i vägen för att på

14

Bevillningsutslcottets Betänkande N:o SO.

siffran angifva, huru stort qvarnskyddet är i sin helhet. Men under
antagande, att hvete och råg med hälften hvardera förmales endast till
sikt, så blir qvarnskyddet uppenbart mindre, än om sammäld äfven
förekommer. Om, när det senare är fallet, sammälden ingår i förmalningsprodukterna
med en tredjedel samt hvetesikt och rågsikt med hvar
sin återstående tredjedel, så skulle qvarnskyddet i det förra och i det
senare fallet hafva utgjort:

1888

För finsikt.

0,71

För sikt och
sammäld.

1,06

1892

0,70

0,88

1895

jan.

1,98

2,41

1895

april

1,19

1,70

Då sträfvandena för införandet af spanmålstullarne började, föreslogo
qvarnegarne, att spanmålstullen skulle bestämmas till 2 kronor och
mjöltullen till 3 kronor, i begge fallen för 100 kilogram. Denna proportion
mellan tullsatserna skulle hafva beredt ett qvarnskydd för hvetesikt
af 0,33 kronor, för rågsikt intet, för sammäld 1 krona, för sikt,
hälften hvete och hälften råg, 0,25 krona, samt för Vs sammäld, V3 rågsikt
och Vs hvetesikt, 0,45 krona.

Utskottet förmenar, att det nu så höga qvarnskyddet mot det, som
1884—85 af qvarnegarne begärdes, och mot det, som utan men för
qvarnindustrien faktiskt existerade under åren 1892—94, nödvändiggjorts
genom de i tyska riket gällande bestämmelserna om restitution
af erlagd tull vid utförsel af mjöl, hvilka bestämmelser utskottet anser
bereda qvarnegarne i Tyskland en exportpremie. Af den redogörelse,
utskottet lemnat för dessa bestämmelser, framgår emellertid, att så icke
kan vara förhållandet, eller åtminstone icke i en sådan grad, att deraf
hos oss betingas något extra stort qvarnskydd.

Vill man i Tyskland af utländsk spanmål förmala mjöl för att utföra
detta till Sverige, så kommer tullskyddet der och här att dervid
på hvarje säck mjöl, eller 100 kilogram, inverka på följande sätt. År
fråga om hvetemjöl, skulle den tyske qvarnegaren i sådant fall behöfva
för hvarje säck, som skall förmalas, införa 133 kilogram hvete,
vid införseln dragande en tull af 4,19 kronor. Vid förmalningen deraf
erhålles eu säck mjöl och omkring 20 kilogram kli. Då mjölet utföres,
återfås för hvarje säck den för spanmålen erlagda tullen 4,19.
Väl ombord å fartyg, står mjölet den tyske qvarnegaren till samma
pris, som det betingar på hvarje icke-tullskyddad marknad, eller i bästa

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30. 15

fall till något mindre, om han i Tyskland kan göra sig någon vinst
på, att han icke betalt tull för det kli, som han har i behåll. Vid införseln
i Sverige skall i tull för en säck mjöl betalas 6,50 kronor, och
deraf betingas på den svenska marknaden ett mjölpris, som med nämnda
belopp öfverstiger verldsmarknadens. En svensk qvarnegare deremot,
som äfvenledes för att mala en säck hvetemjöl behöfver införa 133
kilogram hvete, betalar derför i tull 4,92 kronor, och endast med detta
belopp är han nödgad att här höja sitt pris per säck mjöl utöfver det
å verldsmarknaden gällande, hvadan han således på grund af det qvarnskydd,
hvaraf han kommer i åtnjutande, är i tillfälle att undersälja sin
tyske konkurrent med 1,58 kronor per säck. År åter fråga om rågsikt,
ställer sig räkningen så, att den svenske qvarnegaren kan undersälja
sin tyske konkurrent med 80 öre.

Då den svenske qvarnegaren är i tillfälle att på den utländska
tullfria marknaden köpa sin spanmål för lika billigt pris som den tyske,
så skulle den restitution, som vid utförsel beredes den senare, för honom
kunna verka som exportpremie endast i det fall, att spanmålsprisen
å den tyska marknaden understiga verldsmarknadens med den
tyska tullen tillagd. Men eftersom tullen vid utförsel från Tyskland
restitueras äfven för omalen spanmål, så förefinnes intet hinder
för den svenske qvarnegaren att med lika fördel som den tyske bereda
sig den vinst, som ett sådant förutsatt underpris på den tyska marknaden
skulle medföra för den, som der i stället för på verldsmarknaden
gjorde sina spanmålsuppköp. Vid lika spanmålspris och lika mjölutbyte
visar det sig sålunda, att den tyske qvarnegaren ej, på grund
af de i Tyskland och Sverige rådande olika tullbestämmelserna i fråga
om spanmål och mjöl, har att på den svenska marknaden påräkna
någon fördel framför den svenske qvarnegaren. Detta bekräftas äfven
af erfarenheten, ty enligt de begge ländernas statistik visar det sig,
att utförseln af mjöl från Tyskland till Sverige alltjemt nedgått, och
enligt den tyska statistiken har denna utförsel till och med nästan alldeles
upphört.

Numera torde meningen om att det skydd, som tillkommer qvarnindustrien
här i landet, är för stort, vara temligen stadgad. Att qvarnskyddet
i andra länder kan vara större, utöfvar i nämnda hänseende
intet inflytande på omdömet och bör ej heller göra detta, eftersom
ett sådant för högt qvarnskydd icke har betydelse för annat än det
pris å mjöl, som dessa länders invånare få betala. Det är endast,
då andra länders qvarnskydd är så ordnadt, att det kan befrämja
mjölutförseln, som det för oss kan hafva betydelse att derom taga

16

Bevillning sutskottets Betänkande N:o HO.

kännedom, och att qvarnskyddet i Tyskland icke är så ordnadt, torde
i det föregående hafva tillräckligt framhållits.

Om, med bibehållande af den nu utgående tullen för omalen spanmål,
mjöltullen skulle nedsättas — icke så långt, som motionären påyrkat
— utan endast till 6 kronor för 100 kilogram, så skulle qvarnskyddet
blifva för en lika stor mängd hvetesikt 1,07 kronor, rågsikt
0,31 kronor, sammäld 2,23 kronor, och för finsikt, hälften råg och hälften
hvete, 0,69 kronor, samt för alla tre mjölprodukterna i förening
med en tredjedel hvardera 1,20 kronor. Ett så beskaffadt qvarnskydd
är omkring tre gånger så stort som det, qvarnindustriföreningen i
medlet på 1880-talet ansåg som tillräckligt, och större, än hvad det
varit såväl efter de år 1888 som de år 1892 bestämda tullsatserna för
omalen och malen spanmål. Då erfarenhet redan blifvit vunnen om,
att de senare tullsatserna och det genom dem beredda qvarnskyddet
varit tillräckligt stort för att nedbringa mjölimportens storlek från hvad
den var, då tullfrihet å spanmål egde rum, så torde man kunna få
med temlig säkerhet antaga, att ett sådant qvarnskydd, som skulle
härflyta från en mjöltull af 6 kronor å 100 kilogram, bör utan att medföra
någon skada för qvarnindustrien kunna antagas.

Att några andra omständigheter än de nu berörda skulle vara nödiga
att taga i betraktande vid mjöltullens bestämmande, har man visserligen
velat påstå, men, som mig synes, utan att derför kunna angifva
tillräckliga skäl. Chefen för finansdepartementet har i det yttrande
till statsrådsprotokollet, hvarpå utskottet grundat sin motivering
för ett oförändradt bibehållande af nu gällande tullsatser, i förenämnda
hänseende velat framhålla, att ett högre qvarnskydd än det, som på
grund af mjölutbytet kunde rent aritmetiskt beräknas böra utgå, vore
betingadt af fraktkostnader, räntor samt mindre afsättning och större
omkostnader för svenska än för utländska qvarnar. Med afseende å
fraktkostnaden är anfördt, »att då ett parti mjöl gifvetvis betingar lägre
frakt än det parti säd, som erfordras för utvinnande af sagda parti
mjöl», så bör »fraktskilnaden utjemnas genom en högre tull för mjölet».
En sådan fraktskilnad existerar emellertid ej, så framt man icke afser,
att det kli, som jemte mjölet utvinnes ur säden, skall på mjöltullens
bekostnad införas fraktfritt. Vidare torde böra erinras, att man för lika
vigt af mjöl som af säd ansett sig böra som allmän regel sätta frakten
för det förra 10 % högre än för den senare. Beträffande den
utgift, som i följd af spanmålstullen drabbar qvarnegaren, så kan denna
utgift icke motivera en förhöjd tull å mjölet, så länge qvarnegaren har
rätt att upplägga spanmålen på nederlag och derigenom bereda sig

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

17

utväg att icke betala tullen annat än i mån som spanmålen förmales.
Den räntekostnad, som betingas deraf, att sjökommunikationen är stängd
en del af året, hvilket nödvändiggör ett hållande af varan på lager
under denna tid, är icke för lagring af spannmål större, än hvad den är
för lagring af ett motsvarande parti mjöl, och denna räntekostnad kan
sålunda icke i och för sig föranleda till att tullen å mjöl sättes högre,
än den på grund af mjölutbytet anses böra vara.

I fråga om hvad chefen för finansdepartementet anfört med afseende
på mindre afsättning och större omkostnader för svenska än för
utländska qvarnar, så kan hvad af honom derutinnan anförts icke hafva
någon tillämplighet på de moderna svenska handelsqvarnarna, hvilka
både med afseende å storlek och teknisk fullkomning kunna mäta sig
med många utländska.

Det för bibehållande af qvarnindustriens nuvarande tullskydd af
utskottet anförda skäl, eller att denna industri, oaktadt det skydd, hvaraf
den är i åtnjutande, icke visat sig lemna så särdeles gynsamma ekonomiska
resultat, torde, i de fall, då sjelfva faktum kan ådagaläggas,
kunna få anses vara beroende icke på qvarnrörelsen som förmalningsindustri
betraktad, utan snarare på mindre lyckliga spekulationer i den
med samma rörelse förenade handel med utländsk spanmål.

Efter att nu hafva bemött hvad utskottet angifvit såsom skäl för
sitt afstyrkande af den väckta motionen om nedsättning i tullen å mjöl,
och sedan i öfrigt framhållits dels de fördelar, som af en sådan nedsättning
enligt mitt förmenande skulle följa, dels att en nedsättning i
mjöltullen, om ock ej så stor som den motionären föreslagit, kan, som
jag tror, vidtagas utan att för qvarnindustrien medföra någon skada,
så får jag på grund af hvad anfördt blifvit hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herr L. Erikssons
i Bäck motion (n:o 193), måtte besluta, att i nu gällande
tullsats för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla
slag, vidtaga sådan ändring, att den samma nedsättes
från 6,50 kronor till 6 kronor för 100 kilogram»;

af herrar G. Jansson och S. M. Olsson;

samt, mot utskottets motivering, af herrar friherre von Schwerin,
Lundström, Meyer och Göransson.

Bill. till Riksd. Prat. 1898. 5 Sami. 1 Åfd. ''21 Häft.

3

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Bilagor till

Hvete.

Utsäde och skörd.

I n-

och

År.

Efter rymd.

Efter vigt.

I n f ö

r s e 1.

Utsäde.

Skörd.

Utsäde.

Skörd.

Omalet.

Gryn.

Mjöl.

Hektoliter.

Hektoliter.

Deciton.

Deciton.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Kronor.

1886.........

179,210

1,368,260

143,400

1,093,240

328,321

3,830,416

576

14,185

385,522

7,710,444

1887.........

179,080

1,542,610

143,300

1,232,540

376,457

4,893,935

436

10,907

347,746

6,781,

1888.........

181,610

1,359,050

145,300

1,012,490

483,676

7,013,302

623

15,586

210,082

4,768,858

1889.........

185,283

1,329,894

148,226

1,039,984

542,419

6,959,239

1,778

44,451

204,662

4,031,838

1890.....

186,178

1,397,716

148,942

1,078,382

572,841

7,561,507

2,768

69,200

154,091

3,074,120

Medeltal

1886-1890

182,272

1,299,506

145,834

1,091,327

460,743

6,051,680

1,234

30,866

260,421

5,273,

1891

186,352

1,577,993

149,082

1,216,346

741,773 12,127,985

3,392

84,794

155,692

3,612,059

1892 .......

188,510

1,583,715

150,808

1,229,705

1,181,873 16,487,130

3,849

96,226

218,225

4,429,963

1893 .......

186,777

1,378,222

149,422

1,076,51

1,213,574 14,866,276

4,411

110,268

319,492

5,591,112

1894

186,

1,423,199

149,014

1,101,102

1,542,594 15,117,418

5,931

148,285

370,087

5,551,

1895.....

1

1,346,195

149,677

1,029 41

1,075,383

10,'' ,827

4,947

113,786

91,759

1,284,627

Medeltal

1891-1895

187,001

1,461,864

149,601

1,130,61

1,151,039

13,870,527

110,672

231,051

4,093,81

1896.........

188,004

1,649,777

150,403

1,290,796

1,200,122

13,501,367

5,423

130,145

99,118

1,585,892

1897.........

—

—

—

—

1,102,100

—

—

—

47,000

—

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30,

19

utskottets betänkande.

utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).

-

•

Utfå

r a e 1.

Omalet.

Gryn.

Mjöl.

År.

Omalet.

Gryn.

Mjöl.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Deciton.

Deciton.

35,399

412,991

61,456

1,536,399

— 292,922

- 576

— 324,066

1886

17,459

226,973

—

—

53,600

1,045,199

- 358,998

- 436

- 294,146

1887

196

2,839

~

—

20,353

468,118

- 483,480

— 623

-189,729

1888

309

4,733

—

—

20,586

514,653

— 542,110

— 1,778

- 184,076

1889

167

2,627

5

131

25,329

614,231

- 572,674

— 2,763

— 118,762

1890

Medeltal

10,706

130,033

1

26

36,265

835.720

— 450,037

—1,233

— 224,156

1886-1890

205

3,542

15,434

424,422

- 741,568

- 3,392

— 140,258

1891

395

5,504

73

1,830

14,774

299,912

-1,181,478

— 3,776

— 203,451

1892

352

4,318

—

—

1,763

30,846

—1,213,222

- 4,411

— 317,729

1893

237

2,318

96

2,400

872

13,087

-1,542,357

— 5,835

— 369,215

1894

30

298

4

91

939

13,143

-1,075,353

- 4,943

- 90,820

1895

Medeltal

244

3,196

35

864

6,756

156,282

-1,150,795

— 4 471

— 224,295

1891-1895

476

5,358

2

36

8,079

129,256

-1,199,646

- 6,421

- 91,039

1896

147

—

—

—

23,090

—

-1,101,953

—

- 23,910

1897

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30-

Råg.

Utsäde och skörd.

I n

och

År.

Efter rymd.

Efter vigt.

I n f ö

r s e 1.

Utsäde.

Skörd.

Utsäde.

Skörd.

Omalen.

Mjöl.

Hektoliter.

Hektoliter.

Deciton.

Deciton.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Kronor.

1886 ......

1,008,555

7,118,860

756,400

5,296,430

1,309,993

12,117,435

349,528

3,844,811

1887........

1,000,180

7,898,730

750,100

5,805,520

1,541,249

12,843,738

375,395

3,566,250

1888.........

1,021,700

7,126,790

766,300

5,088,530

1,304,087

12,714,840

169,094

1,640,210

1889.........

1,019,137

7,515,200

764,400

5,496,300

1.320,541

12,545,143

163,934

1,508,197

1890.........

1,018,668

7,821,200

764,000

5,628,900

1.175,373

12,153,354

129.445

1,432,954

Medeltal

1886-4890

1,013,647

7,496,156

760,240

5,463,136

1,330,249

12,474,902

237,479

2,398,484

1891

1,028,012

8,085,

771,

5,817,

876,318

13,013,321

101.578

1,477,962

1S92.........

1,040,560

8,444,700

780.400

6,144,200

758,149

9,931,751

117,475

1,697,521

1893......

1,046,845

8,686,800

785,100

6,363,3

803,104

7,830,266

175,070

1,808,476

1894

1,041,532

6,601,800

781,100

4,712,900

1,354,321

10,685,593

240,155

2,041,321

1

1,053,

7,094,1

7

5,063

1,217,086

9,432,418

74,831

673,481

Medeltal

1891-1895

1,042,130

7,782,600

781,580

5,620,280

1,001,796

10,178,670

141,822

1,539,752

1896.........

1,062,275

8,621,800

796,700

6,316,200

911,632

7,293,060

95,575

884,068

1897.........

—

''--

—

—

426,560

—

60,830

—

. <>r.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

21

utförs

e 1.

Öfverskott af införsel (■—)
utförsel ( + ).

Utfå

r s e 1.

År.

Omalet.

Mjöl.

Omalen.

Mjöl.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Deciton.

8,542

79,012

13,082

196,223

— 1,301,451

— 336,446

1886

17,060

142,162

17,167

163,083

— 1,524,189

— 358,228

1887

2,607

25,415

6,118

67,301

— 1,301,480

— 162,976

1888

1,228

14,731

5,035

75,524

— 1,319,313

— 158,899

1889

961

12,333

2,887

44,370

— 1,174,412

— 126,558

1890

Medeltal

6,080

54,731

8,858

109,300

— 1,324,169

— 228,621

1886-1890

1,497

23,426

1,313

24,743

— 874,821

— 100,265

1891

958

12,547

8,368

120,915

— 757,191

— 109,107

1892

3,211

31,307

638

6,586

— 799,893

— 174,432

1893

873

6,887

597

5,072

— 1,353,448

— 239,558

1894

499

3,871

176

1,585

— 1,216,587

— 74,655

1895

Medeltal

1,408

15,608

2,218

31,780

— 1,000,388

- 139,604

1891-1895

447

3,577

1,245

11,514

— 911,185

— 94,330

1896

2,900

- ''

3,230

—

423,660

— 57,600

1897

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Korn.

Utsäde och skörd

I

n -

och

År.

Efter rymd.

Efter vigt.

I

a f ö i

sel.

Utsäde.

Skörd.

Utsäde.

Skörd.

Omalet.

Gryn.

Mjöl.

Hektoliter.

Hektoliter.

Deciton.

Deciton.

Deciton.

Kronor.

Decit.

Kronor.

Decit.

Kronor.

1886...........

709,190

5,233,810

461,000

3,459,550

40,357

423,748

303

4,545

15,404

215,660

1887............

719,690

5,361,720

467,800

3,463,670

50,411

415,895

154

O

T—1

ce

oT

10,834

151,672

1888............

719,560

5,029,720

467,700

3,032,920

11,276

105,200

115

1,727

6,272

87,802

1889.........

705,692

4.869,300

458,700

3,111,500

8,891

77,799

83

1,252

3,585

50,186

1890 .........

703.632

5,572,800

457,400

3,555,400

34,921

381,686

58

866

7,675

107,452

Medeltal

1886-1890...

711,553

5,213,470

462,520

3,324,608

29,171

280,866

143

2,140

8,754

122,554

1891............

699,711

4,849,000

454,800

3,059,700

9,997

111,968

35

527

4,674

65,438

1892............

705,672

5,306,700

458,700

3,375,100

94,277

1,112,473

177

2,658

19,790

277,055

1893...........

698,480

4,672,800

454,000

2,939,200

58,971

633,940

134

2,003

20,739

290,342

1894............

689,725

5,083,300

448,300

3,227,900

177,286

1,448,426

88

1,320

14,262

171,144

1895..........

691.064

5.162,200

449,200

3,257.300

19.998

179,983

24

306

3,368

37,050

Medeltal

1890-1895...

696,930

5,014,800

453,000

3,171,840

72,106

697,358

92

1,363

12,567

168,206

1896............

682,144

5,061,500

443,400

3,203,900

6,155

55,394

158

2,534

5,379

61,857

1897............

—

—

—

—

124,680

—

—

—

—

—

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

23

Utfå

t

r s e 1.

Öfverskott af införsel (—)
utförsel (+).

Utfå

r s e 1.

Omalet.

Gryn.

Mjöl.

År.

Omalet.

Gryn.

Mjöl.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Deciton.

Deciton.

354,732

3,724,687

244

3,656

167

2,333

+ 314,375

— 59

—15,237

1886

372,894

3,076,375

479

7,187

34

470

+ 322,483

+ 325

— 10,800

1887

251,175

2,343,465

1,257

18,851

10

136

+ 239,899

+ 1,142

- 6,262

1888

40,162

451,827

304

4,556

42

593

+ 31,271

+ 221

- 3,543

1889

40,438

543,085

45

680

—

—

+ 5,517

- 13

- 7,675

1890

211,880

2,027,888

466

6,986

51

706

+ 182,709

+ 323

— 8,703

Medeltal

1886-1890

65,486

834,944

10

150

_

+ 55,489

- 25

— 4,674

1891

44,697

527,421

43

638

1

20

— 49,580

- 134

—19,789

1892

47,460

510,199

2

31

—

—

— 11,511

— 132

— 20,739

1893

39,433

322,171

—

—

—

—

—137,853

— 88

— 14,262

1894

1,050

9,450

7

91

—

—

- 18,948

— 17

- 3,368

1895

39,625

440,837

12

182

4

— 32,481

- 80

— 12,567

Medeltal

1890 -1895

57

512

60

960

_

— 6,098

— 98

- 5,379

1896

147

—

—

—

—

—

—124,533

—

—

1897

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

Hafre.

Utsäde och skörd.

I

n -

och

År.

Efter rymd.

Efter vigt.

Inför

sel.

•Utsäde.

Skörd.

Utsäde.

Skörd.

Omalen.

Gryn.

Mjöl.

Hektoliter.

Hektoliter.

Deoiton.

Deoiton.

Deciton.

Kronor.

Decit.

Kronor.

Decit.

Kronor.

1886...........

3,157,893

19,199,990

1,578,900

9.599,990

22,113

210,072

100

1,400

91

1,091

1887..........

3,253,102

20,201,760

1,626,600

10,141,290

36,911

287,909

146

2,049

49

591

1888............

3,330.838

23,082,700

1,665,400

10,364.130

47,340

414,224

68

956

92

1,107

1889...........

3,334,672

17,373,600

1,667,300

7,713,900

34,102

255,765

27

374

90

1,075

1890 ..........

3,314,793

24,894.100

1,657.400

12,048,700

43,849

440,248

48

673

65

781

Medeltal

1886—1890...

3,278,260

20,950,430

1,639,120

9,973,602

36,863

321,644

78

1,090

77

929

1891............

3,315,791

20,259,500

1,657,900

9,643,500

19,321

198,036

77

1,075

165

1,986

1892...........

3,352,603

24.976,900

1,676,300

12,213,700

14,426

144,983

62

867

90

1,086

1893............

3,362,494

20,074,100

1,681,200

9,695,800

15,513

155,128

56

790

58

701

1894............

3,352,691

24,441,100

1,676,300

11,780,600

27,622

256,885

95

1,906

124

1,733

1895 ;........

3,383,961

24,973,600

1,692,000

11,962,400

31,769

254,149

51

923

84

1,258

Medeltal

1891 1895

3,553,508

22,945,040

1,676,740

11,059,200

21,730

201,836

68

1,112

104

1,353

1896............

3,329,868

19,712,800

1,664,900

13,422,700

56,714

436,698

127

2,163

104

1,507

1897.........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Bevillningsutskottets Betänkande N:o SO.

25

U t f ö

r s e 1.

,

Öfverskott af införsel (—)
utförsel (+).

Utfå

reel.

Omalen.

Gryn.

Mjöl.

År.

Omalen.

Gryn.

Mjöl.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Kronor.

Deciton.

Deciton.

Deciton.

2,451,093

23,285,386

2,203

30,846

97

1,162

+ 2,428,980

+ 2,103

+ 6

1886

2,476,667

19,318,003

2,378

33,293

109

1,305

+ 2,439,756

+ 2,232

+ 60

1887

1,654,196

14,474,210

2,336

32,701

597

7,164

+ 1,606.856

+ 2,268

+ 505

1888

1,143,632

9,720,876

2,807

39,292

711

8,537

+ 1,109,530

+ 2,780

+ 621

188»

681,355

7,522,164

2,098

29,373

343

4,113

+ 637,506

+ 2,050

+ 278

1890

1,681,389

14,864,128

2,364

33,101

371

4,456

+ 1,644,526

+ 2,286

+ 294

Medeltal

1886-1890

1,759,166

19,790,620

2,596

36,337

958

11,501

+ 1,739,845

+ 2,519

+ 793

1891

1,069,858

10,752,068

2.434

34,071

332

3,989

+ 1,055,432

+ 2,372

+ 242

1892

2,117,612

21,176,121

3,611

50,553

362

4,343

+ 2,102,099

+ 3,555

+ 304

1893

1,353,120

12,584,015

3,818

76,353

241

3,372

+ 1,325,498

+ 3,723

+ 117

1894

751,834

6,014,671

4,624

83,234

252

3,784

+ 720,065

+ 4,573

+ 168

1895

1,410,318

14,063.499

3,417

56,110

429

5,398

+ 1,388,588

+ 3,349

+ 325

Medeltal

1891 1895

621,251

4,783,631

2,992

50,863

177

2,567

-f- 564.537

+ 2,865

+ 73

1896

204,750

—

—

—

—

1897

bih. till Rihd. Prat. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 27 Uåft.

4

26

BeriUnihgsutskdtféts Éetähkäwfle tf:6 $0.

Bilaga till herr Fredholms reservation.

lo^iöldi ''ii. tloitaw/lö

Hvete (i medeltal och ton).

i

■i 0

t TJ

/,

År.

i, /• l ».*

Utsäde.

_____________-t

;

I

Skörd.

Öfverskott
af in-försel OtJW)
eller ut-försel1 (—).

Till

förbruk-

ning.

•! <• 1 1 J

Förbruk-ning i ton
per 1,000
invånare;

Införsel-öfverskott
i procent
af förbruk-ningen.

. r .,(!

i

,^66-1870........

...... 10,370

''

V 69,686.

.. pH 15,658

74,873-

.18

20,9

:t.v

1871-1875.........

12,274

■ , 91,026

-h 14,353:

93,105

22

15,4

¥

,1876-1880.........

13,354

90p80

t;: -b 42,049

119,275 ,

27

35,*

.1-03 ''

1881—1885.........

14,020

• • 93,986

+ 87,551

167,517

i 36

52,2 . :

.,41.1

1886—1890.........

SVJ t

14,583

,r;''u ■+■

109,133 ;

. . 4- 82,568

177,118

37

. 46,6

t #3

1891—1895.........

,,l 1/

14,960

113,062 ;

+ 153.208

251,310

52

60,9

il*Rl ! V f

■e<;U: l +

V,4.i i:i.

'' t

'' i r uXJ

. i . i

>(;^J Håg" (

medeltal

i och ton)

S8WT 4---------

■rx:.v -f ■

i

Öfverskott

Införsel-

‘

-f-

- !

af in-

Till ''

Förbruk-

öfverskott

v i r i’

;

i ''t A,r? 4-

,. Utsäde.

., , Skörd.

försel (+)v

förbruk-

ning i ton

i procent

eller ut-

ning.

per 1,000

af förbruk-

.

r-;.r 4-

■TO,! ;t-

;;.o .ov; +-

försel (—).

! ■ .i

invånare.

inngeu.

1866-I 1871-

i 1876-I f*»
1881-•I m

. 1886-

! 1891-

1870.. ..

1875.. ..

1880.. ..
-f

1885.. ..

1890.. ..

1895.. ..

69,274

71.502

73,824

'' t''

76,330

76,024

78,158

439,017

488.614

495,256

506,806

546,314

562,028

+ 79,809
+ 86,411
+ 146,405
+ 174,906
+ 159,089
-f 116.326

449,552

503,523

567,937

605,382

629,379

600,196

108

118

126

131

132
124

17,7

17.1
. 25,7

28,s ofij.Kf j

25.2

19.3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 30.

27

Hafre (i medeltal och ton).

Å r.

Utsäde.

Skörd.

Öfverskott
af in-försel (+)
eller ut-försel (—).

Till

förbruk-

ning.

Förbruk-ning i ton
per 1,000
''invånare.

Utförsel-öfverskott
i procent
af förbruk-ningen.

1866—1870.........

109.290

605,403

- 166,485

329,628

77

50,5

1871-1875.........

121,992

716,855

— 219,024

375,839

88

58,2

1876—1880.........

137,116

828,996

— 260,535

431,345

96-

60,3

1881—1885.........

151,308

923,227

— 225,279

546,640

119

41,2

1886—1890.........

163.912

997.360

- 164,763

668,685

V*. '' . > :•

— 141

26,c

1891—1895.........

167,674

1,105,920

— 139,301

798,945 ~

— 165

17,4

Korn (i medeltal och ton).

A r.

Utsäde.

Skörd.

Öfverskott
af in-försel (+)
eller ut-försel (—).

Till

förbruk-

ning.

Förbruk-ning i ton
per 1,000
invånare.

Utförsel-öfverskott
i procent
af förbruk-ningen.

1866—1870.........

49.150

272,599

- -18,295

205,154

50

8,9

1871-1875.........

51,366

344,259

— 30,424

262,469

61

11,5

1876-1880.........

50,806

335,510

— 23,164

261,540

59

8.8

1881-1895.........

50,210

339,634

— 11,937

277,487

60

4,8

1886-1890.........

46,252

332,460

- 17,223

268,985

57

6,4

1891—1895.........

45,300

317,184

+ 4,828

276,712

57

(— 1,7)