Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Eiksd. kansli den 17 febr. 1898 kl. 4 e. in.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af § 22
i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning
af bränvin m. m. den 24 maj 1895.

Uti fyra nedan omförmälda, vid denna riksdag väckta och till bevillningsutskottet
hänvisade motioner hafva förslag framstälts om förändrade
bestämmelser rörande fördelningen af de afgifter, som enligt nu gällande
förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. inflyta för
rättigheterna till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom
af den utaf sådan rörelse härflytande nettovinst, som det åligger bolag i
stad att afstå.

Nu gällande stadganden härom återfinnas i § 22 af kongl. förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 189 5
hvilken paragraf är af följande lydelse:

»1 • De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna
till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom den nettovinst
på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå, skola på följande
sätt fördelas:

för Stockholms stad:

åtta tiondedelar tillfalla staden, så vida bränvinshandeln är öfverlåten
åt bolag; i annat fall erhåller staden sju tiondedelar;

återstoden insättes i statskontoret;

Bill. till Riked. l‘rot. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. (N:o 3.)

1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

för annan stad, som ej deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

sju tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

två tiondedelar insättas i statskontoret;

b) då bränvinshandeln i stad.en ej är öfverlåten åt bolag:

sex tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i statskontoret;

för stad, som deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

fem tiondedelar tillfalla staden;
två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
två tiondedelar insättas i statskontoret;

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

fyra tiondedelar tillfalla staden;
två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
tre tiondedelar insättas i statskontoret;

för landsbygdskommunerna:

hela afgiften insättes i vederbörande landskontor, som fördelar densamma
med:

sju tiondedelar till länets samtliga landsbygdskommuner efter folkmängden; två

tiondedelar till länets landsting;
en tiondedel till länets hushållningssällskap.

I köping, der jemlik! § 1 1 mom. 2 minuthandel med och utskänkning
af bränvin blifvit åt bolag''öfverlåten, skola försälj ningsafgifterna och vinstmedlen
fördelas efter lika grunder, som här ofvan äro bestämda för stad,
i hvilken bränvinshandeln är åt bolag öfverlåten.

2. De andelar af i näst föregående mom. omförmälda medel, som
tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.
De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom dettas

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 3

försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden,
med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde, inom
livilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med samma stads
tolkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning tillfaller hvarje
landstingsområde, eg a landstinget och vederbörande hushållningssällskap
att uppbära hvardera en fjerdedel samt landsbygdskommunerna hälften.
Fördelningen mellan dessa senare sker likaledes efter folkmängden.

0. Rörande användningen af de medel, som genom handeln med
bränvin tillflyta städer, köpingar, landsting och hushållningssällskap, skall,
der chefen för finansdepartementet sådant fordrar, redogörelse till nämnda
departement af vederbörande afgifvas.»

De nu ifrågavarande förslagen innebära dels att tilldela landskommunerna
en del af de medel, som nu äro anslagna till städerna, dels ock
att till statsverket indraga bränvinsförsäljningsmedlen antingen helt och
hållet eller till en del.

Förslag i det förra af nämnda afseenden innefattas i motionen n:o 30
inom Första Kammaren af herr C. P. of Buren och n:o 176 inom Andra
Kammaren af herr G. Jansson i Krakerud jemte tolf andra af kammarens
ledamöter samt i det senare afseendet i motionen n:o 52 inom Andra
Kammaren åt herr H. Eriksson i Elgered, hvarjemte motionen n:o 92 inom
Andra Kammaren af herr G. Odqvist innehåller förslag om ändring i
båda de angifna afseendena.

Herrar af Burens och Janssons motioner, i hvilken sistnämnda motions
syfte fem öfriga Andra Kammarens ledamöter instämma, innehålla sammanstämmande
det förslag, att Riksdagen måtte besluta, att § 22 i kongl. förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin in. m. skall erhålla
följande förändrade lydelse:

1. De afgifter, som etc. — fördelas:

för Stockholms stad:

fyra tiondedelar tillfalla staden, såvida bränvinshandeln är öfverläten åt
bolag: i annat fall erhåller staden tre tiondedelar.

Återstoden insättes i statskontoret;

för annan stad, som ej deltager i landsting:

a) dä bränvinshandeln i staden är öfverläten åt bolag:

tre tiondedelar tillfalla staden,

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,

återstoden insättes i statskontoret;

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

två tiondedelar tillfalla staden,
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,
återstoden insättes i statskontoret;

för stad, som deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

en tiondedel tillfaller staden,
två tiondedelar tillfalla länets landsting,
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,
återstoden insättes i statskontoret;

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

två tiondedelar tillfalla länets landsting,
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,
återstoden insättes i statskontoret;

för landskommunerna:

två tiondedelar tillfalla länets landsting,
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,
återstoden insättes i statskontoret.

I köping, der etc.--öfverlåtes.

2. De andelar af i näst föregående inom. omförmälda medel, som
tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.
De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom dettas
försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden;
med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde, inom
hvilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med samma städs
folkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning tillfaller hvarjelandstingsområde,
ega landstinget och vederbörande hushållningssällskap
att uppbära så stor andel, att beloppet motsvarar den andel, de enligt nu
gällande förordning ega att uppbära. Återstoden tillfaller landsbygdskommunerna.
Fördelningen mellan dessa senare sker likaledes efter folkmängden.

3. Rörande användningen — — afgifvas.

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Ofvergangsstadgande.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari år 1900 på så
sätt, att sagda år 1900 en tiondedel, 1902 två tiondedelar, 1904 tre tiondedelar
och 1906 fyra tiondedelar af de afgifter, som enligt nu gällande
förordning tillfalla städerna, inlevereras till statskontoret, efter hvilket
sistnämnda år 1906 mom. 1 här ofvan fullständigt tillämpas; likaledes
skola under öfvergångstiden 25 procent af landsbygdskommunernas försäljningsafgifter
år 1900, femtio procent 1902, sjuttiofem procent 1904 och
år 1906 hela beloppet, som nu insättes i vederbörande landskontor, i stället
inlevereras till statskontoret för att fördelas på sätt i mom. 2 är stadgadt;
skolande likväl under öfvergångstiden iakttagas, att de medel, som af statskontoret
fördelas till landsting och hushållningssällskap, bibehållas vid
samma proportion i afseende på dessa korporationers andelar af vinstmedlen,
så att deras andelar allt fortfarande bibehållas vid samma belopp,
som dem skolat tillfalla enligt nu gällande fördelning af afgifterna.

Herr Eriksson föreslår, att. Riksdagen måtte besluta i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes fortast möjligt låta verkställa
utredning, huruvida och på hvilka vilkor sådan ändring i § 22 af
gällande bränvinsförsäljningsförordning må införas, att de afgifter, som inflyta
för rättigheterna till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
äfvensom all nettovinst på rörelsen successivt under viss begränsad tid
indrages till stasverket, samt för Riksdagen framlägga det förslag derom,
hvartill utredningen föranleder.

Herr Odqvist åter anhåller, det Riksdagen ville i underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhålla, att bränvinsförsäljningsmedlen må hädanefter
ingå till staten samt derifrån, sedan 15 procent afsatts till statsverkets behof,
17 procent afsatts till landstingen, 5 procent till städer, som ej deltaga
i landsting, 10 procent till alla stadskommuner och köpingar med
bolag och 16 procent till hushållningssällskapen, skulle återstoden, 40
procent, fördelas på alla städer och kommuner, allt efter folkmängden.

Till stöd för de framstälda förslagen anföres i motionerna

1 :o) af herr af Buren:

»Ifrågasatt ändring i bestämmelserna angående bränvinsförsäljningsmedlens
fördelning föranledde år 1896 eu sakrik diskussion i denna kammare,
hvaraf framgick, dels att fördelningen af desamma efter folkmängden
utföll så ojemnt, att då de på hvarje person i städerna belöpte sig till
kronor 3,90, hvarje landsbo endast erhöll mellan 18 och 19 öre, dels ock
att dessa medel, fördelade på kommunalskatterna, utgöra i städerna 30

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

procent och på landsbygden endast 10 procent af dessa skatter, äfven om
man bland landsbygdens inkomster upptager hushållningssällskapens. Då
dessa uppgifter grunda sig på föreliggande officiella statistiska tabeller
och sålunda äro exakta, måste man finna, att en billigare och rättvisare
fördelning af dessa medel är af behofvet påkallad, i synnerhet som jag
håller före, att landsbygden härtill har fått bära den tyngsta bördan. Men
då stadskommunerna i allmänhet i större eller mindre grad hafva byggt
sina finanser på inkomsten af berörda medel, anser jag, att en förändring
af bränvinsförsäljningsmedlens fördelning ej bör omedelbart, utan endast
successivt genomföras, så att vederbörande stadskommuner må blifva i tillfälle
att ordna sin utgiftsstat efter de förhållanden, som enligt de nya bestämmelserna
komma att blifva gällande.»

2:o) af herr Jansson och hans medmotionärer:

»Såsom vi hafva oss väl bekant, pågår i vårt land en rätt kraftig nitälskan
för att hämma förbrukningen af rusdrycker. Regeringen, Riksdag
och en stor del af landets myndiga invånare önska, att folket i allmänhet
och det uppväxande slägtet i synnerhet måtte afhålla sig från förtärandet
af starka drycker.

När så är, hvarför skall man då behålla eu lagstiftning, som tillåter,
ja, måhända rent af uppmuntrar en mängd samhällen att i och för beredande
af större inkomster till desamma söka göra omsättningen af rusdrycker
så omfattande och vinstgifvande som möjligt?

Vidtoges derför en anordning, hvarigenom de, hvilka hafva att bestämma
antalet af försäljningsrättiglieter inom ett visst område, icke frestades
att taga hänsyn till den möjliga vinsten, utan, som tillbörligt vore,
med oförvillad blick endast såge omsorgen om sedlighetens främjande till
godo, skulle säkert bättre resultat ur nykterhetens synpunkt uppnås.

Antalet försäljningsställen i städerna skulle härigenom för framtiden
blifva betydligt förminskade, såsom man kan lära bland annat af den
omständigheten, att sedan landskommunerna icke hafva direkt inkomst af
bränvinsförsäljningen, „de allt mer och mer motsätta sig sådan försäljning
inom sina områden. Åtskilliga motioner hafva ock under senare riksdagar
varit väckta i syfte att indraga nämnda medel till statsverket, hvilka motioner
dock afslagits, dervid bland annat anförts som skäl, att statskassan
ej varit i behof deraf.

Men då vi fortfarande hålla före, att det ur alla synpunkter är
orättvist, hvarom statistiken bär vittne, och till skada för vårt land i sin
helhet, att städerna fortfarande skola bibehålla största delen af bränvinsförsäljningsafgifterna
och med anledning deraf förledas att utsträcka krogantalet,
så anse vi oss böra föreslå en annan utväg för att minska kommu -

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o S.

nernas intressen af att inrätta bränvinförsäljningsställen, derigenom att den
kommun, hvarinom dessa förefinnas, för egen del af rörelsen ej må draga
större fördel än andra kommuner i riket.

Men da stadskommunerna i allmänhet i större eller mindre grad hafva
byggt sina finanser på inkomsten af berörda medel, anse vi, att eu förändring
af bränvinsförsäljningsmedlens fördelning ej bör omedelbart utan
endast successivt genomföras, så att vederbörande stadskommuner må blifva
i tillfälle att ordna sin utgiftsstat efter de förhållanden, som enligt de nya
bestämmelserna komma att blifva gällande.»

3:o) herr Eriksson hänvisar till hvad som förekommit vid behandlingen
af en utaf herr Jansson in. fl. vid senaste riksdag väckt motion
samt åberopar sin vid bevillningsutskottets då afgifna betänkande fogade
reservation, hvarjemte herr Eriksson vidare anför:

»Under debatten i Andra Kammaren rörande herr Janssons in. fl.
motion framhölls, att densamma kunde icke bifallas utan vissa förutsättningar:
l:o) större kommunal sjelfstyrelse, 2:o) lokalt veto, och S:o) en
lagstadgad reglering för ordnandet af bränvinshandeln.

Hvad nu för det första angår frågan om större kommunal sjelfstyrelse,
så inser och erkänner jag villigt behofvet af en reform härutinnan.
Att Konungens befallningshafvande i förening med magistraten kunna
utöfva vetorätt gent emot stadsfullmägtige eller allmän rådstuga,- är nog
sant, helst teoretiskt sedt; men huruvida dessa myndigheter skulle komma
att söka häfda denna vetorätt, derest stadsfullmägtige gång efter annan
förnyade sitt beslut, är deremot något, som jag icke gerna kan öfvertygas
om. Om derför en och annan stadskommun skulle neka upplåtelse för
bränvinshand el inom sitt område, så är det högst osannolikt, att de respektive
myndigheterna skulle motsätta sig ett sådant beslut; ty erfarenheten
ifrån landsbygden visar ju, att, ehuru bränvinshandeln upphört nästan
äfverallt på landsbygden, Konungens befallningshafvande icke motsatt sig
dessa beslut.

Hvad för det andra angår frågan om lokalt veto, så måste erkännas,
att en reform härutinnan vore af nöden. Men ehuru den kommunala
rösträtten i och för våra städer äfven är en mur mot personlighetsprincipen
och per kapita-omröstningen, så är den i alla händelser icke så
obegränsad i våra städer som på landsbygden.

Hvad slutligen för det tredje angår lagstadgad reglering för ordnandet
af bränvinshandeln, så måste i alla händelser den successiva afskrifningen
af städernas inkomster af bränvinsförsäljningsmedlen framkalla hos de
kommunala myndigheterna ett ökadt intresse för nykterhet; och hvad

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

staten beträffar, är den af alla parterna i målet den, som minst intresserar
sig för bränvinshandelns bibehållande.»

Då af det anförda, framginge, att det sedliga intresset rörande bränvinshandelns
ordnande kunde befrämjas endast genom att försvara tillgången
af spirituösa drycker; då vidare städernas intresse vanligen ginge
ut på motsatsen: att bereda ökad lätthet att erhålla dessa drycker; då
vidare detta städernas intresse vore endast en verkan af en bestämd orsak:
städernas inkomster af bränvinsförsäljningsmedlen; och då det vore ett
obestridligt faktum, att om man ville borttaga en verkan af något, skedde
det endast genom att borttaga orsaken till densamma, enär hvarje verkan
af en orsak försvunne med orsakens upphörande, samt slutligen då. borttagandet
af denna orsak, städernas inkomster af brän vinsförsäljnings
medlen, icke finge antagas kunna ske utan föregående utredning och
amorteringsplan, så vågade motionären framställa det förslag, som här
ofvan omförmälts.

4:o) af herr Odqvist:

»Vid 1896 års riksdag, då frågan om bränvinsförsäljningsmedlens
fördelning förekom, uttalade sig såväl ordföranden i bevillningsutskottet
som flera dess ledamöter, liksom flera ledamöter i Riksdagens bada kamrar,
för, att den del af bränvinsmedlen, som nu kommer landsbygdskommunerna
till del, är ringa och borde höjas, samt att en utredning af
frågan borde genom Kongl. Maj:t ske.

Den fördelning af bränvinsförsäljningsmedel, som nu här i landet
eger rum, torde väl svårligen kunna anses fullt rättvis; ty blott den minsta
delen tillkommer nu landsbygdskommunerna, hvilka äro med skatter långt
högre betungade än städerna.

Ej heller torde nuvarande fördelning verka godt i moraliskt afseende,
då den s. k. bolagsverksamheten och försäljningssättet för öfrigt i allmänhet
äro stälda på affär, hvarigenom konsumtionen ökas i stället för att minskas,
hvars afsigt författningen varit.

Enligt bränvinskontrollbyråns berättelse för 1895—1896 kommo på
landskommunerna blott 1,097,780 kronor 93 öre, da landstingen undfingo
1,517,045 kronor 36 öre och hushållningssällskapen 1,129,376 kronor
68 öre.

Stadskominuner och köpingar med bolag erhöllo 5,215,495 kronor
29 öre och 49,149 kronor 46 öre åtgingo till provisioner.

I ett annat land, Schweiz, lärer, efter hvad jag kunnat inhemta, år
1886 hafva antagits en lag, enligt hvilken nettovinsten af bränvinshandteringen,
beräknad till 8,800,000 francs, skall inga till förbundets kassa, som

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

deraf behåller en fjerdedel och fördelar de tre fjerdedelarne på kantonerna

1 förhållande till deras folkmängd.

Det synes mig, som detta exempel vore i någon mån efterföljansvärdt,
samt att, då det hufvudsakligast är landsbygden, som genom sin konsumtion
åstadkommer den höga inkomsten och äfven får i sin fattigvård
m. m. lida af denna konsumtions menliga följder, kommunerna på landet
äfven borde i helt annan skala än hittills få åtnjuta inkomsten af denna
handtering.

Enligt nämnda kontrollbyrås berättelse utgöra minuthandels- och utskänkningsafgifternas
belopp, i sin helhet 9,008,847 kronor 72 öre, för
hvarje invånare 1 krona 82 öre.

Stockholms stad har, med ett invånareantal af 271,638 och sin andel
af bränvinsmedlen 2,055,859 kronor och 25 öre, för hvarje invånare
7 kronor och 57 öre, hvaremot landsbygden, med ett invånareantal af
3,939,824, endast erhåller för hvarje 38 öre.

Städernas folkmängd förutom Stockholm utgjorde vid 1895 års slut
707,798 . personer, och varierar dessa städers andel uti bränvinsmedel med
4 å 5 kronor per person; dock finnes det städer, som ej hafva mer än

2 å 3 kronor per invånare.

Vid den tid, eller 1885 års riksdag, hvarifrån nuvarande fördelning
af bränvinsmedel har sin tillämpning, kunde nog den tillökning af inkomst,
som landskommunerna1 derefter erhöllo, anses hög, jemförd med det obetydliga
belopp, som de förut erhållit; men huru har icke allting, som dermed
har sammanhang, sedan dess förändrats?

Nu är min mening ej att beröfva städerna all sin inkomst, hvilket
vore både oklokt och omöjligt, utan är meningen den, att städerna skola
dela med sig något mera af sin rika inkomst till landskommunerna, som
med skatter i allmänhet få vidkännas 10 gånger, ja, till oah med 15 å 20
gånger bevillningskronan, så att om efter procentberäkning kommunerna
på landet fingo andel af bränvinsmedel med omkring 70 öre per invånare,
vore det ändå en god hjelp, som närmelsevis vore med rättvisa och billighet
öfverensstämmande.

Då nu enskild motionär ej kan ha förutsättning för att framlägga
förslag i detta ämne och ej heller utskott eller Riksdag kunna ha tid att
egna frågan en sådan utredning, som fordras, torde utredning från Kongl.
Maj:ts sida vara erforderlig.»

Till upplysning i saken har utskottet här velat införa följande, från
den officiela statistiken hemtade

Bill. till Riked. Prof. 1898. 5 Sami. 1 AJd. 3 Höft. 2

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Tablå, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning

''i ‘ • V \ •

1886—1887

1887-1888

1888—1889

Stockholm ...................................................................

1,131,905

77

1,208,644

42

1,118,199

18

Göteborg.....................................................................

505,176

57

513,450

46

481,597

43

Malmö......................................................................

127,591

19

130,489

15

111,234

68

Norrköping ..............................................................

90,792

12

90,922

i *j

47

96,132

10

Gelie...........................................................................

53,849

58

61,334

59

73,904

59

Sgr

1,909,315

23

2,004,841

09

1,881,067

98

Öfriga städer samt köpingar med bolag..................

:t ''i.

Rikets städer och köpingar med bolag ..................

1,589,310

21

1,688,183

75

1,601,207

56

3,498,625

44

3,693,024

84

3,482,275

54

Landsbygdskommunerna .........................................

760,355

76

762,824

97

731,421

38

Landstingen..................................................;............

1,005,715

05

1,057,307

95

1,011,649

88

Hushållningssällskapen ...........................................

Summa

755,392

48

807,072

87

750,676

12

6,020,088

73

6,320,230

63

5,976,022

92

Härtill komma: Provisioner och ersättning för af-trädda rättigheter.............................................

98,975

10

87,437

95

80,126

16

Summa

6,119,063)83

6,407,668

58

6,056,14908

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

11

för försäljniugsåren 1886—1887 t. o. m. 1895—1896.

1889—1890

1890—1891

1891—1892

1892—1893

1893-1894

1894-1895

1895-1896

1,303,863

51

1,101,006

68

1,264,564

33

1,360,308

20

1,404,040

05

1,376,558

62

1,612,901

96

559,946

66

496,578

28

494,957

59

496,570

15

512,397

67

514,463

13

575,663

45

137,411

38

127,415

64

132,814

96

159,072

84

176,175

26

159,579

72

202,836

77

116,790

69

130,010

02

137,524

32

139,856

44

142,753

21

145,547

27

170,867

04

71,20251

56,070

27

62,126

42

64,152

16

94,361

48

102,998

39

123.998

38

2,189,214

75

1,911,080

89

2,092,087

61

2,219,959

79

2,329,727

67

2,299,147

13

2,686,267

60

1,863,096

18

1,766,352

95

1,918,965

81

2,137,984

36

2,297,573

06

2,322,105

25

2,529,227

69

4,052,310

93

3,677,433

84

4,011,053

42

4,357,944

15

4,627,300

73

4,621,252

38

5,215,495

29

824,478

97

777,653

46

823,821

06

895,730

38

951,485

45

962,447

18

1,097,780

93

1,159,569

17

1,097,155

72

1,175,634

23

1,300,960

85

1,369,605

65

1,381,728

36

1,517.045

36

866,276

43

814,143

10

869,959

64

948,032

98

1.010,098

52

1,021,455

42

1,129,376

68

6,902,635

50

6,366,386

12

6,880,468

35

7,502,668

36

7,958,490

35

7,986,883

34

8,959,698

26

75,797

92

68,897

09

61,609

25

61,280

02

59,444

75

53,392

04

49,149

46

6,978,433

42

6,435,283

21

6,942,077

60

7,563,948

38

8,017,935

10

8,040,275

38

9,008,847

72

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

I sammanhang härmed torde böra erinras, att herr Odqvists uppgift
angående Stockholms stads andel af bränvinsförsäljningsmedlen icke är

fullt rigtig, utan att denna andel för försäljningsåret 1895—1896, enligt

hvad ofvan intagna tablå visar, utgör 1,612,901 kronor 96 öre i stället
för af herr Odqvist angifna 2,055,859 kronor 25 öre; och förfalla i följd
deraf de slutsatser, herr Odqvist på grund af sist anförda siffra velat draga.

Rörande nu föreliggande frågor har bevillningsutskottet år 1896 afgifvit
ett fullständigt yttrande, och jemväl sistlidet år, då frågan om indragning
af bränvinsförsäljningsmedlen till staten åter förekom, lemnades
i utskottets häröfver afgifna betänkande en utförlig redogörelse för hithörande
förhållanden. Utskottet intager till dessa frågor samma ståndpunkt
som de två senaste årens bevillningsutskott samt tillåter sig att hänvisa
till de skäl, hvilka då anförts mot bifall till liknande förslag som det nu

framstälda. Utskottet anser fortfarande, att om någon förändring af stad gandena

om bränvinsförsäljningsmedlens fördelning skall vidtagas, en sådan
åtgärd bär föregås af en mer vidtomfattande utredning af alla de förhållanden,
som härvid äro af betydelse, än hvad inom utskottet kan åstadkommas;
och tinner utskottet så mycket mindre skäl att för närvarande
tillstyrka någon åtgärd i de af motionärerna föreslagna afseenden, som den
af Kong! Maj:t tillsatta kommunalskattekomitén upptagit dessa frågor till
behandling, samt förslag till ordnande af ifrågavarande förhållanden således
lärer vara att förvänta från Kongl. Maj:t inom en icke allt för aflägsen
framtid.

På sålunda anförda skäl hemställer utskottet,

l:o) att herrar af Burens och G. Janssons in. fl.
motioner icke måtte af Riksdagen bifallas;

2:o) att herr Erikssons motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda; samt

3:o) att herr Odqvists motion icke heller måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Härjemte har förslag framstälts i en inom Andra Kammaren väckt
motion, n:o 134, af herr A. H. Göthberg, att Riksdagen måtte besluta i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det Kong! Maj:t täcktes fortast möjligt låta verkställa
utredning, huruvida icke eu sådan ändring i § 22 af gällande bränvinsförsäljningsförordning
skulle kunna göras, att af de inkomster, som inflyta
för rättigheterna till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
må afsättas eu del till arbetareförsäkringsfonden.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

13

Till stöd för denna hemställan anför motionären:

»Lagstiftningen angående försäljning af bränvin och dermed jemförliga
spirituösa drycker har, ända sedan husbehofsbränningen afskaffades, ansetts
böra gå i sådan rigta in g, att dessa dryckers bruk genom densamma så
mycket som möjligt inskränkes.

Man har bemödat sig att göra bränvinet svåråtkomligt och att undanrödja
frestelsen för den enskilde att ockra på superiet. I sådant syfte var
det, som det s. k. göteborgssystemet med dess bolagshandel infördes, hvarigenom
innehafvare af rättighet till bränvinsförsäljning förbindes att afstå
all egentlig vinst på denna handtering, hvilken vinst deremot, tillika med
de stadgade försäljningsafgifterna, tillfalla kommunerna, landstingen och
hushållningssällskapen.

Att kommunerna i synnerhet erhållit sådan förmån, grundar sig
uppenbarligen därpå, att, då det omåttliga bruket af spirituösa försvagar
och i många fall fullständigt förderfvar sina offers arbetsduglighet och
välstånd, detta nödvändigtvis förorsakar samhället många utgifter för fattigoch
sjukvård m. m., hvilka utgifter visst icke skulle ställa sig så höga,
som nu är fallet, om nykterheten allmänt iakttoges.

Undertecknad är lifligt öfvertygad derom, att de inkomster, kommunen
erhåller genom bränvinsförsäljning, mer än uppvägas af den skada, superiet
vållar, och de ökade utgifter, som deraf föranledas. Vidtogos derför sådana
anordningar, att de, som bestämma antalet försäljningsrättigheter inom ett
visst område, icke frestades att taga hänsyn till den möjliga vinsten, utan,
som tillbörligt vore, endast såge omsorgen om sedlighetens främjande till
godo, skulle säkert bättre resultat ur nykterhetens synpunkt uppnås.

Antalet försäljningsställen i städerna skulle för framtiden blifva betydligt
förminskadt, såsom man kan finna bland annat af den omständigheten,
att, sedan landskommunerna icke hafva direkt inkomst af bränvinsförsäljningen,
de allt mer och mer motsätta sig sådan försäljning inom
sina områden.

Enligt min åsigt vore det derför lämpligt, att en del af dessa inkomster
på det sätt komme den mindre bemedlade till godo, att de användes
för förverkligande af det önskemålet att bereda ålderdomsunderstöd
åt arbetare och med dem likstälde, hvilket i sin mån skulle minska utgifterna
för en fattigvård, som mångenstädes är för kommunerna mycket
betungade.

Ingen torde bestrida, att bland dessa arbetare finnas många, som med
den under svett och möda förvärfvade dagspenningen bidraga till dessa
millioner, som inflyta genom rusdrycksförsälj ningen. Då så är, är det ej

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

mer än rätt och billigt, att något deraf användes för tryggande af deras
ålderdom.

Det torde äfven inom en ej allt för långt aflägsen framtid komma att
visa sig, att kommunerna, som i sådant fall finge släppa till en del utaf
dessa vinstmedel, ej derpå förlorade. Den lindring, som i form af minskad
fattigvård komme dem till del genom arbetareförsäkring, skulle rikligt ersätta
denna uppoffring.

Denna fråga har, så vidt jag kunnat utröna, ej förevarit till behandling
inom Riksdagen sedan år 1885, då herr Hedin från Stockholm
väckte motion om, att 20 % af bränvinsförsäljningsmedlen skulle afsättas
till en arbetareförsäkringsfond. Denna motion blef af Riksdagen afslagen.

Annars har frågan om bränvinsförsäljningsafgifternas indragning till
statsverket kommit fram såsom uteslutande afsedd att befrämja nykterheten.
Så var förhållandet, då herr P. Waldenström år 1885 väckte motion
derom, äfvensom när 1896 och 1897 en stor mängd ledamöter af Andra
Kammaren motionerade i samma syfte.

Dessa senare motioner afslogos hufvudsakligast på de skäl, att statskassan
hade öfverflöd på medel, att det ej vore lämpligt öfverlemna bränvinsförsäljningen
i städerna till statsverket, samt slutligen att det ej ginge
an beröfva landstingen och hushållningssällskapen deras inkomster.

Oaktadt min motion går i en annan rigtning, och således de farhågor,
som framhöllos gent emot de föregående, förlora sin betydelse, har jag
dock, för att ej beskyllas att vilja gå för brådstörtadt till väga, velat öfverlemna
åt Kongl. Maj:t att genom en allsidig utredning vinna en tillfredsställande
lösning af frågan.»

Sedan fråga uppstått om vidtagande af åtgärder för beredande af
olycksfalls- och ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jemförliga
personer, hafva vid flera riksdagar afsättningar till den s. k. arbetareförsäkringsfonden
egt rum. Hittills hafva till dessa afsättningar uteslutande
statsmedel användts. Motionärens framställning afser nu att vinna utredning,
huruvida icke äfven någon del af bränvinsförsäljningsmedlen må
kunna afsättas till arbetareförsäkringsfonden. Med allt erkännande af det
behjertansvärda i sträfvandet att åt denna fond förskaffa sådana tillgångar,
att det med densamma afsedda ändamål må kunna inom en icke allt för
aflägsen framtid uppnås, kan utskottet dock icke finna lämpligt, att medel,
som hittills fått af kommunerna användas för deras mångfaldiga behof,
fråntagas dem och tilläggas arbetareförsäkringsfonden. Den på bränvinsförsäljningen
lagda skatten bör nemligen enligt utskottets åsigt komma
kommunerna till godo dels såsom ersättning för deras medverkan vid ord -

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

nandet af försäljningen, hvilket utan denna medverkan icke kunnat åstadkommas
pa ett tillfredsställande sätt, dels såsom skadestånd för alla de
olägenheter och uppoffringar, kommunerna icke kunna undgå att vidkännas
såsom följder af missbruket af bränvin. Utskottet kan derför icke biträda
det syfte, som skulle utgöra föremål för den af motionären påyrkade utredning;
och hemställer utskottet fördenskull,

l o;. vx i )i ;•

4:o) att herr Göthbergs ifrågavarande motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 februari 1898.

g Ull nt Viol'': -f.Vji- V:fjO G-ili ''<■ 7 a ;/-•■W-,-M ;d >: a i !■ ■! r. , t (»rf, !XH ‘

j;bgiäJf. b flit- fj- tå ''d-iyirdi! nuglU ■.,,{■» tji ib*.i’/'' y./,vn^hia

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Reservationer

vid punkten l:o)

af herr af Buren, hvilken anfört:

»Utskottet har vid behandling af de till utskottet hänvisade motioner
om ändrad fördelning af bränvinsförsäljningsmedlen eller deras indragning
till statsverket funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till någon af sagda
motioner. Såsom hufvudsakligt skäl härför har utskottet anfört, att för
ett rätt bedömande af dessa frågor en mera fullständig utredning erfordrades,
än som inom utskottet kunde åstadkommas, samt att i allt fall
den af Kongl. Maj:t tillsatta kommunalskattekomitén upptagit dessa frågor
till behandling och från densamma förslag till ordnande af ifrågavarande
förhållanden vore att förvänta. Med stöd af dessa skäl har utskottet
ansett obehöfligt att vid handläggningen af motionerna undersöka, huru
stor del af bränvinsförsäljningsmedlen belöper på hvarje stad för sig och
hvarje individ inom de olika stadskommunerna samt på landsbygden i
dess helhet och hvarje å landsbygden bosatt individ. Då jag emellertid
anser, att en sådan utredning är af största vigt, såsom i hög grad belysande
den orättvisa fördelningen af bränvinsförsäljningsmedlen, har jag
funnit lämpligt att härvid foga en dylik utredning, bygd på de i Sveriges
officiella statistik förekommande uppgifter om folkmängden och bränvinsförsäljningsmedlens
belopp.

Af denna tabell, som afser försäljningsåret 1895—1896, framgår, att,
medan under sagda försäljningsår å hvarje individ i samtliga städer och
köpingar med bolag af bränvinsförsäljningsmedlen belöpte 5 kronor 23
öre, motsvarande belopp för hvarje individ i landsbygdskommunerna med
undantag af köpingar med bolag utgjorde allenast 28 öre._ Det är en
rättelse i denna, enligt min tanke, högst orättvisa fördelning, jag med det
i min motion väckta förslag åsyftat. Hvad som vid behandlingen deraf
och öfriga motioner i samma rigtning inom utskottet förekommit, har
emellertid för mig inneburit en maning att taga i öfvervägande, huruvida
för närvarande en lösning af dessa frågor i hela deras omfattning bör
åvägabringas eller om icke dermed lämpligen bör anstå i afvaktan pa den
utgång, frågan om den kommunala beskattningen erhåller. Härvid har

1?

bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

jag funnit, att under nuvarande förhållanden eu partiel lösning af frågan
är att föredraga, hvarför jag, med ändring af mitt i motionen väckta
förslag, ansett mig böra i stället yrka, att för närvarande allenast en
tiondedel af bränvinsförsäljningsafgifterna öfverflyttas från städerna till
landsbygdskommunerna. Genom en sådan åtgärd skulle den nu rådande
orättvisan i någon mån mildras; och om jemväl denna obetydliga indragning
fördelas på en följd af år, skulle densamma icke blifva af någon
störande inverkan på städernas ekonomi.

Med tillämpning af denna ändrade fördelningsgrund samt de i bilagan
lemnade uppgifterna om stäedrnas andelar af bränvinsförsäljningsmedlen
under försäljningsåret 1895 —1896 skulle för sagda försäljningsår nedannämnda
belopp frångått städerna och köpingarna och kommit landsbygden
till godo, nemligen:

från Stockholms stad: 201,612: 74 kronor = ''/g af staden nu tillfallande
inkomst;

från Göteborg, Malmö, Norrköping och Gefle: 153,837: 95 kronor
— Vi af dessa städer nu tillfallande inkomst;

från de rikets städer och köpingar, i hvilka bränvinshandeln är öfverlåten
åt bolag: 495,242: 64 kronor = Va af den dessa städer och köpingar
nu tillfallande inkomst; samt

från städerna Öregrund, Östhammar, Simrishamn, Skanör och Falsterbo,
Trelleborg, Hjo, Nora, Linde, Hedemora och Säter, i hvilka städer bränvinshandeln
ej är öfverlåten åt bolag: 13,253: 02 kronor = V* af den dessa
städer nu tillfallande inkomst.

Summan af de belopp, som genom den af mig föreslagna förändringen
skulle frångått städerna och i stället kommit landsbygden till godo, skulle
sålunda uppgått till 863,446 kronor 95 öre.

På grund af hvad jag här ofvan anfört, hemställer jag,

att Riksdagen måtte besluta, att § 22 i kongl. förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin in. m. skall erhålla följande förändrade
lydelse:

»1. De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna
till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom den nettovinst
på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå, skola på följande
sätt fördelas:

för Stockholms stad:

sju tiondedelar tillfalla staden, så vida bränvinshandeln är öfverlåten
åt bolag; i annat fall erhåller staden sex tiondedelar;

återstoden insättes i statskontoret;

Bill. till lliksd. Prat. 18!)8. 5 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

a

18

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 3.

för annan stad, som ej deltager i landsting:

a) dä bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

sex tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i statskontoret;

b) dä bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

fem tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

fyra tiondedelar insättas i statskontoret;

för stad, som deltager i landsting:

a) dä bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

fyra tiondedelar tillfalla staden;
två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
tre tiondedelar insättas i statskontoret;

b) dä bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

tre tiondedelar tillfalla staden;
två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
fyra tiondedelar insättas i statskontoret;

för landskommunerna:

två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
återstoden insättes i statskontoret.

I köping, der etc. — — öfverlåtes.

2. De andelar af i näst föregående mom. omförmälda medel, som
tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.
De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom dettas
försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden;
med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde, inom
hvilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med samma stads
folkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning tillfaller hvarje
landstingsområde, ega landstinget och vederbörande hushållningssällskap

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 19

att uppbära så stor andel, att beloppet motsvarar deri andel, de enligt nu
gällande förordning ega att uppbära. Återstoden tillfaller landsbygdskommunerna.
Fördelningen mellan dessa senare sker likaledes efter folkmängden.

3. Rörande användningen — — afgifvas.

öfvergångsstadgande:

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari år 1900 på så
sätt, att sagda ar 1900 en fjerdelcl, 1902 en fjerdedel, 1904 en fjerdedel
och 1906 en fjerdedel af de afgifter, som genom denna förändring öfverflyttas
från städerna till landsbygdskommunerna, inlevereras till statskontoret,
efter hvilket sistnämnda år 1906 mom. 1 här ofvan fullständigt tilllämpas;
likaledes skola under öfvergångstiden 25 procent af landsbygdskommunernas
försäljningsafgifter år 1900, femtio procent 1902, sjuttiofem
procent 1904 och år 1906 hela beloppet, som nu insättes i vederbörande
landskontor, i stället inlevereras till statskontoret för att fördelas på sätt
i mom. 2 är stadgadt; skolande likväl under öfvergångstiden iakttagas, att
de medel, _ som af statskontoret fördelas till landsting och hushållningssällskap,
bibehållas vid samma proportion i afseende på dessa korporationers
andelar af vinstmedlen, så att deras andelar allt fortfarande bibehållas
vid samma belopp, som dem skolat tillfalla enligt nu gällande
fördelning af afgifterna»;

af herr G. Jansson, som anfört:

»Af bifogade, på begäran meddelade statistik framgår, hvilken inkomstbringande
rörelse bränvinsförsäljningen är för städer och köpingar i allmänhet
och för en . del i synnerhet häpnadsväckande.

_ Med den ^ utveckling, hvari nämnda rörelse är stadd, kommer ej att
dröja länge, så vidt utvecklingen får fortgå, innan städernas inkomst af
denna rörelse utgör den förnämsta i deras budget.

Från såväl rättvisans som nykterhetens och sedlighetens synpunkt
maste ett sådant tillstånd vara att beklaga En hvar rättänkande borde
anse sig uppfordrad att i rättvisans och ordningens intresse motverka
denna utveckling.

Sådant har syftet varit med vår motion, och ehuruväl detta syfte
ej vunnit utskottets understöd, har min öfvertygelse under ärendets behandling
ej rubbats, fastmer blifvit allt mer stadgad, hvarför jag fortfarande
vidhåller yrkandet om bifall till motionen.

En omständighet har tillkommit, som är värd att i tid beaktas, nem -

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

ligen den tendens, som börjat yppa sig att utsträcka bränvinsförsäljningsrörelsen
äfven till landsbygden.

Med den utveckling, kommunikationsväsendet erhållit, har flerstädes
stationssamhällen uppstått, som sannolikt inom kort erhålla köpingsrättigheter
och sålunda äfven rättighet att idka minut- och utskänkningsrörelse.
Härigenom skulle kommuner med större stationssamhällen faktiskt komma
att blifva beröfvade sin bestämningsrätt i fråga om beviljande eller vägrande
af minuthandel eller utskärning af spirituösa drycker.

Att sådant vore stridande mot så väl koraunernas rätt och väl förstådda
intresse som försäljningslagens anda och mening, torde vara uppenbart.

Att städernas inkomster af meromnämnda rörelse är så väsentligt olika,
torde bero dels på olika utveckling af njutningsbegäret hos befolkningen
inom de skilda orterna dels på olika planmessighet, drift och energi hos
rörelsens handhafvare. Men båda delarne synas vara stadda i öfning och
utveckling, hvaraf ett samhällsondt hotar uppstå, som undergräfver mångens
framtida lycka och välstånd»;

samt af herrar S. M. Olsson, Lundström och Göransson;

vid punkterna l:o), 2:o) och 3:o), mot utskottets motivering, af herr
Frerlholm, som anfört:

»Då utskottet i sitt betänkande omförmäler, att motioner, liknande
dem, öfver hvilka utskottet nu har att yttra sig, varit föremål för utskottets
behandling de två senaste åren, har det synts mig, att utskottet bort
i någon mån hafva omförmält, hvari likheten motionerna emellan bestått
på det deraf skolat tydligen framgå det berättigade i att »utskottet till
dessa frågor intager samma ståndpunkt som de två senaste årens bevillningsutskott»
och tillika utgörande en förklaring, hvarför utskottet för
sitt afstyrkande af de nu väckta motionerna kunnat åtnöja sig med »att
hänvisa till de skäl, hvilka då anförts mot bifall till liknande förslag
som de nu framstälda».

Men då utskottet icke ansett detta vara behöfligt, har jag, med fästadt
afseende derå, att Riksdagens alla ledamöter svårligen kunna i minnet bevara
allt, som i denna fråga under de två senaste riksdagarne förekommit,
trott mig kunna gagna dem, som förgätit detta, genom att i korthet återföra
i minnet, hvarom berörda motioner hufvudsakligen handlat.

Herr Anderson i Tenhult väckte vid de två senaste riksdagarne lika
lydande motioner, år 1896 n:o 51 och 1897 n:o 28, enligt hvilka af de
bränvinsförsäljningsmedel, som tillkomma städerna, skulle pa landsbygden

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

öfverföras: från Stockholm 30 procent, från andra städer, som ej deltaga i
landsting, 20 procent, och från stad, som deltager i landsting, 10 procent
inei’, än hvad som från städerna nu utgår.

Herr Odqvist väckte vid 1.S9G års riksdag en motion, n:o 48, likartad
med den, som han väckt i år, med endast den skilnad, att han 1896 ville,
att 50 procent och nu att endast 40 procent af bränsvinsförsäljningsmedlen
skola fördelas på alla städer och kommuner efter folkmängden.

Herr Jansson i Krakerud väckte 1896 motion, n:o 163, om att bränvinsförsäljningsinedlen
under loppet af 10 år skulle med en tiondedel årligen
indragas till statsverket, i hvilken motion 48 af Andra Kammarens ledamöter
instämde, och 1897 motion, n:o 88, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
för utredning om bränvinsförsäljningsmedlens successiva indragning till
statsverket under en viss begränsad tid. I denna motion instämde 38 af
Andra Kammarens ledamöter.

De motioner, som i år blifvit inom Andra Kammaren väckta, äro

— med undantag för herr Odqvists (n:o 92), hvarom förut blifvit nämndt

— herr H. Erikssons i Elgered (n:o 52), hvilken är identisk med den af herr
Jansson förra året väckta, och herr Janssons i Krakerud (n:o 176), med
hvilken 12 af Andra Kammarens ledamöter förenat sig. I Första Kammaren
har en med sistnämnda lika lydande motion blifvit väckt af herr
af Burén (n:o 30).

De af herrar af Burén och Jansson nu väckta motionerna skilja sig
ganska väsentligt från förenämnda i samma ämne förekommande. Då
man förut endast velat öfverföra en större andel af bränvinsförsäljningsmedlen
från städerna till landsbygden, vilja motionärerna nu beröfva städerna
såsom sådana all andel i dessa medel, för så vidt de icke drifva
försäljningen genom bolag, då städerna för detta sitt åtagande skulle
komma i åtnjutande af en tiondedel af bränvinsförsäljningsmedlen. Hela
återstoden af dessa medel skulle fördelas på landsting, hushållningssällskap
och landsbygdens kommuner.

Att enligt motionärernas förslag städerna, som räkna 1/5 af rikets befolkning,
i bästa fall endast skulle bekomma Vio af bränvinsförsäljningsmedlen,
under det att landsbygdens kommuner skulle bekomma allt det
ofri ga, undantagandes hvad som skulle tillfalla landsting och hushållningssällskap,
på samma gång som städerna fortfarande som hittills skulle tillkomma
den föga afundsvärda lotten att ombesörja nästan hela bränvinsförsäljningen,
synes mig utgöra eu så väsentlig afvikelse från förut gjorda
yrkanden på rättvis fördelning, att den enligt mitt förmenande bort gifva
utskottet befogad anledning att framhålla, hurusom motionärerna åtminstone
icke synas angelägna att upprätthålla den grundsats, som annars

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

alltid och med rätta anses som ett oundgängligt vilkor för en rättvis beskattning,
den nemligen, att inga samhällets medlemmar skola beskattas
till förmån för andra, äfven om dessa andra utgöra ett öfvervägande flertal.»

Härjemte har herr Bertjendalil begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i den slutliga behandlingen af de i detta betänkande omförmälda
ärenden.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

23

Bilaga till herrar af Buréns och G. Janssons reservationer.

Uppgift

å städernas och köpingars med bolag behållna andelar af bränvinsförsäljningsmedlen
under försäljningsåret 1895 —1896.

Stockholms stad ....................

Stockholms län.

Sigtuna .....................................

öregrund..............................

Södertelje ............................

Norrtelje..................................

östhammar ...........................

Vaxholm....................................

Upsala län.

Upsala .....................................

Enköping.................................

Södermanlands län.

Nyköping ...............................

Eskilstuna .............................

Strengnäs.................................

Torshälla.................................

Mariefred...............................

Trosa ........................................

Malmköping ...........................

Folkmängd

n 31 dec. 1896

Behållen andel
af bränvins-försäljningsmedel
1895—1896
i kronor

Behållen andel

per invånare
i kronor

271,638

1,612,901,96

5,94

536

4,169,39

7,78

938

2,712,56

2,89

5,510

25,319,77

4,60

2,434

12,478,68

5,13

755

6,016,44

7,97

1,552

7,068,22

4,55

21,428

77,405,52

3,61

3,598

19,821,52

5,51

6.488

42,388,64

6,53

12,064

68,209,77

5,65

1,969

11,679,02

5,93

1,559

4,590,03

2,94

1,103

7,068,71

6,41

643

7,196,92

11,19

541

14,113,21

26,09

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Östergötlands län.

Linköping ..........

Norrköping .........................

Söderköping.........................

V adstena...............................

Skeninge ...............................

Motala ................................

Jönköpings län.

Jönköping ..............................

Eksjö .........................................

Grenna......................................

Kronobergs län.

V exiö.......................................

Ljungby ...................................

Kalmar län.

Kalmar...................................

V estervik...............................

Vimmerby...........................

Borgholm ..............................

Oskarshamn .........................

Mönsterås ............................

Nybro....................................

Mörbylånga........................

Gotlands län.

Visby......................................

Blekinge län.

Karlskrona.............................

Karlshamn............................

Sölvesborg...............................

Ronneby ............................

Folkmängd

den 31 dec. 1895

Behållen andel
af bränvins-för8äljning8medel
1895—1896
i kronor

Behållen andel

per invånare

i kronor

13,021

77,124,33

5,92

36,075

170,867,04

4,74

1,845

9,819,35

5,32

2,309

6,804,47

2,95

1,247

4,652,22

3,73

2,849

11,428,77

4,01

21,015

57,125,66

2,72

3,442

17,770,01

5,16

1,099

2,142,93

1,95

7,086

49,151,35

6,94

662

1,612,74

2,44

12,288

61,079,42

4,97

6,773

12,237,46

1,81

2,112

845

10,270,50

4,86

7,483,56

8,86

5,728

32,351,35

5,65

1,117

11,014,73

9,86

663

13,637,66

20,57

198

4,278,95

21,61

7,643

36,614,19

4,79

22,496

46,756,84

2,08

7,013

35,130,95

5,01

1,704

9,241,05

5,42

1,942

11,323,00

5,83

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

25

Kristianstads län.

| Kristianstad....................................

j Engelholm......................................

| Simrishamn ...................................

Bostad .............................................

1

i Malmöhus län.

i

j Malmö ..........................................

I Landskrona ....................................

| Ystad...............................................

Lund .............................................

Helsingborg.........:..........................

Skanör och Falsterbo..................

j Trelleborg.......................................

jEslöf ................................................

I

Hallands län.

Halmstad......................................

Varberg ........................................

I Laholm.............................................

Falkenberg......................................

Kungsbacka ...................................

Göteborgs och Bohus län.

Göteborg...........................................

Uddevalla ......................................

Marstrand ......................................

Kongelf............................................

i Strömstad .......................................

j Lyseki 1 .............................................

Elfsborgs län.

• Venersborg ....................................

Boras.............................................

Bill. till llikttd. Prof. 1898. 6 Sami. 1 Afd.

Folkmängd

ien 31 dec. 1895

Behållen andel
af bränvins-försäljningsmedel
1895—1896
i kronor

Behållen andel

per invånare

i kronor

9,985

43,169,81

4,32

2,308

16,965,46

7,35

2,022

1,050,59

0,52

606

1,747,40

2,88

52,470

202,836,77

3,87

13,269

31,376,38

2,36

8,933

21,946,17

2,46

15,667

59,847,28

3,82

22,269

81,632,80

3,67

1,023

179,64

0,17

2,518

5,796,98

2,30

1,694

14,621,60

8,63

13,362

31,442,51

2,35

4,782

26,533,84

Oj5o

1,610

10,294.46

6,39

2,096

15,276,47

7,29

875

17,504,88

20,oo

114,527

57 5,663,45

5,03

8,203

44,217,21

5,39

1,618

16,537,18

1 0,22

1,024

18,033,29

1 7,60

2,740

23,305.49

8,51

2,775

36,071,36

13,00

5,788

30,490,94

5,27

10,438

53,053,53

5,08

•V Haft.

4

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3■

Folkmängd

den 31 dec. 1895

Behållen andel
af bränvins-försäljningsraedel
1895—1896
i kronor

i

Behållen andel ;

per invånare i

i kronor

Ulricehamn ...............................................

1,254

7,419,39

5,92

''Alingsås .....................................................

3,169

8,754,41

2,76

Amål..........................................................

2,936

11,495,20

3,92

Trollhättan ................................................

5,461

23,017,06

4,22

Skaraborgs län.

Mariestad.................................................

3,373

32,863,11

9,74

Lidköping .................................................

5,357

28,133,70

5,25

Skara ...........................................................

4,137

21,332,43

5,16

Hjo ...............................................................

1,493

9,782,30

6,55

Sköfde ........................................................

4,529

28,985,98

6,40

''Falköping ..................................................

2,966

17,284,35

5,83

Vermlands län.

Karlstad ......................................................

9,881

57,537,13

5,82

| Kristinehamn ............................................

6,303

38,966,67

6,18

j Filipstad.....................................................

3,243

21,303,19

6,57

Arvika ........................................................

2,449

28,791,35

11,76

| Seffle.........................................................

1,108

7,750,41

6,99

Örebro län.

Örebro .........................................................

16,764

115,400,39

6,88

1 Askersund...................................................

1,653

17,128,17

10,36

Nora ............................................................

1,503

9,514,96

6,33

Lindesberg.................................................

1,680

11,179,60

6,65

Vestmanlands län.

Vesterås ....................................................

8,942

59,335,60

6,64

Arboga.........................................................

4,980

20,247,59

4,07

Köping ........................................................

4,313

23,640,36

5,48

Sala...............................................................

5,906

38,273,68

6,48

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

27

Kopparbergs län.

Falun........................................

Hedemora ..................................

Säter ............a.............................

Gefleborgs län.

Gefle ............................................

Hudiksvall..................................

Söderhamn...............................

Vesternorrlancls län.

Hernösand..................................

Sundsvall....................................

Örnsköldsvik ...........................

Jemtlands län.

Östersund .................................

Vesterbottens län.

Umeå............................................

Skellefteå...................................

Norrbottens län.

Luleå .....................................

Piteå .......................................

Haparanda.............................

Samtliga städer och köpingar med bolag

Folkmängd

den 31 dec. 1895

Behållen andel
af bränvins-försäljningsmedel
1895—1896
i kronor

Behållen andel
per invånare

i kronor

8,747

46,752,39

5,34

1,721

6,134,70

3,56

646

646,70

1,00

25,569

123,998,38

4,85

4,444

42,131,25

9,48

10,347

34,560,89

3,34

7,515

39,655,08

5,28

13,854

107.313,49

7,75

2,072

24,869,71

12,00

6,255

44,934,59

7,18

3,450

34,914,12

10,12

1,202

14,929,88

12,42

6,822

20,866.40

3,06

2,730

13,001,88

4,76

1,406

19,994,42

14,22

996,710

5,215,495,29

5,23

28

Bevillningsutskottets Betänkande X:o 3.

Uppgift

å landsbygskommunerna, med undantag af köpingar med bolag, enligt
beräkning tillkommande bränvinsförsäljningsmedel för försäljningsåret
1895—1896.

Folkmängd

den 31 dec. 1895

Tillkommande
bränvins-försäljuingsmedel
1895—1896
i kronor

Tillkommande
bränvins-försäljningsraedel
per invånnre
i kronor

Samtliga landsbygdskommuner, med
undantag af köpingar med bolag,.

3,922,550

1,097,780,9.!;

0,28

Uppgifterna om folkmängden äro liemtade ur Bidrag till Sveriges
officiella statistik A) Befolkningsstatistik, Ny följd XXXVII, samt uppgifterna
om bränvinsförsäljningsmedlen ur Bidrag till Sveriges officiella
statistik V) Bränvins tillverkning'' och försäljning samt hvitbetsockerti
11 verkningen XIII.

Stockholm den 12 februari 1898.

K. A. Wallroth,

amanuens i kongl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri, 1898.