2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
N:o 19.
Ank. till Riksd. kansli den 5 april 1898, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tullfrihet för omalen majs.
(l:a A.)
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 140, föreslår herr
L. Eriksson i Bäck, att Riksdagen måtte besluta borttagande af tullen å majs,
om alen.
Till stöd för detta yrkande anföres i motionen:
»Under de sistförflutna åren hafva ganska lifliga ansatser så väl inom
som utom Riksdagen gjorts för höjandet af jordbrukets afkastning. Af de
höjda tullarne väntades högre pris på spanmål och bättre tider för jordbrukaren.
Tullarne kunde dock ej hindra, att priset på kreatur och mejeriprodukter
snarare sänktes än höjdes pa de platser, der man sökte afsättning
för desamma. Fläsktullen har äfven framkallat missnöje, och oaktadt det
låga priset på fläsk i södra och mellersta delarne af landet, synes importen
ändå nödvändig, så länge vi icke kunna frambringa en vara mera jemförlig med
den amerikanska. Oaktadt behof förefinnes för import af amerikanskt fläsk,
finnas betydliga qvantiteter svensk vara för en export, som kunde betydligt
uppdrifvas, men då vårt förnämsta inhemska foderämne för frambringande af
fläsk, hafre, står i högt pris i förhållande till den frambringade produkten,
uppstå derför svårigheter att täfla på den utländska marknaden, i synnerhet
som Danmark, vår förnämsta konkurrent pa detta område, medgifver
tullfri införsel af majs. Då majs, använd för produktion af fläsk, lemnar en
vara, som kan täfla med den utländska, blefve den ett bra och billigt foderämne,
om den finge tullfritt införas. Nu är den hos oss belagd med
en tull af 3 kronor 70 öre för 100 kg., motsvarande ungefär 50 procent af värdet.
Som majs också är ett bra foder för hästar, kunde genom dess möjliggjorda
användning dertill mera hafre komma nötkreaturen till godo i stället för de
nära dubbelt dyrare, oftast dåliga och skadliga foderkakorna. Då de fördelar,
som genom majstullens borttagande kunde vinnas, icke i ringaste man skadade
jordbruket, emedan majs icke med fördel kan odlas inom landet, synes saken
värd att taga i öfvervägande.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 3
Det är ju klart, att staten genom borttagande af majstullen går miste
om den inkomst, den eljest lemnar, men en så ringa minskning i statsinkomsterna
torde ej betyda mycket, då så stora öfverskott finnas. Då importen
af majs under de sista åren varit omkring 5 millioner kg. per år, synes icke
den sidan af saken vara afskräckande. En annan invändning torde dock blifva
majsens användbarhet till bränvinsbränning. Det är dock tydligt, att ett
beslut om tullfrihet för majs bör föranleda förbud jemte straffbestämmelser
för tillverkning af bränvin af densamma. För den händelse motionen bifalles
af utskottet, torde utskottet begagna sin rätt att föreslå åtgärder i nyssnämnda
syfte.»
Vid sistlidet års riksdag väckte herr Eriksson motion om borttagande
af tullen å majs, så väl malen som omalen, hvarjemte herr Ola Persson i
Rinkaby, i anledning af nämnda motion, föreslog, att all bränvinstillverkning
af majs, malen eller omalen, måtte förbjudas.
Båda dessa framställningar afstyrktes af bevillningsutskottet; och afgaf
utskottet dervid följande utlåtande:
»Om det ock, såsom herr Eriksson i sin motion framhåller, är otvifvelaktigt,
att genom majstullens borttagande ett godt foderämne kunde erhållas
för ett synnerligen billigt pris, torde likväl vara ovisst, huru vida icke en
betydligt ökad majsimport komme att ofördelaktigt inverka på priset å
inom landet odlad spanmål, men en sådan åtgärd skulle emellertid i ett
annat afseende verka särdeles menligt, i det att majs, såsom ett lämpligt
råämne för bränvinstillverkning, skulle i anseende till dess låga pris nästan
helt och hållet utestänga användningen af potatis för sådant ändamål, hvarigenom
känbara förluster skulle tillskyndas jordbrukarne inom vissa delar af
landet, der till följd af jordmånens beskaffenhet desse äro hufvudsakligen hänvisade
till potatisodling med åtföljande bränvinsbränning. Då nemligen majs
för närvarande i laster om 200 till 500 ton i svensk hamn utbjudes till ett
pris af 6 kronor 10 öre till 6 kronor 15 öre för 100 kilogram, tullen
naturligtvis deri ej inberäknad, skulle vid bränvinstillverkning af denna vara,
dä utbytet beräknas till 70 liter af 50 procent alkoholhalt för 100 kilogram,
råämnet till en liter bränvin kunna erbållas för ett pris af allenast 9 öre.
Vid bränvinsbränning af potatis åter kan utbytet af 100 kilogram potatis af
18 procent stärkelsehalt, således en god vara, som ej alla år kan inom
vårt land frambringas, beräknas till 20 liter af nämnda alkoholhalt; och då
en hektoliter potatis väger omkring 73 kilogram, skulle med ett pris af 9
öre för liter bränvin, hvartill enligt livad ofvan angifvits, majsbränvin under
förutsättning af tullfrihet för majs kunde tillverkas, en hektoliter potatis icke
kunna vid användning för detta ändamål inbringa mer än 1 krona 31 öre,
ett pris, hvartill potatis svårligen utan förlust kan odlas. Häraf framgår,
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
att, i händelse tullen å majs borttoges, detta skulle i väsentlig grad inverka
hämmande på afsättningen af potatis till bränvinsbrännerierna, hvarigenom
ett hårdt slag skulle drabba den svenska jordbruksnäringen. Detta förhållande
skulle sannolikt äfven bidraga dertill, att bränvinstillverkningen, som
hittills hufvudsakligen utgjort en binäring till jordbruket, komme att allt mer
öfvergå till storindustri, hvarigenom, förutom minskad afsättning af jordbrukets
produkter, jemväl skulle blifva en följd, att det värdefulla alfabet
drank, som erhålles vid bränvinsbränning af säd och potatis, ej komme att
på ett så lämpligt sätt tillgodogöras som under nuvarande förhållanden.
Till förekommande af de olägenheter, som sålunda skulle uppstå för
jordbruket, har herr Persson i sin motion hemstält om förbud mot användande
af majs för tillverkning af bränvin, och herr Eriksson har sjelf i sin motion
medgifvit, att tullfrihet för majs måste föranleda ett sådant förbud. Förslag
att genom lagstiftning i denna rigtning åt jordbruksnäringen inom landet
förbehålla all afsättning af råämnen till bränvinsbrännerierna, särskild! af
potatis, hafva flere gånger förut varit föremål för Riksdagens pröfning. Så
skedde första gången vid 1887 års riksdag, då dels i den kongl. proposition,
som ligger till grund för nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin, förslag framstäldes om förbud att för bränvinstillverkning
använda majs, ris och andra sådana ämnen, som äro af beskaffenhet att icke
kunna inom landet allmänneligen alstras, dels ock motion väcktes med
alternativt förslag om förhöjd tillverkningsskatt för bränvin, tillverkadt af
sådana råämnen. Såväl dessa förslag som vid flere senare riksdagar väckta
motioner i samma rigtning hafva emellertid af Riksdagen afslagits, och har
bevillningsutskottet vid behandlingen af åtskilliga sådana förslag lemnat
utförlig utredning af hithörande förhållanden samt gifvit skäl för den åsigten,
att en sådan inskränkning i vilkoren för bränvinstillverkningen icke kan
eller bör genomföras.
Enligt grundsatserna för nu gällande lagstifning för näringsfriheten
bör det stå en hvar fritt att välja de råmaterialier, han anser fördelaktigast
för den näring, han idkar, och ett förbud mot användande af majs för
tillverkning af bränvin synes utskottet derför innebära ett ingrepp i den
frihet, som bör tillkomma idkarne af denna näring lika väl som andra
näringsidkare. För de brännerier, som äro belägna å trakter, der tillgång
på potatis icke finnes i tillräcklig mängd för deras behof, skulle ett sådant
förbud till och med kunna medföra den påföljd, att tillverkningen icke längre
skulle kunna med fördel bedrifvas och således måste nedläggas.
Utom de skäl, som sålunda anförts mot det föreslagna förbudet, uppställa
sig derjemte för genomförandet af detsamma rent praktiska hinder,
hvilka enligt utskottets åsigt äro af den art, att de måste anses afgörande
för frågan. Det är nemligen med största svårighet förenadt att efter in
-
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 19.
5
mäskningen afgöra hvad slags spamnål till densamma användts, i följd
hvaraf en verksam kontroll i detta hänseende nödvändigt måste medföra
vilkor och inskränkningar, som blefve särdeles betungande för tillverkaren
äfvensom för staten. Särskildt vid de brännerier, som äro i gång hela
dygnet om och äro belägna å egendomar, der majs användes för utfodring
af kreatur, blefve det helt säkert nödvändigt att hela dygnet igenom på det
noggrannaste kontrollera inmäskningen, i följd hvaraf det icke skulle kunna
undvikas att vid sådana brännerier anställa två kontrollörer. Kontrollen
skulle till och med blifva omöjlig, i händelse någon bränvinstillverkare
skulle vilja använda malen spanmål, en utväg, som, i händelse ett förbud
mot användande af majs vid bränvinstillverkning skulle stadgas, sannolikt ej
komme att lemnas obegagnad af dem, som ville öfverträda förbudet. Denna
svårighet har väl en motionär vid en föregående riksdag sökt undanrödja
genom ett förslag att förbjuda användningen af alla slags mjöl för bränvinstillverkning,
utom då det användes för jästberedning. Af tekniska skäl
är emellertid en sådan anordning nästan omöjlig att genomföra, men anser
utskottet, då förslag härom nu icke föreligger, sig ej ega anledning att om
denna fråga lemna vidare utredning än att hänvisa till hvad 1891 års
bevillningsutskott i detta hänseende utförligt yttrat.
Faran för att, genom användande af majs för tillverkning af bränvin,
den för jordbruksnäringen så betydelsefulla afsättningen af dess alster till
bränvinsbrännerierna skulle i väsentlig mån försvåras kan, på grund af hvad
sålunda anförts, enligt utskottets åsigt ej afvärjas på annat sätt än genom
tull å majs.»
Utskottet anser hvad sistlidet års bevillningsutskott sålunda yttrat
vara af afgörande betydelse för nu förevarande fråga samt hemställer, under
åberopande af nämnda yttrande,
att nu gällande tullsats å omalen majs måtte bibehållas
oförändrad.
Stockholm den 31 mars 1898.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
Herr Swartling har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i behandlingen
af förestående ärende.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1S98. 5 Samt. 1 Afd. 18 Häft.
2