BETÄNKANDE

AFGIFVET DEN 1 MAJ 1891

DEN UTAF KONGL. MAJ:T UNDER DEN 24 OKTOBER 1890 TILLSATTA KOMITÉ
FÖR AFGIFVANDE AF FÖRSLAG TILL VISSA ÄNDRINGAR I GÄLLANDE

BEVILLNINGSFÖRORDNING.

STOCKHOLM, 1891.

KONGL. BOKTRYCKERI ET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

INNEHÅLL.

Sid.

Skrifvelse till Konungen............................................................................ 5.

Betänkande:

Beskattning af inkomst från afkastning af skog....................................... 9.

Grunden för fördelning på särskilda orter af bankbolags beskattningsbara inkomst 49.
Fråga om afdrag vid taxering af inkomst från jernvägsdrift för ränta å lån,

intecknadt i jernvägen................ 57.

Förslag till ändring i § 28 bevillningsförordningen................................... 61.

Förslag till ändringar i formulären för taxeringslängderna......................... 63.

Reservation af komiténs ordförande ............................................................ 91.

i *J

v>.\\ »

'' r i ii nf i

i : ;f i u .i »t

•v •»-■> 3i;

TILL KONUNGEN.

■r,.. ,.-j ■ . ,f : f . f •• u

bfl-Hflöl

Den 24 Oktober 1890 fann Eders Kongl. Maj:t, godt i nåder tillsätta
en komité med uppdrag att afgifva förslag till ändringar i gällande förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, i syfte att

åvägabringa en mera tillfredsställande ordning i fråga om beskattning af
den inkomst, som vinnes genom afverkning af skog, med eller utan sammanhang
med sågverks- eller annan förädlingsrörelse; hvarjemte komitén
skulle ega att, efter närmare anvisning af Chefen för Kongl. Finansdepartementet,
inkomma med yttrande rörande behöfligheten af ändringar i vissa
andra delar af nämnda förordning samt att afgifva de förslag, som deraf
kunde påkallas.

Till ordförande i komitén förordnades undertecknad Ryding samt till
ledamöter kammarrättsrådet Ernst Johan Biörck och undertecknad Axell.
Sedan kammarrättsrådet Biörck, på grund af sjukdom, den 14 påföljde
November i nåder entledigats från ledamotskapet i komitén, förordnades
samme dag till ledamot i hans ställe undertecknad Malmberg.

Komitén, till hvilken Chefen för Kongl. Finansdepartementet med skrifvelse
den 28 November 1890 öfverlemnat en promemoria rörande vissa
punkter i ofvan omförmälda förordning, hvilka synts böra komma under
öfverläggning hos komitén, har härstädes varit samlad dels under tiden
från och med den 7 November till och med den 15 December 1890, dels
ock från och med den 16 sistlidne Mars till nedanskrifne dag.

Såsom resultat af sina arbeten får komitén härmed i underdånighet
öfverlemna hosföljande betänkande.

Den skiljaktiga mening, undertecknad Ryding anfört, är betänkandet
bifogad.

Underdånigst:

GUSTAF RYDING. ''

Severin Axell. Joh. Malmberg.

Stockholm den 1 Maj 1891.

Johan Östberg.

BETÄNKANDE.

b i i

Beskattning af inkomst från afkastning af skog.

Det koinitén lemnade uppdrag afser i första rummet att, då erfarenheten
synts ådagalägga, hvad äfven inom Riksdagen vid flere tillfällen
framhållits, att det nuvarande sättet för beskattning af inkomst från afverkning
af skog med eller utan sammanhang med sågverks- eller annan
förädlingsrörelse vore i åtskilliga afseenden förenadt med väsentliga oegentligheter,
afgifva förslag i syfte att åvägabringa en mera tillfredsställande
ordning i nämnda afseende.

Det är först med den storartade utveckling, trävaruindustrien under Äldre och
de senare årtiondena erhållit, som vårt lands skogstillgång fått sitt värde n“ gällande
så betydligt ökadt. Ännu för några decennier tillbaka ansågs, åtminstone est^mel
i de mellersta och norra delarne af riket, skogens vigt i ekonomiskt afseende
vara skäligen underordnad. Af dessa förhållanden var en gifven följd,
att deri äldre skattelagstiftningen icke hade någon anledning att särskildt
fästa sig vid skogstillgången såsom en inkomstkälla, hvilken borde till beskattning
föranleda.

De äldre bevillningsförfattningarna innehöUo väl föreskrifter om en
särskild bevillning af sågqvarnar, men i öfrigt voro skogsafverkning och
trävaruindustri icke i dem uppmärksammade. I fråga om taxering af
fast egendom stadgades, att man bland annat skulle fästa afseende vid
egendomens godhet till jordmån och belägenhet, men om skogen eller
skogsmarken talades icke uttryckligen. Först med bevillningsstadgan den
17 Maj 1661, då nuvarande fastighetsbevillning, 3 öre för hundra för jordbruksfastighet
och 5 öre för hundra för annan fastighet infördes, föreskrefs
i »instruktionen för taxeringsförrättningarne», att värdet af fast egendom
å landet skulle föreslås och bestämmas med ledning jemväl af egendomen
lillhörande areal i åker, äng, skog eller betesmark.

Betänkande ang. Bevillningsförordn. 2

1 samma bevillningsstadga fanns dessutom en särskild bevillningsafgift,
ledande sitt ursprung från bevillningsförordningen den 14 December 1747,
bestämd för rättighet till skogsfång å allmänningar. Enligt förordningen
den 5 Oktober 1889 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, § 3, skall sådan afgift fortfarande utgå för rättighet till
skogsfång på kronans mot rekognition till bruk, hyttor eller grufvor upplåtna
allmänningar med 25 öre för hvarje stafrum ved eller deremot svarande
18 tunnor kol och afgiften beräknas efter det belopp ved eller kol,
för hvilket rekognitionsafgiften enligt privilegier eller resolutioner utgår,
antingen skogsfångst årligen begagnas eller icke. Likaledes skall enligt
§ 4 i samma förordning en dylik afgift i vissa fall erläggas för kolningsfrihet
på härads- och sockenallmänningar.

Tydligare än 1861 års förordning måste nu gällande bevillningsförordning
af den 14 September 1883 anses utgå från den grundsatsen, att vid
taxering af fast egendom hänsyn skall tagas äfven till värdet af den å
egendomen befintliga skogen. Väl finnas icke heller i sistnämnda förordning
några särskilda bestämmelser om skogens taxering, men i instruktionen
för taxeringsmyndigheterna stadgas under § 1 icke blott, såsom
förut, att värdet af jordbruksegendom skall föreslås och bestämmas med
ledning af, bland annat, egendomen tillhörande areal i åker, äng, skogseller
betesmark, utan äfven att härvid behörigt afseende tillika skall
fästas vid egendomens läge, jordens och skogens beskaffenhet. Häraf torde
följa, att i taxeringsvärdet för jordbruksfastighet äfven skogsvärdet skall
ingå, och att sålunda afkastningen af skogen skall beskattas genom fastighetsbevillning.

Af bevillningsförordningens allmänna föreskrifter angående bevillning
af fast egendom må här allenast erinras om den i förordningens § 2 förekommande
bestämmelsen, att bevillningen skall erläggas af egaren och
endast i vissa undantagsfall af innehafvare!!. Förutom i fråga om lägenhet,
som är till besittning på viss tid eller på lifstid från annan egendom atsöndrad,
samt i vissa andra särskildt uppräknade fall gäller detta senare äfven
om skogsområde, som blifvit, upplåtet till bergshandteringens understöd, till
sågverk eller kanalbolag eller ock innehafves af stad eller annan menighet.

Inkomst af sågverksrörelse eller annan träförädlingsindustri skall enligt
bevillningsförordningen beskattas såsom all annan behållen inkomst af
rörelse och enligt de för dennas taxering fastställa grunder.

Ofvannämnda föreskrift, att vid taxering af jordbruksfastighet hänsyn
skall tagas äfven till skogsarealen och skogens beskaffenhet, har emeller -

tid i de flesta och vigtigaste fall förblifvit en död bokstaf. Från olika
delar af landet föreligga exempel härpå. , Der köp af jordbruksfastigheter
skett med hufvudsaklig hänsyn till skogen, hafva oek desamma vanligen
betingat ett pris vida utöfver deras dittillsvarande taxeringsvärde. Berörda
förhållande bestyrkes äfven i viss mån af en jemförelse mellan
sammanlagda taxeringsvärdet af jordbruksfastighet i olika län. Sålunda
visar sig, att, under det i Gotlands län, med 113,336 tunnland odlad jord
och 67,145 tunnland naturlig äng samt 294,086 tunnland skogbärande mark,
jordbruksfastigheternas taxeringsvärde år 1890 utgjorde 32,490,100 kronor,
samma taxeringsvärde i Jemtlands lån med 95,037 tunnland odlad jord,
300,000 tunnland naturlig äng, och ända till 3,693,673 tunnland skogbärande
mark, utgjorde allenast 35,196,300 kronor; samt vidare att, under
det i Vestmanlands län, med 280,987 tunnland odlad jord och 78,585
tunnland naturlig äng samt 741,482 tunnland skogbärande mark, jordbruksfastigheternas
taxeringsvärde år 1890 var 79,559,300 kronor, deras värde
i Gefleborgs län, med 180,028 tunnland odlad jord, 145,059 tunnland
naturlig äng och ända till 2,890,926 tunnland skogbärande mark, ifrågavarande
år steg allenast till 74,108,200 kronor. Sättes värdet af ett tunnland
skogbärande mark med derå befintlig skog i medeltal till blott 10
kronor, skulle i Jemtlands län ensamt skogens värde öfverstiga taxeringsvärdet
af länets hela jordbruksfastighet.

Att man vid fastighetstaxeringarna i allmänhet icke tagit tillbörlig
hänsyn till skogens värde beror säkerligen af flere samverkande omständigheter.
Sådana äro dels saknaden af skog till jordbruksfastighet i
stora delar af landet och skogens mindre värde i äldre tider, hvaraf följt,
att man icke vant sig att vid taxeringsförrättningarna fästa afseende vid
denna lika väl som vid inegojorden, dels bevillningslagstiftningens, isynnerhet
den äldres, underlåtenhet att uttryckligt framhålla, det skogen jemväl
skulle med fastigheten i öfrigt taxeras, dels ock svårigheten att rätt
uppskatta skogens värde samt saknaden i gällande bevillningsförordning
af några som helst grunder för en sådan uppskattning. Slutligen har i
många fall den omständigheten icke minst inverkat, att, der jordegare upplåtit
afverkningsrått till skogen åt annan, det synts obilligt, att jordegaren
skulle erlägga bevillning för skogen, hvilket ju blefve följden, om dess
värde inräknades i fastighetsvärdet. Man har nämligen icke ansett det
öfverensstämma med gällande bevillningsförordning, att dylik fastighetsbevillning
påfördes innehaj''varen af af verkning srätten. Enligt § 2 i förordningen
skall innehafvaren utgöra fastighetsbevillning för skogsområde

endast der detta blifvit från annan egendom afsöndradt eller der det
innehafves af stad eller arman menighet. Väl bestämmer, såsom förut
nämnts, samma § derjemte, att bevillning skall af innehafvaren erläggas
för skogsområde, som upplåtits till bergshandteringens understöd eller
till sågverk eller kanalbolag, men detta har icke ansetts tillämpligt annat
än i fråga om skogsområde, som blifvit af staten upplåtet.

I kammarrättens underdåniga utlåtande af den 22 September 1882
öfver skatteregleringskomiténs förslag till bevillningsförordning, h vil ket
förslag sedermera ledde till antagandet af 1883 års författning i ämnet, föreslogs,
att sistnämnda stadgande uttryckligen skulle begränsas till skogsområde,
som blifvit af staten upplåtet, men orden »af staten» upptogos det oaktadt
icke i Kongl. Maj:ts proposition, som i denna del af Riksdagen godkändes.
Häraf skulle man möjligen kunna sluta, att afsigten varit, det bestämmelsen
skulle vara tillämplig äfven i de fall, der skogsområde blifvit af
enskilde upplåtet, t. ex. till sågverk. Någon dylik afsigt har emellertid icke
uttalats. Tvärtom heter det i föredragande departementschefens yttrande
till statsrådsprotokollet vid föredragningen af skatteregleringskomiténs
berörda förslag, att de af densamma föreslagna bestämmelser underkastats
omredaktion, i syfte att tydligt angifva, det skyldigheten att utgöra bevillning
för fast egendom icke finge från egaren öfverflyttas på innehafvaren,
då den förre vore enskild person, i annat fall än i fråga om afsöndrade
lägenheter. Detta i förening dermed att i stadgandet talas allenast om
upplåtelse »till bergshandteringens understöd, till sågverk eller kanalbolag»,
hvarigenom lagbudet får tydlig karaktär af undantagsbestämmelse,
synes gifva fullt berättigande åt den tolkning, som i praxis i allmänhet
blifvit gällande, att ifrågavarande föreskrift endast afser skogsområde, som
staten upplåtit.

Men äfven om man skulle vilja hylla en annan uppfattning af förevarande
bestämmelse, är det tydligt, att densamma icke kan gälla andra
fall, än der upplåtelsen omfattar äfven sjelfva skogsmarken, således icke
blott och bart rätt att under längre eller kortare tid å skogen afverka
vissa träd, samt att den icke heller är tillämplig, der upplåtelse af skogsområde
sker annorledes än till sågverk eller kanalbolag eller för bergshandteringens
understöd, t. ex. till någon, som drifver afverkning och
omedelbar försäljning af skogsprodukter.

Kan förty den, som drifver sådan rörelse å annans mark, icke vara
pligtig utgöra fastighetsbevillning för skogsområdet, uppstår frågan, huruvida
han för inkomsten af sin rörelse är underkastad inkomstbevillning.

Till stöd härför har man åberopat dels stadgandet i § 8 mm. 2 a) l:o
bevillningsförordningeri, enligt- h vil ket till inkomst af arbete skall räknas
inkomst af mejerihandtering och »andra binäringar till jordbruket, i den
mån de icke afse tillgodogörande af eget jordbruks produkter», dels ock
mom. 2 d) i samma §, enligt hvilket till inkomst af arbete skall räknas
all annan i §:n ej särskildt omförmäld inkomst, som icke är''genom fastighetsbevillning
beskattad.

Det torde emellertid icke vara författningens mening att afverkning
'' och försäljning af skogseffekter skola anses såsom »binäring till jordbruket»,
än mindre skogseffekterna såsom jordbruksprodukter, hvadan förstnämnda
lagrum icke här kan vara tillämpligt. Detta skulle deremot
kunna vara fallet med det senare lagbudet. Otvifvelaktigt utgör inkomsten
af sådan rörelse, hvarom här är fråga, en inkomst, som icke är genom
fastighetsbevillning beskattad. Denna bevillning kan nämligen, egentligen
och strängt taget, icke afse annan inkomst än den, som egaren erhållit
genom skogens upplåtelse till annan person. Den inkomst, denne senare
genom afverkning och försäljning af virke kan bereda sig, är tydligen en
annan och från jordegarens vinst skild inkomst. Här föreligger ett förhållande,
i viss mån jemförlig! med det, då en jordegare utarrenderar sin
jordbruksfastighet. Den inkomst i arrendeafgift, jordegaren erhåller, är
den inkomst, som kan och bör genom fastighetsbevillningen beskattas, men
denna träffar deremot icke den inkomst, som arrendator!! kan bereda sig
genom jordbruksrörelses drifvande. Arrendatorns inkomst af jordbruksrörelse
borde derför, äfven den, enligt ordalydelsen i § 8 mom. 2 d) bevillnings''förordningen,
blifva föremål för inkomstbevillning.

Detta har väl emellertid lika litet som i fråga om »skogsrörelse
ä annans mark» varit lagstiftarens mening. Häremot talar nämligen
dels den omständigheten, att, om syftet varit, det inkomst af jordbruksrörelse
och af skogshushållning under vissa förhållanden skulle kunna blifva
föremål för inkomstbevillning, detta bort i fråga om tvenne så vigtiga
näringsgrenar uttryckligen i § 8 bevillningsförordningen stadgas, och icke
dessa näringar, såsom nu skett, der helt och hållet förbigås, dels ock det
förhållande, att syftet i den föregående likasom i den nuvarande bevillningslagstiftningen
uppenbarligen är, att genom fastighetsbevillningen skall vara
beskattad all den inkomst, som af fastigheten omedelbarligen kan dragas,
i hvems hand denna inkomst än stannar. Eldigt de äldre bevillningsförfattningarna
ansågs icke heller någon oegentlighet ligga deruti, att jordegaren
utgjorde fastighetsbevillning för jordlägenhet, som af annan inne -

hades, till och med om denna, lägenhet var afsöndrad från den ursprungliga
fastigheten. Då detta i nu gällande bevillningsförordning förändrades, och
innehafva,ren till afsöndrad lägenhet förklarades pligtig för densamma utgöra
fastighetsbevillning, anfördes såsom skäl hufvudsakligen, att det vore
obilligt att ålägga stamhemmanets egare att för sådan afsöndring utgöra
bevillning, då • i många fall afsöndringens egentliga värde utgjordes af byggnader
eller andra anläggningar, hvilka tillkommit, först efter det upplåtelsen
egt rum.

En följd af den nuvarande bevillningslagstiftningen är sålunda, att den,
som fått sig upplåten afverkningsrätt till skog å annans mark och derifrån
omedelbart försäljer skogsprodukter, går fri från bevillning för inkomsten
häraf, ehuruväl här, lika litet som i fråga om arrendators inkomst af jordbruksrörelse,
man rätteligen kan anse inkomsten vara, beskattad genom den
egaren till marken åliggande fastighetsbevillning.

Att inkomsten af virkesfångst beskattas genom fastighetsbevillning
har vidare till följd, att vid taxering för inkomst af förädlingsrörelse afdrag
bör vara, tillåtet för värdet a,f virke icke blott från egna skogar eller från
sådant skogsområde, för hvilket rörelsens idka,re är pligtig utgöra fastighetsbevillning,
utan äfven för virke från andra skogsområden, å hvilka han
eger en mer eller mindre vidsträckt rätt till afverkning, och för hvilka icke
han utan markens egare är underkastad fastighetsbevillning. Äfven om
skogens värde faktiskt icke medräknats vid fastighetstaxeringen, måste dock
sådant, legaliter antagas hafva skett och kan i hvarje fall icke rättas vid
taxeringen för inkomst af förädlingsindustrien. Vid taxeringen af inkomst
af sågverksrörelse hafva derför, enligt flere prejudikat, afdrag för värdet af
virke frän egna och arrenderade skogar fått ske med belopp, vanligen
vexlande mellan en krona och 50 öre för träd å rot, enär detta värde vore
att hänföra till sådan afkastning af fast egendom, som redan genom fastighetsbevillning
beskattats.

För rätt till afdrag för värdet af virke vid taxeringen af inkomst från
förädlingsrörelse kunde väl ock anföras, att utgiften för inköp af råvaran,
vare sig köpet afser afverkadt timmer eller träd på rot, är att hänföra till
omkostnader för rörelsens drifvande, för hvilka afdrag må göras, innan
beskattningsbar behållen inkomst uppstår. Först sedan inköpssumman för
skogen blifvit behörigen amorterad, skulle, med denna åsigt, afdrag för virke
från arrenderade skogar förvägras. Denna uppfattning har emellertid uppenbarligen
icke varit den, som i hithörande beskattningsmål gjort sig gällande.

Då, i åtskilliga dylika mål, yrkadt afdrag för värdet af timmer
från »egna och arrenderade skogar» icke medgifvits vid taxeringen af
inkomst från sågverksrörelse, har detta vanligen berott derpå, att vederbörande
sågverksegare uti sina räkenskaper redan, innan vinsten utförts,
gjort afdrag med visst belopp för hvarje dylikt träd, hvarför yrkandet om
ytterligare afdrag derför icke kunnat bifallas. Det har ock enligt flere
domslut ansetts åligga den skattskyldige att, för åtnjutande af begärdt afdrag
i omförmälda hänseende, visa, det sådant afdrag icke redan egt rum
i räkenskaperna, eller om den skattskyldige påstått, att det värde, hvartill
timret från egna, och arrenderade skogar i räkenskaperna upptagits, varit
för ringa, förete utredning om antalet dylikt timmer och dess skäliga värde.
Hafva sådana utredningar saknats, har den skattskyldige icke erhållit
afdrag.

Af nu gällande bevil!ningsförordnings princip, att all afkastning af
skog skall taxeras genom fastighetsbevillning, varder sålunda, såsom ofvan
anförts, en följd, att den inkomst, som erhålles genom virkesfångst
eller skogsrörelse å annans mark, eller med andra ord å område, för hvilket
den, som drifver nämnda rörelse, icke utgör fastighetsbevillning, kan undgå
all bevillning, huru betydande rörelsen än må vara, då ju nämnda inkomst
icke kan anses hafva i sjelfva verket blifvit beskattad genom den bevillning
för fastighet, egaren till marken erlägger.

Men äfven i de fall, der den, som tager afkastningen af skogen, är
samma person som den, hvilken är fastighetsbevillning för skogen underkastad,
och der sålunda inkomsten af skogen skulle kunna genom denna
bevillning beskattas, varder detta, efter hvad ofvan erinrats, esomoftast i
verkligheten ej fallet, enär alltför ringa hänsyn vid fastighetstaxeringarna
tages till skogens värde.

Icke blott staten utan äfven vederbörande kommuner hafva härigenom,
isynnerhet i norra delarne af riket, gått miste om betydande skattebidrag,
och detta har framför allt kännbart drabbat de kommuner, för hvilka
skogen eljest skulle hafva utgjort den förnämsta skattekällan.

Förslag till en annan form för beskattning af inkomst af skogshus- Föregående
hållning eller skogsrörelse hafva flere gånger framlagts. ^lindring1

Förberedande skattejemknings-Jcomitén, som hade att verkställa de under- i lagstiftsökningar
och uppgöra de förslag, hvilka kunde finnas behöfliga såsom för- ringen.
beredelse!1 för utredande af frågan, på hvad sätt och i hvilken ordning, under

förutsättning af rustnings- och roteringsbesvärens samt grundskatternas successiva
minskande och slutliga upphörande, ersättning härför kunde statsverket
beredas, samt tillgångar för en ny härordning derutöfver erhållas, framlade
i sitt den 20 oktober 1876 .afgifna utlåtande, bland annat, ett förslag till
förordning om grunderna och sättet för bevillningstaxeringen, enligt hvilket
för jordbruksfastighet skulle erläggas fastighetsbevillning med viss procent
af taxeringsvärdet, hvarigenom skulle beskattas såväl den förmån, eganderätt
till fastighet i och för sig medförde, som äfven den från fastigheten i
allmänhet härflytande inkomst af arrende eller hyra eller det deremot svarande
arrende- eller hyresvärdet. Den öfverskj utande inkomst, som genom
en fastighets brukande, skötsel eller begagnande erhölles, skulle räknas till
inkomst af kapital och arbete. Vid fastighetstaxeringen skulle hufvudsakligt
afseende fästas vid, utom annat, egendomens ytinnehåll i skog och
betesmark samt afkastningsförmåga, läge och afsättningstillfälle. Till inkomst
af arbete skulle räknas inkomst och förmån af jordbruksrörelse eller hvad
som genom idkande af jordbruk förvärfvades utöfver det genom fastighetsbevillning
beskattade, arrendevärdet motsvarande belopp af fyra för hundra
af fastighetens taxeringsvärde; och omnämndes bland inkomst af annan
rörelse eller yrke särskildt inkomst af sågqvarnar.

Uti de förslag, som en reservant inom komitén framlade dels till lag
om fastighetsskatt dels ock till lag om inkomstskatt, var inkomst af skogshushållning
mera uppmärksammad. Så innehöll det förra förslaget, utom
att vid värdering af jordbruksfastighet afseende äfven skulle fästas vid
egendomens ytinnehåll i skog och betesmark, att skogen skulle värderas
efter den afkastning, densamma med ordnad hushållningsplan borde antagas
gifva. I det senare förslaget stadgades, att till inkomst af arbete,
derför bevillning med en procent af behållna inkomstbeloppet borde erläggas,
skulle hänföras jemväl inkomst af jordbruk och skogshushållning, samt att
vid beräkning af inkomst af jordbruksfastighet, som af egaren eller den,
som dertill hade besittningsrätt, nyttjades under eget bruk i dess helhet
eller till större del, skulle uppskattas hela den afkastning, som jordegendomen
gaf, vare sig genom åkerbruk, boskapsskötsel, skogshushållning eller
annan med jordbruket förbunden näring. Enligt sistnämnda förslag skulle
dessutom bland de uppgifter, skattskyldig till ledning för taxeringen borde
lemna, äfven ingå uppgift om »skogsafverkning till salu».

Uti skatteregleringskomiténs den 17 Augusti 1881, likaledes under
förutsättning af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens
borttagande, afgifna förslag till förordning angående bevillning af fast egen -

dom samt af inkomst hette det angående bevillning af fast egendom,
hvilken bevillning föreslogs att utgå med 5 öre för hvarje fulla 100 kronor
af fastighetens uppskattade värde, att detta värde skulle bestämmas efter
egendomens storlek, beskaffenhet och afkastning, men att härvid torfmosse
och växande skog skulle tagas i betraktande, endast i den män de ansågos
erforderliga till husbehof. Orsaken till en sådan begränsning var, att
enligt samma förslag inkomst genom försäljning af skog likasom inkomst
genom bedrifvande af jordbruksrörelse skulle till så stor del, som öfverstege
ett belopp af fem för hundra af fastighetens taxeringsvärde, hvilket belopp
borde anses vara genom fastighetsbevillning beskattadt, åsättas inkomstbevillning.
Sådan skulle naturligtvis ock åsättas sågverksrörelse. Inkomst
af jordbruks- och skogsrörelse skulle likasom annan inkomst af rörelse
taxeras för löpande året med ledning, såvidt ske kunde, af förhållandena
under det näst förutgångna, och bevillningen påföras, der fastigheten
vore belägen. I förslaget till instruktion för taxeringsmyndigheterna var
föreskrifvet, dels att värdet af fast egendom å landet skulle föreslås och
bestämmas efter, utom annat, egendomen tillhörande areal i åker, äng, skog
eller betesmark, dels ock att vid uppskattning af den behållna årliga inkomsten
af jordbruks- och skogsrörelse hänsyn skulle tagas till, bland
annat, den under nä st föregångna året erhållna skörd från trädgård, åker
och äng samt af produkter från skog och torfmosse, med afdrag af de för
skördens eller dessa produkters erhållande utgifna omkostnader, äfvensom
till öfriga förmåner, som med jordbruks- och skogsrörelse kunde vara
förenade och icke redan vore inbegripna i fastighetens taxeringsvärde.

Såsom skäl för, att af kastningen af skog och torfmosse sålunda borde
beskattas hufvudsakligen genom bevillning för den behållna inkomsten och
icke genom fastighetsbevillning, åberopade skatteregleringskomitén »det
kända förhållande, att en fullt tillfredsställande uppskattning af dessa föremåls
kapitalvärde är lika svår, som uppskattningen af deras afkastning är
lätt, och att det blefve en obillighet att vilja i fastighetens taxeringsvärde
inbegripa hvad som kanske först efter årtionden kunde hafva utbildat sig
till ett afkastning gifvande kapital».

Uti sitt ofvanberörda, den 22 September 1882 afgifna underdåniga
utlåtande öfver förslaget anmärkte kammarrätten emellertid häremot, att,
då det förhållande, att en jordbruksfastighet egde tillgång på skog, naturligen
i samma mån som denna tillgång vore af mera afsevärd beskaffenhet,
måste vid fastighetens försäljning utöfva inflytande på köpeskillingens, storlek,
samt taxeringsvärdet å fast egendom i främsta rummet skulle bestämmas

Betänkande ang. Bevillningsförordn.

med ledning af senaste köpeskilling för densamma, dennas användbarhet
såsom norm för taxeringsvärdet skulle betydligt minskas; att, då afkastning
af skog eller torfmosse ej borde särskildt beskattas i annan händelse, än
då försäljning verkligen egt rum och lemnat behållen inkomst, men försäljning
af skog icke kunde hänföras till en stadigvarande, år efter år fortgående,
verksamhet, utan vore att anse såsom en mera tillfällig förvärfskälla,
ledning ofta nog icke skulle kunna vid denna inkomsts uppskattande,
såsom i fråga om inkomst af annan rörelse, tagas af förhållandena under
det före taxeringsåret senast förflutna år, och under sådana omständigheter
samt då fastighetsegaren icke hade någon skyldighet att anmäla, det han
under taxeringsåret ämnade verkställa någon försäljning af virke eller angifva
dess omfattning, skulle de fall, då beskattning af inkomsten genom
en sådan försäljning komme i fråga, blifva ganska sällsynta. Beräkningen
af den beskattningsbara inkomsten af dylik försäljning skulle ock blifva
förenad med stora svårigheter. Slutligen anmärktes af kammarrätten mot
ifrågavarande förslag, att detsamma i vissa fall måste anses innebära en
afvikelse från grundsatsen om rättvis och jemlik beskattning, i det att
egaren af en fastighet, som utöfver husbehofvet hade rik tillgång på skog
eller torfmosse, endast till följd deraf, att han måhända under flere år icke
afyttrat produkter från skogen eller torfmossen, komme att blifva lägre
beskattad än egaren af en annan jordbruksfastighet, hvars tillgång på skog
eller torfmosse icke öfverstege husbehofvet, men som detta oaktadt uppskattats
till samma värde som den förra fastigheten, änskönt denna fastighet till
följd af den ej anlitade skogens eller torfmossens under årens lopp stigande
värde måste vid en blifvande försäljning betinga en högre köpeskilling.

Kammarrätten fann derför förutvarande bestämmelser, att de med jordbruksfastighet
förenade förmåner af skog eller torfmosse skulle inbegripas
i taxeringsvärdet, ega företräde framför skatteregleringskomiténs förslag.

I Kongl. Maj:ts proposition till 1883 års riksdag, med förslag till ny
bevillningsförordning, upptogs emellertid detta senare förslag, i enlighet
hvarmed heinstäldes, att i fastighetens taxering skulle inbegripas värdet af
torfmosse och växande skog, allenast i den mån de ansågos erforderliga
till husbehof, och att till inkomst af arbete skulle räknas inkomst
genom skogsafverkning eller torftägt å egen eller annans mark för annat
ändamål än husbehof eller genom försäljning af växande eller afverkad
skog eller af torf; och skulle idkare af skogsrörelse, hvartill ock borde
räknas innehafvare af genom köp förvärfvad rätt till afverkning å annans
mark, för inkomst af denna rörelse taxeras, der skogen vore belägen.

I statsrådets och chefens för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
afgifna yttrande i ämnet anfördes, att frågan huruvida växande skog
borde beskattas efter dess afkastningsförmåga och således genom fastighetsbevillning
eller efter den inkomst, som egaren verkligen droge af skogen,
d. v. s. genom inkomstbevillning, hörde till de mest svårlösta inom bevillningslagstiftningens
område. Svårigheten berodde derpå, att växande skog
visserligen såsom ett adpertinens till marken, juridiskt sedt, vore fast egendom,
men i afseende å den form, hvarunder afkastning af densamma vunnes,
i många afseenden företedde större likhet med lös än med fast egendom.
Då man beskattade fastigheten efter dess afkastningsförmåga, skedde detta
derför, att man ansåge sig kunna på förhand beräkna hvad fastigheten med
ändamålsenlig skötsel komme att i årligt medeltal lemna. Helt annorlunda
vore förhållandet i fråga om beräkningen af växande skogs afkastning. Det
vore särdeles svårt att uppskatta hvad skogen vid en rationel vård borde
kunna lemna, dels derför att åsigterna om en rationel skogsskötsels fordringar
kunde betydligt vexla, dels derför att, då en skog vore stadd i uppväxt,
den först i en framtid kunde gifva afkastning men derför icke vid beskattningstillfället
finge anses värdelös. Men äfven om en dylik uppskattning
med erforderlig noggrannhet läte sig verkställa, kunde med visshet antagas,
att den uppskattade afkastningen endast jemförelsevis sällan komme att
öfverensstämma med den verkliga. Ty i motsats mot förhållandet vid jordbruksnäringen
stode det den skattskyldige i hvarje ögonblick fritt att kullkasta
beräkningen derigenom, att han antingen vid sin skogsafverkning
ginge utöfver den efter rationela grunder beräknade årsafkastningen eller
ock, med bibehållande af egendomsrätten till sjelfva marken, till annan man
afhände sig den derå växande skogen till större del än nämnda årsafk
a st ning och sålunda- förvandlade hela eller en del af sitt skogskapital i
penningar. Om beskattningen af skogsrörelse vore ordnad under formen af
fastighetsbevillning, blefve följden för staten af ett sådant den skattskyldiges
tillvägagående den, att sjelfva skatteföremålet försvunne, och att dermed
den skatt, som dessförinnan, under förutsättning af dess fortbestånd,
utgjorts, visade sig hafva blifvit beräknad efter felaktig grund. Nyssnämnda
sätt för skogens tillgodogörande vore i vårt land icke något undantag, utan
tillämpades på många orter i stor utsträckning. Med undantag af statens
och andra allmänna skogar tillgodogjordes nämligen skogen i de delar af
riket, der sådan icke i större myckenhet förefunnes, utan någon plan för
skogens framtida bestånd, medan åter i de delar af riket, som företrädesvis
vore att anse såsom skogbårande, dispositionsrätten öfver skogen till stor

del öfvergått från jordegarne till sågverksegare eller andra fö råd lare af
skogsprodukter. Då dessutom svårigheten att beräkna skogens rätta värde
säkerligen mången gång föranledt dess fullständiga åsidosättande vid uppskattningen
af fastighetstaxeringsvärdet, kunde med fog antagas, att genom
fastighetsbevillningens utbytande mot inkomstbevillning vid beskattningen
af afkastning af skog skulle vinnas ett resultat, som vore bättre ej blott
ur statens, utan äfven ur kommunalbeskattningens synpunkt, det senare så
mycket heldre som, derest inkomst af skogsrörelse blefve särskildt beskattad,
föreskrift äfven kunde lemnas, att detta borde ske inom den kommun,
der skogen vore belägen.

Kammarrättens ofvan anförda betänkligheter mot förslaget ansågos
derför böra få vika, och särskildt erinrades i fråga om anmärkningen angående
köpeskillingens minskade användbarhet för fastighetstaxering, att
denna, dock blefve fullt användbar i alla de fall, der skog utöfver husbehofvet.
ej funnes å en fastighet, och att i andra fall hypotek svärdering
och arrendebelopp skulle kunna lemna en tillräcklig norm för fastighetstaxeringen.

Bevillningsutskottet vid 1883 års riksdag fann Kongl. Maj:ts förslag
väl grundadt, för såvidt det afsåg beskattning af skogsrörelse å annans
mark. Deremot ansåg utskottet stora betänkligheter möta mot tillämpandet
af samma princip vid beskattning af skogsrörelse å egen mark.

Först och främst skulle det, enligt utskottets mening, för taxeringsmyndigheterna
blifva en lika mödosam som vansklig uppgift att ej blott
bestämma hvad, som skulle anses utgöra hvarje egendoms husbehof, utan
äfven beräkna, huru stor del af befintlig skog dertill borde anslås.
Redan det obestämda i begreppet husbehof skulle härvid föranleda godtycklighet.
Derjemte blefve det svårt att vid taxeringen få kännedom,
om och i hvad män å en egendom ringare afverkning utöfver husbehofvet
eller försäljning af skog i mindre skala under året egt rum. Vidare koinme
den jordegare, som genom att inskränka sitt virkesbehof blefve i tillfälle
att sälja någon del af det för husbehofvet beräknade virke, att hårdare
beskattas än den, som ej iakttoge dylik sparsamhet. För den till husbehofvet
anslagna skogen erlades nämligen fastighetsbevillning, och för
allt, som deraf försåldes, skulle dessutom inkomstbevillning erläggas,
hvarigenom hushållning med skog, långt ifrån att befrämjas, snarare
koinme att motverkas. Slutligen anförde utskottet mot Kongl. Maj:ts
förslag i denna del detsamma som, enligt hvad förut nämnts, kammarrätten
anmärkt derom, att det skulle innebära en afvikelse från grund -

satsen om rättvis och jemlik beskattning så till vida, som en fastighetsegare,
hvilken hade rik tillgång på skog, men ej afyttrade något deraf, icke
blefve högre beskattad än egaren till en i öfrigt jemförlig fastighet, men
som endast hade skog till husbehof.

Utskottet föreslog derför, att värdet af torfmosse och växande skog
skulle, när dispositionsrätten deraf var qvar i jordegarens hand, till hela.
sitt belopp ingå i fastighetsvärdet och genom fastighetsbevillning beskattas,
men att, om de innehades af annan än jordegaren, inkomstbevillning
skulle utgöras för behållna af kastningen.

För att likväl förekomma, att det allmänna genom skogens afverkning
skulle förlora en skatteinkomst, som varit beräknad att inflyta under en
längre följd af år, föreslog utskottet dessutom, att, om jordegaren gjorde
öfverafverkning å sin skog, han för densamma skulle erlägga inkomstbevillning.
Sådan skulle nämligen åsättas icke blott inkomst genom försäljning
eller afverkning af skog å annans mark, utan äfven inkomst genom
försäljning eller afverkning af skog å egen mark, »när sådant egde rum
till den utsträckning, att egendomens värde derigenom minskades».

Sedan Kong]. Maj:ts vid 1883 års riksdag jemväl framlagda förslag
om grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens aflyftande fallit,
afslog Riksdagen äfven förslaget om skogsrörelses beskattning genom inkomstbevillning,
hvilket förslag väl torde hafva ansetts sta i samband med
förslaget om bevillning för inkomst af jordbruksrörelse, som man åter funnit
sig böra godkänna endast under förutsättning af grundskatternas afskrifning.

Första kammaren hade dock under ett föregående skede af frågans
behandling för sin del godkänt bevillningsutskottets förslag, att vid fastighetstaxeringen
värdet af torfmosse och växande skog, som innehades af
annan än jordegaren, ej borde tagas i beräkning, enär inkomst deraf skulle
beskattas genom inkomstbevillning.

Sedan på detta sätt nu gällande bevillningsförordning af år 1883 kommit
att bibehålla) den äldre grundsatsen, att afkastning af skog skall genom fastighetsbevillning
beskattas, och upptagit de stadganden härom, hvilka ofvan
finnas omförmälda, har icke något förslag, att inkomst af skogshushållning
å egen mark skulle underkastas inkomstbevillning, varit förelagdt Riksdagen.

Deremot hafva förslag om andra ändringar i fråga om beskattning
af afkastning af skog varit af enskilde motionärer i Riksdagen väckta.
Dessa förslag hafva åsyftat, dels att, der afverkning eller försäljning
af skog å annans mark bedrefves, inkomsten deraf skulle genom inkomstbevillning
beskattas, och taxeringen ske, der skogen vore belägen, dels ock

att afdrag vid beskattningen af sågverksrörelse icke måtte, på sätt som
skett, medgifvas för virke från egna och arrenderade skogar.

Såsom skal för dylika bestämmelser har man hufvudsakligen anfört,
att stora olägenheter vållades de kommuner, der afverkning drefves,
genom att de ginge förlustiga alla skattebidrag för skogens afverkning,
att hemmanen, beröfvade sin ofta nog värdefullaste del, skogen, icke längre
mäktade bära sina forna skattebördor, samt att medgifvandet af afdrag vid
beskattningen af sågverksrörelse för värdet af virke från egna och arrenderade
skogar gjorde ett betydande intrång på de kommuners rätt, hvarinom
förädlingen och exporten försigginge, och hvilka ofta gjort stora uppoffringar
för de vid sågverksrörelsen använde arbetare.

Vid 1884 och 1885 årens riksdagar, då hithörande motioner allenast afsågo
den ändring i § 1 2 bevillningsförordningen, att innehafvare af rätt till
afverkning af skog skulle för inkomst deraf taxeras, der skogen vore belägen,
afstyrktes detta förslag af bevillningsutskottet och afslogs äfven af Riksdagen.
Utom att nuvarande bevillningsförordning då nyligen kommit till stånd,
anförde bevillningsutskottet vid 1885 års riksdag emot förslaget, att det icke
vore nog att bestämma, hvarest afverkning af skog på annans mark skulle
beskattas. Stadgande måste ock ovilkorligen finnas derom, att sådan rörelse
skulle beskattas, hvilket ej vore fallet. Dessutom ansåg utskottet den föreslagna
bestämmelsen blifva svår att tillämpa, då det näppeligen vore möjligt
för någon beskattningsmyndighet att med säkerhet uträkna den vinst, som
genom sjelfva afverkningen, oberoende af det afverkade timrets förädling,
uppkomme. Olägenheterna för de skattskyldige skulle ökas, om man tänkte
sig det ej ovanliga fall, att en person eller ett bolag inom 20—30 olika
kommuner, kanske belägna i flere län, förvärfvade sig rätt att afverka skog
och på hvarje särskild ort skulle för afverkningsrätten beskattas.

I sitt utlåtande den 6 Juni 1887 anförde bevillningsutskottet i anledning
af då väckta motioner i samtliga ofvanberörda hänseenden, att det
icke kunde bestridas, att fastigheterna mångenstädes, isynnerhet i de norrländska
länen, der de hufvudsakligen bestode af skogsmark, förlorade betydligt
i värde och således äfven minskades såsom föremål för fastighetsbevillning
genom den skogsavverkning, som stundom, snart sagdt hänsynslöst,
bedrefves, och hvaraf såväl statsverket som indirekt äfven kommuner och
enskilda drabbades, tyngst de kommuner der skogarne varit belägna. Om
man ock kunde invända-, att det återstode att beskatta det kapital, som
fastighetsegaren erhållit genom försäljning af skogen, hade dock erfarenheten
visat, att ett sådant kapital ofta försvunnit såsom beskattnings -

föremål. Och om det äfven kunde erinras, att sjelfva afverkningen af skog
icke gåfve någon vinst, utan endast förorsakade kostnader, samt att skogen
på rot i aflägsna trakter hade föga värde, dä den ej kunde der användas,
vore det klart, att en sågverksegares vinst af rörelsen uppkomme såväl af
sjelfva råvaran, den afverkade skogen, som af det arbete, hvilket blifvit.
derå nedlagdt å förädlingsorten och å platserna för utskeppning och vid
hufvudkontor. Svårare vore dock att bestämma dessa faktorers inbördes
förhållande, då detta snart sagdt i hvarje fall vexlade, och då virket för
ett sågverks behof kunde hemtas från många olika kommuner.

För behörig utredning af förevarande beskattningsfråga hemstälde utskottet,
att riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för näst derpå följande riksdag
framlägga förslag till förtydligande af bevillningsförordningens stadgat iden
om det sätt, hvarpå vinst af såväl skogsavverkning som sågverksrörelse
lämpligen borde beskattas, särskildt med afseende fästadt på de olika kommuners
fordringar, inom hvilka sådan rörelse till sina skilda delar bedrefves.
Denna utskottets hemställan bifölls af andra kammaren, men afslogs af
den forsta.

Ånyo väckt förslag om förbud mot afdrag för värdet af virke från
arrenderade skogar vid taxering af inkomst från sågverksrörelse afstyrktes
af 1888 års bevillningsutskott under hänvisning såväl dertill, att de af
Kongl. Maj:t meddelade utslag, der sådant afdrag från uppgifna vinster beviljats,
tillkommit under antagande, att något afdrag för det i rörelsen använda
timmer icke redan gjorts i räkenskaperna, som ock dertill att enligt
gällande bevillningsförordning all genom träförädling uppkommen vinst
vore underkastad beskattning.

Denna afstyrkande hemställan godkändes af båda kamrarne, och har
någon motion uti ifrågavarande syfte icke efter år 1888 varit inom Riksdagen
väckt.

Förslaget, att inkomst genom skogsafverkning eller försäljning af skog
å annans mark skulle bland inkomst af arbete i § 8 mom. 2 bevillningsförordningen
upptagas, äfvensom om tillägg i § 12, att innehafvare af rätt
till afverkning af skog å annans mark skulle för inkomst deraf beskattas,
der skogen vore belägen, bemöttes af 1888 års bevillningsutskott hufvudsakligen
dermed, att det icke vore välbetänkt att låta den tillfälliga omständigheten,
huruvida eganderätten till jorden och rättighet till afverkning af
å densamma växande skog vore förenade hos samma person eller fördelade å
skilda händer, afgöra, huruvida gjord skogsafverkning skulle särskildt beskattas
genom inkomstbevillning eller icke. Uppenbart obilligt vore att, sedan

skogen måhända först efter årtionden utbildat sig till ett afkastning gifvande
kapital samt under hela denna tid varit underkastad fastighetsbevillning,
afkastningen af skogen sedermera skulle beskattas genom särskild inkomstbevillning.

Med bevillningsförordningens grundsats, att inkomst af rörelse skulle
beskattas, der densamma eller någon hufvudsaklig gren deraf på mera sjelfständigt
sätt eller i afsevärd omfattning drefves, öfverensstämde ej heller,
enligt utskottets mening, att innehafvare af rätt till afverkning å annans
mark skulle för inkomsten deraf taxeras, der skogen vore belägen. Då
skogsafverkning egde rum för ett sågverks räkning, kunde nämligen
sågverksrörelsen icke anses drifvas å alla de ställen, der sågverksegaren
försåge sig med den nödiga råvaran. Enligt en sådan åsigt skulle jemväl
en qvarnegare beskattas å alla orter, der han hemtade den spanmål, han
för sin industri behöfde.

Förslaget skulle ock, äfven om det, särskild! hvad Norrland anginge,
ur kommunalbeskattningens synpunkt kunde anses önskvärdt, leda till alltför
orimliga inkonseqvenser för att vara praktiskt utförbart. Då inkomst af
skogsafverkning kunde beräknas först efter det afverkade timrets förädling,
och sedan den förädlade produkten blifvit försåld samt försäljningssumman
influtit, hvilket senare ofta inträffade först flera är efter afverkningen,
kunde nämligen ett sågverksbolag, som måhända innehade afverkningsrättigheter
inom ett stort antal socknar, svårligen, för att ej säga omöjligen,
tillförlitligt uppgifva den inkomst, som i hvar och en af de olika
socknarne belöpte sig å sjelfva afverkningen.

Utskottet hemstälde derför om afslag å ifrågavarande förslag, och
denna hemställan bifölls af första kammaren, hvaremot den andra med afslag
å utskottets hemställan godkände motionen. A id gemensam votering
segrade första kammarens mening.

Vid 1890 års riksdag återupptogs samma motion.

I afseende å förslaget om tillägg till § 12 i bevillningsförordningen
angående beskattningsorten för inkomst af afverkning å annans mark åberopade
bevillningsutskottet hufvudsakligen hvad 1888 års bevillningsutskott
anfört. Beträffande förslaget i öfrigt yttrade utskottet, att man borde skilja
mellan den skogsafverkning å annans mark — och allenast om sådan vore
fråga — hvilken drefves såsom särskild näring, d. v. s. så att det afverkade
virket såldes oförädladt, samt den afverkning, som vore förenad med sågverksrörelse
och endast afsåge att förskaffa det för sistnämnda rörelse erforderliga
råämne. Om någon bedrefve skogsafverkning såsom särskild
näring, hemfölle denna rörelse under de i § 8 af bevillningsförordningen

omförmälda »binäringar till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande
''af eget jordbruks produkter», och skulle sålunda beskattas såsom
inkomst af arbete å den ort, der rörelsen eller någon hufvudsaklig gren
deraf på mera sjelfständigt sätt eller i afsevärd omfattning idkades. Bedrefves
afverkningen åter för egen förädlingsrörelse, vore, såsom utskottet
förut uttalat, en särskild beskattning af den inkomst, sjelfva afverkningen
medfört, praktiskt outförbar.

Utskottet afstyrkte äfven nu motionen, och denna afslogs, lika som år
1888, af första kammaren samt godkändes af den andra, men föll vid
gemensam votering.

De förslag till en lämpligare beskattning af inkomst från skog, hvilka
under de senare årtiondena varit å bane, hafva utan undantag afsett utbytandet
af den nuvarande fastighetsbevillningen mot inkomstbevillning. Särskildt
gäller detta beträffande »skogsrörelse å annans mark», hvilken, på sätt här ofvan
erinrats, icke enligt nu gällande bevillningsförordning lärer, såsom bevillningsutskottet
vid 1890 års riksdag antog, kunna blifva föremål för inkomstbevillning.

Naturligtvis skulle det låta sig göra att stadga, det inkomsten af
skogsrörelse å annans mark, för hvilken den, som drefve rörelsen, icke
vore pligtig utgöra fastighetsbevillning, skulle beskattas genom inkomstbevillning,
med bibehållande af fastighetsbevillning för beskattning af skogs
afkastning i andra fall. Men en dylik anordning skulle lida af betänklig
brist på följdriktighet, i det att samma slags rörelse i ena fallet, eller om
den drefves af jordegaren, blefve beskattad genom fastighetsbevillning, men
i andra fallet, eller om den drefves af någon, till hvilken jordegaren upplåtit
sin rätt, genom bevillning för inkomst. Detta skulle dessutom vid
tillämpningen leda till en mängd svårigheter och oegentligheter. Om jordegaren
upplåtit rätt till afverkning af endast vissa träd å sitt skogsområde,
hvilket särdeles i rikets norra delar är vanligt, blefve det säkerligen svårt
att bestämma taxeringsvärdet för den del af skogen, öfver hvilken jordegaren
fortfarande hade dispositionsrätt, och för hvilken han således fortfarande
skulle utgöra fastighetsbevillning. Bibehålies nu gällande treårsperiod
för fastighetstaxeringen, komme vidare en jordegare, som i början af densamma
upplåtit afverkningsrätt till större eller mindre del af sin skog, att för
återstående delen af taxeringsperioden få utgöra fastighetsbevillning för hela
skogen, på samma gång den, till hvilken afverkningsrätten upplåtits, kunde

Betänkande ang. Bevillningsförordn. t

Komiténs

förslag.

få vidkännas inkomstbevillning för kanske det värdefullaste af skogens afkastning.

Oafsedt dessa praktiska olägenheter, synes det kornitén böra vara en
oeftergiflig fordran, att vid beskattning af inkomst genom skogshushållning
eller skogsrörelse, vare sig den sker å egen eller å annans mark, enahanda
norm användes. Frågan gäller då i sjelfva verket, huruvida fastighetsbevillningen
i och för sig är en lämpligare eller åtminstone lika så lämplig
form för beskattning af afkastning af'' skog som inkomstbevillningen. Detta
kan kornitén emellertid icke för sin del medgifva.

Förut hafva framhållits åtskilliga bristfälligheter, hvilka äro förenade
med den nuvarande bevillningsförordningens stadganden angående beskattning
af skog och deras praktiska tillämpning. Men äfven om dessa bristfälligheter,
såvidt görligt vore, undanröjdes, och således skogen till sitt
rätta värde uppskattades och inbegrepes i taxeringsvärdet för den fastighet,
till hvilken den hörde, vore dermed icke alla svårigheter häfda. Med
de vexlingar i värde, skogen underginge, såsom genom afverkning eller
tillväxt, borde då fastighetens värde äfven underkastas motsvarande förändringar.
Enligt nu gällande föreskrifter skall dock fast egendoms taxeringsvärde
bibehållas för tre år i sender, och endast om brandförsäkringsvärdet
i vissa fall förändrats, eller egendomsvärdet antingen genom nyeller
tillbyggnader, nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blifvit
i betydligare mån förhöjdt eller genom inträffad eldsvåda, vattenflöde eller
af annan dylik anledning märkligen förminskats, må jemkning ske. Att
under uttrycket »dylik anledning» skulle kunna inbegripas äfven skogsafverkning,
synes föga antagligt, men, äfven sådant förutsatt, kan dock nedsättning
ej få ske, om skogsafverkningen, huru afsevärd denna än i och för sig
må vara, likväl ej medfört det resultat att märkligen minska hela fastighetens
värde, som på grund af betydande inegor och jordbruk kan vara
särdeles stort. Med nuvarande bestämmelser kan således lätt inträffa, att,
derest skogens värde verkligen tagits med i beräkningen vid fastighetstaxeringen,
egaren får under någon tid utgöra fastighetsbevillning för skogen,
ehuru densamma helt och hållet eller till större delen afverkats. Men äfven
om föreskrifterna i förevarande hänseende skulle förtydligas och fullständigas,
lärer det icke utan synnerligen stora svårigheter vara möjligt att
låta fastighetstaxeringen följa alla de vexlingar, skogsvärdet kan undergå.
Dessutom måste naturligtvis dylika ofta återkommande vexlingar i fastigheternas
taxeringsvärden blifva till största olägenhet, icke blott i beskattningshänseende,
utan äfven i andra afseenden.

Skall afkastning af skog beskattas genom fastighetsbevillning, måste,
för att erhålla det verkliga värdet å fastigheten vid den tid, taxeringen
eger rum, äfven den växande skogens dåvarande värde beräknas. En sådan
beräkning är emellertid särdeles vansklig. Hänsyn måste nämligen dervid
tagas ej mindre till skogsbeståndets täthet''och växtkraft, olika trädslag och
dimensioner än äfven till skogsområdets belägenhet, särskildt dess närhet till
flottled eller andra kommunikationsleder. Redan en uppskattning af den
virkesmängd, skogen innehåller, förutsätter en lokal undersökning och en
sakkunskap, som icke kunna fordras af beskattningsmyndigheterna; åtminstone
skulle en dylik uppskattning icke kunna af dem åstadkommas utan
mycket stora omkostnader och besvär.

Vill man vidare följdriktigt genomföra principen om beskattning af
afkastning af skog genom fastighetsbevillning och icke lata dylik afkastning
i ett fall beskattas genom fastighetsbevillning och i ett annat genom bevillning
för inkomst, blir vid upplåtelse af afverkningsrätt till skog af nöden,
aff, jemte det taxeringsvärde åsättes den skogsmark och växande skog,
jordegaren förbehållit sig sjelf, den upplåtna skogen äfven särskildt taxeras
för bestämmande af den bevillningsafgift, innehafvaren af afverkningsrätten
liar att derför erlägga. 1 det vanliga fall, att upplåtelsen afser allenast
träd af vissa slag eller af vissa dimensioner, bör således särskildt värde
åsättas så väl den del af ståndskogen, som är under afverkningsrätten inbegripen,
som äfven den del deraf, hvilken fortfarande tillhör jordegaren,
äfven om denne, såsom oftast är fallet, ej under tiden för afverkningsrättens
giltighet har någon nämnvärd dispositionsrätt öfver denna del. Aro flere
afverkningsrätter å samma skogsområde till olika personer upplåtna, blir
nödvändigt att påföra en hvar af dem ett särskildt taxeringsvärde. Detta
allt skulle emellertid, såsom lätt inses, blifva snart sagdt omöjligt att
genomföra. Det vore väl ock föga rimligt att, såsom konseqvensen skulle
fordra, stadga fastighetsbevillning för en afverkningsrätt, som kunde vara
af så tillfällig beskaffenhet, att den föga skilde sig från inköp å stället af
hugget virke, i hvilket senare fall någon fastighetsbevillning för köparen
naturligtvis icke kunde komma i fråga. Sådana, afverkningsrätter förekomma
inom landets alla delar, och särskildt de talrika upplåtelserna af
virkesfångst å kronans och andra allmänna skogar, hvilka utgöra mer än
en tredjedel af rikets hela skogsareal, ske numera i regel blott för några
månader.

Redan af förestående torde framgå, att fastighetsbevillningen är föga
ändamålsenlig såsom allmän form för beskattning af afkastning från skog

eller inkomst genom skogsrörelse eller skogshushållning. Särdeles bjert
visar sig dess bristfällighet i det ingalunda ovanliga fallet, att någon inköper
en fastighet, afverkar derpå befintlig skog och, så snart detta skett,
åter försäljer egendomen. Huru betydande inkomst, afverkningen och försäljningen
af virket än må hafva lemnat, skall likväl densamma icke
beskattas annorledes än genom bevillning för fastigheten, å hvars taxeringsvärde
den köpeskilling, som för egendomen erlagts, och som med hänsyn
till värdet af skogen kan hafva satts ganska högt, tilläfventyi‘s icke ens
kommit att utöfva något inflytande. Det kan ock tänkas, att en person
i nu afsedda fall undgår all bevillning, om fastigheten inköpes, efter det, bevillning
för året redan erlagts, och åter afyttras, innan ny taxering sker.

Att man hittills bibehållit fastighetsbevillningen för beskattning af
afkastning från skog torde ock mindre hafva berott på öfvertygelsen om
fastighetsbevillningens ändamålsenlighet härför än på svårigheten att erhålla
en annan, fullt tillfredsställande form för ifrågavarande beskattning.

Den nuvarande bevillningsförordningen utgår tydligen från den allmännagrundsatsen,
att det är den verkliga behållna inkomsten, som skall beskattas;
och det är äfven denna, som vid inkomstbevillningen är föremål för taxering.
Då man i afseende å fastigheter afvikit härifrån, har detta, såsom
äfven framgår af Rikets vid 1859 och 1860 årens riksdag församlade Ständers
skrifvelse till Kongl. Maj:t med öfverlemnande af dä antagen bevillningsstadga,
som . ännu är i sina hufvuddrag gällande, skett derför, att
man trott sig icke behöfva i hvarje fall efterforska den verkliga inkomsten
af desamma, utan kunna som regel antaga, att de årligen lemnade en
viss behållen inkomst i förhållande till sitt uppskattade värde, och att man
således genom det senares taxering, hvilket kunde ske för något längre
perioder i sender, erhölle på samma gång en fullt användbar och beqväm
form för beskattning af inkomst från fastighet.

Om nu detta betraktelsesätt än må erkännas hafva vissa skäl för sig i
fråga om fastighet, som användes för jordbruk, till bostad eller dylikt, lärer
det likväl icke kunna ega giltighet i fråga om den å en fastighet växande
skog. I allmänhet gifver densamma icke någon regelbunden inkomst.
Under hela uppväxtperioden erhålles icke någon nämnvärd sådan, men då
skogen är fullväxt, lemnar den på en gång hela sin afkastning. Det kan
då icke vara ändamålsenligt att beskatta denna afkastning genom en fastighetsbevillning,
som utgår under hela den tid, skogen icke lemnar någon
inkomst och således, strängt räknadt, icke heller ens någon tillgång att
gälda den ålagda skatten.

Endast der i en egares hand ett större skogsområde finnes, hvilket är
enligt skogshushållningsplan indela dt så, att der årligen afverkas ungefär
lika mycket virke, kan fastighetsbevillning anses vai''a någorlunda på sin
plats för att beskatta skogens afkastning. Dessa fall äro emellertid, åtminstone
vid de enskilde skogarne, sällsynta undantag, och skola väl alltid så
förblifva, enär årlig afverkning näppeligen är förenlig med rationel skogshushållning
i de skogrikare delarne af vårt land, der skog bör skördas
allenast med längre mellantider. Härtill kommer, att, äfven om fastighetsbevillning
skulle kunna i dessa fall användas, detta icke hindrar, att direkt
bevillning för inkomsten af skogen är äfven här i lika, om ej högre grad
användbar. Fastighetsbevillningen måste nämligen i det hela anses såsom en
ofullkomligare, om än af praktiska hänsyn påkallad form för beskattning
af inkomst, och den bör derför icke utsträckas utöfver de fall, der den
utan större olägenhet kan användas.

Mot fastighétsbevillningens användning i nu förevarande afseende kan
ock erinras, att, om skogens värde bestämts med afseende derå, att densamma
ännu under åtskilliga år borde stå under tillväxt, men en för tidig
afverkning af densamma eger rum, hvartill fastighetstaxeringen och dermed
följande skyldighet att för skogen utgöra skatt i sin mån kunna bidraga,
skattebeloppen till stat och kommun blifva långt mindre än under normala
förhållanden. Genom dylika åtgärder från skogsegarnes sida, hvilka äro
långt ifrån sällsynta, kunna dessa sålunda till större eller mindre del
undandraga sig att för skogen erlägga de utskylder, som eljest bort utgå.

På grund af hvad sålunda anförts, har komitén funnit sig böra ansluta
sig till den grundsats, som jemväl varit, om ock mer eller mindre
fullständigt, upptagen i alla de under de senare åren framstälda förslag
till en mera riktig och noggrann beskattning af afkastning af skog, eller
att denna bör i regel genom inkomstbevillning beskattas.

Inkomstbevillningen har, beträffande afkastningen af skog, hvilken
afkastning, såsom förut nämnts, icke i allmänhet är stadigvarande, utan
vanligen tillgodogöres med vissa, oftast långa mellantider, det företrädet,
att den endast utgår, då någon afkastning verkligen erhålles, samt både
kan och bör efter dess storlek afpassas. Såsom skatteregleringskomitén
i ämnet yttrade, torde det ock i allmänhet vara lika lätt att uppskatta
afkastningen af skog, som det är svårt att taxera sjelfva skogens
värde.

Äfven om växande skog i juridiskt hänseende är att betrakta såsom
fast egendom, hindrar, enligt komiténs mening, detta icke, att den ej bör

beskattas såsom fastighet eller kapital, som antages gifva regelbunden
inkomst, utan anses såsom en hvilande tillgång, hvilken först, när den
realiseras, och i den mån den då lemnar behållen vinst, beskattas. I afseende
å skogshushållning eller skogsrörelse bör i beskattningshänseende
enahanda förhållande anses ega rum som i fråga om grufdrift. En grufva
taxeras icke såsom fastighet, utan inkomstbevillning påföres egaren för
den vinst, grufdriften lemnar.

Genom att afkastningen af skog beskattas medelst inkomstbevillning,
vinnes ock, att skatten kan påföras den, som verkligen uppbär inkomsten,
hvem denne än må vara, under det att med fastighetsbevillning svårighet
härför ofta möter, och sådan densamma för närvarande är ordnad, det
i regel är egaren, som skall utgöra bevillning för skogen, hvadan han
ock blir den, som får skatta för all afkastning, som af skogen dragés, i
hvems hand denna än må stanna.

Då vid användande af inkomstbevillning den växande skogens värde
naturligtvis icke skall inbegripas i fastighetens taxeringsvärde, varder detta
senare jemväl underkastadt långt färre vexlingar än eljest. På detta sätt
minskas äfventyret, för inteckningsinnehafvare, och fastigheten erbjuder en
mera betryggande säkerhet för lån, hvarigenom jemväl vilkoren för låns erhållande
kunna blifva i viss mån lindrigare.

Den farhåga, bevillningsutskottet vid 1883 års riksdag uttalade, att,
om inkomstbevillning i förevarande fall såsom allmän regel infördes,
virkesfångst och försäljning af virke i mindre skala skulle blifva obeskattade,
torde icke vara befogad, då väl i allmänhet afverkning och försäljning
af virke böra blifva lika, om ej bättre kända i orten och för de
lokala beskattningsmyndigheterna än andra inkomstkällor af samma tillfälliga
natur.

Hvad kammarrätten i sitt ofvanberörda utlåtande anmärkt derom,
att vid beskattning af inkomst från afverkning och försäljning af skog man
icke, såsom vid beskattning af annan rörelse, i allmänhet kunde taga hänsyn
till förhållandena under året näst före beskattningsåret, och att detta
skulle vålla svårigheter vid taxeringen, lärer icke heller förtjena något
större afseende. Anmärkningen kan naturligtvis icke gerna träffa de fall, då
försäljning af sjelfva skogen eger rum, utan endast fall, da afverkning och
försäljning af skogseffekter försiggå. Som emellertid skogsavverkning nästan
alltid sker under vintermånaderna, således i slutet af ett, och i början
af ett annat år, måste det enligt nu gällande grunder för inkomsttaxering
blifva det senare årets beskattningsmyndigheter, som skola taxera inkomsten

af afverkningen i dess helhet; och de förhållanden, som betinga taxeringen,
böra för dessa myndigheter lätteligen kunna föreligga i fullt utredt
skick.

Då komitén omfattat den grundsatsen, att afkastning af skog bör
genom inkomstbevillning beskattas, har komitén emellertid ansett, att i följande
hänseende undantag härifrån borde ske. Så länge bevillning för fastighet
ännu i vår skattelagstiftning bibehålies, torde nämligen den årliga husbehofsaf
kastningen af skog lämpligen kunna genom fastighetsbevillningen beskattas.
I jordbruksfastighets taxeringsvärde bör ingå värdet såväl å inrösningsjorden
med tillhörande byggnader som ock å afrösningsj orden, denna
senare uppskattad efter dess större eller mindre produktivitet och den afkastning,
den kan lemna såsom betesmark o. d., samt med hänsyn till den
del af befintlig skog, som användes för fastighetens husbehof.

Denna del af skogens afkastning tillgodogöres nämligen mera regelbundet
och kan sålunda anses hafva ett visst årligt medelvärde samt lämpar
sig följaktligen lika väl som annan regelbunden afkastning af fastighet för
beskattning genom fastighetsbevillning, en anordning, som torde vara så
mycket ändamålsenligare, som en årligen återkommande uppskattning af
värdet af den del af skogens afkastning, som användes för husbehofvet,
blefve särdeles besvärlig.

Enligt såväl skatteregler!ngskomiténs förslag som Kongl. Maj:ts proposition
i ämnet till 1883 års riksdag skulle jemväl värdet af växande skog
inbegripas i fastighetens taxeringsvärde, i den mån skogen ansågs erforderlig
till husbehof. Visserligen uttalade sig bevillningsutskottet vid 1883
års riksdag, på sätt ofvan anförts, häremot och föreslog i stället, att afkastning
af skog å egen mark skulle beskattas genom fastighetsbevillning
och inkomstbevillning ifrågakomma endast, när afverkning egde rum till
den utsträckning, att egendomens värde derigenom minskades. Detta förslag
torde emellertid vara mindre välgrundad! Utom att detsamma,
när det talar om försäljning och afverkning af skog till den utsträckning,
att egendomens värde derigenom minskas, är särdeles tvetydigt, då man
ju å ena sidan kan säga, att hvarje afverkning af skog minskar det värde,
egendomen utan en sådan afverkning skulle hafva, och å den andra att,
äfven om en skogsafverkning, derigenom att den är större än återväxten,
minskar skogens värde, den därför icke nämnvärdt behöfver inverka på
hela fastighetens värde, om nämligen skogens värde har endast en under -

ordnad betydelse, så synes det komitén vara långt svårare att bedöma,
när »öfverafverkning» sker, och inkomstbevillning således bör ifrågakomma,
än att uppskatta värdet af skog, som användes till husbehof, och låta detta
värde ingå i fastighetsvärdet, samt afkastningen af skogen i hvarje annat
fall blifva föremål för inkomstbevillning. Man har nämligen då i de olika sätt,
hvarpå skogens afkastning tillgodogöres, yttre och oomtvistliga kännemärken
på, när det ena eller det andra slaget af bevillning skall komma till användning,
under det att eldigt utskottets förslag samma sätt för skogens
tillgodogörande, t. ex. försäljning af skogsprodukter från egen mark, i ena
fallet skulle beskattas genom inkomstbevillning och i det andra icke, alltefter
en mer eller mindre subjektiv uppfattning, huruvida »öfverafverkning»
skett eller ej.

Hvad samma utskott i förevarande fråga vidare ville göra gällande,
nämligen att dubbelbeskattning skulle uppstå, om egaren inbesparade något
af sitt husbehofsvirke och försålde detta, torde äfven vara mindre befogadt.
Dubbelbeskattning inträder icke här mer än i hvarje annat fall, då någon
af den inkomst, för hvilken han redan erlagt bevillning, sparar något, och
i den mån han drager inkomst af hvad han sålunda hopsparat, för denna
senare inkomst får i sin ordning utgöra bevillning.

Någon större svårighet för beskattningsmyndigheterna att bestämma
värdet af den skog, som för husbehof användes, torde i allmänhet icke
heller förefinnas. Huruvida en fastighet eger skog till husbehof eller
icke, äfvensom om den har skog utöfver husbehofvet, äro förhållanden,
hvilka äro väl bekanta i orten, och till hvilka vid hvarje fastighets försäljning
tages nödig hänsyn. Att bestämma hvad en fastighet, som
eger skog till husbehof, bör vara värd, i jemförelse med en annan likadan
fastighet, som icke har skog, torde icke heller vara synnerligen svårt för
de med förhållandena i orten förtrogna bevillningsberedningarna och taxeringsnämnderna.
Om fastigheten har skog utöfver husbehofvet, behöfver
denna icke af beskattningsmyndigheterna taxeras. Hänsyn till afkastningen
häraf skall nämligen, enligt komiténs förslag, tagas först, då densamma
verkligen tillgodogöres, och denna afkastning skall då, i den mån den
lemnar behållen vinst, genom inkomstbevillning beskattas.

Hvad som skall räknas till husbehofvet lärer väl i de flesta fall framgå
af sig sjelft. Dit bör naturligtvis höra hvad som användes till fastighetsegarens
eller innehafvarens och hans underlydande, till fastigheten hörande,
personals hushåll eller förbrukning samt fastighetens behof af byggnads-,
stängsel- och redskapsvirke. I fråga om ett bruk, som eger skogar, bör

derför äfven hvad af skogens afkastning användes för personalens vid
bruket konsumtion räknas till husbehofvet, och värdet af skogen till
så stor del, som kräfves härför, inräknas i fastighetsvärdet. Till husbehofvet
får deremot icke hänföras den del af skogens afkastning, som
egaren eller innehafvaren använder för egen förädlingsrörelse.

Slutligen torde i detta ämne förtjena anmärkas, att i de hushållsplaner,
som finnas uppgjorda för skogarne till -de inom olika trakter af
landet befintliga allmänna boställen, äfven de till statsverket indragna, och i
hvilka hushållsplaner skog för husbehofvet finnes beräknad och afsatt, en god
ledning kan erhållas för beräkning af den virkesqvantitet, som erfordras
till husbehofvet äfven i andra fall.

Då helt olika grunder böra följas vid uppskattning af inrösnings- och
af afrösningsjord, och för att i vissa fall en lämplig utgångspunkt må erhållas
för bedömande af hvad befintlig ståndskog kostat dess egare, har komitén,
som för öfrigt trott, att härigenom en större noggrannhet vid fastighetsuppskattningen
skall ernås, ansett lämpligt, att vid fastighetstaxeringen
särskilda värden åsättas inrösnings- och afrösningsjorden, i hvilken senares
värde äfven bör inbegripas värdet af den skog, som för husbehofvet
användes.

Tillgodogörandet af skog för annat ändamål än husbehofvet, vare
sig det sker genom försäljning af sjelfva skogen, genom afverkning och
försäljning af skogseffekter såsom timmer, ved och kol, eller slutligen genom
virkesfångst för egen förädlingsrörelse, bör deremot, i den mån behållning
uppstår, blifva föremål för inkomstbevillning.

Drifvas inköp och försäljning af skog eller skogseffekter såsom en
formlig handelsrörelse, finnes ingen anledning att beskatta inkomsten deraf
efter andra grunder än de allmänna bestämmelser, som i afseende å taxering
af handelsrörelse gälla såväl beträffande beskattningsort som i öfrigt; och
någon annan ändring i eller tillägg till bevillningsförordningen i här afsedda
fall torde icke erfordras, än att till förekommande af hvarje tvekan
härutinnan i författningen angifves, att till inkomst af arbete må räknas
äfven vinst af handel med skog eller skogseffekter. Detta gäller särskildt
de fall, då sådan handel eger rum, utan att den, som utöfvar densamma,
förvärfvat sig det område, der skogen är befintlig, eller med andra ord i
fråga om »skogsrörelse å annans mark» utan samband med egen förädlingsrörelse.

Betänkande ang. Bevillningsjörordn. 5

Naturligtvis kan äfven försäljning af skog eller skogseffekter från eget
område, »skogsrörelse å egen mark», antaga väsentligen samma karaktär
och i sådant fall synas jemväl å densamma böra i beskattningshänseende
tillämpas de allmänna föreskrifter, som gälla för handelsrörelse, och således
bland annat beskattningsorten bestämmas efter de i § 12 c) och d)
bevillningsförordningen stadgade grunder.

Vanligen torde emellertid försäljning afl skog eller skogseffekter från
egen mark icke kunna betraktas såsom en regelbunden handelsrörelse, utan
snarare vara att anse såsom en mera tillfälligtvis anlitad inkomstkälla, som,
enligt komiténs mening, äfven skall blifva föremål för beskattning i den
mån densamma lemnat behållen inkomst. Vid taxering häraf bör förfaras i
så nära öfverensstämmelse som möjligt med hvad som sker vid beräkningen
af behållna inkomsten från hvarje annan tillfällig affärsverksamhet. Erforderlig
hänsyn bör sålunda tagas till hvad skogen kostat i dens hand,
som tillgodogör sig densamma, samt till utgiften för dess tillgodogörande,
och endast det öfverskott, som försäljningssumman kan lemna utöfver dessa
kostnader, bör blifva föremål för inkomstbevillning. Hvad som i öfrigt erhålles
genom skogens realisering är att anse som ett frigjordt kapital, och i den
mån det derefter såsom kapital fruktbargöres, skall egaren för inkomst deraf
beskattas. Hvad beskattningsorten i förevarande fall angår, anser komitén
denna böra vara den ort, der skogsområdet är beläget. I allmänhet torde
ock de försäljningar, som här afses, ega rum inom nämnda ort. Men äfven
der så icke skulle vara fallet, bör inkomsten af försäljningen så mycket
heldre der beskattas, som denna beskattning är afsedd att träda i stället
för den fastighetsbevillning, som enligt nu gällande lagstiftning rätteligen
skolat för den växande skogen utgå, och hvilken senare naturligtvis påföres
inom den kommun, der skogen är belägen, hvilken kommun då äfven
erhåller derå belöpande kommunala skattebidrag.

Hvarje försäljning af skog bör alltså, enligt komiténs mening, blifva
föremål för inkomstbevillning, vare sig afyttring eger rum enbart af skogen
eller af både skog och jord på en gång, i senare fallet dock naturligtvis
endast för så stor del af försäljningssumman, som belöper å skogen.

Ingår skog till större eller mindre del i försäljning, utarrendering eller
annan upplåtelse af fastighet, måste särskildt uppskattas, huru stor del af
det belopp, som härför betingats, bör anses motsvara skogens värde. Endast
härefter och med vederbörliga afdrag skall säljaren eller upplåtaren
erlägga bevillning för inkomst af skogsförsäljningen. Härvid
skulle kunna erinras, att en dylik uppskattning blifver särdeles vansklig

vid vanlig försäljning af hemman samt vanlig upplåtelse af jordbruksfastighet,
hvarvid äfven växande skog i allmänhet är inbegripen, utan att
särskildt värde å denna senare utsättes. Svårigheten torde dock blifva
mera skenbar än verklig.

Enligt komiténs förut omförmälda förslag skola nämligen vid taxering af
jordbruksfastighet särskilda värden åsättas inrösnings- och afrösningsjorden.
Hvad som då vid en försäljning eller upplåtelse icke belöper å afrösningsoch
inrösningsjorden i förhållande till deras taxeringsvärden, får naturligtvis
i allmänhet anses utgöra den växande skogens värde. Har således ett hemman
försålts, och finnes icke särskildt bestämdt, hvad som af köpeskillingen
belöper dels å inrösningsj orden och dithörande byggnader dels å afrösningsjorden
och dels å växande skog utöfver husbehofvet, kan köpesumman för
denna senare lätt beräknas med ledning af taxeringsvärdena för in- och
afrösningsjorden. Skilnaden mellan dessa båda värden och köpeskillingen
för hela fastigheten måste antagas utgöra köpesumman för skogen, derför
säljaren, efter afdrag af hvad skogen kostat honom, bör erlägga inkomstbevillning.

Den anmärkning, kammarrätten, enligt hvad ofvan anförts, framstält
vid skatteregleringskomiténs förslag att låta afkastningen af skog till husbehof
taxeras genom fastighetsbevillning men skogens afkastning i öfrigt
beskattas genom bevillning för inkomst, eller att detta skulle strida mot
en rättvis och jemlik beskattning, då egare af en fastighet, som hade skog
vida utöfver husbehofvet, men icke afverkade eller försålde något af skogen,
ej skulle få utgöra högre bevillning än egare till en i öfrigt likadan fastighet,
men saknande skog utöfver husbehofvet, ehuru den förra fastigheten
vid en blifvande försäljning på grund af den sparade skogen naturligtvis
betingade långt högre pris än den senare, torde icke träffa komiténs nu
framlagda förslag, då enligt detsamma egaren till förstnämnda fastighet
vid försäljning deraf ju skulle få utgöra bevillning för den behållna
inkomsten af den i fastighetsförsäljningen ingående afyttringen af ståndskogen,
under det att egaren till den sistnämnda fastigheten, i nu anförda
exempel, skulle gå fri för dylik bevillning för inkomst.

Man skulle kunna erinra, att det står säljare och köpare öppet att
genom att bestämma höga värden å inrösnings- och afrösningsjorden
reducera växande skogens värde till ett minimum, hvarigenom säljaren
undginge inkomstbevillning. En sådan åtgärd vore dock helt och hållet
stridande mot köparens intresse, då härigenom taxeringsvärdet å jorden
blefve uppdrifvet och han dessutom, om växande skogen på detta sätt

komme att stå honom till lågt pris, i så mycket högre gi‘ad finge i sin
tur, derest han försålde skog eller skogsprodukter, vidkännas inkomstbevillning.
Ur beskattningssynpunkt åter vore en dylik öfverenskommelse
skäligen likgiltig, då, såsom synes, skatten i så mycket högre grad komme
att drabba den nye egaren till fastigheten.

Då vidare, enligt komiténs förslag, den del af skogens afkastning, som
åtgår till busbehofvet, skall tagas i beräkning vid fastighetens taxering
och egaren således icke har att för denna del af skogens afkastning erlägga
inkomstbevillning, bör icke heller, om fastigheten utarrenderas och
arrendatorn berättigas till virke för husbehof, någon inkomsttaxering
komma ifråga.

I de antagligen helt sällsynta fall, der arrendatorn af en jordbruksfastighet
i arrendekontraktet erhåller rätt att afverka och försälja skog å
den arrenderade fastigheten, är väl i regeln en bestämd och efter särskilda
grunder utgående afgift härför aftalad. Med ledning häraf kunna således
taxeringsmyndigheterna uppskatta såväl jordegarens vinst å. upplåtelsen af
den växande skogen som arrendatorns behållning af den skogsafverkning
och försäljning, hvarå han sedermera må inlåta sig.

Hvad härefter beträffar de fall, då försäljning af skog eller skogseffekter
icke eger rum, utan de senare användas i egen förädlingsrörelse,
såsom inom sågverks- och trämasseindustrierna, vid masugnar och jernverk
m. in., uppstår frågan, huruvida den vinst, som möjligen kunde antagas
uppkomma genom sjelfva virkesfångsten, eller med andra ord den vinst,
skogsegaren skulle hafva gjort, derest han å stället försålt skogseffekterna,
öfver hufvud bör särskildt taxeras, eller om denna vinst icke heldre bör
beskattas i sammanhang med förädlingsrörelsen.

Till stöd för den senare meningen kan anföras, att inköp och afverkning
af skog för egen förädlingsindustri icke är att betrakta annorledes
än som anskaffande af råmaterial för en rörelse, hvilket lika litet
som annat inköp af sådant bör göi''as till föremål för särskild beskattning,
att det är betydligt enklare att uppskatta vinsten å hela rörelsen, virkesfångsten
och förädlingen inbegripna, och att detta jemväl måste anses mera
rättvist, enär först, om rörelsen i sin helhet lemnat vinst, någon beskattning
bör komma i fråga. Äfven om man skulle anse, att med hänsyn till
värdet i orten virkesfångsten å en skogskomplex i och för sig lemnat behållen
inkomst, kan nämligen denna inkomst upphäfvas och till och med

förbytas i förlust genom hvarjehanda orsaker, såsom misslyckad flottning,
sämre resultat af samtidig afverkning å ett annat skogsområde eller genom
förluster vid trävarornas försäljning.

Man torde icke kunna undgå att tillerkänna dessa skäl en ganska stor
giltighet, och vore här endast fråga om statens intresse, skulle väl det naturligaste
vara att låta taxeringen på en gång omfatta hela inkomsten af den
industri, hvari skogsprodukter användas såsom ingående råmaterial. Men
äfven respektive kommuner äro på det närmaste berörda af förevarande
fråga, då den omständigheten, att bevillning till staten påföres ett skatteobjekt
inom en kommun, utgör grund och förutsättning för skattskyldighet
till densamma. Med hänsyn till kommunernas intresse har man erinrat,
att sjelfva virkesfångsten utgör en mycket vigtig del af särskildt
trävaruindustrien, och att det är obilligt, att de kommuner, der ett omfattande
afverkningsarbete försiggår, icke skulle hafva att påräkna något
skattebidrag från denna rörelse. Det är ock hufvudsakligen omsorgen att
tillförsäkra vederbörande kommuner, der de skogar äro belägna, från hvilka
virket hemtas, behöriga skattebidrag, som framkallat hithörande motioner
inom riksdagen.

Såsom förut flere gånger framhållits, skall enligt den nuvarande bevillningsförordningen
skogens värde inbegripas i fastighetens taxeringsvärde,
och afkastningen af skogen följaktligen beskattas genom bevillning för
fastigheten. Genom de fastigheterna påförda kommunala utskylder borde
således kommunerna erhålla tillbörliga skattebidrag, ehuru detta, såsom
ofvan anförts, esomoftast icke i verkligheten inträffar, på den grund att
skogens värde icke behörigen uppskattas vid bestämmande af fastighetens
taxeringsvärde.

Då komitén omfattat den grundsatsen, att afkastning af skog bör i
regel beskattas genom inkomstbevillning, har komitén på samma gång ansett
det vara angeläget att tillse, det vederbörande kommuner icke genom en
sådan anordning må gå miste om skatteobjekt, af hvilka de hittills haft
rätt att åtnjuta bidrag till bestridande af sina utgifter.

Med afseende härå och då det eljest med den form för anskaffande af
virke för förädlingsindustrien, som numera blifvit alltmer vanlig, nämligen
inköp af skogshemman och skogsområden, lätt kunde inträffa, att
egare af öfriga jordbruksfastigheter och andra skattskyldige inom en kommun,
der dylika köp i mera betydande mån egt rum, blefve öfver höfvan
tryckta af skatter till kommunen, har komitén velat föreslå, att, äfven om
försäljning af skogseffekter icke sker, utan virkesfångst bedrifves för egen

förädlingsrörelse eller annat, ändamål, som icke afser husbehofvet, virkesfångsten
i och för sig må göras till föremål för inkomstbevillning, då densamma
sker å egen mark. Virkesfångst af denna beskaffenhet, som nödvändigtvis
påkallar en mer eller mindre fullständigt ordnad skogshushållning,
synes jemväl rätteligen böra betraktas såsom en sjelfständig och för
den skull särskildt beskattningsbar rörelse. I sjelfva verket är ock vanligen
med förvärfvandet af skogsmark till evärdlig ego för egen förädlingsindustri
förenad afsigten att bedrifva den särskilda rörelse, som benämnes
skogsbruk och består i att framalstra, vårda och skörda skog.

Sker deremot virkesfångst för egen förädlingsrörelse medelst afverkning
å annans dertill upplåtna mark, torde fullgiltiga skäl icke förefinnas
att särskildt beskatta den vinst, som kunde antagas häraf uppstå. Denna
form af virkesfångst kan nämligen icke anses väsentligt skild från inköp
af hugget virke eller andra skogseffekter, i hvilket fall särskild beskattning
gifvetvis icke eger ruin. Då dessutom jordegare, som upplåter afverkningsrätt
till skog, för den vinst, han derigenom gör, skall enligt komiténs
förslag vara underkastad bevillning och dermed äfven skatt till kommunen,
går denna senare icke miste om inkomst af det skatteobjekt, skogen utgör,
äfven om den vinst, tillgodogörandet af afverkningsrätten kan tänkas
lemna, icke blifver föremål för taxering derstädes.

Komitén har så mycket mindre ansett sig böra ifrågasätta, att virkesfångst
å annans mark för egen förädlingsrörelse skulle blifva föremål för
särskild taxering, som, åtminstone hvad den större sågverksindustrien beträffar,
detta sätt för anskaffande af dess råmaterial lärer blifva allt mindre
vanligt, helst enligt lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd af
den 25 april 1889 aftal, som allenast eller hufvudsakligen afse upplåtelse af
rätt till afverkning af skog annorledes än till husbehof, icke hafva gällande
kraft utöfver en tid af tjugu år. Beträffande äldre redan bestående
femtioåriga afverkningsrätter utgå dessa allmänneligen under
nästkommande decennium, hvartill kommer att det numera blifvit alltmera
vanligt, att innehafvare af afverkningsrätt återlemnar denna rätt till jordegaren
långt före afverkningstidens slut mot medgifvande af denne, att
vid pågående afverkning träd af något lägre minimidimension få tagas,
än i upplåtelsehandlingen bestämts. Man kan ock derför med fog påstå
att, om en lagstiftning nu skulle vidtagas i syfte att förflytta beskattningen
af den andel i sågverkens behållna inkomst, som afverkningsrätter kunna
lemna, från kustsocknarna till skogssocknarna, denna lagstiftning numera
komme för sent. Då så är, torde det väl ännu mindre vara skäl att

sönderbryta trävaruindustriens behållna inkomst i tvenne delar, hvaraf den
ena skulle anses vunnen genom förädling och försäljning samt beskattas
å ort, der sågverket är beläget och expoiden sker, den andra åter anses
uppkommen genom fördelaktigt inköp af råmaterial och beskattas i bråkdelar
på alla de orter, der sågverket eger afverkningsrätter.

Man skulle tilläfventyrs vid komiténs nu omförmälda förslag vilja erinra,
att detsamma medför den oegentligheten, att, om någon förvärfvat
rätt till afverkning af skog å annans mark och derifrån omedelbart afyttrar
skogseffekter, denna rörelse skall åsättas inkomstbevillning, hvarmed äfven
i allmänhet skattskyldighet till vederbörande kommun inträder, men deremot,
om virket icke försäljes utan användes för eget sågverk eller eljest
för egen förädlingsindustri, någon taxering för inkomst af virkesfångst icke
ifrågakommer, ehuruväl arten af den rörelse, som inom kommunen bedrifves,
i båda fallen är ungefär enahanda. Denna anmärkning eger emellertid enligt
komiténs uppfattning icke berättigande. I förra fallet föreligger en helt och
hållet afslutad affär, och inkomsten deraf måste följaktligen, likasom inkomsten
af hvarje annan fullt utförd affärsverksamhet, blifva föremål för
taxering. I senare fallet åter framträder icke någon särskild inkomstsumma,
som kan läggas till grund för taxering. Något skäl att ändå söka uppställa
en sådan finnes icke heller, då, såsom nämnts, det enda intresse,
som kunde föranleda härtill, eller kommunens intresse att icke gå miste
om skattebidrag, ju bör vara fullt tillgodosedt derigenom, att skattskyldighet
till kommunen i regel inträdt för den behållna inkomsten af jordegarens
upplåtelse af afverkningsrätt till skogen.

Ur kommunalbeskattningens synpunkt torde det deremot vara så mycket
billigare, att virkesfångst å egen mark för egen förädlingsrörelse underkastas
särskild inkomstbevillning, som, i motsats mot hvad fallet är i fråga
om innehafvare af rätt till afverkning å annans mark, egaren af hemmanet
eller skogsområdet med dess förvärfvande inträdt i ett mer eller
mindre omfattande medlemskap i kommunen och dermed följande kommunala
rättigheter. Detta bör gälla alla de fall, der virkesfångst sker å område,
för hvilket den, som verkställer virkesfångsten, är pligtig erlägga
fastighetsbevillning. Med dem böra, enligt komiténs mening, likställas de
fall, då virkesfångst eger rum å område, som af staten upplåtits till bergshandteringens
understöd, till sågverk eller kanalbolag. Härvid torde nämligen
innehafvaren af skogsområdet mera vara att jemföra med egare till
skog än med innehafvare af afverkningsrätt å enskild mark.

Då vid upplåtelse af skogsområde från statens sida i nyss omförmälda
fall uteslutande eller hufvudsakligen torde afses rätt till virkesfångst, samt
denna förmån efter komiténs förslag skall beskattas genom inkomstbevillning,
har komiten jemväl föreslagit, att den nu i § 2 bevillningsförordningen
stadgade skyldigheten för innehafvare af ifrågavarande skogsområden att
för dem utgöra fastighetsbevillning måtte upphäfvas.

Vid taxering af behållna- inkomsten af virkesfångst för egen förädlingsrörelse
i de fall, der denna virkesfångst skall såsom särskild rörelse beskattas,
har man att, likasom eljest, taga erforderlig hänsyn till kostnaderna
för skogens förvärfvande, vård och tillgodogörande. Först efter nödiga afdrag
härför bör beskattningsbar inkomst anses hafva uppkommit.

Någon svårighet för denna senares beräknande möter emellertid här,
då man icke, såsom vid omedelbar försäljning af virke kan taga till utgångspunkt
en viss försäljningssumma, utan virkets värde måste bestämmas
efter i orten gällande pris. Denna svårighet torde dock, åtminstone i
de distrikt, der skogsafverkning allmänneligen bedrifves, icke blifva så
stor, då der allmänt är kändt hvad virket gäller å olika ställen och vid
olika flottleder. Inom den större och väl ordnade trävaruindustrien föres
dessutom vanligen särskildt konto för hvarje skogsområde, upptagande såväl
värdet å derstädes afverkadt timmer som skogens ursprungliga och sedermera
efter hand amorterade pris. Härigenom eger äfven den skattskyldige
en möjlighet att styrka, huruvida behållen inkomst genom virkesfångsten
uppstått eller ej.

Har virkesfångst sålunda särskildt beskattats, följer af sig sjelft, att
den icke dessutom i och med förädlingsrörelsen bör göras till föremål för
beskattning. All anledning härtill förfaller ock, om, såsom väl torde vara
regel, skilda konti föras för afverkningen eller virkesfångsten å ena och för
förädlingsrörelsen å andra sidan, eller om i allt fall råmaterialet efter det
pris, det eger i orten, der det hemtats, debiteras förädlingsrörelsen. Skulle
detta deremot ej vara händelsen, och således någon utgift för råmaterial i
virke eller andra skogseffekter icke vara för förädlingsindustrien upptagen,
bör naturligtvis vid taxering af den inkomst, förädlingsindustrien lemnar
afdrag ske för värdet af det redan beskattade virket med belopp, som motsvarar
dess gångbara pris i orten, der det afverkats.

Komitén har icke förbisett, att vid dess förslag om beskattning
af inkomsten från försäljning af skog och skogsprodukter samt från virkesfångst
kan göras den invändning att, då, såsom förslaget åsyftar och tillbörligt
är, vid uppskattning af den behållna inkomsten nödig hänsyn måste
tagas till hvad skogen kostat i dens hand, som tillgodogör sig densamma,
svårigheter och oegentligheter vid beräkningen häraf kunna uppkomma.

Utan att underskatta betydelsen af denna invändning, får komitén i
afseende å densamma erinra, att inköpssumman för skogen eller det värde,
densamma för egaren bör anses hafva från början haft, i de allra flesta fall
låter sig tillförlitligen utrönas, och att den fördelning af en jordbruksfastighets
värde, komitén föreslagit skola göras, i särskildt värde å inrösningsoch
å afrösningsjorden, det senare omfattande värdet af sjelfva skogsmarken
och afkastningen af växande skog till husbehof, kan lemna den bästa
ledning härutinnan.

I de talrika fall, der egarne genom arf eller köp under äldre tider, då
växande skog skattades till mycket lägre värde än nu, kommit i besittning
af skogen, torde man utan vidare kunna i allmänhet antaga, att
all den afkastning, skogen utöfver husbehofvet lemnar, är att, efter afdrag
af omkostnaderna för skogens tillgodogörande, anse såsom beskattningsbar
inkomst.

Komitén har icke kunnat annat än hålla före, att det af komitén
föreslagna sätt för taxering af inkomst af skog erbjuder i praktiskt
afseende färre vanskligheter än det nuvarande, enligt hvilket denna afkastning
skall beskattas genom fastighetsbevillning, hvilket i flertalet fall,
enligt erfarenhetens vittnesbörd, icke alls ledt till åsyftadt resultat; och
detta har för komitén varit ett ytterligare skäl att ansluta sig till den,
enligt komiténs mening, principielt riktigare grundsatsen, att inkomst af
afkastning från växande skog bör beskattas först, då inkomst uppstår, eller
med andra ord genom inkomstbevillning.

Hvad komitén ofvan anfört i fråga om inkomstbevillning för afkastning
af skog har icke afsett afkastningen af de skogar, som tillhöra staten och för
dess räkning förvaltas. Skulle afkastningen af statens skogar göras till
föremål för inkomstbevillning, förutsatte detta en ändring af den nuvarande
bestämmelsen i § 11 mom. 2 bevillningsförordningen, enligt hvilken staten
är frikallad från utgörande af sådan bevillning. Tillräckliga skäl att föreslå
ändring häruti har komitén ansett icke förefinnas.

Betänkande ang. Bevillningsförordn. 6

Enligt bevillningsförordningen erlägges visserligen icke heller fasÄghetsbevillning
af staten, men i särskild taxeringslängd skall upptagas, bland
annat, staten tillhörig fast egendom, med undantag för jerrwrägar och andra
i § 4 c) af förordningen omförmälda anläggningar. Beträffande skattskyldighet
till kommun innehåller gällande förordning om kommunalstyrelse på
landet, §§57 och 58, i olikhet med förordningen om kommunalstyrelse i stad,
hvilken gör skattskyldigheten till stadskommunen beroende uteslutande deraf,
att den skattskyldige erlägger bevillning till staten, att till landskommunens
utgifter är skyldig bidraga en hvar, som inom kommunen eger eller
brukar hemman, hemmansdel eller annan i mantal satt jord eller från hemman
under full eganderätt afsöndrad eller till allmän bevillning för sig
taxerad fastighet, samt vidare, i fråga om grunderna för fyrktalssättningen,
att för sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges, skall fyrktal
påföras efter det belopp, som, derest bevillning för densamma enligt art.
II bevillningsstadgan skulle utgå, på grund af taxeringsvärdet mot sådan
bevillning svarar.

Af bevillningsförordningen, §§ 3—5, framgår, att all fast egendom, med
undantag af kanaler, jernvägar och andra farvägar eller farleder samt flottleder
med tillhörande mark och byggnader, skall åsättas taxeringsvärde, och
härvid upptagas antingen såsom jordbruksfastighet eller såsom annan fastighet.
Hvad som skall hänföras till annan fastighet är i § 5 uttryckligen
angifvet. Derunder faller icke jord, som användes för skogsbörd. Enligt samma
§ skall deremot skogsområde, som staten till enskilde upplåtit, upptagas
såsom jordbruksfastighet. Skogsområden, som staten har under egen disposition,
måste då naturligtvis äfven räknas till dylik fastighet.

, Då sålunda staten tillhöriga skogsområden böra såsom jordbruksfastighet
uppskattas, skulle dermed kunna inträda skyldighet att för dem utgöra
skatt till vederbörande kommun. Uti en Kongl. resolution af den 21
januari 1881 har en hithörande fråga varit föremål för pröfning, men der
förklarades, att kronopark icke vore hänförlig till jordbruksfastighet, hvarför
yrkande, att kommunalutskylder skulle för sådan erläggas, då blef afslaget.
En sådan uppfattning torde emellertid, efter hvad ofvan anförts, icke stå i
öfverensstämmelse med nu gällande 1883 års bevillningsförordning. Särskildt
lärer den icke ega giltighet i fråga om de under statens omedelbara förvaltning
stående skogar, hvilka tillyda vissa hemman eller hemmansdelar.

Tillämpades vid taxering af statens skogar de af komitén föreslagna
allmänna grunder i fråga om uppskattning af jordbruksfastighet, enligt
hvilka i fastighetsvärdet skall inbegripas värdet af ståndskogen allenast till

så stor del, som användes för husbehof, skulle emellertid följden blifva, att
bidrag till kommunala utgifter icke komme att utgå efter dessa skogars
egentliga värde och afkastning. Detta har synts komitén så mycket obilligare,
som det numera blifvit ganska vanligt, att staten från enskilde förvärfvar
och till kronoparker utlägger hemman eller hemmansdelar, hvarigenom
sålunda skatteföremålen inom en kommun kunna i afsevärd mån
minskas. Derest, såsom icke oantagligt är, en dylik kapitalplacering från
statens sida alltmer skulle anses vara att föredraga framför bibehållandet
af jordbruksdomäner, kommer risken för skogskommunerna uti ifrågavarande
afseende att ytterligare ökas.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, och då i fråga om statens
skogar de svårigheter för uppskattning af deras värde icke möta, som förefinnas
beträffande enskilda skogar, i det att skogshushållningsplaner, upptagande
förstnämnda skogars beskaffenhet och afkastningsförmåga, i allmänhet
finnas, samt då vidare afkastningen af statens skogsområden
regelbundet tillgodogöres och derför denna afkastning kan beräknas
till ett visst årligt, medelvärde samt skogens kapitalvärde derefter uppskattas,
har komitén ansett att beträffande skogsområden, som innehafvas af staten,
ståndskogens hela värde bör i taxeringsvärdet inbegripas.

Komitén, till hvars uppdrag icke hört att föreslå några förändringar i
de allmänna grunder, hvarpå den nuvarande bevillningslagstiftningen hvilar,
har sökt att utan rubbning af dess bestämmelser i öfrigt, enligt hvilka
afkastning af fast egendom i allmänhet skall genom fastighetsbevillning
beskattas, samt för inkomst af rörelse bevillning erläggas å hvarje ort, der
densamma till någon hufvudsaklig gren eller på mera sjelfständigt sätt
drifves, i förordningen införa de föreskrifter, som skulle betingas af de
grunder för beskattning af inkomst af skog, komitén omfattat.

Dessa föreskrifter skulle afse:

att vid taxering af jordbruksfastighet särskilda värden sättas å inrösnings-
och afrösningsjorden;

att vid uppskattning af staten tillhörigt skogsområde växande skogens
hela värde inbegripes, men att eljest vid bestämmande af fast egendoms
taxeringsvärde hänsyn tages till afkastningen af växande skog, allenast i
den mån densamma användes till husbehof;

att i öfrigt inkomst genom afkastning af skog beskattas genom inkomstbevillning; -

att för den skull den nu i § 2 af bevillningsförordningen stadgade
skyldighet för innehafvaren att erlägga fastighetsbevillning för »skogsområde,
som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd, till sågverk
eller kanalbolag» må upphöra;

att inkomstbevillning bör för behållna inkomsten utgöras, såväl när
försäljning af skog eller skogs effekter drifves såsom handelsrörelse, som
äfven när dylik försäljning eger rum från område, för hvilket den, som
verkställer försäljningen, är pligtig utgöra fastighetsbevillning;

att, äfven om försäljning af virket ej sker, dylik bevillning bör erläggas
för virkesfångst utöfver husbehofvet å område, för hvilket den, som
verkställer virkesfångsten, är pligtig utgöra fastighetsbevillning, eller å
skogsområde, som blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens understöd,
till sågverk eller kanalbolag; samt

att vid taxering af inkomst genom försäljning af skog eller skogseffekter
eller genom virkesfångst från eget område, taxeringen skall ske i
den ort, der skogen är belägen.

De förändringar i gällande bevillningsförordning, komitén sålunda funnit
af nöden, hafva sammanfattats i följande

Förslag till ändringar

§§ 2, 3, 5, 8 och 12 i Kougl. Förordningen ang. bevillning af fast egendom
samt af inkomst den 14 September 1883;
äfvensom i instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

§ 2.

Bevillning för fast egendom erlägges af egaren, utom i följande fall,
då bevillningen utgöres af innehafvaren, nämligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt, eller är af allmän
myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja upplåten,
samt för skogsområde, som innehafves af stad eller annan menighet;

b) --------------------

c) -------------------

tdag''! )d ''-)j; I i t: I

1 i. 1 _ _ • .

Mom. 1. Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde. Detta
värde bestämmes med ledning af de om hvarje särskild egendoms storlek,
beskaffenhet och afkastning inhemtade upplysningar samt erhållna uppgifter
om arrende- eller hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar
för egendomens belåning eller försäkrande mot brandskada. / fråga om
jordbruksfastighet skall härvid hänsyn tagas till skogs afkastning, allenast i
den mån densamma användes till husbehof; dock att beträffande skogsområde,
som innehafves af staten, växande skogens hela värde inbegripes i fastighetens
värde.

Mom. 2. — — — — — — — — — — — — — —• — — —

Mom. 3. — — — — — —■ — — — — — — — — — — —

Mom. 4. — — — — — — — — — — — — — — — — —

§ 5.

Vid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande å
fulla hundratal kronor, utsättas:

a) d jordbruksfastighet:

för inrösnings- och afrösningsjord, hvar för sig, med iakttagande af hvad

i § 3 mom. 1 stadgas, för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet
eller lägenheten består af två eller flere brukningsdelar eller afsöndring
af jord derifrån egt rum, för hvarje sådan brukningsdel eller
jordafsöndring; samt

för skogsområde, som innehafves af staten, vare sig det tillyder visst
hemman eller icke, äfvensom för skogsområde, som omförmäles i § 2 a);

§ 8.

Mom. 2. Till inkomst af arbete räknas:
a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom

l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jemte dertill hörande verk,
inrättningar och näringar; qvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder,
bränvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller förädling anlagda
inrättningar; mejerihandtering och andra binäringar till jordbruket,
i den mån de icke afse tillgodogörande af eget jordbruks produkter; penningerörelse,
handelsrörelse, hvartill äfven räknas handel med skog eller skogseffekter,
skeppsrederi, sjöfart, handtverk eller annan näring;

2:o) af försäljning af skog eller skogseffekter samt af virkesfångst för annat
ändamål än eget husbehof från område, för hvilket den, som verkställer försäljningen
eller virkesfångsten, är pligtig utgöra fastighetsbevillning, äfvensom af
virkesfångst från skogsområde, som blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens
understöd, till sågverk eller kanalbolag;

3: o) (lika med nu v. 2: o),

4:o) (lika med nuv. 3:o).

§ 12.

Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:

— — — — — — — — — — — — — —

b) idkare af rörelse, som i § 8 mom. 2 a) 2:o omförmäles, för inkomst
deraf, der skogsområdet är beläget;

c) (lika med nuv. b));

d) (lika med nuv. c));

e) (lika med nuv. d));

f) (lika med nuv. e));

g) (lika med nuv. f));

h) (lika med nuv. g));

i) (lika med nuv. h)).

För annan---------—----— vistas.

Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

Uppskattning af fast egendoms värde.

§ I Värdet

af fast egendom föreslås och bestämmes med ledning af:
l:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark,
jemte särskilda förmåner såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats,

fiske, som ej är i jordebok särskildt upptaget., m. m. äfvensom utsäde och
kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jemväl behörigt afseende
fästas vid såväl in- som afrösningsjordens läge och beskaffenhet\ tillgång på skog
till husbehof amt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder,
med undantag af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad, skolande, då
frälseränta förenats med eganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills
utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde detsamma ökas med ett
belopp motsvarande räntans kapitalvärde beräknadt efter 5 procent;

2:o) — — — — — — — — — — — — — —

3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna tre år, försåld egendom
senast betingade köpeskilling, så vida icke derunder inbegripits godtgörelse
för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mellan
nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om så kallade undantagsförmåner,
eller dervid förekommit andra särskilda omständigheter, som
skäligen anses hafva inverkat på köpeskllingens bestämmande utöfver eller
under egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande af detta värde
afseende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader, som på egendomens
afkastning icke hafva något egentligt inflytande, eller å värdet af
skog utöfver hvad för husbehofvet erfordras, likasom värdet af kreatur, redskap
och andra inventarier, eller förlag vid jordbruksfastighet icke hellre må vid
fastighetsvärdets bestämmande tagas i beräkning;

4:o) — — — — — — — — — — — — — — — — — —

5:o) — — — — — — — — —-----—---

6:o) — — — — — — — — — — — — — —--— —

7;0)------------------;

8:o) vid taxering af skogsområde, som innehafves af staten, beräknas
jemväl växande skogens hela värde.

Uppskattning af inkomst genom försäljning af skog eller skog seffekter,
eller af virkesfångst, af bergsbruk och dertill börande näringar samt
qvarnar och fabriker m. fl. verk och inrättningar.

§ 3.

Vid beräkning af inkomst genom försäljning af skog och skogseffekter samt
genom virkesfångst hafva taxeringsmännen att noggrannt göra sig underrättade

om mängden och beskaffenheten af hvad som försålts eller annorledes tillgodogjorts,
om derför belöpande inköps- och afverkningskostnad samt om den köpeskilling,
det försålda betingat, eller det värde annorledes användt virke med hänsyn
till förhållandena i orten kan anses ega, jemte de öfriga omständigheter, som på
ett rått bedömande af hithörande taxeringsfrågor kunna inverka.

Ijf'' ''''•*» )<;u\ é » t* >i :f*-*is-* i i

§ 4.

Mom. 1 (lika med nuv. § 3).

Mom. 2 (lika med nuv. § 4).

til ti A

An xviAuAwm t«-.v/ftmmuenofe V> ''civ*

•Arvs* -:-m. v/.v»no''ta \in»''

.•v * VA-*■« nvA*. vVtV» v,y.vA>. hil i»* Ut)

iU/VvA AU ^

notVM

it!

Grunden för fördelning på särskilda orter af bankbolags
beskattningsbara inkomst.

Den andra fråga, som blifvit till komitén hänskjuten, rörer fördelningen
af bankbolags beskattningsbara inkomst af rörelse mellan de orter, der
rörelsen skall beskattls. Det heter .härom i den af statsrådet och chefen
för kongl. finansdepartementet till komitén öfverlemnade promemoria:

»Vid beskattning af bankbolag har det ofta visat sig förenadt med
svårighet att finna en rättvis grund för det beskattningsbara inkomstbeloppets
fördelning mellan bankens särskilda kontor. Der man egt tillförlitlig
kännedom om bruttoinkomsten vid hvarje kontor, i hvilket. hänseende
uppgift ock bör enligt § 16 i bevillningsförordningen till beskattningsmyndigheterna
aflemnas, har till grund för fördelningen lagts förhållandet
mellan bruttoinkomsten och nettovinsten å rörelsen i dess helhet,
så att vid hvarje kontor nettovinsten uträknats efter nyssnämnda förhållande.
I de flesta fall hafva emellertid, antagligen till följd af ovisshet
om hvad med bruttoinkomst vid hvarje särskildt kontor rätteligen skolat
förstås, de från bankerna lemnadé taxeringsuppgifterna icke varit af den
beskaffenhet, att de olika kontorens beskattning kunnat grundas på en beräkning,
hvarför bruttoinkomsten vid hvarje kontor skolat tjena till utgångspunkt.
önskligt synes derför, att i författningen närmare angifves
hvad med bruttoinkomst i detta fall är att förstå.

Vidare och då kändt är, att vid vissa afdelningskontor en betydande
inlåningsrörelse bedrifves, medan afsevärd utlåning derstädes icke förekommer,
synes det böra komma under öfvervägande, huruvida ett rättvisare
beskattningsresultat skulle åstadkommas derigenom, att till utgångspunkt
för hvarje kontors taxering i stället för bruttoinkomsten toges rörelsens
omfång d. v. s. summan af in- och utlåning vid hvarje kontor.

Slutligen torde, äfven för det fall att enligt någon af nyssnämnda
grunder en allmän regel för beskattningens fördelning mellan en banks

Betänkande ang. Bevillningsförordn. 7

särskilda kontor kan uppställas, böra tagas i bepröfvande, huruvida och i
hvilken mån hufvudkontoret må ega att i beskattningshänseende tillgodoräkna
sig ränta å förlag, som från samma kontor till afdelningskontoren
öfverlemnas.»

I förevarande ämne innehåller nu gällande bevillningsförordning i §
12 b), att bankbolag skall beskattas, der bolagets rörelse drifves, vare sig
genom hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor, och i § 16, att styrelsen
för hvarje bolag, som är med Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller fatt
sin bolagsordning af Kongl. Maj:t stadfäst och antingen står under offentlig
kontroll eller har inskränkt ansvarighet enligt Kongl. Förordningen den
6 Oktober 1848, åligger att före April månads utgång hvarje år till vederbörande
myndigheter lemna utdrag af bolagets senast afslutade räkenskaper,
utvisande beloppet af hela den under räkenskapsåret ^uppkomma vinst, ränta
å eget kapital inräknad; och bör sådant utdrag utvisa donna vinst fördelad
på hvar och en af de orter, der rörelsen enligt § 12 bör beskattas,
jemte bruttoinkomsten å hvarje särskildt ställe.

Vid afgörandet, af uppkomna tvister om en bankrörelses beskattning
å olika orter har man, såsom ofvan är antydt, isynnerhet i äldre utslag
vanligen gått så till väga, att, der man känt bankens hela såväl
nettovinst som bruttoinkomst och bruttoinkomsten vid de särskilda kontoren,
man förklarat banken böra å hvarje särskild ort taxeras till det belopp,
som erhållits genom att fördela nettovinsten så, att denna vinst å hvarje
ort komme att förhålla sig till bruttoinkomsten derstädes som bankens hela
nettovinst till bankens hela bruttoinkomst.

Denna utväg har emellertid ofta icke kunnat användas, enär man
saknat uppgifter om ett bankbolags bruttoinkomst såväl i dess helhet som
isynnerhet å hvarje särskild ort. Vid användningen af ifrågavarande utväg
möter dessutom alltid den stora svårigheten att bestämma hvad som skall
anses såsom »bruttoinkomst».

Uti de bevillningsförfattningar, som föregingo nu gällande bevillningsförordning,
fanns icke någon föreskrift, att jemte nettovinsten bruttoinkomsten
å hvarje särskild ort skulle uppgifvas. Bestämmelsen härom
föreslogs utan någon närmare motivering af skatteregleringskomitén i dess
förslag till bevillningsförordning och upptogs sedermera i nuvarande 1883
års förordning i ämnet. Stadgandet torde närmast hafva tillkommit i syfte
att bereda taxeringsmyndigheterna tillfälle till kontroll öfver riktigheten af
vederbörandes uppgifter om nettovinsten å de särskilda orterna. Till en
sådan kontroll äro emellertid uppgifterna om bruttoinkomsten föga lämpliga,

då skilda uppfattningar råda om hvad med bruttoinkomst menas, och
i bevillningsförordningen icke heller finnes någon bestämd regel, huru
denna inkomst bör beräknas.

Några fullt tillfredsställande regler härför torde ock svårligen kunna
lemnas, i synnerhet om de, såsom väl vore erforderligt, skulle gälla samtliga
de verk och bolag, hvilka i § 16 bevillningsförordningen äro omförinälda.
Komitén har ock för sin del ansett bestämmelser i detta afseende
öfverflödiga, då dem förutan såväl bör kunna ernås, att nettovinsten af en
rörelse varder efter riktiga grunder beräknad och fördelad å de olika orter,
der rörelsen drifves, som ock beskattningsmyndigheterna ega tillfälle att
utöfva all nödig kontroll häröfver.

Komitén har derför velat hemställa, att föreskriften i § 16 mom. 1
bevillningsförordningen, enligt hvilken i der afsedda fall uppgifter skola
lemnas om »bruttoinkomsten å hvarje särskildt ställe», måtte ur förordningen
utgå.

Hvad beträffar frågan, huru ett bankbolags vinst rätteligen bör till
beskattning fördelas å bankens olika kontor, är det, såsom i ofvannämnda
promemoria anförts, egentligen i tvenne hänseenden tvist yppat sig, nämligen
huruvida afdelningskontor skall vidkännas ränta å förlag från hufvudkontoret
och således avdelningskontorets beskattningsbara inkomst med
detta räntebelopp minskas samt hufvudkontorets i motsvarande mån ökas;
och vidare, derest ett afdelningskontors rörelse hufvudsakligen eller åtminstone
till öfvervägande del bestått i inlåning från allmänheten och derför,
om man enbart betraktar rörelsen vid detta kontor, icke lemnar någon i
räkenskaperna synlig vinst, huruvida bankrörelsen vid detta kontor skall
alldeles undantagas från beskattning.

I praxis har man, såvida bankbolaget i sina räkenskaper påfört afdelningskontor
ränta, låtit detta förhållande gälla äfven i beskattningshänseende;
och man har jemväl medgifvit, att, äfven om i bankens räkenskaper ränta
på förlag alls icke eller till mycket låg räntefot påförts afdelningskontor,
sådan ränta finge vid taxeringen beräknas och sättas till den högre räntefot,
som för de å depositionsräkning innestående medel under räkenskapsåret
varit vanlig. Äfven om en bank påfört vissa af sina afdelningskontor
ränta å förlag, men beviljat ett eller annat dylikt kontor räntefritt förlag,
har denna olikhet, hvarigenom en ort gynnats i förhållande till andra, icke
vunnit rättelse vid taxeringen.

Vid kontor, der bankrörelse uteslutande eller till hufvudsaklig del bestått
i inlåning, har slutligen i vanliga fall beskattningsbar inkomst ansetts

alldeles icke eller endast till ringa belopp uppstå, hvarför de orter, der dylika
kontor funnits, i motsvarande mån gått miste om skatt af bankrörelsen.

Lösningen af båda dessa frågor, hvilka, såsom lätt inses, icke egentligen
beröra statens, utan vederbörande kommuners intressen, beror, enligt
komiténs mening, närmast och i första hand deraf, huruvida ett bankbolags
rörelse vid dess särskilda kontor bör betraktas såsom en enda gemensamt
bedrifven rörelse eller de olika kontorens verksamhet skall anses såsom
från hvarandra fristående affärer.

Utgår man från den senare åskådningen, kan det mycket väl försvaras,
såväl att hufvudkontoret får åtnjuta ränta å lemnadt, förlag, som
ock att ett kontor, der inlåningen öfverstiger utlåningen, icke anses lemna
inkomst.

Man skulle väl kunna erinra, att ett afdelningskontor dock alltid borde
anses ega rätt till en viss andel i bankens eget kapital och, derest banken
vore sedel utgifvande, äfven i dess sedelstock, samt att endast för den del
af förlaget, som öfversköte denna andel, hufvudkontoret borde få tillgodoföra
sig ränta. Ifrågavarande andel torde emellertid vara ytterst vansklig
att bestämma, och mot nämnda åsigt kan, med ofvanberörda utgångspunkt
eller att hvarje bankkontor är en fristående affär, med fog göras gällande,
att det bör stå ett bankbolag öppet att afgöra, på hvilka vilkor ett bankkontor
skall inrättas, och att, om detta sker under förutsättning, att afdelningskontor
icke skall hafva någon andel i bankens sedelstock eller
kapital, ränta å hela det lemnade förlaget bör hufvudkontoret tillgodoföras.

Detta sätt att betrakta en banks olika kontor och deras verksamhet
såsom från hvarandra skilda affärer torde emellertid vara mindre riktigt
och äfven i allmänhet sakna stöd i de verkliga förhållandena. Bankens
verksamhet är väl i grund och botten en enda, likasom det är ett enda
bolag, som erhållit oktroj för sin rörelse eller stadfästelse å sin bolagsordning.
Härvid betraktas bankbolaget och dess verksamhet, äfven om
denna förgrenar sig å flera orter, såsom ett gemensamt helt. Detsamma
bör äfven, enligt, komiténs uppfattning, ske i beskattningshänseende. I
sjelfva verket torde det ock kunna med fullt fog ifrågasättas, om icke just
detta är hvad som åsyftas i den nuvarande bevillningsförordningen, då der
i § 16 talas om bankbolags hela vinst och denna vinst fördelad på de
olika orterna. Men uppfattar man strängt och följdriktigt ett bankbolags
rörelse såsom en gemensam rörelse, torde de svårigheter, man velat finna
vid beskattningen af en banks vinst å de särskilda ställen, der rörelsen
drifves, af sig sjelfva försvinna.

Betraktas rörelsen såsom en enda, kan det nämligen icke gerna blifva
tal om, att det ena kontoret skulle vara förlagsgifvare till det andra. Bankbolaget
bör icke rätteligen kunna anses på en gång sjelft förlagsgifvare och
förlagstagare. Det förlag, en bank använder, kan icke betraktas annorlunda
än såsom gemensamt för hela dess rörelse, och ränta å detta förlag, i den
man det är lånt rörelsekapital, äfvensom omkostnader och lidna, förluster, vid
hvilket kontor dessa omkostnader och förluster än må hafva uppstått, böra
afräknas, innan vinst å bankrörelsen i dess helhet kan anses hafva uppkommit.
I sjelfva verket drabbar ju ock en vid ett kontor uppkommen
förlust, åtminstone i den mån den icke betäckes af vinsten vid detta kontor,
bankrörelsen i dess helhet. Säkerligen skulle det synas icke så litet
obilligt, om beskattningsmyndigheterna ville göra gällande, att, om vid ett
afdelningskontor förlust uppstått, som öfverskrede vinsten derstädes, detta
anginge endast taxeringen i den ort, der kontoret läge, men att å öfriga
orter banken skulle fullt taxeras för der uppkommen behållning. Detta
skulle emellertid kunna blifva fallet, om hvarje kontor betraktades såsom
en affär för sig.

Den uppfattning, som visar sig kunna leda till ett sådant resultat, kan
komitén emellertid, såsom förut anförts, icke biträda, utan håller före, att,
liksom beskattningsbar inkomst af bankbolags rörelse bör anses hafva uppstått,
först sedan samtliga omkostnader och förluster afdragits, denna inkomst bör
betraktas såsom ett gemensamt helt och fördelas å de olika orter, der banken
har sina kontor, i den mån dessa kunna anses hafva till inkomsten bidragit.
Denna inkomst uppstår hufvudsakligen derigenom, att banken vid
utlåning till allmänheten erhåller högre ränta, än som erlägges å de i bankens
rörelse använda medel. Hvilkendera grenen af en banks rörelse, inlåningen
eller utlåningen, är på bankens vinst mest inverkande, låter sig
icke afgöra. Båda måste anses vara af betydelse härför, och afkastningen
af rörelsen vid ett. bankkontor synes derför böra mätas efter storleken af
dess sammanlagda in- och utlåning. På detta sätt komma äfven de kontor,
der inlåning öfvervägande eller uteslutande bedrifves, till sin fulla rätt.

Den fråga, som då uppstår, är, huru storleken af ett bankkontors inoch
utlåning bör beräknas. Till grund härför torde icke kunna tagas
kassaomsättningen under året. Utom att häri ingå många andra poster,
än de som kunna hänföras till egentlig in- och utlåning, skulle, äfven om
kassaomsättningen å endast hithörande räkningar toges till norm, ett bankkontor,
som utlemnade lån på längre tider, i förhållande till ett annat, der
lånen utginge för kortare perioder, komma i en ogynsam ställning.

Icke heller lärer man kunna bestämma in- och utlåningens storlek
vid ett bankkontor efter de belopp, som vid en viss tidpunkt der äro
balanserade å in- och utlåningsräkning. Någon särskild tidpunkt, då på
detta sätt förhållandet kontoren emellan skulle erhålla sitt behöriga uttryck,
torde icke kunna angifvas.

Komitén har derför ansett storleken af ett bankkontors in- och utlåning
under räkenskapsåret böra bestämmas sålunda, att beloppen af
kontorets vid hvarje månads slut å in- och utlåningsräkning balanserade
medel sammanläggas för årets tolf månader och summan divideras med
tolf. På detta sätt torde tillräckligt noggrannt framgå medelstorleken af
hvarje bankkontors årliga in- och utlåning samt en rättvis och billig
grund erhållas för fördelning af bankens vinst till taxering å olika orter,
om denna fördelning sker efter den proportion, hvari de sålunda för
bankens särskilda kontor erhållna summorna stå till dessa summors sammanlagda
belopp.

Fristående från en banks in- och utlåningsrörelse äro dess köp och
försäljning af s. k. postremissvexlar. Såsom denna gren af bankverksamhet
för närvarande bedrifves, lemnar den, efter hvad allmänt anses, icke någon
vinst. Komitén har för den skull hållit före, att postremissvexelrörelsen
bör undantagas vid beräkningen af storleken af ett bankkontors in- och
utlåning. Likaledes böra banks utelöpande sedlar icke ingå i denna beräkning,
emedan en fördelning af de utelöpande sedlarne på de olika bankkontoren
icke kan verkställas, och sedelutgifningsrätten i allt fall är underkastad
särskild beskattning.

Ofvannämnda sätt för fördelning af bankbolags vinst till beskattning å
olika orter, hvilket redan, enligt hvad komitén inhemtat, i det väsentliga användes
af åtminstone ett bland våra större enskilda bankinstitut vid dess uppgifter
till taxering, erbjuder äfven den fördelen, att full kontroll öfver de vunna
resultaten lätt kan utöfvas med ledning af de rapporter, som månatligen upprättas
öfver hvarje bankkontors ställning. Af dessa rapporter böra derför
taxeringsmyndigheterna erhålla behörig del; och föreslår komitén för sådant
ändamål, att det måtte åläggas bankstyrelse att, jemte öfriga uppgifter till taxeringen,
äfven aflemna utdrag af de särskilda bankkontorens månadsrapporter,
upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut.

Följande räkningar i de rapporter, som nu af enskild bank månatligen
afgifvas till kongl. finansdepartementet, afse den egentliga in- och utlåningen
samt böra derför normera fördelningen af vinsten på de särskilda kontoren,
nemligen utlåningsräkningar: grund- och reservfondshypotek, fordringar på

räkning med inhemsk bank och bankir, som ej är vexlingsombud, samt
med utländsk bank och bankir, räntebärande obligationer, in- och utrikes
vexlar, utestående lån och fordringar på kassakreditiv samt inlårringsrökningar:
innestående på upp- och afskrifnings- samt depositionsräkning, upptagna
lån, äfvensom skuld på räkning med inhemsk bank och bankir, som
ej är vexlingsombud, samt med utländsk bank och bankir.

De föreskrifter, komitén ansett erforderliga för en rättvis och jämlik
fördelning af en banks beskattningsbara inkomst mellan de orter, der bankrörelsen
drifves, har komitén hållit före lämpligast kunna inrymmas dels
uti § 16 bevillningsförordningen, dels ock uti instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer komitén:

att § 16 mom. 1 af gällande bevillningsförordning måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

»Styrelse för hvart och ett verk eller bolag, som är med
Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller fått sin bolagsordning af Kongl.
Maj:t stadfåst och antingen står under offentlig kontroll eller har
inskränkt ansvarighet enligt Kongl. förordningen den 6 Oktober
1848, skall det åligga att före April månads utgång hvarje år,
på sätt i § 15 finnes föreskrifvet, insända dels sådan uppgift om
dess samtliga lön- och arfvodestagares samt i verkets eller bolagets
arbete i öfrigt anstälda personers löneförmåner, hvarom i § 14:
2:o b) stadgas, dels ock bestyrkt utdrag af verkets eller bolagets
senast afslutade räkenskaper, utvisande beloppet af hela den
under räkenskapsåret uppkomna vinst, ränta å eget kapital inräknad;
och bör sådant utdrag beträffande bank-, jernvägs- och
kanalbolag samt, så vidt ske kan, äfven för annat verk eller
bolag, som drifver rörelse på två eller flere orter, utvisa denna
vinst, fördelad på hvar och en af de orter, der enligt § 12 rörelsen
bör beskattas, hvarvid för bankbolag in- och utlåningens storlek
lägges till grund; åliggande följaktligen bankbolags styrelse att vid

räkenskapsutdraget foga vederbörligt utdrag af de särskilda kontorens
månadsrapporter, upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna
vid hvarje månads slut;» samt,

att §§ 5 och 6 uti instruktionen för taxeringsmyndigheterna
måtte erhålla följande lydelse:

Uppskattning af inkomst genom bankrörelse, skeppsrederi, sjöfart,
handel och handtverk samt annan, jordbruket icke
tillhörande näring.

§ 5.

Bankbolags alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret
af sådan beskaffenhet, att vid beskattning afdrag derför eger rum,
påföras bankrörelsen i dess helhet, hvarefter beräkningen af den
del af bolagets behållna inkomst, som belöper å hvarje särski/dt
kontor, sker på följande sätt.

De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje
månads slut balanseras å kontorets in- och utlåningsräkningar,
sammanläggas och summan delas med månadernas antal, hvarefter
den sålunda erhållna qvoten anses utvisa medelbeloppet af kontorets
in- och utlåning för året. Efter det förhållande, hvari denna inoch
utlåning står till bankbolagets, på enahanda sätt bestämda,
sammanlagda in- och ut/åningssumma för alla dess kontor, uträknas
den del af bolagets behållna inkomst, som bör beskattas i den ort,
der kontoret är beläget.

Utelöpande postremissvex/ar och egna banksedlar inräknas icke
i in- och ut/åningsröre/sen.

§ 6. . r. ;

Mom. 1. (lika med nuv. § 5).

Mom. 2. (lika med nuv. § 6).

Fråga om afdrag vid taxering af inkomst från jernvägsdrift
för ränta å lån, intecknadt i jernvägen.

Vidare har i ofvannämnda af statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet
till komitén öfverlemnade promemoria anförts:

»Då med afseende å den särskilda beskaffenheten af jern vägsbolags
rörelse blifvit i enskilda fall förklaradt, att vid taxering af sådant bolags
inkomst afdrag, i olikhet med hvad i fråga om taxering af rörelse i allmänhet
eger rum, må ske för ränta å lån, som i jernvägen intecknats,
torde böra komma under öfverläggning, huruvida ett förtydligande i sådant
syfte af bevillningsförordningens bestämmelser må anses erforderligt.»

Uti de äldre bevillningsförfattningarne fanns icke uttryckligen omförinäldt,
att vid taxering af inkomst af rörelse afdrag finge ske för ränta å
lånt rörelsekapital, men då allenast behållna inkomsten af rörelsen skulle
beskattas, ansågs det följa af sig sjelft, att dylikt afdrag borde eg a rum.

Förberedande skattejemkningskomitén, som höll före, att till grund för
bevillningslagstiftningen läge den uppfattning, att ränta å skuld finge vid
beskattningen afräknas, föreslog, för att gifva ett tydligt och allmänt uttryck
åt denna grundsats, ett stadgande derom, att vid all inkomsttaxering
afdrag skulle få ske för ränta å lånt kapital, hvartill i fråga om aktiebolag
likväl ej skulle få hänföras i bolaget nedlagdt aktiekapital.

Skatteregleringskomitén åter upptog i sitt förslag till bevillningsförordning
allenast, att i fråga om taxering för inkomst af rörelse afdrag
skulle få ske för ränta å lånt rörelsekapital, dock med särskild begränsning
i fråga om den af komitén föreslagna inkomsttaxeringen för jordbruksrörelse.

I sitt utlåtande öfver detta förslag anslöt sig kammarrätten till det
af förberedande skattejemkningskomitén föreslagna ofvannämnda stadgande,
såsom mera uttömmande och följdriktigt.

Betänkande any. Beuillningsförordn. 8

Uti Kong]. Maj:ts proposition till 1883 års riksdag med förslag till
ny bevillningsförordning var i § 10 mom. 4 b) intaget, att vid beräkning
af inkomst utaf arbete afdrag skulle få ske »för ränta å lånt, i rörelsen
nedlagdt kapital.»

Statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet yttrade härom
till statsrådsprotokollet, att, om det ock måste anses mest öfverensstämma
med inkomstskattens grunder, att alltid endast den behållna inkomsten
beskattades, och att således vid inkomstens beräkning afdrag tillätes för
ränta å all gäld, det likväl vore betänkligt och lätt ledande till missbruk
att, på sätt kammarrätten föreslagit, medgifva oinskränkt rätt till sådant
afdrag. Rätten till afdrag för ränta å skuld borde likväl erhålla något
större utsträckning, än den skatteregleringskomitén medgifvit, i det nämligen
i fråga om beräkning af inkomst af rörelse afdrag borde vara tilllätet
för ränta icke blott å lånt rörelsekapital, utan i allmänhet å lånt, i
rörelse nedlagdt kapital. Afdrag skulle sålunda få göras äfven för ränta
å skuld, som blifvit ingången för förvärfvande af de för rörelsens bedrifvande
erforderliga fastigheter. Då afdrag jemväl medgåfves för det
genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande belopp af
fem procent af taxeringsvärdet å sådana fastigheter, kunde det väl förefalla,
som om afdrag komme att ske två gånger för ett och samma belopp eller
åtminstone för en del deraf, men detta vore endast skenbart, enär det
belopp, som afdroges såsom fastighetens hyresvärde, vore beskattadt genom
fastighetsbevillning och afdraget härför afsåge allenast att förekomma, att
samma belopp två gånger hos samma skattskyldige beskattades.

Bevillningsutskottet vid 1883 års riksdag befarade emellertid, att medgifvande
af afdrag, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, och hvarigenom för
öfrigt. egare af annan fastighet skulle ställas i en fördelaktigare ställning
än egare af jordbruksfastighet, kunde lemna rum för missbruk. Fastighetsegaren
kunde nämligen lätt undandraga sig beskattning för sin fastighet
genom att låta inteckna densamma utan att belåna inteckningarne och
uppvisa gravationsbeviset för taxeringsmyndigheterna, hvilka i dylika fall
svårligen kunde vägra afdrag. Utskottet föreslog derför, att afdrag i förevarande
hänseende skulle medgifvas allenast, såsom skatteregleringskomitén
föreslagit, för ränta å lånt rörelsekapital, hvilket förslag af Riksdagen gillades;
och blef denna bestämmelse intagen i nu gällande bevillningsförordning.

Vid tillämpningen häraf har man i allmänhet utgått från den grundsats,
att, der lån varit intecknadt i fastighet, som användts för en rörelse,
det icke vore att räkna till lånt rörelsekapital, utan till lånt an -

läggningskapital, och att förty vid beskattning af inkomsten af rörelsen
afdrag för räntorna å lånet icke finge ega ruin. Har emellertid tillförlitligen
styrkts, att ett intecknadt lån användes för rörelsens drifvande, har
vid denna senares beskattning ränteafdrag fått ske. I sjelfva verket innebär
väl icke heller den omständigheten, att ett lån är intecknadt, i och för sig
ett fullgiltigt bevis derom, att lånet är upptaget för anläggningen. Det
kan ju det oaktadt rätteligen vara och böra anses såsom rörelsekapital.

Ifrågavarande föreskrift i den nuvarande bevillningsförordningen, att
vid beskattning af inkomst af arbete ränteafdrag är tillåtet allenast i fråga
om lånt rörelsekapital, medför utan tvifvel i vissa fall obillighet och ojemnhet
vid taxeringen. Om en person t. ex. använder det kapital, han eger,
till uppförande af en fabriksbyggnad samt lånar den summa, han i öfrigt
behöfver för fabriksrörelsens drifvande, kan han vid beskattning för rörelsen
få åtnjuta afdrag för ränta å lånet, men erhåller deremot icke dylikt afdrag,
om han använder sitt eget kapital till rörelsekapital och upptager
lånet för byggnadens uppförande.

I många fall och särskild! i fråga om jernvägsdrift torde man icke
kunna skarpt uppdraga gränsen mellan anläggnings- och rörelsekapital,
hvartill kommer beträffande jernvägar, att anläggningen med dithörande
byggnader har mindre sjelfständig betydelse såsom fastighet än t. ex. en
fabriksbyggnad. I beskattningshänseende eger jemväl i afseende å jernvägsanläggningar
det undantagsförhållande ruin, att enligt § 4 c) bevillningsförordningen
egare af jernväg är för den mark, som af anläggningen upptages,
äfvensom för sjelfva vägbyggnaden, de för anläggningens begagnande
erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader inbegripna, fritagen
från fastighetsbevillning.

I fråga om jernväg kan således icke inträffa hvad bevillningsutskottet
vid 1883 års riksdag befarade, eller att genom afdrag för ränta å lånt,
i rörelsen nedlagdt kapital en fastighetsegare skulle kunna obehörigen undandraga
sig beskattning.

Vid ofvannämnda förhållanden synes komitén den praxis, som i förevarande
hänseende utbildat sig, att vid beskattning af inkomst af jernvägsrörelse
jernvägeris egare medgifves afdrag för ränta å lånt kapital,
äfven om detta är i jernvägen intecknadt och tilläfventyrs till större eller
mindre del användt för sjelfva anläggningen, icke vara obefogad eller
stridande mot bevillningsförordningens syfte, att genom inkomstbevillning,
hvilken är den enda bevillning, som för jernvägsdrift ifrågakommer, allenast
behållna inkomsten skall beskattas.

Med den uppfattning, komitén sålunda hyser, har komitén icke ansett
något tillägg i gällande bevillningsförordning vara uti ifrågavarande afseende
erforderligt, och detta så mycket mindre, som, derest någon förändring
skulle ske, densamma torde böra gifvas en allmännare omfattning, än att
allenast afse ränta å jernvägslån.

Komitén har derför icke ansett sig böra i detta ämne framlägga
något förslag.

! ■. ; « ) i: . : "ii),tu , I!; i i< j i,,i-\A'' Mi rf :!!•>

i Y

t-h

''«r
«l>tf

Förslag till ändring i § 28 bevillningsförordningen.

Slutligen har komiténs yttrande infordrats öfver följande ämne, hvarom
i den från statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet till koinitén
öfverlemnade promemoria förmäles:

»I stationssamhällen, större byar, fisklägen m. fl. dylika samhällen, för
hvilka ordningsstadgan, helsovårdsstadgan, brandstadgan eller byggnadsstadgan
för rikets städer enligt särskilda nådiga beslut gälla, förekommer,
oaktadt samhällena icke utgöra egen kommun, ofta behof af uttaxering af
medel för tillgodoseende af samhällets särskilda intressen, oberoende af den
för samhället med den öfriga delen af kommunen gemensamma uttaxeringen
för kommunala ändamål, men för dylik uttaxering saknas för närvarande
hvarje rättsligt förbindande form. Tillvägabringandet af en sådan form
faller inom området för kommunallagstiftningen, men då till grund för den
särskilda uttaxeringen inom de ifrågavarande samhällena tydligen bör, likasom
för uttaxeringen af kommunalutskylder i allmänhet, läggas den verkstälda
bevillningstaxeringen af fast egendom samt af inkomst, förutsättes
för möjligheten af en lagstiftning i antydda syfte, att bevillningsförordningens
bestämmelser äro så affattade, att nyssnämnda grund för uttaxeringen
kan vinnas. Det torde derför böra komma under öfvervägande,
huruvida i berörda förordning lämpligen må kunna införas föreskrifter i
syfte, att, då inom en kommun finnes samhälle af omförmälda slag, taxeringsmyndigheterna
vid uppskattningen af fast egendom och af inkomst
inom kommunen särskildt angifva hvad af dessa skatteföremål belöper å det
ifrågavarande samhället.»

Efter hvad komitén inhemtat, lärer redan i ett och annat fall, der särskildt
territorielt samhälle finnes inom en kommun, de skatteobjekt, som
tillhöra sådant samhälle, i taxeringslängderna för sig sammanföras och afskiljas
från öfriga skatteföremål inom kommunen.

En dylik åtgärd synes komitén ur flere synpunkter erforderlig och
lämplig samt utan olägenhet kunna såsom allmän regel påbjudas. För detta
ändamål vill komitén föreslå, att ett stadgande härom inrymmes i § 28
bevillningsförordningen, och att denna med hänsyn härtill erhåller följande
förändrade lydelse:

§ 28.

Till — — —- tjensteman.

I öfverensstäinmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion och under tillämpning af de i donna förordning stadgade
grunder åligger det beredningen att föreslå och uti förberörda längder
införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp, för hvilket bevillning skall
inom beredningsdistriktet påföras hvarje skattskyldig, med iakttagande deraf,
att, om inom distriktet finnes samhälle, för hvit ket ordningsstadgan, he/sovårdsstadgan,
brandstadgan eller byggnadsstadgan för rikets städer är i tilllämpliga
delar gällande, de inom detta samhälle förekommande fastighetsvärden
och inkomstbelopp skola i längderna särskildt angifvas och sammanföras.
Beredningen bör följa den inom orten senast upprättade mantalslängd,
hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvit i föreskrifven
tid och ordning granskad, jemte alla dertill hörande uppgifter och handlingar,
senast den 15 April tillställas ordföranden i ortens bevillningsberedning.

• f •'' ( •,,"»} [ , • . . - [ | . . 4 .. ..... , 1 _ ( , . 1 f i : ! » * >'' ) ! • I •

-t ,''V.timdU '' -mbl/T-mi. ............. ,han '''',in, vA

•>i JK- i M*. ■(>> 111 1 :: Mvi/ 1 I_ I • .■ : ,h rn-, ;>!.

'' it

5bfi><

iVfödlti

Förslag till ändringar i formulären för taxerings längderna.

Om komiténs ofvan framlagda förslag godkännas, torde deraf följa, att
åtskilliga ändringar böra ske i de nuvarande formulären för taxeringslängder;
och hafva derför uppgjorts erforderliga förslag till nya sådana
formulär, hvilka här bifogas.

I fl. ,l![{u
--''''•i!'' ! •

föl flöf iilu utiq! x fjo^mfbiu; iIit ■g.r-ie.-ioH

.tttnvbgahl

''J l *>!i''U)t .»•>;> n! >i> *;[ in k

■ •:> n''1 i rniii''V>; i ■■■ ■,i■ r ni» ; n,!- :■< • i _.!! ?'' < n !.l

j\ni lii1 ■** n/hul .''•«» :t->i•

.->•>! •* •

Formulär N:o 1.

Taxeringslängd

öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,
i N. N. socken, N. N. härad och N. N. län

för år 18...

i»

Betänkande ang. Bevillningsförordn.

66

Den skattskyldige.

Nummer å uppgift

eller annan bilaga.

Egendomen.

Jordeboksnummer.

Mantal.

Officiella uppgifter om

Af bevillningsberedningen
föreslaget värde

sednaste köpe-

skilling.

er

''c

o

fB

sr

aa

<

so:

•i

Oj

fB

gällande brand-

försäkrings-

värde.

å jordbruksfastighet

%

å annan
fastig-het.

för in-rösnings-

jord.

för af-rösnings-jord.

summa

värde.

Brukspatron J. E. Bergström

i

Råbelöf frälse säteri..........

i

2

50,000

50,000

45,000

5,000

50,000

D:o mjölqvarn, 3 par

f

stenar.........................

—

—

—

—

15,000

—

—

—

18,000

Svanå skatte....................

i

i

6,000

5,000

—

4,000

1,000

5,000

__

D:o stångjernsbruk..........

—

—

—

40,000

—

—

—

50,000

Frälseränta af i mtl Nyfors,

enligt sistlidet års marke-

gaHg 130 kr. 25 öre.....

—

—

—

—

—

—

—

2,600

Hemmansegaren Nils Lars-

2

Röksta skatte...................

i

1

20,000

18,000

_

16,000

2,000

18,000

_

son

D:o frälse...................

3

i

—

6,000

•-

6,000

1,000

7,000

—

D:o oljeslageri..............

—

—

—

5,000

—

—

—

5,000

D:o såg med 2 ramar....

—

—

—

—

—

—

—

—

6,000

D:o bränvinsbränneri-

byggnader ..........

—

—

—

—

—

—

—

—

2,000

D:o tegelbruk...............

—

—

—

—

—

—

—

—

1,000

Nyängen, utjord...............

6

—

—

1,000

—

1,000

—

Hemmansegaren Sven Pers-

—

Röksta skatte...................

2

i

18,000

18,000

—

16,000

2,000

18,000

—

son

Röksta sågverksbolag_________

—

Röksta skatte................

4

i

—

—

—

20,000

3,000

23,000

_

Röksta ångsåg..................

—

—

—

—

50,000

—

—

—

50,000

Länsmannen A. Blomberg..

3

Sanda boställe..................

1

i

—

—

—

8,500

1,500

10,000

—

Venamo härad.................

—

Skogsbergs allmänning.......

—

—

—

—

~

—

4,500

4,500

—

Gäddviks ångsågs aktiebolag

Svanå skatte...............

2

i

—

—

—

4,000

1,000

6,000

—

i N. socken

Hofstena socken...............

—

Eolkskolebyggnad..............

—

—

—

—

5,000

—

—

—

1,000

L. N. Cronvall................

—

Aby stenkärlsfabriks bygg-

nåder..........................

—

—

—

—

500

_

—

—

500

Asunda stationssamhälle.

Handlanden J. Grönqvist...

—

Gården N:o 1, afsöndrad från

Röksta N:o 2................

—

1,000

6,000

—

—

—

7,000

| Slagtaren P. Andersson____

—

Gården N:o 2, afsöndrad från

i

Sanda N:o 5.................

—

500

4,000

—

—

4,500

lo.

Asunda jernvägsbolag......

_

10,000

—

10,000

Hemmansegaren Nils Lars-

_

2 tid åkerjord, afsöndrad från

son

Röksta N:o 3................

—

—

—

1,000

_

1,000

—

Summa

121,500

21,000

142,500

157,600

Förrättningsstället N. N. den ... Maj 18...

Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

Anmärkningar:

l:o. Den skattskyldiges namn samt egendomens namn, nummer och mantal skola vara af Häradsskrifvaren införda, då
2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändringar,
det verkliga taxeringsvärdet.

67

Af taxeringsnämnden
skattadt värde

upp-

Uträknad bevillning

i>

•-+3

P!

p ''js

CSJ»

►B

å jordbruksfastighet

å annan

>0 g
o 2.

o o
o s

a? 3
3.

8a

O:

=r
►—i ”
8 p

"o?

f

cn

c

2" O:

M Hl

P B

O- 2.
n b

< oo

-= 81
s g;

°°

Bevillningsberedningens anteckningar.

Ot <-+>

*■*

S{ a»

00

fasti g-

— p:

‘ 3

CL,

er

FT ^ p
H a

O O: p

5

B

p: b

2 P:

«B

ä P:

• 3

O P "t

cL 5’ —

• CT5 P

o s i-T

3- Ö £S
■ ''S r

B

• P

het.

B

—

9

P

00

H 2

O 03 ®
B IT-

o Oi ®

r* 3 1

P 2
o

*5

m5

g.

<Ä‘

i

B B

Cl,

9

B

Cl.

9

a

00

45,000

5,000

50,000

—

—

15

—

—

—

—

—

55,000

15

1 Beredningens ordförande ansåg värdet å afrösnings-\ jorden böra föreslås till 10,000 kronor.

4,000

1,000

5,000

18,000

—

1

50

9

—

—

—

—

—

(Köpeskillingen oinfattar äfven ståndskog utöfver

—

—

—

—

—

—

\ husbehofvet till beriiknadt värde af 1,000 kronor.

50,000

25

_

_

_

2,600

_

_

_

i

30

51

80

—

—

(Med afseende å hemmanets beskaffenhet och vid

17,000

2,000

19,000

—

4

5

70

—

—

—

—

—

—

< jemförelse med Röksta N:o 2 ansågs köpeskil-

6,000

1,000

7,000

—

—

2

10

—

—

—

—

—

—

1 lingen för hög.

_

—

—

4,000

5

—

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

8,000

6

—

—

4

—

—

—

7,000

16

_

_

_

2,000

—

_

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

1,000

—

—

—

—

50

—

—

—

—

1,000

—

1,000

—

—

—

30

—

—

15

60

—

—

17,000

2,000

19,000

—

7

5

70

—

—

5

70

—

—

20,000

3,000

23,000

_

_

6

90

_

_

_

_

_

_

—

—

50,000

—

—

—

25

—

31

90

—

—

8,500

1,500

10,000

—

—

3

—

—

—

3

—

—

—

—

4,500

4,500

—

—

1

35

—

—

1

35

—

—

900 tid ä 5 kr. pr tid.

4,000

1,000

5,000

1,000

—

1

50

—

50

1

50

50

—

(Här är endast upptagen den del af fastigheten,

\ som är uthyrd. Ärliga hyresbeloppet 50kronor.

—

—

—

500

—

—

—

—

25

—

25

—

—

—

—

—

7,000

—

—

—

3

50

3

50

—

—

Köpet afsåg endast den obebygda tomten.

—

—

—

4,500

—

—

—

2

25

2

25

—

—

Köpet afsåg endast den obebygda tomten.

—

—

—

12,000

8

—

—

6

-

6

—

—

—

1,000

—

1,000

—

—

—

30

—

—

—

30

—

—

123,500121,000| 144,500

160,6001

43

35

80

30

123

65

1

Förrättningsstället N. N. den ...... 18—

N. N.

Häradsskrifvare.

På taxeringsnämndens
N. N.

Ordförande.

N. N.

Ledamot.

N. N.

Kronoombud.

vägnar

N. N.
Ledamot.

längden till bevillningsberedningens ordförande aflemnas.

af pröfningsnämuden blifvit beslutade, så att taxer ngslängden alltid för hvaije fastighet innehaller tillförlitlig uppgift å

som

H * ♦

« \ S''* '' >! H ?i ;

■»'' H''; . r '' \ i-1 ’

;( v''»

*** > v

■ t

«='' »• J -

''■ f.l »''I! ■'' 4--JT •* i; l ,< r •

wn <•.:■ t*f;Tu- . • -

v

'' - • - • - *''. ; . ii’ i i-** i ;*•

Formulär N:o 2.

Taxeringslängd

öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,
i N. N. stad af N. N. län

för år 18 . . .

4

70

Den skattskyldige.

1 Nummer å uppgift eller

annan bilaga.

Egendomens beskaffenhet samt
stadsjordens rymd.

Qvarter.

I Hus- eller gårdsnummer.

Officiella uppgifter
om

Af bevillningsberedningen
föreslaget värde

1

sednaste köpeskilling.

er

o

er

CD

5*r

00

C»:

i-l

P->

ra

gällande brandför-säkringsvärde.

å jordbruksfastighet

å

annan

fastig-

het.

för inrösnings-jord.

för afrösnings-jord.

Summa värde.

Grosshandlaren J. Lönn.

50

Huset vid Salttorget.............

Lejonet

7

1

|

40,000

45,000

\ 45,000

-

tomten..........................

—

1

1

1

—

—

—

—

1,000

Magasinet vid hamnen..........

Sjöbodarne

6

—

—

—

—

—

—

4,000

Stadsj ord, 3 har åker...........

—

—

—

—

—

3,000

—

3,000

—

Marielund, landeri...............

—

—

—

—

—

3,000

1,000

4,000

—

d:o lustbygnader........

—

—

—

—

—

—

—

—

3,000

Staden ......................

52

Tullhusbygnaden vid Tullgatan

Sjöbodarne

9

—

—

55,000

—

-

—

27,500

tomten...........................

—

—

—

—

•-

—

—

—

2,500

Fabriksbolaget Billing &

53

Iluset vid Drottninggatan......

Hästen

11

1

1

25,000

_

_

—

30,000

C:o

\ 30,000

-

tomten..........................

—

—

1

1

—

—

—

500

Fabribsbygnad vid Tullgatan...

Sjöbodarne

11

1

1

60,000

—

—

—

60,000

) 50,000

-

tomten...........................

—

—

1

1

—

—

—

—

8,000

Beteshage å utmarken...........

-

—

—

—

—

—

600

600

—

Snickaren P. Eklöf .....

—

Tomten vid Tullportsgatan.....

Vägvisaren

8

—

—

—

—

—

—

—

Summa

—

—

—

—

—1 6,000 1,600

7,600

181,500

N. N. den Maj 18....

Bevillningsberedningen:

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

Anmärkningar:

l:o. Den skattskyldiges namn och titel, egendomens beskaffenhet samt husets eller gårdens nummer jemte qvarterets namn skola

2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändringar, som
verkliga taxeringsvärdet.

71

Af taxeringsnämnden
uppskattadt värde

§ i taxeringsnämndens

protokoll.

Uträknad bevill-ning

>

g, 3:

3 g"

h''

£■8

3 g.

n

P

§ i pröfningsnämndens .

protokoll.

Bevillningsberedningens anteckningar.

å jordbruksfastighet

å

annan

fastig-

het.

för jordbruksfastighet

k 8 öre för lOOkronor.

för annan fastighet

k 5 öre för 100 kronor.

Summa.

för inrösnings-

jord.

O?

. p

o

2 O:

Cj Co

• p^
p*
to
■
i

Summa värde.

—

—

—

45,000

—

-

-

22

50

—

-

—

—

—

—

—

4,000

—

—

—

2

—

—

—

—

3,000

—

3,000

—

—

—

90

—

—

—

—

—

—

3,000

1,000

4,000

—

—

i

20

—

-

-

—

—

—

—

—

—

3,000

—

—

—

1

50

28

60

—

—

19

!Häroär endast upptagen den del af fastigheten, som är uthyrd.

\ Ärliga hyresbeloppet 1,500 kronor.

—

—

—

2,500

—

—

—

i

25

15

_

—

—

_

_

%

35,000

1 f

_

—

17

50

_

—

30,000

25

1,000

4

50

(Beredningens ordförande ansåg värdet å tomten böra föreslås

J [

\ till 1,000 kronor.

—

—

-

60,000

—

—

—

30

—

—

-

—

—

—

—

—

10,000

5

-

—

6

—

—

—

—

—

600

600

—

—

18

—

—

53

18

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Tomtens värde kan ej skattas högre än till 75 kronor.

6,OOo| 1,600

7,600

189,000

—

2

28

94

5096|78

-1 -

1

N. N. den Maj 18____

N. N. N. N.

Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot.

Ledamot.

vara af vederbörande tjensteman införda, då längden till bevillningsberedningens ordförande aflemnas.

af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje fastighet innehåller tillförlitlig uppgift å det

K V

fe

,i 1-1 m:

V » »,i.»J ''*•><>

t i • : ■:> ■>■

i «'' -ii»* 1 /-*tld :fj *«.

Formulär N:o 3.

Af N. N. läns pröfningsnämnd beslutade ändringar
taxeringen af fast egendom, för hvilken
bevillning erlägges,
i N. N. fögderi

för år 18...

Betänkande ang. Bevillningsförordn.

10

74

■ ^
p

a

Af taxeringsnämnden
uppskattadt värde

Uträknad bevillning

Den skattskyldige.

Egendomen.

s

3

n

*

to

p

E-

å jord-bruks-fastighet.

å annan
fastighet.

å jord-bruks-fastighet.

å annan
fastighet.

N. N.

Brukspatronen J. E. Bergström..

socken.

Råbelöf frälsesäteri..................

l

2

50,000

15

_

_

Heminansegaren Nils Larsson —

Röksta såg...,........................

—

—

—

8,000

—

—

4

—

Summa

—

—

50,000

8,000

15

—

4

—

Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning utgör alltså..........

—

—

5,000

—

1

50

—

—

» » > »

minskning » »

—

. tk

—

1,000

—

—

—

50

Kronor

_

—

55,000

7,000

16

50

9

u

50

N. N. den ..............................18 ... .

N. N.

Anmärkning.

Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taveringslängderna införas sammanlagda beloppet af
närmare utvisar.

75

Af pröfningsnämnden
uppskattadt värde

§ i pröf-

ningsnämndens

protokoll.

Uträknad bevillning

Anteckningar.

å jord-bruks-fastighet.

å annan
fastighet.

å jord-bruks-fastighet.

å annan
fastighet.

55,000

15

16

50

Annot. i taxeringslängden sid.....

—

7,000

16

—

—

3

50

D:o > d:o sid.....

55,000

7,000

—

16

50

3

50

Riktigheten af ofvanstående längd vitsordas af:

N. N.

Kronoombud.

den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jemte derå uträknad bevillning, pa sätt formuläret N:o 7

. 1

■■ ■/ *4v •!-

• ;r*•

i

Formulär N:o 4.

Taxeringslängd

öfver sådan staten samt kommuner och menigheter,
allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar
m. fl. tillhörig fast egendom, för hvilken
bevillning enligt § 4 i bevillningsförordningen

icke erlägges,

i N. N. socken, N. N, härad och N. N. län

för år 18 . ..

78

Egare.

Innehafvare.

Egendomen.

Nummer.

Mantal.

Af bevillningsberedninge
föreslaget värde

å fastighet, tillhörig staten.

å fastighet tillhörig
kommuner, menigheter
a m- fl-

jordbruksfastighet

annan

fastig-

het.

för inrös-ningsjord.

för afrös-ningsjord.

Summa

värde.

Staten.........................

Arrendatorn A. Carlsson...

Vellnora kungsgård.........

i

3

45,000

5,000

50,000

—

—

D:o qvarn, 4 par stenar...

—

—

—

—

—

20,000

—

Ultuna landtbruksinstitut..

Ultuna kungsgård..........

i

6

190,000

10,000

200,000

—

—

Arrendatorn J. Pettersson..

Mora hofstalläng...........

i

—

10,000

—

10,000

—

—

D:o E. Andersson.

Berga indr. mil. bost.......

2

2

20,000

2,000

22,000

—

—

K. Domänstyrelsen........

D:o d:o ......

—

—

—

5,000

5,000

—

—

'' o

rT3

O

P

D:o kronopark..........

5

-

—

60,000

60,000

—

—

Hofstena socken.............

Kyrka........................

—

—

—

—

—

30,000

Folkskolebygnad............

—

—

—

—

—

—

4,000

Sockenstuga.................

—

—

—

—

—

-

6,000

Metodistsamfundet..........

Kyrka........................

—

—

—

—

—

—

5,000

10,000

N. N. regementes officers-

Bygnad å mötesplatsen

corps.......................

Slättmon..................

—

—

—

—

—

—

8,000

Summa

—

—

265,000

82,000

347,000 20,000| 63,000

Förrättningsstället N. N. den ... Maj 18.
Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N. -

Ledamot. Ledamot.

Summa af taxeringsnämnden åsätta värden....................

Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning utgör alltså.
» » » minskning » » .

Sedan
närmare utvisar.

Anmärkning.

längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanlagda beloppet af

79

Af taxeringsnämnden uppskattadt
värde

sr

X

Af pröfningsnämnden
ändrade värden

2»

O:

å fastighet, tillhörig staten.

P7*

O P°

3 M,
3 g

C 2-3 ac

5*

OCJ

OD

0

P*

s

å fastighet,
tillhörig
staten.

??

O po

3 M»

p »

c ?»-ö OQ*

p.

D

CK3

rr.

P

g*

B

Bevillningsberedningens anteckningar.

jordbruksfastighet

het, tillhörig

er, menigheter

m. fl.

Oj

(t

P

jord-

het, tillhörig

er, menigheter

m. fl.

CLi

«

P

för inrös-

ningsjord.

för afrös-

ningsjord.

Summa

värde.

fastig-

het.

►0

O

o

X*

o

bruks-

fastig-

het.

fastig-

het.

►0

o

$

*0

55,000

5,000

60,000

—

7

55,000

—

—

10

—

—

—

20,000

—

—

—

—

-

—

190,000

10,000

200,000

—

—

—

—

—

—

—

10,000

—

10,000

—

—

—

—

—

—

—

20,000

2,000

22,000

—

_

—

—

—

—

—

—

5,000

5,000

—

—

—

—

—

—

—

—

60,000

60,000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

30,000

—

—

—

—

—

(Hela värdet utgör 5,000 kronor. För 1,000 kronor

4,000

\ erlägges bevillning.

—

—

—

—

6,000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5,000

—

—

—

—

—

—

—

—

10,000

—

—

—

12,000

11

—

—

—

—

8,000

_

—

—

—

—

275,000|82,000

357,000

20,000

63,000

—

—

—

—

—

Förrättningsstället N. N. den .......................

N. N. N. N.

Häradsskrifvare. Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

275,000

82,000

357,000120,000

63,0001

—

—

— —

2,000

5,000

—

5,000 -

—|

N. N. den .................. 18...

N. N.

Att de af pröfningsnämnden beslutade ändringar äro riktigt införda, vitsordas af

N. N.

Kronoombud.

den utaf pröfuingsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jemte derå uträknad bevillning, på sätt formuläret N:o 7

**)(■-x ’ • ■.

Hi.

# fc1:. >» i x i< ♦, f >"{&0|V.|<

{h<

• .vK ; V* m

Formulär N:o 5.

Taxeringslängd

öfver inkomstbevillningen inom N. N. (stad) socken
af N. N. härad och N. N. län

för år 18 . . .

Betänkande ang. Bevillningsförordn.

11

Nummer å uppgift eller annan
bilaga.

82

1

2

3

50

54

55

56

57

1:0.

2:0.

3:0.

4:0.

Den skattskyldiges

namn ock titel eller yrke.

bostad.

-25

0

g

Af b e v i 11 n i n g s b e r e d n i n g e n

s

CO

Hi

po

uppskattad inkomst

medgifvet afdrag enligt § 11

i bevillningsförordningen.

föreslagen beskattningsbar
inkomst.

hus, hemman eller

lägenhet.

af kapital.

af allmän tjenst eller

pension.

af enskild tjenst eller

pension.

af rörelse eller yrke
eller eljest.

Summa.

i

1,000

_

10,000

11,000

11,000

—

—

—

700

—

700

450

250

—

—

-

600

—

600

450

150

i

—

—

1,900

1,900

—

1,900

2

—

—

N

700

700

300

400

4

—

—

—

12,000

12,000

—

12,000

1

—

1,100

—

400

1,500

—

1,500

. —

—

—

—

1,500

1,500

—

1,500

. —

—

—

—

5,000

5,000

—

5,000

k —

—

—

—

400

400

—

400

—

—

—

—

700

700

600

100

_

—

—

—

4,000

4,000

—

4,000

—

—

—

—

800

800

1

( 629

—

—

—

400

400

\ 300

] 314

- —

—

—

200

200

I

1 157

_

_

_

1,000

1,000

450

550

—

—

—

500

500

450

50

—

—

1,50C

—

300

1,800

—

1,800

—

—

—

2,000

2,000

—

2,000

.. 7

—

—

8,000

8,000

—

8,000

7,500

—

7,500

—

7,500

.. 4

—

3,00C

—

2,00C

5,000

—

5,000

»

—

—

500

500

450

50

>

—

1,00(

200

1,200

300

900

»

—

3,50(

1,000

4,500

4,500

_

—

5,000

5,000

5,000

)

—

20,(XX

20,000

20,000

ia —

8,500

10,10<

2,500

77,3CX)| 98,400

3,75C

| 94,650

Brukspatronen J. E. Bergström..

Rättaren Måns Trulsson........

Mjölnaren A. Fogelberg........

Råbelöf.

Hemmansegaren Nils Larsson

Råbelöfs qvarn.
Röksta...........

D:o

Sven Persson .

Röksta sågverksbolag.......

Länsmannen A. Blomberg .
Faktor E. Ågren, Gefle....

Sanda .
Svanå .

Gäddviks ångsågs aktiebolag i N.
socken......................—

L. N. Cronwall...........

Skomakaren L. Jönsson.

För Åby stenkärlsfabrik

rfstena folkskol
nåd..............

Wenamo härad...............

Arrendatoren A. Carlsson .
Densamme....................

Vellnora kungsgård

Åsunda stationssamhälle.

Handlanden J. Grönqvist.....

Slagtaren P. Andersson.......

Stationsföreståndaren C. Eriksson

Källarmästaren E. Mellberg.....

Grosshandlaren J. Lönn __________

F. d. Grosshandlaren E. Berg..

Stadsläkaren 0. Sandberg .......

Sömmerskan Klara Jansson.....

Kammarskrifvaren N. Edlind...
Kamereraren S. Wandberg......

Gården N:o 1.........

D:o » 2.........

O

A sunda station........

D:o hotell .........

Gvarteret Lejonet.....

) .....

Qvarteret Gripen------

Röksta sågverksbolag..........

Bränvinsförsäljningsbolaget i staden

Förrättningsstället N. N. den ... Maj 18...

Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

Anmärkningar.

Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändringar,
uppgift å det beskattningsbara inkomstbeloppet. „

Då skattskyldig har inkomst af flere yrken, näringar eller tjenster, bör, der specifikation deraf ej kan pa annat satt
Om arrendator af sådan staten tillhörig jordbruksfastighet, för hvilken fastighetsbevillning icke erlägges, ar upphöra
med afseende å kommunalutskylders debitering så väl inkomst- som bevillningsbeloppen särskildt upptagas, på
Då uppgift jemlikt § 18 i bevillningsförordningen affordrats skattskyldig, bör beviset derom taxeringslängden

83

\

Af

taxering

snämnden

ost

tf:

B >-+;

r*-

3.*d

uppskattad inkomst

3

“s.

<

tf

B

tf

M

CB

3

CK3

09 S;

s'' * 2.

O —CK

O:

i-*s

3

B*

09

R.

w

tf

_

SB

<-*>

SB

- 3

1 §''

O n

SS

>-♦»

cb

a

oo

•B g

s =

tf _ e*.

tf

«-<

— CD

>5 g"
JL»

C/5

C

B

5

£2 CB

Ii

°:cre

® (B

o- s

?en beskattnii

inkomst.

B

tf:

3

B

CL.

CB

B

ce

<-l

Uträknad

bevillning.

£ O- *

»_ CB

o* B
SL fB B

O » Qj

bt* fe

►b g. 3

CB £

B B er
5* 2

B

tf:

3

B

CL.

CB

B

oo

►3

Bevillningsberedningens
anteckningar.

tf^

9 5

OD

B p
ao

CB X''
tf ™
e-t- N

P

-•cpg

O rt-

CK5

CD

o

S-

°5 c
sr»

©

o"

PT''

SL

n

•-i

rc

SB

-t

o

©

CB

CB

N

(b

M.

D:o » kolfångst fr. Svanå skog 1,000 »

1,000

—

—

10,000

11,000

—

11,000

—

110

—

12,500

20

JD:o > Svanå stångjernsbruk. 7,000 »

—

700

—

700

450

250

—

2

50

—

—

Beredningens ordförande ansåg inkomsten af
jernbruket böra beräknas till 8,000 kr.

600

600

450

150

_

1

50

_

_

D:o » » bränneri......... 500 >

—

—

—

1,900

1,900

—

1,900

—

19

—

—

—

D:o > > tegelbruk........ 400 »

D:o > > virkesfångst från

egen skog ............................ 200 »

Oljeslageri har hittills under året ej drifvits.

—

—

—

700

700

300

400

—

4

—

—

—

(Inkomst af försåld skog. Eger fastighet
\ taxerad till 18,000 kr.

Ilnkomst af träförädling.......... 10,000kr.

—

—

—

12,000

12,000

—

12,000

—

120

—

—

—

< D:o » virkesfångst fr. egen

1 skog............................. 2,000 »

—

1,100

—

400

1,500

—

1,500

—

15

—

—

—

Innehar boställe taxeradt till 10,000 kr.

—

—

—

1,500

1,500

—

1,500

—

15

—

—

—

Skogsnfverkningsrörelse.

I Virkesfångst från Svanå stockfångstskog
{ 2,000 kr.

—

—

—

5,000

5,000

—

5,000

—

50

—

—

—

D:o > d:o hemman 3,000 »

400

400

400

(Mantalsskrifven i N. kommun och således

\ ej berättigad till befrielse.

—

—

—

700

700

650

50

9

—

50

—

—

(Har 6 barn. Hustrun har en längre tid

1 varit sjuklig.

—

—

—

4,000

4,000

—

4,000

—

40

—

—

—

(Inkomst genom utdelning och försäljning
\ af virke.

—

—

1,000

1,000

1

| 813

)

I 8

13

629

|

(Inkomst af kungsgårdsarrendet...... 800 kr.

—

—

—

400

400

} 300

1 325

ko

25

314

1 2

•J l):o > qvarnarrendet ............ 400 »

—

—

—

200

200

1

I 162

1 1

62

157

i

[ D:o > handel med skogseffekter 200 *

—

—

—

1,000

1,000

450

550

—

5

50

—

—

—

—

—

500

500

450

50

—

—

50

—

—

—

1,500

—

300

1,800

—

1,800

—

18

—

—

—

—

—

—

2,000

2,000

—

2,000

—

20

—

—

—

—

—

—

10,000

10,000

—

10,000

n

100

—

9,000

22

(Har underlåtit aflemna enl. 18 § bev.-

7,500

—

_

—

7,500

—

7.500

—

75

—

9,000

23

< förordn. infordrad uppgift. Betalar i

3,000

—

2,000

5,000

—

5,000

12

50

—

—

—

hyra 1,500 kr.

1,000

200

1,200

300

900

9

j Lön såsom kamererare i N. N. verk 3,000 kr.

—

3,500

1,000

—

4,500

—

4,500

—

45

—

—

—

Sportler vid denna befattning..... 500 »

|Lön såsom ombudsman i N. N.

1 bolag .............................. 1,000 >

—

—

—

5,000

5,000

—

5,000

—

50

—

—*

—

Inkomst af trävaruskeppning.

—

—

—

20,000

20,000

—

20,000

—

200

—

—

—

8,500| 10,100; 2,500

79,00o| 100,100

3,350

96,750

—

967

50

—

—

Förrätta i ngsstället N. N. den ..................... 18...

N. N. N. N.

Häradsskrifvare. Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar
N. N.

Ordförande

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller tillförlitlig
åstadkommas, underrättelse derom i anteckningskolumnen införas.

skattad icke blott för inkomst af arrendet utan ock för annan rörelse eller yrke eller tjenst, pension eller kapital,

sätt detta formulär visar.

bifogas.

-/i

Formulär N:o 6.

)

Af N. N. läns pröfningsnämnd beslutade ändringar
i taxeringen af inkomst utaf kapital och arbete

i N. N. fögderi

för år 18 . . .

Betänkande ang. Bevillningsförordn.

12

86

Nummer å uppgift eller annan

bilaga.

Den s k a t t s k

y 1 d i g e s

Nummer å hus, hemman eller

lägenhet.

A

f t a x e r

i n g s

n ä m

n d e

n

Uträknad bevillning.

namn och titel eller yrke.

bostad.

uppskattad inkomst

medgifvet afdrag enligt § 11
i bevillningsförordningen.

antagen beskattningsbar
inkomst.

af kapital.

af allmän tjenst eller

pension.

af enskild tjenst eller

pension.

af rörelse eller yrke
eller eljest.

Summa.

N. N. socken.

i

Brukspatronen J. E. Berg-

R&belöf.................

i

1,000

_

__

10,000

11,IKK)

_

11,000

110

_

Arrendatoren A. Carlsson____

Vellnora kungsgård...

—

—

1,000

1,000

1

813

8

13

_

_

.

•_

400

400

1 300

325

3

25

i 1 [ M H *> MM)

ii1''. ! » 1 M »f

i)-.

! I ! i 1

sdo

200

162

1

62

2

Grosshandlaren J. Lönn......

Qvarteret lejonet......

7

—

—

—

10,000

10,000

—

10,000

100

F. d. Grosshandlaren E. Berg

;h, A

1 >

7,500

ild

. -U;

i

7,500

• £4

7,500

75

—

Summa

—

8,500

— -

—

21,600

30,100

300

29,800

298

—

Den af pröfningsnämnden beslutade

förhöjning utgör alltså______

—

2,000

—

—

—

—

—

—

—

—

minskning » » ......

...........................

—

—

—

—

200

—

—

—

—

-

och förhöjningen utöfver minskningen...............

—

—

—

-

—

1,800

—

1,800

18

—

Säger kronor

—

10,500

—

—

21,400

31,900

300

31,600

316

—

N. N. den .............................. 18....

N. N.

Anmärkning,

Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanlagda beloppet af
närmare utvisar.

87

A

pröfning

uppskattad inkomst

snau

V

•« medgifvet afdrag enligt § 11

a i bevillningsförordningen.

a -—-

antagen beskattningsbar

_ inkomst.

o

H

O:

B1

g''

V.

B

1

t

n

O

OD

►tf

O

O

V?

Uträknad bevillning.

Anteckningar.

af kapital.

af allmän tjenst eller

pension.

af enskild tjenst eller

pension.

af rörelse eller yrke

eller eljest.

Summa.

1,500

11,000

12,500

12,500

20

125

Annot. i taxeringslängden sid.....

—

—

—

800

800

i

629

21

6

29

Inkomst af kungsgårdsarrendet. Annot i d:o sid.....

—

—

—

400

400

1 300

314

—

3

14

D:o af Vellnora qvarnarrende. D:o i d:o sid.____

—

—

—

200

200

1

157

—

1

57

D:o af handel med skogseffekter. D:o i d:o sid.....

—

—

—

9,000

9,000

—

9,000

22

90

-

Annot. i taxeringslängden sid.....

9,000

—

—

—

9,000

—

9,000

23

90

—

D:o i d:o sid. ... .

10,500

—

—

21,400

31,900

300

31,600

—

316

—

Riktigheten af ofvanstående längd vitsordas af:

N. N.

*

Kronoombud.

den utaf pröfningsnäinnden beslutade förhöjning eller minskning jemte derå uträknad bevillning, på sätt formuläret N:o 7

I

.

A* • " j<.; i

i : ji / i "iir ‘ /■»•* I41 .i’»5 • t ■

/_ ./

*

?. O. V; '' - *1 i":: :''ir ,< • Jfö* h) t I; ''-.ÅHUUU •! I.-i gK-»* ll , ■••‘"•.Uu.v

RESERVATION.

*

/.ost/ in:\^vA

''

I f f

Reservation

af

komiténs ordförande.

Anledningen dertill, att, såsom i det kongl. brefvet af den 24 sistlidne
oktober förmäles, »nuvarande sätt för beskattning af den inkomst, som
vinnes genom afverkning af skog med eller utan sammanhang med sågverks-
eller annan förädlingsrörelse, i åtskilliga afseenden anses förenadt
med väsentliga oegeritligheter» torde hufvudsakligen härleda sig derifrån,
att, oaktadt, enligt den vid bevillningsstadgan fogade instruktion för taxeringsmyndigheterna,
värdet af fast egendom skall föreslås och bestämmas
med ledning af, bland annat, den jordbruksegendom tillhörande areal i
skogs- eller betesmark, hvarvid jemväl behörigt afseende bör fästas vid
skogens beskaffenhet, likväl i de allra flesta fall ståndskogens värde i endast
ringa mån ingått i taxeringsvärdet. Orsaken åter härtill kan naturligtvis
vara af mångahanda art. I föregående bevillningsförordningar har icke
särskild! framhållits, att skogens beskaffenhet skulle vara af något inflytande
vid__ taxeringsvärdets bestämmande; och en annan praxis har derefter haft
svårt att göra sig gällande. Likaledes, då afverkningsrätt till skog blifvit
på flere eller färre år till annan upplåten, har värdet af skogen utlemna,ts
vid taxeringen. Bevillning för fast egendom skall nemligen, enligt § 2
bevillningsstadgan, erläggas af egaren utom i vissa fall, till hvilka det nu
föreliggande i allmänhet icke ansetts höra, då bevillningen utgöres af inneha,
fvaren; och som följaktligen skogens värde skolat rätteligen ini-äknas i
taxeringsvärdet och påföras egaren, men härigenom skulle hafva uppkommit
en påtaglig orättvisa, har i de flesta fall, med åsidosättande af bevillningsförordningens
föreskrifter, skog, hvartill afverkningsrätt upplåtits, lemnats
utom räkningen vid fastighetstaxeringen. I)å skogen sålunda af ena eller
andra anledningen lemnats å sido, hafva naturligtvis både staten och vederbörande
kommun gått i mistning af den skatt, de egt att påräkna, hvilket
förhållande i synnerhet varit känbart för kommunerna i de delar af riket,,

92

der skogen eljest skulle utgjort det förnämsta beskattningsföremålet. Missförhållandet
har på ett i ögonen fallande sätt ännu mera trädt i dagen då
på senare tider åtskilligå sågverksbolag förklarats berättigade att vid taxeringen
af inkomsten från sågverksrörelsen göra afdrag för värdet af de från
bolagens egna och arrenderade skogar använda sågtimmerträd af den orsak,
att värdet af nämnda träd måst anses vara att hänföra till sådan afkastning
af fast egendom, som vore genom fastighetsbevillning beskattad.

För mig har det synts lämpligast om bevillningsstadgans hufvudgrunder
finge vara orubbade och endast föreskrift utfärdades, som derefter
gjorde det omöjligt för taxeringsmyndigheterna att lemna ståndskogens
värde utan afseende; och jag har trott sådant lättast kunna genomföras
genom ett stadgande, att vid taxeringsvärdets bestämmande inrösnings- och
afrösnings-jorden skall hvar för sig uppskattas. Redan nu är det föreskrifvet,
att värdet af fast egendom skall bestämmas med ledning af jordbruksegendom
tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark, samt
att härvid jemväl behörigt afseende bör fästas vid jordens och skogens
beskaffenhet; och hvad med inrösnings- och afrösningsjord förstås, derom
lemnar 60 § skiftesstadgan otvetydiga föreskrifter; likasom hvart dera ägoslaget
finnes i skifteshandlingarne särskildt angifvet. iNågra synnerliga
svårigheter utöfver dem, som för närvarande förefinnas, torde således genom
det nya stadgandet icke med skäl vara att befara.

Enligt gällande bevillningsstadga skall innehafvaren erlägga bevillning
för skogsområde, som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd, till
sågverk eller kanalbolag eller ock innehafves af stad eller annan menighet.
Detta stadgande öfverensstämmer med skatteregleringskomiténs förslag, med
undantag af att sista delen af satsen i detta hade lydelsen: »till sågverk,
kanalbolag, stad eller annan menighet». Kammarrätten åter föreslog följande
formulering »för allmänningar och för skogsområde, som af staten blifvit
upplåtet till bergshandteringens understöd, till sågverk, kanalbolag, stad
eller annan menighet.»

Med hänsyn till ifrågavarande bestämmelse framhåller professor David
Davidson i sin kommentar till bevillningsförordningen, »att bestämmelsen
afser alla dylika skogsområden, äfven dem, som egas af enskilde (t. ex.
skogsområden af enskilde upplåtna till sågverk). Detta bestyrkes, bland
annat, deraf, att kammarrättens ofvannämnda redaktion, hvarigenom
frånsedt allmänningarne — bestämmelsen skulle inskränkas till af staten
upplåtna skogsområden, icke godkändes. Dervid gäller det att afgöra när
ett skogsområde skall anses vara åt annan person upplåtet, lydligt år, att

93

icke hvarje skogsafverkningsrätt innebär en sådan upplåtelse. Rättigheten
att på annans skog hugga en viss mängd skogseffekter eller att hugga vissa
utstämplade träd kan ieke betraktas såsom en upplåtelse af sjelfva skogsområdet.
Det erfordras, att äfven dispositionsrätten öfver skogsområdet
öfverlemnats, ehuru denna dispositionsrätt mycket väl kan vara inskränkt
t. ex. genom bestämmelsen, att endast träd af vissa dimensioner eller endast
de träd, som funnos vid upplåtelsens början, få huggas.»

Enligt denna tolkning skulle således de allmännast förekommande
skogsafverkningsrättigheterna redan nu särskildt taxeras och fastighetsbevillning
derför af innehafvare]! erläggas. Huruvida denna tolkning är riktig
eller ej torde icke vara behöfligt att här söka utreda. Praxis torde i alla
händelser hafva gått i den riktning, att skogsområdet skall hafva varit i
sin helhet upplåtet för att anses hemfalla under ofvannämnda bestämmelse.
Till följd häraf och då afverkningsrättigheter kunna vara af vida skiljd
beskaffenhet samt till och med förekomma upplåtna åt särskilda personer
på ett och samma område, synes en särskild föreskrift om huru härvid bör
förfaras vara af nöden. För min del har jag tänkt mig denna föreskrift böra
affattas i sådant syfte, att, om icke skogsområde i sin helhet, utan blott
afverkaingsrätt derå är åt annan öfverlåten, och inteckning till säkerhet
derför meddelats, bevillningen för skogsområdet erlägges af såväl områdets
egare, som innehafvare!! af afverkningsrätten, efter den fördelning dem
emellan, som af taxeringsmyndigheternas beslut rörande de särskilda fastighetsvärdena
betingas. — Stadgandet derom, att inteckning bör hafva föregått,
har tillkommit derföre, att först genom inteckningen öfverlåtelse!i
blifvit uppenbar och öfvergått till en verklig sakrätt.

Genom dessa af mig ifrågasatta förändringar skulle skogshemman
antagligen blifva till sitt rätta värde taxerade och afverkningsrättigheter
komma att beskattas inom den kommun, der skogen är belägen, allt till
fördel för de uppe i landet liggande socknar, livilka hittils i fråga om
beskattningen haft föga inkomst af deras oftast enda rikedom: skogen.

Mot lämpligheten af skogsvärdets inräknande i taxeringsvärdet har
anmärkts, att de i egendomen befintliga inteckningars värde derigenom
skulle blifva fluktuerande; men berörda värde torde väl ytterst bero derpå
huruvida skogen vårdas eller nedhugges. Inteckningskrediten kan ej heller
störas genom de ifrågasatta förändringarne, utan bör tvärtom snarare
stärkas, då genom dem det blefve möjligt för hvar och en att i taxeringslängderna
erhålla kännedom om särskildt inrösnings- och särskildt afrösningsjordens
värde samt rätta fastighetens belåning derefter.

Betänkande ang. Bevillningsförordn.

13

94

Vidare har erinrats, att beräkningen af skogens värde är förenad med
betydande svårigheter och förutsätter speciela insigter. Att denna erinran
är riktig så framt man afser ett fullkomligt exact värde torde icke kunna
bestridas; men i detta fall, likasom vid all annan fastighetsvärdering då
man icke har eu köpeskilling att rätta sig efter, torde man få nöja sig
med ett approximativt värde; och för öfrigt lärer väl vara uppenbart, att
ännu större svårighet skall uppstå vid skogens beskattande genom inkomstbevillning.
1 förra fallet är beskattningsföremålet tillgängligt och uppenbart
för hvar och en, men den behållna inkomsten, huru skall man få reda
på den? I fråga om industri-idkarne skulle eu taxeringsmyndighet nästan
uteslutande blifva beroende af deras bokföringssätt; och beträffande den
icke bokförande skogsegaren torde, såsom jemväl kammarrätten i sitt underdåniga
utlåtande af den 22 september 1882 anmärkt, de fall, då beskattning af
inkomst genom försäljning skulle komma i fråga, blifva ganska sällsynta.
Inkomsten blir ju icke behållen förr än köpeskilling, räntor och omkostnader
blifvit till fullo ersatte; men huru skall det för någon taxeringsmyndighet
blifva möjligt att bestämma tidpunkten härför? Äfven om
taxeringsmyndigheterna för hvarje skogsegare under loppet af flere år förde
ett detaljeradt bokhålleri, skulle näppeligen visshet härom kunna örnås;
hvartill kommer, att stadgandena om det bevillningsfria afdraget skulle än
ytterligare förminska de fall, dä inkomstbevillning verkligen komme
att utgå.

Någon fast princip för beräkningen af inkomst från skogar eller skogshemman,
som bekommits i arf, torde jemväl vara svår att bestämma.

All fastighetsbevillning hvilar på grundsatsen om en presumerad inkomst;
och till afvikelse härifrån beträffande skogen blott derföre, att det
kan dröja en tid innan inkomsten inflyter, torde icke finnas tillräckligt skäl.

Frågas nu huruvida eldigt mitt förslag en sågverksegare är berättigad
att njuta afdrag för värdet af träd, som från egna eller arrenderade skogar
afverkats, så blir svaret, att till ett dylikt afdrag är han i allmänhet
berättigad, enär berörda värde måste anses vara att hänföra till sådan
afkastning af fast egendom, som blifvit genom fastighetsbevillning taxerad;
men häraf följer likväl icke ovilkorligen, att, sedan köpeskillingen och öfrige
omkostnader för fastigheten eller skogen blifvit till fullo ersatta, den derefter
af fastigheten eller skogen till äfventyrs uppkommande vinst icke
bör i den beskattningsbara inkomsten inräknas. Ett sådant inräknande
lärer öfverallt hafva egt rum innan Kongl. Maj:ts bekanta resolution af
den 3 december 1886 angående Korsnäs sågverksaktiebolags beskattning

95

meddelades; och jag tror mig veta, att äfven nu flertalet af sågverksegare
sedan »skogarrie blifvit amorterade» bokföra den af dem uppkommande
vinst såsom en behållen inkomst och betrakta den såsom beskattningsbar.
Följaktligen införes icke något nytt, utan sker blott ett kompletterande,
derest särskildt föreskrifves, att vid beräkning af inkomst utaf
arbete afdrag icke må ske för vinst, som vid trävaruexport, sågverksrörelse
eller annan förädlingsrörelse uppstått genom användande af virke
från eget eller med afverkningsrätt innehafdt skogsområde — en föreskrift,
hvilken torde vara desto mera. berättigad, som skogen i sågverk segarens
hand mindre är att betrakta såsom en sjelfständig possession, än såsom en
integrerande del af förädlingsrörelsen.

Vid pröfningen af förevarande fråga har jag slutligen ansett mig icke
böra lemna utan allt afseende den omständigheten, att det förslag om skogens
beskattande genom inkomstbevillning, som år 1883 förelädes riksdagen,
var afstyi''kt af kammarrätten, endast i betydligt modifierad form
tillstyrktes af bevillningsutskottet och alldeles afslogs af riksdagen, hvarföre
ett nytt förslag i enahanda riktning synts mig hafva föga utsigt till
framgång.

De ändringar i bevillningsstadgan, hvilka föranledas af mitt förslag,
blifva synnerligen få och torde icke behöfva någon särskild motivering
utöfver hvad redan anförts. Beträffande förslaget, att i 2 § af instruktionen
för taxeringsmyndigheterna ordet »dylik» skall utgå, åberopas dock
hvad professor Davidson i sin förut omförmälda skrift andrager i fråga om
det stadgande, hvari nämnda ord förekommer, nemligen stadgandet, att,
om under tiden mellan tvänne på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
fast egendoms värde genom inträffad eldsvåda, vattenflöde eller
af annan dylik anledning märkligen förminskats i förhållande till dess uppskattade
värde, detta värde bör jemkas efter de förändringar, egendomen
undergått. Professor Davidson säger härom följande:

»Med hänsyn till det tredje af ofvan anförda fåll, då ny taxering mellan
de ordinarie taxeringarne får ega rum, är det ej rätt klart hvad som får
inbegripas uti tillägget »annan dylik anledning». Dock torde detta uttryck
böra tolkas så, att det afser äfven hvarje annan förändring af en fastighets
värde, som har sin grund uti någon fysisk förändring af fastigheten. Är
denna tolkning den rätta, skulle ock t. ex. rifning af byggnad och afverkning
af skog, hvarigenom egendoms värde märkligen minskas, böra föranleda
sänkning af taxeringsvärdet. Och detsamma torde i så fall böra gälla
om den minskning i fastighetsvärde, som förorsakas genom expropriation.»

96

Enligt denna åsigt kan således redan nu afverkning af skog, hvarigenom
egendoms värde märkligen minskas, föranleda sänkning af taxeringsvärdet;
och endast ett förtydligande skulle ega rum genom den af mig
föreslagna redaktionsförändring.

Mitt förslag innefattar följande ändringar:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Bevillningsförordningen.

§ 2.

Bevillning för fast — — — Bevillning för fast — — —

— — — — egendom afsöndrad. — — — — egendom afsöndrad.

År icke skogsområde i sin helhet,
utan blott afverkningsrätt derå åt
annan öfverldten, och har inteckning
till säkerhet derför meddelats, erlägges
bevillningen för skogsområdet af såväl
områdets egare, som innehafvaren
af afverkningsrätten, efter den
fördelning dem emellan, som här
nedan säges.

§ 5.

Vid uppskattning af fast egendom
skola särskilda värden, slutande å
fulla hundratal kronor, utsättas:

a) å jordbruksfastighet:
för hvarje hemman och jordlägenhet
eller, om hemmanet eller lägenheten
består af två eller flere brukningsdelar
eller afsöndring af jord derifrån
egt rum, för hvarje sådan brukningsdel
eller jordafsöndring; samt
för skogsområde, som omförmäles
i § 2. a);

Vid uppskattning af — — —

— — brukningsdel eller jordaf söndring,

särskildt för inrösningsoch
särskildt för afrösningsjord; samt

för skogsområde, som omförmäles i
§ 2; skolande i det fall, som om -

97

b) å annan — — frälseränta.

. i i< - • ■ • • m i • I: •'' 1• ■ "

§

Mom. 1. — — — — —

Mom. 2. — — — — —

Mom. 3. Vid beräkning af inkomst
utaf kapital och arbete må

afdrag icke ske:

Mom. 4. — — — — —

§

Före den 15 Mars nedannämnda
år skola följande officiella uppgifter
meddelas, nemligen:

l:o det år, då — — — —

2:o hvarje år:

a) af styrelse — — — —

namnes i sista punkten af denne senare
,§, värde åsättas särskildt den
ståndskog, hvartill afverkningsrätt är
öfverlåten, och särskildt skogsområdet
i öfrigt; hvarefter dessa värden läggas
till grund för den i samma lagrum
föreskrifna fördelning.

b) å annan — — frälseränta.

10.

Mom. 1. — — — — —

Mom. 2. — — — — —

Mom. 3. Vid — — icke ske:

e) för vinst, som vid trävaruexport,
sågverksrörelse eller annan förädlingsrörelse
uppstått genom användande
af virke från eget eller med
afverkningsrätt innehafdt skogsområde.

Mom. 4. — — — — —

14.

Före den — — nemligen:

l:o det år, då — — — —

2:o hvarje år:

a) af hvar och en stadsdomstol
samt domare på landet:

uppgift å dem, som till säkerhet
för betingade skogsafverkningsrättig -

98

V b) af statsdepartement — — —

c) af öfverståthållare-embetet -—
— — — förhållanden.

heter sökt eller erhållit inteckning
under loppet af nästföregående år,
äfvensom å köpeskilling ar ne och de
årliga afgälderna så vidt dessa af
inteckningshandlingarne framgå:

b) af styrelse — — — —

c) af statsdepartement — — —

d) af öfverståthållare-embetet —
— — förhållanden.

Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

§

Värdet af fast egendom föreslås
och bestämmes med ledning af:

l:o jordbruksegendom — — —
egendomen; börande härvid jemväl
behörigt afseende fästas vid egendomens
läge, jordens och skogens beskaffenhet
samt — — — be räknadt

efter 5 procent.

§

Allmän uppskattning — — —
eller genom inträffad eldsvåda, vattenflöde
eller af annan dylik anledning
märkligen förminskats — —
— kolumn i taxeringslängden.

§

Vid beräkning af — — — —

— kommunikationsmedlen bereda.

1.

?i-»-- !. ; t*f: .■ -m- ..

Värdet af — — egendomens

läge, jordens och sandskogens beskaffenhet
samt — — — be räknadt

efter 5 procent.

2.

Allmän uppskattning — — —
eller genom. inträffad eldsvåda, vattenflöde
eller af annan anledning
märkligen förminskats — — —

kolumn i taxeringslängden.

4.

Vid beräkning af — — — —

— bereda; och må vinst, som omförmäles
i § 10 mom. 3 litt. e. i bevillningsförordning
en, icke anses hafva
inträdt förr än vederbörligt afdrag
skett för köpeskilling, utskyld er och
öfriga omkostnader.

001

Formulär N:o 1. (Enligt reservationen).

■fV

•ifV V Xki )

Taxeringslängd

öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges
i N. N. socken, N. N. härad och N. N. län

för år 18 . . .

Betänkande ang. Bevillningsförordn.

14

100

Den skattskyldige.

Egendomen.

O

sa-

ns

c

o

P?

ce

o

p

B

3

Mantal.

Officiella uppgifter
om

Af bevillningsberedningen
föreslaget värde

sednaste köpeskilling.

tr

V)

o

S?

ce

Pr*

ce

<

p:

G-

gällande brandför-

säkringsvärde.

å jordbruksfastighet

å

annan

fastig-

het.

för inrösnings-jord. _

för afrösnings-jord.

Snmma värde.

i

2

50,000

50,000

-

40,000

10,000

50,000

—

_

_

_

15,000

—

—

__

18,000

i

7,

6,000

5,000

—

4,000

2,000

6,000

—

—

—

—

. —

40,000

—

—

—

50,000

2

V,

5,000

—

—

—

5,000

5,000

—

—

—

H ? ] )

—

—

> i _

i ’ LsJ

2,600

1

7„

20,000

18,000

) ( ) f

16,000

2,000

18,000

—

3

1 /

/ 4

—

6,000

6,00)0

1,000

7,000

—

_

_

_

5,000

—

_

—

5,000

_

—

—

—

—

—

*

—

6,000

—

—

—

—

—

—

—

—

2,000

—

—

—

—

-

—

—

—

1,000

2

Va

9,000

-

—

3,500

500

4,000

-

6

—

—

—

—

1,000

—

1,000

—

2

V.

18,000

18,000

—

16,000

2,000

18,000

—

1

V,

—

—

—

8,500

1,500

10,000

—

3

1

23,000

—

—

15,000

3,000

18,000

—

—

3,000

—

—

—

3,000

3,000

—

ärl. afgäld

—

—

500

—

—

—

2,000

2,000

—

—

—

-

—

10,00C

10,000

. —

—

—

—

5,000

—

—

—

1,000

—

—

—

'' 500

—

—

500

a

—

1,000

6,000

—

—

-

7,000

a

_

500

—

4,000

—

4,500

n

10,000

—

10,000

1,000

—

1.00C

a

1

|

111,000

42,000 153,001

107,600

Brukspatron J. E. Bergström.

Råbelöf, frälsesiiteri.,

D:o mjölqvarn,
stenar.....

Svanå, skatte...................

D:o stångjernsbruk.......

D:o 10 års afverkningsrätt
å 100 tid skog

130 kr. 25 öre .

Hemmansegaren Nils Larsson...

| Hemmansegaren Sven Persson..

Länsmannen A. Blomberg........

Hemmansegaren E. Apderssou...
Ekmans snickerifabr., Stockholm

D:o

D:o

0 T

frälse.......

oljeslageri.

D:o bränvinsbränneri.
D:o tegelbruk..........

Svanå, skatte...............

j Sala kakelfabrik..
Venamo härad....

i Hofstena socken.,
i L. N. Cronvall...

Nyängen, utjord.

Röksta, skatte____

Sanda, boställe...
Svanå, skatte.....

Handlanden J. Grönqvist
Slagtaren P. Andersson..

D:o afverkningsrätt
3,000 träd____

D:o 4 års afverkning

å 50 tid........

Skogsbergs allmänning.

Folkskolebygnad.........

Åby stenkärlsfabrik.....

Asunda stationssamhälle.

Lrden N:o 1, afsöndrad
Röksta N:o 2..........

till

Äsunda jernvägsbolag-----------

Hemmansegaren Nils Larsson—

Sanda N:o 5.
Hotellbyggnad..

Röksta N:o 3.

Summa

Förrättningsstället N. N. den........ Maj 18..

Bevillningsbe redningen

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

Anmärkningar:

l:o. Den • skattskyldiges namn samt^egendomens namn, nummer och mantal skola vara af Häradsskrifvaren införda, da
2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändringar,
det verkliga taxeringsvärdet.

101

Af taxeringsnämnden upp-skattadt värde

Uträknad bevill-ning.

>-*»

å jordbruksfastighet

P

M

^ 3

p- o?
03 H

Cl O:
©:

P 13

&*3:

-t

O:

"3 =

för inrösnings-

jord.

för afrösnings-

jord.

Summa värde.

&

annan

fastig-

het.

o p
STcra
3

o 3.

D

CL

n

p

CD

f9

O*

>-i

8

7?

-S

O

P

O

-!

>1

ci-

cr

■->

g-

a>

era''

p-

m

3

o5

H-1

S

tt

-t

o

3

O

P

3

P

P

3

P1

era’

er

fn

Summa.

eu 5.

« b

ss s

p- 2’

fn 3

P P

P-

fn

P

S- 3
o era
>r 2
o g.

r5 B
p

Q-

fn

3

00

Bevillningsberedningens anteckningar.

40,000

10,000

50,000

_

—

15

—

—

55,000

15

(Beredningens ordf. ansåg värdet å afrösningsjorden böra
\ föreslås till 15,000 kronor.

—

—

—

18,000

_

—

—

9

_

—

—

—

4,000

2,000

6,000

—

1

80

—

—

—

—

-

—

—

50,000

—

—

25

—

—

—

—

5,000

5,000

-

—

1

50

—

-

—

—

—

_

_

2,600

_

_

_

1

30

53

60

17,000

2,000

19,000

—

4

5

70

—

—

—

—

—

—

fMed afseende å hemmanets beskaffenhet och vid jemfö-\ relse med Röksta N:o 2 ansågs köpeskillingen för hög.

6,000

1,000

7,000

—

—

2

10

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4,000

5

—

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

8,000

2,000

1,000

6

-

—

4

—

—

—

7,000

16

—

_

—

_

—

—

50

—

—

—

_

3,500

500

4,000

—

—

1

20

—

—

—

—

—

—

(Köpeskillingen omfattar jemväl ståndskogen, upplåten se-\ dermera på afverkningsrätt till J. E. Bergström. Se ofvan.

1,000

—

1,000

—

—

—

30

—

—

16

80

_

_

17,000

2,000

19,000

—

7

5

70

—

—

5

70

—

—

8,500

1,500

10,000

—

—

3

—

—

—

3

—

—

—

15,000

3,000

18,000

—

—

5

40

—

—

5

40

—

—

Efter köpet äro nästföljande två afverkningsrätter upplåtna.

—

3,000

3,000

—

—

—

90

—

—

—

90

—

—

—

2,000

2,000

—

—

—

60

—

—

—

60

—

—

—

10,000

10,000

—

—

3

—

—

—

3

—

—

—

—

-

—

1,000

—

-

—

—

50

—

50

—

—

fHär är endast upptagen den del af fastigheten, som är
\ uthyrd. Arliga hyresbeloppet 50 kronor.

—

—

—

500

—

—

—

—

25

“j

25

—

—

—

—

—

7,000

—

3

50

3

50

—

—

Köpet afsåg endast den obebygda tomten.

—

—

—

4,500

—

—

2

25

2

25

—

—

Köpet afsåg endast den obebygda tomten.

—

--

—

12,000

8

6

6

-

—

—

1,000

—

1,000

—

—

30

—

—

—

—

113,000

42,000|

155,000

110,600

46

50

55

30

101

80|

Förrättningsstället N. N. den......... 18...

N. N. N. N.

Häradsskrifvare. Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar
N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

längden till bevillningsberedningens ordförande aflemnas.

som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje fastighet innehåller tillförlitlig uppgift å

Den skattskyldige.	Nummer å uppgift eller annan bilaga.	Egendomen.	Jordeboksnummer.	Mantal.	Officiella uppgifter om	Af bevillningsberedningen föreslaget värde
sednaste köpe- skilling.	er ''c o fB sr aa < so: •i Oj fB	gällande brand- försäkrings- värde.	å jordbruksfastighet %	å annan fastig-het.
för in-rösnings- jord.	för af-rösnings-jord.	summa värde.
Brukspatron J. E. Bergström	i	Råbelöf frälse säteri..........	i	2	50,000	50,000		45,000	5,000	50,000
		D:o mjölqvarn, 3 par
f		stenar.........................	—	—	—	—	15,000	—	—	—	18,000
		Svanå skatte....................	i	i	6,000	5,000	—	4,000	1,000	5,000	__
		D:o stångjernsbruk..........	—		—	—	40,000	—	—	—	50,000
		Frälseränta af i mtl Nyfors,
		enligt sistlidet års marke-
		gaHg 130 kr. 25 öre.....	—	—		—	—	—	—	—	2,600
Hemmansegaren Nils Lars-	2	Röksta skatte...................	i	1	20,000	18,000	_	16,000	2,000	18,000	_
son		D:o frälse...................	3	i	—	6,000	•-	6,000	1,000	7,000	—
		D:o oljeslageri..............	—		—	—	5,000	—	—	—	5,000
		D:o såg med 2 ramar....	—	—	—	—	—	—	—	—	6,000
		D:o bränvinsbränneri-
		byggnader ..........	—	—	—	—	—	—	—	—	2,000
		D:o tegelbruk...............	—	—	—	—	—	—	—	—	1,000
		Nyängen, utjord...............	6		—		—	1,000	—	1,000	—
Hemmansegaren Sven Pers-	—	Röksta skatte...................	2	i	18,000	18,000	—	16,000	2,000	18,000	—
son
Röksta sågverksbolag_________	—	Röksta skatte................	4	i	—	—	—	20,000	3,000	23,000	_
		Röksta ångsåg..................	—	—	—	—	50,000	—	—	—	50,000
Länsmannen A. Blomberg..	3	Sanda boställe..................	1	i	—	—	—	8,500	1,500	10,000	—
Venamo härad.................	—	Skogsbergs allmänning.......	—	—	—	—	~	—	4,500	4,500	—
Gäddviks ångsågs aktiebolag		Svanå skatte...............	2	i	—	—	—	4,000	1,000	6,000	—
i N. socken
Hofstena socken...............	—	Eolkskolebyggnad..............	—	—	—	—	5,000	—	—	—	1,000
L. N. Cronvall................	—	Aby stenkärlsfabriks bygg-
		nåder..........................	—	—	—	—	500	_	—	—	500
Asunda stationssamhälle.
Handlanden J. Grönqvist...	—	Gården N:o 1, afsöndrad från
		Röksta N:o 2................		—	1,000		6,000	—	—	—	7,000
\| Slagtaren P. Andersson____	—	Gården N:o 2, afsöndrad från
i		Sanda N:o 5.................		—	500		4,000	—	—		4,500
lo. Asunda jernvägsbolag......	_						10,000	—			10,000
Hemmansegaren Nils Lars-	_	2 tid åkerjord, afsöndrad från
son		Röksta N:o 3................		—	—	—		1,000	_	1,000	—
		Summa						121,500	21,000	142,500	157,600

Af taxeringsnämnden skattadt värde	upp-		Uträknad bevillning	i> •-+3 P! p ''js	CSJ» ►B
å jordbruksfastighet	å annan	>0 g o 2. o o o s	a? 3 3. 8a	O:	=r ►—i ” 8 p	"o? f	cn c	2" O: M Hl P B O- 2. n b < oo	-= 81 s g; °°	Bevillningsberedningens anteckningar.
Ot <-+>	■ S{ a»	00	fasti g-	— p: ‘ 3	CL, er	FT ^ p H a O O: p	5 B		p: b 2 P: «B	ä P: • 3
O P "t cL 5’ — • CT5 P	o s i-T 3- Ö £S ■ ''S r	B • P	het.	B — 9 P 00	H 2 O 03 ® B IT- o Oi ® r* 3 1	P 2 o *5	m5 g. <Ä‘ i			B B Cl, 9 B	Cl. 9 a 00
45,000	5,000	50,000	—	—	15	—	—	—	—	—	55,000	15	1 Beredningens ordförande ansåg värdet å afrösnings-\ jorden böra föreslås till 10,000 kronor.
4,000	1,000	5,000	18,000	—	1	50	9	—	—	—	—	—	(Köpeskillingen oinfattar äfven ståndskog utöfver
—	—	—	—	—	—			\ husbehofvet till beriiknadt värde af 1,000 kronor.
			50,000				25
_	_	_	2,600	_	_	_	i	30	51	80	—	—	(Med afseende å hemmanets beskaffenhet och vid

17,000	2,000	19,000	—	4	5	70	—	—	—	—	—	—	< jemförelse med Röksta N:o 2 ansågs köpeskil-
6,000	1,000	7,000	—	—	2	10	—	—	—	—	—	—	1 lingen för hög.
_	—	—	4,000	5	—	—	2	—	—	—	—	—
—	—	—	8,000	6	—	—	4	—	—	—	7,000	16
_	_	_	2,000	—	_	—	1	—	—	—	—	—
—	—	—	1,000	—	—	—	—	50	—	—	—	—
1,000	—	1,000	—	—	—	30	—	—	15	60	—	—
17,000	2,000	19,000	—	7	5	70	—	—	5	70	—	—
20,000	3,000	23,000	_	_	6	90	_	_	_	_	_	_
—	—	50,000	—	—	—	25	—	31	90	—	—
8,500	1,500	10,000	—	—	3	—	—	—	3	—	—	—
—	4,500	4,500	—	—	1	35	—	—	1	35	—	—	900 tid ä 5 kr. pr tid.
4,000	1,000	5,000	1,000	—	1	50	—	50	1	50 50		—	(Här är endast upptagen den del af fastigheten,
										\ som är uthyrd. Ärliga hyresbeloppet 50kronor.
—	—	—	500	—	—	—	—	25	—	25	—	—
—	—	—	7,000	—	—	—	3	50	3	50	—	—	Köpet afsåg endast den obebygda tomten.
—	—	—	4,500	—	—	—	2	25	2	25	—	—	Köpet afsåg endast den obebygda tomten.
—	—	—	12,000	8	—	—	6	-	6	—	—	—
1,000	—	1,000	—	—	—	30	—	—	—	30	—	—
123,500121,000\| 144,500	160,6001	43	35	80	30	123	65	1

Den skattskyldige.	1 Nummer å uppgift eller annan bilaga.	Egendomens beskaffenhet samt stadsjordens rymd.	Qvarter.	I Hus- eller gårdsnummer.	Officiella uppgifter om	Af bevillningsberedningen föreslaget värde
1 sednaste köpeskilling.	er o er CD 5*r 00 C»: i-l P-> ra	gällande brandför-säkringsvärde.	å jordbruksfastighet	å annan fastig- het.
för inrösnings-jord.	för afrösnings-jord.	Summa värde.
Grosshandlaren J. Lönn.	50	Huset vid Salttorget.............	Lejonet	7	1	\|	40,000				45,000
					\ 45,000	-
		tomten..........................	—	1	1	1	—	—	—	—	1,000
		Magasinet vid hamnen..........	Sjöbodarne	6	—	—	—	—	—	—	4,000
		Stadsj ord, 3 har åker...........	—	—	—	—	—	3,000	—	3,000	—
		Marielund, landeri...............	—	—	—	—	—	3,000	1,000	4,000	—
		d:o lustbygnader........	—	—	—	—	—	—	—	—	3,000
Staden ......................	52	Tullhusbygnaden vid Tullgatan	Sjöbodarne	9	—	—	55,000	—	-	—	27,500
		tomten...........................	—	—	—	—	•-	—	—	—	2,500
Fabriksbolaget Billing &	53	Iluset vid Drottninggatan......	Hästen	11	1	1	25,000	_	_	—	30,000
C:o					\ 30,000	-
		tomten..........................	—	—	1	1	—		—	—	500
		Fabribsbygnad vid Tullgatan...	Sjöbodarne	11	1	1	60,000	—	—	—	60,000
					) 50,000	-
		tomten...........................	—	—	1	1	—	—	—	—	8,000
		Beteshage å utmarken...........	-	—	—	—	—	—	600	600	—
Snickaren P. Eklöf .....	—	Tomten vid Tullportsgatan.....	Vägvisaren	8	—	—	—	—	—	—	—
		Summa	—	—	—	—	—1 6,000 1,600	7,600	181,500

Af taxeringsnämnden uppskattadt värde	§ i taxeringsnämndens protokoll.	Uträknad bevill-ning	> g, 3: 3 g" h'' £■8 3 g. n P	§ i pröfningsnämndens . protokoll.	Bevillningsberedningens anteckningar.
å jordbruksfastighet	å annan fastig- het.	för jordbruksfastighet k 8 öre för lOOkronor.	för annan fastighet k 5 öre för 100 kronor.	Summa.
för inrösnings- jord.	O? . p o 2 O: Cj Co • p^ p* to ■ i	Summa värde.
—	—	—	45,000	—	-	-	22	50	—	-	—	—
—	—	—	4,000	—	—	—	2		—	—	—	—
3,000	—	3,000	—	—	—	90	—	—	—	—	—	—
3,000	1,000	4,000	—	—	i	20	—	-	-	—	—	—
—	—	—	3,000	—	—	—	1	50	28	60	—	—
							19						!Häroär endast upptagen den del af fastigheten, som är uthyrd.
													\ Ärliga hyresbeloppet 1,500 kronor.
—	—	—	2,500	—	—	—	i	25	15	_	—	—
_	_	%	35,000	1 f	_	—	17	50	_	—	30,000	25
			1,000	4				50					(Beredningens ordförande ansåg värdet å tomten böra föreslås
			J [								\ till 1,000 kronor.
—	—	-	60,000	—	—	—	30	—	—	-	—	—
—	—	—	10,000	5	-	—	6	—	—		—	—
—	600	600	—		—	18	—	—	53	18	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	Tomtens värde kan ej skattas högre än till 75 kronor.
6,OOo\| 1,600	7,600	189,000	—	2	28	94	5096\|78	-1 -	1

		■ ^ p	a	Af taxeringsnämnden uppskattadt värde	Uträknad bevillning
Den skattskyldige.	Egendomen.	s 3 n *	to p E-	å jord-bruks-fastighet.	å annan fastighet.	å jord-bruks-fastighet.	å annan fastighet.
N. N. Brukspatronen J. E. Bergström..	socken. Råbelöf frälsesäteri..................	l	2	50,000		15	_	_
Heminansegaren Nils Larsson —	Röksta såg...,........................	—	—	—	8,000	—	—	4	—
Summa	—	—	50,000	8,000	15	—	4	—
Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning utgör alltså..........	—	—	5,000	—	1	50	—	—
» » > »	minskning » »	—	. tk	—	1,000	—	—	—	50
	Kronor	_	—	55,000	7,000	16	50	9 u	50

Af pröfningsnämnden uppskattadt värde	§ i pröf- ningsnämndens protokoll.	Uträknad bevillning	Anteckningar.
å jord-bruks-fastighet.	å annan fastighet.	å jord-bruks-fastighet.	å annan fastighet.
55,000		15	16	50			Annot. i taxeringslängden sid.....
—	7,000	16	—	—	3	50	D:o > d:o sid.....
55,000	7,000	—	16	50	3	50

Egare.	Innehafvare.	Egendomen.	Nummer.	Mantal.	Af bevillningsberedninge föreslaget värde å fastighet, tillhörig staten.	å fastighet tillhörig kommuner, menigheter a m- fl-
jordbruksfastighet	annan fastig- het.
för inrös-ningsjord.	för afrös-ningsjord.	Summa värde.
Staten.........................	Arrendatorn A. Carlsson...	Vellnora kungsgård.........	i	3	45,000	5,000	50,000	—	—
		D:o qvarn, 4 par stenar...	—	—	—	—	—	20,000	—
	Ultuna landtbruksinstitut..	Ultuna kungsgård..........	i	6	190,000	10,000	200,000	—	—
	Arrendatorn J. Pettersson..	Mora hofstalläng...........	i	—	10,000	—	10,000	—	—
	D:o E. Andersson.	Berga indr. mil. bost.......	2	2	20,000	2,000	22,000	—	—
	K. Domänstyrelsen........	D:o d:o ......	—	—	—	5,000	5,000	—	—
	'' o rT3 O P	D:o kronopark..........	5	-	—	60,000	60,000	—	—
Hofstena socken.............		Kyrka........................	—	—	—	—		—	30,000
		Folkskolebygnad............	—	—	—	—	—	—	4,000
		Sockenstuga.................	—	—	—	—	—	-	6,000
Metodistsamfundet..........		Kyrka........................	—	—	—	—	—	—	5,000
									10,000
N. N. regementes officers-		Bygnad å mötesplatsen
corps.......................		Slättmon..................	—	—	—	—	—	—	8,000
		Summa	—	—	265,000	82,000	347,000 20,000\| 63,000

Af taxeringsnämnden uppskattadt värde	sr X	Af pröfningsnämnden ändrade värden	2» O:
å fastighet, tillhörig staten.	P7* O P° 3 M, 3 g C 2-3 ac	5* OCJ OD 0 P* s	å fastighet, tillhörig staten.	?? O po 3 M» p » c ?»-ö OQ*	p. D CK3 rr. P g* B	Bevillningsberedningens anteckningar.
jordbruksfastighet		het, tillhörig er, menigheter m. fl.	Oj (t P	jord-		het, tillhörig er, menigheter m. fl.	CLi « P
för inrös- ningsjord.	för afrös- ningsjord.	Summa värde.	fastig- het.	►0 O o X* o	bruks- fastig- het.	fastig- het.	►0 o $ *0
55,000	5,000	60,000	—		7	55,000	—	—	10
—	—	—	20,000	—	—	—	—	-	—
190,000	10,000	200,000	—	—	—	—	—	—	—
10,000	—	10,000	—	—	—	—	—	—	—
20,000	2,000	22,000	—	_	—	—	—	—	—
—	5,000	5,000	—	—	—	—	—	—	—
—	60,000	60,000	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	30,000	—	—	—	—	—	(Hela värdet utgör 5,000 kronor. För 1,000 kronor
				4,000						\ erlägges bevillning.
—	—	—	—	6,000	—	—	—	—	—
—	—	—	—	5,000	—	—	—	—	—
	—	—	—	10,000	—	—	—	12,000	11
—	—	—	—	8,000	_	—	—	—	—
275,000\|82,000	357,000	20,000	63,000	—	—	—	—	—

275,000	82,000	357,000120,000	63,0001
—	—	— —	2,000
5,000	—	5,000 -	—\|

-25 0 g	Af b e v i 11 n i n g s b e r e d n i n g e n
s CO Hi po	uppskattad inkomst	medgifvet afdrag enligt § 11 i bevillningsförordningen.	föreslagen beskattningsbar inkomst.
hus, hemman eller lägenhet.	af kapital.	af allmän tjenst eller pension.	af enskild tjenst eller pension.	af rörelse eller yrke eller eljest.	Summa.
i	1,000		_	10,000	11,000		11,000
—	—	—	700	—	700	450	250
—	—	-	600	—	600	450	150
i	—		—	1,900	1,900	—	1,900
2	—		—	N 700	700	300	400
4	—	—	—	12,000	12,000	—	12,000
1	—	1,100	—	400	1,500	—	1,500
. —	—	—	—	1,500	1,500	—	1,500
. —	—	—	—	5,000	5,000	—	5,000
k —	—	—	—	400	400	—	400
—	—	—	—	700	700	600	100
_	—	—	—	4,000	4,000	—	4,000
—	—	—	—	800	800	1	( 629
—	—		—	400	400	\ 300	] 314
- —	—		—	200	200	I	1 157
_	_		_	1,000	1,000	450	550
—	—		—	500	500	450	50
—	—	1,50C	—	300	1,800	—	1,800
—	—		—	2,000	2,000	—	2,000
.. 7	—		—	8,000	8,000	—	8,000
	7,500		—		7,500	—	7,500
.. 4	—	3,00C	—	2,00C	5,000	—	5,000
»	—		—	500	500	450	50
>	—	1,00(	200		1,200	300	900
»	—	3,50(	1,000		4,500		4,500
	_		—	5,000	5,000		5,000
)	—			20,(XX	20,000		20,000
ia —	8,500	10,10<	2,500	77,3CX)\| 98,400	3,75C	\| 94,650

	Af	taxering	snämnden		ost			tf: B >-+;
							r*-			3.*d
uppskattad inkomst	3 “s. <	tf B tf	M CB 3 CK3			09 S; s'' * 2. O —CK	O: i-s 3 B 09
R. w tf _	SB <-*> SB - 3 1 §'' O n	SS >-♦» cb a oo •B g s = tf _ e*.	tf «-< — CD >5 g" JL»	C/5 C B 5	£2 CB Ii °:cre ® (B o- s	?en beskattnii inkomst.	B tf: 3 B CL. CB B ce <-l	Uträknad bevillning.	£ O- * »_ CB o* B SL fB B O » Qj bt* fe ►b g. 3 CB £ B B er 5* 2	B tf: 3 B CL. CB B oo ►3	Bevillningsberedningens anteckningar.
tf^	9 5 OD	B p ao	CB X'' tf ™ e-t- N	P	-•cpg O rt-	CK5 CD	o S-			°5 c sr»	© o" PT''
	SL	n	•-i		rc	SB -t	o				©
	CB	CB N	(b		M.

												D:o » kolfångst fr. Svanå skog 1,000 »
1,000	—	—	10,000	11,000	—	11,000	—	110	—	12,500	20	JD:o > Svanå stångjernsbruk. 7,000 »
—	700	—	700	450	250	—	2	50	—	—	Beredningens ordförande ansåg inkomsten af jernbruket böra beräknas till 8,000 kr.
		600		600	450	150	_	1	50	_	_
							D:o » » bränneri......... 500 >
—	—	—	1,900	1,900	—	1,900	—	19	—	—	—	D:o > > tegelbruk........ 400 » D:o > > virkesfångst från egen skog ............................ 200 »
												Oljeslageri har hittills under året ej drifvits.
—	—	—	700	700	300	400	—	4	—	—	—	(Inkomst af försåld skog. Eger fastighet \ taxerad till 18,000 kr.
												Ilnkomst af träförädling.......... 10,000kr.
—	—	—	12,000	12,000	—	12,000	—	120	—	—	—	< D:o » virkesfångst fr. egen 1 skog............................. 2,000 »
—	1,100	—	400	1,500	—	1,500	—	15	—	—	—	Innehar boställe taxeradt till 10,000 kr.
—	—	—	1,500	1,500	—	1,500	—	15	—	—	—	Skogsnfverkningsrörelse. I Virkesfångst från Svanå stockfångstskog { 2,000 kr.
—	—	—	5,000	5,000	—	5,000	—	50	—	—	—
									D:o > d:o hemman 3,000 »
			400	400		400						(Mantalsskrifven i N. kommun och således
									\ ej berättigad till befrielse.
—	—	—	700	700	650	50	9	—	50	—	—	(Har 6 barn. Hustrun har en längre tid 1 varit sjuklig.
—	—	—	4,000	4,000	—	4,000	—	40	—	—	—	(Inkomst genom utdelning och försäljning \ af virke.
—	—		1,000	1,000	1	\| 813	)	I 8	13	629	\|	(Inkomst af kungsgårdsarrendet...... 800 kr.
—	—	—	400	400	} 300	1 325	ko		25	314	1 2	•J l):o > qvarnarrendet ............ 400 »
—	—	—	200	200	1	I 162		1 1	62	157	i	[ D:o > handel med skogseffekter 200 *
—	—	—	1,000	1,000	450	550	—	5	50	—	—
—	—	—	500	500	450	50	—	—	50	—	—
—	1,500	—	300	1,800	—	1,800	—	18	—	—	—
—	—	—	2,000	2,000	—	2,000	—	20	—	—	—
—	—	—	10,000	10,000	—	10,000	n	100	—	9,000	22	(Har underlåtit aflemna enl. 18 § bev.-
7,500	—	_	—	7,500	—	7.500	—	75	—	9,000	23	< förordn. infordrad uppgift. Betalar i
	3,000	—	2,000	5,000	—	5,000	12	50	—	—	—	hyra 1,500 kr.
	1,000	200		1,200	300	900	9				j Lön såsom kamererare i N. N. verk 3,000 kr.
—	3,500	1,000	—	4,500	—	4,500	—	45	—	—	—	Sportler vid denna befattning..... 500 » \|Lön såsom ombudsman i N. N.
												1 bolag .............................. 1,000 >
—	—	—	5,000	5,000	—	5,000	—	50	—	—*	—	Inkomst af trävaruskeppning.
—	—	—	20,000	20,000	—	20,000	—	200	—	—	—
8,500\| 10,100; 2,500	79,00o\| 100,100	3,350	96,750	—	967	50	—	—

Nummer å uppgift eller annan bilaga.	Den s k a t t s k	y 1 d i g e s	Nummer å hus, hemman eller lägenhet.	A	f t a x e r	i n g s	n ä m	n d e	n	Uträknad bevillning.
namn och titel eller yrke.	bostad.	uppskattad inkomst	medgifvet afdrag enligt § 11 i bevillningsförordningen.	antagen beskattningsbar inkomst.
af kapital.	af allmän tjenst eller pension.	af enskild tjenst eller pension.	af rörelse eller yrke eller eljest.	Summa.
	N. N. socken.
i	Brukspatronen J. E. Berg-
		R&belöf.................	i	1,000	_	__	10,000	11,IKK)	_	11,000	110	_
	Arrendatoren A. Carlsson____	Vellnora kungsgård...			—	—	1,000	1,000	1	813	8	13
			_	_	.	•_	400	400	1 300	325	3	25
	i 1 [ M H *> MM)	ii1''. ! » 1 M »f	i)-.		! I ! i 1		sdo	200		162	1	62
2	Grosshandlaren J. Lönn......	Qvarteret lejonet......	7	—	—	—	10,000	10,000	—	10,000	100
	F. d. Grosshandlaren E. Berg	;h, A	1 >	7,500	ild	. -U;	i	7,500	• £4	7,500	75	—
		Summa	—	8,500	— -	—	21,600	30,100	300	29,800	298	—
	Den af pröfningsnämnden beslutade
	förhöjning utgör alltså______		—	2,000	—	—	—	—	—	—	—	—
	minskning » » ......	...........................	—	—	—	—	200	—	—	—	—	-
	och förhöjningen utöfver minskningen...............	—	—	—	-	—	1,800	—	1,800	18	—
		Säger kronor	—	10,500	—	—	21,400	31,900	300	31,600	316	—

A	pröfning uppskattad inkomst	snau	V •« medgifvet afdrag enligt § 11 a i bevillningsförordningen. a -—-	antagen beskattningsbar _ inkomst. o	H O: B1 g'' V. B 1 t n O OD ►tf O O V?	Uträknad bevillning.	Anteckningar.
af kapital.	af allmän tjenst eller pension.	af enskild tjenst eller pension.	af rörelse eller yrke eller eljest.	Summa.
1,500			11,000	12,500		12,500	20	125		Annot. i taxeringslängden sid.....
—	—	—	800	800	i	629	21	6	29	Inkomst af kungsgårdsarrendet. Annot i d:o sid.....
—	—	—	400	400	1 300	314	—	3	14	D:o af Vellnora qvarnarrende. D:o i d:o sid.____
—	—	—	200	200	1	157	—	1	57	D:o af handel med skogseffekter. D:o i d:o sid.....
—	—	—	9,000	9,000	—	9,000	22	90	-	Annot. i taxeringslängden sid.....
9,000	—	—	—	9,000	—	9,000	23	90	—	D:o i d:o sid. ... .
10,500	—	—	21,400	31,900	300	31,600	—	316	—

O sa- ns c o P? ce o p B 3	Mantal.	Officiella uppgifter om	Af bevillningsberedningen föreslaget värde
sednaste köpeskilling.	tr V) o S? ce Pr* ce < p: G-	gällande brandför- säkringsvärde.	å jordbruksfastighet	å annan fastig- het.
för inrösnings-jord. _	för afrösnings-jord.	Snmma värde.
i	2	50,000	50,000	-	40,000	10,000	50,000	—
	_	_	_	15,000	—	—	__	18,000
i	7,	6,000	5,000	—	4,000	2,000	6,000	—
—	—	—	. —	40,000	—	—	—	50,000
2	V,	5,000	—	—	—	5,000	5,000	—
	—	—	H ? ] )	—	—	> i _	i ’ LsJ	2,600
1	7„	20,000	18,000	) ( ) f	16,000	2,000	18,000	—
3	1 / / 4	—	6,000		6,00)0	1,000	7,000	—
	_	_	_	5,000	—	_	—	5,000
_	—	—	—	—	—	*	—	6,000
—	—	—	—	—	—	—	—	2,000
—	—	—	—	-	—	—	—	1,000
2	Va	9,000	-	—	3,500	500	4,000	-
6	—	—	—	—	1,000	—	1,000	—
2	V.	18,000	18,000	—	16,000	2,000	18,000	—
1	V,	—	—	—	8,500	1,500	10,000	—
3	1	23,000	—	—	15,000	3,000	18,000	—
	—	3,000	—	—	—	3,000	3,000	—
		ärl. afgäld
—	—	500	—	—	—	2,000	2,000
—	—	—	-		—	10,00C	10,000
. —	—	—	—	5,000	—	—	—	1,000
	—	—	—	'' 500	—	—		500
a	—	1,000		6,000	—	—	-	7,000
a	_	500	—	4,000	—			4,500
n				10,000	—			10,000
					1,000	—	1.00C
a		1		\|	111,000	42,000 153,001	107,600

Af taxeringsnämnden upp-skattadt värde		Uträknad bevill-ning.	>-*»
å jordbruksfastighet		P M ^ 3	p- o? 03 H	Cl O: ©:			P 13 &*3:	-t O: "3 =
för inrösnings- jord.	för afrösnings- jord.	Summa värde.	& annan fastig- het.	o p STcra 3 o 3. D CL n p CD	f9 O* >-i 8 7? -S O P O -!	>1 ci- cr ■-> g- a> era'' p- m	3 o5 H-1 S tt -t o 3 O	P 3 P P 3 P1 era’ er fn	Summa.	eu 5. « b ss s p- 2’ fn 3 P P P- fn P	S- 3 o era >r 2 o g. r5 B p Q- fn 3 00	Bevillningsberedningens anteckningar.
40,000	10,000	50,000	_	—	15		—			—	55,000	15	(Beredningens ordf. ansåg värdet å afrösningsjorden böra \ föreslås till 15,000 kronor.
—	—	—	18,000	_	—	—	9	_		—	—	—
4,000	2,000	6,000		—	1	80		—		—	—	—
-	—	—	50,000		—	—	25			—	—	—
—	5,000	5,000	-	—	1	50	—	-		—	—	—
	_	_	2,600	_	_	_	1	30	53	60
17,000	2,000	19,000	—	4	5	70	—	—	—	—	—	—	fMed afseende å hemmanets beskaffenhet och vid jemfö-\ relse med Röksta N:o 2 ansågs köpeskillingen för hög.
6,000	1,000	7,000	—	—	2	10	—	—	—	—	—	—
—	—	—	4,000	5	—	—	2	—	—	—	—	—
—	—	—	8,000 2,000 1,000	6	-	—	4	—	—	—	7,000	16
—	_	—	_	—	—		50	—	—	—	_
3,500	500	4,000	—	—	1	20	—	—	—	—	—	—	(Köpeskillingen omfattar jemväl ståndskogen, upplåten se-\ dermera på afverkningsrätt till J. E. Bergström. Se ofvan.
1,000	—	1,000	—	—	—	30	—	—	16	80	_	_
17,000	2,000	19,000	—	7	5	70	—	—	5	70	—	—
8,500	1,500	10,000	—	—	3	—	—	—	3	—	—	—
15,000	3,000	18,000	—	—	5	40	—	—	5	40	—	—	Efter köpet äro nästföljande två afverkningsrätter upplåtna.
—	3,000	3,000	—	—	—	90	—	—	—	90	—	—
—	2,000	2,000	—	—	—	60	—	—	—	60	—	—
—	10,000	10,000	—	—	3	—	—	—	3	—	—	—
—	-	—	1,000	—	-	—	—	50	—	50	—	—	fHär är endast upptagen den del af fastigheten, som är \ uthyrd. Arliga hyresbeloppet 50 kronor.
—	—	—	500	—	—	—	—	25	“j	25	—	—
—	—	—	7,000	—			3	50	3	50	—	—	Köpet afsåg endast den obebygda tomten.
—	—	—	4,500	—		—	2	25	2	25	—	—	Köpet afsåg endast den obebygda tomten.
—	--	—	12,000	8			6		6	-	—	—
1,000	—	1,000	—	—		30			—	—	—	—
113,000	42,000\|	155,000	110,600		46	50	55	30	101	80\|