Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1896.

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den IG januari 189G.

Ä„Kfongl Maj:t härmed nUi*

periodTlwrÄf*’" °m ******* för »ftoeglerings Med

åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 13 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning
ch under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kong]? Mai:!’
att, statsverkets inkomster för år 1897 upptagas sålunda: * ''

*) Se bil- tm statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.

Bill. till Kika,!. Prat. 1H06. l:a Somt. l:a Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt .........................................................................

Kyrkotionde ...................-...........-........................................

Kavalleriregementen as hästv akansspaninål....................---

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet

Trosspassevolansafgift.........................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter........................—...................

Soldatvakansafgift...............................................................

Båtsmansvakansafgift..........................................................

Arrendemedel.....................................................................

Mantalspenningar......................................................—-

Bötesmedel.....................................— ................ .......

Kontrollstämpelmedel...........................-.............................-

Fyr- och båkmedel....................................................-........

Telegrafmedel......................................................................

, Jernvägstrafikmedel.............................-....................-.........

Skogsmedel..........................................- -...........................

Extra uppbörd....................................................................

säger 20,655,000: —

kronor

1,905,000: —
250,000: —
270,000: —
51,000: —
19,000: —
254,000: —
56,000: —
200,000: —
2,300,000: —
665,000: —
250,000: —
25,000: —
1,400,000: —
1,410,000: —
8,500,000: —
3,000,000: —
100,000: —

Bevillningar:

Tullmedel....................-.......................................................

Postmedel....................... ..............................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel.......................................................................

Bränvinstillverkningsskatt.................................................

Hvithet ssockertillverkningsaf gift.....—.......-.............-........

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................

Tilläggsbevillning................................................................

kronor

säger 83,060,000: —__

summa kronor

37,000,000

8.580.000
800,000

5.300.000
14,500,000

7,000,000

5.200.000

4.680.000

103,715,000:

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande
månad: _

Transport kronor 103,715,000:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 103,715,000: —
att såsom tillgång vid förevarande statsreglering
inå beiäknas och användas öfverskott å statsregle ringarna

för föregående år.......................

och att för statsverkets behof må till utbetalning
vid den tid under år 1897, som af Riksdagen bestämmes,
af riksbankens vinst för år 1895 anvisas

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla
beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till................kronor 114,711,000: _

» 8,296,000: —

» 2,700,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kongl. hot- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för kongl. hofstaten......................................................... kronor 1,196,900: —

* » slottsstaten.............................. » 1931 no -

tillsammans kronor 1,320,000: —
Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,812,550
kronor vill Kong], Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda
statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 13 innevarande månad,
*) föreslå Riksdagen beträffande

*) Se biI till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Svea och Göta hofriitter med derunder lydande
justitiestater:

[1.] att minska anslaget till Göta hofrätt med
derunder lydande justitiestat, i nu gällande stat upptaget
till 514,313 kronor, med dels aflöningar till 2 hofrättsråd,
3 assessorer och 2 notarier, 35,900 kronor, dels ock
ett belopp af 1,500 kronor, hvarmed anslaget till amanuenser
och extra biträden skulle nedsättas, eller tillhopa
37,400 kronor, samt alltså i 1897 års riksstat uppföra
ifrågavarande anslag med 476,913 kronor;

[2.] att deremot höja anslaget till Svea hofrätt med
derunder lydande justitiestat, nu upptaget till 626,187
kronor, med dels nyssnämnda aflöningar till 2 hofrättsråd,
3 assessorer och 2 notarier 35,900 kronor, dels ock
aflöningar till 1 fiskal och 1 andre aktuarie enligt den
i statsrådsprotokollet intagna tilläggsstat 5,900 kronor
eller tillhopa 41,800 kronor, samt alltså i 1897 års riksstat
uppföra ifrågavarande anslag med 667,987 kronor;

samt att för åtnjutande af de i nyssnämnda tillläggsstat
upptagna löneförmåner stadga enahanda vilkor,
som äro föreskrifna för innehafvare af löner å 1876 års
aflöningsstat, med förklaring derjemte att skyldighet att
mot ersättning för flyttningskostnaden låta sig till annan
hofrätt förflyttas skall åligga, utöfver förut stadgadt antal
tjensteman i Svea hofrätt, ytterligare 1 fiskal och
andre aktuarien, hvadan hädanefter de 2 yngste fiskalerna
i hofrätten varda underkastade fiyttningsskyldighet.

Öfriga ordinarie anslag:

I dessa har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon förändring.

Om från den ofvan föreslagna ökningen i anslaget

till Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat............kronor

Transport kronor

41,800

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

dragés den likaledes föreslagna minskningen i anslaget
till Göta hofrätt Jmed derunder lydande justitiestat........ »

återstår såsom i de ordinarie anslagen föreslagen ökning kronor
Då andra hufvudtitelns ordinarie anslag nu utgöra »

41,800:

37,400

4,400

3,812,550

föreslås alltså de ordinarie anslagen att i 1897 års riksstat
utföras med ...................................................................kronor 3,816,950:

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under
andra hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt förutnämnda
protokoll öfver justitiedepartementsärenden
vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat
för år 1897 anvisa följande anslag:

[3.1 för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet.
............................................................................. kronor 25,000: —

[4.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande
och militäre ledamöter...................................................... »___3,250:

Summa kronor 28,250: —

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1896 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller
sålunda:

1896. 1897.

ordinarie anslag 3,812,550:— 3,816,950:— således ökning kronor 4,400: —
extra » 28,250:— 28,250: —

summa kronor 3,840,800:— 3,845,200:— således ökning kronor 4,400:—

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor, vill
Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden den 13 innevarande månad,*) föreslå,
att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas, att utgå emot
nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för

utrikes ärendena............................................... kronor 24,000: —

[2.] utrikesdepartementet........................... » 27,495: —

[3.] ministerstaten...................................... » 337,941: —

[4.] militärattachéer.................................... » 8,471: —

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter............................................................... » 45,893: —

443,800: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet....... kronor 7,618: —

[7.J konsulsstaten................... » 226,264: —

[8.] skrifmaterialier, expenser

och extra utgifter......................... » 15,476:— 249,358:_

eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna
bestridas af inflytande konsulat- och expeditions afgifter.

..................................................................... 89,358: — 160,000: —

summa kronor 603,800: —
Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... » 2,950: —

tillsammans kronor 606,750: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1806.

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 13 innevarande
månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —

Vid jemförelse med 1896 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen
under denna hufvudtitel vara oförändrade.

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
1896 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................. kronor 24,859,470: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar................................................................. >_693,400:

tillsammans kronor 25,552,870: —

vill Kongl. Magt i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 13 innevarande januari,*) föreslå
Riksdagen

*) Se bil. till statsverkspropositionen: "Fjerde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

och dragonregementena, kronprinsens husarregemente, Norrlands
dragonregemente, artilleriet, Första Svea, Första Göta, Vendes,
Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen, Gotlands,
Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser, fortifikationen, Svea,
Vendes, Göta och Norrlands trängbataljoner samt intendenturcorpsen
upprättade, i statsrådsprotokollet omförmäld a nya stater,
och

dels med bemyndigande för Kongl. Maj:t att så ändra gällande stater
för arméförvaltningen och för generalstaben, att deri uppföras,
i staten för arméförvaltningen till »skrifmaterialier och expenser,
ved in. m.» för embetsverket 12,555 kronor 60 öre samt i staten
för generalstaben till »expenser, renskrifning, tryckningskostnader
och ved m. m.» tillhopa 5,945 kronor,
besluta, att de ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln skola uppföras
på följande sätt och till nedan nämnda belopp:

Landtförsvarsdepartementet.

Ordinarie anslag:

Aflöning och expenser samt inqvarteringsoch
resekostnad:

[1.] Departementschefen................................

[2.] Departementet.........................................

[3.] Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för departementet, förslagsanslag........

[4.] Arméförvaltningen.................................

[5.] Generalitetsstaten....................................

[6.] Generalstaben.........................................

[7.] Artilleristaben.........................................

[8.] Kommendantsstaten ...............................

[9.] Aflöning och rekrytering in. m____________

[10.] Intendenturcorpsen.................................

[11.] ökad aflöning för de till tjensteåldern
äldste bataljonsläkarne, förslagsanslag

Transport

Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag. Ersättnin- gar.	Summa.
Kronor.	Kronor.	Kronor.
17,000		17,000
50,250	—	50,250
6,038	—	6,038
147,265	—	147,265
124,660	—	124,660
251,000	—	251,000
12,200	—	12,200
14,348	—	14.348
8,495,500	—	8,495,500
356,179	—	356,179
41,911	—	41,911
9,516,351	- 1	9,516,3511

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport

[12.] Stipendier för fältlä kar ecorpsen och veterinärstaten
..........................................

[13.] Inqvarteringskostnader, förslagsanslag
[14.] Inqvarteringens ordnande i Stockholm

Reservationsanslag..................................

[15.] Alderstillägg, förslagsanslag................

[16.] Reservbefälet, förslagsanslag högst.....

[17.] Ersättning åt vissa löntagare i följd af
arméns omorganisation, förslagsanslag

högst...................................................

[18.] Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.
............

[19.] | artilleri- och inge Resestipendier

till j niörofficerare_______

[20.] I militärläkare..........j

[21.] Durchmarschkostnader, reservationsanslag
.........................................................

Remontering och hästlega m. m.:

[22.] Remontering och skoning m. m. för
garnisonerade arméns hästar, reservationsanslag.
............................................

[23.] Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas
exercis......................

Skolor för officerare, underbefäl och
militärläkare:

[24.] Krigshögskolor, reservationsanslag........j

Transport I

Bill. till Rikad. Prof. WHO. Va Sami. ha Afd.

Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag. Ersättnin- gar.	Summa.
Kronor.	Kronor.	Kronor.
! 9,516,351	—	9,516,351
21,800	—	21,800
170,900	—	170,900
21,450		21,450
9,500	— 1	9,500
53,516	—	53,516
56,822	—	56,822
164,376	—	164,376
6,000	—	6,000
2,000	—	2,000
8,000	—	8,000
170,670	_	1 170,670
154,390	—	154,390
66,507		66,507
10,422,282	- 1	10,422,282

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18,96.

		Indelning
		och dermed
	Anvisning	jemförlig anvisning,
'' '' "" ;>,< ''	i kontant.	på förslag.	Summa.
		Ersättnin-
		gar.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	- 10,422,282	_	10,422,282
[25.] Ridskolan, reservationsanslag...............	30,000’	—	30,000
[26.] Skjutskolan för infanteriet och kaval-
leriet, reservationsanslag.......................	31,000	—	31,000
[27.] Artilleriskjutskolor, reservationsanslag.	22,200	—	22,200
[28.] Krigsskolan, reservationsanslag—........	76,729	—	76,729
[29.] Volontärskolor, förslagsanslag—.........	158,345	—	158,345
[30.] Militärläkares undervisning, reserva-
tionsanslag.....................................*........	8,500	—	8,500
Natur aunderhäll, sjukvård, öfningar
och materiel:
[31.] Garnisonssjukhusen i Stockholm och å
Karlsborg, reservationsanslag...........~~	77,287	—	77,287
[32.] Det icke garnisonerade infanteriets och
det indelta kavalleriets vapenöfningar,
reservationsanslag .........—....................	1,099,440	—	1,099,440
[33.] De värnpligtiges vapenöfningar, för-
slag s anslag.............................................	3,094,960	—	3,094,960
[34.] Arméns vapen, ammunition och skjut-
öfningar samt artilleriets öfningar och
materiel, reservationsanslag..................	1,299,855	—	1,299,855
[35.] Arméns byggnader och kommendant-
skapsutgifter samt fortifikationens öf-
ningar och materiel, reservationsanslag	440,282	—	440,282
[36.] Trängens öfningar, reserv a tionsanslag .	5,000	—	5,000
[37.] Mathållning vid garnisonerade armén,
förslagsanslag............................—.....—-	1,415,620	■ —	1,415,620
[38.] Fouragering vid garnisonerade armén,
förslagsanslag........................................	710,500	—	710,500
Transport	18,892,000	—	118,892,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

		Indelning och dermed
	Anvisning	jemförlig
	i kontant.	anvisning, på förslag.	Sum ma.
		Ersättnin-
		gar.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	18,892,000 • ,M! ,		18,892,000
[39.] Arméns munderingsutrustning, reserva-
tionsanslaa.........................	1,939,191		1,939,191
[40.] Arméns intendentur- och sjukvårds-
träng, reservationsanslag.............	83,855	—	83,855
[41.] Arméns kasernutredning samt ved, ljus
och vatten för den garnisonerade ar-mén, reservationsanslag.............	244,117		244,117
[42.] Diverse intendenturbehof, reservations-
anslag...................................	32,923		32,923
Skattelindringar och ersättningar till rust-
och rotehållare:
[43.] Lindring i rustnings- och roterings-
besvären, förslagsanslag........	1,995,200	—	1,995,200
[44.] Rustnings- och roteringsersättning ...	—	693,400	693,400
[45.] Roteringsunderstöd, förslagsanslag..... [46.] Störtade eller skadade nummerhästar	12,500	—	12,500
vid indelta kavalleriet, förslagsanslag.	4,900	—	4,900
Diverse anslag.* i
[47.] Hämmande af smittosamma sjukdomar
bland indelta kavalleriets nummer-hästar, förslagsanslag.......................	1,700		1,700
_ ''tf tf i7 148.] Omorganisation af indelta kavalleriet i
Skåne och Norrland, reservationsan-slag ........................................	1,688,614		1,688,614
Transport	24,895,000	693,40o\|	25,588,400

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport [49.] Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, för-slagsanslag högst ..............................	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
Ersättnin- gar.
Kronor.	Kronor.	Kronor.
24,895,000 345,000 67,000 29,600	693,400	25,588,400 345,000 67,000 29,600
[50.] Extra utgifter ....................................
[51.] Disciplinkompaniet: bestämdt anslag_________________ 12,600: — förslagsanslag..................... 17,000: —
Summa	25,336,600	693,400	26,030,000

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den
januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen

[52.] att för tillämpning af nya värnpligtslagens
föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning m. in. på

extra stat för år 1897 bevilja................ kronor

att på extra stat bevilja:

[53.] för fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen
åt armén 4,479,000 kronor samt deraf till

utgående under år 1897 anvisa.............. »

[54.] » anskaffning af revolvrar med tillbehör

208,000 kronor och deraf till utgående

under år 1897 anvisa................................ »

att på extra stat för år 1897 bevilja:

[55.] för anskaffning af mobiliseringsammunition

till eldhandvapen åt armén...-.................. »

13 innevarande

53,000: —

2,086,250: —

104,000: —

715,000: —

Transport kronor 2,958,250: —

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

[56.] till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel »
[57.] » anskaffning af ett krigsbryggeekipage

och en fälttelegrafafdelning..................... ».

Vidare föreslår Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte
[58.] af den för uppförande af nya kasernetablissement
beviljade summa till utgående på

extra stat under år 1897 anvisa............ »

[59.] till fortsättande af arbetena på Karlsborgs
fästning med Vaberget på extra stat för

år 1897 bevilja.......................................... »

[60.] af det utaf 1895 års Riksdag till förstärkningsarbeten
å sjöfästningarna OscarFredriksborg
och Kungsholmen beviljade
belopp till utgående på extra stat under

år 1897 anvisa återstående............. »

samt på extra stat bevilja:
till befästningsarbeten jemte bestyckning
och försänkningar vid Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning 1,940,400
kronor, till anordningar för försvarets
ledning inom samma fästning 335,000
kronor samt till förstärkningsarbeten vid
Kungsholmens fästning 322,600 kronor,
äfvensom till utgående under år 1897
af dessa belopp anvisa:

för förstnämnda ändamål.......................... »

» anordningar för försvarets ledning
inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning............................. »

samt

» förstärkningsarbeten vid Kungsholmens
fästning..................................... »

[61.] för befästningars anläggande å Gotland 801,800
kronor samt till utgående under år 1897

deraf anvisa ........... »

[62.] till anskaffning af intendenturutrustning åt
armén 2,027,800 kronor och deraf till
utgående under år 1897 anvisa............. »

Transport kronor

2,958,250: —
254,000: —

95,000: —

420,000: —
200,000: —

221,750: —

1,476,500: —

167,500: —

160,000: —

140,000: —

804,400: —
6,897,400: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte
på extra stat för år 1897 bevilja:

[63.] till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän,
med rättighet för
Kongl. Maj:t att få under följande år
använda hvad af anslaget kan under
året besparas,............................................. »

[64.] » skarpskytteväsendets och skjutskicklig hetens

befrämjande, med rättighet för
Kongl. Maj:t att få under följande år
använda hvad af anslaget kan under

året besparas,........................................... »

tillsammans kronor

6,897,400: —

9,000: —

161,800: —
7,068,-200: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1896 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1896. 1897.

ordinarie anslag 25,552,870
extra » 2,675,030

— 26,030,000

— 7,068,200

— således ökning kronor 477,130: —

— » » > 4,393,170: —

summa kronor 28,227,900

— 33,098,200

— således ökning kronor 4,870,300: —

Femte hufvudtitein,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................... kronor 6,969,491: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................... » 405:

ersättningar.......................................... » 26,404:

tillsammans kronor 6,996,300: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 13 i denna månad,*) föreslå
Riksdagen beträffande

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtitein”.

Kong!. Maj:ts nåd. grop. n:o i, om statsverket 1896.

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att — med uppförande i riksstaten för år 1897
af anslaget till flottans kårer och stater till oförändradt
belopp, 1,732,052 kronor — hvad af anslaget till ersättning
för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län
och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på
grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas
bland tillgångarne till aflöning för flottans kårer
och stater må under år 1897 likasom föregående år få
användas för fyllande af behofvet under denna anslagstitel; Flottans

öfningar:

[2.] att i riksstaten för år 1897 höja anslaget till
flottans öfningar från 670,000 kronor till 825,000

kronor eller med................................................................ kronor 155,000: —

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[3.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag må
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af
titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,400,000
kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående
friheter och ersättningar 409 kronor, utföras
med 1,400,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika
förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel
uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills
få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag

utgör således .................................................................. kronor 155,000: —

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat ................ » 6,996,300: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj-.ts förslag uppgå till................................................... kronor 7,151,300: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet
den 13 innevarande januari tinnes antecknadt, föreslår
Kongl. Maj:t Riksdagen:

[4.] att till anskaffning af två l:a kl. pansarbåtar,
fyra torpedkryssare och sex l:a kl. torpedbåtar bevilja
på extra stat att utgå under åren 181(7 och 1898 ett
anslag af 11,780,000 kronor och deraf anvisa för år

1897 ett belopp af............................................................ kronor

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att likaledes
på extra stat bevilja till:

[5.] anskaffande af kanoner i reserv för flottans

fartyg ..........................................................................—

'' [6.] fullbordande af den under byggnad varande

torpedkryssaren ........................................-....................... »

[7.] kanoner för sjöbefästningarna...........................

[8.] kanoner och ammunition för fartygen ............

[9.] skjutförsök och anskaffande af bomullskrut.... »
[10.] förrådshus för fasta minförsvaret och inredning
af förråd för torpeder i Carlskrona 92,490

kronor, deraf för år 1897 ...............................................

[11.] ny docka i Carlskrona 475,000 kronor, deraf

för år 1897 .................................................—-................—

[12.] förrådshus för bomullskrut m. in. i Carlskrona.
..................................,..................-----.............

[13.] minväsendet .....................................-.1—......... »

[14.] beklädnad åt värnpligtige................................

[15.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan »

tillsammans kronor

5,890,000: —

90,000: —

70,000: —
90,000: —
98,000: —
14,000: —

46,245: —

150,000: —

50,170: —
100,000: —
92,000: —
1,860: —

6,692,275: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1896 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1896. 1897.

ordinarie anslag 6,996,300
extra » 1,739,760

— 7,151,300

- 6,692,275

— således ökning kronor 155,000

— » » » 4,952,515

summa kronor 8,736,060

- 13,843,575

— således ökning kronor 5,107,515

—

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................. kronor 5,582,445: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 7,730: —

ersättningar................................................................ > 6,231: —

tillsammans kronor 5,596,406: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilårenden den 13 innevarande månad *), föreslå beträffande -

Kommerskollegium:

[1.] att Riksdagen må medgifva, att i den för
kommerskollegium faststälda staten uppföras aflöningar
för ytterligare en byråchef och två aktuarie!- samt eu
vaktmästare med samma aflöningsförmåner, som gälla
för de i den faststälda staten med enahanda benämningar
redan upptagne tjensteman och betjente; samt att
dessutom i staten ej mindre uppföres för »agenter,
korrespondenter, sakkunnige och andra dylika biträden»
ett belopp å 12,000 kronor än äfven anslaget »till juridiskt
biträde, amanuenser och andra extra biträden,
gruf kartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning
m. in.» förhöjes med 8,000 kronor, eller till 25,500 kronor;
kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln

»kommerskollegium» att höjas med .............................. kronor 33,200: —

eller sålunda från dess nuvarande i riksstaten uppförda
belopp 64,600 kronor till 97,800 kronor;

Transport kronor 33,200: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.
Bih. till Riksd. Prut. 1890. Uti Sami. Ua Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 7, om statsverket 1896.

Transport kronor

Landsstaterna i länen:

[2.] att detta anslag må, med anledning af fem
boställens indragning och förändrad beräkning af ett

boställes afkastning, höjas med........................................

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till
»landsstaterna i länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,679,122 kronor till
2,681,383 kronor;

Väg- och Vattenbyggnadsstaten:

[3.] att Riksdagen må öka det å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
stat uppförda anslaget till »vikariatsersättning,
arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit och

skrifbiträde» med.......................................................

eller från 11,000 kronor till 14,000 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln
»Väg- och Vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne
särskilda reservationsanslag till expenser för allmänna
arbeten och till vägundersökningar, hvartdera å 30,000
kronor)» att höjas med 3,000 kronor eller från 133,700
kronor till 136,700 kronor;

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar: [4.

] att Riksdagen må under denna anslagstitel bevilja
till aflöning åt en föreståndare för en entomologisk
anstalt vid landtbruksakademiens experimentalfält
4,000 kronor för år, till aflöning åt en assistent vid
samma anstalt 1,000 kronor för år samt för anstaltens
underhåll och drift 1,500 kronor för år, äfvensom
medgifva, att föreståndarens aflöning efter innehafvarens
af beställningen väl vitsordade tjenstgöring under
en tid af fem är, räknadt från och med året näst efter
det han blifvit antagen, må höjas med 500 kronor och__

Transport kronor

33,200

2,261

3,000

38,461

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1896.

Transport kronor

efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring ånyo
höjas med 500 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget
till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landt mannanäringar»

att höjas med ........................................ »

eller från 105,000 kronor till 111,500 kronor;

Fiskerinäringens understöd:

[5.] att Riksdagen må medgifva, att de för bekostande
af förste och andre fiskeriassistenternas resor
afsedda, under denna anslagstitel uppförda belopp må
höjas för hvardera fiskeriassistenten med 500 kronor
eller från 1,000 kronor till 1,500 kronor''och sålunda
med tillhopa 1,000 kronor;

Skiften och afvittringar:

[6.] att Riksdagen må dels medgifva, att de bebelopp,
hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1897
för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens
län kunna komma att understiga 2,500 kronor
för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000
kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta
arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken,
dels ock för år 1897 åt föredraganden af afvittringsärendcna
i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt
honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt
honom anslagna belopp;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[7.] att detta anslag må höjas med........................ »

eller från 119,500 kronor till 219,893 kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t beträffande

Patent- och Registreringsväsendet:

[8.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas

Transport kronor

38,461: —

6,500: —

100,393: —

145,354: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 145,354: —
till bestridande af de utgifter, hvilka Kongl. Maj:t finner
betingas af tillämpning under år 1897 af förordningen
angående patent och lagen om skydd för varumärken;
samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och
föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra
uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom
för anmälanden till handelsregistren må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka Kongl. Maj:t finner
betingas af tillämpning under år 1897 af lagen om
aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse,
lagen om registrering af bankaktiebolag, lagen
om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,
lagen om handelsregister, firma och prokura tillika med
lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda lag samt
lagen om handelsbolag och enkla bolag;

Arbetareförsäkringen:

[9.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t
må ega för år 1897 använda de till underlättande af åtgärder
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag
åt sjukkassor under enahanda vilkor, som
i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 maj 1891
(n:o 85) äro angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande
genom försäkringsinspektörens försorg af

årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.___

Summa ökning kronor 145,354: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie
anslagens nuvarande slutsumma........................................ »__5,596,406: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till krono)'' 5,741,760: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1806.

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver civilärenden för den 13 innevarande januari, att under denna hufvudtitel
må å extra stat beviljas till:

[10.] handhafvande af kontroll å försäkringsan stalterna.

...................................................... kronor 4,500: —

[11.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser»... » 15,000: —

[12.] aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på

landet.......................................................... » 65,000: —

[13.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenske
lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän............................................ » 13,000: —

[14.] undersökningar af mindre hamnar och farleder
m. m.................................................. » 5,000: —

[15.] bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag.... » 50,000: —

[16.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna

landtbruksinstitut........................................ » 29,000: _

[17.] hvarjemte Kong]. Maj:t föreslår Riksdagen
att för år 1897 medgifva, att det uti staten för landtbruksinstitutet
vid Ultuna till »institutets öfriga utgifter»
upptagna belopp jemväl må användas till anskaffande
och underhåll af apparater, instrument, maskiner och
redskap, som erfordras till den anstalt för profning af
maskiner och redskap för landtbrukets behof, som kan
varda vid institutet inrättad.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att å extra
stat bevilja till:

[18.] uppehållande af undervisningen vid mejeri institutet

vid Alnarp.................................. » 8'',000: —

[19.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................ » 7,500: —

[20.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner in. m..... » 12,500: —

[21.] bidrag till underhåll af sju kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas behof » 28,000: —

Transport kronor 237,500: —

Kongl. Map.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 237,500:

[22.] bidrag till underhåll af en för öfre Norrland
afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom
Norrbottens län........................................... » 5,000:

[23.] understöd åt frökontrollanstalter.................. » 10,000:

[24.] utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning..............................-......... » 1,000:

[25.] understöd åt svenska mosskulturföreningen » 15,000:

[26.] de geologiska undersökningarna.................... » 94,500:

[27.] anställande af en andre instruktör i husslöjd
och personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander...................... * 2,500:

[28.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i
Borås och till aflönande af en andre lärare
vid samma skola.............................. * 4,800:

[29.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut ,och
Frans Schartaus praktiska handelsinstitut
i Stockholm .. -...................................-......... 2 15,000:

[30.] befrämjande af afsättning i främmande länder
af alster af svensk industri och svenska

näringar....................... » 20,000:

[31.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............ » 14,000:

[32.] anordnande af fabriksinspektion.................... » 30,000:

[33.] ersättning för åtskilliga af statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter____________________ » 194,940:

[34.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar................... » 800,000:

[35.] understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder.............. » 150,000:

[36.] understödjande, medelst anslag utan åter''
betalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas
ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd............... » 200,000:

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i

afseende å de tre sistnämnda anslagen må_____

Transport kronor 1,794,240:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 1,794,240: —
gälla de vilkor och bestämmelser, som i
statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[37.] att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola
till odlingslånefonden under år 1897 af
riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas
medel till så stort belopp, som
jemte de till fonden ingående annuiteter
ä odlingslån kan erfordras till fyllande
af högst 1,000,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[38.] att för år 1897 anvisa å riksstatens sjette
hufvudtitel till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrafik,
deribland särskild! vissa förbättringar
för trafiken vid Stockholms
centralstation,............................................ » 7^5 qqq.

[39.] att medgifva, att för påbörjande af arbetena
vid Stockholms centralstation redan under
år 1896 må af jernvägstrafikmedlen
användas ett belopp af 500,000 kronor;

[40.] att, till utgående å riksstaten utom hufvudtitlarne
af det utaf Riksdagen år 1895
till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens redan trafikerade jernvägar beviljade
anslag å 1,250,000 kronor, anvisa
för år 1897 ett belopp af 400,000 kronor;
*) samt

[41.] att, till anskaffande af ytterligare sådan
rörlig materiel, bevilja och å riksstaten
utom hufvudtitlarne för 1897 anvisa

1,600,000 kronor.*)

tillsammans kronor 2,509,240: —

hn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1896 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

*) So vidare liar nedan pag. U*.

Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 189b.

1896. 1897.

ordinarie anslag 5,596,406:— 5,741,760:— således ökning kronor 145,354:—

extra anslag 2,498.594:— 2,509,240:— > _10,646: —

summa kronor 8,095,000:— 8,251,000:— således ökning kronor 156,000: —

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
trallande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................. .......-.................................... krono,- 17,435,060: -

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kronotionde............................................ *_

tillsammans kronor 17,435,100: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 13 innevarande månad,*) föreslå
beträffande

Omkostnader för kontrollverk et:

[l.J att förslagsanslaget till omkostnader för kontrollverket,
5,400 kronor, höjes till 10,500 kronor,

eller med........................................................................ - kronor f,’100: “

Postverket:

[2.] att Riksdagen dels, med beviljande af årlig
pension till postexpeditören Hjalmar Augustinus Lagerström
å 800 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, under hvilken afsked ur postverkets ___

Transport kronor 5,100: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde lmfvndtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

tjenst varder honom beviljadt, samt af årligt understöd
till förre matrosen och långlotsen å postångfartyget
Öland Erik Wicklund å 300 kronor, med rätt för Wicklund
att uppbära understödet från och med innevarande
år, dels ock, med godkännande af öfriga enligt nyssberörda
statsrådsprotokoll öfver finansärenden tillstyrkta
ändringar i postverkets stater äfvensom af de enligt
samma protokoll föreslagna bestämmelserna angående
ett andra ålderstillägg för vaktbetjente, må för år 1897
bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till

8.360.000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom
postverkets utgiftsstater skulle ökas med............ »

Och föreslår derjemte Kongl. Maj:t Riksdagen att
medgifva:

att till en fond för inköp af tomt till nytt posthus
i Stockholm må afsättas ej mindre den behållning,
som för åren 1895.och 1896 kan å postverkets rörelse uppstå
utöfver de redan för statsregleringarne beräknade
öfverskotten för samma år, än äfven hälften af blifvande
öfverskottsmedel för år 1897, dock att, derest öfverskottet
för sistnämnda år icke kommer att uppgå till

440.000 kronor, till fonden icke må afsättas större del
af sagda öfverskott än det belopp, hvarmed detsamma
öfverstiger 220,000 kronor;

Telegrafverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna
ändringarne i telegrafverkets stater äfvensom af de
enligt samma protokoll föreslagna bestämmelserna angående
tjenstledighet utan minskning i aflöning för
personalen vid telegrafverkets stationer, under Kongl.

Magt förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra
de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade,
må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1897 anvisa enahanda
belopp, 1,410,000 kronor, hvartill inkomsterna af tele Transport

kronor

Bih. till Rikad. Pi''ot. 1890. l:a Sami. l:a Afd.

5,100: —

205,000: —

210,100: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1896.

Transport kronor

(frätmedel blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att
det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må
af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets
tidsenliga utveckling och förbättring; blifvande
härigenom anslagets slutsumma i riksstaten ökad
med .................................................................................... »

Tullverket:

• [4.] att Riksdagen, med godkännande af de eldigt
förut omförmälda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
föreslagna förändringar i tullverkets stater, må för år
1897 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,628,000 kronor,
att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen;
hvarvid uppstår en ökning i anslagets nuvarande belopp
af ...........................................................................» ■

samt att Riksdagen må medgifva, att det belopp,
som, i den mån aflöning till erforderliga extra biträden
vid lokalt.ullförvaltningen och gränsbevakningen
skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens
stat för innevarande år uppförda anslag till
vikariatsersättning, extra biträden m. m. samt under
året uppkommande besparingar å den ordinarie aflöningsstaten,
kan komma att, högst med 30,000 kronor,
efter Kongl. Maj:ts bemyndigande af generaltullstyrelsen
under samma år för nyssberörda ändamål förskjutas,
må af tullmedlen för år 1896 godtgöras;

Ersättning till städerna för mistad tolag:

[5.] att förslagsanslaget för ersättning till städerna
för mistad tolag, 1,900,000 kronor, höjes till

2,100,000 kronor eller med ............................................. »

Skogsväsendet:

[6.] att, med uteslutande ur riksstaten af det under
anslagstiteln »skogsväsendet» uppförda reservationsanslag

Transport kronor

210,100: —

75,000: —

35,000: —

200,000: —

520,100: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

å 8,600 kronor till enskilda skogsundervisningen,
reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet må höjas med
4,800 kronor från 559,092 kronor till 563,892 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna
uppställning;

bestämdt anslag:

för skogsstaten.... kronor 447,208; —

» statens skogs läroverk

.... > 47,700; — kronor 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal » 84,400: —

reservationsanslag:
till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet.......................» 563,892: —

Summa kronor 1,143,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet skulle minskas med 3,800 kronor;

Och föreslår Kongl. Maj:t i sammanhang härmed
Riksdagen att medgifva:

att af reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
må utgå hvad som, utöfver de med kronojägarebefattning
förenade tjenstgöringspenningar, erfordras för beredande
åt den, som förordnas att uppehålla sådan befattning
under tid, då befattningens innehafvare åtnjuter
ledighet för sjukdom, af full kronojägareaflöning,
hyresersättning, der sådan förekommer, jemväl deri inbegripen
;

Restitutioner:

[7.] att förslagsanslaget till restitutioner, 25,000
kronor, höjes till 75,000 kronor eller med.................... »

520,100: —

riuiiri''T''> r,?n<0

HT:".! i

tgl!:t‘i gulärla
j;nr- ,b .JhtjR
.p;l

50,000: --

Transport kronor 570,100:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 570,100: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring. _______________

Summa kronor 570,100: —

Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget

till skogsväsendet med...................................................... »__3,800: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen
blifver..................... kronor 566,300: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat...................... ..» 17,435,100: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 18,001,400:

Extra anslag.

Kongl. Magt föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden för den 13 innevarande januari, att under denna hufvudtitel
må å extra stat beviljas till

[8.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå ............................................................. kronor 4,000: —

[9.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » 226,908: —

[10.] uppförande af nytt landsstatshus i Luleå .... » 45,750: —

[11.] påbyggnad af vestra flygeln till det åt generalstaben
upplåtna hus å Riddarholmen........... .......... » 9,600: —

[12.] iståndsättande af taket och vinden å Örebro

slott...................................................................................... » 24,000: —

samt för yttre restaurering af nämnda slott 44,000
kronor, att utgå under tio år under i statsrådsprotokollet
angifvet vilkor, af hvilket anslag under år 1897

skulle anvisas att utgå en tiondedel eller .................... » 4,400: —

[13.] inköp och iståndsättande af den s. k. Ornäs stugan.

............................................................................... » 7,150: —

[14.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna ......................... »__45,000: —

Transport kronor 366,808: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 366,808:

[15.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis
............................................................................... » 40,292:'''' ^

[16.] reglering af flottleder i Norrbottens län....... » 50,000: —

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen
att medgifva, att de afgifter, som läggas å
flottningen, fortfarande må för enahanda ändamål
disponeras;

[17.] skogsodlingens befrämjande ............................ » l,,|; 50,000: ■—

tillsammans kronor 507,100: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1896 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1896. 1897.

ordinarie anslag 17,435,100: — 18,001,400: — således ökning kronor 566,300: —
extra » 453,050: — 507,100: — » » » 54,050: —

summa kronor 17,888,150: — 18,508,500:—således ökning kronor 620,350: —

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................,,.................................................. kronor 12,262,230: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................ » 251,190: —

ersättningar................................................................. » 513,088: —

tillsammans kronor 13,026,508

Kong},. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 13 i denna månad,*) föreslå
beträffande

— :Op/ i ''i:>buf''lo!, ''i,: .1*1

Domkapitlens expeditioner:

[1.] att Riksdagen må medgifva, det Vesterbottens
och Norrbottens län må från den 1 januari L897 frånskiljas
Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift
samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet må af
biskopslöneregleringsfonden användas högst 13,500 kronor
årligen;

att för bestridande af kostnaden för aflönande af
konsistorienotarie, amanuens och vaktmästare vid det

nya domkapitlet må beviljas ett ordinarie anslag af.... kronor 5,100: —-deraf till notarien 3,000 kronor, till amanuensen 1,600
kronor samt till vaktmästaren 500 kronor;

att för hyra af lokal och vaktmästarebostad må
anslås ett årligt belopp af.....................:......................... > 1,500: —

samt att såsom ersättning för minskning i inkomst,
som genom den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba
notarien vid Hernösands domkapitel till följd af förlusten
af sportelinkomsterna från Vesterbottens och
Norrbottens län och amanuensen vid samma domkapitel
genom upphörande af från lappmarks ecklesiastik verk
nu utgående anslag å 600 kronor, må beviljas ett år -

ligt anslag af...................................................................... » 2,100: —

[2.] att på ordinarie stat från och med år 1897
må beviljas

dels till förstärkande af domkapitlens expeditions kassor

ett anslag af........................................................... » 6,000: —

att efter Kongl. Maj:ts bestämmande för sagda ändamål
användas;.

dels ock till extra biträden vid domkapitlens expeditioner
ett belopp af .,-t.r.rT,....... .....................rf...-.....v » 3,000: —

att af Kongl. Maj:t för ändamålet disponeras.

Med upptagande i riksstaten af de nu föreslagna
anslagsposterna, tillhopa 9,000 kronor jemte de för

Transport kronor 17,700: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hnfvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 17,700: —
Hernösands stifts delning till utgående från statsverket
ifrågasatta belopp, hvilka under punkt [1] hår ofvan
omförmälas, tillsammans 8,700 kronor, skulle det i riksstaten
för domkapitlens expeditioner uppförda anslag,
nu 25,000 kronor, komma att ökas med 17,700 kronor :
till 42,700 kronor;

: lenmlmd vi dum ,l?orl

Universiteten:

a ‘ *■ i • ■ ■ 1 1 . i• >. i.in emi; r ■ r .! i

[3.] att för anskaffande och underhåll af instru -

ment och undervisningsmateriel vid den obstetriska

kliniken i Upsala må beviljas ett årligt anslag af........ » 300: —

[4.] att till aflöning åt en assistent i kirurgi vid
universitetet i Upsala må beviljas ett årligt anslag af » 3,500: —

[5.] att till arfvode åt en amanuens vid den bakteriologiska
afdelningen af patologiska institutionen i

Lund må anvisas ett årligt anslag af........................> 5001''b-^

[6.] att till inrättande af ett nytt fast docentstipendium,
afsedt för juridiska fakulteten vid universitetet
i Lund, må på ordinarie stat beviljas ett anslag af * 1,500:-

Karolinska niediko-kirurgiska institutet:

i’lr, 1 >r>*<» it)

[7.] att i det till institutet utgående årsanslag

må beviljas en förhöjning med........................................ » 900: —

för anställande af en andre amanuens, vid institutets
patologisk-anatomiska institution;

[8.] att det till patologisk-anatomiska institutionen
vid Karolinska institutet utgående anslag, 2,500

kronor, må höjas med...................................................... » 1,500: —

eller till 4,000 kronor;

[9.] att till materiel för den farmakologiska institutionen
vid Karolinska institutet må beviljas ett ärligt
anslag af...................................:.............................. - . * 500: —

! •'' -■ . i u { 1‘): ;n ..M.'' h. J t >; ,1.''t I fV.j • •- r i • i

Högre skolor för qvinlig ungdom:

• I-!.: '' :/!■.'' • .■ ■■

[10.] att anslaget till högre skolor för qvinlig
ungdom må varda förhöjdt med ett belopp af......• * 150,000: —

Transport kronor 176,400: —

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor
eller från 100,000 kronor till 250,000 kronor, att
utgå, enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare förmäles,
dels såsom understöd åt skolor, dels såsom bidrag till
pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre
skolor för qvinlig ungdom;

Folkundervisningen:

[11.] att anslaget till lönetillskott åt lärare vid

folkskolor och småskolor må höjas med.......................... »

eller till 4,175,000 kronor;

[12.] att för anordnande af qvinlig slöjd i folkskola,
mindre folkskola eller särskild slöjdskola må
från och med år 1897 på ordinarie stat beviljas ett

årligt förslagsanslag af..........,..................................— »

att utgå under de i statsrådsprotokollet närmare angifna
vilkor och bestämmelser;

[13.] att för anordnande af undervisningskurser
vid folkskolelärareseminarierna enligt de i statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor och bestämmelser det å
ordinarie stat uppförda anslaget till seminarier för folkskolelärares
bildande må höjas från och med nästkommande
år med.................................................................. »

eller till 317,525 kronor;

I i'' >(: 1 * f j r . i . •

De tekniska läroverken:

[14.] att Riksdagen må

dels till upprättande af en lektorsbefattning i elektroteknik
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt anvisa ett
årligt belopp af................................................................. »

och dels till förhöjning af det till läroanstaltens
bibliotek, samlingar och laboratorium utgående årliga anslag
af 3,400 kronor bevilja ett årligt anslagsbelopp af »
samt medgifva, att af detta sistnämnda belopp 500 kronor
må användas till aflönande af ett. ar betsbiträde vid
den elektrotekniska undervisningen;

[15.] att för tekniska skolans i Stockholm behof
må anvisas följande belopp, att årligen utgå, nemligen:_____

Transport kronor

176,400: —

250,000: —

90,000: —

1,500: —

3,500: —
1,500: —

522,900: —

Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

till förhöjning af anslaget till den extra ordinarie
undervisningen för anställande af en lärare i gymnastik »

till förhöjning i bibliotekariens arfvode.................- »

till förhöjning i anslaget för maskinister och
betjening för anställande af ytterligare en ordinarie

vaktmästare.........................r........................rr~,It........-....... »

till förhöjning af anslaget till inventariers inköp

och underhåll.......................-............,...........................-..... »

för renhållning, uppvärmning, belysning m. m. af
skolans nyförvärfvade lokaler en ökning i anslaget till

diverse utgifter med.......................................................... »

till arfvode åt en öfverlärare i frihandsteckning

inom den högre konstindustriela afdelningen................. »

till arfvode åt en öfverlärare i geometrisk kon struktionslära

i samma afdelning..........,,ir........................ »

samt till arfvode åt en öfverlärare i välskrifning.. »

äfvensom medgifvas viss i statsrådsprotokollet omförmäld
friare användning af medel under en del utgiftsposter
;

[16.] att den med lektorsbefattningen i byggnadskonst,
beskrifvande och praktisk geometri jemte linearoch
croquisritning vid tekniska elementarskolan i Borås
förenade lönen må höjas från 2,500 kronor till 3,000
kronor och för detta ändamål det ordinarie anslaget
till de tekniska läroverken ökas med ..................

Akademien för de fria konsterna:

[17.] att för beredande af aflöning åt en eldare

hos akademien höja akademiens fasta anslag med........ »

och besluta införande i staten för akademiens tjensteman
och betjening af följande tillägg:

1 eldare lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar
300 kronor, summa 900 kronor.

Anm. Erhåller af akademien hostad och bränsle eller i
ersättning för dessa förmåner 400 kronor årligen.

Vid bifall härtill skulle anslaget till akademien för
de fria konsterna komma att i riksstaten uppföras med

Transport kronor

Bih. till Hik8(i. Brot. 1896. l:a Sami. l:a A/d.

522,900: —

'' '' .1

1,000: —
500: —

1,000: —
700: —

1,320: —

300: —

150: —
300: —

500: —

900: —

529,570: —

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor
62,200 kronor, deraf tvenne reservationsanslag å tillhopa
20,400 kronor;

Naturhistoriska riksmuseum;

[18.] att det för museets entomologiska afdelning
bestämda anslag till materiel, till inköp af sällsynta
föremål och till vetenskapligt biträde vid samlingarnas
ordnande må från sitt nuvarande belopp, 1,400 kronor,

höjas med........................................................................... »

till 2,200 kronor;

Lasaretts underhåll;

[19.] att ett belopp af 225 kronor, som varit anvisadt
från allmänna hospitalsfonden såsom bidrag till
aflöning åt läkaren vid länslasarettet i Linköping, må
ur riksstaten afföras och anslaget till lasaretts underhåll
minskas från 99,421 kronor med ett mot afiöningsbidraget
svarande belopp af 225 kronor eller till 99,190
kronor;

Hospitals underhåll;

[20.] att Riksdagen må godkänna följande aflöningsförmåner
för läkaren vid Nyköpings hospital, nemligen
en kontant aflöning af 5,000 kronor jemte boställsvåning
och ved, med förklarande; att två tredjedelar
af den kontanta aflöningen utgöra lön och eu tredjedel
tjenstgöringspenningar; att, så länge boställsvåning inom
hospitalets område ej kan beredas läkaren, han eger
såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära
1,000 kronor om året mot skyldighet att vara boende
i hospitalets närhet; att läkaren må årligen under sex
veckor njuta semester, derest lämplig vikarie finnes att
tillgå och göromålens behöriga gång ej deraf hindras;
samt att läkaren icke må utom hospitalet utöfva enskild
praktik mot betalning, med undantag af hvad som rörer
sinnessjukdomar; äfvensom _______

529,570:

800:

Transport kronor 530,370

530,370

Kongl. Majt:s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1HD6.

Transport kronor

att Riksdagen må medgifva, att läkarens aflöningsförmåner
och hvad som erfordras för att under hans
semester bereda hans vikarie enahanda allöningsförmåner,
som tillkomma biträdande hospitalsläkare, må utgå
af förslagsanslaget till hospitals underhåll;

Undervisningsanstalter för döfstununa och blinda:

[21.] att, under förutsättning att blind undervisningen
varder ordnad i enlighet med af Kongl. Maj:t
och Riksdagen godkända grunder, Riksdagen må medgifva: att,

utom de redan befintliga undervisningsanstalterna
för blinda: blindinstitutet å Tomteboda, förskolan
för blinda i Vexiö och handtverksskolan i Kristinehamn,
upprättas ännu eu förskola för blinda å Tomteboda; att

vid förskolan i Vexiö anställas 1 rektor, 3 lärarinnor
samt nödig tjenstepersonal och vid förskolan
å Tomteboda, som förestås af rektorn vid institutet för
blinda, 1 första lärarinna, 3 lärarinnor samt nödig
tjenstepersonal;

att. rektorn vid förskolan i Vexiö erhåller i årlig
lön 2,000 kronor, första lärarinnan vid förskolan å
Tomteboda 1,200 kronor samt hvar och en af öfriga
lärarinnor vid båda skolorna 1,000 kronor;

att rektorn och samtliga lärarinnor få fri bostad
och värme vid läroanstalten;

att såväl rektorn som lärarinnorna skola vara berättigade
till två ålderstillägg å 300 kronor hvardera
efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring,
hvilka ålderstillägg skola utgå af det å riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg,
med rätt för vederbörande att i fråga om åtnjutande
af ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, hvarunder
de före ny stats tillämpning innehaft tjenst vid
statens läroanstalter för blinda;

Transport kronor 530,370

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 530,370: —

samt att för tillämpning af den i statsrådsprotokollet
omförmälda, för förskolan i Vexiö uppgjorda staten
måtte på ordinarie stat beviljas ett årligt belopp af— » 13,500:

Skrifmaterialier och expenser, ved m. ra.

[22.] att detta förslagsanslag, nu 23,027 kronor,

må höjas till 23,039 kronor eller med......-,jt......... . » _

Summa kronor 543,882: —

i...

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t
icke att föreslå någon ändring.

Om från de sålunda föreslagna tillökningarna....... kronor . 543,882: —

afdrages ofvan omförmälda minskning i anslagen till

lasaretts underhåll .........................i.................................... *_225:

skulle förhöjningen utgöra.......................... kronor 543,657:

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat.................................... »_______13,026,508: —

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till.................................... kronor 13,570,165:

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare
innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Riksarkivet:

[23.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 1,700: —■

[24.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana
skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, ............................................................. »_3,000:

Transport kronor 4,700: —

Kongl. \faj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1896.

Transport kronor

[25.] till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter»
m. m............................................................j....... »

Nationalmuseum:

[26.] till vård, underhåll oeh tillökning af statens
konstindustriella samlingar..............j.................. »

Lifru stkammaren:

[27.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna
m. in. ....................................................................... »

It:''! . i. i t ;n '': ‘ . :

Domkapitlens expeditioner:

[28.] för löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa
expeditioner................................. »

[29.] för betäckande af brister, som före år 1897
uppkommit i domkapitlens expeditionskassor, i den mån
de anmälas och blifvit till siffran i behörig ordning

faststälda, ................ »

[30.] för anskaffande af möbler, inventarier m. in.
för expeditionslokalen vid det nya domkapitlet, som,
enligt Kongl. Maj:ts förslag om Hernösatids stifts delning,
skulle komma att upprättas i Luleå .................... »

Universiteten:

[31.] till lektorer i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Upsala af förut beviljadt

anslag ................................................................................. »

[32.] för uppehållande af undervisningen och examinationen
i geografi vid universitetet i Upsala............ »

[33.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

vid universitetsbiblioteket i Upsala ....... ......... ........... »

[34.] till anskaffande af instrument och undervisningsmateriel
för den obstetriska kliniken i Upsala .... »

[35.] till aflöning åt eu extra ordinarie professor
inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund........ »

Transport kronor

4,700: —
1,500: —

4,000: —

5,800: —

3,716: —

5,000: —

3,500: —

6,000: —
1,000: —
2,500: -1,000: —

4,000: _ —

42,716: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o /, om statsverket 1896.

Transport kronor

[36.] till lektorer i tyska, iranska och engelska
språken vid universitetet i Lund af förut beviljadt anslag »
[37.] till särskilt arfvode åt docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet
angifvet vilkor,....................................................... »

[38.] såsom personligt lönetillägg för år 1897 åt
akademikamereraren i Lund Oscar Gerhard Regnell .... »

hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

[39.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund....................................................... »

[40.] till arfvode åt eu instrumentmakare vid fysiologiska
institutionen i Lund............................................. »

[41.] till uppförande åt anatomiska institutionen
i Lund af en ny byggnad af förut beviljadt anslag..... *

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[42.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska
klinik . ......... »

> > > » » vid institutets

kemiska laboratorium
........ »

[43.] till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ........... ...................... »

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,...... .. »

[44.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid institutet.............................................-.......... »

[45.] för anskaffande och underhåll af materiel för

oftalmiatriska kliniken vid institutet............. »

[46.] till anskaffande af instrument för den farmakologiska
institutionen vid institutet;......................»

[47.] för om- och tillbyggnad af institutets biblioteks-
och boställshus i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett af lärarekollegiet vid institutet afgifvet förslag
och under den i statsrådsprotokollet omförmälda förutsättning
..........................................................''-rr-->...... . ?

Transport kronor

42,716: —
6,000: —

2,000: —
750: —

1,500: —
500: —
49,000: —

900: -

900: —
1,800: —
2,800: —
1,500: —
500: —
500: —

20,000: —
131,366: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[48.] till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de
allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter

samma grunder som för innevarande år,........................ >

[49.] till arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning
åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna
läroverken................................................................ *

Vidare föreslår Kongl. Maj:t i enlighet med omförmälda
protokoll öfver ecklesiastikärenden,

[50.] att, till bestridande af förhöjd aflöning åt
ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk
under tjenstledighet på grund af sjukdom, må anvisas
ett förslagsanslag af....................................................... »

Nya Elementarskolan:

[51.] att Riksdagen må

dels medgifva, att för tillbyggnad af nya
elementarskolans hus må upplåtas den statsverket
tillhöriga, förut af hofstallet- disponerade
delen af qvarteret Beridarebanan;
dels på extra stat för år 1897 bevilja ett

anslag af.......................................................... >

att utbetalas till stadsfullmäktige i Stockholm,
då dessa visat, att de till nämnda skolas
direktion för om- och tillbyggnad af skolans
hus öfverlemnat ett räntefritt lån af 220,000
kronor, att af direktionen återbetalas under
loppet af de närmast följande fyratio åren
med 5,500 kronor årligen;

dels slutligen för sin del godkänna de vilkor,
stadsfullmäktige för utgifvande af berörda
lån uppstält.

Kongl. Maj: t föreslår vidare, att på extra stat må
anvisas i afseende å

131,366:

345,725:

100,000:

3,000:

55,000:

Transport kronor 635,091

Konql. Majtfs nåd. prof. n:o 7, om statsverket 1896.

Transport kronor

Högre lärarinneseminariet:

[52.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande
år,...............-.......... .........r-......r-t.........-..........- —

[53.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde

årskursen vid seminariet ...............................................

samt för beredande af fortsatt undervisning i
huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan..........

Folkundervisningen:

[54.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt
teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfv oden
åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år,....................................-

[55.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
...........................................- ...............................

[56.] för utförande af förändrad inredning och
tillbyggnad af hufvudbyggnaden vid folkskolelärarinne seminariet

i Falun ................................-............................

Kongl. Maj:t föreslår ytterligare i enlighet med
omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden:

[57.] att Riksdagen, under godkännande af viss
i statsrådsprotokollet angifven förändrad användning af
förut beviljadt anslag för anordnandet af statsskolor i
Gellivare församling, må för uppförande af vissa i samma
protokoll omförmälda skolhus för år 1897 bevilja ett

extra anslag af ............................^.....:......................;......

samt att vissa i samma protokoll angifna lokaler
för statsskolor må få förhyras och hyresbeloppen utgå
från det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
anslag till folkundervisningens befrämjande bland de
i rikets nordligare trakter bosatta finnar; _

635,091:

4,000:

3,000:

5,000:

it i

31,800:

15,000:

4,000:

17,800:

Transport kronor 715,691:

Kongl. Maj:ls nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

De tekniska läroverken:

[58.] till ny byggnad för tekniska högskolans

kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas

inredning och utrustning af förut beviljadt anslag.......

samt till provisorisk utvidgning af högskolans undervisning
under nyssnämnda år........................................ »

[59.] till anskaffande af den första för undervisningen
i elektroteknik vid Chalmers’ tekniska läroanstalt
erforderliga uppsättning af instrumenter och maskiner »
[60.] till inredning af vissa tekniska skolans i Stockholm
lokaler....... ................ »

till anskaffande af inventarier och dylik utrustning

för samma lokaler............................................................. »

samt till inköp af lös gymnastikmateriel för skolans

behof.................................................................................... »

[61.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska
skolan i Eskilstuna.................................................

[62.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet
oinförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och
till bestridande af kostnader för deras inspektion......... »

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[63.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper
........................................................................... »

[64.] till uppehållande i Stockholm af eu poliklinik
för tandsjukdomar ............................................................ »

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[65.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt -

betjening ........................................................................... »

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m................................................. »

Transport kronor

Bih. till Riksd. Prot. 1890. l:a Sami. l:a Afd.

715,691: —

106,230: —
20,800: —

5,000: —
12,632: —
8,600: —
500: —
750: —

45,000: —

1,200: —
4,000: —

4,000: —

3,200: —
927,603: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. in......................................................................... »

[66.] för utförande af vissa i statsrådsprotokollet
närmare angifna ändrings- och inredningsarbeten i
nationalmuseibyggnaden.................................................... *

Akademien för de fria konsterna:

[67.] till aflönande af en eldare för viss i statsrådsprotokollet
angifven tid ............................................

Naturhistoriska riksmuseum:

[68.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af
andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter
[69.] till vård, underhåll och förkofran af museets

etnografiska samling .......................................................

[70.] till fyllande af brist å museets expensmedelsanslag
............................................................................... »

Meteorologiska centralanstalten:

[71.] för upprätthållande af fullständigt ordnad
väderlekstjenst vid anstalten ............................................

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[72.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstumma............................

[73.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda

[74.] till tryckning af blindskrifter ......................

till understöd åt blindlärareelever samt till

reseunderstöd åt blindlärare............................ »

[75.] till uppförande af en byggnad för en förskola
för blinda vid Tomteboda samt för bestridande af kost -

927,603: -2,000: —
5,800:

1,125: —

2,000: —
2,800: —
705: —

7,950: —

49,200: —
10,000: —
2,500: —

1,200: —

Transport kronor 1,012,883: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 1,012,883:
nåder för uppgjorda ritningar och kostnadsförslag till
ifrågavarande byggnad ett belopp af 81,950 kronor,
deraf på extra stat för år 1897 .................................... » 50,750:

Hospitalsvården:

[76.] till anordnande vid Upsala af en asyl för
sinnessjuke af förut beviljadt anslag............................... » 450,000:

[77.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske,
under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............ » 14,000:

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på
extra stat bevilja i afseende å

Diverse anslag:

[78.] till svenska fornskriftsällskapet........................ » 2,000:

[79.] till beredande af religionsvård åt svenske
sjömän m. fl. i utländska hamnar.................................... » 10,000:

[80.] till anställande af två kontraktsadjunkter inom
Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf för
1897 .................................................................................... » 4,000:

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
1,500 kronor, deraf för samma år............................ » 500:

till två stipendier för utbildande vid universitet
af prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor,

deraf för 1897....................................... » 1,500:

med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare
bestämmelser, som må erfordras rörande anslagens användande; [81.

] till uppförande af ny kapellbyggnad i Tärna
församling i enlighet med uppgjorda ritningar och med
den för församlingen förutsatta rätt till byggnadsvirke » 18,500:

[82.] till nordiska museet.......................................... » 25,000:

[83.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen och svenskt folklif»......................................... » 3,150:

[84.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nordiskt Medicinskt arkiv»................................ » 3,000:

Transport kronor 1,595,283:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1896.

Transport kronor

[85.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica» ............................................ »,

[86.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet
angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna förelä,sningskurser för arbetsklassen,.................

[87.] till den med Upsala enskilda läroverk förenade
fackskolan för utbildning af lärarinnor i-huslig ekonomi
till lärarinnekurs i huslig ekonomi vid Ateneum

för flickor i Stockholm .................................................. »

samt till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse för
utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi för folkskolan
sistnämnda tre anslag att utgå under vilkor, som Kongl.

Maj:t kan finna lämpligt bestämma;

[88.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige 9,000 kronor, till anordnande
af en ny, med sjelfregistrerande apparat försedd vattenhöjdrnätningsstation
vid Bottniska viken 3,500 kronor,
samt till underhåll och tillsyn af de nuvarande vattenhöjdmätningsstationerna
in. m. 2,500 kronor eller tillhopa
[89.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter
............................................................................... »

[90.] till understöd åt räddningshemmet för drinkare
vid Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,....._................................. »

[91.] för utrustande och företagande af en vetenskaplig
expedition för anställande af iakttagelser vid

en solförmörkelse.........................—................................... »

[92.] för anställande af historiska forskningar rörande
Sverige i Va,tika,nska arkivet i Rom...................

och föreslår Kongl. Maj:t tillika medgifvande af
viss i statsrådsprotokollet närmare angifven rätt för
amanuensen vid kongl. biblioteket, filosofie doktorn Karl
Henrik Karlsson i fråga om erhållande af ålderstillägg.

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t, att på extra stat
beviljas

[93.] till ersättning för belopp, som af statskontoret
förskottsvis utbetalts,................................................ »

1,595,283: —
4,000: —

30,000: —
3,200: —
1,500: —
1,300: —

15,000: —
4,000: —

2,000: —

9,800: —
3,000: —

20,052: —

Summa kronor 1,689,135: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. nw 1, om statsverket 1896.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den linnes i 1896 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1897 föreslagen,
utfaller sålunda:

1896. 1897.

ordinarie anslag 13,026,508
extra » 1,674,892

— 13,570,165

— 1,089,135

— således ökning kronor 543,657

— » » » 14,243

summa kronor 14,701,400

— 15,259,300

— således ökning kronor 557,900

—

Monde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant
1,314,898 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*),

[1.] att förslagsanslaget till pensionering af flottans befäl och underbefäl
med vederlikar, 100,000 kronor, må höjas med 170,000 kronor till 270,000
kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för
småskolelärares rn. fl. ålderdomsund er stöd sanstalts förvaltning och verksamhet
under år 1897, medgifva,

[2.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som
för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;

samt att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån
influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom
förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året
ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga,
anmälas till ersättande af Riksdagen.

Om till- den föreslagna förhöjningen i förslagsanslaget till pensionering

af flottans befäl och underbefäl med vederlikar ............. kronor 170,000: —

lägges summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten

enligt nu gällande riksstat................................................r__»_ 1,314,898: —

skulle anslaget till pensionsstaten enligt Kong]. Maj:ts

förslag sluta å ett belopp åt............................................. kronor 1,484,898: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde liufviidtitelu”.

Kongl. Majds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt:

kontant.................................................. .............................. kronor 1,800,542: —

ersättning för indragen indelning m. in., på förslag...... » 600: —

tillsammans kronor 1,801,142

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[3.] att länsmannen i Seminghundra härad af Stockholms läns vestra
fögderi Gustaf Theodor Brundin må från och med månaden näst efter den,
under hvilken han erhåller afsked från länsmanstjensten, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 600 kronor;

[4.] att förra sjuksköterskan vid statens jernvägsbyggnader, enkan Brita
Kajsa Andersson må från och med år 1896 för sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 320 kronor;

[5.] att häradsskrifvaren i Skara fögderi af Skaraborgs län Israel Walter
Melén må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller
afsked från häradsskrifvaretjensten, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor;

[6.] att länsmannen i Södra Möre härads södra distrikt af Kalmar län
Johan Fredrik Klefbouhm må från och med månaden näst efter den, under hvilken
afsked från tjensten honom beviljas, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor;

[7.] att kartografen Carl Edvard Dahlman må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han afgår från sin befattning såsom kartograf,
under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig
pension af 2,800 kronor;

[8.] att å allmänna indragningsstaten må åt extra ordinarie professorn i
praktisk teologi vid universitetet i Upsala. Carl Julius Norrby beviljas en årlig
pension af 3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i
hvilken han efter uppnådda 65 lefnadsår afgår från tjensten;

[9.] att åt lektorn vid allmänna läroverket i Luleå August Valfrid Lönnegren
må beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af
2,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från lektorstjensten kan varda honom beviljadt;

[10.] att adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping Claes Johan Emil
Aurell må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,500 kronor;

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1896.

[11.] att åt läraren i teckning vid allmänna läroverket i Malmö Peder
Caspar William Klein må från och med månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller afsked från tjensten, beviljas pension å allmänna indragningsstaten
för lians återstående lifstid till ett hans innehafvande lön motsvarande
belopp af 1,500 kronor årligen;

[12.] att å allmänna indragningsstaten må uppföras en årlig pension för
vaktmästaren vid tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap Frans Oscar
Söderbergs enka Margareta Elisabet Söderberg, född Thorslnnd, till belopp af
200 kronor, att utgå från och med den 1 juni 1895;

[13.] att vaktmästaren vid nationalmuseum Johan Hagström må från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af
500 kronor;

[14.] att vaktmästaren vid musikaliska akademien Gustaf Andersson må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt,
för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 600 kronor;

[15.] att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till ett
belopp af 3,000 kronor åt adjunkten vid folkskolelärareseminariet i Göteborg
Johan Lind, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han
erhåller afsked från sin tjenst;

[16.] att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till ett
belopp af 900 kronor åt lärarinnan i teckning vid folkskolelärarinneseminariet i
Stockholm Emma Amalia Nyberg, att utgå från och med månaden näst efter
den, i hvilken hon erhåller afsked från sin tjenst;

[17.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1897 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kong]. Maj:t kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867;

[18.] att å allmänna indragningsstaten må åt extra ordinarie professorn
i klassiska språk vid universitetet i Upsala Johan Magnus Sundén beviljas eu
årlig pension af 3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
i hvilken han från tjensten afgår; samt

[19.] att beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten
det kontanta anslaget må, för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes
slutsumma, höjas med 35 kronor eller från 1,800,542 kronor till
1,800,577 kronor, då, med inberäkning af under anslaget utgående er -

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

sättning för indragen indelning m. m., 600 kronor, anslagets slutsumma

blir.....°................... ......................................................... kronor 1,801,177: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten..........................*__1,484,898:

blir slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie anslag
för år 1897 enligt Kongl. Maj:ts förslag........ . . kronor 3,286,075: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[20.] att å extra stat för år 1897 må anvisas ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för
de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.
_

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten för
år 1896 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1 1896. 1897.

ordinarie anslag 3,116,040: — 3,286,075:— således ökning kronor 170,035: —

extra » 1,540,000:— 1,540,000: — ~ ■ _ __________

summa kronor 4,656,040:— 4,826,075:— således ökning kronor 170,035: —

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1897 utgöra

sålunda: hufvudtiteln:	Ordinarie 1,320,000	i: Extra:	Summa: 1,320,000
II	»	3,816,950	— 28,250	— 3,845,200	—
III	»	606,750	— 4,500	611,250	—
IV	»	26,030,000	— 7,068,200	— 33,098,200	—
V	»	7,151,300	6,692,275	— 13,843,575	—
VI	»	5,741,760	— 2,509,240 — 507,100	— 8,251,000	—
VII	»	18,001,400	— 18,508,500	—
VIII	»	13,570,165	— 1,689,135	— 15,259,300	—
IX	»	3,286,075	— 1,540,000	— 4,826,075	—
	summa kronor	79,524,400	— 20,038,700	— 99,563,100	—
			Transport kronor 99,563,100	—

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 99,563,100: —
Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t, i
sammanhang med regleringen af utgifterna under sjette
hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående under
år 1897 utom hufvudtitlarne i riksstaten anvisa, nemligen
:

dels af det utaf Riksdagen år
1895 till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade
jernvägar beviljade anslag å

1,250,000 kronor............................ kronor 400,000: —

dels oek till anskaffande af

ytterligare sådan rörlig materiel.. » 1,600,000: — » 2,000,000: —

De riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och
revisionskostnader samt räntor och afbetalningar å
statsskulden m. m., hvilka Kongl. Maj:t, med åberopande
af omförmälda protokoll öfver finansärenden den 13
innevarande januari,*) anser böra i riksstaten uppföras,
äro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,

förslagsvis....................................kronor 723,200: —

räntor å statsskulden och afbetalningar å de
fonderade statslånen kronor 13,356,100: —
efter afdrag af de till
riksgäldskontoret
ingående rånte-och

kapitalbetalningar » 2,836,300: —

förslagsvis...................................... kronor 10,519,800:— » 11,243,000: _

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under
åberopande af nyssnämnda protokoll, att afsätta

till arbetareförsäkringsfonden................................... » 1,400,000:__

samt till förstärkande af statsverkets kassaförlags fond.

.................................................................................._» __ 504,900: —

Summan af dessa belopp.........................................kronor 114,711,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1897 här
ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Vill. till fälad. Prof. 1890. 1:a Sami. l:a Afd. 7

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Riksstat

	Kronor.
Tillgångar och inkomster:
öfverskott ä statsreglering ärna för föregående år.................................	8,296,000
Statsverkets inkomster:
ordinarie inkomster....................................................... 20,655,000
bevillningar.................................................................... 83,060,000	103,715,000
\| Af Riksbankens vinst för år 1895.....................................-......-............. ‘i 1 ■ i" ,, f* • ■; • v ..?«''>:■ •	2,700,000
Summa kronor	114,711,000

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

fö r

18 9 7.

Ordinarie anslag.	Extra anslag.	Summa.
Kronor.	Kronor.	Kronor.
1,320,000 3,816,950 606,750 26,030,000 7,151,300 5,741,760 18,001,400 13,570,165 3,286,075	28,250 4,500 7,068,200 6,692,275 2,509,240 507,100 1,689,135 1,540,000 2,000,000	1.320.000 3,845,200 611,250 33,098,200 13,843,575 8.251.000 18,508,500 15,259,300 4,826,075 2,000,000
79,524,400	22,038,700	101,563,100

Utgifter:

att utgå frän statskontoret:

I hufvudtiteln......

II »

III *

IV »

VII

VIII

IX » ................................

Utom hufvudtitlarne ....................

Säger

att utgå från riksgäldskontor et:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar in. m.,

förslagsvis.................................................................... 723,200

räntor å statsskulden och af betalningar å

de fonderade statslånen ..................... 13,356,100

efter afdrag af de till riksgäldskontor
ingående rånte- och kapitalbetalningar.
..................................................... 2,836,300

förslagsvis................................................................... 10,519,800

Afsättning till arbetareförsäkringsfonden.............................................j

Till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.............................j

11,243,000

1,400,000

504,900

Summa kronor

114,711,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande
januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1897
de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende
å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrig! med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;
och Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och
ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1896. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

ongl. Maj:t

nådiga proposition

om statsverket år 1896.

Statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 2 januari 1896.
Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.

Finansplanen.

Propositionens justering.

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i underdånighet: Vid

uppgörandet af den till sistlidet års Riksdag aflåtna nådiga
proposition angående statsverkets tillstånd och behof beräknades, på
grund af då tillgängliga uppgifter, att å 1894 års statsreglering uppkommit
ett öfverskott af 5,400,000 kronor. Sedan riksbokslutet för
samma år blifvit uppgjordt, har emellertid, enligt hvad statskontoret i
underdånig skrifvelse den 17 juli 1895 anmält, visat sig, att berörda
statsreglering lemnat ett öfverskott, som väsentligt öfverstigit det
beräknade, så att vid nu instundande statsreglering tinnes att i öfver -

skott från föregående statsregleringar disponera ett belopp af 8,296,340
kronor 31 öre. Så vidt af redan nu kända och beräkneliga förhållanden
kan bedömas, lärer det äfven med visshet kunna antagas, att på 1895
års statsreglering uppstått ett öfverskott, som öfverstiger det för år
1894 uppkomna.

Hans excellens herr statsministern yttrade härefter:

Sedan i följd af 1892 års urtima Riksdags beslut en förbättrad
härordning kommit till stånd, hafva under de år, som derefter förflutit,
tillgängliga medel måst i främsta rummet tagas i anspråk för genomförande
af denna reform, hvilken med år 1897 kan anses vara bragd,
till slut. Samtidigt har äfven en redan tidigare påbörjad reorganisation
af flottans personal pågått, så att jemväl denna del af det lefvande
försvaret numera kan anses befinna sig i ett för våra förhållanden tillfredsställande
skick.

Under denna tid hafva deremot tillgodoseendet af såväl flottans
som härens behof af ökad och förbättrad materiel fått stå tillbaka.
Visserligen har Eders Kongl. Maj:t hvarje år i statsverkspropositionen
framhållit dessa behof och i större eller mindre omfattning äskat medel
för deras afhjelpande, men Riksdagen har ej ansett sig kunna annat
än i väsentligt förminskad grad bifalla gjorda framställningar. Det är
dock gifvet, att en utveckling af försvarets materiel motsvarande den,
som personalen erhållit, måste komma till stånd. Utan en sådan kan
ej det lefvande försvaret fullt göra sig gällande, lika litet som en utmärkt
materiel kommer till sitt hela gagn, der ej manskap och ledningfinnas,
som äro tillräckliga för och förtrogna med dess användning.

Verkställda utredningar hafva ådagalagt omfattningen af de materielbehof,
som förefinnas. Hvad flottan beträffar, har sådant egt rum
genom de betänkanden, som sjöförsvarskomitén år 1882 och den s. k.
certkomitén år 1892 afgifvit. Tillgängliga medel hafva dock ej medgift,
att de planer, som blifvit uppgjorda, kunnat ens på långt när
följas. Äfven rörande härens behof af vapen och utrustningspersedlar
föreligga fullständiga utredningar, likasom ock rörande landets fasta
försvar. Det synes mig vara af vigt, att en så vidt möjligt fullständig
utredning af dessa behof nu i ett sammanhang förelägges Riksdagen,
på det att denna må kunna få en öfverblick af ställningen, sådan den
för närvarande gestaltar sig. Jag har så mycket större anledning att
nu förorda en sådan framställning till Riksdagen, som just den senaste
tidens erfarenhet gifvit, oss ett förnyadt vittnesbörd, huru hastigt
och oväntad t så inom som utom Europa förvecklingar kunna uppstå.
Detta förhållande innebär för oss en allvarlig maning att icke dröja

med dessa vigtiga arbeten, utan så skyndsamt sig göra låter vidtaga
åtgärder, som sätta oss i stånd att kraftigt häfda den neutralitet, som
är enda målet för vår politik.

Det ligger i sakens natur, att alla'' befintliga behof ej kunna på
en gång blifva afhjelpta, men om ock deras fulla tillgodoseende måste
kräfva en längre tid, äro vissa behof dock af sådan art, att med deras
afhjelpande ej kan anstå. Särskild! syftar jag här på ökad fartygsmateriel
åt flottan, och åt hären anskaffande af ett eldhandvapen, ej
underlägset det, hvarmed andra arméer numera blifvit försedda, nödig
fältutrustning samt förstärkning af det fasta försvaret. För dessa
behofs tillgodoseende skulle jag ej draga i betänkande att tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen upptagande af ett försvarslån, en
åtgärd, som nationer, större och rikare än vi, tillgripit, men då statens
för år 1894 afslutade räkenskaper, såsom statsrådet och chefen för
finansdepartementet nyss meddelat, utvisa ett öfverskott af mera än
8 V* millioner kronor, och 1895 års räkenskaper lära komma att utvisa
ett än högre belopp, samt då jag dertill håller före, att af skäl, som
jag förut inför Eders Kongl. Maj:t framhållit, en tilläggsbevillning i
likhet med föregående år torde böra äskas, synas mig afsevärda belopp
blifva tillgängliga, utan att lån behöfver ifrågasättas. 1 öfverensstämmelse
med denna uppfattning förefaller det mig, att den under närvarande
förhållanden lämpligaste utvägen att tillgodose de befintliga
försvarsbehofven vore att till instundande Riksdag göra framställning
om anvisande af öfverskotten för åren 1894 och 1895 till nu angifna
ändamål under åren 1897 och 1898, och lärer Eders Kongl. Maj:t i
sådant fall vilja för arbetenas fortskyndande i förskott anvisa medel, i
den mån sådant utan olägenhet låter sig göra.

Det är mig bekant, att arbeten för utredande af de förhållanden,
jag här påpekat, under senaste tiden pågått inom landt- och sjöförsvarsdepartementen,
och om Eders Kongl. Maj:t behagar gilla den uppfattning,
jag här uttalat, tillåter jag mig underdånigst anhålla, att hänsyn
dertill måtte tagas i de framställningar, som rörande nämnda
departements behof Eders Kongl. Maj:t kommer att till instundande
Riksdag afgifva.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Rappe anförde
:

1 öfverensstämmelse med hvad hans excellens herr statsministern yttrat
och då, med kännedom om de behof, som måste tillgodoses, jag tillfullo
inser, att genom ett vidblifvande af de extra anslag, som hittills

plägat ifrågasättas, tidpunkten, då den år 1892 antagna förbättrade härordningen
skulle kunna på ett fullt verksamt sätt brukas, blefve allt
för långt aflägsen, anhåller jag i underdånighet få inför Eders Kongl.
Maj:t framlägga förslag till de åtgärder, som i första hand torde böra
vidtagas, för att, om vår neutralitet skulle hotas, sätta oss i stånd
att med vapenmakt upprätthålla densamma. Lika med herr statsministern
anser jag således, att här främst gäller att under de närmaste
åren göra en kraftig ansats, så att materiel och fästningar
bringas i det skick, att icke blott det rörliga försvaret kan tjena sitt
ändamål, utan äfven det fasta hinner uppnå första graden af värnkraft.
Det förslag, jag här går att framlägga, afser sålunda de två närmaste
åren.

Härens främsta behof är tidsenlig och fullständig beväpning, och
dernäst fältmessig utrustning, så att den icke af brist i detta hänseende
beröfvas erforderlig rörelseförmåga. Dessa tvänne grupper af materiel
skall jag först afhandla samt derefter och till sist behof ven i afseende
på det fasta försvaret.

Innan jag till Eders Kongl. Majds pröfning framlägger förslag till
de åtgärder, som äro af nöden för tillgodoseendet af behofven i förenämnda
afseenden, vågar jag dock påkalla Eders Kongl. Majds nådiga
uppmärksamhet för en särskild åtgärd, afsedd, om jag så får uttrycka
mig, att underkasta 1892 års organisation en praktisk pröfning. Allbekant
är, hvilken hög betydelse för utfallet af ett nutida krig, icke
minst om det endast skall utkämpas försvarsvis, en snabb och ordnad
mobilisering af de för krigets utförande erforderliga stridskrafterna
eger. Allt hvad som i detta afseende kan åstadkommas genom förberedande
arbeten har under de senare åren blifvit utfördt af de
militära myndigheterna, men dessa förberedande arbeten och de på
dem grundade mobiliseringsplanerna behöfva pröfvas i praktiken. Genom
ett dylikt prof, en försöksmobilisering, vinnes ej endast erfarenhet
om, huru det ytterst invecklade mobiliseringsmaskineriet i behofvets
stund skulle verka. Det torde derjemte vara möjligt, att försöket gifver
vid handen, att åtskilliga enskildheter i nu gällande mobiliseringsplaner
kunna förenklas, hvarigenom, förutom andra vigtiga fördelar,
besparingar i den beräknade mobiliseringskostnaden skulle kunna åstadkommas.
Nämnda försöksmobilisering, hvilken bör omfatta en arméfördelning,
torde emellertid lämpligen komma till utförande först under
loppet af det år, som följer på den förbättrade härordningens sista

öfvergångsår. Då det sålunda icke är af nöden att begära anslag vid
stundande statsreglering, torde det ej behöfva lemnas en närmare redogörelse
för de åtgärder, som erfordras för en sådan mobiliserings bringande
å bane. Här må endast omförmälas, att gjorda beräkningar gifva
vid handen, att det anslag, som af Riksdagen behöfde äskas för ifrågavarande
mobilisering, lärer kunna begränsas till 700,000 kronor.

Påskyndad och ökad anskaffning af repetergevär jemte
mobilisermgsamniunition.

Repetergevär.

Af alla de materiela behof, som måste tillgodoses för att hären skall
anses fältduglig, torde intet vara af större betydelse än dess beväpning.
År denna i någon väsentligare mån underlägsen vår motståndares, är därmed
äfven utsigten till seger öfver denne motståndare betydligt förminskad.
Särskildt är detta fallet med fotfolkets beväpning, beroende derpå att infanteriet
är härens liufvudvapen. Sanningen häraf bestyrkes på ett öfvertygande
sätt af erfarenheten från utkämpade krig. Visserligen saknas icke
alldeles exempel att äfven sämre beväpnade trupper afgått med seger öfver
med bättre vapen utrustade, men då hafva andra faktorer med
desto större styrka gjort sig gällande. Sålunda var under det senaste
fransk-tyska kriget det tyska infanteriets beväpning underlägsen det
franska, men i stället voro de tyska trupperna bättre utbildade och disciplinerade
samt i allmänhet öfverlägsna till antalet, hvarförutom det
tyska fältartilleriet, så väl med afseende på materiel som i andra hänseenden,
var väsentligt öfverlägset. det franska — allt faktorer, hvarmed
vi ej våga räkna — och, ehuru tyskarne i nästan alla strider blefvo
segrare, vunnos segrarne dock icke utan högst betydliga förluster, hvilka
måste tillskrifvas i främsta rummet de* franska infanteriets bättre beväpning.
Det torde för öfrigt, till bestyrkande af det ifrågavarande påståendet, vara
nog att hänvisa till den roll de tyska bakladdningsgevären spelade gent
emot mynningsladdarne under 1864 och 1866 årens krig, till verkan af
det turkiska, för den tiden utmärkta, infanterigeväret under kriget på
Balkanhalfön åren 1877—78 och, för att framdraga exempel äfven från de
nyaste krigen, till det kända sakförhållandet att under inbördeskriget i
Chile 1891 kongressisttruppernas repetergevär visade sig hafva en rent
af öfverväldigande verkan — särskildt i moraliskt afseende — på de
med vanliga bakladdningsgevär beväpnade regeringstrupperna. En

liknande erfarenhet framgår ock af kriget mellan Japan och Kina
åren 1894—95.

Då samtliga mera betydande europeiska stater, således äfven våra
eventuela motståndare, redan nu beväpnat sina arméer med repetergevär,
lära vi icke längre kunna uppskjuta anskaffandet af dylika
vapen för våra trupper. Nödvändigheten af vår armés fullständiga ombeväpning
med tidsenliga eldhandvapen har ock af Riksdagen erkännts,
i det att medel beviljats såväl till anskaffandet af 15,000 stycken 6.5 mm.
karbiner som till förändringar vid statens gevärsfaktori och ammunitionsfabrik
i syfte att möjliggöra tillverkning vid dessa etablissement af
repetervapen med ammunition.

Enligt den plan för anskaffningen af nämnda vapen, som framlades
för Eders Kongl. Maj:t af generalfälttygmästaren i underdåning skrifvelse
af den 15 november 1893 och för Riksdagen i statsverkspropositionen
af den 13 januari 1894, begränsades behofvet till 100,000
gevär och 20,000 karbiner, och tiden, inom hvilken ombeväpningen skulle
vara färdig, utsträcktes ända till 12 år. Mitt godkännande och upptagande
af nämnda plan med dess långa öfvergångstid var förestafvadt
uteslutande af hänsyn till den stora kostnad på en gång, som skulle
blifvit följden af en i väsentlig mån påskyndad anskaffning af repetervapen,
och hvartill den dåvarande statsregleringen, särskild! vid det
förhållande att samtidigt synnerligt stora kraf ställdes på landets tillgångar
i och för den förbättrade härordningens genomförande, ej lemnade
medel öfriga. I alla händelser skulle ej tidrymden, inom hvilken
arméns fullständiga ombeväpning borde vara verkställd, kunnat
sättas så lång, hade man icke i de då under tillverkning varande
1867—89 års gevär haft en fullt säker tillgång på 100,000 eldvapen,
hvilka åtminstone i ballistiskt afseende ej voro synnerligen underlägsna
de fullt moderna repetergevären, om de än i andra hänseenden
stodo under dessa.

Men när det nu gäller att jrå allvar upptaga frågan om krigsmaktens
förseende med all behöflig materiel, finnes helt visst för hären
intet vigtigare, än att påskynda anskaffningen af det första vapenbehofvet
och efter mobiliseringens kraf öka hela antalet eldhandvapen.

Redan innan 1892 års urtima Riksdag beslöt den nu under genomförande
varande omorganisationen af armén, an sågos 200,000 gevär vara
det minsta antal, hvarmed arméns behof kunde sägas vara fylldt. Såsom
Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, framhöll dåvarande generalfälttygmästaren,
uti underdånig skrifvelse den 15 november 1888, att enligt
gjorda beräkningar arméns hela behof ej kunde fullt tillgodoses genom den

beräkna 100,000 nya gevär, jemte den befintliga tillgången af 100,000
jemförelsevis tidsenliga gevär, utan att steget bör tagas fullt ut och de
nya gevärens antal bestämmas till åtminstone 200,000.

1 afseende å den påskyndade anskaffningen af dessa nya eldhandvapen,
är det klart, att denna främst bör afse det antal, generalfälttygmästare!!
i sin plan beräknade — 100,000 gevär och 20,000 karbiner — samt, då
äfven i detta en fördelning efter det mer eller mindre trängande behofvet
utan allt för stor olägenhet torde kunna göras, i första hand
de första tre fjerdedelarne. Med 75,000 gevär och 15,000 karbiner varda
nemligen härens linietrupper försedda med sitt behof, så att hvarje man får
sitt vapen. Enligt hvad ofvan blifvit erinradt, är anslag redan beviljadt
till 15,000 karbiner. De 75,000 gevären äro sålunda hvad som närmast
återstår att anskaffa, och synes af orsaker, som jag i det föregående
framhållit, den tidrymd inom hvilken dessa vapen böra finnas färdiga,
icke böra utsträckas längre än till en tid af två år. Att den återstående
fjerdedelen eller 25,000 gevär och 5,000 karbiner, hvarmed depoternas
första behof skulle tillgodoses, så snart ske kan bör följa efter de
för linien afsedda vapnen, torde icke behöfva särskildt betonas.

Deremot torde det ytterligare behofvet af gevär lämpligen kunna
tillgodoses genom en fortgående årsanskaffning af 10,000 gevär. En
jemn årstillverkning behöfves i alla händelser tör att ersätta de gevär
som förbrukas under fredsöfningarna. Enligt erfarenheten vid 1867
års gevär var ett sådant törbrukadt efter att hafva i omkring 15 år varit
utlemnadt till begagnande vid trupp. Alla skäl tala för att de nyare
gevären, med sin stora frestning, sina slitande kulmantlar af jemförelsevis
hård metall, sin på grund af den förminskade kalibern svårare rengöring
o. s. v., komma att få en ännu kortare varaktighetstid. Sedan
numera beväringens öfningar blifvit väsentligt ökade, och skjutöfningar
till rätt stor omfattning ingå i desamma, komma de befintliga gevären
i ytterst flitigt bruk, och förslitningen af det 100,000-tal gevär, som
ofvan ifrågasatts att jemförelsevis skyndsamt anskaffas, lärer nog fortskrida
så hastigt, att en årstillverkning af 10,000 gevär blifver nödvändig
för att på en gång åstadkomma tillgång till en för förutnämnda
ändamål ytterst behöflig reserv och till täckande åt de genom begagnandet
uppstående luckorna. Det skulle i alla fall komma att dröja
mera än 10 år, innan tillgången på 6,5 mm. gevär blefve höjd till den
behöfliga minimigränsen, 200,000 st. Under tiden finge 8 mm. gevären
tjena såsom fyllnad, men dels på grund af olägenheten att medföra två
olika kalibrar i fält — hvarom jag redan i det föregående yttrat mig —
dels af andra kitt insedda, äfven förut antydda, skäl, synes det särdeles

förändring af 200,000 st. 1867 års gevär, hvarom han i samma skrifvelse
gjorde framställning, utan att ett visst antal nya gevär måste i
sinom tid anskaffas. Behofvet af de 200,000 gevärens ofördröjliga förändring
till mera tidsenlig modell framhölls vidare af Eders Kongl.
Maj:t i statsverkspropositionen till 1889 års riksdag, då förslag
om förändring af sagda antal gevär jemte 20,000 karbiner framlades.
Riksdagen beviljade emellertid endast'' medel till förändring af 100,000
gevär.

Var detta antal redan före antagandet af 1892 års förbättrade
härordning otillräckligt för arméns behof, har detta i ännu högre
grad blifvit fallet sedan genom nämnda härordning icke allenast linieinfanteriet
ökats med de för sjette arméfördelningens fullständigande erforderliga
bataljonerna, utan äfven beväringsklassernas antal blifvit fördubblad!
I sjelfva verket tages också hela antalet — 100,000 —
1867—1889 års gevär i anspråk för beväpning af ensamt linien och
dess depoter. Ingen reserv blifver öfrig för ersättandet af de förluster,
som, enligt hvad erfarenheten visar, under ett fälttåg snart nog uppkomma.
Så snart depotafdelningarnas manskap med sina gevär utryckt,
skulle således, under nu varande förhållanden, gevärsafgången ersättas
med ett så underhaltigt vapen som vårt gamla 1867 års gevär, och
samma urmodiga vapen komme att utgöra beväpning för såväl hela
andra uppbådet (reserv- och besättningstrupperna) som för fästningsartilleriet,
hvarförutom äfven landstormen, hvilken, såsom i viss mån
motsvarande landtvärnet inom andra härordningar, hos oss har en vigtigare
uppgift än inom dessa, blefve hänvisad till nämnda mindre dugliga
gevär. Olägenheten, att icke säga faran, af att somliga af våra
trupper skulle nödgas upptaga strid med en fiende, som med afseende
på beväpning vore dem så ofantligt öfverlägsen, behöfver, efter hvad
jag förut anfört, icke närmare påvisas.

En annan olägenhet af att antalet tidsenliga gevär är otillräckligt,
är att i fält måste medföras två olika slags ammunition, hvilket
försvårar ammunitionsersättningen såväl under som efter striderna. I
detta fall blefve nämnda olägenhet desto större, som ammunitionen till
1867 års gevär är rökstark, hvilket komme att icke allenast hafva ett
högst menligt inflytande på stridsförmågan hos de därmed försedda
trupperna äfvensom hos andra, med tidsenliga gevär utrustade trupper,
hvilka måste uppträda i samband med de förra, utan äfven blefve af en
ytterst ofördelaktig inverkan på stridsledningen i stort.

Det torde, efter hvad jag sålunda i underdånighet anfört, vara
tydligt, att, så vidt målet verkligen skall uppnås, det icke är nog att
Bih. till Riksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 2

önskvärdt att ifrågavarande gevär måtte, så snart ske kan, afses för
landstormen. ”

Såsom antydes af generalfälttygmästaren i hans underdåniga skrifvelse
den 15 sistlidne november, hvilken jag vid statsverkspropositionens
behandlande skall i underdånighet föredraga, skulle statens gevärsfaktori
under hvartdera af åren 1897 och 1898 kunna utsträcka sin
tillverkning till 15,000 gevär — varande nämnda antal af 30,000 repetervapen
att anse såsom det högsta faktoriet under de båda närmaste
åren kan leverera — hvadan man för fyllandet af ofvan angifna allra
närmaste behof af 75,000 gevär borde på annat håll anskaffa 45,000
dylika vapen. Tydligen lär den enskilda inhemska industrien icke vara
i stånd att inom den angifna tiden lemna mer än en jemförelsevis mindre
del af detta antal, utan torde man nödgas taga den utländska industrien
till hjelp. Särskildt blifver detta förhållandet under år 1897,
enär man ej lärer kunna förutsätta, att någon enskild vapenfabrik till
dess kan hinna blifva så i ordning, att den kan åtaga sig någon större
leverans under nämnda år. Anskaffningen af de närmast ifrågavarande

75,000 gevären borde ungefär jemnt fördelas på de båda åren 1897
och 1898. Dock har jag på grund af nyss angifna skäl ansett, att
man icke under först nämnda år bör räkna på en anskaffning af mer
än 35,000 gevär, hvaraf, som redan nämnts, 15,000 skulle tillverkas
vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori och återstoden anskaffas på annat
håll, väl hufvudsakligen genom inköp från utlandet. På år 1898 skulle
således komma 40,000 gevär, hvaraf 15,000 skulle levereras af statens
gevärsfaktori och återstoden dels från enskilda inhemska vapenfabriker
— om antagliga anbud inkomma — dels från utlandet.

Hvad kostnaden beträffar, uppgår denna, enligt generalfälttygmästarens
förutnämnda underdåniga skrifvelse af den 15 sistlidne november,
per gevär, jemte tillbehör, skottställning in. m., tillverkadt vid Carl
Gustafs stads gevärsfaktori till 57,35 kronor och per gevär tillverkadt
vid en uppgifven, enskild vapenfabrik till 65,no kronor, medan ett i utlandet
inköpt gevär betingar en totalkostnad af 61,30 kronor. Äfven
om en del af de gevär, som icke kunde erhållas från statens gevärsfaktori,
skulle tillverkas vid enskilda inhemska gevärsfabriker, h vilket
ju ur flera synpunkter vore önskvärdt, torde likväl till grund för beräkningen
af kostnaden för nämnda gevärsgrupp böra läggas den för ett
i utlandet inköpt gevär.

Under nämnda förutsättning skulle kostnaden för anskaffandet af
nu ifrågavarande repetervapen ställa sig sålunda:

30.000 gevär tillverkade vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori å 57,35

kr................................................................................ kronor 1,720,500: —

45.000 gevär tillverkade i utlandet eller till någon
del vid inhemskt, enskild! gevärsfaktori å

61,30 kr. ................................................................... » 2,758,500: —

Summa kronor 4,479,000: —

I öfverensstämmelse med den ofvan anförda fördelningen skulle
af detta belopp, som i sin helhet borde redan nu af Riksdagen begäras,
komma för år 1897 kostnaden för:

15.000 gevär å 57,35 kr................................................. kronor 860,250: —

20.000 » » 61,30 » ................................... » 1,226,000: —

Summa kronor 2,086,250: —

Mobilisering sammunition.

En så väsentligt påskyndad anskaffning af repetergevär, som nu
ifrågasatts, fordrar med nödvändighet äfven en påskyndad anskaffning
af för dessa gevär afsedd ammunition.

Enligt verkställd beräkning, skulle af det antal 6,5 mm. patroner, som
med redan beviljade medel eller medelst tillgångar på ordinarie anslagsstat
kunde anskaffas, den 1 januari 1898 finnas en behållning af 7,500,000
st. Under förutsättning att 6,5 mm. gevär varda utdelade till en del af arméns
truppförband år 1898, bör, då under nämnda år 2,000,000 6,5 mm.
patroner kunna beräknas erhållas på ordinarie anslag utöfver det derunder
förbrukade antalet — beroende på att öfriga truppförband nämnda
år förbruka 8 mm. patroner, hvartill tillgång finnes — tillgången på
6,5 mm. skarpa patroner den 1 januari 1899 uppgå till 9,500,000 st.

I statsverkspropositionen till 1892 års lagtima riksdag angafs hela
behofvet af mobiliseringsammunition till 36,000,000 patroner. Detta
antal, som redan då ansågs såsom ett minimum, var beräknadt efter
arméns dåvarande numerär, hvilken emellertid genom 1892 års förbättrade
härordning sedermera ökats. En följd häraf är, att det ofvan
angifna antalet patroner måste ökas till minst 40,000,000.

Nyss anförda antal torde emellertid icke behöfva i sin helhet fyllas
under de två år, under hvilka, enligt hvad jag ofvan föreslagit, det
allra mest trängande behofvet af 6,5 mm. vapen skulle anskaffas. Ifrågavarande
antal patroner är nemligen beräknadt för en tillgång af 100,000

gevär och 20,000 karbiner. Men vid slutet af antydda tvåårsperiod
skulle, enligt mitt ofvan framställda underdåniga förslag, finnas endast

75,000 gevär och 15,000 karbiner af 6,5 mm. kaliber, d. v. s. 3/* af
förut nämnda antal. Den del af det återstående mobiliseringsbehofvet,
som bör vara fylld till den 1 januari 1899, utgör således 30,000,000
minskadt med 9,500,000 eller 20,500,000 patroner.

Beräknas, på sätt hittills skett, priset per patron till 11 öre, skulle
kostnaden för anskaffningen af nämnda behof uppgå till 2,255,000
kronor, af hvilket belopp dock, såsom närmare framgår af generalfälttygmästarens
förutnämnda skrifvelse den 15 sistlidne november, 1,350,000
kronor ännu återstå af det vid 1892 års riksdag såsom erforderligt anmälda
mobiliseringsammunitionsanslaget.

Beträffande fördelningen af nämnda belopp på de båda år, under
hvilka detsamma borde utgå, torde särskild hänsyn böra fästas vid behofvet
af ammunition för de 6,5 mm. gevär, som, enligt mitt föregående
underdåniga yttrande angående arméns eldhandvapen, borde varda färdiga
den 1 januari 1898. Då dessas antal skulle uppgå till 35,000,
torde motsvarande antal patroner böra beräknas till 3o/75 af det ofvan
angifna behofvet af 30,000,000 patroner eller till 14,000,000. Då
emellertid, som ofvan nämnts, behållningen af nämnda patronslag sagda
dag uppgår till 7,500,000 st., skulle således återstå att till dess anskaffa
ytterligare 6,500,000 patroner.

Det härför erforderliga beloppet uppgår till 715,000 kronor, hvilket
således borde utgå under loppet af år 1897.

Härvid är visserligen ingen anskaffning under nämnda år af 8
mm. patroner ifrågasatt, men, då vid nämnda tidpunkt antalet sådana
bör vara, om än knappt, dock något så när tillräckligt, och hänsyn
måste tagas äfven till andra mera trängande behof än komplettering
af antalet sådana patroner, hvilka under följande år afses endast för
landstormens beväpning, anser jag det för år 1897 erforderliga beloppet
för mobiliseringsammunition kunna inskränkas till det ofvan
omförmälda.

Då vidare, såsom ofvan är framhållet, tillsammans 30,000,000 st. 6,5
mm. patroner böra vara anskaffade till den 1 januari 1899, blifver det för
detta ändamål erforderliga anslagsbehofvet under år 1898 lika med förut
angifna belopp, 2,255,000 kronor, minskadt med det för år 1897 ifrågasatta
anslaget, 715,000 kronor, eller 1,540,000 kronor.

Slutligen torde jag få anmärka, att det ammunitionsbehof, som
skulle återstå att anskaffa efter den 1 januari 1899, nämligen 10,000,000
patroner, motsvarande eu kostnad af 1,100,000 kronor, bör anskaffas

samtidigt med att de i det föregående nämnda 25,000 gevär och 5,000
karbiner, med hvilka depoternas första behof skulle tillgodoses, varda
tillverkade.

Armans intendenturutrustning.

Vid vår armés försättande på fältfot fattas icke allenast stridsförnödenheter.
Äfven beträffande utrustning sförnödenheter äro, såsom af
mig vid åtskillig* tillfällen framhållits, bristerna stora. Jag tillåter mig
i detta hänseende i underdånighet erinra om mitt anförande till statsrådsprotokollet
för den 14 januari 1895 i fråga om anslag till flyttande
sjukhus, hvarvid jag, under åberopande af generalintendentens underdåniga
skrifvelser af den 31 oktober 1893 och den 9 november 1894
angående behofvet af flyttande sjukhus och med redogörelse för bristerna
inom arméns utrustning, för Eders Kongl. Maj:t framhöll, att
ehuru i nämnda skrifvelser lemnats en fullständig utredning af ifrågavarande
brister, jag dock icke då ansåg tidpunkten kommen att till
Eders Kongl. Maj:ts pröfning framlägga förslag till afhjelpande af mer
än det såsom mest trängande ansedda behofvet af flyttande sjukhus,
och härtill torde jag vid föredragning af generalintendentens underdåniga
skrifvelse af den 9 sistlidne november angående medels beviljande
för fortsatt anskaffning af sådana sjukvårdsanstalter få tillfälle
återkomma.

Skall armén äfven vidkommande materielen bringas derhän, att
den kan i farans stund hinna varda i tid försatt i krigsdugligt skick,
lärer man ej kunna underlåta att tillgodose åtminstone de nödvändigaste
af de öfriga materiela behof, som hären erfordrar för uppehälle
och vård — eller med andra ord, att i möjligaste mån fullständiga
dess fältutrustning. Nödvändigheten af att denna ej företer några
större brister är påtaglig. Den belyses till öfverflöd af krigshistorien,
icke minst vår egen. Jag torde icke behöfva mer än erinra om det
öde, som drabbade det i början af år 1808 uppbådade till härens förstärkning
afsedda 30,000 man starka landtvärnet. Det är nogsamt
bekant, hurusom den utan jemförelse största delen af detta dukade
under för lidanden och umbäranden af alla slag, förorsakade af brist
på tjenlig beklädnad och öfrig personlig utrustning liksom på förplägnads-
och sjukvårdsanstalter. Vill man framhålla erfarenheter från våra
dagars krig, torde knappast något vara mera belysande i nämnda som
i så många andra afseenden än den väldiga kampen mellan Frankrike

och Tyskland, under hvilken det upplösande inflytande på hären, som
en bristfällig utrustning åstadkommer, till fullo trädde i dagen, särskildt
vid de franska arméerna under krigets senare skede.

Då jag nu går att i underdånighet yttra mig om härens utrustning,
tillåter jag mig påpeka, att ett offentliggörande af samtliga brister
i nämnda afseende, som vidlåda vår armé, af lätt insedda skäl icke
bör komma i fråga. Jag kommer på denna grund att här endast
vidröra sådana brister, som i följd af sin natur, det oundgängliga behofvet
af deras tillgodoseende och den längre anskaffningstid de påfordra,
måste fyllas redan under fredstid och icke utan mobiliseringens fullständiga
förryckande kunna undanskjutas till tiden närmast före fredsbrottet.
Af öfriga brister torde ehuru icke utan olägenhet en del
kunna fyllas genom en på längre tid fördelad anskaffning, medan med
tillgodoseendet af de återstående torde kunna anstå till mobiliseringstiden.

De hufvudgrupper, hvaruti arméns intendenturutrustning lämpligen
indelas, äro:

A. Personlig utrustning, innefattande beklädnads-, utrednings-, remtygs-
och sjukvårdspersedlar, hästutredning och veterinärmateriel;

B. Trängutrustning, innefattande reglementerade fordon jemte utrustning
samt materiel för komplettering af utskrifna fordons och reservhästars
utrustning;

C. Sjukvårds-, och veterinärmateriel för etappväsendet och allmänna
reservförråd; samt

D. Materiel för utrustningsorterna.

De brister, som, enligt hvad jag nyss anfört, måste fyllas genom
extra ordinarie anslagsbevillning och för hvilka kostnaden således icke
kan undanskjutas för att bestridas med kreditivmedel eller de vid en
mobilisering beredda medlen, förefinnas samt och synnerligen under
ofvan upptagna hufvudgrupper A—C och äro beträffande:

A) Den personliga utrustningen:

30,000 par stöflar till en sammanlagd kostnad af... kronor 330,000: —

18,050 ränslar med tillbehör .......................................... » 248,000: —

Sjukvårdspersedlar ............................................................... » 27,500: —

1,350 sadlar med tillbehör................... » 124,600: —

1,400 packfickor med öfrig hästutredning .................. » 114,200: —

Veterinärmateriel............................................................... » 3,600: —

Summa kronor 847,900: —

B) Tr ängutrustning en:

109 infanteriammunitionsvagnar till eu sammanlagd

kostnad af ..................................................................... kronor 87,200: —

5 packvagnar m/1886 ........................................................ » 4,000: —

6 bataljonsförbinderivagnar.............................................. » 9,000: —

16 flyttande sjukhus............................................................ » 547,000: —

Materiel för komplettering af reglementerade fordons
belastning.......................................................... » 286,400: —

Summa kronor 933,600: —

C) Sjukvårds- och v eter inär materiel för etappväsendet och allmänna
reservförråd:

Sjukhuståg till en sammanlagd kostnad af ............. kronor 96,900: —

Etappsjukhus och reservetappsjukhus.......................... » 145,800: —

Etappsjukstall och reservetappsjukstall ........................ » 3,600: —

Summa kronor 246,300: —

eller sammanlagdt 2,027,800 kronor, att enligt plan fördelas på två år.

Men äfven om en sådan fördelning göres, torde dock, med anledning
af ifrågavarande anskaffnings natur, hela beloppet för bristernas
fullständiga utjemnande böra på en gång af Riksdagen begäras. Gfifvet
är nemligen, att upphandling af den materiel, som härvidlag fordras,
kan ske på för staten billigare och ändamålsenligare sätt om
den får ske på en gång, än om den måste fördelas på flera förrättningar
med deraf följande osäkerhet för de ursprungliga leverantörerna,
att vid en senare upphandling komma att i sådan egenskap bibehållas,
ithy att i förra fallet de stora särskilda omkostnaderna för igångsättande
af de nödvändiga arbetena kunna af en yrkesman eller verkstad
beräknas å hela det behöfliga persedelslaget och sålunda komma att
betunga hvarje persedel för sig med vida mindre belopp än om, såsom
i senare fallet blefve händelsen, dessa omkostnader skulle påläggas
endast en del af samma behof. När härtill kommer att anskaffningen
af goda och lämpliga råmaterialier, såsom skinn till ränslar, bommar
till sadlar, virke till fordon m. m., då det gäller stora leveranser, kräfver
tid och långa förberedelser samt blir billigare och mera ensartad,
om den sker på en gång, finner jag häri ytterligare stöd för den åsigten,
att sammanlagda anslagsbehofvet härvidlag bör äskas på en gång,
men att utgå under två år.

Under här berörda förutsättningar skulle arméns intendenturutrustning
nästkommande år tillgodoses med, beträffande:

A) Den personliga utrustningen:

15,000 par stöflar till en kostnad af .......................... kronor 165,000: —

9,025 ränslar med tillbehör............................................. » 124,000: —

1,000 sadlar med d:o och 350 sadelbommar............ » 98,500: —

Summa kronor 387,500

B) TV ängutrustning en:

8 flyttande sjukhus (eller hälften af arméns åter -

stående behof häraf) till en kostnad af............... kronor 273,500: —

en ungefärlig tredjedel af den för de reglementerade
fordonens belastning erforderliga materielen,
för igångsättande af denna vidlyftiga
anskaffning, till en kostnad af .............................. » 93,400: —

Summa kronor 366,900: —

C) Sjukvårds- och v eter inär materiel för etappväsendet
och allmänna reservförråd:

Instrumental- och sängutredning samt beklädnadspersedlar
till sjukhuståg för tre arméfördelningar
till en kostnad af......................................... kronor 50,000: —

eller sammanlagdt under första året kronor 804,400: —

För år 1898 skulle följaktligen återstå anskaffning af intendenturutrustning
till ett värde af 1,223,400 kronor.

Fästningar.

Genom nådigt bref af den 31 mars 1882 behagade Eders Kongl.
Maj:t, »enär under senare tider inom Riksdagen med anledning af förändrade
kommunikations- och andra förhållanden samt artilleri- och
fortifikationsvetenskapernas utveckling uttalats tvekan, huruvida Karlsborgs
fästning fortfarande kunde med hänsyn till såväl dess strategiska
betydelse som äfven dess taktiska försvarbarhet intaga den plats i
landets försvarsväsende, som med densamma afselts», uppdraga åt chefen
för generalstaben att, om så erfordrades, med biträde af en artillerioch
en fortifikationsofficer, företaga en utredning af denna fråga. Till
Bih. till Riksd. Frat. 1806. 1 Sami. 1 Afd. 3

följd af dåvarande chefens för generalstaben, generalmajoren Ryding,
utnämning till statsråd och chef för landtförsvarsdepartementet, öfvergick
denna fråga omedelbart derpå till mig såsom befälhafvare och
sedermera chef för nämnda stab, och hafva dervid såsom mina biträden
tjenstgjort nuvarande chefen för fortifikationen generalmajoren H. Elliot
och nuvarande chefen för Vaxholms artillerikår öfversten T. H. M. A.
Wennerholm.

Sedan de omfattande och — särdeles då i betraktande tages chefens
för generalstaben af andra tjensteärenden strängt upptagna tid —
synnerligen tidsödande undersökningar och beräkningar, hvilka för det
nådiga uppdragets verkställande varit nödiga, blifvit fullbordade och
hela betänkandet ånyo genomgånget samt fördt i öfverensstämmelse
med förhållandena vid nedannämnda tidpunkt, framlades resultatet af
det lika maktpåliggande som grannlaga arbetet för Eders Kongl. Maj:t
den 21 juni 1892.

Detta betänkande omfattar, i öfverensstämmelse med den för arbetet
faststälda instruktionen, en så vidt möjligt fullständig utredning af

l:o) De strategiska grunddragen af ett krig i Sverige:

a) under förutsättning af ett anfall från öster;

b) under förutsättning af ett anfall från söder; och

c) under förutsättning af en landstigning å landets vestra kust.

2:o) Lämpligheten och möjligheten af att till landets skydd tillämpa

ett system af kustbefästningar;

3:o) Betydelsen och behofvet af operations-, repli-, förråds- och spärrfästningar
för krigföringen i det inre af landet;

4:o) Fästningen Karlsborgs värde i strategiskt och taktiskt hänseende;
samt

5:o) Å hvilka orter permanenta befästningar kunna med minsta
olägenhet ersättas af passagera, uppkastade vid krigsutbrott.

Då nämnda underdåniga betänkande, hvilket i sin första afdelning
kan sägas innehålla en plan för landets försvar under olika förutsättningar
och i de följande lemnar bland annat en noggrann, af positions-
och specialkartor förtydligad beskrifning öfver Sveriges vigtigaste
strategiska punkter, tydligen icke är af den natur, att det kan offentliggöras,
torde icke här kunna framläggas mera än några af de slutsatser,
hvartill jag i detsamma kommit.

Sedan i betänkandets l:a—3:e afdelningar redogjorts för vårt lands
behof af olika slags fästningar, i 4:e afdelningen lemnats en utförlig
redogörelse för Karlsborgs betydelse och i början af 5:e afdelningen
visats, hvad värde vid krigsutbrott uppkastade befästningar hafva, jern -

förda med permamenta sådana, upptages till besvarande frågan om
hvilka permamenta fästningar företrädesvis äro af den vigt att de ofördröjligen
böra anläggas eller fullständigas och med hvilkas byggnad
ännu så länge utan större olägenhet för försvaret i dess helhet torde
kunna anstå.

Härvid fästes uppmärksamheten i första rummet på de till hufvudstadens
och till vår förnämsta örlogshamns skydd uppförda kustfästningarna:
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt Kungsholmens fästning,
hvarvid framhålles den trängande nödvändigheten af dessa befästningars
snara iståndsättande och fullständigande. Derefter angifves önskvärdheten
af att äfven Göteborg medelst befästningar blefve tryggadt för
anfall från sjösidan, hvarefter framhålles nödvändigheten af befästningar
på Gotland, såvida ön skall kunna försvaras. Af de fästningar, som
borde komma till utförande på fastlandet, anses, utom kustbefästningarnas
fullständigande, en fästning i Norrland vara mest af behofvet
påkallad. Beträffande vår hittillsvarande enda landfästning, Karlsborg,
påvisas, i öfverensstämmelse med betänkandets 4:e afdelning, hvaruti
denna fästnings betydelse utförligt afhandlats, att dess fullbordan är en
angelägenhet af största vigt för Sveriges försvar. Då emellertid Karlsborgs
betydelse gör sig gällande först då vårt land utsättes för ett så
allvarsamt anfall, att dess tillvaro står på spel, men det för närvarande,
såsom jag framhållit i början af detta underdåniga anförande, endast
är fråga om vidtagandet af sådana åtgärder, som anses nödvändiga
för upprätthållandet af rikets neutralitet, gör jag i det följande icke
någon framställning om beviljandet af större anslag på en gång för
denna fästnings fullbordan, utan anser jag densamma kunna utföras
medelst årliga anslag på sätt hittills skeft.

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning.

Hvad nu först Stockholm beträffar, ligger betydelsen af befästningsanläggningar,
afsedda att hindra en fiendtlig flottas insegling till hufvudstaden,
i öppen dag och har ock af ålder varit erkänd. De fördelar
en fiende skulle vinna genom att genast i krigets början komma i besittning
af en i politiskt som i strategiskt afseende så utomordentligt
vigtig punkt som Stockholm, att icke tala om dess egenskap af flottstation,
äro nemligen så stora, att det väl knappast kan lida något
tvifvel, att han ej gör ett allvarligt försök att nå dem. Detta med så

mycket större skäl som hufvud stadens läge i strategiskt afseende
kan sägas vara synnerligen blottstäldt. Det ligger nemligen ingenting
orimligt i det antagandet, att en fientlig flotta eller åtminstone
en eskader, med den uppdrifna fart, som nutidens örlogsfartyg ega,
samtidigt med krigsförklaringen eller omedelbart efter det order om
mobilisering af våra stridskrafter till lands och sjös utgått, kan uppträda
i Stockholms yttre skärgård för att genom öfverraskning söka
bemäktiga sig de inloppet spärrande befästningarna och derefter sätta
sig i besittning af staden. Krigshistorien lär, att vid flertalet af de
krig, som inledts genom operationer till sjös, den af de båda motståndarne,
som vunnit försteget i krigsberedskap, begagnat sig deraf för
att genom öfverraskning öppna fiendtligketerna samtidigt med eller till
och med före sjelfva krigsförklaringen.

Då sålunda vår flotta, äfven om den vore den fiendtliga vuxen, från
början kan komma i efterhand, så till vida att deri, när anfallet sker,
ej hunnit färdigmobiliseras eller i sin helhet utlöpa, beror Stockholms
skydd ytterst af, att nämnda befästningar verkligen äro i stånd att fylla
sin uppgift, det vill säga att motstå ett anfall af en fiendtlig eskader,
sammansatt af fullt moderna, med det kraftigaste artilleri best}mkade
pansarfartyg jemte öfrig, särskildt för stängselliniers undanrödjande
afsedd, fartygs- och annan materiel. Men för att en kustbefästning
med säkerhet skall kunna uppfylla dessa visserligen icke ringa fordringar,
erfordras ej allenast, att densamma är fullt tidsenlig, och att
dess bestyckning utgöres af sådana pjeser, som med framgång kunna
upptaga kampen med det nutida fartygsartilleriek. Äfven de till inloppens
omedelbara spärrning afsedda stängsellinierna — i förevarande fall
hufvudsakligen bestående af försänkningar — måste vara effektiva
och tillräckligt kraftigt försvarade af snabbeldsbatterier, så att de
blifva ett verkligt hinder, som ej utan vidare kan undanrödjas. Vidare
måste — särskildt inom ett så vidsträckt försvarsområde som Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning, hvilket område med dertill hörande
på närliggande öar varande batterier m. m. har en utsträckning af 10
km. — särskilda anordningar för försvarets ledning, såsom observationsplatser,
elektriska förbindelsemedel, belysningsapparater, frransportmateriel
m. m., finnas inrättade. Slutligen — och detta kan ej nog kraftigt
framhållas — måste alla befästningsanordningar jemte bestyckning,
med tillhörande ammunition, och öfriga omnämnda försvarsanordningar
redan i fred befinnas i sådant tillstånd, att de med säkerhet kunna påräknas
vara i fullt försvarbart skick, innan en fiendtlig flotta kan vara

att förvänta. Erfarenheten från år 1870, då, med anledning af det
utbrutna fransk-tyska kriget, en del befästningar anbefaldes till utförande
i Stockholms skärgård, visar ock, huru vanskligt det är att
uppskjuta med dylika anläggningar till krigsutbrottet. Oaktadt arbetet
drefs med all möjlig skyndsamhet, dröjde det dock, till följd af otjenlig
väderlek och andra orsaker, flera månader innan det blef fullbordadt,
hvilket först skedde sedan kriget nått sitt slut.

Det torde ej vara Eders Kongl. Maj:t obekant, i hvilket otillfredsställande
skick befästningarna i Stockholms skärgård för närvarande
befinna sig. Detta betänkliga förhållande framgår med tillräcklig tydlighet
af de underdåniga skrivelser, som chefen för fortifikationen
samt generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet under de senare
åren aflåtit med hemställan om anslags beviljande dels för nämnda
befästningars fullständigande och dels för deras förseende med tidsenlig
bestyckning.

Såsom Eders. Kongl. Maj:t täcktes erinra sig har jag vid föredragning
af statsverkspropositionen till 1895 års Riksdag framhållit
det trängande behofvet utaf beviljandet af större anslag på en gång
för förstnämnda ändamål, om ock nödvändigheten af att taga hänsyn
jemväl till andra försvarsbehof då nödgade mig att förorda
en fördelning på flera år, än chefen för fortifikationen föreslagit, af
det för befästningarnas förstärkande erforderliga beloppet. Enligt förstärkningsplanen
skulle sagda, i berörda statsverksproposition äfven angifna
belopp uppgå till 1,010,000 kronor, hvartill skulle komma 100,000
kronor för fullständigandet. af försänkningarna. Ehuru visserligen Riksdagen
i sin skrifvelse af den 4 sistlidne maj ansåg de nämnda förstärkningarna
vara af nöden och, med hänsyn till vigten af att hafva hufvudstaden
tryggad mot fiendtligt anfall, höll före, att ett vidare uppskjutande
af sådana åtgärder icke vore tillrådligt, beviljades dock, dels på grund
af begränsade tillgångar, dels af den anledningen, att det ej skulle
vara lämpligt att på en gång bringa förstärkningsplanen till utförande
»och derigenom under tiden ännu mer försvaga fästningarnas motståndsförmåga»,
ett belopp af endast 443,500 kronor till båda sjöfästningarnas
— Vaxholm och Oscar-Fredriksborg och Kungsholmen — förstärkning,
hvaraf för innevarande år anvisades 221,750 kronor. Af nämnda anslag
skulle för i Riksdagens åberopade skrifvelse uppgifna särskilda
arbeten vid Oscar-Fredriksborg utgå under två år tillsamman 237,000
kronor, med rätt likväl för Eders Kongl. Maj:t att, om så befunnes
lämpligt, fördela hela anslaget mellan fästningarna på annat sätt än

Riksdagen angifvit. Med kompletteringen af försänkningarna i Vaxholmsställningen
ansåg Riksdagen kunna anstå.

Äfven om man icke för närvarande ställer fordringarna på befästningarna
i Stockholms skärgård högre, än att de skola vara i stånd
att motstå ett oförmodadt anfall af en fiendtlig eskader, torde, såsom
närmare framgår af den utredning, som, på min anmodan, gemensamt
utförts af chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren, de förstärkningsåtgärder,
som för en summa af 2—300,000 kronor kunna
åstadkommas, på intet sätt anses tillräckliga. Skola verkligen befästningarna
vara i stånd att motstå ett anfall, måste de befintliga verken
icke allenast förstärkas, så att de blifva tidsenliga; de måste äfven fullständigas,
åtminstone så att det för hufvudinloppets skydd nödvändiga
artilleriförsvaret blifver tillräckligt kraftigt. Enligt nämnda utredningfordras
härför, utom Oscar-Fredriksborgs fullbordande enligt förstärkningsplanen,
anläggandet af batterier och andra arbeten, livilkas
art lika litet som öfriga enskildheter rörande ifrågavarande eller andra
befästningar böra anförtros åt offentligheten. Dess utom måste försänkningarna
utan dröjsmål sättas i det skick att de svara mot sitt ändamål.
Kostnaderna för nämnda förstärkningsarbeten skulle uppgå till

840,400 kronor utöfver den redan beviljade summan, hvartill kommer

100,000 kronor för försänkningarnas fullbordande. Beträffande den tidrymd,
inom hvilken förstnämnda belopp borde utgå, bör denna af förut
anförda skäl icke sättas längre än två år, och torde för första året böra
utgå 376,500 kronor, oberäknadt hvad som af återstoden af det år 1895
beviljade beloppet till sjöfästningarnas förstärkande skulle komma att
utgå för ifrågavarande fästning. Vidkommande nämnda belopp anhåller
jag att få yttra mig framdeles, då statsverkspropositionen kommer
att behandlas. Det torde vara lämpligt att till dess äfven uppskjuta
den vidlyftigare motiveringen af nödvändigheten utaf merbemälda försänkningars
komplettering, för hvilken kostnaden torde böra i sin
helhet utgå år 1897.

Slutligen må framhållas, att då de nu föreliggande arbetena afses
att försiggå under loppet af två år och på olika platser i försvarsställningen,
någon fara för att ett så pass påskyndadt arbete skulle, planmessigt
bedrifvet, i nämnvärd grad inverka försvagande på fästningens
motståndsförmåga icke är för handen.

Förete, enligt hvad ofvan blifvit ådagalagdt, sjelfva befästningarna
betänkliga brister, kan detta, såsom närmare framgår af generalfälttygmästarens
underdåniga skrifvelse af den 15 sistlidne november, med

lika mycket skäl sägas vara fallet med bestyckningen. Som frågan om
denna senare står i så nära samband med den om befästningarnas fullbordande,
att den icke lämpligen kan behandlas för sig, anhåller jag
att redan nu för Eders Kongl. Maj:t få föredraga bemälda underdåniga
skrifvelse.

Med erinran att, sedan Eders Kongl. Maj:t under år 1892 i nåder
fastställt bestyckningsplaner för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning, Oscarsvärnslinierna och Karlsborgs fästning med Vabergspositionen,
anskaffningen af den artillerimateriel, som, utöfver den redan
då befintliga, enligt planerna erfordrades för ifrågavarande fästningars
bestyckning, fortgått i den utsträckning, som tillgängliga anslag medgifvit,
framhåller generalfälttygmästaren, att dessa anslag varit jemförelsevis
ganska små, i det att sedan nämnda tidpunkt ej mer än

100,000 kronor blifvit för hvarje år af Eders Kongl. Maj:t begärda och
af Riksdagen — med undantag för år 1896 — beviljade för här ifrågavarande
ändamål. Eu naturlig följd af denna knappa tillgång på medel
vore, att endast en helt ringa del af den materiel, som funnes upptagen
i de åberopade bestyckningsplanerna, kunnat anskaffas. Med hänsyn
till den stora vigt, som läge deruppå att Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning så snart som möjligt sattes i stånd att fylla sin uppgift,
skyddandet af rikets hufvudstad mot angrepp från sjösidan, hade den
sedan år 1892 verkställda anskaffningen hufvudsakligen gått ut på, att
i mån af möjlighet förse nämnda fästning, i hvars bestyckning vid
sagda tidpunkt knappast ingick en enda verkligen tidsenlig pjes, med
det allra nödvändigaste i fråga om artillerimateriel. Men oaktadt tillgängliga
medel på detta sätt koncentrerats på den enligt generalfälttygmästarens
åsigt för närvarande ojemförligt vigtigaste punkten, hade
dock endast en ringa del af den erforderliga bestyckningen kunnat
anskaffas. Såsom erforderligt för anskaffning af den ännu felande
materiel, hvilken den fastställda bestyckningsplanen för Oscar-Fredriksborgs
fästning upptager, återstode nemligen ännu det betydliga beloppet
af 2,600,000 kronor, och kunde man ensamt af detta förhållande sluta
till, i huru ytterst ringa mån nämnda fästning med sin nuvarande artilleriutrustning
vore i stånd att fylla sin vigtiga uppgift.

Med framhållande af de ödesdigra följder, som ett af en fiendtlig
flotta företaget och af framgång krönt angrepp mot hufvudstaden skulle
medföra, betonar generalfälttygmästaren vidare, att Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning för närvarande vore och, om icke större
anslag än de senare årens beviljades för dess bestyckning, ännu i årtionden
skulle förblifva ur stånd att med hopp om lycklig utgång möta

ett dylikt företag, som dock kunde så lätt och så snabbt sättas i verket,
till och med före eller utan en krigsförklaring.

Under sådana omständigheter ansåge sig generalfälttygmästaren —
jemväl med fäst afseende derå att, i följd af den ratt långa tid, som
fordras för anskaffning af gröfre bestyckning, de pansarbrytande pjeser,
som skulle kunna anskaffas för medel beviljade af 1896 års Riksdag,
knappast förr än till våren 1898 kunde påräknas vara uppställda — i
underdånighet böra tillstyrka, att kraftiga åtgärder ofördröjligen vidtoges
för afhjelpande af bristerna i meromnämnda fästnings bestyckning.
Då emellertid den ofvan angifna summan vore för stor att på en gång
använda, borde densamma fördelas, så att för 1897 ansloges ett
belopp tillräckligt för åstadkommandet af det oundgängligaste behofvet.
En granskning af 1891 års bestyckningskomités beräkningar, jemförda
med uppgifter å anskaffad materiel, gåfve vid handen, att för ett
belopp af 1,000,000 kronor skulle kunna erhållas dels den för komplettering
enligt den nådigst fastställda planen af sjelfva fästet OscarFredriksborgs
bestyckning erforderliga materiel och ammunition, dels i
det närmaste all nu felande ammunition till för hela försvarsområdet
redan anskaffade refflade bakladdningspjeser.

Med anförda belopp skulle den bestyckning, som erfordras för det
direkta försvaret af det vigtigaste genom ställningen ledande inloppet,
Oxdjupet, kunna i hufvudsak fullständigas, och dessutom åtminstone
någon tidsenlig artillerimateriel med ammunition blifva tillgänglig för
bestyckning af fästningens öfriga delar.

På grund af hvad generalfälttygmästaren sålunda anfört, hemställer
han i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för anskaffning af fästningsartillerimateriel på extra stat för år 1897
anvisa ett belopp af 1,000,000 kronor.

1 öfverensstämmelse med hvad jag förut i underdånighet anfört
rörande det oafvisliga behofvet af att skyndsamt bringa åtminstone de
till försvaret af hufvudinloppet afsedda försvarsanstalterna i stridsdugligt
skick, hvilket hvad den artil leristiska delen beträffar skulle, såsom af
nu föredragna underdåniga skrifvelse framgår, kunna ske genom beviljande
af 1,000,000 kronor för år 1897, får jag på det lifligaste tillstyrka
nådigt bifall till denna generalfälttygmästarens hemställan, och synes
mig beloppet böra äskas i samband med den för befästningarnas förstärkning
och fullständigande erforderliga summan. Då denna senare,
som förut nämnts, uppginge till 840,400 kronor, hvartill skulle komma

100,000 kronor för försänkningarnas komplettering, blifver hela det för
befästningar och bestyckning nödiga beloppet, utom redan beviljadt an -

slag, 1,940,400 kronor, hvaraf 1,476,500 kronor borde anvisas för nästkommande
år. Härvid må anmärkas att, till följd af den långa tid, som
åtgår innan de artilleripjeser, som enligt bestyckningsplanen skola nyanskaffas,
hinna levereras, de till pjesernas upptagande afsedda kanonplatser,
med en sådan fördelning af totalbeloppet som ofvan angifvits,
mer än väl hinna blifva i ordning, hvarför någon af sådan orsak beroende
anledning att fördela den till bestyckningen erforderliga kostnadssumman
på två år icke förefinnes.

Beträffande slutligen de i det föregående omnämnda erforderliga anordningarna
för försvarets ledning inom Vaxholms och Oscar Fredriksborgs
fästning, hafva generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet
samt chefen för fortifikationen gemensamt afgifvit en underdånig skrifvelse
af den 15 sistlidne november.

De erinra dervid till en början, hurusom, sedan Eders Kongl. Maj:t,
uppå underdånig framställning af nämnde chefer, genom nådig generalorder
den 20 oktober 1894 anbefallt en dertill förordnad kommission
att afgifva förslag till de för försvarets ledning inom sagda fästning
erforderliga åtgärder och sedan detta förslag blifvit ifrågavarande chefer
delgifvet samt af dem granskadt, de mot de i meranämnda syfte
föreslagna tekniska åtgärderna i hufvudsak icke haft något att anmärka.

Om ock vid blifvande anskaffning eller utförande vissa förändringar i
detaljerna kunde befinnas lämpliga, syntes de förslagna anordningarna
vara ändamålsenliga och väl egnade att afhjelpa den betänkliga brist
på medel och utvägar för försvarets goda ledning, som för närvarande
förefunnes inom fästningens område.

I betraktande af nämnda fästniugsområdes vidsträckta och egenartade
beskaffenhet samt af de relativt ringa materiela krigsmedel och
rörliga stridskrafter, som för dess försvar kunde påräknas, vore det
af synnerlig vigt att dessa medels och krafters användning på förmånligaste
sätt och till inbördes samverkan blefve befrämjadt genom goda
och fullständiga anordningar för försvarets och i främsta rummet för ''
artillerieldens ledning. Men då det hvarken vore möjligt att, äfven om
rikliga penningemedel stode till buds, vid en krigsrustning hinna anskaffa
all den för antydda anordningar erforderliga materiel och utföra
de för dess användning nödiga anläggningar eller att då medhinna
personalens inöfvande i dessas vederbörliga skötsel och nyttjande, måste
bemälde chefer, i likhet med kommissionen, anse det vara särdeles
angeläget, att don förevarande bristen blefve med det allra snaraste
afhjelpt.

Bih. Ull lliksd. Prat. 181)6. 1 Sami. 1 Afd.

Sedan kommissionens kostnadsberäkningar af nämnde vapencbefer
granskats och i någon mån ändrats, utvisade desamma, att totalkostnaden
för ifrågavarande anläggningar skulle uppgå till en summa af

335,000 kronor. Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställde
generalfälttygmästaren och chefen för fortifikationen att Eders Kongl.
Maj:t täcktes af näst sammanträdande Riksdag å extra stat äska detta
belopp att å tvenne år fördelas.

I öfverensstämmelse med hvad jag förut anfört, anser jag ifrågavarande
anordningar för försvarets ledning vara i högsta måtto af behofvet
påkallade. Det ligger i sakens natur att, då nämnda fästningsområde
har en utsträckning af 1 mil, men till detsammas försvar endast
ett ringa antal trupper kan disponeras, någon utsigt att hindra
försvarsställningens genombrytning knappast är för handen, såvida ej
tillgång finnes till fullständiga anordningar dels för artillerieldens ledning,
dels för upptäckande af fiendens fartyg — särdeles nattetid —
och meddelande om dess rörelser, dels ock för transport af trupper,
artilleri- och annan materiel från eu punkt till en annan. Härtill höra
således observationsplatser — på de mest hotade punkterna skyddade
af pansar — elektriska nattsikten, afståndsmätare, telefonstationer och
ledningar, anordningar för signalering, ballongmateriel, elektriska belysningsapparater
med skyddade uppställningsplatser, vägar och landningsbryggor,
transportmateriel m. m., som närmare framgår af åberopade
kommissions underdåniga betänkande. Som nämnda anordningar, enligt
hvad tydligt framgår såväl af sagda betänkande som af vapenchefernas
nu berörda underdåniga skrifvelse, omöjligen kunna hinna vidtagas
eller inrättas först vid krigsutbrott, och fästningens försvarbarhet
kan sägas bero af desamma, måste desamma utföras under fred. Det
härför erforderliga beloppet, 335,000 kronor, som icke synes kunna
minskas utan väsentliga olägenheter, torde böra, i likhet med det för
befästningarnas istånd sättande och fullständigande erforderliga och i
samband med detta, äskas på en gång att utgå med hälften, 167,500
kronor, under år 1897.

Totalkostnaden för Vaxholms- och Oscar Fredriksborgs fästnings
förstärkning i ofvan angifvet syfte belöper sig följaktligen, förutom
redan beviljade medel, till 1,940,400 + 335,000 = 2,275,400 kronor, hvaraf
för år 1897 borde anvisas 1,476,500 + 167,500 = 1,644,000 kronor.

Fästningen Kungsholmen.

Om nödvändigheten af att på ett verksamt sätt skydda vår förnämsta
örlogshamn med dess varf, dockor, verkstäder, magasin af

alla slag o. s. v. mot anfall af en fiendtlig flotta torde jag ej behöfva
närmare yttra mig. I intet land har man försummat att med så
kraftiga försvarsanordningar, som förhållandena medgifvit, skydda sina
flottstationer. Detta icke endast derför, att en sådan i och för sig har
ett högst betydligt materielt värde, hvilket naturligtvis ytterligare stegras,
om örlogsfartyg befinna sig i hamnen, utan äfven af den anledningen,
att fiendens besittningstagande af en örlogshamn nästan alltid
tillika innebär förlusten af en af den egna flottans operationsbaser, hvilket
åter kan vara af ett ödesdigert inflytande på krigets utgång.
Jag tillåter mig i detta hänseende erinra om i huru hög grad förlusten
af de båda kinesiska ölogshamnarna Port Arthur och Wei-ha-wei, hvarmed
äfven följde förlusten af en stor del af örlogsflottan, bidrog att
förlama Kinas motståndskraft under det nyligen utkämpade kriget med
Japan, liksom ock den jemförelsevis lätta eröfringen af de nämnda
hamnar skyddande befästningarna gifver oss ett talande bevis för nödvändigheten
af sådana anläggningars fullt tidsenliga beskaffenhet.

Försvaret -af den ena af vårt lands flottstationer, Stockholm, är
redan afhandladt. i det föregående, och torde här endast böra erinras
om den betydelse hufvudstaden äfven eger såsom örlogsstation och
jämte dess skärgård såsom en vigtig operationsbas för flottan. Vidkommande
åter det fasta försvaret af vår flottas hufvudstation, Karlskrona,
är detsamma, såsom framgår af chefens för fortifikationen underdåniga
skrivelser af den 13 november 1894, för hvilken blifvit redogjordt vid
föredragning af statsverkspropositionen till förlidet års riksdag, och af
den 14 sistlidne november, äfven i mycket otillfredsställande skick. Såsom
Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, angåfvos i förstnämda skrifvelse
kostnaderna för Kungsholmens fästnings försättande i tidsenligt
skick enligt den uppgifna planen — hvarvid dock vissa uppgifna förstärkningsåtgärder
för en kostnad af 118,500 kronor för närvarande icke
satts i fråga — till 671,500 kronor, medan Riksdagen för båda kustfästningarnas
iståndsättande, såsom förut nämnts, anvisat endast 443,500 kronor,
hvaraf hälften för år 1896. Under antagande att af sistnämnda belopp,
i enlighet med Riksdagens förut åberopade skrifvelse, 206,500
kronor skulle tagas i anspråk för Kungsholmens fästning, återstode således
465,000 kronor eller öfver två tredjedelar af den erforderliga, enligt
hvad ofvan sagts, reducerade totalkostnaden. När dertill kommer,
att af det anvisade beloppet endast hälften skulle få tagas i anspråk
för innevarande år, inses huru föga motståndskraftig fästningen i sjelfva
verket skulle vara under den närmaste framtiden, derest icke eu större
summa för ändamålet ansloges.

Uppställer man, i öfverensstämmelse med hvad jag förut anfört rörande
Vaxholms och Oscar Fredriksborgs fästning, såsom lägsta fordran
på Karlskrona befästningar åt sjösidan, att de skola kunna skydda staden
och hamnen mot ett öfverraskande anfall af en fiendtlig eskader, erfordras
härför, enligt förut åberopade af generalfälttygmästaren och af
chefen för fortifikationen verkstälda utredning, förstärkningsåtgärder för
en sammanlagd kostnad af 322,600 kronor, ett belopp som icke, utan att
ändamålet förfelas, kan minskas. Med detta belopp skulle de nödvändigaste
arbetena på Kungsholmens fästning kunna utföras, och dessutom
en ringa del af beloppet blifva öfrig för försänkningarnas delvisa förstärkande,
hvilken åtgärd äfvenledes är i hög grad af behofvet påkallad.
Beloppet föreslås lämpligen böra delas på två år, och borde för år 1897
utgå hälften eller i rundt tal 160,000 kronor.

Beträffande bestyckningen af ifrågavarande fästning, bestrides densamma
af anslagen till 5:e hufvudtiteln.

Det torde, efter hvad jag sålunda i underdånighet anfört, knappast
behöfva erinras, att de nu föreslagna åtgärderna för kustfästningarnas
snara iståndsättande närmast afse upprätthållande af vår neutralitet
under ett eventuel krig mellan tvenne oss närgränsande makter. Af
denna anledning har man kunnat inskränka sig till det oundgängligen
nödvändigaste. Men skulle vårt land hotas med ett direkt anfall, blifva,
som i det föregående äfven antydts, mera omfattande åtgärder af nöden,
och tillåter jag mig beträffande dessa i underdånighet hänvisa till förutnämnda
betänkande angående Sveriges fasta försvar, i hvars 2:a afdelning
lemnas en i enskildheter gående redogörelse för det fasta försvarets
ordnande i Stockholms och Karlskrona skärgårdar. Enligt verkställd
beräkning skulle kostnaden, i hvad på 4:e hufvudtiteln ankommer,
för det fullständiga ordnandet af det fasta försvaret, med bestyckning,
i Stockholms skärgård uppgå till omkring 5,900,000 kronor och i
Karlskrona skärgård samt å stadens landsida till omkring 2,350,000
kronor, oberäknadt redan beviljade anslag.

Gotland.

I l:a afdelningen af det flera gånger åberopade underdåniga
betänkande, som jag, i egenskap af chef för generalstaben, afgifvit
rörande vårt lands fasta försvar, redogöres ock för Gotlands betydelse
för Sveriges försvar. Jag tillåter mig i detta hänseende erinra om,

att, såsom förhållandena nu äro, ön icke kan sägas hafva någon mera
framstående betydelse för rikets försvar, enär vår flotta, jemförelsevis
obetydlig som den är, icke kan förlägga sin operationsbas så långt från
fastlandets kust, som till Gotland. Vore deremot vårt land i stånd att
anskaffa en sjömakt jemförlig med våra grannars, skulle Gotland kunna
utgöra ett kraftigt utanverk för fastlandet, ty, innan fiendens flottor
hunnit närma sig dess kust, skulle från lämplig hamn på Gotland den
derstädes genom tidsenliga fästningsverk skyddade flottafdelningen af
svenska örlogsmarinen kunnat löpa ut och angripa sin motståndare i
flanken samt derigenom förhindra, eller åtminstone för längre eller
kortare tid afbryta, hans landstigningsförsök. Kan ön med sina hamnar
således icke för närvarande vara af något större värde såsom stödjepunkt
för vår örlogsflotta under ett krig, är å andra sidan dess besittning
af stor betydelse för hvilken stormakt som helst, som kan komma
att uppträda med en flotta i Östersjön. Detta på grund af tillvaron
af Fårösund, såsom allmänt kändt en bland de utmärktaste hamnar, som
finnas, med afseende på såväl rymlighet som skyddadt läge och god
ankargrund. För icke särdeles lång tid tillbaka tjenstgjorde ju också
Fårösund som hamn för en betydlig krigsflotta. Af denna orsak torde
Gotland, äfven om kriget icke föres mot Sverige, kunna blifva ett anfallsföremål,
ty ett upplåtande utan allvarligt motstånd af nämnda eller
någon annan hamn åt någon af de krigförande makternas flottor kan,
såsom innebärande ett verkligt neutralitetsbrott, icke äfventyras. Hotas
åter vårt land af ett direkt anfall, vare sig från öster eller söder, är Gotland
naturligtvis ännu mera utsatt och utgör i detta hänseende den
mest blottade och minst försvarbara delen af landet. Som ön utgör
en del af Sveriges rike, tillkommer det oss att, trots alla svårigheter,
sörja för dess försvar. Då emellertid, såsom förut antydts, vår flotta
ej torde kunna påräknas för detta ändamål, då vidare något afsevärdt
understöd från fastlandet till följd af öns afskrida läge knappt lär kunna
åvägabringas, och då slutligen de till öns försvar afsedda stridskrafterna
äro, och måste vara, jemförelsevis obetydliga, blifver det nödvändigt
att i möjligaste man anlita den hjelp, som det fasta försvaret kan
lemna.

Under förutsättning att fienden afsåge hela öns besittningstagande,
skulle en befäst plats få till hufvudsaklig uppgift att utgöra stöd för
öns lefvande försvar, i det att densamma skulle tjena till utgångspunkt
för detta och till skyddad upplagsplats för dess förråd, varande (let svårt
att inse, huru något ihärdigt försvar utan en sådan befäst punkt skulle
varda möjligt. Fn befästning på Gotland skulle ock få till uppgift, att,

om än hela den öfriga delen af ön folie i fiendens våld, dock en punkt
skulle finnas, som vi kunde kalla vår, hvilket vid ett blifvande fredslut
kunde vara af stor betydelse. Nödvändigheten af en befästning i nämnda
ändamål är äfven, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, betonad
i statsverkspropositionen till 1892 års lagtima riksdag, hvaruti anslag
äskades till en sådan. Beträffande läget af ifrågavarande befästning,
framgår såväl af berörda statsverksproposition, som af förutnämnda
betänkande, att den enda strategiska punkt, som med hänsyn till dess
taktiska försvarbarhet och således äfven till kostnaden kan komma i
fråga att permanent befästas, är trakten omkring Tingstäde, ehuruväl
ett par andra punkter, bland dem Fårösund, eg a större betydelse i
strategiskt hänseende. Men ett permanent befästande af Fårösund i sist
angifna syfte skulle, till följd af nödvändigheten att skydda detta mot
anfall från såväl sjö- som landsidan, kräfva så högst betydliga kostnader,
att det icke, med afseende fästadt på nuvarande förhållanden,
kan ifrågasättas, såvida ett rätt förhållande till landets försvarsplan i
dess helhet skall bibehållas.

Emellertid är Fårösund såsom landstigningspunkt för en fiende,
den der kan antagas vilja bemäktiga sig Gotland, af den vigt, att det
bör spärras för hans örlogs- och (eventuel) transportfartyg samt således
förses med för detta ändamål erforderliga befästningar, nemligen —
utom stängsellinier — batterier, med kraftigt artilleri bestyckade samt
om möjligt stormfria. Hela den tid fienden af dylika befästningar kan
uppehållas vid kusten kommer dessutom öns lefvande försvar till godo,
hvilket, när i betraktande tages den korta tid, som antagligen komme att stå
till förfogande för stridskrafternas samling, måste varda af stor betydelse.

År Fårösunds befästande ur synpunkten af Gotlands försvar mot
fiendtliga eröfringsförsök af stort värde, är detta — af förut antydda
skäl — ännu mera förhållandet, när fråga uppstår om upprätthållandet
af vår neutralitet och dermed om Gotlands bevarande mot sådana de
krigförandes åtgärder, som kunna innebära en kränkning af denna neutralitet.
Men detta är, såsom jag i föregående delen af detta mitt
underdåniga anförande påpekat, det mål, som nu närmast bör eftersträfvas
vid ordnandet af vårt lands fasta försvar. Beträffande Fårösund
framträder härvid genast nödvändigheten af att förstärka och
med nya verk fullständiga de redan befintliga svaga, för ett tiotal år
sedan i nämndt syfte uppförda, batterierna, hvilka, byggda i hast med
för handen varande materialier och försedda med otidsenlig bestyckning,
numera ingalunda äro i stånd att upptaga en strid med en fiendtlig
eskader eller att i afsevärd mån hindra en sådan att, undanrödjande

stängsellinierna, inlöpa i hamnen. Enligt verkställd beräkning skulle
kostnaden för de oundgängliga befästningsanläggningarna jemte bestyckning,
belysnings- och elektrisk förbindelsemateriel samt inköp af mark
uppgå till ett belopp af 756,800 kronor, nemligen 338,540 kronor för
befästningarna jemte belysnings- och annan materiel samt 418,260
kronor för best.yckningen, hvilket belopp borde utgå under tvenne år,
deraf 140,000 kronor under år 1897.

Det säger sig sjelft att med uppförandet af befästningar vid Fårösund,
lika litet som vid andra punkter på kusten, kan anstå till krigsutbrottet,
hvilket äfven här bestyrkes af erfarenheten.

Vidkommande Tingstädeställningens befästande, torde planen för
detsamma, sedan de taktiska förhållandena vid nämnda ställning till
en viss grad ändrats genom Martebo myrs torrläggning — hvilket inverkar
på planens enskildheter och dermed äfven på den till 4,416,000’
kronor angifna kostnaden — böra tagas under förnyad granskning.
För närvarande torde medel böra äskas endast till inköp af erforderlig
mark, så att man redan under fredstid må kunna med tillgängliga medel
och materialier förstärka ställningen. Det härför nödiga beloppet
uppgår, enligt af chefen för fortifikationen lemnad uppgift, till 45,000
kronor, med hvars utbetalande dock torde kunna anstå till år 1898.

Den för befästningar å Gotland närmast erforderliga totalkostnaden
skulle således utgöra 801,800 kronor, hvaraf 140,000 kronor torde böra
utgå under nästkommande år och återstoden under det derpå följande.

Göteborgs betydelse i strategiskt, och ännu mera i politiskt afseende
motsvarar visserligen icke Stockholms, men redan i sin egenskap
af rikets andra stad och dess näst förnämsta importhamn påkallar Göteborg
stor uppmärksamhet äfven ur militärisk synpunkt. Dertill kommer att
under förutsättning af ett anfall mot vårt land från söder eller af en
landstigning på Sveriges vestkust staden med säkerhet kommer att
utgöra ett af fiendens förnämsta operationsföremål. Särskild! i sistnämnda
fall erbjuder Göteborg med sin utmärkta hamn, sina dockor, varf, verkstäder
och andra för en flotta nyttiga eller nödiga anstalter, sina stora i-esurser
i öfriga afsenden samt sina förträffliga kommunikationer inåt landet
en utgångspunkt, en hufvuddepotplats, af oskattbart värde. Det är dei--för intet tvifvel om, att ej staden borde skyddas af befästningar, åtminstone
mot anfall af eu fiendtlig eskader. Omfattande undersökningar
hafva äfven blifvit verkställda i syfte att utröna dessa befästningars

lämpligaste läge och beskaffenhet, och framgå resultaten häraf af
meromnämnda betänkandes 2:a afdelning. Den häruti angifna befästningsplanen
har sedermera ytterligare utarbetats och fullständigats.
Då emellertid kostnaden för de såsom nödvändiga föreslagna befästningarna
å Göteborgs sjösida, såvida stadeu med full säkerhet skall
varda tryggad mot bombardering, uppgår till det betydliga beloppet
af 3,880,000 kronor — inberäknadt kostnaden för bestyckningen, men
oberäknadt den för minmateriel och minstationer — har — med tanke
på nödvändigheten att först med befästningar nöjaktigt trygga sådana
punkter, som hafva ännu större betydelse för landets försvar i dess
helhet än Göteborg — från krigsstyrelsens sida icke hittills hos Eders
Kongl. Maj:t hemställan ansetts höra göras om beviljandet af anslag
för nämnda ändamål.

Såsom jag betonat i förenämnda underdåniga betänkande, göra sjuknande
synpunkter gällande, när fråga uppstår om skyddande af
dem bland rikets öfriga större kuststäder, som kunna tryggas medelst af
befästningar försvarade stängsellinier.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att, sedan genom »föreningen
för Norrlands fasta försvar» förslag blifvit väckt, att på enskild
bekostnad åtgärder skulle vidtagas för de norrländska städernas skyddande
mot brandskattning af fientliga fartyg, nämnda förening inkommit
med anhållan om utredning af såväl de härför erforderliga anordningarna
som kostnaderna för desamma. Häraf synes framgå, att på
vissa håll den uppfattningen vunnit insteg, att enskilde eller kommuner
borde bidraga med åtminstone någon del af kostnaderna för de
befästningsanordningar, som kunna vara erforderliga för kommunernas
tryggande.

Uti ofta åberopade underdåniga betänkande angående Sveriges fasta
försvar framhålles, att ett med större stridskrafter utfördt anfall mot vårt
land öfver dess norra gräns numera ingalunda är otänkbart. Visserligen
företer öfre Norrland i förhållande till den öfriga delen af Sverige
åtskilliga egendomligheter, hvilka inverka hämmande på krigföringen
med större styrkor. Sålunda är större delen af ifrågavarande landsända
uppfylld af vidsträckta skogstrakter och kärrmarker samt har få väg ar och
en ytterst gles befolkning, hvartill kommer, att fiendens sannolika operationslinie
skäres af ansenliga vattendrag, som under den varma årstiden
erbjuda den försvarande goda ställningar. Men de svårigheter, som en
fiende under sin framryckning till följd af dessa landets natur- och
befolkningsförhållanden möter, äro visst icke oöfvervinneliga för eu med

förnödenheter väl utrustad, icke allt för betydlig här eller härafdelning,
i synnerhet om den kan påräkna hjelp af en flotta, och hvad vattendragen
särskilt beträffar, kunna de öfverbroas. Under större delen af året äro
för öfrigt elfvarna tillfrusna och erbjuda då inga hinder.

Dessutom bör beaktas, att landsdelen befinner sig i rask utveckling.
Befolkningen är stadd i jemn tillväxt — folkökningen försiggår betydligt
hastigare i t. ex. Norrbottens län än i den öfriga delen af riket —,
nya vägar anläggas oupphörligen och odlingen utbreder sig alltjemt;
allt omständigheter, som underlätta krigföringen. Framdragas kustbanorna
på ömse sidor om Bottniska viken till Torneå eif, torde den största
svårigheten, som är förenad med operationer i dessa trakter, truppernas
proviantering, varda i väsentlig mån häfd. Den förr allmänt gängse
uppfattningen, att ett anfall mot vårt land, om en blifvande motståndare
afser ett sådant, gifvetvis på grund af Norrbottens säregna natur- och
befolkningsförhållanden skulle ske öfver hafvet — oaktadt vår egen krigshistoria
visat motsatsen — torde således böra beriktigas derhän, att
dessa omständigheter icke lära hindra ett anfall äfven med större truppstyrkor
(fördelningar) landvägen, och dessutom varder för hvarje år, som
går, ett sådant anfall lättare att verkställa. Likt alla stater, som hafva landgräns
mot eu mäktig granne, måste följaktligen äfven vi vara betänkta
på att skydda densamma. De till öfre Norrlands omedelbara försvar
disponibla trupperna äro otvifvelaktigt icke för ändamålet tillräckliga, äfven
om de i tid hinna samlas, och då, till följd af det oerhörda afståndet
till mellersta delen af landet och förbindelseliniens blottställda
läge, ett understöd af andra trupper icke med visshet kan beräknas i
tid medhinnas, måste åtgärder vidtagas, att icke försvarsstyrkan
varder kastad öfver ände och en kanske betydlig del af landet af
fienden besatt, innan hjelp hinner anlända. Tanken föres härvid
sjelfmant på anläggandet af eu fästning. Vore landet vid vår norra
gräns ett bergland, fullkomligt oframkomligt öfverallt utom på vägarna,
eller vore gränselfven eller någon parallelt med och nära denna flytande
eif omöjlig att öfverbroa annat än på ett bestämdt ställe och dertill
öppen året om, kunde det komma i fråga att direkt spärra en eventuel
fiendes väg genom anläggandet af en spärrfästning, men, som kändt
är, äro dessa förhållanden icke för handen. En sådan fästning — eller,
såsom man också tänkt sig, ett spärrfäste — anlagd hvar som helst på
fiendens hufvudanmarschväg, kan utan synnerlig tidsutdrägt kringgås,
hvadan ändamålet med densamma komme att förfelas. Man måste
dessutom från början frångå tanken på ett omedelbart skydd af sjelfva
gränsen, huru tilltalande ett dylikt förslag än må synas.

Bill. till ltiknd. Blot. 181)0. 1 Barn/. 1 AJd.

Återstår utvägen att genom anläggandet af en operationsfästning
stödja de lefvande försvarskrafterna. En sådan fästnings uppgift plägar,
på militärt språk, sägas vara, att med så få stridskrafter som möjligt
trygga besittningen af en i strategiskt afseende vigtig punkt och såmedelst
bereda icke blott ökad manstyrka utan äfven ökad handlingsfrihet åt den
här eller härafdelning, som bar att utföra operationerna i öppna fältet, och
vinnes den ökade handlingsfriheten i högsta möjliga grad, om fästningen
tilllika varder en tryggad upplagsort för nämnda här eller härafdelnings
oundgängliga förnödenheter, det vill säga om densamma är både en operations-
och en förrådsfästning. Tydligen skulle en fästning af nämnda
art vara den för ändamålet lämpligaste. Tillvaron af en sådan,
anlagd å en lämplig punkt, skulle medgifva först och främst en tryggad
mobilisering af de i öfre Norrland förlagda trupperna, för hvilkas första
operationer fästningen skulle tjena till stöd; den skulle vidare utgöra en
för anfall skyddad ort, der de trupper, som från det öfriga Sverige
blefve transporterade till ifrågavarande landsdel, i ro kunde urlasta och
samlas, och, sedan hufvudoperationerna begynnt, skulle fästningen, på
sätt ofvan blifvit nämndt, gifva ökad handlingsfrihet åt härafdelningen,
så att denna, som af förenämnda skäl omöjligt kan lefva af landets tillgångar,
varder i möjligaste mån oberoende af tillförseln från mellersta
Sverige. Detta senare är så mycket betydelsefullare, som denna tillförsel
måste, åtminstone till allra största delen, ske medelst den för afbrott
af landsatta fiendtliga truppafdelningar mycket utsatta norra stambanan.
Nödgas befälhafvare! för de i Norrbotten opererande svenska
stridskrafterna städse sörja för det oafbrutna vidmakthållandet af denna förbindelse,
blefve hans handlingskraft i mer eller mindre mån förlamad,
hvaraf åter nederlag torde varda en följd. Slutligen komme en sådan fästning,
anlagd vid nämnda jernväg, äfven att tjena såsom spärrfästning i
den mening, att den hindrar fienden att begagna sig af jernvägen, på
samma gång som den utgör ett sådant hot mot fiendens flank, om
denne framgår på kustlandsvägen, att den tvingar fienden antingen att
afbryta sin framryckning eller ock, om han förfogar öfver en mycket betydlig
truppstyrka, till eu detaschering, som bör i ganska hög grad
inverka försvagande på hans hufvudstyrkas företag och således komma
våra norrländska stridskrafter till godo.

Af hvad jag nu i underdånighet anfört torde framgå, att en i
öfre Norrland anlagd fästning har så många vigtiga uppgifter att fylla,
att dess nödvändighet måste anses bevisad.

Då jag emellertid nu, af hänsyn till andra ännu mera trängande försvarsbehof,
icke ifrågasätter beviljandet af medel till en sådan fästning,

torde heller icke vara nödigt att närmare ingå på frågan om den för
en sådan lämpligaste platsen eller angifva den af denna i väsentlig mån
beroende kostnaden. Endast så mycket bör rörande denna senare anföras,
att kostnaden, inberäknadt den för nödiga kaserner, icke torde behöfva
väsentligt öfverstiga 7,000,000 kronor.

Sammanlagda kostnaden — i hvad på 4:de hufvudtiteln ankommer
— för ordnandet af rikets fasta försvar enligt här framlagda plan skulle
sålunda, med frånräknande ^f Karlsborg, uppgå till ett belopp af omkring
24 millioner kronor. Härtill kommer kostnaden för uppsättande
af Karlsborgs artillericorps, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj ris
förslag till urtima riksdagen 1892, afsedd för Karlsborg och Göteborg
samt kostnaden för en ny artillericorps för fästningen i Norrland.

Sammanfattas kostnaderna för de åtgärder, som, enligt hvad jag i
det föregående anfört, närmast erfordras för arméns förseende med tidsenliga
eldhandvapen jemte ammunition äfvensom med intendenturutrustning
samt för kustfästningarnas försättande i försvarbart skick och
befästningar å Gotland, uppgå beloppen till: för arméns eldhandvapen
kr. 4,479,000, för mobilisering somunmitum kr. 2,255,000, för arméns
intendenturutrustning kr. 2,027,800 samt för fästningar kr. 3,399,800 eller
tillsammans kronor 12,161,600. Häraf borde för år 1897 utgå: för
arméns eldhandvapen kr. 2,086,250, för mobilisering sammunition kr. 715,000,
för arméns intendenturutrustning kr. 804,400 och för fästningar kr.

1,944,000 eller tillsammans kronor 5,549,650.

Utomdess skulle för försöksmobilisering komma ett belopp af omkring
700,000 kronor att utgå under år 1898.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet, statsrådet Christerson anförde
härefter beträffande

Sjöförsvaret.

På sätt hans excellens herr statsministern nyss erinrat, föreligger
i de betänkanden, som afgifvits dels af den år 1880 tillsatta, af både
fackmän och andra personer bestående sjöförsvarskomitén, dels af 1892
års, uteslutande af fackmän sammansatta komité, en fullständig utredning
angående den fartygsmateriel, som behöfves för att erhålla ett
något så när betryggande sjöförsvar.

Att högst vigtiga uppgifter tillkomma flottan vid vårt lands försvar,
derom lära meningarna icke vara delade. Vår flotta bör i främsta
rummet ega nog styrka att kunna vid krig mellan andra makter
gifva vederbörligt eftertryck åt en neutralitetsförkläring och skydda
sådana punkter af vårt område, hvilka för de krigförande staterna
kunna synas särskildt eftersträfvansvärda såsom stödjepunkter för krigsoperationerna
o. d. Hon bör vidare, derest vi sjelfva anfallas med krig,
om hon ock ej fullständigt kan hindra fienden att landstiga på vår
kust, dock vara i stånd att i det längsta förekomma landstigningar
eller åtminstone uppehålla fienden, till dess hären hinner uppträda på
den punkt, som hotas, samt att för brandskattning eller beskjutning
från förstkommande fiendtliga kryssare skydda åtminstone de vigtigaste
af våra obefästade sjöstäder. Slutligen bör örlogsflotta!! utgöra ett
stöd för handelssjöfarten i aflägsnare farvatten.

Jag har vid flere föregående tillfällen inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
framhållit, huru otillräcklig för dessa ändamål flottans fartygsmateriel
fortfarande måste anses vara. Utan en snar och betydlig ökning
af densamma är det ej möjligt att komma ur den farliga belägenhet, hvaruti
vårt land med afseende på sjöförsvaret befinner sig. Med den alltför
ringa materiel, som för närvarande står sjöförsvaret till buds, kan flottan
i fall af behof ej lemna någon hjelp af betydenhet vid försvaret af våra
kuster eller i afsevärd mån understödja härens operationer. Lika litet
förmår hon att gifva eftertryck åt en neutralitetsförkl äring, derest krigsoroligheter
skulle utbryta i vårt grannskap, och gentemot en fiendtlig
sjöstyrka skulle hon då naturligtvis ej kunna mycket uträtta. De nu
antydda omständigheterna äro så mycket mera att beklaga, som just
inom vårt eget land flere förutsättningar för skapandet af ett starkt
sjöförsvar äro för handen. Sålunda finnes utan tvifvel god tillgång på
folk, synnerligen lämpligt att utbildas till goda besättningar. Vidare
förefinnes möjlighet att inom landet tillverka materiel af förträfflig beskaffenhet,
med undantag allenast af tjockt pansar och stora kanoner.
Bland de sakkunnige råder numera, såsom jag tillförene erinrat, full
enighet angående de fartygstyper, hvilka med hänsyn till våra särskilda
förhållanden kunna anses vara för oss de mest lämpliga. Den brist
på sådan enighet bland yrkesmännen, som förefans under tiden närmast
efter ångkraftens allmänna användande å krigsfartygen och som
fortfor ännu efter Monitors uppträdande vid Hampton-Roads, har utan
tvifvel vid föregående tillfällen utgjort en anledning för Riksdagen att
endast med största sparsamhet bevilja anslag till fartygsmateriel. Nödvändigheten
af att förse stridsfartygen med pansar, artilleriets deraf

framkallade snabba utveckling och torpedens införande bland anfallsvapen
hafva emellertid bidragit till att ena de förut olika åsigterna.

Beträffande de fartygstyper, hvilka enligt fackmännens sammanstämmande
åsigter befunnits vara de för våra förhållanden och vår
flottas särskilda uppgifter mest passande, vill jag här påminna om
följande, vid föregående tillfällen af mig framstälda förhållanden.

Den år 1879 tillsatta komitén för utredning af frågan om hvilka
fartygscerter vore för flottan lämpliga, föreslog bland andra en fartygstyp,
pansarbåten A, som af 1880 års sjöförsvarskomité enhälligt förklarades
öfverensstämma med de fordringar, hvilka borde ställas på
fartyg lämpliga att ingå i vårt sjöförsvar. I hufvudsaklig enlighet med
denna typ hafva sedermera våra l:a kl. pansarbåtar blifvit bygda; och
den år 1892 tillsatta komitén för utredning af vissa frågor rörande
sjökrigsmaterielen yttrade om dessa fartyg, att de måste till sina hufvuddrag
anses såsom väl afpassade för landets förhållanden och synnerligen
lämpliga för dess kusters försvar. Mot detta af fackmän uttalade
omdöme lärer icke heller någon gensägelse kunna göras, om ock, på
sätt sistnämnda komité jemväl yttrade, de förbättringar, som inträdt i
sjökrigsmaterielens beskaffenhet i andra länder under de senaste åren,
utgöra giltig anledning att vidtaga några modifikationer vid blifvande
nybyggnad af dylika fartyg.

Vidare föreslog 1880 års komité större och mindre torpedbåtar (betecknade
såsom typerna B och C); och att sådana fartyg fortfarande
böra utgöra en hufvudsaklig del af vår sjökrigsmateriel, derom torde icke
heller råda något tvifvel, vare sig utom eller inom fackmännens krets.
Äfven dessa typer hafva, på grund af allt jemt fortgående framsteg på
vapentekuikens område, måst undergå vissa förändringar, men denna
omständighet lärer icke förringa betydelsen af det enhälliga omdömet
om deras stridsvärde.

1892 års komité upptog i sitt förslag jemväl en fartygstyp, som
af komitén benämndes avisofartyg. Då jag den 14 januari 1893 inför
Eders Kongl. Maj:t anmälde komiténs underdåniga betänkande, framhöll
jag, att denna typ icke kunde anses såsom någon nyhet. Redan 1879 års
certkomité omnämnde, såsom behöfliga, rekognoscerings- eller avisofartyg,
och att en dylik cert af 1880 års sjöförsvarskomité icke blef
föreslagen, torde hafva hufvudsakligen berott på antagandet att pansarbåtarne
och l:a kl. torpedbåtar skulle kunna användas till den så ytterst
vigtiga kunskaparetjensten. 1892 års komité påvisade i sitt betänkande
de förras olämplighet såsom kunskapare, och senare årens
erfarenhet i de större marinerna liar lärt, att icke heller torpedbåtarne

kunna med fördel härtill användas. Rörande den af sistnämnda komité
på dessa skäl förordade särskilda fartygstyp synas också fackmännens
åsigter vara öfverensstämmande. Ifrågavarande, med sjelfgående minor
och snabbskjutande lätt artilleri försedda, snabbgående, särdeles lättmanövrerliga
och ej djupgående fartyg skulle, såsom jag tillförene
framhållit, i händelse af mobilisering nu på ett mycket känbart sätt saknas.
De äro genom sin stora fart lämpade till försvar mot fiendens
torpedbåtar och torpedbåtjagare samt för fiendens upptäckande och
rapporterande, hvarjemte de med fördel kunna begagnas vid skyndsamt
utläggande af materiel för tillfällig minspärrning. Ett fartyg af denna
cert, hvilken erhållit benämningen torpedkryssare, är för närvarande
under byggnad.

Jag öfvergår nu till frågan om det antal fartyg utaf de särskilda
typerna, som, i öfverensstämmelse med hvad jag förut anfört,
bör anskaffas. I detta afseende hafva de båda förutnämnda komitéema
uttalat nästan sammanstämmande åsigter, hvilka af 1892 års komité
närmare angifvits sålunda, att vår flotta bör ega 15 st. l:a kl. pansarbåtar,
6 st. torpedkryssare samt 30 st. l:a kl. och 20 st. 2:a kl. torpedbåtar.
Enligt den af 1880 års sjöförsvarskomité, under antagande af
ett nybyggnadsanslag å 1,900,000 kronor årligen, uppgjorda beräkning,
skulle vi år 1896 ega 3,5 korvetter af Sagas cert (korvetten Balder
oberäknad), 6,8 st. l:a kl. pansarbåtar, 17 st. l:a kl. och 12 st. 2:a kl.
torpedbåtar. Af dessa fartyg eg a vi för närvarande endast respektive
2—3,5—6—9. De i denna beräkning förekommande korvetterna äro
dock upptagna att kosta 1,200,000 kronor hvardera, eller 320,000
kronor mera än den torpedkryssare, som nyligen börjat byggas.

Häraf framgår, att utvecklingen af vår sjökrigsmateriel blifvit
betydligt eftersatt, ej blott vid jemförelse vid hvad man ansett att
denna materiel borde utgöra, utan äfven vid jemförelse med hvad den,
medelst ett i tid gifvet, relativt ganska måttligt nybyggnadsanslag för
hvarje år, nu skulle i verkligheten kunnat vara.

Af ifrågavarande materiel återstår således, oberäknade de fartyg,
som äro under byggnad, att anskaffa: 11 st. l:a kl. pansarbåtar, 23 st.
l:a kl. och 11 st. 2:a kl. torpedbåtar samt 5 st. torpedkryssare
(torpedbåtjagare). Kostnaden för anskaffande af dessa fartyg torde,
då hänsyn jemväl tages till nödvändigheten att tillgodogöra sig de
förbättringar, som den moderna tekniken erbjuder, böra beräknas till

3,400,000 kronor för en l:a kl. pansarbåt, 230,000 kronor för en
l:a kl. torpedbåt, 180,000 kronor för en 2:a kl. torpedbåt och 900,000
kronor för en torpedkryssare. Sålunda skulle sammanlagda kostnaden

för de fartyg, livilka, enligt hvad jag förut nämnt, återstå att anskaffa,
utgöra 49,170,000 kronor.

I fråga om sättet att bereda tillgångar för denna såsom behöflig
ansedda nyanskaffning af fartygsmateriel ansåg 1892 års komité, att
ett fast nybyggnadsanslag af 2,800,000 kronor om året borde beviljas
samt derjemte för en gång, inom den närmaste framtiden, ett belopp
tillräckligt för anskaffande af 3 st. l:a kl. pansarbåtar, 6 st. l:a kl.
torpedbåtar och 2 torpedkryssare jemte komplettering af rnaterielen för
beslutade minpositioner.

Marinförvaltningen har i underdånig skrifvelse den 17 september
1895 förnyat sin vid flera föregående tillfällen gjorda framställning
om uppförande i riksstaten af ordinarie anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll med ett väsentligen ökadt belopp, deraf den
större delen skulle afses för flottans nybyggnad med inbegrepp af kostnaden
ej blott för nybygda fartygs artilleriutrustning utan äfven för
rörliga och fasta minförsvaret äfvensom för minväsendet i öfrigt samt
återstoden för flottans underhåll. Anslagets totalsumma har i marinförvaltningens
nu föreliggande underdåniga framställning upptagits till

3.800.000 kronor; och borde enligt marinförvaltningens mening deraf

2.500.000 kronor afses för flottans nybyggnad samt 1,300,000 kronor
till flottans underhåll, således för sistnämnda ändamål samma summa,
som i riksstaten för innevarande år är uppförd såsom ordinarie anslag
till flottans nybyggnad och underhåll.

Utan tvifvel skulle ett fast anslag vara den fördelaktigaste och
ändamålsenligaste utvägen att åstadkomma en jemn och lugn ökning
af vår sjökrigsmateriel, som också, enligt hvad vid föregående tillfällen
blifvit erinradt, derigenom skulle kunna anskaffas för en afsevärdt
mindre kostnad än eljest. För att ett stillastående eller en tillbakagång
i afseende på vår sjökrigsmateriel ej i framtiden må inträda, torde nog
ett dylikt anslag komma att visa sig nödvändigt. Riksdagen har
emellertid flere gånger förklarat sig ej vilja binda sig vid ett fast nybyggnadsanslag
ens för eu så kort tid som fem år, och då, med afseende
på de omständigheter, som af hans excellens herr statsministern
blifvit anförda, upptagande för ändamålet af ett lån, — en lösning,
som jag eljest skulle ansett synnerligt lycklig, — icke torde nu böra
ifrågasättas, finner jag mig, i enlighet med den af hans excellens gjorda
framställning böra i underdånighet föreslå Eders Kongl. Maj:t att af
Riksdagen begära ett extra anslag för ifrågavarande ändamål till så
stort belopp, som förhållandena kunna medgifva.

För ett sådant till vägagående finner jag dessutom stöd i den omständighet,
att flottans behof af ny materiel icke kan med önskvärd
skyndsamhet fyllas ensamt genom ett ordinarie nybyggnad sanslag, ej
ens genom ett jemförelsevis ganska betydligt sådant, utan i alla händelser
kräfver ett extra anslag för den närmaste tiden. Rörande behofvet af ett
extra anslag, äfven under förutsättning att ett ordinarie anslag för
ändamålet uppföres i riksstaten, tillåter jag mig hänvisa ej mindre till hvad
förutnämnda, år 1892 tillsatta komité i detta hänseende anfört än ock till det
uttalande i samma syfte, som gjordes af marin förvaltningen i dess underdåniga
skrifvelse den 22 september 1893 angående anslagsbehofven för år
1895. I denna skrifvelse framhöll embetsverket, hurusom, äfven med ett
fast anslag å 2,500,000 kronor, för nybyggnaden af vår flotta skulle åtgå
en lång tidsperiod. Derunder skulle vi fortfarande förblifva ur stånd
att vid krig mellan främmande sjömakter, som berörde vårt land omgifvande
vatten, afvärja kränkningar af vår neutralitet, och vid den
långa periodens slut skulle det vara tvifvelaktigt, huruvida de vid dess
början anskaffade fartygen ännu bibehölle sitt värde såsom tidsenlig
försvarsmateriel. För ett verkligt främjande af den genom ovissheten
och otillräckligheten af de hittills beviljade nybyggnadsanslagen
efterblifna utvecklingen af vår flotta kunde således, enligt marin förvaltningens
tanke, det ifrågasatta fasta byggnadsanslaget icke ensamt beräknas
vara tillfyllest. Dertill kräfdes ytterligare medel, och i sådant
hänseende syntes det af 1892 års komité framstälda förslag att för en
gång äska ett större extra anslag antyda en riktig utväg.

Under förutsättning att, i enlighet med hans excellens herr statsministerns
uttalande, eu del af öfverskotten å 1894 och 1895 års statsregleringar
finge tagas i anspråk för fartygs byggande, samt med fästadt
afseende å planen för flottans användning vid mobilisering och önskvärdheten
af att vid dylikt tillfälle eg a åtminstone 2 divisioner pansarbåtar
och 3 grupper l:a kl. torpedbåtar med de till nyssnämnda taktiska
enheter hörande, för försvaret så behöfliga och särdeles användbara
torpedkryssare, anser jag, att vi, under sträfvandet att åt
flottan gifva den styrka i afseende på fartygsmateriel, som jag förut
angifvit såsom erforderlig, böra i främsta rummet och snarast möjligt
anskaffa 2 st. l:a kl. pansarbåtar, 4 st. torpedkryssare (torpedbåtjagare)
och 6 st. l:a kl. torpedbåtar, samtliga enligt senast faststälda typer.
Det belopp, hvartill anskaffning af dessa fartyg skulle uppgå, utgör
enligt förut anförda prisberäkningar 11,780,000 kronor.

I sammanhang med den i det föregående framlagda beräkningen
af det belopp, som erfordras för anskaffning af fartygsmateriel, har

jag äfven låtit verkställa en beräkning af de belopp, som skulle erfordras
till anskaffande af all den för ett fullständigt ordnande af försvarspositionerna
vid Carlskrona behöfliga materiel, som det tillhör
marinförvaltningen att ombesörja; och upptager denna beräkning för
artilleriförsvaret 2,889,980 kronor, för rörlig elektrisk belysning och
telefonförbindelser 220,000 kronor samt för minförsvaret 59,800 kronor,
eller tillhopa 3,169,780 kronor.

Slutligen torde vid detta tillfälle, med anledning af den föreslagna
tillökningen i fartygsmaterielen, böra beröras en med denna tillökning
i nära samband stående fråga, nemligen den om den ökade materielens
bemanning.

Den vigtigaste omständigheten att taga i betraktande vid ordnandet
af sjöförsvaret är naturligtvis möjligheten att hafva en tillräckligt
stor och tillräckligt öfvad bemanning, som på ett fullt tillfredsställande
sätt förmår sköta den moderna materielen, hvilken genom sin
komplicerade beskaffenhet ställer på bemanningen betydligt större fordringar
än forna tiders materiel i afseende på såväl teoretiska insigter
som vissa praktiska färdigheter.

I stormakternas mariner finnas tillräckligt stora fasta kadrer af
officerare och underbefäl för fyllande af befälsplatserna på samtliga
för krig afsedda fartyg, och man har, för att komma till denna punkt,
måst efter den moderna materielens tillkomst ej obetydligt vid olika tillfällen
öka de förutvarande officerskadrernas storlek. Att vi ej i detta afseende
kunna följa stormakternas föredöme har sin grund icke blott i den
dermed förenade, alltför dryga kostnaden, utan ock i vårt lands klimatiska
förhållanden, som göra det svårt att under den kalla årstiden på
ett för yrket fullt gagnande sätt i fredstid sysselsätta den i krig
behöfliga personalen, om denna skulle till hela sitt antal vara fast
anstäld. Vi måste derför — utom reservofficerarne, af hvilka de flesta
icke lära kunna afses för chefsplatser — taga med i räkningen de
befälhafvare inom handelsflottan, hvilka såsom värnpligtige stå till försvarsväsendets
förfogande, och denna tillgång på befälspersonal kan,
med hänsyn till den ståndpunkt i fråga om maritim utbildning, som
vår handelsflottas befäl numera intager, anses vara ganska värdefull.

Svårast är utan tvifvel att erhålla behöflig! antal fullt lämpliga
• maskinister och eldare. Denna svårighet, som vid mobilisering torde
komma att göra sig gällande i hvarje marin, har i senare tider gjort
sig känbar till och med hos de mest betydande sjömakterna vid de störa
årliga sjömanövrer, som hos dem pläga förekomma. Torpedens införande
i sjökriget och den deraf följande användningen af ett betydligt antal
liih. till Jiifad. Prot. J8D6. 1 Sami. 1 Afd. . 6

torpedbåtar med deras jemförelsevis talrika maskinpersonal är en härtill
ej litet bidragande orsak. För skötande af torpedbåtarnes ytterst ömtåliga
maskiner fordras en speciel öfning, hvilken ej kan förutsättas
ens hos en i öfrigt ganska skicklig maskinist; och erfarenheten
har visat, att brist på sådan speciel öfning kan framkalla ödesdigra
följder.

Emellertid visar en inom flottans stab verkstäld beräkning att, om
man bortser från det särskilda behofvet af maskinister och eldare, till
hvilket behofs fyllande handelsmarinens maskinpersonal måste tagas i
anspråk, flottans nuvarande personal, med inberäknande af de krafter, som
af värnpligten tillföras henne, är tillräcklig för bemanning af 10 st.
l:a kl. pansarbåtar, 6 torpedkryssare samt 30 st. l:a och 20 st. 2:a
klassens torpedbåtar, sedan behöflig personal förut blifven uttagen för
flottans öfverstyrelse, stations- och varfstjenstgöring, minpositioner m. m.
Derutöfver finnes befäl för positionsfartyg och delvis för kanonbåtarne,
för hvilka maskinister och eldare böra kunna erhållas från handelsflottan.

Om för sistnämnda materiel, hvars besättningar skulle liksom de
andra fartygens komma att bestå af fast anstälde och värnpligtige,
underbefäl till någon större del och för kanonbåtarne delvis befäl
toges från handelsflottan, skulle visserligen de högre befälsplatserna
på ytterligare 5 st. l:a kl. pansarbåtar kunna besättas med officerare
vid flottan; men i den mån utvecklingen af flottans materiel komme
att närma sig den ståndpunkt, som vid hittills gjorda beräkningar
uppstälts såsom önskningsmål för densamma, skulle behofvet af speciel
sjömili tärisk utbildning och af erfarenhet såväl i den vigtiga och trägen
öfning fordrande bevakningstjensten som ock i signaleringstjensten m.
m. eller med andra ord behofvet af flere officerare utan tvifvel göra sig
gällande. Vid denna, såsom det vill synas, ännu temligen aflägsna
tidpunkt skulle i följd häraf någon ökning af officerspersonalen, företrädesvis
i de lägre graderna, blifva erforderlig. Då man emellertid
tager i betraktande den betydande andel af vår samlade försvarskraft,
som under sådana förhållanden flottan skulle utgöra, lärer en dylik ökning
af den fasta personalen icke kunna förefalla afskräckande.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla de •
af herr statsministern samt cheferna för landtförsvarsoch
sjöförsvarsdepartementen sålunda gjorda uttalanden,
hvilka af statsrådets öfrige ledamöter biträddes; och
skulle utdrag af detta protokoll expedieras till sist -

nämnda två departement för att tjena till ledning vid
vederbörande departementschefers framställningar rörande
anslagen under fjerde och femte hufvudtitlarne.

In fidem

Adolf von Hofsten.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Inkomstberäkningen.

Utdrag af ''protokollet öfver finans av end en, hållet inför Hans Majd
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

AV IKBLAD,

Gilla am,
friherre Rappe,

Ghristerson,

AVersåll.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anhöll att få
underställa Kong!. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen vid
nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar
för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid
departementschefen, efter att hafva anmält statskontorets den 10 december
uästlidet år afgifna berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning,
Bill. till J tik sd. Vrot. 1896. 1 Sand. 1 Afd. 1

1894 år* statsreglering
m. m.

1895 dvs statsreglering.

2 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd under litt. A, vidare
yttrade:

Beträffande resultatet af 1894 års statsreglering har statskontoret
i underdånig skrifvelse den 17 juli nästlidet år anmält, att å statsverkets
inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett netto öfverskott

af.................................................................. kronor 8,166,889: 31

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1894 enligt

nådiga brefvet den 5 maj 1882................................. ,, 52,507: 03

besparing å nionde hufvudtitelns anslag

»bidrag till folkskolelärares pensionering)) ............ „ 500: —

odisponerade behållningar å en del extra
statsanslag enligt särskilda nådiga föreskrifter ... ,, 76,259: 17

så att öfverskottet på det hela uppginge till ...... kronor 8,296,155:51.

I samma skrifvelse omförmälde statskontoret vidare, beträffande
förhållandet med den uti riksliufvudboken under benämning af »fonden
för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och
brister i statsregleringarne, att behållningen i denna fond enligt 1893

års rikshufvudbok utgjorde ............... kronor 899,638: 2 3

hvartill komme ofvannämnda öfverskott
................................................ ,,___8,296,155: 51 9,195,793: 7 4

att om derifrån afräknades hvad i 1894 års riksstat blifvit

anvisadt att från fonden utgå ......................................... 53,453: 4 3

uppkomme det belopp af............................................... kronor 9,142,340:31,

hvartill, enligt 1894 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda
räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning,
hvaraf vore disponerade enligt 1895 års riksstat 172,000 kronor
och enligt 1896 års riksstat 674,000 kronor, alltså återstode att disponera
eu summa af 8,296,340 kronor 31 öre;

och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning
öfverskott å statsregleringarne för föregående år tagas i beräkning för
1897 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 8,296,000
kronor.

Beträffande statsregleringen för år 1895 hafva, så vidt hittills kan
vara känd! eller beräknelig!, följande öfverskott uppstått:

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 3

	Kronor 1	i örej i
Jernväg sträf,kmedlen, beräknade till 7,000,000 kronor, hafva influtit med 9,000,000 kronor och således lemna! ett öfverskott af ....................................	2,000,000
Skogsmedel hafva, enligt meddelande från domänstyrelsen,
för år 1895 influtit med 4,246,020 kronor 54 öre,
hvilken summa öfverstiger den beräknade, 2,700,000 kronor, med .....................................................................	1,546,020	54
Tullmedel, för år 1895 beräknade till 30,000,000 kronor, hafva, enligt meddelande från generaltullstyrelsen, belöpt sig till 39,458,020 kronor 85 öre och så-ledes öfverstigit beräkningen med .............................
9,458,020	J 8 5!
Bränvinstillverkningsskatten beräknades i riksstaten för år 1895 till 14,000,000 kronor och har, enligt upp-gift från finansdepartementets kontroll- och justerings-byrå, influtit med 16,615,088 kronor 30 öre. Efter afdrag för medgifven restitution för denatureradt bränvin, hvilken restitution för år 1895 belöpt sig till 710,610 kronor 10 öre, skulle behållna in-komsten utgöra 15,904,478 kronor 20 öre, hvilken summa öfverstiger beräkningen med..........................	1,904,478	20
Hvitbetssockertillverkningsafgiften har, enligt uppgift från förenämnda byrå, under år 1895 debiterats med 7,139,148 kronor 46 öre, hvadan och då densamma för året beräknats till 6,800,000 kronor, ett öfver-skott uppkommit till belopp af ....................................	339.148	4 6 j
I öfrig!: å eu del inkomsttitlar uppkommande öfverskott kunna antagas ungefärligen motsvara de brister, som å andra inkomsttitlar uppstå.	.	1

Summa| 15,247,668|05;

Enligt rikshufvudboken för år 1894 hade å samma års förslags^
anslag uppstått:

brister: anvisning i kontant ............ kronor 2,130,996: 5 9

indelning och dermed jemförlig
anvisning ................. „ 196: i ° 2,131,192: 69

Transport kronor 2,131,192: 6 9

Ordinarie inkometer.

Tillfälliga rote
v akansafgifter.

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 2,131,192: 69

besparingar: anvisning i kontant...... kronor 908,049: 6 5

indelning och dermed

jemförlig anvisning „ 171,771: 18 1,079,820: 83

eller en nettobrist af................................................. kronor 1,051,371: 86.

För år 1895 är att emotse, det räkenskaperna komma att utvisa
ökning i utgifterna å en del förslagsanslag, såsom anslagen för ersättning
till städerna för mistad tolag, lönetillskott åt lärare vid folkskolor
och småskolor, hospitals underhåll med flera, hvadan nettobristen å
förslagsanslagen för nämnda år nu torde böra beräknas till 1,500,000
kronor.

Om från det beräknade öfverskottet å inkomsterna för år 1895,

här i jemnadt tal utfördt med ............................... kronor 15,200,000: -—

dragés denna nettobrist............................................... ,, 1,500,000: —

skulle öfverskottet i 1895 års statsreglering blifva

omkring ....................................................................... kronor 13,700,000: —

I öfverensstämmelse med den under senare tider iakttagna praxis,
enligt hvilken öfverskottet för det år, som närmast föregått det, under
hvilket statsregleringen för ett visst gifvet, år uppgjorts, icke tagits i
anspråk för denna statsreglering, torde det öfverskott, som uppkommit
å 1895 års statsreglering, böra reserveras för den, som skall uppgöras
till 1897 års Riksdag.

Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1897
och dervid först de ordinarie inkomsterna erinrar jag, hvad beträffar inkomsttiteln
tillfälliga rotevakansafgifter, i hvilken innefattas, utom afgifter
af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid början af
år 1878 till statsverket tills vidare indragna afgifterna af åtskilliga till
underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar, derom
att Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 19 maj 1893 förordnat,
att vakansafgifterna af de rusthåll och rotar, som på grund af den vid 1892
års urtima Riksdag beslutade omorganisation af indelta kavalleriet och infanteriet
komme att sättas på vakans, skola i räkenskaperna under denna titel
redovisas. Eders Kongl. Maj:ts till 1894 års Riksdag aflåtna förslag dels
om upptagande i riksstaten af dessa vakansafgifter, hvilka enligt nyssnämnda
urtima Riksdags beslut finge användas för omorganisationen af
infanteriet, skånska husar- och dragonregementena samt Jemtlands häst -

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 5

jägarekorps, samt dels om ökning i sammanhang dermed af anslagen till
det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning och till det icke garnisonerade
infanteriets och kavalleriets vapenöfnitigar blef af Riksdagen
afslaget, hufvudsakligen på den grund att 1893 års Riksdag bemyndigat
Eders Kongl. Magt att tillsvidare och intill dess annorlunda kunde varda
bestämdt låta, i mån den vid 1892 års urtima Riksdag beslutade vakanssättning
komme till stånd, af anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
årligen tillhandahålla arméförvaltningen ett mot vakansafgifterna
för de vakanssatta rote- och rusthållsnumren svarande belopp,
att af arméförvaltningen användas till bestridande af kostnaderna för den
förbättrade härordningens genomförande, uti hvilket bemyndigande någon
ändring af Eders Kongl. Maj:t ej ifrågasatts.

Då ifrågavarande vakansafgifter syntes böra, i likhet med öfriga
till statsverket ingående dylika avgifter, i riksstaten upptagas, hemstälde
statskontoret i sin den 11 december 1894 afgifna underdåniga berättelse,
att förnyadt förslag i ämnet måtte till Riksdagen aflåtas, men då förslag
förelåge till förändrad uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel att
läggas till grund för den framställning, som till 1896 års Riksdag borde
aflåtas rörande anslagen under denna hufvudtitel för år 1897 eller det
år, hvarunder den vid 1892 års urtima Riksdag beslutade förbättrade
härordning enligt samma Riksdags beslut skulle vara genomförd, och
således vid 1896 års Riksdag en revision af fjerde hufvudtitelns uppställning
komme att ega rum, fann Eders Kongl. Maj:t det definitiva
ordnandet af frågan rörande sättet för ifrågavarande vakansafgifters upptagande
i riksstaten kunna intill dess anstå.

I sin underdåniga berättelse af den 10 sistlidne december angående
statsverkets tillstånd och förvaltning har statskontoret ånyo anmält denna
fråga till nådig pröfning och dervid till en början anfört, hurusom urtima
Riksdagen år 1892, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom aflåtna
nådiga förslag, beslutat, att nummerstyrkan vid indelta infanteriet
skulle genom öfverflyttning af nummer från regemente till regemente
eller, der så erfordrades, genom indragning af nummer, allt i den ordning
Eders Kongl. Maj:t pröfvade lämpligt, så jemkas, att vid hvart och
ett af lifregemente! till fot, första och andra lifgrenadierregementena,
Vestgöta, Uplands, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs och Jönköpings
regementen, Dalregementet samt Helsinge, Elfsborgs, Vestgöta-Dals, Bohusläns,
Vestmanlands, Kalmar, Vermlands äfvensom norra och södra skånska
infanteriregementena densamma komme att utgöra 1,000 och vid Smålands
grenadierkorps 400; samt att de nummer, som för den sålunda föreslagna
jemkningen af indelta infanteriets styrka icke bchöfde tagas i

6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

anspråk, finge sättas på vakans mot erläggande, såsom vakansafgift att
till statsverket ingå, af ett belopp, motsvarande de i lag rustnings- eller
roteringstungan vid vederbörande regemente eller korps åsätta värde.
Antalet af de för denna jemkning ej erforderliga nummer utgjorde, enligt
ett Eders Kongl. Majrts nådiga proposition i ämnet åtföljande förslag
till förbättrad härordning med dertill hörande bilagor VI, a. 1. och
VI, a. 7., 1,289. Genom nådiga brefven den 2 december 1892, 28 september
1893, 5 oktober 1894 samt den 15 sistlidne november är förordnadt
om samtliga dessa nummers vakanssättning före rekrytmötenas
början år 1897. Derför belöpande vakansafgifter uppgå i sin helhet till
210,560 kronor och minskade med sextio procent till 84,224 kronor.

Vidare skola, på sätt statskontoret ytterligare anför, enligt ofvannämnda
urtima Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30 maj 1893
rusthållen vid skånska husar- och dragonregementena, i mån af ryttarnes
åtgång, för regementenas ombildning till värfvade sättas på vakans mot
erläggande af vakansafgift på det sätt och i den ordning, som i fråga
om vakanssättningen vid vissa infanteriregementen, enligt hvad ofvan
förmälts, är bestämd. Enligt hos statskontoret förvarade, från länsstyrelserna
i Christianstads och Malmöhus län inkomna handlingar i fråga
om den rusthållen vid ifrågavarande båda kavalleriregementen för innevarande
år tillkommande lindring i rustningsbesväret skulle sådan vakanssättning
hafva egt rum för 169 rusthåll vid det förra och 182 rusthåll
vid det senare regementet. Jemlikt vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga
proposition den 14 oktober 1892 angående förbättrad härordning fogadt
förslag till öfvergång från den nuvarande till den föreslagna organisationen
för dessa båda regementen (Bil. VI. B. 5) skulle manskapet å gammal
stat under de fem första öfvergångsåren (1893—1897) minskas med
280 nummer vid hvardera regementet, eller för båda regementena 560
nummer, för hvilka belöpande vakansafgifter, utan afkortning, motsvara

168,000 kronor och minskade med sextio procent 67,200 kronor.

Slutligen blef vid 1892 års urtima Riksdag jemväl beslutadt, att
rotehållen vid Jemtlands häst)ägarekorps skulle, för korpsens ombildning
till värfvadt regemente, i enahanda ordning vakanssättas. Detta beslut
grundade sig ej på någon af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning,
och statskontoret förmäler sig icke vara i tillfälle att meddela
någon upplysning om den omfattning, denna vakanssättning kan beräknas
uppnå under tiden till och med år 1897. Enligt hos statskontoret
förvarade handlingar voro vid ingången af sistlidet år 71 nummer satta
på vakans. Afgifterna för dessa nummer motsvara, oafkortade, 21,300
kronor och minskade med sextio procent 8,520 kronor.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

Inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» är i riksstaten för år

1896 upptagen med......................................................... kronor 44,000: —

och skulle, om härtill lades vakansafgifter för rotar
och rusthåll, som, enligt de af statskontoret
lemnade uppgifter, för infanteriets och kavalleriets
omorganisation blefve vakanssatta, dessa afgifter
minskade med sextio procent, nemligen:

vid infanteriet ....................... kronor 84,224: —

,, kavalleriet:
skånska husar- och dragonregementena
kr. 67,200: —

Jemtlands häst jägarekorps.

.. „ 8,520:— „ 75,720: — „ 159,944: —

uppkomma en summa af................................................... kronor 203,944: —

och har statskontoret hemstält, att denna summa, afjemnad till 204,000
kronor, måtte få upptagas i riksstaten för år 1897 äfvensom att det
under fjerde hufvudtiteln uppförda anslag till lindring i nistnings- och
roteringsbesvären måtte ökas med ett mot höjningen i beräkningen af
inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» svarande belopp eller från

2,659,000 kronor till 2,819,000 kronor.

Vid den af statskontoret i förestående beräkning upptagna summa
för vakansafgifter af indragna rusthåll och rotar vid infanteriet lärer intet
vara att erinra. Hvad åter angår vakansafgifterua för indragna nummer
vid skånska husar- och dragonregementena samt Jemtlands hästjägarekorps,
förekommer, att enligt uppgifter, som af chefen för landtförsvarsdepartementet
infordrats från vederbörande fördelningschefer och som
mig meddelats, antalet på grund af 1892 års urtima Riksdags beslut
vakanssatta rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena kan
beräknas komma att vid 1897 års utgång vid hvartdera regementet
utgöra 357 samt antalet på grund af berörda beslut vakanssatta dubbelrotar
vid Jemtlands häst jägarekorps att vid samma tid utgöra 102.
Sammanlagda antalet dylika rusthåll och rotar vid dessa tre truppförband
skulle sålunda utgöra 816.

De sålunda meddelade uppgifterna böra föranleda en höjning i den
af statskontoret föreslagna beräkningen af den förevarande inkomsttiteln,
men härvid bör ytterligare en omständighet komma i betraktande. Med
erinran att till regementen och korpser vid indelta armén inginge vakansafgifter
af ett visst antal rusthåll och rotar vid de olika truppförbanden,

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

hvilka afgifter hufvudsakligen användes till aflöning för volontärer,
gevärshandtverkare, stabs- och sqvadronstruinpetare, spel i nummer och
musikens underhåll, hemstälde statskontoret i sin berättelse angående
statsverkets inkomster af den 6 december 1893, i syfte att vinna lättnad
för de rustnings- och roteringsskyldige samt förenkling i anordningsoch
redovisningsväsendet samt kontrollen derå, att Eders Kongi. Maj:t
täcktes vidtaga erforderliga åtgärder, på det att ifrågavarande vakansafgifter
måtte till statsverket indragas och såsom inkomst i riksstaten
upptagas samt de särskilda regementena och korpserna medelst anslag i
riksstaten beredas tillgångar till de kostnader, för hvilkas bestridande
vakansafgifterna vore afsedda. På grund af denna statskontorets framställning
förordnade Eders Kongi. Magt om verkställandet af utredning
i frågan, hvilken utredning ännu icke är afslutad. Det särskilda förhållande,
som eger rum med de tre truppförband, hvilka nu närmast
äro i fråga, torde emellertid göra nödigt, att vid uppgörandet af riksstaten
för år 1897 hänsyn tages till de vid berörda truppförband förekommande
vakansafgifter af detta slag. Då för skånska husar- och
dragonregementena samt Norrlands dragonregemente äro faststälda stater,
hvilka äro afsedda att år 1897 träda i full tillämpning, kommer, derest
Riksdagen beviljar de anslag, som lära komma att för ändamålet under
fjerde hufvudtiteln äskas, genom direkt statsanslag att blifva sörjdt för
fyllandet af de behof, för hvilka berörda vakansafgifter hittills tagits
i anspråk, vid hvilket förhållande det är en gifven sak, att före nämnda
år vakansafgifterna af de för särskilda ändamål anslagna rusthåll och
rotar vid dessa tre regementen måste indragas till statsverket. Enligt
från chefen för landtförsvarsdepartementet erhållna uppgifter utgöra de
till vederbörande regementen anslagna nummer vid skånska husarregementet
110, vid skånska dragonregementet likaledes 110 samt vid Norrlands
dragonregemente 11 (20 manskapsnummer och 2 hästnummer,
således motsvarande 11 dubbelrotar).

Eörut har jag meddelat, att antalet på grund af 1892 års urtima
Riksdags beslut indragna rusthåll och rotar vid ifrågavarande tre kavalleriregementen
enligt senast erhållna uppgifter kunde beräknas vid 1897
års utgång utgöra 816. Härtill kommer, på grund af det nyss anförda,
antalet af de till särskilda ändamål anslagna nummer vid samma regementen,
sammanlagdt 231, som till samma tid komma att till statsverket
indragas. Antalet af de rusthåll och rotar vid kavalleriet, af hvilka
vakansafgifterna böra upptagas under inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter»,
utgör sålunda tillsammans 1,047 eller i afjemnadt tal 1,050.
För dessa utgöra vakansafgifterna, minskade med 60 procent, 126,000

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 0

kronor eller 50,280 kronor utöfver det af statskontoret i enahanda hänseende
beräknade belopp. Lägges sistnämnda summa, 50,280 kronor,
till inkomsttitelns af statskontoret beräknade hela belopp, 204,000 kronor,
uppstår en totalsumma i jemnadt tusental kronor af 254,000 kronor,
hvarmed jag hemställer, att inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» må
i riksstaten för år 1897 upptagas; lärande Eders Kongl. Maj:t vilja på
föredragning af chefen för landtförsvarsdepartementet besluta i fråga om
den förhöjning i vederbörligt anslag under fjerde hufvudtiteln, som af
den sålunda höjda beräkningen af förevarande inkomsttitel torde påkallas.

I fråga om telegraf medlen har telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse TeUgn
den 12 november 1895 anfört, att inkomsten af telegramportomedlen år 1894,
hvilken inkomst på förhand beräknats till 1,370,000 kronor, emellertid
enligt den afslutade räkenskapen icke uppgick till mer än 1,326,571
kronor 63 öre, hvartill dock kom ett ytterligare belopp af 49,239 kronor
70 öre under åtskilliga andra inkomsttitlar, såsom registrering af telegramadresser,
hyres- och andra underhållsbidrag från kommuner och
enskilde, ersättning från statens och enskilda jern vägar för begagnande
af telegrafverkets stolpar m. m., så att hela uppbörden af telegrafmedel
för år 1894 uppgick till 1,375,811 kronor 33 öi-e.

För år 1895 var inkomsten af telegramportomedlen beräknad till
likaledes 1,370,000 kronor, under det att till följd af 1894 års lägre
resultat samma inkomst för 1896 beräknats till allenast 1,300,000 kronor,
hvartill skulle komma 35,000 kronor i extra inkomster, så att hela inkomsten
för år 1896 beräknats till 1,335,000 kronor. Resultatet af 1895
års telegramtrafik syntes, så vidt af de vid aflåtandet af telegrafstyrelsens
nyssberörda skrifvelse gångna tre qvartalen kunde bedömas, blifva
gynsammare, än beräknadt vant, i det att uppbörden af telegramporto -medel syntes komma att uppgå till öfver 1,390,000 kronor, hvartill
komme öfver 35,000 kronor i extra inkomster. Med stöd häraf syntes,
enligt telegrafstyrelsens mening, inkomsten för år 1897 utan risk kunna
beräknas till 1,375,000 kronor af telegramportomedel och till 35,000
kronor af andra inkomsttitlar, eller i allt till 1,410,000 kronor.

Telegrafstyrelsen har derföre hemstält, att telegrafverkets inkomster
af telegrafmedel måtte vid uppgörandet af statsregleringen för år
1897 beräknas till 1,410,000 kronor, hvilket belopp med 75,000 kronor
öfverstiger den för år 1896 antagna beräkningen; och instämmer jag i
denna telegrafstyrelsens af statskontoret biträdda hemställan.

Emot statskontorets beräkning af statsverkets öfriga ordinarie inkomster
finner jag ej anledning att göra någon erinran.

Bill. till Ritual. Prof,. 189(>. 1 Sami. 1 Afl.

Bevillningar.
Tullmedel.

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Tullmedlen, som för år 1895 beräknades till 30,000,000 kronor,
uppgingo för samma år till 39,458,020 kronor 85 öre. Det betydliga
öfverskottet af icke mindre än nära 9 \ millioner kronor härledde sig
naturligen till stor del från tillämpningen af de genom nådiga kungörelserna
den 5 januari och den 1 april nämnda år förhöjda införselafgifterna
för spannmål och vissa dermed närbeslägtade artiklar.

För år 1896 äro tullmedlen beräknade till 36,000,000 kronor; och
har statskontoret, som ansett sig sakna anledning föreslå någon förändring
af denna beräkning, i sin berättelse öfver statsverkets inkomster
för år 1897 upptagit förevarande statsinkomst med oförändradt
belopp, 36,000,000 kronor.

I detta sammanhang anhåller jag att i underdånighet få fästa
uppmärksamheten på det såsom regel årligen återkommande förhållandet,
att, medan å summan af statsverkets inkomster ett icke obetydligt öfverskott
plägar uppstå, å andra sidan en icke obetydlig brist plägar förekomma
å summan af de i riksstaten upptagna förslagsanslagen. I sådant
afseende tillåter jag mig att anföra följande siffror för de tre senaste
år, för hvilka förhållandena äro exakt kända.

1892. 1893. 1894.

öfverskott å inkomster......... 2,786,393: 03 4,146,570: 9 6 9,375,922: 14

Brister å vissa inkomsttitlar 1,062,294: 8 9 856,147: 4 6 157,662: 31

Nettoöfverskott 1,724,098: 14 3,290,423: 5 0 9,218,259: 8 3

Brister å förslagsanslag 3,040,289: 2 2 3,793,589: 19 2,131,192: 6 9

Besparingar å förslagsanslag 532,918: 87 572,901:67 1,079,820:83

^ettobrist 2,507,370: 3 5 3,220,687:52 1,051,371:86

Det har flera gånger förut framhållits, hurusom den årligen återkommande
betydliga bristen å förslagsanslagen är en för en sund statshushållning
menlig faktor. Att vissa utgiftstitlar i riksstaten upptagas
med belopp, i fråga om hvilka man på förhand med visshet kan beräkna,
att de komma att ansenligt öfverskridas, kan visserligen sägas
mindre betyda, så länge statsverkets inkomster lemna ett öfverskott,
stundom flerdubbelt Överskjutande den å förslagsanslagen uppkomna
bristen. Enligt sakens natur äro dock statens inkomster underkastade
vida starkare och hastigare vexlingar än de enligt vissa bestämda grunder
från förslagsanslagen utgående statsutgifterna. Om derföre icke dessa
utgifter i riksstaten upptagas till belopp så nära som möjligt motsva -

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11

rande dem, med hvilka de kunna beräknas komma att utgå, kan lätteligen
vid en konjunktur med nedgående statsinkomster inträffa, hvad
ock senast i statsregleringen för år 1892 förekom, att bristen å förslagsanslagen
äfven medför brist i statsregleringen i dess helhet. En höjning
i otillräckliga förslagsanslag måste derföre otvifvelaktigt bidraga till statsregleringens
stärkande och kan äfven under nuvarande förhållanden lätteligen
åvägabringas genom en motsvarande höjning i beräkningen af
en eller annan inkomsttitel, som med säkerhet kan beräknas komma att
lemna öfverskott. Genom en dylik utjemning af brister och öfverskott
vinnes ock, att riksstaten i ökad grad kommer att bilda ett troget uttryck
för statens hushållning under den period, för hvilken riksstaten
gäller.

Äfven i ett annat syfte torde en sådan höjd inkomstberäkning,
om hvilken nyss blifvit sagdt, vara berättigad och önskvärd, för så vidt
som derigenom skulle beredas tillfälle till afsättning af medel till förstärkande
af statsverkets kassaförlagsfond, hvilken fond för närvarande
har en behållning af 14,122,907 kronor 27 öre, men ansetts böra uppbringas
till en storlek af 15,000,000 kronor.

På de grunder, jag sålunda anfört, och då jag anser önskligt,
att i den nu förevarande statsregleringen förslagsanslag, å hvilka uppstått
brist, må kunna höjas med sammanlagdt omkring 800,000 kronor,
finner jag mig böra föreslå, att eu höjning må ega rum med

1,000,000 kronor i den af statskontoret verkstälda beräkningen af
statsverkets inkomster, hvarigenom och då kassaförlagsfondens behållning
nu lämpligen torde böra ökas med omkring 500,000 kronor, tillgång
äfven skulle beredas till betäckande af en del åt denna ökning,
medan utväg gifves att betäcka återstoden genom öfriga för statsregleringsperioden
beräknade inkomster. Som tullmedlen år 1895 med
nära 3 4 millioner kronor öfverstego den af statskontoret för år 1897
till 36,000,000 kronor föreslagna beräkningen af tullmedlen, synes, för
ernående af nyssnämnda syftemål, en höjning i beräkningen af denna
statsinkomst med det för ändamålet erforderliga beloppet, 1,000,000
kronor, lämpligen kunna och böra ega rum; hemställande jag alltså, att
tulhnedlen må för nästa statsregleringsperiod beräknas till 37,000,000
kronor.

Postmedlen äro af statskontoret upptagna till det belopp, 8,800,000
kronor, hvartill de blifvit af generalpoststyrelsen i dess underdåniga
skrifvelse den 29 sistlidne november med förslag till postverkets stater
för år 1897 beräknade. Då de enligt samma skrifvelse föreslagna utgiftsstaterna
för postverket sluta å en summa af 8,360,000 kronor, skulle

Postmedel.

Hvitbeta sockertillverk ningsafgijt.

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

alltså å postmedlen uppkomma ett öfverskott af 440,000 kronor. Med
anledning åt en utaf generalpoststyrelsen jemväl i samma skrifvelse gjord
framställning är jag emellertid, på sätt jag får tillfälle att längre fram
i dag, i sammanhang med anmälan af postverkets anslagsbehof, närmare
utveckla, sinnad att föreslå, att till en fond för inköp af tomt till
nytt posthus i Stockholm må afsättas, bland annat, hälften af postverkets
blifvande öfverskottsmedel för år 1897, dock att, derest öfverskottet
för sistnämnda år icke skulle komma att uppgå till det belopp af

440,000 kronor, hvartill detsamma, på sätt jag nyss nämnt, blifvit
beräknadt, till fonden icke skulle få afsättas större del af sagda öfverskott
än det belopp, hvarmed detsamma öfverstege 220,000 kronor.

Då vid bifall härtill ett belopp af 220,000 kronor alltså skulle komma
att af postverkets till 8,800,000 kronor beräknade inkomster för år 1897
för ifrågavarande ändamål tagas i anspråk, bör det för statsregleringen
disponibla beloppet af nämnda inkomster nedsättas med motsvarande
belopp till 8,580,000 kronor, med hvilken summa jag följaktligen hemställer,
att inkomsttiteln postmedel må i riksstaten för år 1897 upptagas.

I underdånig skrifvelse den 12 maj 1894 anhöll Riksdagen, att
Eders Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida och i hvad
mån ändring i gällande bestämmelser angående beskattningen af hvithet
ssockertill verkningen samt ändring i dermed sammanhängande förhållanden
erfordrades i och för vederbörligt tillvaratagande af statsverkets
finansiela intressen. I sammanhang med föredragning af statsregleringen
för innevarande år anförde min företrädare i embetet till
statsrådsprotokollet för den 14 januari 1895 rörande denna fråga, bland
annat, att det vore tydligt, att ett beslut om en förhöjning af den
beskattning, som hvilade å betsockerindustrien, måste föregås af en
noggrann utredning af industriens nuvarande ställning och dess förmåga
att kunna bära en ökad beskattning. Enligt hvad allmänt
vore kändt, befunne sig sagda industri på grund af flere sammanstötande
omständigheter för det dåvarande i ett öfvergångs- och ovisshetstillstånd.
En under sådana omständigheter företagen utredning af
betsockerindustriens ställning skulle derföre icke kunna lemna en tillförlitlig
bild af de förhållanden, under hvilka industrien framgent komme
att verka. Först efter det industrien utträdt ur det dåvarande öfvergångsskedet
och inträdt i mera stadgade förhållanden, hvilket borde
kunna inträffa redan inom den närmaste framtiden, kunde en utredning
företagas med utsigt att vinna en tillfredsställande lösning af frågan,
huru eu förhöjning af betsockerbeskattningen skulle kunna anordnas,
utan att beståndet af den ifrågavarande för landet i så många hänseen -

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13

den vigtiga industrien derföre behöfde vedervågas. Äfven om beslut
om skatteförhöjningen fattades först vid 1896 års Riksdag, funnes intet
hinder att låta densamma träda i kraft redan med den kampanj, som
började hösten samma år.

Jag hoppas inom kort varda i tillfälle att underställa Eders
Kongl. Maj:ts pröfning frågan om vissa ändringar i gällande bestämmelser
rörande beskattningen af hvitbetssockertillverkningen. Då det
emellertid måste vara af vigt att härvid i möjligaste mån tillgodogöra
sig de erfarenheter rörande åtskilliga hithörande förhållanden, som
vunnits äfven under den nu pågående kampanjen, torde med frågans
slutliga behandling böra anstå, till dess sagda kampanj i början af nästinstundande
februari månad till stor del afslutats. Vid sådant förhållande
saknar jag för närvarande anledning att ifrågasätta någon ändring
i den af statskontoret till 7,000,000 kronor föreslagna beräkningen
af inkomsttiteln hvitbetssockertillverkningsafgift för år 1897.

Med inberäkning af de utgifter för beredande af ökad materiel
åt hären och flottan samt för stärkande af det fasta försvaret, åt hvilka,
enligt de af herr statsministern samt cheferna för landtförsvars- och
sjöförsvarsdepartementen till statsrådsprotokollet den 2 i denna månad
uttalade, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda och af Eders Kongl.
Maj:t gillade åsigter, plats bör beredas i budgeten för år 1897, utgör
summan af statsverkets utgifter för sistnämnda år, sådan den framgått
ur den förberedande behandlingen af statsregleringen, ett belopp af

114,711,000 kronor. Summan af statsverkets för år 1897 påräkneliga
inkomster utgör åter enligt statskontorets beräkning med deruti af
mig här ofvan föreslagna ändringar 99,035,000 kronor. Med tillägg af
disponibelt öfverskott från föregående statsregleringar, 8,296,000 kronor,
och den andel af riksbankens vinst för år 1895, hvilken, enligt hvad
jag nedan får tillfälle framhålla, synes mig böra tagas i anspråk för
statsregleringen, eller 2,700,000 kronor, uppkommer en tillgångssumma
af 110,031,000 kronor. Nyss angifna utgiftssumma öfverstiger denna
tillgåugssumma med ett belopp af 4,680,000 kronor.

I fråga om sättet för beredande af tillgång till sistnämnda belopp
tillåter jag mig erinra, att, med tillämpning af den af Eders Kongl.
Maj:t och Riksdagen år 1892 samstämmigt uttalade grundsats, att
grundskatterna bordo ersättas och medel till lindringar i rustningsoch
roteringsbesvären anskaffas, icke genom indirekta konsumtionsskatter,
utan genom direkta och förmögenhetsskatter, tilläggsbevillning
varit i riksstaterna för åren 1893—1896 upptagen bland statsverkets

14 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

inkomster till belopp år 1893 af 30 procent, åren 1894 och 1895 med
100 procent samt år 1896 åter med 30 procent. I sammanhang med
den till nästlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets
tillstånd och behof hade Eders Kong!. Maj:t föreslagit Riksdagen
att äfven för år 1896 åtaga sig en tilläggsbevillning af 100 procent,
men för statsregleringen, sådan den framgick ur Riksdagens förhandlingar,
kräfdes endast det nyssnämnda lägre beloppet af 30 procent,
hvilket beräknades motsvara en summa i statsinkomst af 1,350,000
kronor.

I nyss angifna tillgångssumma för år 1897 är icke inberäknadt
något belopp, motsvarande den i nu gällande riksstat sålunda upptagna
tilläggsbevillning af 1,350,000 kronor. Med anslutning till den åsigt,
som af herr statsministern till statsrådsprotokollet den 2 i denna månad
uttalats i fråga om sättet för beredande af tillgång till betäckande af
kostnaden för den nu ifrågasatta ökningen i härens och flottans materiel
samt för det fasta försvarets stärkande, synes det mig gifvet, att
tilläggsbevillningen äfven för år 1897 bör bibehållas bland statsverkets
tillgångar och upptagas med det högre belopp, som för statens behof
nu är erforderligt. Då inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt
af inkomst för år 1897 beräknats till ett belopp af 5,200,000 kronor
samt vid fastställandet af tilläggsbevillning för sistnämnda år torde
böra medgifvas samma lättnader för de lägst beskattade inkomstkategorierna,
som af Riksdagen beslutats i fråga om tilläggsbevillningen
för innevarande år, skulle, med iakttagande af den tillförene följda
beräkningsgrunden, att dessa lättnader verka en minskning med 10
procent af bevillningssumman i dess helhet, en tilläggsbevillning af
100 procent tillföra staten en inkomst af 4,680,000 kronor eller det
ofvan såsom erforderligt angifna beloppet.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1897
bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,680,000 kronor, att, utan
sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,
på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona för
bevillningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock
så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlik!
§ 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen
eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från
tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15

till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning
med endast femtio öre för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning
på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt af
inkomst af vederbörande vid de under år 1898 infallande uppbördsstämmor
uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1897 må
med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i
den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den
vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det
tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa
en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga
uppställningen lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur
finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster.

A. Inkomster, som ej utgöra skatter.

arrendemedel ................................... kronor 2,300,000: —

skogsmedel ...................................... „ 3,000,000: —

jernvägstrafikmedel ........................ „ 8,500,000: —

postmedel ......................................... „ 8,580,000: —

telegrafmedel................................... „ 1,410,000: —

bötesmedel.......................................... ,, 250,000: —

extra uppbörd ................................ „ 100,000: — 24,140,000:_

B. Skatter.

a) allmänna:

tullmedel ........ kronor 37,000,000: —

bränvinstillverk ningeskatt

... ,, 14,500,000: —

Transport kronor 51,500,000:— 24,140,000: —

Inkomsternas

uppställning.

Riksbankens

vinstmedel.

16 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 51,500,000: —
hvitbetssockertillverkningsafgift
,,

stämpelmedel...... „

mantalspenningar „
bevillning af fast
egendom samt

af inkomst ........ 5,200,000: —

4,680,000: —

24,140,000: —

7,000,000

5,300,000

665,000

tilläggsbevillning

•n

b) af viss fastighet:

grundskatt ..... kronor

kyrkotionde ... „

kavalleriregementenas
hästvakansspanmål

afgifter för persedelunderhållet
vid rusthålls infanteriet

........

trosspassevolans afgift

.................. „

tillfälliga roteva kansafgifter

...... „

soldatvakansafgift „
båtsmansvakansafgift
..........

74,345,000:

1,905,000:

250,000:

270,000: —

51,000: —

19,000: —

254,000: —
56,000: —

n) särskilda afgifter:

fyr-ochbåkmedel kronor 1,400,000: —
kontrollstämpel medel

............... „ 25,000: —

bevillningsafgifter
för särskilda
förmåner och

200,000: — 3,005,000: —

rättigheter

800,000: — 2,225,000: — 79,575,000: —

Summa kronor 103,715,000: —

Riksbankens vinst för år 1895 har, enligt mig från fullmäktige
i riksbanken tillhandakommen uppgift, uppgått till 3,026,425 kronor
69 öre.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 17

I den till nästlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t,
att riksbankens vinst för år 1894, som beräknades i rundt tal utgöra

2,600,000 kronor, måtte anvisas för statsverkets behof. I anledning af
denna framställning beslöt Riksdagen, att af riksbankens för år 1894
bokförda vinst, 2,603,187 kronor 21 öre, ett belopp af 2,340,000 kronor
skulle öfverlemnas till statsverket och återstoden, eller 263,187 kronor
21 öre, för riksbanken bibehållas.

Den utaf Riksdagen sålunda tillämpade grund för fördelning åt
bankovinsten mellan statsverket och riksbanken, enligt hvilken i jemnadt
tal nio tiondedelar af sagda vinst öfverlemnats till statsverket och den
återstående tiondedelen reserverats för riksbanken, synes böra komma
till användning jemväl vid nu förevarande statsreglering; och hemställer
jag derföre, att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning
derom, att af riksbankens vinstmedel för år 1895, utgörande
3,026,425 kronor 69 öre, nio tiondedelar, eller i rundt tal 2,700,000
kronor, må anvisas för statsverkets behof, att utbetalas vid den tidpunkt
under år 1897, Riksdagen bestämmer.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till

slutsumman af statsverkets ofvan beräknade

inkomster .................................................................... kronor 103,715,000: —

läggas:

det af mig såsom öfverskott å statsregle ringarne

för föregående år beräknade belopp „ 8,296,000.

och af riksbankens vinstmedel för år 1895 ,,_2,700,000:

så erhålles för statsregleringen för år 1897 en

tillgång af.................................................................... kronor 114,711,000: —

De af föredragande departementschefen sålunda
i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda
tillgångar och dermed sammanhängande
ämnen gjorda hemställanden och förslag, i hvilka
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen gilla och bifalla.

Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.

Bih. till Riksd. Prot. 1996. 1 Samt. 1 Afd.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

, i M

Bil. Litt. A.

• ''■ T'' ti ■ 1 , ,

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det statskontoret att årligen
före den 15 december till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till deras
beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som kan tjena
till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen till Riksdagen
Bih. till Rihsd. Prat. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Inkomstberäkningen; Statskontorets skrifvelse.

angående statsverkets tillstånd och behof; och får statskontoret härmed
i underdånighet fullgöra denna nådiga föreskrift för innevarande år.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält
granskning af 1894 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver
statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år; och
statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse
angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före revisionsförrättningens
början blifvit af detta embetsverk afgifven och sedermera
till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt 39 § af riksdagsordningen skola
räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar för Riksdagens
statsutskott hållas tillgängliga för verkställande af den granskning, som
vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande att utreda och uppgifva
statsverkets tillstånd och behof må vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver statskontoret särskild underdånig
berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna fond
genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas statsutskottet
tillhanda.

Statsverkets inkomster för år 1897 hafva af statskontoret ansetts
böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar, och, enligt hvad
tabellen litt. b) ådagalägger, har för denna beräkning i allmänhet lagts till
grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka åter äro
hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckema. Vid upprättandet
af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt afseende
blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt stigande
eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden,
för hvilka statskontoret får här nedan underdånigst närmare
redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Beträffande den genom kongl. förordningen den 11
september 1885 under vissa vilkor medgifna inlösen för statsverkets
räkning af skattefrälseräntor och kronotionde, som innehafves under
enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet till skattesåld
kronoegendom får statskontoret meddela, att, enligt uppgift, löseskillingarne
för skattefrälseräntor och kronotionde, om livilkas inlösen anbud inkommit
till kammarkollegium och derstädes handlagts, beräknats utgöra:

för skattefrälseräntor ........................................ kronor 2,992,752: 2 5

„ kronotionde..........................,........................... „ 122,271: 5^

tillsammans kronor 3,115,023: 75;

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

samt att någon inlösen af hofveriskyldighet icke blifvit af kammarkollegium
beviljad.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro utaf statskontoret
af dertill under tiden från och med år 1887 till och med år
1891 med tillhopa 3,070,000 kronor anvisade medel utgifna:

år 1887 .................................................................

,, 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88: 44)

„ 1889 ...................................................................

„ 1890 (efter afdrag af återdebiterade 351: 25)
„ 1891 ( „ „ „ „ 1,469: -)

„ 1892 ( „ „ „ „ 250: -)

„ 1893 ....................................................................

samt under innevarande år intill denna dag

kronor	798,314: 50
11	1,001,266: 31
	790,801: 2 4
11	148,627: —
11	71,226: 5 0
11	2,767: 25
11	13,614: 30
11	17,404: 5 0
11	114,757: 25

summa kronor 2,958,778: 8 5,

hvadan behållningen å härtill uppförda anslag nu utgör 111,221 kronor
15 öre.

Uti ofvanberörda nådiga förordning stadgades, bland annat, att
vederbörande egare till förenämnda räntor, tionde eller rätt till arbete
eller hofveri, hvilka ville begagna sig af den medgifna inlösen, skulle
inom ett år från den dag, författningen utfärdades, derom gorå anmälan
hos kammarkollegium. Genom nådiga kungörelsen den 13 juli 1887
förordnades, att sådan inlösen skulle fortfarande ega rum, derest vederbörande
egare derom gjorde anmälan inom utgången af år 1888. Tiden
för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor m. m. är vidare utsträckt
genom nådiga kungörelsen den 29 maj 1891 till utgången af år 1892
och senast genom nådiga kungörelsen den 8 mars innevarande år till
utgången af år 1896.

De skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på
viss jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen den 11
september samma år angående inlösen af skattefrälseräntor m. m., blifvit
nedsatta med trettio procent och hvilka, enligt lagen den 2 december
1892 angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter, blifvit
från och med hvart och ett af åren 1893 och 1894 nedsatta med ytterligare
tio procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt nådiga kungörelsen
den 5 juni 1885 beräknats, skola enligt nyssberörda lag under
åren 1896 och 1897 utgå med ett med ytterligare tio procent nedsatt
belopp.

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Med iakttagande häraf och den af sistlidne Riksdag vidtagna uteslutning
i riksstaten från och med år 1896 af det å femte hnfvudtiteln
under anslagsrubriken »båtsmansindelningen, indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag» uppförda belopp åt friheter, 2,600 kronor,
blef inkomsttiteln grundskatt i riksstaten för år 1896 upptagen med

1,905,000 kronor, hvilken summa blifvit å ofvannämnda tabell uppförd.

Kyrkotionde77, i riksstaten alltsedan år 1887 beräknad till 250,000
kronor, är till beloppet beroende af markegång och till hufvudsakligaste
delen tilldelad kyrkorna i de landsdelar, der tionden utgår, m. fl. inrättningar.
På sätt statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets
inkomster förmält, är beräkningen af denna inkomst för statsregleringen
af ringa vigt, enär uppkommande brist i inkomsten alltid
betäckes af besparing å de under riksstatens åttonde hufvudtitel vid
åtskilliga anslagsrubriker i kolummen för »indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde» uppförda belopp; lärande
den antagna beräkningen få tillämpas äfven för år 1897.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål erlägges årligen och intilldess
annorlunda kan varda förordnadt af rusthållen vid det afsutna
kavalleriet och blef i riksstaten för år 1896 beräknad till ett från 300,000
kronor till 270,000 kronor nedsatt belopp. Beroende af vexlande markegångspris,
har denna afgäld under de sistförflutna åren varit i fallande, men
då medeltalet af inkomsten för de tre sistförflutna åren öfverstigit den senast
antagna beräkningen, 270,000 kronor, har denna summa i bilagda tabell
upptagits.

Af gifter för persedelunder hållet vid rusthållsinfanteriet. Enligt 1885
års Riksdags beslut och kongl. kungörelsen den 23 december samma år
utgöras dessa afgifter af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet
med 20 kronor af hvarje nummer för upphörande af skyldigheten att
anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar
samt äro sedan år 1890 upptagna bland statsverkets inkomster med ett
efter rusthållens antal beräknadt belopp af 51,000 kronor, hvilken summa
torde få upptagas äfven i riksstaten för år 1897.

Trosspassevolansafgifteri. Till följd af 1892 års urtima Riksdags
beslut om skånska husar- och dragonregementenas sättande på vakans
blef vid 1894 års riksdag från inkomstberäkningen uteslutet hela beloppet
af den trosspassevolansafgift, som erlades af rusthållen vid dessa
regementen; och är inkomsttiteln trosspassevolansafgift, som för sistnämnda
år var beräknad till 26,000 kronor, i riksstaten från och med
år 1895 beräknad till ett med summan af dessa afgifter, 7,500 kronor,
minskadt belopp, eller till jemnadt tusental 19,000 kronor; lärande denna
beräkning få gälla äfven för år 1897.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

Tillfälliga rotevakansafgifter. I denna inkomsttitel innefattas, utom
afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid
början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna afgifterna af åtskilliga
till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och
rotar. Belöpande afgifter för sådana rusthåll och rotar vid båtsmanshållet,
som jemlikt kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 angående
båtsmanshållets sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel
»båtsmansvakansafgift»; dock hafva, på sätt statskontoret i föregående
berättelser angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de
år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits
under nu förevarande inkomsttitel, och har beloppet af sådana afgifter
utgjort för år 1894 kronor 6,554: 9 9.

Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut skulle i rustnings- och
roteringsbesvären, på sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser
och undantag, som i lagen den 2 december samma år omförmälas,
lindring ega rum, att årligen utgå från och med år 1893 med
fj^rtio procent, från och med år 1894 med femtio procent, från och med
år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio procent,
från och med år 1900 med åttio procent och från och med år 1902 med
nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och
med år 1904 med hela beloppet af samma värde. Af de i riksstaten
under denna inkomsttitel upptagna vakansafgifter är det endast de vid
1878 års början till statsverket tillsvidare indragna afgifterna af .åtskilliga
till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar,
hvilkas beräkning beröres af den sålunda beslutade lindringen i rustningsoch
roteringsbesvären, men någon förändring i förhållande till år 1896
föranleder nyssnämnda lag icke i dessa afgifters beräkning för år 1897.

Genom nådigt bref den 19 maj 1893 har Eders Kongl. Maj:t
förordna!, att vakansafgifterna af de rusthåll och rotar, som på grund
af den vid 1892 års urtima riksdag beslutade omorganisation af indelta
kavalleriet och infanteriet komme att sättas på vakans, skola i
räkenskaperna under denna titel redovisas. Eders Kongl. Maj:ts till
1894 års Riksdag aflåtna förslag dels om upptagande i riksstaten af
dessa vakansafgifter, hvilka enligt förenämnda urtima Riksdags beslut
finge användas för omorganisationen af infanteriet, skånska husar- och
dragonregementena samt Jemtlands hästjägarecorps, samt dels om i
sammanhang dermed skeende ökning af anslagen till det icke garnisonerade
infanteriets befälsaflöning och till det icke garnisonerade infanteriets
och kavalleriets vapenöfningar blef af Riksdagen afslaget, hufvudsakligen
på den grund att 1893 års Riksdag bemyndigat Eders Kongl

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Maj:t att tillsvidare och intill dess annorlunda kunde varda bestämdt
låta, i mån den vid 1892 års urtima riksdag beslutade vakanssättning
komme till stånd, af anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
årligen tillhandahålla arméförvaltningen ett mot vakansafgifterna
för de vakanssatta rote- och rusthållsnumren svarande belopp, att af
arméförvaltningen användas till bestridande af kostnaderna för den förbättrade
härordningens genomförande, uti hvilket bemyndigande någon
ändring af Eders Kongl. Maj:t ej ifrågasatts.

Då ifrågavarande vakansafgifter syntes böra, i likhet med öfriga
till statsverket ingående dylika afgifter, i riksstaten upptagas, hemstälde
statskontoret i sin den 11 december sistlidne år afgifna underdåniga
berättelse, att förnyadt förslag i ämnet måtte till Riksdagen aflåtas, men
då förslag förelåge till förändrad uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel
att läggas till grund för den framställning, som till 1896 års Riksdag
borde aflåtas rörande anslagen under denna hufvudtitel för år 1897
eller det år, hvarunder den vid 1892 års urtima riksdag beslutade förbättrade
härordning enligt samma Riksdags beslut skulle vara genomförd,
och således vid 1896 års riksdag en revision af fjerde hufvudtitelns
uppställning komme att ega rum, fann Eders Kongl. Maj:t det definitiva
ordnandet af frågan rörande sättet för ifrågavarande vakansafgifters upptagande
i riksstaten kunna intill dess anstå.

Då statskontoret nu ånyo anmäler denna fråga till nådig pröfning,
får statskontoret till en början underdånigst anföra, hurusom urtima
Riksdagen år 1892, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom aflåtna
nådiga förslag, beslutat, att nummerstyrkan vid indelta infanteriet skulle
genom öfverflyttning af nummer från regemente till regemente eller,
der så erfordrades, genom indragning af nummer, allt i den ordning
Eders Kongl. Maj:t pröfvade lämpligt, så jemkas, att vid hvart och ett
af lifregemente! till fot, första och andra lifgrenadierregementena äfvensom
Vestgöta, Uplands, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs, Jönköpings,
Dal, Helsinge, Elfsborgs, Vestgöta-Dals, Bohusläns, Vestmanlands,
Kalmar, Vermlands samt norra och södra skånska infanteriregementena
densamma komme att utgöra 1,000 och vid Smålands grenadiercorps 400;
samt att de nummer, som för den sålunda föreslagna jemkningen af
indelta infanteriets styrka icke behöfde tagas i anspråk, finge sättas på
vakans mot erläggande, såsom vakansafgift att till statsverket ingå, af
ett belopp, motsvarande de i lag rustnings- eller roteringstungan vid
vederbörande regemente eller corps åsätta värde. Antalet af de för denna
jemkning ej erforderliga nummer utgjorde, enligt ett Eders Kongl.
Maj:ts nådiga proposition i ämnet åtföljande förslag till förbättrad här -

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

ordning med dertill hörande bilagor Yl, a. 1. och Yl, a. 7., 1,289. Genom
nådiga brefven den 2 december 1892, 28 september 1893, 5 oktober 1894
samt den 15 sistlidne november är förordnadt om samtlige dessa nummers
vakanssättning före rekrytmötenas början år 1897. Derför belöpande
vakansafgifter uppgå i sin helhet till 210,560 kronor och minskade med
sextio procent till 84,224 kronor.

Vidare skola enligt ofvannämnda urtima Riksdags beslut och nådiga
brefvet den 30 maj 1893 rusthållen vid skånska husar- och dragonregementena,
i mån af ryttarnes afgång, för regementenas ombildning
till värfvade sättas på vakans mot erläggande af vakansafgift på det sätt
och i den ordning, som i fråga om vakanssättningen vid vissa infanteriregementen,
enligt hvad ofvan förmälts, är bestämd. Enligt här förvarade,
från länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län inkomna
handlingar i fråga om den rusthållen vid ifrågavarande båda kavalleriregementen
för innevarande år tillkommande lindring i rustningsbesväret
skulle sådan vakanssättning hafva egt rum för 169 rusthåll vid det förra
och 182 rusthåll vid det senare regementet. Jemlik! vid Eders Kongl.
Maj:ts nådiga proposition den 14 oktober 1892 angående förbättrad härordning
fogadt förslag till öfvergång från nuvarande till föreslagna
organisationen för dessa båda regementen (Bil. VI. B. 5) skulle manskapet
å gammal stat under de fem första öfvergångsåren (1893—1897) minskas
med 280 nummer vid hvardera regementet, eller för båda regementena
560 nummer, för hvilka belöpande vakansafgifter, utan afkortning, motsvara
168,000 kronor och minskade med sextio procent 67,200 kronor.

Slutligen blef vid 1892 års urtima riksdag jemväl beslutadt, att
rotehållen vid Jemtlands hästjägarecorps skulle, för corpsens ombildning
till värfvadt regemente, i enahanda ordning vakanssättas. Detta beslut
grundade sig ej på någon af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning,
och statskontoret är icke i tillfälle att meddela någon upplysning
om den omfattning, denna vakanssättning kan beräknas uppnå
under tiden till och med år 1897. Enligt härstädes förvarade handlingar
voro vid ingången af innevarande år 71 nummer satta på vakans. Afgifterna
för dessa nummer motsvara, oafkortade, 21,300 kronor och
minskade med sextio procent 8,520 kronor.

Inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» är i riksstaten för år

1896 upptagen med ....................................................... kronor 44,000: —

och om härtill läggas vakansafgifter för rotar och
rusthåll, som, enligt hvad ofvan nämnts, för infanteriets
och kavalleriets omorganisation varda

Transport kronor 44,000: —

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Transport kronor 44,000: —
vakanssatta, dessa afgifter minskade med sextio
procent, nemligen:

vid infanteriet ............................... kronor 84,224: —

„ kavalleriet:

,, skånska husar- och dragon regementena.

.. 67,200: —

,, Jemkande häst jägarecorps

... 8,520:— „ _75,720: — „ 159,944: —

uppkommer en summa af ............................................... kronor 203,944: —

hvilken, afjemnad till 204,000 kronor, torde få upptagas i riksstaten för
år 1897,

I sammanhang härified får statskontoret underdånigst erinra, att
ofvanomförmälda, under fjerde hufvudtiteln uppförda anslag till lindring
i rustnings- och roteringsbesvären, som i 1896 års riksstat är beräknadt
efter en med sextio procent af nämnda besvärs uppskattade värde utgående
lindring till 2,659,000 kronor, bör minskas med belöpande lindring,
i jemnt tusental uppgående till 240,000 kronor, för de manskapsnummer,
som, på sätt ofvan nämnts, för indelta infanteriets och kavalleriets omorganisation
blifvit eller varda vakanssatta, eller till 2,419,000 kronor,
enär denna lindring skall för de vakanssatta numren tillkomma vederbörande
rust- och rotehållare medelst afkortning å vakansafgifterna.

I händelse ett belopp motsvarande ifrågavarande vakansafgifter
fortfarande skall, enligt 1893 års Riksdags beslut, arméförvaltningen
från anslaget tillhandahållas, bör nyssnämnda summa, 2,419,000 kronor,
ökas med sammanlagda beloppet af dessa afgifter oafkortade, uppgående,

på sätt ofvan beräknats,

för infanteriet till ..................................................... kronor 210,560: —

„ kavalleriet „ (168,000 + 21,300)................ „ 189,300: —

tillhopa kronor 399,860: —•
samt anslaget under sådan förutsättning i jemnt tusental uppföras med

2,819,000 kronor.

Soldatvakans afgiften torde i riksstaten för år 1897 få upptagas med
samma belopp, hvarmed densamma är uppförd i 1896 års riksstat, eller
med 56,000 kronor.

Båtsmansvakansaf''giften. Vid 1887 års riksdag beslutades, att
båtsmanshållet skulle sättas på vakans samt derigenom inflytande vakansafgifter,
beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den
i sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanscorps icke
ega rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen.
Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna,
antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett af de
följande åren. I sjelfva verket har tillökningen för hvart och ett af
åren 1888—1892, under hvilka år afkortning å afgifterna egt rum med
trettio procent, belöpt sig endast till:

år 1888 (inkomst af vakanssättningen kronor 37,033: 8i) kronor
„ 1889 ( „ „ „ „ 73,328:49) ,

„ 1890 (
„ 1891 (
„ 1892 (

108,197: 9i)
137,199: 6 2)
163,657: oi)

37,033: 81
36,294: 68

42
61
49.

34,869

29,001

26,457

Under år 1893, då afkortningen å afgifterna egde rum med fyrtio
procent, har under denna titel redovisade inkomsten af vakanssättningen
belöpt sig till 160,074: 19, eller till ett belopp, som med 3,582: 82 understeg
inkomsten för år 1892.

För år 1894 utgjorde den medgifna lindringen i båtsmansvakansafgiften
femtio procent, och enligt den för samma år afslutade rikshufvudboken
belöpte sig statsverkets under denna titel redovisade inkomst
af ifrågavarande vakanssättning till 148,990 kronor. Med hänsyn dertill
att lindringen för år 1896 skulle ega rum med sextio procent af besvärets
värde blef båtsmansvakansafgiften, under hvilken inkomsttitel jemväl
ingå afgifter af på tioårig vakans satta rusthåll i Blekinge och i Södra
Möre härad af Kalmar län, af ny båtsmansindelning och rotering, af
utsockne frälsehemman i Halland, af städernas båtsmanshåll samt af 6
båtsmansrotar på Visingsö, för nämnde år beräknad till ett jemnadt
belopp af 200,000 kronor; och då enahanda lindring eger rum under
år 1897 samt någon väsentlig tillökning i inkomsten för samma år icke
torde vara att emotse genom vakanssättningen, torde denna beräkning
få gälla äfven för år 1897.

Arrendemedlen, som för år 1893 uppgått till endast 2,541,133 kronor,
blefvo i riksstaten för år 1896 uppförda med ett från 2,500,000
kronor till 2,400,000 kronor nedsatt belopp. Då inkomsten för år 1894
belöpt sig till endast 2,463,329 kronor, torde, med fästadt afseende å
den enligt Riksdagens beslut fortgående försäljningen af mindre kronoegendomar,
en ytterligare nedsättning af beräkningen böra eg a rum;
hemställande statskontoret, att arrendemedlen för år 1897 få upptagas
med 2,300,000 kronor.

Bih. till Kiksd. Vrot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Mantalspenningar ne, som i medeltal för åren 1892—1894 influtit
med 666,027 kronor, torde få i riksstaten för år 1897 beräknas till enahanda
belopp, hvarmed desamma äro i innevarande och nästkommande
års riksstater upptagna, eller till 665,000 kronor.

Bötesmedel. Denna inkomsttitel är i 1896 års riksstat beräknad
till 250,000 kronor, och har samma summa i bilagda tabell upptagits.

Kontrollstämpelmedel, som i medeltal för åren 1892—1894 uppgått
till 29,656 kronor, torde för år 1897 få upptagas med oförändradt belopp,
eller 25,000 kronor.

F.yr- och båkmedel äro för år 1896 beräknade till 1,400,000 kronor,
eller samma belopp, hvarmed de i riksstaterna upptagits från och med
år 1894. Enligt nådiga kungörelsen den 14 juni 1894 hafva de i nådiga
förordningen den 15 februari 1881 meddelade och sedermera genom
nådiga kungörelserna den 17 november 1882 och den 9 november 1883
ändrade bestämmelser om erläggande af fyr- och båkafgift för den inrikes
sjöfarten från och med den 1 januari 1895 upphört att vara gällande,
i sammanhang hvarmed förändrade grunder för beräkningen af
dylika afgifter af den utrikes sjöfarten faststälts. Under år 1894 belöpte
sig afgiftema af den inrikes sjöfarten till 55,457 kronor 72 öre.
I hvad mån de förändrade stadgandena för erläggande af afgiftema af
den utrikes sjöfarten komma att inverka på inkomsten af denna afgift,
är statskontornt icke i tillfälle att beräkna.

Enligt från generaltullstyrelsen meddelad uppgift skulle uppbörden
af fyr- och båkmedel under januari—november månader innevarande år
hafva belöpt sig till 1,537,478 kronor, hvilken summa i jemförelse med
enahanda uppbörd under motsvarande tid nästlidet år visar en minskning
af 174,919 kronor. Då emellertid under alla förhållanden inkomsten
för år 1897 kan antagas uppgå åtminstone till det nu beräknade
beloppet, hemställer statskontoret, att ifrågavarande inkomsttitel måtte
med oförändradt belopp, 1,400,000 kronor, i riksstaten för år 1897 upptagas.

Telegrafmedel äro i riksstaten för år 1896 upptagna med 1,335,000
kronor och hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat, af telegrafstyrelsen
beräknats för år 1897 till 1,410,000 kronor, hvilken summa i bilagda
tabell upptagits.

Jernvägstrajihnedel. Nettobehållningen å trafikmedlen för år 1897
kan, jemlikt en från jemvägsstyrelsen erhållen uppgift, antagas till

8,500,000 kronor; varande jemväl detta belopp i nyss omförmälda tabell
upptaget.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

Skog smedel, som upptagas uti innevarande års riksstat med 2,700,000
kronor, äro beräknade för år 1896 till 2,900,000 kronor och hafva uppgått:

år 1892 till ............................................................ kronor 2,961,826: —

„ 1893 „ ............................................................... „ 2,903,915: —

„ 1894 „ ............................................................... „ 3,487,318: —

eller i medeltal för de tre åren ................................ „ 3,117,686: —

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal belöpt
sig till 3,900,070 kronor och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden
under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under
samma tid af sistlidet år, 288,500 kronor, för år 1895 således uppgå till
4,188,570 kronor.

Inkomsten af skogsmedlen har från och med år 1892 visat sig
vara i stigande och under såväl detta år som derpå följde åren i större
eller mindre mån öfverstigit den senast antagna beräkningen, under år
1894 med mera än 500,000 kronor och under innevarande års tre första
qvartal med ej mindre än 1,000,000 kronor. En förändring i beräkningen
af denna statsinkomst torde således kunna ifrågasättas. Inkomsten
är emellertid beroende af förhållanden, som ej på förhand med
någon säkerhet kunna förutses, i hvilket afseende här må erinras, att
statsverkets skogsmedel, som år 1890 uppgingo till 3,150,074 kronor,
för år 1891 belöpte sig till endast 2,520,439 kronor; och statskontoret
anser sig derför icke böra för år 1897 föreslå annan förändring, än att
denna statsmedelsinkomst upptages med ett till 3,000,000 kronor afjemnadt
belopp.

Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster,
har denna inkomsttitel enligt räkenskaperna i medeltal för åren
1892—1894 belöpt sig till 153,513 kronor. Den höga inkomsten för år
1893 är föranledd deraf, att deri ingår influten ersättning för till Stockholms
stad afträdda delar af myntverkets tomter n:ris 1, 2 och 8 qvarteret
Bryggaren med 114,240 kronor; lärande inkomsttiteln extra uppbörd
böra i riksstaten för år 1897 upptagas med oförändradt belopp af

100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedel. Denna statsinkomst, som i riksstaten för år 1894 upptogs
med 37,000,000 kronor, är för innevarande år beräknad till endast

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

30.000. 000 kronor, hufvudsakligen med afseende derå att den inhemska
sockerproduktionen antogs kunna under detta år fullkomligt tillgodose
sockerkonsumtionen inom landet och att någon nämnvärd import af denna
vara följaktligen icke komme att ega rum, hvadan inkomsten af sockertullen,
för år 1893 uppgående till 7,771,811 kronor, ansågs böra fråndragas
den eljest beräkneliga summan af tullmedlen.

Såsom en följd af den utaf innevarande års Riksdag beslutade förhöjning
i tullsatserna för spanmål och vissa dermed nära beslägtade
artiklar blefvo tullmedlen af Riksdagen för år 1896 beräknade till

36.000. 000 kronor.

Beträffande den vid beräkningen af tullmedlen för år 1895 motsedda
minskningen i importen af socker får statskontoret meddela, att,
enligt af generaltullstyrelsen offentliggjord uppgift, införseln af raffineradt
och oraffineradt socker utgjort under januari—oktober månader:

ar 1893. år 1895.

raffineradt, alla slag ................................ kilogram 3,247,000 660,000

oraffineradt „ ................................. „ 20,097,000 1,390,000

Genom nådiga kungörelsen den 5 sistlidne januari förordnade Eders
Kongl. Maj:t om förhöjning af tullen å omalen och malen spanmål samt
å malt, att gälla från och med den 7 i samma månad; hvarefter och
sedan Riksdagen beslutat omförmälda tullförhöjning, i nådiga kungörelsen
den 1 derpåföljde april förordnats om förhöjda införselafgifter för spanmål
och dermed närbeslägtade artiklar, att utgå från och med den 4 i
samma månad.

Statsverkets inkomster af tullmedel hafva enligt räkenskaperna belöpt
sig:

år 1892 till ................................................ kronor 37,228,458: —

„ 1893 „ .................................................. „ 36,934,304: —

„ 1894 „ ................................................ „ 38,510,782: —

För januari — november månader innevarande år hafva, enligt
meddelande från generaltullstyrelsen, tullmedlen utgjort 36,383,027 kronor
48 öre.

Med förmälan härom och då statskontoret anser sig sakna anledning
att nu föreslå någon förändring af senast antagna beräkning af
denna statsinkomst, har densamma i bilagda tabell upptagits med oförändradt
belopp, 36,000,000 kronor.

Postmedlen äro, efter hvad statskontoret inhemtat, för år 1897 af

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13

generalpoststyrelsen beräknade till 8,800,000 kronor, hvadan denna summa
blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda
afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna
utgjort:

	år 1892.	år 1893.	år 1894.
af frälseegendomar ..............................	67,420	88
,, lotshemman .....................................	67	12
för rättighet till skogsfång och kol-ningsfrihet på allmänningar ........	1,739	63	1,739	63	1,739	63
af bankbolag med sedelutgifningsrätt	213,723	04	321,183	75	631,255	85
„ vissa handlande och handelsexpe-diter..................................................	229,500		226,725		238,900
„ utländingar för konserter och dra-matiska eller andra föreställningar	12,040	50	14,131	50	15,597	_
säger	524,491	17	563,779	88	887,492	48
hvartill kommer tillfällig uppbörd	4,676	68	2,155	51	551	65
summa	529,167 85	565,935	39	888,044 13

Efter afdrag för restantier och propriebalanser har inkomsten belöpt
sig för år 1894 till 887,784 kronor.

Enligt kongl. kungörelsen den 2 december 1892 hafva ofvannämnda
bevillningsafgifter af frälseegendomar och lotshemman från och
med år 1893 upphört att utgöras.

Vid 1892 års lagtima riksdag beslutades, att den enskilda banker
med sedelutgifningsrätt åliggande särskilda bevillningsafgift skulle från
och med 1893 höjas från 3 till 5 kronor för hvarje tusen kronor af det
högsta belopp af bankens sedlar, som under nästföregående året på eu
gång varit utlemnadt i rörelsen, och blef enligt 1893 års Riksdags beslut
denna afgift ytterligare förhöjd från 5 till 10 kronor.

Statskontoret hemställer, att ifrågavarande statsinkomst måtte upptagas
i riksstaten för år 1897 med samma belopp, hvartill densamma
för år 1896 beräknats, eller 800,000 kronor.

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Stämpelmedlen hafva utgjort:

år 1892 kronor 3,492,122: — deraf bevillnings afgift

för spelkort................................................ kronor 159,093: —

år 1893 kronor 3,330,291: — deraf bevillnings afgift

för spelkort ............................................ „ 99,682: —

år 1894 kronor 3,828,691: — deraf bevillnings afgift

för spelkort............................................... „ 88,369: —

Bevillningsafgiften för spelkort blef, enligt 1892 års Riksdags beslut,
förhöjd från 75 öre till 1 krona 50 öre.

Uti nådiga kungörelsen den 7 oktober 1892 angående den förhöjda
bevillningsafgiften samt om kortstämplingens verkställande meddelades,
bland annat, det öfvergångsstadgande, att spelkort, hvarå dittills
giltiga stämplar blifvit anbragta, skulle, för att efter ingången af år
1893 kunna i riket till salu hållas eller utbjudas, omstämplas emot erläggande
för hvarje kortlek af 75 öre, eller skilnaden emellan den faststälda
högre stämpelafgiften och förut bestämda enahanda afgift. Genom
denna omstämpling, hvilken ej finge ega rum längre än till den 1 april
1893, inflöto 22,899 kronor 80 öre.

Med afseende å den ökade inkomst af stämpelmedlen, som med
tillämpning af den utaf 1894 års Riksdag antagna nya förordning angående
stämpelafgiften komme att ega rum, blefvo stämpelmedlen för
år 1895 i riksstaten uppförda med 5,300,000 kronor, och då verkningarne
af berörda förordning, som trädt i kraft med innevarande års ingång,
ännu icke kunde närmare öfverskådas, blefvo stämpelmedlen jemväl för
år 1896 beräknade till 5,300,000 kronor. Ej heller nu är statskontoret
i tillfälle att om verkningarne af den nya stämpelförordningen meddela
annan upplysning, än att i länens ränterier och till statskontoret under
januari—november månader innevarande år influtit stämpelmedel med
4,043,453 kronor, deraf kortstämplingsafgift 82,582 kronor, mot 3,091,657
kronor, deraf kortstämplingsafgift 78,743 kronor, under motsvarande tid af
sistlidet år. Först efter någon längre tids erfarenhet kan afgöras, i hvad
mån en förändrad beräkning af denna statsinkomst må vara behöflig!
hemställande statskontoret emellertid, att stämpelmedlen måtte i riksstaten
för år 1897 uppföras med oförändradt belopp af 5,300,000 kronor.

Bränvinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort:

liter 29,050,059
„ 32,141,007

år 1890
„ 1891

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

år 1892
„ 1893
„ 1894

liter 31,804,818
„ 31,721,077

„ 33,068,884

utgörande medeltalet för femårsperioden

31,557,169.

Medeltalet för femårsperioden 1889—1893
uppgick till ............................................................

30,781,649.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad
har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll-och justerings -

byrå, uppgått till.................................................................. liter 29,888,652

och om härtill lägges tillverkningen under december

månad sistlidet år.................................................................... „ 4,843,217

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme
att motsvara tillverkningen för samma månad innevarande
år, detta års tillverkning blifva....................... liter 34,731,869.

Beträffande tillverkningsskatten meddelas följande öfversigt för
femårsperioden 1890—1894:

		Restitution för
	Influten skatt.	denatu	för högt	Statsverket behållet.
		reradt	erlagd
		bränvin.	skatt.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	[Kronor.
år 1890...............................................	16,287,351	435,179	11,599	15,840,573
„ 1891.........................................	15,022,350	593,933	7,835	14,420,582
„ 1892.............................................	15,047,034	504,348	4,598	14,538,088
„ 1893.............................................	15,849,588	534,549	5,017	15,310,022
„ 1894..............................................	16,277,549	606,960	4,712	15,665,877

Under innevarande år intill den 1 dennes är tillverkningsskatt erlagd
med 14,868,202 kronor 55 öre. Det under december månad år
1894 influtna beloppet uppgick till 1,591,697 kronor 40 öre.

Äfven om inkomsten under innevarande månad icke skulle fullt
uppgå till den summa, som under motsvarande tid förlidet år inflöt, torde
dock kunna såsom sannolikt antagas, att statsverkets inkomst af bränvinstillverkningsskatten,
efter afdrag af restitution för denatureradt brän -

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

vin — hvilken restitution sistlidet år belöpte sig till 606,960 kronor —
för innevarande år skall ungefärligen motsvara enahanda inkomst under
sistlidet år, eller ett belopp af omkring 15,600,000 kronor.

För innevarande år är denna statsinkomst beräknad till 14,000,000
kronor och för år 1896 i riksstaten upptagen med 14,500,000 kronor,
hvilken summa med omkring 1,100,000 kronor understiger såväl inkomsten
för år 1894 som den sannolikt påräkneliga inkomsten för innevarande
år. Då emellertid förestående redogörelse öfver bränvinstillverkningsskatten
under femårsperioden 1890—1894 gifver vid banden,
att denna statsinkomst kunnat vara underkastad sådana vexlingar, att
densamma, som under förstnämnda år uppgått till mera än 15,800,000
kronor, under det påföljande året belöpt sig till endast något mera än

14,400,000 kronor, anser statskontoret någon förändring i den af innevarande
års Riksdag antagna beräkningen icke böra eg a rum, utan hemställer,
att denna beräkning måtte få gälla äfven för år 1897.

Hvithet.‘isoclerti!Iverknuu/safgiften. Uti förnyade nådiga förordningen
den 19 maj 1893 om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket
är, för att gälla från och med den 1 derpåföljde juli, stadgadt, bland
annat, att för all tillverkning af hvitbetssocker inom riket skall erläggas
tillverkningsskatt i förhållande till ett utbyte i råsocker, som de för tillverkningen
använda hvitbetor enligt nedan omförmälda grund antagas
hafva lemnat; att denna skatt skall utgöra hälften af gällande tullsats
för utländskt socker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandel
antagna holländska standard; samt att det beskattningspligtiga råsockret
skall, med ett visst undantag, beräknas efter de för tillverkningen använda
betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor
antagas lemna ett utbyte af 9 kilogram socker, dock att utbytet skulle
beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och intill den 1
september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej torkade)
hvitbetor. Från och med den 1 september innevarande år och framgent
skall således utbytesprocenten beräknas utgöra 9.

Inkomsten har utgjort:

år 1892 ...................................................... kronor 2,260,496: —

„ 1893 .................................................... „ 2,718,927: —

„ 1894 ....................................................... „ 4,723,275: —

Enligt meddelande af ofvannämnda kontroll- och justeringsbyrå
har tillverkningsskatten under januari—november månader innevarande
år debiterats med 5,657,783 kronor 32 öre, och om dertill lägges det

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

debiterade beloppet under december månad 1894, kronor 1,293,501: 68,
och debiterade skatten under innevarande månad antages blifva lika med
debiteringen för motsvarande tid förlidet år, skulle 1895 års inkomst
komma att utgöra 6,951,285 kronor, eller omkring 150,000 kronor mera
än den beräknade, 6,800,000 kronor.

Beträffande hvitbetssockertillverkningen meddelas följande för åren
1894 och 1895:

Januari månad .......................................... Februari „ ............................................ Mars „ ........................................... September och Oktober månader ......... November månad .......................................	År 1894.	År 1895.
I verk-samhet varande fabriker.	Afverkade råa betor: ton.	I verk-samhet varande fabriker.	Afverkade råa betor: ton.
9 8 1 16 17	75,835,2 39,853,G 1,411,8 106.934.1 152.804.2	16 12 6 18 17	148,872,2 62,823,3 16,587,9 159.272.6 189.196.7
Summa afverkade ton	—	376,838,9\| — j576,752,7

Skatten utgår under innevarande år intill den 1 september med
9 kronor 69 öre och derefter samt framgent med 10 kronor 57 öre per
ton (1,000 kilogram) afverkade betor.

Med afseende å hvad här ofvan anförts angående grunden för den
senast antagna beräkningen af tullmedlen torde få antagas, att den inhemska
sockerproduktionen numera i det närmaste motsvarar konsumtionen
och att någon nämnvärd ökning i denna produktion icke är att
förvänta; hemställande statskontoret, att hvitbetssockertillverkningsafgiften
måtte äfven för år 1897 beräknas till det belopp, hvarmed den är i 1896
års riksstat upptagen, eller till 7,000,000 kronor.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, i innevarande och nästkommande
års riksstater uppförd med 5,000,000 kronor, har belöpt sig
år 1893 till 5,114,174 kronor och år 1894 till 5,279,077 kronor; hemställande
Statskontoret, att bevillning af fast egendom samt af inkomst
måtte upptagas i riksstaten för år 1897 med ett till 5,200,000 kronor
förhöjdt belopp.

Bill. till Riksd. Vrot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Beträffande resultatet af 1894 års statsreglering är af statskontoret
i underdånig skrifvelse den 17 sistlidne juli anmäldt, att å statsverkets
inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett netto öfverskott

af ............................................................... kronor 8,166,889: 31

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1894, enligt

kongl. brefvet den 5 maj 1882, ..................... ,, 52,507: o3

besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag

till folkskolelärares pensionering» .................. „ 500: —

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag,
enligt särskilda nådiga föreskrifter, ... ,, 76,259: 17

så att öfverskottet på det hela uppginge till ...... kronor 8,296,155: 51.

Vidare blef i samma skrifvelse förmäldt, beträffande förhållandet
med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade
medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister i statsregleringarne,
att behållningen å denna fond enligt 1893 års riksbokslut

utgjorde ............................................ kronor 899,638: 2 3

hvartill komme ofvannämnda öfverskott
............................................... „ 8,296,155: 51 9,195,793: 74

att om derifrån afräknades hvad i 1894 års riksstat blifvit

anvisadt att från fonden utgå ........................................ 53,453: 4 3

uppkomme det belopp af ....................................... kronor 9,142,340: 31,

hvartill, enligt 1894 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda
räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning,
hvaraf voro disponerade enligt 1895 års riksstat 172,000 kronor
och enligt 1896 års riksstat 674,000 kronor, alltså återstode att disponera
en summa af 8,296,340 kronor 31 öre.

Stockholm den 10 december 1895.

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS. C. G. SYLVAN.

Föredragande.

C. Kinberg.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. a.

Statsverkets inkomster.

	Kronor.
Ordinarie inkomster. frrirnd skatt . ..........................................................	1,905,000
Kyrkotionde ............................................................................... Kavalleriregementenas liästvakansspanmål.......................... Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet... Trosspassevolansafgift........................................................... Tillfälliga rotevakansafgifter ................................................ Soldatvakansafgift ................................................................... Båtsmansvakansafgift................................................................ ] A Tron dörrlod ol .....................................................	250.000 270.000 51.000 19.000 204.000 56.000 200.000 2,300,000	—
Man tal an p/n n i n o*ar .............................................	665,000
i Bötesmedel ...........................................	250*000
Kontrollstämpelmedel.......................................................... Fyr- och båkmedel.................................................................. Telecrrflfmedel ..........................................	25,000 1.400.000 1.410.000
i Jernvägstrafikmedel ................................................................. Skrwwmedel . . ...............................................	8,500,000 3,000,000
Extra uppbörd ..........................................................................	100,000	—
Säger	20,605,000	—
Bevillningar.
Tullmedel ...................................................	36,000,000
Postmedel ‘ ...........................................	8''800''000	_
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter	800''000	—!
Stämpelmedel .............................................................................	5,300,000
Bränvinstillverkningsskatt....................................................	14,500,000
Hvitbetssockertillverkningsafgift...........................................	7,000,000
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.....................	5,200,000	—1
Säger	77,600,000	i
Summa	98,205,000 —

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

	Beräknade i riksstaten för år 1896.
Ordinarie inkomster.
Grundskatt.............................................................................................	1,905,000
Kyrkotionde...............................................................................................	250,000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål .....................................	270,000
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet ..............	51,000
Trosspassevolansafgift......................................................................	19,000
Tillfälliga rotevakansafgifter..............................................................	44,000
Soldatvakansafgift....................................................................................	56,000
Båtsmansvakansafgift ............................................................................	200,000
Arrendemedel..........................................................................................	2,400,000
Mantalspenningar....................................................................................	665,000
Bötesmedel .............................................................................................	250,000
Kontrollstämpelmedel ............................................................................	25,000
Fyr- och båkmedel ................................................................................	1,400,000
Telegrafmedel..........................................................................................	1,335,000
Jemvägstrafikmedel ............................................................................	7,200,000
Skogsmedel ................................................................................''............	2,900,000
Extra uppbörd .....................................................................................	100,000
Säger	19,070,000
Bevillningar.
Tullmedel ...........................................................................................	36,000,000
Postmedel ............................................................................................	8,500,000
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter..........	800,000
Stämpelmedel.....................................................................................	5,300,000
Bränvinstillverkningsskatt...................................................................	14,500,000
Hvitbetssockertillverkningsafgift .......................................................	7,000,000
Bevillning af fast egendom samt af inkomst ............................. Tilläggsbevillning ...............................................................................	5,000,000
1,350,000
Säger	78,450,000
Summa	97,520,000

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomster.

Bil. Litt. b.

J	Enligt räk	enskaperna		Statskontorets beräkning för år 1897.
För år 1892.	För år 1893.	För år 1894.	Medium.
4,170,056	3,707,214	2,353,417	3,410,229	1,905,000
214,788	214,102	211,960	213,617	250,000
286,444	274,256	258,319	273,006	270,000
50,940	50,840	50,685	50,822	51,000
26,485	26,471	25,495	26,150	19,000
87,688	110,004	142,344	113,345	204,000
103,311	88,340	73,931	88,527	56,000
335,705	302,966	264,133	300,935	200,000
2,610,854	2,541,133	2,463,329	2,538,439	2,300,000
663,213	661,880	672,987	666,027	665,000
267,997	259,525	261,015	262,846	250,000
26,348	29,361	33,260	29,656	25,000
1,595,037	1,694,853	1,791,914	1,693,935	1,400,000
1,455,615	1,419,709	1,375,811	1,417,045	1,410,000
6,500,000	6,700,000	7,500,000	6,900,000	8,500,000
2,961,826	2,903,915	3,487,318	3,117,686	3,000,000
103,425	223,013	134,102	153,513	100,000
21,459,732	21,207,582	21,100,020	21,255,778	20,605,000 \|
37,228,458	36,934,304	38,510,782	37,557,848	1 36,000,000
7,631,979	7,838,591	8,273,600	7,914,723	8,800,000
529,841	565,902	887,784	661,176	800,000
3,492,122	3,330,291	3,828,691	3,550,368	5,300,000
14,538,088	15,310,022	15,665,877	15,171,329	14,500,000
2,260,496	2,718,927	4,723,275	3,234,233	7,000,000
4,354,032	5,114,174	5,279,077	4,915,761	5,200,000
______ t___________L	1,502,045	5,153,879	__ _ \|	— —
70,035,016 \|	73,314,256 \|	82,322,965 \|	73,005,438 j	77,600,000
91,494,748	94,521,838	103,422,985	94,261,216 !	98,205,000 \|

Bill. till Biksd. Frot. 181/6. 1 Sami. 1 Afit. 4

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hället inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att i
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna
hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat
dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bill. till Riksd. Frat. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

Första hufvudtiteln.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit
täcktes, enligt det öfriga statsrådets tillstyrkande, Hans
Maj:t Konungen gilla.

Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepai''tementsärenden, hållet infÖr
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
Måndagen den 13 januari 1896

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gill jam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Departementschefen statsrådet Östergren föredrog de frågor, som
rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande
:

Ordinarie anslag.

Svea och Göta hofrätter med derunder lydande justitiestater.

Uti proposition till 1895 års Riksdag föreslog Eders Kong!. Maj:t [1. 2.]
Riksdagen att besluta, att Vermlands och Gotlands län skulle skiljas öjverjörMg af
från Svea hofrätt* domvärjo och förläggas under Göta hofrätt. Såsom
skäl härför anfördes hufvudsakligen, att det arbete, som för närvarande till Svea hojBill.
till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami 1 Afd. 1

af anelayot UU
Svea hofrätt.

Andra hufvudtiteln.

ålåge Svea hofrätt, vore, i medeltal efter division räknadt, afsevärdt
större än det, som Göta hofrätt hade att utföra, och att det till förekommande
af menlig tidsutdrägt i behandlingen af de på Svea hofrätts afgörande
beroende mål, skulle vara önskvärd!, om en utjemning af arbetsbördan
mellan de begge hofrätterna kunde ■ åstadkommas. Riksdagen
ansåg sig emellertid icke kunna godkänna denna proposition. I den
Riksdagens skrifvelse af den 3 maj 1895, hvari detta Riksdagens
beslut meddelades, anförde Riksdagen, bland annat, att Riksdagen
ansåge sig böra ifrågasätta annan åtgärd för utjemnandet af arbetsbördan
mellan Svea och Göta hofrätter, och att, så framt olikheten
i arbetsbördan kunde antagas komma att allt framgent fortfara,
den erforderliga utjemningen syntes kunna ske genom öfverflyttning
af en utaf Göta hofrätts divisioner till Svea hofrätt. Vid det
förhållande att de fem yngste assessorerna i Göta hofrätt samt de två
yngste notarierna och den yngste fiskalen derstädes vore pligtige att
låta sig förflyttas till annan hofrätt, läte en dylik åtgärd sig genomföra
utan att derigenom vållades någon afsevärd kostnad för staten. Den
omständigheten, att efter en sådan öfverflyttning divisionernas antal i
Svea hofrätt skulle blifva flera än i de båda öfriga hofrätterna tillsammans,
syntes icke i och för sig kunna betraktas såsom någon väsentlig
olägenhet. Icke heller kunde ett antal af sju divisioner i Svea hofrätt
anses större än med organisationen af denna hofrätt vore förenligt,
helst divisionerna derstädes redan under någon tid uppgått till detta
antal utan att, såvidt man kunnat erfara, några svårigheter deraf visat
sig. Af de vid propositionen fogade statistiska uppgifter syntes Riksdagen
otvetydigt framgå, att målens antal för Göta hofrätt fortfarande
vore stadt i nedgående. En tillfällig stegring af målen, som framdeles
kunde inträffa, syntes utan svårighet kunna afhjelpas på enahanda sätt,
som måste tillgripas om en dylik stegring inträffade efter det nu föreslagna
öfverflyttning egt rum.

Angående den af Riksdagen sålunda ifrågasatta öfverflyttningen
af en division från Göta till Svea hofrätt har, på Eders Kongl. Maj:ts
nådiga befallning i remiss af den 31 maj innevarande år, Göta hofrätt
afgifvit underdånigt utlåtande, deruti hofrätten anfört följande:

Hofrätten ville först anmärka, hurusom det af Riksdagen framhållna
syftet att utjemna arbetsbördan de särskilda hofrätterna emellan
syntes vara berättigad t endast under förutsättning, att ingendera hofrätten
derigenom beröfvades förmågan att tillfredsställa den rättsökande
allmänhetens anspråk på god och skyndsam lagskipning. Nu förhölle
det sig så, att Göta hofrätt för närvarande besutte sådan förmåga,

Andra hufvudtiteln.

Svea hofrätt deremot icke. Det vore uppenbarligen emot rättskipningens
intresse och särskilt till förfång för den stora del af rikets befolkning,
som lydde under Göta hofrätts jurisdiktion, om hoträtten skulle i sådant
afseende försättas i ett sämre läge, i någon mån jemförligt, med det,
hvari begge de andra hofrätterna befunne sig. Det formella värde,
som en sådan »utjemning» kunde hafva, torde helt och hållet försvinna
i jemförelse med den materiella skada, som derigenom tillskyndades en
stor del af rikets innebyggare.

För att åskådliggöra berörda förhållande vore nog att hänvisa
till några få af den judiciella statistikens siffror.

Chefens för justitiedepartementet årliga embetsberättelse innehölle
uppgifter om den tid, inom hvilken målen i de särskilda hofrätterna
blifvit bragta till slut. Den senast utkomna berättelsen, för år 1893,
visade sålunda, att af de vädjade målen afgjordes inom tre månader i
Göta hofrätt 37 procent, men i Svea hofrätt endast 9,4 procent och i
hofrätten öfver Skåne och Blekinge endast 1,7 procent; inom 3—6
månader i Göta hofrätt 55,4 procent, men i Svea hofrätt endast 15
procent, i hofrätten öfver Skåne och Blekinge 21,2 procent. I Svea hofrätt
fingo under år 1892 icke mindre än 42,2 procent af de vädjade målen
i mera än ett år vänta på sitt afgörande, under det att motsvarande
tal för Göta hofrätt var endast 0,1 procent. Anmärkas borde dock,
att, sedan Svea hofrätt under längre tid fått arbeta på sju divisioner,
ifrågavarande procenttal för år 1893 nedgått till 21,4 procent. En
annan tabell i samma berättelse visade, att under decenniet 1884—1893
procenttalet för de vädjade mål, som bragts till slut inom sex månader
från det de inkommit, för Svea hofrätt aldrig uppgått till mera än 28,5
procent, men nedgått ända till 6,6 procent, under det att i Göta hofrätt
motsvarande siffror aldrig understigit 90,3 procent men väl höjt
sig till 97,5 procent. I afseende å besvärsmålen förekomme äfven någon
öfverlägsenhet å Göta hofrätts sida, dock mindre i ögonen fallande.

Denna olikhet de särskilda hofrätterna emellan berodde uteslutande
på deras olika balanser. Tillvaron af en balans innebure nemligen,
att ett antal mål motsvarande balansen finge ligga och vänta på handläggning
och afgörande. Ju större balansen vore, desto längre blefve
väntetiden för hvarje särskildt mål, desto långsammare lagskipningen
i sin helhet. Det önskvärda vore således att inskränka balansen till det
minsta möjliga; och detta mål syntes Göta hofrätt under sin nuvarande
organisation hafva uppnått. Men rubbades organisationen, kunde det
lätt inträffa, att detta gynsamma förhållande upphörde.

I sammanhang härmed borde ock erinras om en omständighet af

Andra hufvudtiteln.

rigt. Det vore otvifvelaktigt, att en del mål fullföljdes till liofrätterna
mindre i förhoppning om ändring i underrättens utslag än i syfte att
vinna uppskof med utslagets verkställande. Dessa mål vore väl i allmänhet
enkla att afgöra men kräfde icke dess mindre tid och arbete.
För ju längre tid det åsyftade uppskofvet kunde viunas, desto större
vore frestelsen för en tredskande svarandepart att draga målet till hofrätten.
Alltså: ju större balansen vore, desto mera ökades fullföljden,
och tvärtom: ju mindre balans, desto mindre fullföljd. Om man minskade
hofrättens arbetskrafter, så att balansen ökades, kunde man derför
vara temligen viss om, att de inkommande målens antal också skulle
ökas och snart framkalla behof af ökade arbetskrafter.

Härmed sammanhängde också ett annat sakförhållande, som vid
den uppkomna frågans bedömande icke finge lemnas ur sigte. Vid
minsKning af fullföljden till en hofrätt, vore det i allmänhet de enklare
målen — de som fullföljdes för uppskofvets skull — som först försvunne.
De mera invecklade och tvifvelaktiga målen, som kräfde mesta
tiden för utredning och öfverläggning, fullföljdes i alla fall. Man finge
således icke tro, att en hofrätts arbetsuppgift kunde uteslutande bedömas
efter de inkomna målens antal. Erfarenheten i Göta hofrätt gåfve vid
handen, att målen för närvarande vore besvärligare och mera tidsödande,
än under perioder, då deras antal varit större. Detta förhållande undginge
naturligtvis den officiella statistiken, efter hvilken allmänheten
bildade sitt omdöme.

Vid jemförelse emellan antalet instämda och vädjade mål, civila
besvärsmål samt omedelbart upptagna och i andra instans fullföljda
brottmål, som under år 1893 blifvit i de båda hofrätterna afgjorda,
funne man visserligen, att dessa utgjort i Svea hofrätt, som nämnda
år arbetade på sju divisioner, 2,843 och i Göta hofrätt endast 1,411,
eller i Svea hofrätt på division 406 och i Göta hofrätt 282; men det
vore dock förhastadt, att deraf draga den slutsatsen, att Göta hofrätt
skulle under nämnda år hafva saknat tillräcklig sysselsättning.
Vid bedömandet häraf borde man nemligen taga i betraktande, att i
Göta hofrätt alltid fem ledamöter öfvervore målens föredragning och
deltoge i deras afgörande, under det att i begge de andra hofrätterna
divisionerna i regeln arbetade med besättning af endast fyra ledamöter,
sålunda att en af de föredragande ledamöterna i tur och ordning åtnjöte
frihet från tjenstgöring på embetsrummet. En sådan anordning berättigades
otvifvelaktigt deraf, att, då arbetskrafterna icke motsvarade
arbetsuppgiften, ett större qvantitativt arbetsresultat kunde uppnås derigenom,
att de föredragande ledamöterna erhölle mera tillfälle till hem -

Andra hufvudtiteln.

arbete. Men den ordning, som följdes af Göta hofrätt, stode i fullkomligare
öfverensstämmelse med lagens stadgande i 23 kapitlet 1 § rättegångsbalken
och förordningen den 23 augusti 1851. Det torde äfven vara ur teoretisk
synpunkt klart och af erfarenheten bekräftadt, ej mindre att en kollegial
domstol borde vara sammansatt af ett udda antal ledamöter, än äfven att,
derest öfverläggning och omröstning inom en sådan domstol skulle ernå
sin fulla betydelse, alla ledamöterna borde både öfvervara föredragningen
och samtidigt deltaga i öfverläggning och omröstning. Ehuru det visst
icke borde bestridas, att goda resultat kunde uppnås äfven med det
arbetssätt, som i detta hänseende begagnades i de andra hofrätterna,
så ansåge hofrätten sig dock icke behöfva undertrycka den meningen,
att, om genom arbetskrafternas minskning Göta hofrätt skulle nödgas
att i berörda afseende följa de andra hofrätternas föredöme, hofrätten
derigenom skulle gå miste om en nu befintlig garanti för målens omsorgsfulla
pröfning. Ifrågavarande olikhet de båda hofrätterna emellan
ledde emellertid statistiskt sedt till det resultat, att under år 1893 hvarje
föredragande ledamot deltagit i Svea hofrätt i 305 och i Göta hofrätt
i 282 mål, således endast eu obetydlig skilnad, som möjligen utjemnades
af målens olika beskaffenhet.

Om man antoge, att Göta hofrätt, på sätt Riksdagen ifrågasatt,
reducerades till fyra divisioner, skulle, enligt 1893 års statistik, hvarje
division hafva att afgöra 353 mål i stället för nuvarande 282, således
visserligen omkring 50 mål mindre än en division i Svea hofrätt; men,
med bibehållande af nuvarande arbetssätt i båda hofrätterna, komme
dock hvarje föredragande ledamot att deltaga i omkring 50 mål mera
än en referent i Svea hofrätt. Då det vore nogsamt bekant, att Svea
hofrätt^ ledamöter vore ytterligt ansträngda, torde än större kraftansträngning
icke kunna fordras af Göta hofrätts ledamöter; och om vid
sådant förhållande Göta hofrätt skulle nödgas att tillgripa samma utväg
som de andra hofrätterna, vore detta, enligt hofrättens mening,
synnerligen att beklaga. Om hofrätten åter läte nuvarande arbetssätt
fortgå, blefve följden otvifvelaktigt, att de afgjorda målen icke komme
att uppgå till påräknadt antal, balansen sålunda ökades, lagskipningen
fördröjdes och allmänhetens intresse blefve lidande, hvaraf snart komme
att framkallas anspråk på den indragna divisionens återupprättande.

Alla dessa betänkligheter kunde dock häfvas, om det vore ett säkert
och obestridligt sakförhållande, att antalet af de mål, som inkomme
till Göta hofrätt, vore stadt i eu ständig och oafbruten förminskning.
Riksdagen hade visserligen genom hänvisning till Norrlands utveckling
bjudit skäl för sin mening, att antalet af de till Svea hofrätt inkomna

Andra hufvndtiteln.

målen — som under de sista åren visat tecken till minskning — skulle
inom en icke aflägsen framtid komma att i afsevärd mån ökas, men
deremot icke anfört skäl, hvarpå man kunde grunda ett antagande, att
den minskning af de inkomna målens antal, som visat sig i Göta hofrätt,
skulle vara af permanent natur. Några sådana skäl tilltrodde sig
icke heller hofrätten att kunna uppgifva.

Vid de judiciella indelningarna hade man i allmänhet fäst sig vid
folkmängdssiffrorna såsom en af de mest konstanta faktorerna i fråga
om myckenheten af domstolarnas göromål. Då frågan betraktades ur
denna synpunkt, funne man, att, enligt de senaste statistiska uppgifterna,
belöpte sig på hvarje af Svea hofrätts divisioner 380,813 och
på hvarje af Göta hofrätts divisioner 360,795 af rikets innebyggare,
samt att genom den ifrågasatta förändringen detta förhållande skulle
så förändras, att motsvarande tal blefve för Svea hofrätt 326,411 och
för Göta hofrätt 450,993. Det skulle fordras en väsentlig olikhet
emellan förhållandena inom de särskilda hofrätternas jurisdiktioner i
deras helhet för att följderna af en så stor olikhet i folkmängdsförhållandena
skulle i längden kunna utjemnas genom rättegångsmålens relativa
freqvens. Erfarenheten torde visa, att det egentligen endast vore ett
eller annat län, som under ett visst stadium af sin utveckling bidroge
till målens ökande i Svea hofrätt, och att sedan denna utveckling nått
sin normala gräns, de från länet fullföljda målen äfven reducerades till
normalt antal. Hvad beträffade Göta hofrätts jurisdiktion, hade näringslif
och sociala förhållanden icke under sista decenniet undergått några
sådana förändringar, att ett stadigvarande inflytande deraf på de inkommande
målens antal kunde vara att förvänta. Deremot hade under
detta decennium, likasom under alla föregående, inträffat omständigheter,
hvilka framkallat en tillfällig eller möjligen periodisk vexling i
hofrättens arbetsuppgift. Denna måste alltid i någon mån vexla, allt
eftersom i ekonomiskt hänseende goda eller dåliga år omvexlade med
hvarandra. Under de allra sista åren hade förhållandet i sådant hänseende
varit särdeles gynsamt, men man behöfde icke gå längre tillbaka
än till decenniets förra hälft för att finna ekonomiskt dåliga år, då
äfven de inkomna målens antal ökades. Under vissa perioder utöfvades
ett särskildt inflytande af mera ingripande förändringar i lagstiftningen.
Sålunda minskades de understälda brottmålen högst väsentligt
genom strafflagen och de civila besvärsmålen genom utsökningslagen,
men deremot ökades de besvärligaste vädjade målen under de
år, som följde närmast efter vattenrättslagarnas utfärdande. Det återstode
att se, huruvida icke de njfligen utfärdade bolagslagarnas till -

Andra hnfvudtiteln.

lämpning på bestående rättsförhållanden komme att öka hofrätternas
arbete med svårlösta mål, och alldeles oöfverskådligt vore det arbetefält
som öppnade sig, om, vid en eventuel förändring af lagstiftningen
angående bevisning inför rätta, de fasta bevisreglerna uppliäfdes, men
bevisfrågorna fortfarande finge fullföljas till högre instans. I någon
mån inverkade också det förtroende, underrätterna under hvarje period
åtnjöte, och detta vore, hvad häradsrätterna beträffar, väsentligen beroende
af det sätt, hvarpå ordförandeplatserna i dessa för tillfället vore
besatta. Minskningen i de till Göta hofrätt inkomna mål torde till
någon del bero derpå, att ganska många af dessa domareembeten inom
Göta hofrätts jurisdiktion blifvit under sista decenniet försedda med
nya innehafvare i sin kraftigaste ålder; men äfven de gynsamma följderna
af detta förhållande vore naturligtvis af öfvergående natur. Det
torde således vid pröfning af de statistiska data, på hvilka Riksdagen
syntes uteslutande hafva grundat sin uppfattning, fordras både insigt
och varsamhet för att icke förblanda tillfälliga företeelser med en stadigvarande
utveckling i viss riktning. För att åskådliggöra, huru förhållandena
i detta afseende vexlat fram och tillbaka under en längre
period, hade hofrätten låtit upprätta en tabell öfver inkomna vädjade
och instämda mål, civila besvärsmål och brottmål för åren 1852—1894,
hvilken tabell torde få under bilaga A fogas vid detta protokoll.

Det vore säkerligen icke något lyckligt förhållande, om en hofrätt
vore så svagt utrustad med arbetskrafter, att dessa nätt och jemt
räckte till vid de tillfällen, då de inkomna målens antal nedgått till ett
minimum. Vid minsta ökning af målen inträffade det då, att balansen
ökades och att de rättsökande, som förut varit vana vid en snabb
expedition, finge vänta allt längre och längre på sina domar. Om balansen
sålunda växte år efter år, kunde det dröja lång tid, innan en
periodisk minskning i de inkomna målens antal lemnade tillfälle till
balansens successiva afarbetande, och det kunde icke undvikas, att
under denna tid klagomål öfver fördröjd lagskipning läte höra sig och
anspråk på arbetskrafternas förstärkande framkomme. Det hade varit
under sådana omständigheter och efter långvariga svårigheter, som
hofrätten år 1852 omsider erhållit den femte division, hvilkens indragande
nu satts i fråga, och sannolikt hade hofrätten att emotse en lika orolig
period, om denna plan sattes i verket.

Riksdagen, som icke syntes hafva känt sig alldeles säker emot
en tillfällig stegring af de inkomna målens antal, hade — om hofrätten
rätt förstått Riksdagens mening — gifvit anvisning på användande af
tillfälliga divisioner för sådana fall. Men denna nödfallsutväg kunde

Andra hufvudtiteln.

aldrig ersätta fördelen af tillräckliga fasta arbetskrafter; ty dels vidtoges
i regeln icke eu sådan utomordentlig åtgärd, förr än de rättsökande
redan under en ganska lång tid fått lida under balansernas
följder, dels visade Svea hofrätts exempel, att sådan förstärkning icke
alltid kunde erhållas, då den som bäst behöfdes, dels mötte det svårighet
både att erhålla lämpliga personliga krafter för en sådan tillfällig
förstärkning och att finna användning för samma personal, sedan behofvet
af förstärkningen upphört, hvaraf åter vållades en skadlig rubbning
i befordringsförhållandena inom hela domarekåren. Hofrätten vågade
också hoppas, att vidare afseende icke skulle fästas vid denna
tanke på en ordinarie divisions ersättande med dylika tillfälliga emot
principerna för domstolsorganisationen stridande anordningar.

Då hofrätten sålunda icke funne en minskning af hofrättens arbetskrafter
för närvarande vara tillrådlig utan tvärtom kunna för de
rättsökande medföra mistning af fördelar, hvaraf de nu vore i åtnjutande,
och hofrättens arbetskrafter vore fullt behöfliga för arbetets
drifvande i den ordning, som i hofrätten följdes; så hemstälde hofrätten
i underdånighet, att Riksdagens ifrågavarande skrifvelse, så vidt
den anginge Göta hofrätt, icke måtte till någon Eders Kong!. Maj:ts
åtgärd föranleda.

För den händelse åter, att Eders Kong]. Maj:t skulle finna statsverkets
tillgångar icke medgifva, att den förstärkning af Svea hofrätt,
som kunde påkallas af de norrländska provinsernas ökade befolkning
och växande näringslif, bereddes annorlunda än på bekostnad, af Göta
hofrätts och Göta rikes intresse, så ville hofrätten i afseende på indragningens
omfattning och verkställighet hemställa,

att, då, vare sig hofrätten bestode af fyra eller fem divisioner,
brottmål alltid måste samtidigt föredragas på två sessionsrum af en
fiskal på hvardera rummet och desse måste hafva hvarannan vecka
ledig för målens beredande och expedition, det nuvarande antalet af
fyra fiskaler i alla händelser måtte bibehållas;

att, då behofvet af amanuenser och andra extra biträden icke
genom en divisions indragning underginge någon förändring, det för
extra ordinarie personalens aflöning å stat uppförda anslaget måtte
bibehållas oförminskadt;

samt att, då det hvarken för den ena eller andra hofrätten vore
fördelaktigt, om de fem yngste assessorerna öfverflyttades, det vid en
eventuel öfverflyttning måtte tillåtas äfven äldre ledamöter, som kunde
vara dertill villiga, att öfvergå till Svea hofrätt med rätt till säte bland
sina nya kolleger efter fullmakts datum.

Andra hufvudtiteln.

Efter det detta Göta hofrätts yttrande ingått, har jemväl Svea
hofrätt beredts tillfälle att afgifva underdånigt utlåtande i ärendet.

Dervid har Svea hofrätt hufvudsakligen anfört följande:

På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen år 1890
ett extra anslag för Svea hofrätts tillfälliga förstärkande med en sjunde
division, som skulle hafva till hufvudsaklig uppgift att afarbeta då befintlig
balans af instämda och vädjade mål. Balansen, som vid 1889
års slut uppgick till 1,710 mål, hade, sedan den sjunde divisionen
efter fyra års verksamhet indragits, vid 1894 års slut nedgått till 706.
Detta resultat hade vunnits dels genom den sjunde divisionens verksamhet,
dels derigenom, att de inkomna vädjade målens antal under
åren 1890—1894 visat en tillfällig, men ganska betydlig minskning,
så att detsamma från att under år 1889 hafva uppgått till 1,471, under
år 1890 sjönk till 1,315 och derefter utgjorde under år 1891 1,365,
under år i.892 1,357, under år 1893 1,283, och under år 1894 1,260.
Men detta förhållande vore numera stadt på återgång, i det att antalet
under år 1895 inkomna vädjade mål den 9 sistlidne december redan
utgjorde 1,326 och med 131 öfverstege antalet samma dag under år
1894 inkomna dylika mål. Hela antalet vädjade mål komme utan tvifvel
att under år 1895 uppgå till omkring 1,400. Då härtill lades, att den
sjunde divisionens verksamhet upphört den 1 september 1894, förklarades
lätt det resultat, som vore att befara, eller att vid 1895 års
slut balansen af vädjade mål komme att stiga till 1,000.

Redan denna siffra ådagalade i sin mån behofvet för Svea hofrätt
att åter komma i besittning af den förstärkning i arbetskraft, som
skulle tillföras hofrätten genom en sjunde division, hvilken under de
närmaste åren finge full sysselsättning endast med undanarbetande af
nu befintlig balans. Att emellertid behofvet icke vore af öfvergående
art, inliemtades af de statistiska uppgifter för åren 1884 till 1893, som
åtföljde Eders Kongl. Maj:ts proposition till 1895 års Riksdag, och
hvilka nu kundo fullständigas med uppgifter för år 1894, under hvilket
år inkommo till Svea hofrätt 1,260 instämda och vädjade mål, 450
civila besvärsmål och 869 underställningsmål och besvär i brottmål,
samt till Göta hofrätt 685 instämda och vädjade mål, 246 civila besvärsmål
och 508 kriminella mål. Af dessa uppgifter framginge, att
antalet såväl civila som kriminella mål i Svea hofrätt under de fem
sista åren, ehuru dessa utvisade lägre siffror än de vanliga, dock
närmade sig det dubbla antalet mot Göta hofrätts, och att, om under
samma tid Svea hofrätt haft sju och Göta hofrätt fyra divisioner,
den förra ändock skulle på hvarje division haft större antal mål
Bill. till Bilcsd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 2

Andra hufvndtiteln.

att handlägga än den senare. Att för framtiden förhållandena skulle
vända sig i en annan riktning, dertill funnes föga utsigt, när man,
såsom Riksdagen med skäl erinrat, toge i betraktande, att den starka
ekonomiska utveckling, som för närvarande utmärkte de norrländska
länen framför hvarje annan del af riket, säkert komme att under en
följd af år tillföra Svea hofrätt ett allt större antal mål. Många af
dessa norrlandsmål hade derjemte visat sig tynga på arbetet inom hofrätten
genom sin särdeles besvärliga och invecklade beskaffenhet. Vare
sig att Göta hofrätt fortfarande vore i behof af sina fem divisioner,
eller att det arbetsmaterial, som dit inginge, ansåges gifva tillräcklig
sysselsättning endast åt fyra, torde derför, såvidt på de inkommande
målens antal och beskaffenhet berodde, behofvet för Svea hofrätt af
sju divisioner få anses oafvisligt.

För så vidt som arbetets qvantitativa resultat kunde bero på arbetssättet,
hade de åtgärder redan vidtagits, hvilka med bevarande af
nödig säkerhet i rättskipningen kunde ifrågasättas för att med befintliga
arbetskrafter uppehålla göromålen i Svea hofrätt. Bland dessa åtgärder
förekomme den af Göta hofrätt anmärkta, att divisionerna i regel
arbetade med besättning af endast fyra ledamöter sålunda, att en af
de föredragande ledamöterna i tur och ordning åtnjöte en dags frihet
från tjenstgöring på embetsrummet för att blifva i tillfälle att bereda
ett större antal mål till föredragning. Denna anordning, som sålunda
icke afsåge ledamöternas beqvämlighet, enär det otvifvelaktigt kräfde
ett trägnare arbete att bereda mål till föredragning än att åhöra föredragningen
af redan beredda mål, stode i lika god öfverensstämmelse
med gällande lag, som den Göta hofrätt vore i tillfälle att använda,
under förutsättning att man, såsom naturligtvis alltid skedde, tillkallade
divisionens femte ledamot i de jemförelsevis få fall, då tre ledamöter
ej vore om samma beslut ense. Hofrätten vågade ock uttala
den förvissning, att anordningen icke ledt till något i materielt hänseende
för de rättsökande otillfredsställande resultat, en uppfattning,
som åtminstone icke jäfvades af den i justitieombudsmannens berättelse
till 1893 års Riksdag meddelade redogörelse angående mål, afgjorda
af Högsta domstolen åren 1887 till 1891 — de enda år för hvilka en
sådan redogörelse funnes tillgänglig. Redogörelsen upplyste, att under
nämnda tidrymd i 85 procent af de från Svea hofrätt och i 84 procent
af de från Göta hofrätt fullföljda mål hofrätternas domar och utslag
blifvit af Högsta domstolen faststälda.

Beträffande i öfrigt vidtagna förändringar i arbetssättet, åsyftande
att framkalla ett större arbetsresultat, ville hofrätten nu endast erinra

Andra hufvudtiteln.

derom, att deri kontrolläsning af handlingar i föredragna mål, som
enligt gammal praxis skett och, efter hvad hofrätten trodde sig veta,
i öfriga hofrätter fortfarande skedde under sessionstimmarna, i Svea
hofrätt försigginge i ledamöternas hem. Tiden på embetsrummet kunde
derigenom uteslutande egnas åt målens föredragning, öfverläggning till
beslut och expeditionernas justering samt föreskrifna förhör med parter.
Allt öfrigt arbete — det ojemförligt drygaste — såsom beredning af
mål till föredragning, uppsättande af expeditioner i föredragna mål,
läsning af handlingar i mål, som föredragits af andra ledamöter eller
af tjenstemän, återstode för ledamöterna att utföra i hemmen.

I betraktande af hvad sålunda blifvit anfördt, kunde hofrätten ej
inse, att den ogynsamma ställning, i hvilken de under hofrättens domvärjo
förlagda delar af riket länge befunnit sig i fråga om möjligheten
att vid öfverdomstol få sina rättstvister inom skälig tid afgjorda, skulle
kunna under nuvarande förhållanden på annat sätt upphjelpas och förbättras
än genom en stadigvarande förstärkning af hofrättens arbetskrafter.
Huruvida en sådan förstärkning borde beredas genom öfverflyttning
af en division från Göta hofrätt eller genom anslag till en
ny division, vore en fråga, hvarpå det icke tillkomme hofrätten att
närmare ingå. I hvilketdera fallet som helst tilläte sig hofrätten framhålla
angelägenheten deraf, att jemte vanligt antal notarier en fiskal
blefve anstäld vid den division, hvarmed hofrätten kunde komma att
utvidgas. Hofrätten hade för närvarande till sex divisioner endast fem
fiskalslöner, och behofvet af en sjette torde lätt inses vid jemförelse
mellan antalet af de till de begge hofrätterna inkommande kriminella mål.
Att i den mån göromålens mängd ökades och domstolens utvidgning förorsakade
tillopp af ett större antal extra ordinarie tjenstemän, behofvet
af medel till arfvoden och gratifikationer åt dessa växte, torde ej heller
kunna bestridas. Det anslag, som nu vore upptaget i hofrättens stat
till amanuenser och extra ordinarie biträden med 9,000 kronor, eller
1,500 kronor för hvarje division, borde derföre, om divisionernas antal
ökades med en, höjas med 1,500.

I sammanhang härmed ansåge sig hofrätten böra ånyo upptaga
eu fråga, som väcktes redan då hofrätten i underdånig skrifvelse den
18 november 1889 hemstälde om anslag till en ordinarie sjette division,
men som då icke erhöll en definitiv lösning: frågan om inrättande inom
hofrätten af en andre aktuarietjenst. Hofrätten hade i berörda skrifvelse
anfört, bland annat, följande:

»Före år 1870 ålåg det icke aktuarien att mottaga och registrera
andra till hofrätten inkommande handlingar än dem, som ingåfvos i

Andra hufvudtiteln.

instämda och vädjade mål. Handlingar i öfriga mål och ärenden inlemnades
till sekreteraren. Men genom kongl. brefvet den 22 december
1869 förordnades, att till allmänhetens beqvämlighet det tills vidare
skulle åligga aktuarien att mottaga och i diarium anteckna de till hofrätten
inkommande handlingar i alla civila mål och ärenden samt fiskaliska
aktioner. I den skrifvelse till Kongl. Maj:t, hvari hofrätten hemstälde
om denna förändring, anfördes, att i anseende till den ständigt
fortgående tillväxten i antalet af de civila målen, hofrätten icke kunde
med visshet antaga, att en person skulle allt framgent medhinna att
mottaga och i diarium anteckna alla dylika mål, och att hofrätten
derföre ej trodde sig böra tillstyrka ett definitivt stadgande derom,
intill dess erfarenheten visat, huruvida en sådan förändring i arbetssättet
läte sig utan olägenhet verkställas. Erfarenheten har nu ådagalagt,
att förändringen visserligen varit till stor fördel för allmänheten,
men att deremot hofrättens farhåga i afseende på möjligheten för aktuarien
att hinna utföra det honom sålunda förelagda, högst väsentligt
ökade arbetet, visat sig grundad. Svårigheten för aktuarien att medhinna
sina dels genom nämnda öfverflyttning dels genom tillväxten i
de inkommande målens antal mer än fördubblade göromål beror till en
del på ett för Svea hofrätt egendomligt förhållande, som saknar motsvarighet
inom de andra hofrätterna. Medan t. ex. i Göta hofrätt
nästan alla handlingar ingifvas af några få, för närvarande fyra, vid
hofrätten anstälde så kallade hofrättskommissarier, uppträda i Svea hofrätt
parterna dels sjelfva, hvilket är fallet med ett stort antal rättsökande
från Stockholm och omgifvande landsbygd, dels genom något
af de många ombud, hvilka, till stor del utan juridisk underbyggnad,
här i hufvudstaden erbjuda sig till parternas tjenst, och jemväl af de
egentliga sakförarne användas såsom mellanhänder vid ingifvande af
handlingar i hofrätten. Uppenbart är att den tjensteman i Svea hofrätt,
till hvilken de rättsökande eg a vända sig för handlingars ingifvande
och uttagande samt upplysningars erhållande med mera, i följd
häraf får en långt besvärligare tjenstgöring än aktuarien i Göta hofrätt.
Under det att hofrättskommissarierna, väl bekanta med förhållandena
inom hofrätten, förstå att ur de för allmänheten utan aktuariens anlitande
tillgängliga anslags- och registerböcker inhemta nödiga upplysningar
om fortgången af de mål, de hafva att bevaka, och följaktligen
endast i ringa grad behöfva medelst förfrågningar afbryta aktuariens
arbete, äro de rättsökande i Svea hofrätt, lemnade åt sig sjelfva, icke
i stånd att förskaffa sig erforderliga upplysningar om de till hofrättens
handläggning öfverlemnade mål. Aktuarien i Svea hofrätt är derföre

Andra hufvudtiteln.

nästan oafbrutet under den tid af fyra timmar dagligen, då aktuariekontoret
bör hållas för allmänheten öppet, upptagen med handlingars
mottagande och utlemnande samt besvarande af de rättsökandes frågor.
Häraf blir en följd icke blott att arbetet med anteckningars förande
i diarierna måste försiggå före och efter den ordinarie, åt allmänheten
egnade arbetstiden, utan ock att en god tid upptages med förande af
sådana specialregister öfver diarierna, att aktuarien kan lemna de begärda
upplysningarna utan något för honom sjelf liksom för allmänheten
alltför menligt dröjsmål.»

»Sålunda tages i Svea hofrätt kanske mer än eljest någonstädes
aktuariens embetsverksamhet i anspråk lör allmänhetens räkning. Men
då hans pligter mot embetsverket icke få af denna anledning
eftersättas, hafva hans tjenstegöromål tagit ett sådant omfång, att
arbetstiden för honom uppgår till nio eller tio timmar dagligen.
Visserligen biträdes aktuarien af en på viss tid, vanligen ett år i
sänder, förordnad amanuens, hvilken med arfvode af 1,800 kronor årligen
har till åliggande att under aktuariens tillsyn och på hans ansvar föra
diariet öfver vädjade mål samt lemna parter de upplysningar, som
kunna hemtas ur detta diarium. Men denne amanuens, hvilkens tjenstgöring
vid diariet icke är af beskaffenhet att göra honom skicklig att
befordras till annan tjenst inom hofrätten än aktuariens, måste för att
förvärfva meriter till annan ordinarie befattning allt som oftast tjenstgöra
vid hofrättens protokoll, och blir derigenom hindrad att så ofta
som erfordras vara å aktuariekontoret tillstädes. Hans ovissa ställning
nödgar honom ock att vid första tillfälle söka befordran på annat håll.
Det derigenom föranledda täta ombytet af amanuens har ett ganska
menligt inflytande på den art af verksamhet, som på aktuariekontoret
tages i anspråk. Hofrätten anser sig derföre böra föreslå, att aktuarien
måtte erhålla ett ständigt biträde med lön på stat. Finge detta biträde,
som kunde benämnas andre aktuarie, till hufvudsakligt uppdrag att på
eget ansvar föra diariet öfver vädjade mål med dermed i sammanhang
stående göromål, samt att hvarje dag minst under hela den tid aktuariekontoret
är öppet vara der tillstädes, skulle ett par timmars arbetstid
besparas förste aktuarien, som blefve fri från den tidsödande kontrollen
öfver vadediariets förande, och andre aktuarien det oaktadt blifva på
embetsruminet sysselsatt fem till sex timmar dagligen. För detta arbete
borde lönen icke bestämmas lägre, än att den motsvarade en notarielön,
helst andre aktuarien under sådana förhållanden säkert skulle finna
med sin fördel förenligt att stanna vid sin befattning, till dess han
kunde vinna befordran till förste aktuarie.»

Andra hufvndtiteln.

Dessa skäl hade — anför nu hofrätten vidare — ansetts fullt
giltiga, hvadan ock anslag till en andre aktuariebefattning upptagits i
den kongl. propositionen till 1890 års Riksdag.

I underdånig skrifvelse den 14 maj 1890 förklarade emellertid
Riksdagen sig anse den i staten uppförda andre aktuariebefattningen
kunna undvaras, helst om, såsom hofrätten sjelf förutsatt och hvilket
Riksdagen jemväl funnit skäligt, anslaget till amanuenser och extra
ordinarie biträden ökades med 1,500 kronor.

I enlighet med den anvisning, som låg i detta Riksdagens
beslut, hade sedermera de göromål, som enligt hofrättens omförmälda
skrifvelse skulle uppdragits åt en andre aktuarie, i stället öfverlemnats
åt aktuariens amanuens att på eget ansvar fullgöra. Men
arbetet hade på den, som skulle utföra detsamma, stält så stora fordringar,
att hofrätten för att få behålla honom på sin post nödgats
höja arfvodet till 2,400 kronor årligen och alltså för detta ändamål
anlita mer än skäligt af det anslag, som vore afsedt för aflöning jemväl
af andra amanuenser och tillfälliga biträden. Äfven med denna
förhöjning hade det säkerligen icke varit möjligt att qvarhålla amanuensen
vid en så lågt aflönad befattning, som ej tilläte honom att vid
sidan deraf utöfva annan inkomstgifvande verksamhet, om han ej hyst
den förhoppning att vid aktuariens snart förestående inträde i pensionsåldern
få efterträda honom i tjensten. Men det vore föga antagligt
att, sedan tjensten blifvit besatt med en yngre innehafvare, en
amanuens skulle vilja under en följd af år binda sig vid ett uppdrag
af ifrågavarande slag mot ett arvode, som icke kunde med tillgängliga
medel uppbringas till högre belopp än 2,400 kronor. Ett tätare
ombyte af amanuens blefve då att förvänta, men dermed försvunne
ock möjligheten att åt honom uppdraga utförandet på eget ansvar af
en del af aktuariens göromål, hvilka vore af allt för grannlaga art för
att kunna på sådant sätt anförtros åt någon annan än en med göromålen
fullt förtrogen tjensteman. Hofrätten ansåge sig på dessa skäl
och då ökadt antal divisioner skulle ytterligare öka aktuariens arbete,
böra förnya sitt år 1889 väckta förslag om inrättande i hofrätten af
en andre aktuarietjenst med lön 2,000 kronor, tjenstgöringspenningar
1,200 kronor och rätt till ålderstillägg efter fem år med 500 kronor
och efter tio år med ytterligare 500 kronor.

I händelse af bifall härtill skulle tillökningen i anslaget till amanuenser
med mera, 1,500 kronor, icke behöfva ifrågakomma.

Derest öfverflyttning af en division från Göta hofrätt till Svea
hofrätt komme att ega rum, hade hofrätten icke något att erinra der -

Andra hnfvudtiteln.

emot att, på sätt Göta hofrätt hemstält, det finge tillåtas äldre ledamöter
i sistnämnda hofrätt, hvilka kunde vara dertill villiga, att öfvergå
till Svea hofrätt, med rätt till säte i hofrätten efter fullmakts datum,
under förutsättning att sådan rätt icke inom hofrättsrådsgraden toges
i anspråk af flera än två ledamöter.

Vid öfvervägande af hvad sålunda af hofrätterna anförts, finner
jag det vara obestridligt, att Svea hofrätt är i behof af ökade arbetskrafter,
och att, med hänsyn särskildt till de norrländska landsdelarnas
nu raskt fortgående utveckling, detta behof är af stadigvarande art.
Så länge Svea hofrätts domsområde förblifver oförändradt, lärer alltså
rättskipningen inom denna hofrätt ej kunna utan menlig tidsutdrägt
uppehållas, med mindre sju divisioner der ständigt äro i verksamhet.

Annorlunda hafva förhållandena inom Göta hofrätt under de senare
åren gestaltat sig. Allt sedan 1887 har antalet inkommande instämda
och vädjade mål, hvilka utgöra den hufvudsakligaste delen af arbetsmaterialet,
stadigt minskats och under år 1894 sjunkit till 685, den
lägsta siffra som förekommit sedan 1852. Under år 1895 hafva
inkommit 696 dylika mål. Om under femårsperioden 1890—1894
Göta hofrätt arbetat allenast å 4 divisioner, skulle en hvar af dem
haft att emottaga i medeltal årligen 188 dylika mål. Att under
dessa förhållanden Göta hofrätt skulle varit i tillfälle att äfven med
eu besättning af 4 divisioner nöjaktigt uppehålla rättskipningen, låter
sig icke bestrida. Nu är visserligen sant, såsom Göta hofrätt äfven
framhållit, att denna minskning i arbetsmaterialet möjligen icke är
konstant, och att ett eller annat dåligt år kan medföra, att arbetsmaterialet
åter springer upp. Men äfven med beräkning af dylika
normala fluktuationer synas mig dock åtskilliga tecken tyda på, att
man näppeligen kan emotse en stegring af Göta hofrätts arbetsmaterial
till likhet med hvad det förut varit. I detta hänseende synes mig
anmärkningsvärdt, att vid ingen föregående tid sedan 1852 antalet inkomna
instämda och vädjade mål under så många på hvarandra följande
år visat eu under 1,000 mål stadigt sjunkande siffra eller nedgått
så lågt som under åren 1890—1894. Vidare saknas icke vissa anledningar
till en dylik mera konstant nedgång af målen. Såsom sådana
kunna tvifvelsutan angifvas, att numera den ojemförligt största delen
i enskild ego varande jord inom Göta hofrätts domvärjo undergått
sådant skifte, som ej kan rubbas, hvadan rågångs- och jordatvisterna
numera torde utgöra ett fåtal; att, i den mån vattenverken få sina

Andra hufvndtiteln.

rättigheter definitivt bestämda, anledningarna till dylika tvister alltjemt
aftaga; att, sedan verkningarna af nya utsökningslagen hunnit framträda,
antalet civila besvärsmål nedgått till ett fåtal. Skulle emellertid
emot förmodan de till Göta hofrätt inkommande målen så ökas, att
fyra divisioner ej kunna med nödig skyndsamhet behandla dem, så
återstår alltid samma utväg, att anordna extra division, som redan nu
måste tillgripas för Svea hofrätts räkning, om ej på annat sätt ökade
arbetskrafter der beredas.

Under dessa förhållanden och då Riksdagen såsom ofvan är sagdt
icke velat gifva sitt samtycke till den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna
åtgärden att, för utjemnande af arbetsbördan de begge hofrätterna
emellan, öfverflytta en del af Svea hofrätts jurisdiktionsområde till Göta
hofrätt, synes mig annan utväg för åstadkommande af en snabbare
rättskipning i Svea hofrätt ej kunna eller böra af Eders Kongl. Maj:t
nu föreslås, än att en af Göta hofrätts divisioner dit öfverflyttas.
Visserligen har jag till statsrådsprotokollet för den 16 november 1894
emot en dylik åtgärd uttalat vissa betänkligheter, dem jag icke har
anledning frångå, hufvudsakligen grundade på den stora olikhet, som
i afseende på personalen derefter komme att råda mellan hofrätterna, men
dessa betänkligheter äro dock icke sådana, att de böra hindra öfverflyttningen,
om den eljest finnes nödig. Jag anser mig derför böra i
underdånighet tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att till Riksdagen göra de
framställningar om ändringar i anslagen till Svea och Göta hofrätter,
som för en dylik öfverflyttning erfordras.

I sammanhang härmed torde böra meddelas Riksdagen, hurusom
Svea hofrätt i sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande, utöfver hvad
jag ofvan derur återgifvit, framhållit, att den nya divisionen skulle
hafva till uppgift icke blott att sätta hofrätten i stånd att för framtiden
bättre motsvara de rättsökandes skäliga anspråk på skyndsam lagskipning
utan ock att undanrödja en för vinnande af detta syfte hinderlig
redan befintlig stor balans af vädjade mål; att ju längre tid som finge förflyta,
innan divisionen kunde begynna att arbeta på denna dubbla uppgift,
ju större balans den följaktligen finge emottaga, när den började sin
verksamhet, desto mer förmörkades utsigten eller åtminstone aflägsnades
tidpunkten för uppgiftens realiserande; att emellertid den tillökning i
hofrätternas ordinarie anslag, som för ändamålet erfordrades, antagligen
ej stode att vinna förr än med början af år 1897; att äfven om förändringen
åvägabragtes hufvudsakligen genom öfverförande af redan
beviljade anslag från Göta hofrätts till Svea hofrätts stat och således
möjligen kunde komma till stånd vid början af höstsessionen 1896 —

Andra hufvudtiteln.

hvilket vore högeligen önskvärd!;, och kanske äfven för den personal,
som skulle flytta, beqvämast — dock nio månader af innevarande år
komme att förflyta, under hvilka den förut vanskliga ställningen komme
att ytterligare förvärras; i anledning hvaraf hofrätten hemstält, att en
extra division måtte få för handläggning af instämda och vädjade mål
inom hofrätten bildas att tjenstgöra under år 1896 tillsvidare intill den
dag då en ny ordinarie division kunde komma att träda i verksamhet;
och har Eders Kongl. Maj:t vid underdånig anmälan af denna framställning
den 20 sistlidne december funnit godt bifalla hvad hofrätten
sålunda föreslagit, samt anvisa de för den extra divisionen erforderliga
medel att utgå af andra hufvudtitelns allmänna besparingar.

Hvad nu angår de i anledning af en divisions öfverflyttning från
Göta hofrätt till Svea i dessa hofrätters stater erforderliga förändringar,
så bör till en början anslaget till Göta hofrätt minskas med aflöningarna till

		lön	tjenstgörings-	renskrifnings-	Summa.
			penningar	penningar
1	hofrättsråd	4,400	— 2,000	—	— —	6,400	—
1	d:o	4,400	— 2,000	—	— —	6,400	—
1	assessor	3,300	— 2,000	—	— —	5,300	—
2	d:o	6,600	— 4,000	—	— —	10,600	—
1	notarie	2,000	— 1,200	—	400: —	3,600	—
1	d:o	2,000	— 1,200	—	400: —	3,600	—
				Summa kronor	35,900	—

Denna minskning kan i sin helhet inträda redan från och med
1897 års början, enär två hofrättsråd i Göta hofrätt äro enligt gällande
bestämmelser pligtige att under år 1896 från sina beställningar afgå.

Beträffande det å Göta hofrätts stat nu uppförda anslag för aflöning
af 4 fiskaler, finner jag, på det af hofrätten angifna skäl, detta
anslag fortfarande vara i sin helhet för hofrätten behöfligt, och anser
jag mig förty icke böra föreslå någon minskning i samma anslag.

Deremot torde Göta hofrätts begäran att fortfarande vara bibehållen
vid det å dess stat med 7,500 kronor nu uppförda anslaget till
amanuenser och extra biträden oafkortad!, icke kunna tillerkännas
samma befogenhet, utan synes mig en mot den öfverflyttade divisionen
svarande del af samma anslag, eller 1,500 kronor, kunna och böra i
sammanhang med öfverflyttningen indragas.

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 1 Smil. 1 Afd.

Andra hnfvndtiteln.

Hvad derefter vidkommer anslaget till Svea hofrätt, så bör detsamma
ökas med ofvan omförmälta aflöningar till 2 hofrättsråd, 3
assessorer och 2 notarier eller tillhopa 35,900 kronor.

Att Svea hofrätt, som med nuvarande 6 divisioner har 5 fiskaler,
efter ökning med en sjunde ordinarie division har behof af ytterligare
en fiskal är uppenbart.

I fråga om anslagen till hofrättens öfriga tjenstemannapersonal,
har hofrätten gjort framställning om antingen att erhålla anslag till
aflöning af en andre aktuarie med lön 2,000 kronor, tjenstgöringspenningar
1,200 kronor samt ålderstillägg efter 5 år 500 kronor och
efter 10 år ytterligare 500 kronor eller att nuvarande anslaget till amanuenser
och extra biträden, 9,000 kronor, måtte ökas med 1,500 kronor
till 10,500 kronor. Hvad hofrätten i detta hänseende anfört synes mig
böra föranleda till bifall till det förstnämnda af berörda två alternativ.

Vid sådana förhållanden torde framställning böra göras derom, att
anslaget, till Svea hofrätt ytterligare ökas enligt följande tilläggstat:

lön

tjenstgörings- renskrifnings- s
penningar penningar

1 fiskal ............... 1,500: — 1,000: — 200: — 2,700: —

1 andre aktuarie 2,000: — 1,200: — — — 3,200: —

Summa kronor 5,900: —

efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kronor
och efter 10 år med ytterligare
500 kronor.

Då enligt kongl. kungörelserna den 19 maj 1876 och 30 maj
1890 inom Svea hofrätt 8 assessorer och 4 notarier äro underkastade
skyldighet att låta sig till annan hofrätt förflyttas, synes mig den nu
ifrågasatta öfverflyttningen af en division från Göta till Svea hofrätt
icke böra föranleda någon ändring i redan meddelade stadganden beträffande
skyldighet för vissa ledamöter och tjenstemän i samma hofrätter
att låta sig till annan hofrätt förflyttas.

Deremot torde en dylik skyldighet lämpligen böra föreskrifvas
för den fiskal och den andre aktuarie, som genom tillämpning af ofvan
föreslagna tilläggsstat varda inom Svea hofrätt tillsatta.

De ledamöter och tjenstemän i Göta hofrätt, som kunna blifva
till Svea hofrätt förflyttade, ega, jemlikt bestämmelserna i kongl. kungörelsen
den 19 maj 1876, att bekomma ersättning för flyttningskostnaden.
Då denna ersättning, hvilken nu icke kan till beloppet bestämmas,
ej lärer komma att uppgå till något synnerligen afsevärdt
belopp, torde densamma utan svårighet kunna gäldas af andra hufvudtitelns
allmänna besparingar, hvadan någon framställning till Riksdagen
om anslag för detta ändamål icke synes mig erforderlig.

Andra hufvudtiteln.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kougl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att minska anslaget till Göta hofrätt med derunder
lydande justitiestat, i nu gällande stat upptaget
till 514,313 kronor, med belopp motsvarande dels
ofvan omförmälda aflöningar till 2 hofrättsråd, 3 assessorer
och 2 notarier, 35,900 kronor, dels ock den af
mig ifrågasatta nedsättningen af anslaget till amanuenser
och extra biträden, 1,500 kronor, eller tillhopa
37,400 kronor, hvadan anslaget skulle i 1897
års riksstat uppföras med 476,913 kronor;

att deremot höja anslaget till Svea hofrätt med
derunder lydande justitiestat, nu upptaget till 626,187
kronor, med dels nyssnämnda aflöningar till 2 hofrättsråd,
3 assessorer och 2 notarier 35,900 kronor
dels ock aflöningar till 1 fiskal och 1 andre aktuarie
enligt ofvan föreslagna tilläggsstat 5,900 kronor eller
tillhopa 41,800 kronor, hvadan alltså anslaget skulle
i 1897 års riksstat uppföras med 667,987 kronor;

samt att för åtnjutande af de i nyssnämnda tillläggsstat
upptagna löneförmåner stadga enahanda
vilkor, som äro föreskrifna för innehafvare af löner
å 1876 års aflöningsstat med förklaring derjemte att
skyldighet att mot ersättning för flyttningskostnaden
låta sig till annan hofrätt förflyttas skall åligga utöfver
förut stadgadt antal tjenstemän i Svea hofrätt
ytterligare en fiskal och andre aktuarien, hvadan
hädanefter de 2 yngste fiskalerna i hofrätten varda
underkastade flyttningsskyldighet.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå någon
förändring.

Extra anslag.

För fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet torde Eders
Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

Öfriga ordinarie
anslag.

[3.]

Lagbyrån.

Andra hufvudtiteln.

[4-]

Krig skojrätten.

att på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp
af 25,000 kronor.

I sammanhang härmed torde angående lagbyråns verksamhet
under år 1895 böra meddelas Riksdagen, att lagbyrån nämnda år varit
sysselsatt med revision af nya lagberedningens förslag till lag angående
bevisning inför rätta samt med utarbetande af förslag till åtskilliga
med de nya lagarna om bolag och föreningar sammanhängande
författningar äfvensom till förändrad lagstiftning rörande litterär och
artistisk eganderätt, hvarförutom en del mindre lagförslag blifvit inom
byrån uppgjorda.

I skrifvelse den 4 maj 1895 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel har Riksdagen, i anledning af Eders
Kongl. Maj:ts framställning, att till arfvoden åt krigshofrättens ordförande
och militära ledamöter måtte på extra stat för år 1896 anvisas
3,250 kronor, anfört, att, ehuruväl det för ändamålet äskade anslaget
synts Riksdagen högre än som nödvändigt torde vara erforderligt, Riksdagen
emellertid velat denna gång bevilja beloppet, dock under anhållan
att Eders Kongl. Maj:t måtte vidtaga fullständig utredning, huruvida
icke bestridandet af ifrågavarande föga omfattande göromål kunde
ske medelst dagaflöning eller på annat sätt, som komrne att medföra
mindre kostnad för statsverket, och derom till Riksdagen afgifva förslag.

Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning af den 31 maj
sistlidet år har krigshofrätten inkommit med underdånigt utlåtande i
anledning af hvad Riksdagen sålunda yttrat beträffande ersättningen
till krigshofrättens ordförande och militära ledamöter, dervid krigshofrätten
anfört följande:

Hufvudsakliga syftet med Riksdagens ifrågavarande uttalande
syntes vara, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå nedsättning i aflöningen
åt krigshofrättens ordförande och öfriga militära ledamöter.
I afseende å formen för aflöningens utgående hade Riksdagen ej uttalat
annat önskemål, än att den form derför måtte föreslås, som kunde finnas
bäst lämpa sig för åvägabringandet af en dylik nedsättning.

Hvad då beträffade frågan, huruvida skäl för en sådan nedsättning
verkligen förefunnes eller ej, tilläte sig krigshofrätten erinra, att i
arfvodena åt krigshofrättens militära ledamöter, som från år 1875 utgått
å extra stat med 2,000 kronor till ordföranden och 1,000 kronor till
en hvar af de öfriga militära ledamöterna, under år 1895 en nedsättning
egt rum, så att arfvodena numera utginge med blott 1,000 kronor till
ordföranden och med 750 kronor till annan militärledamot, under det

Andra hufvudtiteln.

att, såsom det varit att förutse, med den nya härordningens införande
göromålen i krigshofrätten betydligt ökats. Då under tidsperioden
1883—1892 medeltalet genom utslag afgjorda mål utgjort endast 15,4
och medeltalet af straffsammanläggningar endast 10 för år, hade under
år 1893 antalet af mål uppgått till 26 och af straffsammanläggningar
till 20 samt under 1894 till respektive 32 och 17 eller tillhopa 49
utslag för år 1894, under hvilket sistnämnda år antalet diariiförda mål
och ärenden sammanlagdt uppgått till icke mindre än 1,005. Äfven
hade målen under de sistnämnda två åren till en del varit af invecklad
beskaffenhet, något som i sin mån torde bidragit dertill, att derunder
större antal mål än vanligt från krigshofrätten dragits under Eders Kongl.
Maj:ts pröfning. Målens nämnda beskaffenhet hade ock orsakat, att
ett flertal mål måst tagas på cirkulation och sålunda föranledt hemarbete
för de militära ledamöterna, något som i än högre grad varit
fallet med de remisser, krigshofrätten under den ifrågavarande tiden
handlagt. Af de tre remisser, hvaröfver krigshofrätten 1894 haft att
yttra sig, hade i synnerhet en, angående ifrågasatt indragning af disciplinkompaniet,
varit al vidlyftig beskaffenhet och föranledt icke obetydligt
hemarbete för militärledamöterna. Under år 1895, som torde sluta
med en målsiffra, i det närmaste lika med 1894 års, hade icke mindre
än fyra remisser handlagts af krigshofrätten.

Såsom motiv för sin framställning om nedsättning i aflöningen åt
krigshofrättens militära ledamöter hade Riksdagen förklarat sig anse
de göromål, som tillkomme dem, vara föga omfattande.

Detta sitt omdöme hade Riksdagen dock hufvudsakligen grundat
på uppgifterna om krigshofrättens verksamhet under perioden 1883—
1892, efter hvilken period, såsom ofvan påvisats, krigshofrättens göromål
betydligt ökats. De militära ledamöternas göromål kunde numera
icke med fog sägas vara föga omfattande annat än i jemförelse med
de göromål, som ålåge de, också helt olika löneförmåner tillförsäkrade
ledamöterna i andra hof- och öfverrätter. Dessutom borde bemärkas,
att de till krigshofrättens militära ledamöter utgående arfvoden
vore afsedda att utgöra ersättning, icke blott för bevistade sammanträden
och hemarbete, utan jemväl för den dem åliggande skyldigheten att
städse hålla sig beredda att infinna sig i krigshofrätten när helst under
hela årets lopp sådant påkallades, hvarigenom de vore förhindrade att
annat än på allra kortaste tid och i alla händelser blott till ort, der
kallelse hastigt kunde nå dem, aflägsna sig från Stockholm, under det
att ledamöter i öfriga hof- och öfverrätter åtnjöte semester och i allmänhet
ledighet vid jul och påsk.

Andra hufvudtiteln.

För ytterligare nedsättning i den till krigshofrättens militära ledamöter
utgående, redan minskade aflöningen, torde sålunda några på
förändrade förhållanden beträffande hofrättens verksamhet grundade skäl
icke kunna förebringas, snarare för motsatsen.

Hvad härefter anginge formen för aflöningen, hade Riksdagen
ifrågasatt dess utgående antingen såsom dagaflöning eller på annat
sätt; och då, utom formen af dagaflöning eller den nu begagnade, fast
arfvode, något tredje aflöuingssätt svårligen kunde utfinnas, torde det
vara angående det företräde, som borde lemnas åt endera af berörda
två aflöningsformer, krigshofrätt^! hade att yttra sig, och finge krigshofrätten
dervid obetingadt uttala sig för den nu begagnade formens
bibehållande, vare sig aflöningen komrne att ökas, minskas eller bibehållas
oförändrad.

Redan den omständigheten, att denna aflöning vore afsedd att
utgöra ersättning åt krigshofrättens militära ledamöter icke allenast för
det arbete, de verkligen utföra, utan jemväl för skyldigheten att ständigt
vara i beredskap att på kallelse infinna sig till sammanträden i
krigshofrätten, gjorde att, derest aflöningen skulle anses böra utgå i
form af dagaflöning, det blefve nödigt, för undvikande af orättvisa, att
beräkna denna för hela den tid, de militära ledamöternas förordnanden
varade, då den i verkligheten blefve lika med ett fast arfvode.

Under annan förutsättning skulle det blifva synnerligen svårt att
bestämma normen för dagaflöningens utgående i särskilda fall. När ett
mål eller ärende toges på cirkulation, uppstode nemligen den frågan,
huruvida dagaflöningen borde utgå för det antal dagar, ledamot behöfde
behålla handlingarna — i hvilket fall den möjligen komme autor
de särskilda ledamöterna afse färre eller flera dagar, beroende på
den enes eller andres förmåga att mer eller mindre lätt sätta sig in i
en sak — eller om för hvarje ledamot den i rättegångsbalkens 23
kap. 6 § bestämda tid af fyra dagar borde beräknas. Skulle åter
dagaflöning komma att icke alls beräknas för de dagar, ett mål vore
på cirkulation, blefve följden påtagligen den, att ledamöterna, i stället
för att låta ett mål cirkulera, måste till ökadt antal sammanträden
använda den tid, som annars för cirkulationen erfordrats. Ledamöterna
skulle för öfrigt, derest formen åt dagaflöning valdes, komma i en
grannlaga, särdeles obehaglig ställning, då det i alla händelser skulle
komma att mer eller mindre bero på dem sjelfva, huruvida färre eller
flera sammanträden skulle ega rum.

Sedan föredragande departementschefen sålunda redogjort för

Andra hufvndtiteln. 23

krigshofrättens yttrande, anförde statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet: Den

ersättning, som af Riksdagen förordas, dagaflöning, utgör en
integrerande del af militärbefälets aflöningsförmåner och är alldeles
icke afsedd för extra förrättning. För sådan utgår dagtraktamente
med olika belopp för tjenstgöring kortare tid än 8 dagar och för
tid öfver 8 dagar. I förra fallet utgår traktamentet, som bestämmes
i resereglemente^ med 12 kronor för generalmajorer och öfverstar
och 10 kronor för öfverstelöjtnanter och majorer. I senare fallet, som
i främsta rummet afser tjenstgöring med trupp, men jemväl tillämpas
vid personliga tjensteuppdrag af ofvan sagda längre varaktighet, med
9 kronor för generalmajorer, 7 kronor för öfverstar, 6 kronor för öfverstelöjtnanter
och 5 kronor för majorer.

Betänkligheterna mot att tilldela krigshofrättens militära ledamöter
dagtraktamente ligga först och främst uti svårigheten, att icke säga
omöjligheten, att bestämma det antal tjenstgöringsdagar, för hvilket
en hvar af krigshofrättens ledamöter skulle undfå ersättning. Ersättningen
kan nemligen icke med fog inskränkas till allenast sessionsdagarua,
ty en afsevärd del af arbetet, nemligen det efter sessionerna
erforderliga genomstuderandet af mål, som tagits på cirkulation,
fäller utom embetslokalen. Att uti målens omfång och beskaffenhet
i öfrigt söka ett slags värdemätare för dagtraktamentets beräknande,
torde icke låta sig göra.

I anledning af hvad jag nu yttrat, anser jag det icke vara
lämpligt att på det sätt Riksdagen ifrågasatt gifva ersättning åt krigshofrättens
militära ledamöter.

Att för förordnande vid krigshofrätten ersättning måste utgå,
lärer emellertid vara uppenbart.»

Statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet yttrade, att
han delade den af chefen för landtförsvarsdepartementet uttalade mening
rörande olämpligheten af att ersättning till krigshofrättens militära
ledamöter bestämdes att utgå i form af dagaflöning eller dagtraktamente,
samt erinrade tillika, att den sjömilitära ledamoten genom sin
tjenstgöring i krigshofrätten vore utestängd från möjligheten att erhålla
sjökommendering och de mod sådan kommendering förenade särskilda
förmåner.

Statsrådet och chefen för justitiedepartementet anförde härefter
vidare:

Af hvad såväl krigshofrätten som cheferna för landtförsvars- och
sjöförsvarsdepartementet! sålunda anfört synes mig framgå, att en

Andra hufvndtiteln.

anordning, hvarigenom ersättningen till krigshofrättens miltära ledamöter
bestämdes att utgå i form af dagaflöning eller dagtraktamente
för tjenstgöringsdagarna, skulle medföra så många svårigheter i tilllämpningen
och på ett så betänkligt sätt rubba de grunder, hvarå
bestämmelserna om dylika aflöningsförmåner hittills fotats, att jag
icke tilltror mig tillstyrka Eders Kongl. Maj:t, att hos Riksdagen göra
framställning om införande af en dylik aflöningsform i nu föreliggande
fall. Det synes mig alltså icke återstå annat än att föreslå Riksdagen
att fortfarande bibehålla den hittills använda, tvifvelsutan fullt lämpliga
formen'' af fast arfvode. Hvad angår detta arfvodes belopp, så har
detsamma från och med år 1895 undergått en icke obetydlig nedsättning,
och anledning att nu föreslå ytterligare minskning deri synes
mig så mycket mindre föi-ekomma, som de under senare åren genomförda
reformerna inom försvarsväsendet antagligen komma att i viss
mån öka krigshofrättens göromål. Jag hemställer alltså underdånigst,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till arfvoden åt krigshofrättens ordförande
och militära ledamöter på extra stat för år 1897 anvisa
samma belopp, som under innevarande år dertill
anslagits, eller 3,250 kronor.

Statsrådets öfrige ledamöter biträdde hvad föredragande departementschefen
sålunda hemstält;

Och täcktes Hans Maj:t. Konungen i nåder dertill
lemna bifall.

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.

Bilaga A.

Tabell öfver till Oöta Hofrätt inkomna och balanserade mål för åren 1852—1894.

År.	Inkomna.	Balanserade.
Vädjade och instämda mål.	Civila besvär	Brottmål, jemväl omedelbart upptagna.	Vädjade och instämda mål.	Civila besvär.	Brottmål, j jemväl omedelbart upptagna.
1852	1013	806	1196	491	79	134
1853	1025	1085	1105	527	88	189
1854	1142	■ 1429	1313	575	58	225
1855	1104	1374	1148	598	51	213
1856	1103	1432	983	646	41	183
1857	1045	400	933	550	36	174
1858	078	620	813	613	37	99
1850	1014	625	925	636	51	198
1860	1030	747	878	629	41	172
1861	032	733	959	542	39	148
1862	1002	830	950	640	32	190
1863	084	640	864	722	53	173
1864	081	1035	771	681	38	95
1865	1016	1173	620	569	48	66
1866	1147	1209	670	644	66	116
1867	1170	1119	691	765	68	151
1868	1332	1207	650	1075	81	96
1860	1344	1297	729	1093	94	122
1870	1284	1226	-788	734	177	167
1871	1233	800	711	548	135	153
1872	1112	597	695	476	66	108
1873	1052	488	787	418	66	204
1874	1024	401	745	345	63	169
1875	808	409	627	224	92	144
1876	807	420	610	354	79	168
1877	087	362	614	308	59	130
1878	998	544	561	356	78	150
1870	1109	588	538	460	7 6	170
1880	1127	470	561	427	63	191
1881	1120	348	564	392	57	233
1882	1009	383	571	412	48	192
1883	1038	376	550	350	36	138
1884	1015	373	540	317	31	100
1885	908	353	521	294	34	107
1886	024	404	545	270	56	121
1887	1053	455	445	342	36	102
1888	1028	429	572	360	46	73
1880	018	355	581	268	40	95
1800	82(i	307	541	214	30	119
1801	791	245	490	206	18	97
1802	751	268	402	187	27	108
1893	713	225	448	162	23	98
1804	685	246	508	152	26	104

lUh. till Riksd. Hrot. 1896. 1 Sami. 1 Af i.

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr piinistern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1897 och yttrade:

Bill. till Kikad. Prof. 189(1 1 Samt. 1 Afd. 1

Kabinetts kassan.

[I-]

[2.1

[3.]

[4.]

[5.]

Konsuls

kassan.

2 Tredje hufvudtiteln.

»Med afseende å kabinettskassans utgifter för år 1897 beräknades behofvet
i det budgetförslag, som förelädes Eders Kongl. Maj:t den 20 nästlidne december,
till 628,700 kronor för de förenade rikena tillsammans, hvaraf, enligt,
vedertagen proportion, 12/17 skulle bestridas af svenska statsmedel med 443,800
kronor, eller samma belopp, som af senaste riksdag beviljades. I denna beräkning
bar annan ändring icke skett, än att, till följd af Eders Kongl. Maj:ts
beslut i sammansatt statsråd denna dag, medel för hemliga utgifter icke komma
att för närmaste budgettermin äskas af norska storthinget, och att sålunda
slutsumman af kabinettskassans beräknade utgifter minskats till 624,600
kronor. Denna ändring inverkar icke på beloppet af det anslag, som är afsedt
att begäras hos riksdagen.

Af de i budgetförslaget ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,
ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i
nu gällande riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som
alltså upptagits till 27,495 kronor, samt med anslagen till minister staten och
militärattachéer, uppförda det förra med 337,941 kronor och det senare med
8,471 kronor.

Anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, under hvilken
rubrik medel till hemliga utgifter upptagas, är, i följd af Eders Kongl. Maj:ts
nyss af mig omnämnda beslut, i det gemensamma budgetförslaget minskadt
med den från Norge beräknade andelen för nämnda ändamål, 4,100 kronor,
från 75,000 kronor till 70,900 kronor, i hvilket belopp ingår för hemliga utgifter
9,900 kronor, att betalas af Sverige ensamt.

Konsulskassan. Vid föredragning i sammansatt statsråd den 20 nästlidne
december anmälde jag i underdånighet, att de af Sverige under budgetåren 1893
—94 och 1894—95 till bestridande af Norges andel i konsulskassans gemensamma
utgifter lemnade förskott blifvit af Norge återbetalade med undantag
af kr. 2,432: 23, som återstå från 1894 års bokslut, och kr. 44,545: C5, som
af Sverige förskotterats för förra hälften af 1895, samt att jag i skrifvelse
till departementet för det inre af den 28 nästlidne november anhållit dels om
slutlig uppgörelse för år 1894, dels ock att, i afvaktan på afslutandet af 1895
års räkenskaper och blifvande slutlig afräkning, det för första halfåret 1895
utlagda belopp måtte förskottsvis tillställas utrikesdepartementet.

Till svar å denna min skrifvelse har departementet för det inre i skrifvelse
den 17 nästlidne december meddelat, att departementet ansåge, att framställning
till storthinget borde göras angående beviljande af det belopp, som af
Sverige blifvit förskottsvis utbetaldt till betäckande af de på Norge belöpande
utgifter under l:a halfåret 1894 och under budgetåret 1 juli 1894—30 juni 1895
för det gemensamma konsulatväsendet. Departementet ämnade därför göra hem -

Tredje hufvudtiteln.

ställan om, att nådig proposition i förevarande ärende måtte blifva till storthinget
aflåten; och skulle departementet, så snart storthinget sammanträdt,
fästa vederbörandes uppmärksamhet på önskvärdheten af ärendets skyndsamma,
behandling. Med afseende å det sålunda anförda vore departementet emellertid
icke i tillfälle att företaga slutlig uppgörelse af de båda rikenas ifrågavarande
mellanhafvande eller föranstalta om utbetalning till svenska statskassan af för
Norge gjorda förskott inom den i min skrifvelse nämnda tid (utgången af
år 1895).

Vid sådant förhållande anser jag mig icke för närvarande hafva anledning
göra någon underdånig hemställan i ämnet.

Hvad konsulskassan angår, äro inkomster och utgifter i detta budgetförslag
beräknade till samma belopp som i det sistlidet år framlagda budgetförslaget
eller 572,800 kronor, deraf 249,358 kronor beräknats belöpa på Sverige och
323,442 kronor på Norge, efter proportionen mellan de under år 1894 till
konsulskassan influtna svenska och norska konsulat- och expeditionsafgifter
jemte statsanslagen. Fördelningen af utgifterna å de särskilda rubrikerna har
skett efter proportionen af bidragens i detta budgetförslag beräknade slutsummor
med 43,5332 % för Sverige och 56,4668 % för Norge.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

Utrikesdepartementet. Det från konsulskassan beräknade gemensamma bidraget
är oförändradt, men enligt ofvannämnda fördelningsgrund har den
svenska andelen uppförts med 7,618 kronor eller 43,5332 % åt hela beloppet
17,500 kronor.

Konsulsstaten. Den oförändrade slutsumman 519,750 kronor har blifvit
fördelad i förhållande till hvarje lands bidrag och således ett belopp af 226,264
kronor eller 43,5332 % uppfördt för Sverige.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter. Slutsumman är likaledes
oförändrad, men med användande af nyssberörda proportion har den svenska
andelen blifvit beräknad till 15,476 kronor.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsmedel allena, uppföres understöd
åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Jag erinrar härvid, att riksdagen i skrifvelse den 2 maj 1894 medgjfvit,
att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande
hyresinkomster må från och med 1895, så länge Eders Kongl. Magt finner
anslaget behöflig!,, dock under högst fem år, få för svenska kyrkan i Paris
användas 864 kronor årligen, att utgå såsom lönetillökning för pastor vid
nämnda kyrka.

4 Tredje hufvudtiteln.

[10.] A tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen för

utgifvande af »Sveriges traktater».

I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk afgifvit öfver sin verksamhet
under sistförflutet år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört
följande:

»Traktatverket, som under de senare åren utarbetats i trenne serier — ett
af yttre omständigheter föranledt förfarande, hvilket medfört kännbar olägenhet
— har under förra året så till vida kommit i en för dess fortgång fördelaktigare
ställning, som den första serien blifvit färdig och afslutad genom
publicerande af det tredje bandets senare halfdel, en volym af mer än 26 ark.
Tryckningen af serien från och med 1815 har sedermera fortgått, utan att
likväl, som beräknadt var, hinna att under året afslutas. Emellertid har därmed
så långt hunnits, att det 26:te arket nu är under sättning och hela manuskriptet
för det återstående af delen till tryckeriet afiemnadt. Sedan denna del, omfattande
åren 1815—1845, utkommit, fortsättes omedelbart tryckningen af den
följande delen, omfattande åren 1846—1870 (eller möjligen 1872 eller 1875).
Det nu redigerade manuskriptet sträcker sig till 1880 och skall under årets
lopp fortsättas intill närvarande tid. Vid sidan af ofvannämnda har under
föregående året förberedelser börjats för afslutandet af den till mer än hälften
utgifna femte delen, hvilket arbete under innevarande år skall fortsättas i
afsigt att möjliggöra denna dels utkommande af trycket före nästa års
utgång.»

Jag erinrar vidare, att riksdagen i underdånig skrifvelse den 15 maj 1895
anmält, att riksdagen med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i nådig proposition den
14 januari samma år gjorda framställning medgifvit, att af Sveriges andel i
konsulskassans besparingar må från och med år 1896, så länge Eders Kongl.
Maj:t finner lämpligt, dock under högst tre år, få användas årligen 4,000
kronor till ett konsulsstipendium och 1,500 kronor till bestridande i mån af
behof af stipendiatens resekostnader, eller tillsammans 5,500 kronor.

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i
underdånighet hemställa:

att Eders Kongl. Maj:t måtte af riksdagen för år 1897 äska de anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid
denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;

och att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd
den 20 nästlidne december och denna dag angående den för de förenade

Tredje hufvudtiteln.

rikena gemensamma utrikesbudgeten för 1897 måtte såsom bilagor B och C
åtfölja protokollet öfver denna föredragning.»

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år
1897 samt af hvad herr ministern för utrikes ärendena
i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla, att afskrift af
detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas
för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

In fidem:

Eric T rölle.

Tredje hufvu dtiteln.

Bil. A.

Ordinarie anslag. Kabinettskassans utgifter. Departementschefen, ministern för utrikes ären-dena..................................................................	Riksstateu 1896.	Förslag till riksstat 1897.	Norges andel i utrikes-budgeten 1897.	Sveriges och Norges ge-mensamma utrikesbud-get 1897.
a kronor. 24,000 27,495 337,941 8,471 45,893	b kronor. 24,000 27,495 337,941 8,471 45,893	C kronor. 11,455 140,809 3,529 25,007	d (b 4- c) kronor. 24.000 38,950 478,750 12.000 70,900
Utrikesdepartementet............................................
Ministerstaten.......................................................
Militärattachéer ..............................................
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter....
Säger Konsulskassans utgifter. Utrikesdepartementet............................................	443,800	443,800	180,800	624,600
7,525 223,482 15,285	7,618 226,264 15,476	9,882 293,486 20,074	17,500 519,750 35,550
Konsulsstaten.....................................................
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.... Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter
246,292 86,292	249,358 89,358	323.442 203.442	572.800 292.800
Säger	160,000	160,000	120,000	280,000
Summa Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena. Svenska kyrkan i Paris......................................	603,800	603,800	300,800	904,600
2,950	2,950
Säger	2,950	2,950
Summa Extra anslag. För fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater»	606,750	606,750
4,500	4,500
Säger	4,500	4,500
Summa	611,250	611,250

Tredje hufvudtiteln.

Anmärkningar.

.41 .YvV\

ITill kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/i; och Norge med ä/17. Anslagen till ministerstaten
och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

ISverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna
proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

5 I slutsummau, Kr. 70,900, ingår för hemliga medel Kr. 9,900, att betalas af Sverige ensamt.

''Till konsulskassans utgifter påräknas dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna
utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa, se sid.
14 och 15 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och
1875 tillsatta konsulatkomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse
lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53
och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886 § 126), och
hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,14 % för Sverige och 42,8 6 / för Norge.
Bidragen (angående beräkningen af dessa se sid. 3 här ofvan) beräknas för Sverige till
Kr. 249,358 och för Norge till Kr. 323,442. Utgifterna fördelas i proportion till bidragen,
hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 43,5332 % för Sverige och 56,4668 % för
Norge.

Tredje hufvudtiteln.

Bil. B.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 20
december 1895.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Hans excellens norske herr statsministern (tram,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Haugland,

Smedal.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Innan jag går att yttra mig rörande det förslag till utrikesbudget, som bör föreläggas
de båda rikenas under år 1896 sammanträdande riksförsamlingar, anser jag mig
böra erinra, att sedan, till följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 6 augusti
och den 22 december 1894 samt den 11 juni 1895, statskontoret under förskottstitel utanordna!
tillhopa kr. 198,900, motsvarande den från Norge beräknade andel i kåbinettskassans

Tredje hufvudtiteln. 9

utgifter för 13 månader, nämligen från och med juli månad 1894 till och med samma
månad 1895, härifrån likväl undantagna utgifterna för beskickningen i Wien samt för
hemliga utgifter, så har — efter det stortliinget den 5 juli innevarande år dels samtyckt
till, att de af stortliinget för gemensamma utgifter till de diplomatiska angelägenheterna
för budgetterminen 1 juli 1894—30 juni 1895 beviljade belopp, tillsammans kr. 183,370: 35,
finge på vanligt sätt användas, dels ock under vissa vilkor, till hvilka jag anhåller
senare få återkomma, beviljat de för budgetterminen 1 juli 1895—30 juni 1896 äskade
bidrag till utgifterna till de diplomatiska ärendena, samt Eders Kongl. Maj:t genom resolution
i norskt statsråd den 12 sistlidne juli till efterrättelse faststält storthingets ifrågavarande
beslut — Eders Kongl. Maj:t i svenskt statsråd den 12 sistlidne juli förordnat,
att ofvanberörda belopp, kr. 198,900, skulle till statskontoret återbetalas, då detsamma
blifvit af kongl. norska regeringens finans- och tull-departement till utrikesdepartementet
inbetaldt; och får jag i underdånighet anmäla, att den anbefallda återbetalningen af
de utaf statskontoret förskotterade medlen den 25 sistlidne juli blifvit verkstäld.

Hvad angår konsulskassan har Eders Kongl. Maj:t i norskt statsråd den 6 augusti

1894 beslutit, bland annat, att i den mån de med de förenade rikenas gemensamma
konsulatväsende förenade, norska staten rättsligen åliggande utgifter icke täcktes af de
i den gemensamma konsulskassan inflytande konsulat- och expeditionsafgifter, det som
bruste skulle utbetalas af norska statskassan.

Till följd af detta beslut samt hvad under föregående budgetperiod förekommit, har
för budgetåren 1893—1894 och 1894—1895 den på Norge fällande andelen i konsulskassans
gemensamma utgifter till hufvudsaklig del betäckts af de under samma tid influtna
norska konsulat- och expeditionsafgifter. Hvad den återstående delen af dessa
utgifter beträffar, hafva i denna stund de af Sverige till bestridande af dessa utgifter
lemnade förskott blifvit af Norge återbetalade med undantag af kr. 2,432: 23, som återstå
från 1894 års bokslut, samt kr. 44,545: 65, som af Sverige förskotterats för förra hälften
af 1895; och har jag i skrifvelse till departementet för det inre af den 28 nästlidne
november anhållit dels om slutlig uppgörelse för år 1894, dels ock att, i afvaktan på afslutandet
af detta års räkenskaper och blifvande slutlig afräkning, det för första halfåret

1895 utlagda belopp måtte förskottsvis tillställas utrikesdepartementet.

Enligt hvad jag här ofvan anmält, har Eders Kongl. Maj:t genom resolution i norskt
statsråd den 12 juli 1895 behagat till efterrättelse fastställa storthingets den 5 i samma
månad fattade beslut, hvarigenom stortliinget, bland annat, beviljat de för budgetterminen
1 juli 1895—30 juni 1896 äskade bidrag till utgifterna för de diplomatiska ärendena,
dock under vilkor, hvad utgifterna för legationerna i Wien och Ivonstantinopel
beträffade, att dessa legationer fortfarande koinme att skötas af tillförordnade, och, hvad
anginge öfriga legationer, att den eller de af dessa, vid hvilka ledighet uppstode, skulle
besättas endast provisoriskt, tills spörsmålet huruvida och i hvilken utsträckning från
Norges sida borde lemnas fortsatt bevillning till desammas upprätthållande, varit storthinget
förelagdt, samt, hvad anginge bidraget till hemliga utgifter, att norsk ansvarig
minister finge tillfälle att taga kännedom om de räkenskaper, som rörde dessa utgifter.

Bih. till Ri/csd. Prat. 1890. 1:a Sami. 1:a Afd. ~

10 Tredje hufvudtiteln.

Ofvannämnda dag, den 5 juli 1895, beviljade storthinget jemväl det till utgifter för
konsulatväsendet under budgetterminen 1 juli 1895—30 juni 1896 begärda belopp, under
vilkor att de fast lönade posterna inom konsulstjensten, som vore lediga eller vid hvilka
ledighet inträffade, skulle skötas af tillförordnade;

och har Eders Kongl. Maj:t, på sätt jag vid föredragning i sammansatt statsråd
den 12 juli innevarande år anmält, genom resolution samma dag i norskt statsråd behagat
till efterrättelse fastställa stortbingets sistberörda beslut angående konsulatbudgeten
1895—1896.

Till följd af storthingets ofvan omförmälda beslut af den 5 sistlidne juli angående
såväl diplomat- som konsulatbudgeten för nyssnämnda budgetår, hvilka blifvit af Eders
Kongl. Maj:t den 12 i samma månad faststälda, kunna diplomatiska och konsulära befattningar
icke tillsättas definitift förrän efter utgången af nämnda tid, hvilket haft inflytande
äfven på befordringarna inom utrikesdepartementet, då embetsman, hvilka tillförordnats
till högre poster inom detsamma eller till diplomatiska poster, bibehållit sina förut

innehafda ordinarie platser, hvarför icke heller dessa kunnat definitift besättas. I denna

stund äro följande poster inom utrikesdepartementet samt minister- och konsulsstaterna
tillsatta endast på förordnande:

Inom departementet:
kabinettssekreteraren,
chefen för politiska afdelningen, samt
2 andre sekreterare i högre lönegraden, och
2 andre sekreterare i lägre lönegraden;

Inom ministerstaten:
ministern i Konstantinopel,

» » London,

» Wien,

s> » Bryssel och Haag, samt
legationssekreteraren i Berlin, och

» » Paris;

Inom konsulsstaten:
generalkonsuln i Alexandrin,

» » Hamburg,

» » Köpenhamn,

s> » Lissabon,

» » Bio de Janeiro,

» » Shanghai,

» d Tanger,

konsuln i Bilbao,

» » Leith,

» » Montevideo,

Tredje hnfvudtiteln.

vicekonsuln i Havre,

» > Bordeaux,

2 » Köpenhamn,

» » London,

drogmanen » Konstantinopel,
kanslisten vid generalkonsulatet i London, samt
2 kontorister vid » »

hvarvid följande posters innehafvare, till följd af deras tillsättande på förordnande,
jemlikt § 115 af gällande konsulatförordning, endast åtnjuta 2/3 af den för den lediga
befattningen anslagna lön:
konsuln i Bilbao,

» » Leith,

vicekonsuln i Havre,

» » Köpenhamn,

» » London,

drogmanen i Konstantinopel,
kanslisten vid generalkonsulatet i London, samt
2 kontorister vid » »

hvarjemte t. f. generalkonsuln i Rio de Janeiro uppbär endast kr. 12,000 af den
för befattningen anslagna årliga lön af kr. 17,000.

Till följd af att befattningen såsom kabinettssekreterare och den såsom chef för
den politiska afdelningen hittills icke kunnat tillsättas med ordinarie innehafvare, hafva
dessutom tillsvidare alla befordringar inom departementet afstannat.

Jag har redan haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t uttala min öfvertygelse om, att en
fortsatt tillämpning af det sedan fem år följda tillvägagående vid diplomatiska och konsulära
posters besättande icke är förenligt med en ändamålsenlig skötsel af de förenade
rikenas angelägenheter i utlandet, hvartill kommer, hvad konsulatväsendet angår, att
ett förfarande, som förvandlar till regel det i konsulatförordningen endast undantagsvis afsedda
förhållande, att befattningarna uppehållas på förordnande med reducerade aflöningsförmåner
för innehafvarne, icke kan anses med konsulatförordningen öfverensstämmande.
De af storthinget för utrikesbudgetens beviljande uppställda vilkor, hvilka gifvit anledning
till det nuvarande tillståndet inom det mig anförtrodda departement, kunna,
såsom jag haft anledning förut påpeka, endast finna sin förklaringsgrund i storthingets
önskan att bereda större lätthet för genomförande af sådana ändringar i de förenade
rikenas diplomati och konsulatväsende, hvilka framdeles kunna komma att beslutas.

Men oafsedt den förut påpekade omständigheten, att sådana ändringar mycket väl
kunna företagas, äfven om alla embeten, som här komma i fråga, äro besatta med ordinarie
tjensteman — till följd af dessa embetens egenskap af förtroendeembeten — så
ber jag få nämna följande, som för frågans bedömande torde vara af rätt stor betydelse:

I underdånigt betänkande den 6 november 1891 i fråga om återbesättande af det
olönade svenska och norska konsulatet i Danzig, hemstälde kongl. norska regeringen

Tredje hufVudtiteln.

att, af hänsyn till den i Norge pågående undersökning af konsulatväsendet, det uttryckliga
förbehållet måtte göras, att den blifvande konsuln utan kraf på godtgörelse skulle hafva
att finna sig i förändrade bestämmelser med hänsyn till hans ställning som konsul. Till
följd häraf utnämndes konsuln med nyssnämnda vilkor, hvilket inflöt ej mindre i Kongl.
Maj:ts nådiga beslut angående utnämningen än ock i den skrifvelse, genom hvilken konsuln
af ministern för utrikes ärendena underrättades om sin utnämning. Ifråga om
återbesättande af alla öfriga olönade och ej med kontorsanslag försedda konsulat, hvilka
sedermera blifvit lediga, har, på derom af kongl. norska regeringen vid hvarje tillfälle
gjord hemställan, förfarits på enahanda sätt, hvarjemte, sedan härvarande kongl. norska
statsrådsafdelning derom uttryckt önskan, berörda förbehåll sedan början af år 1893
äfvenledes intagits i den kungörelse, hvarigenom olönadt konsulat förklarats till ansökan
ledigt.

Hvad beträffar de förenade rikenas lönade eller med kontorsanslag försedda
olönade konsulat, så har merbemälda vilkor hittills icke kunnat tillämpas på dem, hvilka
sedan 1890 blifvit lediga, enär desamma icke blifvit definitift återbesatta, men det synes,
som om hinder icke skulle möta mot att, äfven ifråga om dessa konsulat, vid det definitiva
tillsättandet uppställa samma förbehåll som vid tillsättandet af öfriga olönade konsulat.
Ett liknande förbehåll har ej heller egt rum vid utnämningen af diplomatiske
embetsman, men torde dock, derest så skulle anses lämpligt, icke något hinder möta att
äfven vid dessa införa något motsvarande. Så har inom den svenska administrationen
vid derå tillfällen egt rum, då frågan om en omorganisation stått på dagordningen, och
min afsigt är alldeles icke att motsätta mig eller försvåra eu sådan reform inom diplomatien
och konsulatväsendet, som efter skedd utredning kan finnas af behofvet påkallad.
Sådana förbehåll vid utnämningarna, som här af mig omnämnts, äro emellertid mera än
tillräckliga för att trygga det af storthinget afsedda ändamålet. Att gå ännu längre,
att genom vilkor, fästade vid beviljandet af utrikesbudgeten, skapa ett sakernas tillstånd,
genom hvilket, utom andra olägenheter, dels befordran stänges inom departementet och
äfven andra embetsverk (kommerskollegium till följd af ett kommerseråds förordnande
såsom generalkonsul i Köpenhamn), dels konsulattjenstemäns redan förut ofta knappa
lön minskas med en tredjedel, samt till regel framtvingas ett förfarande vid tillsättning
af tjenster, hvilket i konsulatförordningen är angifvet såsom tillämpligt endast i undantagsfall
och under kortare tid,— det bör dock icke komma ifråga utan att tungt vägande
skäl dertill föreligga, eller det med en sådan åtgärd afsedda ändamål icke på något
annat sätt kan vinnas. I sådant fall torde väl första steget böra vara att genom nya
stadganden angående de diplomatiska och konsulära platsernas tillsättande upphäfva de nu
gällande bestämmelserna. Men att ett sådant behof här föreligger, måste jag bestämdt förneka.

Jag vågar derföre hängifva mig åt den förhoppningen, att under nuvarande förhållanden
storthinget icke längre skall vidhålla att vid det norska bidragets beviljande
fästa dylika vilkor.

Uti det förslag till utrikesbudget för år 1897 (för Norge 1 juli 1896—30 juni 1897),
för hvilket jag nu ber att få för Eders Kongl. Maj:t närmare redogöra, har jag upp -

Tredje hufvudtiteln. 13

tagit slutsummorna af kabinettskassans utgifter till samma belopp som de, hvilka funnos
upptagna i den senast fastställda staten. Beräkningen öfver utgifterna har alltså upptagits
till kronor 628,700, hvaraf, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, på Sveriges

andel falla kr. 443,788: 24 och på Norges kr. 184,911: 76.

Utgiftsförslaget omfattar enligt beräkningen:

Ministern för Utrikes Ärendena............................. kr. 24,000

Utrikesdepartementet................................................... » 38,950

Ministerstaten............................................................... » 478,750

Militärattachéer..................................................... » 12,000

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ...... » 75,000

eller tillsammans kr. 628,700.

I den sista af dessa rubriker ingår anslaget till hemliga utgifter. I fråga om dessa
utgifter har departementet för det inre i det betänkande af den 11 juli innevarande år,
som ligger till grund för Eders Kongl. Majits ofvan omförmälda i norskt statsråd fattade
resolution af den 12 juli 1895, anfört:

»Försåvidt storthinget dervid likaledes på förslag af konstitutionskomitén till bevillningen
har fogat den bestämmelse, att ingen del af detsamma må användas till hemliga
utgifter, med mindre norsk ansvarig minister får tillfälle att erhålla kännedom om räkenskaperna
angående dessa utgifter, inskränker departementet sig till att hänvisa till hvad
departementet härom uttalat i dess ofvanberörda underdåniga föredrag af den 10 januari
innevarande år (Sth. Prp. n:o 1 Hovedp. X sid. 16), i det departementet, under fasthållande
af den åskådning, som der framhållits, tillåter sig i underdånighet att enträget
hemställa till Eders Maj:t, att en anordning måtte sökas träffad, hvarigenom det från
norsk sida väckta kraf på delaktighet i kontrollen af de här omhandlade utgifter måtte
varda tillgodosedt.»

Gentemot detta från norsk sida redan tillförene uppstälda kraf har från svenska
statsrådets sida flera gånger erinrats, att den detaljerade räkenskapen öfver de hemliga
utgifterna icke meddelas den svenske statsministern eller någon annan ledamot af det
svenska statsrådet, och att kontrollen öfver utrikesministerns handhafvande af dessa
medel utöfvas icke allenast för Norges utan äfven för Sveriges del uteslutande af Konungen.
En förändring i detta förhållande synes mig icke betingad af omständigheterna,
men, om en sådan i afseende å redovisningen af de hemliga utgifterna skulle visa sig
nödig eller lämplig, synes sådan förändring böra föregås af gemensam öfverenskommelse,
och under närvarande förhållanden lärer Eders Kong!. Maj:t icke finna lämpligt, att
denna fråga nu särskildt upptages.

Jag tillstyrker, att det hittills till dessa utgifter i budgeten uppförda belopp,
14,000 kr., ånyo äskas, dervid stödjande mig på hvad flera gånger anförts rörande behöfligheten
af denna utgiftspost.

Beloppet af de från kabinettskassan utgående expektanslöncr och pensioner har
under innevarande år ökats med 11,000 kr. eller dels den expektanslön å 6,000 kronor,

Tredje hufvndtiteln.

hvilken jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 12 sistlidne juli från och med
september månad innevarande år tillerkänts i disponibilité försatte envoyén H. Åkerman,
dels ock den pension å 5,000 kronor, som vid beviljande den 6 sistlidne september
af nådigt afsked för ministern i Bryssel och Haag C. Burenstam tilldelats denne från
och med derpå följande oktober månad. Deremot har beloppet af pensioner minskats
med de två pensioner, hvardera å 75 kronor, som uppburits af kabinettskuriren Cronlands
numera aflidna dotter, Sofia Wilhelmina, samt af kabinettskuriren Liljedals numera
jemväl aflidna dotter Clara.

I dess helhet utgör således ökningen under innevarande år af de från kabinettskassan
beviljade expektanslöner och pensioner kr. 10,850, och summan af samma löner
och pensioner kr. 30,400. Som emellertid i beräkningen öfver kabinettskassans utgifter
för år 1896 för expektanslöner och pensioner upptagits kr. 32,750, anser jag icke, att
ofvannämnda ökning bör föranleda, att för samma löner och pensioner i 1897 års budget
beräknas högre belopp än nyssnämnda i 1896 års budget upptagna

Konsulskassans inkomster af konsulatafgifter beräknades i 1896 års budget till kr.
278,800. Enligt de i år från vederbörande konsuler inhemtade approximativa uppgifter
kan konsulskassans inkomst af berörda afgifter under innevarande år beräknas uppgå
till i rundt tal kr. 306,000. Skilnaden mellan det i 1896 års budget beräknade belopp
och det, som kan antagas inflyta under innevarande år, utgör således endast omkring
kr. 27,000. Vid sådant förhållande och då den ifrågavarande inkomsten är i hög grad
beroende af konjunkturerna för sjöfarten, anser jag mig böra i 1897 års stat fortfarande
upptaga inkomsten af konsulatafgifter till kr. 278,800, enligt följande med ledning af
konsulernas ofvannämnda approximativa uppgifter för 1895 gjorda uppställning:

från Antwerpens distrikt:

från hufvudstationen ............................................... kr. 7,500

» vicekonsulaten .............. » 1,200 kr. 8,700

» Archangels distrikt ..................................................................... » 2,300

» Barcelonas > ..................................................................... » 4,500

» Bilbaos » ..................................................................... » 3,600

» Genuas distrikt:

från hufvudstationen ......... kr. 4,100

» vicekonsulaten .................................................. » 300 » 4,400

» Hamburgs distrikt:

från hufvudstationen............... kr. 10,300

» vicekonsulaten............................................. » 900 » 11,200

» Havres distrikt:

från hufvudstationen ................................................ kr. 3,700

» vicekonsulatet i Bordeaux.................................. » 1,700

» de olönade vicekonsulaten.................................. » 8,600 » 14,000

Transport kr. 48,700

Tredje hufvudtiteln. 15

Transport kr. 48,700

från Helsingfors’ distrikt................................................................... » 6,200

» Konstantinopels » * 400

» Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen.......................''......................... kr. 10,800

» vicekonsulatet i Helsingör.................... » 200

» de öfriga vicekonsulaten..................................... » 9,100 » 20,100

» Leiths distrikt:

från hufvudstationen................................................ kr. 3,000

» vicekonsulaten................................................... » 18,000 » 21,000

» Lissabons distrikt........................................................................ > 4,600

» Londons distrikt:

från hufvudstationen................................................ kr. 33,500

» vicekonsulatet i Cardiff..................................... » 18,300

» » » Liverpool ................................. > 11,800

» » » Newcastle................................. » 18,300

» » » West-Hartlepool........................ » 4,000

» de öfriga vicekonsulaten.................................... » 46,500 > 132 400

> Lybecks distrikt:

från hufvudstationen................................................ kr. 6,300

» vicekonsulaten.................................... » 1,300 , 7,600

» Newyorks distrikt............................................... » 20,900

» Rigas distrikt:

från hufvudstationen............................................... kr. 4,200

» vicekonsulaten..... ....................... > 2,800 » 7.000

» Rio de Janeiros distrikt:

från hufvudstationen................................................ kr. 7,600

» vicekonsulaten.................................................. » 2,300 » 9,900

Summa kr. 278,800,

hvaraf med ledning af 1894 års siffror i runda tal kr. 83,278 eller 29,8 7 procent antagas
belöpa på svenska och kr. 195,522 eller 70,13 procent på norska fartyg.

Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1896 beräknades till kr. 14,000,
torde kunna uppföras med samma belopp. På grund af 1894 års uppbörd kunna ifrågavarande
afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kr. 5,909 eller
42,21 procent, för norska ärenden kr. 7,748 eller 55,34 procent samt för sådana ärenden,
hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma, kr. 343 eller 2,4 5 procent.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter ........................ kr. 278,800

samt af expeditionsafgifter .................................................................. » 14,000

Transport kr. 292,800

Tredje hufvudtiteln.

Transport kr. 292,800

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått
och jemväl för 1896 blifvit begärda, nemligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans......................................... » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela .................. kr. 572,800

Beträffande härefter konsulskassans utgifter, upptages bidraget till utrikesdepartementet
med oförändradt belopp.

En minskning inträder i fråga om rubriken löner och arfvoden i följd deraf, att
vicekonsuln i Köpenhamn H. C. Lorck under året aflidit, på grund hvaraf tvenne honom
tillerkända ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor bortfallit. A andra sidan kan
dock en ökning i denna rubrik motses derigenom, att vicekonsuln i Newyork vid ingången
af år 1897 skulle jemlikt nådiga beslutet den 8 december 1882 blifva berättigad
till ett andra ålderstillägg å 500 kronor, och då härtill lägges det andra ålderstillägg å
500 kr., till hvilket, på sätt vid underdånig föredragning den 22 december 1894 af 1896
års budgetförslag anmälts, vicekonsuln i London, t.- f. konsuln i Leith J. W. Tornöe,
redan från och med ingången af sistnämnda år torde blifva berättigad, men hvilket till
undvikande af rubbning af den ifrågavarande rubrikens slutsumma icke infördes i samma
års budgetförslag, skulle rubrikens slutsumma i 1897 års budgetförslag komma att blifva
oförändrad.

I afseende å anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet samt anslagen
till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet förekommer icke någon förändring.

Utgifterna till pensioner hafva under året minskats med tillhopa kr. 8,400 derigenom,
att följande pensionärer aflidit, nemligen: f. d. generalkonsulerne O. Munch-Rseder
och D. C. Bodom, hvilka hvardera uppburit pension af kr. 4,000, samt aflidne f. d.
generalkonsuln E. J. Lagerheims dotter Fatima, hvilkens pension utgjorde kr. 400.
Som emellertid ökning af konsulskassans pensionsstat lätt kan komma att uppstå, anser
jag mig icke böra ifrågasätta någon ändring i rubrikens slutsumma.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas liksom för 1896 ett belopp
af kr. 35,550.

Utgifterna från konsulskassan under år 1897 beräknas alltså i fullständig likhet
med senast för representationerna framlagda budgetförslag till följande belopp:

utrikesdepartementet ......................................................................... kr. 17,500

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden .................................................. kr. 373,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 73,000

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300

d) pensioner................................................................ » 11,550 » 519,750

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............................................. » 35,550

Summa utgifter kr. 572,800

Tredje Imfvudtiteln. 17

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen, och inkomster
och utgifter beräknas i likhet med 1896 års stat på följande sätt:

Inkomster:

statsverkens bidrag............................................................................. kr. 280,000

konsulatafgifter ................................................................................. » 278,800

expeditionsafgifter ...........................................................................--- » 14,000

Summa kr. 572,800

Utgifter:

utrikesdepartementet .......................-............................................... kr. 17,500

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden................................................. kr. 373,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 73,000

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300

,d) pensioner.............. .............................................._»__11,550 , 519,750

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter........................................... » 35,550

Summa kr. 572,800

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af
möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af storthinget, anser jag böra i
likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för
konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af riksdagen begära
samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra kongl. norska regeringens betänkande, samt
att afskrift af det i sammansatt svenskt och norskt statsråd den 12 juli 1895 förda protokoll
må såsom bilaga åtfölja protokollet öfver denna föredragning.

Till hvad herr ministern sålunda hemstält, behagade Hans
Maj:t Konungen, jemlikt samtlige närvarande svenske
och norske statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkande,
i nåder lemna bifall.

In fidem:
Fredrik Rappe.

Bih. till Rikad. Prut. Itiyii. 1 Samt. 1 Afd.

Tredje hufvud titeln.

Bil. B.

Protokoll öfver utrikesdepartement!särende, kallet inför Hans Maj:t
Konungen i sammansatt statsråd ä Stockholms slott den
12 juli 1895.

Närvarande:

Hans exellens herr statsministern Boström,

H ans exellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Hans exellens norske herr statsministern Gram,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Hagerup,

Bang.

Sedan hans excellens herr ministern för utrikes ärendena erinrat, att Ivongl. Maj:t
vid underdånig föredragning i sammansatt statsråd den 14 januari 1895 behagat besluta,
att af Riksdagen skulle för år 1896 begäras kronor 443,800 till kabinettskassau och
kronor 160,000 till konsulskassan, samt att af stortinget skulle för budgetterminen
1 juli 1895—30 juni 1896 äskas kronor 184,900 till kabinettskassau och kronor 120,000
till konsulskassan, förutom hvad af konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter
kunde komma att under samma period inflyta, äfvensom därutöfver ett anslag
till tillfälliga eller oförutsedda utgifter af kronor 28,000, hvaraf kronor 12,000 för
kabinettskassau och kronor 16,000 för konsulskassan, anförde herr ministern:

Tredje hufvndtiteln.

»Uti skrifvelse den 15 sistlidne maj angående reglering af utgifterna under tredje
hufvudtiteln har riksdagen tillkännagifvit, att riksdagen bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t
i fråga om regleringen af dessa utgifter föreslagit.

Hvad Norge beträffar, har norska statsrådsafdelningen tillkännagifvit, att Eders
Kongl. Maj:t genom resolution denna dag i norskt statsråd behagat till efterrättelse fastställa
stortingets den 5 juli innevarande år fattade beslut, nämligen

dels att stortinget samtyckt till, att de af stortinget genom beslut den 19 juli 1894*
för gemensamma utgifter till de diplomatiska angelägenheterna för budgetterminen
1 juli 1894 till oO juni 1895 beviljade belopp, tillsammans kronor 183,d70: 35, må på
vanligt sätt användas, oafsedt att vilkoret att legationen i Wien skulle upphäfvas som
diplomatisk representation för Norge icke blifvit uppfyldt,

dels om bevillning till diplomatiska utgifter för budgetterminen 1 juli 1895—30 juni
1896,

dels ock om bevillning till utgifter under samma budgettermin för konsulatväsendet,
i hvilka två senare afseeudeu stortinget beslutit, att till utgifterna för de diplomatiska
ärendena under budgetterminen den 1 juli 1895 till den 30 juni 1896 anslå

till kabinettskassan--------

och till tillfälliga utgifter

...................... kr. 184,900: —

....................... » 12,000: —

eller tillsammans kr. 196,900: —

under vilkor, hvad utgifterna för legationerna i Wien och Konstantinopel beträffar, att
dessa legationer fortfarande komma att skötas af tillförordnade, och hvad angår utgifterna
till de öfrig a legationerna, under vilkor att den eller de af dessa, vid hvilka
ledighet uppstår, skola besättas endast provisoriskt, till dess spörsmålet, huruvida och i
hvilken utsträckning från Norges sida bör lemnas fortsatt bevillning till desammas upprätthållande,
varit stortinget förelagdt, samt, hvad angår bidraget till hemliga utgifter,
på vilkor att norsk ansvarig minister får tillfälle till att taga kännedom om de räkenskaper,
som röra dessa utgifter.

.Såsom utgifter för konsulatväsendet har stortinget beviljat för samma budgettermin
kronor 342,291, under vilkor att de fäst lönade poster inom konsulstjensten, som för
närvarande äro lediga eller vid hvilka ledighet inträffar, skola skötas af tillsvidare förordnade.

Såsom synes, är sålunda det norska bidraget till hemliga utgifter gjordt beroende
af att norsk ansvarig minister får taga kännedom om räkenskaperna angående dessa
utgifter, men då förhållandena icke nu mera än förut torde böra föranleda dertill, att
annan kontroll öfver dessa medel anordnas än den, som för närvarande eger rum, synes
mig alltså af härför beräknade belopp, 14,000 kronor, endast den på Sverige fallande
andelen, kronor 9,900, för dessa utgifter kunna påräknas.

Vidkommande de vid de öfriga anslagen knutna vilkor, her jag att i underdånighet
få erinra, att, då frågan angående tillsättning endast på förordnande af sändebudsposter
första gången förekom i stortinget, anfördes för eu sådan åtgärd åtminstone ett be -

Tredje hufvndtiteln.

stärndt skäl, nämligen att stortingsflertalet hyste tvifvelsmål om, huruvida vissa ministerposter,
deribland särskildt den i Wien, vore behöfliga, samt derföre ansåg det lämpligt,
att platserna tillsattes endast provisoriskt och till dess frågan om deras indragning var
närmare utredd.

Då under de därpå följande åren förslag inom stortinget förekommo angående samma
sak, möttes dessa förslag äfven inom stortinget af en bestämd gensaga, i det man med
''råtta anförde, att ett sådant tillvägagående, oafsedt dess stötande form, var alldeles obehöfligt,
då ju ministrar och konsuler såsom varande förtroendeembetsmän när som helst
kunde återkallas samt något hinder för en posts indragning således icke funnes. Något
som helst annat skäl för det anförda förfarandet har mig veterligt icke uppgifvits. Däremot
har äfven från utrikesministerns sida upprepade gånger framhållits, att en sådan
tillsättning på förordnande icke vore förenlig med tjenstens ändamålsenliga skötande samt
derföre endast kunde fortfara en kortare tid. I sjelfva verket kommer eu sådan tillsättning,
derest den upphör att hafva karakteren af en tillfällig lämplighetsåtgärd och i stället
tillämpas under em följd af år samt utsträckes till samtliga minister- och konsulatsposter,

att verka desorganiserande för hela tjensten samt afhålla yngre dugande krafter från att

egna sig åt densamma.

Men icke blott för utrikesdepartementet sjelft samt för skötseln af de utrikes angelägenheterna
medförer ofta berörda förfarande svåra olägenheter, utan detsamma har
äfven en principiel betydelse. Densamma ligger deruti, att vid beviljandet af utrikes budgeten

förfarits olika, i det att i Sverige budgeten beviljats utan några vilkor, under

det att i Norge vid beslutet fästs ett eller flera sådana. Ett dylikt tillvägagående måste
nödvändigtvis skapa den uppfattningen, att begge rikena icke i afseende å utrikesrepresentationen
äro solidariska, samt på så sätt befordra den splittringens ande, som i detta
afseende tyvärr redan förefinnes.

Då emellertid, såsom jag redan haft tillfälle anföra, detta tillvägagående egt rum
under de sistförflutna åren, och jag derföre, i betraktande deraf att i indstillingen, som
ligger till grund för propositionen till storthinget, blifvit förutsatt, att vid beviljande af
anslagen till kabinetts- och konsulskassorna skulle äfven i år af storthinget fästas vilkor,
icke i närvarande stund anser mig kunna göra någon hemställan uti nu ifrågavarande
afseende, så anhåller jag dock att redan nu få såsom min bestämda åsigt uttala, att en
fortsatt tillämpning af det under de senare åren följda olika förfaringssätt vid utrikesbudgetens
behandling inför de förenade rikenas representationer icke låter sig förena
med utrikesangelägenheternas ändamålsenliga skötsel och unionella karakter, och utbeder
jag mig att få återkomma till denna fråga, när förslag till utrikesbudget för nästkommande
budgetår inför Eders Kongl. Maj:t framlägges.

Jag har nu endast att i underdånighet hemställa, att storthingets nu anmälda, i
norskt statsråd af Eders Kongl. Maj:t godkända beslut måtte få meddelas utrikesdepartementets
kameralafdelning till kännedom och vederbörlig efterrättelse, dervid jag emellertid,
i enlighet med hvad jag förut anfört, förutsätter, att icke någon del af det utaf
norska storthinget beviljade bidrag till hemliga utgifter kommer att tagas i anspråk; och

Tredje hufvudtiteln. 21

anser jag ting tillika böra hemställa, att mitt anförande till dagens protokoll må få i
tryck offentliggöras.»

Svenska statsrådets öfriga ledamöter, som instämde i hvad herr ministern för utrikes
ärendena yttrat angående det af storthinget beviljade bidrag till hemliga utgifter, anförde
vidare: att det svenska statsrådet icke förbisett de olägenheter för utrikesangelägeuheternas
skötsel, hvilka vore förenade med diplomatiska och konsulära befattningars uppehållande
allenast på förordnande, om än statsrådet, så länge endast ett färre antal dylika
befattningar varit på detta sätt bestridda och anordningen i sin helhet kunnat anses såsom
mera tillfällig, funnit sig icke böra tillstyrka vidtagandet af mått och steg, som
kunnat sätta Kongl. Maj:t i tillfälle att, utan hinder af de utaf storthinget fattade besluten,
i vanlig ordning besätta de lediga platserna. I öfverensstämmelse med denna uppfattning
hade vid upprepade tillfällen från det svenska statsrådets sida framhållits, att ett öfver
en längre tid utsträckt uppehållande på förordnande af de förenade rikenas diplomatiska
och konsulära befattningar icke kunde undgå att menligt inverka på vården af rikenas
intressen i främmande länder, och då det vore uppenbart, att vådorna af ett sådant provisorium
ökades i den män tiden för dess fortvara förlängdes, och detsamma komrne att
omfatta ett större antal befattningar, funne statsråden, lika med ministern för utrikes
ärendena, att vid framläggandet af förslag till utrikesbudget för nästkommande budgetår
frågan om sättet för diplomatiska och konsulära befattningars tillsättning borde återupptagas.

Norska statsrådsafdelningen anhöll att få till protokollet antecknadt, att den ville,
med hänsyn till det af storthinget vid bevillningen till hemliga utgifter knutna vilkor,
hänvisa till hvad härom från norsk sida vid ett föregående tillfälle, nämligen i underdånigt
anförande af 10 januari innevarande år (storthingsprop. N:o 1, hovedpost X, sid.
It!), uttalats. Med vidhållande af den uppfattning, som där återgifvits, tilläte sig afdelningen
att i underdånighet enträget tillråda, att en sådan ordning måtte träffas, hvarigenom
det från norsk sida uppstälda krafvet på delaktighet i kontrollen öfver de här
omhandlade utgifter måtte varda tillmötesgånget.

Statsrådsafdelningen anförda vidare, att den i sakens nuvarande ställning icke funne
det lämpligt att ingå på någon pröfning af de utaf hans excellens utrikesministern i
statsrådet framhållna synpunkter, i det statsrådsafdelningen för öfrigt också med hänsyn
till denna punkt hänförde sig till det norska regeringens betänkande, som denna dag
föredragits för Kongl. Maj:t i norskt statsråd.

Till hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält, behagade
Hans Maj:t konungen lemna nådigt bifall.

iii iidem:

C. Strömfelt.

Tredje hiifrudtiteln.

Bil. C.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i sammansatt statsråd ä Stockholms slott den 13
januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Hans excellens norske herr statsministern Dram,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAl),

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

Wersäll,

Haugland,

Smed al.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget
till de förenade rikenas gemensamma utrikes budget för 1897 samt kong], norska
regeringens den 10 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr ministern anförde:

»Med anledning af hvad jag vid underdånig föredragning i sammansatt statsråd den
20 nästlidne december af förslag till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget
för 1897 yttrat i fråga om de af storthinget under de senare åren vid beviljandet af
anslagen till kabinetts- och konsulskassorna fästa vilkor om ledigblifna posters tillsättande
endast på förordnande, anför norska regeringens departement för det inre i sitt
betänkande, hvilket kougl. norska regeringen i det väsendtliga biträdt, följande:

Tredje hufvud titeln.

■23

»Den 5 juli nästlidet år beviljade storthinget kronor 196,900 till utgifter för de
diplomatiska angelägenheterna för budgetterminen 1 juli 1895 till 30 juni 1896 på vilkor,
för så vidt angår utgifterna för beskickningarna i Wien och Konstantinopel, att dessa
beskickningar fortfarande komma att skötas af tillförordnade, för så vidt angår utgifterna
för de öfriga beskickningarna, att den eller de af dessa, vid hvilka ledighet kunde inträffa,
blott skötas provisoriskt, intill dess frågan, huruvida och i hvilken utsträckning
från Norges sida bör lemnas fortsatt bevillning till desammas upprätthållande, varit storthinget
förelagd, samt, för så vidt angår bidraget till hemliga utgifter, på vilkor, att
norsk ansvarig minister får tillfälle att taga kännedom om räkenskaperna angående dessa
utgifter. Samma dag beviljade storthinget likaledes kronor 342,291 till utgifter för
konsulatväsendet för budgetterminen 1 juli 1895 till 30 juni 1896 på vilkor, att de fast
lönade poster inom konsulsstaten, som för närvarande äro lediga eller vid hvilka ledighet
kunde inträffa, skola skötas af tillsvidare tillförordnade. Båda dessa storthingsbeslut
hafva i norskt statsråd genom kongl. resolution den 12 juli 1895 i nåder blifvit till
efterrättelse faststälda. Af ett vid det nu öfversända förslaget till de förenade rikenas
utrikes budget för 1897 som bilaga fogadt protokoll synes, att ofvannämnda af storthinget
till anslagen till utgifter för de diplomatiska angelägenheterna och konsulatväsendet
för innevarande budgettermin fästa vilkor hafva gjorts till föremål för förberedande
behandling redan i sammansatt statsråd den 12 juli förra året, i det att ministern
för utrikes ärendena, efter att hafva redogjort för sin uppfattning, förbehöll sig
att få återkomma till denna fråga, när förslag till utrikesbudget för nästkommande
budgetår komme att framläggas inför Eders Majestät, hvarjemte det svenska statsrådets
öfriga ledamöter, under förklaring, att de instämde i hvad ministern för utrikes ärendena
anfört angående det af storthinget beviljade bidrag till hemliga utgifter, på närmare angifna
grunder lika med ministern för utrikes ärendena funno, att frågan om sättet för
diplomatiska och konsulära befattningars tillsättande borde återupptagas vid framläggandet
af förslag till utrikesbudget för nästkommande budgetår.

o o o o

Detta departement kan i dera punkter icke instämma i hvad från svensk sida vid
detta tillfälle anfördes, men anser det samtidigt icke af omständigheterna påkalladt att
inlåta sig på ett närmare detaljeradt bemötande deraf.»

Efter att hafva redogjort för mitt yttrande i ämnet till protokollet i sammansatta
statsrådet den 20 nästlidne december, fortsätter departementet :

»Efter hvad ministern för utrikes ärendena upplyser om det icke obetydliga antal
delvis vigtiga poster inom minister- och konsulsstaterna, som beklädas af tillförordnade,
delvis med icke obetydligt lägre lön än den för samma poster anslagna, kan det icke
förnekas, att förhållandena inom dessa stater för närvarande icke äro gynsamma, liksom
ock att olägenheterna dervid helt naturligt blifva desto mera kännbara, i den mån som
antalet af sådana platser ökas.

Enligt departementets uppfattning ligger det äfven nära till hands att antaga, att
personer, som endast på tillförordnande bekläda poster af ofvan angifna beskaffenhet,
möjligen också åtnjuta mindre auktoritet och anseende än de skulle hafva, om de vore

Tredje hufvudtiteln.

fast anstälda, något som vid vissa tillfällen säkerligen kan vara till hinder för ett tillfredsställande
utförande af deras göromål. Inom storthinget synes man hafva haft uppmärksamheten
fäst på denna sida af saken, i det att den af storthinget år 1894 nedsatta
särskilda komité för behandling af konsulatbudgeten i sitt af storthinget bifallna betänkande
uttalar sig för, att vice konsulat i vissa fall böra erhålla benämning af konsulat.
Icke allenast, anför komitén, kan i vissa fall posternas besättande med dugande krafter
underlättas, utan kan det äfvenledes vara af betydelse, att våra embetsman icke intaga
en mera underordnad rangställning än andra länders på platsen anstälde konsulatembetsmän;
och hvad komitén här anför om konsuler och deras rang torde antagligen
i samma grad gälla äfven om deras auktoritet och anseende samt om de i diplomatisk
tjenst anstälde embetsman (Betänk. S. XX B. för 1894, pag. 68).

Departementet antager derför, att, så som förhållandena utvecklat sig, det torde
vara anledning att taga under öfvervägande, huruvida det mål, som storthinget afsett
att uppnå genom att under de senare åren fordra att lediga eller ledigblifvande poster
inom här nämnda stater endast tillsättas på förordnande, kan uppnås äfven på annat sätt,

I sådant hänseende får departementet framhålla, att konsuler såväl som diplomatiska
tjensteman af Konungen kunna afskedas utan dom, och att sålunda icke en gång en
fast anställning kan lägga rättsliga hinder i vägen för genomförande af förändringar
vare sig genom en fullständig omorganisation eller genom en indragning af särskilda
poster, föranledd deraf, att storthing eller riksdag nekat anslag till desamma. I sjelfva
verket torde emellertid en fäst anställning utan vilkor otvifvelaktigt lägga ett band på
det fria utöfvandet af'' rätten att vidtaga dylika omregleringar, i det man naturligtvis
ryggar tillbaka för åtgärder, som alltför kännbart drabba en särskild tjensteman, utan
att denne vid sin utnämning haft någon anledning att vara förberedd på möjligheten
af sådana.

Det torde få antagas, att det är just hänsyn härtill, som legat till grund för norska
storthingets fordran, att ifrågavarande tjensteman skola tillsättas endast på förordnande,
i det man utgått från, att den önskvärda friheten med afseende å möjliga omregleringar
derigenom betryggades, men utan att för öfrigt frågan om möjligheten af andra sätt för
vinnande af denna trygghet förut synes hafva varit närmare afhandlad och utan att det
derför kan anses tillkännagifvet från storthingets sida, att det hittills begagnade sättet är
det enda, som kan eller bör komma i fråga.

Såsom af ministern för utrikes ärendena nu påpekats, har under de senare åren
på hemställan af norska regeringen med afseende på den väckta frågan om konsulatväsendets
omorganisation, vid besättande af olönade konsulat, förfarits så, att vid vederbörande
konsuls utnämning, på det af utrikesministern närmare angifna sätt, gjorts uttryckligt
förbehåll om, att konsuln utan kraf på godtgörelse skulle hafva att finna sig i
de förändrade bestämmelser med hänsyn till hans ställning som konsul, hvilka kunde
komma att meddelas, och utrikesministern tillägger, att det knappast kan möta något
hinder mot att ett liknande förfaringssätt användes äfven vid besättandet af lönade
eller med kontorsanslag försedda konsulat samt vid utnämnande af diplomatiska embetsman.

Tredje hufvudtiteln.

Departementet är böjdt att antaga, att det af utrikesministern nu antydda förfaringssätt,
som också i den norska administrationen användts vid enstaka tillfällen vid besättande
af embeten, hvilkas omreglering varit förestående, innebär ett tillmötesgående af
storthingets önskningar, hvilket i hvarje hänseende ställer administrationen lika fri, som
då vederbörande tjensteman blott äro tillförordnade, medan det å andra sidan tillförsäkrar
dessa en gynsammare ställning och utesluter de ofvanberörda olämpliga följder
för konsulat- och diplomatstaterna i det hela, som besättande på förordnande har medfört.

Under förutsättning att vid besättande af sådana poster för framtiden uttryckligen
göres liknande förbehåll som det, hvilket på hemställan af norska regeringen under de
senare åren gjorts vid besättande af olönade konsulat, tror derför departementet sig för
sin del kunna underlåta att föreslå, att beviljandet af bidrag från Norge till beskickningarna
och konsulatväsendet för kommande budgettermin göres beroende af att lediga
eller ledigblifvande beskickningar och fast lönade poster inom konsulsstaten skola skötas
af tillsvidare tillförordnade.»

Häraf framgår, att kongl. norska regeringen är enig med mig i att det af mig föreslagna
sättet skulle utgöra en tillfredsställande lösning af frågan.

I fråga om anslaget till hemliga utgifter yttrar departementet för det inre, efter att
hafva redogjort för hvad jag om detta anslag anfört till protokollet i sammansatta statsrådet
den 20 nästlidne december, följande:

»Departementet tillåter sig i anledning häraf att anföra, att storthingets konstitutionskomité
i sitt den 29 juni 1895 afgifna betänkande (Betänk. S. XX B.) framhållit,
att fordran på kontroll äfven från norsk sida öfver användandet af anslaget till hemliga
utgifter hvarken kan eller bör uppgifvas. 1 betraktande af den förändrade ställning,
i hvilken frågan om ledningen af utrikes ärendena vore kommen genom storthingets uttalande
af den 7 i samma månad, ansåg sig dock komitén böra föreslå, att Norges bidrag
äfven till dessa utgifter beviljades, dock på vilkor att nämnda fordran tillgodosåges. 1
öfverensstämmelse härmed blef anslaget beviljadt genom storthingets den 5 derpåföljde
juli fattade beslut.

Departementet får i öfverensstämmelse härmed hemställa, att framställning göres, att
Norges bidrag till dessa utgifter beviljas, dock endast under vilkor, att den från norsk
sida upprepade gånger framstälda fordran, att norsk ansvarig minister får tillfälle att
taga kännedom om räkenskaperna angående dessa utgifter, varder tillgodosedd.»

Med afseende å denna fråga inskränker jag mig till att åberopa hvad jag rörande
densamma yttrat till protokollet i sammansatt statsråd den 20 nästlidne december.

Emot de af mig uppgjorda beräkningarna, har kongl. norska regeringen i öfrigt
icke haft något att anmärka. Enligt dessa beräkningar utgör hela anslagsbehofvet
till kabinettskassan kr. 628,700 för de förenade rikena tillsammans eller samma belopp,
som till nämnda kassa äskades af sistlidet års riksdag och storthing. Med iakttagande
ef eu sträng fördelning, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, skulle detta belopp
fördelas sålunda, att Sveriges bidrag blefve kr. 443,788: 24 och Norges kr. 184,911: 76,
men för afrundning af slutsiffran i hvartdera landets anslag beräknas Sveriges andel

Bih. till Hiksd. Prof. 1896. 1 Sami. I Afd. 4

Tredje hufvudtiteln.

till kr. 443,800 och Norges till kr. 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen
härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid
endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen
alltid tages, och skilnaden godtgöres hvartdera landet, så att uppkommen besparing
eller brist i hvarje fall fördelas efter den verkliga proportionen.

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med
föregående år till kr. 280,000, hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, kr. 160,000 skulle
falla på Sverige och kr. 120,000 på Norge.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade besluta
att af riksdagen och storthinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att
utgå efter den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion
såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som
till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda
rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af riksdagen måtte för år 1897 begäras kr. 443,800 till kabinettskassan och
kr. 160,000 till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1896—30 juni 1897 äskas
kr. 184,900 till kabinettskassan och kr. 120,000 till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter
af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma
period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af
kr. 28,000, hvaraf kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan.»

Uti hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält, förenade sig det svenska
statsrådets öfriga ledamöter.

Norska statsrådsafdelningen hänförde sig i det hela till norska regeringens betänkande
och hemstälde, i anslutning härtill, försåvidt anslaget till hemliga utgifter anginge,
att det måtte i nåder bestämmas, att den norske statsministern i Stockholm för framtiden
lemnas tillfälle att taga kännedom om de öfver dessa utgifter förda räkenskaper.

Hans Maj:t Konungen, som förklarade sig icke vara sinnad för närvarande göra
någon förändring med det sätt, hvarpå kontrollen öfver de s. k. hemliga medlen hittills
egt ruin, behagade, med anledning af den angående det norska anslaget rådande
meningsskiljaktigheten, förklara, att Han funne något sådant anslag för detta budgetår
icke böra från Norge äskas.

Herr ministern för utrikes ärendena yttrade härefter:

»Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts förklarande att icke något bidrag af norska
storthinget detta budgetår skall äskas till hemliga utgifter, hvarigenom det för dessa utgifter
till 14.000 kronor beräknade anslag skulle utgå allenast med 9,900 kronor eller den
svenska andelen, ber jag att få uttala, att sistnämnda belopp är otillräckligt, såsom
erfarenheten visat under de åt-, då till följd af det vid norska anslaget, fästa vilkor
detsamma ej kunnat användas. Jag skulle derför vara betänkt på att hemställa om hela

Tredje hufvudtiteln.

beloppets anvisande endast från svenska statsverket, derest jag ej, med anledning af hvad
i den unionella frågan förekommit, funne mig ej böra i närvarande stund framlägga
sådant förslag.»

Hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält och föreslagit,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla,
dock att den på Norge belöpande andel, kr. 4,100, af det i budgetförslaget
under rubriken »skrifmaterialier, expenser och extra utgifter»
uppförda, till 14,000 kronor beräknade anslaget till hemliga
utgifter icke skulle för nästkommande budgettermin äskas af norska
storthinget, i följd hvaraf den för »skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter» i budgetförslaget beräknade summan, 75,000 kronor,
skulle nedsättas till 70,900 kronor, och slutsumman å kabinettskassans
utgifter, 628,700 kronor, sålunda minskas till 624,600 kronor.

In fidem:

Eric Trolle.

Tredje hufvudtiteln.

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1897.

II.

Kabinettskassan:

Sverige.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena.................... 24,000

2. Utrikesdepartementet................................. 27,495

3. Ministerstaten........................................... 337,941

4. Militärattachéer ........................................ 8,471

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 45,893

Summa kronor 443,800

Konsulskassan:

Norge. Tillsammans.

Kronor. Kronor.

- 24,000

11,455 38,950

140,809 478,750

3,529 12,000

25,007 70,900

180,800 624,600

6. Utrikesdepartementet...............................!. 7,618 9,882 17,500

7. Konsulsstaten........................................... 226,264 293,486 519,750

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 15,476 20,074 35,550

249,358 323,442 572,800

Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas

af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter. 89,358 203,442 292,800

Summa kronor 160,000 120,000 280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1897.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena ......................................................... 24,000

2. Utrikesdepartementet...................................................................... 38,950

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire 48,000
Legationssekreterare......................................... 6,000 54,000

Transport 54,000

62,950

Tredje hufvudtiteln.

Transport 54,000
Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

fl\taSsadnSioToMPkPrbär} Mindre Plénipotentiaire............................. 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 41,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire......................... 22,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire.................. 60,000

^Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Rom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire
.... 29,000

Beskickningen i Washington:

a‘om Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 24,000

Legationssekreterare, lön................. 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34,000

62,950

Transport 414,000

62,950

Tredje hnfrudtiteln.

Transport. 414,000

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire.
............................................. 32,000

b. Expektanslöner och Pensioner

446,000

32,750

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché................................................ 6,000

1 d:o ................................................ 6,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser.................... 24,500

b. Ekiperingspenningar__________________ 10,000

c. Hemliga utgifter....................................... 9,900

d. Öfriga extra utgifter.................................... 26,500

Summa kronor

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag......................................

Norska statsverkets bidrag.........................................

Konsulatafgifter, förslagsvis:
inom Antwerpens konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen...._______________ 7,500

» vicekonsulaten inom distrikts
................................- 1)200 8,700

» Archangels konsulsdistrikt...................... 2,300

» Barcelonas » 4,500

» Bilbaos » 3,600

» Genuas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 4,100

» vicekonsulaten inom distriktet
................................. 300 4,400

Transport 23,500

62,950

478,750

12,000

70,900

624,600

1897.

Kronor.

160,000

120,000

280,000

Tredje hutvudtitelu

Transport 23,500

inom Hamburgs konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 10,300

» vicekonsulaten inom distriktet.
............................... 900 11,200

» Havres konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 3,700

» vicekonsulatet i Bordeaux____ 1,700

» flinga vicekonsulat inom distriktet
........................... 8,600 14,000

» Helsingfors’ konsulsdistrikt..................... 6,200

» Konstantinopels » 400

» Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 10,800

» vicekonsulatet i Helsingör____ 200

» öfriga vicekonsulat inom distriktet
..........................9,100 20,100

* Leiths konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 3,000

» vicekonsulaten inom distriktet
................................- 18,000 21,000

» Lissabons konsulsdistrikt........................ 4,600

» Londons konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.-............ 33,500

» vicekonsulatet i Cardiff....... 18,300

» » i Liverpool... 11,800

» » i Newcastle... 18,300

» » i West-Hartle pool.

...... 4,000

» öfriga vicekonsulat inom distriktet.
.......................... 46,500 132,400

» Lybecks konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen..-............ 6,300

» vicekonsulaten inom distriktet.
...............................- 1,300 7,600

t Newvorks konsulsdistrikt....................... 20,900

280,000

Transport 261,900

280,000

Tredje hufyudtiteln.

Transport 261,900 280,000

inom Rigas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen...................

» vicekonsulaten inom distriktet
.................................

» Rio de Janeiros konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen...................

» vicekonsulaten inom distriktet
.................................

Expeditionsafgifter, förslagsvis.........

4,200

2,800 7,000
7,600

2,300 9,900 278,800

................... 14,000

Summa kronor

292.800

572.800

U tgifter:

6. Utrikesdepartementet........................................................... 17,500

7. Konsulsstaten:

a. Löner och arfvoden:

Antwerpen, Generalkonsuln, lön 13,000

Archangel, » » 12,000

Barcelona, » » 12,000

Bilbao, Konsuln, » 10,000

Genua, Generalkonsuln, » 12,000

Hamburg, » » 15,000

Havre » » 14,500

Vicekonsuln, » 4,500 19,000

Bordeaux, » » 6,000

Helsingfors, Generalkonsuln, » 15,000

jomför ministerstaten. Konstantinopel, Ministre Plénip. » 10,000

Drogman, » _7,000 17,000

Köpenhamn, Generalkonsuln, » 15,000

Vicekonsuln, » 4,500 19,500

Uppb&r konaulatafgifter. Helsingör, » » 3,900

2:ne ålderstillägg 1,000 4,900

Leith, Konsuln, lön ......... 16,000

Lissabon, Generalkonsuln, » ......... 15,000

Transpoi-t 186,400

17,500

Tredje hufvudtiteln,

»eu ingår ersättning för!
r inom distriktet. \

för minister.-itaten.

London,	Generalkonsuln, lön Vicekonsuln, » 2:ne ålderstillägg Kanslisten, lön En kontorist, »	24.000 10.000 1,000 6,000 5,000
	» » »	4,000	50,000
Cardiff,	Vicekonsuln, »	9,000
	ålderstillägg	500	9,500
Liverpool,	Vicekonsuln, lön	9,000
2:ne ålderstillägg	1,000	10,000
Newcastle,	Vicekonsuln, lön	9,000
	2:ne ålderstillägg	1,000	10,000
West-Hartlepool, Kontoristen, lön	4,000
	personligt lönetillägg	1,000	5,000
Lybeck,	Generalkonsuln, lön		12,000
Newyork,	Konsuln, » Vicekonsuln, »	30,000 6,000
	2:ne ålderstillägg	1,000	37,000
Riga,	Konsuln, lön		9,000
Rio de Janeiro,	Generalkonsuln, »		17,000
Shanghai, t.	f. Generalkonsuln, »		12,000
W ashington,	Generalkonsuln, »		16,000

17,500

373,900

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen------------ 4,500

Archangel..................................-.....-.......-...... 2,000

Barcelona........................................................ 2,000

Bilbao........... 2,500

Genua............................. 2,500

Hamburg................. 4,500

Havre............................................................. 4,500

Helsingfors...... ........................—------------------- 4,000

Köpenhamn ........................—------------------------- 4,500

Leith ........... 6,000

Lissabon............... 4,000

London ................................ .............. 11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000

Transport 56,000 373,900

Bill. till Rikad. Prof. 1896. 1 Sami. I Afd.

17,500

Tredje hufvudtiteln

Transport 56,000 373,900

Lybeck........................................................... 2,000

Newyork..........................................•_............... 8,000

Riga............................................................... 3,000

Shanghai......................................................... 4,000 73,000

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria...................................................... 3,500

Alger................ 3,000

Bordeaux............................. 2,000

Buenos Ayres............;...................................... 4,000

Cardiff.................... 7,000

Gibraltar................. 2,000

Havana......................„.................................... 3,000

Japan......................... 4,000

Kiel................................................................ 800

Liverpool........................................................ 5,000

Marseille.................. 1,500

Melbourne...................................... 6,000

Montevideo........................ 2,000

Neapel...................................................... 3,000

Newcastle........................................................ 4,000

Pirseus............ 1,000

Rio de Janeiro.................................. 4,000

San Francisco................................... 4,000

Tanger............................................................ 1,500 61,300

d. Pensioner......................................................... 11,550

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 6,500

b. Konsulernes embetsutgifter....................................... 15.500

c. Diverse utgifter........................ 13,550

Summa kronor

17,500

519,750

35,550

572,800

Tredje hufvudtiteln.

Uppgift öfver de från kabinettskassan och kcnsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

Jemt. Nådigt

beslut af den Expektanslöner: Kronor

12 Juli 1895 Envoyén H. Åkerman............................................................... 6,000

Pensioner:

10 Juli 1884 F. d. Envoyén Herr O. M. Björnstjerna ...... 6,000

21 Juni 1889 » » F. T. Lindstrand ............. 6,000

26 April 1883 » » Friherre C. F. Palmstierna ............................. 4,800

6 Sept. 1895 » Ministern C. Burenstam ........... 5,000

15 April 1869 » Ministerresidenten Friherre L. Wrede ............................ 4,000

Summa kronor 31,800

Så länge Friherre Palmstierna å Kongl. Utrikesdepartementets stat uppbär arfvode
såsom introduktör för främmande sändebud, utgår den honom beviljade pension tillsvidare
endast med 3,400 kr. eller med 1,400 kr. lägre belopp än ofvan angifves, och hela utgiften
för expektanslöner och pensioner minskas sålunda till...................... 30,400 kr.

Från Konsulskassan.

Jeral. Nådigt

beslut af den Pensioner: Kronor.

24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka............. 800

29 Maj 1874 Vice konsuln Hambros enka.......................... 400

6 Juli 1825 Aflidne Konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina____ 225

Summa kronor 1,425

Tredje hufvudtiteln.

Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

	r- i: "it*	Tjenst-
	Lön.	görings- penningar.	Summa.
1 Kabinettssekreterare, Expeditions-
chef, arfvode ..........................	—	—	7,500
1 Afdelningschef__________________________	4,400	2,000	6,400
2 D:o .................... ...	8.800	4,000	12,800
1 Arkivarie ________________________________	2,500	1,500	4,000
1 Förste sekreterare___________ .	2,500	1,500	4,000
1 Andre sekreterare.....................	1,800	1,200	3,000
2 I):o _____________________	3,600	2,400	6,000
1 D:o ............ ........	1,200	800	2,000
2 D:o _____________________	2,400	1,600	4,000
1 Förste vaktmästare________________ ..	650	300	950
1 Vaktmästare.....................	500	300	800
3 D:o _______________________	1,500	900	2,400
Till Utrikesdepartementet hörande embetsman: 1 Introduktör för främmande sände-bud, arfvode...........................			2,600
	Summa kronor	56,450

[Af detta arfvode anses 2,500
kr. motsvara tjenstgörings[
penningar.

!l/önen kan efter 5 års tjenst|
göring böjas med 600 kr.

I Lönen kan efter 5 års tjenstl
göring höjas med 500 kr. och
efter 10 års tjenstgöring med
'' ytterligare 500 kr.

Derjemte fri bostad.

iLönen kan efter 5 års tjenstgöring
böjas med 100 kr.

Förestående stat skall tillämpas från och med den 1 januari 1884, utom hvad
angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma blifver gällande först vid nuvarande
innehafvares afgång.

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af
nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen samma

konsulskassan.............................................................. » 17,500

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet_______________________ » 11,455

Summa kronor 56,450

Stockholm 18%. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.

Fjerde hufvudtitein.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
den 13 januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa
Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1897 och att i sammanhang
dermed få föredraga följande till Kongl. Maj:t inkomna skrifvelser
och framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t
anmälda, nemligen:

Bill. till ltiksd. 1''rot. 1896. 1 Samt. 1 A fil. 1 11 lift. i

Fjerde hufvudtiteln.

generalfälttygmästarens och chefens för arméförvaltningens artilleridepartement
underdåniga skrivelser den 15 sistlidne november och den
10 påföljande december angående nämnda departements behof af statsmedel
för år 1897;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 14 sistlidne november angående nämnda departements medelsbehof
för år 1897;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 12 sistlidne november angående nämnda departements behof
af statsmedel för år 1897;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet samt chefens
för fortifikationen gemensamma underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne
november angående extra ordinarie anslag till anordningar för försvarets
ledning inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 14 sistlidne november, hvarmed öfverlemnats särskilda af
chefen för fortifikationen aflåtna underdåniga framställningar af samma
dag dels med förslag och kostnadsberäkningar rörande förändringar i
fortifikationens organisation under år 1897, och dels angående extra
ordinarie anslag till rikets fästningsbyggnader år 1897;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne november
angående extra ordinarie statsanslag för arméns utredning;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 14 sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkning
rörande artilleriets organisation år 1897;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 10 sistlidne oktober
med kostnadsberäkning för iutendenturcorpsens fortsatta organisation
år 1897;

inspektörens för trängen underdåniga skrifvelse den 12 sistlidne
november med, bland annat, kostnadsberäkning för trängens fortsatta
organisation år 1897;

chefens för första arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 14
sistlidne november med beräkningar öfver ökadt anslagsbehof för skånska
husar- och dragonregementena under år 1897;

chefens för sjette arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 18
sistlidne november, i hvad den innefattade kostnadsberäkningar för Norrlands
dragonregementes fortsatta organisation år 1897;

chefens för första arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 27
sistlidne november angående beräkning af antalet vid skånska husarocli
dragonregementena år 1897 vakanssatta rusthåll;

Fjerde hufrudtiteln.

chefens för sjette arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 21
sistlidne november angående beräkning af antalet vid Norrlands dragonregemente
år 1897 vakanssatta rotehåll;

centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga
skrifvelse den 14 sistlidne november angående anslag för år
1897 till befrämjande af det frivilliga skytteväsendet, äfvensom arméförvaltningens
å civila departementet den 13 nästlidne december deröfver
afgifna underdåniga utlåtande; samt

en underdånig skrifvelse af den €8 sistlidne oktober, innefattande
det af ledamöterne af Riksdagens första kammare kammarherren m. m.
grefve N. G. A. Sparre och bruksegaren m. m. Chr. Lundeberg samt
ledamöterne af Riksdagens andra kammare hemmansegaren m. m. A.
P. Danielson i Dystad och riksbanksfullmäktigen O. Jonsson i Hof enligt
nådigt uppdrag afgifna yttrande öfver ett den 15 november 1894
af dåvarande expeditionschefen in. m. C. E. von der Lancken afgifvet
underdånigt förslag till förändrad uppställning af riksstadens fjerde
hufvudtitel.

Departementschefen yttrade härefter:

»Då jag nu skall inför Eders Kongl. Maj:t redogöra för de anslagsbelopp,
som för landtförsvarets behöriga ordnande enligt min mening
under år 1897 erfordras, anhåller jag att till en början få återkomma
till en fråga, som jag tillförene vid särskilda tillfällen haft anledning
inför Eders Kongl. Maj:t omförmäla, den nemligen om en förändrad
uppställning af fjerde hufvudtiteln så vidt angår de derunder
anvisade ordinarie anslagen. Att denna uppställning, sådan den för
närvarande i riksstaten föreligger, icke är till!redsställande, torde
vara allmänt erkändt. Med fog kan emot densamma anmärkas, att den
lider af brist på reda och öfverskådlighet, enär anslag förefinnas, från
hvilka bestridas utgifter af vidt skilda slag, under det å andra sidan
utgifter af fullkomligt likartad beskaffenhet bekostas från flera olika
anslag, hvarjemte anslagens ordningsföljd och benämning äro i flera
afseenden olämpliga. Att sådant är egnadt att medföra olägenhet lärer
vara uppenbart, och man torde derför böra söka ernå en sådan uppställning
af hufvudtiteln, att de anmärkta felen, så vidt ske kan,
undanrödjas. Då jag för ett år sedan understälde Eders Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens
fjerde hufvudtitel, yttrade jag, att en förändrad uppställning af hufvudtiteln
uppenbarligen lättast skulle låta sig verkställa i samband med
beviljandet af de sista anslagsposter, som för den förbättrade härordningens
genomförande erfordrades. Denna tidpunkt är nu inne, enär

Fjerde hnfrudtiteln.

ju år 1897 är det sista af de för genomförande af den förbättrade
härordningen bestämda fem öfvergångsåren och det alltså lärer tillkomma
1896 års Riksdag att bevilja återstoden af de för samma härordnings
genomförande erforderliga beloppen. Enligt min mening bör
derför frågan om förändrad uppställning af hufvudtiteln nu tagas under
slutlig pröfning.

I följd af Eders Kongl. Maj:ts i sådant syfte gifna nådiga befallning
föreligger sedan någon tid tillbaka utarbetadt ett fullständigt förslag
till sådan förändrad uppställning. Sedan nemligen Eders Kongl.
Maj:t den 9 februari 1894 uppdragit åt dåvarande expeditionschefen i
landtförsvarsdepartementets afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli m.
in. C. E. von der Lancken att, med biträde af fältintendenten af lista
klassen m. m. P. A. F. Holmqvist, uppgöra dylikt förslag, har expeditionschefen
von der Lancken med underdånig skrifvelse den 15 november
samma år aflemnat ett af honom i sådant hänseende utarbetadt
förslag, åtföljdt af motiv, tabeller och andra bilagor. I fråga om de
hufvudgrunder, som vid förslagets uppgörande varit för honom bestämmande,
har han anfört, att målet med den ifrågasatta förändringen af
hufvudtitelns uppställning borde vara att dels till ett sammanföra alla
anslag med enahanda ändamål och dels sönderstycka sådana anslag,
som under sig sammanfattade anslagsdelar med skiljaktiga uppgifter,
och i riksstaten uppföra de utbrutna anslagsdelame under rubriker, som
tydligt angåfve de ändamål, för hvilka de voro afsedda; att emellertid
en sådan efter likheten emellan de olika anslagsdelarnes uppgifter ordnad
uppställning af hufvudtiteln ingalunda kunde undantagslöst genomföras,
då ju uppenbarligen måste noga tillses, att genom sammanslagningen
anslagsdelarnes konstitutionella natur ej ändrades och att i
hvarje fall ej någon sammanslagning blefve föreslagen, som skulle leda
till förminskning eller förökning af de så kallade förslagsanslagen; att
härförutom äfven andra skäl förefunnes, på grund hvaraf en sönderstyckning
eller sammanslagning af anslagen ej lämpligen kunde ifrågasättas;
samt att det under sådana förhållanden vore tydligt, att det
förslag till uppställning af hufvudtiteln, som han utarbetat, ingalunda
vore fullkomligt principenligt och att det mera innebure en förenkling
än en genomgående omgestaltning af hufvudtiteln i dess nuvarande
skick.

Att så också är förhållandet, visar sig snart vid granskning af
förslaget. Visserligen innefattar detsamma betydande och lätt skönjbara
förändringar i den nuvarande uppställningen af hufvudtiteln, gående
i den riktning förslagsställaren, enligt hvad nyss nämnts, för sig

Fjerde hnfvudtitcln. 5

utstakat; men det innebär ej så genomgripande förändringar, som vid
andra tillfällen blifvit ifrågasatta, såsom t. ex. af Riksdagens revisorer
i deras berättelse den 30 november 1894, deri de framhållit, att anslagen
under fjerde hufvudtiteln borde ordnas, icke efter arten af do
behof, som med dem skulle tillgodoses, utan på ett helt annat, af dem
närmare angifvet sätt. I sitt betänkande har expeditionschefen von
der Lancken yttrat sig jemväl om en dylik uppställning af hufvudtiteln,
men af skäl, som han i sitt betänkande (sid. 51 — 52) utförligt
angifvit, ansett densamma ej böra ifrågakomma.

Emellertid har det af expeditionschefen von der Lancken afgifna
förslaget till följd af Eders Kongl. Majrts nådiga beslut undergått
granskning af dertill utsedde sakkunnige personer. Sedan nemligen
Eders Kongl. Maj:t den 10 sistlidne maj uppdragit åt ledamöterne af
Riksdagens första kammare kammarherren m. m. grefve N. G. A.
Sparre och bruksegaren m. in. Chr. Lundeberg samt ledamöterne af
Riksdagens andra kammare hemmansegaren m. in. A. P. Danielson i
Dystad och riksbanksfullmägtigen O. Jonsson i Hof att, med biträde
af ofvanbemälde Holmqvist såsom sekreterare, granska förslaget och
öfver detsamma till Eders Kongl. Maj:t afgifva yttrande, hafva de sålunda
utsedde granskningsmännen, efter fullgjordt arbete, den 28 sistlidne
oktober afgifvit underdånigt yttrande i ämnet. I detta sitt yttrande
hafva de, på anförda skäl, såsom sin åsigt uttalat, att en så
genomgående förändring af hufvudtitelns uppställning, som Riksdagens
revisorer antydt, icke vore behöflig eller under nuvarande förhållanden
fullt lämplig, men att deremot det af expeditionschefen von der Lancken
afgifna förslaget syntes vara, med vissa förändringar, antagligt, helst
detsamma ej innebure några genomgripande förändringar af den nuvarande
uppställningen utan snarare vore att anse som en af förhållandena
påkallad förenkling och förbättring derutaf, samt att de alltså
ansåge sig böra, med några förändringar, förorda denna uppställning
såsom för närvarande bäst egnad att motsvara sitt ändamål. I enlighet
med sin sålunda uttalade mening hafva de upprättat och vid sitt
yttrande i en med n:o 13 betecknad bilaga fogat fullständigt förslagtill
uppställning och slutsummor för de ordinarie anslagen under riksstadens
fjerde hufvudtitel för år 1897, sådana de, vid af dem kända
förhållanden, ansett dessa slutsummor böra blifva.»

Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet i såväl
expeditionschefen von der Lanckens betänkande som granskningsmännens
yttrande, anförde han vidare:

Fjerde linfvudtiteln.

»Af den redogörelse, jag nu lemnat, torde framgå, att ett antagande
af det förslag till ändrad uppställning af de ordinarie anslagen under
fjerde hufvudtiteln, som granskningsmännen förordat, visserligen skulle
föranleda ganska väsentliga ändringar i hufvudtitelns nuvarande utseende,
i det att å ena sidan flera af de i nu gällande riksstat uppförda ordinarie
anslagen skulle antingen alldeles försvinna eller åtminstone
till namnet förändras, samt å andra sidan många till namnet helt och
hållet nya anslag i riksstaten uppföras, men att detsamma dock icke
skulle medföra så genomgripande förändringar i hufvudtitelns uppställning,
som Riksdagens revisorer, på sätt förut nämnts, ifrågasatt. För
min del är jag i detta hänseende af samma mening som granskningsmännen
och anser det af dem afgifna förslag till hufvudtitelns uppställning
vara det under nuvarande förhållanden lämpligaste, och det
är allenast i fråga om de särskilda anslagens belopp, som jag i några
få hänseenden är af olika mening med dem. Vid sådant förhållande
och då ett upprepande af de skäl, som i expeditionschefen von der
Lanckens betänkande och granskningsmännens yttrande anförts till stöd
för der framlagda förslag, skulle, utan egentligt gagn, föranleda stor
vidlyftighet, ber jag i underdånighet att få hänvisa till och åberopa
dessa skäl till stöd för min åsigt, att Eders Kongl. Maj:ts proposition
till Riksdagen bör, i hvad angår uppställningen af hufvudtitelns ordinarie
anslag, affattas i enlighet med hvad granskningsmännen föreslagit.
För att emellertid Riksdagens ledamöter må sättas i tillfälle att taga
kännedom om den utförliga utredning af hithörande förhållanden, som
uti betänkandet och granskningsmännens yttrande förefinnes, hemställer
jag i underdånighet, att granskningsmännens yttrande med dertill hörande
handlingar måtte såsom bilaga (se bil. Litt. A. A.) fogas vid Eders
Kongl. Maj:ts proposition, samt att expeditionschefen von der Lanckens
betänkande måtte jemte propositionen till Riksdagens ledamöter utdelas.

Innan jag emellertid inför Eders Kongl. Maj:t närmare redogör för
huru de ordinarie anslagen böra enligt min mening i Eders Kongl.
Maj:ts proposition beräknas och uppföras, torde det tillåtas mig att i
korthet yttra mig om det tillvägagående, som hittills härutinnan varit
brukligt. Eders Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen i fråga om de
ordinarie anslagen under hufvudtiteln har tillförene plägat vara så uppstäld,
att Eders Kongl. Majd, utgående från hvarje i gällande riksstat
uppfördt anslag, beträffande hvilket ändring ifrågasatts, föreslagit Riksdagen
att öka eller minska detta anslag, allt eftersom ökning eller minskning
af anslaget ansetts kunna ifrågakomma eller ock omföring till eller

Fjerde hufvudtiteln.

ifrån anslaget af redan anvisade medel ansetts böra ske; och har i
senare händelsen förslaget att öka eller minska anslaget samtidigt åtföljts
af förslag att minska eller öka annat eller andra anslag. Har
förändring i benämningen af ett anslag ifrågasatts, har Eders Kongl.
Maj:t likaså, utgående från i riksstaten upptagen benämning å anslaget,
äskat Riksdagens medgifvande till ändradt namn å detsamma.

Att jemväl nu följa detta tillvägagående anser jag vara nästan omöjligt.
Åtskilliga af de i nu gällande riksstat upptagna anslagen skola
nämligen, vid bifall till det förslag till hufvudtitelns uppställning, som
jag ämnar inför Eders Kongl. Maj:t framlägga, helt och hållet försvinna
och de under anslagen anvisade medlen fördelas under anslag
med nya namn, ofta nog en mängd dylika. Det skulle derför vara
förenadt med synnerlig svårighet att, utan stor vidlyftighet, redogöra
för det sätt, hvarpå de nu befintliga anslagen skulle på de nya
anslagen uppdelas, och en fullständig redogörelse härför skulle i sjelfva
verket innebära allenast ett upprepande, om ock med andra ord, af
hvad expeditionschefen von der Lanckens betänkande och granskningsmännens
yttrande härom innehålla. Detta synes mig dock vara fullkomligt
onödigt, om, såsom jag hemstält, betänkandet och granskningsmännens
yttrande till Riksdagens ledamöter utdelas, i hvilket
fall ju alla för ändamålet erforderliga upplysningar blifva för dem i
dessa handlingar lätt tillgängliga.

Emellertid och då jag i allt hufvudsakligt ämnar följa den uppställning
af hufvudtiteln, som granskningsmännen förordat, och de slutsummor
för de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, som af dem
föreslagits, torde det ej vara olämpligt att redan nu påpeka, att den
slutsumma för samtliga de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, hvartill
granskningsmännen i sitt yttrande kommit, är lägre än den summa,
hvartill samma anslag, enligt de vid urtima riksdagen år 1892 verkstälda
beräkningar och med iakttagande jemväl af följande Riksdagars beslut,
skulle, derest förnyade beräkningar af kostnaderna för den förbättrade
härordningen nu icke egt rum, kommit att uppgå. I detta
hänseende vågar jag i underdånighet hänvisa till en vid granskningsmännens
yttrande fogad, med n:o 1 betecknad bilaga, enligt hvilken, med
tillämpning af Riksdagens beslut dels vid urtima riksdagen 1892 och
dels derefter åren 1893, 1894 och 1895, slutsumman af de ordinarie
anslagen under fjerde hufvudtiteln skulle i riksstaten för år 1897 uppnått
ett belopp af 25,849,905 kronor 13 öre, under det granskuingsmännen,
såsom bilaga 13 vid deras betänkande utvisar, kommit till en
slutsumma af 25,827,900 kronor 63 öre eller således 21,998 kronor 50

Fjerde hufvudtiteln.

öre mindre än beräknadt varit. Om anledningen härtill förefinnes fullständig
utredning i granskningsmännens yttrande jemte dervid fogade
bilagor.

Visserligen kommer slutsumman af de ordinarie anslag under hufvudtiteln,
som jag här nedan ämnar föreslå, att öfverstiga det belopp
granskningsmännen föreslagit; men frånräknas det belopp, 210,000 kronor,
hvarmed jag ämnar tillstyrka att anslaget till »lindring i rustningsoch
roteringsbesvären» skall ökas, men hvilken ökning uteslutande är
föranledd af Eders Kongl. Maj:ts beslut denna dag att föreslå Riksdagen
att med motsvarande belopp höja inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter»,
och hvilket belopp således, rätt sedt, icke utgör någon
verklig tillökning i statsutgifter, skall det visa sig, att slutsumman af
de ordinarie anslag, som enligt min mening böra i riksstaten för år
1897 uppföras, är lägre än den af granskningsmännen föreslagna, eller,
om man frånser ändringen i anslaget till »disciplinkompaniet», endast
obetydligt högre än denna.

Då jag nu öfvergår till att angifva, huru jag anser anslagen under
hufvudtiteln böra för år 1897 beräknas och uppföras, vill jag till
en början erinra att, på sätt granskningsmännen hemstält, lämpligt torde
vara, att de ordinarie anslagen grupperas under hufvudrubriker; och
har jag i detta hänseende ej något att anmärka mot de af dem föreslagna
6 grupperna, nämligen dels »aflöning och expenser samt inqvarterings-
och resekostnad», dels »remontering och hästlega m. m.», dels
»skolor för officerare, underbefäl och militärläkare», dels »naturaunderhåll,
sjukvård, öfningar och materiel», dels »skattelindringar och ersättningar
till rust- och rotehållare», och dels »diverse anslag».

Med iaktagande häraf anser jag, att de ordinarie anslagen under
hufvudtiteln böra uppföras och beräknas på följande sätt:

Fjerde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Aflöning och expenser samt inqvarterings- och resekostnad.

Departementschefen.

Till departementschefen är i gällande riksstat uppfördt ett anslag
till belopp af 17,000 kronor. Detta anslag lärer böra till oförändradt
belopp i riksstaten för år 1897 uppföras.

Departementet.

I nu gällande riksstat finnes under benämning »departementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli samt kommandoexpeditionen» uppfördt
ett anslag till belopp af 50,250 kronor, hvarmed bestridas samtliga kostnader
för aflöning, arfvoden, vikariatsersättningar, renskrifning m. m.
vid departementets kansliexpedition, äfvensom arfvoden dels till en vaktmästare
vid kommandoexpeditionen och dels till en stentryckare. I
likhet med granskningsmännen anser jag anslagets onödigt långa titel
utan olägenhet kunna förkortas, och torde derför anslaget böra till oförändradt
belopp, 50,250 kronor, i riksstaten för år 1897 uppföras under
den af dém föreslagna benämningen »departementet».

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in. för departementet.

Riksstaten för innevarande år upptager under benämning »skrifmaterialier
och expenser, ved in. m. för departementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen» ett förslagsanslag till
belopp af '' 6,038 kronor, från hvilket anslag bestridas kostnaderna för
skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för såväl kansli- som kommandoexpeditionerna.
I fråga om anslagets belopp och natur bar jag
ej anledning föreslå någon ändring, men anslagets benämning synes
mig kunna, på sätt granskningsmännen bemstält, förkortas; och torde
alltså i riksstaten för år 1897 böra under benämning »skrifmaterialier
Bih. till Riktd. Frat. 189U. J Sami. 1 Afd. 1 Haft. 2

[I-]

Anslaget

oförändradt.

[2-]
Anslagets
belopp oförändradt.

[3.]

Anslagets
belopp oförändradt.

Fjerde hiifrudtlteln.

och expenser, ved m. m. för departementet» uppföras ett anslag af
förslagsanslags natur till belopp af 6,038 kronor.

Arméförvaltningen.

.. t4-]

Ökning af
anslaget.

Anslaget till arméförvaltningen är för närvarande i riksstaten upptaget
till 130,060 kronor. Den för detta embetsverk, i enlighet med
beslut vid urtima riksdagen år 1892, faststälda stat slutar emellertid å
ett belopp af 134,709 kronor 40 öre, och det återstår således att. under
detta anslag anvisa ett belopp af 4,649 kronor 40 öre, då slutlig reglering
af anslagen under fjerde hufvudtiteln i anledning af nyssnämnda
riksdags beslut nu bör ega rum.

Emellertid torde en ytterligare ökning af anslaget, eller, rättare
uttryckt, en öfverföring till detsamma af medel, som för närvarande
äro anvisade under annat anslag, böra vidtagas. I likhet med de utsedda
granskningsmännen anser jag nemligen, att det i riksstaten för
närvarande till belopp af 15,000 kronor uppförda anslaget till »skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. för arméförvaltningen m. fl. verk»,
från hvilket anslag bestridas dels utgifter afl angifvet, slag för arméförvaltningen
och dels kostnaderna för ved åt generalstaben, kan och bör
uppdelas å anslagen för »arméförvaltningen» och för »generalstaben»
med 12,555 kronor till det förra och 2,445 kronor till det senare anslaget.
Ett sådant förfarande synes så mycket lämpligare, som antalet
af de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, hvilket i allt fall är högst
betydligt, härigenom skulle minskas.

Gillas denna min åsigt, skulle anslaget till arméförvaltningen,

nu ....................... kronor 130,060: —

ökas med dels... » 4,649: 40

och dels............... » 12,555: -—

till ...................... » 147,264: 40

eller, i rundt tal, 147,265 kronor.

Derest anslaget höjdes till detta belopp, skulle från detsamma för
framtiden bestridas alla kostnader för arméförvaltningen enligt den för
embetsverket. faststälda stat äfvensom kostnaderna för skrifmaterialer
och expenser, ved m. m. för verket. Emellertid torde i så fall vara
lämpligt, att omförmälda till skrifmaterialier och expenser, ved m. in.
afsedda belopp, i likhet med hvad eljest i allmänhet är brukligt, upptages
i embetsverkets stat, och bemyndigande torde derför böra hos
Riksdagen äskas att så ändra gällande stat för arméförvaltningen, att

Fjerde hufvudtiteln. 11

deri uppföras till »skrifmaterialier och expenser, ved m. m.» för verket
12,555 kronor 60 öre.

Generalitetsstaten.

Den för generalitetsstaten gällande, den 2 december 1892 fäst- [5.]
stälda stat slutar å 140,765 kronor. Denna stat skal) emellertid i en- ^IinSg1nine®
ligliet med Eders Kongl. Maj:ts med Riksdagen fattade beslut undergå a ans age''
vissa förändringar. Dels skola nämligen vid den nuvarande kavalleriinspektörens
afgång de för denna befattning i staten uppförda aflöningsförmåner,
tillhopa 12,485 kronor, indragas, dels skall vidare i samma
stat åt 5 fördelningsgeneraler, generalfälttygmästaren, generalen för
fortifikationen och generalstabschefen upptagen ersättning för en tredje
tjenstehäst, i mån af nuvarande innehafvares af berörda embeten afgång,
indragas, hvarigenom statens slutsumma kommer att minskas med
ytterligare 6,120 kronor. Staten skall således vid genomförd reglering
sluta å ett belopp af 122,160 kronor.

Då i afseende å åtskilliga andra stater enahanda förhållande eger
rum, eller att i staterna äro uppförda aflöningsförmåner, som skola utgå
endast under nuvarande innehafvares af vissa befattningar tjenstetid i
dessa befattningar, har expeditionschefen von der Lancken, för vinnande
af reda och öfverskådlighet i afseende å staternas verkliga slutsummor,
i sitt förslag ifrågasatt att från vederbörande stater utbryta dessa aflöningsförmåner
och i stället i riksstaten uppföra ett särskildt anslag,
benämndt »ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation»,
från hvilket anslag dessa löneförmåner tills vidare skulle bestridas
och hvilket anslag, i mån af vederbörande löntagares afgång, komrae
att förminskas och slutligen alldeles upphöra. Detta förslag hafva
granskningsmännen tillstyrkt och jemväl jag anser detsamma synnerligen
praktiskt och kommer att här nedan under [17] framlägga förslag
i sådant hänseende. Gillas detta förslag, kan staten för generalitetet
i så måtto ändras, att aflöningsförmånerna till en kavalleriinspektör,
12,485 kronor, äfvensom ersättning för en 3:e tjenstehäst åt 8
generalspersoner, tillhopa 6,120 kronor, derifrån utbrytas och, i den
mån sådant erfordras, i stället öfvertoras att utgå från nyssberörda särskilda
anslag, livad särskildt angår den till kavalleriinspcktören anvisade
lönen, torde kunna antagas, att nuvarande innehafvaren af denna
befattning under år 1896 afgår från befattningen, hvadan lönen under
samma år skulle kunna indragas och några löneförmåner åt kavalleriinspcktören
således ej behöfva beräknas vid bestämmande af det omförmälta
särskilda anslagets belopp.

12 Fjerde hnfvudtiteln.

Kavalleriinspektörsbefattningen kan dock, om också lönen indrages,
ej upphöra. Urtima Riksdagen år 1892 har för sin del ansett, ~att
sedan kavalleriinspektörslönen indragits, inspektionen skulle förrättas
på sätt Eders Kongl. Maj:t funne lämpligt och mot arfvode, som på
framställning af Eders Kongl. Maj:t kunde af Riksdagen varda anvisadt.
Af hvad Riksdagen i frågan anfört framgår, att enligt Riksdagens mening
de göromål, som åligga kavalleriinspektören, borde, sedan nuvarande
innehafvaren af befattningen afgått, bestridas af högre sakkunnig
militär vid sidan af hans egna ordinarie tjensteåligganden. Denne
högre sakkunnige militär torde icke kunna vara annat än en öfverste
af kavalleriet, hvilken förordnas att tillsvidare, jemte egen tjenst, fullgöra
de åligganden, som tillhöra kavalleriinspektören. Ehuru jag för
min del anser det i hög grad tvifvelaktigt, om en sådan förening af
tjenster är möjlig utan skada för den ena eller den andra af befattningarna,
lärer dock ingen annan utväg att sätta i verket Riksdagens
tanke kunna utfinnas. Att den nämnde regementschefen bör erhålla
ersättning är uppenbart, och Riksdagen har också förutsatt, att lämpligt
arfvode borde honom härför tilldelas. I fråga om beloppet af detta
arfvode, synes det mig skäligen kunna bestämmas till 2,500 kronor, för
år räknadt. Frånsedt ersättning för tjenstehästar, hvilken ersättning
uppenbarligen ej inverkar på frågan, har en öfverste af kavalleriet
följande löneförmåner:

vid indelt regemente:

lön............................................................................ kr. 6,000

tjenstgöringspenningar ...................................... » 1,500

dagaflöning, förslagsvis..................................... » 300

eller tillhopa kr. 7,800

och vid värfvadt regemente:

lön............................. kr. 6,000

dagaflöning............................................................ » 1,825

eller tillhopa kr. 7,825.

Med tillägg af 2,500 kr. i arfvode skulle således den öfverste af
kavalleriet, som förordnades att upprätthålla kavalleriinspektörsbefattningen,
komma att uppbära 10,300 resp. 10,325 kr., förutom ersättning
för tjenstehästar, detta dock under förutsättning att han komme att
uppbära hela den till öfverstebefattningen i stat anvisade dagaflöning,
hvilket, särskildt om han tillhörde indelt truppförband, säkerligen ej
blefve fallet. Visserligen skulle detta belopp blifva något högre än

Fjerde hufvudtiteln.

den till eu fördelningsgeneral anvisade lön och dagafiöning, tillhopa
10,190 kronor, men då man betänker, att kavalleriinspektören har skyldighet
att för inspektion af kavalleriregementena företaga resor öfver
hela riket och för dessa resor ej åtnjuter särskildt dagtraktamente utan
allenast ersättning för resekostnaden, synes mig det ifrågasatta beloppet
af arfvodet ej oskäligt. Jag anser derför, att arfvodet bör bestämmas
till 2,500 kronor för år räknadt. Enligt min mening bör det också,
då inspektörsbefattningen icke kan undvaras, uppföras å ordinarie stat
och dervid lämpligen å generalitetets stat.

Då denna stat, enligt hvad jag förut yttrat, vid genomförd reglering,
skulle sluta å 122,160 kronor, bör densamma, derest hvad jag nu
yttrat i fråga om arfvode till kavalleriinspektören gillas, ökas med
2,500 kronor och således i riksstaten för år 1897 uppföras med 124,660
kronor. Bifalles detta, lärer förändrad stat för generalitetsstaten böra
fastställas; och har jag låtit upprätta förslag till dylik stat (Bil. Litt. A.)
att Riksdagen föreläggas.

Generalstaben.

Hänvisande till hvad jag här ofvan under [4] yttrat i fråga om [6.]
fördelning af anslaget till »skrifmaterjaler och expenser, ved m. m. för
arméförvaltningen m. fl. verk», anser jag att anslaget till »generalstaben»,

nu ............................................	...................... kr.	248,555: —
bör ökas med.......................	..................... »	2,445: —
till...........................................	..................... kr.	251,000: —

Då lämpligt torde vara, att berörda, för anskaffande af ved åt
generalstaben afsedda 2,445 kronor upptagas i generalstabens stat och
dervid förenas med det belopp 3,500 kronor, som redan nu finnas i
samma stat anvisade till »expenser, renskrifning, tryckningskostnader»,
tillstyrker jag, att hos Riksdagen måtte äskas bemyndigande att så
ändra gällande stat för »generalstaben», att deri uppföras för »expenser,
renskrifning, tryckningskostnader och ved m. m.» tillhopa 5,945 kronor.

Artilleristaben.

Beträffande detta anslag, nu 12,200 kronor, har jag ej anledning [7.]
ifrågasätta någon förändring, och lärer alltså anslaget böra till oför- Anslaget
ändradt belopp, 12,200 kronor, i riksstaten för år 1897 uppföras.

Fjerde hufvudtiteln.

[8.]

Minskning af
anslaget.

[9.]

Anslag under
denna benämning.

Koinmendantsstatcn.

Detta anslag är i nu gällande riksstat uppfördt med 18,898 krouor.
Då slutlig reglering af anslagen under hufvudtiteln i följd af 1892 års
urtima riksdags beslut nu skall ega rum, lärer emellertid detta anslag
böra minskas med dels 2,750 kronor, hittills anvisade till kommendantsskapen
i Göteborg, Kungsholmen och Drottningskär, hvilka kommendantsskap
enligt beslut vid nämnda riksdag skola indragas, och dels
2,250 kronor, utgörande till kommendanten i Waxholm förut utgående
aflöning m. m., men hvilket belopp enligt beslut vid 1888 års riksdag
skall användas till bestridande af kostnaderna för Waxholms artillericorps
och derför torde böra från kommendantsstaten afföras. A andra
sidan bör deremot anslaget ökas med 450 kronor, utgörande vid urtima
riksdagen 1892 åt garnisonspastorn och auditören å Karlsborg beviljad
löneförhöjning. Anslaget bör således enligt min mening i riksstaten
för år 1897 uppföras med (18,898 — 4,550) 14,348 kronor. Då emellertid
nu gällande stat för kommendantsstaten slutar å 16,597 kronor 50
öre, har jag låtit upprätta förslag till ny stat för kommendantsstaten
(Bil. Litt. B.), hvilket förslag torde böra Riksdagen föreläggas.

Aflöning och rekrytering in. in.

Granskningsmännen hafva i sitt yttrande föreslagit att under denna
benämning i riksstaten uppföra ett anslag till belopp af 8,495,498 kronor
55 öre, hvarifrån skulle bestridas samtliga kostnader enligt truppförbandens
stater, med undantag dock för Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente under omorganisationstiden
för dessa regementen.

Anslaget är allenast till namnet nytt och skulle bildas genom sammanförande
under en anslagsrubrik af flera i nu gällande riksstat uppförda
anslag och delar af anslag. I fråga härom vågar jag i underdånighet
åberopa och hänvisa till den utförliga utredning, som derutinnan
förekommer dels i expeditionschefen von der Lanckens betänkande
(sidd. 41—45 jemte der åberopade bilagor) och dels i granskningsnämndens
yttrande (sidd. 10 —11 samt bil. n:o 5).

Jag anser hvad sålunda föreslagits välbetänkt och tillstyrker att i

Fjerde lmfvudtiteln.

riksstaten för år 1897 må under benämning »aflöning och rekrytering
m. m.» uppföras ett anslag till belopp af, i jemnadt tal, 8,495,500
kronor.

Då emellertid, om förslaget vinner godkännande, åtskilliga af de
för truppförbanden nu gällande staterna måste omarbetas, samt ändringar
i samma stater jemväl påkallas af det förslag, jag här nedan under
[17.] ämnar framlägga, har jag låtit upprätta förslag till nya stater för
ifrågavarande truppförband, vid hvilka förslags uppgörande jag, i enlighet
med hvad granskningsnämnden hemstält, låtit i vederbörande stater
införa dels de såsom understöd till musikens underhåll vid f. d. Nerikes
regemente samt Norra och Södra skånska infanteriregementena för
närvarande under statsanslaget till »kavalleri- och infanteriregementena»
anvisade 7,100 kronor, och dels de till skrifmaterialier och expenser
för vissa truppförband och artillerikomitén anvisade medel 13,300 kronor;
och torde Riksdagens godkännande af de nya staterna böra äskas
(se Bil. Litt. C—Ä.).

Intendenturcorpsen.

Anslaget till intendenturcorpsen är i nu gällande riksstat upptaget [10.]
till 348,210 kronor. Då den för corpsen faststälda stat emellertid slutar
å 356,178 kronor 90 öre, anser jag att anslaget till intendenturcorpsen
bör i riksstaten för år 1897 uppföras med, i rundt tal, 356,179
kronor.

Ökad aflöning- för de till tjensteåldern äldste bataljon släkarn e.

I gällande riksstat finnes under denna benämning uppfördt. ett
förslagsanslag till belopp af 41,975 kronor.

Detta belopp kan, såsom expeditionschefen von der Lancken i sitt
betänkande visat (se bil. tablå 4, fol. n:o 1), minskas till 41,911 kronor;
och lärer alltså ett anslag af förslagsanslags natur till sist nämnda
belopp böra i riksstaten för år 1897 uppföras.

[11.]

Minskning af
detta anslag.

Stipendier för fältläkarecorpsen oeli veterinärstaten.

I riksstaten för innevarande år finnas under benämning »pensioner [12.]
och stipendier för fältläkarecorpsen» anvisade 19,800 kronor. Anslag under

1 1 '' denna be nämning.

16 Fjerde liufrudtitclii.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts med Riksdagen år 1886 i fråga om
förändrad organisation af arméns veterinärstat fattade beslut, skulle, i
den mån medel blefve tillgängliga till följd af veterinärstatens beslutade
nya organisation, till årliga stipendier å 400 kronor åt 5 veterinärstipendiater
utgå 2,000 kronor. Då den nya organisationen nu kan
anses genomförd, lära omförmälda 2,000 kronor böra i riksstaten uppföras;
och synes detta kunna ske derigenom, att under benämning
»stipendier för fält-läkarecorpsen och veterinärstaten» i riksstaten uppföres
ett anslag å 21,800 kronor, hvarifrån skulle utgå stipendier till
fältläkare- och fältveterinärstipendiater.

Iiiqvarteringskostnader.

Anslaget till »inqvarteringskostnader», som i nu gällande riksstat är
upptaget till 135,475 kronor, skall vid slutlig reglering af hufvudtitelns
anslag böjas till, i jemnadt tal, 165,970 kronor. I fråga härom förefinnes
fullständig utredning i expeditionschefen von der Lanckens betänkande
(sid. 32—33), och har jag, i likhet med de utsedde granskningsmännen,
ej något att erinra mot berörda utredning.

Emellertid torde i detta sammanhang tillåtas mig påpeka ett förbiseende,
som förelupit vid upprättande af 1892 års stat för intendenturcorpsen
och hvilket nu torde böra rättas.

Grunden till den organisation af intendenturcorpsen och till de
bestämmelser om aflöning m. in. åt samma corps, som Eders Kongl.
Maj:t till antagande föreläde 1892 års urtima Riksdag, förefinnes, enligt
hvad handlingarna gifva vid handen, i ett af särskilde komiterade den 10
maj samma år afgifvet underdånigt förslag till organisation af svenska
härens intendenturväsende. Detta förslag upptog kontant inqvarteringsoch
servisersättning åt samtliga af officers rang vid corpsen anstälda
embete- och tjenstemän, hvilka icke uttryckligen angåfvos skola — i
likhet med de af underofficers och manskaps rangklass — åtnjuta förmånen
af fri bostad i kronans hus. I sitt den 23 augusti 1892 afgifna
underdåniga förslag till förbättrad härordning yttrade t. f. chefen
för generalstaben, att i sak intet vore att erinra häremot, men han
ansåg, att »så länge regementschefer, regementsqvartermästare o. s. v.
vid de icke garnisonerade truppförbanden icke kommit i åtnjutande af
inqvarteringsersättning, torde rättvisligen ej heller de vid dessa truppförband
anstälda intendenterna böra åtnjuta dylik». Vid sådant förhållande
synes det kunna antagas, att t. f. chefens för generalstaben

Fjerde hufvndtiteln.

mening varit, att alla intendenturtjenstemän, som icke åtnjöto inqvartering
i kronans hus eller voro såsom intendenter anställa vid icke garnisonerade
truppförband, borde åtnjuta inqvarteringsersättning. Så blef
emellertid ej förhållandet enligt de kostnadsberäkningar, som funnos
förslaget vidfogade, i ty att enligt dessa från inqvarterings- och servisersättning
uteslötos, utom intendenterna vid den icke garnisonerade
armén, jemväl intendenten vid Svea ingeniörbataljon, intendenten å sjukvårdsbyrån
i arméförvaltningen samt den ene af de två såsom adjutanter
hos generalintendenten tjenstgörande intendenterna.

I proposition till urtima Riksdagen gillade Eders Kongl. Maj: t den
af t. f. chefen för generalstaben i fråga om inqvarteringsersättning åt
intendenturcorpsen uttalade mening, och i det vid propositionen fogade
förslag till stat för intendenturcorpsen upptogos t. f. chefens för generalstaben
beräkningar utan förändring, till följd hvaraf jemväl enligt
detta förslag nyss omförmälta 3 intendenturtjenstemän uteslötos från
inqvarteringsersättning. Riksdagen vidtog, som bekant, vissa ändringar
i den för corpsen föreslagna organisationen i så måtto, att Riksdagen
nedflyttade den föreslagne öfverfältintendenten till fältintendent, 3 fältintendenter
till intendenter af l:a klassen och så vidare, men i öfrigt
godkände Riksdagen de af Eders Kongl. Maj:t föreslagna grunderna
för corpsens aflöning, och blefvo alltså enligt Riksdagens beslut förenämnda
3 intendenturtjenstemän äfvensom i följd af de vidtagna förändringarna
ytterligare en sådan tjensteman uteslutna från förmånen af
inqvarterings- och servisersättning.

Något rimligt skäl att från förmånen af inqvarteringsersättning utesluta
ofvannämnde intendenturtjenstemän synes emellertid ej förefinnas. I
sådant afseende kan erinras att, hvad angår intendenten å sjukvårdsbyrån
inom arméförvaltningen, den med honom i alla afseenden likstälde
intendenten å militärbyrån inom arméförvaltningens intendentsdepartement
åtnjuter sådan ersättning; att någon anledning ej synes
förefinnas, hvarför den ene, men ej den andre af adjutanterna bos generalintendenten
skall åtnjuta sådan förmån, helst de i fråga om åtnjutande
deraf böra vara likstälde med all annan vid intendenturcorpsens
hufvudstation tjenstgörande personal; samt att intendenten vid
Svea ingeniörbataljon, som före urtima riksdagen 1892 åtnjutit inqvarterings-
och servisersättning, utan synbar anledning nu är den ende
vid den garnisonerade armén anstälde intendent, som saknar denna
aflöningsförmån.

Äfven do 6 vid arméfördelningsstaberna tjenstgörande fältintendenterna
äro i saknad af inqvarterings- och servisersättning. Härvid
Bih. till Rikad. Prot. löVO. 1 Rami. 1 Afd. 1 lläft. 3

[14.]

Anslaget

oförändradt.

.[15.]

ökning af
anslaget.

18 Fjerde hufvudtiteln.

kan dock anmärkas, att då de med dem inom arméfördelningsstabernä
närmast likstälda stabscheferna åtnjuta sådan ersättning, äfven bemälde
fältintendenter borde beredas enahanda förmån.

Då det synes mig vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att inqvarterings- och servisersättning utgår till hvarje fast
anstäld intendenturtjenstemän, som icke antingen åtnjuter fri bostad i
kronans hus eller såsom intendent är placerad vid ett icke garnisoneradt
truppförband, har jag låtit verkställa utredning om den
ökade kostnad, som för statsverket skulle uppkomma, derest dylik
ersättning bereddes alla enligt nyssnämnda grund dertill berättigade
intendenturtjenstemän. Denna utredning, hvilken torde få propositionen
biläggas (se bilaga Litt. 0. ö.), visar, att den ökade årliga kostnaden
skulle uppgå till, i jemnadt tal, 4,930 kronor, med hvilket
belopp anslaget till inqvarteringskostnader följaktligen borde ökas.
Inqvarteringsersättning till intendenturtjenstemän utgår nemligen, enligt
beslut vid 1893 års Riksdag, numera från nämnda anslag. Emellertid
upptager gällande stat för intendenturcorpsen allenast vissa intendenturtjenstemän
såsom berättigade till ifrågavarande ersättning, och derest
andra än de der särskildt nämnde skola komma i åtnjutande af dylik
ersättning, torde vara nödigt att berörda stat undergår förändring; och
har jag för sådant ändamål låtit upprätta förslag till ny stat för intendenturcorpsen
(se Bil. Litt. ö), dervid uteslutits hvad nu gällande stat
innehåller om inqvarteringsersättning samt i stället tillagts en anmärkning
i det syfte, jag här ofvan omförmält; och hafva i förslaget jemväl
iakttagits de beslutade nya benämningarna å vissa intendenturtjenstemän.

På grund af hvad jag nu anfört, anser jag, att anslaget till inqvarteringskostnader
bör i riksstaten för år 1897, fortfarande med naturen
af förslagsanslag, uppföras med ett belopp af 170,900 kronor, samt
hemställer, att ofvannämnda förslag till ny stat för intendenturcorpsen
Riksdagen förelägges.

Inkvarteringens ordnande i Stockholm.

Beträffande detta anslag, nu 21,450 kronor, ifrågasätter jag ej
någon ändring, utan lärer anslaget, fortfarande såsom reservationsanslag,
böra till oförändradt belopp i riksstaten för år 1897 uppföras.

Ålderstillägg.

Då slutlig reglering af anslagen under hufvudtiteln nu skall ega
rum, bör detta anslag, nu 7,000 kronor, ökas med 2,500 kronor, ut -

Fjerde hufvudtiteln.

görande det belopp, som vid 1886 års riksdag af tillgångarna för den
nya organisationen af veterinärstaten beräknades för ålderstillägg åt regementsveterinärer.

Anslaget, hvarifrån skola bestridas samtliga kostnader för under
fjerde hufvudtiteln utgående ålderstillägg, bör alltså, fortfarande såsom
förslagsanslag, i riksstaten för år 1897 upptagas till 9,500 kronor.

Reservbefälet.

Kostnaden för reservbefälsinstitutionen, fullständigt genomförd, be- [16.]
räknades vid 1892 års urtima riksdag till 53,516 kronor. Anslaget ökning af
till »reservbefälet» bör följaktligen i riksstaten för år 1897 uppföras anslaget''
med nämnda belopp; och lärer anslaget, såsom hittills, böra upptagas
såsom »förslagsanslag högst».

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

Jag har redan under [5.] här ofvan haft anledning yttra att, enligt [17.]
min mening'', i riksstaten för år 1897 bör under benämning »ersättning An/lag ninder
åt vissa löntagare i följd af armens omorganisation» upploras ett an- nämning.
slag, afsedt att bestrida vissa i vederbörande stater nu upptagna
aflöningsförmåner, som skola utgå allenast så länge nuvarande innehafvare
af vissa befattningar i dessa befattningar qvarstå. Uti expeditionschefen
von der Lanckens betänkande finnes under tablå 7,
folio H, bil. 2, fullständig redogörelse lemnad för de utgifter, som skulle
från anslaget bestridas. Han har beräknat anslaget till 74,463 kronor
73 öre; men då, såsom jag förut yttrat, kavalleriinspektörslönen lärer
kunna under år 1896 indragas samt jemväl i öfrigt vissa af de i nämnda
belopp ingående aflöningsförmånerna till följd af tjensteinnehafvarnes
afgång eller dödsfall numera upphört att utgå eller med visshet kunna
beräknas före år 1897 upphöra att utgå, kan detta belopp otvifvelaktigt
nedsättas. Gtranskningsmännen hafva föreslagit, att anslaget skulle
blifva ett »förslagsanslag högst» och dess belopp bestämmas till 57,173
kronor 37 öre. Enligt min mening kan detta belopp utan fara nedsättas,
och anser jag att, för utjemnande af slutsumman af de ordinarie anslagen,
anslaget lämpligen bör i riksstaten för år 1897 upptagas till
56,822 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

Rese- och traktamentspenningar.

[18.]
Ökning af
anslaget.

I nu gällande riksstat är anslaget till »rese- och traktameutspenningar»
upptaget till 137,000 kronor. På sätt expeditionschefen von
der Lancken i sitt betänkande anmärkt, torde emellertid vissa, i riksstaten
för närvarande under andra statsanslag till bestridande af fullkomligt
likartade kostnader uppförda belopp lämpligen böra utbrytas
från dessa anslag och förenas med det nu ifrågavarande. Dessa belopp
äro: dels 3,151 kronor 5 öre, som för närvarande finnas under statsanslaget
till »fältartilleriet å fastlandet», beräknade för reseersättningar
m. m., dels 12,725 kronor, upptagna under arméförvaltningens artilleridepartements
andel i statsanslaget för »försvarsverket till lands i allmänhet
eller arméförvaltningens departement», och dels 10,000 kronor,
upptagna under arméförvaltningens fortifikationsdepartements andel i
samma statsanslag, båda beloppen beräknade för rese- och traktamentskostnader;
hvarförutom slutligen böra, enligt den af 1886 års Riksdag
godkända nya organisationen af veterinärstaten, hit föras 1,500 kronor,
som då beräknats till rese- och traktamentskostnader. Dessa belopp
utgöra tillhopa 27,376 kronor 5 öre, och anslaget till »rese- och traktamentspenningar»
torde derför böra i riksstaten för år 1897, fortfarande
förslagsanslag, uppföras till belopp af, i jemnadt tal, 164,376

såsom

kronor. Bifalles detta, lärer emellertid gällande stat för fältartilleriet
å fastlandet böra i motsvarande del ändras; och har jag låtit iakttaga
detta vid upprättandet af det förslag till ny stat för artilleriet, som,
enligt hvad jag ofvan under [9.] yttrat, torde böra Riksdagen föreläggas.

Resestipendier till artilleri- och ingeniör officerare.

[19.]

Anslag under
denna benämning.

Expeditionschefen von der Lancken har i sitt betänkande ifrågasatt,
att i riksstaten skulle uppföras ett anslag under förestående benämning,
hvilket anslag skulle bildas åt dels de 3,000 kronor, som i gällande stat
för artilleriet finnas anvisade att utgå till resestipendier åt artilleriofficerare,
och dels de 3,000 kronor, som i gällande stat för fortifikationen
finnas under »särskilda anslag» anvisade till reseunderstöd åt officerare.

Fjerde hufvudtiteln.

Jag finner detta förslag befogadt och tillstyrker, att i riksstaten
för år 1897 under benämning »resestipendier till artilleri- och ingeniörsofficerare»
uppföres ett anslag till belopp af 6,000 kronor.

De ändringar i staterna för »artilleriet» och för »fortifikationen»,
som af bifall till detta förslag påkallas, äro iakttagna i de förslag till
nya stater, som jag under [9] här ofvan ifrågasatt skulle för Riksdagen
framläggas.

Resestipendium till militärläkare.

Detta anslag, nu 2,000 kronor, bör till oförändradt belopp i riksstaten
för nästa år upptagas.

Durchmarschkostnader.

Beträffande detta anslag, nu 8,000 kronor, ifrågasätter jag ej någon
ändring, utan torde anslaget, till oförändradt belopp böra, fortfarande
såsom reservationsanslag, i riksstaten för nästa år uppföras.

Remontering och hästlega m. m.

Remontering och skoning in. m. för garnisonerade arméns hästar.

I riksstaten för innevarande år är, under benämning »remontering
och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas
och trängens hästar», uppfördt ett reservationsanslag till
belopp af 143,792 kronor. Anslagets ändamål framgår med erforderlig
tydlighet af dess benämning. Expeditionschefen von der Lancken har
i sitt betänkande visat, att anslaget i enlighet med beräkningar vid
1892 års urtima riksdag skall höjas till 170,669 kronor 62 öre, eller,
i jemnadt tal, 170,670 kronor. Från anslaget skulle då bestridas samtliga
kostnader för remontering, skoning och sjukvård af hästar vid de
värfvade trupperna med undantag dock för Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente, beträffande livilka dessa
kostnader skulle, likasom andra kostnader, tills vidare bestridas från

[20.]

Anslaget

oförändradt.

[21.]

Anslaget

oförändradt.

[22.]
Anslag under
denna benämning.

Fjerde hufvudtiteln.

det särskilda anslag, som här nedan under [48] kommer att omförmälas.
Granskningsmännen hafva ej haft något att erinra vid hvad
sålunda föreslagits men ansett, att anslagets vidlyftiga benämning lämpligen
kunde förkortas.

I likhet med dem anser jag, att under benämning »remontering
och skoning m. m. för garnisonerade arméns hästar» bör i riksstaten
för år 1897 uppföras ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp
af 170,670 kronor.

Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis.

[23.] Under benämning »lega för hästar till artilleriets, fortifikations Ade!ingaUbe-er

truPPernas och trängens exercis» finnas i nu gällande riksstat anvisade
namning. 69,220 kronor. Från detta anslag hafva bestridts kostnader för lega
af hästar till stamtruppens exercis vid de nämnda truppförbanden.
Enligt gällande stater för trängen skall emellertid någon lega af hästar
för stamtruppens vid trängen exercis efter genomförd organisation ej
vidare ifrågakomma, och anslagets benämning lärer således böra ändras.
Då vidare i de faststälda staterna för artilleriet och fortifikationen blifva
för ifrågavarande ändamål anslagna 138,880 kronor och 15,510
kronor, måste anslaget höjas till 154,390 kronor.

Jag anser derför, att under benämning »lega för hästar till artilleriets
och ingeniörtruppernas exercis» bör i riksstaten för år 1897 uppföras
ett anslag till belopp af 154,390 kronor.

Skolor för officerare, underbefäl och militärläkare.

Krigshögskolor.

[24.] > Kostnaderna för krigshögskolan bestridas för närvarande från det

Anslag under i riksstaten under benämning »krigshögskolan» uppförda anslag å 25,640
itömning.'' kronor. Kostnaderna för artilleri- och ingeniörhögskolan, som ju jemväl
är en »krigshögskola», bestridas deremot från statsanslaget till »försvarsverket
till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement»,
nemligen aflöning till lärare och betjening med arméförvaltningens civila
departements andel af nämnda anslag samt öfriga kostnader från artilleridepartementets
andel af samma statsanslag. Expeditionschefen von

Fjerde hufvudtiteln.

der lianeken bär i sitt betänkande ifrågasatt att bilda ett särskildt statsanslag
för »artilleri- och ingeniörhögskolan» till belopp af 40,866 kronor
50 öre, med hvilket anslag skulle bestridas samtliga kostnader för skolan,
utgörande dels aflöning enligt stat 23,400 kronor, dels omkostnader
enligt stat 13,466 kronor 50 öre, dels 1,000 kronor till underhåll af
skolans lokaler, och dels 3,000 kronor till stipendier för subalternofficerare
af artillerivapnet, som genomgå kurser vid läroverket. Tillika
bar ban föreslagit, att såväl detta anslag, som anslaget till »krigshögskolan»,
hvilket för närvarande är ett bestämdt anslag, måtte, i likhet
med anslagen till vissa andra skolor, för framtiden uppföras såsom
reservationsanslag. De utsedde granskningsmännen hafva emot hvad
sålunda föreslagits ej haft annat att erinra, än att de ansett ifrågavarande
båda för krigshögskolor afsedda anslag kunna sammanslås till
ett anslag.

Då en sådan åtgärd medför eu önskvärd minskning af det ändock
betydliga antalet anslag under hufvudtiteln samt något ej torde vara
att invända mot att anslaget till »krigshögskolan» förvandlas till reservationsanslag,
tillstyrker jag, att under benämning »krigshögskolor» i
riksstaten för år 1897 uppföres ett anslag af reservationsanslags natur
till belopp af, i jemnadt tal, 66,507 kronor.

Ridskolan.

Det i nu gällande riksstat »för eu ridskola vid Strömsholm» upp- [25.]
förda anslag å 30,000 kronor, hvilket anslag är af bestämdt anslags Anslag under
natur, kan, enligt min mening, på sätt som vid föregående punkt denna.be''
anförts, förvandlas till reservationsanslag. Anslagets benämning lärer
jemväl utan olägenhet kunna förkortas, och anser jag derför, att under
benämning »ridskolan» bör i riksstaten för år 1897 uppföras ett reservationsanslag
till belopp af 30,000 kronor.

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet,

Artilleriskjutskolor och
Krigsskolan.

Beträffande de i nu gällande riksstat för ifrågavarande ändamål [26—28.]
anslagna belopp, respektive 31,000 kronor, 22,200 kronor och 76,729 ^ Anslagens

ändrade.

[29.]

Minskning af
detta anslag.

[30.]

Anslagets
belopp oförändradt.

24 Fjerde bnfvudtlteln.

kronor, ifrågasätter jag ej någon förändring, men anser att anslaget till
»krigsskolan» bör, i likhet med de båda andra anslagen, erhålla natur
af reservationsanslag.

Volontärskolor.

Anslaget till »volontärskolor» är i nu gällande riksstat upptaget till

285,000 kronor. På sätt expeditionschefen von der Lancken i sitt
betänkande erinrat, torde emellertid vid reglering af anslagen under
hufvudtiteln från detta anslag böra afföras dels 93,655 kronor, motsvarande
hvad som vid 1892 års urtima riksdag beräknats från anslaget
utgå till utbildande af stampersonal vid de forna s. k. beväringstrupperna
och till en volontärskola vid Torneå kompani af Norrbottens
fältjägarecorps, och hvilket belopp vid sådant förhållande måste tagas
i anspråk för infanteriet enligt dess nya organisation, och dels 33,000
kronor, som beräknats kunna å anslaget besparas till följd deraf, att
underofficersutbildningen vid de nya värfvade kavalleriregementena skall
af truppförbanden sjelfva öfvertagas och kommenderingarna till kavalleriskolan
i mån deraf minskas. Anslaget skulle sålunda minskas till 158,345
kronor.

Ehuru jag befarar, att detta belopp kommer att visa sig otillräckligt,
anser jag mig dock ej för närvarande böra hemställa om dess förhöjning,
utan tillstyrker, att anslaget till »volontärskolor» må, fortfarande
såsom förslagsanslag, i riksstaten för år 1897 uppföras till belopp
af 158,345 kronor.

Militärläkares undervisning.

I fråga om detta anslag, nu 8,500 kronor, anser jag mig för närvarande
ej kunna ifrågasätta annan ändring, än att anslaget för framtiden
i riksstaten uppföres såsom reservationanslag. Jag skall dock ej
underlåta att, sedan förnyad utredning hunnit verkställas, taga i öfvervägande,
huruvida icke nedsättning af anslagets belopp framdeles må
kunna ske genom anordnande, på sätt ifrågasatt blifvit, af undervisningskurserna
allenast hvart annat i stället för, såsom nu, hvarje år.

Fjerde hufvudtitcln.

Naturaunderhåll, sjukvård, öfningar och materiel.

Grarnisonssjukliuseii i Stockholm och å Karlsborg.

Detta anslag bör till oförändradt belopp, 77,287 kronor, och fortfarande
såsom reservationsanslag i riksstaten för år 1897 uppföras.

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar.

Riksstaten för innevarande år upptager under benämning »det icke
garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar» ett anslag af
reservationsanslags natur till belopp af 1,569,353 kronor.

Expeditionschefen von der Lancken har i sitt betänkande (sid.
17—18) på angifna skäl, hvartill jag tillåter mig i underdånighet hänvisa,
visat, att anslaget i fråga vid slutlig reglering af hufvudtiteln
bör minskas till 1,065,239 kronor 48 öre; och har han i sammanhang
härmed, för att tydligt utmärka att för framtiden skulle från
anslaget bekostas utgifterna allenast för det icke garnisonerade infanteriets
och de tre ännu indelta kavalleriregementenas vapenöfningar, hemstält,
att anslagets benämning måtte förändras till »det icke garnisonerade
infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar».

Mot hvad sålunda föreslagits hafva de utsedde granskningsmännen
ej haft annat att erinra, än att de ansett det föreslagna beloppet böra
ökas med 34,200 kronor 32 öre till 1,099,439 kronor 80 öre. Såsom
skäl härför hafva de anfört: att den af Eders Kongl. Maj:t till 1892
års urtima riksdag aflåtna proposition om den förbättrade härordningen
förutsatte, att volontärerna vid de norrländska infanteriregementena
skulle erhålla sin första utbildning vid dessa regementens skolor
och icke vid volontärskolor, utan att likväl härför behöfliga kostnader
upptagits; att granskningsmännen derför låtit utföra beräkningar, utvisande
att för utbildning af volontärer vid de norrländska infanteriregementena
skulle erfordras tillhopa 51,300 kronor 48 öre utöfver
hvad som härför vid urtima riksdagen 1892 beräknats, deraf 34,200
kronor 32 öre under nu ifrågavarande anslag och 17,100 kronor 16
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 4

[31.]

Anslaget

oförändradt.

[32.]

Anslag under
denna benämning.

[33.]

Anslag under
denna benämning.

[34.]

Anslag under
denna benämning.

26 Fjerde hufvudtiteln.

öre under anslaget, för »beklädnad och utredning m. m.», allt på sätt
en med n:o 4 betecknad, vid deras yttrande fogad bilaga närmare utvisade;
att, då första utbildningen af volontärer vid de norrländska infanteriregementena
således skulle ske vid regementena och ej vid de
mera kostbara volontärskolorna, det syntes vara med reda och sparsamhet
förenligt, om nämnda förhöjning vidtoges; samt att granskningsmännen
derför, ehuru Riksdagen ännu ej anvisat det behöfliga beloppet,
likväl i sina beräkningar intagit detsamma, enär det erfordrades
för att utföra hvad Eders Kongl. Maj:t i sådant hänseende förutsatte
vid urtima riksdagen, hvilken ej heller häremot uttalade någon anmärkning.

Jag är i detta hänseende af samma åsigt som granskningsmännen
och anser derför, att i riksstaten för år 1897 bör under benämning
»det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar»
uppföras ett anslag af reservationsanslags natur till belopp
af, i jemnadt tal, 1,099,440 kronor.

De värnpligtigcs vapenöfningar.

I riksstaten för innevarande år finnes under benämning »beväringsmanskapets
vapenöfningar» uppfördt ett förslagsanslag till belopp af
3,211,250 kronor.

Enligt den utredning, expeditionschefen von der Lancken i sitt
betänkande (sid. 28) framlagt och mot hvilken jag ej har något att
erinra, skall anslaget vid slutlig reglering minskas till 3,094,957 kronor
84 öre. Då anslagets benämning torde höra utbytas mot eu efter nuvarande
förhållanden lämpligare, tillstyrker jag, att i riksstaten för år
1897 under benämning »de värnpligtiges vapenöfningar» uppföres ett
anslag af förslagsanslags natur till belopp af, i jemnadt tal, 3,094,960
kronor.

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets
öfningar och materiel.

De utsedde granskningsmännen hafva föreslagit att under förestående
benämning till ett anslag, af reservationsanslags natur, sammanföra
å spridda ställen i riksstaten för närvarande anvisade anslag och
delar af anslag. Från det nya anslaget skulle bestridas kostnaderna

Fjerde hofråd titeln. 27

för vapen, ammunition, skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel
äfvensom underhåll af artilleriets förråds-, verkstads-, fabriksoch
smedjebyggnader, dock med undantag af kostnaderna för vapen,
ammunition och skjutöfningar vid de under omorganisation varande
kavalleriregementena äfvensom vissa andra i bil. 14 till granskningsmännens
yttrande närmare angifna kostnader.

I det sålunda ifrågasatta nya reservationsanslaget skulle ingå, bland
annat, det anslag till belopp af 50,000 kronor, som i nu gällande riksstat
finnes anvisadt under benämning »för uppköp af salpeter och råmaterialier
till röksvagt krut». I fråga härom erinra granskningsmännen,
att detta anslag visserligen är af förslagsanslags natur, under det
att de anslag i öfrigt, med hvilka det skulle förenas, äro af reservationsanslags
natur; men de anse detta förhållande ej böra utgöra hinder
för sammanslagningen, då nämnda förslagsanslag sedan flera år tillbaka
med det i riksstaten upptagna beloppet bidrager till just sådana utgifter,
som skulle komma att för framtiden från det nya anslaget bestridas.

Då jag ej kan inse, att någon olägenhet skulle kunna uppstå,
derest det ifrågavarande förslagsanslaget uppginge i det ifrågasatta nya
reservationsanslaget, samt jag ej har något att erinra vid den utredning
i afseende å det nya anslagets belopp, som i betänkandet och
granskningsmännens yttrande föreligger, tillstyrker jag, att i riksstaten
för år 1897 må under benämning »arméns vapen, ammunition och skjutöfningar
samt artilleriets öfningar och materiel» uppföras ett anslag,
af reservationsanslags natur, till belopp af, i jemnadt tal, 1,299,855
kronor.

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens

öfningar ocli materiel.

Under denna benämning bör enligt granskningsmännens förslag i [25.]
rikstaten uppföras ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp Anslag
af 440,282 kronor, från hvilket anslag skulle bestridas kostnaderna för “benämning*
byggnadsunderhåll och mindre nybyggnad, kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel, dock med vissa i bil. 14
vid deras yttrande närmare angifna undantag. I fråga om de anslag
och delar af anslag, som skulle bilda det nya anslaget, föreligger fullständig
utredning i expeditionschefen von der Lanckens betänkande,
jemfördt med granskningsmännens yttrande. Enligt denna utredning,

[36.]

Anslag
under denna
benämning.

28 Fjerde hufvud ti teln.

hvaremot jag ej har något att erinra, skulle de för underhåll af landtförsvarets
byggnader för närvarande anslagna belopp från och med år
1897 höjas med 35,000 kronor, motsvarande det belopp, som vid urtima
riksdagen år 1892 beräknades åtgå för underhåll af de i följd af
den förbättrade härordningen erforderliga nya kasernetablissementen.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november
har arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, på anförda
skäl, hemstält om förhöjning af de till nybyggnader och underhåll af
fästningarne och landtförsvaret i allmänhet tillhörande hus och byggnader
nu anvisade medel med 40,000 kronor, hvilken förhöjning, enligt
departementets mening, skulle vara oundgängligen nödig från och med
år 1897.

Det synes mig dock som, derest Riksdagen beviljar det nu ifrågasatta
anslaget, och således för underhåll af landtförsvarets byggnader under
år 1897 komma att finnas tillgängliga 35,000 kronor mera än för närvarande,
de sålunda anvisade medlen skola under nämnda år blifva för
ändamålet tillräckliga. På grund häraf och då jag i öfrigt ej har något
att erinra vid det ifrågasatta nya anslaget, tillstyrker jag, att i riksstaten
för år 1897 må under benämning »arméns byggnader och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel» uppföras
ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp af 440,282
kronor.

Trängens öfningar.

I granskningsmännens yttrande föreslås att under förestående benämning
i riksstaten till ett anslag sammanföra de i staterna förträngbataljonerna
till »praktiska öfningar» nu anvisade belopp, tillhopa 5,000
kronor. Anslaget, från hvilket skulle bestridas kostnaderna för materiel
vid stamtruppens af trängen öfningar, med undantag dock af kostnader
för intendentur- och sjukvårdsträng, skulle erhålla reservationsanslags
natur.

Detta förslag synes mig lämpligt och tillstyrker jag derför, att
under benämning »trängens öfningar» i riksstaten för år 1897 uppföres
ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp af 5,000 kronor.
De ändringar i staterna för trängen, som af bifall härtill påkallas,
äro iakttagna i de förslag till nya stater för trängen, som, enligt hvad
jag förut anfört, torde böra Riksdagen föreläggas.

Fjerde hufvudtiteln.

Mathållning vid garnisonerade armén.

Det uti riksstaten för innevarande år till »mathållning för manskapet
vid garnisonsregementena» uppförda förslagsanslag å 1,279,200
kronor bör enligt den utredning, som expeditionschefen von der Lanckens
betänkande härom innehåller och mot hvilken utredning intet synes
vara att erinra, ökas till 1,415,621 kronor 76 öre. Anslagets benämning
torde emellertid, på sätt granskningsmännen hemstält, böra förändras,
och jag tillstyrker derför att i riksstaten för år 1897 må under
benämning »mathållning vid garnisonerade armén» uppföras ett anslag,
af förslagsanslags natur, till belopp af, i jemnadt tal, 1,415,620
kronor.

Fouragering vid garnisonerade armén.

I gällande riksstat finnes under benämning »fouragering af artilleriets,
värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar»
uppfördt ett förslagsanslag å 613,500 kronor. Expeditionschefen von
der Lancken har i sitt betänkande visat, att detta förslagsanslag till
följd af omorganisationen måste utgå med 710,501 kronor 61 öre, och
granskningsmännen, som godkänt detta belopp, hafva föreslagit ändrad
benämning å anslaget.

Jag har häremot ej något att erinra och tillstyrker derför, att i
riksstaten för år 1897 må under benämning »fouragering vid garnisonerade
armén» uppföras ett anslag, af förslagsanslags natur, till belopp
af, i jemnadt tal, 710,500 kronor.

Armén s mun deri n gsutr ustn ing.

Under denna benämning tillstyrker jag, i likhet med de utsedde
granskningsmännen, att i riksstaten för år 1897 uppföres ett anslag,
af reservationsanslags natur, från hvilket anslag skall bestridas alla
kostnader för samtliga truppers vid armén, deribland jemväl de värnpligtiges,
personliga munderingsutrustning äfvensom sadelmundering
och hästutredning vid kavalleriet, dock med undantag för de under omorganisation
varande kavalleriregementena. Ehuru anslaget till namnet
är nytt, utgör det likväl, såsom expeditionschefen von der Lanckens
betänkande närmare utvisar, allenast en sammanföring under ett anslag
af flera på spridda ställen i budgeten nu anvisade medel.

[37.]

Anslag
under denna
benämning.

[38.]

Anslag
under denna
benämning.

[39.]

Anslag
under denna
benämning.

[40.]

Anslag
under denna
benämning.

[41.]

Anslag
under denna
benämning.

30 Fjerde liufvudtlteln.

I afseende å det belopp, hvarmed anslaget skulle utgå, hafva
granskningsmännen funnit detta böra bestämmas till 1,939,190 kronor
78 öre eller, i rundt tal, 1,939,191 kronor; och har jag häremot ej något
att erinra.

Arméns intendentur- och sjukvårdsträng.

Expeditionschefen von der Lancken har föreslagit och granskningsmännen
tillstyrkt att i riksstaten under förestående benämning till ett
anslag sammanföra under två särskilda statsanslag, för anskaffande och
underhåll af intendentur- och sjukvårdsträng, för närvarande anvisade
medel. Anslaget skulle blifva ett reservationsanslag och dess belopp
83,854 kronor 84 öre eller, i rundt tal, 83,855 kronor.

Jag finner detta förslag lämpligt och tillstyrker alltså att i riksstaten
för år 1897 må under benämning »arméns intendentur- och sjukvårdsträng»
uppföras ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp
af 83,855 kronor.

Arméns kasernutredning samt ved, ljus ocli vatten för den
garnisonerade armén.

Under denna benämning skulle, enligt granskningsmännens mening,
i riksstaten uppföras ett reservationsanslag till belopp af 244,117 kronor,
från hvilket anslag skulle bestridas utgifter för eldning, belysning
och vatten, äfvensom kostnader för kaserninventarier, sängkläder och
handdukar, dock med undantag i vissa hänseenden för de under omorganisation
varande kavalleriregementena i Skåne och Norrland. Anslaget
skulle bildas genom sammanförande till ett anslag af å skilda
ställen i budgeten förekommande belopp, hvarom fullständig utredning
förefinnes i expeditionschefen von der Lanckens betänkande, jemfördt
med granskningsmännens yttrande. Enligt denna utredning skulle i
det nya anslaget ingå, bland annat, hela det nuvarande statsanslaget
till »ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter», 127,500 kronor,
äfvensom det belopp, 39,500 kronor, som återstår att anvisa af de 50,000
kronor, hvarmed berörda anslag, enligt beräkning vid urtima riksdagen
1892, borde höjas för att kunna bestrida kostnaderna för eldning och
belysning vid de i följd af den förbättrade härordningen nytillkomna
kasernetablissementen.

Fjerde liufvudtiteln.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet har i sin ofvan omförmälta
underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november angående
departementets medelsbehof för år 1897, på anförda skäl, hemstält om
förhöjning af anslaget till »ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter»
från nuvarande belopp, 127,500 kronor, till 175,000 kronor, eller
således med 47,500 kronor, deraf beräknats åtgå 40,500 kronor för de
af den förbättrade härordningen föranledda nya kasernetablissementen
och 7,000 kronor för lifgardets till häst nya, af berörda härordning ej
föranledda etablissement. Tillika har departementet förnyat sin förut
vid flera tillfällen gjorda hemställan att anslaget i fråga borde förändras
till förslagsanslag.

Jag finner ej anledning att i underdånighet tillstyrka bifall till hvad
departementet i berörda hänseenden hemstält. Af enahanda skäl som
jag för ett år sedan i underdånighet inför Eders Kong]. Magt anförde,
anser jag mig icke böra för närvarande förorda framställningen i hvad
den after anslagets förändring till förslagsanslag. Och enär, hvad angår
anslagets belopp, de flesta af de för den förbättrade härordningens
genomförande afsedda nya etablissementen icke komma att tagas i bruk
förr än på hösten 1897 och två af dem då ej ens blifva färdiga, anser
jag att, derest den af granskningsmännen förordade ökningen af de till
förevarande ändamål afsedda medel vinner bifall, de anslagna beloppen
skola för nämnda år visa sig tillräckliga, ehuru sannolikt är, att en
ytterligare förhöjning af anslaget framdeles icke kan undvikas.

Jag tillstyrker emellertid att i riksstaten för år 1897 under benämning
»arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den
garnisonerade armén» uppföres ett anslag, af reservationsanslags natur,
till belopp af 244,117 kronor.

Diverse intendenturbehof.

Granskningsmännen hafva föreslagit att under denna benämning i [42.]
riksstaten uppföra ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp Anslag
af 32,923 kronor 5 öre, från hvilket anslag skulle bestridas kostnader ”benämning11
för troféer, kommunionssaker, modeller, medicinal- och instrumentalattiralj,
musikinstrument vid garnisonerade armén och transport af materialier,
äfvensom för intendentur- och sjukvårdsförråden i Stockholm

Fjerde hufvudtiteln.

och å Karlsborg. Anslaget skulle bildas af belopp, som för närvarande
äro anvisade under statsanslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet
eller arméförvaltningens departement», hvilket statsanslag skulle ur
riksstaten helt och hållet försvinna.

Jag anser hvad granskningsmännen sålunda föreslagit vara lämpligt
och tillstyrker att i riksstaten för år 1897 under benämning »diverse
intendenturbehof» uppföres att anslag, af reservationsanslags natur,
till belopp af, i jemnadt tal, 32,923 kronor.

Skattelindringar och ersättningar till rust- och rotehållare.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

[43.] Under denna benämning är i riksstaten för innevarande år upp deua^ansfag^

fördt ett anslag, af förslagsanslags natur, till belopp af 2,659,000
kronor.

Granskningsmännen hafva, på grund af den utredning, som i detta
afseende förekommer i expeditionschefen von der Lanckens betänkande,
föreslagit, att berörda anslag skulle i riksstaten för år 1897 minskas
till 1,785,188 kronor. I fråga härom hänvisar jag i underdånighet till
den utförliga utredning, som förekommer i expeditionschefen von der
Lanckens betänkande (sid. 14—16 och 54—59), äfvensom i grankningsmännens
yttrande (sid. 8—9).

Jag har emot hvad sålunda föreslagits intet att invända. Emellertid
tillåter jag mig i underdånighet erinra derom, att Eders Kongl.
Maj:t förut i dag, på föredragning af chefen för finansdepartementet,
beslutat föreslå Riksdagen, att inkomstiteln »tillfälliga rotevakansafgifter»
skall i riksstaten för år 1897 höjas med 210,000 kronor, motsvarande
det belopp, som under nämnda år beräknas inflyta i vakansafgifter
för dels 1,289 vid vissa infanteritruppförband i följd af 1892 års
urtima riksdags beslut vakanssatta rusthåll och rotar, och dels 1,050
rusthåll och rotar, som beräknas under år 1897 vara vakanssatta vid
de under omorganisation varande Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente. I följd af detta beslut lärer, på
sätt expeditionschefen von der Lancken i sitt betänkande jemväl erinrat,
vara nödvändigt, att anslaget till »lindring i rustnings- och roteringsbesvären»
med motsvarande belopp förhöjes; och anser jag derför,

Fjerde lmfriidtiteln. 33

att berörda anslag bör, fortfarande såsom förslagsanslag, i riksstaten
för år 1897 upptagas till belopp af, i jemnadt tal, 1,995,200 kronor.

I sammanhang härmed torde det emellertid tillåtas mig påminna derom,
att 1893 års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derutinnan
aflåtna nådiga proposition, bemyndigat Eders Kongl. Maj:t att, tillsvidare
och intill dess annorlunda kunde varda bestämdt, låta, i den mån den
vid 1892 års urtima riksdag beslutade vakanssättning komme till stånd,
af anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären årligen tillhandahålla
arméförvaltningen ett mot vakansafgifterna för de vakanssatta
rote- och rusthållsnumren svarande belopp, att af arméförvaltningen
användas till bestridande af kostnaderna för den förbättrade
härordningens genomförande. Derest emellertid Eders Kongl. Maj:t godkänner
det förslag till beräkning af de ordinarie anslagen under hufvudtiteln,
som jag i dag ämnar framlägga, och detta förslag jemväl
vinner Riksdagens bifall, komma fulla tillgångar för den förbättrade
härordningens genomförande att under år 1897 finnas medelst nämnda
anslag anvisade, och vid sådant förhållande lärer vara uppenbart, att
omförmälta inflytande vakansafgifter ej vidare få användas till bestridande
af kostnader för landtförsvaret. Eders Kongl. Maj:t täcktes derför
nådigst finna, att ofvanberörda, Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen
lemnade bemyndigande skall, under nyss nämnda förutsättning, med
1896 års utgång upphöra att gälla. Någon framställning härom till
Riksdagen torde emellertid ej vara erforderlig.

Rustnings- och roteringsersättning.

Under benämning »kavalleri- och infanteriregementena» äro i årets [44.]
riksstat anslagna dels under »anvisning i kontant» 7,100 kronor och Al]]1naij''alir^_er
dels under »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag, ersätt- nämning.
ningar» 693,400 kronor, eller tillsammans 700,500 kronor.

Såsom jag förut under [9.] anmärkt, utgöra förenäfnnda, under »anvisning
i kontant» anslagna 7,100 kronor, till musikens underhåll vid
f. d. Nerikes regemente samt de båda Skånska infanteriregementena
anvisade medel; och har jag här ofvan tillstyrkt, att berörda belopp
skulle förenas med det ifrågasatta nya anslaget till »aflöning och rekrytering
m. m.» äfvensom upptagas i vederbörande regementens stater.

I fråga om naturen och beskaffenheten af .samt ändamålet med de
under »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag, ersättningar»
anvisade 693,400 kronor förefinnes fullständig utredning i en
med n:r 12 betecknad bilaga till granskningsmännens yttrande, till hvilBih.
till Rikad. Prot. 18U6. 1 Barn/. 1 Afd. 1 Iiäft. 5

[45.]

Anslaget

oförändradt.

[46.]

Anslag under
denna benämning.

[47.]

Anslag under
denna benämning.

34 Fjerde liufviidtiteln.

ken bilaga jag tillåter mig i underdånighet hänvisa. I likhet med granskningsmännen
anser jag, att benämningen »rustnings- och roteringsersättning»
skulle bättre, än den nu använda benämningen beteckna
anslagets uppgift, och jag tillstyrker derför, att i riksstaten för år 1897
under benämning »rustnings- och roteringsersättning» anvisas 693,400
kronor att utgå under »indelning och dermed jemförlig anvisning, på
förslag, ersättningar».

Roteringsunderstöd.

Beträffande detta anslag, nu 12,500 kronor, ifrågasätter jag ej någon
förändring, utan torde anslaget böra, fortfarande såsom förslagsanslag,
till oförändradt belopp i riksstaten för år 1897 uppföras.

Störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet.

I riksstaten för innevarande år äro under benämning »ersättningför
störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet» anvisade

6,000 kronor. Från anslaget, som är af förslagsanslags natur, utgår
ersättning till rust- och rotehållare vid indelta kavalleriet för under tjenstgöring
störtade eller skadade nummerhästar.

Då från detta anslag skola afföras 1,100 kronor, som vid 1892 års
urtima riksdag beräknats skola från anslaget tagas i anspråk för omorganisationen
af Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands
dragonregemente från indelta till värfvade truppförband, lärer anslaget
böra minskas till 4,900 kronor; och då orden »ersättning för» synas obehöfliga,
torde dessa ord vid anslagets framtida benämning kunna uteslutas.

Jag tillstyrker derför, att i riksstaten för år 1897 under benämning
»störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet»
uppföres ett anslag, af förslagsanslags -natur, till belopp af 4,900
kronor.

Diverse anslag.

Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets

nummerhästar.

Under benämning »för hämmande af smittosamma sjukdomar bland
indelta kavalleriets nummerhästar å mötesplatserna m. m.» äro i riks -

Fjerde hufvudtiteln. 35

staten för innevarande år såsom förslagsanslag anvisade 5,000 kronor,
att användas för det ändamål anslagets benämning utvisar.

Af samma skäl, som jag anfört under föregående punkt, skall anslagets
belopp minskas och lärer dess benämning kunna förkortas; och
jag tillstyrker derför att i riksstaten för år 1897, under benämning »hämmande
af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar»,
uppföres ett anslag, af förslagsanslags natur, till belopp af
1,700 kronor.

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland

och

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente
befinna sig, som bekant, under omorganisation från indelta till
värfvade truppförband. Denna omorganisation kommer att pågå under
ännu obestämbar tid, beroende af den längre eller kortare tidrymd, som
förflyter, till dess före omorganisationens början antaget indelt manskap
hunnit afgå från innehafvande beställningar och rust- och rotehållsnumren
i mån deraf kunna vakanssättas. I gynsammaste fall har man
beräknat, att vakanssättningen skulle kunna vara genomförd vid utgången
af år 1917. Under hela omorganisationstiden komma kostnaderna
för truppförbanden att bestridas dels af rust- och rotehållarne i den mån
vakanssättningen ej blifvit genomförd, och dels i öfrigt af statsmedel,
dock att vederbörande rust- och rotehållare, som effektivt fullgöra rustning
och rotering, ega att från anslaget till lindring i rustnings- och
roteringsbesvären åtnjuta ersättning för dessa besvärs uppskattade värde,
i den mån lindring i rustnings- och roteringsbesvären skall ega rum.
Då nu den effektiva rustningen och roteringen till följd af det indelta
manskapets afgång så småningom förminskas, är det uppenbart, att det
skulle vara förenad! med stora olägenheter, om kostnaderna för ifrågavarande
3 regementen skulle utgå från de anslag, hvarifrån motsvarande
kostnader för öfriga värfvade regementen bestridas. Ty i den mån
vakanssättningen genom indelt manskaps afgång ökas, ökas också statens
direkta utgifter för det nya värfvade manskapet; och då man betänker,
att kostnaden för värfvade truppförband skall utgå från 9 särskilda
anslag, inser man lätt, att vid hvarje riksdag i så fall ändring
skulle behöfva vidtagas i dessa 9 anslags belopp.

[48—49.]

Anslag under
dessa benämningar.

Fjerde Imf vildt! teln.

För att undvika denna uppenbara olägenhet har expeditionschefen
von der Lancken i sitt betänkande föreslagit att i riksstaten uppföra
ett anslag, benämndt »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och
Norrland», från hvilket anslag skulle bestridas alla utgifter, som för
ifrågavarande tre regementen under omorganisationstiden erfordrades.
Sedan omorganisationen bli hvit fullbordad, skulle anslaget ur riksstaten
utgå och dess belopp fördelas å de 9 anslag, hvarifrån kostnaderna för
öfriga värfvade truppförband bestridas.

Samtliga utgifter för ifrågavarande tre regementen har han beräknat
till 2,033,613 kronor 90 öre, på sätt framgår af Tablå 5 vid hans betänkande.
Då emellertid ett visst antal rust- och rotehållare, hvilket
antal han beräknat till 948, af honom antagits komma att under år
1897 fullgöra rustningen och roteringen effektivt, har han föreslagit,
att ett belopp, motsvarande vakansafgifterna för dessa 948 effektiva
nummer, beräknade efter 300 kronor för hvarje nummer, eller således

284,400 kronor skulle från nyssnämnda belopp afräknas och i stället
förenas med anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären.
I den mån vakanssättningen fortginge, skulle sedermera vid hvarje
riksdag ett belopp, motsvarande vakansafgifter enligt nyssnämnda beräkning
för de sedan föregående riksdag vakanssatta numren, öfverflyttas
från lindriugsanslaget till anslaget för »omorganisation af indelta
kavalleriet i Skåne och Norrland». Härigenom vunnes den fördel,
att endast 2 anslag, det nyssnämnda och lindriugsanslaget, behöfde
vid hvarje riksdag till beloppen förändras.

Med denna uppfattning har han ansett, att anslaget för »omorganisation
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» borde i riksstaten
för år 1897 uppföras med ett belopp af 1,749,213 kronor 90 öre, motsvarande
skilnaden mellan 2,033,613 kronor 90 öre och omförmälta

284,400 kronor, som han ansett böra tilläggas lindriugsanslaget. Omorganisationsanslaget
skulle sedermera successivt ökas och lindringsanslaget
i motsvarande mån minskas. Vidare har han föreslagit, att åt
omorganisationsanslaget måtte gifvas reservationsanslags natur, då uppenbart
vore, att kostnaderna för omorganisationen skulle komma att, oberoende
af statens åtgöranden, år från år betydligt vexla, allt efter som
afgången af indelt manskap vore större eller mindre och kostnaderna
för nyvärfvadt manskap i följd deraf blefve större eller mindre.

Emot hvad sålunda föreslagits hafva de utsedde granskningsmännen
ej haft annat att erinra, än att de'' af formela skäl ansett sig ej
kunna förorda, att beloppet 284,400 kronor tillädes lindringsanslaget.
I stället hafva de hemstält, att ett särskild!, anslag under benämning

Fjerde hufvudtiteln.

»fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland»
skulle i riksstaten uppföras. Detta anslag skulle beräknas till fulla värdet
af icke vakanBsatta rust- och rotehåll vid berörda 3 regementen;
och då till följd deraf dess belopp uppenbarligen ej kunde komma att
öfverskridas, men ej heller dess utgifter inom denna gräns på förhand
beräknas, skulle anslaget blifva ett »förslagsanslag högst». I den mån
vakanssättningen vid de 3 regementena fortginge, skulle från sistnämnda
anslag till »omorganisationsanslaget» öfverföras behöfliga medel för de
ökade utgifter, som uppkomme allt efter som naturaprestationerna genom
vakanssättningen upphörde; och vidare skulle från anslaget i fråga
till lindrings anslaget öfverföras de medel, som derifrån borde utgå
för de vid regementena ännu ej vakanssatta rust- och rotehållen. Anslaget
skulle således successivt minskas och, då vakanssättningen vore
genomförd, helt och hållet uppgå i de för regementena anvisade anslag.

I enlighet med denna åsigt hafva de tillstyrkt, att i riksstaten för
år 1897 måtte uppföras dels ett anslag, af reservationsanslags natur,
benämndt »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland»,
till belopp af 1,749,213 kronor 90 öre, och dels ett anslag, som skulle
blifva »förslagsanslag högst», benämndt »fortgående vakanssättning af
indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», till belopp af 284,400 kronor.

För min del (inner jag hvad sålunda föreslagits antagligt. Uppenbart
är nemligen, att någon åtgärd måste vidtagas för att undgå den
af expeditionschefen von der Lancken påpekade olägenheten att vid
hvarje riksdag, i den mån vakanssättningen fortgår, nödgas ändra beloppen
af 9 särskilda i riksstaten uppförda anslag, lindringsanslaget
oberäknadt. I sådant hänseende synes hvad granskningsmännen tillstyrkt
kunna godkännas, dock att jag, i afseende å de belopp, hvarmed
de båda nya anslagen skulle i riksstaten uppföras, är af olika
mening med granskningsmännen. Expeditionschefen von der Lancken
har beräknat det antal rust- och rotehåll, som skulle komma att under
år 1897 effektivt fullgöra rustningen och roteringen, till 948 och i följd
deraf till 284,400 kronor det belopp, hvarmed han ansett att kostnaderna
för ifrågavarande tre regementen under omorganisationen, tillhopa
2,033,613 kronor 90 öre, bordo i riksstaten för år 1897 minskas;
och hafva granskningsmännen, naturligt nog, i detta hänseende ej haft
annat att stödja sig på än hans beräkningar och till följd deraf härutinnan
kommit till samma resultat som han.

Enligt uppgifter, som jag från vederbörande arméfördelningschefer
infordrat, har emellertid vakanssättning vid regementena i fråga ej egt
rum i den utsträckning, som expeditionschefen von der Lancken på grund

Fjerde hufvudtiteln.

[50.]

Anslaget

oförändradt.

C51;]

Minskning af
anslaget.

af de företa två årens erfarenhet haft anledning förmoda, utan torde med
visshet kunna antagas, att omkring 1,150 nummer komma att vid berörda
3 regementen under år 1897 effektivt fullgöra rustning och rotering.
Då vakansafgifterna för 1,150 nummer, efter nu gällande uppskattning,
utgöra 345,000 kronor, torde alltså detta belopp och icke

284,400 kronor tagas till norm vid bestämmandet af ifrågavarande två
nya anslags belopp. Gör man detta, skulle »omorganisationsanslagets»
belopp blifva (2,033,613 kronor 90 öre — 345,000 kronor) 1,688,613
kronor 90 öre och anslaget till »fortgående vakanssättning» 345,000
kronor.

På grund häraf tillstyrker jag, att i riksstaten för år 1897 må
uppföras

dels ett anslag, af reservationsanslags natur, benämndt »omorganisation
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», till belopp af, i
jemnadt tal, 1,688,614 kronor, och

dels ett anslag, af natur »förslagsanslag högst», benämndt »fortgående
vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland»,
till belopp af 345,000 kronor.

Extra utgifter.

Anslaget till extra utgifter, nu 67,000 kronor, bör till oförändradt
belopp i riksstaten för år 1897 uppföras.

Disciplinkompaniet.

Anslaget till disciplinkompaniet är i årets riksstat uppfördt med
44,600 kronor, deraf såsom bestämdt anslag 12,600 kronor och såsom
förslagsanslag 32,000 kronor.

Från det bestämda anslaget bestridas kostnaderna för aflöning åt
vid kompaniet anstäldt befäl och underbefäl m. fl. personer, och med
förslagsanslaget bekostas underhåll för manskapet m. fl. dylika utgifter.

Sedan Riksdagen, i anledning af en inom riksdagen väckt motion,
i underdånig skrifvelse den 2 maj 1894 anhållit, bland annat, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida föreskriften i 27 § disciplinstadgan
för krigsmagten den 7 oktober 1881 om afsändande af bestraffadt
manskap, som tillhörde värfvad trupp, till värfvade arméns di -

Fjerde hnfvudtiteln.

sciplinkompani kunde upphäfvas, har Eders Kongl. Maj:t, efter vederbörandes
hörande, den 22 sistlidne november beslutat nådig kungörelse
angående ändrad lydelse af nämnda § i disciplinstadgan, gående derpå
ut, att manskap, som hörer till värfvad trupp, väl må, såsom tillförene,
under de i §:n angifna förutsättningar ur rullorna strykas, men ej vidare
får till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnas för
att till disciplinkompaniet afsändas. Sedan denna kungörelse numera
trädt i kraft, lära således ej vidare några nya disciplinsoldater komma
att kompaniet tilldelas, utan i den mån till kompaniet nu hörande manskap,
efter uttjent kapitulationstid, från detsamma afgår, kommer manskapsstyrkan
derstädes att så småningom förminskas.

Enligt officiel uppgift, som blifvit mig meddelad, utgjorde manskapsstyrkan
vid kompaniet i början af sistlidne december månad 40
man, af hvilka 2 skulle afgå under år 1895, 24 under år 1896, 12 under
år 1897 och 2 under år 1898. Äfven under antagande att några
få personer blifvit, efter det berörda uppgift lemnades, till kompaniet
öfverlemnade, kommer således manskapsstyrkan vid kompaniet säkerligen
vid 1896 års utgång ej att öfverstiga 20. Jag anser derför, att
det för manskapets underhåll m. fl. dylika utgifter afsedda förslagsanslaget
utan fara kan minskas med 15,000 kronor.

På grund häraf tillstyrker jag, att anslaget till »disciplinkompaniet»
i riksstaten för år 1897 uppföres till belopp af 29,600 kronor, deraf
såsom bestämdt anslag 12,600 kronor och såsom förslagsanslag 17,000
kronor.

Sammanlagda beloppet af de ordinarie anslag, jag nu föreslagit
till uppförande i riksstaten, uppgår till 26,030,000 kronor. Jag har
förut omnämnt, hurusom granskningsmännen beräknat de ordinarie
anslagen för år 1897 till 25,827,906 kronor 63 öre, eller således till
202,093 kronor 37 öre mindre än jag ansett nödvändigt.

Då emellertid i den slutsumma, jag föreslagit, ingå 210,000 kronor,
hvarmed anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären skulle
ökas i följd af Eders Kongl. Maj:ts förslag om motsvarande förhöjning
af inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter», inses lätt, att de
anslag i öfrigt, som jag föreslagit, med 7,906 kronor 63 öre understiga
de af granskningsmännen föreslagna, eller, om man frånser den af
mig föreslagna minskningen i anslaget till »disciplinkompaniet», med

40 Fjerde hnfrndtiteln.

allenast 7,093 kronor 37 öre öfverstiga hvad granskningsraännen ansett
nödvändigt.

Med åberopande af livad jag här ofvan i fråga om de särskilda
anslagen anfört, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. ■
Maj:t. täcktes i nåder föreslå Riksdagen

att, dels med godkännande af de för generalitetsstaten,
kommendantsstaten, Svea lifgarde, Göta lifgarde,
lifregemente! till fot, första och andra lifgrenadierregementena,
Vestgöte, Uplands, Skaraborgs,
Södermanlands, Kronobergs och Jönköpings regementen,
Dalregementet, Helsinge, Elfsborgs, VestgötaDals,
Bohusläns, Vestmanlands, Kalmar och Vermlands
regementen, norra och södra Skånska infanteriregementena,
Gotlands infanteriregemente, Hallands och
Blekinge bataljoner, lifgarde! till häst, lifregementets
dragoner och husarer, Smålands husarregemente, Skånska
husar- och dragonregementena, kronprinsens husarregemente,
Norrlands dragonregemente, artilleriet,
första Svea, första Göta, Vendes, Norrlands, andra
Svea och andra Göta artilleriregementen, Gotlands,
Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser, fortifika,
tionen, Svea, Vendes, Göta och Norrlands trängbatai joner

samt intendenturcorpsen upprättade nya stater
(bil. A—ö), och

dels med benvyndigande för Kongl. Maj:t att så
ändra gällande stater för arméförvaltningen och för
generalstaben, att deri uppföras, i staten för arméförvaltningen
till »skrifmaterialier och expenser, ved
in. m.» för embetsverket 12,555 kronor 60 öre samt
i staten för generalstaben till »expenser, renskrifning,
tryckningskostnader och ved m. m.» tillhopa 5,945
kronor,

besluta, att de ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln
skola uppföras på följande sätt och till nedan
nämnda belopp:

Fjerde hiifvudtiteln

Landtförsvarsdepartementet.
Ordinarie anslag:

Aflöning och expenser samt inqvarterings- och
resekostnad:

Departementschefen.................................................

Departementet.........................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departe

mentet, förslagsanslag.........................................

Arméförvaltningen.................................................

Generali tetsstaten....................................................

Generalstaben...........................................

Artilleristaben...........................................

Kommendantsstaten..................................

Aflöning och rekrytering m. m...................

Intendenturcorpsen....................................

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljons läkame,

förslagsanslag........................................

Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten ....

Inqvarteringskostnader, förslagsanslag........................

Inqvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag
...............................................................

Alderstillägg, förslagsanslag.......................................

Reservbefålet, förslagsanslag högst.............................

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorga

nisation, förslagsanslag högst................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagSansldg...........

^artilleri- och ingeniörofficerare......

Imilitärläkare................................

Durclimarschkostnader, reservationsanslag...................

Resestipendier till

Remontering och liUstlega in. m.:

Remontering och skoning in. m. för garnisonerado ar-j
méns hästar, reservationsanslag.....................

Bih. till Bifall. Prat. 1806. 1 Sami.

Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag. Ersättningar.	Summa,
Kronor.		Kronor.		Kronor.
17,000				17,000
50,250		—	—	50,250	-f-
6,038		_	—	6,038	—
147,265	—	—	—	147,265	—
124,660	—	—	—	124,660	—
251,000	—	-;	—	251,000	—
12,200	—	—t-	—	12,200	—
14,348	—	—	—	14,348	—
8,495,500	—	. --	—	8,495,500	—
356,179	—	—	—	356,179	—
41,911		—	_	41,911	_
21,800		—	—	21,800	—
170,900	—	—	-	170,900 t .	—
21,450	_	_	_	21,450	—
9,500	—	—	—	9,500	-
53,516	—	-—	—	53,516
56,822	_	__	—	56,822	_
164,376	—	—	—	164,376
6,000	—	—	—	6,000
2,000	—	—	—	2,000
8,000	—			8,000
170,670	—	—	—	170,670	-
154,390	_	—	—	154,390	—
10,355,775 1 Iläft.	-	—	—	10,355,775 b

Fjerde hufmdtiteln

<1 1	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
			Ersättningar.
	Kronor.	_ . > Kronor.	Kronor.
Transport	10,355,775	—		—	10,355,775	—
Skolor för officerare, underbefäl och militär-
läkare:
Krigshögskolor, reservationsanslaq..............................	66,507		■—-	—	66,507	—
Ridskolan, reservationsanslag......................................	30,000	_	_	_	30,000	_
Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservations-
anslaq..............................................	31,000				31.000
Artilleriskjutskolor, reservationsanslaq.........................	22,200 76,729				22,200 76,729
Krigsskolan, reservationsanslag ..................................	—	—	—	—
Volontfirskolor, förslagsanslag....................................	158,345	—	—-	—	158,345	-L-
Militärläkares undervisning, reservationsanslag............	8,500				8,500
Naturaunderhåll, sjukvård, öfningar och ma-
teriel: Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg, re-
servationsanslag..................................................	77,287		-—-	—	77,287	—
Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta
kavalleriets vapenöfningar, reservationsanslag.......	1,099,440	—	—	—	1,099,440	—
De värnpligtiges vapenöfningar, förslagsanslag............ Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt	3,094,960		.-		3,094,960	--
artilleriets öfningar och materiel, reservationsanslag Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt	1,299,855	—	—■—	—	1,299,855	—
fortifikationens öfningar och materiel, reservations-anslag ...............................................................	440,282	_		_	440,282
Trängens öfningar, reservationsanslag........................	5,000	—	—	—	5,000	—
Mathållning vid garnisonerade armén, förslagsanslag...	1,415,620	+-	—	—	1,415,620	—
Fouragering vid garnisonerade armén, förslagsanslag...	710,500	—	__	—	710,500	—
Arméns munderingsutrustning, reservationsanslag........ Arméns intendentur- och sjukvårdsträng, reservations-	1,939,191		—	—	1,939,191 ,	—
anslag...............................................................	83,855	—	—-	—	83,855	—
Transport	20,915,046	—	—	—	20,915,046

Fjerde hufvudtiteln.

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
			Ersättningar.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	20,915,046	_	_ ■	_	20,915,046	_
Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för
den garnisonerade armén, reservationsanslag.........	244,117	—	—	—	244,117	—
Diverse intendenturbehof, reservationsanslag...............	32,923	—	—	—	32,923	-
Skattelindringar och ersättningar till rust- och
rotehållare: Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, förslags-
anslag...............................................................	1,995,200	—	_ —	—	1,995,200	—
Rustnings- och roteringsersättning.............................	—	—	693,400	—	693,400	—
Roteringsunderstöd, förslagsanslag.............................. Störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kaval-	12,500	—	%	—	12,500	—
leriet, förslagsanslag................................1........	4,900	—	—	—	4,900	—
Diverse anslag:
Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar, förslagsanslag............. Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och	1,700	—	—	—	1,700	—
Norrland, reservationsanslag.................................	1,688,614	—	_	—	1,688,614	—
Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne
och Norrland, förslagsanslag högst........................	345,000	—	—	—	345,000	—
Extra utgifter.......................................................... Disciplinkompaniet:	67,000	—	—	—	67,000	—
bestämdt anslag................................. 12,(100: —
förslagsanslag..................................... 17,000: —	29,600			_	29.600
Summa	25,336,600	-\|	693,400	— 1	26,030,000	—

Fjerde hufrudtitelh.

[52.]

Anslag för
tillämpning af
nya värnpligtslagens

föreskrifter.

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kronor 25,552,870.

De af mig föreslagna anslagen utgöra tillhopa » 26,030,000.

Skilnaden mellan dessa båda belopp utgör......... » 477,130,

med hvilket belopp de ordinarie anslagen alltså skulle ökas. Med afdrag
härifrån af det belopp 210,000 kronor, hvarmed anslaget till
lindring i rustnings- och roteringsbesvären skulle ökas i följd af Eders
Kongl. Maj:ts förslag om motsvarande förböjning af inkomsttiteln »tillfälliga
rotevakansafgifter», utgör den återstående tillökningen i de ordinarie
anslagen alltså 267,130 kronor.

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning m. m.

I 1894 års riksstat var för detta ändamål uppfördt ett extra anslag
till belopp af 53,000 kronor, utgörande hvad som enligt gällande
bestämmelser erfordrades för aflöning af de på grund af nya värnpligtslagens
föreskrifter i de olika kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvare.
Hvad åter angår riksstaterna för åren 1895 och
1896 har, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, Riksdagen
medgifvit, att de behållningar, som å anslaget uppkommit, fått för
ändamålet användas, hvarigenom för år 1895 intet extra anslag i detta
syfte beviljats och för år 1896 endast en summa af 33,000 kronor
behöft särskildt äskas.

Som behofvet af medel för ifrågavarande ändamål fortfarande gör
sig gällande och någon ändring i aflöningsbeloppen ej synes mig kunna
ifrågasättas, torde jemväl för år 1897 tillgångar till förstnämnda belopp,

53,000 kronor, böra beredas; och hemställer jag för den skull, då, enligt
hvad jag inhemtat, å anslaget vid 1896 års utgång icke torde komma
att finnas några afsevärda behållningar, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning
m. in. på extra stat för år 1897 bevilja ett
belopp af 53,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

Artilleribehof.

Arméns eldhandvapen.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 15 november 1895
har generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet gjort framställning
om fortsatt anskaffning af tidsenliga eldhandvapen för arméns behof.
Han erinrar dervid, att han i sin underdåniga skrifvelse den 15 november
1893 till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning framlagt en allmän
plan för anskaffning af nya eldhandvapen med repetermekanism,
enligt hvilken plan 100,000 gevär och 20,000 karbiner, det minsta antal
dylika vapen, hvarmed enligt hans åsigt behofvet kunde fyllas, borde
inom loppet af högst 12 år inköpas eller tillverkas; och beräknade han
den sammanlagda kostnaden för denna anskaffning, deruti inbegripet
ett för en gång erforderligt belopp till verkställande af vissa förändringar
vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken, till 7,250,000 kronor.

Beträffande de åtgärder, som borde vidtagas i syfte att påbörja
anskaffningen, framhöll generalfälttygmästaren vidare i sist berörda
skrifvelse, att, om, såsom önskvärdt vore, tillverkning inom landet af
repetervapen och dertill hörande ammunition skulle kunna begynnas
under år 1896, medel redan året förut måste vai-a tillgängliga för utförande
af de erforderliga förändringarna vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken,
samt att i öfrigt under år 1895, för påbörjande af
den allmänna anskaffningsplanens utförande, anslag vore önskvärda för
inköp från utlandet af repetervapen till ett antal, motsvarande V12 af
det angifna totalbehofvet. Med stöd af det sålunda anförda hemställde
han i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville af 1894 års Riksdag
äska ett belopp af 974,800 kronor, deraf 383,800 kronor till förändringar
vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken samt återstoden
för anskaffning från utlandet af 10,000 Mauserkarbiner med tillbehör. Af
sagda belopp beviljade Riksdagen endast 295,500 kronor för anskaffning
af 5,000 repeterkarbiner. Detta antal karbiner beställdes efter
underhandlingar, för hvilka redogörelse blifvit lemnad i generalfälttygmästarens
underdåniga skrifvelse den 9 november 1894, under augusti
månad sistnämnda år hos firman »Waffenfabrik Mauser» och befunne
sig under besigtning.

[53.]

Anslag till
anskaffning af
nya eldhandvapen.

Fjerde hnfvudtiteln.

På sätt generalfälttygmästare!! i sin sistberörda underdåniga skrifvelse
inför Eders Kong!. Maj:t framhöll, hade genom Riksdagens ofvan
anförda beslut den allmänna planen för anskaffning af repetervapen åt
armén blifvit väsentligen rubbad. Under det att nämligen enligt denna
plan anskaffningen af det i första hand erforderliga behofvet, 100,000
gevär och 20,000 karbiner, borde utföras inom 12 år, hvilken jemförelsevis
långa tidrymd enligt hans åsigt vore ett maximum, som icke
utan stora olägenheter och verklig våda kunde öfverskridas, möjliggjorde
Riksdagens ifrågavarande beslut endast en anskaffning för i895
års anslag af V24 utaf sagda behof. Men utom att sålunda under detta
år allenast hälften af det enligt planen afsedda antalet karbiner kunde
blifva inköpt, föranledde Riksdagens afslag å framställningen om medel
för ändringar vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken ett uppskof
med anordnandet af den föreslagna inhemska repetervapentillverkningen,
genom hvilken omständighet den tidpunkt aflägsnades, då man skulle
kunna för den afsedda år sanskaffningen göra sig oberoende af utlandet.

För att nu å ena sidan, fortsätter generalfälttygmästaren, detta
från såväl militärisk som ekonomisk synpunkt beklagliga uppskof skulle
inskränkas till ett år och, å den andra, anskaffningen återföras till den
genom den ursprungliga planen förslagsvis utstakade vägen, vågade han
i sin åberopade underdåniga skrifvelse den 9 november 1894 hos Eders
Kongl. Maj:t hemställa om äskande hos 1895 års Riksdag utaf följande
belopp, nemligen:

till förändringar vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken.
............................................................ kronor 383,800: —

till 5,000 repeterkarbiner, inköpta från utlandet,

med tillbehör m. m..............,.................................. » 295,500: —

till 10,000 karbiner, tillverkade vid gevärsfaktoriet,
med tillbehör m. m.................................... » 511,500: —

Summa kronor 1,190,800: —

I Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning till Riksdagen nedsattes
ofvan angifna belopp till 895,300 kronor, motsvarande kostnaden för
ändringarna vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken samt för anskaffningen
af 10,000 karbiner.

Sist nämnda belopp, 895,300 kronor, blef af riksdagen beviljadt,
att utgå under år 1896.

I följd af detta beslut hade ytterligare 5,000 st. 6,5 mm. karbiner
m/94 blifvit beställda hos firman »Waffenfabrik Mauser», och voro desamma
att förvänta under innevarande vinter. Dessutom hade, med

Fjerde hufvudtiteln.

Eders Kongl. Majfts nådiga tillstånd, dels styresmannen och verkmästaren
vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori äfvensom de tvenne besigtningsofficerare
och fyra rustmästare vid samma faktori, hvilka i Oberndorf
öfvervaka tillverkningen af samt besigtiga de derstädes beställda
karbinerna, under året i detalj studerat tillverkningen af ifrågavarande
vapen, och dels nämnde styresman erhållit uppdrag att med biträde af
verkmästaren träffa förberedande aftal och till arméförvaltningen å artilleridepartementet
inkomma med förslag angående de maskiner m. fl.
tekniska hjelpmedel, som äro erforderliga för ordnandet vid gevärsfaktoriet
af tillverkning af Mauservapen.

Denna tillverkning torde följaktligen, anser generalfälttygmästaren,
kunna taga sin början under de första månaderna af år 1896, samtidigt
med afslutandet af nu pågående förändring af 1867 års gevär till 8 mm.
kaliber, och derefter under året så utvecklas, att faktoriet varder i
stånd att under år 1897 upptaga den afsedda normala årstillverkningen.

Enligt den i början af general fälttygmästare^ underdåniga skrifvelse
den 15 november 1895 åberopade allmänna planen skulle 100,000
gevär och 20,000 karbiner inom loppet af högst 12 år från och med
år 1895 anskaffas. Då emellertid Riksdagen, på sätt anfördt blifvit,
på 1895 och 1896 års stater endast beviljat anslag för sammanlagdt

15.000 karbiner, ansåg sig generalfälttygmästaren nu, för att snarast
möjligt återkomma till den planenliga anskaffningen, böra i underdånighet
hemställa om anslag på 1897 års stat för dels 5,000 karbiner,
medelst hvilka behofvet af dylika vapen skulle varda fyldt, dels

10.000 gevär.

För att vinna kännedom om, huruvida och till hvilket pris större
leveranser af här ifrågavarande gevär vore att påräkna från enskilda
inhemska verkstäder, hade arméförvaltningen å artilleridepartementet
genom kungörelse i allmänna tidningarna infordrat anbud å leverans
af 100,000 st. 6,5 mm. gevär att tillverkas vid fabrik inom landet under
loppet af 10 år med 10,000 gevär om året eller alternativt under
loppet af 5 år med 20,000 gevär årligen. Något så beskaffadt anbud
hade emellertid icke inom den i kungörelsen bestämda tiden, den 1
sistlidne november, till arméförvaltningen inkommit. Deremot hade
Husqvarna vapenfabriks aktiebolag till arméförvaltningens artilleridepartement
insändt tvenne skrivelser rörande leverans af gevär, nemligen
en af den 9 sistlidne oktober och den andra af den 2 sistlidne
november. I den först nämnda af dessa skrifvolser uppgåfve ifrågavarande
vapenfabrik sig hafva rätt att, vid de tillfällen då statens

Fjerde hufvudtiteln.

anskaffning för året af gevär nppginge till eller öfverstege 4,000 st.,
deraf leverera 2,000. I den andra skrifvelsen erbjöde sig samma
vapenfabrik att, under deruti angifna tillverkningsvilkor samt under
förutsättning af en under tio år fortlöpande årsleverans af 2,000 gevär,
leverera 6,5 mm. gevär fm/94 till ett pris per stycke af 54
kronor 18 öre, hvilket pris, om årstillverkningen, med bibehållande af
en tioårig tillverkningsperiod, finge ökas till 5,000 gevär och hela antalet
således blefve 50,000 st., skulle nedsättas till 51 kronor 25 öre.
Äfven under förutsättning att — något som dock, enligt generalfälttygmästarens
åsigt, ingalunda syntes vara fallet — den af Husqvama
vapenfabrik åberopade rätten till leverans af 2,000 gevär skulle kunna
anses obestridlig, torde, anser han, dess begagnande blifva beroende på
det pris per gevär, som Eders Kongl. Maj:t — på sätt som genom
nådiga brefvet den 26 juni 1840 skedde beträffande gevärspriset vid
Husqvarna gevärsfaktori för åren 1840—1844 — smed begagnande af
den Eders Kongl. Maj:t till bevarande af Eders Kongl. Maj:ts och
Kronans säkerhet förbehållna rätt, att gevärsprisen efter omständigheterna
höja eller nedsätta», kunde finna skäligt att bestämma.

Med hänsyn till denna omständighet torde det, framhåller generalfälttygmästaren
vidare i sistnämnda underdåniga skrifvelse, endast tillkomma
honom att för Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framlägga
utredning angående de anslagsbelopp, som på 1897 års stat alternativt
blefve erforderliga för den af honom föreslagna anskaffningen af 5,000
karbiner och 10,000 gevär, allt eftersom tillverkningen af dessa komme
att uteslutande ega rum vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori eller delvis
derstädes och delvis vid Husqvarna vapenfabrik, till hvilken utredning
jemväl skulle fogas öfriga uppgifter, som syntes erforderliga för
att Eders Kongl. Maj:t måtte kunna bedöma antagligheten af de utaf
berörda vapenfabrik fordrade leveranspris.

Kostnaderna skulle under de antydda alternativa förutsättningarna
ställa sig på följande sätt:

a) 5,000 karbiner och 10,000 gevär, tillverkade vid Carl Gustafs stads
gevärsfaktori:

5,000 karbiner å 45 kr................................................ kronor 225,000: —

Profskjutnings- och skottställningskostnader å 0,80 kr. » 4,000: —

Patentafgift å 2,25 kr...................................................... » 11,250: —

Tillbehör å 2,90 kr................................................... » 14,500: —

Transportkostnader å 0,20 kr.......................................... » 1,000: —

Säger kronor 255,750: —

Fjerde liufvudtiteln.

Transport kronor 255,750

10,000 gevär å 47 kr.................................................... » 470,000

Profskjutnings- och skottställningskostnader å 0,80 kr. » 8,000

Patentafgift 2,25 kr....................................................... )) 22,500

Tillbehör å 7,io kr......................... )) 71,000

Transportkostnader å 0,20 kr......................................... )) 2,000

Säger kronor 573,500

Summa kronor 829,250: —

Totalkostnaden skulle således blifva per karbin 51,15 kronor och
per gevär 57,35 kronor.

b) 5,000 karbiner och 8,000 gevär vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
samt 2,000 gevär vid Husqvarna vapenfabrik:

5.000 karbiner, tillverkade vid faktoriet, enligt of vanstående

pris 51,15 kr......................................... kronor 255,750: —

8.000 gevär, tillverkade vid faktoriet, enligt ofvan stående

pris 57,35 kr.................................................

2.000 gevär, tillverkade vid Husqvarna

å 54,18 kr............................... kronor 108,360: —

458,800:

Profskjutnings- och skottställ-ningskostnader å 0,80 kr.	»	1,600: —
Besigtningskostnader å 1,37 kr.	»	2,740: —
Patentafgift å 2,25 kr................ Tillbehör å, 7,io kr.		4,500: —
»	14,200: —
Transportkostnader å 0,2u kr....	»	400: —

131,800: —

Summa kronor 846,350: —

Totalkostnaden per gevär, tillverkadt vid Husqvarna vapenfabrik,
blefve sålunda 65,90 kronor.

Genom att jemföra de under alternativen a) och b) lemnade uppgifterna
funne man, att staten under bär angifna förhållanden skulle
betala hvarje gevär, levereradt af nyssnämnda vapenfabrik, med 8,55
kronor mera än ett gevär, tillverkadt vid kronans eget gevärsfaktori,
och att den ökade utgiften för staten, om 2,000 st. af de föreslagna

10,000 gevären beställdes vid Husqvarna, skulle utgöra 17,100 kronor,
eller under en tioårig tillverkningsperiod tillsammans 171,000 kronor,
med hvilket belopp den i generalfälttygmästarens underdåniga skrifvelse
den 15 november 1893 beräknade kostnaden för anskaffning
och utsändning af 100,000 gevär, 5,735,000 kronor, sålunda skulle
varda ökad.

Bih. till Riksd. Prot. 1891). 1 Rami. 1 A/d. 1 lläft.

Fj er de hufvud ti tel n.

Om åter 5,000 gevär skulle årligen beställas vid meranämnda vapenfabrik
till det i dess åberopade skrifvelse under sådana förhållanden
angifna nettopris, 51,25 kronor, blefve, fortfar generalfältfygmästaren,
totalkostnaden för dessa gevär 62,15 kronor, och följaktligen den ökade
utgiften för staten 24,000 kronor för hvarje år, eller för tio år 240,000
kronor, oafsedt att arbetsförhållandena, och på grund deraf kostnaden
per gevär, vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori skulle ställa sig mindre
gynnsamt för en årstillverkning af allenast 5,000 gevär än för den
förut antagna årliga leveransen af 10,000 gevär. En så stor årsbeställning
vid Husqvarna vapenfabrik som af 5,000 gevär syntes således
alldeles icke eller åtminstone endast under den förutsättning kunna
ifrågakomma, att den årliga gevärsanskaffningen för de närmaste 10
åren blefve bestämd till 15,000 st. Huruvida åter sagda vapenfabrik,
enligt det privilegium, som densamma förmenade sig ega, borde erhålla
en årsleverans af 2,000 gevär, torde, erinrar generalfälttygmästaren,
bero på resultatet af den nådiga pröfning, som Eders Kongl. Maj:t,
med begagnande af den Eders Kongl. Maj:t i detta hänseende förbehållna
rätt, kunde vilja underkasta det. af fabriken fordrade leveranspriset.

Sedan sålunda generalfälttygmästaren redogjort för det inflytande,
som ett eventuel antagande af Husqvarnabolagets anbud om en årsleverans
af 2,000 gevär skulle utöfva på statens utgifter för gevärsanskaffningen,
erinrar han, att enligt nådigt bref den 19 januari 1813
borde vid bedömandet af gevärspris, fordrade af nyssnämnda bolag,
afseende fästas vid deras förhållande till andra anbud.

Då emellertid något annat anbud, oaktadt utfärdad kungörelse, icke
inkommit från verkstad inom landet, kunde någon jemförelsepunkt i
förevarande hänseende icke erhållas från den inhemska industrien.
Deremot borde, ehuruväl förhållandena vid utlandets verkstäder nog
icke vore fullt jemförbara med dem, som rådde vid en svensk fabrik,
omnämnas, att anskaffningskostnaden för ett 6,5 mm. gevär fm, 94
med tillbehör m. in. från Waffenfabrik Mauser i Oberndorf kunde på
grund af det pris, som betalades för de af arméförvaltningen vid sagda
fabrik senast beställda 5,000 st. 6,5 ram. karbiner m/94, beräknas till
61,30 kronor per stycke, motsvarande den för gevär från Husqvarna
upptagna kostnaden af 65,90 kronor.

Slutligen ansåg sig generalfälttygmästaren, såsom en omständighet,
hvilken kunde hafva inverkan på föreliggande frågas bedömande, böra
i underdånighet anmäla, att Husqvarna vapenfabrik, på derom framstäld
förfrågan, förklarat, att densamma icke ville erbjuda sig att hafva slut -

Öl

Fjerde hufviidtiteln.

levererat den företa år stillverkningen om respektive 2,000 eller 5,000
gevär förr än två och ett hälft år efter kontrakts undertecknande.
Under förutsättning att, sedan nästkommande Riksdags beslut angående
anslag till gevärsanskaffning blifvit arméförvaltningen delgifvet, kontrakt
blefve upprättadt omkring midten af år 1896, skulle leveransen af till
exempel 2,000 gevär kunna med säkerhet påräknas först omkring den 1
januari 1899.

Sedan generalfälttygmästaren inför Eders Kongl. Maj:t sålunda
framlagt de omständigheter, som syntes honom vara af beskaffenhet
att inverka på Eders Kongl. Maj:ts beslut angående beställning af gevär
hos Husqvarna vapenfabrik, hemställer generalfälttygmästaren i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes — allt eftersom tillverkning
af eldhandvapen under år 1897 skulle ske uteslutande vid Carl
Gustafs stads gevärsfaktori eller jemväl vid Husqvarna vapenfabrik —
föreslå Riksdagen att för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén
på extra stat för år 1897 bevilja antingen 829,250 kronor eller 846,350
kronor.

Såsom af generalfälttygmästarens nu anförda underdåniga skrifvelse
framgår, afses deruti endast ett fullföljande af den i statsverkspropositionen
till 1894 års riksdag angifva planen för arméns förseende med
tidsenliga eldhandvapen. På af mig i mitt underdåniga anförande till
statsrådsprotokollet för den 2 innevarande månad anförda skäl anser jag
dock denna plan böra frångås så till vida, som ett för liniens beväpning
tillräckligt antal repetergevär bör anskaffas inom eu väsentligt kortare
tid än den i planen angifna. Jag tillstyrkte sålunda i nämnda underdåniga
anförande att under loppet af åren 1897 och 1898 skulle anskaffas
75,000 gevär för eu kostnad äf tillhopa 4,479,000 kronor, deraf
under år 1897 35,000 gevär för 2,086,250 kronor, hvaremot med anskaffning
af ännu felande 5,000 karbiuer skulle under nämnda två år anstå.
Såsom jag vid berörda tillfälle vidare anförde, borde förstnämnda belopp

4,479,000 kronor i dess helhet nu af Riksdagen begäras.

Hvad angår Husqvarna vapenfabriks aktiebolags ofvan omförmälta
framställning, tillåter jag mig i underdånighet erinra derom, att sedan
arméförvaltningen å artilleridepartementet med underdånig skrifvelse
den 18 sistlidne november till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
öfverlemnat berörda framställning, har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt
beslut den 20 nästlidne december funnit samma framställning icke för

52 Fjerde Imfvudtiteln.

närvarande böra till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda. Ty
först sedan medel för anskaffning af nya gevär åt armén beviljats,
torde bolagets begäran att få sig tillagd andel i gevärstillverkningen
böra komma under pröfning.

Jag hemställer emellertid, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att för fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen
åt armén på extra stat bevilja 4,479,000 kronor samt
deraf till utgående under år 1897 anvisa 2,086,250
kronor.

Revolvrar.

[54.] I underdånig skrifvelse den 10 december 1895 anför generalfälttyg Ansiag

till mästaren i fråga om anskaffande af felande revolvrar för arméns behof,
aDrevoivrar.af att, om för närvarande befintlig behållning af dylika vapen afräknades
från det antal, som enligt nu gällande mobiliseringsplaner och bestämmelser
för fältutrustningen erfordrades för armén, återstode en brist
af 2,818 st.

Sedan de af 1892 års urtima Riksdag beslutade förbättringarna af
härordningen blifvit genomförda, skulle dock behofvet af revolvrar ökas
med 2,455 st., och bristen till 5,273.

Toges derjemte hänsyn till, att af den befintliga behållningen
1,102 st. utgjordes af 11 mm. revolvrar modell 63—79, Indika voro i
hög grad föråldrade och bristfälliga, samt att desamma på den gruud
borde utbytas mot fullt krigsdugliga vapen, blefve totalbehofvet, att
anskaffas utöfver den nuvarande behållningen, 6,375 st. eller med beräkning
af någon reserv 6,500 st. 7,5 mm. revolvrar.

Kostnaden för ifrågavarande, till nyanskaffning sålunda föreslagna,
revolvrar kunde på grund af ett af Husqvarna. vapenfabriks aktiebolag
afgifvet anbud beräknas på följande sätt:

6,500 revolvrar å 26 kr..................................................kronor 169,000: —

Besigtnings-, profskjutnings- och skottställningskost -

nåd er å 1,40 kr. ................................

............................ » 9,100: —

Tillbehör å 4,50 kr..................................

Transportkostnader å 0,io kr............

............................ » 29,250: —

.............................. )> 650: —

Summa kronor 208,000: —.

Fjerde hnfvudtiteln.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer generalfälttygmästaren,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen för anskaffning
af revolvrar med tillbehör på extra stat för år 1897 äska ett belopp
af 208,000 kronor.

Arméns behof af revolvrar, hvilket isynnerhet gör sig gällande vid
artilleriet, där utom underofficerarne ett stort antal af manskapet är afsedt
att beväpnas med revolver, äfvensom vid trängens sjukvårdsformationer,
har genom de senare årens förändringar i dessa truppslags organisation
och framför allt genom de af 1892 års Riksdag beslutade förbättringarna
i härordningen äfvensom på grund däraf, att en icke obetydlig
del af den nu befintliga tillgången å dylika vapen numera är af en synnerligen
föråldrad och bristfällig beskaffenhet, så väsentligt vuxit, att
åtgärder torde vara nödvändiga till förebyggande af en brist i detta
hänseende, hvars afhjelpande icke utan stor olägenhet längre kan uppskjutas.
Då dessutom ett antagligt anbud om tillverkning af dessa
vapen nu inkommit från en inhemsk verkstad, anser jag mig böra understödja
den gjorda framställningen, samt, i öfverensstämmelse med
hvad jag till statsrådsprotokollet för den 2 innevarande månad anfört
beträffande nödvändigheten att under de närmaste åren bringa härens
beväpning i ett tidsenligt och fullständigt skick, hos Eders Kongl. Maj:t
förorda det erforderliga kostnadsbeloppets fördelande på två år.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för anskaffning af revolvrar med tillbehör på
extra stat bevilja 208,000 kronor och deraf till utgående
under år 1897 anvisa 104,000 kronor.

Mobiliseringsammunition för de nya eldhandvapnen.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november
gör generalfälttygmästare!! framställning om ytterligare anslag
till anskaffning af mobiliseringsammunition för de nya eldhandvapnen.

Han erinrar dervid till en början, hurusom uti den plan för anskaffning
af mobiliseringsammunition till 8 mm. gevär rn (i7—89,
som lian i sin underdåniga skrifvelse den 10 november 1891 under -

Anslag till
mobiliseringsammunition

för eldhandvapen.

Fjerde hufvudtiteln.

stälde Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, behofvet beräknades till

36,000,000 patroner, ett antal som Eders Kongl. Maj:t, enligt hvad
som framginge af den till 1892 års lagtima Riksdag aflåtna nådiga
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof, ansett ingalunda
vara för högt beräknadt, och vidare att han, utgående
från detta ammunitionsbehof, samt med hänsyn till, att för dess fyllande
ett belopp af i rundt tal 4,000,000 kronor ansåges erforderligt,
och att något längre dröjsmål med anskaffningen deraf, än som vore
oundgängligen nödvändigt, icke syntes honom böra eg a rum, i sin
åberopade underdåniga skrifvelse hemställde, att, Eders Kongl. Maj:t
ville, i syfte att den erforderliga anskaffningen måtte kunna inom
fyra år fullbordas, af den då instundande Riksdagen för ändamålet
äska 1,000,000 kronor, om hvilket årsanslag han jemväl de båda följande
åren, i underdåniga skrivelser den 27 november 1892 och den
15 november 1893, gjorde framställning.

Med erinran ej mindre härom än äfven att Riksdagen till ifrågavarande
anskaffning beviljat för hvardera af åren 1893 och 1894

800.000 kronor samt för år 1895 600,000 kronor, eller sammanlagdt
för de tre åren 1893—1895 2,200,000 kronor, äfvensom med ytterligare
betonande af det redan i den nyss nämnda underdåniga skrifvelsen af
den 15 november 1893 särskild! framhållna skälet för eu så vidt möjligt
påskyndad anskaffning af mobiliseringsammunition — nemligen
den af 6,5 mm. kaliberns fastställande föranledda nödvändigheten att
fördela ammunitionsanslaget på två kalibrar — hemställde generalfälttygmästaren
i underdånig skrifvelse den 9 november 1894, att Eders
Kongl. Maj:t ville af den ännu återstående delen utaf anslaget för mobiliseringsammunition,
1,800,000 kronor, hos 1895 års Riksdag äska
hälften, 900,000 kronor, på det att, under förutsättning af lika stort
anslag till påföljande år, de sista af de för fyllande af mobiliseringsbehofvet
i här förevarande hänseende erforderliga medlen skulle varda
disponibla år 1897. Att denna tidpunkt i sjelfva verket ingalunda
vore för tidig för afsilande af den omhandlade anskaffningen, framginge
för öfrigt af den i sist nämnda underdåniga skrifvelse anförda
omständigheten, att dels de 5,000 repeterkarbiner, till Indika 1894
års Riksdag beviljat anslag, vore att vänta inom år 1895, dels förändringen
af det afsödda antalet 100,000 stycken 8 ram. gevär borde
omkring utgången af samma år vara fullbordad.

Af det på 1896 års stat äskade anslaget hade Riksdagen beviljat

450.000 kronor, så att af totalbehofvet för mobiliseringsammunition
ännu återstode 1,350,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

Till de i generalfälttygmästarens ofvan åberopade underdåniga
skrifvelse den 9 november 1894 anförda skäl för, att anskaffningen af
den för arméns mobilisering erforderliga handgevärsammunitionen icke
måtte längre undanskjutas utan åtminstone under 1897 fullbordas, hade
lian nu icke annat att tillägga, än att utöfver de 100,000 stycken 8
mm. gevären, hvilkas förändring under de närmaste månaderna skulle
varda afslutad, och de ofvan nämnda 5,000 stycken 6,5 mm. karbinerna,
ytterligare 5,000 vapen af sist nämnda slag komme att, likaledes under
den närmaste tiden, levereras, och att således hela arméns infanteri
äfvensom dess kavalleri och ingeniörtrupper antingen redan vore eller
inom kort skulle varda försedda med de nya vapnen, i följd hvaraf,
och då öfriga truppslags utrustning med handgevärsammunition vore
jemförelsevis ytterst ringa, i sjelfva verket hela det beräknade mobiliseringsbehofvet
af • ammunition för eldhandvapen snart sagdt hvilken
dag som helst kunde göra sig gällande utan att kunna för de medel,
som hittills beviljats, mera än till omkring två tredjedelar fyllas.

På grund af hvad generalfälttygmästaren sålunda anfört samt med
framhållande af de synnerliga vådor, som kunde föranledas af att
armén vid en eventuel mobilisering saknade tillräcklig ammunition
för eldhandvapnen, och af angelägenheten att denna brist måtte åtminstone
under år 1897 kunna afhjelpas, hemställer i underdånighet generalfälttygmästaren,
med anmälan att för de medel till anskaffande af
berörda mobiliseringsammunition, som hittills blifvit af Riksdagen på
extra stat beviljade, patrondelar till ytterligare 4,700,000 stycken
skarpa patroner, deraf 4,200,000 stycken till 8 mm. gevären och återstoden
till 6,5 mm. karbin m/94, under förlidet år blifvit beställda,
att Eders Kongl. Maj:t ville för anskaffning af mobiliseringsammunition
för eldhandvapen af Riksdagen på extra stat för år 1897 äska återstoden
af det erforderliga anslaget, nemligen 1,350,000 kronor.

Då anskaffandet af den för härens mobilisering erforderliga ammunitionen
tvifvelsutan intager ett af de allra främsta rummen bland de
åtgärder, som i första hand böra vidtagas för att möjliggöra härens användning
i fält och sätta oss i stånd att, om vår neutralitet skulle
hotas, med vapenmakt upprätthålla densamma, finner jag det, i likhet
med generalfälttygmästaren, i hög grad af behofvet påkalladt, att de
vådor, som genom denna angelägenhets försummande kunna uppstå,

Fjerde lnifvudtiteln.

[56.].

Anslag till
fältartillerimateriel.

snarast möjligt aflägsnas och att den för eld hand vapnen erforderliga
mobiliseringsammunitionen varder anskaffad.

Af skal, som jag anfört i mitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet
för den 2 innevarande månad, och med hänsyn dertill, att
anskaffningen af mobiliseringsammunition bör sättas i samband med anskaffningen
af de vapen, för livilka den är afsedd, torde dock beloppet
af det anslag, som för år 1897 skulle utgå för nämnda ändamål, böra
sättas till 715,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

för anskaffning af mobiliseringsammunition till eldliandvapen
åt armén på extra stat för år 1897 bevilja

715,000 kronor.

Fältartillerimateriel.

I sin meromnämnda skrifvelse den 15 sistlidne november erinrar
generalfälttygmästaren, att för anskaffningen af den fältartillerimateriel,
som på grund af artilleriets vid 1892 års urtima Riksdag beslutade
omorganisation vore utöfver den redan då befintliga materielen af detta
slag erforderlig, och hvilken enligt anställda beräkningar betingade en
kostnad af 1,270,000 kronor, Eders Kongl. Maj:t bär, i syfte att ifrågavarande
behof skulle fyllas under loppet af fem år från och med det
andra öfvergångsåret (1894) och således året efter öfvergångstidens
slut varda fullständigt täckt, hos hvardera af 1893, 1894 och 1895 års
Riksdagar äskat en femtedel af nämnda totalkostnad, eller 254,000 kronor,
och att dessa nådiga framställningar vunnit Riksdagens bifall.

Af sagda trenne årsanslag hade de två första, hvilka under 1894
och 1895 stått till gerieralfälttygmästarens förfogande, hufvudsakligen
användts för anskaffning af materiel till 4 st. 8 cm. batterier, hvilken
materiel redan blifvit till vederbörande regementen öfverlemnad, hvarjemte
för ifrågavarande anslagsmedel uppsättning och förändring af
materiel till felande staber och ammunitionskolonner delvis verkställts,
delvis ännu påginge.

Med underdånig anmälan härom hemställer generalfälttygmästaren
alltså, att Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen till fortsatt anskaffning
af fältartillerimateriel äska den fjerde femtedelen af det enligt det ofvan
anförda för nyss nämnda ändamål erforderliga totalbeloppet, att med

254,000 kronor utgå på extra stat för år 1897.

Fjerde hufvudtiteln.

Af t. f. chefens för generalstaben yttrande angående den förbättrade
härordningen framgår, att den fältartillerimateriel, som för
artilleriets omorganisation i enlighet med 1892 års urtima Riksdags
beslut behöfde nyanskaffas, och hvilken var afsedd för tio 8 cm. batterier
samt två ammunitionskolonner (en artilleri- och eu infanteriammunitionskolonn),
antagits betinga en kostnad af 120,000 kronor för hvarje
batteri, 30,000 kronor för en artilleri- och 40,000 kronor för en infanteriammunitionskolonn,
eller tillsammans 1,270,000 kronor, en totalkostnad,
som t. f. chefen för generalstaben föreslagit att betäckas under fem år
från och med andra öfvergångsåret genom ett extra anslag af 254,000
kronor om året. I öfverensstämmelse med detta förslag har Riksdagen
uppå Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning redan anslagit tre femtedelar
af den för ändamålet erforderliga summan, hvadan ännu två femtedelar
eller tillsammans 508,000 kronor återstå att bevilja. Af sistnämnda
belopp bör ena hälften utgå på extra stat för 1897. Jag hemställer
alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen på
extra stat för år 1897 till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel
äska 254,000 kronor.

Fortifikationsbehof.

Ökad materiel för ingeniörvapnet.

Uti sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 14 november 1895
om extra anslag för år 1897 för komplettering af fältingeniörmateriel,
erinrar chefen för fortifikationen, att, sedan anslag till en ny fälttelegrafafdelning
och ett nytt krigsbryggeekipage blifvit af föregående riksdagar
beviljadt,, för år 1897 borde begäras anslag till anskaffandet af
återstoden af den materiel, hvarmed, enligt t. f. chefens för generalstaben
yttrande angående den förbättrade härordningen, ingeniörvapnets
materiel i första hand borde ökas, nämligen ytterligare en fälttelcgrafafdelning
och ett krigsbyggeekipage, beräknade att kosta — med undantag
af en del färdig materiel, som först vid krigsutbrott anskaffas —
den förra 30,000 kronor och det senare 05,000 kronor. Sedan dessa
medel blifvit anvisade, återstode af den summa, hvilken i den nådiga
propositionen till urtima riksdagen 1892 upptagits såsom behöflig för anBih.
till ltiksd. Prat. 1896. 1 Sami. 1 A/d. 1 Häft. 8

[57.]

Anslag till
ökad materiel
för ingeniörvapnet.

Fjerde hufvudtiteln.

skaffandet af ökad materiel för ingeniörvapnet, endast dels det belopp,

28,000 kronor, som ansetts behöfligt för erforderlig materiel till ett
fältingeniörkompani och två ingeniörstaber, dels de 25,000 kronor, som
voro nödiga till en så kallad lätt fälttelegrafafdelning.

Chefen för fortifikationen hemställer alltså, under åberopande af
hvad han sålunda anfört, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, för anskaffning
af ett krigsbryggeekipage till en beräknad kostnad af 65,000 kronor
och en fälttelegrafafdelning till den af Riksdagen sistlidne år antagna
kostnad af 30,000 kronor, på extra stat för år 1897 af Riksdagen
äska 95,000 kronor.

- : >;7 t Sill

Enär, på sätt jag yttrade förra gången, då frågan om anslag till
Ökad ingeniörmateriel inför Eders Kongl. Maj:t föredrogs, den föreslagna
anskaffningen är en nödvändig följd af den beslutade förbättrade
härordningen och behofvet deraf redan i t. f. chefens för generalstaben
yttrande om berörda härordning påpekats, anser jag mig så
mycket hellre böra tillstyrka bifall till denna chefens för fortifikationen
framställning, som år 1897 eller det, om hvars budget nu är
fråga, är det sista af de för härordningens genomförande bestämda
öfvergångsåren och sålunda med utgången af detsamma den i t. f.
chefens för generalstaben meromnämnda yttrande såsom behöflig redan
under öfvergångstiden angifna fältingeniörmaterielen borde vara anskaffad.
Jag hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till anskaffning
af ett krigsbryggeekipage och en fälttelegrafafdelning
på extra stat för år 1897 af Riksdagen äska 95,000
kronor.

[58.]

Anslag till
kaserner.

-ed it o i •itmVgouö’1 ‘tr. jr/ii i d o:

''In i .■.! 1 * n i;Tl i n! a i i n flit gnhxii;

Kaserner.

p.t-Mu.TnvTÖirixogi.fi tnon-iiiifn''iu _ u

Enär, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, 1894 års riksdag
för uppförande af nya kasernetablissement beviljade 2,791,160
kronor, hvaraf dock 1,411,925 kronor skulle utgå af försäljningsmedel
för vissa kronans tomter m. nu, samt af återstående 1,379,235 kronor
anvisade 400,000 kronor på extra stat för år 1895, och då vidare 1895
års Riksdag, soja beviljade 266,400 kronor till ytterligare kasernbygg A\WVY

. sj V -

Fjerde hufrudtiteln. 59

nads- och inredningsarbeten i Kristianstad och å Karlsborg, tillika, på
sätt Eders Kong!. Maj:t föreslagit, af det för uppförande af sålunda
beslutade nya kasernetablissement erforderliga belopp på extra stat för
år 1896 anvisade 420,000 kronor, återstår således för närvarande af
det belopp, som Riksdagen för de nya kasernetablissementen beviljat,
825,635 kronor att anvisa. Häraf anser jag att för år 1897 erfordras

420,000 kronor, hvilket belopp skulle på extra stat anvisas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att ‘

af den för uppförande af nya kasernetablissement
beviljade summa till utgående på extra stat under år
1897 anvisa 420,000 kronor.

Karlsborg.

Rörande arbetena å denna fästnings fullbordande erinrar chefen
för fortifikationen i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne
november, att han i sin underdåniga framställning rörande behofvet
af anslag till rikets fästningsbyggnader under år 1896 förklarat
sig, ehuru fortfarande af den åsigt, att det icke vore med god hushållning
och statens fördel förenligt att bestämma årsanslaget för Karlsborgs
fästning till lägre belopp än 300,000 kronor, böra begränsa sin
underdåniga hemställan om byggnadsanslag för år 1896 till 200,000
kronor, i den förhoppning likväl att genom denna nedsättning möjliggöra
beredandet af medel till sjöfästningarnas iståndsättande. Då emellertid
ett af de angelägnaste bland dessa behof, nämligen försänkningarnas
vid Vaxholms och Oscar-Eredriksborgs fästning komplettering,
icke blifvit på något sätt tillgodosedt, ansåge sig chefen för fortifikationen,
hvad anginge Karlsborg, äfven för år 1897 böra till 200,000
kronor inskränka anspråket på byggnadsanslag, i det syfte att derigenom
bereda möjlighet för meranämnda försänkningsarbetens utförande
under nämnda år.

Chefen för fortifikationen hemställer således, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes af nästinstundande Riksdag till fortsättande af arbetena
på Karlsborgs fästning med Vaberget på extra stat för år 1897 äska
ett anslag af 200,000 kronor.

[59.]

Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

Fjerde hufvudtiteln.

Karlsborgs stora betydelse för landets försvar har vid upprepade
tillfällen med sådan styrka framhållits, att det, för tillstyrkande af nådigt
bifall till chefens för fortifikationen förevarande underdåniga hemställan,
icke torde erfordras annat än att i korthet erinra om de hufvudsakliga
afseenden, i hvilka denna betydelse kan komma att göra sig gällande
vid afvärjandet af ett fientligt anfall, som vore af beskaffenhet att innebära
ett allvarligt hot mot vår sjelfständighet. Karlsborg får då i främsta
rummet betydelse såsom en depot- och förråd sfästning, hvilken,
gynnsamt belägen på sin undandragna plats i skydd af Vettern, skall
inom sig upptaga en väsentlig del såväl af de för härens vidmakthållande
i krigsdugligt skick erforderliga förnödenheter som af de till
fyllande af uppstående luckor i härens led äfvensom till skydd för dess
förbindelser o. s. v. ämnade depot- och reservtrupper. I detta hänseende
framträder fästningens betydelse för försvaret, redan från ett krigs
början, i fullaste dager. Men äfven såsom operationsfästning skall
Karlsborg under ett allvarligt krig komma att spela en vigtig roll och
det i den grad, att af dess kraft såsom sådan, under vissa förhållanden,
kan bero möjligheten att norr om Venern disponera landets hufvudhår
och vidmakthålla sambandet mellan norra och södra Sverige samt förbindelsen
med broderlandet. Så snart man vidrör, om ock endast de
första grunderna, för det strategiska ordnandet af Sveriges försvar, framträder
genast nödvändigheten af Karlsborgs fästning såsom stöd för
arméns operationer och detta från hvilket håll än fienden förutsättes
skola komma att angripa vårt land. Ja, man kan säga, att arméns
högste befälhafvare, i saknad af denna fästning, vore utan nödig utgångspunkt
för sina operationer.

Det torde vara klart, att jag, med en sådan uppfattning om Karlsborgs
betydelse vid ett krig, som gäller vårt lands vara eller icke vara,
anser fullbordandet af denna fästning för en fråga af stor betydelse,
om jag å andra sidan dock, med hänsyn till krafvet på skyndsamhet
med frågans slutliga lösning, icke kan likställa densamma med de
angelägenheter, hvilka afse möjligheten att, under hotande krigsfara
upprätthålla landets neutralitet. På det att fästningens färdigbyggande
emellertid icke må uppskjutas till en alltför långt aflägsen framtid och
för att behörig sparsamhet med statens medel under de erforderliga
arbetena må kunna iakttagas, bör anspråket på årsanslag för ifrågavarande
fästningsbyggnad sättas till minst den summa, som chefen för
fortifikationen i underdånighet föreslagit, och jag hemställer derför,

Fjerde hufvudtiteln.

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsättande af
arbetena på Karlsborgs fästning med Vaberget på extra
stat för år 1897 af Riksdagen äska ett anslag af

200,000 kronor.

Artilleri- och Fortifikationsbehof.

Sjöfästningarna.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november
angående extra anslag till rikets fästningsbyggnader under år 1897
erinrar chefen för fortifikationen, beträffande sjöfästningarna, hurusom
1895 års Riksdag, som funnit det vara ådagalagdt., att de båda fästningarna
Vaxholm och Oscar-Fredrifcsborg samt Kungsholmen icke längre
kunde anses i stånd att utan åtskilliga förstärkningsarbeten motstå artillerield
från nutida krigsfartyg, och som med hänsyn till vigten att
hafva såväl hufvudstaden som Carlskrona örlogsstation tryggade mot
fiendtligt anfall, ansett ett vidare uppskjutande af sådana åtgärder icke
kunna tillrådas, emellertid då icke kunnat för båda fästningarna bevilja
större belopp än 443,500 kronor, fördeladt på två år, af hvilket belopp
ena hälften med 221,750 kronor anvisats för år 1896.

Huru mycket det än måste beklagas, tillägger chefen för fortifikationen,
att omständigheterna icke ansetts för tillfället medgifva ett mera
tillfredsställande tillgodoseende af dessa försvarsbehof, hvilkas trängande
nödvändighet sålunda vunnit erkännande, och huru angeläget det vore
att kunna i något större omfattning bedrifva förstärkningsarbetena under
år 1897, med visshet om att de under närmast följande år kunde
fullbordas, funne sig nämnda chef likväl, i betraktande af den form, i
hvilken detta anslag beviljats, förhindrad att för dessa arbeten under
år 1897 hemställa om erhållande af rikligare medel än den andra hälften
af det beviljade anslaget.

Däremot funne sig chefen för fortifikationen af sin pligt ovilkorligen
manad att ånyo upprepa sin redan vid tre föregående tillfällen
gjorda underdåniga framställning om erhållande af medel till komplettering
af de nuvarande försänkningarna vid Vaxholms och Osear-Fredriksborgs
fästning. Detta arbete vore af den ytterst angelägna art,
att dermed icke utan fara kunde anstå, en åsigt, som helt nyligen

[60.]''
Anslag till
sjöfästningarna.

62 Fjerde hufvudtiteln.

blifvit med mycken styrka framhållen af den kommission, hvilken haft
att afgifva underdånigt förslag angående erforderliga åtgärder och anläggningar
för underlättande af ledningen utaf Vaxholms och OscarFredriksborgs
fästnings försvar samt batteriernas eld. Denna kommission
ansåge till och med försänkningarnas fullständigande redan i fredstid
vara en så nödvändig åtgärd, att den »framför hvarje annan bör
sättas i verket, om fästningen skall vara i stånd att fylla sin uppgift».
Då detta arbete redan blifvit under flera år uppskjutet, ansåge chefen
för fortifikationen för sin del det vara så mycket angelägnare, att arbetet
utan dröjsmål komme till utförande, och att således hela det derför
erforderliga beloppet, 100,000 kronor, måtte blifva att tillgå för år 1897.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer chefen för fortifikationen,
att Eders Kongl. Magt täcktes af nästinstundande Riksdag i
nåder å extra stat äska, dels till fortsättande under år 1897 af de förstärkningsarbeten
å båda sjöfästningarna, hvartill 1895 års Riksdag beviljat
ett extra anslag af 443,500 kronor, andra hälften af detta anslag
eller 221,750 kronor, dels till komplettering af de befintliga försänkningarna
vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning under år 1897

100,000 kronor.

För egen del åberopar jag i detta hänseende det underdåniga yttrande,
jag afgifvit till protokollet för den 2 innevarande månad, hvaraf
framgår, att enligt min mening under de närmaste två åren böra vidtagas
kraftiga åtgärder för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs samt
Kungsholmens fästningars försättande i åtminstone någorlunda tillfredsställande
skick. Jag hänvisar härvid i underdånighet till den vidlyftiga
utredning, jag då lemnat för de åtgärder i sådant syfte, som jag anser
vara oundgängligen nödvändiga, och hvaraf framgår att för ändamålet
erfordras — oberäknadt det af 1895 års Riksdag till förstärkningsarbeten
å berörda två fästningar beviljade beloppet 443,500 kronor, deraf hälften
eller 221,750 anvisats att utgå för år 1896 och återstoden lärer
böra anvisas för år 1897 -— dels för befästningsarbeten och bestyckning
äfvensom för försänkningarnas komplettering vid förstnämnda fästning
1,940,400 kronor, deraf 1,476,500 kronor under år 1897, dels för
anordningar för försvarets ledning inom samma fästning 335,000 kronor,
deraf 167,500 kronor under år 1897, och dels för förstärkningsarbeten
vid Kungsholmens fästning 322,600 kronor, deraf 160,000 kronor under
år J1897. lejd nio?

Fjerde hufvudtiteln.

I fråga om komplettering af försänkningarna vid Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning, anser jag mig böra kraftigt betona önskvärdheten
af, att det extra anslag, som för detta ändamål redan af näst
föregående Riksdag äskats, och hvars nödvändighet chefen för fortifikationen
upprepade gånger framhållit, nu varder beviljadt.

Å dessa försänkningars förefintlighet och styrka är hela försvaret
i Stockholms skärgård i väsentlig mån beroende, men, då de nuvarande
försänkningarna ej längre anses lemna den trygghet, som ursprungligen
med dem afsetts, och då vidare de föreslagna arbetena måste taga en tid,
hvilken omöjliggör deras hastiga utförande vid ett plötsligt fredsbrott,
torde det vara med mycket äfventyr förenadt att längre uppskjuta
kompletteringen af sådana försvarsmedel, som skola göra tjenst redan
från första dagen af ett eventuel krig, ja kanske — som jag förut
antydt — erfordras för hufvud stadens tryggande redan innan krigsförklaringen
nått densamma. Då slutligen denna angelägenhet redan länge
måst för andra försvarsändamål tillbakasättas, anser jag det, i likhet
med chefen för fortifikationen, vara önskligt, att hela det härför erforderliga
beloppet, 100,000 kronor, må blifva att tillgå för år 1897.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen dels

att af det utaf 1895 års Riksdag till förstärkningsarbeten
å sjö fästning ärna Oscar-Fredriksborg och
Kungsholmen beviljade belopp till utgående på extra
stat under år 1897 anvisa återstående 221,750 kronor,
och

dels att på extra stat ytterligare bevilja: till befästningsarbeten
jemte bestyckning och försänkningar vid Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning 1,940,400 kronor,
till anordningar för försvarets ledning inom samma fästning
335,000 kronor samt till för stärkning sarbeten vid
Kungsholmens fästning 322,600 kronor, äfvensom till
utgående under år 1897 af dessa belopp anvisa, för
förstnämnda ändamål 1,476,500 kronor, för anordningar
för försvarets ledning inom Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning 167,500 kronor samt
för förstärkningsarbeten vid Kungsholmens fästning

160,000 kronor.

Fjerde hufVudtiteln.

[61.]
Anslag till
befästningar
Gotland.

[62.]
Anslag till
intendenturutrustning.

Befästningar å Gotland.

Till statsrådsprotokollet för den 2 innevarande månad har jag i
underdånighet uttalat min mening om nödvändigheten af befästningars
anläggande å Gotland. Med åberopande af hvad jag då yttrade
och i underdånighet hänvisande till den utredning, som der förekommer,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för befästningars anläggande å Gotland, på extra
stat bevilja 801,800 kronor samt till utgående under
år 1897 deraf anvisa 140,000 kronor.

Intendenturbehof.

Intendenturutrustning.

I sin underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne november angående
extra ordinarie statsanslag under år 1897 för arméns utrustning framhåller
generalintendenten, hurusom bland luckorna i den del af arméns
vid mobilisering erforderliga materiel, hvars anskaffande åligger arméförvaltningens
intendentsdepartement, ingen torde vara nödvändigare
att fylla än den, som förefinnes beträffande arméns på fältfot nödtorftiga
sjukvård, och att sålunda framför alla kraf i fråga om utrustningen
uppmärksamheten bör fästas vid dem, hvilka gälla berörda sjukvård.

Under föregående år hade generalintendenten utgått från den uppfattningen,
att härens behof af flyttande sjukhus borde vara tillgodosedt
senast under år 1897 eller det år, då den förbättrade härordningen
skulle vara genomförd, och derföre, med uteslutande af alla andra
i mer eller mindre mån trängande utrustningsbehof, anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t måtte utverka beviljandet af de för berörda behof inom
nämnda tidpunkt erforderliga medlen.

Emellertid hade Eders Kongl. Maj:t funnit statsverkets tillstånd ej
medgifva en så skyndsam anskaffning härvidlag som den af generalintendenten
ifrågasatta, och hade Riksdagen ej heller till fullo beviljat,
hvad Eders Kongl. Maj:t för merberörda anskaffning äskat. Af det
för arméns utrustning med flyttande sjukhus erforderliga totalbeloppet,

Fjerde hufvudtiteln.

714,000 kronor, hade Riksdagen anvisat år 1894 30,000 kronor och
år 1895 136,980 kronor eller tillsammans 166,980 kronor, hvadan för
tillgodoseende af det förevarande behofvet skulle ytterligare erfordras
547,020 kronor.

Då detta behof är trängande och ur alla synpunkter behjertansvärdt,
anser generalintendenten, att det ej heller kan undanskjutas
längre än som af statsverkets tillstånd oundgängligen fordras, och har
derföre föreslagit att fördela beloppet att utgå med ena hälften under
år 1897 och andra hälften under år 1898. Om generalintendenten icke
ansett sig böra anhålla, att Eders Kongl. Maj:t äskade merberörda
547,020 kronor att utgå för ett år, hade han likväl funnit vigtiga skäl
föreligga för den framställning, att Eders Kongl. Maj:t måtte begära
anslaget i dess helhet af nästkommande Riksdag men att, såsom nyss
framhållits, utgå med halfva beloppet under hvartdera af åren 1897
och 1898. Gifvet vore, tillägger generalintendenten, att, då man på
förhand egde förvissning om de nödiga medlen för en fortsatt anskaffning
af samma slag, denna kunde anordnas på en gång med endast
olika tidsbestämmelser för leveranserna och sålunda borde blifva både
billigare och mera ensartad än om den skulle grunda sig på flera upphandlingsförrättningar
med möjligen flera olika leverantörer.

I fråga om nödvändigheten att tillgodose de oundgängligaste behofven
i afseende på den för armén erforderliga intendenturutrustning,
åberopar jag i underdånighet hvad jag anfört till statsrådsprotokollet
för den 2 innevarande månad, hvaraf framgår, att för sådant ändamål
erfordras ett anslag till belopp af 2,027,800 kronor, deraf under år
1897 804,400 kronor.

Hvad särskildt angår de af generalintendenten i hans nyss berörda
underdåniga skrifvelse omordade sjukvårdsanstalterna, är nödvändigheten
af dylika sjukvårdsanstalter enligt min åsigt med så öfvertygande kraft
vid upprepade tillfällen framhållen och betonad, att med afseende på
sjelfva saken knappast något torde vara att tillägga. Riksdagen har äfven
erkänt värdet af de flyttande sjukhusen, i det att den beviljat medel till
anskaffning af sammanlagdt 8 sådana anstalter, af hvilka 4 redan förefinnas
och de återstående skola anskaffas under loppet af år 1896. Då
emellertid det minsta antalet flyttande sjukhus, hvarmed armén på fältfot
Bill. till Ri/csd. Prof. 180U. 1 .Sami. I Afd. I Häft. 9

[63.]

Anslag till
reseunderstöd
åt officerare
m. fl.

66 Fjerde lmfvudtiteln.

kan reda sig, utgör 4 per arméfördelning och således 24 för hela armén,
återstår efter sistnämnda år att anskaffa 16. Under antagande att, i likhet
med hvad vid 1895 års Riksdag egde rum, medel framgent beviljades
till endast 4 flyttande sjukhus om året, skulle det dröja ända till utgången
af år 1900 innan arméns behof i nämnda afseende blefve fyldt.
Uppenbart torde dock vara, att arméfördelningarnas flyttande sjukhus
måste vara färdigmobiliserade samtidigt med dessa truppförband i deras
helhet, hvadan, såsom jag i det statsverkspropositionen till 1895 års
Riksdag bilagda statsrådsprotokollet närmare utvecklat, man icke kan
vänta till krigsutbrott med upprättandet af ifrågavarande anstalter.

I öfverensstämmelse med hvad jag till statsrådsprotokollet för den
2 innevarande månad i underdånighet anfört beträffande nödvändigheten
af att redan under de närmaste åren tillgodose arméns behof af intendenturutrustning,
anser jag, lika med generalintendenten, det äfven vara i
hög grad angeläget, att de återstående 16 flyttande sjukhusen snarast
möjligt anskaffas, hvadan jag äfven finner det nödigt, att det för fyllandet
af detta behof erforderliga beloppet i sin helhet på en gång beviljas
samt fördelas att utgå med ena hälften under år 1897 och andra
hälften under år 1898.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att till anskaffning af intendenturutrustning åt
armén på extra stat bevilja 2,027,800 kronor och deraf
till utgående under år 1897 anvisa 804,400 kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande
länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under
anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utomlands för
utbildning i sitt yrke, har under en följd af år på extra stat anslagits
ett belopp af 9,000 kronor; och hafva, i följd af 1883 års Riksdags
beslut, medel från detta anslag jemväl utgått för att bereda tjenstemän

Fjerde hufvudtiteln.

vid intendentureu tillfälle att genom besök i främmande land tillgodogöra
intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad till en armés hushållning
hörer. Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden, hemställer jag

att för år 1897 må till reseunderstöd åt officerare
och intendentur tjensteman äskas ett extra anslag å 9,000
kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få
under följande år använda hvad af anslaget kan under
året besparas.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Uti förut omförmälda skrifvelse den 14 sistlidne november har
centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar i underdånighet
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag
aflåta proposition om beviljande för år 1897 af 161,800 kronor
till nyss angifna ändamål; och har centralstjrrelsen till stöd för denna
anhållan hufvudsakligen anfört: att det frivilliga skytteväsendet under
sistförflutet år ytterligare utvecklats; att tillslutningen till skytterörelsen
visat, hurusom de värnpligtige inse behofvet af ökad öfning
i den vigtiga skjutkonsten; att man sålunda med stor säkerhet kan antaga,
att under år 1897, för hvilket anslag nu äskas, de till statsbidrag
berättigade skyttarnes antal skall komma att uppgå till omkring 20,000,
isynnerhet om anslaget så ökas, att fri ammunition till de föreskrifna
60 skotten kan tilldelas hvar och en af dem, hvilket synes så mycket
billigare, som staten ju bör i den grad underlätta och uppmuntra de
värnpligtiges frivilliga skjutöfningar, att desse, egande fri tillgång till
skjutbanor, gevär och ammunition, endast behöfva uppoffra sin frivilligt
erbjudna tid till öfningarna; att dessa öfningar, om de skola lemna
ett mot offrad tid och penningar svarande resultat och blifva till verklig
nytta för försvaret, obestridligen böra utföras under sakkunnig ledning,
men att det flerstädes visat sig svårt att, såsom Eders Kongl.
Maj:t under år 1895 bestämt, från skytteföreningarnas anslag äfven bereda
medel för arfvoden åt tillräckligt goda instruktörer, hvadan centralstyrelsen
ansett nödigt föreslå en ökning i anslaget för instruktörsarfvoden, hvilket
dessutom ansetts böra för kontrollens skall upptagas såsom fristående;
att skjutbanor ännu icke kunnat i tillräcklig mängd anläggas, hvarföre,
då hänsyn äfven tagits till nödvändigheten att snarast möjliggöra skjutöfningarnas
utsträckning till 400 meter, för hvilket endast ett fåtal af

[64.]

Anslag till
skarpskytteväsendets
och
skjutskicklighetens
befrämjande.

Fjerde hufvudtiteln.

de befintliga banorna voro anordnade, centralstyrelsen icke ansett sig
kunna sätta behofvet af understöd till skjutbanors ordnande för år 1897
lägre än till 25,000 kronor; att det visat sig både nödvändigt och
gagneligt att anvisa arfvoden till Kongl. Maj:ts ombud i skytteförbundens
styrelser såsom en ringa ersättning för deras vigtiga åligganden
att öfvervaka skjutöfningarna och hafva tillsyn öfver vården af de till
föreningarna utlånade gevären, Indika åligganden ofta äro förenade med
dyra och besvärliga resor; och slutligen att en med skjutöfningarna
förbunden täflan om pris visat sig vara ett lika lofligt som godt medel
att befordra intresse för och anslutning till denna fosterländska rörelse,
hvarföre centralstyrelsen ville förorda anslåendet af samma belopp som
hittills för anordnande af större täflingsskjutningar för samtliga föreningar
inom de olika förbunden.

Under förutsättning att anslag till det ofvan ifrågasatta beloppet
beviljas, har styrelsen vidare föreslagit följande fördelning af detsamma:

till	understöd åt skytteföreningarna, efter 3 kronor för	hvar och en af
	20,000 skyttar ................................................................	60,000	kronor.
»	anordnande af täflingar...................................................	20,000	))
»	instruktörsarfvoden ..........................................................	15,000	»
»	arfvoden åt Kongl. Maj:ts ombud i skytteförbundens styrelser..............................................................................	4,800	»
»	fri ammunition åt 20,000 skyttar, å 30 skott = 600,000 skott å 4 öre.....................................................	24,000	»
	skjutbanors ordnande.....................................................	25,000	»
))	administration och skyttemärken..................................	13,000	»
	tillsammans	161,800	kronor.

Dessutom har centralstyrelsen, då i de för skytteväsendet utfärdade
stadgarna blifvit förutsatt, att en för hela riket gemensam större skyttefest
vissa år borde anordnas i hufvudstaden, och flera sammanfallande
omständigheter, såsom den stora utställningen i Stockholm m. m., göra, att
1897 anses synnerligen lämpligt för hållandet af en allmän riksskyttefest,
isynnerhet som skytterörelsen då torde hafva så utvecklat och
stadgat sig, att en dylik fest helt visst skulle blifva af mycket stor
betydelse för höjande af intresset för saken, funnit sig böra hos Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att till en riksskyttefest i Stockholm
år 1897 måtte äskas ett extra anslag af 30,000 kronor, dock
endast under förutsättning att öfriga anslag oberoende häraf och i

Fjerde hufvndtiteln.

främsta hand måtte utgå, på det att ej genom någon minskning i desamma
den fosterländska rörelsen måtte hämmas i sin utveckling.

Arméförvaltningen å civila departementet, som anmodats att afgifva
underdånigt yttrande öfver denna centralstyrelsens för de frivilliga
skytteföreningarna framställning, har tillstyrkt nådigt bifall till densamma,
under förutsättning att i öfrigt plats å budgeten kan, vid jemförelse
med andra vigtiga anslagsfordringar för landtförsvaret, åt den
begärda anslagsökningen beredas.

För min egen del anser jag, att skytterörelsen med den ledning,
som i följd af den under år 1893 inträdda reform kommit densamma
till del, skall kunna bringas att lemna ett afsevärdt stöd åt hären. Jag
anser särskildt, att den utbildning af de värnpligtiges skjutskicklighet, som
utgör ett af de allra främsta målen för skytterörelsen i dess nuvarande form,
och hvars betydelse med den under senaste året ökade tillslutningen till
nämnda rörelse ytterligare utvecklats, måste verka synnerligen godt, enär
det äfven med de nuvarande förlängda öfningarna för de värnpligtige
är omöjligt att bibringa dessa all den undervisning i denna den blifvande
soldatens allra vigtigaste utbildningsgren, som skulle vara önsklig.
Genom att tillräckligt understödja skytterörelsen torde staten sålunda
kunna indirekt öka värdet af den utbildning, som kommer dess
värnpligtige till del inom härens led. Med hänsyn till den ytterligare
utveckling af det frivilliga skytteväsendet, som under sistförflutna året egt
rum, anser jag äfven tidpunkten vara inne att tillmötesgå centralstyrelsens
för skytteföreningarna kraf på understöd för ändamålet och att
tillstyrka beviljandet af hela det ifrågasatta anslaget, hvilket med endast
1,800 kronor skulle komma att öfverstiga det belopp, som för år
1896 af styrelsen äskats. Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t,
med bifall till centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar
underdåniga framställning, täcktes föreslå Riksdagen

att till skarp sky tteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande såsom extra anslag för år 1897 bevilja
161,800 kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t
att få under följande år använda hvad af anslaget kan
under året besparas.

Fjerde hnfvudtiteln.

Hvad slutligen angår den ifrågasatta allmänna riksskyttefesten under
år 1897, anser jag visserligen, i likhet med centralstyrelsen för de
frivilliga skytteföreningarne, att denna fest tvifvelsutan skulle väsentligt
bidraga till höjandet af intresset för och tillslutningen till den i många
afseenden gagneliga skytterörelsen,men hänsynen till öfriga betydelsefullare
anslagskraf, som för budgetsåret måst till landtförsvarets nytta
göras, hindrar mig att till denna centralstyrelsens underdåniga framställning
tillstyrka nådigt bifall.»

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemstält
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfrige ledamöter, gilla och bifalla, med befallning
tillika, att utdrag af detta protokoll skulle till
finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof för
år 1897.

In fidem protocolli:
F. Lagerfelt.

BILAGOR

	*

	• 4 s »i 1 \f •.; /> i. i 1: t £









	. * ''
	.
	. > ••■ ••" - . • .«w . .-
	*

Fjerde hufvudttteln

Bil, Lift. A.

F örslag

till stat för Generalitetsstaten.

	Kronor.	... Kronor.
1 fördelningsgeneral, lön.................... ..........................................	8,000
dagaflöning å 6 kronor.....................................................	2,190	-
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor.........................	800	—
fourageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst...........	730	—	11,720	—
5 d:o d:o d:o d:o ..........	—	—	58,600	—
1 generalfälttygmästare, d:o...........................................................	— •	—	11,720	—
1 general för fortifikationen, d:o.....................................................	—	-	11,720	—
1 generalstabschef, d:o.................................................................	—	—	11,720	—
Anm. Medlemmar af generalitetet åtnjuta för tjensteresor till möten och
mönstringar reseersättning enligt gällande resereglemente, men ej
traktamentsersättning.
1 adjutant hos fördelningsgeneral, arfvode......................................	750	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar...............................................	800	—
fourageersättning................................................................	730	—	9t2Kn
5 d:o d:o d:o d:o ..............	—	—-	11,400	—
1 fördelningsläkare, arfvode..........................................................	—	—	500	—
•5 d:o d:o ...........................................	—	—	2,500	—
arfvode till en kavalleriinspektör...................................................	—	—	2,500	—
Summa		—	124,6(10	_

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4. hufvudtitelns
allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 A/d. / Raft.

Fjerde hufvudtiteln.

Bil, Litt, B

Förslag

till stat för Kommendantsstaten.

i ''i il	Kronor.	Kronor		Kronor.
a) Kommendantskapet i Stockholm:
1 kommendant, arfvode............................................. lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor......... fourageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst................................................... ......	2,555 800 730	—	4,085 1,665 400	•'' i''hl	tilta!.
1 förste adjutant, arfvode......................................... lönetillägg för 1 tjenstehäst........;>».................-.h. fourageersättning..............................................	900 400 365
1 andre adjutant, arfvode...................................... ...	—...	.I	—
1 vaktmästare, med skyldighet att vaktmästaregöromålen bestrida såväl vid expeditionen, som för arre-stanterna; förut utgående beklädnadspenningar under aflöningen inbögripne, arfvode............	tf y, ■ jr.	:i. -	,, i, >. 750
Vaktjournaler, skrifmaterialier för expeditionen och vak-terna, bokbindningskostnad, renhållning i expe-ditions- och vaktrummen, förstugor och korri-dorer, mönstringstälts uppsättande in. fl. extra utgifter.................................,.........................			450		£ 7,350
b) Kommendantskapet å Carlsborg:		''
1 kommendant, arfvode.............................................	—		3,000	—
1 placen^ajör och adjutant, d:o....................................	—	—	400	—
1 garnisonspastor, lön.................................................	—	—	2,000	—
1 auditör, arfvode......................................................	.	—a	1,000	—
1 väbel, lön...................................;...........................	ii.,} _	—	547	50
Skrifmaterialier.........................................................	—	—	50	50	6,998	—
Summa Kronor	—	—	—	—	14 348	—

Fjerde hufvudtiteln

Bil. Litt. C.

Förslag

till stat för Svea lifgarde.

	Krono!*.	Kronor.	Kronor. i
Befälsaflöning.			i ■		\|
a) lön, ilagaflöniiig in. in.			hrS
staben.				!
1 öfverste och sekundchef, lön...................................	6,000	—		f "v
dagaflöning a 5 kronor......................................	1,825
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor .........	800	—			. <
fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst	730	-	9,355		>■
1 öfverstelöjtnant och förste major, lön ................,.....	4,000	-			- r > -1
dagaflöning å 4 kronor..................................	1,460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	6,225
J 1 major, lön ............................................................	3,500	_
dagaflöning it 4 kronor.......................................	1.460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400		;\|1-. ;
fourageersättning................................................	365	-	519/
1 d:0 d:0 d:o d:o	-		5,725	—
1 regementsqvartermästare (kapten af andra klassen), lön	1,800
dagaflöning ä 3 kronor .......................................	1,095	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400
fourageersättning...............................................	36;>		3,660
1 förste adjutant (löjtnant af första klassen), lön .........	1,200			• •
dagaflöning ä 2 kronor.......................................	730
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—
fourageersättning................................................	365		2,695
1 andre adjutant (löjtnant af andra klassen), lön .........	900		.
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730
lönetillägg för 1 tjenstehäst................................	400	—
fourageersättning................................................	365	— j	2,395
1 tredje adjutant (underlöjtnant), lön...........................	600	_
dagaflöning it 2 kronor.....................................	730	—			;
lönetillägg för 1 tjenstehäst......................... ......	400	—
fourageersättning................................................	365	—	2,096		• J
1 regementsläkare, lön................................................	2,800
dagaflöning ä 4 kronor.......................................	1,460	—	4,260	1
Transport!			42,135	!	\|

Fjerde hufrudtiteln

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	_		42,135
1 bataljonsläkare, lön ................................................	900
dagaflöning ä 2 kronor..............Ta.....	730		1,630
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	1,630
1 bataljonsadjutant (fanjunkare), jemte portion, lön......	720	—
dagaflöning å 1 krona .......................................	365	—
beklädnad ...................................................1.....	200	—	1,285
1 d:o d:o d:o d:o		—	1,285
1 d:o (sergeant af första klassen), jemte portion, lön ...	360	- — :
dagaflöning ä 80 öre..........................................	292	—
lönetillägg......................................................	12	--''
beklädnad ...................................................... ..	200	—	864
1 regementsväbel (sergeant af första klassen), jemte por-		-T—
tion, lön.........................................................	360	—
dagaflöning å 80 öre.........................................	292	—
lönetillägg .......................................................	12	—
beklädnad ...,................................................	200	-	864
1 regementstrumslagare, jemte portion, lön..................	360	—
dagaflöning ä 1 krona.........................................	365	—			•
lönetillägg.........................................................	12
beklädnad .......................................................	200	-	937		•
1 hautboist, jemte portion, lön........................... ........	360	—
beklädnad .........................................................	292	—
dagaflöning ä 80 öre ..........................................	12	—
lönetillägg .........................................................	200	—	864
7 d:o d:o d:0 d:o	—	—	6,048
1 gevärshandtverkare, lön .........................................	— -	—	600
1 d:0 d:o ..........................................		~	600
koinpanistaten.
1 kapten af första klassen, lön....................................	2,800	’
dagaflöning k 3 kronor ......................................	1,095		3 895
7 d:o d:0 d:o d:o			27,265
1 d:o af andra klassen, lön ........................................	1,800	—
dagaflöning ä 3 kronor.......................................	1,095		2,895			j
3 d:0 d:0 d:o d:o			8,685
1 löjtnant af första klassen, lön .................................	1,200
dagaflöning a 2 kronor .....................................	730		1,9:10		■
17 d:o d:o d:o d:o			13,510
1 d:o af andra klassen, lön.........................................	900
dagaflöning å 2 kronor......................................	730		1,630
7 d:o d:o d:0 d:o	—		11,410	. _
Transport		\| 129,962

Fjerde hufvudtiteln.

[ ’*A - > A . : T,i	Kronor.	. - - - - - Kronor.	Kronor.
Transport			129,962	—
1 1 underlöjtnant lön...................................................	600	_
dagaflöning å 2 kronor ......................................	730	—	1,330	_
i 7 d:o d:0 d:0 d:o	—	—	9,310	—
1 fanjunkare, jemte portion, lön ................................	720	—				.
dagaflöning k 1 krona .....................................	365	—
beklädnad .........................................................	200	—	1,285	_
7 d:o d:0 d:o d:o	—	—	8,995	—
1 i sergeant af första klassen, jemte portion, lön...........	360	_
dagaflöning ä 80 öre ..........................................	292	—
lönetillägg ......................................................	12	i	:■>! t , . U
beklädnad .........................................................	200	—	864	i —
8 d:o d:o d:0 d:o	—	—	6,912	—
1 d.o af andra klassen, jemte portion, lön ..................	240	—
dagaflöning ä 80 öre ..........................................	292	—
lönetillägg .........................................................	12					1
beklädnad.........................................................	200	—	744	—
! 8 d:o d:o d:0 d:o \|	—	—	5,952	-
b) arfvoden.
till 8 kompanichefer ä 600 kronor ..............................	4,800	—
> regementspastor ...........................................	800	—
> auditör...........................................................	500	—	6,100	—	171,454
Manskapsaflöning m. m.
a) lön.
'' 816 man i 2 månader ä 6 kronor i månaden .............	9,792	_
622 > ilo » å 6 » i »	37,320	—
194 »i 10 » å 4 > i » .............	7,760	—	54,872	_
b) arfvoden.
16 distinktionskorpraler å 180 kronor........................	2,880	—
38 korpraler ä 120 » .......................	4,560	—
64 vice korpraler å 60 » ........................	3,240	—
40 spel i nummer ä 36 » .......................	1,440	—	12,120	_		1
c) aflöningstillägg.
Ålderstillägg .............................................................	6,540	_				1
Kxamenstiilägg..........‘...............................................	3,260	—	9,800
d) kommcnderingstilliigg.
För bestridande af dylikt tillägg.................................	—	—	2,525	_
Transport	—	79,317		171,454

Fjerde hufvudtiteln.

-r i •; i .{ JI, ‘ r-f , v V)	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	79,317	—	171,454	—
e) rekryteringskostnader.
Arfvoden till värfvare m. fl. omkostnader....................	8,000	—
	12,300	_	20,300		99,617

Särskilda anslag.
Expenser ..................................................................	—	—	1,000	—
Kommunionspenningar.............................KV.. fk! S		—	45	15		9
Till regementets barnhusinrättning bestås årligen, så
länge behofvet det fordrar, enligt Kongl. Brefven
den 4. Juni 1811 och den 12. December 1815 ......	—	—	585	—-	1,630	15
Summa kronor	—	_	—	—	272,701	15

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4. hufvudtitelns
allmänna besparingar, utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

afl -

i -• r v»1 ?''t 4

Fjerde hufYudtitelii.

Bil. Litt. D.

Förslag

till stat för Göta lifgarde.

Befälsaflöning.	Kronor.	Kronor.	Kronor. \|

a) lön, dagaflöning in. in.					• w''U''1 •''
staben.
[ 1 öfverste och sekundchef, lön.................................	6,000	_				1
dagaflöning å 5 kronor . .•''V/i..................................	1,825
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor .........	800	—			It; it. t
fourageersättning k 1 krona om dagen för hvarje häst	730	—	9,355		!..t: . - 1
\| 1 öfverstelöjtnant och förste major, lön......................	4,000	T"1"	■	• e MC,VI
dagaflöning k 4 kronor .. ....................................	1,460	—		■
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—
fourageersättning........\. \ *f~...........................	365		G,225 •ijVfV »it	•_^ ,
1 major, lön..................................... ....... dagaflöning k 4 kronor ...........................	3,500			*
1,460	—	r
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—		..t.,
fourageersättning........... ,M.!.............................	365	—	5,725
j 1 d:o d:o d:o d:0	rrf	_	5,725	—
\| 1 regementsqvartermästare (kapten af andra klassen) lön	1,800	-	"t . •''UGt •
dagaflöning k -3 kronor....................................... lönetillägg för 1 tjenstehäst... ...................... ......	1,095 400	____''	:h
fourageersättning............................................	365	. -	3,660
1 1 förste adjutant (löjtnant af första klassen), lön..........	1,200	T''
dagaflöning ä 2 kronor.........................	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—''
fourageersättning........................................	365	—	2,695	_
1 andre adjutant (löjtnant af andra klassen), lön..........	900
dagaflöning ä 2 kronor.!.....................................	730
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—
fourageersättning..............................................	365	—	2,395
\| 1 tredje adjutant (underlöjtnant), lön...........................	600	i •	.. , , ,	G''
dagaflöning it 2 kronor......................................	730	—
ersättning för 1 tjenstehäst................................	400	—			»;l 1
fourageersättning.............................................	365	—	2,095	—
1 regementsläkare, lön................................................	2,800	_	• i i* c 1
dagaflöning å 4 kronor.......................................	1,460	—	4,260	—
Transport	—	—	42,135 —

Fjerde hufvudtlteln

1 bataljonsläkare, lön...........

dagaflöning å 2 kronor .

Transport

d:o

1 bataljonsadjutant (fanjunkare), jemte portion, lön.

dagaflöning ä 1 krona...................................

beklädnad..................... ..............................

d:o

1 d:ö (sergeant af forsta klassen), jemte portion, lön...

dagaflöning ä 80 öre ........................................

lönetillägg.......................................................

beklädnad .......................................................

tion, lön...............

dagaflöning k 80 öre

lönetillägg...............

beklädnad................

1 regementstrumslagare, jemte portion, lön.

dagaflöning å 1 krona.......................

lönetillägg.......................................

beklädnad.......................................

1 hautboist, jemte portion, lön.

dagaflöning ä 80 öre .......

lönetillägg.......................

beklädnad........................

7 d:0 d:o

1 gevärshandtverkare, lön.
1 d:o d;o

d:o

kompanistaten.

1 kapten af första klassen, lön.......

dagaflöning a 3 kronor..........

7 d:o d:o d:o

1 d:o af andra klassen, lön............

dagaflöning ä 3 kronor..........

Kronor.

d:o

d:0

d:o

d:0

1 löjtnant af första klassen, lön.
dagaflöning å 2 kronor.....

d:o

1 d:o af andra klassen, lön...
dagaflöning å 2 kronor.

d:o

d:0

Kronor.

Transport; — | —

		42,135
900	_
730	— i	1,630	—
—	— 1	1,630
720	_
365	—
200	—	1,285	—
—	—	1,285	—
360	—
292	—
12	—
200	—	864	—
360
292	—			, -T , •. ; •
12	—
200	—	864	—
360	_
365	—	.	:
12	—			.
200	—	937
360	_	•
292	—
12	—
200	—	864	—
—	—	6.048	—
—	—	600	—
—	—	600			-
2,800
1,095	--	3,895	_
—		27,265	—
1,800	—
1,095	.	2,895
—	—	8,685
1.200	—
730	—	1,930	■—	i
—	—	13,510	—
900	—
730	—	1,630	—
—	1 —	11,410	_
		129,962	—	i

fjerde hufrudtiteln,

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport			129,962
1 underlöjtnant, lön..................................................	600	—
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,330	_
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	9,310	—
1 fanjunkare, jemte portion, lön..................................	720	_
dagaflöning ä 1 krona.........................................	365	—
beklädnad........................................................	200	—	1,285	_
7 d:o d:o d:0 d:o	—	—	8,995	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön............	360	—
dagaflöning ä SO öre.......................................	292	—
lönetillägg.........................................................	12	—
beklädnad............................	200	—	864	_
8 d:o d:o d:o d:o	—	—	6,912	—
1 d:o af andra klassen, jemte portion, lön...................	240	_
dagaflöning å 80 öre...........................................	292	—
lönetillägg................................................	12	—
beklädnad............................. , ..	200	—	744	_
8 , dio d:o d:o d:o	—	—	5,952	—
b) arfvoden.
Till 8 kompanichefer ä 600 kronor..............................	4,800
» regementspastor...................................................	800
» auditör............................................................	500	—	6,100	—	171,454
Manskapsaflöning1 m. m.
a) lön.	.				»
816 man i 2 månader å 6 kronor i månaden..............	9.792
622 » i 10 » å 6 » i	37,320
194 » i 10 » h 4 « 1 » ..............	7,760		54,872	—
b) arfvoden.
16 distinktionskorpraler å 180 kronor..........................	2,880	—
38 korpraler å 120 » ..........................	4,560	-
54 vice korpraler ä 60 » ..........................	3,240	-
40 spel i nummer ä 36 » ..........................	1,440		12,120	—
c) aflöningstillligg.
Ålderstillägg.....................................................	6,540
Examenstillägg..........................................................	3,260	—	9,800	—
d) kommenderingstilljlgg.
För bestridande af dylikt tillägg.................................	—	—	2,525	—
Transport	-	_	79,317		171,454	—

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. J Afd. 1 ljuf t. 11

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	79,317	—	171,454	—
e) rekryteringskostnader.
Arfvoden till värfvare m. fl. omkostnader...................	8,000	—
Städja.......................................................................	12,300	—	20,300	_	99,617
Särskilda anslag.
Expenser..................................................................	—	—	1,000	—
Kommunionspenningar...............................................	—	—	45	15	1,045	15
Summa kronorj —		—	—	272,116	15

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång af 4. hufvudtitelns
allmänna besparingar, utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

Fj er de hufv udtitelii

Bil. Litt. E.

Förslag

till stat för lifregementet till fot.

	Kronor.	Kronor.
Staben. 1 öfverste och sekundchef, lön...................................................... tjenstgöringspenningar ........................................................ dagaflöning ä 5 kronor, förslagsvis i 65 dagar....................... lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........................... fourageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst...........	6,000 1,500 325 800 730	—	9,355
1 öfverstelöjtnant och förste major, lön.......................................... tj enstgöringspenningar.......................................................... dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar ....................... lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................................. fourageersättning.................................................................	4,000 600 360 400 365	—	5,725
1 major, lön................................................................................. tj enstgöringspenningar.......................................................... dagaflöning å 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................ lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................................. fourageersättning.................................................................	3,500 500 360 400 365	—	5,125
1 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	5,125	—
1 regementsqvartermästare (kapten af andra klassen), lön............... tjenstgöringspenningar........................................................ dagaflöning ä 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................ lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................................. fourageersättning................................................................	1,800 400 270 400 365	—	3,235
1 förste regementsadjutant (löjtnant af första klassen), lön............... tjenstgöringspenningar......................................................... dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar....... ................ lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................................. fourageersättning.................................................................	1,200 200 180 400 365	—	2,345
1 andre regementsadjutant (löjtnant af andra klassen), lön............... tjenstgöringspenningar................................ ........................ dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................ lönetillägg för 1 tjenstehäst................................................. fourageersättning.................................................................	900 200 180 400 365	—	2,045
1 tredje regementsadjutant (underlöjtnant), lön............................... tjenstgöringspenningar.........................................................	600 120	—
Transport	720	—	32,955	—

Fjerde hufvudtitcln,

	Kronor.	Kronor.
Transport	720		32,955
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar.....................	180	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................................	400	—
fourageersättning.................................................................	365	—	1
1 regementspastor, arfvode............................................................	—	—	800	—
1 auditör, arfvode.........................................................................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön............................................................	2,800	—
dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	360	—	3,160	_
1 bataljonsläkare, lön..................................................................	900
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar................	180	_	1,080
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	1,080	_
1 bataljonsadjutant (sergeant af förstaj klassen), jemte portion under
vapenöfningar, lön......................................................	360	—
tjenstgöringspenningar ....................................	200	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar.............	72	—
beklädnad...........................................	120	—
arfvode.................................................................	200	—	952	_
1 d:0 d:0 d:o d:0	—	—	952	—
1 d:o (sergeant af första klassen), jemte portion under vapenöfningar,
lön................................................................................	360	—
tjenstgöringspenningar ................................................	200	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...................	72	—
beklädnad...............................................................	120	—	752	_
1 regementsväbel (sergeant af första klassen), jemte portion under
vapenöfningar, lön......................................................	360	—
tjenstgöringspenningar............................................	200	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar.......	72	—
beklädnad.............................................................	120	—
arfvode....................................................................	200	—	952	_
1 gevärshandtverkare, jemte 2 nummerlöner och portion under vapen-
öfningar, lön.........................................................	200	—
dagaflöning å 40 öre, förslagsvis i 90 dagar..................	36	—	236	_
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	236	—
1 regementstrumslagare, jemte portion under vapenöfningar, lön...	360	_
dagaflöning ä 1 krona, förslagsvis i 90 dagar................	90	—
beklädnad..............................................................	150	—	600	_
Kompanistaten.
1 kapten af första klassen, lön .....................................................	2,800	_
tjenstgöringspenningar.........................................................	400	—
dagaflöning ä 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar.......................	270	—	3,470	—
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	24,290	—
Transport	—	-	73,680	—

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.	Kronor.
Transport			73,680
1 kapten af andra klassen, lön......................................................	1,800	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	200	—
dagaflöning ä 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	270	—	2,270	—
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	6,810	—
1 löjtnant af första klassen, lön.....................................................	1,200	—
tjenstgöringspenningar..........................................................	120	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—	1,500	—
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	10,500	—
1 d:o af andra klassen, lön...................................................	900	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	120	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—	1,200	—
7 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	8,400	—
1 underlöjtnant, lön.....................................................................	600	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	120	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—	900	___
7 d:0 d:0 d:o d:0	—	—	6,300	—
1 fanjunkare, jemte portion under vapenöfningar, lön....................	720	_
tjenstgöringspenningar......................................................	300	—
dagaflöning ä 1 krona, förslagsvis i 90 dagar...................	90	—
beklädnad..........................................................................	150	—	1,260	_
7 d:o d:o d:0 d''0	—	—	8,820	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapenöfningar, lön	360	—
tjenstgöringspenningar....................................................	200	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...	72	—
beklädnad....................................	120	—	752	_
13 d:0 d:o d:0 d:0	—	—	9,776	—
1 d:o af andra klassen, jemte portion under vapenöfningar, lön.....	240	_
tjenstgöringspenningar..........................	120	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar................	72	—
beklädnad...........................................................................	120	—	552	_
lö d:o d:o d:o d:o	—	—	8,280	—
1 korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön...	120	_
dagaflöning å 25 öre, förslagsvis i 90 dagar.........	22	50	142	50
47 d:o d:o d:o d:o	—	_	6,697	50
1 d:o, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön .	120	_
dagaflöning ä 25 öre, förslagsvis i 90 dagar.........	22	50
ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakansafgift........	150	—	292	50
5 d-.o d:0 d:0 d:0	—	—	1,462	50
1 vice korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön	60	_
dagaflöning ä 10 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	9	—	69	_
47 d:0 d:o d:o d:0	-1	—	3,243	—
Transport	—	—	152,907 \|	—

Fjerde hufvudtiteln,

V	Kronor.	Kronor.
Transport			152,907
1 vice korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar,
lön......................................................................................	60	—
dagaflöning ä 10 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	9	—
ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakansafgift........	150	—	219	—
5 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	1,095	—
1 volontär, jemte beklädnad samt portion och tobaksskilling eller dag-
aflöning under vapenöfningar, ersättning för nummerlön, mot-
svarande en medelvakansafgift..............................................	—	—	150	—
3 d:o d:o d:0 d:o	—	—	450	—
Till musikens underhäll.................................................................	—	—	4,100	—
Summa Kronor	—	—	158,921	—

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4. hufvudtitelns
allmänna besparingar utgår till dertill berättigade löntagare fourageersättning för skottdag.

Fjerde hufvudtiteln

Bil IAtt. F.

Förslag

till stat för första lifgrenadierregementet.

Kronor.

(Andra lifgrenadierregementet, Vestgöta, Uplands, Skaraborgs,
Södermanlands, Kronobergs och Jönköpings regementen,
Dalregementet, Helsinge, Elfsborgs, Yestgötadals,
Bohusläns, Yestmanlands, Kalmar och Yermlands
regementen.)

Staben.

1 öfverste och chef, lön......................................................

tjenstgöringspenningar..............................................

dagaflöning å 5 kronor, förslagsvis i 65 dagar............

lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor................

fourageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst

1 öfverstelöjtnant och förste major, lön..............................

tjenstgöringspenningar..............................................

dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar............

lönetillägg för 1 tjenstehäst.......................................

fourageersättning.......................................................

6,000

1,500

325

800

730

600

360

400

365

9,355

5,725

1 major, lön..................................................................

tjenstgöringspenningar............................................

dagaflöning k 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar.........

lönetillägg för 1 tjenstehäst...................................

fourageersättning...................................................

1 d:0 d:0 d:0 d:0

1 regementsqvartermästare (kapten af andra klassen), lön.

tjenstgöringspenningar...........................................

dagaflöning k 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar.........

lönetillägg för 1 tjenstehäst...................................

fourageersättning...................................................

1 förste regementsadjutant (löjtnant af första klassen), lön

tj enstgöringspenningar...........................................

dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar.........

lönetillägg för 1 tjenstehäst...................................

fourageersättning...................................................

3,500	—
500	—
360	—
400	—
365	—
1,800	—
400	—
270	—
400	—
365	—
1,200	_
200	—
180	—
400	—

5,125 -5,125 —

3,235

365

Transport

2,345 —
30,910 -

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.	Kronor.
Transport			30,910
1 andre regementsadjutant (löjtnant af andra klassen), lön..............	900	—
tj enstgöri ngspenningar..........................................................	200	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst...................................................	400	—
fourageersättning..................................................................	365	—	2,045
1 tredje regementsadjutant (underlöjtnant), lön...............................	600	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	120	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................. ...............................	400	—
fourageersättning..................................................................	365	—	1,665
1 regementspastor, arfvode.................. .......................................	—	—	800	—
1 auditör, arfvode.........................................................................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön............................................;......................	2,800	—
dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar.......................	360	—	3,160
1 bataljonsläkare, lön..................................................................	900	_
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar.......................	180	—	1,080
1 d:o d:0 d:0 d:o	—	—	1*080	—
1 bataljonsadjutant (sergeant af första klassen), jemte portion under
vapenöfningar, lön..............................................................	360	—
tj enstgöringspenningar.....,..................................................	200	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—
beklädnad..........................................................................	120	—
arfvode..............................................................................	200	_
1 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	952
1 d:o (sergeant af första klassen), jemte portion under vapenöfningar,
lön........................ .... ........................	360
tj enstgöringspenningar........................................................	200	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—
beklädnad............................................................................	120	—	752
1 regementsväbel (sergeant af första klassen), jemte portion under
vapenöfningar, lön...............................................................	360
tjenstgöringspenningar........................:.................................	200	_
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—
beklädnad...........................................................................	120	—
arfvode...............................................................................	200	—	952
1 gevärshandtverkare, jemte 2 nummerlöner och portion under vapen-
öfningar, lön..... ..................................................................	200	—
dagaflöning ä 40 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	36	—	236
1 d:o d:0 d:o d:o	—	—	236	~ i
1 regementstrumslagare, jemte portion under vapenöfningar, lön......	360	—
dagaflöning a 1 krona, förslagsvis i 90 dagar.........................	90	—
beklädnad............................................................................	150	—	600	—
Transport	\|	45,920

Fjerde hufvndtlteln,

Transport

Kompanistaten.

1 kapten af första klassen, lön..................,....................................

tj enstgöringspenningar..........................................................

dagaflöning ä 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................

7 d:o d:o d:o d:o

1 d:o af andra klassen, lön......................................................*.....

tjenstgöringspenningar.........................................................

dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................

3 kaptener af andra klassen d:o d:o

1 löjtnant af första klassen, lön.....................................................

tjenstgöringspenningar..........................................................

dagaflöning it 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................

7 d:o d:o d:o d:o

1 d:o af andra klassen, lön............................................................

tj enstgöringspenningar.........................................................

dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................

7 d:o d:o d:o d:o

1 underlöjtnant, lön......................................................................

tj enstgöringspenningar..........................................................

dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................

7 d:0 d:o d:0 d:o

1 fanjunkare, jemte portion under vapenöfningar, lön......................

tjenstgöringspenningar..........................................................

dagaflöning å 1 krona, förslagsvis i 90 dagar.........................

beklädnad ........................................................................

7 d:0 d:o d:0 d:o

1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapenöfningar, lön

tj enstgöringspenningar..........................................................

dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................

beklädnad...........................................................................

13 d:o d:o d:0 d:0

1 d:o af andra klassen, jemte portion under vapenöfningar, lön.......

tjenstgöringspenningar..........................................................

dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................

beklädnad............................................................................

15 d:0 d:o d:0 d:o

1 korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön.....

dagaflöning it 25 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................

47 d:o d:o d:o d:o

Transport

Kronor.	Kronoi
2,800		45,920
400	—
270	—	3,470 24,290
—	—
1,800	_
200	—
270		2,270 6,810
—	—
1,200	_
120	—
180	—	1,500 10,500
—	—
900	_
120	—
180	—	1,200 8,400
—	-
600	_
120	—
180	—	900
—	—	6,300
720	_
300	—
90	—
150	—	1,260 8,820
—	—
360	_
200	—
72	—
120	—	752
—	—	9,776
240	—
120	—
72	—
120	—	552
—	—	8,280
120	—
22	60	142
—	—	6,697
		147,840

Bih. till Rihd. Prot. 189(J. 1 Sami. 1 A/d. 1 Höft.

Fjerde hufvudtiteln.

Transport

1 korpral jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön.....

dagaflöning ä 26 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................

ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakansafgift........

5 d:o d:0 d:0 d:0

1 vice korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar,

lön.....................................................................................

dagaflöning ä 10 öre, förslagsvis i 90 dagar............................

47 d:0 d:o d:o d:0

1 d:o jemte beklädnad och portion under vapenöfningar,

lön.....................................................................................

dagaflöning ä 10 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................

ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakansafgift........

5 d:0 d:o d:0 d:0

1 volontär, jemte beklädnad samt portion och tobaksskilling eller
dagaflöning under vapenöfningar, ersättning för nummerlön,
motsvarande en medelvakansafgift.......................................

3 d:o dto d:o d:o

Till musikens underhåll................................................................

Summa kronor

Kronor.
120
22	50
150	—
60	—
9	—
60	—
9	—
150	—
_	—
—	—

Kronor.

147,840

292

1,462

3,243

219

1,095

150

450

2,000

156,821

Fjerde hufvudliteln

Bil. Litt. G.

Förslag

till stat för Norra Skånska infanteriregementet.


(Södra Skånska infanteriregementet.)
Staben.
1 öfverste och chef, lön ..............................................................	6,000	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	1,500	—
dagaflöning ä 5 kronor, förslagsvis i 65 dagar.......................	325	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor...........................	800	—
fourageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst ..........	730	—	9,355
1 öfverstelöjtnant och förste major, lön..........................................	4,000	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	600	—
dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	360	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst .................................................	400	—
fourageersättning ................................................................	365	—	5,725
1 major, lön.................................................................................	3,500	_
tjenstgöringspenningar.........................................................	500	—
dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	360	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst .................................................	400	—
fourageersättning ................................................................	365	—	5 125
1 d:0 d:0 d:0 d:o	—	—	5,125	—
1 regementsqvartermästare (kapten af andra klassen), lön ...............	1,800	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	400	—
dagaflöning ä 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	270	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst .................................................	400	—
fourageersättning ................................................................	365	—	3,235
1 förste regementsadjutant (löjtnant af första klassen), lön...............	1,200	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	200	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst .................................................	400	—
fourageersättning ................................................................	365	—	2,345
1 andre regementsadjutant (löjtnant af andra klassen), lön...............	900	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	200	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst .................................................	400	—
fourageersättning ................................................................	365	—	2,045
1 tredje regementsadjutant (underlöjtnant), lön ..............................	600	—
tjenstgöringspenningar........................................................	120	—
Transport]	720 \|	-1	32,955 \|	—

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.	Kronor.
Transport	720		32,955
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar.......................	180	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst .................................................	400	—
fourageersättning ................................................................	365	—
1 regementspastor, arfvode........................................................		—	l,bb5 800	—
1 auditör, arfvode ........................................................................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön..................................................................	2,800	—
dagaflöning & 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	360	—	3,160	_
1 bataljonsläkare, lön.................................................................	900	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—	1080
1 d:0 d:o d:o d:o	—	—	1,080	—
1 bataljonsadjutant (sergeant af första klassen), jemte portion under
vapenöfningar, lön...............................................................	360	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	200	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar..........................	72	—
beklädnad...........................................................................	120	—
arfvode ..............................................................................	200	—	952
1 d:0 d:o d:o d:0	—	—	952	—
1 d:o (sergeant af första klassen), jemte portion under vapenöfningar,
lön ....................................................................................	360	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	200	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—
beklädnad...........................................................................	120	—	752
1 regementsväbel (sergeant af första klassen), jemte portion under
vapenöfningar, lön...............................................................	360	—
tjenstgöringspenningar................................. ......................	200	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—
beklädnad...........................................................................	120	—
arfvode .......................... ...................................................	200	_
1 gevärshandtverkare, jemte 2 nummerlöner och portion under vapen-			952
öfningar, lön ......................................................................	200	—
dagaflöning ä 40 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	36	—	236
1 d:0 d:0 d:0 d:o	—	—	236	—
1 regementstrumslagare, jemte portion under vapenöfningar, lön......	360	—
dagaflöning ä 1 krona, förslagsvis i 90 dagar ........................	90	—
beklädnad.............................,.............................................	150	—	600
Kompanistaten.
1 kapten af första klassen, lön......................................................	2,800	__
tjenstgöringspenningar.........................................................	400	—
dagaflöning ä 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	270	—
7 d:o d:o d:o d:o	- .	—	24,290	—
, Transport)	73,680	—

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.	Kronor.
Transport			73,680
1 kapten af andra klassen, lön......................................................	1,800	—
tjenstgöringspenningar.......................................................	200	—
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	270	—
3 d:o d:o d:0 d.O	—	—	6,810	—
1 löjtnant af första klassen, lön ....................................................	1,200	—
tjenstgöringspenningar........................................................	120	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	10,500	—
1 d:o af andra klassen, lön............................................................	900	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	120	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—
7 d:o d:o d:0 d:0	—	—	8,400	—
1 underlöjtnant, lön .....................................................................	600	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	120	—
dagaflöning a 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—
7 d:0 d:o d:o d:o	—	—	6,300	—
1 fanjunkare, jemte portion under vapenöfningar, lön.....................	720	—
tjenstgöringspenningar .......................................................	300	—
dagaflöning k 1 krona, förslagsvis i 90 dagar ........................	90	—
beklädnad..........................................................................	150	_	1 n/in
7 d:0 d:o d:0 d:o		—	1,260 8,820	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapenöfningar, lön	360	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	200	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—
beklädnad...........................................................................	120	_
13 d:o d:o d:0 d:0		—	752 9,776	—
1 d:o af andra klassen, jemte portion under vapenöfningar, lön.......	240	—
tjenstgöringspenningar.........................................................	120	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—
beklädnad..........................................................................	120	—
16 d:o d:0 d:0 d:o	—	—	552 8,280	—
1 korpral, jemte beklädnad och pension under vapenöfningar, lön ...	120	—
dagaflöning ä 25 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	22	50
47 d:o d:0 d:0 d:o	—	—	6,697	ou 50
1 d:o, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön..........	120	—
dagaflöning ä 25 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	22	50
ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakansafgift.......	150	—	292	50
6 d:o d:o d:o d:0	—	—	1,462	50
1 vice korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön	60	—
dagaflöning ä 10 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	9	—
47 d;o d:o d:o d:o	—	—	by 3,243	—
Transport]		152,907	—

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.	Kronor.
Transport			152,907
1 vice korpral jemte beklädnad och portion under vapenöfningar,
	60	_
dagaflöning ä 10 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	9	—
ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakansafgift.......	150	~	219
5 d:0 d:o d:0 d:o	—	—	1,095	—
1 volontär, jemte beklädnad samt portion och tobaksskilling eller
dagaflöning under vapenöfningar, ersättning för nummerlön,
motsvarande en medelvakansafgift........................................	—	—	150	—
3 d:0 d.O d:0 d:0	—	—	450	—
Till musikens underhåll..............................................................	—	—	4,500	—
Summa Kronor	—	—	159,321	—

Fjerde hufvudtitelii

Bil. Litt. H.

Förslag

till stat för Gotlands infanteriregemente.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Militärbefälliafvare med stab och civil personal.
1 öfverste och militärbefälhafvare, lön ........................	6,000	_
dagaflöning ä 5 kronor i 365 dagar ....................	1,825	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor .........	800	—
fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst	730	—	9,355	—
1 regementsqvartermästare (kapten af andra klassen), lön	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar .....................	1,095	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	3,660
1 andre regementsadjutant (löjtnant af andra klassen), lön	900	_
dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar .....................	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	2,395
1 regementspastor, tjenstgöringsskyldig äfven vid Got-
lands artillerikår, arfvode....................................	—	—	800
1 auditör, tjenstgöringsskyldig äfven vid Gotlands ar-
tillerikår, arfvode................................................	—	—	500	—
1 regementsläkare, med skyldighet att jemväl besörja
sjukvården vid Gotlands artillerikår och sjukhuset
i Visby, lön ......................................................	2,800	—
dagaflöning ä 4 kronor i 365 dagar.....................	1,460	-.	4,260
1 bataljonsläkare, tjenstgöringsskyldig äfven vid Got-
lands artillerikår, lön..........................................	900	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar......	90	—	990	_
1 vaktmästare, lön ....................................................	—	—	135	—
Staben.
1 öfverstelöjtnant, lön................................................	4,000	—
dagaflöning å 4 kronor, förslagsvis i 45 dagar......	180	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	4,945	_
1 major, lön ........................ ....................................	3,500	—
dagaflöning å 4 kronor, förslagsvis i 366 dagar.....	1,460	—
Transport	4,960	—	27,040	—	—

Fjerde hnfvudtiteln,

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	4,960	—	27,040	—	—	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst................................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	5,725	—
1 d:0 d:o d:o d:0	—	—	5,725	—
1 förste regementsadjutant (löjtnant af första klassen), lön	1,200	—
dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar .....................	730	—
	400	_
fourageersättning................................................	365	—	2,695	—
1 andre regementsadjutant (löjtnant af andra klassen), lön	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar .....................	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—
fourageersättning..............................................	365	—	2,395
1 bataljonsadjutant (sergeant af första klassen), lön......	360	—
dagaflöning ä 80 öre i 365 dagar ........................	292	—
beklädnad .........................................................	120	—
portionsersättning ä 62 öre i 365 dagar ...............	226	30
arfvode .............................................................	200	—	1,198	30
1 d:0 d:o d:o d:o	—	—	1,198	30
1 regementstrumslagare, jemte portion under vapenöf-
ningar, lön.........................................................	360	—
dagaflöning å 1 krona, förslagsvis i 45 dagar ......	45	—
beklädnad .........................................................	150	—	555	_
Kompanistaten.
1 kapten af första klassen, lön....................................	2,800	—
dagaflöning ä 3 kronor, förslagsvis i 45 dagar......	135	—	2,935	—
7 d:0 d:0 d:o d:0	—	—	20,545	—
1 kapten af andra klassen, lön .................................	1,800	—
dagaflöning ä 3 kronor, förslagsvis i 365 dagar ....	1,095	—	2,895	—
7 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	20,265	—
1 löjtnant af första klassen, lön .................................	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar......	90	—	1,290	—
11 d:0 d:o d:0 d:0	—	—	14,190	—
1 d:o af andra klassen, lön.........................................	900	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar......	90	—	990	—
11 d:o d:0 d:o d:o	—	—	10,890	—
1 underlöjtnant, lön...................................................	600	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar......	90	—	690	—
11 d:0 d:0 d:o d:0	—	—	7,590	—
Transport	—	—	128,811	60	—	—

Fjerde hufvudtitelri. 97

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	128,811	60	—	—
1 fanjunkare, lön .....................................................	720	—
dagaflöning å 1 krona i 365 dagar.......................	365	—
beklädnad .........................................................	150	—
portionsersättning å 62 öre i 365 dagar ...............	226	30	1,461	30
7 d:0 d:o d:o d:o	—	—	10,229	10
1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapen-
öfningar, lön......................................................	360	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar .........	36	—
beklädnad ........................................................	120	—	516	—
11 d:o d:0 d-.o d:0	—	—	5,676	—
1 d:o af andra klassen, jemte portion under vapenöf-
ningar, lön.........................................................	240	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar .........	36	—
beklädnad .........................................................	120	_	396	—
15 d:0 d:0 d:0 d:o	—	—	5,940	—
1 fältmusikant, jemte portion under vapenöfningar, lön	240
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 46 dagar .........	36	—
beklädnad .................................................	120	—	396	—
7 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	2,772	—
1 trumslagare (hornblåsare), jemte beklädnad och portion
under vapenöfningar, lön...................................	80	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar .........	36	—	116	_
5 d:o d:o d:0 d:o	—	—	580	—
1 d:o (hornblåsare), jemte beklädnad och portion under
vapenöfningar, lön ....................	40	—				•
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar .........	36	—	76	—
6 d:o d:0 d:o d:0	—	—	380	—
1 korpral, jemte beklädnad och portion under vapen-
öfningar, lön.......................	120	—
dagaflöning å 25 öre, förslagsvis i 45 dagar .........	11	25
nummerlön .......................................................	150	—	281	25
63 d:o d:o d:0 d:0	—	—	17,718	75
1 vice korpral jemte beklädnad och portion under vapen-
öfningar, lön.........	60	—
dagaflöning å 10 öre, förslagsvis i 45 dagar ...	4	50
nummerlön ...................	150	—	214	50
75 d:o d:o d:0 d:o	—	—	16,087	50
1 volontär, jemte beklädnad samt portion och tobaks-
skilling eller dagaflöning under vapenöfningar, num-
merlön..............................................................	—	—	150	—
30 d:o d:o d:o d:o	—	—	5,850	—
Transport	—	—	197,652	—	—	—

Bih. till Jtiksd. Prof, 189G. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—		197,652	—	—	—
1 arfvode till afdelningsområdesbefälhafvare ...............	—	—	250	—
7 d:0 d:0 d:0 _ d:0	—	—	1,750	—	199,652	_
Särskilda anslag.
Till befälsmötets utgifter, sjukvård, resor i tjensten och mönstringsresor, hyra för militärdetaljens embets-rum, utgifter för militärbiblioteket, skrifmaterialier, ved, ljus m. m..................................................			3,496	70
Diverse kostnader för musiken....................................	—	—	1,000		4,496	70
Summa kronor	—	—	—	—	204,148	70

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4. hufvudtitelns
allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

Fjerde hufvudtiteln

Bil■ Litt. I.

Förslag

till stat för Hallands Bataljon.

(Blekinge Bataljon.)	Kronor.	Kronor.
Staben.
1 major och kårchef, lön...............................................................	3,500	—
dagaflöning k 4 kronor i 365 dagar.......................................	1,460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst..................................................	400	—
fourageersättning.................................................................	365	—	5,725	_
1 regementsqvartermästare (kapten af andra klassen), lön................	1,800	_
dagaflöning k 3 kronor i 365 dagar.......................................	1,095	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................... ............................	400	—
fourageersättning.................................................................	365	—	3,660	_
1 regementspastor, arfvode............................................................	—	—	800	—
1 auditör, arfvode.........................................................................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön..................................................................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	360	—	3,160	_
1 bataljonsläkare, lön...................................................................	900	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—	1,080	_
1 bataljonsadjutant (sergeant af första klassen), lön ........................	360	—
dagaflöning å 80 öre i 365 dagar..........................................	292	—
beklädnad..........................................................................	120	—
portion k 62 öre i 365 dagar................................................	226	30
arfvode.............................................................................	200	—	1,198	30
1 regementstrumslagare, jemte portion under vapenöfningar, lön......	360	—
dagaflöning ä 1 krona, förslagsvis i 90 dagar.........................	90	—
beklädnad...........................................................................	150	—	600
1 gevärsbandtverkare, jemte portion under vapenöfningar, lön.........	500	—
dagaflöning å 40 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	36	—	536
Kompanistaten.
1 kapten af första klassen, lön......................................................	2,800	—
dagaflöning ä 3 kronor i 365 dagar......................................	1,095	—	3,895	—
3 d:o d;o d:o d:o	—	—	11,685	—
Transport	—		32,839	30

100

Fjerde hufrudtiteln

	Kronor.	Kronor.
Transport			32,839	30
1 löjtnant af första klassen, lön.....................................................	1,200	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—	1,380	_
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	4440	—
1 d:o af andra klassen, lön............................................................	900	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—	1,080
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	3,240	—
1 underlöjtnant, lön......................................................................	600	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—	780	_
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	2,340	—
1 fanjunkare, lön..........................................................................	720	—
dagaflöning a 1 krona i 365 dagar .......................................	£5bÖ	—
portion å 62 öre i 365 dagar.................................................	226	30
beklädnad...........................................................................	150	—	1,461	30
3 d:o d:o d:o '' d:o	—	—	4,383	90
1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapenöfningar, lön	360	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—
beklädnad...........................................................................	120	—	552	_
3 d:o d:o d:0 d:o	—	—	1,656	—
1 d:o af andra klassen, jemte portion under vapenöfningar, lön.......	240	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar.............................	72	—
beklädnad.............................................................................	120	—	432	_
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	3,024	—
1 fältmusikant, jemte portion under vapenöfningar, lön...................	240	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—
beklädnad.........................................................................	120	—	432	_
3 d:o d:o d:0 d:0	—	—	1,296	—
1 trumslagare (hornblåsare), jemte beklädnad och portion under
vapenöfningar, lön.............................................................	80	~~~
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—	152	_
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	456	—
1 d:o (hornblåsare), jemte beklädnad och portion under vapenöfnin-
gar, lön..............................................................................	40	—
dagaflöning k 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	336	—
1 korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön.....	120	—
dagaflöning å 25 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	22	50
nummerlön.....................................................''•....................	150	—	292	50
21 d:0 d:0 d:o d:o	—	—	6,142	50
Transport	—		66,527	50

Fjerde hufvudtiteln

101

	Kronor.	Kronor.
Transport			66,527	50
1 vice korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar,
	60	_
dagaflöning ä 10 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	9	—
nummerlön......................................................................	150
			219	—
29 d:o d:o d:o d:o	—	—	6,351	—
1 volontär, jemte beklädnad samt portion och tobaksskilling eller
dagaflöning under vapenöfningar, nummerlön.........................	—	—	150
127 d:o d:o d:o d:o	—	—	19,050	—
			500
Summa kronor	—	—	92,797	50

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sidan tillgång, af 4. hufvudtitelns
allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning för
skottdag.

102

Fjerde hufvudtiteln,

Bil. Litt. K.

Förslag

till stat för lifgardet till häst.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Befälsaflöning''.
a) lön, dagaflöning in. m.
Staben.
1 öfverste och sekundchef, lön....................................	6,000	—
dagaflöning ä 5 kronor........................................	1,825	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor...,......	800	—
fourageersättning k 1 krona om dagen för hvarje häst	730	—	9,355	—
1 öfverstelöjtnant och förste major, lön.......................	4,000	_
dagaflöning k 4 kronor.......................................	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	6,990
1 major, lön..............................................................	3,500	-
dagaflöning k 4 kronor......................................	1,460	_
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	6,490	—
1 regementsqvartermästare (ryttmästare af andra klassen).
lön.............................. .................................	1,800	—
dagaflöning ä 3 kronor.......................................	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning...............................................	730		4,425	__
1 förste adjutant (löjtnant af första klassen), lön..........	1,200	_
dagaflöning ä 2 kronor........................................	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	3,460
1 andre adjutant (löjtnant af andra klassen), lön..........	900
dagaflöning ä 2 kronor.................................... ...	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	3,160	_
1 regementsläkare, lön................................................	2,800	_
dagaflöning ä 4 kronor.......................................	1,460	—	4,260	_
1 bataljonsläkare, lön.................................................	900	_
dagaflöning k 2 kronor........................................	730	—	1,630	—
Transport	—		39,770	-	—	—

Fjerde hufvudtiteln

103

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport			39,770
1 regementsveterinär, lön..........................................	1,800	'' -
dagaflöning ä 3 kronor.....................................	1,095	—
lönetillägg för 1 tjensteliäst.................................	400	-.
fourageersättning................................................	365	—	3,660	_
Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter rege-
mentsveterinär ett ålderstillägg 4 lön af 500 kronor, att
utgå från anslaget under 4. hufvudtiteln till ålderstillägg.
1 bataljonsveterinär, lön.....................	900
dagaflöning ä 2 kronor.......................................	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—
fourageersättning..........................	365	—	2,395
1 regementstrumpetare, jemte portion, lön...................	720
dagaflöning k 1 krona........	365	_
beklädnad.........................................................	250	—	1,335	_
1 pistolsmed, lön.......................................................	—	—	600	—
Sqvadronsstaten.
1 ryttmästare af första klassen, lön.............................	2,800	_
dagaflöning k 3 kronor ...	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	—
fourageersättning............................................	730	—	5,425	—
4 d:o d:0 d:0 d:o	—	—	21,700	—
1 d:o af andra klassen, lön..................................	1,800	_
dagaflöning å 3 kronor.......	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning........................	730	—	4,425	—
1 löjtnant af första klassen, lön.............................	1,200
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	3,460
4 d:o d:o d:o d:o	—	—	13,840	—
1 d:o af andra klassen, lön.....................................	900	_
dagaflöning ä 2 kronor.....................................	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	3,160	_		,
4 d:o d:o d:o • d:o	—	—	12,640	—
1 underlöjtnant, lön..........	600	_
. dagaflöning å 2 kronor........	730	—			i
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	2,860	_
O o o o	—	—	11,440	—
Transport	—	- \| 126,710	-1	-	—

104

Fjerde liufvudtiteln,

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport			126,710	_	_	_
1 fanjunkare, jemte portion, lön..................................	720	—
dagaflöning å 1 krona.........................................	365	—
beklädnad..........................................................	250	—	1,335	—
4 d:o d:o d:o d:o	—	—	5,340	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön............	360	—
dagaflöning å 80 öre...........................................	292	—
lönetillägg..........................................................	36	—
beklädnad..........................................................	250	—	938	—
19 d:o d:0 d:o d:o	—	—	17,822	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön..........................	360	—
dagaflöning å 80 öre.........................................	292	—
lönetillägg .........................................................	36	—
beklädnad..........................................................	250	—	938	—
4 d:0 d:o d:o d:0	—	—	3,752	—
b) arfvoden.
Till 6 sqyadronschefer ä 600 kronor..............................	3,000	—
» regementsstallm ästare....... ....................................	800	—
» d:0 pastor....................................................	800	—
» auditör.................................................................	500	—	5,100	—	161,935	—
Manskapsaflöning m. m.
a) lön.
500 man i 2 månader k 7 kronor i månaden..............	7,000	—
375 » i 10 » ä 7 »> i » ..............	26,250	—
125 •> i 10 » ä 4 » i » ..............	5,000	—	38,250	—
b) arfvode.
6 distinktionskorpraler ä 180 kronor..........................	900	—
21 korpraler ä 120 » ..........................	2,520	—
37 vice korpraler ä 60 » ..........................	2,220	—
10 sqvadronstrumpetare å 36 » ..........................	360	—	6,000	—
c) aflöningstillägg.
Ålderstillägg..............................................................	3,800	—
Examenstillägg..........................................................	1,800	—	5,600	—
d) kommenderingstillägg:.
För bestridande af dylikt tillägg.................................	—	—	1,364	—
Transport	_	—	51,214	—	161,935	—

Fjerde hufVudtiteln

105

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	51,214	—	161,935	—
e) rekry tenn ^kostnader.
Arfvoden till värfvare m. fl. kostnader........................	5,000	—
Städja.......................................................................	7,500	—	• 12,500		63,714
Särskilda anslag.
Expenser...................................................................	—	—	1,000	—
Kommunionspenningar..............................................	—	—	28	65
Till distinktionspenningar, musikarfvoden m. m............	—	—	776	75	1,805	40
Summa kronor	—	—	—	—	227,454	40

Bill. till Biksd. Prat. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 1 Hiift.

106

Fjerde hufvudtitelrt

Bil. Litt. L.

Förslag1

till stat för Lifregementets dragoner.

	Kronor.	Kronor
(Lifregementets husarer och Smålands husarregemente.) Staben. 1 öfverste (och. sekundchef), lön............................................ ........ tjenstgöringspenningar......................................................... dagaflöning å 5 kronor, förslagsvis i 60 dagar.. ..................... lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor............................ fourageersättning k 1 krona om dagen för hvarje häst............	6,000 1,500 300 800 730	—	9,330
1 öfverstelöjtnant och förste major, lön.......................................... tjenstgöringspenningar......................................................... dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 60 dagar........................ lönetillägg för 2 tjenstehästar............................................... fourageersättning.................................................................	4,000 600 240 800 730	—	6,370
1 major, lön................................................................................. tjenstgöringspenningar........................................................ dagaflöning k 4 kronor, förslagsvis i 60 dagar....................... lönetillägg för 2 tjenstehästar............................................... fourageersättning.................................•................................	3,500 500 240 800 730	—	5,770
1 regementsqvartermästare (ryttmästare af andra klassen), lön............. tjenstgöringspenningar........................................................ dagaflöning k 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar........................ lönetillägg för 2 tjenstehästar............................................... fourageersättning.................................................................	1,800 400 180 800 730	—	3,910
1 förste adjutant (löjtnant af första klassen), lön............................. tjenstgöringspenningar......................................................... dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar........................ lönetillägg för 2 tjenstehästar............................................... fourageersättning.................................................................	1,200 200 120 800 730	—	3,050
1 andre adjutant (löjtnant af andra klassen), lön............................. tjenstgöringspenningar......................................................... dagaflöning a 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar........................ lönetillägg för 2 tjenstehästar............................................... fourageersättning.................................................................	900 200 120 800 730	—	2,750
1 regementsstallmästare, arfvode....................................................	—	—	800	—
1 regementspastor, arfvode............................................................	—	—	800	—
Transport	-	—	32,780	—

Fjerde liufvudtiteln

107

	Kronor.	Kronor.
Transpori			32,780
1 auditör, arfvode.........................................................................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön.................................................................	2,800	—
dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 60 dagar..... .................	240	—	3,040	_
1 bataljonsläkare, lön..................................................................	900	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar.......................	180	—	1,080	_
1 regemente veterinär, lön..............................................................	1,800	_
dagaflöning ä 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar........................	180	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst..................................................	400	—
fourageersättning.................................................................	365	—	2,745	_
Anm. Efter 10 års val vitsordad tjenstgöring åtnjuter regementsveterinär
ett ålderstillägg å lön af 500 kronor, att utgå från anslaget under
4. hufvndtiteln till ålderstillägg.
1 bataljonsveterinär, lön................................................................	900	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst..................................................	400	—
fourageersättning.................................................................	365	—	1,845	_
1 pistolsmed, jemte portion under vapenöfningar, lön......... ............	400	_
dagaflöning ä 40 öre, förslagsvis i 60 dagar..........................	24	—	424	_
1 stabstrumpetare, jemte portion under vapenöfningar, lön..............	360	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 60 dagar...........................	48	—
beklädnad...........................................................................	120	—	528	_
Anm. Dessutom bibehålies nummerlönen.
4 d:0 d:0 d:o d:0	—	—	2,112	—
Sqradronsstaten.
1 ryttmästare af första klassen, lön..............................................	2,800	—
tjenstgöringspenningar..........................................................	400	—
dagaflöning ä 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar........................	180	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar...............................................	800	—
fourageersättning.................................................................	730	—	4,910
4 d:o d:0 d:o d:0	—	—	19,640	—
1 ryttmästare af andra klassen, lön................................................	1,800	—
tjenstgöringspenningar............... .........................................	200	—■
dagaflöning ä 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	270	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar...........................1...................	800	—
fourageersättning............................................................. ...	730	—	3,800	_
1 löjtnant af första klassen, lön....................................................	1,200	_
tjenstgöringspenningar..........................................................	120	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar........................	120	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar...............................................	. 800	—
fourageersättning.................................................................	730	—	2,970	_
4^ ö ö ö &. ö	- \|	—	11,880	—
Transport)	- \|	—	88,254	—

108

Fjerde luifvml titel»

	Kronor.	Kronor.
Transport			88,254
1 löjtnant af andra klassen, lön.....................................................	900	—
tjenstgöringspenningar........................................................	120	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................	180	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar...............................................	800	—
fourageersättning.................................................................	730	—	2,730
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	2,730	—
1 underlöjtnant, lön......................................................................	600	—
tj enstgöringspenningar..........................................................	120	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar........................	120	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar...............................................	800	—
fourageersättning.................................................................	730	—	2 370
4 d:o d:o d:o d:o	—	—	9,480	—
1 fanjunkare, jemte portion under vapenöfningar, lön......................	720	—
tjenstgöringspenningar..........................................................	300	—
dagaflöning ä 1 krona, förslagsvis i 90 dagar.........................	90	—
beklädnad...........................................................................	150	—	1,260	_
Anm. Dessutom bibehålies nummerlönen.
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön.................................	720	—
tj enstgöringspenningar..........................................................	300	—
dagaflöning å 1 krona, förslagsvis i 60 dagar.........................	60	—
beklädnad...........................................................................	150	—	1,230	_
Anm. Dessutom bibehålies nummerlönen.
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	3,690	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapenöfningar, lön	360	—
tj enstgöringspenningar..........................................................	200	—
dagaflöning k 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—
beklädnad...........................................................................	120	—	752
Anm. Dessutom bibehålies nummerlönen.
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	752	—
1 d:o d:o jemte portion under vapenöfningar, lön	360	_
tjenstgöringspenningar..........................................................	200	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 60 dagar...........................	48	—
beklädnad...........................................................................	120	—	728	_
Anm. Dessutom bibehålies nummerlönen.
12 d:o d:o d:o d:o	—	—	8,736	—
1 sqvadronstrumpetare, jemte portion under vapenöfningar, lön.......	240	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	72	—
beklädnad...........................................................................	120	—	432	—
Anm. Dessutom bibehålies nummerlönen.
Transport	-	-	123,144 \| -

Fjerde hu fvudtiteln

109

	Kronor.	Kronor.
Transport			123,144
1 sqvadronstrumpetare, jemte portion under vapenöfningar, lön.......	240	—
dagafiöning å 80 öre, förslagsvis i 60 dagar...........................	48	—
beklädnad...........................................................................	120	—	408	—
•4«ih. Dessutom bibehålles nummerlönen.
O ro o © ri5 o Ti ce	—	—	3,264	—
1 korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön ....	120	—
dagafiöning ä 25 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	22	50	142	50
2 d:o d:0 d:0 d:0	—	—	285	—
1 d:o, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön..........	120	—
dagafiöning ä 25 öre, förslagsvis i 60 dagar...........................	15	—	135	—
11 d:o d:o d:o d:o	—	—	1,485	—
1 vice korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön	60	—
dagafiöning ä 10 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................	9	—	69	—
3 d:0 d:o d:0 d:o	—	—	207	—
1 d:o, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön..........	60	—
dagafiöning ä 10 öre, förslagsvis i 60 dagar...........................	6	—	66	—
10 d:o d:o d;o d:o	—	—	660	—
Summa Kronor) —	—	129,865	50

Fjerde Imfvudtiteln.

Bil. Litt. M.

Förslag

till stat för Skånska husarregementet.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Befälsaflöning.
a) staben.
1 öfverste och chef, lön.........................................	6,000
tjenstgöringspenningar........................................	1,500	—
dagaflöning k 5 kronor, förslagsvis i 60 dagar.......	300	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor..........	800	--
fourageersättning k 1 krona om dagen för hvarje häsi	730	—	9,330	_
1 öfverstelöjtnant och förste major, lön.......................	4,000	_
tjenstgöringspenningar........................................	600	_
dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 60 dagar.......	240	_
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	6,370
1 major, lön..............................................................	3,500	_
tjenstgöringspenningar........................................	500	—
dagaflöning k 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar.......	360	__
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning...............................................	730	_
			5,890	—
1 regementsqvartermästare (ryttmästare af andra klassen)
lön.............................................................	1,800	—
tjenstgöringspenningar........................................	400	—
dagaflöning k 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar.......	180	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning ..............................................	730	—	3,910
1 förste regementsadjutant (löjtnant af första klassen), lön	1,200	_
tjenstgöringspenningar........................................	200	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar.......	180	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning ...............................................	730	—	3,110	_
1 andre regementsadjutant (löjtnant af andra klassen), lön	900	_
tjenstgöringspenningar........................................	200	—
, dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar.......	120	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning ...............................................	730	—	2,750	_
1 regementsstallmästare, arfvode.................................	—	—	800	—
Transport)	— \| —	32,160	— \|	- 1	—

Fjerde hiifrudtiteln

111

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport			32,160
1 regementspastor, arfvode..........................................	—	—	800	—
1 auditör, arfvode......................................................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön................................................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	240	—	3,040
1 bataljonsläkare, lön.................................................	900	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 243 dagar.....	486	—	1,386
1 d:o, lön..................................................................	900	_
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 212 dagar......	424	—	1,324
1 regementsveterinär, lön...........................................	1,800	_
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar.......	180	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	2,745
Amu. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter rege-
mentsveterinär ett ålderstillagg å lön af 500 kronor,
att utgå från anslaget under 4. hufvudtiteln till ålders-
tillägg.
1 bataljons veterinär, lön.............................................	900	—
dagaflöning ä 2 kronor, i 365 dagar.....................	730	—
lönetilläg för 1 tjenstehäst..................................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	2,395	—
1 d:o, lön..................................................................	900	_
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar.......	180	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	1,845
1 pistolsmed, jemte portion under vapenöfningar, lön...	400	—
dagaflöning ä 40 öre, förslagsvis i 60 dagar..........	24	—	424	_
1 stabstrumpetare, jemte portion under vapenöfningar, lön	360	—r
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 60 dagar ..........	48	—
beklädnad .........................................................	120	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön ....	150	—	678
9 d:0 d:o d:0 d:o	—	—	6,102	—
b) sqvadronsstaten.
1 ryttmästare af första klassen, lön.............................	2,800	—
tjenstgöringspenningar........................................	400	—
dagaflöning ä 3 kronor i 365 dagar .......................	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	5,825	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	5,825	—
1 d:o, lön..................................................................	2,800	—
tjenstgöringspenningar ........................................	400	—
Transport	3,200	—	65,049	—	—	—

112

Fjerde lmfvudtiteln

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	3,200		65,049
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar.......	180	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	4,910	—
7 d:0 d:o d:0 d:o	—	—	34,370	—
1 d:o af andra klassen, lön.........................................	1,800	—
tjenstgöringspenningar........................................	200	—
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar.......	270	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	3,800	—
1 d:o d:o d:0 d:o	—	—	3,800	—
1 löjtnant af första klassen, lön...................................	1,200	—
tjenstgöringspenningar .......................................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar ....................	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	3,580	—
6 d:0 d:o d:o d:o	—	—	21,480	—
1 d:o, lön..................................................................	1,200	_
tjenstgöringspenningar........................................	120	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar.......	120	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning.............;..................................	730	—	2,970	—
2 d:o d:o d:o d:0	—	—	5,940	—
1 d:o af andra klassen, lön........................................	900	_
tjenstgöringspenningar........................................	120	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar.......	180	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	2,730	—
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	8,190	—
1 underlöjtnant, lön...................................................	600	_
tj enstgöringspenningar........................................	120	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar.......	120	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar .............................	800	—
fourageersättning...............................................	730	—	2,370	—
9 d:o d:o d:o d:0	—	—	21,330	—
1 fanjunkare, jemte portion, lön..................................	720	_
tjenstgöringspenningar....................................	300	—
dagaflöning å 1 krona i 365 dagar.......................	365	—
beklädnad...........................................................	150	—	1,535	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	1,535	—
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön..............	720	_
tjenstgöringspenningar........................................	300	—
dagaflöning ä 1 krona, förslagsvis i 90 dagar........	90	—
Transport	1,110	—	183,589	—	—	—

Fjerde liufvudtiteln

113

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	1,110		183,589
beklädnad..........................................................	150	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	1,410	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	1,410	—
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön..............	720	—
tjenstgö ringspenningar........................................	300	—
dagaflöning ä 1 krona, förslagsvis i 60 dagar........	60	—
beklädnad.........................	150	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	1,380	—
5 d:0 d:o d:0 d:o	—	—	6,900	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön ...........	360	—
tjenstgöringspeninngar.......................................	200	—
dagaflöning å 80 öre i 365 dagar.........................	292	—
beklädnad..........................................................	120	—	972	—
6 d:o do d:o d:o	—	—	5,832	—
1 d:o af första klassen, jemte portion under vapenöf-
ningar, lön........................................................	360	—
tjenstgöringspenningar........................................	200	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar..........	72	—
beklädnad.......................................................	120	--
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	902	—
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	2,706	—
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön..............	360	—
tjenstgöringspenningar........................................	200	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 60 dagar..........	48	—
beklädnad.........................................................	120	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	878	—
18 d:o d:o d:o d:o	—	—	15,804	—
1 sqvadronstrumpetare, jemte portion, lön...................	240	—
dagaflöning ä 80 öre i 365 dagar.........................	292	—
beklädnad ..................... ...................................	120	—	652	—
2 d:o d:0 d:o d:o	__	—	1,304	—
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön..............	240	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar.........	72	—
beklädnad .......................................................	120	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	582	—
1 d:0 d:o d:0 d:o	—	—	582	—
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön..............	240	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 60 dagar..........	48	—
beklädnad..........................................................	120	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	558	—
14 d:o d:o d:o d:o	—	—	7,812	—	233,273	—
Transport	—	—		—	233,273	—

Bih. till Jliksit. Prat. 189U. 1 Hand. 1 Afd. 1 Höft. 15

114

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.	------------- Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	—	—	233,273	—
Manskapsaflöning m. m.
a) lön:
	41,280 4,200 1,760 56,250
21 » å 200 » > ...................................... 16 » k 110 » » ...................................... 625 > ä 90 » » .....................................		103,490
b) arfvoden:
10 distinktionskorpraler i 11 månader k 7,50 kronor ... 20 korpraler i 11 > å 5,oo » 30 vicekorpraler i 11 » k 2,50 »	825 1,100 825	—	2,750
10 distinktionskorpraler il » ä 15,oo » I 20 korpraler il » å 10,oo » 30 vicekorpraler il » ä 5,oo »	150 200 150	—	500
c) tllläggsarfvoden (åt korpraler vid skolan): 8 korpraler i 11 månader ä 5,oo kronor ... j 6 s i 2 » å 5,oo » 8 vicekorpraler i 11 > å 2,50 » 8 > i 2 » k 2,50 s	440 60 220 40	—	760
d) kommenderingstillägg .........................	—	—	188	—	107,688
Särskilda anslag.
\| Medikamentspenningar för 920 man, korpraler, spel och menige, ä 2, o o kronor......................................... [ Kommunionspenningar för 920 man, korpraler, spel och menige, å 0,05 kronor.........................................	—	—	1,840 46 2,400	—	4,286

Summa Kronor	—	_	_	—	315,247	—

Anm. Af de å anBlaget uppkommande besparingarna oller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4. hufvudtitelns
allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning för
skottdag.

Fjerde hufrudtiteln.

115

Bil. Litt N.

Förslag

till Stat för Skånska dragonregementet.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Befälsaflöning.
a) staben#
1 öfverste och chef, lön.............................................	6.000	—
tjenstgöringspenningar .......................................	1.500	—
dagaflöning å 5 kronor, förslagsvis i 60 dagar.....	300	—
lönetillägg för två tjenstehästar å 400 kronor......	800	—
fonrageersättning å 1 kr. om dagen för hvarje häst	730	—	9,330
1 öfverstelöjtnant och förste major, lön .....................	4.000	_
tjenstgöringspenningar........................................	600	—
dagaflöning å 4 kronor, förslagsvis i 60 dagar.....	240	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	—
fourageersättning...............................................	730	—	6,370
1 major, lön.............................................................	3.500	—
tjenstgöringspenningar .......................................	500	—
dagaflöning å 4 kronor, förslagsvis i 60 dagar.....	240	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	—
fonrageersättning..............................................	730	—	5,770
1 regementsqvartermästare (ryttmästare af andra klassen),
lön ...............................................................	1.800	—
tjenstgöringspenningar.......................................	400	—
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar ....	180	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning .............................................	730	—	3,910
1 förste regementsadjutant (löjtnant af första klassen), lön	1,200	—
tjenstgöringspenningar........................................	200	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar ....	120	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning ..............................................	730	—	3,050
1 andre regementsadjutant (löjtnant af andra klassen), lön	900	_
tjenstgöringspenningar .......................................	200	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar ....	120	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning ..............................................	730	—	2,750	____
1 regementsstallmästare, arfvode.................................	—	—	800	—
1 regementspastor, arfvode .......................................	—	—	800	—
Transport	—		32,780	—	-	—

116

Fjerde hufviultiteln.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	32,780	—	—	—
1 auditör, arvode......................................................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön...............................................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor, förslagsvis i 60 dagar.....	240	—	3,040
1 bataljonsläkare, lön.................................................	900	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 213 dagar....	426	—	1,326
1 d:o, lön..................................................................	900	_
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis 212 dagar......	424	—	1324
1 regementsveterinär, lön ..........................................	1.800	—
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	180	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst ...............................	400	—
fourageersättning...............................................	365	—	2,745
Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter rege-
mentsveterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor,
att utgå från anslaget under 4. hufvudtiteln till ålders-
tillägg.
1 bataljonsveterinär, lön.............................................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....................	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst ...............................	400	—
fourageersättning ..............................................	365	—	2,395	_
1 bataljonsveterinär, lön.............................................	900	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar ....	120	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst ...............................	400	—
fourageersättning ..............................................	365	—	1,785
1 pistolsmed, jemte portion under vapenöfningarne, lön	400	—
dagaflöning å 40 öre, förslagsvis i 60 dagar.........	24	—	424
1 stabstrumpetare, jemte portion under vapenöfningarne,
lön.................................................................	360	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 60 dagar.........	48	—
beklädnad .........................................................	120	—
disponibilitetsarvode, motsvarande nummerlön......	150	—	678
9 d:o d:o d:o d:o *	--	—	6,102	—
b) sqvadronsstaten.
1 ryttmästare af första klassen, lön ...........................	2,800	—
tjenstgöringspenningar .......................................	400	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.....................	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ...........................	800	—
fourageersättning ..............................................	730	—	5 825
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	5,825	-
1 d:o d:o, lön .......................................	2.800	—
tjenstgöringspenningar.......................................	400	—
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar ....	180	—
Transport	3,380	—	64,749	—	~	—

Fjerde hnfvudtiteln,

117

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	3,380	—	64,749	—	—	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ...........................	800	—
fourageersättning ..............................................	730	—	4 910
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	34,370	—
1 d:o af andra klassen, lön ................	1.800	—
tjenstgöringspenningar.......................................	200	—
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar.....	270	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	—
fourageersättning...............................................	730	—	SKOT)
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	3,800	—
1 löjtnant af första klassen, lön...............	1,200	—
tjenstgöringspenningar.......................................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....................	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning ..............................................	730	—	3JSSO
6 d:o d:o d:o d:o	—		21,480	—
1 d:o d:o, lön...........	1.200	—
tjenstgöringspenningar .......................................	120	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar.....	120	■-
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning...............................................	730	—	2.970	_
2 d:o d:o d:o d:o	-	—	5.940	—
1 d:o af andra klassen, lön .................................	900	—
tjenstgöringspenningar.......................................	120	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar.....	180	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning...............................................	730	—	2.730	_
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	8,190	—
1 underlöjtnant, lön...................................................	600	—
tjenstgöringspenningar.......................................	120	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar ....	120	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning...............................................	730		2,370	_
9 d:o d:o d:o d:o	—	—	21.330	—
1 fanjunkare, jemte portion, lön.................................	720	—
tjenstgöringspenningar .......................................	300	—
dagaflöning å 1 krona i 365 dagar......................	365	—
beklädnad .........................................................	150	—	1,535	_
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	1.535	—
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön ............	720	—
tjenstgöringspenningar........................................	300	—
dagaflöning å 1 krona, förslagsvis i 90 dagar ......	90	—
Transport	1,110	_	183,289		—	—

118

Fjerde hufvudtiteln,

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	1,110	—	183,289	—	—	—
beklädnad..........................................................	150	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön ...	150	—	1.410	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	1,410	—
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön ............	720	—
tjenstgöringspenningar .......................................	300	—
dagaflöning å 1 krona, förslagsvis i 60 dagar ......	60	—
beklädnad..........................................................	150	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön —	150	—	1.380	—
5 d:o d:o d:o d:o	—	—	6,900	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön...........	360	—
tjenstgöringspenningar .......................................	200	—
dagaflöning ä 80 öre i 365 dagar.......................	292	• —
beklädnad.........................................................	120	—	972	—
6 d:o d:o d:o d:o	—	—	5,832	—
1 d;o d:o, jemte portion under vapen-
öfningar, lön...................................................	360	—
tjenstgöringspenningar .......................................	200	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar.........	72	—
beklädnad .........................................................	120	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön —	150	—	902	_
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	2,706	—
1 d:o d:o, jemte portion under vapenöfningar,lön	360	—
tjenstgöringspenningar .......................................	200	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 60 dagar.........	48	—
beklädnad .........................................................	120	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön ...	150	—	878	__
18 d:o d:o d:o d:o	—	-	15,804	—
1 sq vadrons trumpetare, jemte portion, lön ..................	240
dagaflöning å 80 öre i 365 dagar ........................	292	—
beklädnad .........................................................	120	—	652	_
2 d:o d:o d:o d:o	—	—	1.304	—
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön ............	240	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar.........	72	—
beklädnad..........................................................	120	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön ...	150	—	582	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	582	—
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön.............	240	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 60 dagar.........	48	—
beklädnad .........................................................	120	—
disponibilitsarfvode, motsvarande nummerlön.......	150	—	558	_
14 d:o d:o d:o d:o	—	—	7,812	—	232,973	—
Transport	—	—	-	—	232,973

Fjerde hufvudtiteln,

119

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	—	—	232,973	—
Manskapsaflöning m. m.
a) lön: 258 man å 160 kronor årligen.................. 21 » å 200 » » .................. 16 » å 110 » »> .................. 625 » å 90 » » ..................	41,280 4.200 1,760 56,250	—	103,490
b) arfvoden: 10 distinktionskorpraler i 11 mån. å 7,50 kr. 20 korpraler ill» å 5 » 30 vicekorpraler i 11 » å 2,50 »	825 1,100 825	—	2,750
10 distinktionskorpraler il» å 15 » 20 korpraler il» å 10 » 30 vicekorpraler i 1 » ä 5 »	150 200 150	—	500
c) tilläggsarfvoden (åt korpraler vid skolan): 8 korpraler ill» å 5 » 6 » i 2 » å 5 » 8 vicekorpraler i 11 » å 2,50 » 8 » i 2 » å 2,50 »	440 60 220 40	—	760
d) kommenderingstillägg.............................................	—	—	188	—	107,688	_
Särskilda anslag. Medikamentspenningar för 920 man, korpraler, spel och menige,.............................................. å 2 kronor Kommunionspenningar för 920 man, korpra-ler, spel och menige,........................... » 0,05 » Musikens underhåll.................................................	—	—	1,840 46 2,400	—	4,286
Summa kronor	-	—	—	—	344,947

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4. Imfvudtitelns
allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

120

Fjerde hufvudtiteln

jBil. Litt. O.

Förslag

till Stat för Kronprinsens husarregemente.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Befälsaflöning:
a) lön, dagaflöning m. m.
Staben.
1 öfverste och chef, lön ...	G.000	—
dagaflöning å 5 kronor.......................................	1,825	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.........	800	—
fourageersättning ål krona om dagen för hvarje häst	730	—	9,355
1 öfverstelöjtnant, lön............. .......	4.000	—
dagaflöning å 4 kronor......................................	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning ..............................................	730	—	6,990
1 major, lön ..........................................	3,500	_
dagaflöning å 4 kronor............................	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning...............................................	730	—	6,490
1 regementsqvartermästare (ryttmästare af andra klassen.
lön .....................	1,800	—
dagaflöning å 3t kronor.........	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ...........................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	4,425
1 förste adjutant (löjtnant af första klassen), lön.........	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor........................	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	3,460
1 andre adjutant (löjtnant andra klassen), lön.............	900	__
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	3,160
1 regementsläkare, lön ................	2,800	_
dagaflöning å 4 kronor.......................................	1,460	—	4,260
1 bataljonsläkare, lön ..................	900	_
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,630	—
Transport] —	—	39,770	-

Fjerde hufrndtiteln

121

	Kronor		Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	39,770	—	_	—
1 regementsveterinär, lön ..........................................	1,800	~
dagaflöning å 3 kronor.......................................	1.095	—
lönetillägg för 1 tjensthäst ...............................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	3,660
Anm Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter rege-
mentsvetorinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor,
att utgå af anslaget under 4. hufvudtiteln för ålders-
tillägg.
I 1 bataljonsveterinär, lön.............................................	900
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst ...............................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	2,395
1 regementstrumpetare, jemte portion, lön...................	720	—
dagaflöning å 1 krona .......................................	365
beklädnad .........................................................	225		1.310	...
1 pistolsmed, lön.......................................................	—	—	600	—
Sqvadronsstaten.
\| 1 ryttmästare af första klassen, lön............................	2,800		.			✓
dagaflöning å 3 kronor.......................................	1.095
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800
fourageersättning................................................	730	—	5,425
4 d:o d:o d:o d:o	—	—	21,700	—
1 d:o af andra klassen, lön .......................................	1,800	-
dagaflöning å 3 kronor.......................................	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800					i
fourageersättning................................................	730	--	4.425	—
1 löjtnant af första klassen, lön .................................	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor.......................................	i 30	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	3,460
4 d:o d:o d''o d:o		—	13.840	“		i i
i 1 d:o af andra klassen, lön .......................................	900	—
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning................................................	730	— -	3,100	—
1 4 d:o o:o d:o d:o	—	—	12,640	—
j 1 underlöjtnant, lön..................................................	000	—
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	2,860	—
4 d:o d:o d:o d:o	1 - 1-	11.440	—
Transport	_		126.685 —	-

Ilih. till Rikftd. Prof. 18Uti. I Sami. 1 Afd. 1 Saft.

122

Fjerde hufvudtiteln

■	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	126,685	—	—	-i
\| 1 fanjunkare, jemte portion, lön.................................	720	—				1
dagaflöning å 1 krona .......................................	365	—
beklädnad .........................................................	225	—	1,310	—
i 4 d:o d:o d:o d:o	-	—	5,240	—
1 1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön .;........	360	—
dagaflöning å 80 öre ...........................................	292	—
lönetillägg .........................................................	36	—
beklädnad .........................................................	225	—	913	—
19 d:o d:o d:o d:o	—	—	17,347	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön ........................	360	—
dagaflöning å 80 öre..........................................	292	—
lönetillägg .........................................................	36	—
beklädnad .........................................................	225	—	913	---
j 4 d:o d:o d:o d:o	—	—	3,652	—
b) arfvode.
i Till 5 sqvadronschefer å 600 kronor ...........................	3,000	—
» regementsstallmästare..........................................	800	—
: » regementspastor...................................................	800	—
» auditör ...............................................................	500	—	5,100	—	161.160
Manskapsaflöning m. m.
a) lön:
I 325 man i 12 månader å 10 kronor i månaden ............	39,000	—
5 d:o » 4 V* d:o » 10 d:o » d:o ............	225	—
160 d:o » IV2 d:o » 10 d:o » d:o ............	2.400	—
j 10 d:o (trumpetare) i 12 månader å 7 kronor i d:o...	840	—	42.465	_
b) arfvode:
j Till 5 distinktionskorpraler å 180.00 kronor ............	900	—
» 21 korpraler » 120.00 d:o ............	2.520	—
» 5 hofbeslagskorpraler » 120.00 d:o ............	600	—
- 2 sjukvårdsvicekorpraler » 72.00 d:o ............	144	—
» 10 vicekorpraler » 60.00 d:o ............	6UU	-*
» 5 d:o » 41.25 d:o ............	206	25
» 20 d:o » 33.75 d:o ............	675	—
! » 10 sqvadrons trumpetare » 36.00 d:o ............	360	—	6,005	25
c) städja och lega:
! Till 270 man å 80 kronor ........................................	21,600	—
» 220 d:o » 40 d:o	8.800	—
» 10 d:o (trumpetare) å 20 kronor ........................	200	—	30,600	—	79,070	25
Transport	—	—	—	—	240,230	25.

Fjerde hufVndtltelii

123

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	—	—	240,230	25
Särskilda anslag.
Expenser ..................................................................	—	—	1,000	—
Medikamentspenningar för 500 man å 2 kronor............		—	1,000	—
Kommunionspenningar...............................................	—	—	28	65	2,028	65

Summa kronor	-		—	— \| 242,258	00

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4.
hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

124

Fjerde hufvudtiteln

Bil. Litt. P.

Förslag

till Stat för Norrlands dragonregemente.

	Kronor.	Kronor.	Kronor
Befäls aflöning''.
Staben.
1 öfverste och chef, lön.............................................	6,000	—
tjenstgöringspenningar........................................	1,500	—
dagaflöning å 5 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	300	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.........	800	—
fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst	780	—	9,380	_
1 major, lön.............................................................	3,500	—
tjenstgöringspenningar........................................	500	—
dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	240
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	_
fourageersättning................................................	/30	—	5,770
1 regementsqvartermästare (ryttmästare af andra klas-
sen), lön............................................................	1,800	—
tjenstgöringspenningar........................................	400	—
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	180	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800
fourageersättning................................................	?3u		3.910	_
1 regementsadjutant (löjtnant af andra klassen), lön. ..	900	-
tjenstgöringspenningar........................................	200
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	120
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800
fourageersättning................................................	730	—	2,750	_
1 regementsläkare, lön...............................................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	240	—	3,040	—
1 bataljonsläkare, lön.................................................	900	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 365 dagar....	730	—	1.630	—
1 regementsstallmästare, arfvode.................................	—	—	800	—
1 regementspastor, arfvode.........................................	—	-	800	—
1 auditör, arfvode..........................................:..........	—	—	500	—

Transport

- — 28,530 -

I -

Fjerde hufvudtiteln

125

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	''-	28,530		—	_
1 regementsveterinär, lön...........................................	1,800	_
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	180	--
lönetillägg för 1 tjenstehäst................................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	2,745
Anm. Efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter rege-
naentsveterinar ett ålderstillägg å lön af 500 kronor.
att utgå från anslaget under 4. hufvudtiteln till ålders-
tillägg.
1 bataljonsveterinär, lön............................................v	900	_
dagaflöning it 2 kronor i 365 dagar.....................	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst................................	400	—
fourageersättning..............................................	365	—	2.395	_
1 pistolsmed, jemte portion under vapenöfningar, lön...	400	_
dagaflöning å 40 öre, förslagsvis i 60 dagar.........	24		424	_		I
1 stabstrumpetare, jemte portion under vapenöfningar, lön	360
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 60 dagar.........	48	_
beklädnad.......................................................	120	_
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	678	_
4 d:o d:o d:o d:o	—	—	2,712	—
b) Sqvadronsstaten.
1 ryttmästare af första klassen, lön............................	2,800	_
tjenstgöringspenningar......................................	400	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.............	1.095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.......................	800	—			,
fourageersättning................................................	730	—	5,825	_
1 d:o af första klassen, lön.........................................	2.800	—			•
tjenstgöringspenningar........................................	400	—
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	180	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	—
fourageersättning...............................................	730	—	4,910	_
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	14,730	—
i 1 d:o af andra klassen, lön.........................................	1,800
tjenstgöringspenningar................. .......................	200
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar......	270	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	3,800	_
1 löjtnant af första klassen, lön..................................	1,200	_
tjenstgöringspenningar........................................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....................	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	3,580	—
3 d:o d:o d:o d:o	—		10,740	—
Transport!	—	-\|	ce j o n C© i	—	~ —

126

Fjerde hufviidtitelii.

.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	81,069	—	—	—
1 d:o d:o, lön.............................................................	1.200	—
tjenstgöringspenningar........................................	120	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	120	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	2,970
1 d:o af andra klassen, lön.........................................	900	_		*
tjenstgöringspenningar........................................	120	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar......	180	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	2,730	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	2,730	—
1 underlöjtnant, lön...................................................	600	—
tjenstgöringspenningar........................................	120	—	■
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	120	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	2.370
t d:o d:o d:o d:o	—	—	9,480	—
1 fanjunkare, jemte portion under vapenöfningar, lön...	720	_
tjenstgöringspenningar........................................	300	—
dagaflöning å 1 krona, förslagsvis i 365 dagar......	365	—
beklädnad..........................................................	150	—	1,535	_
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön.............	720	—
tjenstgöringspenningar........................................	300	—
dagaflöning å 1 krona, förslagsvis i 90 dagar.......	90	—				\|
beklädnad..........................................................	150	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	1 dm
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön.............	720	—
tjenstgöringspenningar........................................	300	—■				\|
dagaflöning å 1 krona, förslagsvis i 60 dagar.......	60	—				!
beklädnad..........................................................	150	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	1,380	—		i
2 d:o d:o d:o d:o		—	2,760	-
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön...........	360	—				1
tjenstgöringspenningar........................................	200	—
dagaflöning å 80 öre i 365 dagar.........................	292	—
beklädnad..........................................................	120	—	972
4 d:o d:o d:o d:o	—	_	3,888
1 d:o d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön........	360	—
tjenstgöringspenningar........................................	200	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar.........	72
beklädnad..........................................................	120
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	902
O 0 o rä o	—	_	902
Transport			115,098	—	—

Fjerde liufvudtiteln

127

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	115,098	—	_	—
1 d:o d:o, jemte ixortion. lön.......................................	360	—				1
tjenstgöringspenningar........................................	200	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 60 dagar.........	48	—
beklädnad....	120	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	878	—
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	6,146	—
1 sqvadronstrumpetare, jemte portion, lön...................	240	_
dagaflöning ä 80 öre i 365 dagar.........................	292	—
beklädnad..........................................................	120	—	652	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	652	—
1 sqvadronstrumpetare, jemte portion under vapenöfnin-
garne, lön.......................................................	240	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 90 dagar.........	72	—
beklädnad..........................................................	120	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	582
1 d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön.............	240	_
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 60 dagar.........	48	—
beklädnad..........	120	—
disponibilitetsarfvode, motsvarande nummerlön.....	150	—	558
6 d:o d:o d:o d:o	—	—	3,348	—	127,914
Manskapsaflöning m. m.
1 ] a) lön: 120 man å 160 kronor Ärligen...........................	19,200	_
11 » å 200 » » ...........................	2.200	—
9 » å no » »> ...........................	990	—
285 » å 90 » » ...........................	25,650	—	48.040	_
\| b) ai-fvoden: 5 distinktionskorpraler ill mån. å 7,50 kr.	412	50
10 korpraler ill » å 5 »	550	—
15 vicekoi-praler i 11 » å 7,50 »	412	50	1,375	_		■
5 distinktionskorpraler i 1 månad å 15 kr.	75	—
10 korpraler il » å 10 »	100	...
15 vicekorpraler il » å 5 »	75	—	250
c) Tilläggsarfvoden åt korpraler vid skolorna:
4 korpraler i 11 mån. å 5 kr.................	220	—
3 » i 2 » å 5 a ................	30	—
4 vicekoiqx. i 11 » å 2.50 “ ................	no	—
4 » i 2 » å 2,60 » ................	20	—	380
d) kommendeidngstillägg.............................................	-	—	99	-	50.144	—
Transport	— ;	—		178.058	—

128

Fjerde liufvudtiteln.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	- !-	178.058	—
Särskilda anslag.
Medikamentspenningar: 425 man å 2 kronor årligen.....			850 i —
Kommunionspenriingar: 425 » å 5 öre » .....		—	21 j 25
Musikens underhåll....................................................	—	—	1,000 i-	1,871	25

Summa kronor	_		— I —	179,929	25

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4.
hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

Fjerde liufyudtiteln.

129

Bil. Litt. Q.

Fö rslag

till stat för artilleriet.

''	Kronor.		Kronor.
j l:o. Artilleriet gemensamt.
Arfvoden till tygstaten, att af generalfälttygmästare!! disponeras \| Arfvode till fälttygmästaren................................................ I Arfvode för tillsyn öfver kanontillverkningen........................ i Arfvode för uppbörden och redovisningen vid kruthuset vid ! Råbelöf ................................................................... \| Statsersättningsanslag till arméns pensionskassa för vakans- [ och liggetidsbesparingarna........................................... 1 Expenser för artillerikomitén ............................................. i 1 Förrådsförvaltare vid Marma, lön (och servisersättning) ... \| 2 Besigtningsrustmästare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, lön (och servisersättning) .........................................'' 1 Handtverksmästare vid Marma, lön (och servisersättning*)	3,250 1,800 300 300 1,635 150 1,800 3,000 700	II II 1 1 1 II	12,935	1 i
2:o. 1. Svea Artilleriregemente, enligt specialstat.............	276,107	85		;
3:o. 1. Göta Artilleriregemente, » » .............	257,311	80
4:o. Vendes Artilleriregemente, » * .............	336,731	40
5:o. Norrlands Artilleriregemente, » » .............	255,611	70
6:o. 2. Svea Artilleriregemente, s »	255,611	70
7:o. 2. Göta Artilleriregemente, > »	255,611	70
8:o. Gotlands Artillerikår, » »	59,763	30
9:o. Vaxholms Artillerikår, » >	146,199	80
10:o. Carlsborgs Artillerikår, » »	55,949	—	1,899,288	25
» Summa kronor[		—	1,012,223	25

*) Servisorsättning utgår från anslaget »inqvarteringskostnader».

Bill. till Riksd. Prof,. 18D6. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft.

130

Fjerde hufvuAtiteln

Bil. Litt. R.

Förslag

till stat för Första Svea artilleriregemente.

	I	Kronor.	Kronor.	" T Kronor.
Befälsaflöning.				i
a) lön, (lagaflöning in. in.				1		''
1 öfverste och chef, lön.............................................. dagaflöning ä 5 kronor........................................ lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor.......... fourageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst1	6,000 1,825 800 730	- -	\| 9,355		I 1
1 öfverstelöjtnant, lön.......................... dagaflöning å 4 kronor.................. lönetillägg för 2 tjenstehästar......... i fourageersättning..........................	....................	4,000 1,460 800 730	_	6,990		1 I
j 1 major, lön.......................................... dagaflöning ä 4 kronor................... lönetillägg för 2 tjenstehästar......... * fourageersättning...........................		3,500 1,460 800 730	—	6,490
1 d:o d:0 d:0	d:0	—	—	6,490	—
1 kapten af första klassen, lön............... dagaflöning ä 3 kronor..................		2.800 1,095	—	3,895
6 d:o d:o d:0	d:o.	—	—	23,370	—
1 kapten af andra klassen, lön.............. dagaflöning ä 3 kronor..................		1,800 1,095	_	2,895
6 d:o d:o d:0	d:o	—	—	17,370	-
j 1 löjtnant af första klassen, lön............ dagaflöning ä 2 kronor..................		1,200 730	—	1,930
\| 14 d:o d:o d:o	d:0	—	—	27,020		•
] 1 underlöjtnant, lön.............................. dagaflöning ä 2 kronor..................		600 730	_	1,330
7 d:o d:o d:o	/l:o	—	—	9,310	-
1 styckjunkare, jemte portion, lön......... dagaflöning å 1 krona................... beklädnad....................................		720 365 200	—	1,285	1
i 11 d:o d:o d:o	d:o	1 1 “	—	14,135	-1
I	Transport	\| _	—	\| 131,865	1 —	1 ''	—

Fjerde liufvudtiteln,

131

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport			131,865
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön............	360	—
lönetillägg..........................................................	12	—
dagaflöning k 80 öre...........................................	292	—
beklädnad..........................................................	200	—	864	_
21 d:o d:0 d:o d:0		—	18,144	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön...........................	360	—
lönetillägg..........................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre...........................................	292	—
beklädnad..........................................................	200	—	864	_
1 batteritrnmpetare, jemte portion, lön........................	360		•r'' ''in-
lönetillägg..........................................................	12
dagaflöning å 80 öre..........................................	292	—
beklädnad..........................................................	200	—	864	__
5 d:o d:o d:o d:o	—	—	4,320	—
1 regementsläkare, lön...............................................	2,800	—
dagaflöning ä 4 kronor........................................	1,460	—	4,260	_
1 bataljonsläkare, lön.................................................	900	_
dagaflöning ä 2 kronor........................................	730	—	1,630	__
1 regementsveterinär, lön............................................	1,800	_
dagaflöning ä 3 kronor........................................	1,095	—	2,895	_
Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter rege-
mentsveterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor,
att utgå af anslaget under 4. hufvudtiteln för ålders-
tillägg.
b) arfyoden.
Till 6 batterichefer k 600 kronor.................................	3,600
» 1 stallmästare.....................................................	800	_
« 1 informationsofficer.............................................	500	_
» 1 regementsadjutant.............................................	400	—
» 1 gymnastikofficer................................................	300	—				1
» 3 informationsunderofficerare ä 100 kronor.............	300	—
» 1 musikföreståndare............................................	500	_
a 1 regementspastor................................................	800	—
» 1 auditör............................................................	500	—	7,700	—	173,406
Manskapsaflöning m m.
a) lön.
444 man i 1 månad ä 8 krönor i månaden..............	3,552
360 » ill månader k 8 » i » ...........	31,6)80
84 » i 11 » å 4 » i » ..............	3,696	~	38,928	—
Transport		—	38,928	—	173,406	—

132

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
m Transport	—	—	38,928	—	173,406	—
b) arfvoden.
36 förste konstaplar ä 180 kronor pr år.................	6,480	_
36 andre » k 120 » » » .................	4,320	—
18 afdelningstrumpetare ä 36 » » » .................	648	—
12 sjukvårdssoldater k 60 » » » .................	720	—
6 handtverkssoldater ä 240 » » » .................	1,440	—
6 hofslagaresoldater k 60 » » » .................	360	—	13,968	—
c) kommenderingstillägg.
För handtverkssoldater...............................................	—	—	325	—
d) rekryteringskostnader.
Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader:
444 man ä 40 kronor pr år.................................	_	—	17,760		70,981
Särskilda anslag.
Expenser..................................................................	_	_	1,000	_	.
Medikamentspenningar för manskap, 450 man ä 2,25
kronor pr år.......................................................	—	—	1,012	50
Kommunionspenningar för samtlig personal, 536 perso-
ner å 5 öre pr år................................................	—	—	26	80
Till informationsverket.................................................	—	—	200	—
» anskaffning af undervisningsmateriel.....................	—	—	300	—
» anskaffning och underhåll af gymnastikapparater och
persedlar............................................................	—	—	500	—
» biblioteket...........................................................	—	—	150	—
» anskaffning af läroböcker vid informationsverket....	—	—	150	—	3,339	30
Tygstaten.
Aflöning m. in.
1 tygunderofficer, jemte portion, lön...........................	720	_
dagaflöning k 1 krona.........................................	365	—
beklädnad..........................................................	200	—	1,285
1 d:o d:o d:0 d:0	—	—	1,285
1 verkmästare, lön..........................................	_	_	3,000
1 förrådsförvaltare, lön (åtnjuter dessutom ett ålders-
tillägg af 300 kronor, att såsom arfvode utgå efter
femte tjensteåret)................................................	—	—	1,800	—
1 d:o d:o (d:0 d:o)	—	—	1,800	—
1 besigtningsrustmästare, lön......................................	—	—	1,500	—
1 d:o d:o......................................	i -	—	1,500	—	1
Transport] —	—	12,170	—	247,726	30

Fjerde hufvudtiteln

133

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport			12,170		247,726	30
1 tygskrifvare, lön......................................................	—	—	1,000	—
2 d:o eko..........................................	—	—	2,000	_
1 handtverksmästare, lön......................................	—	__	700	—
9 d:o d:o................................	—	_	6,300	_
1 rustkammarsmed, lön...............................	—	—	600	_
7 d:o d:o..............................	—	_	4,200	_
1 stockmakare, lön..................................	—	—	600	_
2 d:o d:o......................................................	—	—	1,200	—	28,770
Särskild! anslag.
Kommunionspenningar för tygstatspersonalen, 31 personer,						\|
a 5 öre pr år .....................................................	—	—	—	—	1	55 i
Summa kronor		—	—	—	270,497	85 i

134

Fjerde hufvudtiteln

Bil. Litt. S.

F örslag

till stat för Första Göta artilleriregemente.

1	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Befälsaflöning:
a) lön, dagaflöning1 m. in.:
i 1 öfverste och chef, lön.............................................	6,000	—
dagaflöning å 5 kronor.......................................	1,825	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor .........	800	—
fourageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst	730	—	9.355	—
\| 1 öfverstelöjtnant, lön................................................	4,000	—
dagaflöning ä 4 kronor.......................................	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	6,990	—
1 1 major, lön ...........................................................	3,500	—
dagaflöning å 4 kronor.......................................	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning...............................................	730	—	6,490	_
; 1 d:o d:o d:o d:o	—	-T	6,490	—
1 kapten af första klassen, lön ..................................	2,800	—
dagaflöning k 3 kronor.......................................	1,095	—	3,895	—
\| 6 d:o d:0 d:0 d:0	—	—	23,370	—
1 d:o af andra klassen, lön ......................................	1,800	—
dagaflöning k 3 kronor.......................................	1,095	—	2,895	—
I 6 d:o d:0 d:0 d:0	—	—	17,370	—
1 löjtnant af första klassen, lön ................................	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,930	—
14 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	27,020	—
1 underlöjtnant, lön...................................................	600	—
dagaflöning ä 2 kronor.......................................	730	—	1,330	—
! 7 d:o d:0 d:0 d:0	—	—	9,310	—
1 styckjunkare, jemte portion, lön..............................	720	—
dagaflöning k 1 krona .......................................	365	—
beklädnad ........................................................	200	—	1,285	—
11 d:o d:o d:0 d:o	—		14,135	—
Transport			131,865	1-	\|-

Fjerde hiifrudtiteln.

135

■ ■ ■ ■	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	_	_	131,865	_	__
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön............	360	—
lönetillägg.........................................................	12	—
dagaflöning ä 80 öre..........................................	292	—
beklädnad.........................................................	200	—	864	—
21 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	18,144	—
! 1 stabstrumpetare, jemte portion, lön .........................	360	—
lönetillägg.........................................................	12	—
dagaflöning k 80 öre..........................................	292	—
beklädnad.........................................................	200	—	864	_
1 batteritrumpetare, jemte portion, lön........................	360	—
lönetillägg.......................................................	12	—
dagaflöning k 80 öre..........................................	292	—
beklädnad.........................................................	200	—	864	—
5 d:o d:0 d:0 d:o	—	—	4,320	—
1 regementsläkare, lön...............................................	2,800	—
dagaflöning ä 4 kronor.......................................	1,460	—	4,260	—
j 1 bataljonsläkare, lön.................................................	900	_
dagaflöning ä 2 kronor......................................	730	—	1,630	—
1 regementsveterinär, lön..........................................	1,800	_
dagaflöning k 3 kronor.......................................	1,095	—	2,895	—
Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter
regementsveterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor, att utgå från anslaget under 4. hufvud-titeln för ålderstillägg.
b) arfvoden:
till 6 batteriche#er å 600 kronor..................................	3,600	_
> 1 stallmästare......................................................	800	—
» 1 informationsofficer.............................................	500	—
» 1 regementsadjutant............................. ..............	400	—
» 1 gymnastikofficer................................................	300	—
» 3 informationsunderofficerare å 100 kronor ............	300	—
1 » 1 musikföreståndare............................................	500	—
j 5 1 regementspastor................ ...............................	800	—
> 1 auditör ..........................................................	500	—	7,700	—	173,406

Manskapsaflöning'' m. m.:
a) lön:
444 man i 1 månad å 8 kronor i månaden ............	3,552	—
360 » >11 månader »8 > » > ............	31,680	—
84 » »11 » >4 » » » ............	3,696	—	38,928	—
Transport] —	—	38,928		173,406	—

136

Fjerde hufyndtitcln

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	3,8,928	—	173,406	—
b) arfvoden:
36 förste konstaplar a 180 kronor pr år ...............	6,480	—
36 andre » » 120 » » » ...............	4,320	—
18 afdelningstrumpetare »36 » » » ...............	648	—
12 sjnkv&rdssoldater »60 » » » ...............	720	—
6 handtverkssoldater » 240 » » » ...............	1,440	—
6 hofslagaresoldater » 60 » » » ...............	360	—	13,968	—
c) kommenderingstillägg:
för handtverkssoldater...............................................	—	—	325	—
d) rekryteringskostnader:
lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader:
444 man ä 40 kronor pr år........................................	—	~	17,760	—	70,981	—
Särskilda anslag:
Expenser..................................................................	—	—	1,000	—
Medikamentspenningar för manskap, 450 man å 2,25
kronor pr år ....................................................	—	—	1,012	50
Kommunionspenningar för samtlig personal 536 per-
soner, å 5 öre pr år...........................................	—	—	26	80
Till informationsverket ................. ...........................	—	—	200	—
» anskaffning af undervisningsmateriel.....................	—	—	300	—
i » anskaffning och underhåll af gymnastikapparater
och persedlar ...................................................	—	—	500	—
» biblioteket ..........................................................	—	—	150	—
« anskaffning af läroböcker vid informationsverket....	—	—	150	—	3,339	30:
			W
Tygstaten:
Aflöning m. m.:
a) lön, dagaflöning ni. m.:
1 tygunderofficer, jemte portion, lön..........................	720	—
dagaflöning å 1 krona .......................................	365	—
beklädnad .........................................................	200	—	1,285
1 förrådsförvaltare, lön (åtnjuter dessutom ett ålders-
tillägg af 300 kronor, att såsom arfvode utgå efter
femte tjensteåret)...............................................	—	—	1,800	—
1 tygskrifvare, lön ....................................................	—	—	1,000	—
1 d:0 d:0 ...................................................	—	—	. 1,000	—
1 handtverksmästare, lön...........................................	—	—	700	—
5 d:o d:o ..........................................	—	—	3,500	—
Transport		-	9,285	—	247,726	30

Pj er de li ufvu dti teln.

137

■ '' ''	Krön or.	Kronor.	Kronor.
Transport		—	9,285	—	247,726	30
b) arfvode:
till 1 tygmästare .....................................................	—	—	300	—	9,585
Särskilt anslag:
kommunionspenningar för tygstatspersonalen, 10 per soner, å 5 öre pr år .......................................						50
Summa kronor	—			—	257,311	SO

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af fjerde
hufvudtitelns besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

Bih. till Riksd. Prot. 189 U.

1 Sami.

1 Afd. 1 lliift.

138

Fjerde Imf vin! ti teln.

Bil. Litt. T.

Förslag

till stat för Vendes artilleriregemente.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Befälsaflöning:
a) lön, dagaflöning in. ni.:
1 öfverste och chef, lön.............................................	6,000	’-
dagaflöning ä 5 kronor.......................................	1.825	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor..........	800	—
fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst	730	—	. 9,355	—
1 öfverstelöjtnant, lön...............................................	4,000	—
dagaflöning å 4 kronor.......................................	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	—
fourageersättning................................................	730		6,990
1 major, lön.................•.............................................	3,500	—
dagaflöning ä 4 kronor ......................................	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar..............................	800	—
fourageersättning................................................	730	—	6,490	—
2 d:o d:o d:o d:o	—	—	12,980	—
1 kapten af första klassen, lön......... ..........................	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor .......................................	1,095	—	3,895	—
ce p. b b b b	—	—	31,160	—
1 kapten af andra klassen, lön....................................	1.800
dagaflöning å 3 kronor......................................	1,095	—	CD -	—
8 d:o d:o d:o d:o	—	—	23,160	—
1 löjtnant af första klassen, lön .................................	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor ......................................	730	—	1,930	—
18 d:o d:o d:o d:o			34,740	—
1 underlöjtnant, lön...................................................	600	—
dagaflöning ä 2 kronor .......................................	730	—	1,330	—
O o o o CTi	—	—	11,970	—
1 styckjunkare, jemte portion, lön ............................	720	—
dagaflöning ä 1 krona..........................................	365	—
beklädnad .........................................................	200	—	1,285	—
15 d:o d:o d:o d:o	—	—	19,275	—
Transport	—	_	167,455

Fjerde liufvudtiteln,

139

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transpor	—		167,455
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön...........	360	—
lönetillägg ........................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre .........................................	292	—
beklädnad ........................................................	200	—	864	_
27 d:o d:o d:o d:o	- ■	—	23,328	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön..........................	360	_
lönetillägg .....................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre .......................................	292	—
beklädnad ''........................................................	200	—	864	—
1 batteritrumpetare, jemte portion, lön........................	360	_				i
lönetillägg .........................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre ......................................	292	—
beklädnad .......................................................	200	—	864
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	6,048
1 regementsläkare, lön...............................................	2,800	_
dagaflöning k 4 kronor........................................	1,460	—	4,260
1 bataljonsläkare, lön .............................................	900	_	‘
dagaflöning å 2 kronor .......................................	730	-	1,630	_
1 regemente veterinär, lön.........................................	1,800	-
dagaflöning å 3 kronor .......................................	1.095		2,895
1 Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter rege-
mentsveterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor,
att utgå från anslaget under 4. hufvudtiteln för ålders-
tillägg.
b) arfvoden:
till 8 battericliefer å 600 kronor................................	4,800	_
> 1 stallmästare..................................................	800	—
» 1 informationsofficer..............	500	—		1
» 1 regementsadjutant..........................................	400	— !
» 1 gymnastikofficer ........................................	300	—
» 3 informationsunderofficerare å 100 kronor..............	300	—
j 3 musikföreståndare.................................	500	—
» 1 regementspastor................................................	800	—
» 1 auditör.............................................................	500	—	8,900	—	217,108
Manskapsaflöning m m.:	1
a) lön:		i
622 man i 1 månad å 8 kronor i månaden...............	4,976 \|	—
B10 > i 11 månader å 8 > i	44,880	—
112 » i 11 » å 4 i » ...............	4,928	—	54,784	—
Transport)	•- 7	— 1	54,784	— 1	217,108	— ;

140

Fjerde hufvudtiteln.

Transport

b) arfvoden:

48 förste konstaplar ä

48 andre » å

24 afdelningstrumpetare ä

16 sjuk vårdssoldater å

8 handtverkssoldater ä

10 hofslagaresoldater å

180 kronor pr år.
120 » » » .

36 » » » .

60 » > > .

240 > » » .

60 t » i .

c) koinnienderingstiilägg:

för handtverkssoldater .........................................

d) rekrytertngskostnader:

lega och arfvoden till värfvare in. fl. kostnader:
622 man ä 40 kronor pr år....................................

Särskilda anslag:

Expenser.............

Medikamentspennii
kronor pr år..

k 5 öre pr år.....................................

Till informationsverket.............................

» anskaffning af undervisningsmateriel..

och persedlar,
biblioteket........

Tygstaten.:

Aflöning m. m.:

a) lön, dagaflöning in. m.:

1 tygunderofficer, jemte portion, lön........

dagaflöning å 1 krona.....................

beklädnad ......................................

1 förrådsförvaltare, lön (åtnjuter dessutom ett ålderstilllägg
af 300 kronor
femte tjensteåret)...

1 d:o d:o

1 besigtningsrustmästare, lön.

1 tygskrifvare, lön.................

1 ” d:o d:o................

d:o

d:o)

Transport

Kronor.	Kronor.	Kronor.
—		54,784	1	1 217,108 j	—
8,640
5,760	—
864	—
960	—
1,920	—
600	—	18,744	_ i
_		375
		24,880		98,783
		1,000
-		1,417	50
		36	95
	__	200	—
	—	300	—
—	—	500	—
—	—	150	—
—	_	150	—	3,754	45
! 720
365	—
200	-	1,285
j ;•
l —	—	1,800	—
—	—	1,800	—
__	—	1.500
_	—	1,000	—
—	—	1,000	1 —	1
—	—	8,385	\|-	319,645	i 45

Fjerde hufvudtiteln

141

	Kronor		Kronor		Kronor

Transport	_		8,385	_	319,645	45
1 handtverksmästare, lön............................................	—	—	700	—
5 d:o d:o ...........................................	— •	—	3,500	—
1 rustkammarsmed, lön...............................................	/	—	600	—
4 d:o d:o..............................................	—	—	2,400	_
1 stockmakare...........................................................	—	—	600	—
1 d:o ...........................................................	—	—	600	—
b) arfvode:
Till tygmästare..........................................................	'' ;	—	300	—	17,085	_
Särskild! anslag:
Kommunionspenningar för tygstatspersonalen, 19 perso-
ner, k 5 öre pr år..............................................	—	—	—	—	—	95
Summa kronor	__	—	—		336,731	10

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af fjerde
hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

142

Fjerde hufvudtiteln

Bil. Litt. U.

Förslag

till stat för Norrlands artilleriregemente.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
(Andra Svea och Andra Göta artilleriregemente.)
Befälsaflöning.
a) lön, (la station ilig in. in.
1 öfverste och chef. lön...........................................	6,000	—
dagaflöning å 5 kronor.......................................	1,825	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.........	800	—
fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst	730	—	9,355	—
1 öfverstelöjtnant, lön................................................	4,000	—
dagaflöning å 4 kronor.......................................	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................	800	—
fourageersättning...............................................	730	—	6,990	—
1 major, lön .............................................................	3,500
dagaflöning- å 4 kronor.......................................	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................	800	—
fourageersättning...............................................	730	—	6,490	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	6,490
1 kapten af första klassen, lön ..................................	2.800	—
dagaflöning å 3 kronor.......................................	1,095	—	3,895	—
6 d:o d:o d:o d:o	—	—	23,370	—
1 d:o af andra klassen, lön ........................................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor.......................................	1,095	—	2,895	—
6 d:o d:o d:o d:o	—	—	17,370	—
1 löjtnant af första klassen, lön.................................	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,930	—
14 d:o d:o d:o d:o		—	27,020	_
1 underlöjtnant, lön...................................................	600	—
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,330	—
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	9,310	—
1 styckjunkare, jemte portion, lön..............................	720	—
dagaflöning å 1 krona .......................................	3bö	—
beklädnad .........................................................	200	—	1,285	—
11 d:o d:o d:o d:o	—	—	14,135	-
Transport	—	—	131,865	-	-1

Fjerde lmfvudtitelii

148

	Kronor.	Kronor.	1 Kronor.
Transport			131,865		_
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön......	360	—
lönetillägg....................................	12	—
dagsättning å 80 öre .........	292	—
beklädnad .........................................................	200	—	864	_
21 d:o d:o d:o d:o	—	—	18,144	—
1 stabstrumpetare,, jemte portion, lön .........................	360	—
lönetillägg...............................	12	—
dagaflöning å 80 öre..........................................	292	—
beklädnad .........................................................	200	—	864	_
1 batteritrumpetare, jemte portion, lön........................	360	_
lönetillägg..............................................	12	—
dagaflöning å 80 öre .........	292	—
beklädnad .........................................................	200	—	864	_
5 d:o d:o d:o d:o	—	—	4,320	—		1
1 regementsläkare, lön.....	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor.......................................	1,460	—	4,260	_
1 bataljonsläkare, lön............	900
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,630	_
1 regementsveterinär, lön..........................	1,800	_
dagaflöning å 3 kronor.......................................	1,095	—-	2,895	—
Amu. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter
regementsveterinär ett åldertillägg å lön ä 500
kronor, att utgå från statsanslaget under fjerde						1
hufvudtiteln för ålderstillägg.
b) arfvoden.
till 6 batterichefer å 600 kronor........	3,600	_
» 1 stallmästare..................	800	—
» 1 informationsofficer......	500	—
» 1 regementsadjutant............	400	—
> 1 gymnastikofficer...............	300	—
> 3 informationsunderofficerare å 100 kronor...	300	—
» 1 musikföreståndare.............	500	—
» 1 regementspastor................................................	800	—
» 1 auditör ............................................................	500	—	7,700	—	173.406
Manskapsaflöning m. m.
a) lön.
444 man i 1 månad å 8 kronor i månaden .............	3,552 1	_
480 » i 11 månader å 8 > i »	31,680	—
84 » i 11 » å 4 » i	8,696 1	—	38,928	—
Transport!	—	— \|	38,928		173,406	- 1

144

Fjerde hnfvudtiteln.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	38,928	—	173,406	—
b) arfvoden.
36 förste konstaplar å 180 kronor pr år...............	6,480	—
36 andre » å 120 » » * ...............	4,320	— ;
18 afdelningstrumpetare å 36 » » > ...............	648	—
12 sjukvårdssoldater å 60 * » * ...............	720	:
6 handtverkssoldater å 240 » » » ...............	1,440
6 hofslagaresoldater å 60 » » '' ...............	360		13,968	—
c) koinmenderingstillägg.
för handtverkssoldater................................................	—	—	325	_
d) rekryteringskostnader.
lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader:
444 man å 40 kronor pr år.................................	—	—	17,760	—	70,981	—
Särskilda anslag.
Expenser ..................................................................	—	—	1,000	—		1
Medikamentspenningar för manskap, 450 man, å 2,25
kronor pr år ..........................................................	—	—	1,012	i)0
Kommunionspenningar för samtlig personal, 536 per-
soner å 5 öre pr år ................................................	—	—	26	80
Till informationsverket ..............................................	—	—	200	—
» anskaffning af undervisningsmateriel....................	—	—	300	—
> anskaffning och underhåll af gymnastikapparater
och persedlar...................................................	—	—	500	—
» biblioteket..........................................................	—	—	150	—
» anskaffning af läroböcker vid informationsverket...	—	—	150	—	3,339	30 i
Tygstaten.
Aflöning in. m.
a) lön, dagaflöning in. m.
1 tygunderofficer, jemte portion, lön...........................	720	—
dagaflöning å 1 krona........................................	365	—
beklädnad .........................................................	200	—	1,285	—
1 förrådsförvaltare. lön (åtnjuter dessutom ett ålders-		1
tillägg af 300 kronor, att såsom arfvode utgå efter
femte tjensteåret) .............................................	—	\| -	1,800	—		1 1
Transport	J	! —	\| 3,085	1 —	\| 247,726	i 30

Fjerde hufvudtiteln

145

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport 1 handtverksmästare, lön........................................ a. 5 d:o d:o ..	i i i	—	3,085 700 3,500	1 1 1	247,726	30
b) arfvode.
Till 1 tygmästare ......................................................	—	—	600	—	7,885
Särskild! anslag.
Kommunionspenningar för tygstatspersonalen, 8 per-soner, å 5 öre pr år................................................	_					40
Summa kronor	—	—	—	—	255,611	70

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång af fjerde
hufvudtitelns allmänna besparingar, utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöniug och fourage*
ersättning för skottdag.

liih. till Utfall. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläjt.

146

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. Litt. V.

Förslag

till stat för Gotlands artillerikår.

Befälsaflöning.

a) lön, dagaflöning m. m.

1 chef (öfverstelöjtnant eller major), lön .
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar.

lönetillägg för 1 tjenstehäst............

fourageersättning...........................

1 kapten af första klassen, lön..............

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.

1 d:o d:o, lön ..................................••••;...............

dagaflöning a 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar .

1 d:0 af andra klassen, lön....................................

dagaflöning a 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar .

1 löjtnant af första klassen, lön.............................

dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar.................

1 d:o d:o (tjenstgörande som adjutant)....................

1 d:o af andra klassen, lön....................................

dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar .

1 underlöjtnant, lön..............................................

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.................

1 d:o, lön..............................................................

dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar ..

d:0

1 styckjunkare, jemte portion, lön..............

dagaflöning a 1 krona i 365 dagar......

beklädnad.........................................

d:0

d:o

d:0

dagaflöning k 1 krona, förslagsvis i 60 dagar.......

beklädnad.........................................................

1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön...........

dagaflöning k 80 öre i 365 dagar........................

beklädnad........................ .............................

d:0

d:o

Transport

Kronor.	Kronor.	Kronor. ; 1
4,000
1,460	—
400	—
365	—	6,225	—
2.800	_
1,095	—	3,895	—
2,800	—
180	—	2,980	—
1,800	_
180	—	1,980	—
1,200	_
730	—	1,930	—
—		1,930	—
900	—
120	—	1,020	—
600	_
730	—	1,330	—
600
120	—	720	—
—	—	1,440	—
720	—
365	—
200	—	1,285	—
—	—	1,285	—
720	—
- 60	—
150	—	930	—
360	_
292	—
200	—	852	—
—	—	852	—	1
	—	28,654	—		—

Fjerde hufvudtiteln

147

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transporl			28,654			_
1 d:o af första klassen, jemte portion under vapenöf-
ningar, lön..............................................	360	—
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 60 dagar.........	48	—
beklädnad..........................................................	120	—	528	_
2 d:o d:o d:o d:o	—	—	1,056	—
1 d:o af andra klassen, jemte portion, lön............	240	_
dagaflöning ä 80 öre i 365 dagar......................	292	_
beklädnad..........................................................	200	—	732	_
1 d:o d:o, jemte portion under vapenöfningar, lön........	240	_
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 60 dagar..........	48	—
beklädnad..........................................................	120	—	408	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	_	408	—
1 trumpetare, jemte portion och beklädnad, lön.....	80	_
dagaflöning ä 80 öre i 365 dagar.........................	292	—	372	—
1 d-.o, jemte portion och beklädnad under vapenöfningar,
lön..................................................	40	_
dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 60 dagar..........	48	—	88
b) arfvoden.
1 kapten...................................................................	400	_
2 d:o ................................................................	800	_
1 subalternoffieer................ .............................	300	_
3 d:o .......................................................	900	-	2,400	__	34,646
Anm. Sistnämnda 4 arfvoden utgå till de snbalternofficerare,
som ej tjenstgöra vid stamtruppen eller såsom adjö»
tant hos artilleribefälhafvaren och på sådan grund åt-
njuta dagaflöning för ständig tjenstgöring.
Manskapsaflöning.
a) lön.
100 man i l''A månad å 10 kronor i månaden...........	1,500					1
85 » i IO72 » ä 10 » i »	8,925	—	10,425
b) arfvode.
5 förste konstaplar ä 180,00 kronor.....................	900
8 andre d:o k 120,00 »	960	_
0 vice d:o å 60,00 » ..............	540	_
B » (ho ä 33,75 »	101	25
3 batterihandtverkare å 120,00 » .................	360	_				''
2 sjukvårdssoldater ä 60,00 » ........................	120	—
1 trumpetare å 28,oa » (48 kr. — 20 kr.)	28	—	3,009	25		1
Transport!	—	—	13,434 \|	25	34,646	_

148

Fjerde Imf vildt! teln

	Kronor.	Kronor.	\| Kronor.
Transport	—	—	13,434	25	34,646
c) städja och lega.						i
61 man å 80 kronor...................................................	4,880	_
39 » ä 40 eko ...................................................	1,560	—	6,440	—	19,874	25''
Särskilda anslag.
Expenser..................................................................	500	—
Medikamentspenningar för 100 man ä 2 kronor 25 öre	225	—
Kommunionspenningar för 111 personer å 5 öre..........	5	55
Till sjukvård åt manskapet vid stamtruppen å länslasa-
rettet i Visby....................................................	ISO	—
» anskaffning af undervisningsmateriel, läroböcker,
gymnastikpersedlar m. m....................................	500	—	1,380	55
Information s verket.
1 informationsofficer, arfvode......................................	450	_
1 informationsunderofficer, dto....................................	112	50
1 d:o d:o....................................	50	—
Till skrifmaterialier samt ved och ljus.........................	150	—	762	50	2,143	05
Tygstaten.
1 tygofficerslön, att fördelas mellan 2 förrådsofficerare
med 400 kronor åt den ene och 300 kronor åt den
andre................................................................	—	—	700	—
1 tygförvaltare, lön....................................................		—	1,200	—
1 gevärshandtverkare, lön...........................................	—	—	600	—
1 d:o d:o...........................................	—	—	600	—	3,100	—
Summa kronor	—	—•		—	59,703	30

Fjerde hufvudtiteln,

149

Bil. Litt. W.

Förslag

till Stat för Vaxholms artillerikår.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Befälsaflöning:
a) lön, dagaflöning in. in.:
1 öfverste och chef, lön ............................................	6,000	—
dagaflöning å 5 kronor.......................................	1,825	—	7,825
1 major, lön ...................................................	3,500	—
dagaflöning å, 4 kronor................................	1,460	—	4,960	_
1 kapten af första klassen, lön ..................................	2.800	—
dagaflöning å. 3 kronor.......................................	1,095	—	3,895	_
3 d:o dio d:o d:o	—	—	11,685	—
1 d:o af andra klassen, lön .......................................	1,800	—
dagaflöning å. 3 kronor.......................................	1,095	—	2,895	_
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	8,685	—
1 löjtnant af första klassen, lön........	1,200	—
dagaflöning å. 2 kronor......................................	730	—	1,930	_
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	13,510	—
1 underlöjtnant, lön...................................................	600	—
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,330	_
4 d:o d:o d:o d:o	—	—	5,320	—
1 styckjunkare, jemte portion, lön..............................	720	—
dagaflöning å 1 krona........................................	365	—
beklädnad .........................................................	200		1,285	_
7 d:o d:o d;o d:o	—	—	8,995	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön .........	360	—
lönetillägg.........................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre..........................................	292	—
beklädnad .........................................................	200	_	864	_
15 d:o d:o d:o d:o	—	—	12,960	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön ........................	360	_
lönetillägg.........................................................	12	—
Transport,	372	—	86,139	—	—	-

150

Fjerde ImfVudtlteln

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	372	—	86,139	—	—
dagaflöning å 80 öre..........................................	292	—
"beklädnad .........................................................	200	—	864
1 bataljonsläkare, lön ................................................	900	—
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,630

Till 4 kompanicbefer å 600 kronor..............................	2.400	_
» 1 informationsofficer ..........................................	500	—
» 1 gymnastikofficer .............................................	200	—
» 2 informationsunderofficerare å 100 kronor............	200	—
» 1 regementspastor ..............................................	800	—
» 1 auditör............................................................	500	—	4,600	—	93,233
Manskapsaflöning m. m.:
a) månadslön:
300 man i 1 månad å 8 kr. i månaden ..................	2,400	—
260 » »11 månader »8 » » » ..................	22,880	—
40 » »11 » »4 » » » ..................	1,760	—	27,040
b) arfvoden:
16 förste konstaplar å 180 kr. pr år.....................	2,880	—
24 andre » » 120 » » » .....................	2,880	—
4 afdelningstrumpetare » 36 » » » .....................	144	—
8 sjukvårdssoldater » 60 » » » .....................	480	—	6,384
o) rekryteringskostnader:
Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader:
300 man å 40 kr. pr år.......................................	—	—	12,000	—	45,424	_
Särskilda anslag:
Expenser...................................................................	—	—	500	—
Medikamentspenningar för manskap, 300 man, å 2.25 kr.
pr år ...............................................................	—	—	675	—
Kommunionspenningar för samtlig personal, 350 per-
soner, å o öre per år..........................................	—	—	17	50
Till informationsverket .............................................	—	—	100	—
» anskaffning af undervisningsmateriel ...................	—	—	150	—
» anskaffning och underhåll af gymnastikapparater
och persedlar ................................................	—	—	200	—
» biblioteket .........................................................	—	—	100	—
» anskaffning af läroböcker vid informationsverket...	—	—	100	—	1,842	50
Transport	—	—	—	—	140,499	50

Fjerde hufvudtlteln

151

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport Tygstaten: Aflöning m. m.: a) lön m. m.:					140,499	50
1 förrådsförvaltare, lön (dessutom ett ålderstillägg åt 300 kronor såsom arfvode efter femte tjensteåret) 1 tygskrifvare, lön ................................................... 1 handtverksmästare, lön .......................................... 1 d:o d:o .......................................... 1 rustkammarsmed, lön ............................................. 1 d:o d:o .......................................... b) arfvode:	1,800 1,000 700 700 600 600	—	5,400	—
Till 1 tygmästare ...................................................... Särskild! anslag:			300		5,700	—
Kommunionspenningar för tygstatspersonalen, 6 personer,						30
å B öre pr år ...................................................	—	—	—	—
Summa kronor	- —	—	—	—	140,199	80

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af fjerde
hufvudtitelns allmänna besparingar utgår till dertill berättigade löntagare dagaflöning för skottdag.

152

Fjerde hufyudtiteln,

Bil. Litt. X.

Förslag

till Stat för Carlsborgs artillerikår.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Befälsaflöning.
a) lön, dagaflöning in. in.
1 major och chef, lön...............................................	3,500	—
dagaflöning å 4 kronor.....................................	1,460	—	4,960
1 kapten af första klassen, lön...................................	2,800	_
dagaflöning å 3 kronor.......................................	1,095	-r-	3,895
1 d:o af andra klassen, lön.........................................	1,800	_
dagaflöning å 3 kronor.......................................	1,095	—	2,895
1 löjtnant af första klassen, lön..................................	1,200	_
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,930	_
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	1,930	—
1 underlöjtnant, lön...................................................	600	—
dagaflöning å, 2 kronor.......................................	730	—	1,330	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	1,330	—
1 styckjunkare, jemte portion, lön...............................	720	—
dagaflöning å 1 krona.........................................	365	—
beklädnad..........................................................	200	—	1;285
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	1,285	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön...........	360	—
dagaflöning å 80 öre..........................................	292	—
lönetillägg.........................................................	12	—
beklädnad..........................................................	200	—
3 d:o d:o d:o d:o		—	2,592	—
b) arfroden.
Till 2 kompanichefer ä 600 kronor..............................	1,200	—
» 1 informationsunderofficer....................................	100		1,300	—	25,596	—
Transport	-		—	—	25,596	—

Fjerde hufvudtiteln

153

" ........ ■	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	—	—	25,596
Manskapsaflöning m. m.
a) månadslön:
112 man i 1 månad å 8 kronor i månaden..............	896	—
72 » » 11 månader å 8 » » » ..............	(3,336	—
40 » »11 » å 4 » » » ..............	1,760	—	8,992
b) arfvoden:
4 förste konstaplar å 180 kronor pr år..................	720	—			•
8 andre » å 120 » » » ..................	960	—
2 afdelningstrumpetare ä 36 » » » ..................	72	—
2 sjukvårdssoldater å 60 » » » ..................	120	—	1,872
c) rekryteringskostnader:
lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader:
112 man å 40 kronor pr år.................................	—	—	4,480	—	15,344
Särskilda anslag:
Expenser.....................................................................	—	—	150	—
Medikamentspenningar för 112 man å 2,25 kronor.........	—	—	252	—
Kommunionspenningar för 125 personer å 5 öre person	—	—	6	25
Till informationsverket, anskaffning af undervisnings-
materiel, läroböcker samt anskaffning och underhåll
af gymnastikpersedlar.........................................	—	—	150	—	558	25
'' Tygstaten.
Aflöning.
ä) lön in. m.
1 förrådsförvaltare, lön (dessutom ett ålderstillägg af 300
kronor såsom arfvode efter 5. tjensteåret)	1,800	—
1 d:o d:o (d:o d:o d:o d:o d:o d:o d:o d:o)	1,800	—
1 besigtningsrustmästare, lön .....................................	1,500	-
1 d:o » .....................................	1,500	—
1 tygskrifvare » .....................................	1,000	—
1 d:o » .....................................	1.000	—
1 rustkammarsmed » .....................................	600	—
5 d:o » .....................................	3,000	—
1 stockmakare » .....................................	600	—
2 d:o » .....................................	1,200	—	14,000	—

Transport] — \ 14,000 —

liih. till Itihd. Prot. 18D6. 1 Sami. 1 A/d. 1 Ild/t.

41,498 | 25

154

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.	Kronor.	Kronor
Transport	—	—	14,000	—	41,498	25
b) arfyode. Till 1 tygmästare.......................................................			450		14,450
Särskild! anslag. Kommunionspenningar till 15 personer å 5 öre............					75
Summa kronor	—	—	—	—	55,949	—

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4.
hufvudtitelns allmänna besparingar utgår till dertill berättigade löntagare dagaflöning för skottdag.

Fjerde hufvudtiteln.

155

Bil. Litt. Y.

Förslag

till Stat för Fortifikationen.

Befälsaflöning m. m.	Kronor.	Kronor.	Kronor. i

a) lön, dagaflöning in. ni.
1 generalmajor och. chef, åtnjuter den på generalitetets
stat för fortifikationsgeneralen uppförda aflöning
m. m.
1 öfverste, lön...........................................................	6,000	_
dagaflöning å B kronor.......................................	1,825	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst................................	400	—
fourageersättning...............................................	365	—	8 5%
1 öfverstelöjtnant, lön................................................	4,000	—
dagaflöning å 4 kronor.......................................	1.460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst................................	400	—
fourageersättning...............................................	365	—	6,225	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	6,225	—
1 major, lön..............................................................	3,500	—
dagaflöning å 4 kronor.......................................	1,460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst................................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	5 725
3 d:o d:o d:o d:o	—	—	17,175	—
1 kapten af första klassen, lön...................................	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor.......................................	1,095	—	3 895
17 d:o d:o d:o d:o	—	—	66,215	—
1 d:o af andra klassen, lön.........................................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor.......................................	1,095		2,895	_
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	20,265	—
1 löjtnant af första klassen, lön..................................	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,930	_
17 d:o d:o d:o d:o	—	—	32,810	—
1 d:o af andra klassen, lön.........................................	900	—
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,630	—
12 d:o d:o d:o d.o	—	—	19,560	—
Transport]	—	—	193,140 \|	—	—	-

156

Fjerde hufvudtiteln.

'' '' ■ ’» l •'' -1 *	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport		—	193,140	—	—	—
	600
dagaflöning å 2 kronor..............:vl. 1____	730		1,330	—
12 d:o d:o d:o d:o	—	—	15,960	-
1 fanjunkare, jemte portion, lön.................................. dagaflöning å 1 krona...	720	...
365	—
beklädnad.........................................................	200	—	1,285	—
19 d:o d:o d:o d:o	—	—	24,415	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön.......	360	_
dagaflöning å 80 öre...........................................	292	—
lönetillägg...........................................................	12	—	»’*
beklädnad..........................................................	200	—	864	—
37 dto d:o d:o d:o	—	—	31,968	—
1 regementstrumpetare, jemte portion, lön...................	720	—
dagaflöning å 1 krona.........................................	365	—
beklädnad..........................................................	200	—	1,285	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	1,285			i . i
1 sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon,lön			3,000
ålderstillägg å 500 kronor efter femte och tionde tjensteåret.
1 bataljonsläkare, lön.................................................	900	—
dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,630	—
1 d:o d:o d:o d:o	—	—	1,630	—
1 kassör och redogörare, lön......................................	_	_	2,000	_
ålderstillägg å 500 kronor efter femte tjensteåret.
1 kassör och. förrådsförvaltare, lön........................	_	_	1,500	—
ålderstillägg å 500 kronor efter femte tjensteåret.
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	10,500	—
1 vaktmästare, lön.....................................................	—	—	600	—
b) arfvoden.
Till öfverstelöjtnanter, majorer, kaptener af 1. klassen
samt kompanichefer, förslagsvis 23 st. å 600 kronor	13,800	—
» informationsofficer...............................................	850	—
» 2 informationsunderofficerare å 100 kronor............	200	—
» vård om fortiflkationsarkivet, att af chefen disponeras	160	—
» 2 ridlärare å 300 kronor.......................................	600	—
! » 2 gymnastikofficerare å 200 kronor.......................	400	—
» 1 regementspastor vid Svea ingeniörbataljon.........	400	—
j » sjukvården åt stamhästar.....................................	800	—
Transport	17,200	—	292,392	—	—	_j

Fjerde lmfvudtiteln

157

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	17,200	—	292,392	—	—	!
Till redogörare och materialförvaltare vid ingeniörbatal- jonerna, 2 st. å 500 kronor.................................. » 9 förrådsunderofficerare å 400 kronor....................	1,000 3,600	—	21,800		314,192

Manskapsaflöning.
a) lön.
840 man i 2 månader å 6 kronor i månaden.......... 420 » »10 » »6 » » 420 » »10 » »4 » » ...............	10,080 25,200 16,800	"T	52,080
b) arfvoden.
28 distinktionskorpraler å 180 kronor.......................... 56 korpraler » 120 * .......................... 56 vice korpraler » 60 » .......................... 126 handtverkssöldater » 120 » .......................... 19 spel » 36 » ..........................	5,040 6,720 3,360 15,120 684	—	30,924
c) aflöningstillägg:
ålderstillägg............................................................... examenstillägg............................................................	6,650 3,350	—	10,000
d) kommenderingstillägg:
för bestridande af dylikt tillägg..................................	—	—	2,294	—
e) rekryteringskostnader:
arfvoden till värfvare m. fl. kostnader......................... städja........................................................................	8,200 12,600	—	20,800		116,098
Särskilda anslag.
Medikamentspenningar för 840 man å 2,25 kronor........ Kommunionspenningar för 840 man å 5 öre.................	__	—	1,890 42	—	1,932

Summa kronor\| —	—		—	432,222	—

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4.
liufvudtitolns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

158

Fjerde hufvudtiteln

Bil. Litt. Z.

Förslag

till Stat för Svea trängbataljon.

(Vendee trängbataljon.)	Kronor.	Kronor.	! Kronor.

Befälsaflöning.
a) lön, dagaflöning, m. in.
\| 1 öfverstelöjtnant (bataljonschef), lön ........................	5,000	—
dagaflöning i 365 dagar å 4 kronor.....................	1.460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst................................	400	—
fonrageersättning...............................................	365	—	7.225	—
1 adjutant (löjtnant af första klassen), lön........1..........	1,200	—
dagaflöning i 365 dagar å, 2 kronor.....................	. 730	—	1,930	-
1 kapten af första klassen, lön ..................................	2.800	—
dagaflöning i 365 dagar å 3 kronor.....................	1.095	—	3,895	_
2 d:o d:o ...................................	—	—	7,790	—
1 d:o af andra klassen, lön..............................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar ...	180	—	1,980	_
2 d:o d:o ...................................	—	—	3,960	—
1 löjtnant af första klassen, lön................................	1,200	—
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor.....................	730	—	1.930	_
1 d:o d:o, lön ..............................	1,200	_
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	120	—	1,320	_
O rö o	—	—	2,640	—
1 d:o af andra klassen, lön..............................	900	—
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor.....................	730	—	1,630	—
1 d:o d:o, lön ..............................	900	_
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	120	—	1,020	—
3 d:o d:o ..................................	—	—	3,060	—
1 underlöjtnant, lön...................................................	600	—
dagaflöning i 365 dagar ä 2 kronor.....................	730	—	1,330	_
1 d:o d:o ....................................	—	—	1,330	—
1 d:o. lön ....................................	600	_
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	120	—	720
O ''tf o •ié	—	—	720
Transport	—		42,480		—

Fjerde hufvudtiteln.

159

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	42.480	—	—	—
1 fanjunkare, jemte portion, lön.................................	720	—
dagsättning i 365 dagar å 1 krona......................	365	—
beklädnad .........................................................	200	—	1.285	—
2 d:o d:o ....................................		—	2.570	—
1 d:o jemte portion under tjenstgöring, lön	720	—
dagaflöning å 1 krona, förslagsvis i 45 dagar......	45	—
beklädnad .........................................................	200		965	—
O ''H o rö CM		—	1,930	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön............	360	_
lönetillägg.........................................................	12	—
dagaflöning i 365 dagar å 80 öre........................	292	-T-
beklädnad .........................................................	200	—	864*	_
O ''H o ''H	—	—	3,456	—
1 d:o d:o, jemte portion under tjenstgöring, lön	360	—
lönetillägg.........................................................	12	~
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 240 dagar ......	192	—
beklädnad ........................................................	200	—	764	—
1 d:o d:o, jemte portion under tjenstgöring, lön	360	—
lönetillägg.........................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar.........	36	—
beklädnad ........................................................	200	—	608	—
11 d:o d:o ....................................	—	—	6.688	—
1 d:o af andra klassen, jemte portion, lön	240	—
lönetillägg .........................................................	12	—
dagaflöning i 365 dagar å 80 öre........................	292	—
beklädnad .........................................................	200	—	744	_
5 (bo (bo ....................................	—	—	3.720	—
1 d:o d:o, jemte portion under tjenstgöring, lön	240	—
lönetillägg .........................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 240 dagar ......	192	—
beklädnad .........................................................	200	—	644	_
1 (bo (bo ...................................	—	—	644
1 d:o d:o, jemte portion under tjenstgöring, lön	240	—
lönetillägg.........................................................	12	—	•
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar.........	36	—
beklädnad .........................................................	200	—	488	__
8 (bo (bo ..................................	~		3.904	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön ........................	360	—
lönetillägg.........................................................	12	—
dagaflöning i 365 dagar å 80 öre........................	292	—
beklädnad .........................................................	200	—	864	—
Transport	—		72.618	—	—	—

160

Fjerde hufnidtiteln

! 1................... ■ ........ "■ 1-1	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport		—	72.618	—
1 stabstrumpetare, jemte portion under tjenstgöring, lön	360	—
lönetillägg.........................................................	12
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar.........	36	—
beklädnad .........................................................	200	—	608	—
1 regementsläkare, lön .............................................	2.800	—
dagaflöning i 365 dagar å 4 kronor..................,..	1.460	—	4.260	—
1 bataljonsläkare, lön ................................................	900	—
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor.....................	730	—	1.630	—
ö ö	—	—	1.630	—
1 bataljonsveterinär, lön.............................................	900	—
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor.....................	730	—	1.630	—
• 1 handtverkare af första klassen, lön...........................	—	—	700	—
1 d:o d:o ....................................	—	—	700	—
1 d:o . af andra klassen, lön..........................	. —	—	500	__
1 d:o d:o ....................................	—		500	—	84,776
* '' b) arfvoden.
2 kompanichefer å 600 kronor....................................			1.200	—
1 regementspastor.......................................5,.''. h........	—	-	400	—
1 auditör ................................................................	—	-	500	—	2.100
Manskaps aflöning in. in.
a) lön:
60 man i 12 månader å 10 kronor i månaden ...........	7,200	—
44 » » 8 »> »10 » » » ............	3.520	—
76 » » l1/2 M » 10 » » » ............	1,140	—	11.860	_
b) arfvoden:
8 distinktionskorpraler i 12månader å 15 kr. i månaden	1.440
2 » » 8 » » 15 » » »	240	—			< .
2 » » IV2 » »15 » » »	45	—
2 » »4 » » 7,50 » » »	60	—
2 » » 101/2 ” » 7,50 » » »	157	50
* 4 korpraler » 12 » » 10 » » »	480	—
4 » »8 » » 10 » » »	320	—
16 » » l1/2 H » 10 » » »	240	—
4 » »4 » » 5 » » »	80	—
16 » » 10 V2 ” » 5 » » »	840	—
6 vicekorpraler »12 » »5 » » »	360	—
30 » » l1/2 n n 5 » » »	225	—
30 » » 10l/2 » » 2,50 » » »	787	50
3 trumpeterare »12 » »3 » » »	108
3 » »1Y2 » » 3 » » »	13	50
3 » » 101/2 *» » 1,50 » » »	47	25	5,443	75
Transport	—		17.303	75	86.876	-

Fjerde hnfvudtiteln.

161

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
o) lega. Transport	—	—	17,303	75	86,876	—
108 man å 80 kronor om året.....................	8,640	_
72 » »40 » » » .... f... -.................	2,880	—	11,520	_
d) kommenderingstillägg ......................	—	—	500	—	29.323	75
Särskilda anslag.
Expenser .....................................................	_		500	_
Medikamentspenningar för 180 man, korpraler, spel och
menige å 2,25 kronor......	—		405	—
Kommunionspenningar för 180 man å 5 öre d:o .........	—		9	—
Skolor samt undervisnings- och gymnastikmateriel......	—	—	400		1,314	—
Summa kronor	—	—			117,513	75

äi

)3ih. till Éiksd. Prof. 1$9G. 1 Sami. 1 A/il. i lfa fl.

162

Fjerde hufYudtiteln

Bil. Litt. Å.

Förslag

till Stat för Göta trängbataljon.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Befälsaflöning m. m.
a) lön, dagaflöning m. m.
1 major (bataljonschef), lön .......................................	4,000	—
dagaflöning i 365 dagar å 4 kronor.....................	1,460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst ...............................	400	—
fourageersättning................................................	365	—	6,225	_
1 adjutant (löjtnant af första klassen), lön..................	1,200	—
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor......................	730	—	1,930	_
1 kapten af första klassen, lön ..................................	2,800	—
dagaflöning i 365 dagar å 3 kronor.....................	1,095	—	3,895	_
O o •t* tH	—	—	3,895	—
1 d:o af andra klassen (tygofficer), lön.............	1,800	—
dagaflöning i 365 dagar å 3 kronor.....................	1,095	—	2,895	—
1 d:o d:o , lön ..................................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	180	—	1,980	—
1 löjtnant af första klassen, lön .................................	1,200	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	120	—	1,320	—
O rö 1 o 1 * t-H	—	—	1,320	—
1 d:o af andra klassen, lön..............................	900	—
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor.....................	730	—	1,630	—
1 d:o d:o , lön..............................	900	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	120	—	1,020	—
1 underlöjtnant, lön...................................................	600	—
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor.....................	730	—	1,330	—
1 d:o , lön...................................................	600	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar......	120	—	720	—
1 fanjunkare, jemte portion, lön.................................	720	—
dagaflöning i 365 dagar å 1 krona ......................	365	—
beklädnad .........................................................	200	—	1,285	—
1 d:o d:o ....................................	—	—	1,285	—
1 d:o , jemte portion under tjenstgöring, lön....	720	—
dagaflöning å 1 krona, förslagsvis i 45 dagar ......	45	—
beklädnad ........................................................	200	—	965	—
Transport) —	-	31,695	—	—	—

Fjerde hufvudtiteln.

163

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport		_	31,695
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön ..........	360	_
lönetillägg.........................................................	12	—
dagaflöning i 365 dagar å 80 öre ........................	292	—
beklädnad ........................................................	200	—	864	_
2 d:o d:o ...................................................	—	—	1,728	—
1 d:o d:o , jemte portion under tjenstgöring, lön	360	_
lönetilläg............................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 240 dagar........	192	—
beklädnad .........................................................	200	—	764
1 d:o d:o , jemte portion under tjenstgöring, lön	360	_
lönetillägg.........................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar.........	36	—
beklädnad ........................................................	200	—	608
4 d:o d:o .................................................	—	—	2,432	—
1 d:o af andra klassen, jemte portion, lön......	240	_
lönetillägg ......................................................	12	_
dagaflöning i 365 dagar å 80 öre ..................	292	_
beklädnad .........................................................	200	—	744	_
2 d:o d:o ...................................................	—	—	1,488	—
1 d:o d:o , jemte portion under tjenstgöring, lön	240	—
lönetillägg ......................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 240 dagar......	192	—
beklädnad .........................................................	200	—	644	_
1 d:o d:o , jemte portion under tjenstgöring, lön	240	_
lönetillägg ......................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar.........	36	—
beklädnad .........................................................	200	—	488	_
4 d:o d:o .......................................	—	-	1,952	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön .................	360	_
lönetillägg ......................................................	12	—
dagaflöning i 365 dagar å 80 öre .......................	292	—
beklädnad .........................................................	200	—	864	_
1 regementsläkare, lön ..........................................	2,800	_
dagaflöning i 365 dagar å 4 kronor .....................	1,460	—	4,260	_
1 bataljonsläkare, lön...................................	900	_
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor.....................	730	—	1,630	_
1 bataljonsveterinär, lön................	900	_
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor.....................	730	—	1,630	_
1 handtverkare af första klassen, lön ..	_	_	700
1 d:o » » d:o d:o ..	—	_	700	_
1 d:o » andra d:o d:o......	—	—	500	_
1 d:o » » d:o d:o .........................	—	—	500	-\|	54,191	—
Transport)	—	—	- 1	-\|	54,191 \|	—

164

Fjerde hufvudtiteln,

			Kronor.	Kronor.	Kronor.
	Transport	—	—	—	—	54,191	—
	b) arfroden:
2 kompanichefer å 600 kronor.......................		—	—	—	—	1,200	—
Manskapsaflöning m. m.
	a) lön:
30 man i 12 månader å 10 kronor i månaden		3,600	—
22 » » 8 >»	» 10 » » »		1,760	—
38 » » 17a »	» 10 » » »		570	—	5,930	_
	b) arfroden:
4 distinktionskorpraler i 12 månader å 15 kr. i	månaden	720	—
1	»8 » »15 » »	»	120	—
1 »	» lVä » »15 » »	»	22	50
1 »	» 4 » » 7,50 » »	»	30	—
1 »	» 101/2 » » 7,50 » »	»	78	75
3 korpraler	» 12 » » 10 » »	»	360	—
2 »	» 8 » » 10 » »	»	160	—
7 »	» i*/, » »10 » »	»	105	—
2 »	» 4 » »5 » »	»	40	—
7 »	» IOV2 » » 5 » »	»	367	50
2 vicekorpraler	»12 » »5 » »	»	120	—
16 »	» IV2 » » 5 » »	»	120	—
16 »	» 10''A » » 2,50 » »	»	420	—
2 trumpetare	»12 » »3 » »	»	72
1 »	» lx/2 » » 3 » »	»	4	50
1 »	» lOVs » » 1,50 » »	»	15	75	2,756	_
	c) lega:
54 man å 80 kronor	om året ........................		4,320	—
36 » » 40 »	.» » ........................		1,440	—	5,760	_
d) kommenderingstillägg..........		—	—	300	—	14,746	_
Särskilda anslag.
Expenser ..............			—	—	500	—
Medikamentspenningar för 90 man, korpraler, spel och
menige, å 2,25	kronor ...........................		—	—	202	50
Kommunionspenningar för 90 man å 5 öre d:o		. -	—	4	50
Skolor samt undervisnings- och gymnastikmateriel ......	—	—	300	—	1,007	—
	Summa kronor		-	—	—	71,144	_

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4.

liufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

Fjerde bufrudtiteln

165

Bil. Litt. Ä.

Förslag

till stat för Norrlands trängbataljon.

Befälsaflöning.	Kronor.	Kronor.	Kronor.

a)_lön, dagaflöning m. ni.:
1 major (bataljonschef), lön.................................	4,000	—
dagaflöning i 365 dagar å 4 kronor.................	1,460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst..............................	400	—
fourageersättning.............................................	365	—	6,225	_
1 adjutant (löjtnant af första klassen), lön.................	1,200	—
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor....................	730	—	1,930	_
1 kapten af första klassen, lön....................... .....	2.800	_
dagaflöning i 365 dagar å 3 kronor....................	1,095	—	3,895	_
1 d:o d:o ......................................................	—		3,895
1 d:o af andra klassen (tygofficer), lön.............	1.800	_
dagaflöning i 365 dagar å 3 kronor....................	1,095	—	2,895	_
1 d:o d:o lön...............................	1,800	_
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar ...	180	—	1,980	_
1 löjtnant af första klassen, lön......................	1.200	_
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar ...	120	—	1,320	__
O O i-H	—	—	1,320
1 d:o af andra klassen, lön............	900	_
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor....................	730	—	1,630	_
1 d:o d:o lön....................	900	_
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar ...	120	—	1,020	_
1 underlöjtnant, lön..................................	600	_
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor....................	730	—	1,330
1 d:o d:o lön..............................	600	_
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 60 dagar ...	120	—	720	_
1 fanjunkare, jemte portion, lön.........................	720	_
dagaflöning i 365 dagar å 1 krona...........	365	—
beklädnad........................................................	200	—	1,285	_
1 d:o d:o ......................................................	—	—	1,285	—
Transport)	—	-1	30,730	— \|	—-	—

166

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport			30,730
1 fanjunkare, jemte portion under tjenstgöring, lön.....	720	—
dagaflöning å 1 krona, förslagsvis i 45 dagar.....	45	—
beklädnad........................................................	200	—	965	_
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön...........	360
lönetillägg........................................................	12	—
dagaflöning i 365 dagar å 80 öre.......................	292
beklädnad........................................................	200	—	864	_
2 d:o d:o ......................................................	—	—	1,728	—
1 d:o d:o, jemte portion under tjenstgöring, lön	360	—
lönetillägg........................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 240 dagar......	192	—
beklädnad........................................................	200	—	764	—
1 d:o d:o, jemte portion under tjenstgöring, lön	360	—
lönetillägg........................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar.......	36	—
beklädnad................................................’.......	200	—	608	—
4 d:o d:o ......................................................	—	—	2,432	—
1 d:o af andra klassen, jemte portion, lön..................	240	—
lönetillägg........................................................	12	—
dagaflöning i 365 dagar å 80 öre.......................	292	—
beklädnad........................................................	200	—	744
2 d:o d:o d:o ...........................................	—	—	1,488	—
1 d:o d:o, jemte portion under tjenstgöring, lön	240	—
lönetillägg........................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 240 dagar......	192	—
beklädnad........................................................	200	—	644
1 d:o d:o, jemte portion under tjenstgöring, lön	240	_
lönetillägg........................................................	12	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar.......	36	—
beklädnad........................................................	200	—	488	_
4 d:o d:o ......................................................	—	—	1,952	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön..........................	360	—
lönetillägg........................................................	12	—
dagaflöning i 365 dagar å 80 öre.......................	292	—
beklädnad.......................................................	200	—	864	_
1 regementsläkare, lön...............................................	2,800
dagaflöning i 365 dagar å 4 kronor....................	1,460	—	4.260	—
1 bataljonsläkare, lön.................................................	900	_
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor....................	730	—	1,630	—
Transport		-	50,161	—	—	—

Fjerde hnfvudtiteln

167

				Kronor.	Kronor.	Kronor.
	Transport			50,161
1 bataljonsveterinär, lön.....................				900	—
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor ..				730	—	1,630	_
1 handtverkare af första klassen, lön ......						700
1 > »I» » »				—	__	700	_
1 » » andra » '' > ........				—	—	500	—
1 » > » » > ........				—	—	500	—	54,191	_
b) arfvoden:
2 kompanichefer å 600 kronor............				_	_	1,200	_
1 regementspastor........................				—	—	400	—
1 auditör.............................				—	—	500	—	2,100	_
Manskapsaflöning m. m.
a) lön:
30 man i 12 månader å 10 kronor i månaden			3,600	,
22 > » 8 > >10 » > >				1,760	—
38 » » l1/* > > 10 » » »				570	—	5,930	_
b) arfvoden:
4 distinktionskorpraler i 12 månader å 15 kronor i mån.	720	_
1 distinktionskorpral »8 » »15	>	>	»	120	—
1 » » 1 Vs » >15		»	»	22	50
1 > > 4 » > 7,50	»	>	»	30	—
1 > » 10Vs » » 7,50	»	>	»	78	75
3 korpraler >12 > »10	>	>	>	360	—
2 » » 8 > > 10	»	1	»	160	—
7 > > l1/» > »10	»	>	>	105	—
2 » » 4 » » 5	>	»	>	40	—
7 » » 101/2 » » 5	»	>	>	367	50
2 vicekorpraler >12 > »5	»	>	>	120	—
16 » > l1/* » >5	>	»	}	120	—
16 > > lo1/* > » 2,50	>	»	»	420	—
2 trumpetare »12 » >3	»	»	>	72	—
1 » » l1/2 5 »3	»		>	4	50
1 » » 101/» » > 1,60	»	»	>	15	75	2,756	_
c) lega:
54 man å 80 kronor om året......................				4,320	_
36 » * 40 » > »				1,440	—	5,760	—
	Transport	- 1	—	14,446 \|	—	56,291	—

168

Fjerde liufvudtiteln,

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	14,446	—	56,291	—
d) kommenderingstillägg.....................	—	—	300	—	14,746
Särskilda anslag. Expenser.................................................................... Medikamentspenningar för 90 man, korpraler, spel och menige, å 2,25 kronor.................................... Kommunionspenningar för 90 man å 5 öre................. Skolor samt undervisnings- och gymnastikmateriel......	—	—	500 202 4 300	50 50	1,007
Summa Kronor	—	—	—	—	72,044	—

Fjerde Imfvudtitcln

169

Bil. Litt. Ö.

Förslag

till stat för intendenturkåren.

	Kronor.	Kronor.
Lön, dagaflöning m. m.
1 generalintendent, lön ..............................................................	8,000	—
dagaflöning å 6 kronor.........................................................	2,190	—	10,190	—
1 faltintendent af första graden, lön .............................................	4,000	—
dagaflöning å 4 kronor.........................................................	1,460	—	5,460	—
3 d:0 d:0 d:o d:0	—	—	16,380	—
1 faltintendent af andra graden, lön ............................................	3,500	—
dagaflöning å 4 kronor.........................................................	1,460	—	4,960	—
4 «d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	19,840	—
1 intendent af första klassen, lön ................................................	2,800	—
dagaflöning ä 3 kronor.........................................................	1,095	—	3,895	_
29 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	112,955	—
1 intendent af andra klassen, lön ...............................................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor.........................................................	1,095	—	2,895	_
15 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	43,425	—
1 andre intendent, lön..................................................................	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor.........................................................	730	—	1,930	—
7 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	13,510	—
1 förvaltare, lön..........................................................................	720	—
dagaflöning k 1 krona.........................................................	365	—
beklädnadsersättning...........................................................	200	—
portionsersättning å 0,6 2 kronor under 365 dagar ..................	226	30	1.511	30
52 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	78,587	60
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter förvaltare ett
ålderstillägg å lön ä 300 kronor, att utgå från statsanslaget
under fjerde hufvudtiteln för ålderstillägg.
1 vaktmästare lön........................................................................	120	—
beklädnadsersättning...........................................................	120	—	240	—
35 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	8,400	—
Från anslaget »Till förrådens diverse behof» utgå dessutom till den
ene af vaktmästarne vid centralförrådet å Carlsborg dagsverks-
penningar för hvarje helgfri dag med 2 kronor samt till den andre
vaktmästaren vid samma förråd och till vaktmästaren vid in-
tendentur- och sjuk vårdsförrådet i Stockholm dagsverkspennin-
gar för hvarje sådan dag med 1 krona till hvardera.
Transport	--	—	324,178	90

Bth. till lliksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft. 22

170

Fjerde hufvudtitcln.

	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	324,178	90
Arfvoden.* 18 underintendenter, förslagsvis ...................................................	—	—	30,000	_
Diverse utgifter. bibliotek, expenser m. m. för intendenturkårens hufvudstation ...... d:o > 6 fördelningsintendenturer å 200 kro-nor för hvarje...........................	800 1,200	—	2,000
Summa kronor	—	—	356,178	60

*) Arfyodet beräknas lika med löjtnants af andra klassen aflöning vid garnisonerad trupp eller till 1 630
kronor. ’

Anm. Intendenturkårens fast anställa personal, med undantag af de vid den icke garnisonerade armén placerade
regemontsintendenter, förvaltare och vaktmästare, åtnjuter inqvartoringsersättning enligt grad eller
deremot svarande naturaförmån efter de för sådan ersättning faststälda grunder. — Till intendenturkåren
af statsmedel utgående inqvarteringsersättning bestrides från anslaget till »inqvarteringskostnader».

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1896.

Bil. Litt. Ö-Ö.

Approximativ beräkning1 af de för intendenturkåren erforderliga medel till kontant inqvarterings- och servisersättning, derest dylik ersättning skulle utgå till samtliga kårens å stat anställde medlemmar, undantagandes dem som åtnjuta emot sådan ersättning svarande

naturaförmån eller äro såsom intendenter placerade vid icke garnisoneradt truppförband.

Intendenturleårens fast anställda Förestående personal samt under

personal samt underintendenterne. intendenterne äro placerade:

Inqvarterings- och servisersättning beräknas utgå till intendenturleårens fast anställda personal, som icke åtnjuter emot sådan ersättning svarande naturaförmån eller är placerad i intendentsbefattning vid den icke

garnisonerade arméen, med nedan upptagna belopp, nämligen:

Befattningar såsom	Summa personal.	såsom chef för intendenturkåren.	å intendenturkårens hufvudstation och generalintendentens expedition.	å arméförvaltningens intendehts- departement.	vid allmänna gamisonssjukhuset i Stockholm.	vid intendentur- och sjnkvårdsförråd.	vid krigsskolan.	vid arméfördelningsstaber.	vid garnisonerade truppförband.	vid icke garnisonerade truppförband.	Summa personal.				i	S	t O	c k h o	1 m.								.	3r ö	t e b o r g.							i	landsorten, undantagandes i	Göteborg				hvarvid hostad i kronans hus skulle åtnjutas af: (Förvaltarne och vaktmästarne vid den icke garnisonerade arméen åtnjuta ej servisersättning.)	Summa
inqvarteringsersättning: (4 regementsintendenter, nämligen de vid Svea och Göta lifgarden, lifgardet till häst och 1. Svea artilleri-regemente upptagas icke.)	servisersättning : (4 regementsintendenter och 4 förvaltare, nämligen de vid Svea och Göta lif-garden, lifgardet till häst och 1. Svea artillerirege-mente upptagas icke.)	Summa	inqvarteringsersättning:	servisersättning: (en regementsintendent och en förvaltare upp-tagas icke.)	Summa	inqvarteringsersättning:	servisersättning: (2 regementsintendenter och 2 förvaltare upp-tagas icke.)	Summa	Sjukvårdsintendenten vid all- männa garnisonssjukhuset i Stockholm.	Förrådsintendenteme vid inten- dentur- och sjukvårdsförråden i Stockholm och & Carlsborg.	Förvaltare vid intendentur- och sjukvårdsförråden i Stockholm och å Carlsborg (Intendenter).	Kedogöraren vid krigsskolan.	Begementsintendenten vid Yaxholms artillerikår.	Regementsintendent en vid Carlsborgs artillerikår.	Begementsintendenten vid Göta ingeniörbataljon.	Regementsintendenten vid Göta tr ångbåt al jon.	Förvaltare och vaktmästare vid intendenturkåren.	Summa.	inqvarte- ringsersätt- ning.	servis- ersättning.	inqvarte-rings- och servis-ersättning.
Personal.	ä	Summa	Personal.	ä	Summ		Personal.	ä-	Summa	Personal.	ä	Summa	Personal.	a	Summa	Personal.	ä	S urania
Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Generalintendent..........................	1	1									1	i	1,042	50	1,042	50	i	82	50	82	50	1,125																																	—			1,042	50	82	50	1,125
Fältintendent af 1. graden............	4	—	1	—	—	—	—	3	—	—	4	2	765	—	1,530	—	2	60	—	120		1,650	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	555	—	1,110	-	2	30	—	60	—	1,170	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2,640	—	180	—	2,820	—
D:o » 2. d:o ............	5	—	—	1	—	1	—	3	—	—	5	2	555	—	1,110	—	2	45	—	90	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	405	—	810	—	3	30	—	90	—	900	—	—	1	—	—	--	—	—	—	—	1	1,920	—	180	—	2,100	—
Intendent » 1. klassen............	30	—	3	2	—	1	—	—	8	16	30	5	292	50	1,462	50	6	45	—	270	—	1,732	50	i	275	63	275	63	—	—	—	—	—	275	63	1	135	—	135	—	3	30	—	90	—	225	—		1	—	—	1	—	1	—	—	3	1,873	13	360	—	2,233	13
D:o » 2. d:o ............	16	—	—	-	1	2	1	—	5	7	16	1	292	50	292	50	3	45	—	135	—	427	50	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	3	135	—	405	—	4	30	—	120	—	525	—	1	—	2	1	—	—	—	i	—	5	697	50	255	—	952	50
Andre intendent...........................	8	—	1	—	—	—	—	—	O O	4	8	2	184	50	369	—	2	40	50	81	—	450														1	76	50	76	50	2	24	—	48	—	124	50	—	—	—	—	—	i	—	—	—	'' 1	445	50	129	—	574	50
Underintendent ............................	18	—	3	—	—	—	—	6	2	7	18	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	—
Förvaltare....................................	53	—	—	—	—	5	—	—	18	SO	53	—	—	—	—	—	3	90	—	270	—	270	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	—	—	—	—	—	—	13	12	—	156	—	156	—	—	—	—	—	—		—	—	53	53	—	—	426	—	426	—
Y aktmästare.................................	36	—	—	—	—	3	—	2	—	31	36	—	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	—	—	—	—	—	—	_	—	—	_	—	—	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	36	36	—	—	—	—	—	—
Summa	171	1	8	3	1	JL.	1	14	36	95	171	13	—	—	5,806	50	19	—	—	1,048	50	6,855	—			—	275	63	—	—	—	—	—	275	63	9	—	—	2,536	50	27		—	564	—	3,100	50	1	2	2_	1	1	i	1	1	89	99	8,618	63	1 1,612	50	10,231	13

Uti urtima Biksdagens skrifvelse till Kongl. Maj;t deri 26. november 1892, H:o 1, äro å sidorna 36 och. 37 förestående kostnader, i förslag till stat för intendenturkåren, beräknade till
hvadan statsanslaget för inqvarteringslcostnader skulle, till bestridande af inqvarterings- och servis ersättning åt intendenturkåren, ökas med................................................................

kronor

5,300 63

4,930 50 I

Anm. Innan de nya kasernetablissementen uppförts och deruti beredts fria bostäder åt vederbörande förrådsförvaltare, torde för en eller annan sådan påfordras kontant inqvarteringsersättning, men härtill leffinar förestående beräkning full tillgång liksom för inqvarteringsersättning till den eller dem, hvilka i öfrigt förutsatts åtnjuta fri bostad i kronans hus, men af tillfälliga orsaker dermed icke kunnat
tillgodoses, ity att flera af de ofvan upptagna befattningarna, i afvaktan på afgång af intendenturtj ens temän å gammal stat och intendenturkårens fullständiga omorganisation, ännu ej kunna tillsättas med till inqvarterings- och servisersättning berättigade tjensteman. Beträffande åter den till förrådsförvaltare vid den icke garnisonerade arméen i något undantagsfall utgående kontanta hyresersättuiug.
synes denna böra bestridas på sätt före den förbättrade härordningens antagande var bestämdt, enär ej någon sådan ersättning beräknades bland de för intendenturkårens omorganisation befintliga förut utgående medel.

Bil. Litt. A-A.

Till Konungen.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 10 sistlidne maj,
uppdragit åt ledamöterna af Riksdagens Första Kammare Kammarherren
m. m. Grefve N. G. A. Sparre och Bruksegaren m. m. Chr. Lundeberg

samt ledamöterna af Riksdagens Andra Kammare, Hemmansegaren m. m.
A. P. Danielsson i Dyestad och Riksbanksfullmäktigen in. m. O. Jonsson
i Hof, att, under Grefve Sparres ordförandeskap och med biträde
af Fältintendenten af första klassen m. m. P. A. F. Holmquist såsom
sekreterare, granska och före den 1 nästkommande november till Eders
Kongl. Maj:t afgifva yttrande rörande ett af dåvarande Expeditionschefen
i landtförsvarsdepartementets afdelning af Eders Kongl. Maj:ts
kansli m. m. G. E. von der Lancken den 15 november 1894 enligt
nådigt förordnande afgifvet förslag till förändrad uppställning af riksstatens
fjerde hufvudtitel, hafva undertecknade, till fullgörande af det
oss sålunda lemnade nådiga uppdrag, den 15 oktober innevarande år
sammanträdt i Stockholm, hvarefter våra med detta uppdrag förenade
arbeten oafbrutet fortgått tills i dag.

I berörda af Eders Kongl. Maj:t vår granskning nådigst understälda
förslag visas, såsom en inledning, till hvilken slutsumma de ordinarie
statsanslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel skulle, på grund
af den utaf Eders Kongl. Maj:t med urtima Riksdagen år 1892 bestämda
förbättrade härordningen, komma att enligt de vid nämnda Riksdag
utförda beräkningar uppgå, sedan berörda härordning genomförts, och
under förutsättning af att under öfvergångstiden icke någon annan
förändring i dessa anslag ifrågakomme än den för denna härordnings
genomförande beräknade.

Uti en bilaga, betecknad A, till denna inledning utvisar förslaget
derjemte den slutsumma hufvudtitelns ordinarie statsanslag skulle uppnå
vid statsregleringen för år 1897, enligt såväl vid urtima Riksdagen år
1892 uppgjorda beräkningar, som vid lagtima Riksdagarne åren 1893
och 1894 fattade beslut.

Emot dessa i förslagets inledning lemnade utredningar och beräkningar
hafva vi icke funnit någon anledning till erinran. Då den nyssnämnda
bilagan A likväl numera tarfvar ett tillägg, omfattande äfven
besluten under innevarande års Riksdag, hafva vi ansett oss böra låta
upprätta en ny sådan bilaga, betecknad n:o 1, hvilken vi underdånigst
bifoga.

Efter den nu berörda inledningen öfvergår förslagsställaren till att
i detalj visa, med bvilka belopp hvart och ett af de olika ordinarie
statsanslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel skulle, på grund af
besluten vid urtima Riksdagen år 1892 och vid lagtima Riksdagarne
åren 1893 och 1894, komma att uppföras, sedan den förbättrade härordningen
genomförts, samt beriktiga!- härvid, med hänvisning till de
af Eders Kongl. Maj:t med Riksdagen bestämda stater, en del af de

på sin tid för den ifrågavarande härordningen utförda beräkningar derhän,
att denna härordning i sjelfva verket skulle komma att årligen
betinga 130,472 kronor 35 öre mindre än dessa beräkningar vid urtima
Riksdagen år 1892 gåfvo vid handen.

Äfven denna del af det underdåniga förslaget, som egentligen visar
minskningen uti den beräknade slutsumman för hufvudtitelns ordinarie
anslag efter den förbättrade arméorganisationens genomförande, gifver
ej någon anledning till anmärkning, men vi anse oss likväl böra fästa
nådig uppmärksamhet derå:

dels att, genom Eders Kongl. Maj:ts med Riksdagen beslut innevarande
år (Riksdagens skrifvelse n:o 30 den 4 maj 1895 sid. 3, 4, 5
och 6) och alldeles oberoende af de med den förbättrade härordningen
förbundna omkostnader, numera de slutsummor, till hvilka en del statsanslag
upptagits i bilagan betecknad med tablå n:o 4 af omhandlade
betänkande, förändrats, i det anslaget till »fältartilleriet å fastlandet»
skall minskas med 4,200 kronor från 1,147,974 kronor 20 öre till

l, 143,774 kronor 20 öre, anslaget till »fästningsartilleriet» ökas med
100 kronor från 132,180 kronor 80 öre till 132,280 kronor 80 öre,
anslaget till »ved och ljus för fästnings- och garnisonsorter» ökas med

10,000 kronor från 157,000 kronor till 167,000 kronor, anslaget till
»artilleriskjutskolor» ökas med 4,100 kronor från 18,100 kronor till
22,200 kronor samt anslaget till »skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. för landtförsvarsdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
och kommandoexpeditionen» minskas med 14 kronor från 6,052 kronor
till 6,038 kronor samt

dels att, om än förslagsställaren, vid beräkning af de slutsummor
anslagen efter den förbättrade härordningens genomförande skulle uppnå,
fullkomligt ställt sig på den grund, som de af Eders Kongl. Maj:t med
Riksdagen faststälda stater för honom anvisat, det likväl torde kunna
ifrågasättas huruvida icke dessa slutsummor i ett par fall bort förhöjas,
för att kunna tillgodose de utgiftsbehof, som de respektiva anslagen
skola möta, helst då, som i förslaget skett, de för högt beräknade
kostnaderna minskats med ej mindre än 130,472 kronor 35 öre
och sålunda väl äfven de för lågt beräknade kostnaderna bort höjas med
erforderligt belopp. I sistnämnda afseende få vi sålunda underdånigst
erinra, att den af Eders Kongl. Maj:t till urtima Riksdagen den 14 oktober
1892 om den förbättrade härordningen aflåtna proposition förutsatte,
att volontärerna vid de norrländska infanteriregementena skulle
erhålla sin första utbildning vid dessa regementens skolor och icke vid

volontärskolor, utan att likväl de härför behöfliga kostnaderna blifvit
upptagna.

I med n:o 4 betecknad bilaga hafva vi låtit utföra beräkningar,
utvisande, att för utbildning af volontärer vid de norrländska infanteriregementena
erfordras 34,200 kronor 32 öre under anslaget för »det
icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar» och 17,100
kronor 16 öre under anslaget för »beklädnad och utredning m. m. för
indelta infanteriet, Vermlands fältjägarkår och Jämtlands häst]ägarekår»
eller tillsammans 51,300 kronor 48 öre utöfver hvad, som härför vid
urtima Riksdagen år 1892 beräknades. Då första utbildningen af volontärer
vid de norrländska infanteriregementena ju skulle ske vid regementena
och ej vid de mera kostbara volontärskolorna, synes oss med
reda och sparsamhet förenligt om nämnda förhöjning vidtoges, hvarför
vi, ehuru Riksdagen ej ännu särskildt anvisat behöfligt belopp, likväl
hafva intagit det i våra beräkningar, af skäl att det erfordras för att
utföra hvad Eders Kongl. Maj:t i dylikt hänseende förutsatte vid urtima
Riksdagen år 1892, hvilken ej heller mot detta uttalade någon anmärkning.

I det af Expeditionschefen von der Lancken på sin tid afgifna
förslaget har han från respektiva stater utbrutit en del nu utgående
atlöningsförmåner, för hvilka han i en bilaga, betecknad H fol. n:o 2,
i detalj redogör, och som, enligt Eders Kongl. Maj:ts med Riksdagen
bestämmande, endast skola utgå under nuvarande innehafvares af vissa
befattningar tjenstetid i dessa samt under benämning »ersättning åt
vissa löntagare för genom omorganisation mistade atlöningsförmåner»
sammanfört dessa förmåner till ett »förslagsanslag högst».

Emot detta förslag hafva vi icke haft någon erinran att framställa,
men då, efter afgifvande af berörda förslag, en del deri namngifna och
till dylik ersättning berättigade löntagare afgått eller med visshet kunna
beräknas afgå före år 1897, hafva vi trott oss kunna minska slutbeloppet
af det ifrågavarande anslaget för nyssnämnda år med 17,290
kronor till 57,173 kronor 37 öre.

Af de löntagare, som varit eller äro berättigade till nyss afhandlade
särskilda ersättning hafva nämligen en mönsterskrifvare aflidit, en
regementspastor å gammal stat afgått och ersatts med en dylik, i sådan
befattning konstituerad, hvarjemte 5 regementsofficerare, berättigade
till ersättning för tredje tjenstehäst, afgått eller med visshet kunna beräknas
afgå före ingången af år 1897 och vi dessutom vågat förutsätta,
att aflöningsförmånerna till den sjette arméfördelningschefen först komma
att af Eders Kongl. Maj:t äskas, sedan kavalleriinspektörsbeställningen

kunnat indragas, och sålunda ansett oss ej behöfva beräkna någon serskild
ersättning till nuvarande innehafvaren af denna beställning. Visserligen
kan emot det af oss nu beräknade beloppet anföras, dels att
anslagsbehofvet med all visshet kommer att blifva väsendtligen lägre
än vi beräknat, då nu icke förutsedd afgång, genom dödsfall och förflyttningar
eller afskedstagande, säkerligen före ingången af år 1897
inträffar. Anslagets belopp är dessutom utan egentlig betydelse, då
detta är beräknadt blifva ett förslagsanslag högst och att endast utgå
till vissa uppgifna personer under den tid de qvarstå i sina innehafvande
tjenster.

Med stöd af hvad vi här i underdånighet anfört, hafva vi ansett
oss böra i en med n:o 2 betecknad bilaga, efter nu kända förhållanden,
fullständiga den vid Expeditionschefen von der Lanckens förslag fogade
tablå n:o 4, som utvisar de belopp, med hvilka de nuvarande ordinarie
anslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel böra i statsregleringen för
år 1897 utföras efter de af Eders Kongl. Maj:t med Riksdagen hittills
fattade beslut.

Till den nyssnämnda med n:o 2 betecknade bilagan hafva vi låtit,
förutom omnämnda bilaga n:o 4, upprätta en serskild tablå, n:o 3,
utvisande de vid innevarande års Riksdag, i fråga om de ordinarie statsanslagen
under fjerde hufvudtiteln, bestämda förändringar.

Under det att vi sålunda uti beräkningen å bilaga n:o 1 hafva
visat, att de ordinarie anslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel vid
statsregleringen för år 1897 skulle uppgå till en slutsamma af 25,849,905
kronor 13 öre, enligt de vid urtima Riksdagen år 1892 och vid Riksdagarne
åren 1893, 1894 och 1895 utförda beräkningar och fattade beslut,
framgår af den utredning vi förut lemnat och hvilken vi i sammanträngd
form sökt åskådliggöra i förutnämnda bilaga, betecknad n:o
2, att denna slutsumma i sjelfva verket endast uppgår till 25,827,906
kronor 63 öre eller 21,998 kronor 50 öre mindre än den af nyssberörda
Riksdag beräknats, hvarvid likväl bör uppmärksammas, att uti sistnämnda
slutsumma ingår äfven omförmälda anslag för ersättning åt
vissa löntagare i följd af arméens omorganisation med 57,173 kronor
37 öre, hvilket belopp, på de af Expeditionschefen von der Lancken
å sidorna 5 och 6 i förevarande underdåniga förslag angifna grunder,
bör tilläggas förestående post å 21,998 kronor 50 öre, då samman
lagda minskningen i den beräknade slutsumman af de ordinarie
anslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel blifver 79,171 kronor
87 öre.

Sedan förslagsställaren, såsom ett härvidlag alldeles nödvändigt

förarbete, beräknat och beriktigat slutsumman af de ordinarie statsanslagen
under fjerde hufvudtiteln för statsregleringen år 1897, enligt
de derom vid tidpunkten för förslagets afgifvande af Eders Kongl.
Maj:t med Riksdagen fattade beslut, öfvergår han till sitt egentliga
uppdrag, nämligen att föreslå en ändrad uppställning af berörda hufvudtitel.

Han sammanför i den af honom föreslagna uppställningen af hufvudtiteln,
der anslagens olika natur ej af honom ansetts häremot utgöra
ett bestämdt hinder, anslag som för närvarande bekosta utgifter
af samma slag, så att dylika utgifter vid redovisningen skulle kunna
återfinnas under ett anslag och icke såsom nu behöfva sökas under
flera sådana, sammanblandade med utgifter af helt olikartad beskaffenhet,
hvarjemte han ordnar anslagsföljden inom hufvudtiteln efter en
viss bestämd grundsats.

Innan vi öfvergå att uttala oss om denna del af det underdåniga
förslaget, må det tillåtas oss att här beröra den antydan om förändrad
uppställning af ifrågavarande hufvudtitel, som Riksdagens revisorer, i
berättelse den 30 november 1894 om verkstäld granskning af statsverkets
jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1893, i sammanhang med vissa uttalade anmärkningar mot
arméförvaltningens räkenskapssystem, lemnat.

Riksdagens revisorer framhålla nämligen dervid, att det skulle vara
eu fördel om statsanslagen under fjerde hufvudtiteln ordnades icke
efter arten af de behof de skola tillgodose utan, dels i för hvarje regemente,
fästning, undervisningsanstalt eller inrättning, afsedda egna anslag,
dels för arméens gemensamma behof afsedda anslag samt dels för
skattelindringar afsedda anslag.

Spörjsmålet om en sådan uppställning af hufvudtiteln, som den af
Riksdagens revisorer antydda, är icke nytt utan har ofta framstälts i
sammanhang med frågan om decentralisation af de ekonomiska bestyren
vid arméen, hvarför också Expeditionschefen von der Lancken
torde, vid afgifvande af det föreliggande förslaget, ansett sig hafva haft
anledning att på förhand bemöta ett förslag i den af bemälde revisorer
sedermera antydda riktning.

Han anför i hufvudsak emot den af Riksdagens revisorer ifrågasatta
uppställning af fjerde hufvudtiteln, i hvad de s. k. egna anslagen,
hvilka ju egentligen skulle känneteckna denna uppställning,
angår, att hvart och ett af desamma ju komrne att handhafvas af tre
eller måhända fyra departement i arméförvaltningen, att hvarje sådant
anslag till sin natur måste blifva delvis förslagsanslag, delvis bestämdt

anslag och delvis reservationsanslag, att det syntes förmånligare och
riktigare om utgifterna ordnades efter de olika behof de tillgodose än
efter de truppdelar, anstalter och inrättningar, för hvilka de ifrågakomma,
samt slutligen, att en sådan uppställning icke förekomme eller
vore ifrågasatt å någon annan hufvudtitel.

I sak kunna vi icke annat än fullständigt instämma med de anmärkningar
Riksdagens revisorer i den omförmälda berättelsen funnit
sig hafva haft anledning framställa, beträffande räkenskaps- och redovisningsväsendet
å riksstatens fjerde hufvudtitel, hvilket vi funnit kräfva
omorganisation, men vp tro icke, att den genomgående förändring af
fjerde, hufvudtitelns uppställning, som Riksdagens revisorer antydt, är
för vinnande af det åsyftade ändamålet behöflig eller under nuvarande
förhållanden fullt lämplig. Deremot synes oss det af Expeditionschefen
von der Lancken uppgjorda förslaget vara med vissa förändringar fullt
antagligt och då vi förorda detta, är det äfven derföre, att detsamma
ej innebär några genomgripande förändringar af den nuvarande uppställningen
utan snarare är att anse som en af förhållandena påkallad
förenkling och förbättring af densamma.

I likhet med Riksdagens revisorer anse vi deremot, såsom vi nyss
anfört, räkenskapsväsendet i arméförvaltningen förete stora brister, men
hålla före, att detta hufvudsakligen har sin grund i det sätt, på hvilket
räkenskapsväsendet inom arméförvaltningen är ordnadt och tillämpadt
samt ingalunda att tillskrifva hufvudtitelns uppställning, ehuru vi naturligtvis
ej vilja bestrida, att en lämplig uppställning af hufvudtiteln
äfven kan utöfva ett visst inflytande å dessa förhållanden.

Da. vi, enligt hvad ofvan anförts, anse den uppställning som
Expeditionschefen von der Lancken föreslagit, vara, med någon ändring,
den under nuvarande förhållanden mest lämpliga samt att, hvad Riksdagens
revisorer med sin framställning hufvudsakligen afsett, lika väl
kan vinnas genom förändrade bestämmelser i afseende å räkenskapsväsendet,
torde det ej ligga utom vårt uppdrag, att i sammanhang med
det förslag till uppställning af hufvudtitelns ordinarie anslag vi afgifva
äfven med några ord beröra, i hvilken riktning dylika bestämmelser
synts oss böra gå.

I sådant afseende hafva vi trott oss finna, att förvaltningen af de
under riksstatens fjerde hufvudtitel hörande medel borde, jemte dithörande
räkenskaps-, redovisnings- och revisionsväsende, förläggas å
endast ett departement i arméförvaltningen, till hvilket sålunda alla
slags redogörelser för dylika medel skulle ingå och hvilket i följd

häraf också egde att för denna redovisning utfärda de nödiga föreskrifterna.

Med en dylik bestämmelse och under förutsättning, att räkenskapsväsendet
blefve så ordnadt, att i arméförvaltningens hufvudbok komme
ej allenast att uppläggas konti för hvarje under förvaltningen stående
fond, för hvarje under riksstatens fjerde hufvudtitel uppfördt, anslag,
för hvarje truppförband och militärinstitution samt för andra räkenskapshafvare
som af dessa anslag beröras utan att äfven och i sammanhang
dermed räkenskaperna uppstäldes på sådant sätt, att de respektiva
konti hänvisa till och redovisa hvarandra, så borde efter vårt förmenande
de talrika omföringarne kunna inskränkas till det minsta möjliga
samt den reda och öfverskådlighet i räkenskapsväsendet, Riksdagens
revisorer genom sin erinran velat framkalla, kunna vinnas.

& Som vi förut uttalat, anse vi den i det underdåniga förslaget förordade
och betydligt förenklade uppställningen af riksstatens fjerde
hufvudtitel vara, med några förändringar, den, som för närvarande bäst
kommer att emotsvara sitt ändamål och få sålunda nu endast i underdånighet
andraga de skäl, vi haft till de ändringar härvidlag, som af
oss ifrågasättas.

I sådant afseende få vi då i underdånighet framhålla, att vi ansett
lämpligt, att de under fjerde hufvudtiteln samlade ordinarie statsanslagen
såsom hittills grupperas under hufvudrubriker, i hvilket syfte
vi ifrågasätta, att dela de ordinarie anslagen i sex grupper omfattande,
dels »aflöning och expenser samt inqvarterings- och resekostnad»,
dels »remontering och liästlega m. m.», dels »skolor för officerare,
underbefäl och militärläkare», dels »naturaunderhåll, ''sjukvård, öfningar
och materiel», dels »skattelindringar och ersättningar till rust- och rotehållare»
samt dels i sådana anslag, hvilka icke kunna hänföras till
något särskildt slag af utgifter, »diverse anslag». _ Såsom en följd af
denna gruppering, i hvilken vi i allmänhet fasthallit vid den af Expeditionschefen
von der Lancken föreslagna ordningsföljden anslagen
emellan, som efter vårt förmenande lämplig, hafva vi varit nödsakade,
att till första hufvudrubriken uppflytta de under hufvudtiteln varande
eller föreslagna olika anslagen för skrifmaterialier och expenser, ved
m. in. Derjemte hafva vi funnit oss böra än vidare fortgå på den i det
underdåniga förslaget beträdda vägen, nämligen att sammanslå anslag
med likartade uppgifter och att, såvidt möjligt, förenkla anslagsbenämningarne.

Endast i ett fall skilja vi oss med förslagsställaren uti dessa afseenden
och gå i motsatt riktning med honom, i det vi, om också

endast af rent formela skäl, funnit oss förhindrade att föreslå det anslaget
för »lindring i rustnings- och roteringsbesvären» tillägges värdet
af sådana besvär vid de rust- och rotehåll af Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente, som år 1897 beräknas
ännu fullgöra sin rustning och rotering effektivt. I stället hafva
vi härför föreslagit ett särskildt anslag benämdt »fortgående vakanssättning
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrlands samt förutsatt, att det
till sin natur skulle vara »förslagsanslag högst», då detsamma, såsom
beräknadt till fulla värdet af icke vakanssatta rust- och rotehåll vid
berörda regementen, ej kan komma att öfverskridas, men ej heller
dess utgifter, inom denna gräns, på förhand beräknas. Detta anslag,
afsedt som det är, att, i mån af den fortgående vakanssättningen vid
ifrågavarande kavalleri, tillföra anslaget för dettas omorganisation behöfliga
medel för de ökade utgifter, som uppkomma allt efter som
naturaprestationerna genom vakanssättningen upphöra, har äfven till
uppgift, att lemna anslaget för »lindring af rustnings- och roteringsbesvären»
de medel, som derifrån skola utgå för de vid nyss nämnda
tre kavalleriregementen ännu icke vakanssatta rust- och rotehåll. Anslaget
kominer sedermera, då den berörda vakanssättningen är afslutad,
att alldeles uppgå i de för berörda tre kavalleriregementen anvisade
anslag.

Sedan vi nu i allmänna drag redogjort för de ändringar vi föreslå,
beträffande det underdåniga förslaget till förändrad uppställning af fjerde
hufvudtiteln, må Eders Kongl. Maj:t tillåta oss, att i detalj redogöra
för dessa ändringar, hvilka vi sökt åskådliggöra i en bilaga, betecknad
n:o 11, till detta yttrande.

I fråga om anslaget till departementschefen, utföres detta, till benämningen
oförändradt, med förutvarande belopp 17,000 kronor, men
beträffande anslaget för »departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
och kommando-expeditionen», hafva vi, med bibehållande af anslaget i
öfrigt oförändradt, eller å 50,250 kronor, funnit den tyngre titeln böra
kunna utbytas emot den kortare »departementet» och hafva fullföljt denna
uppfattning jemväl i det under innevarande års Riksdag till 6,038
kronor minskade anslag för »skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för
departementets afdelning af Kongl. May.ts kansli och kommando-expedition»,
hvilket vi såsom dithörande uppflyttat närmast anslaget för »departementet»,
enär vi, i följd af ifrågavarande expensanslags natur och
oberäkneligheten af de utgifter det kan komma att bestrida, icke tilltrott
oss hemställa om dess sammanslagning med sistnämnda anslag,
som annars skulle varit följdriktigast.

Vidare hafva vi, i fråga om anslagen till s arméförv ältning em å
134,709 kronor 40 öre, till ))generalitetsstatem å 122,160 kronor, till
»generalstabens å 248,555 kronor, till »artilleristaben» å 12,200 kronor
och till »kommendantstaten» å 14,347 kronor 50 öre, icke ansett några
andra förändringar önskvärda än att anslaget för »skrifmaterialier och
expenser, ved m. m. för arméförv ältning en m. fl. verk» å 15,000 kronor
fördelas emellan anslagen för »arméförv ältning em och för »generalstaben»,
såsom varande afsedt att tillgodose sådana utgifter för berörda verk
och stab, hvilka annars i allmänhet lagts under vederbörliga stater.
Med anledning häraf hafva vi höjt dessa båda anslag med respektive
12,555 kronor och 2,445 kronor — eller de belopp, som lära för de
afsedda ändamålen böra beräknas — till för sarméförvaltningens 147,264
kronor 40 öre och till för sgeneralstabem 251,000 kronor, hvartill vi
ansett oss så mycket mer oförhindrade, som omförmälda expensanslag
är af bestämdt anslags natur eller af samma art, som de båda anslag,
emellan hvilka det skulle fördelas.

Då, såsom vi förut andragit, Eders Kongl. Maj:t med innevarande
års Riksdag från aflöningsmedel vid fältartilleriet öfverflyttat 4,100
kronor till anslaget för »artilleriskjutskolor» samt 100 kronor till aflöning
vid Vaxholms artillerikår, har det blifvit nödvändigt att upprätta ett
nytt sammandrag öfver de till anslaget för »arméens aflöning och rekryterings
ingående belopp, liksom förslag till nya stater för fältartilleriregementena
och berörda kår, hvilka vi uti med n:ris 5—10 betecknade
bilagor här vidfoga.

I fråga om det förevarande anslaget, hafva vi emellertid funnit,
att benämningen, då anslaget i verkligheten ju icke fullständigt omfattar
hela arméens aflöning och rekrytering, bör utbytas mot en annan
samt dervid icke kunnat utleta någon mera emot ändamålet svarande
än »aflöning och rekrytering m. m.s om också denna benämning ej heller
är fullt tillfredsställande, då den icke alldeles begränsar anslagets uppgift.
Gifvet är emellertid, att, då det i riksstaten naturligtvis vore
mindre lämpligt, att vid benämningar af anslagen söka lemna en fullständig
beskrifning å de olika och ofta mångskiftande kostnader, som
af hvart och ett af dem skola utgå, man härvidlag, för vinnande af
den nödiga kortheten, ofta måste mer eller mindre offra fullständigheten.

Såsom en följd af hvad vi förut uttalat, hafva vi till aflöningsoch
rekryteringsanslaget uppflyttat, dels det af Expeditionschefen von
der Lancken på sin tid till »skrifmaterialier och expenser för artillerikomniitéen
och garnisonerade arméem förslagsvis uppförda anslag å 13,300

kronor och dels från statsanslaget för »kavalleri- och infanteriregementena»
det till lifregemente! till fot samt Norra och Södra Skånska
infanteriregementena, såsom understöd för musikens underhåll, utgående
belopp af 7,100 kronor eller tillsammans 20,400 kronor, hvarigenom
anslaget för »aflöning och rekrytering m. to.» skulle komma att i riksstaten
upptagas med 8,495,498 kronor 55 öre. Efter vårt förmenande
vore det synnerligen lämpligt att nyssberörda belopp af 20,400 kronor
komme att inflyta i de respektiva truppförbandens stater, men vi hafva
likväl ej härom tillåtit oss att afgifva något annat förslag än att vi,
uti den med n:o 5 betecknade bilagan, utvisat å hvilka truppförband
eller med andra ord, å hvilka stater detta belopp för sådan händelse
skulle fördelas.

Uti statsanslagen för »intendenturkåren» å 356,178 kronor 90 öre,
för ''bökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne» å 41,911
kronor, för »pensioner och stipendier för fältläkarekåren och v eter inär staten»
å 21,800 kronor, för »inqvarteringskostnader» å 165,970 kronor 49 öre,
för »inqvarteringens ordnande i Stockholm» å 21,450 kronor, för »ålderstillägg»
å 9,500 kronor, för »reservbefälet» å 53,516 kronor, för »ersättning
åt vissa löntagare för genom omorganisation mistade aflöning sförmåner»
å 74,463 kronor 37 öre, för »rese- och traktamentspenningar» å
164,376 kronor 5 öre, för »resestipendier» å respektive 6,000 och 2,000
kronor samt för »durchmarschkostnader» å 8,000 kronor äro icke några
andra förändringar af oss funna lämpliga, än att anslaget för »pensioner
och stipendier för fältläkarekåren och v eter inär staten» ansetts bättre böra
benämnas endast »stipendier för fältläkarekåren och veterinär staten», såsom
kortare och mera öfverensstämmande med anslagets uppgift, samt att
anslaget för »ersättning åt vissa löntagare för genom omorganisation mistade
aflöning sförmåner», dels, på grund af den här förut berörda redan
skedda eller med visshet beräknade afgång af sådana löntagare, ansetts
kunna minskas med 17,290 kronor till 57,173 kronor 37 öre och dels,
såsom mera betecknande dess ändamål, förslagsvis kallats »ersättning åt
vissa löntagare i följd af arméens omorganisation». Statsanslagen för
»remontering och skoning to. to. för värfvade kavalleriets, artilleriets, ingeniörtr
upp ernås och trängens hästar» å 170,669 kronor 62 öre samt för
»lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis» å 154,390
kronor hafva af oss i ingen annan mån ifrågasatts att förändras än,
att det förstnämnda anslagets något långdragen benämning ansetts
kunna utbytas emot den kortare af »remontering och skoning m. to. för
garnisonerade arméens hästar».

I fråga om statsanslagen för »krigshögskolam å 25,640 kronor, för
»artilleri- och ing eniörhög skolan» å 40,866 kronor 50 öre, för »ridskolan»
å 30,000 kronor, för »skjutskolan för infanteriet och kavalleriet)) å 31,000
kronor, för x>artilleriskjutskolor» å 18,100 kronor, för »krigsskolan» å
76,729 kronor, för -»volontärskolon å 158,345 kronor, för »militärläkares
undervisning)) å 8,500 kronor samt för »garnisonssjukhusen i Stockholm
och å Carlsborg» å 77,287 kronor, kafva ej heller andra ändringar af
oss förordats, än, att de båda förstnämnda för krigshögskolor afsedda
anslagen, måtte sammanslås till ett anslag benämndt »krigshögskolor»
och med en slutsumma af 66,506 kronor 50 öre samt att anslaget för
»artilleriskjutskolor» måtte, enligt Eders Kongl. Maj:ts med Riksdagen
derom i år fattade beslut, uppföras med 22,200 kronor.

Vidkommande de båda särskilda vapenöfningsanslagen, hafva vi ej
ifrågasatt någon annan ändring än den, som betingas, vid det till
stamtruppens öfningar utgående anslaget, för utbildningen af volontärerna
vid de norrländska infanteriregementena, och hvilken såväl här
förut, som i bilagan betecknad med n:o 4 blifvit utredd.

Efter vårt förmenande skulle sålunda statsanslagen för »det icke
garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar» samt
»de värnpligtiges vapenöfningar» uppföras med respektive 1,099,439 kronor
80 öre och 3,094,957 kronor 84 öre.

Då dels anslagen för »artilleriets exercisbehof, skjutöfning av, bestyckning
m. m.» å 252,000 kronor, för »artilleribehof till vapen, ammunition,
artillerimateriel m. m.» å 987,662 kronor 67 öre och för »uppköp
af salpeter eller rämaterialier till röksvagt krut» å 50,000 kronor samt
dels anslagen för »fortifikationens praktiska öfningar» å 26,000 kronor
och för »fortifikationsbehof till kommendantskap sutgifter, byggnader och
ingeniör materiel» å 414,282 kronor, hvarje grupp för sig, skulle hafva
så närbeslägtade utgifter, att det ofta ankoinme på godtycke, till hvilket
anslag derunder hörande kostnad borde hänföras, hafva vi, såsom
en väsentlig förenkling, ifrågasatt sammanslagning af de tre förstnämnda
anslagen till ett samt likaså af de två återstående till äfven ett
sådant. Till det första af dessa båda sålunda bildade anslag skulle
dessutom från anslaget för »arméens personliga mundering sutrustning»
öfverföras 10,192 kronor, hvilket belopp, afsedt för vapenunderhåll vid
rusthållstrupper, påtagligen endast genom ett förbiseende på sin tid
upptagits under sistnämnda anslag.

En följd af dessa sammanslagningar och förändringar blefve naturligtvis,
att de båda nya anslagen borde erhålla förändrade namn, i

hvilket afseende vi få hemställa, att desamma under benämningarne
»arméens vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och
materiel» å 1,299,854 kronor 67 öre samt »arméens byggnader och kommendantskap
sutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel» å 440,282
kronor uppföras i riksstaten.

Visserligen kan mot denna sammanslagning anföras, att anslaget
för »uppköp af salpeter eller råmaterialier till röksvagt krut» är af förslagsanslags
natur, under det att de anslag, med hvilka det skulle sammanslås,
äro reservationsanslag, men en dylik invändning torde ej förtjena
vidare afseende, då det ifrågavarande anslaget sedan flera år med
sitt i riksstaten upptagna belopp bidrager till just de utgifter, hvilka
det äfven för framtiden komme att bestrida.

Statsanslagen för strängens praktiska öfningar» å 5,000 kronor,
för »mathållning för värfvare trupper» å 1,415,621 kronor 76 öre, för
»jouragering af värfvade kavalleriets, artilleriets, ingeniörtruppernas och
trängens hästar» å 710,501 kronor 61 öre, för »arméens personliga mundering
sutrustning» å 1,932,282 kronor 62 öre samt för »arméens intendenturoch
sjukvårdsträng» å 83,854 kronor 84 öre synas endast i den mån
tarfva förändringar, att benämningen af anslaget för »trängens praktiska
öfningar» för korthetens skull, och då tillägget praktiska synes vara
alldeles öfverflödigt, utbytes mot den af »trängens öfningar» att »mathållnings-
och fouragering sanslag en» samt »anslaget för arméens personliga
mundering sutrustning» komma att i framtiden uppkallas »mathållning vid
garnisonerade arméen», »fouragering vid garnisonerade arméen», samt »arméens
mundering sutrustning» såsom kortare och innebärande mera exakta
uttryck för de ifrågavarande anslagens användning. Det sistnämnda
anslaget skulle derjemte, enligt hvad förut framhållits, minskas med
10,192 kronor och ökas med. 17,100 kronor 16 öre samt sålunda komma
att i riksstaten uppföras med 1,939,190 kronor 78 öre. Statsanslagen
för »troféer, kommunionsaker, modeller, medicinal- och instrumental-attiralj
samt musikinstrument för värfvade arméen» å 16,850 kronor samt för
»intendentur- och sjukvärdsförräden i Stockholm och ä Carlsborg samt
transporter» å 16,073 kronor 5 öre hafva vi, då benämningarne synas
oss allt för vidlyftiga och utgifterna, som derifrån skulle bekostas, ju
också äro af diverse natur, sammanfört till ett anslag å 32,923 kronor
5 öre, kallaat »diverse intendenturbehof».

Vidkommande statsanslaget för »kaserninventarier samt ved, ljus och
vatten för den värfvade arméen, äfvensom sängkläder och handdukar» å
234,117 kronor, hafva vi föreställt oss, att benämningen »arméens kasern -

utredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armé em, ehuru
varande betydligt kortare, lika fullständigt skulle komma att motsvara
detta anslags användande samt dertill, i öfverensstämmelse med Eders
Kong]. Maj:ts med Riksdagens beslut härom i år, förhöjt anslaget i fråga
med 10,000 kronor till 244,117 kronor.

Beträffande statsanslagen för »kavalleri- och infanteriregementena» å

700,500 kronor, för »lindring i rustnings- och roteringsbesvärem å 2,069,588
kronor och för »roteringsunderstöd)» å 12,500 kronor, hafva vi endast
ifrågasatt, dels att förstnämnda anslag, på grund af de upplysningar vi
härom inhemtat genom den, under n:o 12, bilagda promemoria af chefen
för Kongl. statskontoret, måtte, såsom mera betecknande anslagets
uppgift än dess förutvarande benämning, kallas Drustnings- och roteringsersättningD
samt att den kontanta anvisningen i anslaget, 7,100 kronor,
måtte uppföras, såsom förut nämnts, under anslaget för »aflöning och
rekrytering m. m.D, hvadan först berörda anslag med endast 693,400
kronor skulle, under »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslagD,
»Ersättningar», uppföras i hufvud titeln samt dels att anslaget för
Dlindring i rustnings- och roteringsbesvärem måtte, såsom också omordats,
minskas med de af förslagsställaren förut ditförda 284,400 kronor och
sålunda i riksstaten uppföras med 1,785,188 kronor.

Statsanslagen för Dersättning för störtade eller skadade nummerhästar
vid indelta kavallerietD å 4,900 kronor, för Dhämmande af srnittosamma
sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar å mötesplatserna in. m.D
å 1,700 kronor, för Domorganisation af Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregementeD å 1,749,213 kronor 90 öre,
hafva vi ansett böra till oförändrade belopp i riksstaten uppföras, men,
i fråga om benämningarne, funnit att, då hvarje af de i riksstaten
Tippförda anslagen i sig inbegriper »ersättning för» vissa kostnader och
detta uttryck sålunda torde få anses obehöfligt, då det ligger i sakens
natur, att några anordningar för hämmande af srnittosamma sjukdomar
bland indelta kavalleriets nummerhästar icke lära ifrågakomma annat
än då de äro i tjenstgöring samt då »indelta kavalleriet i Skåne och
Norrland» är ett kortare uttryck än »Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente», berörda anslag lämpligare
kunna kallas statsanslagen för Dstörtade eller skadade nummerhästar vid
indelta kavallerietD, för Dhämmande af srnittosamma sjukdomar bland indelta
kavalleriets nummerhästarD och för Domorganisation af indelta kavalleriet
i Skåne och NorrlandD. Efter sistnämnda anslag hafva vi uppfört
det af oss ur lindringsanslaget utbrutna och förut omförmälda stats -

anslaget för Dfortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och
NorrlandD å 284,400 kronor samt derefter, i nu nämnd ordning, statsanslagen
för Dextra utgifter å 67,000 kronor och för DdisciplinkompanietD
å 44,600 kronor, hvilket senare anslag skulle afsluta raden af de under
riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda ordinarie anslagen.

Öfver den sålunda af oss nu föreslagna uppställning af fjerde hufvudtiteln,
hafva vi uti bilaga, betecknad n:o 13, låtit upprätta ett »förslagtill
uppställning och slutsummor för de ordinarie anslagen under riksstatens
fjerde hufvudtitel år 1897» och få i detta sammanhang i underdånighet
framhålla, att, derest efter sedvanligheten de ordinarie statsanslagens
slutsummor blifvit afrundade uppåt till fulla krontal, denna
åtgärd kommit att med 6 kronor 87 öre förhöja hufvudtitelns slutbelopp.

Då för detta förslag varit, utom andra af oss framhållna omständigheter,
bestämmande, dels, hvilket departement inom arméförvaltningen,
det, enligt de af Eders Kongl. Maj:t hittills i allmänhet följda
grunder, tillkomme öfverinseendet vid användande af de olika statsanslagen
samt dels, hvilka slag af kostnader, som från anslagen skidle
bekostas, hafva vi vid bilagan n:o 13 fogat en dylik, n:r 14, innehållande
nödiga upplysningar härutinnan.

Vidare hafva vi under bilagor betecknade n:ris 15 och 16 låtit
utföra utredningar, som visa anledningen till den af Expeditionschefen
von der Lancken på sin tid och af oss sedermera omordade minskning
i slutsumman af de för den förbättrade härordningen beräknade kostnaderna,
hvarjemte vi i en, med n:o 17 betecknad, bilaga upprättat ett
sammandrag, utvisande af hvilka statsanslag anslaget för Domorganisation
af indelta''kavalleriet i Skåne och NorrlandD är bildadt och å hvilka
det sålunda vid organisationens afslutande bör fördelas.

För att fullständiga detta yttrande få vi slutligen i underdånighet
framhålla, att vi naturligtvis icke ingått i något som helst bedömande
af de under riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda förslagsanslagens tillräcklighet
att fylla de på dem stälda fordringar, i annat afseende än
det, som föranledts af Eders Kongl. Maj:ts med urtima Riksdagen år
1892 beslut om antagande af den förbättrade härordningen samt att
beloppet af det arfvode, hvilket skulle tillkomma den regementschef af
kavalleriet, som kan afses att, jemte egna tjensteåligganden, vid den
nuvarande kavalleriinspektörens afgång, jemväl fylla denne åliggande

uppgifter,

vidfogade

berördt.

ännu ej till siffran bestämts samt derföre ej heller blifvit i
kostnadsberäkningar upptaget eller förut i detta yttrande

Stockholm den 28 Oktober 1895.

Underdånigst

G. SPARRE.

CHR. LUNDEBERG. A. P. DAN1ELS0N. OLOF JONSSON.

P. F. Holmquist.

■i:* v '' --v.. Tf'' * -1. s i. fy u. ? ; •'' i:-;; ;

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1895.

Bil. n:r 1.

Beräkning af slutsumman utaf de ordinarie statsanslagen under riksstatens
fjerde liufvudtitel år 1897, på grund dels af urtima Riksdagens beslut ai
1892 om antagande af den förbättrade härordningen och dels af de förhöjningar
och andra ändringar af dessa statsanslag, som Riksdagen, oberoende af berörda
härordning, under åren 1893, 1894 och 1895 bestämt.

Slutsumman af de ordinarie statsanslagen under
riksstatens fjerde liufvudtitel år 1897 blefve:

På grund af urtima Riksdagens
beslut år 1892.

Kronor.

Summa

kronor.

Riksstaten för år 1893 utvisade, att slutsumman af de
ordinarie statsanslagen under fjerde hufvudtiteln
då var.................................................................

Härutinnan skulle på grund af urtima Riksdagens beslut
år 1892 samt af Riksdagens beslut åren 1893,
1894 och 1895 inträda följande:

dels förhöjningar:

a) i följd af urtima Riksdagens beslut år 1892 om an tagande

af den förbättrade härordningen:

för ökad beväringsöfning, se urtima Riksdagens
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 26 november 1892,

n:o 1, sid. 18..................

för organisationsförbättringar, se urtima Riksdagens
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 26 november 1892,

n:o 1, sid. 18..................

för afskrifning af ytterligare 30 % utaf rustningsoch
roteringsbesvären, se särskilda utskottets utlåtande
n:o 1 den 15 november 1892 till urtima
Riksdagen, sidan 165, hvarest 70 % af dessa besvär
beräknas till 3,102,832 kronor, från hvilket
belopp i rundadt tal skulle afgå 1,772,000 kronor
eller 40 % af samtliga rustnings- och roteringsbesvären,
som återstå att för Riksdagen med
443,000 kronor årligen bevilja för kvartdera af

åren 1898, 1900, 1902 och 1904 .........

genom öfverförning å ordinarie stat från extra statsanslaget
för tillämping af nya värnpiigtslagens föreskrifter
ifråga om de värnpligtiges inskrifning och
redovisning in. m., se urtima Riksdagens skrifvelse
till Kongl. Maj :t den 26 november 1892, n:0 1, sid. 3
för i följd af den förbättrade härordningen årligen
ökade kostnader till ved och ljus samt till kasernunderhåll,
se såväl Kongl. Maj:ts proposition till
urtima Riksdagen den 14 oktober 1892, n:o 1, sid.
76, som statsutskottets utlåtande n:o 5 till Riksdagen
den 27 februari 1894, sid. 63.......

b) och i följd af Riksdagens beslut, oberoende af den för bättrade

härordningen, ''under år:

1893: på grund af yppade brister i förslagsanslagen
för:

mathållning för manskapet vid garnisonsregementena,
se Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 2 maj 1893, n:o 37, sid. 16.......

rese- och traktamentspenningar, se Riksdagens
skrifvelse till Kong!. Maj:t den 2 maj 1893,

n:o 37, sid. 21...............

och på grund af behöflig ammunition för stammanskapets
målskjutningmed 1867—1889årsgevär:
å statsanslaget för försvarsverket till lands i allmänhet
eller arméförvaltningens departement,
se Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t den
2 maj 1893, n:o 37, sid. 19, jemförd med statsutskottets
utlåtande till Riksdagen den 10 mars
1893, n:o 5, sid. 42.............

1894: till ökad dagaflöning åt en regementstrumslagare
vid hvardera af Hallands och Blekinge bataljoner: å

statsanslaget för det icke garnisonerade infanteriets
befälsaflöning, se Riksdagens skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 9 maj 1894, n:o 30,
sid. 16 ...................

1895: till ökade belysnings-och eldningskostnader för
det nya kasernetablissementet å Qviberg:
å statsanslaget för ved och ljus för fästningar
och garnisonsorter, se Riksdagens skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 4 maj 1895, n:0 30, sid. 6. .

i 21,Olif),700 oo

Sgr

dels minskade utgifter:

1,775,059-78

l,330,832-oo

24,529-95

85,000’oo

a) i följd af urtima Riksdagens beslut år 1892 om an- j
tagande af den förbättrade härordningen, se urtima j
Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t den 26 no- j
vember 1892, n:o 1, sid. 19, nämligen å:

generalitetsstaten, genom indragning af aflöningsförmåner
åt en kavalleriinspektör och för tredje tjen stebäst

till 8 generalspersoner..........

militärläkarekursen, veterinärstaten m. m., genom omorganisationer
.................

kommendantstaten, genom indragning af en del befattningar
...................[

infanteriets befälsmöten, genom indragning af dessa |

mötens andra och tredje omgångar.......I

kavalleriregementena, genom indragning af aflönings- J
förmånerna för tredje tjenstehäst åt 21 regementsofficerare
....................

ecklesiastikstaten, genom ändrade afiöningsförmåer

till regementspastorer..............

auditörstaten, genom ändrade aflöningsförmåner till

regementsauditörer...............

möteskostnader, genom de indelta sqvadronernas i
Jämtland förändring till värfvad trupp .....

18,605''oo
2,480-10
2,300''oo
84,482-84

16,065''oo
6,135-oo
32,486-oo
30,000-oo

! b)

och i följd af Riksdagens beslut, oberoende af den förbättrade
härordningen, under år:

1893: å statsanslaget för:

kavalleri- och infanteriregementena, se Riksdagens
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 2 maj 1893, n:o

37, sid. 7 ...................

skrifmaterialier och expenser, ved in. m. för landtförsvarsdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli och kommandoexpeditionen, se Riksdagens
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 2 maj 1893, n:o
37, sid. 22..................

1894: å statsanslaget för:

kavalleri- och infanteriregementena, se Riksdagens
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9 maj 1894, n:o

30, sid. 16..................

skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för landtförsvarsdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli och kommandoexpeditionen, se Riksdagens
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9 maj 1894, n:o
30, sid. 19..................

1895: å statsanslaget för:

skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för landtförBvarsdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli och kommandoexpeditionen, se Riksdagens
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 4 maj 1895, n:o
30, sid. 6 ..................

5,376,886-0 7

26,446,580-07

162,553-94

Riksstaten för år 1897 skulle sålunda, i följd af Riksdagens
här ofvan berörda beslut, komma att utvisa
en slutsumma för de ordinarie statsanslagen under
fjerde hufvudtiteln af kronor...........

26,254,03213

På grund af såväl urtima
Riksdagens beslut år 1892,
som af Riksdagens beslut
åren 1893, 1894 och 1895.

Kronor.

Summa

kronor.

! 21,069,706-00

2,161,464-34

1,775,059-78

24,529-95

85,000''oo

150,000''oo
67,000-oo

186,000-oo

36''oo

bO.OOO''00 5,789,922-07

18,605-eo
2,480-io
2,300-o o
84,482-84

16,065-oo
6,135‘oo
32,48G-oo
30,000''oo

816,600-oo

121-00

400-oo

28''oo

14-oo

26,859,622-07

1,069,716-94

25,849,905 13

Bil. n:r 2.

Tablå .tand6 dels med hvilka slutsummor de nuvarande ordinarie anslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel skulle, sedan den förbättrade härordningen genomförts, för år 1897 i riksstaten upptagas på grund af Riksdagens beslut
VI m ima n,sdagen ai 189. samt vid lagtima riksdagarna aren 1893, 1894 och 1S9Ö samt dels med hvilka belopp berörda anslag uti den för år 1896 faststälda riksstaten, i följd af dessa beslut skola för år 1897 minskas eller ökas.

Riksstatens fjerde hufvudtitel:

Landtförsvarsdepartementet:
j Ordinarie anslag:

J Departementschefen................

Departementets afdelning af Kongl. Ma j ds kansli samt kommandoexpeditionen

I Generalstaben....................

{ Intendenturkåren...................

| Arméförvaltningen..................

j Generalitetsstaten..................

j Artilleristaben...................

Kommendantsstaten...................

Krigshögskolan......................

Krigsskolan.....................

Garnisonssj ukhusen i Stockholm och å Oarlsborg..........

j Militärläkares undervisning...................

j Resestipendium för militärläkare..................

| Pensioner och stipendier för fältläkarekåren (och veterinärstaten)...............

| Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.................

Kavalleri- och infanteriregementena.........

Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning

S Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning..................

[ Lindring i rustnings- och roteringsbesvären...............

Roteringsunderstöd....................

Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet

kör hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar å mötesplatserna m. m. .
j Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfning^-

Lifgardet till häst.....................

Kronprinsens husarregemente..................

Svea lifgarde.......................

I Andra lifgardet ....................

| Fältartilleriet å fastlandet .......................

Fästningsartilleriet......................

Gotlands artillerikår........................

Fortifikationen.........................

Trängen .....................

Yärfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning...........

Remontering och skoning in. in. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar

JjCga för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens exercis

kouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena....................

Beväringsmanskapets vapenöfningar.................

| Yolontärskolor................

Reservbefälet.................

Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement, artilleridepartomentets andel

D.o	3 d:o »	eko	»	eko	(ko	, fortifikations	d:o	(ko
D:0	» d:o »	eko	*	eko	eko	, intendents	d:0	(ko
D:o	» d:o »	(ko		(ko	(ko	, civila	d:0	(ko

Beklädnad och utredning in. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarekår och Jämtlands hästjägarekår

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs-, samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet

Byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. m.........................

Inqvarteringskostnader.....................

Till inqvarteringens ordnande i Stockholm ...............

För uppköp af salpeter eller råmaterialier till röksvagt krut.............

Ved och ljus för fästnings- och. garnisonsorter....................

För en ridskola vid Strömsholm .......................

Skjutskolor för infanteriet och kavalleriet....................

Artilleriskjutskolor...................

Durchmarschkostnader...............

Alderstillägg...............

Rese- och traktamentspenningar

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för arméförvaltningen med flera verk

Skrifmaterialier och expenser, ved ro. m. för departementets afdelning af Kongl. Majfis kansli samt kommandoexpeditionen

Extra utgifter............................

Eisciplinkompaniet...........................

Ersättning åt vissa löntagare för genom omorganisation mistade aflöningsförmåner

Summa kronor

Enligt Kongl. Maj-.ts
med urtima Eiksdagen
år 1892 beslut skulle
de ordinarie anslagen
under riksstatens fj erde
i hufvudtitel erhålla nedanstående
beriktigade
slutsummor sedan den
förbättrade härordningen
genomförts. (Se
tablå n:o 4 med dit- ;
börande bilagor i dåvarande
expeditionschefen
m. m. E. von
der Lanckens underdåniga
förslag den 15
november 1894 till
förändrad uppställning
af riksstatens
fjerde hufvudtitel.)

Förestående slutsummor böra minslcas med:

dels, i följd af Riksdagens beslut (se
förutnämnda expeditionschefen li. von der
Lanckens underdåniga förslag, tablåerna
n:ris 2 och 3 samt, under bil. n:o 3,
här vid lögade tablå)

under år

1893.

I7,OOOoo
50,250 oo
248,555''oo
356,178''9o
134,709 40
122,100 oo
12,200'' oo
16,507''5 o
23,640''oo
76;729''oo
77,287'' öo
8,500''oo
2,080''oo
21,800''oo
41,911 oo
l,517,500oo
4,350,524-7 o
972,449-7 5
3,557,188‘oo

12.500 oo
4,900''oo
l,700oo

1,065,239-48
154,990-40
155,213 65
164,284 15
163,699-is
1,147,974 so
132,180 so
38,389-05
333,124 oo
267,070 o(i
1,357,156*00
352,819 oa
154,390''o o
1,274,701-ci
1,459,866-90
3,094,957 84
158,345‘oo
53,516-00
1,086,484-17
328,026-oo
1,944,209 5 5
23,400 oo
406,748''n
87,678-oo
169,488-00
165,970 4 9
21,450 oo

50.00000
157,OOOoo

30.000 o o

31.000 o o
18,100''oo

8,090-o o

9.500 o o
7 l,500-o o
15,000'' oo

6,201 oo

67.000 oo

44.000 oo
74,403 37

under år
1894.

under år
1895.

816,GOO-oo ! 400''oo

4,200''oo

Summa

kronor.

och dels, för
riksstaten år
1897, med såväl
den afskrifning
af rustnings-
och roteringsbesvären,
hvilken
ifrågakommer
efter samma
år som de,
genom beräknad
afgång af
löntagare å
gammal stat,
för statsregleringen
1897,
disponibla
afiöningsförmånerna.

817,000'' oo

4,200-oo

l,772,000-o o

Summa

kronor.

121''oo 28"oo

14''oo

103''oo

817,000-oo

1,772,000-oo

4,200''t) o

17,290''oo

163-00

I7,290-oo

27,070,023-15 I 816,721-oo | 428''oo J 4,214-o« 1821,363 o o ,!| 1,789,290-00 j| 2,610,653-oo

Förestående slutsummor böra ökas med:

dels, i följd af Riksdagens beslut (se förutnämnda
expoditionsebofen E. von der
Lanckens underdåniga förslag tablåerna
n:ris 2 och 3 samt, under bil. n:o 3,
bär vidfogade tablå)

under å
1893.

under år j
1894.

under år

1895.

Summa

kronor.

36-00

och dels för
utbildning afl
volontärer
vid de Norr-]
ländska infanteriregementena,

enligt bilagan
n:o 4.

150,000-oo

186,000-oo

Summa

kronor.

Riksstaten för år
1897 skulle sålunda
böra upptaga omstående
anslag- med
nodanskrifna belopp,
hvarvid likväl är att
bemärka, att lindrin
gsanslaget skulle
godtgöras för icke
vakanssatta nummer
vid Skånska och
Norrländska kavalleriet
med 284,400
kronor från de för
detta kavalleri afsedda
anslag samt att
den för lifgardet till
häst afsedda femte
sqvadronen skulle
aflönas från detta
regementes anslag.

Vid jämförelse med den j
för år 1897 beräknade
riksstaten och den för j
år 1896 faststälda visar [
det sig att vidstående
anslag i sistnämnda stat j
böra för år 1897:

minskas

med.

67,000'' oo

ukas

med.

				17,000oo 50,250-oo 248,555-00 356,178''3o		7,968-9 0
		:::::		134,70940 122,160oo	6,885''oo	4,649’4o
				12,209oo 16,597''éo	2,300-5 0
		.....		25,040''oo 76,729-oo 77,287-oo 8,500-oo 2,OOOoo 2 l,800-o o 41,911 oo	64-oo	2,000-oo
				700,500-oo
	36''oo		36-oo	4,350,500-to		260,517-7 0
				972,440-75	15,94.4-25
				l,785,188-oo	873,812-00
				12,500-oo
				4,900-o o	llOO-oo
				l,700-oo	3,300''co
		34,200-32	34,200-32	1,009,4.39 so	409,913'' so
				154,990 40 155,213 65	30,991-35	10,155’4o
				164,284-15		428-15
				163,699 is 1,143,774 so	428,718-so	428''15
100-oo	iOO-oo		i 00'' oo	!32,280 so		33,725''so
				38,389-05 333,124 oo	19,027-oo	500-os
	.....			267,076''oo 1,357,156 oo	164,022-oo	474,474-oo
				352,819 63		209,027-62
				154,390 oo		85,170'' oo
				1,274,701 c i		661,201-ei
	150,000 oo .		150,000 oo	1,609,866 96 3,094,957 84	110,292-16	330,66G''9g
				I58,345 oo	126,655-00
	.....			53,5 löoo		12,516-oo
	18ö,000''oo \|		186,000''oo	1,272,484-17		94,622-92
				320,026 oo		75,000-oo
				1,944,209 55		277,321-so i
				23,400-oo
		17,100-16	17,100-ig	423,848-5 7	9,909-43
				87,678''oo	116,572''oo
				169,488-oo 165,970 49	ll.OOOoo	30,495-49 i
				21,450 oo 50,000''oo
10,000''oo	10,000''oo .....		10,000. öo	167,000-oo 30,000-oo 31,OOOoo		39,500-oo
4,100'' oo	4,100-oo		4,100 o o	22,200-oo 8,000-oo 9,500 o o		2,500-oo
	07,000oo		07,000-oo	138,500 o o		1,500-0 o
		1		15,000 oo 6,038 oo 67,000''oo 44,6ÖOÉoo 57,173-s?		...... ...... \| 57,173-3 7
14,200-oo 417,236-00 \|	51,300-4 8	468,53648 f	25,827,906-63 \|	2,396,506-69	2,671,543 32

Bil. n:r 3.

Tablå utvisande de af Riksdagen år 1895, vidkommande de ordinarie statsanslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel, beslutade förändringarne för år 1896.

Vidstående
statsanslag voro
i riksstaten för

år 1895 upptagna
med
nedanskrifna
belopp.

Riksstatens fjerde hufvudtitel.

Landtförsvarsdepartementet.

Ordinarie anslag:

Departementschefen.....................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt kommandoexpeditionen........................

Generalstaben........................................................

Intendenturkåren......,................................................

Arméförvaltningen.......................................................

Generalitetsstaten......................................................

Artilleristaben........................................................

Kommendantsstaten.....................................................

Krigshögskolan .......................................................

Krigsskolan.........................................................

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Carlsborg.......................................

Militärläkares undervisning..................................................

Resestipendium för militärläkare...............................................

Pensioner och stipendier för fältläkarekåren (och veterinärstaten)...............................

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.................................

Kavalleri- och infanteriregementena..............................................

Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning.......................................

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning.......................................

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären...........................................

Roteringsunderstöd......................................................

Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet . ..........................

För hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar å mötesplatserna m. in...........

Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar...............................

Lifgardet till häst......................................................

Kronprinsens husarregemente.................................................

Svea lifgarde ........................................................

Andra lifgardet.......................................................

Fältartilleriet å fastlandet..................................................

Fästningsartilleriet......................................................

Gotlands artillerikår.....................................................

Fortifikationen........................................................

Trängen ...........................................................

Värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning ....................................

Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar.......

Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens exercis..........................

Fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar..................

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena.....................................

Beväringsmanskapets vapenöfningar .............................................

Volontärskolor........................................................

Reservbefälet ........................................................

Försvarsverket till lands i allmänhet eller»arméförvaltningens departement, artilleridepartementets andel............

» » j > » » » fortifikationsdepartementets andel..........

» » » » s> » » intendentsdepartementets andel...........

» » civila departementets andel.............

Beklädnad och utredning m. in. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarekår och Jämtlands hästjägarekår..........

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet

Byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. m...................................■'' ■ • •

Inqvarteringskostnader....................................................

Till inqvarteringens ordnande i Stockholm...........................................

För uppköp af salpeter eller råmaterialier till röksvagt krut..................................

Yed och ljus för fästnings- och garnisonsorter........................................

För en ridskola vid Strömsholm...............................................

Skjutskolor för infanteriet och kavalleriet...........................................

Artilleriskjutskolor.............................................v........

Durchmarschkostnader....................................................

Ålderstillägg.........................................................

Rese- och traktamentspenningar................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för arméförvaltningen in. fl. verk..........................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning och af Kongl. Maj:ts kansli samt kommandoexpeditionen .

Extra utgifter........................................................

Disciplinkompaniet......................................................

Summa kronor

Vidstående statsanslag blefvo af Riksdagen år 189-5 minskade
med nedanskrifna belopp, genom:

Öfverföring till statsanslaget för:

fästnings artilleriet.

17.00000
50,250oo

248,555''oo
339,000''oo
130,000 oo
129,045 oo
12,200''oo
IS.SOÄoo
2å,04Ö''oo
76,729''oo
77,287''oo
8,500''oo
2j,000 o o
19,800''oo
41,975 < o

700.50000
4,032,074''oo

978,369oo
2,210,000''oo
12,500oo
Ö.OOO-oo
S.OOOoo
1,555,780''oo
144,835 oo
186,205 oo
463,856oo
163,271 oo
l,462,408''oo
98,455''oo
32,414 oo
332,056oo
382,363''oo i
882,682''oo |
143,792''oo
69,220-oo

613.50000
l,279,200''oo
3,2ll,250oo

285,000''oo
20.000''oo
1,177,801 25
251,026oo
1,660,887-7 5
23,400''oo
433,758 00
204,250oo
180,488-oo
135,475 oo
21.450 oo

50.00000

117.50000
3ö,OOOoo

31.00000
18,109oo

8.000- oo

7.000- o o

137.00000
I5,000oo

ö,052 oo
67,009-o o
44,600-oo

artilleri skjutskolor.

400’oo

4,100''oo

Summa

kronor.

Indragning
till statsregleringen
af

Summa

kronor.

4,200’oo .

4,200''oo

14''oo

24,809,988-00

lOO-oo ! 4,100-oo 4,200-oo

14''oo i 4,214-oo

Vidstående statsanslag blefvo af Riksdagen år 1895 ökade med
nedanskrifna belopp, genom:

Öfverföring
från andra
statsanslag.

Särskild anvisning af Riksdagen på
grund af:

den utaf
Kongl. Magt
med urtima
Riksdagen år
1892 antagna
nya härordningen.

ökade

eldnings- och
belysningskostnader
vid
första Göta
artilleriregementes

nya kasernetablissement

å Qviberg.

100oo

9,210''00

57,369-0 0
10,034-oo
443,000-oo

13,593-oo

Summa

kronor.

Summa

kronor.

Vidstående
statsanslag blefvo
sålunda af
Riksdagen år
1895 i riksstaten
för år
1896 upptagna
med nedanskrifna
belopp.

9,210’ oo

57,369-00

10,034"oo

443,000''oo

13,593 oo

114,285''oo

5,475''oo
20,095. oo
48,735-oo

114,285’oo

5,475-oo
20,095-oo
48,735-oo

9,210''oa

57,369-oo
10,034-oo
443,000-oo

13,593-oo

114,285''oo
100-oo
5,475''oo
20,095''eo
48,735-oo !

12,000-oo

12,000-oo |j 12,000-oo

4.100’oo

10,000''oo

4,200-oo i 733,706-oo

lO.OOOoo

10,000-oo

10,000''oo

4,100-oo

17.000- oo
5ö,250 oo

248,555-00
348.210-o o
130,060-oo
129,945-00
12,200-o o
18,898-oo
25,640 oo j
76,729-0 0
77,287''oo
8,500-o o
2,000''oo
19,800oo
41,975 oo
70ö,500Éoo
4,090,043 o o
988,394-00 ;
2,659,0!)0''oo j
12,500-oo !
6,000'' so
5,OÖ9-o o
l,569,353''oo |
144,835" o o
189,205-oo
163,856-00
163,271 oo
1,572,493-00
98,555-oo
37,889-00
352,151 oo
431,098 0 0
882,6S2-oo
143,792-00
09,220-oo
Öl 3,500''oo
1,279,206-00
3,21I,25öoo
285,()00-o o

41.000- oo
1,177,801''2 5

251,026oo
1,666,887-7 5
23,400 oo
433,758 oo
204,250oo
180,488''oo
135,475-00
21,450*00

50.000 o o
127,500''oo

30.000- o o

31.000- oo
22,200 0 o

8,000''oo
7,000-oo
137,OOOoo

15.00000
0,038-oo

07.000 oo
44,600''oo

743,796-00 | 747,996 oo | 25,552,870’oo

Bil. n:r 4.

Beräkning'' af de belopp, med Indika nedanstående statsanslag synas böra
tillgodoses för rekrytutbildningen af de å stat vid Norrbottens-, Vesterbottens-,
Jämtlands fältjägare- och Vesternorrlands regementen anstälde 1,388 volontärerna
under förutsättning af en femårig tjenstetid för desse samt af
en årlig afgång utöfver femtedelen af 20 %.

		Volontärer	Årlig utbildnings-kostnad för hvarje årsklass efter 154 kronor för hvarje deri beräknad volontär: (Se t. f. chefens för generalstaben under-dåniga förslag till förbättrad härord-ning den 23 augusti 1892, sidan 215.)	Vidstående utbildnings-kostnad skall bestridas från statsanslaget för:
		å stat:	Årsklass be-räknad till -it af de å stat anstälde med 20 % förhöj-ning:	det icke garni-sonerade infan-teriets och kavalleriets vapenöfningar:	beklädnad och utredning m.m. för indelta infanteriet, Vermlands fält-jägarokår och Jämtlands häst-jägarekår:
		Antal.	Antal.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Norrbottens	regemente . . .	381	91*44	14,081*7 0	9,387*84	4,693*92.
1 Vesterbottens	d:0 . . .	307	73*08	11,346*7 2	7,564*48	3,782*24
Jemtlands fältjägare-	d:o . . .	200	48oo	7,392*oo	4,928*oo	2,464*oo
Vesternorrlands	d:0 ...	500	120*oo	18,480oo	12,320*00	6,160oo
	Summa	1,388	333 12	51,300*48	31,200 32	17,100 16

Anm. Med anledning af rekrytbildningens natur och dertill konamenderadt befäls aflöning in. in., bär det i
förestående beräkning ansetts, att munderingsunderhållet bör betinga endast en tredjedel af de ifrågakommande
kostnaderna,

Bil. n:r 5.

Sammandrag af de under nksstatens fjerde hufvudtitel å olika statsanslag beviljade belopp, hvilka synas böra sammanföras till ett
statsanslag »aflöning och rekrytering m. m.», för bestridande af de i stater upptagna kostnader för löner, tjenstgöringspenningar, dagaflöning,
lönetillägg, fourageersättning, arfvoden, beklädnadsersättning till underbefäl med vederlikar, aflönings- och kommenderingstillägg samt rekrytering
m. m. jemte expenser för garnisonerade arméen och artillerikomitén samt särskildt understöd för musikens underhåll vid lifregementet

till lot och Norra samt Södra Skånska infanteriregementena:

Infanteriet:

Svea lifgarde........

Göta d:o ........

Lifregementet till fot ....
Första lifgrenadierregementet
Andra d:o

Vestgöta regemente.....

Smålands grenadier]^''

Uplands
Skaraborgs
Södermanlands
Kronobergs
Jönköpings
Dal

Helsinge
Elfsborgs
Vestgötadals
Bohusläns
Vestmanlands
Norrbottens
Vesterbottens
Kalmar
Vermlands

regemente
(bo
d:o
d:o
d:0
d:0
d:o
d:o
d:o
(bo
(bo
d:0
d:o
d:o
d:o

Jämtlands fältjägare (bo . . .
Norra Skånska infanteriregementet
Södra (bo d:o

Vermlands fältjägarekår.....

Gotlands infanteriregemente . . .

Hallands bataljon........

Vesternorrlands regemente.....

Blekinge bataljon.........

Kavalleriet:

Lifgardet till häst.........

Lifregementets dragoner......

D:o husarer......

Smålands husarregemente.....

Skånska (bo .....

D:o dragonregementet . . . .
Kronprinsens husarregemente . . .
Norrlands dragonregemente . . . .

Artilleriet:

Gemensamma utgifter.......

Första Svea artilleriregemente . . .
Första Göta eko . . .

Vendes (bo . . .

Norrlands (bo . . .

Andra Svea (bo . . .

Andra Göta (bo . . .

Gotlands artillerikår.......

Vaxholms (bo .......

Carlsborgs (bo .......

Fortifikationen

Trång en:

Svea
Göta
Norrlands
Vendes

trängbataljon
(bo
(bo
(bo

Summa kronor

Löner, tjenstgöringspenningar, dagaflöning, lönetillägg, fourageersättning,
arfvoden, beklädnadsersättning till underbefäl med vederlikar,
aflönings tillägg, kommenderingstillägg, rekrytering m. m. (So de af
expeditionschefen von der Lancken i underdånigt förslag den 15
november 1894 upptagna stater med deri för artilleriet innevarande
år vidtagna förändringar enligt Kong!. Maj:ts med Riksdagen beslut.)

Aflöning vid den icke garnisonerade
arméen samt befälsafiöning
vid den garnisonerade.

Kronor.

Summa kronor.

172,084-15

171,499-15

156.821- oo

156.821- 00

156.821- oo

156.821- oo
63,039''oo

156.821- 00
15G,821-oo

156.821- 0 0

156.821- 00

156.821- 0 0

156.821- 00

156.821- oo
156,821-oo
156,821-oo
156,821''oo
200,521-oo
200.471-oo

156.821- oo

156.821- 00
184,421-00
156,821''oo
15ö,82roo

99.289-00
204,148-7 0

92.797- 5 0
233,477-00

92.797- 50

162,740''äo

129.865- so

129.865- 6 0

129.865- so
237,559-00
237,259-00
162.188-05
129,785-2 5

Manskapsaflöning och rekrytering
vid den garnisonerade arméen.

Kronor.

Summa kronor.

Af särskildt nådigst förordnade granskningsmän, i
fråga om expeditionschefen von der Lanckens
nyssberörda förslag, förordade öfverflyttningar
till förevarande anslag från statsanslagen för:

skrifmaterialier jj
och expenser för! kavalleri- och
artillerikomitén infanteriregemenoch
garnisone- jena (anvisning
rade arméen. | kontant).

Kronor.

Summa.

Krouor.

Sammanlagda beloppet af vidstående
sammanföringar utfördt.

Kogemcnts-, kåroch
bataljonsvis

Kronor.

99,617-oo

4-094-I44-oo

12,785-00
204,516-85
185,330-ao
236,948-40
183,630'' 7 o

183.630- 70

183.630- 7 0
39,389-05

100,275-so

40,455-00

87,690-oo

55,898-oo

56,798-00

87,690-oo

1,319,128-so

11,050-0 o

För hvarje
vapenslag.

Summa kronor.

Under bofälsaflöningen
vid den
garnisonerade arméen,
är beklädnadsersättning
till
underbefäl med
vederlikar upptagen
till nedanstående
belopp af
förut under do
respoktiva miinderingsanslagen

uppförd sådan ersättning,
hvilken
sålunda här endast
upplysningsvis
utföros med:

Kronor.

1.000- oo

2,100-o o

63,714-oo

107.688''oo
107,G88-oo
79,070-25
50,144-0 0

210,284-oo

2,500-oo
2,500-oo

1,000-oo
1,000-oo
2,100-oo

2,500-oo
2,500''oo

1,370,593 oo
316,124oo

288,07ö-oo

70.981- oo

70.981- oo
98j 783-oo

70.981- oo
70,981-oo
70,981-oo
19,874-25
45,424-oo
15,344-oo

29,323-7 5
14,74G-oo
14,746-00
29,323-7 5

408.304-25

534,330 25
116,098-00

88,139-50

1,000-oo

1.000-oo

ISO-oo

1.000- oo

1.000- oo
1,000-oo

1.000- oo

1.000- oo
500-oo
560-0 0
ISO-oo

500-oo
500-oo
500- oo
500-oo

7,988,065''8o

1.357,15(i''00

13,300 oo

7,100'' oo

1,000- oo

1,000-oo

150-oo

1,000-oo

1.000- oo

1.000- oo
l,000''oo

1.000- oo
pOOOro o

500-oo
500-0 o
150'' oo

500-no
500''oo

500 oo

501 !- o o

272,701-15
272,116-15
158,921-oo
156,821-oo
156,''821-oo
156,821-oo
63,039-oo
156,821-oo
156,821-oo

156.821- oo

156.821- 00
156,821-00
156,821-00
156,821-00

156.821- 00

156.821- 0 0

156.821- oo

156.821- 00
211,571-00
200,471-oo
15G,821-oo
156,821-00
184,421''oo
159,321-oo
159,321-oo

99,289-00
204,148-7 0
92,797-50
233,477-0 0
92,797-50

227,454	40
129,865	50
129,865	50
129,865	50
345,247	00
344,947	00
242,258	90
179,929	25
12.935	00
276.497	85
257,311	80
836,731	4 0
255,611	70
255,611	70
255,611	70
59,763	30
146,199	80
55,949	00

4,05 3,528-o o

117,533-7 5
71,144-no
72,044-oo
117,513-7 5

20,400-co

1,729,433-05

1,912,223-25
432,222-0 0

7.800- co

7.800- oo

378,213-no

9,365,621-80

,750-oo

8,700-oo
8,700-oo
6,975-00
4,350''Oo

8,COO''oo
8,400''oo
10,800-o o
8,400-oo
8,400-oo
8,4-00-00

1.000- oo

5.000- 0 o
1,200-oo

12,000''oo

8.600- oo

4.400- o o

4.400- oo

8.600- o o

150,275-oo

A n in. Förestående statsanslag skulle bildas af de i tablå, Bil. n:o 2, upptagna anslagen under nksstatens 4. hufvudtitel, nämnligen af statsanslaget för:
kommenclantssiaten, med i riksstat®!! under detta anslag beräknade kostnader för kommendantskapet å Waxholm och Oscar-Fredriksborg

det ''läte garnisonerade infanteriets befälsafiöning, med hela detta anslag............................

det icke garnisonerade kavalleriets befälsafiöning, med hela detta anslag....................

lifgardet till häst, med hela detta anslag............. .......................................

Kronprinsens husarregemente, med hela detta anslag.........................................................

Svea lifgarde, med hela detta anslag................................................................

Andra lifgardet, med hela detta anslag...............................................................

fältartilleriet å fastlandet, med hela detta anslag, minskadt med 3,000 kronor till resestipendier för artilleriofficerare och 3,161-05 kronor under diverse utgifter till resekostnader,
postafgjfter m. m. upptagna eller inalles 6,151-05 kronor...................

fästning sartilleriet, med hela detta anslag............................. .............................

Gotlands artillerikår, med hela detta anslag.............................................................

fortifikationen, med hela detta anslag, minskadt med 3,000 kronor till reseunderstöd för officerare och 20,000 kronor till praktiska öfningar eller in alies 29,000 kronor !
Gången, med hela detta anslag, minskadt med 5,000 kronor till praktiska öfningar..........

värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning med hela detta anslag...............\ \ \ \ \

försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement, intendentsdepartementets andel, med här ofvan utförd beklädnadsersättning till underbefäl med vederlikar
vid garnisonerade arméen 150,275 kronor samt bär ofvan också utförda skrifmaterialier och expenser för samma armé, 13,300 kronor, minskade med 150 kronor

utgående såsom expenser nor artillenkomiteen, hvilka upptagas under »fältartilleriet» eller inalles..................

kavalleri- och infanteriregementena med under anslaget liggande anvisning i kontant...............

Kronor.

to,, tfiäÄÄfSÄ* bvilk“ •“rT*.*? “‘1 f°v

Så erhålles den slutsumma, hvarmed detta anslag borde i riksstaten för år 1897 upptagas eller..................

Summa kronor
»omorganisa

kronor

2,250-oo
4,350,560-7 0
972,449-75
154,990-4 0
155,213-os
164,284-15
163,699-15

1,137,623-15
132,280-so
38,389-05
304,124-00
262,076-oo
1,357.156-0 0

163,425-00
7,100-oo

9,365,021-s o
870,123-25

8,495,498-55

Bil. n:r 7.

Stat för Första Göta artilleriregemente.

	Krono!*.	Krono!*.	Kronor.
Befälsaflöning’:
a) lön, dagaflöning'' m, in.:
1 öfverste och chef, lön ............................................................	6,000	—
dagaflöning ä 5 kronor......................................................	1,82.1	—
lönetillägg för 2 tjenst.ehästar k 400 kronor ........................	800	—
fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst.........	i 30	—	9.355	—
1 öfverstelöjtnant, lön ...............................................................	4,000	—
dagaflöning å 4 kronor......................................................	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar............................................	81 )0	—
fourageersättning..............................................................	730	—	6,990	—
1 major, lön ............................................................................	3,500	—
dagaflöning ä 4 kronor......................................................	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................................	800	—
fourageersättning..............................................................	730	—	6,490	—
j 1 d:o d:o eko d:o	—	—	6,490	—
\| 1 kapten af första klassen, lön ...................................................	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor......................................................	1.09o	—	3,895	—
0 <1:0 d:0 <1:0 d:0	—	—	23,370	—
1 d:o af andra klassen, lön........................................................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor......................................................	1.095	—	2,895	—
6 eko eko d:0 d:0	“	—	17,370	—
1 löjtnant af första klassen, lön..................................................	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor......................................................	730	—	1,930	—
14 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	27,020	—
1 underlöjtnant, lön .................................................................	600	—
dagaflöning- k 2 kronor......................................................	<30	—	1,330	—
7 d:o eko d:o eko	—	—	9,310	—
1 styckjunkare, jemte portion, lön ..............................................	720	—
dagaflöning k 1 krona ......................................................	365	—
beklädnad........................................................................	200	—	1,285	—
11 d:0 eko d:0 d:0	—	—	14,135	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön ...........................	360	—
lönetillägg....................................... ................................	12	‘-
dagaflöning k 80 öre .........................................................	292	—
beklädnad ........................................................................	200	—	864	—
21 d:0 eko eko d:0	—	—	18,144	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön..........................................	360	—
lönetillägg......................................................................	12	—
dagaflöning ä 80 öre ........................................................	292	—
beklädnad.......................................................................	200	—	864	—
1 batteritrumpetare, jemte portion, lön........................................	360	—
lönetillägg.........................................................................	12	—
dagaflöning ä 80 öre........................................................	292	—
beklädnad .....................................................................	200	—	864	—
5 d:o eko d:o d:o	—	—	4,320	—
\| 1 regementsläkare, lön ...............................................................	2,800
dagaflöning k 4 kronor......................................................	1,460	—	4,260	—
1 bataljonsläkare, lön ................................................................	900	—
dagaflöning å 2 kronor......................................................	730	—	1,630	__
1 regementsveterinär, lön...........................................................	1,800	_
dagaflöning k 3 kronor......................................................	1,095	—	2,895	—
Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter regements-
veterinär ett ålderstillägg å lön af 600 kronor, att utgå från
anslaget under fjerde hufvud titeln för ålderstillägg.
b) arfvoden:
till 0 batterichefer k 600 kronor..................................................	3,600	—
> 1 stallmästare .....................................................................	800	—
» 1 informationsofficer...............................:.............................	500	—
» 1 regera en tsadjutant .............................................................	400	~
> 1 gymnastikofficer.............................................................	300	—
> 3 informationsunderofficerare ä 100 kronor.............................	300	—
» 1 musikföreståndare .............................................................	500	—
j > 1 regementspastor...............•................................................	800	—
j » 1 auditör.............................................................................	500	—	7,700	—	173,406
Manskapsaflöning m. m.:
a) lön:
444 man i 1 månad k 8 kr. i månaden....................................	3,552	—
360 » »11 månader »8 > » » ...................................	31,680	—
84 » » 11 » » 4 » j » ...................................	3,696	—	38,928	—
b) arfvoden:
36 förste konstaplar ä 180 kr. pr år.......................................	6,480	—
36 andre » » 120 » » » ......................................	4,320	—
18 afdelningstrumpetare » 36 » » > .......................................	648	—
12 sjnlcvårdssoldater > 60 » » > .......................................	720	—
6 handtverkssoldater » 240 » > » .......................................	1,440	—
6 hofslagaresoldater » 60 » » » .......................................	360	—	13.968	—
c) kommenderingstillägg:
! för handtverkssoldater ...............................................................	—	—	325	—
d) rekryteringskostnader:
lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader:
444 man å 40 kr. pr år..............................................................	—	—	17,760	—	70 981
Särskilda anslag:
medikamentspenningar för manskap, 450 man ä 2,as kr. pr år......	—	—	1,012	50
kommunionsp ram Älgar för samtlig personal 536 personer, a 5			26	80
öre pr år ...........................................................................
1 till informationsverket ..............................................................	—	—
\| » anskaffning af undervisningsmateriel .....................................	—	—	oOO
» anskaffning och underhåll af gymnastikapparater och persedlar	—	—	500
» biblioteket ...........................................................................	—	—
» anskaffning af läroböcker vid informationsverket....................	—	—	150	—	2,339	30
Tygstaten:
Aflöning m. m.:
a) lön, dagaflöning m. m.:
1 tygunderofficer, jemte portion, lön ...........................................	720	—				j
dagaflöning ä 1 krona......................................................	365	—				1
beklädnad.......................................................................	200	—	1,285	_
1 förrådsförvaltare, lön (åtnjuter dessutom ett ålderstillägg af 300
kronor, att såsom arfvode utgå efter femte tjensteåret) .........		—	1,800	—
1 tygskrifvare, lön...................................................................	—	—	1,000	—
1 d:0 d:0 ....................................................................	—	—	1,000	—
1 handtverksmästare, lön............................................................	—	—	700	—
5 clio d:o............................................................	—	—	3,500	—
b) arfvode:
till 1 tygmästare................................ .......................................		—	300	—	9,585
Särskild! anslag:
kommunionspenningar för tygstatspersonalen, 10 personer, ä 5
öre pr år ...........................................................................	—	—	—	—	—	50
Summa kronor	—	_	—	—	256,311	80

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af fjerde hufvudtitelns

allmänna besparingar utgå, till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning för skottdag.

Bil. n:r 6.

Stat För Första Svea artilleriregemente.

Befälsafiöning:		i Kronor.	Kronor.	Kronor.
					! : i
a) lön, dagaflöning in. in.	:					:
1 öfverste och chef, lön..............................		6.000
dagaflöning ä 5 kronor.......................		. ! 1,825	__				[
lönetillägg för 2 tj enstehästar k 400 kronor.......................	! 800
fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst........	730		9.355		i
i 1 öfverstelöjtnant, lön..................................		■ 4.000
dagaflöning k 4 kronor .......................		1.460	1 -
lönetillägg för 2 tj enstehästar..............		800	_
fourageersättning............................ ...		I 730	1 “	6,990
1 major, lön................................................		3.500	1 _			1 i !
dagaflöning k 4 kronor........................		1,460	j -
lönetillägg för 2 tj enstehästar...............		800	j —		:	: !
fourageersättning..............................		730	1 —	6.490	\| _	1
1 d:o eko eko	clio	I _	i	6,490	\| -	! i
1 kapten af första klassen, lön.......................		2.800
dagaflöning ä 3 kronor.........................		1.095	i—	3.895	j —-
6 eko d:o d:o	d:o	—	i	23,370
1 kapten af andra klassen, lön.......................		1.800	; _
dagaflöning ä 3 kronor........................		1,095	—	2,895	—
6 (ko d:o d:o	cl:0	i --		i 17.370	—	!
1 löjtnant af första klassen, lön..................... dagaflöning å 2 kronor.........................		1.200	-
	730	—	1.930	—
14 d:o d:o d:o	d:o	—		27.020	—
1 underlöjtnant, lön...................................... dagaflöning å 2 kronor.........................		600
	730		1.330	_
7 (ko do (ko	d:0	—	-	9.310	—
1 styckjunkare, jemte portion, lön ................. dagaflöning å 1 krona..........................		720	_
	365	_
beklädnad...........................................		200	—	1.285	—
11 d:o d:o d:0	d:o	—	—	14,135	—	j I
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön		360	_
lönetillägg............................... ......		12	_
dagaflöning å 80 öre...........................		292	—
beklädnad...........................................		200	—	864	—
2! eko d:o	d:o		—	18.144	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön.............		360	_
lönetillägg......................................		12	_			r
dagaflöning ä 80 öre..............		292	_
beklädnad..........................................		200	—	864 1	_
1 batteritrumpetare, jemte portion, lön............		360
lönetillägg............................................		32	_
dagaflöning å 80 öre............................		292	_i
beklädnad..........................................		200	—	864 !	_
5 eko eko <1:0	d:o	1	—	4.320
1 regementsläkare, lön....................		2.800 \|
dagaflöning ä 4 kronor..........................		1.460 i	—	4,260	- j
1 bataljonsläkare, lön.............................		900 \|
dagaflöning ä 2 kronor..........................		730	—	1,630	- i
1 regementsveterinär, lön...............................		1.800			;
dagaflöning å 3 kronor.........................		1,095	—	2,895 !	_j
Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring	åtnjuter regements-
veterinär ett ålderstillägg å lön af 500	kronor, att utgå af
anslaget under fjerde hufvudtiteln för ålderstillägg.
b) arfvoden:		;
Till 6 batterichefer å 600 kronor...................		3.600			■
» 1 stallmästare .............		800
» 1 informationsofficer.........................		500	-
» 1 regementsadjutant ................................		400
» 1 gymnastikofficer........ .....		300
» 3 informationsunderofficerare ä 100 kronor		300	—
» 1 musikföreståndare..........		500
» 1 regementspastor .........................		800
» 1 auditör.................................................	...........................	500 :		7.700 1

Manskapsafiöning m. m.:

a) lön:

444 man i 1 månad ä	8 kr. i månaden.................................	3,552
360 » » 11 månader »	8 » » .. ....................................	31,680	—
84 » » 11 » »	4 >» » » .....................	3,696	—	38.928 j —
	b) arfvoden:
36 förste konstaplar	ä 180 kr. pr år...........	6.480	_
36 andre »	> 120 .......................	4.320	_
18 afdelningstrumpetare	. 36 » >■ » ......................................	648	__
12 sjukvårdssoidater	> 60 » » » .................	720	_	[
6 handtverkssoldater	>240 » » » .............................	1,440	_
6 hofslagaresoldater	. 60 » .. » .....................................	360	—	M- CD O Ci ce 1
c) kommeiideringslillägg:
För handtverkssoldater...		—	-	325 —

d) rckrytcringsko stil åder:

Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader
444 man a 40 kr. pr år.............................

Särskilda anslag:

Medikamentspenningar för manskap, 450 man ä 2,25 kr. pr år......

Kommunionspenningar för samtlig personal, 636 personer å 6 öre

pr år ...............................................................................

Till informationsverket..............................................

» anskaffning af undervisningsmateriel ....................................

» anskaffning och underhåll af gymnastikapparater och persedlar

» biblioteket..........................................................................

» anskaffning af läroböcker vid informationsverket....................

17,760
1.012	50
26	80 !
200	—
300	- i
500
150	—
150	- 1

70,981 j —

2,339 ;30

Tygstaten:

Aflöning in. in.:

1 tygunderofficer, jemte portion, lön ........................................

dagaflöning å 1 krona.... ...................................................

beklädnad.........................................................................

1 d:o d:0 d:o d:o

1 verkmästare, lön....................................................................

1 förrådsförvaltare, lön (åtnjuter dessutom ett ålderstillägg af 300

kr., att såsom arfvode utgå efter femte tjensteåret)..............

1 d:o d:o (d:o d:o)

1 besigtningsrustmästare, lön.....................................................

1 d:o eko.....................................................

1 tygskrifvare, lön......................................................................

2 clio d:o......................................................................

1 handtverksmästare, lön..........................................

9 d:o d:o........................................................

1 rustkammarsmed, lön............................................................

7 d:o eko .......................................................’......

1 stockmakare, lön....................................................................

2 clio eko..........................................................

720 —
365 ! —
200 —

1,28(5 —
1,285 —

1,800

1.500

1.500
1,000
2,000

700
6,30( i
600

4.200
600

1.200

28.770 I —

Särskild! anslag: j

Kommunionspenningar för tvgstatspersonalen, 31 personer, å 5 öre j

pr år...............................................................................1 —

Summa Kronor —

1 55

275,497 ; 85

nm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång af fjerde hufvudtitelns

allmänna besparingar, utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning för skottdag.

Bil. n:r 8.

Stat för Vendes artilleriregemente.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Befälsaflöning:
a) lön, dagaflöning in. in.:
1 öfverste och chef, lön.............................................................	6,000	—
dagaflöning å 5 kronor ....................................................	1,825	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor ........................	800	—
fourageersättning it 1 krona om dagen för hvarje häst.........	730	—	9,355	—
1 öfverstelöjtnant, lön ...............................................................	4,000
dagaflöning å 4 kronor .....................................................	1,460	_
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................................	800	—
fourageersättning...............................................................	730	—	6,990	—
1 major, lön ............................................................................	3,500	—
dagaflöning ä 4 kronor......................................................	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................................	800
fourageersättning...............................................................	730		490
2 d:o d:o d:o d:o	—	—	12,980	—
1 kapten af första klassen, lön ...................................................	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor .....................................................	1,095	—	3,895	_
8 d:o d:o d:o d:o	—		31,160	—
1 kapten af andra klassen, lön ...................................................	1,800
dagaflöning k 3 kronor .....................................................	1,095		2,895	—
8 d:o d:0 d:o d:0	—	—	23,160	—		1
1 löjtnant af första klassen, lön .................................................	1,200	_
dagaflöning ä 2 kronor ....................................................	730	—	1,930	—
18 d:o d:o d:0 d:o	—		34,740	—
1 underlöjtnant lön ..................................................................	600
dagaflöning ä 2 kronor .....................................................	730	—	1,330	—
!) d:o (1:0 d:0 d:o	—	—	11,970	—
1 styckjunkare, jemte portion, lön ........... ..................................	720	—
dagaflöning k 1 krona .....................................................	365	—
beklädnad .......................................................................	200	_	1,285	—
15 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	19,275	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön ..........................	360	—
lönetillägg.....................................................................	12	—
dagaflöning ä 80 öre.........................................................	292	—
beklädnad........................................................................	200	—	864	—
27 d:o d:o d:o d:o	—	—	23,328	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön........................................	360	__
lönetillägg................................................................	12	—
dagaflöning ä 80 öre...............................................	292	—
beklädnad........................................................................	200	—	864	—
1 batteritrumpetare, jemte portion, lön ...................................	360	—
lönetillägg...................................................	12
dagaflöning ä 80 öre..........................................	292	—
beklädnad.........................................................	200	—	864	—
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	6,048	—
1 regementsläkare, lön ....................................	2,800	_
dagaflöning å 4 kronor......................................................	1,460	—	4,260	—
1 bataljonsläkare, lön ...........................................	900
dagaflöning å 2 kronor......................................................	730		1,630	—
1 regementsveterinär, lön............................................................	1,800
dagaflöning ä 3 kronor................................................	1,095	—	2,895	—
Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter regemente-
veterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor, att utgå från
anslaget under Qerde hufvudtiteln för ålderstillägg.
b) arfroden:
till 8 batterichefer k 000 kronor ...............................	4,800	_
» 1 stallmästare .........................................................	800	_
» 1 informationsofficer ..........................................	500	__
» regementsadj utant ...................................................	400	—
» gymnastikofficer...................................................................	300	—
» 3 informationsunderofficerare å 100 kronor.............................	300	—
! » 1 musikföreståndare ............................................................	500	—
j » 1 regementspastor ................................................................	800	—
i » 1 auditör..............................................................................	500	—	8,900	—	217,108	_
Manskapsaflöning'' m. m.:
a) lön:
G22 man i 1 månad ä 8 kr. i månaden...................................	4,976	_
510 » »11 månader » 8 » » » ....................................	44,880	—
112 » >11 » »4 » » » ....................................	4,928	—	54,784	— j
b) arfroden:
48 förste konstaplar ä 180 kr. pr år......................................	8.640	_
48 andre » » 120 » » » .................	5,760	—
24 afdelningstrumpetare » 36 » » » ...................................	864	—
16 sjuk vårdssoldater » 60 » > » ............	960	—
8 handtverkssoldater » 240 » » » ..	1,920	—
10 hofslagaresoldater » 60 » » » .......................................	600	—	18,744	_
c) konimenderingstillägg:
för handtverkssoldater ...............................................................	—	—	375	—
d) rekryteringskostnader:
lega och arfvoden till värfvare in. fl. kostnader:
622 man k 40 kr. pr år...............................................................	—	—	24,880	—	98,783	_
Särskilda anslag:
I Medikamentspenningar för manskap, 630 man, ä 2,25 kr. pr år ....	_	_	1,417	50
Kommunionspenningar för samtlig personal, 739 personer ä 5 öre
pr år..........................................	—	—	36	95
Till informationsverket.....................................	_	_	200	—
» anskaffning af undervisningsmateriel....................................	—	—	300	—
» anskaffning och underhåll af gymnastikapparater cell persedlar	—	—	500	—
» biblioteket..........................................................	.__	_	150	—
» anskaffning af läroböcker vid informationsverket....................	—	—	150	—	2,754	45
Tygstaten:
Aflöning m. m.:
a) lön, dagaflöning in. in.:
l 1 tygunderofficer, jemte portion, lön ..	720	—
dagaflöning å 1 krona ...........	365	—
beklädnad.........................................................................	200	—	1,285	—
1 förrådsförvaltare, lön (åtnjuter dessutom ett ålderstillägg af 300
kr., att såsom arfvode utgå efter femte tjensteåret) ............	—	—	1.800	—
1 d:0 d:o (d:0 d:0 d:0 d:0 d:o eko)	—	—	1,800	—
1 besigtningsmästare, lön......... ................	—	—	1,500	—
1 tygskrifvare, lön ......... ........	—	—	1,000	—
1 d:o d:o .............	—	—	1,000	_
1 handtverksmästare, lön.....	—	_	700	_
5 d:o d:o.......... ...........	_	_	3,500	_
1 rustkammarsmed, lön............ .	—	_	600	_
\| 4 eko d:0...........	—	—	2,400	_
I 1 stockmakare ........................... .....	—	—	600	—
1 d:o ............................... ..............	—	—	600	—
b) arfvode:						1
Till 1 tygmästare.......................................................................	—	—	300	—	17,085	__
Särskild! anslag:
Kommunionspenningar för tygstatspersonalen, 19 personer, k 5 öre						1
pr år...............................................................................		—		—	—	95 1
Summa Kronor		-\| -		335,731	40

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af fjerde hufvudtitelns

allmänna besparingar, utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning för skottdag.

Bil. n:r 9.

Stat för Norrlands artilleriregemente.

(Andra Svea och Andra Göta artilleriregemente).

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Befäls aflöning:
a) lön, dagaflöning'' m. ni.:
i 1 öfverste och chef, lön ...........................................................	6,000	—
dagaflöning å 5 kronor......................................................	1,825	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor.........................	800	—
fourageersättning k 1 krona om dagen för hvarje häst.......	730	—	9,355	_
i 1 öfverstelöjtnant, lön ...............................................................	4,000	j —
dagaflöning a 4 kronor ......................................................	1.460	1 —
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................................	800	—
fourageersättning................................ ...........................	730	I —	6,990	_
1 major, lön .............................................................................	3,500	—
dagaflöning it 4 kronor....................................................	1.460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar.............................................	800	__
fourageersättning...............................................................	730	—	6,490	_
1 d:0 (1:0 (ko d:0	—	—	6,490	—
\| 1 kapten af första klassen, lön ..................................................	2,800	—
dagaflöning ii 3 kronor.............. .......................................	1,095	—	3,895	_
j 6 eko d:0 d:o eko	—	i—	23,370	—
1 d:o af andra klassen, lön........................................................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor......................................................	1,095	—	2,895	_
6 d:o (ko eko d:o	—	—	17,370	—
1 löjtnant af första klassen, lön...................................................	1,200
dagaflöning ä 2 kronor.......................................................	730	1 --	1,930	_
1 14 eko eko d:o eko	—	—	27,020	—
1 underlöjtnant, lön ..................................................................	600	—
dagaflöning ä 2 kronor......................................................	730	—	1,330	_
1 \| 7 d:o eko clio clio	—	—	9,310	—
( 1 styckjunkare, jemte portion, lön ..............................................	720	—
dagaflöning ä 1 krona .......................................................	365	—
beklädnad ......................................................................	200	—	1,285	—
11 eko eko eko eko	—	—	14,135	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön ..........................	360	—
lönetillägg.......................................................................	12	—
dagaflöning ä 80 öre ........................................................	292	—
beklädnad .......................................................................	200	—	864	_
\| 21 (ko (ko d:o eko	—	—	18,144	—
j 1 stabstrumpetare, jemte portion, lön..........................................	360	—
lönetillägg .......................................................................	12	—
dagaflöning a 80 öre .........................................................	292	_
beklädnad................................................. .......................	200	—	864
1 batteritrumpetare, jemte portion, lön .......................................	360	_
lönetillägg ......................................................................	12	—
dagaflöning ä 80 öre .........................................................	292	—
beklädnad......................................................................	200		864	_
\| 5 (ko eko eko eko	—	—	4,320	—
1 regementsläkare, lön ..............................................................	2,800	_
dagaflöning k 4 kronor.....................................................	1,460	—	4,260	_
1 bataljonsläkare, lön..................................................................	900	__
dagaflöning ä 2 kronor......................................................	730	—	1,630	—
1 regementsveterinär, lön............................................................	1.800
dagaflöning ä 3 kronor.....................................................	1,095	—	2,895	_
Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter regements-
veterinär ett ålderstillägg å lön å 500 kronor, att utgå från
statsanslaget under fjerde hufvudtiteln för ålderstillägg.
b) arfvoden:
till 6 batterichefer k 800 kronor..................................................	3,600
> 1 stallmästare......................................................................	800	__
» 1 informationsofficer............................................................	500	_
» 1 regementsadjutant..............................................................	400	—
» 1 gymnastikofficer................................................................	300	—
» 3 informationsunderofficerare å 100 kronor..............................	300	_
» 1 musikföreståndare..............................................................	500	_
> 1 regementspastor.................................................................	800	—
» 1 auditör ............................................................................	500	—	7,700	—	173,406
Manskapsaflöning m. m..-					;
a) lön:
444 man i 1 månad å 8 kr. i månaden ...................................	3,552
I 360 » i It månaderå 8 > i > ...................................	31,680	—
84 o i 11 > ä 4 j i » ..................................	3.696	—	38,928	__
b) arfvoden:
36 förste konstaplar k 180 kr. pr år....................................	6,480
36 andre > k 120 » » > _____	4,320	_
18 afdelningstruinpetare ä 36 » » » ..................	648	_
12 sjuk vårdssoldater å (SO > » » .......................................	720	_
6 handtverkssoldater ä 240 » » »..................................	1,440	_
6 hofslagaresoldater å 60 • » » .......................................	''360	—	13,968	_
c) kommenderingstillägg:
för handtverkssoldater................................................................	—	—	325	—
d) rekryteringskostnader:
lega och arfvoden till värfvare in. fl. kostnader:
444 man ä 40 kr. pr år.....................................................	—	—	17,760	__	70,981
Särskilda anslag:
Medikamentspenningar för manskap, 450 man, å 2,25 kr. pr år...	_	_	1,012	50 \|
Kommunionspenningar för samtlig personal, 536 personer ä 5 öre pr år	—	—	26	801
Till informa tionsverket...................	_	_	200	_
» anskaffning af undervisningsmateriel...	_	_	300	_ \|
» anskaffning och underhåll af gymnastikapparater och persedlar	—	—	500	—	1
> biblioteket...................................		_	150	_
» anskaffning af läroböcker vid informationsverket....................	—	—	150	-	2,339	30
Tygstaten.:
Aflöning m. m.:
a) lön, dagaflöning m. in.:
1 tygunderofficer, jemte portion, lön............................................	720	_
dagaflöning å 1 krona................................................	365	_
beklädnad ........................................................................	200	—	1,285	_
1 förrådsförvaltare, lön (åtnjuter dessutom ett ålderstilllägg af 300
kronor, att såsom arfvode utgå efter femte tjensteåret)			1,800	_
1 handtverksmästare, lön..............................			700 ''
5 d:o d:o...........................................................	—	—	3,500
b) arfvode:				j
Till 1 tygmästare........................................................................	—	—	600	—	7,885
Särskilt anslag:
Kommunionspenningar för tygstatspersonalen, 8 personer, ä 5 öre pr år	—	—	—	—	_	40
Summa kronor	—	—	—	- \|	254,011	70

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, åt fjerde hufvudtitelns

allmänna besparingar, utgå till dertill berättigade löntagare, dagaflöning och fourageersättning för skottdag.

Bil. n:r 10.

Stat för Vaxholms artillerikår.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Befälsaflöning:
a) lön, dagaflöning in. in:
1 öfverste och chef, lön..............................................................	6,000	—
dagaflöning ä 5 kronor......................................................	1,825	—	7,825	_
1 major, lön.......................................................................	3,500	_
dagaflöning å 4 kronor.....................................................	1,460	—	4,960	—
1 kapten af första klassen, lön..........	2,800	_
dagaflöning å 3 kronor......................................................	1,095	—	3,895	_
3 d:0 d:0 d:0 eko	—	—	11,685	—
1 d:o af andra klassen, lön....................................................	1,800	_
dagaflöning k 3 kronor......................................................	1,095	—	2,895	_
3 d:o d:0 d:0 d:0	—	—	8,685	—
1 löjtnant af första klassen, lön......	1,200	_
dagaflöning ;v 2 kronor......................................................	730	—	1,930	_
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	13,510	—
1 underlöjtnant, lön....................................................	600	_
dagaflöning ä 2 kronor.....................................................	730	—	1,330	_
4 d:0 d:0 d:0 d:0	—	—	5,320	—
1 styckjunkare, jemte portion, lön...........	720	__
dagaflöning å 1 krona...........................................	365	—
beklädnad........................................................................	200	—	1,285	_
7 d:o d:o d:o d:o	—	—	8,995	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön............................	360	_
lönetillägg......... .........................	12	—
dagaflöning ä 80 öre...............	292	_
beklädnad.........................................................................	200	—	864	_
15 d:0 d:o d:o d:o	—	—	12,960	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön....................................	360	_
lönetillägg .........................................................	12	_
dagaflöning å 80 öre.........................................................	292	__
beklädnad.......................................................................	200	—	864	_
j 1 bataljonsläkare, lön......................................	900
dagaflöning å 2 kronor.....................................................	730	—	1,630	_
b) arfvoden:
Till 4 kompanichefer ä 600 kronor.........................	2,400	_
» 1 informationsofficer..........................................................	500	—
» 1 gymnastikofficer...............................................................	200	—
» 2 informationsunderofficerare å 100 kronor...........................	200	—
» 1 regementspastor...........................................................	800	—
» 1 auditör...........................................................................	500	—	4,600	—	93,233	_
Manskapsaflöning m. m.:
a) månadslön:
300 man i 1 månad å 8 kr. i månaden....................................	2,400	_
260 » »11 månader »8 » » » ..........................	22,880	—
40 » »11 » » 4 » » » ....................................	1,760	—	27,040	_
b) arfvoden:
16 förste konstaplar å 180 kr. pr år........................	2,880	_
24 andre » » 120 » » «...	2,880	—
4 afdelningstrumpetare » 36 » » ».....................	144	—
8 sjukvårdssoldater » 60 » » ».......................................	480	—	6,384	_
c) rekryteringskostnader:
Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader:
300 man ä 40 kr. pr år........................................................	—	__	12,000	—	45,424	—
Särskilda anslag:
Medikamentspenningar för manskap, 300 man, ä 2,25 kr. pr år.....	_	_	675	_
Kommunionspenningar för samtlig personal, 350 personer, ä ö öre
pr år...................................... ........	—	—	17	50
Till informationsverket..............................................................	_	_	100	__
» anskaffning af undervisningsmateriel....................................	—	—	150	—
» anskaffning och underhåll af gymnastikapparater och persedlar	—	—	200	—
» biblioteket......................	—	—	100	—
» anskaffning af läroböcker vid informationsverket....................	—	—	100	—	1,342	50
Tygstaten:
Aflöning m. m.:
a) lön m. in:
1 förrådsförvaltare, lön (dessutom ett ålderstillägg af 300 kronor så-
som arfvode efter femte tjensteåreti...................................	1,800	—
1 tygskrifvare, lön......................................................................	1,000	—
1 handtverksmästare, lön .............. ....................	700	—
1 d:o d:o ...........................................................	700	—
1 rustkammarsmed, lön...	600	—
1 d:0 d:o..............................................................	600	—	5,400	—
b) arfvode:			*
Till 1 tygmästare.......................................................................	—	—	300	—	5,700	_
Särskild! anslag:
Kommunionspenningar för tygstatspersonalen, 6 personer, å 5 öre
pr år...............................................................................	—	—	—	—	—	30
Summa Kronor j	I 1	—	—	—	145,699	so

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af fjerde hufvudtitelns
allmänna besparingar, utgår till dertill berättigade löntagare dagaflöning för skottdag.

Tablå utvisande de förändringar i af dåvarande expeditionschefen m. m. E. von der Lancken den 15 november 1894, enligt; nådigt uppdrag, föreslagna uppställning och slutsummor för år 1897 ifråga om de ordinarie anslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel, som dels betingats af Riksdagens beslut år 1895, genom afgång af löntag;

beräknade kostnaderna för första utbildning af volontärerna vid de norrländska infanteriregementena samt dels ansetts erforderliga af de granskningsmän, hvilka öfver den sålunda föreslagna uppställningen haft att afgifva underdånigt yttrande.

Bil. n:r 11.

are å gammal stat och genom behofvet att öka de

Riksstatens fjerde hufvudtitel.

Landtförsvarsdepartementet.

Ordinarie statsanslag:

Departementschefen............................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen
Departementet.........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet

Arméförvaltningen........

Generalitetsstaten........

Generalstaben..........

Artilleristaben..........

Kommendantsstaten.......

Arméens aflöning och rekrytering .

Aflöning och rekrytering m. m. . .

Intendenturkåren.........

Okad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne .

Pensioner och stipendier för faltläkarekåren och veterinärstaten

Stipendier för faltläkarekåren och veterinärstaten.......

Inqvarteringskostnader....................

Inqvarteringens ordnande i Stockholm............

Alderstillägg.........................

Reservbefälet........................

Ersättning åt vissa löntagare för genom omorganisation mistade aflöningsförmåne

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméens omorganisation.........

Rese- och traktamentspenningar........................

Resestipendier till artilleri- och ingeniörofficerare................

Resestipendium till militärläkare........................

Durchmarschkostnader.............................

Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets, ingeniörlrup

pemas och trängens hästar................

Remontering och skoning m. na. för gamisonerade arméens hästar
Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis . .

Krigshögskolan...............

Artilleri- och ingeniörhögskolan.......

Krigshögskolor ...............

Ridskolan..................

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet . .

Artilleriskjutskolor..............

Krigsskolan................................

Volontärskolor...............................

Militärläkares undervisning.........................

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Carlsborg..............

Det icke gamisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar

De värnpligtiges vapenöfningar.......................

Artilleriets exercisbehof, skjutöfningar, bestyckning m. m.......... .

Arméens vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materie
Fortifikationens praktiska öfningar
Arméens byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och

materiel.............

Trängens praktiska öfningar.....

Trängens öfningar..........

Mathållning för värfvade trupper . . .

Mathållning vid gamisonerade arméen
Fouragering af värfvade kavalleriets, artilleriets, ingeniörtruppernas och trängens hästar
Fouragering vid gamisonerade arméen ....

Arméens personliga munderingsutrustning . .

Arméens munderingsutrustning........

Arméens intendentur- och sjukvårdsträng . . .

Artilleribehof till vapen, ammunition, artillerimateriel m. in............

Uppköp af salpeter eller råmaterialier till röksvagt krut..............

Fortifikationsbehof till kommendantskapsutgifter, byggnader och ingeniörmateriel . . j
Troféer, kommunionsaker, modeller, medicinal- och instrumentalattiralj samt musikinstrument
för värfvade arméen.......................

Kaserninventarier samt ved, ljus och vatten för den värfvade arméen äfvensom sängkläder
och handdukar.............................

Arméens kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den gamisonerade arméen
Intendentur- och sjukvårdsförråden i Stockholm och å Carlsborg samt transporter

Diverse intendenturbehof.............................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af Kongl. Majfis

kansli samt kommandoexpeditionen......................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för arméförvaltningen m. fl. verk.....

Skrifmaterialier och expenser för artillerikomitéen och gamisonerade arméen . . .

KavaUeri- och infanteriregementena........................

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären....................

Rustnings- och roteringsersättning........................

Roteringsunderstöd................................

Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet.....

Störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet...........

Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar å

mötesplatserna m. m.............................

Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar . .
Omorganisation af Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente
............................

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland......

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland

Extra utgifter............................

^bestämdt anslag 12,600 kronors

J..........

I tablå n:r 6 af
sitt underdåniga
förslag den
j 15 november
j 1894, beräknar
expeditions|
chefen von der
Lancken, att
vidstående stats!
anslag skulle i
| riksstaten för
| år 1897 komma
j att utföras med
kronor:

17,000-oo
50,250''oo

Disciplinkompanietlförgl8ggansIag... 32)(K)0

134,709-40
122,160-oo
248,555-00
12,200oo
14,347-5 0
8,479,198-55

356,178''90
41,911-oo
21,800- oo

165,970-49
21,450-00
9,500-oo
53,516-00
74,463-3 7

164,376-05
6,000 o o
2,000-oo
8,000''oo

170,669-6 2

154,390-oo

25,640''oo

40,866-50

30.000- oo

31.000- oo
18,100oo
76,729-oo

158,345-00
8,500-oo
77,287-oo
1,065,239-48
3,094.957-84
252,000-oo

26,000oo

5,000-oo

1,415,621-7 0

710,501-ct

1,932,282 62

83,854-84
987,662 0 7
50,000’oo
414,282-oo

16,850 oo

234,117-00

16,073-05

6,052-oo
15,000’oo
13,300-oo
700,500-oo
2,069,588-oo

12,500-oo

4,900-qo

l,700oo

1,749,213-90

67,000 oo
44,600o o

Summa kronor] 25,783,010-15

Uti den af expeditionschefen von der Lancken på sin tid för år 1897 före-slagna uppställning och beräkning af slutsummor för de ordinarie stats-anslagen under fjerde hufvudtiteln, hafva sedan dess inträdt följande
förändringar, nemligen:

Riksstatens fjer-de liufvudtitels
ordinarie anslag
skulle sålunda,
efter vidstående
förändringar,
men med bibe-

minskning, genom (se tablå, bil. n:r 2):

ökning, genom (se tablå bil. n:r 2):

Riksdagens

beslut år

1895.

beräknad af-gång af lön-tagare å

gammal stat.

Sum m a

kronor.

! 1
i beräknade l
! Ökado kost-

Riksdagens nader för ut- i

, , o ; bildning af i Summa

beslut ar i ,

volontarer : kronor.

189o. vid norrländ-

ska infanteri-! regementena. j

hållande i öfrigt
af den utaf expe-ditionschefen
von der Lancken
föreslagna upp-ställning för år
1897 kommit
att utföras med
kronor.

departe-

montet.

! skrifmateri-i ali er och ex-j penser, ved
m. in. för
departemen-tet.

4,200-o o

4,200-oo

100''Oo

17,290-oo

4,100-oo

100-oo

4,100''oo

14-oo

34,200-32

17,100-16

10,000-oo

17,100-16

10,000''oo

yttrande.

Vid den granskning- af det underdåniga förslaget, som egt ruin, a n s å g- s det nödvändigt, att vidstående statsanslag

staben.

aflöning och
rekrytering
m. m.

minskades.

i stipendier för i ** j remontering

genom

öfverflyttning

till

stats

n s 1 a g e t

fältlakare -

yissa lön- | och skoning

vetorinär staten.

krigshög -

af arméens i gamisonerade ! skolor.

kåren och I tagare 1 ftlia I m'' ra‘ fdr

omorganisa tion.

17,000-ofl

50,250''oo

134,709-40
122,160-0 0
248,555oo
12,200o o
14,347-50
8,475,098-55

356,178-90

41,911-oo

21,800oo

165,970-49
21,450-oo
9,500''oo
53,516-00
57,173-3 7

4,2Il-oo ] 17,290 oo | 21,501-oo jj 14,200.

51,300 48 ! 05,500-48

164,376’0 5

6.000- oo
2,000oo

8.000- oo

170,669-62

154,390-oo

25,640-oo

40,866-50

30,000-oo
31,000oo
22,200-oo
76,729-00
158,345-oo
8,500oo
77,287-00
1,099,439-so
3,094,957-84
252,000-oo

26,000-oo

5,000''oo

1,415,621-7 6

710,501-ci

1,949,382-78

83,854-8 4
987,662-6 7
50,000'' oo
414,282-00

16,850-oo

244,117-00

16,073-05

6,038''oo
15,000oo
13,300o o
700,500oo
2,069,588-oq

12,500-oo
4,900-oo

l,700-o o

1,749,213-90

67,000"oo

44,600oo

armeens

hästar.

armeens vapen,
i ammunition och

| skjutöfningar
! samt artilleriets
! öfningar och
materiel.

armeens
byggnader
och kommendantskapsutgifter
samt
fortifikationens
Öfningar
och materiel.

trängens öfningar.

mathållning vid
I gamisonerade
arméen.

fouragering
vid gamisonerade

arméen.

diverse

rustnings -

armeens

, kasornutred armeens ning

samt

munderings- j ved, ljus och ! intendentur- ; och roterings

, , • vatten för den j . . „

utrustning. I . . behof.

! gamisonerade !

störtade eller < hämmande af ;

skadade

nummer*

omorganisation
af indelta

fortgående
vakan ssättning
af

smittosamma
sjukdomar

„ l bland indelta j kavalleriet i j indelta kaval-!

ersättning, j V1<* I kavalleriets I Skåne och j lerict i Skåne :

Summa

kronor.

50,250-oo

8,475,098-55

21,800oo

57,173-3 7

170,669-62

25,640-oo
40,866-50

G,038’oo

12,555oo

2,445-oo

13,300oo
7,100-oo

252,000-oo

26,000-oo

10,192oo

987,662-67
50,000-oo

414,282-oo

25,827,906

''63

50,250-oo | 6,038-oo j 12,555 oo j 2,445-oo | 8,495,498-55 | 21,800*00 | 57,173 37 j 170,069 62 | 66,506-50 | 1,299,854-67

5,000''oo

1,415,621-7 6

710,501-61

1,939,190-78

16,850oo

244,117oo

440,282-00

5,000-oo | 1,415,621 76

710.501 Gi | 1,939,100 78

16,073-05

indelta

kavalleriet.

nummer hästar.

Norrland.

och
Norrland.

ökades, genom
] öfverflyttning
från de
angifna statsanslagen.

693,400-oo

4,900''oo

l,700oo

50,250-oo

8,475,098-55

21,800 o o

57,173-37

170,669-62

25,640oo

40,866-50

252,000-oo
26,000- oo

5,000-oo
1,415,621-76
710,501-61
1,949,382-78

987,662-07
50,000''oo
414,282-00

16,850oo

244,117oo

16,073-05

284,400'' oo

1,749,213-so

6,038" oo Jj
15,000-oo
13,300-oo !
700,500-oo j
284,400-oo

4,900-oo

l,700-oo

1,749,213-90

244,117 oo j 32,923-05

50,250-oo
6,038oo
12,555-00

2,445-oo

8,495,498-55

21,800-oo

57,173 37

170,669-6 2

66,506*50

1,299,854-6 7

440,282-oo

5,000’oo

1,415,621-76

710,501-61

1,939,190-78

244,117-00

32,923-05

693,400-oo

4,900''oo

l,700-oo

1,749,213-90

284,400oo

Riksstatens fjer- [
de liufvudtitels J
ordinarie anslags j
slutsummor
skulle, derest de
förestående öfverfiyttningarne

komme till
stånd och de i j
öfrigt i gransk- j
ningsmännens [
underdåniga ytt- I
rande den 28 i
oktober 1895 an- -gifna grunder
följdes för år i
1897 utföras
med kronor.

093,400 oo

4,900oo

l,700 oo | 1,749,213 ao | 284,100 oo || 17,704,040 81 || 17,701,040-81

17,090oo

50,250''oo
6,03S-oo j

147,261 10 I
122,160 oo
251,000 oo j
12,200 oo
14.347 so !

8,495,498-55

35ö,178''9o

41,911 oo

21,800 o o
165.97049
21,450 oo
9,500 oo i
53.516 00 !

57,173 37
164,376 05

6.00000

2.00000 j

8.000 oo I

170,069 62
154,390 oo

ö6,506''50

30.000 o o

31.000 oo
22,200-oo
76,729oo

158,345-00
8:500''oo
77,287oo
1.099,439-so
3,091,957 84

1,299,854 67

440,282oo
5,000 oo
1,415,621 76
710,501 61

1,939,190 78

83,854*84

244,117 oo
32,923-05

1,785,188-00

093,400 oo
12,500 oo

4,900 oo

1,700 o o

1,749,213 so
284,400-oo

67.000 oo

44.000 oo

25,827,906-63

Bil. N:o 12.

P. M.

Af statsrådsprotokollet den 15 december 1876 (bil. n:o 3 c till 1877
års etatsregleringsproposition) inhemtas, att Nerikes regemente samt
norra och södra skånska infanteriregementena haft sig från regementenas
gamla kontanta anslag anvisade till musikens underhåll, Nerikes
regemente 2,100 kronor och de skånska regementena hvartdera 2,500
kronor, samt att anledningen till dessa anslag varit att, i olikhet med
förhållandet vid öfriga indelta regementen, för musikens underhåll kunnat
vid Nerikes regemente anslås endast ett fåtal och vid de skånska regementena
inga rotar. Dessa belopp sammanlagdt 7,100 kronor ingingo
i den summa, som under rubrik penningar med 20,790 kronor 78 öre
uppfördes i 1878 års riksstat å 4:de hufvudtiteln för kavalleri- och infanteriregementena.

Vid 1880 års riksdag ändrades i den för år 1881 fastställda riksstat
nämnda anslagssumma på det sätt att de för musikens underhåll
vid ofvannämnda regementen afsedda 7,100 kronor fingo qvarstå under
rubriken »anvisning i kontant» för kavalleri- och infanteriregementena,
hvaremot af återstoden 240 kronor öfverflyttades till det under
9:de hufvudtiteln uppförda anslaget till allmänna indragningsstaten och
13,450 kronor 78 öre visserligen bibehöllos å anslaget till kavallerioch
infanteriregementena men förflyttades till kolumnen »Indelning och
dermed jemförlig anvisning på förslag. Ersättningar». Till sistnämnda
rubrik öfverflyttades äfven af de i 1880 års riksstat under rubrik »oindelt
spanmål» upptagna belopp 9,631,6 kubikfot. Återstoden 1,207,3
kubikfot öfverflyttades till allmänna indragningsstaten.

Ofvannämnda till rubriken ersättningar öfverflyttade belopp utgöras
af följande poster:

Penningar.

l:o) Ersättning till en del rusthållare vid Wadsbo
och Walla sqvadroner af Lifregementets
husarkår för skjutsfärdspenningar.............. 41: 25

Transport 41: 25

Spanmål,

kubikfot.

Penningar.

Spanm ål,
kubikfot.

Transport 41: 25--

2:o) Ersättning till Vestmanlands knektelegome delskassa

för tiondespanmål.......................... 699: —--

3:o) Rotehjelp för öfverroterade hemman vid Krono .

bergs och Kalmar regementen........................ 866,2

4:o) Öfverroteringsersättning vid de skånska infanteriregementena.
........................................... 3,250,8

5:o) Ersättning till Jemtlands roteringskassa för

kronoräntor m. m............................................. 12,144: 87 1,738,4

6:o) Ersättning för afskrida mjöl- och sågqvarns räntor

(rusthålls- och augmentsräntor) ...... 524: 32 3,776,2

7:o) Ersättning för ökad rotering af mönsterskrif varebostället

Holm vid Dalregementet ......41: 34--

Summa 13,450: 78 9,631,6.

De i 1880 års riksstat under rubrikerne »Indelt ränta och ersättning
för indragna räntor» samt »Indelt tionde och ersättning för indragna
tiondeanslag» för kavalleri- och infanteriregementena upptagna
förslagsanslag tillsammans beräknade till 1,542,609 kronor 28 öre fördelades
af statskontoret i dess underdåniga skrifvelse den 11 december
1879 med ledning af landsboksräkenskaperna för år 1878 i tvänne
grupper, upptagande den ena räntor och tionde, hvilka frinjötos antingen
under boställsrätt eller för rustning eller rotering, 901,752 kronor
68 öre, och den andra ersättningar för indragna räntor och tionde, hvilka

ersättningar uppgingo till .............................................................. 656,855: 84

Härtill lädes ofvan specificerade ersättningar med

kontant.......................................................................... 13,450: 78

samt värdet af 9,631,0 kubikfot spannmål ........... 23,115: 84 62

Summa 693,422: 46.

Med ledning häraf fastställdes i 1881 års riksstat anslaget till

kavalleri- och infanteriregementena till följande belopp:

l:o) Anvisning i kontant ............................................................ 7,100: —

Indelning och dermed jemförlig anvisning påförslag:

2:o) Friheter................................................................................... 901,750:

3:o) Ersättningar ......................................................... 693,400:

Summa 1,602,250: —.

De under l:o och 3:o uppförda anslagen hafva i sedermera fastställda
riksstater upptagits till oförändrade belopp.

Beträffande det under 2:o upptagna anslaget, så minskades detsamma
i mån som militieboställena indrogos till statsverket och deras
frinjutna räntor i sammanhang dermed uteslötos ur jordeböcker och
räkenskaper under åren 1882—1886 till 817,000 kronor. Sedan äfven
de frinjutna rusthållsräntorna och kronotionden från år 1893 uteslutits
ur jordeböcker och räkenskaper uteslötos de jemväl i 1894 års riksstat,
hvilken endast upptog då ännu qvarvarande boställsräntor 400 kronor.
Då samtliga militieboställen indragits till statsverket, uteslöts i 1895
års riksstat äfven sistnämnda belopp.

Stockholm den 20 oktober 1895.

ADB. ANDERSON.

Bil. n:r 13.

Förslag till uppställning och slutsummor för de ordinarie anslagen under riksstatens

fjerde hufvudtitel år 1897.

		Indelning och dermed
	Anvisning	jemförlig an-visning på förslag.
Riksstatens fjerde hufvudtitel.	i kontant.	S u m m a.
Landtförsvarsdepartementet.		Ersättningar.
Ordinarie anslag: Aflöning'' och expenser samt inqvarterings- och resekostnad:	Kronor.
Kronor.	Kronor.

Bepartementschefen.....................................	17,000- oo		17,000-oo
Bepartementet.......................................	50,250''oo		50,250-oo
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet, förslagsanslag...........	0,038’oo		6,038-oo
Arméförvaltningen.....................................	147,264-4 o		147,264 4 0
Generalitetsstaten......................................	122,160''oo		122,i60oo
Generalstaben........................................	25LOOO-0 0		251,000''oo
Artilleristaben.......................................	12,200''oo		J2,200oo
Kommendantstaten.....................................	14,347-50		14,347-50
Aflöning och rekrytering in. m................................	8,495,498-55		8,405,498-55
Intendenturkåren......................................	: 356,178*90		356,178 90
Okad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne, förslagsanslag..........	41,911-oo		41,911 oo
Stipendier för fältläkarekåren och veterinärstaten.......................	21,800-oo		21,800''oo
Inqvarteringskostnader, förslagsanslag............................	165,970-49		165,070 49
Inqvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag...................	21,450''oo		21,450oo
Ålderstillägg, förslagsanslag.................................	9,500-oo		9,500 oo
Reservbefälet, förslagsanslag högst..............................	53.516-00		53,516oo
Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméens omorganisation, förslagsanslag högst......	57,113-37		57,173-37
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.........................	164,376-05		164376 05
("artilleri- och ingeniöroffleerare.....................	6,000''oo		6,000''oo
Resestipendier till \ tmilitärläkare...............................	2,000-oo		2,000-oo
Burchmarschkostnader, reservationsanslag...........................	8,000''oo		8,000oo
Remontering oeh hästlega in. in.:
Remontering och skoning m. m. för gamisonerade arméens hästar, reservationsanslag......	170,669-02		170,669 62
Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis ......-.........	154,390-oo		154,390''oo
Skolor för officerare, underbefäl ocli militärläkare:
Krigshögskolor, reservationsanslag..............................	66,506-äo		66,506’so
Ridskolan, reservationsanslag.................................	30,000 o o		30,000 oo
Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag.................	31,000 o o		31,000.oo
Artil leriskjutskolor, reservationsanslag............................	22,200-oo		22,200-oo
Krigsskolan, reservationsanslag................................	76,729-oo		76,729-00
Volontärskolor, förslagsanslag................................	158,345-00		158,345 oo
Militärläkares undervisning, reservationsanslag........................	8,500-o o		8,500''oo
Naturaunderhåll, sjukvård, öfningar och materiel:
Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Carlsborg. reservationsanslag .............	77,287-oo		77,287-oo
Bet icke gamisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar, reservationsanslag	1,099,439-so		1,099,439-80
Be värnpligtiges vapenöfningar, förslagsanslag........................	3,094,957-84		3,094,957-84
Arméens vapen, ammunition och skj utöfningar samt artilleriets öfningar och materiel, reservationsanslag	1,299,854-67		1,299,854''67
Arméens byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel, j
reservationsanslag..................................\|	440,282-oo		440,282-oo
Trängens öfningar, reservationsanslag.............................i	5,000''oo		5,000''oo
Mathållning vid gamisonerade arméen, förslagsanslag.....................j	1,415,621-7 0		1,415,621*76
Fouragering vid gamisonerade arméen, förslagsanslag.....................i	710,501-ci		710,501 oi
Arméens munderingsutrustning, reservationsanslag ......................j	1,939,190-7 s		1,939,190 78
l Arméens intendentur- och sjukvårdsträng, reservationsanslag..................i	83,854’84		83,854-84
Arméens kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den gamisonerade arméen, reservationsanslag	244,117oo		244.117-00
Biverse intendenturbehof, reservationsanslag.........................	32,923-ob		32,923-05
Skattelindringar och ersättningar till rust- och rotehållare:
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, förslagsanslag..................	1,785,188-00		1,785,188-00
Rustnings- och roteringsersättning..............................j		693,400-oo	693,400-oo
Roteringsunderstöd, förslagsanslag..............................	12,590-oo		12,500 oo
Störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleri et, förslagsanslag..........•	4,900''oo		LOOO-oo
Diverse anslag:
1 Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar, förslagsanslag	l,700''oo		i,700-oo
Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, reservationsanslag.........j	1,749,213-90		1,749,213 so
\| Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, förslagsanslag högst ...	284,400’ oo		284,400-oo
Extra utgifter........................................j (bestämdt anslag 12,600 kronor» Bisciplinkompamet t J,..................... (förslagsanslag 32,000 kronor J	67,000''oo		67,OOOoo
44,600oo		44,600 oo
Summa kronor	25,134,506-03	693,400oo	25,827,906 03

Anm. Här ofvan är icke den sedvanliga åtgärden, att till fullt krontal uppåt höja anslagens slutsummor, vidtagen, enär det för kontrollens skull ansetts lämpligt,
att dessa summor oförändrade fraingingo med de belopp, som de utförda detaljberäkningarne lemna!

Bil. n:r 14.

Här nedan antydes, då anslagets sammanträngda benämning icke fullständigt och
uttömmande härom lemnar upplysning, de utgiftsbehof vidstående statsanslag
afse att bestrida, nämligen kostnaderna:

C. B. | departementschefens kontanta aflöning.

C.	B.	samtliga kostnader	enligt stat för aflöning, vikariatsersättning samt renskrifning m. m. vid kansliexpeditionen.
C.	B.	d:o	d:o	för skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för såväl kansli- som kommandoexpeditionen.
c.	B.	d:o	d:o	enligt stat jemte 12,555 kronor för skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
c.	B.	d:o	d:o	» d:o.
c.	B.	d:o	d:o	» d:o jemte 2,445 kronor för ved m. in.
c.	B.	d:o	d:o	» d:o.
c.	B.	d:o	d:o	» d:o.
c.	B.	d:o	d:o samt för	♦> staterna för truppförbanden — undantagandes för kavalleriet under omorganisation expenser till gamisonerade arméen och artillerikomitéen, 13,300 kronor, och för kontant

C. D.
C. D.

C. D.

C. D.
C. I).
O. B.
O. D.
C. B.
C, D.
O. D.
J. B.

understöd till musikens underhåll vid lifregemente! till fot samt Norra och Södra Skånska infanteriregementena
7,100 kronor.

samtliga kostnader enligt stat.

till de 39 äldste bataljonsläkarne med för hvarje 900 kronor i årlig lön samt en krona i dagaflöning vid
tjenstgöring.

till fältläkare- och fältveterinärstipendiater.

samtliga kostnader, undantagandes de bidrag härtill städerna lemna samt här nedan upptagna till Stockholms
stad utgående ersättning.

till Stockholms stad utgående ersättning.

samtliga kostnader för under 4. hufvudtiteln utgående ålderstillägg.

för lifräntor och dagaflöning till reservofficerare och reservintendenter.

aflöningskostnader, Indika i män af löntagarnes afgång upphöra att utgå.

samtliga resekostnader, undantagandes såväl do af »resestipendier» bekostade som de, Indika i följd af rosans
särskilda ändamål, bekostas af andra anslag, afsedda för dylika ändamål.

transporter af garnisonerad trupp.

samtliga kostnader för remontering, skoning och sjukvård af garnisonerado arméens hästar, undantagandes
afiöningen till arméens veterinärläkare.

samtliga kostnader för legning af hästar till stamtruppens exercis vid artilleriet och ingeniörvapnot.

G. B.
J. B.
A. B.
A. B.
O. B.
J. B.
C. B.

samtliga kostnader	för krigshögskolan samt för artilleri- och ingeniörhögskolan.
d:o	d:o	enligt stat.
d:o	d:o	» d:o.
d:o	d:o	» d:o.
d:o	d:o	» d:o af statsmedel.
d:o	d:o	för utbildning af officers- och underofficersvolontäror.
d:o	d:o	enligt stat för militärläkares fortsatt utbildning vid don derför anordnade undervisningskursen.

C. B.
J. B.
J. B.

A. B.

F. B

J. B.
J. B.
J. B.
J. B.
J. B.
J. B.
J. B.

d:o d:o » d:o.

(samtliga kostnader för dessa öfningar, undantagandes de under lönestater uppförda, de till »skolor för officerare, j

J, underbefäl och militärläkare» uppförda jemte de till vapen, ammunition, skjutöfningar, byggnader, mun- I

) derings- och trängutrustning, sängkläder och handdukar, samt under »diverse intendenturbehof» beräknade.

| samtliga kostnader för vapen, ammunition, skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel jemte underhållet
af artilleriets förråds-, verkstads-, fabriks-, faktori- och smedjebyggnader, undantagandes af dessa I
kostnader, i lönestater uppförda, till »skolor för officerare, underbefäl och militärläkare» hänförliga, till
mathållning, fouragering, personlig munderingsntrustning, sjukvårdsbehof, kaserninventarier, ved, ljus och |
vatten samt »diverse intendenturbehof» och omorganisation af indelt kavalleri anvisade.

i samtliga kostnader för byggnadsunderhåll och mindre nybyggnad, kommendantskapsutgifter samt fortifikationens j
öfningar och materiel med här förut under föregående anslag uppräknade undantag och dertill undantagandes
under samma anslag uppräknade byggnader jemte intendentur- och sjnkvårdsförråden i Stockholm
och å Carlsborg.

samtliga kostnader för materiel vid stamtruppens af trängen öfningar, undantagandes dem för intendentur och
sjukvårdsträng.

samtliga kostnader för arméens personliga munderingsutrustning samt sadelmundering och hästutredning vid
kavalleriet, undantagandes vid det under omorganisation varande kavalleriet.

samtliga kostnader för trofeer, kommunionssaker, modeller, medicinal- och instrumentalattiralj, musikinstrument
vid gamisonerade arméen, transport af materialier samt för intendentur- och sjukvårdsförråden i Stockholm
och å Carlsborg.

C. B.

C. B.
J. B.

till svagare rotar.

ersättning till rusthållare vid indelta kavalleriet för under tjenstgöring störtad eller skadad nummerhäst.

.T. B.
J. B.

J. B.

C. D.

samtliga kostnader för Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente under om- I
organisationstiden, hvarefter statsanslaget fördelas så att respektiva utgifter komma under det anslag, till
hvilka de egentligen höra.

medel afsedda att, i mån af den fortgående vakanssättningen vid förestående kavalleriregementen, utgöra ersättning
för härigenom till dessa regementen minskade naturaprestationer från rust- och rotehåll och sålunda
afsedda att uppgå uti berörda regementens »omorganisationsanslag», som för dem bestrider samtliga utgifter.

O. B. J samtliga kostnader enligt stat.

*) Denna kolumn angifver med begynnelsebokstäfver, hvilka departement å arméförvaltningen, som, enligt hittills af
Kongl. Maj:t i allmänhet följda grunder, öfverinseendet vid användande af de förestående statsanslag borde tillkomma.

**) Anslaget ingår icke i arméförvaltningens om händer hafvande medel utan disponeras för sitt ändamål direkt af
statskontoret.

Bil. n:r 15.

Utredning* om anledningen till att uti de vid urtima Riksdagen år 1892
utförda beräkningarne öfver de ökade kostnader, som föranleddes af den vid
berörda Riksdag antagna förbättrade härorduingen, uppstått ett öfverskott af

130,472,35 kronor.

(Se Expeditionschefen von der Lanckens underdåniga förslag.)

Tillgångar för den förbättrade härordningens genomförande
utöfver de beräknade:

För att slutsummorna i de nya staterna skulle öfverens
stämma med de af Kongl. Maj:t med urtima Riksdagen år
1892 faststälda, måste ur riksstaten aflägsnas Överskjutande
anvisningar under statsanslagen för: (se tablå 1, bil. A)

kommendantsstaten ..........................................................

Kronprinsens husarregemente............................................

Svea lifgarde................. ..................................................

Andra lifgardet.................................................................

Vermlands faltjägarekår....................................................

värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning.........

remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets,
fortiflkationstruppernas och trängens hästar ....

Då den grundsats följts i det bilagda tabellverket, att hvarje
befattning endast skulle upptagas med de aflöningsförmåner,
Indika faststälts vid den nya härordningens antagande
samt sålunda också indragna befattningar uteslutas,
(dylika uteslutna aflöningsförmåner, hvilka fortfarande
utgå upptagas under ett särskildt statsanslag, se
tablå 1, bil. H fol. 2) uteslötos också aflöningsförmånerna
till 6 mönsterskrifvare (se tablå 1, bil. A).....................

Kårchefslönen vid Jämtlands fältjägarekår, hvilken i de förevarande
beräkningarne icke upptogs såsom besparad, utföres
här (se tablå 1 bil. C).........................................

Enär den besparing, som uppkom genom förändrade aflöningsförmåner
för regementspastorer och regementsauditörer
i sin helhet utföres såsom ökad kostnad upptages
här 31,600 kronor -— 4,300 kronor (se tablå 1, bil. C, fol. 1)

I nyssnämnda beräkningarne upptogs icke i sin helhet, som
besparing det belopp, som beräknades såsom sådan i urtima
Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t den 26 November
1892, N:o 1, sidan 23 (se tablå 1 bil. C, fol. 3)...

men ifrån sistnämnda belopp skall likväl afdragas i merberörda
beräkningar såsom besparingar upptagna och i
detta belopp ingående summor nämligen:

för Norrbottens fältjägarekår (se anm. tablå 1, bil. C)..........

> Vesternorrlands bataljon (se d:0 d:o 1, » C)..........

Den förhöjda dagaflöningen vid infanteriet beräknades till

| 150,285 kronor i stället för rätteligen till endast 139,263

kronor, hvarför skilnaden här utföres (se tablå 1, bil. J,
fol. 1)........................................................................

I I urtima riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t den 26 November
1892, N:o 1, äro å sidan 18 organisationsförbättringarne
vid kavalleriet upptagna till 331,012,50 kronor, hvarifrån
likväl i samma skrifvelse å sidan 19 beräknade
besparingar, genom dels indragning af tredje tjenstehästen
för regementsofficerarne vid detta vapenslag och dels
minskning i möteskostnaden i följd af de indelta sqvadronernas
i Jämtland ombildning till värfvad trupp, in
alles 46,065 kronor, böra afgå, då resten 284,947,50 kronor
utvisar de ökade kostnader, som härvidlag beräknats, då
besparingarne genom ändrade aflöningsförmåner till auditörer
och prester icke medräknas. Som emellertid i
detaljerade beräkningar under tablå 1, bil. K och E, visats
att besparingarne i detta afseende äro (2,132,856,84
kronor — 1,857,604,68 kronor) 275,252,16 kronor, bör, då
besparingarne i följd af de nyssnämnda ändrade aflöningsförmånerna
påföras serskild!, skilnaden emellan de sålunda
erhållna resterna (284,947,50 kronor — 275,252,16 kronor)
här utföras med .........................................................

: Vid artilleriet är beräknadt kommunionspenningar och servisersättning
till en fjerde stockmakare vid Carlsborgs artillerkår,
för hvilken likväl icke någon lön anslagits, hvarför
beloppet ej torde utgå utan bör här utföras (se tablå 1,
bil. L)........................................................................

Utgifter eller minskade tillgångar utöfver livad som
beräknades för den förbättrade härordningens
genomförande.

I urtima Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t den 26 November
1892, N:o 1, å sidan 19 är ibland annat såsom
minskade utgifter »för militärläkarekursen, veterinärstaten
m. m.» beräknadt 2,480,io kronor, men då härvid
beräknats dels 2,150 kronor såsom tillgång från statsanslaget
för militärläkares undervisning, hvilken tillgång
sedermera befunnits nödvändig för berörda undervisning
samt dels 6,342 kronor besparad kostnad genom veterinärstatens
år 1886 beslutade nya organisation, men häraf,
såsom visas i bil. A, fol. 1 till tablå 1, ingått 1,210 kronor
i utgiftsberäkningarne för de indelta Skånska kavalleriregementenas
förutvarande kostnader, så måste här såsom
minskade tillgångar utföras ..................................

De af urtima Riksdagen i sistnämnda skrifvelse å sidan 19
beräknade besparingarne i aflöningsförmåner till prester
och auditörer utföras här i sin helhet (beräkningen är
1,000 kronor för hög)...................................................

För omorganisationen af Vermlands fältjägarekår äro de årliga
besparingarna för högt beräknade med 7,46 kronor (se
anm. under tablå 1, bil. C), hvilket belopp sålunda här
bör utföras ................................................................

Af anm. under tablå bil. J framgår att för volontärer vid de
Norrländska regementena samt i kostnader för Gotlands
infanteriregemente och Hallands- samt Blekinge bataljoner
blifvit för litet beräknade utgifter emot hvad staterna
för dessa truppförband upptaga med..................

Då vid beräkningen af förutvarande utgifter för Göta trängbataljon
upptogs det belopp, som dessa skulle betinga
efter den af Kongl. Maj:t faststälda staten eller 200,143,12
Jrronor, men härtill i riksstaten endast anvisats 200,143
kronor så måste skilnaden här utföras med (se tablå 1
och anm. under bil. G.) .............................................

Nu uppgifna utgifter eller minskade tillgångar skola fråndragas
förut erhållen slutsumma då såsom rest erhålles..............

Kronor.

Summa

kronor.

Summa

kronor.

— 150
95

— 185

— 85

-- 50

— ;29

— ,80

18,343

58,002

233,307

76,405 00

4,000

7,970

27,300

156,902

11,022

9,695 34

551 217,506

3,300

38,621

45,045 55

- 112

87,034

i-| 130,472

Bil. n:r 16.

Utredning om anledningen till att den i beräkningen under Bil. n:o 1
erhållna slutsumman af de under riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda ordinarie
anslagen icke öfverensstämmer med den, som i Bil. n:o 12 ansetts

påfordras för år 1897.

	Kronor.		Kronor.		Summa kronor.
Uti beräkningen under Bil. n:o 1 visas, att slutsumman af de ordi-narie statsanslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel skulle, enligt de vid urtima riksdagen år 1892 utförda beräkningarne öfver de ökade kostnaderna för den förbättrade härord-ningen och Riksdagens sedermera och intill år 1896 fattade beslut, i riksstaten för år 1897 komma att utföras med.......					25,849,905	13
Härifrån afgår i d. v. Expeditionschefen m. m. E. von der Lanckens underdåniga förslag till förändrad uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel omförmälda och här i Bil. n:o 15 närmare specificerade minskade belopp i de vid urtima riks-dagen år 1892 utförda beräkningarne .................................			130,472	35
men tillkommer: dels beräknad ersättning åt ännu å gammal stat qvarstående lön-tagare för genom omorganisation till indragning bestämda aflöningsförmåner .............................................................	57,173	37
dels vid urtima riksdagen år 1892 för lågt beräknade kostnader för utbildning af volontärer vid norrländska infanteriet, hvilka, enligt Kong!. Maj:ts proposition till urtima Riksdagen år 1892 skulle erhålla sin första utbildning vid egna regementen. (Se Bil. n:o 4) ..................................................................	51,300	48	108,473	85
hvadan den i Bil. n:o lo beräknade minskningen af den i Bil. n:o 1 utförda slutsumma inskränkes till ....................................			21,998	50	21,998	50
och sålunda den i Bil. n:o 11 utförda slutsumman erhålles med kronor	—	—	—	—	25,827,906,63

Anm. Då de till indragning här ofvan upptagna aflöningsförmåner först vid de omförmälde löntagarnes afgång
kunna besparas, ökar beloppet härför, 57,173: 37 kronor, den utförda >minskningen» till 79,171:
87 kronor.

Bil. n:o 17.

Sammandrag’, utvisande de från olika statsanslag till statsanslaget för
omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland sammanförda belopp,
hvilka, sedan detta kavalleris vakanssättning fullbordats eller med andra
ord omorganisationen genomförts, skola till samma anslag återgå.

Anslaget för »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» bildas genom hitf''äring af nedanstående belopp från anslagen för: (Dessa belopp skola sedan omorganisationen genomförts återgå till sina respektiva anslag, hvilka de sålunda komma att öka)
aflöning och rekry-tering m. m:	remon-tering och skoning m. m. för garniso-nerade arméens hästar:	arméens vapen, ammunition och skjut-Öfningar samt artil-leriets öf-ningar och materiel:	arméens byggnader och kom-mendant-skap sa t-gifter samt fortifika-tionens öf-ningar och materiel:	mathållning vid garni-sonerado arméen:	fouragering vid garni-sonerade arméen:	arméens mun- derings- utrustning:	arméons kasernut-redning samt ved, ljus och vatten för den garni-sonerade arméen:	diverse intenden- turbehof:	Summa.
kronor.	kronor.	kronor.	kronor.	kronor.	kronor.	kronor.	kronor.	kronor.	kronor.
870,123 25	182,150-	24,060 —	18,000 -	194,245 20	564,200 —	139,728 95	23,78250	17,324 -	2,033,613 90

År 1897 beräknas 948 rust- och rotehåll vid förestående kavalleri ännu icke vara vakanssatta,
hvarför anslaget för »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» skulle
för samma år afstå värdet af de prestationer, som från dessa rust- och rotehåll lemnas med
300 kronor för hvarje ej vakanssatt nummer och dessa belopp tillföras anslaget för »fortgående

vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» med.............................. kronor

hvadan anslaget för »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» för år

284,400

1897 endast skulle utföras med

kronor

1,749,213

Anm. I den mån berörda vakanssättning fortgår och sålunda det ifrågavarande omorganisationsanslaget
härigenom får vidkännas ökade omkostnader, tillföres detsamma från anslaget för »fortgående vakanssättning
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» häremot svarande ersättning med 300 kronor
för hvarje helt nummer tills det uppnår slutsumman 2,033,613: 90 kronor, då omorganisationen är
fullständigt genomförd och anslaget bör med angifna belopp fördelas å ofvan upptagna nio anslag.

Femte hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver sjö för svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson och
Wersåll.

Departementschefen statsrådet Christerson anmälde i underdånighet
frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1897 och föredrog härvid:

marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 17 september 1895
angående de ordinarie anslagen samt beholvet af extra anslag för
år 1897;

samma embetsverks underdåniga skrifvelse den 27 november 1894
om medel för anskaffning af beklädnad åt värnpligtige samt

chefens för sj ökarte verkets embetsskrifvelse den 22 november 1895
i fråga om det för verket erforderliga anslag för år 1897.

Härefter anförde departementschefen beträffande:

Bih. till lliktd. Frot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

Femte hufrudtiteln.

[I-]

Aflöning för
flottans kårer
och stater.

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Om gällande stater tagas till utgångspunkt, skulle enligt marinförvaltningens
beräkning, mot hvilken jag icke bar något att erinra,
till aflöning för flottans kårer och stater erfordras ett sammanlagdt
belopp af 1,878,986 kronor 45 öre.

Till bestridande af denna utgiftssumma har marinförvaltningen

beräknat ''

det ordinarie aflöningsanslaget.................................... kronor 1,732,052: —

anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af

Kalmar län ............................................................. » 114,000: —

samt tillgång i följd af vakanser m. m................... » 32,934: 45

Summa kronor 1,878,986: 45

Sålunda skulle för fyllande af behofven under denna anslagstitel
icke erfordras det extra anslag till genomförande af senast beslutade
lönereglering för flottan, hvilket af 1895 års riksdag beviljades med

15,000 kronor, dock endast i afvaktan på att motsvarande belopp blefve
genom ytterligare afgång å reserv- och indragningsstatema tillgängligt.
På dessa stater har, sedan berörda anslag för år 1896 beviljades, blifvit
tillgängligt ett belopp af 9,930 kronor, och enligt marinförvaltningens
beräkning torde under år 1896 ytterligare åtminstone 5,070 kronor
blifva disponibla å samma stater. Vid sådant förhållande lärer något
extra anslag till löneregleringens genomförande icke böra äskas för
år 1897.

Jag kan dock icke underlåta att i detta sammanhang erinra derom,
att det skäl, som föranledde aflåtande af proposition om sådant extra
anslag för år 1896, fortfarande, om ock i något mindre omfattning,
eger giltighet. Afgången från reserv- och indragningsstatema beräknades
nemligen redan då vara så stor, att aflöningen till flottans kårer
och stater ansågs kunna bestridas utan ett sådant extra anslag; men
vid min underdåniga framställning i ämnet tillät jag mig framhålla, att

Femte hufvudtitcln.

aflöning, som egentligen borde från aflöningsanslaget bestridas, fortfarande
utginge af anslaget till flottans öfningar och att sistnämnda
anslag så mycket mindre borde anlitas för ett för detsamma jemförelsevis
främmande ändamål, som anslaget vore till hela sitt ''belopp väl
behöflig^ för det ändamål, hvartill det egentligen vore afsedt. Att den
sålunda antydda olägenheten fortfarande kommer att qvarstå, lärer icke
kunna betviflas; men den varder i alla händelser mindre känbar, om,
såsom jag har för afsigt att i underdånighet ifrågasätta, anslaget till
flottans öfningar erhåller någon förhöjning.

I afseende på nu förevarande anslagstitel hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att — med uppförande i riksstaten
för år 1897 af anslaget till flottans kårer och stater till oförändradt
belopp, 1,732,052 kronor — hvad af anslaget till ersättning
för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af
Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut
bör inräknas bland tillgångarne till aflöning för flottans kårer och stater,
måtte få under år 1897 likasom föregående år användas för fyllande
af behofvet under denna anslagstitel.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Beträffande anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären, Lindring i
från hvilket utgifter icke bestridas af marinförvaltningen, har detta rU8tnin?8-och
embetsverk erinrat, att, enligt planen för genomförandet af den år 1887 besvär™,
beslutade organisationen af sjömanskåren och på grund deraf beräknade
förändringar i afseende på en del anslag under femte hufvudtiteln,
ifrågavarande anslag skulle från och med år 1895 utgå ur riksstaten,
men att uppå Eders Kongl. Maj:ts framställning anslaget blifvit i riksstaten
för samma år uppfördt med ett belopp af 33,300 kronor.

Då för anslagets bibehållande fortfarande föreligga samma skäl,
som föranledde mig att hemställa om dess uppförande i staten för år
1896, nemligen att vakanssättningen af båtsmanshållet ännu icke blifvit
genomförd och att detta anslag fördenskull fortfarande är erforderligt
för att bereda de rust- och rotehållare vid båtsmanshållet, hvilka
utgöra rustnings- och roteringsbesväret effektivt, den lindring i dessa
besvär, som 1892 års urtima riksdag beslutat, har ifrågavarande anslag
jemväl i förslaget till riksstat för år 1897 upptagits mod oförändradt
belopp 33,300 kronor.

[2-]

Flottans öfningar.

Femte hufvudtiteln.

Flottans öfningar.

Anslaget till flottans öfningar upptages i riksstaten för innevarande
år med ett belopp af 670,000 kronor, till hvilket belopp det första gången
uppfördes af 1883 års riksdag, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts på
den år 1880 tillsatta sjöförsvarskomiténs förslag grundade proposition.
Någon böjning i detta anslag, som för år 1883 upptogs till 550,000
kronor, hade då icke skett sedan år 1875. Den höjning, som sistnämnda
år, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, skedde, motiverades hufvudsakligen
af det stegrade priset på en del i och för öfningarna erforderliga
konsumtionsartiklar.

Erfarenheten från de senaste årens eskaderöfningar ådagalägger,
att det nuvarande anslaget till flottans öfningar icke kan anses vara
tillräckligt för vinnande af det dermed afsedda mål: att bibringa och
underhålla fullt tillfredsställande kännedom om materielens handhafvande
på verksammaste sätt. Hufvud orsaken härtill är uppenbarligen
att söka i den genomgripande förändring, som sjelfva beskaffenheten
af flottans öfningar undergått i sammanhang med omdaningen af stridsfartygen,
hvilka numera, efter tacklingens borttagande, uteslutande röra
sig med ångkraftens tillhjelp. En fullständig insigt och färdighet i
handhafvandet af nutidens invecklade krigsmaskiner på sjöförsvarets
område kan icke vinnas utan samöfningar af större både långvarighet
och omfattning än forna enklare förhållanden kräfde.

Den år 1880 tillsatta sjöförsvarskomitén, som, på sätt nyss
är nämndt, föreslog öfningsanslagets höjande till dess nuvarande belopp
och dervid framhöll den stora vigten af personalens tidsenliga
utbildning, beräknade, att med ett anslag af 670,000 kronor följande
antal öfningsdagar per man borde erhållas, nemligen för officer af högre
grad än kaptens 51, för kapten 46, för subalternofficer 146, för underofficer
59 och för stammanskap 112. Detta antal öfningsdagar har emellertid
de senare åren ej kunnat uppnås, under det att, såsom nämndt, fordringarna
på personalens mångsidiga utbildning i betydlig mån stigit i
följd af materielens alltmera komplicerade beskaffenhet.

Bland de förnödenheter, hvilkas förbrukning, till följd af den
förändring öfningsmaterielen undergått, på senare tider i högst betydlig
mån ökats och måste växa med antalet af de i öfningarna

Femte hufvudtiteln.

deltagande fartyg, bör i första rummet nämnas stenkol. Åtgången
deraf betingas icke blott af fartygens förflyttande från en ort till
en annan, utan särskildt äfven af nödvändigheten att genom gång i
olika farleder samt under vexlande förhållanden bereda personalen en
noggrann kännedom om våra skärgårdar och vana att der föra de fartyg,
som i behofvets stund skola i dessa skärgårdar uppträda. Kostnaden
för stenkol har under de senaste årens ingalunda långvariga
eskaderöfningar uppgått till betydliga belopp och var under eskaderöfningarna
år 1895 öfver 70,000 kronor.

Förutom den ökade åtgången af stenkol bidraga äfven, bland
annat, de höga prisen på nutidens artilleriammunition, hvaraf ej obetydliga
qvantiteter måste förbrukas, till att göra öfningsanslaget otillräckligt.
Visserligen användas vid skjutöfningarna företrädesvis smärre
pjeser och tubkanoner; men det är nödvändigt att söka förskaffa personalen
någon erfarenhet äfven i fråga om betjenandet af de stora
kanonerna vid skarpskjutning. I huru hög grad kostnaderna för dessa
skjutöfningar ökats inses lätt, då man tager i betraktande, att priset år
1880 utgjorde för en 12 cm. granat 10 kronor, för en 24 cm. granat
67 kronor samt för en gevärspatron 6 öre, under det att nu en 12 cm.
granat kostar 14 kronor 30 öre, en 24 cm. granat 100 kronor och eu
gevärspatron 12 öre. De projektiler, som under skjutöfningar förbrukas
vid sjöbefästningarna vid Carlskrona, bekostas från öfningsanslaget, och
denna utgift, som tydligen måst ökas efter tillkomsten af Carlskrona
artillerikår, är för öfningsanslaget ganska känbar. Den utgjorde år
1894 7,346 kronor, och kostnaden för projektiler vid öfningarna med
flottans fartyg samt vid exercisskolorna samma år uppgick till 78,155
kronor.

Expeditionskostnaderna ökas äfven af det skäl, att de nya fartygstyperna
kräfva större personal för maskinernas skötsel än de äldre
typerna. Sålunda erfordras af maskinpersonal å en l:a kl. pansarbåt
56 maskinister och eldare, å eu torpedkryssare 24 och å en torpedbåt
8. Härvid är ytterligare att märka, att för maskinpersonalen
alltid kräfves högre aflöning än för öfrig med densamma likstäld personal
ombord.

De nu anförda omständigheter, som medföra ökade kostnader för
flottans ■öfningar, hafva förorsakat, att för vidmakthållande af personalens
tjenstbarhet behöfliga expeditioner måst helt och hållet indragas
eller förkortas. Under flere år hafva befälhafvarne för öfningseskadrarne
framhållit, att tiden för de så ytterst vigtiga öfningarna i

Femte hufvudtiteln.

eskader varit så kort, att ett stort antal öfningar antingen alls icke
kunnat företagas eller ock måst så afkortas, att de ingalunda medfört
åsyftadt resultat, hvilket ju ej bör förvåna, då man för kostnadens skull
ej kan låta eskaderöfningarna utsträckas öfver 5 å 6 veckor. Och dessa
öfningar, hvilka de senare åren blifvit utförda med så pass stor materiel,
som hädanefter under vanliga förhållanden torde vara af behofvet
påkallad men ej på länge synes behöfva ökas, äro dock nödvändiga för
att erhålla en befälspersonal, som känner sin materiel och sitt blifvande
stridsfält samt har praktiskt studerat sätten för den förras användande.

Till expeditioner å aflägsna farvatten ansåg 1880 års sjöförsvarskomité
böra årligen användas två korvetter, hvardera med en expeditionstid
af omkring åtta månader. I fråga om betydelsen af dessa expeditioner,
vid hvilka fartygen i allmänhet föra segel, lärer jag endast
behöfva erinra om, dels huru nödvändiga de äro för bibringandet af
allmän sjömannautbildning och behöflig vana vid lifvet ombord samt för utveckling
af omdömesförmåga och rätt uppfattning af förhållandena på sjön,
med ett ord för att framkalla och utbilda de egenskaper, som känneteckna
sjömannen och oundgängligen erfordras vid utöfningen af örlogssjömannens
numera så mångsidiga yrke och hvilka knappast kunna, utan mycket
lång och oafbruten öfning, fullt utvecklas på fartyg under ånga, dels huru
nyttiga ifrågavarande expeditioner äro genom det tillfälle de bereda de unge
officerarne att på platsen se och studera främmande mariners materiel
och etablissementer samt genom det stöd de gifva vår handel och
sjöfart utom hemlandets farvatten. Under det att vid användning af
ånga för ett fartygs förflyttning i allmänhet endast den för tillfället
befälhafvande får anledning att utveckla sjömannens vigtigaste egenskaper:
snabbhet i uppfattning och beslutsamhet, kunna dessa egenskaper
deremot på längre färder under segel förvärfvas af ett långt större
antal af både befäl och manskap, och de kräfvas också hos snart sagdt
hvar man ombord.

Oafsedt att fartygets framdrifvande med segel är billigare än med
ånga, gifver expeditionskostnaden för det företrädesvis seglande fartyget
ett ekonomiskt gynsammare utbyte derigenom, att för samma kostnad,
som expeditioner under ånga skulle betinga, beredes åt ett ojemförligt
större antal en öfning af så allmängiltigt värde, att den, hos oss likasom
annorstädes, utgör den bästa grundval att bygga på vid inlärandet
af de speciela yrkesfärdigheter, som fordras hos örlogssjömännen i
våra dagar.

Dessa expeditioner, i hvilka ett långt större antal af flottans personal,
än för närvarande kan ske, borde lemnas tillfälle att deltaga, hafva

Femte hufyudtiteln.

emellertid under senare tiden måst inskränkas derhän, att endast ett
fartyg utsändts, och detta för en tid af blott sju månader. Följden
häraf blifver minskad sjö mannautbildning hos manskapet, och
dertill kommer, att, under det förr en nyutnämnd underlöjtnant redan
första året efter sin utnämning kunde sändas på den för hans utbildning
vigtiga s. k. långresan, så hafva nu de allra flesta officerarne af underlöjtnantsgraden
ännu icke erhållit dylik kommendering; och då utrymmet
ombord å våra öfningskorvett.er icke medgifver plats för flere än
6 eller högst 7 officerare af nämnda grad, under det att i medeltal åtta
elever hvarje år utexamineras från sjökrigsskolan, kunna af brist på
medel dessa olägenheter under nuvarande förhållanden ej afhjelpas.
Slutligen torde äfven böra omnämnas, att utom det fasta minförsvaret,
som kräfver specialöfningar, har på senare tider, efter det en helt ny
materiel för tillfälliga minspärrningar tillkommit, framträdt behofvet af
särskilda öfningar med dylika spärrningar, åt hvilka allmänt tillmätes
en stor betydelse. I följd häraf hafva kostnaderna vuxit icke blott för
fasta miuförsvarets specialöfningar, utan ock för sådana med det mera rörliga
sjöförsvaret gemensamma öfningar, hvilka äro nödvändiga för ett tillfredsställande
samarbete mellan de båda nämnda delarne af sjöförsvaret.

Då sålunda den utveckling, vårt sjöförsvarsväsen undergått sedan
anslaget för flottans öfningar bestämdes till sitt nuvarande belopp,
å ena sidan med bjudande nödvändighet kräfver, att öfningarna utsträckas
utöfver hvad nu eger rum, men å andra sidan också medfört
sådan ökning i kostnaderna för desamma, att de måste i följd
af anslagets otillräcklighet inskränkas eller åtminstone endast med
svårighet kunna uppehållas i sin nuvarande utsträckning, lärer ifrågavarande
anslag höra ökas, åtminstone så mycket att tiden för
eskaderöfningarna kunde förlängas med omkring två veckor, hvilket beräknats
medföra en ökad kostnad af omkring 50,000 kronor, samt att
ytterligare ett fartyg kunde årligen utsändas på expedition till aflägsnare
farvatten under 7 å 8 månader, hvilket, enligt hvad erfarenheten
visar, påkallar en utgift af omkring 105,000 kronor.

Följaktligen hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen att i riksstaten för år 1897 höja anslaget till flottans öfningar
från 670,000 kronor till 825,000 kronor, eller med 155,000 kronor.

Lots- och fyrinrättningen med. lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
beräknats liksom för innevarande år till 1,400,000

[3.]

Lotsverket.

Femte hufvudtiteln.

kronor, lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp
och följaktligen, med ^beräkning af deri ingående friheter och ersättningar
409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor, under förutsättning
derjemte, att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott
fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda
ändamål.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å femte hufvudtiteln upptagna, har jag icke att föreslå
någon ändring.

Extra anslag.

Nyanskaffning’ af fartygsmateriel.

[4, 5, 6.] Till det den 2 innevarande månad inför Eders Kong!. Maj:t hållna
Nyanskaffning statsrådsprotokoll öfver finansärenden har jag redan haft tillfälle att
inaterifi8" yttra mig såväl angående det alltjemt förefintliga behofvet af ökad
fartygsmateriel som ock rörande sättet att för den närmaste framtiden
fylla detta behof.

Hänvisande i öfrigt till detta yttrande, tillåter jag mig endast
att erinra derom, att de fartyg, hvilka nu snarast borde anskaffas, vore
2 st. l:a kl. pansarbåtar, 4 st. torpedkryssare (torpedbåtjagare) samt
6 st. l:a kl. torpedbåtar.

Den år 1880 tillsatta sjöförsvarskomitén yttrade i sitt betänkande
(sid. 40), att för den då närmaste framtiden nyanskaffningen borde
omfatta ett antal af 3 pansarbåtar af certen A (motsvarande hvad som
numera benämnes l:a kl. pansarbåtar), men att detta antal visserligen
vore väl litet och syntes böra efterföljas af till en början en grupp
af ytterligare tre dylika pansarbåtar. Man lärer nu med fog kunna
anse tiden vara inne att förverkliga det sålunda uttalade önskningsmålet
att erhålla ännu en grupp sådana pansarbåtar, hvilket skulle uppnås
genom byggande af ytterligare två. Priset å dessa fartyg måste emellertid
beräknas blifva något högre än för dem, till hvilka anslag förut
beviljats, och lärer icke böra sättas lägre än 3,400,000 kronor för
hvardera, hvilket till stor del beror på ökad kostnad för pansaret.

Hvardera gruppen af tre l:a kl. pansarbåtar skulle bilda en division,
och till hvarje division bör finnas torpedkryssare (torpedbåtjagare). An -

Femte bilfvildt!teln.

gående behofvet af flere fartyg af sistnämnda cert har jag vid föregående
tillfällen utförligt yttrat mig inför Eders Kongl. Maj:t och anser mig
nu böra framhålla vigten af att 4 dylika snarast anskaffas. Priset för
hvardera torde böra beräknas till omkring 900,000 kronor.

Af l:a kl. torpedbåtar ega vi för närvarande 6 färdiga samt
en under byggnad. För att ej göra slutsumman af det belopp, som
nu torde kunna äskas, alltför stor, anser jag mig ej böra här ifrågasätta
anskaffande af flere än 6 st. l:a kl. torpedbåtar, beräknade att
kosta 230,000 kronor hvardera.

Sammanlagda kostnaden för de fartyg, till hvilkas anskaffande
medel nu böra beredas, skulle enligt angifna prisberäkningar utgöra

11,780,000 kronor. Pansarbåtarne och torpedkryssarne samt antagligen
de flesta af torpedbåtarne kunna beräknas blifva bygda vid inhemska
verkstäder under två år efter skedd beställning.

I de beräkningar af kostnaderna för ny sjökrigsmateriel, hvilka
jag såväl nu som i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 2 innevarande
månad framlagt, ingår visserligen bestyckning af de särskilda
fartygen, men hänsyn har icke tagits till behofvet af kanoner i reserv
för såväl denna materiel som den redan befintliga. Jag anser mig
emellertid böra särskilt framhålla vigten af detta behofs tillgodoseende.
Pansaret och de moderna, jemförelsevis tunga men ytterst
kraftiga kanonerna hafva gemensamt bidragit dertill, att nutidens krigsfartyg
föra ett i förhållande till deras storlek inskränkt antal kanoner.
Men ju färre pjeser som ingå i ett fartygs bestyckning, af desto större
vigt är också hvarje särskild pjes för fartygets stridsduglighet. Det
moderna artilleriet är af flere orsaker, såsom projektilernas mycket
stora utgångshastighet, de nya krutsorternas inverkan på kanonens inre
m. m., utsatt för stark slitning och kan derför icke, såsom t. ex. de
förr använda men numera föråldrade slätborrade kanonerna, göra tjenst
för ett snart sagdt obegränsadt antal skott. De moderna kanonernas
ömtåliga och temligen invecklade konstruktion föranleder ej sällan kortare
eller längre afbrott i deras användbarhet äfven under fredliga öfningar.
Att vår flotta under en följd af år varit nog lycklig att undgå
sådana olyckshändelser, som inträffat och fortfarande tid efter annan
inträffa under skjutöfningar inom främmande mariner, får ej låta oss
glömma den fara, man i nu antydda hänseende löper vid artilleriets
användande mot eu fiende. Det synes derför vara oundgängligen
nödvändigt, att för våra stridsfartyg anskaffas reservkanoner, som
kunna vid mobilisering ersätta under skjutöfningar i fredstid förslitna
eller under krig tilläfventyrs skadade pjeser; och denna nödvändighet
Bill. till ltiksd. Prot. 1896. 1 Samt. 1 A/d. 2

Femte hufvudtiteln.

framträder så mycket starkare, som vår flottas fartyg, i följd af sina
jemförelsevis obetydliga dimensioner, endast ''kunna föra ett högst ringa
antal kanoner. Flere af dessa fartyg föra sålunda endast två artilleripjeser
af samma slag, och göres den ena af dem obrukbar, så reduceras
fartygets stridsduglighet på ett högst betänkligt sätt.

Behofvet af kanoner i reserv har länge varit insedt; men det har
visat sig omöjligt att med hittills beviljade anslag bereda tillgång till
dess fyllande. Jag har derför funnit mig böra hemställa om äskande
af ett extra anslag för ändamålet i sammanhang med anslaget till ny
fartygsmateriel. Det vore härvid visserligen önskvärd!,, att detta anslag
kunde bestämmas till så högt belopp, att man kunde anskaffa reservkanoner
af alla de certer, som å flottan tillhörande fartyg kommit till användning;
men då kanoner af de större eerterna betinga efter våra förhållanden
mycket höga priser, lärer man för närvarande böra inskränka
sig till anskaffande af 4 stycken 12 cm. och 5 stycken 57 mm. kanoner,
alla af inhemsk tillverkning och för hvilka sammanlagda kostnaden
skulle uppgå till 90,000 kronor.

Slutligen tillåter jag mig erinra, att, sedan Eders Kongl. Maj:t,
i nådig proposition till 1895 års riksdag föreslagit Riksdagen att
på extra stat för år 1896 anvisa till afslutande af pansarbåten
Oden 690,000 kronor samt till anskaffning af en torpedkryssare,
hvarför kostnaden beräknats till 880,000 kronor, 3 st. l:a kl. torpedbåtar
och 2 st. 2:a kl. torpedbåtar 1,710,000 kronor, eller tillsammans
2,400,000 kronor, Riksdagen för anskaffning af ny fartygsmateriel
anvisade ett belopp af allenast 1,500,000 kronor. Då kostnaden
för Odens fullbordande beräknats uppgå till 690,000 kronor och
den torpedkryssare, som under innevarande år bestälts, beräknats
komma att kosta 880,000 kronor, erfordras för sistnämnda fartygs fullbordande,
utöfver de af Riksdagen för år 1896 beviljade 1,500,000 kronor
ytterligare ett belopp af 70,000 kronor, som bör begäras på extra stat
för år 1897.

På grund af hvad jag sålunda anfört, och då det för nyanskaffning
af fartygsmateriel, utom hvad som beräknats för redan påbörjade fartygs
fullbordande och för kanoner i reserv, erforderliga belopp lämpligen
torde böra på två år fördelas, hemställer jag i underdånighet, det
täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att till anskaffning af två l:a kl. pansarbåtar, fyra torpedkryssare
(torpedbåtjagare) och sex l:a kl. torpedbåtar bevilja på extra stat att
utgå under åren 1897 och 1898 ett anslag åt 11,780,000 kronor och
deraf anvisa för år 1897 ett belopp af 5,890,000 kronor; samt

Femte hufrudtiteln.

att bevilja på extra stat för år 1897

dels till anskaffande af kanoner i reserv för flottans fartyg 90,000
kronor,

dels ock till fullbordande af den under byggnad varande torpedkryssaren
70,000 kronor.

Artillerimateriel m. m.

Uti förutnämnda underdåniga skrifvelse den 17 september 1895 har [7, 8, 9.]
marinförvaltningen erinrat, att i den bestyckning, som enligt nådigst A^111"im^]te''
faststäld bestyckningsplan för sjö befästningarna vid Carlskrona skall "e
finnas å dessa befästningar, fortfarande fattas följande pjeser:

15 st. 57 mm. snabbskjutande kanoner,

10 )) 8 » gevärskulsprutor och

8 » 25 » tvåpipiga kulsprutor,

hvilka pjeser, enär de vore behöfliga för grafförsvaret samt för flankering
af några bland fästningslinierna, snarast möjligt borde anskaffas.

Vidare har marinförvaltningen, som i underdånig skrifvelse den 6
november 1894 föreslog till anskaffning under år 1896, bland annat, 4
st. 12 cm. snabbskjutande kanoner med lavettage och skyddsskärm, att
användas för ändring af bestyckningen å l:a kl. pansarbåten Svea,
nu framhållit, att, då af Riksdagen äskades anslag till endast 2 af dessa
12 cm. kanoner, det vore nödvändigt, att, derest den föreslagna förändringen
skulle kunna medhinnas före utgången af år 1897, medel för
anskaffning af ytterligare 2 st. 12 cm. snabbskjutande kanoner blefve
anvisade.

Efter att hafva erinrat om behofvet af kanoner i reserv, hvarom
jag redan i det föregående haft anledning att yttra mig, öfvergår
marinförvaltningen till frågan om behofvet af ammunition för fartygen
och anför i detta afseende, att enär uti kostnaden för nyanskaffning af
fartyg för flottan beräknades artilleriammunition till endast en utredning
för fartygets bestyckning, men det vore af stor vigt, att i förråd funnes
tillgång å minst två dylika utredningar för alla stridsfartygen, erfordrades,
i den mån nya fartyg blefve färdigbygda eller bestyckningen å äldre
blefve utbytt mot eu mera .tidsenlig, medels anvisning för materialförrådets
komplettering med sådan ammunition af olika slag, för hvars
anskaffning hvarken nybyggnadsanslaget ej heller från öfningsanslaget
utbetald ersättning för konsumerad artilleriammunition lemnade tillgång.

Femte liufvudtiteln.

Slutligen erfordras jemväl för år 1897 medel för anställande af
skjutförsök och för anskaffning af bomullskrut till stångtorpeder.

Enligt marinförvaltningens på nu anförda grunder stödda förslag
skulle behofvet af extra anslag för år 1897 till artillerimateriel utgöra:

för sjöbefästningarna:

15 st. 57 mm. snabbskjutande kanoner...

10 » 8 » gevärskulsprutor ...............

8 » 25 b tvåpipiga kulsprutor ........

................... kr.	90,000: —
..................... »	53,000: —
..................... »	42,000: —
Summa kr.	185,000: —

för fartygen:
vapen:

2 st. 12 cm. snabbskjutande kanoner med lavettage och

skyddsskärm ....................................................................... kr. 50,000: —

5 » 57 mm. snabbskjutande kanoner................................. » 32,500: —

ammunition:

ammunition till snabbskjutande kanoner............................. »

kanonkrut...................................................................................... »

Summa »

30,000: —
18,000: —

130,500: —

till anställande af skjutförsök .............................................. kr. 10,000: —

för anskaffande af bomullskrut till stångtorpeder............ » 4,000: —

•

Af de uti nämnda förslag upptagna särskilda poster anser jag, att
de för anskaffande af kulsprutor å sjöbefästningarna afsedda beloppen,
tillhopa 95,000 kronor, kunna utgå, då denna anskaffning utan nämnvärd
olägenhet kan anstå ännu någon tid, eller till dess den beslutade
ändringen å Kungsholms fästning börjat utföras. De af marinförvaltningen
för fartygen upptagna 5 st. 57 mm. kanonerna äro inberäknade
uti den reservmateriel, hvartill jag redan under en föregående punkt
hemstält om anslag.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att på extra

stat för år 1897 anvisa

a) till kanoner för sjöbefästningarna ................................. kr. 90,000: —

b) till kanoner och ammunition för fartygen ..................... » 98,000: —

c) till skjut-försök och anskaffande af bomullskrut........... » 14,000: —

Femte hufvudtiteln.

Förrådshus för fasta minförsvaret och inredning af
förråd för torpeder i Carlskrona.

För fasta minförsvaret och för uppläggning af torpeder finnes för
närvarande i Carlskrona ett gemensamt förrådshus. I följd af ökad
tillgång på torpeder har det i denna byggnad befintliga utrymmet för
förvaring af sådana blifvit allt mera otillräckligt, så att för de stationen
tillhörande torpeder icke kunnat inom förrådshuset beredas plats på
annat sätt än genom deras uppläggande i så höga staplar, att den nödvändiga
tillsynen och skötseln åt desamma högeligen försvåras. För
att bereda det ökade utrymme, som sålunda kräfves för uppläggning
af torpeder, har af cheferna för min- och ingeniördepartementen vid
flottans station i Carlskrona uppgjorts ett förslag, enligt hvilket ett
nytt förrådshus för fasta minförsvaret skulle uppföras vester om sjöinstrument-
och sjökarteförrådet och det nuvarande förrådshuset i sin
helhet inredas till förvaringsrum för torpeder. Det härtill hörande
kostnadsförslaget slutar å ett belopp af 92,490 kronor, fördeladt på

följande poster:

nytt förrådshus för fasta minförsvaret......................................... 30,500: —

spåranläggningar mellan nyssnämnda förrådshus och nuvarande
spår............. ........................................................................ 2,860: —

brygga af sten och flytande vågbrytare af trä för fasta minförsvaret
...................................................................................... 32,390: —

spårväg mellan nyssnämnda brygga och förrådshuset för fasta
minförsvaret.......................................................................... 4,670: —

inredning af förråd för torpeder i den del af förrådsbyggnaden,
som nu innehafves af fasta minförsvaret ...... 14,970: —

brygga för uttagande af torpeder................................................... 5,210: —

spårväg » » » » 1,890: —

Summa 92,490: —

Då behofvet af ifrågavarande byggnadsföretag är obestridligt och då
jag, lika med marinförvaltningen, icke funnit något att erinra mot de
i ämnet uppgjorda förslag, hemställer jag underdånigst, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja för verkställande af

[10.]

Förrådshus för
fasta minförsvaret
m. m.

Femte hufvudtiteln.

omförmälda anläggningar vid Carlskrona station ett belopp af 92,490
kronor samt deraf anvisa på extra stat för år 1897 hälften, eller 46,245
kronor.

Ny docka i Carlskrona.

[11.] Uti underdånig skrifvelse den 9 november 1894 hemstälde marin Ny

docka i förvaltningen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos 1895 års riksdag
Carlskrona. åska anslag för anläggning af en ny docka i Carlskrona; men enligt
nådigt beslut den 30 i nämnda månad fann Eders Kongl. Maj:t marinförvaltningens
ifrågavarande framställning då ej till någon åtgärd föranleda.

Embetsverket har nu i sin underdåniga skrifvelse den 17 september
1895 förnyat berörda framställning, till stöd för hvilken hufvudsakligen
anförts följande.

De så kallade nya dockorna i Carlskrona voro vid tiden för deras
anläggning hufvudsakligen afsedda för de större träfartygens förvaring
torra under fredstid samt för nybyggnad; och vid berörda tid förekom
ej, att fartygen intogos i docka fullt rustade och med fulla förråd. Då
emellertid nutidens förbättrade hjelpmedel för fartygs bergning äfvensom
de i senare tid i jernfartygen anordnade celler m. m. möjliggjorde
att hålla flytande ett fartyg, som genom skada blifvit betydligt vattenfyldt
och som kunde hafva slagsida, men dess intagande i sådant skick
genom nuvarande Bågöppning icke vore möjligt, förefunnes behof af
tillgång å en docka af sådant djup och sådan bredd, att ett skadadt
fartyg kunde, utan att högre vattenstånd behöfde afvaktas, i docka
införas jemväl med de anordningar, som för att hålla det flytande
kunde vara vidtagna på dess utsidor. Med anledning häraf hade blifvit
ifrågasatt, huruvida icke behofvet af ökadt dockutrymme skulle, äfven
med afseende å erforderlig kostnad, blifva lämpligast tillgodosedt genom
anläggning af en ny docka. Marinförvaltningen, som ansett, att en ny
sådan lämpligen kunde anläggas vester om det utanför de nu befintliga
så kallade nya dockorna varande yttre svajningsrummet och sträckas i
riktning ungefär nord och syd, hade anmodat varfschefen vid flottans
station i Carlskrona att låta utarbeta och insända kostnadsberäkning för
det fall att dockan till en början gjordes endast så lång, som funnes
behöfligt för att inrymma fartyg af 90 meters längd, hvarvid skulle
förutsättas endast en portöppning, men att djup och bredd i port såväl

Femte hufvudtiteln.

som dockans beskaffenhet i öfrigt skulle öfverensstämma med en tidigare
uppgjord ritning, som samtidigt öfverlemnades till varfschefen och hvilken
afsåg en docka, försedd på två sidor med portöppningar af 20,78
meters bredd, och 7,5 meters medelvattendjup på tröskel, ämnade att
bereda inträde till den vester om nya dockorna befintliga grop, derest
denna framdeles skulle tagas i anspråk för att inrymma fartyg.

På grund häraf hade bemälde varfschef med skrifvelse den 29
oktober 1894 till marin förvaltningen öfverlemnat den infordrade, af ny
ritning åtföljda kostnadsberäkningen, mot hvilken marinförvaltningen
icke framstält någon anmärkning.

Enligt denna kostnadsberäkning skulle för sjelfva dockbyggnaden
erfordras ett belopp af 475,000 kronor, hvartill ytterligare skulle komma
för åtskilliga ändringsarbeten, föranledda af dockbyggnaden, 28,300
kronor. Detta sistnämnda belopp har dock marinförvaltningen ansett
kunna bestridas af ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll.

Behofvet af en ny docka i Carlskrona synes mig vara tydligt ådagalagdt
och framträder så mycket starkare, då man tager i betraktande,
att på Sveriges vestra och södra kuster ej finnes en docka, som kan
mottaga en rustad l:a kl. pansarbåt. Det ökade antalet pansarbåtar
har ock gjort det synnerligen önskvärdt att i Carlskrona ega tillgång
till en docka förutom den nu befintliga, som nästan ständigt är
upptagen.

Då det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke den i det föregående
omförmälda stora gropen eller fördjupningen vester om de nuvarande
dockorna kunde med mindre kostnad användas för anläggning
af en ny docka eller om ej en af de redan befintliga dockorna
kunde utvidgas, så att den erhölle erforderlig längd, har jag. i
båda dessa afseenden låtit verkställa kostnadsberäkningar, hvarvid befunnits,
att, i följd af ogynsamma lokala förhållanden, dockans anläggning
i berörda fördjupning skulle medföra en kostnad af 917,530 kronor
samt att kostnaden för förlängning af eu bland de nu befintliga dockorna
till 93 meters längd skulle uppgå till omkring 337,000 kronor, ehuru
bredden i dess portöppning då måste inskränkas till 16 meter.

Med afseende å hvad sålunda förekommit anser jag det af marinförvaltningen
förordade förslaget ega företräde; och hemställer jag i
underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska för
byggande af ny docka i Carlskrona i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med berörda förslag ett extra anslag af 475,000 kronor, hvilket lämpligen
torde kunna på tre år fördelas, hvadan på extra stat för år 1897
bör för ändamålet anvisas 150,000 kronor.

Femte hufvndtiteln.

[12.]
Förrådshus
för bomullskrut
m. m.
i Carlskrona.

Förrådshus för bomullskrut m. m. i Carlskrona.

Behofvet af ett förrådshus för bomullskrut vid flottans station i
Carlskrona har redan länge varit insedt och af stationsmyndigheterna
vid flera tillfällen blifvit framhållet. Det nu å Drottningskär befintliga
bomullskrutförrådet innebär en verklig fara icke blott för den närliggande,
tätt bebygda delen af Aspö utan äfven för fästningen Kungsholmen.
Genom marinförvaltningens försorg har numera en fullständig
utredning skett rörande såväl lämpligaste platsen för ett nytt kruthus
som ock kostnaderna för en dylik anläggning.

Hvad platsen angår hade visserligen varit önskvärdt, att för anläggningen
kunnat begagnas någon kronan tillhörig holme i Carlskrona
skärgård, hvarigenom särskild kostnad för sjelfva platsens förvärfvande
kunnat undvikas. Men vid den af cheferne för ingeniör- och mindepartementen
vid nämnda station i sådant afseende verkstälda undersökning
har utrönts, att någon för ändamålet fullt lämplig plats icke
finnes inom det kronan tillhöriga område. Deremot hafva bemälde
chefer ansett, att en inom Förkärla socken belägen, under Tromtö fideikommissegendom
hörande holme, benämnd Ifö, vore i alla afseenden
synnerligen tjenlig för uppförande af förrådshus för bomullskrut och
laddade handminor. Genom anläggning af en brygga utaf föreslagen beskaffenhet
erhålles en vid hvilka vindförhållanden som helst god tilläggningsplats
för minbåtar och kruttransportfartyg. De för förrådshusen afsedda
platserna å holmen äro belägna på ett afstånd af mera än 4,5 kilometer
från Carlskrona stad och varf. Slutligen erbjuder holmens läge den
synnerligen beaktansvärda fördel, att förrådshusen kunna å densamma
så förläggas, att intet af dem blir synligt från utom sjöbefästningarna
varande fartyg.

Innehafvaren af Tromtö fideikommissegendom har förklarat sig
villig att — under förutsättning att nådigt samtycke dertill i vederbörlig
ordning meddelas — för afl framtid afstå eganderätten till holmen
mot en köpeskilling af 10,000 kronor eller ock för en tid af 50
år till kronan upplåta nyttjanderätt till densamma mot en årlig afgäld
af 400 kronor.

Till de byggnader och öfriga anläggningar, som skulle vara för
ifrågavarande ändamål behöfliga, hafva cheferna för ingeniör- och min -

Femte Imfvudtiteln.

departementen vid stationen uppgjort ritningar och. kostnadsförslag.
Det sistnämnda upptager för

förrådshus för bomullskrut ............

» » laddade handminor

laddhus..................................................

vaktarebostad.......................................

uthusbyggnad.......................................

frostfri källare för tvåledare .........

källare för reageradt. bomullskrut
åskledare för bomullskrutförrådet

spårväg ...................................................

två skyddsvallar .................................

brygga och utfyllning........................

.............. 12,200: —

.............. 3,600: —

.............. 1,600: —

.............. 9,170: —

.............. 720: —

.............. 1,370: —

.............. 670: —

.............. 940: —

.............. 2,900: —

.............. 1,100: —

.............. 5,900: —

Summa 40,170: —

Lika med marinförvaltningen anser jag, att holmen Ifö bör för
ifrågavarande ändamål, såvidt ske kan, med eganderätt förvärfvas åt
kronan; och har jag icke funnit något att erinra mot de uppgjorda
kostnadsförslagen, hvadan jag hemställer, det täcktes Eders Kongl.
Maj:t föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1897 bevilja till inköp
af holmen Ifö samt anordnande derstädes af förrådshus för bomullskrut
och för laddade handminor m. m. i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med berörda ritningar och kostnadsförslag ett belopp af 50,170 kronor.

Minväsendet.

Beträffande anslag till minväsendet har jag vid föregående tillfällen
framhållit de skäl, som göra ett dylikt anslag behöflig!;, och vill nu
endast ytterligare erinra, att behofvet af materiel för tillfälliga minspärrningar
allt mera gjort sig gällande. Sistlidne års stridsöfningar
med flottans fartyg hafva åter ådagalagt den stora vigten af dylika
minspärrningar för våra kusters försvar. Icke allenast hos oss, utan
äfven i utlandet har man på senare åren börjat egna allt mera uppmärksamhet
åt materielen för tillfällig minspärrning, och dervid bär
en helt ny användning af densamma tillämpats. Man har nemligen
icke längre inskränkt sig till en rent defensiv användning af
berörda materiel, utan börjat begagna den för långt mera vidtgående
Bih. till Riksd. Blot. 1890. 1 Samt. 1 Åfd. 3

[13.]

Minväsendet.

Femte hufvudtiteln.

uppgifter af nästan offensiv art. Man har sålunda användt den icke
allenast vid egna försvarspositioner eller till skydd för egna ankrade
fartyg, utan äfven till att inskränka rörelsefriheten för en fiendtlig sjöstyrka
inom dennas eget område. Man har, med andra ord sagdt, begynt
använda tillfällig minspärrning icke blott för att utestänga fiendtliga
fartyg utan äfven för att, när de befinna sig på en derför lämpad
plats i skärgård eller vid kusten, hindra dem att utlöpa. Denna
omständighet är för vårt sjöförsvar af särdeles stor betydelse derigenom,
att den för oss nödvändiggör anskaffande af kontramineringsmateriel,
som förr icke ansetts behöflig för ett sjöförsvar med rent defensiva
uppgifter. Föga sannolikt är det visserligen att vi skulle behöfva vid
fiendtlig kust forcera minpositioner; men kunna vi vänta fiendtliga minspärrningar
vid våra egna kuster, så måste vi förse oss med kontramineringsmateriel.

Om behofvet af sådan kontramineringsmateriel skall kunna vederbörligen
tillgodoses, lärer det vara nödvändigt, att för minväsendet
äskas anslag till högre belopp än det senast af Riksdagen beviljade;
och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t för ändamålet begära
på extra stat för år 1897 samma belopp, som af Eders Kongl. Maj:t
äskades för innevarande år, eller 100,000 kronor.

Beklädnad åt värnpligtige.

[14.] Vid en allmän mobilisering af flottan med tillämpning af 1894 års

Beklädnad åt organisation af sjömanskåren erfordras, enligt beräkning af chefen för

varnphgtige. fl0^ang stab, följande antal värnpligtige:

för sj©tjenstgöring ........................................................... omkring 2,969 man,

» stationstjenstgöring och såsom ersättningsper sonal.

............................................................................. » 1,513 » ,

» stationernas och varfvens verkstäder................ » 550 » ,

hvartill kommer för ersättande af sannolika vakanser
inom sjömanskåren till sjötjenstgöring
ytterligare.................................................................... » 300 » ,

eller tillhopa omkring 5,332 man.

Om från detta antal afdragas de för stationernas och varfvens
verkstäder erforderliga 550 man, hvilka i nödfall kunna begagna egna

Femte hufvudtlteln.

kläder, återstå 4,782 man, af hvilka den största delen, såsom varande
afsedd för sjötjenstgöring, bör beklädas i enlighet med den af Eders
Kongl. Maj:t för beklädnad vid dylik tjenstgöring faststälda stat och
återstoden enligt beklädnadsstat för värnpligtige under öfning eller
annan tjenstgöring i land.

Med hänvisning till nu anförda förhållanden hemstälde marinförvaltningen
i skrifvelse den 27 november 1894 om äskande af anslag
till anskaffande af beklädnad åt sjöbeväringen; och anförde embetsverket
dervid bland annat, att för det dåvarande funnes i förråd beklädnad
för endast 1,500 man under öfning eller annan tjenstgöring i
land, motsvarande beklädnad för 750 man under tjenstgöring till sjös;
att således skulle återstå att anskaffa beklädnad för ytterligare 4,032
man, af hvilka de flesta vore afsedda för tjenstgöring till sjös och således
borde beklädas enligt den för dylik tjenstgöring gällande stat;
att anskaffningskostnaden för beklädnad enligt ifrågavarande stat för
omkring 4,000 man uppginge till omkring 500,000 kronor, hvilket belopp
syntes vara alltför betydligt för att kunna på en gång för ändamålet
erhållas; men att behofvet kunde i någon mån fyllas genom ett
anslag af 92,000 kronor, för hvilket belopp 750 man värnpligtige, afsedda
till sjötjenstgöring, ansåges kunna beklädas.

Jag ansåg mig emellertid, med hänsyn till vigten att få andra,
mera trängande behof tillgodosedda, icke böra hos Eders Kongl. Maj:t
göra hemställan om aflåtande af proposition i ämnet till sistlidna års riksdag.

Sedermera har Eders Kong!. Maj:t genom särskilda nådiga bref
den 8 mars och den 24 maj 1895 för anskaffning af beklädnader
åt värnpligtige anvisat medel af anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar
och beklädnad samt ersättning derför; och har förrådet af
beklädnader härigenom kunnat i någon mån ökas, så att för närvarande
finnas omkring 1,100 beklädnader, afsedda för sjötjenstgöring. Det
genom marinförvaltningens förberörda underdåniga skrifvelse anmälda
behofvet qvarstår emellertid fortfarande i sådan omfattning, att särskildt
anslag för detsammas fyllande lärer böra begäras. Marinförvaltningen
har derför i sin underdåniga skrifvelse den 17 sistlidne september förnyat
sin hemställan om proposition till Riksdagen i nämnda syfte.

Då anskaffandet af beklädnad för sjötjenstgöring åt ett större antal
värnpligtige synes mig icke böra längre uppskjutas, tillstyrker jag, det
täcktes Plders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för berörda ändamål
bevilja på extra stat för år 1897 ett belopp af 92,000 kronor.

Femte hufvudtitclii.

[15.]

Sjökrigs skolan.

Sjökrigsskolan.

I likhet med hvad de närmast föregående åren egt rum får jag
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till
löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de 1,300 kronor,
som enligt 1888 års riksdags medgifvande få användas af kadetternas
terminsafgifter, anvisas för år 1897 ett extra anslag af 1,860
kronor med det dervid för löneförbättringens erhållande fästade vilkor,
att den, som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning
vid sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat
undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

Hvad departementschefen sålunda i afseende på
regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
äfvensom i öfrigt yttrat och hemstält behagade
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter, i nåder gilla, med befallning
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

Elis Räform.

Femte liufvudtiteln

Förslag

till

Stat

för Femte hufvudtiteln för år 1897.

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag.	Summa.		Summa summarum.
Sjöförsvarsdepartementet.			Friheter.	Ersättningar.
Departementet och öfverstyrelsen.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Departementschefen .................................... Departementets afdelning af Kongl. Maj ;ts kansli	17,000	—	—	—	—	—	17,000	—
samt kommandoexpeditionen .....................	26,800		—	—	—	—	26,800	—
Marinförvaltningen.......................................	38,600	—	—	—	—	—	38,600	—
Sgr	82,400	—	—	—	_	—-	82,400	—	82,400	—
Flottans personal.
Aflöning för flottans corpser och stater .........	1,732,052	—	—	—	—	—	1,732,052	—
Carlskrona artillericorps, reservationsanslag.....	293,795	—	—	—	—	—	293,795	—
Ålderstillägg, förslagsanslag ......................	32,000	—	—	—	—	—	32,000	—
Pensionering af reservhefäl, förslagsanslag, högst Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpsema,	6,400	—	—	—	—	—	6,400	—
reservationsanslag....................................	268,100	—	—	—	—	—	268,100	—
Naturaunderhåll, förslagsanslag.....................	419,870	—	—	—	—	—	419,870	—
Båtsmansindelningen.................................... Ersättning för vakanta rusthållsnummor i Ble-	—		—		26,400		26,400
Unge län och Södra Möre härad af Kalmar län........................................................	114,000	_	_	_	_	_	114,000	_
Lindring i rustnings- och rotoringshesvären, för-
slagsanslag.............................................	33,300	—	—	—	—	—	33,300	—
Sgr	2,899,517	—	—	—	26,400	—	2,925,917	—	2,925,917	—
Flottans materiel.
Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-
anslag....................................... ...........	1,300,000	—	—	—	—	—	1,300,000	—	1,300,000	—
Transport	—	—	—	—	—	-	—	—	4,308,317

Femte hufvudtiteln

			Indelning och dermed
	Anvisning	jemförlig anvisning				Summa
	i kontant.	på förslag.		Summa.		summarum.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Transport	—	—	—	—	—	—	—	—	4,308,317	—
Diverse anslag:.
Flottans öfningar, reservationsanslag ............	825,000	—	—	—	—	—	825,000	—
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför, förslagsanslaq .........	256,500	—	—	—	—	—	256,500	—
Undervisningsverken:
Sjökrigsskolan........................... 31,040: —
Skeppsgosseskolan ..................... 8,780: —
Sjökarteverket, reservationsanslag..................	60,000	—	—	—	—	—	60,000	—
Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan
under anställning eller kommendering utrikes	12,000	—	—	—	—	—	12,000	—
	39,000	_		_			39,000	_
	19,175						19,175
Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag	23,500	—	—	—	—	—	23,500	—
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för-
	46,929						46,929

Extra utgifter.............................................	12,500	—	—	—	—	—	12,500	—
Sgr	1,334,424	—	—	—	—	—	1,334,424	—	1,334,424	—
Summa för sjöförsvaret	5,616,341	—	—	—	26,400	—	—	—	5,642,741	—
Handeln.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-
terna, reservationsanslaq...........................	1,400,000	—	405	—	4	—	1,400,409	—
Undervisningsanstalter för sjöfart ..................	86,150	—	—	—	—	—	86,150	—
Nautisk-meteorologiska byrån........................	9,000	—	—	—	—	—	9,000	—
Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-
anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid
nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag	13,000	—■	—	—	—	—	13,000	—
Summa för handeln	1,508,150	_	405	4	—	1,508,559	—	1,508,559	—
Summa för femte hufvudtiteln	7,124,491		405	—	26,404	—-1 -	—	7,151,300	—

Femte hufvudtiteln.

Extra ordinarie anslag. Till anskaffning af nya fartyg......................................... ..............	Kronor. 5,890,000 90,000	Ö.
» kanoner i reserv för flottans fartyg...........................................................	—
» fullbordande af den under byggnad varande torpedkryasaren............................	70,000	—
» kanoner för sjöbefästningarna....................................................................	90,000	—
» kanoner och ammunition för fartygen..........................................................	98,000	—
» skjutförsök och anskaffande af bomullssrut ..................................................	14,000	—
» förrådshus för fasta minförsvaret in. m...............................................	46,245	—
» ny docka i Carlskrona....................... .....	150,000	—
» förrådshus för bomullskrut m. m. i Carlskrona...................	50,170	—
» minväsendet..............................................	100,000	—
» beklädnad åt vämpligtige...........................................................................	92,000	—
» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan..................................................	1,860	—
Summa	6,692,275	—

Sjette hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
den 13 januari 1896.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson och
Wersåll.

l:o.

Departementschefen statsrådet Groll anhöll i underdånighet att få
underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstutens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande
anslagstitlarne:

Bill. till Rilctd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Hiift.

Sjette liufrmltiteln.

Närings statistiken.

Ordinarie anslag.

Kommerskollegium.

Från äldre tider hafva af kommerskollegium årligen afgifvits underdåniga
berättelser angående fabriker och manufakturer, inrikes sjöfart
och handel samt utrikes handel och sjöfart, hvilka redogörelser
från och med årgången 1858 offentliggjorts, under litt. D, E och F, i
serien »Bidrag till Sveriges officiella statistik». Sedan med år 1858 det
förutvarande bergskollegii göromål öfverflyttats till kommerskollegium,
har den förstnämnda kollegium åliggande skyldigheten att årligen afgifva
underdånig redogörelse för bergsliandteringen i riket öfvertagits
af kommerskollegium, som derefter, under litt. C i nyss omförmälda
statistiska serie, offentliggjort jemväl denna berättelse.

Utarbetandet i kommerskollegium af ifrågavarande redogörelser har
intill år 1892, med undantag för berättelsen angående bergshandteringen,
hvilken utarbetats af vederbörande kommerseråd med biträde delvis
af sekreteraren för bergsärenden, verkstälts hufvudsakligen å kollegii
kammarkontor af tjenstemän, som, utan att vare sig något egentligt
intresse för detta slags arbete eller nödig statistisk utbildning
kunnat hos dem förutsättas, dertill måst splittra sina krafter på fyrfaldiga
andra kontoret åliggande arbeten, under det att kollegii egna
ledamöter, som egde att öfvervaka det statistiska arbetet och i sista
hand ansvara för berättelsernas innehåll, icke voro, såsom kollegium ock
framhållit i sitt den 14 januari 1881 afgifna underdåniga utlåtande
angående väckt fråga om det kommerskollegium åliggande statistiska
arbetets öfverflyttande till statistiska centralbyrån, i stånd att, utan
betänkligt hinder för fullgörande af öfriga samma ledamöter tillhörande
göromål, sjelfve egna erforderlig tid åt nämnda redogörelsers utarbetande.

Med en sådan anordning af kommerskollegii statistiska verksamhet
är det lätt insedt, att deraf uppkomna resultat skulle i åtskilliga hänseenden
gifva anledning till anmärkningar och klander. Icke blott i
tidnings- och tidskriftsuppsatser utan äfven i riksdagsförhandlingar och
komitébetänkanden har också kommerskollegii statistik gång efter annan
gjorts till föremål för offentlig granskning. De dervid framstälda

Sjette hufvudtiteln.

anmärkningarna hafva afsett, bland annat, påvisandet af uppenbara origtigheter
vid primäruppgifternas bearbetande, talrikt förekommande felsummeringar,
bristande systematik i tabelluppställningen, frånvaron af
textutredningar och förklarande noter, bristande öfverensstämmelse
mellan såväl olika delar af samma berättelse som, i vissa fall, de särskilda
berättelserna inbördes, vilseledande uppgifter samt i allmänhet
en otillförlitlighet, hvilken i många och vigtiga afseenden förringade
det gagn, som ur en god och väl ordnad näringsstatistik borde framgå;
hvarförutom slutligen framhållits såsom en synnerlig olägenhet den långsamhet,
hvarmed berättelserna i regeln blifvit utarbetade och tryckta.

Befogenheten och betydelsen af sålunda gjorda anmärkningar hafva
icke underskattats. Den allt mera stadgade öfvertygelsen om att näringsstatistikens
bristfällighet till väsentlig del egde sin grund i det
olämpliga sätt, hvarpå kommerskollegii statistiska verksamhet var ordnad,
ledde också, vid embetsverkets ombildning år 1891, till inrättandet
af en särskild afdelning inom detsamma — bestående af en förste aktuarie,
en aktuarie samt amanuenser och tillfälliga biträden — specielt
afsedd för fullgörande på ett mera tillfredsställande sätt än dittills af
alla inom kollegium förefallande göromål af statistisk natur och med
kraf på vetenskaplig underbyggnad samt särskild statistisk utbildning
hos dess tjenstemän.

Verkningarna af den i ofvan antydda syfte gjorda förändringen uti
organisationen af kommerskollegii statistiska verksamhet hafva redan
framträdt ej mindre derutinnan, att de senare årens näringsstatistik
otvifvelaktigt vunnit i tillförlitlighet genom en sorgfälligare förutgången
granskning af deri meddelade specialuppgifter, än äfven i det afseendet
att andra mer eller mindre afse väfd a förbättringar i de särskilda årsredogörelserna
af kollegium vidtagits.

1 fråga sålunda om berättelsen angående inrikes sjöfart och handel inrikes handel
må, bland annat, erinras: att i dess textafdelning numera meddelas ochv°farlnödiga
upplysningar om sättet för primäruppgifternas inhemtande och
bearbetning m. in., rörande Indika förhållanden det är af vigt för ett
rigtigt bedömande af siffrorna att ega kännedom, särskildt när fråga
uppstår om jemförelser med andra länders efter olika grunder anordnade
sjöfartsstatistik; att jemförelsen mellan de olika årens slutsiffror
beträffande rörelsen i rikets hamnar samt beloppen af de för fartyg erlagda
hamnafgifter gjorts mera upplysande, derigenom att ur berättelserna
uteslutits sådana icke redovisningsskyldiga hamn- och lastageplatser, om
Indika årsuppgifter endast mera tillfälligtvis plägat till kommerskollegium
inkomma; att förteckningen å svenska handelsflottan tillhöriga ång -

Utrikes handel
och sjöfart.

4 Sjette lmfvudtiteln.

fartyg nu upprättas med tillhjelp af såväl samtliga inkomna fartygsuppgifter
som äfven andra tillgängliga källor, hvarigenom förteckningen
kunnat bringas till full öfverensstämmelse med på andra ställen i berättelsen
förekommande uppgifter angående under året använda ångfartyg;
att beträffande sådana förut endast från städerna Stockholm och
Upsala redovisade utländingar eller i utlandet bosatte svenska undersåtar,
Indika utbjuda och försälja utländska varor i sådan ordning att de, jemlikt
mom. C af gällande nådiga förordning angående bevillningsafgifter för
särskilda förmåner och rättigheter, äro pligtiga erlägga utgifter, redogörelser
numera infordras jemväl från öfriga städer i riket, hvadan fullständiga
uppgifter rörande antalet dylika handelsidkare samt beloppet af dem
påförd bevillning årligen offentliggöras; samt att, för möjliggörande af
en fullt rigtig uppfattning af tabellernas sifferuppgifter, åtskilliga förut
saknade anvisningar och förklaringar nu meddelas i berättelsens text.

I afseende å redogörelsen för Sveriges utrikes handel och sjöfart
har med årgången 1891 den afsevärda förändring egt rum, att berättelsen
delats i tvenne skilda afdelningar, den ena, signerad I, redogörande
för utrikes handeln, och den andra, signerad II, behandlande
utrikes sjöfarten, genom hvilken åtgärd den fördel vunnits, att berättelsen
angående utrikes handeln kan publiceras flere månader tidigare
än förut, oberoende af sjöfartsberättelsen, hvars offentliggörande, i följd
af ofta försenade uppgifter från konsuler på mera aflägsna platser, i
regeln fördröjes ett godt stycke in på andra året efter det, som uppgifterna
afse.

I fråga om den förra af dessa tvenne berättelser må vidare såsom
under senare åren tillkomna förbättringar omförmälas: att för åstadkommande
af inskränkning i berättelsens omfång åtskilliga tabeller
genom nya typografiska anordningar och andra förändringar blifvit antingen
väsentligt reducerade eller ock, då de på grund af ändrade förhållanden
befunnits mindre behöfliga, helt och hållet uteslutits; att å
andra sidan, för afhjelpande af handelsstatistikens förutvarande bristfällighet
i afseende å in- och utförda varors fördelning på olika främmande
länder, till berättelsen fogats tvenne nya, i enlighet med det
allmänna europeiska systemet upprättade, vidlyftiga tabeller, deri under
hvarje särskild såväl import- som exportartikel samtliga dithörande
länder specificerats; att värdeberäkningar öfver in- och utförda varor
verkstälts och meddelats i en för ändamålet upprättad grupptablå särskilt
för rikets trenne största städer, Stockholm, Göteborg och Malmö;
att för re-importerade och re-exporterade varor upptagits icke allenast
såsom förut qvantiteterna utan äfven beräknade värden; att en såväl

Sjette hufvudtitcln.

qvantitet som värde omfattande redogörelse meddelats för sådana eljest
tullplig-tiga varor, som på grund af nådiga förordningen den 30 maj
1890 eller den s. k. mellanrikslagen blifvit tullfritt införda från Norge,
till hvilken redogörelse jemväl från och med årgången 1893 fogats
en beräkning af de tullbelopp, som skulle hafva påförts ifrågavarande
artiklar, derest tull skolat för dem erläggas; att en så vidt möjligt fullständig
varutörteckning med hänvisning till nummer såväl i den statistiska
grupperingen som i tulltaxan blifvit utarbetad och berättelsen
vidfogad; samt att såsom bilaga intagits en på den norska handelsstatistiken
grundad redogörelse öfver qvantiteterna af de från Sverige
till Norge utförda varor, hvilken bilaga är egnad att i någon män komplettera
den svenska statistikens alltid i viss mån oundvikliga ofullständighet
rörande utförseln till Norge och särskildt den, som eger rum
landvägen.

Hvad berättelserna angående utrikes handeln ytterligare beträffar,
hafva de sedan gammalt varit behäftade med i synnerhet tvenne bristfälligheter
af betydenhet. Den ena af dessa gäller beräkningen af de
olika handelsvarornas penningvärde. Då nemligen till grund för sagda
beräkning mestadels lagts tullverkets för en följd af år antagna medelpris
eller de s. k. tullvärdena, livilka åtminstone för de senare åren
visat sig i allmänhet allt för höga i förhållande till de verkliga, i handeln
gångbara prisen, så har följden häraf blifvit, att de värdeförhållanden
rörande Sveriges utrikes handel, som den officiella statistiken
framlagt, varit i betänklig grad otillförlitliga. Efter under de sistförfluten
åren gjorda partiela förbättringar i berörda hänseende har emellertid
i senast utgifna berättelse, för år 1894, en genomgripande korrektion
vidtagits, i det kommerskollegium, efter noggrann pröfning och
inhemtande af upplysningar från ett stort antal affärsmän, industriidkare
m. fl., nu sett sig i tillfälle att för värdeberäkningarna använda
rigtigare, med i handeln gängse pris mera öfverensstämmande medelvärden.
Betydelsen af den sålunda genomförda priskorrektionen åskådliggöres
bäst genom den omräkning af 1894 års handelsomsättning
med utlandet enligt de för år 1893 använda medelvärdena, som kommerskollegium
låtit utföra och som gifvit ett resultat, hvilket med nära
75 millioner kronor öfverstiger det verkliga värdet af årets omsättning.
I sammanhang härmed har i berättelsens tvenne hufvudtabeller, n:ris 2
och 3, tillagts en ny kolumn, upptagande för hvarje artikel det årsmedelpris,
hvarefter dess värde ansetts kunna uppskattas.

Den andra mera anmärkningsvärda bristfälligheten i Sveriges handelsstatistik
rörer varuutbytet med Norge, företrädesvis den landväga

ÖJriga delar
af näringsstatistikcn.

6 Sjette IinfViidtiteln.

utförseln, såsom ofvan antydts, äfvensom den s. k. gränshandeln, beträffande
hvilka uppgifterna varit och fortfarande äro i hög grad ofullständiga.
Visserligen hafva i fråga om ordnandet af denna del af
handelsstatistiken f. d. presidenten i kommerskollegium C. Fr. Wrern
och chefen för statistiska centralbyrån öfverdirektören E. Sidenbladh,
efter dem lemnadt nådigt, uppdrag, redan den 12 maj 1894 till Eders
Kongl. Maj:t inkommit med underdånig hemställan i ärendet, hvaröfver
sedermera kommerskollegium och generaltullstyrelsen den 10 oktober
samma år afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande; men frågans afgörande
är beroende af hvad som kommer att beslutas rörande mellanrikslagen.

Berättelsen om utrikes sjöfarten bär, hvad senast utgifna årgångar angår,
kännetecknats af ett noggrannare beräknande af handelsflottans storlek,
i det att, bland annat, åtskilliga landtmän tillhöriga fartyg, hvilka
förut ej varit i tabellerna upptagna, nu i följd af fullständigare bearbetning
af det förhandenvarande materialet blifvit medräknade, hvarjemte
särskilda uppgifter rörande ångfartyg under 20 ton inhemtats från
samtliga vigtigare hamnstäder, i likhet med hvad förut endast egt
rum beträffande Stockholm. Dessutom hafva tabellbilagornas anordning
och uppställning undergått afsevärda förändringar, åsyftande hufvudsakligen
dels att undvika allt för stor och kostsam vidlyftighet, dels
att så mycket som möjligt underlätta öfverskådligheten, i hvilket senare
hänseende, bland annat, utarbetats öfversigtstabeller, belysande skeppsfarten
mellan Sverige och utlandet och innehållande delvis nya sammanställningar.
Genom de vidtagna förändrade tabellanordningarna har
bilagornas omfång i sin helhet kunnat inskränkas med omkring en
fjerdedel, utan att sjöfartsuppgifterna blifvit mindre upplysande än förut.

Beträffande öfriga delar af kommerskollegii statistik torde jag böra
anföra följande:

Redan före kommerskollegii ombildning hade genom nådigt bref
den 15 maj 1886 åt f. d. presidenten Wsern och öfverdirektören Sidenbladh
uppdragits att utarbeta förslag till afhjelpande af bristfälligheter
i näringsstatistiken. I enlighet med detta uppdrag hafva af
nämnde komiterade afgifvits underdåniga förslag rörande bergverksstatistiken
den 21 april 1890 och beträffande fabriksstatistiken den 18 maj
1893. Sedan, efter åskilliga vederbörandes hörande, kommerskollegium
den 17 november 1894 öfver dessa förslag inkommit med särskilda underdåniga
utlåtanden, har slutligen statistiska tabellkommissionen, på
grund af nådig remiss, den 19 oktober 1895 äfvenledes afgifvit underdånigt
yttrande i berörda ämnen, och öfvergå!- jag nu att i korthet

Sjette hnfriidtlteln.

redogöra för några af hnfvudpunkterna i de sålunda till Eders Kongl.
Maj:t ingifna underdåniga förslag och utlåtanden.

I fråga först om ordnandet af bergverksstatistiken hafva ofvannämnda
komiterade, bland annat, hemstält:

att för erhållande af erforderliga primäruppgifter till den förut med
ledning af bergmästarnes s. k. relationer upprättade årsberättelsen borde
användas särskilda formulärblanketter, som skulle genom bergmästarne
hvarje år tillsändas alla dem, af hvilka sådana uppgifter skola lemnas;

att å förenämnda blanketter och i berättelsen skulle för alla erhållna
malmer och mineralier äfvensom för alla tillverkningar i öfrigt vid
bergverken meddelas icke blott deras belopp i vigt eller mått, utan
äfven, i likhet med hvad sedan gammalt egt rum beträffande de i fabriksstatistiken
redovisade produkterna, deras värde, samt att uppgift jemväl
skulle lemnas rörande sammanlagda värdet å hvarje verks hela årstillverkning,
hvilket senare icke kunde utfinnas genom addering af värdena
för de särskilda tillverkningarna, enär t. ex. i tackjernets värde
inginge malmens, i smältstyckenas tackjernets o. s. v., och derför
lämpligen borde af verksegarne sjelfva beräknas och uppgifvas;

att å blanketterna borde uppgifvas och i berättelsen läns- eller
gruppvis upptagas de för bevillning uppskattade inkomsterna af bergshandteringen
tillhörande verk; samt

att redogörelse måtte lemnas icke blott för olycksfall, som medfört
vare sig dödlig utgång eller men för lifstiden (invaliditet), utan äfven
för sådana olycksfall, som haft till följd endast öfvergående skada.

Kommerskollegium, som utarbetat de senaste årgångarne af bergsberättelsen
efter nya grunder med användande försöksvis af formulärblanketter
för primäruppgifternas inhemtande och med tillämpning för
öfrigt i väsentliga delar af komiterades framlagda ändringsförslag, har
beträffande vissa af deras ofvan relaterade hemställande!:! icke till fullo
delat den af komiterade uttalade uppfattning. Sålunda har kollegium
förklarat sig icke kunna tillstyrka, att uppgifter rörande årstillverkningens
totalvärde affordrades bergsbruksidkarno eller upptoges i bergverksstatistiken,
enär det skulle förutsätta eu allt för invecklad och
tidsödande beräkning, som å ena sidan lätt komme att sakna tillbörlig
noggrannhet och å andra sidan skulle förorsaka bergsbruksidkarne
ett afsevärdt och föga tilltalande arbete, hvartill komme, att det icke
blifvit ifrågasatt att ålägga öfriga industriidkare att till fäbriksstatistiken
lemna motsvarande uppgifter.

Komiterades hemställan om uppgifters meddelande angående bergverkens
för bevillning uppskattade inkomst har kommerskollegium vis -

Bergshandtering
en.

Fabriker och
manufakturer.

8 Sjette hufvudtiteln.

gedigen biträdt, men ansett, att dylika på taxeringslängderna grundade
uppgifter lämpligen kunde af kollegium inliemtas genom Eders Kongl.
Maj :ts befallningshafvande i stället för att, såsom föreslagits, meddelas
å blanketterna af bergverksegarne sjelfva. Och i fråga om uppgifter
angående jemväl sådana olyckshändelser, som haft endast öfvergående
skada till följd, har kollegium funnit förslaget för det närvarande outförbart,
då nemligen vid de försök, som af kollegium gjorts att till
1892 års bergverksstatistik från vederbörande infordra upplysningar
uti förevarande hänseende, det ådagalagts, att dylika kunde erhållas
endast från de verk, der arbetarne vore delegare i sjukkassor och der
af sådan anledning hvarje kroppsskada, som berättigar till ersättning
för förlorad arbetstid, antecknades.

Statistiska tabellkommissionen har i sitt underdåniga utlåtande beträffande
här omhandlade delar af komiterades förslag varit med komiterade
och kommerskollegium ense derutinnan, att primäruppgifterna
till bergverksstatistiken borde inliemtas med ledning af formulärblanketter
och att uppgifter borde meddelas rörande de olika bergverksprodukternas
värde likasom beträffande den uppskattade inkomsten af
bergshandteringen tillhörande verk, hvarjemte kommissionen, med hänsyn
till svårigheterna att för närvarande lösa denna fråga, anslutit sig
till kommerskollegii uppfattning om olämpligheten af att infordra upplysningar
angående värdet af bergverkens hela årstillverkning; uttalande
dock kommissionen den förhoppning, att kommerskollegium skulle, när
tiden derför ansåges vara inne, åter upptaga frågan och bringa den till
en lämplig lösning.

I afseende på sättet för införskaffandet af uppgifterna om de för
bevillning uppskattade inkomstbeloppen bär tabellkommissionen uttalat den
åsigt, att dessa lättast afgåfves af den taxerade sjelf, och att man icke
borde betunga länsstyrelserna med att ombesörja deras extraherande ur
taxeringslängderna, Vidkommande slutligen de ifrågasatta olycksfallsstatistiska
uppgifterna har komissionen formulerat sin i berörda hänseende
gjorda, från såväl komiterades som kommerskollegii något afvikande
hemställan så, att uppgifterna skulle komma att omfatta, förutom
dödade och med men för lifstiden skadade, jemväl »eljest svårt skadade
personer».

Berättelsen angående fabriker och manufakturer eller, kortare uttryckt,
fabriksstatistiken har, såsom kändt, till sin omfattning varit
mycket ofullständig; och ehuru från och med årgången 1891 till förut
der upptagna fabriker lagts cementgjuterier, fiskberedningsanstalter
och trankokerier, murbruksfabriker, svinslagterier, torffabriker samt

Sjette Imfvudtiteln.

torfmulls- och torfstrofabriker och i berättelsen för år 1892 ytterligare
tillkommit bränvinsbrännerier, charkuterivarufabriker, destilleringsverk,
kalkbruk, krutbruk och punschbryggerier, saknas dock fortfarande
redogörelser — utom för flera mindre betydande näringsgrenar — äfven
för så vigtiga industrier som sågverks- och qvarnrörelsen. Ofullständigheten
i fabriksstatistikens omfattning är måhända en af de märkbaraste
och betydelsefullaste brister, som ännu vidlåda den officiella näringsstatistiken,
och de begge ofvannämnde komiterade samt de myndigheter,
som öfver deras förslag afgifvit yttranden, äro derför fullt eniga i uttalandet
af den åsigten, att fabriksstatistiken bör utvidgas till att omfatta
— enligt tabellkommissionens formulering — »alla såsom fabriker
benämnda och dermed jemförliga industriella verk och inrättningar äfvensom
handtverk, allt för så vidt dessa näringsgrenar icke drifvas endast
för husbehof; skolande till fabrikerna räknas, bland andra, gjuterier och
mekaniska verkstäder, jern- och stål- eller andra metallmanufakturverk
äfvensom stenhuggerier och stenbrott, så vidt deras tillverkningar ej
ffpptagas i berättelsen om bergshandteringen; kalk-, krittegel- och glasbruk;
gasverk, elektricitetsverk, krutbruk; sågverk, skepps- och båtbyggerier;
qvarnar, bryggerier, bränvinsbrännerier, sockerbruk; spinnerier,
väfverier, färgerier; garfverier; pappersbruk, boktryckerier och
stentryckerier; äfvensom sådana härmed jemförliga verk, som kunna
pröfvas af kommerskollegium böra i berättelsen upptagas». Endast
i fråga om mejerierna, hvilka icke ingå i den nuvarande fabriksstatistiken,
men af komiterade ansetts böra der upptagas, i den mån de
icke afse tillgodogörande af eget jordbruks produkter, har kommerskollegium,
hvarmed tabellkommissionen synes vara af samstämmande
mening, haft den särskilda uppfattning, att desamma rättast böra
hänföras till jordbruksstatistiken, »enär», enligt ordalydelsen i kollegii
underdåniga utlåtande, »å ena sidan smör- och ostberedningen för närvarande
utgör eu af de hufvudsakliga inkomstkällorna för vårt jordbruk,
så att eu öfversigt af denna närings ställning icke kan vinnas,
utan att hänsyn tages till nämnda produktion, och enär å andra sidan
en i fabriksstatistiken meddelad redogörelse för mejerirörelsen skulle
blifva i hög grad ofullständig, om derifrån, liksom beträffande öfriga
industriella anläggningar, uteslötes de många och betydande mejerier,
som icke särskildt beskattas, emedan de afse tillgodogörandet af
eget jordbruks produkter».

I fråga om uppgifter angående för bevillning uppskattad inkomst
äfvensom angående olyckshändelser föreligga beträffande fabrikssfatistiBih.
till Riktd. prat. I8UU. I Sami. 1 A/d. 1 Raft. ''i

Sjette hufvudtiteln.

ken enahanda förslag med deröfver afgifna yttranden som de ofvan
omförmälda, afseende bergverksstatistiken.

En betydlig del af sitt omfattande förslag till fabriksstatistikens
förändrade anordning hafva komiterade egnat, åt en framställning af det
statistiska materialets bearbetning, tabellbilagornas uppställning in. in.,
och torde i afseende härå särskildt böra omnämnas, bland annat, den
föreslagna indelningen af till fabriker och handtverk hänförliga yrken
i grupper, motsvarande den i berättelserna öfver utrikes handeln följda
gruppindelningen af varor. Genom en dylik anordning, der uppgifter
om likartade näringar blifva stälda tillsammans och dessas antal samt
tillverkningarnas qvantiteter och värden äfvensom antalen af vid dem
anstälde arbetare m. in. kunna hvar för sig summeras, uppnås att icke
allenast öfverskådligheten af de särskilda slagen af fabriker och deras
olika betydenhet väsentligen underlättas, utan äfven jemförelsen mellan
å ena sidan tillverkningarna inom landet af särskilda varor och å den
andra sidan införseln till eller utförseln från landet af samma varor
lättare möjliggöres.

Förutom vigten af att uppställningen af statistiska redogörelser
sker i lämplig form med erforderliga öfversigter, grupper o. s. v., är
det naturligen af lika stor, om ej än större betydelse, att de uppgifter,
som ligga till grund för årsredogörelserna, erhållas i sådant skick, att
de verkligen kunna utgöra ett såvidt möjligt fullständigt och tillförlitligt
underlag för en vidare bearbetning. I detta afseende vidlådes
emellertid fabriksstatistiken af betydliga brister.

För närvarande tillgår sålunda, att blanketter för primäruppgifter till
redogörelsen angående fabriksdriften öfversändas af kommerskollegium
på reqvisition till ortsmyndigheterna, som ombesörja utdelningen
deraf bland industriidkarne, hvarefter, sedan blanketterna, behörigen
ifylda, af industriidkarna aflemnats, för landsbygd och köping till vederbörande
kronofogde och för stad till magistraten, nämnda myndigheter
upprätta, hvar för sitt administrationsområde, på de sålunda inkomna
uppgifterna grundade sammandrag. Dessa insändas af magistraterna
direkt till kommerskollegium, men af kronofogdarne till vederbörande
länsstyrelser, som ytterligare uppgöra länssammandrag och derefter till
kommerskollegium öfverlemna för vidare bearbetning samtliga sammandrag
för landsbygden och köpingarne.

Genom det på sådant sätt erhållna fabriksstatistiska materialet,
som skulle utgöra den första, ej minst vigtiga bearbetningen af uppgifterna,
har visserligen för kommerskollegium ett förarbete af andra
undangjorts, men då kollegium endast undantagsvis blir delaktigt af

Sjette hufvudtiteln.

pritnäruppgifterna, är också möjligheten af granskning och kontroll
från det berättelsegifvande verkets sida väsentligen försvårad och i
många fall alldeles utesluten, hvaraf åter kan antagas med nödvändighet
följa, att den statistiska redogörelsen förlorar ej obetydligt i
tillförlitlighet och värde i öfrigt.

Såväl den år 1883 förordnade komité för afgifvande af betänkande
och förslag angående kommerskollegii indragning eller ombildning som
de tvenne ofvanbemälde komiterade, hvilka haft i uppdrag att afgifva
förslag till afhjelpande af bristfälligheter i näringsstatistiken, hafva
äfven i sina utlåtanden påpekat oegentligheten i dessa anordningar. Sistnämnde
komiterade hafva dervid framhållit, att samtliga ifrågavarande
primäruppgifter borde af ortsmyndigheterna insändas till kommerskollegium,
och att ej mindre kronofogdar och magistrater än äfven länsstyrelser
borde befrias från skyldigheten att upprätta fabriksstatistiska
sammandrag, hvilka dels föranledde ett arbete, som i allt fall borde af
kollegium sjelfständigt och noggrannt fullgöras, dels ofta fördröjde insändandet
af de för kollegium nödiga uppgifterna. Deremot borde
magistrater och kronofogdar vaka deröfver, att uppgifter af industriidkare
i tid lemnades, och, om ögonskenliga fel eller bristfälligheter i
dem förekomma, uppmana till rättelse; hvarjemte sist omförmälde
komiterade, i likhet med 1883 års komité, ifrågasatt att, på det full
effektivitet skulle vinnas, bestämmelser måtte utfärdas om näringsidkares
skyldighet att vid visst vite meddela för näringsstatistiken behöfliga uppgifter;
och är det min afsigt att, sedan hvad jag i detta ärende kommer
att här nedan föreslå blifvit slutligen behandladt, underställa Eders
Kongl. Maj:t frågan om hvilka närmare föreskrifter i sådant afseende
synas böra af Eders Kongl. Maj:t utfärdas.

Af det anförda lärer framgå, att af de ifrågasatta förändringarne ökning i
i näringsstatistiken de, som röra bergshan dteringen, blifvit i hufvud- bet*krafter
sakliga delar redan genomförda; men att hvad deremot angår fabriksberättelsen,
denna med dess nuvarande anordning icke tillfredsställer
de anspråk, som böra uppställas å en fullständig och tillförlitlig statistisk
redogörelse öfver dithörande förhållanden; och synes mig, att
ofvan omförmälda förslag till förbättringar härutinnan, för hvilka jag
nu redogjort, kunna i hufvudsak godkännas. Hvad sålunda föreslagits
ej mindre i afseende å berättelsens omfattning och innehåll än
äfven i fråga om sättet för uppgifternas bearbetande är emellertid af så
genomgripande natur, att det klöfver, om det skall kunna genomföras,
ett väsentligt ökadt arbete af kommerskollegii statistiska afdelning. Ett

Sjette hufmdtiteln.

sådant ökadt arbete lärer dock icke kunna af sagda afdelning utföras
med dess nuvarande arbetskrafter.

Den för kommerskollegium år 1891 faststälda stat upptager såsom
ordinarie tjensteman å statistiska afdelningen en förste aktuarie med
lön af 3,000 kronor, som efter fem år kan höjas med 500 kronor och
efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar
af 1,500 kronor och en aktuarie med lön af 1,800 kronor och enahanda
ålderstillägg som förste aktuarien samt tjenstgöringspenningar af
1,200 kronor. Derjemte är för kollegium i dess helhet anslaget ett
belopp af 17,500 kronor till juridiskt biträde, amanuenser, andra extra
biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. m.
Af sist nämnda anslag beräknades vid afgifvande af propositionen till
Riksdagen angående den nya staten skola för den statistiska afdelningen
utgå dels arfvoden till två amanuenser med 1,200 kronor till
hvardera och dels ytterligare till extra biträden omkring 1,700 kronor
eller således tillhopa omkring 4,100 kronor.

På sätt kommerskollegium i flere till Eders Kongl. Maj:t afgifna
framställningar andragit, har emellertid på grund af den alltjemt fortgående
ökningen i kollegii göromål nämnda anslag, 17,500 kronor, ej på
långt när räckt till att bestrida de erforderliga utgifterna. Hvad särskild!
angår amanuenser och extra biträden å den statistiska afdelningen,
hvartill, på sätt nyss nämnts, afsetts 4,100 kronor af nämnda anslag,
hafva utgifterna hvarje år belöpt sig till omkring 6,000 kronor. Till
närmare upplysning angående fördelningen af dessa utgifter torde jag
få meddela följande af kollegium afgifna redogörelse för år 1894. Under
nämnda år har i förevarande afseende åtgått — utöfver vikariatsersättning
under förste aktuariens och aktuariens semester 225 kronor —

dessa belopp:

arfvoden till två amanuenser................................................ kronor 2,400: —

arfvoden till två qvinliga biträden å 50 kronor i månaden
till hvardera........................................................ » 1,200: —

ersättning, beräknad efter visst belopp för timme, till

två manliga biträden..................................................... » 2,107: 50

gratifikationer till extra ordinarie tjensteman................ » 325: —

Summa kronor 6,032: 50

Redan då kollegium afgaf yttrande rörande ofvan nämnda förslag till
näringsstatistikens förbättring, framhöll kollegium nödvändigheten af att,
derest samma förslag antoges, arbetskrafterna å den statistiska afåelningen
förstärktes. Sedermera har kollegium uti underdånig skrifvelse den

Sjette hufriidtiteln.

19 februari 1895, sedan förste aktuarien å kollega statistiska afdelning
uti ett till kollega protokoll afgifvet yttrande lemnat närmare redogörelse
för behofvet härutinnan, gjort ytterligare framställning i ämnet.

I berörda redogörelse anförde förste aktuarien, bland annat,
att det kunde med fullkomlig visshet förutses att, i händelse de
föreslagna förändrade anordningarne af fabriksstatistiken, om ock blott
så till vida som desamma blifvit af kollegium förordade, vunne nådig
stadfästelse, arbetsbördan för kollegii statistiska afdelning komme att
högst afsevärdt ökas. Dels skulle nemligen fabriksstatistikens omfång
väsentligt utvidgas genom upptagande deri af redogörelse för, bland
annat, så omfattande grupper af industriella anläggningar som qvarnar
och sågverk, dels skulle i berättelsens tabellbilagor i afseende å såväl
olika fabriker och handtverk som hvarje särskild tillverkning tillämpas
en gruppindelning, hvars konseqventa genomförande blefve både mödosamt
och tidsödande, och dels slutligen måste, då ortsmyndigheterna
komme att befrias från skyldigheten att uppgöra sammandrag af de
statistiska primäruppgifterna, hela gransknings- och sammanföringsarbetet
förrättas inom kollegii statistiska afdelning. För utförande på
tillfredsställande sätt af de häraf föranledda, i flere hänseenden maktpåliggande
och vidtomfattande göromålen erfordrades såsom närmaste
ledare en fast anstäld tjensteman med statistisk utbildning och erfarenhet,
hvilken med nödigt biträde kunde verkställa det egentliga tabellarbetet,
medan förste sktuarien hade att såsom hittills utarbeta texten
till berättelsen samt i sista hand granska korrekturen.

Den för närvarande å kollegii statistiska afdelning regelbundet
tjenstgörande personalen utgjordes, utom af förste aktuarien och en
aktuarie, af två amanuenser, två qvinliga biträden med aflöning per
månad samt två manliga biträden, som aflönades per timme och i medeltal
tjenstgjorde hvardera 4 Vs timmar dagligen. Förste aktuarien upptoges
förnämligast med utfärdande af anmärknings- och andra embetsskrifvelser,
år 1894 uppgående till ett antal af 872, förande af anteckningar
rörande alla till afdelningen inkommande ärenden, nämnda år
utgörande ett antal af 1,061, utarbetande af texter till de statistiska
berättelserna, korrekturrevision samt beredande af ärenden, hvilka lian
i egenskap ef föredragande inom kollegium hade att handlägga. Aktuarien,
hvilken det ålåge att närmast handleda arbetena och meddela
arbetsanvisningar åt amanuenser och tillfälliga biträden, vore för öfrigt
strängt upptagen af korrekturläsning, uppsättande af skrivelser, förande
af expeditions- och föredragningslistor, upprättande af tabellsammandrag
in. m. Af amanuenserna vore den ene sysselsatt uteslutande med

Sjette hnfvudtiteln.

bearbetning af konsulernas och norska departementets för det inre uppgifter
till utrikes sjöfartsstatistiken, den andre fullt upptagen af granskning
och bearbetning af det för berättelsen om inrikes sjöfart och handel
från åtskilliga myndigheter inkommande materialet. De qvinliga
biträdena sysselsattes med kontrollsummering, motläsning vid korrekturgrauskning,
renskrifning samt utarbetande af den numera i kollegii
berättelse öfver utrikes handeln meddelade redogörelsen angående handelsförhållandena
i städerna Stockholm, Göteborg och Malmö m. m.
Af de manliga extra biträdena användes det ena företrädesvis vid bearbetning
af de från generaltullstyrelsen till kollegium årligen öfverlemnade
tabellariska uppgifterna till berättelserna öfver utrikes handel och
utrikes sjöfart, under det att det andra biträdet hade att så godt som
ensamt verkställa granskning och sammanställning i tabeller af samtliga
uppgifter, som rörde fabriksstatistiken. Med utarbetande af bergverksstatistiken
hade, förutom förste aktuarien, i allmänhet ingen af den statistiska
afdelningens stadigvarande personal kunnat sysselsättas, utan
hade det befunnits nödigt att härför under kortare tid anlita särskildt
extra biträde.

Då sålunda, enligt hvad af det anförda framginge, förste aktuarien
vid utarbetandet af berättelsen öfver fabriker och manufakturer blott
hade att tillgå ett tillfälligt biträde med 4 Va timmars daglig arbetstid,
och då möjlighet ej funnes att uti fördelningen af arbetet å kollegii
statistiska afdelning göra någon ändring till fromma för sagda berättelse,
med mindre än att en eller flere af de öfriga årsredogörelserna
skulle deraf blifva lidande, syntes det oundgängligen nödvändigt att i
och med fastställandet af förändrad anordning af fabriksstatistiken tillfälle
bereddes kollegium att å kollegii statistiska afdelning anställa en
ny ordinarie tjensteman, hvilken då lämpligen torde böra likställas med
aktuarien å sagda afdelning och sålunda ega att årligen uppbära i lön
1,800 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,200 kronor samt vara berättigad
till erhållande af tvenne ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
efter respektive fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring.

Förste aktuarien fäster i sin vid kollegii ofvanberörda skrifvelse
af den 19 februari 1895 fogade redogörelse uppmärksamheten jemväl
på ett annat förhållande, som, oafsedt om öfriga ifrågasatta förändringar
i fabriksstatistiken komme till genomförande eller icke, dock under alla
förhållanden påkallade en förökning af amanuensernas antal. I detta
afseende yttrade förste aktuarien hufvudsakligen följande:

Värdet och nyttan af statistiska redogörelser betingades, såsom
bekant, utom af deras fullständighet och tillförlitlighet, äfven i väsentlig

Sjette hufvudtiteln.

mån af den snabbhet, hvarmed de komme allmänheten tillhanda. Detta
gälde i all synnerhet beträffande näringsstatistiken, som näppeligen
kunde sägas fylla sin uppgift, med mindre än att den offentliggjordes
så tidigt som möjligt och i hvarje fall ej gerna senare än året närmast
efter redogörelseåret. När, som händelsen vore med vissa delar af
den svenska näringsstatistiken, ett motsatt förhållande egde rum, torde
derför angeläget vara att, såvidt omständigheterna sådant medgåfve,
härutinnan åvägabringa nödig ändring. Då, beträffande berättelsen öfver
fabriker och manufakturer, denna i följd af den ökade kontroll och
noggrannare bearbetning, som uppgifterna underkastats, för år 1891
utkom först den 31 maj 1893 och för år 1892 så sent som den
30 juni 1894, hade alltså deri meddelade data vid offentliggörandet
varit omkring ett och ett hälft år gamla samt belyst förhållanden,
hvilka efter så lång tid måste anses hafva i många fall förlorat aktuell
intresse. För såvidt icke den väl behöfliga granskningen af de inkomna
uppgifterna skulle åsidosättas och statistikens tillförlitlighet dermed
äfventyras, vore det emellertid svårligen möjligt att påskynda utgifvandet
af fabriksstatistiken annorledes än genom ett betydligt forceradt
arbete, för hvars utförande dock nödiga arbetskrafter saknades.
Genom att öka arbetsstyrkan å kollegii statistiska afdelning med en
amanuens skulle emellertid nu anmärkta olägenhet i afseende å sistberörda
berättelses försenade utgifvande tvifvelsutan småningom blifva
afhjelpt, hvarjemte erforderligt biträde vid bergverksstatistikens utarbetande
kunde erhållas, så att kollegium icke vidare behöfde för detta
arbete anlita särskilt extra biträde. Och när framdeles fabriksberättelsens
utgifningstid hunne framskjutas till året näst efter redogörelseåret,
skulle denne amanuens under månaderna januari—mars, innan
ännu nya primäruppgifter vore inkomna, kunna sysselsättas med för
de olika berättelserna afsedda tabelluppställningar och andra förarbeten,
egnade att underlätta berättelsernas offentliggörande inom behörig tid,
äfvensom biträda med utredningar till främjande af statistikens förbättrande
i allmänhet. Ifrågavarande amanuens borde lämpligen, i likhet
med de tvenne å kollegii statistiska afdelning redan anstälde amanuenser,
åtnjuta ett årligt arfvode af 1,200 kronor.

Slutligen ansåge förste aktuarien sig böra upplysa, att fabriksstatistikens
titarbetande med nuvarande arbetskrafter visat sig kräfva eu
tid af cirka 13 månader, hvadan utgifningstiden för denna berättelse
tydligtvis allt mer och mer försenades.

På grund af hvad sålunda af första aktuarien anförts hemstälde
kollegium i skrifvelsen den 19 februari 1895 ej mindre att kollegium

Sjette hnfvudtiteln.

Anordnande
af en arbetsstatistik.

Riksdagens
skrifvelse.

måtte erhålla tillstånd att från och med maj månad 1895 anställa ytterligare
en amanuens å den statistiska afdelningen, än äfven att, derest
kollegii förslag rörande förändrad anordning af fabriksstatistiken vunne
godkännande, en ny aktuarietjenst å samma afdelning måtte varda inrättad
med enahanda aflönings- och andra förmåner, som vore förenade
med den å kollegii nuvarande stat upptagna aktuarietjensten.

I anledning af denna framställning, i hvad den afsåg åtgärder för
påskyndande af fabriksberättelsens utgifvande, anvisade Eders Kongl. Maj:t,
efter statskontorets hörande, genom beslut den 24 maj 1895 till kollegii
förfogande för tiden från och med påföljande juni månad till årets slut
ett belopp af högst 100 kronor i månaden att användas till godtgörelse
åt ytterligare en amanuens å den statistiska afdelningen; och har Eders
Kongl. Maj:t derefter uppå ytterligare framställning af kollegium genom
beslut den 20 sistlidne december jemväl för innevarande år anslagit
100 kronor i månaden att för enahanda ändamål af kollegium användas.

Af hvad jag nu anfört lärer Eders Kongl. Maj:t finna att .för genomförande
af de ifrågasatta förbättringarne i fabriksstatistiken och för
ett påskyndande af årsberättelsens utgifvande med nödvändighet erfordras
förstärkning af arbetskrafterna inom kommerskollegii statistiska
afdelning med en aktuarie och en amanuens; men innan jag öfvergår
till afgifvande af förslag om de anslagsbehof, som häraf och i öfrigt
påkallas, anhåller jag emellertid att få inför Eders Kongl. Maj:t redogöra
för ett annat ärende, hvars afgörande synes böra föranleda till
en omorganisation af kollegii statistiska afdelning.

Hos Eders Kongl. Maj:t har 1893 års Riksdag, i anledning af en
inom Andra Kammaren i ämnet väckt motion, uti underdånig skrifvelse
af den 2 maj nämnda år gjort, framställning angående åstadkommande
af en svensk »arbetsstatistik».

1 denna skrifvelse har Riksdagen till en början redogjort för det
hufvudsakliga af de skäl, motionären i ämnet för sin framställning åberopat,
och i sådant afseende anfört följande:

Motionären hade framhållit, hurusom den vigtigaste fråga, hvilken
för närvarande inom vårt land påkallade sin lösning, vore den om förbättrandet
af arbetsklassens vilkor. En hufvudsaklig förutsättning för
att lagstiftningen skulle kunna framgångsrikt ingripa på detta område,
vore, enligt motionärens åsigt, en fullständig och korrekt kännedom
om de förhållanden, för Indika dess bistånd påkallades. Det material,
som hittills förelegat för bedömande af denna frågas mångfald af in -

Sjette hufvudtitelu.

vecklade och svårlösta problem, hade icke varit tillfredsställande. Väl
hade ett värderikt statistiskt material samlats af komitéer, tillsatta för
att afgifva förslag rörande arbetareförsäkring af olika slag, yrkesinspektion,
skyddsåtgärder mot olycksfall i arbetet, uppmuntrande af
hjelpkasseväsendet, reglering af arbetstiden för minderåriga m. m., men
det läge i sakens natur, att den metod, som i följd af omständigheterna
så godt som uteslutande begagnats vid dessa komitéers undersökningar,
nemligen utsändande af tabell- och frågeformulär, icke kunde i och för
sig medföra ett tillfredsställande resultat. I andra länder hade regeringskommissionerna
sökt vinna nödiga upplysningar i ämnet äfven
genom upptagande af vittnesmål samt genom utsändande af särskilda
sakkunniga ombud för att på ort och ställe utföra mera detaljerade
undersökningar och kontrollera halten af de svar, som lemnats på möjligen
utsända frågeformulär.

Men icke ens då metoden för materialets uppsamlande vore den
allra bästa, kunde en tillräcklig belysning af de industriella förhållandena
vinnas genom komitéer, som kanske tillsattes efter långa mellantider
och som i följd af sina speciella uppdrag vore bundna inom jemförelsevis
trånga gränser samt icke kunde påräkna ett tillräckligt antal
sakkunniga biträden, som erhållit nödig föregående utbildning för anställande
af de svåra, grannlaga och omsorgsfulla undersökningar, dem
man måste lägga till grund för ett rätt bedömande af de sociala frågorna.
Med de ständiga förändringar, som egde rum på det ekonomiska och
industriella området, vore det, enligt motionärens förmenande, icke nog
med en socialstatistisk belysning för en gång af vissa förhållanden.
Det behöfdes dels en fortlöpande mera allmän statistik, dels mångsidiga,
efter vissa mellantider upprepade detaljundersökningar, hvilka senare
helst borde utföras af sakkunniga ombud och afse, icke alla landets
industriella inrättningar, utan blott någon viss grupp eller ett visst
antal inom en viss grupp. Härvid vore det nemligen långt vigtigare
att erhålla väl kontrollerade uppgifter från ett mindre antal — förutsatt
att det icke vore alltför begränsadt — än mera allmänt hållna och
mindre noggranna uppgifter från ett större.

Åmnet för denna socialstatistik kunde sägas sönderfalla i två hufvuddelar,
en, som behandlade de spörsmål, hvilka plägade sammanfattas
under benämningen »arbetarefrågan)), en annan, som behandlade industriens
ställning, för såvidt den rönte inflytande af den socialekonomiska
lagstiftningen.

Bland uppgifter hörande till den förra gruppen ansåge motionären
kunna räknas: antalet i de särskilda yrkena anstälda arbetare, fördelade
Bill. till lii/csd. l’rot. J8UU. J Sami. 1 Afd. 1 IIafl. y

Sjette hufvud titeln.

efter ålder, kön och civilstånd; aflöning och aflöningssätt (tidlön, med
eller utan premie, styckelön, andel i vinsten o. s. v.), arbetstiden,
arbetslokalernas tillstånd, helsovådliga inflytelser in. m.; arbetarens utgifter
för sitt uppehälle, födans beskaffenhet; lifsmedelsprisen; bostadsfrågan;
hustruns sysselsättning utom hemmet; arbetslöshet; strejker;
olycksfall i arbetet; sparkassor och insättningar i sparbanker; kooperativa
företag, inrättningar till främjande af arbetsklassens materiella,
intellektuella och moraliska fromma o. s. v.

Till den senare gruppen hörde sådana uppgifter rörande affärsställningen
inom de olika industrigrenarne, hvarigenom lagstiftaren
sattes i tillfälle att bedöma, i hvad mån åtgärder, som medförde en
ökning i produktionskostnaderna, kunde vidtagas, utan att derigenom
möjligheten att bestå i konkurrensen allt för mycket försvårades eller
rent af omintetgjordes.

Det läge emellertid i sakens natur, att de undersökningar, om hvilka
här vore fråga, endast i ett fåtal fall kunde framgångsrikt utföras på
enskildt initiativ, såsom t. ex. i vårt land blifvit försökt hvad anginge
vissa slag af jordbruksarbetare och tjenare. Endast genom statens
försorg kunde det ifrågavarande statistiska arbetet utföras på sådant
sätt och i sådan omfattning, att det verkligen fylde sin bestämmelse.
Upprättandet af en arbetsstatistik, hvilken opartiskt framlade de upplysningar,
som vore af vigt för den sociala frågans rätta bedömande,
innefattade en åtgärd, som vore af betydelse för alla dem, hvilka insett
de sociala problemens vigt, oberoende af de olika tankar, man
kunde hysa angående rätta vägen till deras lösning. Det vore derför
af synnerlig betydelse, att samhället i tid sökte vinna en klar uppfattning
af innebörden utaf hithörande frågor, hvilkas slutliga pröfning
icke kunde med hopp om framgång företagas utan en noggrann, opartisk
och mångsidig arbetsstatistik.

För egen del yttrade Riksdagen:

Nödvändigheten af att sprida ljus i de ämnen, hvilka uti ofvannämnda
motion blifvit berörda, hade uti flera länder föranledt undersökningar,
först mera tillfälliga och begränsade, men på senare tid fortlöpande,
mera omfattande och bestämdt åsyftande att åvägabringa en i
möjligaste måtto tillfyllestgörande socialstatistik. I Amerika, hvarest
sedan år 1888 i Washington Förenta Staternas »Department of Labor»
fått sig uppdraget för hela unionen de uppgifter, som i ett flertal af
de olika staterna anförtrotts särskilda, der upprättade arbetsstatistiska
byråer, i England, i Schweiz, i Frankrike, i Tyskland hade, om än i
något skiftande former, dessa undersökningar upptagits, öfverallt fram -

Sjette hufrudtiteln.

manade af behofvet utaf ett ökadt och tillförlitligt material vid försöken
att rätt uppfatta och lyckligt lösa den sociala frågan, som upprörde folken.
Äfven i vårt land stode denna fråga på dagordningen, men äfven
här saknades för dess mera detaljerade bedömande nödigt statistiskt
material. Den komité, som år 1875 hade fått sig uppdraget att utarbeta
en författning angående barns och yngre personers antagande
och användande i fabriks- och handtverksarbete, likasom 1884 års arbetareförsäkringskomité,
hade väl åvägabragt åtskilliga bidrag till ett
sådant material; men dermed hade icke behofvet af alltjemt fortsatta,
systematiskt ordnade undersökningar upphört att göra sig känbar!

Tvärtom torde deras behöflighet icke minst vid sagda tillfällen hafva
gjort sig gällande.

Med anledning af hvad sålunda anförts och då de sociala frågorna
i våra dagar intoge ett så framstående rum och vid sin lösning erbjöde
så stora svårigheter, att mycken vigt läge på hvarje förberedande åtgärd,
som kunde sprida ljus öfver de faktorer, hvilka å dem inverkade,
hade Riksdagen, som i ärendets dåvarande outredda skick icke ville
inlåta sig på ett närmare bedömande af huru det afsedda ändamålet
bäst borde kunna vinnas, funnit sig böra hos Eders Kong! Maj:t anhålla
om utredning rörande lämpligaste sättet för samlande, bearbetande
och publicerande genom statens försorg af en svensk »arbetsstatistik»
samt om framläggande för Riksdagen af de förslag, som med anledning
häraf kunde synas påkallade.

Då Riksdagens ifrågavarande skrifvelse den 22 december 1893
inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes, behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla
kommerskollegium och statistiska centralbyrån att i ärendet
afgifva gemensamt underdånigt utlåtande.

Uti sitt till åtlydnad häraf den 1 oktober 1894 afgifna yttrande Embetsverkcns
hafva bemälda embetsverk till en början erinrat, att de första försöken utlatandcatt
genom specialundersökningar vinna eu närmare kunskap om befolkningens
ekonomiska ställning och vilkor vore gjorda inom den skandinaviska
norden, i det nemligen den norske forskaren Eilert Sundt med
anslag af statsmedel egnat vid pass tvenne årtionden, åren 1850—

1869, åt dylika undersökningar och häröfver framlagt en serie utredningar,
hvilka såväl i fråga om metod för uppgifternas insamlande
som sättet för deras bearbetande i det närmaste öfverensstämde med
de fordringar, som man i detta afseende i andra länder senare uppstält.

Efter att härefter hafva i korthet redogjort för tillkomsten och
utvecklingen af do på senare tider organiserade fortvarande arbetssta -

Sjette hufnidtiteln.

tistiska byråer, som äro i verksamhet såväl inom Nordamerikas förenta
stater som i åtskilliga länder i Europa, samt med stöd af berörda redogörelse
påpekat, hurusom behöfligheten af en arbetsstatistik syntes i
våra dagar vara temligen allmänt erkänd, hafva embetsverken vidare
anfört:

»Vid afgifvande af anbefaldt utlåtande rörande lämpligaste sättet
för samlade, bearbetande och publicerande genom statens försorg af en
svensk arbetsstatistik, torde då först böra framhållas, att en mera
detaljerad utredning häraf, i betraktande af ämnets omfattande och
mångskiftande beskaffenhet, svårligen låter sig på förhand göra, utan
torde hvarje särskild undersökning uppställa problem, som kunna formuleras
och lösas endast med hänsyn till den för tillfället valda begränsningen
af ämnet och de med undersökningen afsedda olika ändamål.
Då, såsom Riksdagen antyder, en dylik socialstatistik skulle utgöra
en hufvudsaklig förutsättning för att lagstiftningen skulle kunna
framgångsrikt ingripa i fråga om förbättrandet af arbetsklassens vilkor,
så framgår häraf, att undersökningens uppgift, åtminstone till en del,
måste vara beroende af det mål, som man med den ifrågavarande lagstiftningen
afser att uppnå, likasom ock de flesta hittills utförda socialstatistiska
undersökningar torde vara föranledda af önskningar eller
planer i en bestämd riktning för vissa förhandenvarande förhållandens
reformerande, eller af mera allmänt uttalade klagomål öfver bestående
missförhållanden. Den uppgift, som här föreligger såsom möjlig, kan
alltså endast vara att framställa några mera allmänna synpunkter och
undersöka i hvad mån desamma kunna tillämpas å de af motionären
anförda eller öfriga undersökningsområden för socialstatistiken.

Med afseende å metoden för insamlande af dylika uppgifter, yttrar
motionären, att »den metod, som till följd af omständigheterna så godt
som uteslutande begagnats vid hittills i Sverige af komitéer eller dylikt
verkstälda undersökningar, nemligen utsändandet af tabell- eller frågeformulär,
icke kunde i och för sig medföra ett tillfredsställande resultat.
I andra länder hade regeringskommissionema sökt vinna nödiga
upplysningar i ämnet äfven genom upptagande af vittnesmål samt genom
utsändande af särskilda sakkunniga ombud för att på ort och ställe utföra
mera detaljerade undersökningar och kontrollera halten af de svar,
som lemnats på möjligen utsända frågeformulär».

Beträffande clet här omnämnda mindre tillfredsställande resultat,
som skulle vinnas genom utsändande af tabell- och frågeformulär, må
först anmärkas, att det ogynsamma omdömet om denna metod icke
kan gälla annat än det särskilda af motionären afsedda fall, då fråge -

Sjette hufvudtiteln.

formulären tillställas personer, som icke äro enligt lag skyldige att ingå
i svaromål. Der åter, såsom förhållandet är med större delen af den
hittills varande officiella svenska statistiken, frågorna ställas till statens
embets- och tjensteman eller andra, hvilka ega att under tjenstemannaansvar
afgifva sitt svar, torde denna metod lemna fullt tillfredsställande
resultat och i många fall innebära en borgen för opartiskhet,
som näppeligen på någon annan väg kan uppnås. Härförutom är att
märka, att denna metod för uppgifters insamlande naturligtvis är förenad
med mycket ringa kostnader för statsverket. Inom den föreslagna
socialstatistiken torde densamma dock endast i undantagsfall kunna
komma till användning, enär undersökningens föremål i regeln här
torde komma att falla utom området för de offentliga tjenstemännens
verksamhet och ansvar.

I andra länder, särskild! i Amerika, har man trott sig kunna ålägga
äfven enskilde, såväl arbetsgivare som arbetare, laga skyldighet att besvara
de till dem af de arbetsstatistiska kommissionerna eller byråerna
framstälda frågor, och i vissa stater i Amerika kunna rätt höga böter,
ja till och med fängelse blifva påföljden för vägran att lemna uppgift
eller för lemnande af en oriktig sådan. Att afgifvande! af uppgifter
till rikets officiella statistik måtte i fråga om alla dess olika grenar
blifva obligatoriskt, är visserligen äfven i vårt land ett önskemål, men
beträffande socialstatistikens mången gång vanskliga och ömtåliga spörsmål
torde detta för densamma dock näppeligen kunna ifrågasättas i
Sverige.

I vårt land skulle socialstatistiken alltså i regeln blifva hänvisad
väsentligen till de upplysningar, som kunna på frivillighetens väg lemnas
af enskilde. Understundom torde bistånd böra påräknas från arbetsgivareföreningar
och arbetareföreningar af olika slag; stundom, såsom
t. ex. i fråga om sjuk- och begrafnings- eller pensionskassor, åtminstone
de registrerade, torde uppgifters afgifvande till och med kunna
göras obligatoriskt.

Beträffande de särskilda i Riksdagens skrifvelse angifna grenarna
(se här ofvan sid. 17, 18.) af den tillämnade statistiken torde med afseende
å sättet för uppgifternas insamlande följande erinringar kunna göras:

a) Antalet i de särskilda yrkena anställa arbetare, fördelade efter
ålder, kön och civilstånd. Kända antalet inom de särskilda yrkena af
bergshandtering, fabriker och handtverk anstälda arbetare redovisas
redan sedan länge för hvarje år i kommerskollegii underdåniga berättelser
om bergshandtering samt om fabriker och manufakturer, hvarvid
särskiljes jemväl mellan män och qvinnor samt, i fråga om berg -

Sjette hufvudtiteln.

verk ock fabriker, mellan åldern öfver och under 18 år. För en mera
utförd fördelning efter ålder och civilstånd finnes materialet uti de
hvart tionde år till statistiska centralbyrån, ingående folkräkningslängderna,
hvilka jemväl af begge de s. k. arbetareförsäkringskomitéerna
blifvit för detta ändamål begagnade. Mot beskaffenheten af detta material
kunna visserligen, från yrkesräkningens synpunkt, åtskilliga anmärkningar
göras, men å andra sidan torde anskaffandet i detta fall
af bättre uppgifter icke kunna ske utan högst betydande kostnader.

b) Aflöning och aflöningssätt inom yrkena. Uppgifter härom torde
delvis kunna insamlas genom frågeformulärs utsändande till fabrikanter
och handtverkare, fackföreningar, husbondeföreningar o. d. samt, i fråga
om landtarbetarne, äfven till hushållningssällskapen; men de inkomna
uppgifterna torde dock böra, åtminstone inom mindre områden, kontrolleras
och utvidgas genom utsändande af särskilt sakkunniga ombud
för undersökningar på ort och ställe. I den mån, kostnaderna det tillläte,
kunde naturligtvis den sistnämnda undersökningens omfång utsträckas.
Angående den villighet, som möjligen kan vara att förvänta,
särskildt hos arbetsgifvarne, att meddela dylika uppgifter, föreligger
icke ännu inom Sverige någon afgörande erfarenhet. I saknad häraf
må kanske anföras följande meddelande från Norges statistiska centralbyrå,
som nyligen varit sysselsatt med ett arbete i denna riktning,
nemligen att man vid denna undersökning rönt mycket tillmötesgående
hos de myndigheter, fabrikanter och arbetare, till hvilka man för ändamålet
vändt sig, och att från flere fabriker till och med öfverlemnats
aflöningslistorna samt andra upplysningar rörande de särskilda arbetarnes
inkomster af arbetet, delvis för en tidrymd af flere år. I den mån,
ett dylikt tillmötesgående är att påräkna jemväl i Sverige, kunna naturligtvis
kostnaderna för speciella agenter i detta fall något inskränkas.

I den af Englands Labour Department eller arbetsstatistiska byrå
utgifna månadsskriften Labour Gazette meddelas för hvarje månad uppgifter
angående de till byråns kännedom komna fallen af löneförhöjningar
eller lönesänkningar med fördelning efter yrke och ort äfvensom
det antal arbetare, som af förändringen beröres; förändringens omfattning
och beskaffenhet redovisas så detaljeradt som möjligt. Uppgifterna
härom inkomma från tidskriftens egna korrespondenter eller
hemtas ur tidningar eller andra källor och granskas och kontrolleras
före offentliggörandet af vederbörande arbetsgifvare och fackföreningar
eller stundom genom korrespondens med den enskilde arbetsgifvaren.
Utom att dessa uppgifter gifva en god belysning öfver konjunkturerna
för stunden inom olika yrken bilda de efter några års för -

Sjette hufvudtiteln.

lopp ett godt material för en aflöningsstatistik eller åtminstone en
mycket god kontroll vid föranstaltande af en sådan. Kostnaderna för
dessa uppgifters anskaffande synas icke behöfva blifva betydliga.

c) Arbetstiden. Uppgifter härom hafva insamlats såväl af den äldre
arbetareförsäkringskomitén af 1884 som af den s. k. arbetareskyddskomitén
af 1891, i begge fallen endast och allenast genom utsändande
af frågeformulär, afsedda att ifyllas af arbetsgifvarne. De inkomna
svaren omfattade för den förra komitén 1,627 arbetsställen med 81,881
arbetare, förutom 669 arbetsställen med ej uppgifvet antal arbetare; för
den senare komitén åter 111,955 arbetare vid mer än 3,000 olika rörelser.
De uppstäda frågorna voro ganska detaljerade, och mot svarens
beskaffenhet äfvensom beredvilligheten att tillhandagå med upplysningar
var i hufvudsak intet att anmärka.

För den händelse en dylik undersökning befinnes böra under den
närmaste framtiden förnyas, synes således någon egentlig orsak icke
föreligga att öfvergifva det för detta ändamål hittills begagnade tillvägagångssättet,
om än en kontroll inom vissa gränser förmedels specialagenter,
äfvensom mera detaljerade undersökningar genom dylika
agenter inom ett mindre område äfven här skulle bidraga till att höja
slutresultatets värde.

I den förr omnämnda engelska Labour Gazette meddelas, jemte
uppgifter om förändringar uti aflöningen, äfven för hvarje månad förteckning
å förefunna förändringar med afseende å arbetstidens längd.
Uppgifterna äro hemtade från de förut omnämnda källorna och torde
blifva af mycket värde, enär man i besittning af dessa fortlöpande anteckningar
bör kunna ej obetydligt utsträcka mellantiderna mellan de
allmänna, mera detaljerade undersökningarna angående arbetstidens längd.

d) Arbetslokalernas tillstånd, helsovädliga inflytelser m. m. I detta
afseende verkstäldes undersökningar af den äldre arbetareförsäkringskomitén.
För inhemtande af hithörande uppgifter vände sig komitén
hufvudsakligen och i främsta rummet till helsovårds- och kommunalnämnderna,
hvilka det enligt gällande helsovårdsstadga tillkommer att
inom kommunerna öfvervaka det fabriker och näringar icke inrättas
eller drifvas sä, att de blifva menliga för arbetarnes helsa. Till dessa
nämnder öfverlemnades ett antal exemplar blanketter att tillställas respektive
arbetsgifvare, och anhöll komitén uti bifogadt cirkulär, att nämnden
ville, för ett fullständigt och tillförlitligt besvarande af de framstälda
frågorna, dels från vederbörande arbetsgifvare inhemta upplysningar
i vissa frågor, dels ock med anlitande af det sakkunniga biträde,
som kunde stå nämnden till buds, företaga erforderlig undersökning i

Sjette hufvudtiteln.

respektive arbetslokaler. Särskild! anmodades nämnden att, om så ske
kunde, införskaffa meddelanden från provinsial-, stads-, distrikts- eller
fabriksläkare beträffande sanitära olägenheter af arbetet. — För erhållande
af motsvarande uppgifter angående grufdriften vände sig komitén
till bergmästarne.

Dessutom aflät komitén särskild skrifvelse till samtliga provinsialoch
distriktsläkare med anhållan, att de benäget ville, hvar för sitt distrikt,
lemna komitén upplysningar uti ifrågavarande hänseenden, hvarjemte
i skrifvelse till styrelsen för svenska provinsialläkareföreningen
hemstäldes om vidtagande från dess sida af åtgärder för att fästa vederbörande
läkares uppmärksamhet å betydelsen af fullständiga och tillförlitliga
uppgifter i förevarande ämne. Dylika skrivelser afgingo deremot
icke till stadsläkarne, enär de enligt gällande helsovårdsstadga äro
ledamöter af vederbörande helsovårdsnämnd och komitén för den skull
kunde antaga, att i de uppgifter, som från städernas helsovårdsnämnder
iukomme, skulle ingå de meddelanden, stadsläkarne hade att i ämnet
lemna.

Från helsovårdsnämnden i Stockholm erhöll komitén en skrifvelse,
med förmälan att, då nämnden för de äskade uppgifternas aflemnande
till komitén ansåg sig böra anlita särskilda sakkunnige, men saknade
medel att bereda dem härför erforderlig ersättning, nämnden anhöll att
komitén måtte ställa till dess förfogande nödigt penningebelopp, eller
högst 3,000 kronor. Beloppet anslogs, efter väckt motion i ämnet, af
Stockholms stadsfullmäktige, hvarefter den ifrågavarande undersökningen
blef af sakkunniga personer verkstäld rörande tillsammans något
öfver 200 fabriksinrättningar i Stockholm.

De sålunda från hufvudstaden inkomna upplysningarna i ämnet befunnos
sedermera af komitén i värde betydligt öfverträffa de från landsorten
inkomna svaren, hvilka i åtskilliga afseenden visade sig bristfälliga.

För en förnyad undersökning af detta slag skulle man numera måhända
kunna påräkna sakkunnigt biträde af yrkesinspektörerna — utom
det att desses årliga berättelser till kommerskollegium ju i och för sig
utgöra ett bidrag till belysande af ämnet.

Ett material, som möjligen kunde blifva af betydelse för en undersökning
angående dessa frågor, föreligger jemväl på grund af nådiga
förordningen den 18 november 1881 angående minderårigas användande
i arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering. Jemlik!
§ 14 af denna förordning åligger det helsovårds- och kommunalnämnd
att noggrannt öfvervaka, att de i denna förordning gifna före -

Sjette lmfvudtiteln.

skrifter iakttagas och för sådant ändamål tid efter annan sjelf eller genom
personer, som nämnden inom eller utom sig utser, besöka de inom
kommunen befintliga, särskild tillsyn underkastade arbetsställen, att tillse
att fullständiga anteckningar öfver dessa besök och dervid gjorda iakttagelser
föras, samt att hvar tredje månad öfverlemna ett exemplar af
dessa anteckningar till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som
öfvervakar att desamma blifva insända och sedermera öfverlemnar dem
till civildepartementet. I sagda departement förvaras ock numera ett
betydligt antal dylika rapporter; deras värde för en bearbetning lärer
dock vara ganska ringa.

e) Födans beskaffenhet. Undersökningar i detta ämne, hvilka i Sverige
falla inom området för helsovårdsmyndigheternas verksamhet, torde
till följd af dermed förenade kostnader ej gerna kunna företagas annat
än å vissa orter och förutsätta för sitt utförande fullt sakkunnige personer.

f) Lifsmedelsprisen. Beträffande grosshandelsprisen föreligga, dock
endast angående ett mindre antal varor, offentliga prisnoteringar å börserna
i rikets större städer. I fråga åter om minuthandelsprisen, hvilka
uti en socialstatistik företrädesvis torde komma i betraktande, förefinnas
näppeligen andra upplysningar än de data, som i den dagliga pressen
pläga meddelas rörande torgprisen å olika orter. Möjligt är att äfven
dessa skulle visa sig lämpliga för en bearbetning, och att en blifvande
socialstatistisk anstalt skulle kunna genom överenskommelser med respektive
tidningsredaktioner åstadkomma ett likformigt insamlande af dessa
uppgifter samt desammas meddelande till den statistiska anstalten, hvilken
sålunda i detta hänseende skulle för en temligen ringa kostnad, t. ex.
genom utbyte af vissa anstaltens publikationer mot vederbörande tidningar,
beredas tillgång till ett ganska omfattande material.

I viss mån torde denna fråga kunna behandlas äfven i samband
med den i Riksdagens skrifvelse omnämnda undersökningen angående

g) Arbetarens utgifter för sitt uppehälle. Undersökningar i detta afseende
kunna näppeligen utföras på annat sätt än genom direkta utdrag
ur arbetares egna anteckningar om sina utgifter; eu mängd dylika
utdrag och sammanställningar äro ock redan i flere länder utförda
och bland dem jemväl i Sverige. Beträffande härför erforderliga kostnader
må anföras en beräkning af den danske nationalekonomen och
läkaren Th. Sörensen, hvilken sjelf med mycken framgång egnat sig
åt soeialstatistiska studier. I en artikel i en dansk tidskrift uppställer han
följande plan för en undersökning af arbetarnes inkomster och utgifter.
Man torde kunna utgå ifrån, säger han, att ett rätt stort antal arbetare

Bih. till Itiksd. Prut. 1 Barn/. 1 A/d. 1 llii/t. 4

Sjette hufvudtiteln.

kunde förmås att föra fullständiga räkenskaper öfver sina inkomster
och utgifter under ett års tid mot en ersättning af 10 kronor på landsbygden
och 20 kronor i städerna. Räkenskapsböckerna borde utdelas
gratis och räkenskapsföraren (i regeln väl hustrun) instrueras på stället
angående räkenskapernas förande. Instruktörens ersättning torde kunna
sättas till 4 kronor per bok, hvaruti dock kan ingå ersättning jemväl för
anskaffande af vissa upplysningar rörande bostadens beskaffenhet och
familjens ekonomi i allmänhet. För en summa af 1,900 kronor kunde
på detta sätt insamlas 100 räkenskapsböcker årligen, halfva antalet på
landet och halfva antalet i städerna.

Inom detta undersökningsområde och möjligen jemväl inom en del
andra torde för öfrig! måhända frivilligt biträde kunna påräknas af enskilda
nationalekonomiska föreningar, studerande inom ämnet vid universiteten
o. s. v., såsom i främmande länder redan flere gånger varit
händelsen och hvartill ansatser icke helt och hållet lära saknas äfven
i vårt eget land bland den studerande ungdomen i Upsala.

h) Bostadsfrågan. Mera omfattande undersökningar angående bostadsförhållandena
hafva i Stockholm egt rum vid bostadsräkningarna
åren 1880 och 1893, och samlades vid den första af dessa räkningar
upplysningar, bland annat, angående antalet hus af olika byggnadsämnen,
med fördelning efter belägenhet inne å gård eller vid gata;
vidare antalet hus med en våning, med eller utan vindsrum, med två
våningar d:o, o. s. v.; antalet boningsrum i källarvåning, i bottenvåning,
en trappa upp o. s. v.; antal kök, tamburer, serveringsrum, uthus
o. s. v.; vid 1893 års räkning inhemtades upplysningar angående hvarje
särskild lägenhet med hänsyn till rummens antal och användning,
hyresbeloppens storlek samt antalet i lägenheten boende personer,
o. s. v. Samtliga dessa uppgifter, af hvilka de flesta skulle ingå uti
en socialstatistisk undersökning af bostadsfrågan, åvägabragtes genom
af husegarne, jemlikt särskild! nådigt bref, lemnade uppgifter och således
utan någon större kostnad för det allmänna. De anslag, som
beviljades för dessa uppgifters bearbetande, utgjorde år 1880 ett belopp
af 3,000 kronor, beviljadt af stadsfullmäktige, samt år 1893 ett belopp
af 5,000 kronor, tillskjutet af en enskild penningeanstalt i Stockholm.

Vissa särskilda utredningar af socialt intresse, såsom angående
lägenheternas beskaffenhet, antalet s. k. inneboende jemte af dem erlagda
afgifter för husrum, antalet personer boende i ett och samma
rum m. in., torde dock kunna verkställas endast genom särskildt instruerade
agenter och skulle alltså blifva ett tillägg i kostnaden för
en mera detaljerad behandling af bostadsfrågan.

Sjette hufnidtiteln.

i) Hustruns sysselsättning utom hemmet hörer till de frågor, som
kunna belysas endast genom särskilda sakkunnige, och lärer väl komma
att inskränkas till vissa orter.

k) Beträffande arbetslösheten, d. v. s. antalet personer utan arbete,
vid en viss tidpunkt, inom olika yrken, torde uppgifter knappast kunna
erhållas annat än genom de s. k. fackföreningarna. Ett sådant kraf
å dessa föreningar förutsätter dock å deras sida en fastare organisation
och en allmännare insigt om nödvändigheten och värdet af korrekta
uppgifters meddelande, än som man kanske ännu beträffande flertalet
af dem eger rätt att antaga.

l) I fråga om strejker plägar man i England och Amerika samla
notiser ur de allmänna tidningarna eller andra källor och i tvifvelaktiga
fall söka kontrollera och utvidga dessa notiser genom korrespondens
med de i saken intresserade såväl arbetsgivare som arbetare;
någon gång torde väl äfven erfordras särskilda undersökningar å ort
och ställe.

m) Angående olycksfall i arbetet insamlades af den äldre arbetareförsäkringskomitén
ytterst detaljerade upplysningar, hvilka väsentligen
meddelades af arbetsgifvarne genom ifyllande af utsända frågeformulär,
men delvis äfven — på samma sätt — af de i det allmännas tjenst
anstälda läkare. Fullständiga uppgifter i detta hänseende torde dock
vara mycket svåra att erhålla. Möjligen skulle äfven framdeles dylika
uppgifter kunna lemnas af arbetsgifvarne sjelfva — i sammanhang
hvarmed må erinras att kolumner för detta ändamål inrymts uti de af
särskilda komiterade uppgjorda förslag till nya formulär för bergs- och
fabriks statistiken. För komplettering häraf kunde möjligen landets
läkarekår åläggas att inrapportera de fall, som komma under legitimerad
läkares behandling, detta senare i analogi med den skyldighet, som
redan åligger samtliga läkare, att anmäla fallen af vissa epidemier.
Möjligt är också att det för ändamålet vore tillräckligt, att anmälningsskyldigheten
inskränktes till läkare i allmän tjenst.

n) Angående sparkassor och insättningar i sparbanker meddelas
redan sedan längre tid tillbaka redogörelser af offentliga embetsverk,
nemligen af statistiska centralbyrån för de vanliga sparbankerna samt
folkbanker, och af postsparbankens styrelse för denna bank. I berättelserna
angående postsparbanken meddelades till en början jemväl
uppgifter om delegarnes yrken, och lärer postsparbankens styrelse vara
betänkt uppå att äfven för framtiden, med vissa mellantider, låta utarbeta
dylika redogörelser. Vidkommande de egentliga sparbankerna

Sjette hufvud titeln.

torde deremot dessa och andra för socialstatistiken specielt behöfliga
utredningar erfordra särskilda åtgärder.

o) I Riksdagens skrifvelse omnämnas såsom föremål för socialstatistisk
behandling jemväl kooperativa företag. Detta slag af näringsdrift
torde dock i vårt land hafva nått en så ringa omfattning, att det
kan ifrågasättas, huruvida en särskild undersökning af densamma kan
anses behöflig. Möjligen skulle utredningen då i främsta rummet afse
att. upplysa om de hinder, som hittills hafva hållit detta slags ekonomiska
företag nere, äfvensom frågan huruvida och i hvad mån dessa
hinder anses kunna aflägsnas.

p) Sist af de ämnen, hvilka i Riksdagens skrifvelse exempelvis
anföras såsom tillhörande första gruppen af de ifrågasatta utredningarna,
upptagas: inrättningar till främjande af arbetsklassens materiella,
intellektuella och moraliska fromma. För de arbetsfält, som sammanfattas
under dessa allmänna uttryck, torde några regler rörande deras
behandling icke kunna på förhand uppställas, utan lärer väl hvart och
ett af dem ställa sina särskilda kraf och erfordra sin särskilda metod,
hvilken dock i hufvudsak torde kunna sammanfattas under någondera
af dem, hvilka antydts redan i det föregående.

.Till den senare gruppen (se sid. 18 här ofvan) af de föreslagna
undersökningarna räknas i Riksdagens skrifvelse sådana uppgifter rörande
affärsställningen inom de olika industrigrenarna, hvarigenom lagstiftaren
sättes i tillfälle att bedöma, i hvad mån åtgärder, som medföra
en ökning i produktionskostnaderna, kunna vidtagas, utan att derigenom
möjligheten att bestå i konkurrensen alltför mycket försvåras
eller rent af omintetgöres.

Uppgiften i detta fall blefve alltså att, inom hvarje särskild industrigren
-— hvarvid förmodligen äfven jordbruket har tänkts såsom en
industri — utreda de för handen varande produktionskostnaderna och
deras fördelning på vissa allmänna hufvudposter, äfvensom afsättningsvilkoren
för den färdiga produkten. Dylika undersökningar af stor
omfattning hafva ock blifvit verkstälda inom Amerika, ehuruväl man
äfven derstädes ännu medhunnit endast ett fåtal näringsgrenar. Framgången
af en dylik - undersökning är naturligtvis ytterst beroende af
den enskilde fabrikantens uppfattning om det gagn, eller kanske den
skada, han sjelf anser sig kunna skörda af dessa förhållandens framläggande
inför offentligheten, och hans häraf betingade större eller
mindre villighet att lemna de äskade upplysningarna. Öfver hufvud

Sjette hufvudtiteln.

torde socialstatistiken, åtminstone till en början, i detta hänseende få
att kämpa med stora svårigheter; och såsom en ytterligare sådan framträder,
att dessa undersökningar sannolikt torde blifva förenade med
betydande kostnader. Arbetet lärer väl så godt som helt och hållet
få utföras af särskilde sakkunnige och äfven å dessa komma att ställas
mycket stora anspråk. I den mån det åvägabragta resultatet kan visa
sig verkligen lända industrien till gagn, torde motståndet och svårigheterna
småningom förminskas. Några särskilda regler för detta arbetes
utförande lära icke kunna uppställas på förhand.

De i Riksdagens skrifvelse omnämnda och här behandlade föremål
för en socialstatistik betecknas af Riksdagen endast såsom exempel.
Också inses vid en granskning af utländska publikationer af detta slag
lätt, att ämnets gränser kunna betydligt utvidgas, och att i sjelfva
verket någon enighet om hvad som bör förstås med begreppet socialstatistik
ännu långt ifrån uppnåtts. Utom de ofvan behandlade ämnena
finner man, att de amerikanska socialstatistiska byråerna, enligt eu
långt ifrån uttömmande förteckning, ytterligare behandlat, exempelvis:
minderåriges arbete i fabriker; skolundervisningen för barn i fabriksarbete;
qvinnoarbete; trucksystem; föreningsväsen; skiljedomstolar;
fattigvård; kriminalstatistik; fångarbete; dryckenskapen och bränvinshandeln;
fattigdom och brott; äktenskapsskilnader; företagsvinsten;
olycksfallsförsäkring; söndagsarbete; förbrukningsstatistik; kriser; sjukkassor;
o. s. v.

En del af dessa ämnen äro dock i Sverige redan upptagna i den
officiella statistiken och skulle alltså redan af denna anledning icke
komma att tynga på socialstatistikens budget. Af de öfriga torde de,
som möjligen skulle kunna blifva föremål för undersökning i Sverige,
med afseende å metoden för uppgifternas insamlande icke förete några
väsentliga afvikelser från socialstatistiken i öfrigt.

Vid en allmän öfverblick af förestående redogörelse för behandlingen
af socialstatistikens skiftande arbetsfält — för så vidt denna
behandling ännu låter sig bedöma — skulle möjligen, på grund af det
omnämnande, som här flerstädes skett af sättet för vissa Kong], kotnitéers
undersökningar, slutsatser kunna dragas i afseende å vidden af
arbetsgifvarnes egen medverkan, livilka slutsatser kanske framdeles
icke skulle fullt bekräftas; det är nemligen icke omöjligt, att den beredvillighet,
som kommit till synes vid de förr omnämnda, mera sällan
återkommande undersökningarna, icke skall visa sig hålla stånd inför
eu mängd tätt på hvarandra följande frågeformulär i vidt skiftande
ämnen. A andra sidan torde väl få anses sannolikt, att i den mån, den

Sjette hufvudtiteln.

föreslagna arbetsstatistiken visar sig verkligen kunna, såsom i Riksdagens
skrifvelse yttras, opartiskt framlägga upplysningar, som äro af
vigt för den sociala frågans rätta bedömande, allmänhetens intresse för
arbetet också skall ökas och härigenom socialstatistikens uppgift alltmera
underlättas till vägledning för den sociala lagstiftningen.

Efter denna kortfattade redogörelse angående de olika metoderna
för uppgifternas insamlande torde embetsverken få öfvergå till frågan
om uppgifternas bearbetande och publicerande.

Beträffande bearbetningen må erinras att, ehuruväl materialets anskaffande
delvis komme att ske med biträde af för tillfället antagna
sakkunnige, sammanställningen och bearbetningen af materialet dock,
för vinnande af nödig enhet, måste helt och hållet öfverlemnas åt
den statistiska anstalten sjelf. I öfrigt torde sättet för uppgifternas
behandling icke komma att skilja sig från det annars inom statistiken
öfliga; dock torde särskild uppmärksamhet böra egnas deråt, att materialet
blifver fullständigt genomarbetadt, så att det kan för allmänheten
framläggas i möjligast öfversigtliga och lättfattliga form.

Inom den amerikanska socialstatistiken plägar man i allmänhet i
tryck framlägga jemväl sjelfva primäruppgifterna. Detta tillvägagångssätt
erbjuder naturligtvis fördelar för en fortsatt forskning, men det
kräfver mycket stora kostnader och torde redan af detta skäl icke hos
oss- mana till efterföljd.

Med afseende å den tillämnade social statistikens omfattning yttrar
Riksdagen i sin skrifvelse följande: »Med de ständiga förändringar, som
egde rum på det ekonomiska och industriella området, vore det, enligt
motionärens förmenande, icke nog med en socialstatistisk belysning för
en gång af vissa förhållanden. Det behöfdes dels en fortlöpande, mera
allmän statistik, dels mångsidiga, efter vissa mellantider npprepade
detaljundersökningar.»

I detta sammanhang må då erinras, att man äfven i Amerika i
allmänhet nöjt sig med att obligatoriskt kräfva utredning af endast ett
af socialstatistikens olika ämnen för hvarje år, stundom till och med
blott ett för hvart annat år; detta blir då respektive byrås ordinarie
berättelse för året (s. k. Annual Report). Vid sidan häraf står det
dock flertalet byråer fritt att med eller utan särskildt uppdrag behandla
andra ämnen, af mera tillfälliga anledningar; vid sidan af Annual Reports
står således ofta en hel rad af Special Reports, hvilka i afseende
å omfattning ingalunda behöfva gifva Annual Reports efter. Den naturliga
utvecklingen af detta system synes blifva, att vissa ämnen

Sjette hirfvudtiteln.

småningom stadga sig såsom periodiskt återkommande (t. ex. hvart
femte eller hvart tionde år), och att vid sidan häraf i händelse af behof
verkställas mera tillfälliga utredningar.

Beträffande åter det ofvan omförmälda, af motionären uttalade behofvet
af »en fortlöpande, mera allmän statistik», har äfven i andra
länder detta behof gjort sig gällande. De amerikanska byråerna synas
dock i allmänhet ännu icke hafva vidtagit några åtgärder i denna riktning.
Deremot har man såväl i England som i Frankrike sökt åstadkomma
en fortlöpande statistik genom utgifvande af en socialstatistisk
tidskrift, i England under namn af »Labour Gazette» sedan år 1893, och i
Frankrike under namn af »Bulletin de TOffice du travail» sedan innevarande
år (1894). Begge dessa tidskrifter utgifvas af hvardera landets
officiella socialstatistiska byrå.

Äfven i vårt land synes det som skulle en dylik publikation kunna
blifva af mycket gagn, dels såsom ett medel att samla och framlägga
en mängd af stundens fakta inom det ekonomiska området, dels såsom
ett sätt att uppehålla den lifligare förbindelse och vexelverkan med
den stora allmänheten, hvilken vexelverkan torde blifva oundgängligen
behöflig, om socialstatistiken skall kunna fylla sin uppgift. Genom
tidskriften skulle socialstatistiken så att säga oupphörligt påminna om
sin tillvaro och kräfva uppmärksamhet för sina intressen på ett mera
direkt sätt, än som kan ske genom de stora, kanske med ett helt års
mellantid utkommande publikationerna.

Innehållet för denna tidskrift skulle kunna blifva redogörelser för
lagstiftningen å det ekonomiska området såväl inom som utom fäderneslandet,
berättelse om vigtigare tilldragelser och förhållanden å det ekonomiska
området och framför allt inom arbetareverlden, såsom föreningar,
möten, strejker o. s. v.; innehållet i sammanträngd form af
vigtigare revisions- och årsberättelser från industriella företag, försäkringsinrättningar
och dylikt, samt revisionsberättelser från sjuk-, begrafnings-
och pensionskassor; uppgifter om inträffande löneförhöjningar
eller lönesänkningar inom industrien och öfriga näringar; redogörelse,
i sammanträngd form, för yrkesinspektörernas berättelser; referat af
in- och utländska publikationer af socialstatistiskt intresse; samt slutligen
tillvaratagande af den ej obetydliga mängd af statistiska notiser,
som meddelas i tidningarna och andra källor och hvilka tillsammanstagna
bilda en belysning af konjunkturerna för dagen såväl för arbetsgifvarne
som för arbetarne.

Förmedelst tidskriften skulle ock den socialstatistiska anstalten
kunna underhålla eu ständig förbindelse med sina uppgiftslemnare af

Arbets statistiska
anordningar
i utlandet.

32 Sjette hufviidtiteln.

olika slag och å olika arter, främst med arbetsgivare- och arbetareföreningar.
Vid förestående specialundersökningar borde äfven ämnet först
diskuteras i tidskriften, hvarest jemväl kunde publiceras de för undersökningen
erforderliga tillkännagifvanden och cirkulär.

Omfånget af tidskriften synes icke behöfva öfverskrida 2 å 3 tryckark
månatligen.

De officiella socialstatistiska publikationerna skulle alltså komma att
utgöras dels af en periodiskt utkommande, mera allmänt ekonomisk
tidskrift, dels af specialundersökningar, livilka senare sannolikt med
tiden skulle fördela sig i tvenne grupper, den ena omfattande de med
regelbundna mellantider återkommande publikationerna, den senare mera
tillfälliga utredningar, som verkställas blott för en eller annan gång.»

Efter det jag sålunda redogjort för den af embetsverken i hufvudfrågan
lemnade utredning i anledning af Riksdagens ofvan omförmälda
skrifvelse om anordnande af en arbetsstatistik, torde det tillåtas mig
att inför Eders Kongl. Maj:t i någon mån omförmäla de åtgärder, som
i åtskilliga främmande länder vidtagits för åstadkommande af en dylik
statistik. Det säger sig sjelft, att jag härvid ej behöfver ingå i någon
detaljerad redogörelse, då i allt fall åtgärder i detta hänseende här i
landet alltid måste ske med hänsyn till våra egna förhållanden. Den
redogörelse jag lemnar är i vissa delar hemtad från den utredning af
hithörande förhållanden, som meddelades af Andra Kammarens tillfälliga
utskott för behandling af förevarande fråga vid 1893 års riksdag, men
i väsentlig mån kompletterad genom embetsverkens upplysningar i
deras utlåtande och genom från andra håll inhemtade meddelanden.

Redan sedan årtionden tillbaka började man i vissa länder inse
nyttan af att genom organiserande af fortvarande arbetsstatistiska
byråer söka åvägabringa en tillförlitlig arbetsstatistik för att med
ledning af densamma erhålla en klarare och mera djupgående inblick i de
omständigheter, under hvilka de arbetande klasserna lefva, och sålunda
blifva i stånd att på ett sakkunnigt och verksamt sätt råda bot för
existerande missförhållanden, utan att dervid obehörigen skada andra
berättigade intressen. Sålunda inrättades år 1869 i staten Massachusetts
uti Nord-Amerika en arbetsstatistisk byrå, »Bureau of statistics of Labor»,
i första hand på yrkande, der liksom äfven annorstädes, af arbetarne
sjelfva, men närmast till följd af ett uttalande af en för undersökningar
i vissa hänseenden rörande arbetstiden tillsatt komité, som
föreslog inrättande af en dylik byrå för insamlandet af data, som
kunde anses inverka på arbetsklassens läge och industriens förhållanden

Sjette hufvudtiteln.

i socialt afseende. Efterhand tillkommo dylika byråer i flera andra af
de nordamerikanska Förenta Staterna, såsom i Pennsylvanien år 1872, i
Connecticut år 1873, i Ohio år 1877 och så vidare år efter år, så att
numera sådana byråer äro i verksamhet inom cirka ett trettiotal stater.

Den statistiska byrån i Massachusetts har, enligt den antagna lagen
om densammas inrättande, till uppgift att samla, ordna, systematisera
och i årligen till lagstiftande församlingen afgifna berättelser framlägga
statistiska data rörande alla grenar af arbeten inom staten, särskildt
med hänsyn till de arbetande klassernas uppfostran, deras kommersiella,
industriella och sanitära tillstånd samt till industriens varaktiga bästa,
dervid byrån skall låta sig angeläget vara att icke gifva uttryck åt
någon viss åsigt, utan endast framlägga de vetenskapliga resultaten af
opartiska undersökningar. Åt de arbetsstatistiska byråerna hafva emellertid
i många stater anförtrotts åtskilliga andra värf, som med arbetsstatistiken
hafva mer eller mindre gemenskap. Sålunda är i vissa stater
utarbetandet af industristatistik öfverlemnadt åt dessa byråer, i andra
utöfvas af dem tillika fabriksinspektion och i en af staterna, Indiana,
har åt den der inrättade byrån uppdragits, jemte en mängd andra för
den egentliga arbetsstatistiken främmande göromål, till och med handhafvandet
af den geologiska forskningen.

Dessa i de särskilda staterna förefintliga byråer, i spetsen för hvilka
inom hvarje stat står en chef, »the Commissioner», med två till fem biträden
och med rätt att anställa sakkunnige agenter, »experts», samt
tillfälliga biträden, hafva väsentligen olika befogenhet i de olika staterna,
likasom ock omkostnaderna för desamma äro skäligen vexlande.
Sålunda hafva byråerna i vissa stater laglig rätt att vid sina undersökningar
upptaga vittnesmål samt att med bötes- eller fängelsestraff belägga
hvarje vägran att lemna upplysningar eller ett afgifvande af oriktiga
sådana, under det att i andra stater byråerna sakna dylik befogenhet,
och hvad de för byråerna bestämda utgiftsstater angår, äro de till sin
storlek i hög grad olika, i det att de för dem anslagna omkostnadsbeloppen
ligga mellan 25,000 dollars och 3,200 dollars.

De arbeten, som dessa byråer utfört och hvilkas bästa resultat vunnits
genom användande af särskildt sakkunnige agenter, äro af många
olika slag och omfatta, exempelvis nämndt, undersökningar rörande barns
användande i fabriker, bostadsförhållandena bland arbetarne i städerna,
arbetstid och arbetslön, strejker, förliknings- och skiljenämnder, kooperativa
företag, arbetslöshet, vissa yrkens inflytande på qvinliga arbetares
helsotillstånd, olycksfall, grufarbete, söndagsarbete in. in.

Det är sålunda ett ganska betydande arbete, som dessa byråer ut Bih.

till ltiksd. Prot. lHDtj. 1 Samt. 1 Afd. I ljuft. i>

Sjette hufvudtiteln.

fört, men den mängd af olikartade utredningar, som jag nyss omnämnt,
gifver otvetydigt vid handen, att den enhet i arbetet, som för vinnande
af större och omfångsrikare resultat ‘ naturligen vore nödig och önsklig,
saknas. Af denna orsak blef ock — äfven i detta fall ytterst i anledning
af från de arbetande klassernas sida derom uttryckt önskan — år
1884 en särskild »Bureau of Labors statistics» inrättad i Washington
för hela unionen. Denna byrå, som stäldes under departementet för
det inre, erhöll en af Förenta Staternas president med senatens bifall
för viss tid utsedd chef, och för byråns behof anvisades ett årligt anslag
af högst 25,000 dollars.

Sedermera har genom en år 1888 antagen lag nämnda byrå ombildats
till ett sjelfständigt embetsverk, »Department of Labor».
Sagda embetsverk består af en utaf Förenta Staternas president, för
fyra år i sänder, utsedd chef med en årlig aflöning af 5,000 dollars samt
i öfrigt. af en personal af mellan 60 och 70 personer af olika lönegrader,
deri inberäknade cirka 20 särskildt sakkunnige och bland dessa
senare jemväl två qvinnor. AflöDingen för denna betydande tjenstepersonal
betingar en årlig kostnad af öfver 80,000 dollars och utgifterna
för embetsverkets verksamhet i sin helhet uppgick år 1891 till 168,270
dollars.

Embetsverket har till uppgift att samla och sprida bland Förenta
Staternas folk nyttiga upplysningar »rörande arbetarefrågor, detta ord
taget i dess mest allmänna och omfattande bemärkelse, särskildt arbetets
förhållande till kapitalet, arbetstid, manliga och qvinliga arbetares
aflöning samt medlen att främja de arbetande klassernas materiella, sociala,
intellektuella och moraliska välfärd», vidare bostads- och låneföreningar,
det så kallade Göteborgssystemet för utskänkningsväsendet
m. m.

I anledning af ett inom Förenta Staternas kongress väckt förslag,
har arbetsdepartementet nästlidna år jemväl fått sig ålagdt att utgifva
en tidskrift med uppgift att lemna redogörelser rörande sådana förhållanden
och spörsmål såväl i in- som utlandet, med hvilkas utredande
embetsverket tager befattning. Denna tidskrift, »Bulletin of the Department
of Labor», som får utgå i en upplaga af 10,000 exemplar och
hvars första häfte utkom under november månad 1895, är afsedd att
utgifvas hvarannan månad och innehålla i hvarje häfte omkring 100
sidor i oktav.

I den instruktion, som blifvit för arbetsdepartementets chef utfärdad,
ålägges denna embetsman särskildt att, när helst industriella vexlingar
göra en sådan undersökning af vigt, söka utröna produktions -

Sjette hufvudtiteln.

kostnaden i de förnämsta industriländerna för sådana artiklar, som i
Förenta Staterna äro belagda med tull, och skola i produktionskostnaden
särskildt upptagas aflöningar, daglig arbetstid, jemförelse af lefnadskostnaderna
m. m. samt industriidkarne tillfallande vinst på tillverkningen.
Vidare skall han anställa undersökningar rörande »ringar» och
andra associationer af arbetsgivare eller arbetare samt det inflytande,
de utöfva på produktionen och varornas pris, äfvensom på vissa tider,
som dock icke må infalla närmare hvarandra än minst två år, afgifva
berättelse om det allmänna tillståndet i fråga om produktionsförhållandena
inom de ledande industrierna. Slutligen åligger det chefen särskildt
att undersöka orsakerna till och förloppet af tvister och stridigheter
mellan arbetare och arbetsgivare, der de synas egnade att göra
afbräck i befolkningens välbefinnande inom de särskilda staterna.

Arbetsdepartementet, som icke eger befogenhet att, såsom, enligt
hvad jag ofvan nämnt, är förhållandet med byråerna i vissa stater, med
rättslig verkan påkalla vittnesförhör eller vid straffpåföljd af vederbörande
infordra äskade uppgifter och som sålunda är hänvisadt till att på frivillighetens
väg erhålla nödigt material för sin verksamhet, har, sedan
detsamma börjat fungera, offentliggjort omfångsrika berättelser rörande
följande ämnen, nemligen industriella kriser från 1837 till 1886, fångarbete,
a^beterskor i stora städer, strejker och arbetsinställelser 1881
—1886, arbetare vid jernvägar samt produktionskostnader för jern,
stål, stenkol, koks, glas samt ylle-, bomulls-, siden- och linnevaror.

England, der det sedan länge varit öfligt att, då en socialreformatorisk
lagstiftningsåtgärd stått på dagordningen, genom en parlamentskommission
undersöka, förnämligast genom anställande af vittnesförhör,
de i samband med den ifrågastälda lagstiftningsåtgärden stående sociala
förhållandena, var det land, der man först inom Europa följde exemplet
från Amerika, i det att i anledning af ett i underhuset år 1885 derom
väckt förslag regeringen påföljande år inom »the Board of Trade» inrättade
en arbetsbyrå med öfver hufvud taget enahanda åligganden, som
dess amerikanska förebilder. Vid denna byrå, som närmast sorterade
under handelskollegii statistiska byrå, anstäldes eu arbetskorrespondent,
hvilken sjelf varit mekanisk arbetare, med efterhand sex biträden.
Denna arbetskorrespondent offentliggjorde för hvarje år tvenne rapporter,
behandlande, den ena strejkerna och den andra yrkesföreningarne,
»Trade Unions», hvarjemte han äfven framlagt redogörelser rörande löneförhållanden,
arbetstider, lefnadsomkostnader för arbetare inom vissa
yrken, det så kallade »utsvettnings-» (betings-) systemet i östra London
och Leeds m. m.

Sjette hnfradtiteln.

Denna byrå, som i synnerhet led brist på tillgång på personer,
hvilka i orterna verkstälde nödiga undersökningar, blef efter fem års verksamhet
utvidgad och omdanad, i det att år 1893 »t-he Labour Department»
inrättades, under chefskap af »the Commissioner for Labour». Vid detta
embetsverk äro anstälde, jemte en »Chief labour correspondent», äfven tre
»Labour correspondents» — af hvilka eu är en qvinna — samtliga dessa
»correspondents» valde med hänsyn till deras insigt i arbetareförhållanden.
Men utom dessa och ytterligare omkring ett tjugutal der tjenstgörande
har the Labour Department, som också på annat sätt öppnat regelbundna
förbindelser med handels- och industrikollegier, produktionsföreningar
m. m. i olika delar af landet, i sin tjenst anstälde omkring 30
landsortskorrespondenter. Dessa korrespondenter, hvilka vanligen tillika
äro sekreterare i de större arbetareföreningarna, påpeka och beskrifva,
hvar inom sin ort, uti månatliga rapporter de vigtigaste arbetarefrågan
rörande förhållanden, såsom strejker, tvister mellan arbetsgifvare och
arbetstagare, inrättande eller nedläggande af industriella inrättningar
m. m. dylikt.

Utöfver det slags undersökningar, med hvilka redan arbetsbyrån
sysslat-, åligger det the Labour Department att utföra mera speciella
undersökningar af frågor rörande arbetareintressen och om arbetets
vexlingar under olika årstider äfvensom att anställa sanitära .undersökningar
och dylikt samt att befordra populariseringen och spridandet af
officiella meddelanden och statistik. Derjemte tillhör det the Labour
Department att utgifva en periodisk skrift med upplysningar till arbetsklassens
tjenst om yrkenas ställning och arbetsmarknaden i olika
delar af landet, statistik öfver pris, produktion, import, export, emigration
och immigration m. in. I maj månad 1893 började också
departementet att- utgifva den af embetsverken omnämnda tidskriften »the
Labour Gazette», som utkommer en gång i månaden i en upplaga af 18,000
exemplar, deraf 7,000 exemplar gratis tillhandahållas vissa institutioner,
och som betingar ett pris per häfte om 32 sidor af allenast 1 penny.
Tidningen innehåller de departementet från olika håll, både officiella
och icke officiella, tillhandakomna uppgifter, behörigen kontrollerade,
ordnade och bearbetade. Genom the Labour Department hafva ock
offentliggjorts, jemte årsberättelser, åtskilliga omfattande arbetsstat-istiska
publikationer, hvilka behandlat, bland annat, strejker och arbetsafspärrningar
under år 1891; arbetslöner och arbetstid med afseende särskildt
å förändringar i desamma inom Storbritannien och Irland under år 1893,
styckelöner och aflöningar efter tid; vinstandelssystem; statistiska tabeller

Sjette hufvudtitehi. 37

och redogörelser för fackföreningarne; medlen att förekomma arbetslöshet
m. m.

I Frankrike har, likaledes efter amerikanskt mönster, år 1891
inrättats ett arbetsstatistiskt embetsverk »l’Office du travaib. Detta
embetsverk, som, med ett årligt statsanslag af 152,000 francs, är stäldt
under handelsministeriet och ledes af en dirigent, biträdd af 11 tjenstemän,
har till uppgift att samla, sammanställa och offentliggöra allt, som
kan tjena till belysning af arbetarefrågan, i synnerhet hvad som rör
tillståndet och utvecklingen af produktionen, organisering af och ersättning
för arbete, arbetets förhållande till kapitalet, arbetarnes ställning
samt arbetarefrågans läge i Frankrike, jemfördt. med dess läge i andra
länder.

Vid utförandet af dessa uppgifter lägger den franska byrån synnerlig
vigt vid den personliga undersökningen på ort och ställe, eller
det arbete, som tillhör dess s. k. »yttre tjenstgöring», hvilken utföres
af »délégués» och »missionaires», fast anstälde eller tillfällige, sakkunige
medarbetare, motsvarande de amerikanska »experts».

För att i vidare kretsar än som skulle kunna ske genom de mera
omfångsrika och svårfattliga officiella publikationer, som utgå från byrån,
sprida kunskap i de ämnen, som tillhöra dess verksamhetsområde, utgifves
af byrån också en månatlig tidskrift: »Bulletin de 1’office du

travail», hvars prenumerationspris är satt så lågt som till 2 francs 50
centimes per år och hvilken innehåller meddelanden under följande hufvudrubriker:
officiella handlingar och dokument; rättsvetenskap; den sociala
och industriella rörelsen i Frankrike; den sociala rörelsen utomlands och
bibliografi. Från byrån hafva, år efter annat, utgifvits ett icke obetydligt
antal statistiska afhandlingar, af hvilka här torde böra framhållas
: plats- och arbetsanskaffningsväsendets historia och nuvarande organisation
i Frankrike jemte jemförelse med motsvarande förhållanden i
främmande länder; strejker, förlikningsväsende och skiljedomstolar i
Frankrike och andra länder; lagstiftningen angående hygieniska förhållanden
och skyddsåtgärder i fabriker uti Frankrike och utlandet;
arbetslöner och arbetstid inom den franska industrien; framställning af
de senaste resultaten af arbetareförsäkringen inom Tyskland och Österrike
m. m.

1 Schweiz har af arbetareföreningarne sjelfva från och med år 1887
inrättats en arbetsstatistisk byrå, som erhåller statsbidrag af 20,000
francs och. samarbetar med statsmyndigheterna. Arbetssekreteraren,
som tillsättes för tre år af styrelsen för allmänna schweiziska arbetareförbundet
— en sammanslutning af arbetareföreningar utan hänsyn till

Sjette jjufvudtiteln.

politisk eller religiös åskådning — har två ordinarie biträdeu och aflönas
med 4,000 francs. Denne arbetssekreterare åligger att tillhandagå
icke blott arbetareförbundets styrelse utan äfven regeringen; han skall
nemligen »stå till schweiziska förbundsrådets förfogande)) vid undersökningar
rörande arbetareförhållanden samt med socialstatistiska bearbetningar
och utlåtanden, för hvilket ändamål häri eger att omedelbart
begära upplysningar från myndigheter, föreningar och privata personer.
Det för arbetssekretariatets verksamhet upprättade program upptager
särskildt: lönestatistik, redogörelse för hjelpkassor, undersökningar bland
arbetare för lagstiftningsåtgärder, som beröra yrkena, samt undersökning
rörande qvinliga arbetares ställning.

Äfven i Tyskland, har på den senare tiden särskilda åtgärder blifvit
vidtagna för erhållandet af en arbetsstatistik, i det att år 1892 föreskrefs
inrättandet af en kommission för dylik statistik med särskild
hänsyn till den arbetarelagstiftning, som är i Tyskland gällande. Kommissionen
består af ordförande och 12 medlemmar, af hvilka ordföranden
och en medlem, som derjemte skall vara anstäld i statistiska byrån,
utses af rikskansleren; af de öfriga medlemmarne utser förbundsrådet
fem och riksdagen sex. Kommissionen, som hittills utfört sina
undersökningar genom utsändande till vissa grupper af arbetsgifvare
och arbetstagare af frågeformulär, har att afgifva förslag rörande sin
verksamhet samt, på uppdrag af rikskansleren eller förbundsrådet, verkställa
undersökningar och bearbeta det samlade materialet samt sammanfatta
berättelser rörande undersökningarnes resultat. Till biträde
åt sina ordinarie medlemmar kan kommissionen äfven inkalla adjungerade
ledamöter, arbetare och arbetsgifvare i lika antal, äfvensom höra sakkunnige.
De ordinarie ledamöterna och tillkallade arbetsgifvare samt
sakkunnige erhålla allenast godtgörelse för sina under den tid, kommissionens
sammanträden vara, häfda omkostnader, men inkallade arbetare
jemväl ersättning för förlorad arbetsförtjenst. De af den tyska kommissionen
hittills offentliggjorda arbetena hafva i hufvudsak omfattat
undersökningar beträffande arbetstiden i bagerier och konditorier, arbets-
och uppsägningstider samt lärlingsförhållanden inom handelsyrket,
arbetstiden vid mjölqvarnar äfvensom rörande arbets- och löneförhållanden
för såväl manliga som qvinliga uppassare å värdshus in. in.

Slutligen bör jag nämna, att ett förslag till lag rörande arbetsstatistik
föreligger i Österrike, och att äfven inom åtskilliga andra länder
i Europa förberedande åtgärder vidtagits uti nu ifrågavarande syfte;
och torde jag i detta sammanhang jemväl böra särskildt framhålla, att
ITorges statistiska byrå de senare åren varit sysselsatt med arbetssta -

Sjette hufvndtiteln.

tistiska undersökningar, hvilka byrån, enligt hvad de i ärendet hörda
embetsverken meddela, lärer komma att under den närmaste framtiden
än ytterligare utsträcka.

Såsom såväl Riksdagen som embetsverken erinrat, återfinnas de
officiella arbetsstatistiska data, som i vårt land förekomma, förutom,
om än mera sparsamt, i Sveriges officiella statistik rörande bergshandteringen,
fabriker och manufakturer, jordbruk m. m. äfvensom
i viss mån i berättelserna om kommunernas fattigvård och finanser
samt vår befolkningsstatistik, så godt som uteslutande i de statistiska
undersökningar, som verkstälts af särskilda för utredande af vissa hithörande
frågor tillsatta komitéer. Dylika undersökningar hafva sålunda
hufvudsakligast medelst utsändande af tabell- och frågeformulär på senare
åren utförts dels af 1875 års komité för utarbetande af författning
angående barns och yngre personers användande i fabriks- och handtverksarbete
m. m., dels, och i synnerhet, af 1884 års arbetareförsäkringskomité
och 1891 års s. k. arbetareskyddskomité. Derjemte hafva
såväl på kommunal bekostnad som äfven på helt och hållet enskild
väg föranstaltats arbetsstatistiska undersökningar i vissa frågor. Men
man torde dock kunna påstå att, medan man flerstädes i utlandet vidtagit
alltmer vidtgående åtgärder för att förskaffa sig en tillförlitlig
arbetsstatistik, denna del af statistiken allenast i mycket ofullständig
grad blifvit inom vårt land tillgodosedd. Krafvet på en förändring
härutinnan eger derför efter min åsigt sitt berättigande, då äfven här
i landet arbetarefrågan mer och mer trädt i förgrunden och alltså
helt naturligt påkallar statens medverkan för lösandet af de många
spörsmål, den innebär. Till utredande af dessa bör, efter hvad sakens
natur gifver vid handen, upprättandet af en arbetsstatistik kunna lemna
icke oväsentliga bidrag, men de hos oss, hufvudsakligen blott tid efter
annan och i vissa bestämda syften, anskaffade uppgifter, som insamlats
genom förenämnda, med längre mellanrum tillsatta komitéers försorg
och som utgöra det väsentligaste af det i vårt land förefintliga arbetsstatistiska
materialet, kunna, såsom Riksdagen ock anmärkt, ingalunda
vara för sitt ändamål tillfyllestgörande. Dertill erfordras otvifvelaktigt
fortlöpande, systematiskt anordnade undersökningar i hithörande frågor.
Dylika undersökningar, hvilka med hänsyn till de många grannlaga förhållanden,
de måste beröra, oundgängligen äro af synnerligt invecklad
natur, lära emellertid icke kunna med framgång utföras af andra än
personer, som särskildt deråt egna sin verksamhet och under fortsatt
öfning samt på grund af dymedelst vunnen erfarenhet allt mer och

Arbetsstatistikens
behöflighet
och sättet för
dess anordnande.

Sjette hnfviultiteln.

mer förvärfva sig insigter i rätta sättet att utföra arbeten af förevarande
art. Och sådana sitt värf fullt vuxna personer lära lör visso
icke vara att tillgå, om deras biträde påkallas allenast vid af större
eller mindre mellanrum skilda tidpunkter. I känslan häraf har också
1884 års arbetarförsäkringskomité, ehuru densamma erkänner den beredvillighet
och noggrannhet, hvarmed i allmännhet infordrade uppgifter lemnats
och framstälda frågor besvarats — cirka 84 procent åt de utsända
frågeformulären återkommo med svar i sitt betänkande framhållit
att, för att ett verkligt gagn af utredningar rörande arbetarförhållanden
skall kunna vinnas, erfordras, att dylika fortsättas under längre tidrymder
eller åtminstone periodiskt förnyas.

Såsom förut omförmälts, äro vi visserligen icke helt och hållet i saknad
af dylika fortlöpande arbetsstatistiska uppgifter. Men dessa
uppgifter'' äro dock af alltför allmän natur för att kunna fylla de
fordringar på noggranna specialundersökningar, hvarigenom, steg efter steg,
allt större och större insigter kunna erhållas i de olika förhållanden, under
hvilka arbetsklassen lefver, och hvarförutan det mål, som genom arbetsstatistiken
är afsedt att vinnas — en, såvidt möjligt, fullständig kunskap
om nyssnämnda förhållanden — icke kan ernås. Icke heller lärer man
kunna utan vidare hos oss tillämpa de erfarenheter, hvartill arbetsstatistiken
kommit i utlandet, då förhållandena derstädes i allmänhet vidt skilja sig
från de inom vårt land rådande, och det lärer derföre, synes det mig, om
man vill vinna verkligt goda resultat, blifva nödigt att utföra grundliga
och i detalj gående undersökningar just beträffande de särskilda omständigheter,
hvarunder våra arbetare lefva. Verkställandet af sådana undersökningar
får ingalunda betraktas såsom allenast en klassfråga, utan den är
en angelägenhet, som rörer samhället i dess helhet. Förefintligheten af
en på en sakrik arbetsstatistik fotad kännedom om arbetsklassens vilkor
är nemligen icke blott den säkraste grundval för afl lagstiftning
till höjande och förbättrande af den egentlige arbetarens ställning, utan
äfven ett bland de säkraste medlen att kunna förekomma eller åtminstone
till sin utsträckning begränsa många strider och tvistigheter inom
samhället och speciel mellan arbetsgifvare och arbetstagare. Sådana utredningar
äro derjemte ej blott af största vigt för vinnande af en tillförlitlig
kännedom om våra näringsförhållanden i allmänhet till bedömande af
de åtgärder, som för deras främjande och utveckling böra från statens
sida vidtagas, utan jemväl till god hjelp vid afgörande af en. mängd
andra frågor på det socialpolitiska området. Synnerligt maktpåliggande
är emellertid att dylika undersökningar, för att motsvara sitt ändamål,

Sjette hufvudtiteln.

utföras fullt opartiskt, och obestridligt torde väl vara, att en sådan utredning
i hithörande frågor kan ske allenast från statens sida.

Enligt hvad kommerskollegium och statistiska centralbyrån upplysa,
har det ansedda »Institut International de Statistique», hvilket består af
statistikens officiella målsmän inom nästan alla länder, redan år 1891
såsom ett önskningsmål framhållit, att regeringarne i de olika länderna
måtte efter amerikanskt mönster inrätta arbetsstatistiska byråer; och
hafva cheferna för Sveriges, Norges och Danmarks statistiska byråer
vid ett år 1894 i Kristiania hållet möte uttalat sig för vidtagandet af
likformiga undersökningar beträffande arbetslöner samt andra löne- och
iukomstförhållanden. Men icke blott i ämnet sakkunnige, utan jemväl
hvar och en annan måste erkänna vigten af att kunna stödja bedömandet
af de sociala spörsmålen på opartiska, grundliga och mångsidiga
statistiska utredningar.

I afseende å de speciella förhållanden, som skulle göras till föremål
för ifrågavarande undersökningar, samt sättet för de erforderliga uppgifternas
insamlande och bearbetande tillåter jag mig hänvisa till hvad embetsverken
derom anfört. Jag fäster dervid särskildt uppmärksamheten
derå, att en tillfredsställande utredning af de många och olikartade förhållanden,
som med en arbetsstatistik afses, icke lärer kunna verkställas
uteslutande genom den hos oss hittills i allmänhet begagnade metoden,
enligt hvilken till de korporationer och enskilde, från hvilka upplysningar
önskas, utsändas tabeller och frågeformulär, hvilka sedermera
i den mån, de blifvit af vederbörande besvarade, utgöra den enda grunden
för utredningen. Med afseende å arten af de undersökningar, som nu
blifva i fråga att verkställas, blir det ofta nödigt att utsända särskilda
personer, som på ort och ställe göra sina efterforskningar och genom
personligt sammanträffande med så väl arbetsgifvare och arbetare som
andra intresserade personer inhemta upplysningar.

För utförande af ifrågavarande arbeten kräfves alltså dels fast anstälda
personer, som hafva detta till sin hufvuduppgift och hvilka naturligtvis
måste vara bildade och erfarna statistiker, dels ock mer eller
mindre tillfälligt anlitade biträden, deribland agenter och korrespondenter
å skilda orter i riket, genom hvilka anstalten kan, på sätt den finner
lämpligt, förvärfva de upplysningar, deraf den för sina utredningar är i behof.

I fråga om organisationen af den anstalt, som skulle handlägga de
arbetsstatistiska frågorna, framträder, såsom embetsverken i sitt ofvanberörda
utlåtande framhålla, först den frågan, huruvida denna statistik
bör öfverlcmnas åt något af de redan bestående embetsverken eller
huruvida för densamma en särskild statistisk byrå bör upprättas. I
Bih. till MM. Blot. 1890. 1 Barn]. 1 Afd. 1 lldft. G

Sjette hufvudtiteln.

detta afseende äfvensom beträffande anstaltens organisation och kostnaden
för densamma yttra embetsverken i sitt utlåtande följande:

»Af äldre statistiska embetsverk torde i först anförda fall kunna
komma i fråga endast statistiska centralbyrån och kommerskollegium.
Båda dessa embetsverk hafva redan en mångfald af andra uppgifter
att fylla; i kommerskollegium är statistiken i dess helhet till och med
blott en afdelning vid sidan af flere andra afdelningar med alldeles
olikartade uppgifter. Såväl i statistiska centralbyrån som i kommerskollegium
skulle den nya statistiken alltså i viss mån komma att intaga
ställningen af ett biändamål, något som för eu så vansklig uppgift som
den här föreliggande måste anses såsom ett väsentligt hinder för det
afsedda målets vinnande. Socialstatistikens uppgift är förenad med så
många svårigheter och kommer särskilt till en början att erbjuda så
många möjligheter med afseende å metod och behandlingssätt, mellan
hvilka i hvarje ögonblick måste väljas, att det synes oundgängligt, att
arbetet genast från början organiseras uti möjligast fria former och
öfverlemnas åt en personal, som kan alldeles odeladt egna sig åt sin
uppgift. I denna riktning torde ock utvecklingen mer och mer kunna
sägas gå i främmande länder.

En socialstatistisk byrå synes, åtminstone tillsvidare, kunna nöja sig
med tvenne fasta tjensteman, förutom chefen. Af de begge tjenstemännen
borde den ene företrädesvis ombesörja tidskriftens utgifvande
samt bibliotekariegöromålen äfvensom tillhandagå allmänheten med upplysningar,
den andre åter biträda vid utarbetandet af specialundersökningarna
samt bestrida registratorsgöromålen.

Beträffande aflöningsbeloppen torde chefsplatsen böra likställas med
en byråchefsbefattning, alltså tilldelas 4,400 kronor i lön och 2,000 kronor
i tjenstgöringspenningar, förutom 600 kronor i ålderstillägg efter fem
år, samt af de båda öfriga tjensterna den, med hvilken redaktörsslcapet
för tidskriften är förenadt, blifva af andra graden, d. v. s. uppföras
till 3,000 kronors lön och 1,500 kronors tjenstgöringspenningar, och den
andra af första graden, med 1,800 kronor i lön och 1,200 i tjenstgöringspenningar,
i begge fallen förutom de tvenne sedvanliga ålderstilläggen
å 500 kronor efter respektive fem och tio år.

Tillfälliga biträden torde få anställas i mån af behof. I saknad af
hvarje ledning på förhand för bedömande af det erforderliga antalet,
torde förslagsvis kunna upptagas ett anslag för ändamålet lika med
hälften af statistiska centralbyråns nuvarande anslag, alltså omkring

6,000 kronor.

I fråga om kostnaden för specialagenter kan ledning i viss mån

Sjette hufvudtiteln.

vinnas af den förr omnämnda undersökningen år 1886 af det hygieniska
tillståndet i Stockholms fabriker. Vid detta tillfälle undersöktes
något mer än 200 fabriksinrättningar, efter ett ganska omfattande program,
för eu sammanlagd kostnad af 3,000 kronor. Visserligen behöfde
i detta fall icke någon resekostnadsersättning utgå, men å andra sidan
torde böra erinras, att en del af de socialstatistiska undersökningarna
kunna verkställas af yngre, för saken intresserade personer, t. ex. studerande
vid universiteten eller från de tekniska läroanstalterna nyss
afgångna elever och äfven kroppsarbetare, hvilka samtligas anspråk
på ersättning synas kunna ställa sig jemförelsevis låga. Ett belopp af
t. ex. 5,000 kronor torde derför i allmänhet kunna anses räcka till för
undersökande af några hundratal etablisseinenter, ett antal som jemväl
i de större länderna plägar anses tillräckligt för dragande af säkra slutsatser.
Under förutsättning af en dylik undersökning hvarje år skulle
alltså sagda belopp af 5,000 kronor komma att uppföras årligen.

Anslaget till skrifmaterialier och expenser torde förslagsvis kunna
sättas lika med hälften af det nu till statistika centralbyrån utgående,
alltså till 1,500 kronor.

För ett tryckningsanslag af 10,000 kronor skulle omkring 60 tryckark
kunna åstadkommas i en upplaga af 2,500 ex.; häraf skulle på
tidskriften komma cirka 30 ark.

För biblioteket torde erfordras åtminstone 500 kronor årligen och
för vaktmästare 800 kronor jemte vanligt ålderstillägg å 100 kronor.
Hyra för lokal uppföres förslagsvis med 2,000 kronor.

Totalsumman af här upptagna belopp stiger till 39,700 kronor årligen,
hvartill kommer ett särskilt anslag för en gång för anskaffande
af möbler och inventarier.

Skulle den föreslagna anstaltens publikationer komma att intagas
i serien »Bidrag till Sveriges Officiella Statistik», blefve anstaltens chef
derigenom äfven medlem af statistiska tabellkommissionen. Om deremot
de socialstatistiska publikationerna komma att bilda en särskild serie,
torde i alla fall plats i tabellkommissionen böra beredas för den nya
anstaltens chef, hvilket vore ensidigt för uppehållandet af den nödvändiga
förbindelsen mellan den nya grenen af rikets officiella statistik
och de äldre grenarna.

För de mångskiftande uppdrag, som torde komma på det socialstatistiska
embetsverkets lott, kan icke inom verket sjelft i hvarje fall
tillräcklig sakkunskap förutsättas. Särskild! vid upptagandet af nya
arbetsfält torde embetsverket komma att behöfva ett stöd af utanför
stående personer med sakkännedom och erfarenhet inom olika områden.

Sjette hufvudtiteln.

Ett i viss mån organiseradt stöd i detta afseende skulle erbjudas
genom inrättande af en kommission af sakkunnige, inför hvilken plan
för hvarje undersökning kunde till pröfning framläggas af den socialstatistiska
anstaltens chef, hvarjemte denna kommission borde ega befogenhet
att hos Kongl. Maj:t göra underdåniga framställningar om
anordnande af äfven andra till socialstatistiken hörande undersökningar
än de af anstaltens chef föreslagna.

Ledamöterna i denna kommission borde utses för någon längre
tid, exempelvis tre år, och borde i händelse af behof för särskilda
frågor kunna med sig adjungera lämpliga personer. Chefen för den
eocialstatistiska anstalten torde böra vara medlem af kommissionen på
grund af sin befattning; öfriga ledamöter, till ett antal ej öfverstigande
20, torde lämpligast utses på det sätt, att statsrådet och chefen för
civildepartementet bemyndigas att anmoda de allmänna verk eller enskilda
korporationer af såväl arbetsgivare som arbetare, hvilka synas
företrädesvis böra komma i fråga (exempelvis kommerskollegium, statistiska
centralbyrån, brukssocieteten, sågverks- och trävaruexportföreningen,
fabriks- och handtverksföreningar, arbetareföreningar o. s. v.),
att låta sig i kommissionen representeras, hvarjemte äfven särskild
person må kunna anmodas att såsom ledamot i kommissionen inträda.
Ordförande torde af chefen för civildepartementet böra utses bland
kommissionens ledamöter.

För uppgörande af den detaljerade planen för insamlande och bearbetande
af de till en viss frågas utredning nödiga uppgifter äfvensom
för vinnande under arbetets utförande af nödiga upplysningar
torde vidare tillfälle böra beredas chefen för den socialstatistiska anstalten
att, när han så önskar, rådföra sig med en eller flere specielt
sakkunnige, hvilka kunde, på hans förslag, direkt eller indirekt (genom
föreningar e. d.) inom eller utom kommissionen utses af statsrådet och
chefen för civildepartementet.

Ledamot af kommissionen äfvensom nyss nämnd, för särskild fråga
tillkallad sakkunnig, som på grund af allmänt uppdrag, hvarmed arfvode
är förenadt, uppehåller sig i Stockholm, äfvensom derstädes bosatt embets-
eller tjensteman torde icke böra erhålla någon särskild ersättning,
hvaremot annan ledamot af kommissionen eller särskildt tillkallad sakkunnig
torde, om han är i hufvudstaden bosatt, böra åtnjuta ersättning
af fem kronor för hvarje dag, då sammanträde hålles, och, om han är
annorstädes bosatt, rese- och dagtraktamente enligt tredje klass af gällande
resereglemente.

Sjette hufvudtiteln.

Kostnaden för den föreslagna socialstatistiska anstalten är bär ofvan
förslagsvis upptagen till 39,700 kronor årligen (förutom ett särskilt
anslag för en gång vid första uppsättningen). Tillägges jemväl
ett ungefärligt belopp af 1,000 kronor eller något deröfver för bestridande
af kostnaderna för den nyssberörda kommissionen äfvensom anlitandet
af särskilda sakkunnige, stiger hela årskostnaden till i rundt
tal 41,000 kronor. För jemförelse må anmärkas, att budgeten år 1891
uppgick för unionsbyrån i Washington till omkring 600,000 kronor,
hvilket per innebyggare gör något mer än den nyssnämnda summan för
Sverige.

Kostnaderna för den nu föreslagna nya statistiska anstalten skulle
dock kanske till en del kunna balanseras genom besparingar på andra
områden. I sagda anstalt skulle nemligen staten ega en stadigvarande
byrå för verkställande af en del statistiska undersökningar, hvilka hittills
plägat företagas af tillfälliga komitéer. Genom den ökade vana vid
dylika arbeten, som man eger rätt att förutsätta bos en permanent institution,
skulle undersökningarna sannolikt kunna på detta sätt utföras
för mindre kostnader än som hittills i eu del fall varit händelsen.»

På sätt den förut af mig lemnade redogörelsen utvisar, bar i utlandet
arbetsstatistiken i allmänhet till en början anförtrotts åt en särskild bj^rå
inom något förut bestående embetsverk, men sedermera hafva, i den mån
omfånget af dess arbeten utvidgats, särskilda fullt sjelfständiga embetsverk
för ändamålet upprättats. Derest man hos oss skall förlägga
den ifrågavarande statistiken till något förut bestående embetsverk,
hvilket åtminstone till en tid synes lämpligt, då under alla förhållanden
någon tid måste åtgå för att vinna full klarhet om rätta sättet för hithörande
ämnens bearbetande, synes, såsom ock embetsverken framhållit,
dertill endast kunna ifrågasättas statistiska centralbyrån eller kommerskollegium,
hos hvilka båda embetsverk största sakkännedomen om förevarande
frågor kan förutsättas vara att tillgå. I detta afseende tillkännagaf
det i Andra Kammaren vid 1893 års riksdag tillsatta tillfälliga utskott,
som behandlade den då i ämnet väckta motionen, såsom sin åsigt
att statistiska centralbyrån icke kunde åtaga sig arbetet, men att deremot,
om det af praktiska skäl syntes önskvärdt, att den arbetsstatistiska personalen
lydde under något af de nuvarande embetsverken, kommerskollegium
erbjöde åtskilliga fördelar genom den handels- och näringsstatistik, som
redan vore dit förlagd, och då det med sin nya organisation kunde
röra sig under tillräckligt fria former för att ej behöfva undertrycka
den för arbetsstatistiken erforderliga handlingsfriheten.

Sjette hufvudtitelu.

Med afseende å det nära samband, som bör ega rum mellan den
allmänna näringsstatistiken och den föreslagna arbetsstatistiken, synes
jemväl mig lämpligast, att äfven denna sistnämnda förlägges under kommer
skollegium.

Detta embetsverk, som det åligger att med uppmärksamhet följa
näringarnes tillstånd, har således att beakta just de förhållanden, som,
enligt hvad man får antaga att Riksdagen åsyftat, innefattas under den
ena af de grupper af ämnen (se sid. 17, 18 här ofvan), som den nya statistiken
skulle hafva till uppgift att utreda. Inom detta embetsverk finnes
ock från och med 1892 inrättad en särskild statistisk afdelning, der
man således bör kunna påräkna nödig erfarenhet om lämpligaste sättet
att bearbeta statistiska frågor och hvilken afdelning, såsom jag antager
bör framgå af hvad jag förut rörande näringsstatistiken anfört, visat sig
mäktig af initiativ och förmåga att träda i beröring med allmänheten för
att praktiskt tillgodogöra sig vunna erfarenheter i dessa frågor.

Då den statistiska afdelningen, likasom kommerskollegium i dess
helhet, hittills haft att taga hänsyn till arbetarefrågorna endast i den
mån, de hafva direkt inflytande på näringarne, skulle, om nu ifrågavarande
statistiska utredningar blifva dit förlagda, afdelningens verksamhet
utvidgas till att omfatta arbetarefrågorna jemväl i afseende å
vissa andra på arbetareklassens ställning inverkande förhållanden.

För att utföra alla de arbeten af mer eller mindre grannlaga beskaffenhet,
som sålunda skulle tillkomma den statistiska afdelningen,
måste dess arbetskrafter naturligtvis erhålla vederbörlig förstärkning, men
derjemte bör åt chefen för afdelningen beredas en sådan ställning inom
kollegium, att det kan blifva honom möjligt att med större sjelfständighet
planlägga och bringa till utförande de mångskiftande arbetena. I
spetsen för dessa arbeten bör derför, enligt min tanke likasom enligt
embetsverkens, ställas en tjensteman med byråchefs aflöning. Derjemte
torde för arbetsstatistiken särskildt erfordras en fast anstäld tjensteman af
första graden, motsvarande den nu å afdelningens stat uppförde aktuarien.
Då, såsom jag förut vid behandlingen af frågan om näringsstatistikens
förbättrande framhållit, för detta ändamål erfordras ytterligare
en aktuarie, skulle statistiska afdelningens fast anställa personal
komma att utgöras af, förutom de nu å stat upptagna en förste aktuarie
och en aktuarie, ytterligare:

1 byråchef med lön 4,400 kronor, tjenstgöringspenningar 2,000 kronor
samt rätt till ålderstillägg med 600 kronor efter fem år, samt

2 aktuarier, hvardera — lika med nuvarande aktuarien — med

Sjette hufvudtiteln.

lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor samt två ålderstillägg
å 500 kronor efter fem och tio år;

hvarjemte torde behöfvas å stat ytterligare

1 vaktmästare med enahanda aflöning som öfriga vaktmästare hos
kollegium, eller lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och
efter tern år ålderstillägg med 100 kronor, samt med skyldighet att
afstå 150 kronor, i händelse han såsom vaktmästare åtnjuter fri bostad.

För löneförmånernas åtnjutande samt i fråga om rätt till semester
och pension m. m. skulle naturligtvis för den nytillkomna personalen
gälla enahanda vilkor, som äro stadgade i nådiga kungörelsen af den
5 juni 1891, angående vilkoren för åtnjutande af de från och med år
1892 faststälda löner för kommerskollegium (se svensk författningssamling).

För att gifva någon närmare föreställning om Indika göromål, som
skulle tillkomma en hvar af byråns tjenstemän, har jag, efter samråd
med föreståndaren för kommerskollegii statistiska afdelning, uppgjort
en fördelning af göromålen, som naturligtvis dock efter omständigheterna
kan behöfva undergå modifikationer. Enligt denna fördelningskulle
det hufvudsakligen åligga,

Byråchefen: att utarbeta texter till såväl de statistiska årsberättelserna
som de arbetsstatistiska specialundersökningarna; att uppgöra planer
för insamlande och bearbetande af de till arbetsstatistiken hörande
uppgifterna äfvensom för införande af successiva förbättringar i den
allmänna näringsstatistiken; att bereda ärenden, hvilka han, i egenskap
af föredragande inom kollegium, har att handlägga; att justera anmärknings-
och andra embetsskrifvelser; samt att slutrevidera och meddela
tryckningstillstånd å alla från afdelningen utgående trycksaker;

Förste aktuarien: att i allmänhet biträda byråchefen med ärendenas
utredning; att kontrasignera utgående expeditioner; att pröfva de vid
granskning af primäruppgifterna till de olika redogörelserna af vederbörande
aktuarie gjorda anmärkningar; att såsom redaktör för tidskriften
samla och bearbeta det för ändamålet behöfliga materialet; att korrekturläsa
allt afdelningstryck; samt att granska och attestera räkningar;

Fn aktuarie: att ombesörja tryckning och utdelning af blanketter
till primäruppgifter för kollegii olika redogörelser äfvensom tryckning
af sammandragstabeller; att verkställa fördelningen af det statistiska
trycket inom- och utomlands och deröfver upprätta journal; samt att
leda och deltaga i granskningen och bearbetningen af uppgifterna till
årsberättelserna angående utrikes handel, utrikes sjöfart samt inrikes

48 Sjette hufvudtiteln.

sjöfart och handel äfvensom uppsätta af granskningen föranledda anmärkningsskrifvelser; En

aktuarie: att leda och deltaga i granskningen och bearbetningen
af uppgifterna till fabriksstatistiken och bergverksstatistiken äfvensom
uppsätta af granskningen föranledda anmärkningsskrifvelser;

En aktuarie: att leda och deltaga i granskningen och bearbetningen
af uppgifterna till de arbetsstatistiska redogörelserna äfvensom uppsätta
af granskningen föranledda anmäfkningsskrifvelser.

Vid byrån behöfves, utom den å stat uppförda personalen, fyra mera
stadigvarande biträden eller amanuenser, af hvilka en skulle tillhandagå
förste aktuarien vid redigerandet af tidskriften och de tre öfrige biträda
hvar sin aktuarie med uppsättning af tabellsammandrag och dylikt.

Embetsverken hafva i sitt utlåtande beräknat kostnaderna för tillfälliga
biträden förslagsvis till 6,000 kronor; men om amanuensernas
antal bestämmes till fyra, eller två mera än som intill våren 1895 varit å
afdelningen anstälda, hvardera med arfvode af högst 1,200 kronor,
torde det belopp, som derutöfver för tillfälliga biträden för de arbetsstatistiska
göromålen erfordras, kunna inskränkas till 3,000 kronor.

I och för arbetsstatistiken erfordras derjemte, att något högre
belopp måste beräknas för vikariatsersättningar och gratifikationer, än
hvad för närvarande å den statistiska afdelningen, enligt af mig förut
i dag (se sid. 12) lemnad redogörelse derför, utgår, och torde förhöjningen
kunna förslagsvis beräknas till 600 kronor.

Samtliga nu senast beräknade förhöjningar i omkostnaderna för
den statistiska afdelningen, nemligen för två amanuenser 2,400 kronor,
för andra biträden 3,000 kronor samt för vikariatsersättningar och
gratifikationer 600 kronor, böra utgå från det å kommerskollegii stat
upptagna anslaget till juridiskt biträde, amanuenser, andra extra biträden,
grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifningar m. m., hvilket
anslag, för närvarande uppfördt till ett belopp af 17,500 kronor,
följaktligen torde böra höjas med 6,000 kronor, deraf 4,800 kronor
belöpa på utgifter, uteslutande föranledda af arbetsstatistikens tillkomst,
och 1,200 kronor äfven föranledas af behofvet af ytterligare
en amanuens för påskyndande af fabriksberättelsens utgifvande (se sid.
16). Men på grund af den utredning, som under näringsstatistiken af
mig lemnats rörande ifrågavarande anslag (sid. 12 och 13), torde detta ensamt
för näringsstatistikens behof kräfva en ytterligare förhöjning med
skilnaden emellan det belopp, 4,100 kronor, som vid kommerskollegii
ombildning beräknades af anslaget belöpa å statistiska afdelningen, och
det belopp af cirka 6,000 kronor, som för denna afdelning på senare tider

Sjette hiifvudtiteln.

tagits i anspråk, eller sålunda med åtminstone 2,000 kronor. Den sammanlagda
erforderliga förhöjningen å detta anslag skulle sålunda uppgå till

8,000 kronor och anslaget följaktligen komma att utgöra 25,500 kronor.

Embetsverken hafva vidare upptagit kostnader för tryckning af
arbetsstatistiska publikationer 10,000 kronor, för skrifmaterialier och
expenser 1,500 kronor, för biblioteket 500 kronor samt för hyra af embetslokal
2,000 kronor, hvarjemte antydts, att utgifter blefve förenade
med anskaffande af möbler och inventarier till den af embetsverken
ifrågasatta nya myndigheten. Utan att vidare yttra mig om de belopp,
som sålunda upptagits, vill jag endast påpeka, att dylika utgifter för
den statistiska afdelningen bestridas från sjette hufvudtitelns anslag till
skrifmaterialier och expenser, ved in. m, och att någon förändring derutinnan
nu icke torde vara af nöden, helst någon förhöjning i sistnämnda
anslag utöfver den, jag kommer att föreslå vid denna anslagstitels
behandling, icke af nu ifrågavarande utgifter torde påkallas.

Deremot hafva, efter min tanke, embetsverken beräknat utgifterna
för specialagenterna alltför lågt, då de i sådant afseende uppfört allenast
ett belopp af 5,000 kronor. Möjligheten för den ifrågavarande
socialstatistiken att åstadkomma verkligt upplysande resultat kommer
enligt min åsigt i väsentlig män att blifva beroende af den vexelverkan,
som kan åvägabringas mellan byrån å ena sidan samt arbetare och arbetsgivare
å den andra, och en sådan vexelverkan måste hufvudsakligen
förmedlas genom byråns agenter i orterna. Jag antager
derför, att ett anslag till agenter, korrespondenter och öfriga dylika,
mer eller mindre tillfälliga biträden utom byrån icke bör sättas till
lägre belopp än 12,000 kronor; och om detta godkännes, torde från
samma summa äfven kunna bestridas kostnaderna för de af embetsverken
omnämnde sakkunnige och för den af embetsverken föreslagna
kommission för planläggningen af undersökningar utaf större och mera
ingripande art, i hvilken form eu sådan kommission än må varda af
Eders Kongl. Maj:t organiserad.

Sammanlagda beloppet af de för genomförande af förbättringar i
näringsstatistiken och för påskyndande af fabriksberättelsens utgifvande
samt för anordnande af eu arbetsstatistik erforderliga nya anslag
och förhöjningar i äldre anslag, hvilka samtliga anslag torde böra å
kommerskollegii stat uppföras, skulle uppgå till 33,200 kronor, deraf kan
anses belöpa å arbetsstatistiken omkring 27,000 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders [[.j
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, Anslag un

att i den för kommerskollegium faststälda staten uppföras aflönin£$lh.
till lllksd. Prof. 1830, 1 Sttiul. 1 ÅJd, 1 Häft. 7 till en arbets statistik.

[2.]

Höjning af
anslaget till
följd af landastatsbostallens
indragning
m. m.

50 Sjette hufmdtiteln.

gar för ytterligare en byråchef och två aktuarier samt en vaktmästare
med samma aflöningsförmåner, som gälla för de i den faststälda
staten med enahanda benämningar redan upptagna tjenstemän och betjente;
samt att dessutom i staten ej mindre uppföres för »agenter,
korrespondenter, sakkunnige och andra dylika biträden» ett belopp af

12,000 kronor, än äfven anslaget »till juridiskt biträde, amanuenser och
andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning
m. m.» förhöjes med 8,000 kronor eller till 25,500 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »kommerskollegium»
att höjas med 33,200 kronor eller sålunda från dess nuvarande
i riksstaten uppförda belopp 64,600 kronor till 97,800 kronor.

Landsstaterna i länen.

Enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster
m. m. meddelat, komma till följd af tjensteinnehafvares afgång
samt enligt särskilda nådiga beslut följande landsstatsboställen med i
stat beräknad afkastning af sammanlagdt 2,215 kronor att, efter tilländalupna
tjenste- och fardagsår, till statsverket indragas, nemligen

länsmansbostället i Tveta härads östra distrikt af Jönköpings län
Rönjane kronogården n:o 1, V2 mantal;

länsmansbostället i Uppvidinge härads öfre distrikt af Kronobergs
län Galtabäck n:o 1 lU mantal Fösingsgård;

länsmansbostället i Norra Tjusts härads södra länsmansdistrikt af
Kalmar län Fästad n:o 2o, V* mantal;

länsmansbostället i Åkerbo härad af Ölands norra mot af sistnämnda
län Hagelstad n:o 4, ’ j mantal; samt

kronofogdebostället i Lidköpings fögderi af Skaraborgs län Sörby
n:o 1, ett mantal.

Äf en statskontorets berörda skrifvelse bilagd uppgift inhemtas
tillika, att den i stat beräknade afkastningen af länsmansbostället i Gammalstorps
distrikt af Blekinge län Möllekulla n:o 1, V2 mantal, kommer
att enligt nådigt beslut minskas med 45 kronor 28 öre.

Nu anmärkta förhållanden påkalla en förhöjning af anslaget till
landsstaterna i länen med 2,260 kronor 28 öre; och jag hemställer alltså,
med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt tal
af kronor, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning af först -

Sjette hufvudtileln.

nämnda fem boställens indragning och förändrad beräkning af sistnämnda
boställes afkastning, höjas med 2,261 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till Dlandsstaterna
i länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från
2,679,122 kronor till 2,681,383 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Uti den af 1882 års Riksdag för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
faststälda stat upptogs till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra tjenstemän,
rit- och skrifbiträde» ett belopp af 7,200 kronor. Med bifall
till Eders Kongl. Maj:ts derom till 1887 års Riksdag aflåtna proposition,
höjde Riksdagen nämnda belopp till 10,000 kronor; men vid 1888 års
riksdag blef detta anslag, i sammanhang med öfverflyttningen till styrelsen
för statens jernvägstrafik af tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader,
åter minskadt. med 1,000 kronor eller till 9,000 kronor.

Utöfver nämnda å ordinarie stat upptagna anslag blef, i anledning
af odlingslånefondens inrättande, för år 1885 på extra stat anvisadt ett
belopp af 5,000 kronor till bestridande ej mindre af arfvode åt den för
granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner hos styrelsen anstälde
extra byråingeniör än äfven af de andra tillfälliga omkostnader, som
af kontrollen öfver odlingsföretagen kunde föranledas. Af detta belopp
användes under 1885 3,000 kronor till aflöning af eu extra byråingeniör;
och har sedermera, efter det medel till nyss omförmälda tillfälliga omkostnader
från annat anslag beredts, för hvart af åren 1886—1889 å
extra stat anslagits 3,000 kronor till aflönande af den för ofvan nämnda
arbeten hos styrelsen anstälda extra byråingeniör. Då för 1889 års
Riksdag framlades förslag till inrättande af landtbruksstyrelsen, ansågs
emellertid att, enär till denna styrelse skulle komma att förläggas den
förberedande granskningen af handlingar rörande lån från odlingslånefonden,
den för sådan granskning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anstälde extra byråingeniören skulle kunna undvaras och det till
arfvode åt honom uppförda beloppet, 3,000 kronor, indragas. I följd
häraf bar från och med år 1890 anslag för sagda ändamål icke vidare
utgått.

Af ofvan nämnda till vikariatsersättning in. m. anvisade belopp,

9,000 kronor, utgingo för år 1890 följande arfvodes- och ersättningsbelopp
:

- .
Ändring i

staten för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen.

Sjette hufvudtiteln.

arfvode åt den tjensteman, som, efter det ledningen af och tillsynen
öfver statens jern vägsbyggnader år 1888 öfverflyttats till den
då varande styrelsen för statens jernvägstrafik, förordnats att utöfver
sina öfriga göromål föredraga ärenden rörande de enskilda jernvägarne,

enligt nådiga brefvet den 31 maj 1888........................... kronor 1,000: —

arfvode åt ett juridiskt biträde enligt samfna nådiga

bref..................................... )) 1,000: —

vikariatsersättning under semester för styrelsens em bets-

och tjenstemän.................................................... » 837: 50

ersättning till hos styrelsen anstälde tekniskt bildade

biträden .............................................................................. » 4,400: —

godtgörelse till renskrifningsbiträden ............................. » 1,520: —

kronor 8,757: 50

i följd hvaraf för bestridande af kostnader för tillfälliga
rit- och skrifbiträden fanns tillgängligt endast » 242: 50

kronor 9,000: —

Med anledning af otillräckligheten af de sålunda till aflöning af
tillfälliga biträden tillgängliga medel fann Eders Kongl. Maj:t, på framställning
af styrelsen, genom nådigt bref den 17 oktober 1890 skäligt
att ställa till styrelsens disposition ett belopp af högst 400 kronor att
emot redovisningsskyldighet användas till bestridande af kostnaden för
extra biträden hos styrelsen under sagda år, i den mån för sådant ändamål
eljest tillgängliga medel icke dertill försloge.

Uti underdånig skrifvelse den 10 november 1890 anhöll derpå styrelsen
om förhöjning i det å dess stat till vikariatsersättning m. m.
upptagna anslaget å 9,000 kronor, dervid styrelsen åberopade ofvan
upptagna utredning angående det ringa belopp, som styrelsen hade att
disponera till bestridande af kostnaderna för tillfälliga rit- och skrifbiträden.
Vidare erinrade styrelsen, att dess arbetskrafter kort förut
minskats, derigenom att, då granskningen af planer för med bidrag
af statsmedel understödda vattenaflednings- och odlingsföretag samt
arbeten, afseende minskning af frostländighet, vid landtbruksstyrelsens
inrättande öfverlemnats till gemensam handläggning af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen, den hos förstnämnda
styrelse tillförene för odlingsplaners granskning anstälde extra
byråingeniör indrogs, men att dock en motsvarande minskning i arbetet
hos styrelsen för dessa ärenden icke åstadkommits, enär styrelsen
fortfarande hade att granska alla dylika planer och föra fullständig lig -

Sjette ImfYudtiteln.

gare deröfver samt i sitt arkiv förvara de till dessa planer hörande
kartor. Under förutsättning att af styrelsen jemväl framstälda förslag
om förhöjning af anslaget till vägundersökningar från 30,000 till 40,000
kronor och af anslaget för anläggning af nya vägar m. m. från 600,000
till 800,000 kronor bifölles, hvarigenom göromålen hos styrelsen skulle
komma att väsentligen ökas, ansåg styrelsen en förhöjning af 3,000
kronor i anslaget till vikariatsersättningar m. m. för styrelsen vara
erforderlig, hvaremot förhöjningen kunde inskränkas till 1,000 kronor,
om anslagen till vägundersökningar och väganlägningar bibehölles vid
sina dåvarande belopp.

Då ökning af vägbyggnadsanslaget och vägundersökninganslaget
syntes vara af behofvet påkallad, fann Eders Kongl. Maj:t, med afseende
å den tillökning inom styrelsen af de tekniska göromålen, som
till följd deraf vore att emotse, och med hänsyn till hvad styrelsen för
öfrigt anfört, vara uppenbart, att förhöjning uti anslaget till vikariatsersättningar
m. m. erfordrades för göromålens behöriga fullgörande, men
ansåg dock, att denna höjning tills vidare borde kunna inskränkas till

2.000 kronor; och afgaf alltså Eders Kongl. Maj:t till 1891 års Riksdag,
jemte det ökning i nyssnämnda anslag till vägbyggnader och vägundersökningar
enligt styrelsens förslag äskades, proposition om förhöjning
af nu ifrågavarande anslag till vikariatsersättningar m. m. till

11.000 kronor. Riksdagen afslog förslaget om ökning af anslaget till
vägundersökningar, men höjde enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag såväl
anslaget till väganläggningar som anslaget till vikariatsersättningar
m. m., och har i följd af denna förhöjning sistnämnda anslag från och
med år 1892 utgått med 11,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 31 oktober 1895 bär styrelsen nu gjort
framställning om ytterligare förhöjning uti anslaget till vikariatsersättningar
m. in. och i sådant afseende anfört:

Den under senare åren vidtagna förhöjning i anslagen för understödjande
af allmänna arbeten, hvarigenom naturligtvis allt flere företag
erhölle anslag eller lån, betingade ett ökadt arbete inom styrelsen icke
allenast för granskning af planer och den skriftvexling, som granskningen
och beviljade understöd medförde, utan ock för den styrelsen
åliggande fortgående kontrollen af arbetenas behöriga underhåll. Vidare
hade den gren af styrelsens embetsverksamhet, som afsåge bestyret med
de för allmän trafik afsedda enskilda jernvägarne, under de senare åren
utvecklat sig i afsevärd omfattning. Sålunda hade, under det att de
från år 1852, då planen för den första nu trafikerade enskilda jernvägen

Sjette hufvudtiteln.

i landet faststäldes, till början af år 1889 koncessionerade enskilda för
allmän trafik upplåtna jernvägarne upptoge en sammanlagd våglängd af
5,003 kilometer, under åren 1889—1894 tillkommit eu våglängd af
1,191 kilometer och under loppet af år 1895 till den 1 oktober ytterligare
225 kilometer. Under år 1889—1894 hade koncessioner meddelats
för anläggning af enskilda jernvägar, upptagande en våglängd
af 1,941 kilometer, och under samma tidrymd hade från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
afgifvits ej mindre än 265 underdåniga utlåtanden
i ärenden, som afsett koncessioner å jernvägsanläggningar, ändringar
af faststälda planer för dylika företag samt ansökningar om statsbidrag
för byggande af jernvägar. Under år 1895 hade till dagen för
skrifveisens aflåtande 44 dylika utlåtanden afgifvits.

Enligt hvad styrelsen vidare meddelat, utgå nu af anslaget till
vikariatsersättningar m. m. följande arfvodes- och ersättningsbelopp:

arfvode till föredraganden för ärenden rörande enskilda jernvägar enligt

nådiga brefvet den 31 maj 1888 ................................. kronor 1,000: —

arfvode åt ett juridiskt biträde enligt samma nådiga

bref.................................................................................... » 1,000: —

vikariatsersättning under semester för styrelsens em bets-

och tjenstemän......................................................... » 837: 50

ersättning till hos styrelsen anstälde tekniskt bildade

biträden.........................................*.................................. » 5,800: —

godtgörelse till två ständiga renskrifningsbiträden...... )> 1,600: —

kostnader för tillfälliga rit- och skrifbiträden samt

till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän ... »__762: 50

tillsammans kronor 11,000: —

Så länge styrelsens embetsverksamhet vore stadd i utveckling, vore
det, enligt hvad styrelsen ytterligare anfört, gifvet, att eu ökning måste
inträda äfven i sådana göromål, hvilka borde och måste utföras synnerligast
af de tekniskt bildade biträdena, och dessa kunde ej, såsom
förhållandet vore med de ordinarie tjenstemännen, åläggas ökadt arbete
utan samtidigt ökad aflöning, eller ock kunde dylika göromål ej medhinnas
af de hittills anställa biträdena, utan måste tillfälliga sådana
anlitas, till hvilkas aflöning emellertid medel saknades. Hittills hade
styrelsen fylt behofvet af arbetskrafter genom att utan godtgörelse använda
yngre ingeniörer, hvilken anordning möjliggjorts till följd af
tryckta tider inom ingeniörsyrket, men dylik arbetskraft vore icke alltid
att påräkna, och tillvägagåendet måste anses mindre tillfredsställande,

Sjette hufvudtiteln.

då det afsåge att uttaga olönadt arbete af personer, hvilka förut så att
säga befunne sig i arbetsnöd.

Styrelsen funne åt dessa skäl en tillökning i anslaget till extra biträden
vara af högsta behof påkallad och ansåge denna ökning icke kunna
inskränkas till mindre belopp än 3,000 kronor, hvarför styrelsen anhölle,
att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för ifrågavarande ändamål
äska förhöjning af anslaget till vikariatsersättning m. m. med nämnda
belopp.

I en sedermera afgifven promemoria har kamreraren i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i afseende å behofvet af den ifrågasatta anslagsökningen
ytterligare meddelat följande upplysningar:

I allmänhet hade af styrelsen de löpande ärendena blifvit beredda
och handlagda i behörig tid, men i följd af det ökade antalet ärenden
hade vidlyftigare ärenden icke hunnit befordras till afgörande så hastigt
som önskligt varit. Så t. ex. hade förslaget till fördelning af bidragen
från vägbyggnadsfonden, hvilket plägat vara färdigt under december
månad året innan bidragen skulle utgå, för år 1896 ej medhunnits till
vanlig tid. Detsamma vore förhållandet med förslaget till fördelning
af bro- och hamnbyggnadsfonden för 1896. Detta måste hafva till följd,
att intressenterna i företag, hvilka hugnades med statsunderstöd, senare
än eljest erhölle underrättelser om beviljade understöd, hvilket i
sin ordning medförde olägenhet och fördröjde företagens utförande.
Jemväl yttranden rörande ansökningar om jernvägskoncessioner eller
ändringar i planer för jernvägsanläggningar både till olägenhet för koncessionssökande
eller koncessionsinnehafvare försenats. Men om också
de vanliga ärendena, delvis medelst användande af olönade biträden,
hunnit expedieras, hade dock detta skett på bekostnad af vissa större
frågor, som tarfvade afgörande, såsom frågorna om nya bestämmelser
för brobyggnader, om instruktion för inspektionsförrättare, om en förbättrad
uppställning af styrelsens statistik samt om bearbetning af det
i styrelsens tekniska arkiv samlade material, hvilket nu befunne sig i
sådant skick, att det hvarken för styrelsen fylde ändamålet med dess
insamlande eller kunde för besökande hållas tillgängligt.

Till vidare upplysning angående omfattningen af göromålen inom
väg- och vattcnbyggnadsstyrelsen torde det slutligen tillåtas mig meddela
följande uppgifter:

Antalet af de till styrelsen inkomna mål och derifrån afgångna expeditioner
under åren 1890 —1895 har utgjort:

Sjette hufvud titeln.

År 1890
® 1891

» 1892

» 1893
» 1894

Inkomna Afgångna

mål. expeditioner.

....... 1,346 1,361

........ 1,547 1,423

........ 1,634 1,610

........ 1,602 1,603

........ 1,683 1,932

Under år 1895 har antalet inkomna mål stigit till 1,761, men har
upplysning angående antalet under samma år afgångna expeditioner
ännu ej kunnat erhållas.

De i riksstaten upptagna anslagssummor, som anvisats för de till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens embetsförvaltning hörande allmänna
arbeten, hafva under åren 1890—1895 uppgått till följande belopp. För
anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar har anvisats hvart af åren 1890 och 1891

600,000 kronor samt hvart af de följande åren 800,000 kronor. Till
understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder har i riksstaten upptagits
för 1890 100,000 kronor och för hvart af de följande åren 150,000
kronor. Till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
’ hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande
bygd, har anslagits för hvart af åren 1890 och 1891 50,000 kronor och
för hvart af åren 1892 — 1895 100,000 kronor. För innevarande år är
anslaget förhöjdt till 150,000 kronor, men då äfven detta belopp visat
sig otillräckligt, har jag för afsigt att under de extra anslagen å hufvudtiteln
föreslå höjning af detta anslag för nästkommande år med ytterligare
50,000 kronor. Odlingslånefonden har under ifrågavarande år
varit anlitad till vexlande belopp för hvarje år, och de under år 1895
beslutade ändringar i och tillägg till de för erhållande af lån från fonden
förut stadgade vilkor och bestämmelser komma antagligen att ej obetydligt
öka arbetet med granskning af planerna för odlingsföretagen.
För att användas till lån åt enskilda jernvägar har anvisats under hvart
af åren 1890, 1891, 1894 och 1895 1,000,000 kronor och under hvart
af åren 1892 och 1893 2,175 000 kronor.

Längden af enskilda koncessionerade jernvägar har utgjort: vid
1890 års slut 5,429,1 kilometer, vid 1891 års slut 5,561,1 kilometer,
vid 1892 års slut 5,668,3 kilometer, vid 1893 års slut 5,950,3 kilometer,
vid 1894 års slut 6,198,9 kilometer och vid 1895 års slut 6,502,4 kilometer.

Sjette hufvudtiteln.

Af hvad sålunda förekommit anser jag det vara ådagalagdt, att en
förhöjning i anslaget till vikariatsersättning m. m. erfordras för göromålens
behöriga fullgörande inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och
har jag, med afseende särskildt derå, att den ökning i de till styrelsens
handläggning hörande ärenden, som under de senare åren egt rum, med
all sannolikhet kommer att fortfara, ingen erinran att göra mot beloppet
af den höjning, som styrelsen föreslagit, eller 3,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

från och med år 1897 öka det å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
stat uppförda anslaget till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra
ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde» med 3,000 kronor eller från

11,000 kronor till 14,000 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten
(deraf tvenne särskilda reservationsanslag till expenser
för allmänna arbeten och till vägundersökningar, hvartdera å 30,000
kronor)» att höjas med 3,000 kronor eller från 133,700 kronor till
136,700 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar.

Från och med år 1880 hafva af Eders Kongl. Maj:t årligen anvisats
medel för utbredning af kännedomen om de för landtbruket
skadliga insekter och medlen att förekomma de förödelser, sådana insekter
medföra. Dessa anvisningar, som utgått till och med 1892 med
ett årligt belopp af 1,000 kronor och för åren 1893—1895 med 1,500
kronor årligen samt för innevarande år bestämts till 2,000 kronor, hafva
användts till aflönande af en entomolog eller instruktör, hvilken haft
till uppdrag att verka i ofvan omförmälda syfte. Rörande instruktörens
verksamhet hafva meddelats närmare bestämmelser i ett af landtbruksstyrelsen
den 4 mars 1890 för honom utfärdadt reglemente, enligt
hvilket det åligger honom: att söka utvidga kännedomen om de för
landtbruket skadliga insekters utveckling äfvensom rörande de omständigheter,
hvilka i allmänhet förorsaka deras förekomst, samt att särskildt
söka utröna orsakerna dertill, att insekterna vid vissa tider i
större mängd uppträda, jemte sätten huru och medlen hvarigenom deras
fortplantning och uppträdande må kunna förekommas, hvarvid instrukBih.
till liiksd. Prot. lbUU. 1 Sami. 1 Afd. 1 Jlä/t. 8

[4-]

Entomologisk

försöksanstalt.

Sjette luifVudtiteln.

tören bör uppmärksamt följa och för sin verksamhet tillgodogöra sig den
erfarenhet, som i andra länder vunnits i förevarande hänseenden; att
efter förordnande af landtbruksstyrelsen besöka de orter, der härjningar
af skadeinsekter förekommit och hvarifrån biträde af instruktören begärts
hos styrelsen; samt att vid dessa besök noggrannt undersöka de
skador, som öfverklagats, och söka utreda alla dermed sammanhängande
omständigheter samt derom underrätta vederbörande reqvirent
äfvensom meddela honom råd till förekommande eller minskning af
insekternas härjningar, hvarjemte instruktören har att hvarje år till
landtbruksstyrelsen afgifva berättelse öfver de af honom under året
verkstälda förrättningar och dervid gjorda märkligare rön; och är tillika
i reglementet stadgadt, att den, som önskar biträde af instruktören, bör
derom ingifva reqvisition till landtbruksstyrelsen, som derefter bestämmer
de förrättningar, som böra af instruktören utföras, samt tidsföljden
för dem och i öfverensstämmelse dermed uppgör plan för instruktörens
resor.

Uti underdånig skrifvelse den 16 oktober 1893 har emellertid landtbruksakademien,
med öfverlemnande af en från Östergötlands läns hushållningssällskap
till akademiens förvaltningskomité stäld skrift i ämnet,
fäst uppmärksamheten å att enligt akademiens åsigt, med hänsyn till
omfånget och betydelsen af de förluster, jordbruket i landet lede genom
skadeinsekternas härjningar, de sålunda för deras bekämpande
vidtagna åtgärderna icke vore tillfyllestgörande.

Akademien har dervid till en början lemnat eu redogörelse för åtskilliga
af de mera farliga insekternas uppträdande, af hvilken redogörelse inliemtas,
att ollonborren, som år 1833 endast förekom vid foten af Hallandsås,
redan de följande åren spridt sig till trakten af Halmstad och sedan vidare
inom Halland samt nu uppträdde såsom skadedjur i största delen af nämnda
provins, delar af Kristianstads och Malmöhus län och sedan 1889 inom
Elfsborgs län på några ställen i gränstrakterna mot Halland, samt att
den skada, som af denna insekt år 1889 förorsakats, uppskattats för
Hallands län till öfver 550,000 kronor och för Kristianstads län till
nästan lika mycket; att hvetemyggan, som vore utbredd från Skåne
till Upland, enligt åren 1890—1891 af ofvan nämnde instruktör företagna
undersökningar, förorsakat, att på Gotland mellan 9,5 och 21,13
procent samt i Upland och några andra provinser mellan 3 och 38
procent af hvetekornen blifvit skadade; att dvergkornflugan åren 1883—
1884 å Gotland förorsakat en skada å kornet, som beräknats till icke
mindre än 2 millioner kronor, och under de senare åren uppträdde åtminstone
ända upp till Helsingland; att slökornflugan, som vore allmän

Sjette hufvudtiteln.

i rikets mellersta provinser, derstädes under år 1891 förstört ända till
50 procent af kornskörden; samt att ängsmasken i landets norra provinser
gång efter annan och senast år 1891 uppträdt i sådan mängd,
att ängsmarken mångenstädes blifvit fullständigt renäten från allt grönt,
och att den sistnämnda år häraf förorsakade skada i Norrbottens län
uppskattats till 500,000 kronor.

I fråga om den nu af landtbruksstyrelsen anstälda instruktörens
verksamhet har akademien framhållit, hurusom enligt ofvan omförmälda
för instruktören utfärdade reglemente hufvuduppgiften för nämnde tjensteman
vore att meddela allmänheten upplysningar och råd med afseende
på skadeinsekterna, livilket syntes förutsätta, att han skulle vara
i besittning af den insigt, som fordrades för att kunna meddela dessa
råd och upplysningar, eller att han kunde på något håll få inhemta de
kunskaper, han för fullgörande af sitt uppdrag måste ega, men att
hvarje fackman på entomologiens område mer än väl visste, att detta
icke vore eller kunde vara förhållandet. För att verkligen kunna komma
till säkra och tillförlitliga resultat i fråga om bekämpandet af skadeinsekterna
i vårt land vore det nödvändigt, att grundliga undersökningar
och experiment gjordes, innan man uppträdde och meddelade
råd och upplysningar till allmänheten eller föresloge statsmakterna några
bestämda åtgärder gent emot skadedjurens härjningar. Då omfånget
och betydenheten af de förluster, jordbruket, på sätt ofvan omförmälts,
lede genom ifrågavarande skadeinsekter,- syntes fullt motivera ett det
allmännas ingripande, föresloge akademien såsom den enda åtgärd,
hvilken i detta fall kunde lända till verkligt gagn, inrättandet af en
försöksstation, å hvilken för det första skadeinsekternas lefnadsvanor
och utveckling jemte alla dithörande frågor kunde noggrannt studeras
och för det andra de medel, som mot dem kunde blifva föreslagna,
finge grundligt pröfvas, innan de meddelades allmänheten. Dylika anstalter
hade under den senare tiden inrättats på flere ställen i utlandet.
Sålunda funnes inom nordamerikanska unionen redan sedan åtskillig-a
år tillbaka entomologiska försöksstationer i flera stater i samband med
landtbruksförsöksstationer, och under år 1892 hade en med alla hjelpmedel
väl utrustad centralanstalt för ifrågavarande undersökningar och
försök öppnats i Washington. Att behofvet af eu sådan station
äfven här gjort sig gällande framginge såväl deraf, att Östergötlands
läns hushållningssällskap, på sätt ofvan nämnts, funnit sig föranlåtet
hos akademiens förvaltningskomité hemställa om åtgärders
vidtagande i nämnda syfte, som ock deraf att den hos landtbruksstyrelsen
anstälde entomologen flerstädes i sina till nämnda styrelse

Sjette hufyudtiteln.

afgifna berättelser skarpt betonat detta bobof och påpekat, att det i
brist af en sådan station varit honom omöjligt att utföra flera undersökningar,
som i en mängd fall varit nödvändiga för att komma till
ett godt resultat — ett missförhållande, som framträdde så mycket
skarpare, då det stäldes vid sidan af den del af instruktionen för ifrågavarande
tjensteman, som innehölle, att han skulle genom egna undersökningar
vinna kännedom i ämnet. Derest staten ville fordra något
sådant, syntes den ock böra tillse, att det för den praktiske entomologen
blefve möjligt att uppfylla de kraf, som stäldes på honom. Härför
fordrades med nödvändighet en försöksstation. Många insekter
behöfde nemligen eu ganska lång tid, 1—4 år, för att genomgå hela
sin utveckling eller utbildade de 2—3 ofta sins emellan olika generationer
hvarje år. I hvilketdera fallet som helst blefve det nödvändigt,
då man ville erhålla noggrann kännedom om utvecklingens alla enskildheter,
att med oaflåtlig uppmärksamhet troget följa densamma steg för
steg och dag efter dag. Detta läte sig emellertid ej göra, såvida man
icke disponerade öfver nödig utrustning eller den ena dagen måste
vara här och den andra der. En eller annan dags frånvaro kunde omintetgöra
hela undersökningen, som då kanske ej kunde upptagas igen
förr än nästa år eller efter ännu längre tids förlopp. Häraf vore tydligt,
att alla sådana undersökningar endast kunde utföras vid en fast
station, som vore försedd med nödig utrustning och hvars föreståndare
ej upptoges af andra göromål, hvilka kunde lägga hinder i vägen för
hans arbeten vid stationen. Då det emellertid stundom vore nödvändigt
att besöka de trakter, som vore utsatta för insekthärjningar, syntes det
akademien oundgängligt, att stationens föreståndare vid sin sida hade
en assistent, som antingen kunde företaga resorna eller ock under föreståndarens
frånvaro besörjde de pågående undersökningarna och experimenten.
Utan en sådan anordning skulle stationen helt visst förlora
en väsentlig del af sin betydelse. Visserligen kunde också tänkas, att
den nuvarande entomologbefattningen hos landtbruksstyrelsen bibehölles
oförändrad och ej sattes i någon förbindelse med stationen, men deraf
skulle tydligen båda institutionerna i hög grad lida, i det att stationen
ej vore säker om att få del af den erfarenhet, som entomologen
på sina resor vunne, och denne senare å andra sidan komme att intaga
samma svåra ställning som hittills eller ock blefve helt och hållet beroende
af stationen.

Beträffande läget för den ifrågasatta försöksstationen har akademien
vidare anfört att, då de undersökningar, som derstädes borde företagas,
kunde blifva af mycket olika art och stundom förutsatte insigter, som

Sjette hufvudtiteln.

icke billigtvis kunde kräfvas af en och samma person, anstalten, till
undvikande af de kostnader och svårigheter, som härigenom kunde uppstå,
borde förläggas i närheten af hufvudstaden, så att den i alla
dylika fall kunde påräkna stöd och hjelp af de öfriga statsinstitutioner,
med hvilka den på grund af sakens egen natur måste stå i beröring.
Genom ett sådant helt naturligt samarbete mellan olika institutioner
blefve det isynnerhet för ett mindre land såsom Sverige lättare att
utan alltför dryga kostnader följa med den vetenskapliga utvecklingen,
och , i detta särskilda fall skulle en sådan anordning medföra högst
väsentliga besparingar och göra det möjligt för stationen att äfven
med ett jemförelsevis ringa årsanslag ändock fylla sin uppgift. I fråga
om ett dylikt samarbete mellan stationen och andra institutioner har
akademien påpekat ett par fall, då detsamma blefve alldeles nödvändigt.
De sjukdomar hos insekter, som förorsakades af bakterier och andra
parasitsvampar och hvilka ej sällan uppträdde såsom förhärjande epidemier,
hade en mycket stor betydelse med afsende på den förevarande
frågan, alldenstund man på grund af de senare årens iakttagelser och
undersökningar syntes vara berättigad till den förhoppningen, att man
i framtiden skulle kunna medelst ett planmessigt begagnande af dessa
mikroorganismer i väsentlig mån förminska skadeinsekternas antal, och
det måste derföre utan tvifvel för stationen blifva ett maktpåliggande
arbete att verkställa experiment med dylika alstrare af insektsjukdomar.
Studiet och renodligen af dessa organismer vore emellertid en sak,
som kräfde en särskild rätt dyrbar utrustning och speciel kunskap hos
den, som skulle utföra dem. Skulle sådant ske vid sjelfva stationen,
blefve det derföre nödvändigt, att der äfven funnes anstäld en bakteriolog.
Detta borde dock numera ej vara behöfligt, då bakteriologiska
anstalter komme att finnas i Stockholm såväl vid karolinska institutet
som vid veterinärinstitutet, och staten väl kunde hafva rätt att fordra,
det de undersökningar och renodlingar, som för stationen behöfdes, der
måtte kunna blifva utförda. På samma sätt skulle det medföra dryga
kostnader och årslångt arbete, om stationen skulle utrustas med alla
de entomologiska samlingar och den litteratur, som behöfdes, ifall stationens
tjenstemän ej kunde begagna sig af de samlingar, som staten
i den vägen redan egde i riksmuseum. I öfrigt borde stationens läge
väljas så, att i dess närmaste granskap funnes i odling en så stor mångfald
som möjligt af de i landet förekommande kulturväxterna, tillhörande
såväl det egentliga landtbruket som äfven trädgårds- och skogsskötseln,
enär endast derigenom åt stationens personal kunde på ett
fullt ändamålsenligt sätt och i tillräcklig mängd beredas de tillfällen

Sjette hufVudtlteln.

till iakttagelser å fältet och till inhemtande af nödiga upplysningar
rörande de odlade växternas lefnadsförhållanden och sjelfva kulturtekniken,
utan hvilka de entomologiska undersökningarna vid stationen
näppeligen kunde få hela den betydelse för praktiken, som med dem
afsåges; hvarförutom i en sådan omgifning stationen alltid borde kunna
påräkna rik och beqväm tillgång på erforderligt material såväl af insekter
för undersökningar och försök som af födoämnen för de förras lifnärande.
Med afseende å nu berörda önskemål kunde enligt akademiens
åsigt svårligen någon lämpligare plats väljas än landtbruksakademiens
experimentalfält, hvilket måste anses på ett synnerligen tillfredsställande
sätt uppfylla de nyssnämnda fordringarna, på samma gång det
vore beläget inom hufvudstadens område samt dessutom erbjöde den
stora fördelen att vara försedt med vetenskapliga institutioner, hvilka
utan tvifvel i talrika fall skulle kunna vara till kraftigt stöd och god
hjelp för arbetet vid den entomologiska stationen.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt har akademien
i underdånighet hemstält, att vid akademiens experimentalfält
måtte inrättas en försöksstation för experimentelt studium af skadeinsekterna
samt af medlen till deras utrotande eller hämmandet af deras
härjningar; och har akademien för denna anstalt föreslagit följande
organisation och stat:

Stationens skötsel borde närmast anförtros åt en föreståndare,
som skulle vara skyldig att egna hela sin tid åt arbetena vid anstalten
samt i allmänhet åt studier och forskningar på den praktiska
entomologiens områden. Denne tjensteman hade följaktligen ansetts
böra åtnjuta en aflöning af 4,000 kronor om året jemte två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad
tjenstgöring, hvaremot det icke ansetts nödigt att bereda honom
bostad vid anstalten. Vid föreståndarens sida borde, af skäl som ofvan
anförts, finnas en assistent, för hvilken, då hans tid och arbetskraft
icke syntes behöfva fullständigt tagas i anspråk mera än sju månader
(april—oktober) af året, akademien ansåge sig böra föreslå ett arfvode
af 1,000 kronor jemte fri bostad och vedbrand. För stationens första
uppsättning samt förseende med nödiga instrument och öfriga inventarier
kräfdes ett anslag för en gång af 1,500 kronor och för dess underhåll
och drift ett årligt anslag likaledes å 1,500 kronor, allt på sätt
utlåtandet bifogade specifikationer närmare angåfve; upptagande specifikationen
öfver årsanslaget följande poster:

Sjette hufvudtiteln.

lön åt ett arbetsbiträde (för uppassning, gräfning, rensning, städning

in. in.) .................................................................................... kronor 600: —:

inköp af utrotningsmedel, gödslingsämnen m. m............ » 100: —-

underhåll och remont af inventarier ................................. » 100: —

transport samt ersättning för insamling och insändning

af skadedjur ........................................................................... » 50: —

bokinköp ................................................................................. » 50: —

ved och ljus ............................................................... » 150: —

ritningar öfver skadedjur ..................................................... » 200: —

sprit och diverse ................ » 50: —

underhåll af institutionens byggnad.................................... » 200: —

Summa kronor 1,500

Då det icke vore möjligt att inrymma den ifrågasatta institutionen uti
något af de å experimentalfältet nu befintliga hus, måste för densamma
uppföras en ny byggnad, hvilken borde innehålla dels två större arbetseller
laboratorierum och ett kallrum för insekters öfvervintring, dels
ock bostadslägenheter för assistenten och för eu dräng och hvilken
jemte erforderliga uthus beräknats kosta omkring 10,000 kronor.

Jemte det akademien förbehållit sig att framdeles få inkomma
med fullständig ritning och kostnadsberäkning för den ifrågasatta nybyggnaden,
har akademien i underdånighet anhållit att Eders Kongl. Maj:t
täcktes bereda tillgång till de för förslagets förverkligande sålunda erforderliga
medel.

Med en sedermera ingifven skrifvelse har akademien öfverlemnat
ritning å den ifrågasatta byggnaden med dervid fogadt kostnadsförslag,
slutande å 13,000 kronor; och har öfverintendentsembetet i infordradt
underdånigt utlåtande förklarat sig icke hafva anledning till
erinran emot ritningen eller kostnadsförslaget.

Efter det landtbruksstyrelsen erhållit nådig befallning att i ärendet
afgifva underdånigt utlåtande, har styrelsen, till följd af remissen, lemnat
hushållningssällskapens ombud vid deras sammanträde i november
år 1893 tillfälle att yttra sig; och hafva dessa, med instämmande i
hvad landtbruksakademien i frågan anfört, i underdånighet tillstyrkt
inrättandet af en entomologisk försöksanstalt och förordat densammas
förläggande till akademiens experimentalfält, hvarigenom och om den
såsom en naturlig följd häraf stäldes under akademiens inseende, anstalten
kunde draga fördel såväl af der redan befintliga institutioner
för kemi och växtfysiologi som ock af försöksfälten med deras talrika

Sjette liufvudtiteln.

landtbruks-, trädgårds- och skogsväxter, på och af hvilka insekterna
lefde, allt omständigheter, som väsentligt bidroge dertill, att anläggnings-
och driftkostnaderna blefve så låga som möjligt. Till de af
akademien anförda skäl för anställandet vid anstalten af en assistent
hafva ombuden fogat den erinran, att det endast och allenast vore vid
en anstalt af detta slag som en yngre forskare kunde vinna den utbildning,
som för en praktisk entomolog vore en nödvändig förutsättning
för en framgångsrik verksamhet, samt att det måste anses såsom
en ren och lycklig tillfällighet, om inom vårt land nu skulle finnas
en forskare, kompetent att öfvertaga den nya anstaltens ledning. Enligt
ombudens öfvertygelse vore inrättandet af en entomologisk anstalt
alldeles förfeladt och ändamålslöst, såframt nödiga medel till aflöning
af en assistent icke samtidigt anvisades, och hafva ombuden, för den
händelse det skulle synas tvifvelaktigt, huruvida en verkligt dugande
arbetskraft kunde, med den föreslagna arbetstiden af sju månader under
den varma årstiden och ett arfvode af 1,000 kronor, varaktigt fästas
vid anstalten, meddelat att, enligt vunnen upplysning, assistenten under
vintermånaderna kunde erhålla sysselsättning vid riksmusei entomologiska
afdelning och derför åtnjuta så pass stort arfvode, att man kunde
ega grundad förhoppning om att få behålla honom i anstaltens tjenst,
utan att alltför täta ombyten behöfde befaras.

I afseende på anstaltens af landtbruksakademien föreslagna organisation,
det för byggnaden äskade beloppet och aflöningen till tjenstemännen
hafva hushållningssällskapens ombud förklarat sig icke hafva
något att anmärka. Deremot hafva ombuden vid närmare undersökning
funnit de anslag, som satts i fråga för anstaltens första utrustning med

1,500 kronor för en gång och för dess drift med 1,500 kronor årligen,
vara alltför knappt tillmätta. Det för utrustningen afsedda anslaget
ansåge ombuden böra höjas till 3,000 kronor; och då årsanslaget måste
bära den i akademiens förslag ej berörda kostnaden för de resor, som,
utan att vara af någon reqvirerade, entomologen måste företaga för att
insamla insekter och i naturen studera deras vanor och andra lifsförhållanden,
syntes ombuden en förhöjning äfven af detta anslag med
300 kronor eller till 1,800 kronor vara alldeles nödvändig.

Hushållningssällskapens ombud anhölle derföre att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om medels beviljande
till inrättande af en entomologisk försöksanstalt vid landtbruksakademiens
experimentalfält med anslagsbelopp i enlighet med de af ombuden
angifna.

Förutom nu omförmälda yttrande af hushållningssällskapens ombud

Sjette hufvndtiteln.

har landtbruksstyrelsen med underdånigt, utlåtande af den 20 december
1893 öfverlemnat en af entomologiska föreningen i Stockholm till styrelsen
ingifven skrift i ämnet, hvari föreningen på det varmaste förordat
landtbruksakademiens förslag, och bär styrelsen för egen del anfört
hufvudsakligen följande:

I likhet med akademien ansåge landtbruksstyrelsen, att det nu
utgående anslaget till befordrande af kännedomen om de för landtbruket
skadliga insekter vore alldeles otillräckligt för att med detsamma
skulle kunna åstadkommas några kraftiga åtgärder för vinnande
af det ändamål, hvarom nu vore fråga. Härtill erfordrades, på sätt
landtbruksakademien framhållit, att möjlighet bereddes för sakkunnige
personer att med nutidens vetenskapliga hjelpmedel utforska ifrågavarande
skadedjurs lefnadsförkållanden, lifsbetingelser och medlen att
kunna utrota eller åtminstone förekomma deras härjningar, hvilket
endast i otillräcklig grad och högst ofullständigt kunnat ske med det
hittills utgående anslaget. Men det borde ej heller lemnas obeaktadt,
att dessa forskningar, så intressanta de i sig sjelfva kunde vara,
i förevarande fall likväl hade sitt gifna praktiska mål, som borde stadigt
hållas i sigte, såvida forskningarna skulle hafva någon betydelse
för det praktiska landtbruket; och om å ena sidan ingenting borde eftergifvas
i fordringarna på grundlig kännedom om ämnet, torde å andra
sidan det vara lika vigtig!, att dessa forskningar så snart ske kunde
ledde till några resultat, så att de icke först i eu aflägsen, obestämd
framtid komme den praktiska landtbrukaren till godo. Anstalten borde
derför, synnerligen om någon särskild entomolog icke vidare behöfde
såsom instruktör antagas, från början erhålla den dubbla uppgiften att,
jemte ett grundligt studium af den praktiska entomologien i alla dess
delar, göra denna vetenskap fruktbärande dels genom sträfvande!, att
söka utfinna botemedel mot skadliga insekter, dels ock genom meddelande
af upptysningar och råd åt allmänheten i alla de afseenden, som
kunde anses ligga inom området för institutionens verksamhet. Endast
under förutsättning att anstalten erhölle denna afgjordt praktiska karakter,
kunde landtbruksstyrelsens förbemälde instruktör undvaras och
styrelsen förorda upprättandet af en dylik anstalt, som för öfrigt med
afseende å dess nära sammanhang med landtbruksstyrelsens öfriga verksamhet
och dess vigt för sjelfva landtbruksnäringen ovilkorligen syntes
böra ställas under styrelsens ledning och inseende. Det dubbla ändamål,
som anstalten skulle få, kräfde emellertid ett årligt anslag, som
icke utan olägenhet kunde sättas lägre än det, af landtbruksakademien
föreslagna. Beträffande detaljerna af ifrågavarande förslag ansåge styrelsen
Bih. till Iliksd. Viol. 1890. 1 Sami. 1 Afd. / lfa/t. 0

Sjette hufvudtiteln.

sig endast böra erinra att, ehuru många skäl talade för ifrågavarande anstalts
förläggande till experimentalfältet, detta förslag, hvars utförande
skulle erfordra uppförandet derstädes af en ny byggnad, syntes, åtminstone
för närvarande, icke böra vinna afseende, enär all erfarenhet ännu saknades
om bästa sättet för en dylik byggnads uppförande, och möjlighet utan tvifvel
funnes att få mot ett pris, ej öfverstigande 500 kronor för år, hyra någon
i hufvudstadens omedelbara närhet med göda kommunikationer försedd
lägenhet, dit en dylik anstalt till en början och till dess någon erfarenhet
vunnits om de fordringar, som borde ställas på den byggnad, der
anstalten slutligen skulle inrymmas, kunde varda förlagd. I afseende å
aflöningarne till föreståndaren och assistenten samt kostnaden för anstaltens
underhåll och drift har styrelsen beräknat enahanda belopp som
landtbruksakademi en, men ansett föreståndarens aflöning böra fördelas
i lön med 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar med 1,500 kronor,
hvarjemte styrelsen ansett, att enahanda vilkor borde gälla för åtnjutande
af föreståndarens aflöning och hvad anginge pension från allmänna
indragningsstaten åt denne, som i samma afseenden bestämts i
fråga om ledamot af landtbruksstyrelsen.

På grund af hvad sålunda anförts och då landtbruksstyrelsen icke
hade något vidare att emot förslaget erinra, hemstälde styrelsen, under
förutsättning att anstalten blefve inrättad på sätt styrelsen antydt, om
proposition till Riksdagen i öfverensstämmelse med hvad styrelsen föreslagit.

Uti infordradt, utlåtande af den 17 september 1894 har landtbruksakademien
i anledning af hvad uti ärendet blifvit anfördt i underdånighet
erinrat, hurusom i fråga om akademiens förslag olika åsigter uttalats
endast beträffande vissa detaljer i den föreslagna anstaltens organisation
och inrättning samt de för dess briugande till stånd nödiga
anslagen äfvensom i fråga om förslaget att förlägga anstalten till experimentalfältet
och der uppföra en ny byggnad för ändamålet; och har
akademien i afseende härå, bland annat, genmält — hvad anginge den
föreslagna förhöjningen i anslaget till stationens drift och underhåll,
hvilken skulle betingas af hänsynen till de resor, föreståndaren, utan
att vara särskildt reqvirerad, kunde finna sig föranlåten företaga för
insamling af insekter och studiet i naturen af deras lifsförhållanden —
att akademien förestälde sig, att sådana resor af någon betydligare utsträckning
endast mycket sällan torde ifrågakomma, samt att i sådant
fall och der verkligt behof förelåge anslag kunde lämpligare uppå särskild
ansökan beredas för hvarje sådan resa än genom uppförandet af

Sjette hufvudtiteln.

ett visst årligt belopp i anstaltens ordinarie budget; samt — hvad anginge
landtbruksstyrelsens hemställan att förslaget om uppförandet af en
ny byggnad för anstalten och dess förläggande till experimentalfältet ej
måtte bifallas — att den praktiskt entomologiska forskningen i allmänhet
och i förhållande till andra naturvetenskapliga forskningsgrenar för sitt
framgångsrika bedrifvande kräfde endast jemförelsevis enkla och föga
kostsamma instrumentela hjelpmedel och icke erfordrade hvarken mycket
vidlyftiga eller mycket komplicerade byggnader; att ritning och beskrifning
å den antagligen nyaste och bästa anstalt af detta slag eller den
förutnämnda centralanstalten i Washington varit tillgängliga vid den inom
akademien verkstälda utredningen af förevarande ärende, och att akademiens
experimentalfält erbjöde för anstalten den bästa plats, som
för närvarande kunde väljas, under det att deremot förhyrandet af en
lägenhet på annat ställe i hufvudstadens granskap säkerligen skulle
i stället för besparing medföra ökade kostnader för statsverket och
vålla, att man finge en oändamålsenlig inrättning af institutionsbyggnaden.

De förluster, som till följd af skadeinsekternas härjningar drabba
den svenska jordbruksnäringen, äro, såsom redan blifvit erkändt, af
den omfattning och allmänna betydelse, att ett ingripande från statens
sida synes mig vara af behofvet påkalladt.

Det torde tillåtas mig att erinra, hurusom Riksdagen åren 1890 och
1893, i anledning af derom aflåtna propositioner, medgifvit att till utrotande
af ollonborrar finge af den så kallade undsättningsfonden disponeras
för åren 1890, 1891 och 1892 tillhopa 60,000 kronor samt för
1893 till och med innevarande år likaledes 60,000 kronor. De anslag,
som år för år ända från 1880 af Eders Kongl. Maj:t beviljats för utbredning
af kännedomen om de för landtbruket skadliga insekter och
medlen att förekomma deras förödelser, visa emellertid, att de förhållanden,
som här äro i fråga, ingalunda äro af mera öfvergående eller
sporadisk natur utan påkalla ett fortsatt systematiskt öfvervakande.
Och ehuru allmänt torde vitsordas, att den af landtbruksstyrelsen antagne
entomologen nitiskt och driftigt verkat i sitt kall, säger det sig
sjelft att, med den aflöning han åtnjutit och utan särskildt anslag till
bestridande af kostnader för vederbörliga naturvetenskapliga försök,
många spörsmål på hithörande områden förblifvit outredda, som eljest
kunnat vinna en för våra landtmän lycklig lösning.

Jag kan alltså icke annat än dela den uppfattning, som gör sig
gällande i nu omförmälda underdåniga framställningar och som äfven

Sjette hufvudtiteln.

fått sitt uttryck i särskilda vid senaste riksdag väckta motioner, att
nemligen mera permanenta åtgärder böra af staten vidtagas till förekommande
af förödelserna af de bär i riket förekommande skadeinsekterna.
Såsom enstämmigt framhållits af de myndigheter, hvilka i ärendet
sig yttrat, torde någon säkrare väg härför icke gifvas än att genom
inrättande af en entomologisk försöksanstalt bereda sakkunnige personer
möjlighet att med nutidens vetenskapliga hjelpmedel utforska de
ifrågavarande skadedjurens lefnadsförhållanden och medlen att kunna
utrota dem eller inskränka deras härjningar. Jag anser mig derför
böra tillstyrka upprättandet af eu dylik anstalt. Att öfvervägande skäl
tala för att denna anstalt lämpligast bör förläggas till landtbruksakademiens
experimentalfält, synes mig framgå af hvad i ärendet
af akademien anförts. Skulle anstalten förläggas till en lägenhet,
som kunde erhållas för en hyra af allenast 500 kronor för år, befarar
jag, att hvarken anstalten blefve för sitt ändamål tjenlig eller
assistenten för göromålens skötande i hvad på honom ankomme nöjaktigt
kompetent.

Enär, enligt hvad upplyst blifvit, å experimentalfältet icke finnes
någon för anstalten användbar lokal, torde alltså en ny byggnad behöfva
derstädes för ändamålet uppföras, och lärer, äfven om kostnaden
derför icke skulle kunna nedbringas under kostnadsförslagets slutsumma,
utgiften derför kunna bestridas med för Eders Kongl. Maj:t tillgängliga
medel. Af dylika medel torde ock kostnaden för anstaltens första utrustning
kunna betäckas.

Förutom den teoretiska verksamhet, som, enligt hvad ofvan antydts,
skulle tillkomma anstalten, men som endast skulle afse att tjena
till underlag för anstaltens egentliga rent praktiska syfte och hvars
resultat borde offentliggöras genom redogörelser och anvisningar, så
affattade att den stora allmänheten kunde omedelbart tillgodogöra sig
desamma, torde personalen vid anstalten jemväl böra få till åliggande
att, likasom den nu anstälde entomologen eller instruktören, träda i direkt
beröring med allmänheten och bispringa enskilde med råd och anvisningar
i speciella fall. Då detta uppenbarligen ej alltid kan ske,
med mindre undersökning å stället företages, och så väl af denna anledning
som för utförande af det anstalten åliggande forskningsarbetet
mer eller mindre vidsträckta resor under den varmare delen af året
lära behöfva företagas, men de undersökningar, som skola vid anstalten
verkställas, under vissa tider kräfva ständig närvaro derstädes af en
sakkunnig person, lärer personalen vid anstalten, på sätt landtbrulcs -

Sjette Iiufvudtiteln.

akademien anfört, icke kunna inskränkas till mindre än två personer,
nemligen en föreståndare, åt hvilken anstaltens skötsel närmast skulle
anförtros och som skulle vara skyldig att egna hela sin tid åt arbetena
vid anstalten samt i allmänhet åt studier och''-.forskningar på den praktiska
entomologiens område, samt en assistent, som skulle biträda föreståndaren
i dennes göromål, men hvars tid dock icke torde behöfva
till fullo tagas i anspråk mera än omkring sju månader om året. I
afseende å det biträde, personalen skulle komma att lemna de enskilde,
torde böra stadgas detsamma, som nu gäller angående instruktören,
eller att vederbörande, som åstunda biträde, skola hafva att inkomma
med reqvisition till landtbruksstyrelsen, som derefter hade att, efter det
föreståndarens yttrande inhemtats, bestämma, hvilka förrättningar skulle
företagas, och uppgöra plan för resorna, som efter omständigheterna
torde kunna uppdragas antingen åt föreståndaren ensam eller mellan
honom och assistenten fördelas. För sådana resor, som af landtbruksstyrelsen
på grund af enskildes reqvisition eller eljest i reseplanen
upptoges, synes högre ersättning icke böra utgå, än som entomologen
hittills tillerkänts, eller sådan godtgörelse, som tillkommer statens för
landtbrukets utveckling kringresande undervisare.

Under det att föreståndarens ställning, hvad beträffar hans försöksverksamhet,
skulle blifva ungefär lika sjelfständig som föreståndarnes
för den agrikulturkemiska stationen och den växtfysiologiska anstalten vid
experimentalfältet, skulle han deremot i fråga om sin rent praktiska verksamhet
vara stöld under landtbruksstyrelsen. Hvad angår aflöningen
åt föreståndaren, så torde den, på sätt i ärendet föreslagits, böra utgå
med 4,000 kronor för år samt med två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor, efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring, och således blifva
lika med agrikulturkemistens och växtfysiologens i penningar bestämda
aflöningar. Ehuru dessa begge dessutom åtnjuta fri bostad vid experimentalfältet,
en förmån, som åtminstone för närvarande icke kan beredas
föreståndaren för den nya anstalten, anser jag mig kunna biträda
hvad i fråga om beloppet af föreståndarens aflöning blifvit ifrågasatt,
hvaremot, lika litet nu som vid bestämmande af föreståndarnes för de
öfriga anstalterna vid experimentalfältet aflöningar, någon anledning förefinnes
att fördela aflöningen, som egentligen har naturen af ett arfvode,
i lön och tjenstgöringspenningar. Lika litet torde nu böra ifrågakomma
att föreslå sådana vilkor för aflöningens åtnjutande, som i allmänhet
bestämmas vid reglering af embetsverk, eller någon viss pension
åt föreståndaren, utan synes han äfven i dessa hänseenden böra likställas

Sjette hufvndtiteln.

med de begge öfrige föreståndarne, i fråga om hvilka härutinnan ingenting
särskildt blifvit stadgadt.

Hvad beträffar assistentens arfvode samt det för anstaltens underhåll
och drift erforderliga anslag, instämmer jag med landtbruksakademien
och anser sålunda arfvodet böra bestämmas till 1,000 kronor
och anslaget för anstaltens drift och underhåll till 1,500 kronor.

I enlighet med hvad sålunda af mig anförts och med anhållan att
framdeles få underställa Eders Kongl. Maj:ts slutliga pröfning frågan
om det belopp, som bör för anstaltens ordnande af tillgängliga medel
anvisas, tillstyrker jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, ... .1

att på ordinarie stat bevilja till aflöning åt en föreståndare för en
entomologisk anstalt vid landtbruksakademiens experimentalfält 4,000
kronor för år, till aflöning åt en assistent vid samma anstalt 1,000
kronor för år samt för anstaltens underhåll och drift 1,500 kronor för
år, äfvensom medgifva, att föreståndarens aflöning efter innehafvarens
af beställningen väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år,
räknadt från och med året näst efter det han blifvit antagen, må höjas
med 500 kronor och efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring
ånyo höjas med 500 kronor.

Derest hvad jag sålunda föreslagit bifalles, skulle ordinarie anslaget
till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
komma att höjas med 6,500 kronor, eller från 105,000 kronor till

111,500 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

[5.] Från anslaget till fiskerinäringens understöd utgå aflöningar till två

Höjning af an-under landtbruksstyrelsen stälda fiskeritjenstemän, nemligen förste och
ISutenter!" andre fiskeriassistenterna, livilkas löner äro bestämda, för förste fiskerinan
resor, assistenten till 2,000 kronor, med rätt för honom att erhålla två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, det ena efter 5 och det andra efter
10 års tjenstgöring, samt för andre fiskeriassistenten till 1,500 kronor,
med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års tjenstgöring.
Dessutom är, enligt Riksdagens uti särskilda underdåniga skrifvelser
den 13 maj 1869 och den 21 maj 1875 lemnade medgifvanden, af det
under denna titel uppförda anslag till bekostande af fiskeriassistenternas
resor anvisadt ett belopp af 1,000 kronor för en hvar af dem;
och utgår af dessa medel, för hvilkas användande till det afsedda ändamå -

Sjette hufvudtiteln.

let assistenterna äro skyldiga att redovisa, till dem rese- och traktamentsersättning
enligt fjerde klassen i resereglemente!.

Ifrågavarande tjensteman hafva till åliggande hufvudsakligen att
tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i fråga om fiskets
vård m. m. samt att utföra undersökningar af landets fiskevatten och
de förhållanden, under hvilka fiskerinäringen i olika delar af landet
bedrifves. Ett behörigt fullgörande häraf påkallar naturligen assistenternas
personliga närvaro å skilda orter inom riket, och de resor, hvilka
assistenterna sålunda äro nödsakade att företaga, utföras efter dem af
landtbruksstyrelsen meddelade förordnanden eller i enlighet med af
nämnda styrelse faststälda reseplaner.

För sjelfva förrättningarna, som af enskilde påkallats och hvilka uti
fiskeriassistenternas reseplaner upptagits, erlägga reqvirenterna dagarfvoden
till assistenterna efter i allmänhet 4 kronor 50 öre för hvarje
dag, som i sin helhet eller till någon del för förrättningen åtgår, hvarjemte
reqvirenterna äro pligtige att tillhandahålla assistenterna bostad
in. m. För extra förrättning, d. v. s. sådan, som ej ingår i reseplan,
gäldar vederbörande reqvirent derjemte resekostnads- och traktamentsersättningen.

Uti underdånig skrifvelse den 24 oktober 1894 har landtbruksstyrelsen
anfört, att till följd af nu stadgade begränsning af fiskeriassistenternas
reseanslag det ofta inträffade antingen att desse tjensteman
icke erhölle full ersättning för de af dem gjorda resor och förrättningar,
eller också att en eller flera af de i reseplaneu upptagna förrättningarna
måste inställas af skäl, att reseanslaget vore förbrukadt eller
hvad deraf återstode icke vore tillräckligt att betäcka kostnaden för
ifrågasatta förrättningar; att, om än åtskilliga af de förrättningar, som
fiskeritjenstemännen hade att utföra, vore af den beskaffenhet, att de
utan skada kunde till annat år uppskjutas, det dock å andra sidan hände,
att ett uppskof med förrättningarna kunde vålla verklig olägenhet; samt
att, då de af enskilda reqvirerade förrättningarna i främsta rummet
syntes böra utföras, af ofvan åberopade förhållande äfven blefve en
följd, att den vigtiga sida af dessa tjenstemäns verksamhet, som afsåge
undersökningen af landets fiskevatten med hvad dertill hörde, ej sällan
måste stå tillbaka; och har landtbruksstyrelsen, under framhållande att,
intilldess bebofvet af flera fiskeritjenstemän, hvilket med hänsyn till
landets stora utsträckning redan länge gjort sig känbart, kunde blifva
fyldt, ofvan åberopade olägenhet skulle kunna, åtminstone till någon del
afhjelpas, derest de redan befintliga tjenstomännens reseanslag blefve
förhöjda, hemstält att af anslaget till fiskerinäringens understöd måtte

Sjette Imfuidtiteln.

till bekostande af förste och andre fiskeriassistenternas resor få på reqvisition
i vanlig ordning till en hvar af dem utanordnas ett belopp
af högst 1,500 kronor.

Statskontoret, som till följd af nådig remiss den 28 december 1894
häröfver afgifvit underdånigt utlåtande, har dervid förklarat sig ej hafva
något att erinra mot bifall till förevarande framställning, hvarjemte
statskontoret meddelat, att de af ifrågavarande tjensteman till statskontoret.
afgifna räkningar å ersättning för verkställa tjensteresor under
åren 1889—1893 slutade å följande belopp, nemligen:

förste iiskeriassistentens,

är 1889 .....................

» 1890 .................

» 1891 .....................

» 1892 ..................

j> 1893 .....................

andre fiskeriassistentens,

år 1889 .................................................. kronor 996: 51

» 1890 ................................................... y> 1,112: 66

» 1891 ................................................. » 1,034: 53

d 1892 ................................................. » 1,186: 72

)> 1893 .............................................. )) 1,051: 04

Då, såsom ofvan ant.ydts, de tjensteresor, hvilka det tillkommer
fiskeriassistenterna att företaga, utgöra det hufvudsakligaste af desse
tjenstemäns åligganden, anser jag det vara af vigt, att de för dessa
resor tillgängliga medel icke äro för knappt tilltagna. Af hvad landtbruksstyrelsen
anfört äfvensom af den utaf statskontoret lemnade uppgiften
angående beloppen af de utaf fiskeriassistenterna under åren
1889—1893 afgifna räkningar å ersättning för verkstälda tjensteresor
synes mig emellertid framgå, att de till desse tjenstemäns resor nu afsedda
belopp äro för ändamålet otillräckliga. En förhöjning af dessa
belopp torde derför vara af behof påkallad; och då den af landtbruksstyrelsen
för hvartdera reseanslaget föreslagna ökning af 500 kronor,
synes mig vara, åtminstone för närvarande, skälig samt en sådan ökning
icke är af beskaffenhet att behöfva föranleda till förhöjning af det
anslag, hvarifrån reseersättningarne utgå, tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

kronor 1,011: 18

» 1,005: 92

» 1,012: 57

» 996: 19

» 1,009: 34

Sjette lmfrudtiteln.

att de för bekostande af förste och andre fiskeriassistenternas resor
afsedda, under anslaget till fiskerinäringens understöd uppförda belopp
må från och med år 1897 höjas för hvardera fiskeriassistenten med
500 kronor eller från 1,000 kronor till 1,500 kronor och sålunda med
tillhopa .1,000 kronor.

Skiften och afvittringar.

I underdånig skrifvelse den 16 november 1895 har landtmäteristyrelsen
beräknat kostnaderna för afvittringen under år 1897 till 28,000
kronor för Vesterbottens län och till 58,500 kronor för Norrbottens län.
Och enligt hvad styrelsen tillika upplyst, är den vid 1896 års slut påräkneliga
behållningen å anslagen till skiften och afvittringar jemte
1897 års ordinarie anslag för samma ändamål tillräcklig att betäcka
dessa kostnader, hvadan något extra anslag för afvittringsarbetenas
fullföljande under år 1897 icke är behöflig!.

Jag inskränker mig derföre till att, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen
i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka att, på det att
afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län äfvensom
föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda län må för år 1897
komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit dem
beviljade, Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att medgifva att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under
år 1897 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens
län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra
första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder
i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras af
anslagen till storskiftes- och afvittringsverken; och att för år 1897 åt
föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde
åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom
anslagna belopp.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon
ändring, utom hvad angår förslagsanslaget till
Bih. till Iiiktd. Fiol 181) G. 1 Sami. 1 Afil. 1 Haft.

[6.]

Godtgörelse
åt afvittrings*
landtmätare
m. m.

[7-]

Höjning af
anslaget till
skrifmaterialier
m. m.

[8.]

Angående
disposition af
patent- och
varnmärkesafgifter
samt
vissa andra
registreringsafgifter.

Sjette hufvudtiteln.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

Ifrågavarande förslagsanslag, som i 1880 års riksstat var uppfördt
till ett belopp af 88,634 kronor 87 öre, men derefter upptagits till omkring

118,000 kronor, är i riksstaten för innevarande år upptaget till 119,500
kronor. Redan år 1881 belöpte sig emellertid utgifterna å anslaget till
171,162 kronor 28 öre och hafva sedermera uppgått till följande belopp,
ören oräknade, nemligen: 1882 till 183,047 kronor, 1883 till 177,924
kronor, 1884 till 195,623 kronor, 1885 till 203,421 kronor, 1886 till
220,532 kronor, 1887 till 237,849 kronor, 1888 till 248,179 kronor,
1889 till 228,497 kronor, 1890 till 227,563 kronor, 1891 till 219,004
kronor, 1892 till 228,518 kronor, 1893 till 234,206 kronor och 1894 till
235,099 kronor.

Då utgifterna således hvarje år betydligt öfverskridit de beräknade
beloppen, hvilket härleder sig af den ständigt fortgående ökningen i
de ärenden, som handläggas såväl inom civildepartementet som hos
derunder lydande embetsverk, synes mig af denna anledning ifrågavarande
anslag böra höjas med åtminstone 100,000 kronor.

Jag hemställer på grund häraf och för jemnande af hufvudtitelns
slutsumma, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att höja förslagsanslaget »skrifmaterialier och expenser, ved m. m.»
med tillhopa 100,393 kronor eller från 119,500 kronor till 219,893 kronor.

Sedan departementschefen sålunda yttrat sig rörande de förändringar
i ordinarie staten, hvilka han ansåg böra ifrågakomma, anförde departementschefen
vidare beträffande

Patent- och registreringsväsendet.

I öfverensstämmelse med hvad vid aflåtande af proposition (n:o 35)
till 1884 års riksdag, angående anslag till kommerskollegium för nästföljande
år med mera, af dåvarande chefen för civildepartementet antyddes,
anordnades med ingången af år 1885 för handhafvande af
bestyret med ärenden angående patent och registrering af varumärken
en särskild byrå inom kommerskollegium, benämnd patentbyrån. Efter
kommerskollegii omorganisation år 1891 har patentbyrån utgjort en
sjelfständig myndighet, som föreståtts af en byråchef och i öfrigt bestått
af en tekniskt bildad ledamot, benämnd öfveringeniör, hvilken
haft att ur teknisk synpunkt granska inkommande patentansökningar,

Sjette hufvudtiteln.

en jemväl tekniskt bildad sekreterare, som jemte vanliga sekreteraregöromål
käft bestyret med redaktionen af patentbeskrifningarna och
byråns öfriga publikationer, en registrator och arkivarie samt ett antal
biträdande ingeniörer, hvilka biträdt öfveringeniören med nyhetsgranskning
af de uppfinningar, som anmälts till patentering. Enligt af Riksdagen
för hvarje år lemnadt medgifvande hafva patentbyråns utgifter
bestridts af afgifterna för patent och registrering af varumärken, hvilka
ej blott varit, för ändamålet tillräckliga, utan ock lemnat, ej obetydliga
öfverskott. Dessa öfverskott, som af byrån för hvarje år aflemnats till
statskontoret och derstädes särskildt bokförts, uppgå för närvarande,
oberäknadt det ännu ej inlevererade öfverskottet för år 1895, till sammanräknadt
135,008 kronor 25 öre.

Antalet patentansökningar har emellertid sedan år 1886 varit i
oafbrutet stigande. Nämnda år utgjorde antalet 604. År 1893 hade
det successivt ökats till 1,036 och sprang nästföljande år, i sammanhang
med den då genomförda nedsättningen af patentafgifterna, i ett
slag upp till 1,386. Under år 1895 har antalet ytterligare stigit till
1,460. I anledning häraf hafva embetsverkets arbetskrafter med ingången
af innevarande år måst, förstärkas, hvarvid, jemte det att den
hittills varande sekreteraren, med bibehållande af sin befattning med
verkets publikationer, fått öfvertaga den tekniska granskningen och föredragningen
af en del patentansökningar, inrättats ytterligare en sekreterarebefattning,
hvars innehafvare liar att, jemte skötandet af de vanliga
sekreteraregöromålen, såsom ledamot, i verket bereda och föredraga
registreringsansökniugar och öfriga ärenden, för hvilkas handläggningsärskilda
tekniska insigter ej erfordras, äfvensom en bokhållarebefattning.
Med hänsyn, bland annat, till svårigheten att för det till de biträdande
ingeniörerna utgående arfvodet, 1,500 kronor, för dessa befattningar
alltid förvärfva fullt lämpliga krafter, hafva derjemte inrättats
fyra befattningar, i aflöningshänseende likstälda med första gradens
fenster, hvilkas innehafvare benämnts byråingeniörer. I sammanhang
härmed har embetsverkets hittills varande mindre egentliga benämning
utbytts mot »patent- och registreringsverket», och har instruktion och
stat för nämnda verk, att tills vidare gälla från och med ingången af
innevarande år, af Eders Kongl. Maj:t faststälts den 29 november nästlidna
år.

Denna stat slutar på eu summa af 94,200 kronor, hvartill komma:
å en del aflöningar efter viss tjenstetid beviljade tillägg, hufvudsakligen
motsvarande do ålderstillägg, som utgå i de å ordinarie stat, uppförda
embet,sverken, ocli för närvarande sammanräknade uppgående till 2,700

Sjette hnfvudtitcln.

kronor; det, på grund af Sveriges deltagande i den så kallade patentunionen,
till upprätthållande af dess internationella byrå i Bern utgående
bidrag, omkring 1,500 kronor; äfvensom hyra för embetsverbets lokal,
som under år 1895 måst utvidgas, 5,600 kronor. Kostnaderna för
patent- och registreringsväsendets uppehållande äro sålunda för närvarande
beräknade till 104,000 kronor, hvarvid dock bör erinras, att
vissa bland dessa kostnader och särskildt de, som afse verkets publikationer,
icke kunna på förhand med visshet beräknas, enär de i väsentlig
mån äro beroende af antalet inkommande patentansökningar.
I den mån detta antal ökas, komma dock äfven verkets inkomster
att stiga.

Till jemförelse med hittills varande förhållanden och för bedömande
i hvad mån de sålunda upptagna utgifterna böra kunna täckas af verkets
antagliga inkomster, må meddelas att, enligt hvad embetsverkets
chef uti en till mig aflemnad promemoria meddelat, dess inkomster
under år 1895 utgjort:

Afgifter för 1,460 patentansökningar (deraf 3 obetalda) kronor 29,140: —

Årsafgifter för patent......................................... » 70,810: —

Afgifter för 340 registreringsansökningar (deraf 1

obetald) ........................................................................... » 13,560: —

Afgifter för 554 ansökningar om förnyad registrering
............................................................................... » 5,540: —

För försålda publikationer ................................. »_2,376: 75

Summa kronor 121,426: 75

samt att utgifterna, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke vore afslutade,
ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma år
uppgått till 99,401 kronor 38 öre, af hvilket belopp de vigtigaste posterna
utgjorts af aflöningar och arfvoden 45,124 kronor 67 öre, embetsverkets
publikationer 31,127 kronor 92 öre, återstälda patent- och
registeringsafgifter 2,415 kronor, utgifter för embetsverkets bibliotek
2,610 kronor 75 öre, renskrifning 3,139 kronor 33 öre, bidrag till upprätthållande
af patentunionens internationella byrå i Bern 1,587 kronor
26 öre samt hyra för embetsverkets lokal 4,800 kronor.

För år 1894 belöpte sig patentbyråns inkomster till 104,469 kronor
och dess utgifter till 96,749 kronor 84 öre. Antalet patentansökningar
år 1894 utgjorde, såsom redan förut nämnts, 1,386, antalet registreringsansökningar
268.

Patent- och registreringsmyndighetens af mig förut omförmälda
ändrade benämning har, förutom af skäl som ofvan angifvits, jemväl

Sjette hufvudtiteln.

betingats af den mera omfattande verksamhet, som för detta embetsverk
med nästkommande års ingång stälts i utsigt. Vid behandlingen
af Eders Kongl. Maj:ts proposition till nästlidna års Riksdag med förslag
till lag om handelsbolag och enkla bolag, lag om aktiebolag m. m.
yttrade nemligen det med anledning af nämnda proposition tillsatta
särskilda utskottet, efter att hafva anfört de skäl, som, enligt utskottets
uppfattning, talade mot aktiebolagsregistreringens förläggande vare sig
till någon byrå inom civildepartementet eller till justitiedepartementets
statistiska byrå eller till kommerskollegium, att utskottet hade skäl att
antaga, att inom den närmaste framtiden till Eders Kongl. Maj:t skulle
inkomma framställning om förstärkande af patentbyråns personal, samt
att med den förstärkning, som sålunda i allt fall blefve nödig, byrån,
åtminstone om ytterligare en notarieplats inrättades, kunde medhinna
jemväl ombesörjande af aktiebolagsregistreringen; att med den sålunda
antydda såväl som med hvarje annan anordning af registreringen i fråga
dock extra biträde torde erfordras för den öfvergångstid, hvarunder de
redan i verksamhet varande aktiebolagens registrering enligt den nya
lagen genomfördes, men att, bortsedt från detta tillfälliga och öfvergående
behof, för hvars tillfredsställande medel tydligen lätt bereddes
genom de under samma tid rikligare inflytande registreringsafgifterna,
kostnaderna skulle blifva ganska ringa, enär, äfven om man, i betraktande
deraf att åtskilliga allmänna kostnader (för chefen, registrator^
vaktbetjening och lokal) bestredes uteslutande af patent- och varumärkesmedel,
utginge derifrån, att aflöningarna för en ny administrativ
sekreterare och en ny notarie borde med hela sitt belopp påföras aktiebolagsregistreringen,
dessa utgifter antagligen ej behöfde öfverstiga

6,000 å 8,000 kronor.

I öfverensstämmelse härmed har ock i det förslag till kungörelse
om aktiebolagsregistrets förande med mera, som numera utarbetats af
lagbyrån, patent- och registreringsverket betecknats såsom den myndighet,
som skall föra nämnda register, hvarjemte bemälda embetsverk
fått befallning att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag till
den ändring af dess organisation, som häraf kunde påkallas. Då detta
förslag ännu ej afgifvits, är jag för närvarande ej i tillfälle att med
full visshet bedöma, huruvida utskottets antagande i fråga om de arbetskrafter,
som i och för aktiebolagsregistreringen erfordras, är rigtigt,
och såväl på grund af svårigheten att på förhand beräkna omfattningen
af det arbete, som registreringen kan påkalla, som ock särskilt med
hänsyn till det behof af extra biträde, som, enligt hvad utskottet ock
framhållit, under den öfvergångstid, hvarunder de redan i verksamhet

Sjette hufvudtlteln.

varande aktiebolagens registrering skall genomföras, torde göra sig
gällande, synes nödig försigtighet böra föranleda att, i likhet med hvad
vid patentbyråns bildande skedde, de tjensteman, hvilka erfordras uteslutande
för aktiebolagsregistreringen, till en början förordnas endast
för viss bestämd tid, under hvilken något större erfarenhet om det
verkliga behofvet af arbetskrafter kan vinnas.

Lika litet som i fråga om administrationskostnaderna lär någon
säker beräkning på förhand kunna uppgöras med afseende å kostnaden
för kungörande af registrerade uppgifter om aktiebolag. Så väl med
hänsyn härtill som i betraktande af hvad i fråga om kostnaderna för
patentverkets verksamhet hittills bestämts, anser jag för närvarande af
Riksdagen endast böra utverkas medgifvande till användandet af inflytande
afgifter för registrering af uppgifter angående aktiebolag till
bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpningen under år
1897 af lagarna om aktiebolag, om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse,
och om registrering af bankaktiebolag.

Frågan härom torde emellertid lämpligen böra behandlas i sammanhang
med frågan om dispositionen af öfriga likartade registreringsafgifter,
nemligen ej mindre de för närvarande på grund af lagen angående
handelsregister, firma och prokura utgående, än ock de, hvilka
komma att utgå på grund af den med 1897 års ingång i kraft trädande
lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet.
Jag tillåter mig derför till en början erinra derom att, sedan genom
förstnämnda lag bestämts, att närmare föreskrifter om afgifterna för
registreringen och för dess kungörande samt tid och sätt för utgifvande
af den i lagens 4 § föreskrifna samling för hela riket af kungjorda
anmälanden till handelsregistret skulle af Eders Kongl. Maj:t
meddelas, Eders Kongl. Maj:t dels genom kungörelse den 4 november
1887 bestämt registreringsafgifternas belopp, dels ock genom kungörelse
den 22 december samma år om dessa afgifter meddelat närmare
föreskrifter, enligt hvilka, i korthet sagd!, stadsmyndigheterna, utom
Stockholm, tillsvidare uppbära dessa afgifter utan redovisningsskyldighet
till statsverket mot skyldighet för städerna att vidkännas alla med
registreringen och dess kungörande förenade utgifter, samt öfverståthållareembetet
och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande inför kammarrätten
årligen redovisa för de till dem inflytande afgifter, med hvilka
de bestrida utgifterna för handelsregistrens anskaffande och registreringens
kungörande, hvarjemte de årligen inleverera befintliga öfverskott
till statskontoret, der de särskild! för sig bokföras. Af dessa
öfverskott bestrides bland annat kostnaden för nyssnämnda, i firma -

Sjette liufvudtiteln.

lagen föreskrifna samling af anmälanden för hela riket, hvilken samling
för närvarande utgifves under tillsyn af en tjensteman inom civildepartementet.
I hvad sålunda blifvit föreskrifvet kommer i följd af de
nya bolagslagarna ej att ske väsentligen annan ändring, än att bestämmelserna
angående afgifternas belopp i vissa fall ej komma att ega tilllämplighet.
Bestyret med omnämnda samling torde emellertid för framtiden
böra öfverflyttas till registreringsmyndigheten för aktiebolag, för
att samlingen må utgifvas i sammanhang med de likartade samlingar,
hvilka omförmälas i 71 § af lagen om aktiebolag och 61 § af lagen
om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet. Till nämnda
myndighet torde på grund häraf någon ersättning böra utgå äfven af
de registreringsafgifter, hvilka ej hänföra sig till aktiebolag.

Med afseende å registreringsafgifterna för aktiebolag anförde utskottet,
bland annat, att utskottet utgått från den förutsättning, att
kostnaden för kungörande af registrerade uppgifter borde betäckas genom
inkomsten af registreringsafgifter lika för alla aktiebolag, medan
deremot registreringsafgifterna i öfrigt borde graderas efter aktiekapitalens
storlek, samt att afgifter af det senare slaget borde förekomma
endast vid den första registreringen af hvarje aktiebolag och vid registrering
af aktiekapitalets ökande. Någon förhöjning af de fasta
afgifterna ansåg utskottet icke böra erfordras, enär, så vidt utskottet
kunnat erfara, de nu utgående afgifterna varit fullt tillräckliga för betäckande
af kungörelsekostnaden. Med afseende åter å de variabla afgifterna,
med hvilkas afkastning kostnaden för registreringsmyndigheten
borde täckas, framhöll utskottet att, då under de sistförflutna tio åren
summan af minimikapitalen för de aktiebolag, som sanktionerats med
minst 10,000 kronors kapital, i medeltal uppgått till omkring 26 millioner
kronor, en afgift af >/40—V30 procent af aktiekapitalet med visshet
borde lemna medel till betäckande af nämnda kostnader.

I det förslag till kungörelse om aktiebolagsregistrets förande med
mera, hvilket, enligt hvad jag redan erinrat, af lagbyrån utarbetats,
hafva, med tillämpning af utskottets förslag om dels fasta, dels variabla
afgifter, de förra upptagits till 15 kronor för de fall, då ansökan göres
om aktiebolags registrering samt då ändring sker i firman och förty
ny fullständig inskrifning i registret skall göras, samt till 6 kronor,
då anmälan till registret eljest sker. Den variabla afgiften åter, som,
på sätt utskottet föreslagit, endast ifrågasatts vid den första registreringen
och då anmälan afser verkstäld ökning af aktiekapitalet, har
upptagits till 5 öre för hvarje fulla 100 kronor af nämnda kapital.
Då, som bekant, de afgifter, hvilka vid anmälan till handelsregistret

Sjette hufvndtiteln.

skola af aktiebolag erläggas, för närvarande utgå med 10 kronor, då
firma första gången till registret anmäles, och med 4 kronor, då anmälan
eljest sker, innebär följaktligen lagbyråns förslag en förhöjning
af så väl de fasta som de variabla afgifterna, utöfver hvad utskottet
trott vara erforderligt. Med anledning häraf och utan att i öfrigt för
närvarande uttala något omdöme om hvad lagbyrån sålunda föreslagit,
anser jag mig böra framhålla, att de kungörelser, hvilka föranledas af
den nya aktiebolagsregistreringen utan tvifvel i ej så få fall torde blifva
mera omfattande än de nu af firmaregistreringen påkallade, och således
måhända äfven dyrare, samt att det i allt fall torde vara försigtigare
att registreringsafgifterna till en början sättas något högre, i hvilket
fall de, såsom nyligen skett med patentafgifterna, sedan tillräcklig erfarenhet
vunnits, med lätthet kunna reduceras, än om de på grund åt
för låg afkastning inom kort måste höjas, hvilket säkerligen ur flera
synpunkter ej skulle verka fördelaktigt. Erinras bör ock att, då bolagsordningarna
icke vidare skola stadfästas af Eders Kongl. Maj:t, den
nuvarande, för alla aktiebolag lika stämpelafgiften, 20 kronor, bortfaller,
vid hvilket förhållande aktiebolag med mindre kapital än 30,000 kronor
äfven med tillämpning af de i lagbyråns förslag upptagna afgifter, skulle
komma att för den första registreringen få vidkännas sammanräknadt
lägre kostnad än för närvarande. Framhållas bör törhända ock, att
de variabla afgifterna icke skulle ifrågakomma vid öfverförandet till
aktiebolagsregistret af de nu i verksamhet varande bolagen.

Hvad derefter vidkommer registreringsafgifterna för föreningar för
ekonomisk verksamhet, har lagbyrån i afgifvet författningsförslag upptagit
dem, för de fall då ansökan om förenings registrering göres, så ock
då rörelsen flyttas från en kommun till en annan eller ändring sker i firman
och förty ny fullständig inskrifning i registret skall göras, till 10 kronor
för förening med personligen ansvarige medlemmar och för annan
förening till 6 kronor, samt då anmälan eljest sker till 3 kronor
för förening med personligen ansvarige medlemmar och för annan
förening till 2 kronor. Med afseende å dispositionen och redovisningen
af dessa registreringsafgifter torde böra stadgas detsamma, som för
närvarande gäller i fråga om de till öfverståthållareembetet och Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingående afgifterna för anmälningar
till handelsregistren.

Derest den anordning, som sålunda ifrågasatts, vinner godkännande,
kommer, under förutsättning att här afsedda registreringsafgifter sammanlagda
lemna öfverskott, statskontoret att årligen få till förvaltning
mottaga registreringsmedel uppkomna genom de olika afgifterna.

Sjette liufvudtiteln.

Knappast torde dervid vara af nöden att vid förvaltningen strängt särskilja
de olika öfverskotten efter deras olika ursprung. Snarare synes
med afseende å dessa registreringsafgifters likartade ändamål öfverskotten
å afgifterna till aktiebolagsregistret och till handels- och föreningsregistren
med allt fog kunna betraktas såsom en gemensam reservfond
för detta registreringsväsende i dess helhet, hvarur uppkommande
brist på det ena eller andra hållet kan täckas. En sådan gemensam
användning af dessa medel har ock sin motsvarighet i den gemensamma
användningen af afgifter för patent och registrering af varumärken.

Patent- och varumärkesafgifterna böra deremot naturligtvis hållas
skilda från öfriga registreringsmedel. I hvad angår sagda afgifters
omedelbara användande för uppehållande af patent- och registreringsverket
torde det emellertid endast delvis vara möjligt att fullt exakt
beräkna huru stort belopp af vissa utgifter faktiskt orsakas af bolagsregistreringen,
utan torde det väl blifva nödvändigt att i dylika fall
nöja sig med fastställande af vissa normer för utgifternas fördelande
på de olika slagen af inkomster.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må
användas till bestridande af de utgifter, hvilka Eders Kongl. Maj:t finner
betingas af tillämpning under år 1897 af förordningen angående
patent och lagen om skydd för varumärken; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för
ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren
äfvensom för anmälanden till handelsregistren må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka Eders Kongl. Maj:t
finner betingas af tillämpning under år 1897 af lagen om aktiebolag,
lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, lagen om
registrering af bankaktiebolag, lagen om registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura
tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda lag samt lagen
om handelsbolag och enkla bolag.

Arbetareförsäkringen.

För hvardera af åren 1891—1895 har Riksdagen afsatt 100,000 [9.]

kronor till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring rarvaitninps O

J ° bidrag åt

Bih. till Riksd. Prot. 1896. 1 6’aml. 1 Afd. 1 Haft. 11 sjukkassor

in. m.

Sjette Inifyndtiteln.

och. sjukkassors bildande, hvarjemte Riksdagen enligt dess underdåniga
skrivelser den 13 maj 1891 (n:o 85), den 20 maj 1892 (n:o 67), den
6 maj 1893 (n:o 39), den 4 maj 1894 (n:o 32) och den 14 maj 1895
(n:o 32) medgifvit, att de för nämnda ändamål afsätta belopp finge för
åren 1892, 1893, 1894, 1895 och 1896 användas, i mån af behof, dels
till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, under vissa i Riksdagens förstberörda
skrifvelse angifna vilkor, dels ock till utarbetande och offentliggörande
genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelser
för sjukkasseväsendet i riket.

Från de sålunda afsätta medlen hafva såsom förvaltningsbidrag
till sjukkassor utanordnats under år 1892 tillhopa 8,717 kronor 19 öre,
under år 1893 tillhopa 28,852 kronor 80 öre och under år 1894 tillhopa
32,960 kronor 86 öre. Huru mycket som utanordnats 1895 för
samma ändamål är ännu icke kändt, men torde kunna antagas icke i
nämnvärd mån öfverskrida utanordningarne under 1894. Från ifrågavarande
medel hafva jemväl bestridts omkostnaderna för utarbetandet
och offentliggörandet af årsredogörelser för sjukkasseväsendet, hvilka
omkostnader dock icke uppgått till några afsevärda belopp. Några
utgifter för arbetarnes olycksfallsförsäkring hafva icke förekommit.
Af de ifrågavarande medlen torde återstå sammanlagdt omkring 400,000
kronor.

Då ifrågavarande medel synas mer än tillräckliga för bestridande
af de utgifter, som för sjukkasseväsendet intill utgången af år 1897
kunna ifrågakomma, har jag allenast att hemställa att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att Eders Kongl. Maj:t må ega för år 1897 använda de till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt
sjukkassor under enahanda vilkor, som i Riksdagens underdåniga skrifvelse
den 13 maj 1891 (n:r 85) äro angifna, dels ock till utarbetande
och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse
för sjukkasseväsendet i riket.

Vidare anförde departementschefen:

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för

innevarande år till................................................. kronor 5,596,406: —•

Transport kronor 5,596,406: —

Sjette hufvudtiteln.

Transport kronor 5,596,406:
mig framstälda förslag

Vid bifall till de af

om höjning i anslagen:

till kommerskollegium med
» landsstaterna i länen med
» väg- och vattenbyggnads staten

med ,......................

d befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landt mannanäringar

med.........

d skrifmaterialier och expenser,
ved m. m. med

skulle de ordinarie anslagen
höjas med .......................

eller till ....................................

33,200: —

2,261: —

3,000: —

6,500: —

100,393: —

....................... » 145,354:

....................... kronor 5,741,760:

kronor

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde
departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

Då det anslag till belopp af 4,500 kronor, som Riksdagen sedan
flera år tillbaka årligen plägat på extra stat bevilja för handhafvande
af kontroll å försäkringsanstalterna, är till oförminskadt belopp behöfligt
jemväl för år 1897, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll ä försäkringsanstalterna, för år
1897 på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp
af 4,500 kronor.

[io.]

Kontroll &
försäkringsanstalterna.

Sjette hufvudtiteln.

Öfverståthållareembetet.

n j ■j Jemlikt öfverståthållareembetets i underdånig skrifvelse den 17

utgifvande september 1895 gjorda framställning, tillstyrker jag att Eders Kongl.

af rättelser”" Maj;t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1897, till utgifvande under samma år af mPolisunderrättelser»,
på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

rj2 ] För innevarande år, liksom för bvartdera af de tre sistförflutna åren,

. särskild är det anslag, som på extra stat plägat anvisas till aflöning och underP&liandeta
håll särskild polisstyrka på landet, der sådan kunde af förhållandena
P aU 6t'' påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande eller gripande, bestämdt till 65,000 kronor.

Då någon minskning i anslagets nuvarande belopp icke bör för år
1897 ifrågakomma, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att på extra stat för år 1897 ställa till Eders Kongl. Majrts förfogande
ett anslag af 65,000 kronor att användas till aflöning och
underhåll af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande
samt förbrytares efterspanande eller gripande.

Om detta bifalles, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom för innevarande
år skett, vilja förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar
anslagets användande till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis
böra tilldelas kommuner, hvilka vilja sjelfva lemna motsvarande
tillskott, eller der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet
bidraga, samt att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda
fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt och annat
bidrag till bestridande af kostnaderna derför icke kan erhållas, äfvensom
att iakttaga att från anslaget må gäldas godtgörelse till extra fjerdingsman,
som för ofvanberörda ändamål anlitas, och att i de fall, då extra
polisbiträde påkallas vid helsoörunnar, marknader, kapplöpningar eller
dylikt, sådant ej, utan oafvisligaste behof, må lemnas, derest icke vederbörande
i omkostnaderna med skäligt belopp deltaga.

Sjette hufvudtiteln.

Uppå Eders Kongl. Maj:ts framställningar har Riksdagen för hvart
af åren 1891 —1895 beviljat ett extra anslag af 10,000 kronor till ersättning
för juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge samt till
lappfogdar och lappförmän, från hvilket anslag utgått arfvoden till lappombud
i Norge samt till en lappfogde i hvartdera af Jemtlands och
Norrbottens län äfvensom gratifikationer till lappförmän i sistnämnda
län. Sedan Riksdagen, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts framställning,
för innevarande år höjt anslaget till 13,000 kronor, har för sagda
år anstälts en lappfogde jemväl inom Vesterbottens län, hvilken kommer
att erhålla ersättning af förevarande anslag.

Då för ifrågavarande ändamål anslag till senast bestämdt belopp
äfven för 1897 är behöfligt, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen

att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i
Norge samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1897
anvisa 13,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Från och med år 1891 bar Riksdagen årligen till undersökningar
af mindre hamnar och farleder anvisat ett anslag af 5,000 kronor, dock
med den förändring för tiden från och med år 1894, att beloppet anvisats
jemväl till upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad
af broar, då dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag.

Uti underdånig skrifvelse den 31 oktober 1895 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
då anspråken på bidrag af nämnda anslag allt mera
framträdt och en summa af 5,000 kronor för hela landets behof uti
ifrågavarande afseenden måste anses jemförelsevis ringa, hemstält att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1897 anvisa

10,000 kronor för berörda ändamål.

Från bemälda styrelse har mig meddelats följande uppgifter å de
medel, som från förevarande anslag begärts och beviljats under nedan
nämnda år, nemligen:

Begärda belopp: Beviljade belopp:

År 1892 ................................................ kronor 4,600: — kronor 4,600: —

» 1893 ................................................. » 6,623: 65 » 2,623: 65

D 1894 .................................................. » 6,197: 57 » 5,000: —

i> 1895 .............................................. b 6,697: 57 » 5,000: —

[13.]

Arfvoden åt
lappfogdar
m. m.

[14.]

Undersökningar
af mindre
hamnar
m. m.

[15.]

Kostnader! för
vägdelningar.

[16.]
Atiöningar
in. m. vid
Ultuna landtbruksinstitut.

86 Sjette hufvndtiteln.

hvarjemte upplysts, att anledningen, hvarföre af 1893 års anslag disponerats
endast 2,623 kronor 65 öre, vore den att, enligt styrelsens underdåniga
skrifvelse den 20 april 1893, för en då ifrågasatt ny undersökning
om djupare farled i Kalmarsund beräknades ett belopp af 3,000
eller 4,000 kronor, hvilket belopp sedermera icke togs i anspråk.

Då, såsom ofvanstående uppgifter utvisa, de belopp, som för nu
ifrågavarande ändamål begärts, icke mera betydligt öfverstiga de anvisade
anslagen och i allt fall icke varit i jemn ökning, synes anledning
ännu icke föreligga att ifrågasätta någon förhöjning i anslaget,
utan tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

på extra stat för år 1897 anvisa ett anslag af 5,000 kronor
till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten
icke äro förenade med vägföretag.

Vägunderhållet på landet.

Med anledning af stadgandet i 84 § af lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891 derom att, då
vägdelning enligt samma lag eger rum första gången, halfva kostnaden
derför skall af statsverket bestridas, har Riksdagen, på grund af Eders
Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar, för hvardera af åren 1895
och 1896 på extra stat, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden
för vägdelningar, anvisat såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Då ett anslagsbelopp för ifrågavarande ändamål är behöflig! jemväl
för år 1897, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen

att på extra stat för år 1897 anvisa, för bestridande af statsverkets
andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar.

Sedan Riksdagen år 1891, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts
hos Riksdagen gjorda framställning om förändrad organisation af landtbruksinstitutet
vid Ultuna, beslutat, bland annat, att, med godkännande
af en för nämnda institut uppgjord stat, slutande å 49,000 kronor,

Sjette hufvudtiteln.

bibehålla det å sjette hufvudtiteln under denna anslagstitel uppförda
ordinarie anslag till institutet vid oförändradt belopp, 20,000 kronor,
samt på extra stat för år 1892 anvisa för aflöningar och öfriga institutets
utgifter 29,000 kronor, har Riksdagen jemväl för hvartdera af
åren 1893, 1894, 1895 och 1896 på extra stat anvisat för berörda
ändamål ett anslag till sistnämnda belopp.

Då, innan ännu någon tids erfarenhet vunnits om lämpligheten af
institutets nja organisation, det icke lärer böra ifrågasättas att höja
det ordinarie anslaget till institutet, tillstyrker jag, i enlighet jemväl
med landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 7 november
nästlidna år gjorda hemställan, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att på extra stat för år 1897 anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter
vid Ultuna landtbruksinstitut, 29,000 kronor.

Uti den till nästlidna års Riksdag aflåtna statsverksproposition föreslog
Eders Kongl. Maj:t under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar» Riksdagen att för år 1896 dels på
extra stat anvisa ett anslag af 2,500 kronor för att, till underhåll af
en vid landtbruksinstitutet vid Ultuna inrättad anstalt för profning af
maskiner och redskap för landtbrukets behof, användas utöfver de för
profningarne inflytande afgifter, dels ock medgifva, att det uti staten för
landtbruksinstitutet vid Ultuna till »institutets öfriga utgifter» upptagna
belopp jemväl finge användas till anskaffande och underhåll af för profningsanstalten
erforderliga apparater, instrument, maskiner och redskap.

Riksdagen, som ansåg, att ett särskildt anslag till underhåll af den
ifrågasatta anstalten åtminstone för närvarande icke erfordrades, afslog
framställningen i nämnda del, men biföll för 1896 hvad Eders Kongl.
Maj:t föreslagit beträffande användningen af nyssberörda i staten för
Ultuna landtbruksinstitut upptagna anslagsbelopp. Vid underdånig anmälan
den 31 maj 1895 af Riksdagens beslut i denna fråga anbefalde Eders
Kongl. Maj:t landtbruksstyrelsen att, efter styrelsens för landtbruksinstitutet
vid Ultuna hörande, afgifva underdånigt utlåtande i anledning af hvad
Riksdagen i sammanhang med tillkännagifvande af förberörda beslut anfört
beträffande organisationen af den ifrågasatta profningsanstalten. Sedan
de sålunda infordrade yttrandena inkommit, har jemväl statskontoret,
enligt remiss den 6 december 1895 anbefalts afgifva utlåtande i ämnet,
hvilket utlåtande ännu ej inkommit; och har således ärendet ej kunnat till
slutligt afgörande anmälas inför Eders Kongl. Maj:t. För den händelse
anstalten kommer till stånd, torde emellertid vara nödigt att äfven för
år 1897 Riksdagens medgifvande orhålles att det uti staten för landt -

[17.]

Disposition
af vissa till
Ultuna institut
anslagna
medel till en
redskapsprofningsanstalt

f för landtbruket.

[18.]

Mejeriinstitutet
vid Alnarp.

[19-J

Allmänna

landtbruks möten.

[20.]
Prisbelöningar
vid allmänna
landtbruksmöte^ -

88 Sjette hufvudtiteln.

bruksinstitutet vid Ultuna till »institutets öfriga utgifter» upptagna blopp
må, på sätt för innevarande år medgifvits, få användas jemväl till vissa
profningsanstaltens behof.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för år 1897 medgifva, att det uti staten för landtbruksinstitutet
vid Ultuna till »institutets öfriga utgifter» upptagna belopp jemväl må
användas till anskaffande och underhåll af apparater, instrument, maskiner
och redskap, som erfordras till den anstalt för profning af maskiner
och redskap för landtbrukets behof, som kan varda vid institutet
inrättad.

I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
har Riksdagen, för uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet
vid Alnarp, för innevarande år anvisat å extra stat ett anslag af 8,000
kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 4 september nästlidna år har styrelsen
för nämnda institut gjort framställning om beviljande äfven för år 1897
å extra stat af anslag till ofvanberörda belopp för ifrågavarande ändamål,
hvarefter landtbruksstyrelsen uti den 16 i förenämnda månad afgifvet
utlåtande till denna framställning förordat bifall; och tillstyrker
jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp,
för år 1897 anvisa å extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

Jemlikt landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 16 september
nästlidna år derom gjorda framställningar tillstyrker jag att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å extra stat för år
1897 anvisa

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten
7,500 kronor;

till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

12,500 kronor; samt

Sjette hiifvH

såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof — inom de orter, der landsting- eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta laboratorium
och bekosta lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för
kemist och assistent samt bekosta aflöningen till dessa och laboratorietjenaren
äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till
inköp af böcker och inventarier för stationens behof — 4,000 kronor
för hvarje station eller tillhopa 28,000 kronor.

För hvardera af åren 1895 och 1896 har Riksdagen såsom bidrag
till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk
anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att länets landsting och
hushållningssällskap till anstaltens underhåll bidroge med sammanlagdt
minst 3,000 kronor — på extra stat anvisat ett anslag af 5,000 kronor.

Uti en till landtbruksstyrelsen stäld skrift har styrelsen för berörda
anstalt — för hvilken, jemlikt föreskrift i nådigt bref den 7 december
1894, landtbruksstyrelsen den 24 januari 1895 utfärdat reglemente — med
tillkännagifvande, att Norrbottens läns landsting och hushållningssällskap
förbundit sig att för år 1897 bidraga med sammanlagdt 3,000 kronor
till anstaltens underhåll, anhållit, att landtbruksstyrelsen måtte göra hemställan
om statsanslag till anstalten för sistnämnda år; och sedan landtbruksstyrelsen
uti underdånig skrifvelse den 19 november 1895 inkommit
med sådan hemställan, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd
kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att
länets landsting och hushållningssällskap till anstaltens underhåll bidraga
med sammanlagdt minst 3,000 kronor — på extra stat för år 1897
anvisa ett anslag af 5,000.

Vidare tillstyrker jag, i enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 16 september 1895 hemstält, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1897 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor för
hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som
al'' landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka
anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på
Bih. till lliksd. Prat. . I Sami. 1 Afd. 1 Käft. 12

[2U]

Agrikulturkemiska
stationer.

[22.]

Kemisk-viixtbiologisk
anstalt
inom
Norrbottens
län.

[23.]

Frökontroll anstalter.

[24.]

Elev i boskapsskötsel

och mejerihushållning.

[25.]

Svenska

mosskultur föreningen.

90 Sjette hufvudtitel».

analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kong-]. Maj:t fastställas;
samt

att, till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,
på extra stat för år 1897 anvisa 1,000 kronor.

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen på
extra stat beviljat för hvartdera af åren 1890 och 1891 5,000 kronor
samt för hvartdera af åren 1892, 1893 och 1894 10,000 kronor äfvensom
för år 1892 ett särskildt anslag af 4,000 kronor till bestridande
af kostnaderna för föreningens deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötets
utställning i Göteborg år 1891. För hvartdera af åren 1895
och 1896 har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till föreningens
understöd bevilja ett anslag af 15,000 kronor, men dessa framställningar
hafva endast på det sätt bifallits, att Riksdagen för hvartdera
af sist nämnda år, liksom närmast föregående år, för ändamålet
anvisat 10,000 kronor. Förutom de sålunda af Riksdagen beviljade
belopp, har Eders Kongl. Maj:t af tillgängliga medel anvisat dels åren
1888, 1889, 1890 och 1891 såsom bidrag till utgifvande af föreningens
tidskrift, hvartdera af de två förstnämnda åren 600 kronor och hvartdera
af åren 1890 och 1891 1,000 kronor, och dels under år 1895 till
bestridande af kostnaderna för föreningens deltagande i adertonde allmänna
landtbruksmötets utällning i Malmö år 1896 ett belopp af 4,000
kronor.

Mosskulturföreningen har nu uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven
skrift anhållit om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition om
beviljande åt föreningen af ett statsanslag till belopp af 15,000 kronor
för år 1897.

I denna skrift har föreningen erinrat, att uti de underdåniga framställningar
från föreningen, som föranledde Eders Kongl. Maj:ts propositioner
i ämnet till senast församlade Riksdagar, meddelats redogörelser,
hvarigenom ej mindre ådagalagts föreningens ekonomiska ställning
och hennes behof af ökadt statsanslag, än äfven utvisats den utveckling,
föreningen vunnit från och med dess stiftelse år 1886 till och med år
1894, under hvilken tid föreningens utgifter belöpt sig till 201,925 kronor
44 öre, dervid utgifterna för de sista två åren varit förslagsvis
beräknade, och föreningen beviljade statsanslag uppgått till ett sammanlagdt
belopp af 47,200 kronor, hvadan staten alltså bidragit med
omkring 23 procent af utgifterna.

Sjette hufvudtiteln.

Föreningen anför vidare, att ett ganska väsentligt stöd för dess
fortgående verksamhet och utveckling onekligen utgjorde den stora
anslutning af öfver 3,300 medlemmar, som föreningen de senare
åren vunnit, likasom ock det intresse, som visades af hushållningssällskap
och landsting, bland Indika förstnämnda 23 och senare 12
under de sista åren beviljat föreningen anslag till större eller mindre
belopp. Såsom ett talande bevis på det förtroende, som från enskildas
sida egnades föreningen, har föreningen erinrat, hurusom hon
under år 1894 sattes i tillfälle att genom de medel, som inflöto från
personer, hvilka tecknat sig såsom ständiga medlemmar och då erlade
en afgift af 100 kronor, för en summa af 15,000 kronor inköpa försöksfältet
vid Flahult, hvarförutom en fond hade kunnat afsättas för
de första praktiska försök med mosskolonisation i vårt land. Då föreningen
emellertid icke kunde påräkna, att den enskilda offervilligheten
alltjemt skulle visa sig lika liflig som hittills, men föreningens behof
af årliga anslag och understöd alltid vore detsamma, om hon skulle
kunna fortgå på de arbetsvägar, hon för sig utstakat, återstode för
henne ingen annan utväg än att nu likasom vid flere föregående liknande
tillfällen anhålla om statsunderstöd till belopp af 15,000 kronor.

Under åberopande af den utförliga redogörelse för föreningens
verksamhetsplan, som förut lemnats och hvilken finnes intagen i mitt
yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1895, har föreningen
nu meddelat följande kortare öfversigt af densammas hufvuddrag:

»Verksamhetsplanen fastställes för hvarje år och har till syftemål
att kraftigt befrämja hela landets mosskultur, att tillmötesgå alla de
anspråk, som från enskilda mossodlares sida ställas på föreningen, samt
att följa mosskulturens numera så rastlösa utveckling i dess skilda
grenar så inom som utom vårt land.

Föreningens verksamhet omfattar sålunda hufvudsakligen följande
arbeten:

1. Laboratoriearbeten, dervid alla mossjordprof underkastas kemisk
och mikroskopiskt-botanisk analys; undersökning af jordförbättringsmedel,
gödselämnen, utsäden och skördade produkter, frökontroll, m. m.

2. Undersökningar af mossar i landets olika trakter för bedömande
af deras olika odlingsvärde in. in.

3. Vegetations- och fältförsök under föreningens egen omedelbara
ledning.

4. Fältförsök i olika provinser.

5. Kultur mg eniör ens resor för att på reqvisition besöka enskilda
mossodlare och meddela dem råd och upplysningar rörande mossars
gödsling och skötsel m. m.

Sjette hufvud ti teln.

6. Föreningens årsmöten, hvilka hållas, ett under sommaren på
skilda platser inom landet och ett årligen i november, vid hvilka möten
hållas föredrag och öfverläggningar, hvarjemte vid sommarmötena
anordnas utfärder till sevärda mossodlingar o. s. v.

7. I Föreningens periodiskt utkommande tidskrift göras hennes verksamhet
och dennas resultat tillgängliga för en större allmänhet, och är
priset å denna tidskrift satt så lågt, att äfven mindre bemedlade mossodlare
kunna hafva råd att förskaffa sig- densamma.»

Denna verksamhetsplan hade föreningen, enligt hvad som vidare
framhållits, från en mycket anspråkslös början utvecklat till hvad den
nu vore, och kunde föreningen alltså vara berättigad till erkännandet,
att landet genom hennes tillkomst och lifskraftiga utveckling kommit i
besittning af en mossförsöksstation, som stode öppen och tillgänglig för
alla och som erbjöde sig att med de arbetskrafter, hvaröfver den förfogade,
på praktiskt sätt tjena landet, dess mossodlare och industriidkare.

Den vaknande enskilda företagsamheten inom mosskulturens skilda
områden erhölle sålunda numera en af behofvet högeligen påkallad hjelp
och ledning vid alla sina arbetens verkställande och kunde derigenom
ganska väsentligt skonas från de missräkningar och förluster, som oftast
åtföljde landtmannens egna experimenterande utan vetenskaplig hjelp
och upplysning. Föreningen ansåge sig derföre berättigad att komma
i åtnjutande af det stöd från statens sida, som kunde sätta henne i
stånd att utan inskränkningar fullfölja en verksamhet, som egde så stor
betydelse för vårt lands framtid och som derföre äfven tillvunnit sig
ett det vidsträcktaste intresse inom näringslifvets flesta områden.

Med erinran hurusom föreningen i det förslag till inkomst- och
utgiftsstat för år 1896, som åtföljde dess senaste underdåniga framställning
om statsunderstöd och hvilket förslag jemväl finnes intaget i mitt
ofvan berörda yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1895,
upptagit 15,000 kronor i statsanslag för förstnämnda år, anför föreningen
vidare, att hon, till följd deraf att Riksdagen sedermera beviljat
endast 10,000 kronor, nödgades i den för 1896 uppgjorda verksamhetsplanen
göra afsevärda inskränkningar, men för att dessa icke alltför
mycket skulle komma att rubba den utstakade jemna gången af föreningens
arbeten, blefve det nödvändigt för föreningen att likasom föregående
år afsluta sina räkenskaper med en skuldbalans, och antoges
balansen från år 1896 till år 1897 icke kunna komma att understiga

2,000 kronor. Under förutsättning att föreningen för sistnämnda år
komme i åtnjutande, af ett, statsanslag å 15,000 kronor och att oförminskade
anslag erliölles af hushållningssällskap och landsting, komme

Sjette hufYuätiteln.

derföre förslaget till föreningens utgifter och inkomster för 1897 att
blifva så lydande:

»Inkomster:

Statsanslag ...........................................................................	kronor	15,000: —
Anslag af landsting och hushållningssällskap............	b	12,000: —
Årsafgifter af 3,200 medlemmar å 2 kr....................	B	6,400: —
Inkomster af tidskriften: Afgifter å 1: 70 af 3,200 medlemmar kr. 5,440: — Tidskriftens postupplaga ............. » 300: — Annonser............................................... » 600: —	»	6,340: —
Ränteinkomster...............................................................	B	300: —
Summa kronor 40,040: —
Utgifter: Balans från år 1896........................................................	kronor	2,000: —
Tidskriftens tryckning, illustrationer, författarearf- voden ................................................. kr. 6,000: — Postporton för 3,200 medlems- och 200 friexemplar............................................ b 1,665: —	B	7,665: —
Diverse postporton ............................................................	B	600: —
Fältförsök i olika provinser, experimentalfältet vid Flahult, nyodlingar, sandkörningar, ^''byggnader, kulturförsöken samt arbeten för mosskolonisation	B	11,500: —
Från experimentalfälten är beräknadt, att utom här upptagna utgifter äfven inkomsterna från skörden få användas vid försöken. Resekostnader för hållande af föredrag, för under-sökningar, för inspektion af försöksfälten och för meddelande af råd och upplysningar åt moss-odlare .......................................................................	B	4,000: —
Aflöningar till kulturingeniören, 3 assistenter, sekre-terare, kassaförvaltare och 2 förmän................. Inventarier och litteratur .................................................	B	10,900: —
B	1,000: —
Hyror och arrenden.......................................................	B	420: —
Årsmöten .............................................................................	B	1,000: —
Diverse omkostnader ...........................................................	))	955: —

Summa kronor 40,040: b

Sjette hufvudtiteln.

Landtbruksstyrelsen, som den 27 september 1895 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande öfver ofvan berörda ansökning, har deruti
anfört följande:

Svenska mosskulturföreningen hade under den tid, hon varit
i verksamhet och åtnjutit statsunderstöd, på ett synnerligen framstående
sätt arbetat för lösandet af sin för hela vårt land vigtiga
uppgift. Åtskilliga till samma uppgift hörande frågor återstode dock
ännu för föreningen att lösa, bland hvilka frågor landtbruksstyrelsen
ansåge sig böra såsom särdeles maktpåliggande särskildt nämna: utrönandet
af den olika verkan, skilda gödslingsämnen hafva å mossjorden
med hänsyn till de vigtigaste af våra kulturväxter, det bästa sättet för
mossarnas bearbetning i och för framkallandet af grässkördar samt
åstadkommandet af härdiga och tidigt mognande, för mossjord lämpliga
kulturväxter. Det syntes icke kunna med skäl bestridas, att lösningen
af dessa frågor inom en icke alltför aflägsen framtid skulle innebära en
synnerligen stor och beaktansvärd fördel för vårt lands fullständiga uppodling,
en fördel, för hvars vinnande ett årligt anslag af statsmedel åt föreningen
af 15,000 kronor åtminstone för närvarande icke syntes kunna
anses vara för högt tilltaget. På grund häraf har styrelsen, som icke
hade något att erinra vid den uti förevarande framställning gjorda beräkning
af föreningens inkomster och utgifter för år 1897, hemstält,
att Eders Kongl. Maj:t måtte af nästinstundande Riksdag äska ett anslag
till föreningen för sistnämnda år af 15,000 kronor, under enahanda
vilkor, som genom nådiga brefvet den 31 maj 1895 för åtnjutande
af det för 1896 beviljade anslaget stadgats, eller att det skulle
åligga föreningen att till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse rörande
anslagets användande, att ett ombud för statens räkning skulle ega
deltaga i revisionen af föreningens förvaltning, med skyldighet för föreningen
att bestrida kostnaden härför, samt att föreningen dessutom
fortfarande skulle vara underkastad särskild inspektion från statens sida
af föreningens verksamhet äfvensom skyldig att kostnadsfritt tillställa
hvardera af rikets landtbruksinstitut två exemplar samt en hvar af de
med statsmedel understödda landtmanna- och landtbruksskolor ett exemplar
af föreningens tidskrift för år 1897.

Uti denna fråga hafva jemväl hushållningssällskapens ombud till
Eders Kongl. Maj:t inkommit med en underdånig framställning af den
12 november 1895 och deruti — under erinran hurusom mosskulturföreningen
i redogörelse, bifogad dess underdåniga ansökning om anslagets
höjande för år 1896, förklarat sig hafva för afsigt att vid Flahult
söka anordna så kallade mosskolonier och sålunda bidraga till lös -

Sjette hnfvudtiteln.

ningen af en för närvarande å dagordningen stående vigtig fosterländsk
fråga, men tillika påpekat, att denna plan för sitt förverkligande komme
att taga föreningens medel och arbetskrafter i anspråk till det yttersta
och göra hennes behof af ökadt, statsunderstöd i hög grad trängande,
ja rent af nödvändigt — anfört, att just denna gren af föreningens
verksamhet enligt ombudens åsigt vore af den stora och allmänna betydelse
för vårt land, att föreningen för dess förverkligande borde
komma i åtnjutande af ett kraftigare understöd från statens sida än
hittills, hvaraf hon ock syntes hafva gjort sig väl förtjent, när man
besinnade, att föreningen uteslutande uppstått på enskildt initiativ och
nu i så lång tid arbetat väsentligen på bekostnad af enskild offervillighet;
och hafva ombuden på grund häraf och med särskildt afseende å
önskvärdheten deraf, att försöken rörande mosskoloniers inrättande
måtte varda fullföljda, i underdånighet anhållit att Eders Kongl. Maj:t
täcktes till 1896 års Riksdag aflåta nådig proposition om höjande till

15,000 kronor af anslaget till svenska mosskulturföreningen.

Då de nu gjorda underdåniga framställningarna synas ytterligare
bekräfta min till statsrådsprotokollen den 13 januari 1894 och den 14
januari 1895 uttalade åsigt, att föreningen, hvars verksamhet fortfarande
är förtjent att af staten understödjas, för denna verksamhets
orubbade fortgång till önskvärd utsträckning är i behof af ett årsanslag
å 15,000 kronor, anser jag pligten bjuda mig att äfven detta år i underdånighet
tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att,

till understöd åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat för
år 1897 anvisa ett anslag af 15,000 kronor.

Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t vilja, på sätt landtbruksstyrelsen
hemstält, angående vilkoren för anslagets åtnjutande meddela
hufvudsakligen enahanda bestämmelser, som i fråga om anslaget för
innevarande år blifvit stadgade, och sålunda, bland annat, att ett för
statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden bör bestridas af
föreningen, skall deltaga i revisionen af föreningens förvaltning med
skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till landtbruksstyrelsen,
samt att föreningen dessutom fortfarande skall vara underkastad särskild
inspektion från statens sida af föreningens verksamhet, hvilken
inspektion framdeles, likasom för innevarande år, bör tillkomma landtbruksstyrelsen.

Sjette hufvudtiteln.

[26.]

Geologiska

undersöknin garna.

Med underdånig skrifvelse den 23 november 1895 har chefen för
Sveriges geologiska undersökning öfverlemnat förslagsberäkning öfver
de under år 1897 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel. Beräkningen upptager utgifterna till 96,500 kronor, deraf för

Ajlöningen.

Löner och arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kr. 58,950: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning m. m., inberäknade prak tiskt-geologiska

arbeten i Nerike, .................................... » 20,500: —

Byråaj''delning en.

Inventarier, arbetsmateriel m. m................................................. » 2,000: —

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar................................................... » 1,700: —

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt

ritning af original kartor o. d.......................................... » 12,000: —

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader .................................................................................. » 1,350: —

Summa kronor 96,500: —

Benna förslagsberäkning öfvereusstämmer i afseende å utgifterna
med den, som för detta år framlades för 1895 års Riksdag, med undantag
deraf, att dels aflöningssumman höjts med 500 kronor, hvilket
betingas, deraf att löneförhöjning beräknats för en geolog, som enligt
gällande bestämmelser skulle från och med år 1897 blifva dertill berättigad,
dels posten för fältarbetena höjts med 1,500 kronor, motsvarande
ett anslag, som, enligt hvad chefen för undersökningen upplyst,
för geologiska arbeten i Nerike äro att motse från Örebro läns landsting
och hushållningssällskap.

Till betäckande af dessa utgifter påräknar chefen, jemte nyss omförmälda
anslag å 1,500 kronor, omkring 500 kronor genom försälj -

Sjette htffvudtiteln.

ning af kartor och andra publikationer, och det anslagsbelopp, som
bör för år 1897 af Riksdagen begäras, beräknas derföre af chefen till

94,500 kronor.

Beträffande den i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den
14 januari 1895 rörande statsregleringen under punkten 26 omnämnda
frågan om jordartskartornas utgifvande i skalan 1 : 100,000 och med
terrängbeteckning, anförde Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse den
14 maj 1895, att de jord artskartor med terrängbeteckning, som då nyligen
blifvit såsom prof utgifna med användande af topografiska kartor
såsom underlag, efter Riksdagens förmenande gåfve anledning till anmärkningar;
att nemligen genom terrängbeteckningens medtagande lätt
uppstode en otydlighet, som uppbäfde de fördelar, man med detta förfaringssätt
åsyftat vinna; och att Riksdagen derför förestälde sig att,
enär dåmera proftryck i större omfattning förelåge, frågan om sättet
för de geologiska kartornas reproduktion borde tagas i förnyadt öfvervägande.

Efter det, vid underdånig anmälan af Riksdagens skrifvelse, chefen
för geologiska undersökningen erhållit befallning att afgifva underdånigt
utlåtande i anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört, och chefen
derefter, i skrifvelse den 23 november 1895, med tillkännagifvande att
ytterligare försök påginge till utrönande af lämpligaste sättet för kartornas
reproducerande, hemstält att med slutligt utlåtande måtte få anstå
till dess de ifrågavarande försöken medhunnits, har Eders Kongl. Maj:t
medgifvit det begärda anståndet, dock ej för längre tid än till den 1
nästkommande april, och synes till följd häraf frågan om jordartskartornas
utgifningssätt inom kort kunna nå sin lösning.

I öfverensstämmelse med den af chefen för undersökningen uppgjorda
förslagsberäkning, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att, för fortsättande under år 1897 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 94,500
kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 16 september 1895 hemstält och under erinran att andre instruktören
i husslöjd Jonas Wallandér enligt nådigt bref den 20 december
11 ih. till Riksd. Prot. 1811U. 1 Sami. 1 Afd. / Hiift. 13

[27.]

Andre instruktör
i
husslöjd.

[28.]
Väfskolan
i Borås.

[29.]

Anslag till
handelsundervisning.

98 Sjette lmfvudtiteln.

1895 förklarats berättigad att åtnjuta det honom af Riksdagen för innevarande
år beviljade personliga ålderstillägg, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1897 på extra stat anvisa, till anställande af en
andre instruktör i husslöjd, 2,000 kronor och, såsom personligt ålderstillägg
till andre instruktören Jonas Wallander, derest han fortfarande
i denna egenskap med godt vitsord tjenstgör, 500 kronor, eller tillhopa
2,500 kronor.

Vidare hemställer jag, med anledning jemväl af en i ämnet gjord
af kommerskollegium med eget underdånigt utlåtande af den 29 oktober
1895 insänd framställning, att Eders Kungl. Maj:t måtte, i likhet
med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1897 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs läns
landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften
af statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af en
andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda
belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest
tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

Uti den till 1895 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen
att, i likhet med hvad för åren 1894 och 1895 medgifvits, jemväl för
år 1896 på extra stat anvisa ett anslag af 15,000 kronor att af Eders
Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och
grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska
handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut
beträffade, att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Schartaus handelsinstitut
anginge, att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande
till instituten lemnade årligt understöd till minst samma belopp som
dittills samt på de vilkor i öfrig!, som Eders Kongl. Maj:t kunde finna
skäligt bestämma.

Efter det denna framställning blifvit af Riksdagen bifallen, förordnade
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 31 maj 1895, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad som stadgats rörande ifrågavarande
anslag för åren 1894 och 1895, att det af Riksdagen sålunda an -

Sjette hufvudtiteln.

visade anslag skulle användas till understöd åt berörda handelsinstitut,
med högst hälften eller 7,500 kronor till hvardera institutet under följande
vilkor och förbehåll, nemligen

att vid hvardera af nämnda institut skulle beredas tillfälle till afgiftsfri
undervisning för minst åtta medellösa elever och att för öfrigt
nedsättning i elevafgifterna borde ske, i den män institutets styrelse
pröfvade eleverna deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp
än 100 kronor för hvarje elev;

att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1895—
1896 till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster
och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om
det belopp, som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest samtliga
eleverna, frieleverna inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att understödet till hvartdera institutet skulle intill förenämnda
summa, 7,500 kronor, utgå med sammanlagdt det belopp, som motsvarade
dels skilnaden mellan de elevafgifter, som erlagts, och de utgifter,
som skolat erläggas, om alla eleverna betalt fulla afgifter, dels
ock hvad som å frielever och icke fullt betalande elever belöpte af den
summa, hvarmed, oaktadt nyssberörda godtgörelse, inkomsterna tilläfventyrs
understege utgifterna, i hvilka senare dock icke finge inberäknas
den kostnad, som vid Schartaus handelsinstitut erfordrades för
ny parallelklass samt för varumuseum och laboratorium; samt

att understödsbeloppen icke finge lyftas, förrän dels, hvad Göteborgs
handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad
Schartaus handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm
lemnat understöd till minst samma belopp som dittills, dels ock genom
inspektion af sakkunnig person, som af Eders Kongl. Maj:t utsåges,
visshet vunnits, att undervisningen vid instituten under det gångna läsåret
bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant
sätt, att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

I särskilda till Eders Kongl. Maj:t ingifna skrifter hafva styrelserna
för ofvannämnda båda handelsinstitut anhållit, att understöd af
allmänna medel jemväl för år 1897 måtte instituten beredas.

Styrelsen för Göteborgs handelsinstitut har dervid till eu början meddelat,
att eleverna vid institutet vid början af läsåret 1895—1896 utgjort
109, fördelade på fem afdelningar, af hvilka elever 9 vore frielever,
25 betalade den nedsatta årsafgiften, 100 kronor, och återstoden
erlade full årsafgift, utgörande för 40 elever 320 kronor och för 35
elever 280 kronor för hvarje, samt att skilnaden emellan de under

100

Sjette hufvudtiteln.

nämnda läsår inflytande elevafgifterna och det belopp, som skulle influtit,
om alla eleverna betalt full afgift, utgjorde 7,900 kronor. Med
åberopande af hvad som anförts i en af styrelsen hos Eders Kongl.
Maj:t gjord ansökan om understöd åt institutet för innevarande år af

12,000 kronor, för hvilken ansökans innehåll jag vid föredragning den
14 januari 1895 af frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel för 1896 redogjort, har styrelsen vidare tillkännagifvit,
att institutet fortfarande vore i behof af ett understöd af 12,000
kronor årligen, men, för den händelse understöd till nämnda belopp ej
skulle beviljas, ifrågasatt sådan ändring i fördelningen emellan handelsinstituten
af det anslagsbelopp, som af Riksdagen plägade årligen beviljas
till understöd åt dem, att Göteborgs handelsinstitut erhölle något
större andel deraf än hittills varit fallet. I detta afseende har af styrelsen
anförts, att hittills en del af det utaf Riksdagen beviljade anslaget
förblifvit obegagnad, enär Schartaus handelsinstitut icke varit i
behof af hela den för samma institut afsedda andel, samt att detta institut
icke haft mera än omkring 70 elever, under det att Göteborgs
handelsinstitut, såsom ofvan omförmälts, för närvarande hade 109 elever
och, om så erfordrades, kunde mottaga ännu flere, hvarföre styrelsen
ansåge billigt, att af ifrågavarande anslag Göteborgs handelsinstitut
erhölle 9,000 kronor och Schartaus handelsinstitut 6,000 kronor. På
grund af hvad sålunda andragits har styrelsen anhållit att Eders Kongl.
Maj:t, på det att tillfälle måtte lemnas ett större antal elever att komma
i åtnjutande af billigare undervisning, täcktes för år 1897 bereda institutet
ett anslag af 12,000 kronor eller ock så stort belopp som möjligt.

I den af styrelsen för grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola,
Frans Schartaus praktiska handelsinstitut ingifna skrift har styrelsen anhållit,
att understöd af statsmedel till samma belopp som hittills eller
intill 7,500 kronor måtte jemväl för 1897 beredas institutet, hvarjemte
styrelsen hemstält om förändring i hittills gällande bestämmelser för
understödets utbetalande. I afseende å beloppet af det begärda understödet
har styrelsen med anledning af hvad styrelsen för Göteborgs
handelsinstitut derom anfört framhållit, att, om också det till Schartaus
handelsinstitut för närvarande anslagna belopp icke helt och hållet
toges i anspråk, dock intet hindrade, att så i framtiden kunde blifva
förhållandet; att institutet väl med sitt närvarande utrymme ej kunde
mottaga mera än högst 85 elever, men att, om tilloppet skulle ökas
och inrättandet af nya parallelklasser blifva nödvändigt, en utvidgning
af läroverkshuset ingalunda vore otänkbar; att det vore högst sannolikt,
att i ett så stort samhälle som Stockholm eu dylik ökning förr eller

Sjette hufvudtiteln.

101

senare komme att inträda; att å andra sidan äfven ett ogynsamt år
med lågt elevantal lätt kunde verka derhän, att hela anslaget blefve
behöfligt, särskilt om Eders Kongl. Maj:t bifölle ofvan antydda hemställan
om förändring i vilkoren för understödets utbekommande; samt
att den fulla årsafgiften vid institutet vore ej obetydligt lägre än motsvarande
afgift vid Göteborgs handelsinstitut, hvadan det senare för
hvarje friplats och nedsättning i elevafgift till 100 kronor erhölle ett
större belopp af understödsmedlen (resp. 320 å 280 och 220 å 180
kronor) än Schartaus handelsinstitut (resp. 225 och 125 kronor), hvarförutom
naturligtvis Göteborgs handelsinstitut i det hela af samma elevantal
hade betydligt större inkomster eller ungefär en tredjedel mera
än Schartaus handelsinstitut.

Den af styrelsen för sisnämnda handelsinstitut ifrågasatta förändringen
i bestämmelserna för understödets utbetalande afser att, om, sedan institutet
erhållit ersättning för under läsåret medgifna nedsättningar i utgifter,
ytterligare brist förefunnes, institutet skulle erhålla ersättning af understödsmedlen
för hela denna brist, såvidt totalsumman af understödsbeloppet
ej öfverskredes, och icke såsom nu för blott den del af bristen, som belöpte
på frielever och nedsatt afgift betalande elever, under det institutet
sjelft finge täcka återstoden bäst det kunde. Till stöd för detta förslag
har styrelsen åberopat, att under läsåret 1894—1895 institutet med
ett elevantal af 73, sedan det enligt gällande bestämmelser beräknade
statsunderstödet influtit, fått vidkännas täckandet af en dylik brist af
720 krönor; att under innevarande läsår, då elevantalet, antagligen till
följd af tillfälliga konjunkturer, vore mindre än föregående år, bristen
komme att stiga till ej obetydligt högre belopp; samt att ett fortsatt
täckande af sådan brist kunde blifva mycket betungande för institutet,
som till sitt förfogande ej egde andra kontanta medel än ett kapital å

10,000 kronor, utgörande öfverskottet å den för läroverkshusets upp- .
förande donerade fond, hvilket kapital emellertid vore väl behöfligt, om
byggnaden skulle komma att undergå någon utvidgning eller annan större
förändring; varande vid ansökningen fogad institutets katalog för läsåret
1895—1896, utvisande att antalet elever utgjorde 57, deraf 35
erlade full årsafgift med 225 kronor, 11 betalade till 100 kronor nedsatt
afgift och 11 innehade friplatser.

Till följd af särskilda nådiga remisser å de af styrelserna för handelsinstituten
sålunda gjorda ansökningar har kommerskollegium den 5 november
1895 afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet och dervid till en
början erinrat, att dels Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 1
mars 1895 af förevarande anslag för år 1894 tilldelat Göteborgs han -

102

Sjette hiifvudtiteln.

delsinstitut 6,980 kronor och Schartaus handelsinstitut 4,025 kronor, dels
ock kollegium i underdånigt utlåtande den 10 september 1895 hemstält, att
af anslaget för samma år måtte på grund af gällande bestämmelser tilläggas
Göteborgs handelsinstitut 7,300 kronor och Schartaus handelsinstitut
5,223 kronor 56 öre. Beträffande de nu af styrelserna för handelsinstituten
gjorda framställningarne har kollegium vidare anfört hufvudsakligen
:

På sätt nyss meddelade uppgifter utvisade, hade det af Riksdagen
beviljade anslaget, på grund af gällande bestämmelser, hittills icke
kunnat till fullo användas, och antagligt vore, att ej heller för 1896 det
beviljade anslaget komme att till fullo tagas i anspråk. Elevantalet vid
Göteborgs handelsinstitut hade visserligen från 86 läsåret 1894—1895
stigit till 109 innevarande läsår, men antalet elever, som betalade nedsatt
afgift, vore detsamma som föregående år eller 25, och frielevernas
antal vore nu 9 mot 8 föregående år. Vid Schartaus handelsinstitut
hade elevantalet fallit från 73 läsåret 1894—1895 till 57 innevarande
läsår, antalet elever, som betalade nedsatt afgift, minskats från 15 till
11 samt antalet frielever likaledes minskats från 13 till 11. I följd
häraf syntes sannolikt att, äfven om den på Göteborgs handelsinstitut
belöpande del af ifrågavarande anslag, såsom antagligt syntes vara, för
år 1896 komme att med något mindre belopp understiga hvad som skulle
erfordras till godtgörelse för frielever och nedsättning i elevafgifter, den
andel, som afsetts för Schartaus handelsinstitut, ej skulle komma att till
fullo tagas i anspråk. Huru förhållandena kunde gestalta sig under
1897, kunde nu ej beräknas, men antagligt vore att, om, såsom styrelsen
för Göteborgs handelsinstitut begärt, statsbidraget till detta institut
höjdes till 12,000 kronor och således hela anslaget till 19,500 kronor,
detta belopp icke skulle till fullo komma till användning. Vid så,
dant förhållande funne kollegium sig icke kunna tillstyrka bifall till
nämnda framställning. Då det emellertid icke vore öfverensstämmande
hvarken med handelsundervisningens intresse eller med afsigten med
ifrågavarande anslag, att detsamma förblefve delvis obegagnadt, allraminst
då hela anslaget vore för ändamålet behöfligt, syntes ändring böra
ske i de föreskrifter, som föranledde detta resultat, nemligen dels att
anslaget ovilkorligen skulle emellan de begge instituten lika fördelas
och dels att af den för hvartdera institutet afsedda andel icke finge,
sedan institutet erhållit godtgörelse för skilnaden mellan erlagda elevafgifter
och de afgifter, som skolat erläggas, om alla eleverna betalt full
afgift, användas mera än som å frielever och nedsatt afgift betalande elever
belöpte af den summa, hvarmed, oaktadt nyss berörda godtgörelse, inkom -

Sjette hnfradtiteln.

103

sterna tilläfventyrs understege utgifterna. Derest dessa bestämmelser borttoges
och statsanslaget finge efter för handen varande behof, med den inskränkning
dock, som i nu gällande föreskrifter vore stadgad i fråga
om kostnaderna vid Frans Schartaus praktiska handelsinstitut för läroverkshusets
lämpande för ny parallelklass samt för varumuseum och laboratorium,
efter pröfning i hvarje fall användas till godtgörelser för
skilnaden mellan de elevafgifter, som erlagts, och de afgifter, som skulle
hafva erlagts, om alla eleverna betalt fulla afgifter, skulle, utan förhöjning
tillsvidare i anslaget, institutens behof af understöd till handelsundervisningens
främjande, på sätt som i hufvudsak hittills varit bestämdt,
kunna väl tillgodoses. Kollegium hemstälde alltså, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt Göteborgs handelsinstitut
och Frans Schartaus praktiska handelsinstitut af understöd
för år 1897 af statsmedel till belopp af 15,000 kronor att användas under
följande vilkor och förbehåll, nemligen:

att vid hvart af nämnda institut skulle beredas tillfälle till afgiftsfri
undervisning för minst 8 medellösa elever och att för öfrigt nedsättning
i elevafgifterna borde ske i den mån institutets styrelse pröfvade
eleverna vara deraf i behof, dock ej till lägre belopp än 100 kronor
för hvarje elev;

att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1896—1897
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster
och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,
som, utöfver erlagda elevafgifter, skulle influtit, derest samtliga eleverna,
frieleverna inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att understödet skulle, efter pröfning på grund af berörda uppgifter,
i mån af behof fördelas emellan instituten för att användas i främsta
rummet till godtgörande af skilnaden mellan de elevafgifter, som erlagts,
och de afgifter, som skolat erläggas, om alla eleverna, frieleverna inberäknade,
erlagt fulla afgifter, och i andra rummet till gäldande af det
belopp, hvarmed, oaktadt berörda godtgörelser, inkomsterna tilläfventyrs
understege utgifterna, i hvilka senare dock icke skulle få inberäknas
den kostnad, som vid Schartaus handelsinstitut erfordrades för läroverkshusets
lämpande för ny parallelklass samt för varumuseum och laboratorium
;

samt att understödsbeloppen icke finge lyftas förr än dels, hvad
Göteborgs handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och,
hvad Schartaus handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm
lemnat understöd till minst samma belopp som hittills, dels ock
genom inspektion af sakkunnig person, som af Eders Kongl. Magt ut -

104

Sjette hufvudtiteln.

såges, visshet vunnits, att undervisningen vid instituten under det gångna
läsåret bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant
sätt, att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

Då Eders Kongl. Magt, på sätt ofvan omförmälts, den 1 mars 1895
fattade beslut om utbetalning till handelsinstituten af på hvardera institutet
belöpande andel af det för år 1894 anvisade anslaget, upplystes,
att den person, som af Eders Kongl. Maj:t förordnats att verkställa föreskrifven
inspektion af instituten, i sin till kommerskollegium afgifna berättelse
öfver den under kalenderåret 1894 verkstälda inspektion tillkännagifvit,
att han vid sina besök i båda läroverken erfarit, att undervisningen
bedrifvits på ett tillfredsställande sätt och i öfverenstämmelse
med institutens ändamål, samt att han derjemte genom granskning af
läroverkens handlingar och räkenskapsböcker förvissat sig om att faststälda
vilkor för rättigheten att åtnjuta beviljadt statsanslag fullgjorts.
Sedan inspektören i fråga om institutens verksamhet under vårterminen
1895 afgifvit enahanda intyg, har Eders Kongl. Maj:t genom beslut den
1 november samma år bifallit kommerskollegii ofvan omförmälda underdåniga
hemställan af den 10 nästföregående september angående
utbetalning till instituten af på dem belöpande andelar af det för 1895
anvisade anslaget.

Lika med kommerskollegium anser jag fullgiltiga skäl icke föreligga
att för år 1897 ifrågasätta någon förändring i afseende å det
anslagsbelopp, som af Riksdagen för innevarande år, likasom för hvardera
af de två nästföregående åren, beviljats till de båda handelsinstituten;
och jag tillstyrker alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att jemväl för år 1897 på extra stat anvisa ett anslag af 15,000
kronor att. af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs
handelsinstitut och Grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs
handelsinstitut beträffar, att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i
Stockholm fortfarande till instituten lemna årligt understöd till minst
samma belopp som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Derest anslaget af Riksdagen beviljas, torde Eders Kongl. Maj:t
vilja i fråga om vilkoren för understöds åtnjutande meddela förändrade
bestämmelser i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kommerskollegium
i sådant afseende åsyftat.

Sjette hufvudtiteln. 105

Af Riksdagen har för hvartdera af åren 1888—1895 på extra stat
beviljats ett anslag af 20,000 kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas
till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svensk
industri och svenska näringar.

Rörande det för år 1895 anvisade anslag omnämnde jag i mitt
yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari samma år, att Eders
Kongl. Maj:t den 16 november 1894 anvisat till mejeriagenten i Manchester
8,500 kronor och till fiskeriagenten i norra Tyskland 5,000
kronor.

Vidare erinrade jag till nyssnämnda statsrådsprotokoll att, sedan
kommerskollegium, till följd af erhållen nådig befallning, till
Eders Kongl. Maj:t inkommit med verkstäld utredning rörande Sveriges
allmänna exportförenings verksamhet jemte eget underdånigt
utlåtande i ämnet, Eders Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning
deraf samma den 14 januari 1895, med godkännande af de utaf
mig rörande exportföreningens dåvarande verksamhet uttalade åsigter,
enligt hvilka föreningen för sin verksamhet fortfarande borde på af
mig närmare angifvet sätt erhålla understöd af statsmedel, anbefalt
chefen för civildepartementet att inhemta yttrande från exportföreningens
styrelse, huruvida föreningen, under förutsättning att den
erhölle ett statsunderstöd af 15,000 kronor, vore villig att under år
1895 upprätthålla sin verksamhet i hufvudsakligen den form, som sålunda
angifvits, och derjemte att under samma år utgifva den publikation,
som för det dåvarande under namn af »berättelser om handel
och sjöfart» utgåfves genom utrikesdepartementets försorg, mot erhållande
af ett ytterligare statsanslag af 4,000 kronor och på de vilkor i
öfrigt, som med chefen för utrikesdepartementet kunde aftalas. Efter det
styrelsen för exportföreningen till svar å den derom aflåtna skrifvelse
förklarat sig vilja antaga det gjorda erbjudandet med dervid fästa de
vilkor, har Eders Kongl. Maj:t den 27 februari 1895 dels beviljat exportföreningen
för upprätthållande af dess verksamhet i ofvan antydda
form under år 1895 ett understöd af 15,000 kronor, att till exportföreningens
styrelse utbetalas med 6,500 kronor från ifrågavarande
af Riksdagen för samma år beviljade anslag å 20,000 kronor samt
med 8,500 kronor från manufakturförlagslånefonden, dels och tilldelat
exportföreningen, för utgifvande under år 1895 af berättelser om handel
och sjöfart, ett ytterligare anslag af 4,000 kronor att utgå af Sveriges
andel i konsulskassans behållning.

Af ifrågavarande anslag för innevarande år har Eders Kongl. Maj:t
dels den 18 oktober 1895 för uppehållande af omförmälda båda agenBih.
till Iti/ced. Prot. 1896. I Sami. 1 A/d. 1 llä/t. 14

[30.]

Befrämjande
af svenska
alsters afsättning
i
utlandet.

106

Sjette hufvudtiteln.

[31.]

Bergsskolorna
i Filipstad
och Falun.

turer i Manchester och i norra Tyskland, anvisat enahanda belopp, som
af 1895 års anslag dertill beviljats, eller tillhopa 13,500 kronor, dels
ock den 20 december 1895 beviljat 4,000 kronor åt en person för att
fortfarande i Kapkolonien verka för afsättning af alster af svensk industri
och svenska näringar samt i allmänhet för utvecklingen af Sveriges
handelsförbindelser med sagda koloni; hvarjemte Eders Kongl.
Maj:t sistnämnda dag, för att sätta en person i tillfälle att företaga en
resa till Ceylon och Ostasien i ändamål att derstädes knyta förbindelser
med importfirmor och att å de platser, han under resan komme att
besöka, inköpa lämpliga varuprof, anvisat ett belopp af 4,000 kronor,
deraf 2,500 kronor skulle utgå af ifrågavarande anslag.

I sammanhang härmed anser jag mig ock böra erinra, att Eders
Kongl. Maj:t tilldelat en person ett understöd från manufakturförlagslånefonden
till belopp af 6,000 kronor för att i Indien fortsätta den
der sedan några år pågående verksamheten för afsättning af alster af
svensk industri och svenska näringar samt för att i allmänhet verka
för utvecklingen af Sveriges handelsförbindelser med detta land.

Då utgifter för ändamål af ifrågavarande beskaffenhet äfven för år
1897 med säkerhet kunna antagas ifrågakomma, men någon särskild
anledning att äska förhöjning i det hittills år för år beviljade beloppet
icke nu är för handen, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att för år 1897 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor
att af Eders Kongl. Maj:t användas till befrämjande af afsättning i
främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Under denna anslagstitel tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under en följd af år
varit förhållandet,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill
hörande skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1897 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig
person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af

14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret utbetalas.

Sjette hufvudtiteln.

107

Anordnande af fabriksinspektion.

Riksdagen har, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat
för hvardera af åren 1895 och 1896 anvisat: till aflöning åt fem inspektörer
25,000 kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt,
till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter

3,000 kronor samt till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse
åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 30,000
kronor.

Då det för ifrågavarande ändamål afsedda anslag är behöfligt jemväl
för år 1897, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1897
anvisa: till aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor med 5,000 kronor
till hvar, för år räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden
och likartade utgifter 3,000 kronor samt till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor,
eller tillhopa 30,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af Riksdagen
under sjette hufvudtiteln, nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen
H. Bolling, såsom innehafvare af bostället n:r 1 Möllekulla, förskjuten
räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1893 till och med den 13

mars 1894 för från bostället exproprierad jord ............ kr. 45: 28

godtgörelse för från Elfsborgs läns ränteri till
innehafvaren af länsmansbostället Rennelanda Stommen
utbetalad ersättning för mark, som för en väganläggning
tagits i anspråk från bostället,..................... » 10: —

aflidne länsmannen i Gråmanstorps distrikt i Kristianstads
län Carl Giertz’ rättsinnchafvare tillerkänd
ränta å till statsverket erlagd ersättning för från länsmansbostället
"/.-i mantal n:r 1 Nybygget exproprierad

............................. »	9: 76
Transport kr.	65: 04

[32.]

Anordnande
af fabriksinspektion.

[33.]

Ersättning för
af statskontoret
gjorda
förskott.

108

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr.

godtgörelse för afkomst af boställen, som, enligt
nådiga brefvet den 31 maj 1878, innehafvare aflänsmanstjenster,
hvarmed boställen varit förenade, egt
undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit far dagsår

......................................................................................... »

aflöningsfyllnad med anledning af ett länsmans -

boställes indragning ............................................................ »

aflöningsfyllnad, enligt nådiga brefvet den 27 april
1883, för uppehållande af länsmanstjenst........................ »

till marinförvaltningen, enligt nådiga brefvet den
28 juni 1895, utanordnade medel till godtgörande af
under åren 1893 och 1894 förskjutna kostnader för åtgärder
till förekommande af kolerans införande i riket »
till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Stockholms län, enligt nådiga brefvet den 12 oktober
1894, utanordnade medel, utgörande köpeskilling för
ett för utvidgning af kärantänsanstalten å ön Fejan

för statsverkets räkning inköpt område ........................... »

till medicinalstyrelsen, på grund af nådiga bref
den 23 november 1894 och den 22 februari 1895, utanordnade
medel till bestridande af kostnader för genomförande
af åtgärder till förekommande af kolerans

införande och utbredning i riket........................................ »

till den af Eders Kongl. Maj:t förordnade kommissionen
för ärenden rörande kolerafarsoten, enligt
. nådiga brefvet den 12 juli 1895, utanordnade medel
till bestridande af kostnader för genomförande af åt -

gärder till förekommande af kolerans införande och

utbredning i riket..................................................................... »

till lotsstyrelsen, på grund af nådiga brefvet den
10 maj 1895, utanordnad godtgörelse för af lotsverkets
medel bestridda kostnader för vidtagna åtgärder i afseende
å observationsanstalterna för kolera ................. »

ersättning, enligt nådiga brefvet den 28 juni 1895,

till Göteborgs och Bohus läns ränteri för derifrån förskottsvis
utanordnade kostnader för karantän sinrättningens
å Känsö räkning i anledning af år 1894 befaradt
utbrott af kolerafarsoten ......................................... »

65: 04

2,172: 76
1,250: —
181: 45

7,987: 63

2,000: —

40,000: —

15,000: —

622: 11

2,963: 37

Transport kr. 72,242: 36

Sjette hufvudtiteln.

109

Transport kr.

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvode
åt en ledamot i den af Eders Kongl. Maj:t den
29 juli 1892 tillsatta komité för upprättande af förslag
till ordningsstadga för hafsfiske! vid kusten af Göteborgs
och Bohus län, resekostnadsersättning åt komiténs
sekreterare äfvensom tryckningskostnader m. m.,

utöfver hvad förut anmälts till ersättande ..................... »

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden
till ordföranden, ledamöterna och sekreterarne
i den af Eders Kongl. Maj:t den 2 juni 1893 tillsatta
komité för afgifvande af förslag till ny instruktion för
jernvägsstyrelsen m. m., äfvensom löpande utgifter för

komitén samt arfvode åt en notarie hos komitén........ »

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden
till ordföranden och ledamöterna i den af Eders
Kongl. Maj:t den 1 juni 1894 tillsatta komité för upprättande
af förslag till lag angående fisket, ersättning
till en ledamot i komitén för minskning i löneinkomster
samt för bestridande af sekreteraregöromålen hos
komitén äfvensom tryckningskostnader och öfriga utgifter
för komitén..................................................................... »

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden
till ledamöterna i den af Eders Kongl. Maj:t
den 9 augusti 1894 tillsatta komité för utredning, huruvida
landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen må
kunna och böra till ett departement förenas, äfvensom
åtskilliga med komiténs verksamhet förenade utgifter
m. m................................................................................. »

till öfverdirektören och chefen för statistiska centralbyrån,
på grund af nådiga brefvet den 14 juni 1894,
utanordnade medel till bestridande af kostnaderna för
utarbetande inom nämnda byrå af den genom berörda
nådiga bref anbefalda, hela riket såväl stad som land
omfattande statistiska utredning rörande den kommunala
rösträtten......................................................................... »

till norska regeringens departement för det inre,
på grund af nådiga brefvet den 10 maj 1895, utanordnade
medel såsom godtgörelse för den på Sverige be -

72,242: 36

2,250: 08

56,869: 37

3,996: 56

4,403: 95

10,000: —

Transport kr. 149,762: 32

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr.

löpande andel af de gemensamma kostnaderna för den
under år 1894 verkstälda upprödjning af viss del af

riksgränsen mellan de förenade rikena ........................... kr.

ersättning, på grund af nådiga brefvet den 23 februari
1894, till Norrbottens läns ränteri för derifrån
förskjutna kostnader för en under år 1893, med anledning
af i Elfsby inträffade våldsamma uppträden
mellan ortens befolkning och jernvägsarbetare, till

nämnda ställe beordrad militärkommendering ............. »

godtgörelse, enligt nådiga brefvet den 18 augusti
1892, till arméförvaltningen för de kostnader, som föranledts
af militärkommenderingar till Sundsvall och
Umeå i och för ordningens upprätthållande efter de
derstädes i juni månad år 1888 timade eldsvådor äfvensom
för iståndsättning och komplettering af åtskilliga
arméns förråd tillhöriga tält och andra persedlar,
som varit till begagnande å brandställena utlemnade
m. m...................................................................................... »

149,762: 32
10,435: 07

788: 28

33,954: 12

Summa kr. 194,939: 79

Jag tillåter mig härvid erinra dels i afseende å den för rödjning
af riksgränsen mot Norge upptagna post, att enligt gränstraktaten den
Vis oktober 1751 och nådiga beslutet den 22 oktober 1845 upprödjning
af gränsen skall å sträckan längs Kristiania, Hamars och Trondhjems
stift ega rum hvart femtonde år; att enligt Eders Kongl. Maj:ts den
30 december 1893 meddelade beslut sådan rödjning å sagda sträcka
verkstälts under år 1894 af svenska och norska officerare; samt att
kostnaden för arbetsbiträde härvid, hvilken förskjutits af norska statskassan,
uppgått till 20,870 kronor 15 öre, deraf hälften eller 10,435
kronor 7 öre skolat af svenska statskassan gäldas; och dels i afseende
å den ofvan omförmälda posten å ersättning för kostnader i anledning af
militärkommenderingar till Sundsvall och Umeå, att i densamma ingår
ett belopp af 7,682 kronor 80 öre, som af arméförvaltningen uti dess
i underdånig skrifvelse den 29 augusti 1890 meddelade uppgift å de af
arméförvaltningen lemnade, utaf ifrågavarande eldsolyckor föranledda
kontanta försträckningar äfvensom å öfriga för landtförsvarets materiel
ifrågakommande ersättningsbelopp, hvilka borde tillgodokomma de statsanslag
under fjerde hufvudtiteln, hvarifrån detta materiels anskaffning
och underhåll bekostades, bland utgifter och ersättningar med anled -

Sjette hufvudtiteln.

ning af eldsvådan i Sundsvall upptagits såsom godtgörelse för utlemnade
persedlars slitning ocli deraf vållade värdeförminskning, för åtskilliga
vid återlemnandet i följd af deras förslita skick kasserade
persedlar samt för materialier till tältreparationer, samt att, innan armé
förvaltningens berörda skrifvelse den 18 augusti 1892 för Eders
Kongl. Maj:t anmäldes, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands
län, till följd af nådig remiss, inkommit med från stadsfullmäktige
i Sundsvall infordradt yttrande, huruvida och i hvad mån stadsfullmäktige
vore villige att till statsverket utgifva ersättning för ofvannämnda
belopp, i hvilket yttrande stadsfullmäktige förklarat sig icke
vilja utbetala samma ersättningsbelopp eller någon del deraf.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt
tal af kronor, hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 194,940 kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande kontrolleras
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Uti sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 31 oktober
1895 bär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit förslag rörande de
anslag, som styrelsen ansåge böra af Riksdagen äskas för år 1897 dels
till bidrag för anläggning in. m. af vägar dels ock till understödjande
af bro- och hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder.

I öfverensstämmelse med hvad väg- och vattenbj^ggnadsstyrelsen
föreslagit, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1897 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning [34.]
af backiga eller eljest mindre goda vägar, 800,000 kronor, samt Anläggning

m. m. af vägar.

till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder, 150,000 kronor.

[35.]

B ro- och
hamnbyggnader
m. m.

Beträffande det af Riksdagen sedan lång tid tillbaka årligen anvi- [36.]
sade anslag till understödjande af företag, som afse frostländighetens
minskande, tillåter jag mig, i anledning deraf att framställning ånyo e g
gjorts om förhöjning af nämnda anslag, i minnet återkalla hvad jag till

112

Sjette hufvudtiteln.

statsrådsprotokollet den 14 januari 1895 i underdånighet anförde om
detta anslags föregående belopp och bestämmelse. Innan odlingslånefonden
år 1883 bildades, var med ifrågavarande anslag afsedt att understödja
sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis
afsågo att minska frostländigheten, och anslaget, hvilket användes såsom
understöd utan återbetalningsskyldighet, utgick för hvartdera af åren
1874—1883 med 80,000 kronor, hvarjemte för sistnämnda år dessutom
för samma ändamål anvisades ett belopp af 70,000 kronor att utgå såsom
lån. 1 sammanhang med inrättande af nämnda fond vidtogs den
förändring, att anslaget efter år 1883 skulle användas till understödjande,
medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af torrläggning
utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med fördel odlas,
sprede frostskador öfver omgifvande nejd. Tillika höjdes anslagets belopp
till 100,000 kronor, hvaremot medel att utgå såsom lån icke vidare
för ändamålet anvisades. Nämnda förändring i afseende å anslagets
användande föranledde emellertid eu minskning i anspråken på understöd
från anslaget, och anslagets belopp nedsattes derföre från och med år 1889
till 50,000 kronor. Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t i ämnet
gjord framställning, beslöt Riksdagen år 1891 den förändring af ifrågavarande
anslags ändamål, att detsamma skulle användas till understödjande,
medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd, och i sammanhang dermed höjdes
anslagets belopp åter till 100,000 kronor, vid hvilket belopp anslaget
sedermera bibehållits, till dess detsamma år 1895, i enlighet med Eders
Kongl. Maj:ts till nämnda års Riksdag aflåtna proposition, för år 1896
höjdes till ett belopp af 150,000 kronor.

Nu hafva hushållningssällskapens i november år 1895 församlade ombud
uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift i underdånighet gjort
framställning om ytterligare förhöjning af ifrågavarande anslag och i
sådant afseende anfört hufvudsakligen följande:

Sedan vilkoren för användningen af anslaget, såsom ofvan nämnts, år
1891 ändrats och anslaget höjts till 100,000 kronor samt år 1895 till

150,000 kronor, hade anspråken på detsamma så tillväxt, att de med sistnämnda
belopp icke kunde motsvaras, såsom bevis hvarpå åberopades att,
enligt hvad ombuden inhemtat, 1895 års anslag disponerats redan under år
1894 och början af år 1895, samt att i början af november 1895 funnits på
pröfning beroende ansökningar om understöd till belopp af sammanlagdt
224,540 kronor. Dessa stegrade anspråk på understöd syntes i och

113

Sjette hufvudtiteln.

för sig innebära giltig anledning till fondens skäliga förböjning. Men
man syntes derjemte vara berättigad att af denna ökning i anspråk, sedan
fonden vunnit betydligare förhöjning, och det hastigt aftagande
intresset för utdikningar af frostmarker med understöd af statsmedel
under de år, densamma nedsatts till en obetydlighet, draga den slutsatsen,
att intresset för dessa utdikningar skulle tilltaga i ännu högre
grad, om fonden höjdes till ett belopp, som bättre än det nuvarande
motsvarade anspråken och det stora ändamål densamma egde. Ehuru
utdikningarna för frostminskning, såsom naturligt vore, talrikast förekommit
i de nordliga delarna af landet, hade likväl understöd kommit
dylika arbeten till del jemväl i rikets södra delar, på sätt följande
tablå öfver fördelningen af 1892, 1893, 1894 och 1895 årens anslag
för ifrågavarande ändamål utvisade:

	Beviljade bidrag:
t	för 1892, 1893 och 1894.	för år 1895	Summa
Kronobergs län........................................................	870	—	700	—	1,570	—
Elfsborgs » ..................................................,......	1,300	...	—	-	1,300	—
Vermlands » .........................................................	1,970	—	—	—	1,970	—
Jönköpings » .........................................................	18,900	—	—	—	18,900	—
Skaraborgs » .........................................................	4,000	—	—	—	4,000	—
Upsala » .........................................................	5,650	—	—	—	5,650	—
Gefloborgs » .........................................................	4,900	—	—	—	4,900	—
Vosternorrlands » .........................................................	1,030	—	1,850	—	2,880	—
Jemtlands » .........................................................	121,280	—	7,500	—	128,780	—
Vesterbotteps » .........................................................	88,240	—	47,510	—	135,750	—
Norrbottens » .........................................................	39,990	—	41,740	—	81,730	—
Kopparbergs » .........................................................	—	%	700	—	700	-
Summa	288,130	-	100,000	—	388,130	—

Den omfattande erfarenhet, som vunnits rörande de under så lång
tid pågående utdikningsarbetena med understöd af statsmedel, hade
ådagalagt, att deras verkan i allmänhet varit synnerligen gynsam.
Yttranden från myndigheter och fackmän likasom den allmänna opinionen
inom de mera frostländiga delarna af landet öfverensstämde deri, att
fonden i synnerlig grad visat sig motsvara sitt ändamål. Det hade
intygats, särskilt från landets nordligaste län, att ingen åtgärd från
Dill. till Ri/csd. Prot. JHDC. 1 Sami. 1 Afd. / lliift. 15

114

Sjette liufvudtiteln.

statens sida för dess materiella förkofran medfört så jemförelsevis storartade
förbättringar i flere riktningar, som frostminskningsfonden, hvilken
verkat en märkbar minskning i frostländigheten, en ökad uppodling,
bättre afdikning jemväl af den förut odlade jorden samt möjligen äfven
en, såsom i orten antoges, stadigvarande förmildring af klimatet. Då
liknande erfarenhet vunnits i alla landsdelar, hvarest frostdikningar i
större skala skett, syntes giltiga skäl tala för att fortgå på den väg,
som ledt till så lyckliga resultat.

Någon utredning rörande vidden af den vattenskadade marken i
öfrigt förefunnes ännu icke, men kändt vore, att odlingsbara mossar
och ängsmarker funnes i alla provinser delvis i storartad utsträckning,
synnerligast i de norra länen, af hvilka de två nordligaste beräknades
innehålla öfver 200 qvadratmil mossmarker, hvaraf en större del antagligen
vore odlingsbar. Skulle dessa marker inom rimlig tid kunna
i större omfattning torrläggas och delvis omskapas till bärande jord,
som erbjöde hem och utkomst åt en tillväxande befolkning, så måste
statens understöd tillmätas i rikligare mått än hittills.

Ett ytterligare skäl att nu öka understödet för ifrågavarande ändamål
vore, att samfärdsmedlens storartade utveckling under den sista tiden
gjort ett ökadt odlingsarbete möjligt och lönande inom vidsträcktare,
afsides belägna landsdelar, som förut saknat kommunikationer, såvida
dessa orter i väsentlig grad kunde befrias från frostens härjningar.
Genom utsträckning af jern vägarna till rikets alla delar och genom
utläggning af ett storartadt landsvägsnät genom förut väglösa trakter,
hade åt dessa beredts det första vilkoret för en ökad odling, som likväl
för att vinna en snabbare utveckling än hittills behöfde ett kraftigare
stöd från staten för sumpmarkernas torrläggning.

Med stöd af hvad sålunda anförts, hafva hushållningssällskapens
ombud anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes för nu ifrågavarande
ändamål af Riksdagen äska ett anslag af 300,000 kronor.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 3 december 1895 hafva
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen, med förklarande
att de fullkomligt delade ombudens uppfattning om den stora betydelsen
för landets odling af frostminskningsföretagen, såsom ytterligare
skäl för den gjorda framställningen anfört att, då årsanslagets
jemförelsevis ringa belopp icke medgifvit understödjande af mera omfattande
företag, nyttan af anslagets användning icke kunnat vinnas i
så vidsträckt mån, som önskligt varit. Genom anslagets höjning skulle
jemväl berörda ändamål kunna ernås och fördelarna af anslaget, mera

115

Sjette luifvudtiteln.

än hittills egt rum, komma de frostlända orterna inom landets alla delar
till gagn, jemväl de vidsträckta inom mellersta Sveriges högland belägna
hvitmossar, hvilkas afdikning för beredande af möjligheten af en
framtida odling vore i hög grad önskvärd, men till följd af otillräckligheten
af ifrågavarande anslag ännu icke i någon nämnvärd mån kunnat
framkallas. Det förhållande att, på sätt styrelserna uti underdånig skrifvelse
den 6 oktober 1894 uppgifvit, då funnes inneliggande ansökningar
om understöd från fonden till belopp af 110,050 kronor, men att i november
1895, enligt hvad ofvan omförmälts, de sökta understöden uppgingo
till ett belopp af 224,540 kronor, utvisade, att intresset för frostminskningsföretag
samt anspråken på statsbidrag för sådana arbetens
utförande i betydlig grad tilltagit, och att nuvarande anslagsbelopp sålunda
vore alldeles otillräckligt för att tillgodose de ökade behofven.
På grund häraf hafva styrelserna ansett sig böra tillstyrka bifall till
den af hushållningssällskapens ombud gjorda framställningen.

Till närmare upplysning angående i hvilken mån de till ifrågavarande
ändamål anslagna belopp må kunna anses hafva motsvarat behofvet,
har från kamreraren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen aflemnats
en promemoria, af hvilken, bland annat, framgår, att ansökningarne
om bidrag från ifrågavarande anslag på senare åren högst betydligt
stigit, och att de sökta bidragen från och med 1893 för hvarje år
uppgått till öfver 200,000 kronor. Under år 1895 hafva inkommit ansökningar
om bidrag till belopp af 292,186 kronor 32 öre.

För år 1896 har väl anslaget enligt Eders Kongl. Maj:ts af sistlidna
års Riksdag antagna förslag höjts till 150,000 kronor; men af den
nu lemnade redogörelsen synes uppenbart, att icke heller detta belopp
kan anses tillräckligt för behofvets tillgodoseende.

Det synes mig således lämpligt, att en ytterligare förhöjning af
ifrågavarande anslag kommer till stånd, om ock icke till det stora belopp,
som i detta ärende blifvit ifrågasatt, utan torde denna förhöjning,
då anslaget af förra årets Riksdag ökades med 50,000 kronor, äfven nu
böra inskränkas till enahanda siffra. Jag hemställer alltså, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1897 ställa till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande

till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af
sådana myr utdikning ar och vattenaftappning ar, hvilkas ändamål är att minska
frostländigheten för närliggande bygd, 200,000 kronor.

De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande
och tillgodonjutande af ofvan omförmälda statsbidrag samt kontrollen

[37.]

Odlingslåne fonden.

116 Sjette hnfvadtiteln.

derå, att faststälda planer varda vid arbetenas utförande följda, innehållas
i Riksdagens skrivelser den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni
1883 (n:o 67) och den 7 maj 1889 (n:o 43); och hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bibehålla dessa vilkor
och bestämmelser, hvarvid jag dock anser mig böra erinra, att Riksdagen,
enligt dess skrifvelse den 16 mars 1894 från ett af dessa vilkor
medgifvit undantag för eu väganläggning mellan Glommersträsk och
Ruskträsk å sträckan från gränsen mellan Norrbottens och Vesterbottens
län till färjstället vid Vindelelfven å vägen mellan Lycksele och
Sorsele kyrkor.

Vidare tillåter jag mig erinra

att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden
under hvarje af åren 1894—1898 ej miudre ingå de till statskontoret
inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret, i män
af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden
ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000
kronor årligen.

Statens jernvägstrafik.

I underdånig skrifvelse den 29 november 1895 bär jernvägsstyrelsen
gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående
anslag för år 1897 dels till nya byggnader och anläggningar
vid statens jernvägar dels ock till anskaffande af ytterligare rullande
materiel.

Hvad angår anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar
föreslår styrelsen, att för detta ändamål måtte af Riksdagen för år 1897
äskas ett anslag af 1,215,000 kronor.

Huru detta anslag enligt styrelsens åsigt skulle användas, inhemtas
af följande utdrag af styrelsens omförmälda skrifvelse:

Byggnader och anläggningar.

Beräknad kostnad.

Vid Katrineholm: tillbyggnad af lokomotivstallet

med rum för 2 lokomotiv...................................................... kr. 12,000: —

För distriktets 76 lokomotiv finnas för närvarande

Transport kr. 12,000: —

.Sjette hufvudtiteln.

. Transport kr.

inalles endast 65 stallrum tillgängliga. Detta antal är
otillräckligt synnerligast vid de tillfällen, då trafiken
fordrar, att så godt som samtliga dessa lokomotiv
hållas i tjenstfärdigt skick.

Vid linien Högsjö—Kilsmo: inköp af skogs- och
mossmark för anordningar till förekommande af skogens
antändning genom eld från lokomotiv ......>.......... »

Årligen förekommande skogseldar å samma ställen
å Sigfridsboda och Högsjö egendomars skogsmarker
nödvändiggöra särskilda skyddsåtgärder.

Vid Hallsberg: anordnande af brunn med vattenledning
till lokomotivstationsbyggnaden........................... »

Utläggning af ett stickspår.......................................... »

Förenämnda byggnad kommer att under år 1896
uppföras och följande år inredas, hvarvid erforderliga
anordningar för den deri jemväl inrymda vattenstationens
förseende med vatten böra utföras. Stickspåret
är behöfligt för att kollossning må, ostörd af öfrig
trafik till och från lokomotivstationen, kunna verkställas
vid den i dess närhet blifvande platsen för
kolupplag.

Vid Motala: tillbyggnad af stationens godsmagasin »
Godsmängden vid denna station har under senaste
10 år Ökats från omkring 12,000 ton år 1885 till omkring
24,300 ton år 1894, hvarföre nuvarande godsmagasin
blifvit otillräckligt.

Vid Nässjö: uppförande af kolbås med tillhörande

spårutläggning ........................................................................... »

Denna anläggning har, såsom anförts redan i underdånig
skrifvelse den 21 november 1894, beräknats
kosta 43,500 kronor, af hvilket belopp för år 1896
finnas 22,000 kronor tillgängliga.

Vid Elmhult: uppförande af kolbås med tillhörande
spårutläggning, uppsättning af en fristående
vattenkran samt anordnande af vattenledning till densamma
........................................................................................ »

Inhägnad för det vid denna station erforderliga
kolförråd har hittills saknats, men kan ej längre und Transport

kr.

117

12,000: —

1,500: —

7,000: —
6,100: —

6,000: —

21,500: —

15,000: —

69,100: —

118

Sjette hnfrndtitelii.

Transport kr. 69,100: —
varas, då dels lokomotivens antal och i samband dermed
de upplagda kolmängderna ökats, dels ock en del
kolsorter — särskild! de svenska — fordra täckta
förvaringsrum.

Vid Lund: utvidgning af spårsystemet..................... » 9,000: —

Till afslutande af pågående utvidgning af spårutrymmet
vid denna station erfordras detta tilläggsanslag,
hufvudsakligast derför att, med hänsyn till en
redan utförd tillbyggnad af godsmagasinet samt uppförande
för statens räkning af ett tullnederlagsmagasin,
spårutrymmet måste för den ökade trafikens behof
å denna de! af stationen i vissa delar väsentligen utvidgas
mer än som ursprungligen afsetts.

Vid Kil: uppförande af ett omlastningsskjul........ » 2,500: —

Såväl transito- som lokalgodstrafiken vid stationen
har ökats, så att nuvarande godsmagasinet är otillräckligt.
Godsomlastningar måste derföre delvis ske utom
magasinet.

Vid Stockholms centralstation-, förbättrade anordnin -

gar för person- och ilgodstrafikens besörjande ............ )> 750,000: —

Vid Tomteboda: uppförande af en vagnreparationsverkstad
med erforderlig spårläggning och jordanskaffning.
..................................................................................... » 270,000: —

I fråga om de två sistnämnda företagen redogöres
här nedan i ett sammanhang.

Vid Östersund: tillbyggnad af reparationsverkstaden
......................................................................................... » 10,000: —

Detta belopp är afsedt till fullbordande af den
tillbyggnad af verkstaden, till hvilken under år 1895
anvisades medel.

Vid Luleå: uppförande af en fotogénkällare ......... » 5,000: —

Det förråd af fotogén, som för bandelen Vännäs—

Luleå—Gellivares behof bör finnas tillgängligt vid
filialförrådet i Luleå, är större än som enligt gällande
lagbestämmelser får förvaras i befintliga förråds-,
lokaler hvarföre särskild källare måste för ändamålet
uppföras.

A Svartön vid Luleå: inredning af stationskarls Transport

kr. 1,115,600: —

Sjette hufvmltlteln.

119

Transport kr. 1,115,600:

bostäder i det boställslius, afsedt för 6 bushåll, som

uppföres under år 1896 ..................................................... b 2,300:

Vid Murjek: påbyggnad af stationshuset ............... » 5,800:

Vid Bisats: utvidgning af spårsystemet.................. b 6,000:

Vid Malmberget: utvidgning af spårsystemet........ b 3,600:

Uppförande af boställshus, afsedt att inrymma 6
betjeningsbostäder, hvaraf för närvarande blott 4 inredas
.......................................................♦.................................... b 11,850:

De vid stationerna Murjek, Ripats och Malmberget
ifrågasatta anläggningar äro sådana, som för trafikens
besörjande äro oundgängligen nödvändiga, hvadan,
då det af Riksdagen beviljade anslaget till Gellivarebanans
komplettering icke varit afsedt att fylla
dessa behof, de sålunda angifna beloppen nu måste
särskildt begäras.

Till fullföljande af anordningar för vexelförreglingsoch
förbättrade signalapparater vid stationer å ban -

delar, på Indika snälltåg framgå, ...................................... b 50,000

Diverse arbeten ............................................................. » 19,850

Summa kr. 1,215,000

I fråga om de föreslagna förbättrade anordningarna för personoch
ilgodstrafikens besörjande vid Stockholms centralstation har jernvägsstyrelsen
dels uti sin ofvan berörda underdåniga skrifvelse dels ock uti
en särskildt afgifven promemoria anfört följande:

Den ökning nämnda trafik erhållit under den tid, centralstationen
varit upplåten för sitt ändamål, framginge af följande uppgifter, grundade
på styrelsens underdåniga berättelser:

				År 1874:	År 1894:	Ökning under 20-års-perioden
antal tåg ................................	medeltal per	dag	24	65	171	proc.
försålda personbiljetter ......	b	»	B	682	1,155	69	B
afsända resgods .....................		b	B	311	371	19	B
emottagna d:o ...................	»	b	B	257	369	44	B
afsända ilgods (expeditioner)	b	B	B	322	1,323	311	B
emottagna d:o .......................	»	B	B	136	502	270	B

Dessa medeltal öfverskredes naturligen högst betydligt vid enstaka
tillfällen, såsom exempelvis vid midsommar och närmast före jul. Följ -

120

Sjette hufvudtiteln.

aktligen torde det få anses ostridigt, att det för 20 år sedan för dåvarande
trafik tillräckliga utrymmet, hvilket ej under årens lopp afsevärdt
ökats, numera vore alldeles otillräckligt. Beträffande särskildt behofvet
af ökadt spårutrymme, föranledt icke allenast af det större antalet tåg
utan äfven af den betydliga tillökningen af deras längd — hvartill införandet
af kraftigare maskiner och bogievagnar bidragit — måste detta
oförtöfvadt tillgodoses, såvida det skulle blifva möjligt att tillfredsställa
den trafikerande allmänhetens berättigade kraf på ordning och punktlighet
vid tågexpedieringen och undanrödja den öfverhängande faran för
olyckshändelser, som nu förefunnes, särskildt vid de tillfällen då flera
tåg skulle ungefär samtidigt emottagas och afsändas.

Enligt senast gällande tidtabell för sommaren, då tågens antal vore
större än under vintern, mottoges och afsändes dagligen vid stationen
75 tåg, hvilka hvarje sön- och helgdag ökades med ytterligare 5, eller
inalles 80 tåg, hvilka expedierades från kl. 6,so f. m. till kl. 11 e. m.,

alltså i medeltal under hela dagen ett tåg hvar tolfte minut. För samtliga
dessa tåg, hvilka ofta komme och ginge omedelbart efter hvarandra,
kunde för närvarande användas endast spåren n:ris 1, 2 och 3 i ban hallen,

med undantag för ett tåg, som afginge från det fjerde spåret.

I öfrigt begagnades sistnämnda spår, likasom det femte i banhallen belägna,
till uppställning af reservvagnar och tågsätt, för hvilket ändamål
äfvenledes de utanför banhallen belägna sjette, sjunde och åttonde spåren
måste tagas i anspråk. Det nionde spåret förmedlade den för hvarje
år alltmer stegrade godstrafiken mellan norra stationen och de till enskilda
personer uthyrda, vester om banhallen belägna upplagsplatserna
för till salu varande ved och trävaror.

Hvad den fara beträffade, för hvilken de resande till följd af det
otillräckliga utrymmet vid stationen kunde blifva utsatta, så hotade den
dels vid de tillfällen, då de begåfve sig till eller från ett invid någon
mellanplattform stående tåg och dervid måste passera mellanliggande
spår, på hvilket tåg vore i annalkande, dels ock när de, då vid rådande
liflig trafik två spår samtidigt vore upptagna af långa tåg på 25
till 30 vagnar, nödgades stiga upp och ned öfver det framför stående
tågets vagnar, med äfventyr att dessa sattes i rörelse, innan den resande
hunnit nedstiga på den vidliggande plattformen.

De nu påpekade, i hög grad beaktansvärda olägenheterna, hvilka
gifvetvis ökades i den män trafiken tillväxte, kunde enligt styrelsens
förmenande ej afhjelpas på ett fullt tillfredsställande sätt, med mindre
än att det anordnades särskilda spår för de ankommande tågen och en
särskild för de resande med dessa tåg afsedd utgång, så belägen att

121

Sjette hufvudtiteln.

dessa resande ej behöfde passera öfver spåren. För frågans lösning på
detta sätt hade styrelsen låtit uppgöra ett, å en ingifven planritning
åskådliggjordt förslag, för hvilket styrelsen lemnat följande redogörelse:

»Uti den nuvarande banhallen skulle för beredande af alldeles nödvändigt
ökadt plattformsutrymme bibehållas endast fyra spår, hvaraf
de trenne närmast stationshuset belägna uteslutande skulle vara afsedda
för de afgående tågens expedierande med undantag dock för det tredje
spåret, hvilket äfven skulle kunna begagnas för de godståg, som passera
centralstationen. På det fjerde inom nuvarande banhallen liggande
spåret skulle framföras söderifrån ankommande persontåg. Utanför den
nuvarande banhallen upptager förslaget trenne spår för norrifrån ankommande
tåg, af hvilka spår det längst vesterut belägna är afsedt
för lokaltåg, som ofta anlända så pass samtidigt med de från längre
håll kommande tågen, att de ej lämpligen kunna införas på de för
dessa tåg hufvudsakligen afsedda spåren. Vester om dessa tågspår
anses böra utläggas spår för uppställning af reservvagnar och tågsätt,
hvarvid förutsättes en mindre omläggning af Munklägersgatan, som
något litet måste förskjutas in på Stockholms gasverks angränsande
tomt, hvilken dock på denna del icke är bebygd och hvars upplåtande
för ändamålet icke torde förvägras. I ett af de på planen
vesterom stationen framdragna spåren är inlagd en vändskifva för aflemnande
af de vagnar, som för Stockholms gasverks räkning af statens
jernvägar transporteras emellan gasverkets kolupplag vid Värtan
och centralstationen.

Emellan de för de ankommande tågen afsedda spåren anordnas
för de resandes afstigande trenne plattformar. I södra ändan förenas
dessa plattformar med en tvärplattform och täckas af en banhall af
ungefär samma bredd och konstruktion som den nuvarande. Den nya
banhallen sträcker sig från Munklägersgatans början utmed södra hälften
af den nuvarande hallen ända till tvärplattformen, der den förenas med
en ankomsthall, som upptager det återstående utrymmet intill vägundergången
för Jakobsgatan.

Ifrågavarande ankomsthall, som innehåller en större sal för utlemnande
af resgods med särskild afdelning för tullbehandling, expeditioner
och magasin för ankommande ilgods — det senare i tvenne
våningar — en mindre expedition för stationsbefälet samt en väntsal
för dem, som invänta tågens ankomst, är med hänsyn till de höga
kostnader, hvilka skulle erfordras för beredande af en absolut fast
byggnadsgrund på den till största delen i Klara sjö utfylda marken,
konstruerad hufvudsakligen af jern och grundlägges på en bärande
Bih till Riksd. Prot. I8UIJ. 1 Rami. 1 Afd. 1 Haft. IG

122

Sjette hufvudtiteln.

bädd af beton med deri inlagda jernstänger i ändamål att vid en möjligen
blifvande sättning lätt kunna uppriktas. Utanför ankomsthallen
anordnas dels en gård för afhemtning af ilgods, hvilket med kärror
fraktas ut i staden, dels en större plats, afsedd att användas till åkarestation
för de resande. Då sålunda enligt detta förslag samtliga till
hufvudstaden anländande resande skulle komma att lemna stationens
område på den vesterom jernvägen belägna hamnplatsen invid Klaraviken,
måste flertalet af dessa, hvilka naturligen skola begifva sig till
de centralare stadsdelarne, färdas antingen på den för Jakobsgatan i
jernvägens plan anordnade vägöfvergången, med risk att ofta ganska
länge få vänta, under det att stationsrörelser utföras eller tåg passera,
eller ock genom den allt för trånga och låga vägundergången för
samma gata.

Enär den resande allmänheten säkerligen ej skulle finna sig i dessa
olägenheter för affärden från stationen och helt visst inom kort framkomma
med klagomål öfver anordningarne i dess helhet, och enär passagen
öfver öfvergången i banans plan blifver ytterligare försvårad
derigenom, att vid den föreslagna ändringen af stationen ännu flera
vexlingar komma att utföras i stationens södra ända, än hvad hittills
varit fallet, har det ansetts nödvändigt erhålla en beqvämare utfartsväg.
Detta ernås på det sätt, att öfverbyggnaden för den nuvarande
undergången utbytes mot en annan öfverbyggnad, bestående af tre
spann, ett å 13 meter för sjelfva körbanan och två, hvardera på 4
meter, för gångbanorna, samt att jernvägsspåret i sammanhang dermed
höjes 0,5 meter för erhållande af större höjd för undergången. Denna
höjning åstadkommes derigenom, att sammanbindningsbanans båda spår
börja svagt stiga från södra ändan af hufvudplattformen invid centralstationshuset.
till vägundergången, hvarifrån spåren bibehålla den då
uppnådda höjden öfver hela Norrströmsbron — å hvilken samtidigt
behöflig förstärkning skulle utföras — för att på Riddarholmen åter
intaga sitt nuvarande läge under Riddarholmsbron. Genom en dylik
ändring skulle tillräckligt fritt rum erhållas i vägundergången för vanliga
åkdon och för hotellens omnibusar. Då emellertid stigningen för
upp- och nedfarten endast obetydligt kan förbättras, torde det varda
nödigt att bereda öfverfart i banans plan för spårvagnarne, hvilka
eljest skulle röna olägenheten af den branta lutningen.

Det har äfven ansetts nödvändigt att anordna en kommunikationsled
mellan de nya plattformarne för ankommande resande och lokalerna
för de afgående tågens expedierande såväl för genomgångsresande som
för transiterande resgods, ilgods och möjligen äfven post. För detta

123

Sjette hufvudtitelii.

ändamål upptager förslaget en sammanbygd gång- och transportbro,
hvilken senare är försedd med hissverk för godsets upphissande från
de yttre plattformarne och nedsänkande på hufvudplattformen invid
stationshuset. Gångbron anordnas med trappor, en på hvardera af
de bredare ankomstplattformarne och en inuti stationshuset, hvars
inredning till följd häraf måste något förändras, i det att expeditionen
och magasinet för afgående ilgods, hvilka länge varit i stort behof
af utvidgning, flyttas, resgodsinlemningen utvidgas och den för de
kungliga personerna afsedda väntsalen förlägges till stationshusets
södra flygel.

Förutom de sålunda vid sjelfva centralstationen erforderliga anordningarna
ingå, såsom en följd af dem, uti förslaget en del mindre
förändringar af de angränsande stationernas spårsystem äfvensom flyttningar
af en del provisoriska byggnader. Då för tågens förflyttning
mellan spårområdena för ankommande och afgående tåg centralstationens
vexlingsrörelser delvis komma att utsträckas till spår, som hittills
uteslutande disponerats af den norra stationen, och då denna station
äfven genom borttagandet af de vester om banhallen belägna upplagsplatserna
beröfvats utrymme, har det befunnits nödigt att inskränka
tågrörelserna inom stationen till de tvenne nuvarande hufvudspåren
samt att å hela sträckan mellan centralstationen och Tomteboda låta
de afgående och ankommande tågen framgå på skilda spår. Härigenom
och genom att bringa vexlarne i tågspåren och signalinrättningarna i
inbördes beroende af hvarandra samt genom inrättandet af så kallade
klocksignaler tryggas tågens säkerhet och möjliggöres ett lifligare utbyte
af tåg mellan de båda stationerna, så att en del tågsätt, framför allt
de långa och skrymmande natt-tågen, med lätthet kunna sändas till
Tomteboda för att der uppställas under dagens lopp och sålunda icke
upptaga det hårdt anlitade spårutrymmet vid centralstationen. Vid
Tomteboda föreslås derföre utläggning af för detta ändamål lämpliga
spår samt flyttning dit af den vid centralstationen befintliga, provisoriska
verkstaden för reparation af bogievagnar samt det vagnskjul,
som inrymmer de kungliga tågsätten jemte en del andra vagnar, hvilkas
ständiga närvaro vid centralstationen icke erfordras. Gastagning och
öfrig skötsel af de vid Tomteboda sålunda stationerade vagnarne torde
äfven lämpligen der kunna anordnas. Slutligen erfordras för genomförandet
af det dubbelspåriga trafikeringssättet mellan centralstationen
och Tomteboda utläggning af några korta föreningsspår vid sistnämnda
station samt vid Carlbergs och Stockholms norra stationer.»

124

Sjette hufnidtiteln.

Den sålunda ifrågasatta utvidgningen af centralstationen anser styrelsen
vara''ett behof, som måste snarast afhjelpas och vara tillgodosedt
senast före öppnandet af den blifvande allmänna konst- och industriutställningen
i Stockholm år 1897, hvarför de för ändamålet erforderliga
medlen delvis behöfde tagas i anspråk redan under år 1896.

I fråga om förslaget att vid Tomteboda uppföra en vagnreparationsverkstad,
hvartill jern vägsstyrelsen nu äskat ett anslag af 270,000
kronor, anhåller jag få erinra, att förslag i samma syfte af styrelsen
första gången framstäldes i underdånig skrifvelse den 14 december
1891 angående anslag för år 1893 till nya byggnader och anläggningar
vid statens jernvägar m. m., hvarvid styrelsen anhöll, att medel måtte
anvisas till påbörjande af en dylik anläggning vid Tomteboda. Styrelsen
framhöll då, att man för att kunna utföra vagnreparationer i
den omfattning, som vore erforderlig, måste vara betänkt på att bereda
tillräckligt verkstadsutrymme för det antal vagnar, som samtidigt skulle
repareras, och af denna anledning borde utrymmet i verkstäderna ökas
med 16 platser. Anläggningen syntes styrelsen emellertid icke böra
begränsas till sagda minimum af utrymme, utan afseende borde fästas
derå, att en tillökning deri betingades af vagnparkens efter hand skeende
tillväxt, hvadan det enligt styrelsens förmenande vore klokt, att
verkstaden planlades för 26 å 30 platser, samt att ungefär hälften af
densamma blefve färdig under år 1893; och som plats ej funnes för
en såden byggnad invid de nuvarande större verkstäderna men kunde
beredas i Stockholms närhet, upptog styrelsen i förslaget till nya byggnader
ett belopp af 50,000 kronor till påbörjande af och jordanskaffning
till en sådan verkstadsbyggnad vid Tomteboda. Sedan 1892 års Riksdag,
med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
beviljat för år 1893 ett belopp af 500,000 kronor till nya byggnader
och anläggningar vid statens jern vägstrafik, anvisade Eders Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 20 januari 1893 ett belopp af 30,000 kronor
till påbörjande af ifrågavarande reparationsverkstad. Med anledning af
jernvägsstyrelsens den 14 december 1892 afgifna förslag rörande anslagsbehofvet
för nya byggnader och anläggningar för år 1894, hvaruti
upptagits ett belopp af 100,000 kronor för fortsättning af uppförandet
af nämnda verkstad, äskade Eders Kongl. Maj:t af 1893 års Riksdag
ett anslag af 500,000 kronor för nya byggnader och anläggningar vid
statens jern vägstrafik. Riksdagen fann sig emellertid för det dåvarande
icke böra bevilja medel till arbeten för anläggningen och nedsatte i
följd deraf det begärda byggnadsanslaget med 100,000 kronor, och

125

Sjette hufvudtiteln.

med anledning häraf förordnade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 17 mars 1893, att åtgärder för ifrågavarande arbetes utförande
skulle inställas.

I underdånig skrifvelse den 30 november 1893 angående anslag
för år 1895 till nya byggnader och anläggningar vid statens jern vägar
anmälde emellertid styrelsen, att behofvet af att utrymmet för vagnreparationer
ökades med för det dåvarande minst 16 och i en ej aflägsen
framtid ytterligare 12 platser oafvisligt qvarstode, samt anförde vidare
beträffande den ifrågasatta reparationsverkstaden att, hvad först platsen
vidkomme, styrelsen ansåge densamma böra bestämmas till Stockholms
närhet, emedan i förhållande till det stora antal vagnar, framför
allt personvagnar, hvilka började och slutade sina turer vid någon
af hufvudstadens stationer, den enda invid Stockholm befintliga vagnreparationsverkstadens
utrymme vore allt för knappt tillmätt. För jemförelses
skull ville styrelsen meddela att, då i Malmö funnes 14 och
i Göteborg 16 verkstadsplatser för person-, post- och resgodsvagnar,
funnes vid Liljeholmens verkstad endast 12 platser för samma ändamål.
En anläggning af ifrågavarande art borde vidare af praktiska
skäl vara belägen så nära som möjligt intill jernvägens hufvudspår och
ej långt från centralstationen samt af ekonomiska skäl ej sökas på annat
område än det, som redan tillhörde kronan. Af de i hufvudspårens
närhet befintliga marker, till hvilka staten vore egare, kunde såsom
för ändamålet lämpliga ifrågakomma endast Liljeholmen, Stenbrottet
och kronolägenheten Ingenting vid Tomteboda, men af dessa borde den
sistnämnda föredragas af skäl, för hvilka styrelsen, hvad särskildt Liljeholmen
angick, synnerligt utförligt redogjorde. Hvad sjelfva byggnadsanläggningen
vidkomme, kunde enligt upprättadt kostnadsförslag en
verkstad, med spårläggning, för fullständig reparation af 30 vagnar
samtidigt uppföras vid Tomteboda för en kostnad af 270,000 kronor.
Med förmälan att med hänsyn till en ytterligare utvidgning marken
vester om och intill den för nämnda verkstad sålunda afsedda terrängen,
enligt styrelsens åsigt, borde reserveras för uppförande af en anläggning
nära lika stor som den förra och beräknad att kosta 200,000
kronor, hemstälde styrelsen, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta proposition om beviljande för en verkstadsanläggning med tillhörande
spårläggning invid Tomteboda jern vägsstation af ett anslag af

270,000 kronor, deraf till utgående under år 1895 ett belopp af 155,000
kronor.

Sedan emellertid dåvarande t. f. chefen för generalstaben uti infordradt
underdånigt utlåtande af den 20 december 1893 på anförda skäl

126

Sjette hufvudtiteln.

hemstält att, innan ett afgörande beslut fattades om platsen för den nya
verkstaden, frågan måtte underkastas en ytterligare sorgfällig pröfning för
utrönande af huruvida icke, genom förläggning af den nya anläggningen
till någon plats i det inre af landet mellan sjöarna Venern, Vettern
och Hjelmaren, statens såväl trafik- och finans- som militära intressen
kunde blifva samtidigt tillgodosedda, fann Eders Kongl. Maj:t, i enlighet
med min till följd häraf uttalade åsigt att ytterligare utredning
borde ega rum, innan det kunde ifrågakomma att bevilja medel till
denna anläggning, godt att för år 1895 till nya byggnader och anläggningar
af Riksdagen äska allenast 220,000 kronor i stället för af jernvägsstyrelsen
föreslagna 375,000 kronor.

Behofvet af ökadt utrymme för vagnreparationer var dock enligt
styrelsens uppfattning af så trängande art, att styrelsen ansåg sig icke
kunna underlåta att uti sin underdåniga skrifvelse den 21 november
1894 angående anslag för år 1896 till nya byggnader och anläggningar
ånyo upptaga förslaget derom. Detta förslag hade, sådant det
i styrelsens ofvan berörda skrifvelse den 30 november 1893 närmare
utvecklats, i sjelfva verket, enligt hvad styrelsen nu anförde, afsett
tre särskilda ändamål, nemligen dels anskaffandet af de 16 vagnplatser,
hvilkas omedelbara behöflighet uppvisats i underdåniga skrifvelsen
den 14 december 1891, dels anskaffandet af ytterligare 12
platser, hvilkas behöflighet i 1891 års förslag förutsetts och hvilka
närmast skulle afse att fylla det ökade behof, som uppkommit genom
de ändrade tåganordningarna mellan Stockholm, å ena sidan, samt
Östersund och Sundsvall, å den andra, samt genom ökningen af bogievagnarnes
antal, hvilket då uppgått till öfver 60, och dels reserverande
af mark för uppförande i framtiden af en ytterligare verkstadsanläggning
vid Tomteboda af ungefär samma storlek som den,
till hvilken anslag begärdes. Anskaffandet af de 16 vagnplatserna
hade beräknats kunna ske för en kostnad af 155,000 kronor, anskaffandet
af de 12 platserna åter för en kostnad af 115,000 kronor,
under förutsättning att denna senare anläggning utfördes i samband
med den förra, och uppförandet af den i framtiden erforderliga nya
anläggningen hade antagits komma att betinga en kostnad af 200,000
kronor.

Med afseende å de betänkligheter, som ur militär synpunkt framställs
mot förslaget, hade styrelsen trott, sig böra modifiera detsamma,
så långt som sådant vore förenligt med förslagets egentliga innebörd,
nemligen att öka de invid Stockholm befintliga platserna för personvagnars
reparation (främst för deras målning och tapetsering) till det

127

Sjette hufvndtlteln.

antal, som oundgängligen kräfdes. Detta oafvisliga behof innefattade de
ofvan berörda 16 vagnplatserna, hvilka tillsammans med de vid Liljeholmen
befintliga 12 platserna skulle lemna åt Stockholm 28 platser, d. v. s.
ungefär det antal, som sammanräknadt funnes i Malmö och Göteborg,
och styrelsen upptog derför i sitt förslag ett belopp af 155,000 kronor,
hvartill enligt hvad ofvan nämnts kostnaden för dessa platsers anordnande
hade beräknats.

Vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 14 januari 1895 af
omförmälda ärende uttalade jag att, som jernvägsförvaltningens organisation
jemte dermed sammanhängande förhållanden då vore under utredning
af en utaf Eders Kongl. Maj:t tillsatt komité, och resultatet af
denna komités arbeten äfven kunde komma att inverka på frågan om
anordnandet af statsbanornas verkstadsväsende, det icke syntes vara
skäl att då besluta en så dyrbar anläggning som den ifrågavarande, och
hemstälde jag alltså, att det af jernvägsstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet
borde minskas med det för verkstaden vid Tomteboda beräknade
beloppet, 155,000 kronor, hvilken hemställan äfven blef af Eders Kongl.
Maj:t bifallen.

Uti nu förevarande underdåniga skrifvelse af den 29 november 1895
har jernvägsstyrelsen förklarat sig fortfarande vidhålla sin uti dess ofvan
berörda skrifvelse af den 21 november 1894 uttalade mening, att en verkstadsanläggning,
hvilken såsom den ifrågavarande uteslutande vore afsedd
för reparation, tapetsering och målning af personvagnar, icke torde hafva någon
synnerlig strategisk betydelse, hvadan valet af plats för densamma
borde ske med hänsyn endast till trafikförhållandena, hvilka åter utvisade
hufvudstaden såsom den rätta platsen, emedan derstädes det största antalet
personvagnar sammanfördes med bantågen från norr, vester, sydvest och
söder. Styrelsen hade visserligen uti sistnämnda skrifvelse förklarat sig
så till vida kunna tillmötesgå t. f. chefens för generalstaben framställning,
att till en början endast skulle ifrågakomma till utförande de redan år
1891 begärda reparationsplatserna med en byggnadskostnad af 155,000
kronor, och att med det definitiva ordnandet af frågan angående lämpligaste
orten för de 12 ytterligare platser, som afsåges i styrelsens underdåniga
framställning af år 1893, deremot skulle utan alltför stora
olägenheter kunna anstå, till dess den från generalstabens sida ifrågasatta
utredningen angående möjligheten af att tillgodose äfven de militära
intressena vid nya verkstadsanläggningar hunne verkställas; och så
länge dessa 12 platser ej uteslutande behöfdes för personvagnar, sammanhängde
frågan om orten för verkstadens anläggande onekligen, åtminstone
i någon mån, med den ur strategisk synpunkt önskvärda utred -

128

Sjette hufvudtiteln.

ningen. Men sedermera hade de på ärendet inverkande förhållandena
i betydlig grad förändrats. Genom beslutet om förvärfvande för statens
räkning af vestkustbanan komme nemligen den statens jernvägar tillhöriga
vagnparken alt ökas med ej mindre än 131 stycken person-,
post- och packvagnar. Väl hade den af Eders Kongl. Maj:t tillsatta
komitén för beredande af frågan om vestkustbanans inköp, med hänsyn
dertill att nämnda bana ej egde någon vagnverkstad, uti sitt till Eders
Kongl. Maj:t afgifna förslag upptagit ett belopp af 80,000 kronor för
en ny mindre verkstadsbyggnad vid Elmhult eller annan lämplig statsbanestation,
men det af komiterade framstälda förslaget afsåge en verkstadsbyggnad
för reparation af godsvagnar men icke af personvagnar, af
hvilket slag endast ett ytterligt fåtal stannade i Elmhult.

Om nu också reparationerna af de från vestkustbanan öfvertagna
personvagnarna, med undantag i vissa fall af bogievagnarna, lämpligast
borde utföras vid verkstäderna i Malmö och Göteborg, så måste dock
för att möjliggöra detta dessa verkstäder befrias från en del af dem
nu åliggande personvagnsreparationer, framför allt i afseende å tapetsering
och målning samt underhåll af bogier; och detta skedde enligt
styrelsens förmenande bäst derigenom, att till den föreslagna
verkstaden vid Tomteboda förlädes alla dylika reparationer å de personvagnar,
som utginge från Stockholm å statsbanesträckorna till
Malmö, Göteborg och Charlottenberg. Men detta medförde åter, att
i den allra närmaste framtiden, utom de redan år 1891 anmälda 16 reparationsplatserna,
äfven de ofvan omförmälda ytterligare 12 stycken
behöfdes invid hufvudstaden för reparation uteslutande af personvagnar.
Derför nödgades styrelsen nu begära uppförandet på en gång af hela
den verkstadsbyggnad med tillhörande spåranläggningar, som i styrelsens
underdåniga skrifvelse den 30 november 1893 betecknats såsom »första
anläggning» och å den uppgjorda planritningen utmärktes med a, b, c, d
och a'', b'', c'', d'' samt beräknats kosta 270,000 kronor. Det vore emellertid
ej blott det ökade antalet personvagnar öfver hufvud, som motiverade
denna framställning, utan alldeles särskild! det alltjemt växande
antalet af bogievagnar, af hvilka hvar och en ej endast kräfde två reparationsplatser
(hvarje plats vore nemligen beräknad efter längden af
en fyrhjulig vagn) utan äfven utrymme för bogiernas reparation. Antalet
bogievagnar utgjorde år 1891 16 stycken, men hade nu vuxit till
61 stycken. Lades dertill de till leverans år 1896 bestälda 8 stycken, de
till ytterligare anskaffning uti styrelsens förevarande underdåniga skrifvelse
föreslagna samt de genom inköpet af vestkustbanan öfvertagna,
skulle statens jernvägars vagnpark komma att i den närmaste framtiden
uppvisa ej mindre än 127 stycken bogievagnar.

129

Sjette hufrudtiteln.

De äldre verkstäderna vore emellertid icke bygda för detta slags
vagnar och endast genom vidtagande af särskilda provisoriska anordningar
hade man kunnat bereda plats för den nödvändigaste reparationen
af dylika vagnar i vagnverkstäderna i Göteborg och Malmö. I
vagnverkstaden vid Liljeholmen funnes icke möjlighet dertill och de
förestående anläggningarna i Östersund och vid Boden måste rättas efter
det relativt ringa antal bogievagnar, som användes i bantågen å öde
trafikdistriktet. Ensamt hänsynen till det vederbörliga underhållet af en
så dyrbar materiel utgjorde enligt styrelsens förmenande ett fullgodt
skäl för ett skyndsamt uppförande af den föreslagna anläggningen.

Slutligen bär styrelsen erinrat, att arrendet af kronolägenheten Ingenting,
belägen invid Tomteboda station och på hvars egor den föreslagna
verkstadsplatsen läge, upphörde vid midfastan 1897.

Då sålunda enligt styrelsens förmenande uppenbart vore, att en
tillökning i nuvarande verkstadsutrymme med minst 28 platser oundgängligen
erfordrades, att platsen för en dylik verkstadsanläggning
vore oberoende af hvarje strategisk hänsyn, men att af trafikskäl verkstaden
borde förläggas i hufvudstadens omedelbara närhet, och då af
noggranna undersökningar, verkstälda åren 1893 och 1894, framginge,
att ingen lämplig plats för billigare kostnad kunde anskaffas invid hufvudstaden
än den föreslagna vid Tomteboda station, hade styrelsen
ansett sig böra i det för år 1897 behöfliga byggnadsanslaget upptaga
jemväl 270,000 kronor för en verkstadsanläggning å kronans område
vid Tomteboda station, afsedd för reparation m. m. af personvagnar.

I sammanhang härmed har styrelsen i sin underdåniga skrifvelse
framhållit hurusom den från generalstabens sida väckta fråga om anställande
af en sorgfällig pröfning, huruvida icke verkstadsanläggningar
i det inre af landet skulle kunna motsvara statens såväl trafik- och finanssom
militära intressen, ingalunda behöfde undanskjutas derföre, att de
militära intressena ej vid detta tillfälle och i denna speciella fråga
toges med i räkningen, enär de, såsom styrelsen förut upprepade gånger
påpekat, svårligen kunde beröras af en anläggning, som åsyftade sådana
reparationer, som i krigstid torde alldeles åsidosättas. Derföre
hade styrelsen ej heller ansett, lämpligt att föreslå någon utvidgning af
verkstäderna i Göteborg, Malmö, Liljeholmen eller vid Stockholms
norra station. Men väl hade styrelsen låtit verkställa omfattande förberedande
utredningar angående behofvet af sådana anläggningar, som
från generalstabens sida åsyftades och vid Indika gifvetvis hänsyn måste
tagas ej blott till statens utan äfven till vissa enskilda jern vägars materiel
och verkstäder samt till befintligheten af privata verkstäder
öfverhufvud.

Bill. till It Hind. Blot. 1896. I Samt. 1 Afd. 1 Stift.

130

Sjette hufyudtiteln.

Genom nådig remiss anbefald att afgifva yttrande i ärendet, i hvad
det afsåge anläggning af en reparationsverkstad vid Tomteboda, har
t. f. chefen för generalstaben uti underdånigt utlåtande af den 27 december
1895 uttryckt den farhågan, att den nu föreslagna anläggningen
möjligen skulle, om icke helt och hållet förhindra, åtminstone betydligt
försena verkstadsfrågans lösning i den ur militär synpunkt rätta
riktningen, d. v. s. utvidgning af statens jernvägars i det inre af landet
belägna reparationsverkstäder med dertill hörande förråd af reserv- och
förbrukningsartiklar; hvarjemte t. f. chefen för generalstaben i öfrigt
i hufvudsak biträdt hvad som i det den 20 december 1893 afgifna utlåtandet
i ärendet af dåvarande t. f. generalstabschefen anförts.

Den ifrågavarande verkstadsanläggningen vid Tomteboda är, efter
hvad numera upplysts, egentligen afsedd att blifva en verkstad för mindre
reparationer af bogie-personvagnar samt för sådana vagnars ommålning och
tapetsering och skall innehålla särskilda afdelningar för hvart och ett
af dessa ändamål tillika med en särskild afdelning för snickeriarbeten.
Vid sådant förhållande och då arbeten af dylikt slag i allmänhet
icke lära kunna hänföras till de arbeten, som äro afsedda att utföras
vid en sådan större centralverkstad, som af t. f. cheferna för generalstaben
åsyftas och hvilken, ur militärisk synpunkt sedt, naturligtvis
företrädesvis bör erhålla ett mot en angripande fiendtlig styrka skyddadt
läge inne i landet, synes mig att desse chefers anmärkningar mot det
nu föreslagna läget för verkstaden och dermed äfven deras öfriga invändningar
mot densammas anläggande i hufvudsak förfalla.

Och sedan den af Eders Kong! Maj:t den 2 juni 1893 tillsatta
komité numera afgifvit betänkande och förslag angående jernvägsadministrationen,
utan att hvad komitén deruti anfört inverkar på den nu
föreliggande frågan om ordnandet af en del af statsbanornas verkstadsväsende,
hvilket, såsom detta nu af jernvägsstyrelsen föreslagits, tvärtom
synes egnadt att befordra den enhet i reparationer, som komitén förordat,
finner jag något hinder icke längre förefinnas att nu förorda
utförandet af den utaf styrelsen alltsedan år 1891 och således innan
frågan om vestkustbanans förvärfvande åt staten uppkommit föreslagna
reparationsverkstaden vid Tomteboda. •

Med anledning häraf och då jag icke heller i öfrigt har något att
erinra emot jernvägsstyrelsens förslagsberäkning i och för nya byggnader
och anläggningar under 1897, synes mig lämpligt, att styrelsen
må beredas tillgång till det härför upptagna beloppet af 1,215,000
kronor.

131

Sjette lmfyudtiteln.

Då det emellertid är af vigt, att de föreslagna förbättrade anordningarna
för trafikens besörjande vid Stockholms centralstation hinna
blifva verkstälda före öppnandet af 1897 års allmänna konst- och industriutställning
i Stockholm, synes mig lämpligt, att de derför redan under
innevarande år ifrågakommande utgifter, beräknade till åtminstone 500,000
kronor, må bestridas med jernvägstrafikmedel, helst dessa — då till statskontoret
från jernvägsstyrelsen för år 1895 inlevererats 9 millioner kronor
eller 2 millioner kronor mera än hvad för samma år under ordinarie inkomster
af statsbanorna i riksstaten uppförts — med all sannolikhet
kunna antagas komma att för år 1896 utöfver de sålunda disponerade

500,000 kronor lemna öfverskott att till statskontoret inlevereras till
större belopp än den summa, 7,200,000 kronor, som är i riksstaten för
detta år beräknad.

Det belopp, som till nya byggnader och anläggningar utöfver
nämnda 500,000 kronor erfordras, torde deremot böra å riksstaten för
år 1897 äskas.

Hvad angår frågan om ytterligare rörlig materiel för statsbanorna,
tillåter jag mig först erinra, att med anledning af Eders Kongl. Maj:ts
proposition Riksdagen år 1895 för anskaffande af dylik materiel beviljat
ett anslag å 1,250,000 kronor samt deraf till utgående under år
1896 å riksstaten utom hufvudtitlarne anvisat 850,000 kronor.

Uti sin ofvan berörda skrifvelse af den 29 november 1895 har
nu jernvägsstyrelsen —- under förutsättning att återstoden af det utaf
Riksdagen sålunda beviljade beloppet, 400,000 kronor, hvilket skulle
användas till inköp af 5 lokomotiv af typen litt. Ed, 4 stycken II och
III klass personbogievagnar samt axlar, hjul och bromsar, stäldes till

styrelsens förfogande senast i januari år 1897 — anmält behofvet af
ytterligare följande rullande materiel:

4 lokomotiv af typ litt. Ce för.................................. kronor 216,000: —

5 » af typ litt. Ed för................................... » 250,000: —

6 II klass personbogievagnar för.............................. » 174,000: —

6 III » » för.............................. » 120,000: —

100 täckta godsvagnar, dels med och dels utan

bromskupé och broms, för................................... » 300,000: —

Transport kronor 1,060,000: —

132 Sjette lmfvudtiteln.

Transport kronor 1,060,000: —

200 öppna godsvagnar, dels med och dels utan

bromskur och broms, för..................................... » 330,000: —

600 vagnaxlar med hjul.......>.......:............................... » 180,000: —

Apparater för gasbelysning, luftbromsar, inredning
för hästtransport m. m............................... »__ 30,000: —

tillsammans kronor 1,600,000: —

I afseende härå anför styrelsen hufvudsakligen:

De förstnämnda fyra lokomotiven, som skulle blifva af gällande
snälltågstyp, vore afsedda att ersätta de föråldrade, för de snabbgående
tågen allt för svaga lokomotiven af typerna litt. A. och B. — statsbanornas
äldsta lokomotivtyper — hvilka nu användas till framförande
af en del snäll- och persontåg. Särskildt vore det behöfligt att få
införa den kraftigare lokomotivtypen för persontågen å linien Stockholm—
Ange.

De sistnämnda fem lokomotiven vore afsedda för vestkustbanorna.
Styrelsen hade nemligen öfvertygat sig om rigtigheten af den utaf förenämnda
komité uttalade åsigten att för beredande af reserv för de nu å
nämnda banor befintliga lokomotiven ytterligare lokomotiv måste anskaffas
för en kostnad af 250,000 kronor, hvilket belopp medgåfve inköp
af fem nya lokomotiv.

Styrelsen hade vidare ansett sig böra göra framställning om anskaffande
af en del nya person- och godsvagnar för att kunna möta
det ökade behof af dylika vagnar, som med säkerhet vore att motse,
särskildt i följd af industriutställningen i Stockholm under år 1897.

Emot hvad jernvägsstyrelsen sålunda föreslagit har jag icke funnit
skäl till anmärkning och vill endast påpeka, att kostnaden för anskaffande
af fem lokomotiv för vestkustbanorna ingå i de beräkningar, som
komitén och jernvägsstyrelsen i händelse af dessa banors förvärfvande
år staten uppgjort rörande banornas kompletteringskostnader.

På grund af hvad jag ofvan anfört får jag alltså tillstyrka att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
[38.] dels att för år 1897 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till ut d^m^m^vTd

förande af nya byggnader och anläggningar vid statens järnvägstrafik, deristatens
jern- bland särskildt vissa förbättringar för trafiken vid Stockholms centralstavagar''
tion, 715,000 kronor;

[39.] dels att medgifva att, för påbörjande af arbetena vid Stockholms cen Parbeteandyidf

tralstation, redan under år 1896 må af jernvägstrafikmedlen användas
Stockholms ett belopp af 500,000 kronor;

centralsta tion.

133

Sjette hufvudtiteln.

dels att till utgående å riksstaten utom hufvudtitlarne af det utaf
Riksdagen år 1895, till avskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan
trafikerade jernväg ar, beviljade anslag å 1,250,000 kronor anvisa för
år 1897 ett belopp af 400,000 kronor;

dels ock att, till anskaffande af ytterligare sådan rörlig materiel, bevilja
och å riksstaten utom hufvudtitlarne för år 1897 anvisa 1,600,000
kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden tillstyrkt och hemstält behagade
Hans Maj:t Konungen enligt Statsrådets öfrige ledamöters
tillstyrkande i nåder bifalla samt förordnade
tillika, enligt Statsrådets hemställan, att utdrag af detta
protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas
till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

Ex protocollo:
E. K. Almqvist.

[40.]

Ny rörlig
materiel vid
statens jernvägar.

[41-1

Ytterligare
rörlig materiel.

Bih. till It i hd. Prot. IS!) b''. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Haft.

Sjunde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,
anhöll departementschefen, statsrådet Wersäll att få anmäla de frågor,
som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt anförde dervid
beträffande anslagstitlarne:

llih. till Ililcsd. Prof. 1896. 1 Sand. 1 Afd.

Sjunde linfvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Omkostnader för kontrollverket.

[1-]

Omkostnader
för kontrollverket.

Under åberopande af hvad jag tillförene i dag haft tillfälle anföra
i fråga om önskvärdheten af en höjning i beräkningen af sådana förslagsanslag,
å hvilka brister till större belopp uppstått, tillåter jag mig meddela,
att å förslagsanslaget till omkostnader för kontrollverket, i riksstaten
för innevarande år uppfördt med 5,400 kronor, utgifterna uppgått, år
1892 till 10,350 kronor 51 öre, år 1893 till 10,685 kronor 17 öre och
år 1894 till 10,312 kronor 92 öre, eller i medeltal för dessa tre år
till 10,449 kronor 53 öre. Med afseende härå hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att höja förslagsanslaget till omkostnader för kontrollverket, 5,400
kronor, med 5,100 kronor till 10,500 kronor.

Postverket.

[2.]

Postverket.

De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda aflöningsstater
för postverket upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ................................

öfvergångsstaten..........................

indragningsstaten ...........................

pensionsstaten ...............................

omkostnadsstaten ...........................

oförutsedda utgifter.........................

afkortningar och restitutioner m.

...................... kronor 3,090,100

2,400

.................... „ 593

...................... „ 85,225

...................... „ 4,777,000

...................... „ 135,000

m................ „ 64,682

tillsammans kronor 8,155,000

I den underdåniga skrifvelse af den 29 sistlidne november, som
innefattar generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år
1897, har styrelsen till en början beträffande

Aflöningsstaten

hemstält, att å styrelsens revisionsbyrå måtte anställas ytterligare en
revisor, hvilken skulle åtnjuta 1,800 kronor i lön och 1,200 kronor i

Sjunde hufvudtiteln.

tjenstgöringspenningar eller tillhopa 3,000 kronor, jemte rätt till ålderstillägg,
allt i likhet med öfrige revisorer hos styrelsen.

A nämnda byrå äro för närvarande anstälde fem revisorer, hvilka
redan vid styrelsens omorganisation år 1879 funnos behöfliga. De tillhörde
då kameralbyrån, men hänfördes från och med år 1885 till den
genom utbrytning från andra byråer bildade revisionsbyrån.

Till stöd för sin förevarande framställning har generalpoststyrelsen
anfört, hurusom det vore uppenbart och framstode klart redan vid en
blick i postverkets årsberättelse på de siffror, som angåfve ökningen i
de olika rörelsegrenar, hvaröfver räkenskaperna afgåfves, att under de
sedan år 1879 förflutna åren postanstalternas räkenskaper och med dem
granskningsarbetet för revisorerne i hög grad vuxit.

För samtlige revisorer hos generalpoststyrelsen hade denna omständighet
numera så ökat göromålen, att desse tjenstemän icke utan hjelp
af flere biträden kunde medhinna arbetet, men särskilt för den revisor,
som hade granskningen af postanstalternas räkenskaper öfver inrikes
postanvisnings- och postförskottsröreisen sig anförtrodd, hade granskningsmaterialet
hunnit ett så stort omfång, att det måste anses obilligt, om
han fortfarande skulle lemnas ensam i ansvaret för revisionsarbetet i
dessa delar. De inrikes postanvisningarne hade sedan år 1879 stigit i
antal från 208,561 till 1,149,598 och i penningar från 5,129,255 kronor
till 24,116,425 kronor. För att hinna fullborda granskningen af de vidlyftiga
räkenskaperna inom derför utsatt tid hade bemälde revisor för
närvarande till sin hjelp fyra extra biträden, och den del af arbetet,
som åt dessa amanuenser måste anförtros, vore numera så betydlig, att
revisorn svårligen kunde, såsom sig borde, öfvervaka och leda hela
granskningsarbetet samt ansvara för dess resultat. Skulle alla de fel,
som i räkenskaperna för en så stor rörelse kunde uppstå, hinna anmärkas
och till undvikande af förluster för postverket rättas, erfordrades det,
att arbetet och ansvaret fördelades på två ordinarie tjenstemän, som
sjelfve kunde hinna utföra det vigtigaste arbetet och öfvervaka amanuensernas
verkställande af granskningsarbetets mindre hufvudsakliga
delar.

Då generalpoststyrelsen synes mig hafva till fullo ådagalagt behofvet
af ökade arbetskrafter å styrelsens revisionsbyrå, biträder jag
generalpoststyrelsens framställning om anställande af ytterligare en revisor
å nämnda byrå.

Beträffande aflöningsstaten för distrikts förvaltning ärna äfvensom för
postanstalternas postförvaltare och Inträdande tjenstemän har i statsförslaget
ingen annan förändring i anslagen upptagits än den, som betingats deraf

Sjunde hufvudtiteln.

att, med föranledande af nådiga brefvet den 25 maj 1894, under nästlidet
år två kontrollörsbefattningar af 3:e lönegraden indragits och i
deras ställe inrättats en ny kontrollörstjenst af 2:a lönegraden och en
ny postexpeditörstjenst af l:a lönegraden, hvarigenom antalet kontrollörer
förändrats i 2:a lönegraden från 14 till 15 och i 3:e lönegraden
från 15 till 13 samt antalet postexpeditörer af l:a lönegraden ökats från
140 till 141.

I fråga om vaktbetjente har generalpoststyrelsen förmält sig anse
en förbättring i aflöningsförhållandena för dem böra beredas, och har
styrelsen af sådan anledning lemnat följande redogörelse för de aflöningsförmåner,
som af vaktbetjente för närvarande åtnjutas.

Vaktbetjente aflönades nu med 500 kronors lön och ett ålderstillägg
å 100 kronor äfvensom traktamente. Detta utginge med vexlande
belopp från lägst (med endast några enstaka undantag) 85 öre till högst
2 kronor per dag. I regel bestämdes inom berörda gränser beloppet
efter dels tjenstgöringsorten, dels tjenstgöringens art, dock att vaktbetjente
i Stockholm och Göteborg, hvilka vore uppdelade i fyra klasser
med dagtraktamente af 1 krona 25 öre, 1 krona 50 öre, 1 krona 75 öre
och 2 kronor sålunda, att omkring en fjerdedel af antalet tillhörde hvarje
klass, uppflyttades från klass till klass i mån af afgång. Vaktbetjente i en
del betydligare städer, der lefnadskostnadema ansåges mera höga, uppbure
traktamenten från 1 krona till 1 krona 25 öre. De vid öfriga fasta postanstalter
stationerade (brefbärare, posttransportörer, landsvägspostiljoner)
tillädes i regel 85 öre, om stationsorten vore belägen söder om Dalelfven,
och 1 krona, om den läge norr derom, vaktbetjente vid jernvägsposten
åtnjöte, de söder om Dalelfven stationerade 1 krona 25 öre eller, om
de sj elfva bekostade herberge å vänd- eller öfverliggningsort, 1 krona
40 öre samt de med station norr om Dalelfven 1 krona 50 öre, resp.
1 krona 65 öre. De, som tjenstgjorde i postiljonskupé, erhölle derjemte
ett tilläggstraktamente af 35 öre, allt per dag. En del äldre vaktbetjente
uppbure fortfarande något högre traktamenten (alltid inom den
faststälda maximigränsen), men sådana personliga traktamentsförhöjningar,
tilldelade för att desse vaktbetjente ej skulle blifva lidande genom senare
löneregleringar, upphörde med deras afgång. Af hela antalet ordinarie
vaktbetjente, hvilket för närvarande utgjorde 761, hade 110 mindre än
1 krona och 92 1 krona i dagtraktamente. Maximitraktamentet 2 kronor
åtnjötes af 67.

Generalpoststyrelsen har vidare anfört, att gång efter annan klagomål
försports, att vaktbetjenternas aflöning vore otillräcklig för deras
bergning, oaktadt postverket toge hela deras arbetsförmåga i anspråk.

Sjunde hufvudtiteln.

Doge man hänsyn dertill, att vaktbetjente under åtskilliga år tjenstgjorde
dels såsom reserv- och dels såsom extra vaktbetjente, innan deras anställning
i ordinarie befattning inträdde, och att de fleste af dem sedermera
under sin tjenstgöring icke kunde påräkna någon annan väsentlig
förbättring i aflöningsförinåner än den, som i form af ett ålderstillägg
å 100 kronor kunde dem tilldelas, kunde det icke bestridas, att lönen,
500 kronor, med tillagd! minimitraktamente af 85 öre per dag, eller
tillhopa 810 kronor 25 öre för år, lemnade en väl knapp inkomst för
personer, som, innan denna inkomst ernåddes, hade tjenstgjort i postverket
omkring 7,6 år och uppnått en ålder af i genomsnitt 33,1
år, samt att, sedan efter fem års oförvitlig tjenstgöring å ordinarie befattning
ålderstillägget af 100 kronor erhållits, den sporre, som läge i
utsigten till förbättrad ekonomisk ställning, i allmänhet saknades. Då
hela vaktbetjentkåren tillhörde en och samma tjenstegrad, förefunnes
nemligen icke några utsigter till befordran — endast i Stockholm förekomme
särskilda arfvoden af 10 kronor i månaden för bref bärareförmän —
och en förbättring i aflöningsförmåner skulle således under nuvarande
förhållanden icke kunna vinnas annat än genom liöjdt traktamente, men,
såsom nyss visats, vore, med undantag i viss mån för Stockholm och
Göteborg, traktamentsbeloppet i regel beroende af tjenstgöringens art
och tjenstgöringsorten, men icke af intjent tid.

Förefunnes någon utsigt att få antalet ordinarie vaktbetjentbefattningar
ökadt, så att de vaktbetjente, som erfordrades till regelbunden
tjenstgöring, genast kunde erhålla anställning i ordinarie tjenst, skulle,
efter generalpoststyrelsens åsigt, utan tvifvel den årsinkomst, som nu
vid tjenste till träde bereddes vaktbetjent, få anses tillräcklig för en nyanstäld
sådan betjent. Men för genomförande af en sådan anordningskulle
redan nu erfordras att öka antalet af senast å stat uppförda vaktbetjente
med 247. Då ett sådant önskningsmåls genomförande icke hade
utsigt till framgång, syntes andra åtgärder böra vidtagas i syfte dels att
i någon mån förbättra de lägst aflönade vaktbetjenternas ekonomiska
ställning, dels ock att för de något äldre bringa i utsigt bättre lönevilkor
efter längre tjenstetid.

I det förra afseendet vore generalpoststyrelsen betänkt på att för
ordinarie vaktbetjente söka genomföra ett minimitraktamente af 1 krona
per dag för de söder om Dalelfven och 1 krona 15 öre för de norr om
Dalelfven stationerade.

I det senare syftet åter har generalpoststyrelsen ansett den utvägen
böra anlitas att tilldela vaktbetjente ytterligare ett ålderstillägg å 100
kronor; och har styrelsen fördenskull hemstält, att vid postanstalt an -

Sjunde hufvudtiteln.

stäld vaktbetjent, som, enligt nu gällande bestämmelser, efter fem års
väl vitsordad tjenstgöring kommit i åtnjutande af 100 kronors ålderstillägg
till lönen, måtte förklaras ega uppbära ett andra ålderstillägg å
100 kronor till lönen efter ytterligare fem år under enahanda vilkor i
öfrigt, som gälde i afseende på första ålderstillägget, dock att det andra
ålderstillägget icke i något fall finge utgå före 1897 års början.

I sammanhang’ härmed har generalpoststyrelsen erinrat derom, att
enligt det af komitén för ordnande af pensionsväsendet för statens civile
tjensteinnehafvare den 28 maj 1894 afgifna förslag vaktbetjente vid
postverkets distriktsförvaltningar och post-anstalterna skulle erhålla i pension
550 kronor, oberoende deraf huruvida vaktbetjent kommit i åtnjutande
af ett eller flera ålderstillägg.

Nyssberörda höjning i minimitraktamentet skulle medföra en ökning
i anslaget till traktamenten för vaktbetjente med 9,000 kronor och den
föreslagna ålderstilläggsförmånen en ökning i anslaget till ålderstillägg
med 50,000 kronor.

Under erinran att till de af generalpoststyrelsen anförda aflöningsförmåner,
som för närvarande åtnjutas af postvaktbetjente, äfven bör läggas
den sagde betjente tillkommande rätt till vissa beklädnadspersedlar, hvilken
rätt anses kunna uppskattas till ett årligt värde af 54 kronor för hvarje
vaktbetjent, tvekar jag icke att såsom min mening uttala, att en förbättring
i nämnda vaktbetjentes aflöningsförhållanden måste anses behöflig.
Då af skäl, som generalpoststyrelsen anfört, förslaget att tilldela postvaktbetjente
ett andra ålderstillägg, att utgå efter tio års väl vitsordad
tjenstgöring, synes mig, jemte den af styrelsen omförmälda höjning af
minimitraktamentet, under närvarande förhållanden utgöra den lämpligaste
formen för beredande af löneförbättringen, finner jag mig jemväl böra
i hufvudsak förorda hvad generalpoststyrelsen rörande omförmälda ålderstillägg
föreslagit. I ett afseende synes mig likväl ett tillägg till de föreslagna
bestämmelserna erforderligt- Enligt gällande föreskrifter räknas
nemligen det ålderstillägg, som för närvarande efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring tillkommer vaktbetjent, till lönen och medför sålunda för
den, som efter tillträdt ålderstillägg vid uppnådd pensionsålder afgår
från tjensten, motsvarande ökning i pension. I saknad af bestämmelser
i motsatt syfte skulle förhållandet blifva enahanda äfven med det nu
ifrågasatta andra ålderstillägget. Då frågan om en förändrad anordning
af det civila pensionsväsendet för närvarande är under behandling, lärer
det emellertid icke kunna anses lämpligt att nu vidtaga en anordning,
som skulle leda till en ändring i postvaktbetjentes pensionsförhållanden.
Jag anser mig derföre böra förorda, att såsom ytterligare vilkor, jemte

Sjunde hnfvudtiteln.

de af generalpoststyrelsen föreslagna, för åtnjutande af det andra ålderstillägget
må stadgas, att sagda ålderstillägg icke skall grundlägga ökad
pensionsrätt för innehafvaren.

I sammanhang med anmälan af anslagsbehofven under postverkets
omkostnadsstat får jag tillfälle att förorda den ökning i anslaget till
traktamenten för vaktbetjente, som föranledes af den ifrågasatta höjningen
i minimitraktamentet.

Beträffande anslaget till aflönande afl poststation,?föreståndare, hvilket
för innevarande år liksom för år 1895 upptagits till förslagsvis 550,000
kronor, har generalpoststyrelsen anfört, att, då utgifterna å anslaget
under perioden 1 september 1894—31 augusti 1895 uppgått till i
rundt tal 544,900 kronor och anslaget sannolikt komme att under innevarande
år öfverskridas till följd af de ökade kostnader, som komme
att uppstå genom nya poststationers inrättande, generalpoststyrelsen redan
af denna anledning och då antagas måste, att antalet poststationer under
år 1897 blefve ytterligare ökadt, föranleddes att för sistnämnda år föreslå
en förhöjning i anslaget.

Men sedan generalpoststyrelsen i samråd med jernvägsstyrelsen
under år 1892 för poststationsföreståndare vid statens jernvägar bestämt
vissa grunder, efter hvilka stationer skulle hänföras till de genom nådiga
brefven den 20 mars 1874 och den 29 april 1892 stadgade olika löneklasser
af 120, 180, 240, 300, 360, 420, 480, 540 och 600 kronor, samt
fråga uppstått att tillämpa dervid följda grunder jemväl för reglering
af arfvodena åt de poststationsföreståndare, som tillika vore föreståndare
för trafikstationer vid enskilda jernvägar, hade ett å dessa grunder fotadt
regleringsförslag visat sig komma att vid första tillämpningen medföra
en ökad årlig kostnad af omkring 21,000 kronor, hvilket delvis berodde
derpå, att nedsättning i arfvode, der sådan enligt regleringsförslaget
borde ske, icke billigtvis borde genomföras annat än efter hand och i
samband med ombyte af poststationsföreståndare. För genomförande af
den ifrågasatta arfvodesregleringen och för beredande af tillgång till
aflönande af föreståndare för nyinrättade poststationer hemställer generalpoststyrelsen,
att ifrågavarande anslag måtte höjas med 30,000 kronor
eller från 550,000 kronor till 580,000 kronor.

Denna anslagsförhöjning finner jag mig böra tillstyrka.

Till aflönande af extra biträden vid distriktsförv ältning urna och
postanstalterna är för innevarande år liksom för år 1895 beviljadt ett
anslag af förslagsvis 532,000 kronor, deri ingår ett belopp af 32,000
kronor till betäckande af kostnaderna för vikariers aflönande under den

8 Sjunde lmfvudtiteln.

från och med sistnämnda år införda semestern för tjenstemännen vid
distriktsförvaltningarna och postanstalterna.

Utgifterna å detta anslag hafva, enligt hvad generalpoststyrelsen
anför, uppgått i runda tal år 1894 till 522,900 kronor och under perioden
1 september 1894—31 augusti 1895 till 556,200 kronor. Då den del
af nästlidet år, som inginge i sistnämnda period, belastats med nästan
hela den för året beräknade semesterkostnaden, 32,000 kronor, återstode,
efter afdrag af sistberörda belopp, för hela perioden å anslaget en utgift
af 524,200 kronor, hvithet belopp nära öfverensstämde med utgifterna
å anslaget under hela året 1894.

Med bibehållande af oförändrade arfvodesbelopp för extra biträden
vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna skulle således för år
1897 i anslaget icke erfordras någon annan förhöjning än den, som betingades
af utgifterna under år 1894 samt semesterkostnaden och nödvändigheten
att ega tillgång till aflönande af det ökade antal extra biträden,
som under åren 1896 och 1897 kunde tillkomma. Af sådan anledning
ansåge generalpoststyrelsen anslaget böra höjas med åtminstone 30,000
kronor.

Generalpoststyrelsen har emellertid ansett en reglering böra ega
rum af aflöningsförhållandena för de extra biträdena vid de fullständiga
fasta postanstalterna.

I sådant hänseende har generalpoststyrelsen anfört, hurusom desse
extra biträden hade det synnerligen ogynsamt stäldt i ekonomiskt afseende.
öfver hufvud taget. förflöte omkring tre år från antagandet
såsom extra ordinarie postexpeditör, innan anställning såsom extra biträde
vid postverket erhölles. Det årsarfvode, som då tilldelades biträdet, hade
i regel utgjort 720 kronor intill senaste tiden, då det för manliga biträden
i allmänhet måst sättas till 840 kronor, men den arbetstid, som för
detta arfvode toges i anspråk, skilde sig föga från en ordinarie postexpeditörs.
Om och huru snart någon förhöjning i arfvodet kunde vara att påräkna,
vore ovisst. De högre arfvodesbeloppen utginge med 840 kronor, 900
kronor, 960 kronor, 1,080 kronor eller 1,200 kronor per år, hvarjemte
några få åtnjöte arfvode med något mellan dessa nu nämnda liggande
belopp och ett par extra biträden hade tilldelats årsarfvode af 1,500 k
1,600 kronor. Men några bestämda arfvodesklasser vore icke faststälda, *
och några allmänna regler för uppflyttning från lägre arfvode till högre
vore icke gifna. Denna obestämdhet utöfvade en menlig inverkan på
biträdenas ekonomiska förhållanden och arbetslust samt vore dermed
också till skada för postverket.

Efter uppdrag af 1894 års postinspektörsmöte hade postdirektörerne

Sjunde hufvudtiteln.

och postinspektörerne till generalpoststyrelsen afgifvit ett förslag till
reglering af aflöningsförhållandena för extra biträdena vid postkontoren,
enligt hvilket förslag årsarfvodet skulle utgöra för manligt biträde lägst
900 kronor, högst 1,500 kronor och för qvinligt biträde lägst 750 kronor,
högst 1,350 kronor, och skulle arfvodena indelas i fem klasser med 150
kronors skilnad mellan hvarje klass och uppflyttning från lägre klass
till högre i allmänhet ske efter väl vitsordad tjenstgöring under tre år
i den lägre arfvodesklassen.

Generalpoststyrelsen, som funnit den föreslagna minimiaflöningen,
äfven om jemförelse med aflöningen å vissa andra lefnadsbanor lemnades
å sido, vara så låg, att det för nödig uppmuntran till flit, ordning och
uthållighet i arbetet väl tarfvades att, såsom enligt förslaget skulle ske,
ställa i utsigt periodvis inträdande arfvodesförhöjningar, intill dess maximiarfvodet
uppnåtts, har ansett synnerligen önskvärdt, att den ifrågasatta
regleringen, som beräknats medföra en ökad utgift af omkring 30,000
kronor, genomfördes, och har fördenskull i sådant syfte i statsförslaget
höjt det nu ifrågavarande anslaget med nyssnämnda belopp, hvadan således,
med en förhöjning på det hela af 60,000 kronor, anslaget upptagits till
förslagsvis 592,000 kronor.

Då den godtgörelse, som för närvarande bestås de inom postverket
anstälda extra biträden, måste anses vara ganska knappt tillmätt i förhållande
till det arbete, som af dem fordras, synes det vara med billighet
öfverensstämmande, att någon förhöjning eger rum i de till dessa extra
biträden utgående arfvoden. För behofvet af en närmare reglering af de
grunder, enligt hvilka dessa arfvoden böra utgå, hafva äfven giltiga skäl
blifvit anförda; och synes mig det i sådant syfte uppgjorda förslaget
vara af beskaffenhet att böra genomföras. Den af generalpoststyrelsen för
detta ändamål begärda förhöjning i anslaget till aflönande af extra biträden
vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna anser jag mig derföre
böra förorda, likasom jag icke heller har något att erinra mot den
ökning af detta anslag, generalpoststyrelsen på i öfrigt anförda skäl
ifrågasatt.

Beträffande anslaget till älderstilläqg anmäler generalpoststyrelsen,
att med hänsyn, å ena sidan, till inträffade personalförändringar och, å
andra sidan, till det ytterligare antal tjenstemän och betjente, som enligt
nu gällande bestämmelser blefve berättigadt till ålderstillägg från 1897
års början, anslaget borde höjas med 4,000 kronor; och då det föreslagna
ålderstillägget åt vaktbetjente, hvartill vid 1897 års ingång omkring
500 vaktbetjente skulle blifva berättigade, föranledde en tillökning i
Bill. till Riksd. Frat. 1896. 1 Sami. 1 Afd. '' 2

Sjunde hufvudtitelu.

anslaget af 50,000 kronor, hemställer generalpoststyrelsen, att ifrågavarande
anslag måtte med sammanlagdt 54,000 kronor förhöjas eller
från 322,800 kronor till 376,800 kronor.

Slutligen hemställer generalpoststyrelsen, att anslaget till arfvoden
åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag för en del betjente, hvilket
anslag i staten för innevarande år är upptaget till 60,000 kronor och
hvarå utgifterna uppgått år 1893 till 65,300 kronor, 1894 till 67,400
kronor och under perioden 1 september 1894—31 augusti 1895 till 70,800
kronor, måtte höjas till 70,000 kronor.

Mot de af generalpoststyrelsen begärda förhöjningar i sistberörda
två anslag har jag icke något att erinra.

I anslagen under

öfvergång sstaten

föreslår generalpoststyrelsen icke någon förändring.

Beträffande

Indragningsstaten

anmäler generalpoststyrelsen, att, då den derå uppförde postexpeditören
J. A. J. Drangel under nästlidet år erhållit afsked med pension och sålunda
afgått från indragningsstaten, denna stat följaktligen nu kunnat
ur postverkets utgiftsstater helt och hållet uteslutas.

Vidkommande

Pensionsstaten

me ddelar generalpoststyrelsen,

att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de
pensioner, som utgått

till förre postexpeditören J. M. Adlerstam ................. kronor 1,500: —

,, „ postmästaren O. F. Gyllenram .....................

„ „ generalpostdirektören A. W. Roos ..............

„ ,, postmästaren G. Horney ................................

„ ,, postmästaren A. A. O. Gran felt ..................

,, „ vaktbetjenten A. L. Holmgren .....................

hvarjemte borde frånräknas det behypp ............

som i årligt understöd tillerkänts aflidne postföraren
Alban Anderssons dotter Anna Sofia, enär hon före
1897 års ingång uppnår 15 års ålder och understödet
då skall upphöra;

1,950

7,000

1,050

1,950

600

tillsammans kronor 14,100: —

Sjunde hufvudtiteln.

men att deremot å staten borde uppför as följande pensioner, som
blifvit beviljade, efter det Eders Kongl. Maj:t till nästlidet års Riksdag
aflat _ nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof,
nemligen:

till förre vaktbetjenten C. G. Carlsson ..................... kronor 300;

„ „ vaktbetjenten J. Sollén.................................... 300

„ „ vaktbetjenten P. N:son Holm ....................... 200

„ „ postexpeditören J. A. J. Drangel .............. „ 1,350

„ „ postmästaren G. A. Boheman........................ „ 2,400

„ „ postmästaren A. W. Claesson ........................ ,, 1,800

„ „ kontrollören E. E. Ehrenholm ..................... „ 900

summa kronor 7,250

Härjemte har generalpoststyrelsen öfverlemnat en genom postdirektören
i Göteborg till styrelsen insänd skrift, deri postexpeditören Hjalmar
Augustinus Lagerström, med åberopande af två bilagda läkarebetyg och
under uppgift att hans helsa brutits under mångårig, ansträngande
tjenstgöring såsom resepostexpeditör, anhållit att varda förflyttad på
pensionsstat med en årlig pension af 1,200 kronor eller det något lägre
belopp, som kunde bestämmas, dock icke lägre än 800 kronor för år
räknadt.

Lagerström, som är född den 31 juli 1853, antogs den 7 septemrer
1871 till extra ordinarie postexpeditör, blef den 1 december 1875
resepostexpeditör i dåvarande 3:e lönegraden samt befordrades den 6
december 1881 till postexpeditör i postverket, i hvilken anställning häri
sedermera tjenstgjort inom centrala jernvägsp o stdistriktet och vid postkontoret
i Söderköping. Lagerström, som alltifrån den 17 juni 1887
varit placerad vid postkontoret i Göteborg, har sedan den 1 juli
samma år eller i mera än åtta års tid med allenast ett kortare uppehåll
— från den 1 till den 9 oktober 1891 — åtnjutit oafbruten tjenstledighet
på grund af sjukdom.

Det ena af de företedda läkarebetygen, som är utfärdadt den 10
juni nästlidet år af biträdande provinsialläkaren E. Hellberg, innehåller,
att Lagerström vid företagen besigtning och undersökning befunnits lida
af höggradig neurasthenie jemte kronisk mag- och tarmkatarr samt
att Lagerström för det dåvarande vore och för lifstiden kommc att blifva
till tjenstgöring oförmögen.

I det andra läkarebetyget, som är utfärdadt den 12 juni nästlidet
år, intygar legitimerade läkaren F. Hjertstedt i Grenna, att Lagerström
under senast törflutna fyra åren hos honom undergått läkarebehandling

12 Sjunde hufvudtiteln.

och under denna tid lidit af i tjensten ådragen höggradig neurasthenie
samt kronisk mag- och tarmkatarr samt att Lagerström på grund af
dessa sjukdomar vore fortfarande oförmögen till tjenstgöring samt blefve
det för lifstiden och sålunda vore i behof af tjenstledighet under sin
återstående lefnad.

Postdirektören i Göteborg har förklarat, att han för sin del vore
öfvertygad derom, att Lagerström icke kunde komma till någon vidare
nyttig verksamhet inom postverket.

Generalpoststyrelsen förklarar sig i betraktande af de företedda
läkarebetygens innehåll anse pension böra Lagerström beredas, helst
Lagerström, som af sin lön såsom postexpeditör i 2:a lönegraden, med
två ålderstillägg uppgående till 2,000 kronor, under tjenstledigheten
uppbure 1,200 kronor för år, nedsatt det pensionsbelopp, hvarmed han
kunde åtnöja sig, till 800 kronor för år; och hemställer generalpoststyrelsen
för den skull, att Lagerström måtte förklaras berättigad att
från och med månaden näst efter den, då afsked från postexpeditörstjensten
blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid af postmedlen
åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.

Då af de företedda läkarebetygen framgår, att någon utsigt ej
förefinnes, att Lagerström kan blifva till helsan återstäld, och det måste
anses vara med postverkets fördel öfverensstämmande, att Lagerströms
postexpeditörstjenst, som i mer än åtta års tid uppehållits på förordnande,
varder med ordinarie innehafvare besatt, anser jag mig, jemväl
med hänsyn dertill att Lagerström förklarat sig vilja åtnöjas med ett
lägre pensionsbelopp än sin lön, böra biträda generalpoststyrelsens hemställan
om Lagerströms pensionerande.

I en den 27 september 1894 till Eders Kongl. Maj:t ingifven
skrift anhöll förre matrosen och långlotsen å postångfartyget Öland
Erik Wicklund att varda tilldelad pension af postmedlen till belopp af
400 kronor årligen.

I häröfver afgifvet underdånigt utlåtande anförde gensralpoststyrelsen:
att Wicklund, som vore född den 23 juli 1840 och tj enat såsom
jaktbåtsman under åren 1865—1870 vid postbefordringen mellan Grisslehamn
och Eckerö på Åland, hvartill på grund af nådiga brefvet den 21
februari 1852 skulle användas af postverket förhyrdt manskap, sedermera
haft anställning dels åren 1870—1880 omkring sju månader hvarje
år såsom matros å po stångfartyget Postiljonen å limen Grisslehamn—
Eckerö, dels ock från den 1 november 1883 till den 4 maj 1894 såsom
långlots å postångfartyget Öland under dess vinterexpeditioner för uppehållande
af trafiken mellan fasta landet och Öland; att, enligt de upp -

Sjunde hufvudtiteln.

lysningar generalpoststyrelsen inhemta!, Wicklund under sin tjenstgöring
å postangarne Postiljonen och Öland gjort sig högt värderad af sina
befälhafvare, visat godt omdöme och påpasslighet samt städse ådagalagt
ett i alla afseenden hedrande uppförande och skicklighet i tjensten;
samt att Wicklund, som vid ansökningen fogat läkarebetyg rörande sitt
helsotillstånd, uppgifvit sig vara till helsan bruten; men att i fråga om
AVicklunds behof af den då sökta pensionen generalpoststyrelsen ansåge
sig böra meddela, att, enligt hvad styrelsen inhemtat, Wicklund skulle
befinna sig i en jemförelsevis god ekonomisk ställning.

Enligt generalpoststyrelsens hemställan fann Eders Kongl. Magt
genom nådigt beslut den 31 december 1894 den af Wicklund då gjorda
ansökningen icke till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Sedermera har Wicklund i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven
skrift förnyat sin ansökning om erhållande af pension och dervid beträffande
sin ekonomiska ställning bifogat två intyg, utfärdade det ena
af ordföranden i Väddö sockens kommunalnämnd Jan Ersson samt det
andra af skepparen J. Jansson i Björholma och nybyggaren Anders
Söderberg i Fogdö.

Det förra intyget innehåller, att AVicklund visserligen egae >/32
mantal n:o 5 Björholma, men att denna hemmansdel vore af så klen
och ringa beskaffenhet, att AVicklund med bästa skötsel af denna icke
kunde för sig och sin hustru deraf hafva sin allra nödtorftigaste bergning;
att AVicklund icke egde annan nämnvärd egendom eller ringaste årlig
tillgång; samt att han i anseende till sjuklighet och bruten helsa helt
obetydligt kunde genom arbete bidraga till sin och sin hustrus bergning,
hvadan AVicklund vore i behof af understöd eller pension, derest han
skulle kunna undgå att för sin återstående lifstid lida nöd.

I det senare intyget vitsordas, att AVicklund vore i knappa ekonomiska
vilkor och väl behöfde understöd eller pension, om han skulle kunna undgå
att lida nöd för sin återstående lifstid.

Enligt ett af provinsialläkaren i Östhammars distrikt Adolf Lindstedt
den 24 sistlidne november för AVicklund utfärdadt läkarebetyg är
AVicklund, på grund af bruten helsa till följd af kronisk reumatism,
numera oförmögen till allt ansträngande och ihållande arbete.

Efter det Eders Kongl. Maj: t genom nådig remiss anbefalt generalpoststyrelsen
att afgifva underdånigt utlåtande öfver den af Wicklund
gjorda förnyade ansökningen, har styrelsen i sammanhang med det
underdåniga stats förslaget afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet.
Generalpoststyrelsen, som förmäler sig hafva från en i Wicklunds hemort
bosatt person, hvilken, enligt hvad det funnits grundad anledning antaga,

14 Sjunde hufvudtiteln.

bort hafva noga kännedom om Wicklunds ekonomiska ställning, erhållit
den upplysning, hvarå styrelsen stödde sitt förut afgifna yttrande beträffande
Wicklunds behof af understöd, anser Wicklund numera hafva
styrkt detta behof; och då den tvekan, som förut förefunnits för generalpoststyrelsen
att tillstyrka ansökningen, derigenom försvunnit, har styrelsen,
med hänsyn till Wicklunds 26-åriga, synnerligen väl vitsordade
tjenstgöring vid postverket och hans brutna helsa samt med åberopande
af Eders Kongl. Majrts och Riksdagens vid flera föregående
tillfällen fattade beslut i liknande pensionsfrågor, hemstält, att Wicklund
måtte för sin återstående lifstid beredas ett årligt understöd till belopp
af 300 kronor att utgå å postverkets pensionsstat, hvilket understöd
generalpoststyrelsen, i. anseende till de af Wicklund nu företedda intygens
innehåll och i betraktande deraf att Wicklund redan upphört
att vara i postverkets tjenst, ansett böra beräknas från början af innevarande
år.

Då Wicklunds behof af understöd numera blifvit styrkt, anser jag
mig böra biträda generalpoststyrelsens berörda hemställan.

Hvad beträffar

Ornhostnadsstatcn,

föreslår generalpoststyrelsen, att följande anslag måtte höjas, nemligen
anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision med 15,000 kronor från

350.000 kronor till 365,000 kronor, anslaget till expensutgifter med

40.000 kronor från 420,000 kronor till 460,000 kronor, anslaget till resrock
tr akt aments er sättning ar för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet
med 6,000 kronor från 29,000 kronor till 35,000 kronor, anslaget
till traktamenten för vaktbetjente med 20,000 kronor från 555,000 kronor
till 575,000 kronor samt anslaget till postföringskostnad vid befordran
sjöledes mellan Sverige och Finland med 2,500 kronor från 7,500 kronor
till 10,000 kronor, men att deremot anslaget för tillverkning af frimärken,
fr an kokuvert, brefkort och kortbref måtte nedsättas med 10,000
kronor eller från 105,000 kronor till 95,000 kronor.

Beträffande den begärda förhöjningen i anslaget till expensutgifter
har generalpoststyrelsen anfört, att utgifterna å detta anslag, som i staten
för innevarande år upptagits till 420,000 kronor, uppgått år 1894 till
427,100 kronor och under perioden 1 september 1894—31 augusti 1895
till 464,900 kronor; att med det postlagstiftningsarbete, som under år
1894 fortgått, naturligtvis följt ökadt behof af blanketter för poströrelsen;
att den stegrade posttrafiken också i och för sig medfört större åtgång
af blankett-tryck, lack, segelgarn, kuvert m. m., som direkt af general -

Sjunde hufvudtiteln.

poststyrelsen anskaffades å detta anslag och tillhandahölles postanstalterna;
att hufvudpostkassans utgifter å expensanslaget under senaste tiden
väsentligt ökats, oaktadt tillämpningen af leveransförfattningarnes stadgande
om infordrande af anbud haft till följd, att prisen å de olika
artiklarne i allmänhet varit i sjunkande; att af anslaget jemväl bestredes
kostnaderna för postanstalternas belysning, uppvärmning och städning
samt för skrifmaterialier; att, allt efter som det visade sig nödigt att
utbyta trånga och olämpliga lokaler mot mera rymliga och tidsenliga,
utgifterna för lokalernas belysning, uppvärmning och städning måste
stiga, oaktadt generalpoststyrelsen noga vakade öfver, att endast nödvändiga
utgifter härvid finge ske.

Anslaget till traktamenten för vaktbetjente höjdes i staten för
innevarande år med 25,000 kronor, hvilken förhöjning föranleddes dels
af motsedd stegring i posttrafiken och dels af generalpoststyrelsens förslag
angående beredande af ledighet utan minskning i aflöning för en del
vaktbetjente.

Med erinran härom har generalpoststyrelsen beträffande ifrågavarande
anslag anfört, att, då utgifterna derå redan under perioden 1 september
1894—31 augusti 1895 uppgått till 551,200 kronor eller nära det belopp,
hvartill anslaget för innevarande år blifvit faststäldt, och det fördenskull
måste antagas, att anslaget redan under detta år, då den utlofvade kortare
ledigheten skulle för första gången vaktbetjente tilldelas, blefve otillräckligt,
måste detta i ännu högre grad blifva förhållandet under år 1897,
derest anslaget då bibehölles med oförändradt belopp. Derjemte vore
beräknadt, att den under aflöningsstaten omförmälda höjningen af vaktbetjentes
minimitraktamente skulle föranleda eu ökad årlig kostnad af
omkring 9,000 kronor. Af dessa skäl hade generalpoststyrelsen ansett
anslaget icke böra sättas lägre än till 575,000 kronor.

I fråga om anslaget till postföringskostnad vid befordran å jernväg,
hvilket anslag, hufvudsakligen af den anledning, att Eders Kong!. Maj:t
beslutat höja ersättningen för postbefordran å statens jernvägar, i staten
för nästlidet år höjdes från 1,480,000 kronor till 1,680,000 kronor och
bibehållits vid sistnämnda belopp såväl i staten för innevarande år som
i det nu framlagda statsförslaget, har generalpoststyrelsen anfört, att,
då utgifterna å anslaget under perioden 1 september 1894—31 augusti
1895 uppgått till 1,619,100 kronor samt under tiden till 1897 års utgångflera
enskilda jernvägar komme att öppnas för trafik och de genom nådiga
kungörelsen den 4 oktober 1895 stadgade nya beräkningsgrunder för
ersättningen till enskilda jernvägar för postbefordran, hvilka komme att
medföra ökning i ersättningens belopp, skulle träda i tillämpning med

16 Sjunde hufvudtiteln.

början af innevarande år, den tid tydligtvis icke vore aflägsen, då detta
anslag måste ånyo höjas. I alla händelser kunde nedsättning för år 1897
icke ega rum.

Då generalpoststyrelsen vore betänkt på att utvidga redan befintliga
landtbrefbäringslinier eller inrätta nya, i den mån sådant visade sig vara
till gagn för landtbefolkningen, har styrelsen icke heller ansett sig böra
föreslå någon nedsättning i anslaget till postföringskostnad vid befordran
å landsväg och inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring,
oaktadt utgifterna å detta anslag under de senaste två åren icke obetydligt
understigit det belopp, hvartill anslaget upptagits i staten för
innevarande år.

Mot de af generalpoststyrelsen föreslagna förändringar i anslagen
under omkostnad sstaten har jag icke något att erinra.

Det å postverkets stat uppförda anslag till oförutsedda utgifter har
i statsförslaget nedsatts med 15,000 kronor eller från 135,000 kronor
till 120,000 kronor, hvilken nedsättning motsvarar det belopp, hvarmed
den på år 1897 belöpande andel af den beräknade kostnaden för tillbyggnaden
af posthuset i Göteborg understiger kostnaden för samma
byggnadsföretag under år 1896.

I anslaget till afkortningar och institutioner in. in., hvilket i nu
gällande stat är upptaget till 64,682 kronor, föreslår generalpoststyrelsen,
jemväl för vinnande af en jemn slutsumma å utgiftsstaterna i deras
helhet, en nedsättning af 4,157 kronor, hvilket förslag jag anser mig
böra biträda.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarne i postverkets stater,
visar det sig,

att under aflöningsstaten ökning komme att eg a rum med följande
belopp, nemligen:

genom uppförande i staten
af aflöning för ytterligare
en revisor å generalpoststyrelsens
revisionsbyrå med kronor 3,000: —
i anslaget till aflönande af
poststationsföreståndare

med.......................................... „ 30,000: —

Transport kronor 33,000: —

Sjunde hufvudtiteln.

Ökning.

Transport kronor 33,000: —
i anslaget till aflönande af
extra biträden vid distriktsförvaltningarna
och post anstalterna

med .................. ,, 60,000: —

i dito till ålderstillägg med „ 54,000: —

i dito till arfvoden åt extra
vaktbetjente och till hushyresbidrag
för en del betjente
med.............................. „ 10,000: —- 157}000: —

åt t genom indragningsstatens uteslutande

minskning komme att uppstå med kronor .........

att k pensionsstatenkomme
att besparas ..................... kronor 14,100: —

hvaremot skulle tillkomma: af

Eders Kongl. Maj:t
beviljade nya pensioner
............ kronor 7,250: —

föreslagen pension
för postexpeditören Lagerström

„ 800: —

föreslaget understöd
för
förre matrosen
Wick lund

............ „ 300: — „ 8,350: —

så att alltså minskning i denna stat komme att

ega rum med kronor.................................................

att under omkostnadsstaten ökning komme
att ega rum

i anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision

med.......................................... kronor 15,000: —

i dito till expensutgifter med „ 40,000: —

i dito till rese-och traktamentsersättningar
för resor i embete-
och tjensteärenden i

allmänhet med ..................... „ 6,000: —

Transport kronor 61,000: — 157,000: —

Bih. till llilcsd. Brot. 1896. 1 Sand. 1 Afd.

Minskning.

593: -

5,750: —

6,343: —
3

Sjimde hnfvudtiteln.

Transport

i anslaget till traktamentenför

vaktbetjente med..................

i dito till postföringskostnad
vid befordran sjöledes mellan
Sverige och Finland med

kronor 61,000: —

„ 20,000: —

„ 2,500: —

kronor 83,500: —

Ökning.

157,000: —

hvaremot i anslaget för
tillverkning af frimärken, frankokuvert,
brefkort och kortbref
minskning komme att ega

rum med ................................... „ 10,000: —

så att alltså ökning i denna stat komme

att ega rum med kronor......................................... 73,500: —

samt att minskning komme att uppstå
i anslaget till oförutsedda utgifter med kronor
och i anslaget till afkortningar och restitu tioner

in. m. med kronor .............................

tillhopa kronor 230,500: —

Minskning.

6,343: —

15,000: —

4,157: —
25,500: —

En ökning på det hela komme alltså att uppstå med kronor 205,000;
och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten ................................................... kronor 3,247,100

öfvergångsstaten .................................................. „ 2,400

pensionsstaten........................................................ „ 79,475

omkostnadsstaten.................................................. ,, 4,850,500

oförutsedda utgifter ............................................. „ 120,000

afkortningar och restitutioner m. m................ „ 60,525

tillsammans kronor 8,360,000

Då postverkets inkomster för år 1897 af generalpoststyrelsen beräknats
till 8,800,000 kronor, skulle alltså enligt denna beräkning inkomsterna
komma att öfverstiga utgifterna med 440,000 kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå,

att Riksdagen dels, med beviljande af årlig pension till postexpeditören
Hjalmar Augustinus Lagerström å 800 kronor, att utgå från och

Sjunde hufvudtiteln.

med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur postverkets tjenst
varder honom beviljadt, samt af årligt understöd till förre matrosen och
långlotsen å postångfartyget Öland Erik Wieklund å 300 kronor, med
rätt för Wieklund att uppbära understödet från och med innevarande år,
dels ock, med godkännande af öfriga nu tillstyrkta ändringar i postverkets
stater äfvensom af de af mig föreslagna bestämmelserna angående
ett andra ålderstillägg för vaktbetjente, måtte för år 1897 bestämma
postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 8,360,000 kronor,
att utgå direkt af postmedlen.

Jemlikt § 23 i den för generalpoststyrelsen gällande instruktion
skäll, derest icke annorlunda förordnas, hela det belopp, hvarmed under
år 1897 postverkets inkomster komma att öfverstiga utgifterna, till statskontoret
levereras.

Såsom jag förut i dag vid underdånig anmälan af frågan angående
beräkningen af statsverkets inkomster under nästa statsregleringsperiod haft
tillfälle omnämna, har generalpoststyrelsen hemstält, att en del af öfverskottsmedlen
för år 1897 måtte för postverkets räkning reserveras och
afsättas till en fond för inköp af tomt till ett nytt posthus i Stockholm.

I berörda hänseende har generalpoststyrelsen i förevarande underdåniga
skrifvelse anfört följande.

När för omkring tjugufem år sedan åtgärder vidtogos för anskaffande
af tomt till nytt posthus i hufvudstaden, hade afsetts, att å denna
tomt skulle komma att uppföras ett centralt beläget, tidsenligt posthus,
som gåfve tillräckligt utrymme för en lämplig fördelning af de olika
rörelsegrenarne och för sådana anordningar, hvarigenom expeditionen och
postutvexlingen kunde verkställas med den snabbhet, ordning och säkerhet,
som vederborde.

Utan tvifvel uppfylde också expeditionslokalerna i det nya posthuset
vid Rödbodtorget, när hufvudpostkontoret för omkring tjugu år
sedan dit förlädes, de anspråk, som då stäldes å tidsenliga lokaler för
ett sådant kontor. Det första förslaget till lokalernas fördelning visade
till och med, att lägenheter der funnes afsätta såsom odisponerade för
att möta framtida behof af tidningsexpeditionens utvidgning.

Men med de år, som sedan dess förflutit, hade följt en betydlig
ökning i posttrafiken, icke minst vid Stockholms postkontor. Derstädes
hade exempelvis postuppbörden utgjort under år 1874 689,358 kronor

Sjunde hufvudtiteln.

90 öre, men uppgått år 1894 till 1,528,588 kronor 66 öre; under det
förra af dessa år hade i postanvisningsmedel inbetalts 172,914 kronor
11 öre mot 2,756,760 kronor 26 öre under det senare året. Värdet af
behandlade assurerade försändelser hade under samma period stigit från
103,344,880 kronor 93 öre till 246,775,856 kronor 73 öre. Till följd
häraf hade, såsom generalpoststyrelsen vid flera tillfällen framhållit, de
fordom rymliga lokalerna inom posthuset vid Rödbodtorget numera
blifvit alltför trånga, så att samma vitsord nu måste lemnas dessa
lokaler, som år 1869 gafs lokalerna inom posthuset vid Lilla Nygatan,
nemligen att endast med svårighet och icke utan kännbara olägenheter
för allmänheten och för posttjenstemännen postbehandlingen der kunde
försiggå.

Tomtens hela areal utgjorde 23,296 qvadratfot.

De såsom odisponerade angifna lägenheterna visade sig redan vid
inflyttningen behöfliga för posttjensten. År 1890 togos alla styrelsens
revisionsbyrås lägenheter i anspråk för utvidgning af tidningsexpeditionen
och till revisionsbyrån uppläts generalpostdirektörens boställsvåning.

Tre år derefter befans paketexpeditionen så trångbodd, att särskild
lokal måste för denna expedition förhyras i en närbelägen byggnad
för en årlig hyra af 7,500 kronor. Och när kort förut viss lokaltidningsprenumeration
och distribution genom postverket skulle begynna, måste
den för ändamålet erforderliga lokal förhyras i annan byggnad mot
årlig hyra af 1,000 kronor.

Sedan paketexpeditionen afflyttat ur posthuset, begagnades dess
forna lokal under någon tid för postelevkurser och annat i afvaktan på
uppgörande af en plan till lokalens användande för utvidgning af afdelningens
för afgående poster lokaler, men under tiden blef krafvet på
ytterligare utvidgning af tidningsexpeditionens lokaler oafvisligt, och
derföre inreddes den på nedra botten belägna forna paketexpeditionslokalen
för att tjena den en trappa upp befintliga tidningsexpeditionen
till en för några år hjelplig, ehuru föga tillfredsställande utvidgning,
jemte det den i besparingsändamål togs i anspråk för lokaltidningsprenumerationen.

Oaktadt särskilda brefbärareexpeditioner inrättats vid tre filialpostkontor
i hufvudstaden, vore brefbärarelokalen inom centralposthuset i
allt fall numera så trång, att bestämda arbetsplatser icke kunde tilldelas
alla de brefbärare, som samtidigt der vore sysselsatta med ordnande
af dem till utdelning lemnad post, utan några brefbärare
måste anvisas tillfälliga platser annorstädes. Icke ens plats för upp -

Sjunde hufvudtiteln.

hängning af brefbärames ytterkläder kunde inom expeditionen beredas,
utan under arbetet finge de vara iklädda ytterplaggen.

Redan för tre år tillbaka ifrågasattes vissa förändringar inom afdelningen
för afgående poster i centralposthuset till befordrande af arbetets
gång och till allmänhetens skyndsamma betjenande. Men åtgärderna
fordrade ökadt utrymme, och dertill fanns ingen tillgång.

Centralpostkontorets afdelning för ankommande poster tarfvade
också utvidgning både för allmänhetens och personalens skull, anläggning
af ett rymligt kassahvalf m. m., som ännu alldeles saknades.
Men afdelningens lokaler begränsades på ena sidan af stora förstugan
från Rödbodtorget och på den andra af den redan nu otillräckliga brefbärareexpeditionslokalen.
Någon möjlighet till utvidgning förefunnes
således icke under nuvarande förhållanden.

Jemväl generalpoststyrelsens lokaler inom posthuset vore numera
i vissa delar otidsenliga och trånga. Särskildt gälde detta beträffande
lokalerna för blankettförrådet, der en ökad golfyta af cirka 1,700 qvadratfot
skulle erfordras, beträffande reklamationskontoret, som allmänheten
nu måste uppsöka genom en temligen mörk trappuppgång från
gården, och beträffande postverkets hufvudkassa, der, likasom i huset
i öfrigt, kassahvalf helt och hållet saknades. Postverkets arkivhandlingar
måste af brist på lokaler förvaras på vinden.

På sätt generalpoststyrelsen förut framhållit, erfordrades jemväl
ökadt utrymme för postverkets persedelförråd och postsparbanksbyrån,
nu inrymda inom posthuset vid Lilla Nygatan, hvarjemte frimärkesförrådet
och det dermed i liflig samverkan stående frimärkestryckeriet borde
flyttas till samma hus, der generalpoststyrelsen hade sina lokaler.

Härtill komme, att postinspektionen i mellersta postdistriktet för
närvarande saknade lokal i posthus och borde beredas sådan i stället
för den nu förhyrda, att lokal jemväl erfordrades för postinspektionen
i östra postdistriktet samt att särskild lägenhet borde finnas att tillgå
för postelevkurser, för Indika tidtals måst upplåtas och ordnas vissa
af generalpoststyrelsens lokaler.

För generalpostst}''relsens afdelningar skulle bättre utrymme kunna
beredas genom husets påbyggande, men postkontorets afdelningar
borde vara förlagda i bottenvåningen, och der vore, såsom af det
ofvan sagda framginge, redan så trångt, Lätt icke alla afdelningarne der
rymdes och att de, som funnes der, samtliga behöfde utvidgas.

Enligt en af postdirektören i Stockholm gjord beräkning disponerade
centralpostkontorots samtliga afdelningar, deri inberäknade den
förhyrda paketexpeditionslokalen och postdirektörens expedition, en golf -

Sjunde hufvudtiteln.

yta af tillhopa 21,920 qvadratfot, hvaraf å den förhyrda paketexpeditionslokalen
belöpte 4,000 qvadratfot, men för tillgodoseende af behofvet
för någon längre framtid skulle enligt samma beräkningar erfordras
en golfyta af tillsammans 42,000 qvadratfot, således en ökning af mera
än 20,000 qvadratfot, eller, om förhyrande af paketexpeditionslokal
skulle upphöra, 24,000 qvadratfot golfyta. I den uppgifna erforderliga
arealen inginge dock postdirektörens expedition med 3,000 qvadratfot,
men något egentligt behof förefunnes icke att förlägga jemväl denna
expedition i bottenvåningen.

Ju mera posttrafiken ökats och i jemnbredd dermed svårigheterna
vuxit att inom centralposthuset rymma hvad som der borde finnas inrymdt,
ju mera uppenbart det blifvit, i huru hög grad arbetet försvårades
genom bristen på lämpliga lokaler, och ju mera omöjligt det
blifvit att inom nämnda posthus tillfredsställa allmänhetens helt naturliga
anspråk på snabb expedition och skyndsam postbehandling, desto
klarare hade det för styrelsen framstått, att olägenheterna med de nuvarande
trånga lokalerna icke kunde undanrödjas, med mindre än att antingen
i stället för posthuset vid Rödbodtorget uppfördes ett helt och hållet nytt
rymligt posthus eller ock, med bibehållande af centralposthuset, till dess
komplettering och i dess omedelbara närhet bygdes ett nytt posthus å
tomt tillräckligt rymlig till expeditionslokalernas successiva utvidgning,
när sådan i framtiden kräfdes.

Enligt postdirektörens omförmälda beräkningar skulle för ett tidsenligt
eentralpostkontor erfordras en golfyta af 42,000 qvadratfot. Förlädes
postdirektörens expedition, såsom utan svårighet kunde ske, en
trappa upp, utgjorde således behofvet af golfyta på nedra botten 39,000
qvadratfot; och då dertill komme den yta, som åtginge för murar, förstugor,
rymlig gård, vagnbod och vaktstall för hästar, kunde mindre
tomtyta än 50,000 qvadratfot icke anses acceptabel. Tomten borde
tillika vara centralt belägen vid öppen plats eller mera trafikerad gata,
ej aflägsen från jernvägscentralstationen.

Ansåges emellertid förvärfvande af en dylik rymlig tomt och uppförande
derå af ett tidsenligt posthus medföra alltför dryga kostnader,
finge åtgärderna inskränkas till att söka i det nuvarande centralposthusets
omedelbara närhet erhålla en rymlig tomt, der genom nybyggnad
centralpostkontorets trånga lokaler kunde kompletteras med ljusa och
rymliga lägenheter, hvilka tillika med de redan befintliga kunde bilda
ett någorlunda tidsenligt centralpostkontor med vissa afdelningar förlagda
i bottenvåningen inom det nya huset och vissa inom motsvarande
våning i det gamla. En sådan tomt för annex borde dock tillsammans

Sjunde hufvudtiteln.

med den nuvarande posttomten gifva en yta af 50,000 qvadratfot och
således innefatta en areal af omkring 27,000 qvadratfot.

Användning för de öfre våningarne i ett nytt posthus komrne,
såsom af det ofvan anförda framginge, icke att saknas. Postsparbanken,
postdirektörens expedition, postinspektionerna i mellersta och östra
postdistrikten, frimärkestryckeriet och frimärkesförrådet behöfde samtliga
nya lokaler, och hvad postsparbanken anginge vore dess nödtvungna
afflyttning från posthuset vid Lilla Nygatan, på grund af för litet utrymme
derstädes, nästan en fråga för dagen.

Hvilketdera sättet — helt och hållet nytt posthus eller komplettering
af det nuvarande medelst nybyggnad — som än finge anses lämpligast
att använda för att lösa nu anmälda behof för postverket, erfordrades
dock först och främst förvärfvande af en lämplig tomt; och
om, såsom generalpoststyrelsen vågade antaga, uppskof med denna anskaffning
endast lände till ökad kostnad för tomtens inköp eller inlösen,
finge det, oafsedt behofvet af att snart erhålla bättre och större
expeditionslokaler, ur sparsamhetssynpunkt anses nödigt att ju förr
desto hellre för postverket förvärfva den tomt, utan hvilken intet kunde
åtgöras.

Om så vore förhållandet, bjöde ock nödvändigheten att ofördröjligen
träffa åtgärder för anskaffande af den erforderliga köpeskillingen
eller lösesumman. Huru stort belopp dertill komme att behöfvas, blefve
naturligtvis beroende af, huruvida en tomt om cirka 50,000 qvadratfot
till ett fullständigt nytt posthus afsåges eller om, för den lägre kostnadens
skull, ansåges böra anskaffas allenast tomt till ett annex för
det redan befintliga centralposthuset, i hvilket senare fall en tomt af
omkring 27,000 qvadratfot skulle vara tillräcklig. I hvilketdera fallet
som helst vore uppenbart, att centralt belägen tomt af angifna storlek
icke kunde erhållas utan betydlig kostnad.

Tiden, då förvärfvet kunde ske, hade också, såsom antydt blifvit,
enligt generalpoststyrelsens förmenande en högst väsentlig inverkan
på priset, och generalpoststyrelsen hyste för sin del ingen tvekan derom,
att det för statsverket skulle ställa sig fördelaktigast, derest redan
under loppet af innevarande år den erforderliga tomten kunde förvärfvas.
Men för så vidt härtill endast postmedel finge användas, skulle detta
icke kunna ske utan att för ändamålet taga i anspråk jemväl hela det
öfverskott, som å poströrelsen för nästlidet år antagits komma att uppstå
och som redan beräknats att för statsverket annorledes disponeras.

Då en sådan rubbning i redan gjorda dispositioner icke borde
ega rum, förefunnes en annan utväg, som skulle kunna, om icke omedel -

Sjunde hufvudtiteln.

bart leda till inköp af tomt, åtminstone påskynda bildandet af den behöfliga
köpeskillingsfonden.

Om nemligen generalpoststyrelsen erhölle bemyndigande att af
blifvande öfverskottsmedel för år 1895 och för innevarande år afsätta
till köpeskillingsfond hvad som kunde komma att öfverskjuta redan beräknade
öfverskottsbelopp, skulle fondens bildande kunna redan under
förra delen af innevarande år komma att begynna utan rubbning af
de för statsverket gjorda inkomstberäkningar, hvarjemte utsigt förefunnes,
att fonden komme att ökas efter verkstäldt bokslut för innevarande
år; och om tillika af öfverskottsmedlen för år 1897 finge för
samma ändamål afsättas halfva öfverskottsbeloppet, vore det att förmoda,
att efter verkställandet af postverkets bokslut för sistnämnda år
köpeskillingsfonden skulle befinnas hafva nått ett sådant belopp, att
hvad som derutöfver erfordrades för köpeskillingens liqviderande skulle
kunna af postverkets kassaförlag förskotteras för att sedermera af följande
årens öfverskottsmedel varda ersatt.

På grund af det sålunda anförda hemställer generalpoststyrelsen, att
Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning derom, att
hvad som kan komma att af blifvande öfverskottsmedel för åren 1895
och 1896 öfverskjuta enligt faststälda stater för nämnda år beräknade
öfverskott tillika med hälften åt blifvande öfverskottsmedel för år 1897
må af generalpoststyrelsen afsättas till en fond för inköp af tomt till
nytt posthus i Stockholm.

Af den utaf generalpoststyrelsen lemnade utredningen angående
den nuvarande dispositionen af lokalerna i centralposthuset vid Rödbodtorget
framgår otvetydigt, att dessa lokaler numera äro alldeles otillräckliga
för dermed afsedda ändamål. Då det i betraktande häraf måste
anses vara synnerligen angeläget, att inom den närmaste framtiden åtgärder
vidtagas för att afhjelpa detta missförhållande, synes mig generalpoststyrelsens
förslag, att en del af postverkets öfverskottsmedel för
år 1897 jemte den behållning, postverkets rörelse under åren 1895 och
1896 kan komma att lemna utöfver de för nämnda år beräknade öfverskotten,
måtte afsättas till en särskild fond, af hvilken skulle bestridas
kostnaden för inköp af tomt antingen till ett nytt centralposthus eller
till ett annex till det nuvarande centralposthuset, vara värdt allt beaktande.
Då behofvet är oafvisligt, bjuder nödig förtänksamhet att i tid
begynna med afsättning af medel för anskaffande af det nya posthuset,
på det icke statsverket må på en gång betungas med allt för dryga
utgifter för ändamålet. Vid sådant förhållande lärer den omständighet,
att förslag till förvärfvande af viss bestämd byggnadstomt ännu icke

Sjunde hufvudtiteln. 25

föreligger, icke böra utgöra hinder för bifall till förslaget om fondens
uppläggande. Jag finner mig derföre böra hos Eders Kongl. Maj:t förorda
detta generalpoststyrelsens förslag, blott att, till undvikande af
möjlig rubbning i den verkstälda beräkningen af postmedlen för år
1897, uttrycklig föreskrift torde böra meddelas derom, att, derest 1897
års öfverskott icke kommer att uppgå till det belopp af 440,000 kronor,
hvartill det nu blifvit beräknadt, till fonden endast må afsättas det belopp,
hvarmed öfverskottet öfverstiger 220,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att medgifva,

att till en fond för inköp af tomt till nytt posthus i Stockholm
må afsättas ej mindre den behållning, som för åren 1895 och 1896 kan
å postverkets rörelse uppstå utöfver de redan för statsregleringarne
beräknade öfverskotten för samma år, än äfven hälften af blifvande
öfverskottsmedel för år 1897, dock att, derest öfverskottet för sistnämnda
år icke kommer att uppgå till 440,000 kronor, till fonden icke må afsättas
större del af sagda öfverskott än det belopp, hvarmed detsamma
öfverstiger 220,000 kronor.

Telegrafverket.

Sedan sistlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,
slutande å 1,312,320 kronor, att gälla under innevarande år, med rätt
för Eders Kongl. Maj:t att i nämnda stater göra de jemkningar, som
kunde finnas af behofvet. påkallade, har Eders Kongl. Maj:t den 7
november 1895 faststält telegrafverkets stater för år 1896 och dervid
beträffande stationspersonalen beslutat följande ändringar, hvilka nu
böra för Riksdagen anmälas, nemligen att kommissarietjensten i Venersborg
nedflyttats från första till tredje klassen, under det att kommissarietjensterna
i Lund och Borås uppflyttats, den förra från andra till första
och den senare från tredje till andra klassen. Dessa förändringar äro
emellertid utan inflytande på aflöningsstatens slutsumma.

De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten.....................................

öfvergångsaflöningsstaten .................

pensions- och understödsstaton ... .
omkostnadsstaten ................................

Bill. till lliksd. Vrot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

.............. kronor 936,100: —

............. „ 4,600: —

.............. „ 108,820: —

.............. „ 262,800: —

summa kronor 1,312,320: —

[3.]

Telegraf•
verket.

Sjunde hufvudtiteln.

I underdånig skrifvelse den 12 sistlidne november har telegrafstyrelsen
afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1897,
dervid telegrafstyrelsen beträffande

Aflöning sstaten

föreslagit, att till följd af omsättning inom styrelsens personal det under
rubriken »särskilda anslag» förslagsvis upptagna beloppet för ålderstillägg
åt dertill berättigade af styrelsens personal, 7,200 kronor, måtte
nedsättas till 6,600 kronor.

Härvid har jag icke något att erinra.

Vidare hemställer telegrafstyrelsen, att det under samma afdelning
af aflöningsstaten upptagna förslagsanslaget till arfvoden för extra biträden
och vikariat, 100,000 kronor, måtte höjas till 125,000 kronor,
hvilken förhöjning har sin grund deri, att styrelsen ansett tiden vara
inne att bereda jemväl personalen vid telegrafverkets stationer förmånen
af någon tids tjenstledighet utan aflöningsafdrag.

Telegrafstyrelsen har redan tillförene gjort framställning i nyssberörda
syfte. I underdånig skrifvelse den 28 november 1893 angående
telegrafverkets stater för år 1895 förmälde sig telegrafstyrelsen hafva
vid uppgörande af det då framlagda förslaget till reglering af aflöningsförhållaudena
inom telegrafverket jemväl tagit i öfvervägande frågan
om semester för lokalförvaltningarnas ordinarie tjenstemannapersonal,
dervid styrelsen emellertid kommit till det resultat, att det icke vore
möjligt att åt hela denna personal vid telegrafverket bereda en dylik
årligen återkommande förmän. Vid den tid af året, äfven om den utsträcktes
till månaderna maj—oktober, då sådan ledighet vore för
tjenstemännens helsa gynsammast och äfven i öfrigt mest begärlig,
vore nemligen göromålen vid telegrafverkets stationer trägnast, och
om än semestern kunde förläggas till hvilken årstid som helst, befarade
styrelsen, att ett tillräckligt antal ersättningsmän skulle komma att
saknas för att åt hela personalen årligen bereda en dylik ledighet.
Telegrafstyrelsen hade derföre tänkt sig saken kunna ordnas genom
begränsning sålunda, att det i hvarje fall finge bero på styrelsens pröfning,
huruvida ordinarie tjensteman vid telegrafverkets linjer, verkstad
eller stationer kunde, vare sig för skötande af egna angelägenheter
eller för sjukdom eller svag helsas vårdande, under högst trettio dagar
under samma kalenderår erhålla ledighet utan minskning i sin aflöning.
För genomförande af en sådan anordning hemstälde telegrafstyrelsen,
att i staten måtte upptagas ett förslagsanslag å 25,000 kronor för be -

Sjunde hufvudtiteln. 27

redande åt en del af den ifrågavarande personalen af tjenstledighet
utan aflöningsafdrag.

Ett sådant anslag var äfven upptaget i det af Eders Kongl. Maj:t
vid 1894 års riksdag framlagda förslag till definitiv stat för telegrafoch
telefonväsendet. Men då den ifrågasatta löneregleringen i sin
helhet af Riksdagen afslogs, förföll äfven den i sammanhang dermed
väckta frågan om beredande af möjlighet för tjenstemännen vid telegrafverkets
lokalförvaltning att erhålla ledighet utan minskning i aflöning.

Telegrafstyrelsen erinrar nu, att, sedan Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 19 maj 1892 angående regleringen af utgifterna under
riksstatens sjunde hufvudtitel tillkännagifvit sig icke i ärendets dåvarande
skick kunna bifalla väckt förslag om semester åt tjenstemännen
vid postanstalterna, bland annat af det skäl, att det syntes Riksdagen
uppenbart, att, om en dylik förmån medgåfves postpersonalen, anspråk
på enahanda förmån snarligen kunde motses från telegrafpersonalens
sida, hvilka anspråk i sådant fall svårligen kunde afvisas, af 1894 års
Riksdag anvisats medel till beredande af semester åt posttjenstemännen,
hvarförutom 1895 års Riksdag anslagit medel för att bereda jemväl
postvaktbetjente i särskilda fall någon tids ledighet med bibehållande
af full aflöning.

Telegrafstyrelsen har vidare anfört, hurusom personalen vid telegrafstationerna
utan allt tvifvel vore i lika stort behof som postpersonalen
af någon tids ledighet hvarje år och lika litet som andra tjenstemannakårer
vore i tillfälle att sjelfve ens till någon del bekosta denna ledighet.
Telegrafstyrelsen ansåge sig också knappt behölva påpeka den
stora fördelen både för personalen och för verket deraf att den öfveransträngning,
som åtminstone för de allra fleste måste blifva en följd
af oafbrutet arbete å telegrafstationerna, i tid motarbetades genom
kortare tiders sammanhängande, med en viss regelbundenhet återkommande
ledigheter. Erfarenheten hade visat, att en år efter år oafbrutet
fortsatt manipulering af telegrafapparater lätt medförde vissa
för tjenstgöringen mycket hindrande nervösa åkommor i armarne, hvartill
anledningarne gifvetvis skulle i betydlig mån minskas, om någon
tids hvila bereddes personalen. I samma mån uppbördssummorna vid
telegrafverkets stationer genom telefonens tillkomst flerdubblats, vore
det ock önskvärdt att kunna i god tid vid telegrafverket införa den
kraftiga kontroll å uppbördsmän, som läge i obligatoriskt frånträdande
af tjensten under någon tid af året. På sätt i telegrafstyrelsens af
mig förut omnämnda underdåniga skrifvelse af den 28 november 1893
framhållits, mötte emellertid vid detta verk särskilda svårigheter att

28 Sjunde huivudtiteln.

kunna redan från början till fullo genomföra eu sådan semesterordning,
att alla ordinarie tjensteman vid stationerna skulle kunna påräkna att
hvarje år komma i åtnjutande af sådan ledighet, hvadan telegrafstyrelsen
måste förbehålla sig eu särskild pröfning i hvarje fall.

För åstadkommande af. den sålunda ifrågasatta ledigheten för
stationspersonalen har telegrafstyrelsen hemstält, att det måtte föreskrifvas,
att det i hvarje fall finge bero på styrelsens pröfning, huruvida
ordinarie tjensteman vid telegrafverkets stationer kunde, vare sig
för skötande af egna angelägenheter eller för sjukdom eller svag helsas
vårdande, under högst trettio dagar under samma kalenderår erhålla
ledighet utan minskning i aflöning, äfvensom att följande föreskrifter
måtte varda meddelade att, jemte öfriga redan gifna bestämmelser, gälla
såsom vilkor för tillgodonjutande af aflöningsförmåner å stat för stationstjenstemän,
nemligen

att tjensteman af lägre grad skulle, när sådant erfordrades för
beredande af ledighet utan minskning i aflöning, vara skyldig att, om
han förordnades till högre befattning vid telegrafstationerna, bestrida
densamma mot åtnjutande allenast af den honom eljest tillkommande
aflöning, dock ej längre tid än sammanlagdt tre månader under ett
och samma kalenderår;

att vid telegrafstation anstäld tjensteman, som hade sig anförtrodd
uppbörd, skulle vara pligtig att å tid af året, som af vederbörande
öfverordnade myndighet bestämdes, begagna sig af ifrågavarande ledighet
utan minskning i aflöning;

att dessa föreskrifter ovilkorligen skulle lända till efterrättelse
för dem, som med eller efter 1897 års ingång tillträdde tjenstebefattning
vid telegrafstation;

att de, som dessförinnan tillträdt tjenstebefattning vid telegrafstation
och icke kunde mot sitt bestridande lagligen tillförbindas att
underkasta sig ifrågavarande föreskrifter, skulle blifva underkastade
desamma, om och när de anmälde sin önskan att komma i åtnjutande
af ledighet utan minskning i aflöning; samt

att beviljad ledighet utan minskning i aflöning icke finge räknas
tjensteman till last vid beräkning af den för vinnande af ålderstillägg
erforderliga tjenstetid.

Att behofvet af någon tids årlig, kostnadsfri ledighet från tjenstegöromålen
förefinnes för personalen vid telegrafverkets lokalförvaltning
i icke ringare grad än för postpersonalen, lärer ej kunna förnekas. Då
vid 1894 års riksdag frågan om beredande af dylik ledighet åt sistnämnda
personal vann sin lösning, förelåg, på sätt redan blifvit erinradt,

Sjunde hufvudtiteln.

jemväl ett förslag att, med den begränsning, som föranleddes af de
särskilda förhållandena inom telegrafverket, bereda en dylik förmån
äfven åt telegrafpersonalen. Att detta förslag, som ingick såsom ett.
led uti en allmän lönereglering för personalen vid telegrafverket, då
, icke vann framgång, torde så mycket mindre få anses hafva berott
derpå, att Riksdagen icke bekjertat behofvet för denna personal af den
ifrågasatta ledigheten, som af ett Riksdagens uttalande vid ett föregående
tillfälle synes framgå, att Riksdagen ansett de båda tjenstemannaklassernas
anspråk i detta hänseende ega lika befogenhet.

Instämmande i de skäl, telegrafstyrelsen anfört till stöd för sin
uti förevarande syfte gjorda framställning, anser jag mig böra biträda
densamma, med erinran dervid att de föreslagna vilkoren för den ifrågavarande
förmånens åtnjutande öfverensstämma med de af 1894 års
Riksdag godkända, genom nådiga brefvet den 25 maj samma år kungjorda
vilkoren för åtnjutande af den postpersonalen medgifna semesterförmån,
allenast med den skilnad, som betingas deraf att ledighet för person
tillhörande telegrafstaten skulle medgifvas efter pröfning af telegrafstyrelsen
i hvarje särskildt fall.

Såsom telegrafstyrelsen erinrat, har 1895 års Riksdag anvisat
medel för beredande i särskilda fall jemväl åt postvaktbetjente af någon
tids ledighet med bibehållande af full aflöning. Då staten för telegrafverkets
lokalförvaltning, i olikhet med postverkets motsvarande stat,
icke upptager aflöning för något visst antal betjente, utan allenast ett
förslagsanslag till arfvoden åt telegrambärare och uppassare vid stationerna,
förefinnes sålunda icke vid telegrafverkets stationer någon fast
anstäld personal af betjente, motsvarande de betjente vid postverket,
som genom 1895 års Riksdags beslut bereddes förmånen af viss tids
kostnadsfri ledighet.

Under förutsättning af bifall till hvad jag i fråga om aflöningsstaten
föreslagit, skulle denna stat ökas genom förhöjning af anslaget
till arfvoden för extra biträden och vikariat med ... kronor 25,000: —
hvaremot minskning skulle uppkomma genom
nedsättning i anslaget för ålderstiilägg åt dertill

berättigade af styrelsens personal med................... ,, 600: —

hvadan aflöningsstaten på det hela skulle komma

att ökas med .................................................................... kronor 24,400: —

Beträffande

Ofvergångsajlöningsstaten

har telografstyrelsen ej att föreslå någon ändring.

Sjunde hufvudtiteln.

Hvad dernäst angår

Pensions- och Understödsstaten,

föranledes, enligt hvad telegrafstyrelsen anmäler, ändring i denna stat ,
deraf, att, då bidraget till telegrafverkets pensionsinrättning skall motsvara
fem procent af den för året beräknade telegramportoinkomsten,
detta bidrag, vid det förhållande att samma inkomst för år 1897 beräknats
till 1,375,000 kronor, bör förhöjas, så att det motsvarar fem procent
å nämnda belopp eller således till 68,750 kronor.

Då bidraget är i staten för innevarande år uppfördt, med ett belopp
af 65,000 kronor, uppkommer genom den föreslagna förändringen, vid
hvilken intet är att erinra, en ökning i pensions- och understödsstatens
slutsumma af 3,750 kronor.

I anslagen under

Omkostnadsstaten

har telegrafstyrelsen icke föreslagit någon förändring.

Med de af mig ifrågasatta ändringar skulle telegrafverkets stater
för år 1897 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten ............................................... kronor 960,500: —

öfvergångsaflöningsstaten ........................... „ 4,600: —

pensions- och understödsstaten.................. „ 112,570:-—

omkostnadsstaten............................................. „ 262,800: —

tillsammans kronor 1,340,470

hvilket belopp med 28,150 kronor öfverstiger slutsumman å de af
Eders Kongl. Maj:t. faststälda utgiftsstaterna för år 1896.

Med åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af de omförmälda ändringarne
i telegrafverkets stater äfvensom af de föreslagna bestämmelserna angående
tjenstledighet utan minskning i aflöning för personalen vid
telegrafverkets stationer, under Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i
verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1897 anvisa enahanda belopp, 1,410,000 kronor,

Sjunde hufvudtiteln.

hvartill inkomsterna af telegrafmedel blifvit beräknade, samt tillika
medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må
af Eders Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets
tidsenliga utveckling och förbättring.

Genom nådiga brefvet den 5 juni 1892 har Eders Kongl. Maj:t
anbefalt telegrafstyrelsen att årligen, intill dess definitiv stat för telegrafverkets
telefouväsen kan upprättas, vid afgifvande af förslag till utgiftsstater
för telegrafverket meddela ett öfverslag öfver de beräknade inkomsterna
af och utgifterna för telefonväsendet det år, statsförslaget afser.

Till åtlydnad häraf har telegrafstyrelsen meddelat, att dessa inkomster
och utgifter under år 1897 kunde, då hänsyn icke toges till
möjligen uppkommande nettobehållning, förslagsvis beräknas till följande
belopp:

Inkomster: abonuements- och särskilda samtalsafgifter kronor 2,100,000: —
Utgifter: för drift och underhåll kronor 1,450,000: —

till afbetalningar å
upplåntaauläggnings -

medel.......................... „ 475,000:— „

till räntor å dylika

medel........................ ^__ 175,000:— „ 2,100,000: —

Tullverket.

Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 11 sistlidne
november afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1897, har dervid
beträffande

Aflöning sst aten

till en början erinrat om följande förhållanden. Sedan Eders Kongl.
Maj:t den 25 maj 1894 funnit godt förklara, att generaltullstyrelsen vid
uppgörande af förslag till tullverkets utgiftsstater för år 1896 borde
utgå från den förutsättning, att den för uppbörd, debitering och redovisning
af fyr- och båkmedlen tullverket tillkommande provision å samma

[4-]

Tullverket.

Sjunde Imfvudtiteln.

medel, hvilken provision plägat godtskrifvas tullverkets aflöningsstat
och i mån af behof användas för samma ändamål som derå uppförda
anslag, skulle uppdebiteras och redovisas omedelbart för statsverkets
räkning, anmälde generaltullstyrelsen i sin den 17 november 1894 aflåtna
underdåniga skrifvelse angående regleringen af tullverkets stater
för år 1896, att styrelsen, som i anledning af berörda nådiga föreskrift
tagit i öfvervägande, i hvad mån en höjning af beloppet utaf de till
vikariatsersättning, extra biträden m. m. inom styrelsen och inom lokalförvaltningen
anvisade två anslag, utgörande det förra 15,000 kronor
och det senare 200,000 kronor eller tillhopa 215,000 kronor, kunde från och
med sistnämnda år blifva erforderlig, funnit det under förut angifna
förutsättning vara oundgängligen nödigt, att det å lokalförvaltningens
stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m.
höjdes med 20,000 kronor; i följd hvaraf styrelsen hemstälde, att detta
anslag måtte i 1896 års stat bestämmas till 220,000 kronor. Till stöd
härför anförde generaltullstyrelsen, att då af orsaker, för hvilka styrelsen
förut haft tillfälle att redogöra, det behof af förstärkt personal vid tullverkets
lokalförvaltning och vid gränsbevakningen, som redan år 1888
‘framträda derefter betydligt ökats samt detta behof hufvudsakligen
tillgodosetts genom anlitande af extra biträden, hade, oaktadt den förhöjning,
som år 1889 beviljats i det ena af förberörda anslag eller det
å lokalförvaltningens stat upptagna, utgifterna för vikariatsersättning,
extra biträden m. m. icke blott under åren 1890 — 1892, utan jemväl
under år 1893 öfverstigit sammanlagda beloppet af ifrågavarande två
anslag och de under tiden uppkomna besparingarne å den ordinarie
aflöningsstaten med i rundadt medeltal 19,500 kronor årligen; att, sedan
i aflöningsstaten för år 1894 tillkommit 7 nya kammarskrifvaretjenster
och 20 nya vaktmästaretjenster, visserligen behofvet af extra biträden
å de orter, der dessa tjensters innehafvare blifvit anstälda, eller städerna
Göteborg, Helsingborg och Malmö, väsentligen nedgått, men att
den häraf uppkommande besparing, som generaltullstyrelsen ansåge för
helt år kunna beräknas till högst 20,000 kronor, till större delen motvägdes
af den minskning å de för ifrågavarande utgifter disponibla medel,
som uppstått derigenom att samtidigt med omförmälda nya tjensters
inrättande indragning egt ruin af åtskilliga kustbevakningssysslor, som
sedan flera år tillbaka på försök hållits lediga och hvilkas aflöning,
tillhopa 14,800 kronor, följaktligen under tiden kunnat användas för
samma ändamål, hvartill oftanämnda anslag vore afsedda; samt att å
öfriga större tullplatser, likasom ock vid gränsbevakningen, det redan

Sjunde linfvudtiteln. 33

varande behofvet af extra biträden kunde antagas snarare komma att
ökas än minskas.

Härefter och sedan i den under den 15 januari 1895 till Riksdagen
aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och
behof Eders Kongl. Maj:t, som ej haft något att erinra vid hvad generaltullstyrelsen
i ofvaunämnda skrifvelse den 17 november 1894 i nyssberörda
och öfriga hänseenden hemstält, föreslagit Riksdagen att, med
godkännande af de utaf styrelsen föreslagna förändringar i tullverkets
stater för år 1896, bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,593,000 kronor, att såsom förslagsanslag
utgå direkt af tullmedlen, har Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 14 maj nästlidet år angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel meddelat, att Riksdagen, under
vilkor att den tullverket tillkommande provision för uppbörden af fyroch
båkmedlen från och med år 1896 uppdebiterades och redovisades
omedelbart för statsverkets räkning, medgifvit, att det i tullverkets
aflöningsstat ingående, för lokalförvaltningen uppförda anslag till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. förhöjdes med 20,000 kronor eller
från 200,000 kronor till 220,000 kronor, samt att Riksdagen jemväl i
öfrigt bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i fråga om tullverkets stater
föreslagit; och har Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref till generaltullstyrelsen
den 24 nyssberörda maj funnit godt dels förordna, att
omförmälda provision för uppbörden af fyr- och båkmedlen skulle från
och med år 1896 uppdebiteras och redovisas omedelbart för statsverkets
räkning, dels ock fastställa stater för tullverket, att fråu och med den
1 januari 1896 lända till efterrättelse.

Oaktadt sålunda oftanämnda å lokalförvaltningens stat uppförda
anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. m. blifvit förhöjdt med
det belopp, generaltullstyrelsen föreslagit, har styrelsen sett sig nödsakad
att redan nu föreslå en ytterligare höjning af detsamma. Det
har nemligen under år 1895 visat sig oundgängligen nödigt att i en
vida större utsträckning, än generaltullstyrelsen vid afgifvande af sitt
förslag till reglering af tullverkets stater för år 1896 haft anledning
att antaga, anlita extra biträden ej mindre för bevakning af riksgränsen
mot Norge och Finland, hvaröfver, efter det tullsatserna å omalen och
malen spån mål i början af nästlidet år högst betydligt förhöjts, försök
till smuggling af nämnda varuartiklar tyd ligt vis måste befaras komma
att ega rum i mycket större omfattning än förut, utan äfven vid rikets
samtliga större tullförvaltningar för tillgodoseende derstädes af göroBih.
till Iliksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5

Sjunde hufvudtiteln.

målens behöriga gång och trafikens berättigade anspråk på skyndsam
expedition. Under det att år 1894 utgifterna för de ändamål, hvartill
de å aflöningsstaten upptagna två anslag till vikariatsersättning, extra
biträden m. in. äro afsedda, uppgingo under månaderna januari—september
till 155,183 kronor 80 öre och under månaderna oktober—
december till 138,842 kronor 92 öre eller för hela året till 294,026
kronor 72 öre, hvilket sistnämnda belopp endast med 12,080 kronor
33 öre öfverstigit sammanlagda beloppet af nyssberörda båda anslag
och de under året uppkomna besparingarne å den ordinarie aflöningsstaten,
samt följaktligen under nämnda år den af generaltullstyrelsen
föreslagna och från och med innevarande år beviljade förhöjningen af

20,000 kronor i det å lokalförvaltningens stat upptagna anslaget skulle
hafva varit fullt tillräcklig, hafva i följd af ofvan angifna förhållanden
ifrågavarande utgifter under månaderna januari—september nästlidet år
stigit till 169,566 kronor 78 öre eller 14,382 kronor 98 öre mera än
under motsvarande tid år 1894. Sålunda skulle under nästlidet år dessa
utgifter, äfven om desamma, hvilket generaltullstyrelsen likväl ej ansåge
antagligt, under årets sista qvartal icke uppginge till högre belopp
än under sista qvartalet år 1894 samt tillika å aflöningsstaten under
år 1895 uppstode lika stora besparingar som under år 1894, hvilket ej
heller kunde förväntas, ändock komma att öfverstiga summan af de två
anslagen till vikariatsersättning, extra biträden m. m. samt nyssberörda
besparingar med i jemnadt hundratal 26,400 kronor eller 6,400 kronor
mera än de belopp, som från och med innevarande år vore för ändamålet
afsedda.

Härtill kommer, att, enligt hvad generaltullstyrelsen tillika meddelar,
den vid gränsen mot Finland anordnade bevakning, som sedan
flera år tillbaka plägat under vintermånaderna erhålla en förstärkning
af två till sex man, för innevarande vinter måste förstärkas med icke
mindre än tolf man, af hvilka halfva antalet är afsedt att utöfva tulluppsigt
ofvanför den längst i norr nu varande gränseposteringens
patrulleringsområde. Af orsak, som ofvan angifvits, har det synts
generaltullstyrelsen vara högst antagligt, icke blott att berörda förstärkning,
för hvilken aflöningen ännu icke blifvit definitivt bestämd,
men ej kommer att understiga 10,800 kronor för år räknadt, jemväl under
andra delar af året än vintermånaderna blifver behöflig, utan äfven att
än ytterligare förstärkning af så väl omförmälda gränsbevakning som
gränsbevakningen mot Norge kommer att kräfvas.

På grund af nu anförda förhållanden har generaltullstyrelsen funnit
det vara uppenbart, att de medel, styrelsen från och med år 1896 har

Sjunde hufvudtiteln.

att disponera för extra biträdens aflönande, icke på långt när äro dertill
tillräckliga; och anser styrelsen ett belopp af 30,000 kronor årligen
vara redan från och med innevarande år ytterligare behöflig! för
ifrågavarande ändamål. Generaltullstyrelsen hemställer derföre, ej mindre
att det å lokalförvaltningens stat uppförda anslag till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. måtte i 1897 års stat förhöjas med 30,000 kronor
eller från 220,000 kronor till 250,000 kronor, utan äfven att Eders Kong!.
Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att under innevarande år, i den mån
aflöning till erforderliga extra biträden vid lokalförvaltningen och gränsbevakningen
skulle visa sig icke kunna utgå af nyssnämnda anslag
samt under året uppkommande besparingar å den ordinarie aflöningsstaten,
för detta ändamål af tullmedel förskottsvis använda högst 30,000
kronor.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 10 november 1893 dels medgifvit,
att tullkammare under tullförvaltares öfverinseende finge i staden Falun
inrättas, dels ock i sammanhang dermed beviljat staden nederlags- och
transitupplagsrätt, har Eders Kong]. Maj:t genom nådigt bref den 4
oktober nästlidet år bemyndigat generaltullstyrelsen att medelst förordnanden,
gällande tills vidare, tillsätta den för tullförvaltningeus i
nämnda stad behöriga handhafvande erforderliga personal, bestående
af en tullförvaltare och eu vaktmästare, hvilka skulle erhålla: tullförvaltaren,
jemte ett anslag till resekostnader å 200 kronor, 2,000 kronor
i lön och 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar samt vaktmästaren
000 kronor i lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar, hvarjemte
Eders Kongl. Maj:t medgifvit, att berörda aflöningsbelopp till de delar,
det i tullverkets stat till en tullkammareföreståndares i Falun aflöning
uppförda tjenstgöringspenningeanslag å 200 kronor dertill icke försloge,
finge af generaltullstyrelsen bestridas af tillgängliga medel, intill
dess beloppen kunde varda i ordinarie aflöningsstaten upptagna.
Generaltullstyrelsen hemställer nu, att de sålunda provisoriskt bestämda
löne- och tjenstgöringspenningebelopp måtte i 1897 års stat uppföras
samt för ifrågavarande tullförvaltare och vaktmästare derjemte upptagas
enahanda ålderstillägg, som äro för deras vederlikar enligt nu gällande
stat faststälda.

Derest berörda provisoriska anordningar upptagas i den ordinarie
aflöningsstaten och i följd deraf tullkammareföreståndarebefattningen i
Falun indrages, skulle således i denna stat dels tillkomma en tullförvaltare
i Falun med samma aflöning som tullförvaltarne i Nyköping,
Marstrand, Sölvesborg, Ronneby, Lidköping och Östersund, dels antalet
vaktmästare med 600 kronors lön ökas med en eller från 123 till

Sjunde hufvudtiteln.

124, dels antalet tullkammareföreståndare med tjenstgöringspenningeanslag
af 200 kronor minskas med en eller från 13 till 12. Den tillökning
i den ordinarie aflöningsstaten, som för tullkammaren i Falun
härigenom skulle uppstå utöfver hvad derstädes förut utgått, uppgår
till 3,700 kronor.

Generaltullstyrelsen anmäler vidare, att det visat sig behöfligt
att vid tullbevakningen i Helsingborg, hvarest genom vidtagna utvidgningar
af stadens hamn samt öppnande af ångfärjeförbindelse med
Helsingör bevakningsgöromålen högst betydligt ökats, anställa ytterligare
en uppsyningsman utöfver den å dervarande tullkammares stat
nu uppförde. Detta behof bar hittills af generaltullstyrelsen tillgodosetts
genom att uppdraga åt eu af vaktmästarne vid nämnda bevakning
att i egenskap af biträdande uppsyningsman tjenstgöra, men då behofvet
visat sig icke vara af blott öfvergående beskaffenhet, bar det synts
generaltullstyrelsen vara lämpligast och riktigast, att å tullkammarens
stat uppföres ytterligare en uppsyningsman; och bar generaltullstyrelsen
derföre hemstält, att å tullverkets aflöningsstat måtte, utöfver der redan
upptagne uppsyningsmän, uppföras ytterligare en dylik med samma
aflöning, som tillkommer nuvarande uppsyningsmannen i Helsingborg,
eller lön 1,000 kronor och tjenstgöringspenningar 500 kronor, med rätt
till två ålderstillägg å tillhopa 300 kronor.

I händelse af bifall till hvad generaltullstyrelsen i afseende å
aflöningsstaten hemstält, skulle denna stat komma att ökas med följande
belopp:

förhöjning i anslaget till vikariatsersättning, extra

biträden m. m. vid lokalförvaltningen ..................... kronor 30,000: —

aflöning åt tullförvaltaren i Falun och en vaktmästare
derstädes, efter afdrag af aflöningen vid en tullkammareföreståndarebefattning,
som indrages, ...... „ 3,700: —

aflöning åt en uppsyningsman i Helsingborg..........._ 1,500: —

eller tillhopa kronor 35,200: —

hvadan statens slutsumma, senast faststäld till 1,863,400 kronor, skulle
för år 1897 uppgå till 1,898,600 kronor.

Då de omständigheter, på hvilka generaltullstyrelsen grundat sin
framställning om förhöjning med 30,000 kronor i det å lokaltullförvaltningens
stat uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden
m. m., äro af beskaffenhet att göra sagda förhöjning oundgänglig, kan
jag ej annat än biträda förslaget derom. På sätt generaltullstyrelsen
ådagalagt, föreligga äfven för innevarande år enahanda omständigheter,

Sjunde hnfvndtiteln.

med afseende hvarå jag, i enlighet med hvad generaltullstyrelsen hemstält,
är sinnad tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att framdeles, i sammanhang
med fastställande af tullverkets utgiftsstater för år 1897, bemyndiga
generaltullstyrelsen att under innevarande år till aflöning åt erforderliga
extra biträden vid tullverkets lokalförvaltning och gränsbevakningen,
i den mån medel dertill skulle visa sig icke kunna utgå
af det å lokalförvaltningens stat uppförda anslag till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. samt under året uppkommande besparingar å den
ordinarie aflöningsstaten, förskottsvis utbetala högst 30,000 kronor;
och torde Eders Kongl. Maj:t i den nådiga proposition angående statsverkets
tillstånd och behof, som till innevarande års Riksdag aflåtes,
göra framställning om ersättande af det belopp, som i nämnda ordning
kan på grund af nådigt bemyndigande komma att af generaltullstyrelsen
förskjutas.

Hvad generaltullstyrelsen i öfrigt under aflöningsstaten hemstält
finner jag mig jemväl böra tillstyrka.

Enligt hvad generaltullstyrelsen anmäler, har

Indragning sstaten,

som för år 1896 upptagits till 15,550 kronor, genom eu derå uppförd
persons afgång minskats med 360 kronor, i följd hvaraf denna stats
slutsumma komme att utgöra 15,190 kronor.

I öfriga stater ifrågasätter generaltullstyrelsen ej annan ändring,
än att, till jemnande af staternas slutsumma, det å omlcostnadsstaten
uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter måtte ökas med 160
kronor samt denna stat, som för innevarande år bestämts till 213,000
kronor, sålunda upptagas till 213,160 kronor.

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets
stater för år 1897 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten

öfvergångsaflöningsstaten .........................................

ålderstilläggsstaten .........................................................

indragningsstaten ...........................................................

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente
!...........................................................................

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjente
cfterlemnade enkor och barn (deraf

10,000 kronor bestämdt anslag) .........................

omkostnadsstaten ..........................................................

kronor 1,898,600
12,250
220,000
15,190

227,000: —

41,800

213,160

summa kronor 2,628,000
eller 35,000 kronor mera än det belopp, hvarå 1896 års stat slutar

Sjunde hufvudtiteln.

[5.J

Ersättning till
städerna för
mistad tolag.

Hvad generaltullstyrelsen i fråga om aflöningsstaten föreslagit
har jag redan tillstyrkt; och då jag icke har anledning till erinran vid
de af generaltullstyrelsen föreslagna ändringar i tullverkets öfriga
stater, tillstyrker jag, under åberopande af hvad ofvan anförts i fråga
om erforderligt förskott åt generaltullstyrelsen under innevarande år,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels, med godkännande af de utaf generaltullstyrelsen föreslagna
förändringar i tullverkets stater, för år 1897 bestämma anslaget för tullverket
till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,628,000
kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen,

dels ock medgifva, att det belopp, som, i den mån aflöning till
erforderliga extra inträden vid lokaltullförvaltningen och gränsbevakningen
skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens
stat för innevarande år uppförda anslag till vikariatsersättning, extra
biträden in. m. samt under året uppkommande besparingar å den ordinarie
aflöningsstaten, kan komma att, högst med 30,000 kronor, efter
nådigt bemyndigande af generaltullstyrelsen under samma år för nyssberörda
ändamål förskjutas, må af tullmedlen för år 1896 godtgöras.

Ersättning till städerna för mistad tolag.

Förslagsanslaget för ersättning till städerna för mistad tolag är
i riksstaten för innevarande år uppfördt med 1,900,000 kronor. Utgifterna
under denna anslagsrubrik hafva år 1892 uppgått till 2,106,228
kronor 41 öre, år 1893 till 2,100,894 kronor 94 öre och år 1894 till 2,184,005
kronor 47 öre, med afseende hvarå jag hemställer, att Eders Kongl.
Maj:t må föreslå Riksdagen

att höja förslagsanslaget för ersättning till städerna för mistad
tolag, 1,900,000 kronor, med 200,000 kronor till 2,100,000 kronor.

Skogsväsendet.

[6.]

Skogsväsendet.

För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1896 uppfördt:

Sjunde hufvudtiteln.

dels bestämdt anslag:

för skogsstaten ....................................... kronor 447,208: —

„ statens skogsläroverk.................... „ 47,700: — 494,908:

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärare personal

................................................................................... 84,400: —

dels reservationsanslag :

till enskilda skogsundervisningen ... kronor 8,600: —

„ kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.
.............................................. „ 559,092: —567,692: —

tillsammans kronor 1,147,000: —

Domänstyrelsen har i sin den 17 september 1895 aflåtna underdåniga
skrifvelse angående anslagsbehofvet för år 1897 anmält, att
någon ändring icke påkallades i beloppen af de för skogsstaten, för statens
skogsläroverk och till ålderstillägg nu uppförda anslag.

Hvad åter angår reservationsanslaget till enskilda skog sunder visningen,
erinrar domänstyrelsen derom, att sedan Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 9 maj 1894 uttalat såsom önskvärdt, att de understöd,
som för närvarande från sagda reservationsanslag utginge till de privata
skogsskolorna, måtte snarast möjligt indragas, så hade Eders
Kongl. Maj:t i nådigt bref af den 25 i samma månad anbefalt domänstyrelsen
att i sammanhang med afgifvande af förslag angående anslagsbehofvet
för skogsväsendet för år 1896 inkomma med utredning, huruvida
nyssnämnda understöd skulle kunna utan olägenhet indragas.

Den sålunda infordrade utredningen lemnades af domänstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 29 september 1894, deruti styrelsen anförde
följande. De enskilda skogsskolor, som för närvarande åtnjöte statsbidrag
från ifrågavarande anslag, hvardera med 3,800 kronor årligen,
vore Skogshåll i Årila socken af Södermanlands län och Presterud i Varnums
socken af Vermlands län, hvarjemte 1,000 kronor årligen åtnjötes af Gotlands
läns folkhögskolas landtbrukskurs för eu lärare i skogshushållning.
Skogshålls skogsskola bildades redan hösten å,r 1856, sedan Kongl. Maj:t
den 8 augusti nämnda år på det sätt bifallit Södermanlands läns hushållningssällskaps
underdåniga framställning om anslag till underhållande
af en skogvaktareskola i länet, att, derest hushållningssällskapet visade
sig under året hafva på ändamålsenligt sätt organiserat skolan, ett statsbidrag
för lärarens aflöning finge af allmänna medel utgå med 500
riksdaler banko årligen i tre år, under förbindelse för hushållnings -

40 Sjunde hufvudtiteln.

sällskapet att till chefen för civildepartementet anmäla, åt hvem lärarebefattningen
anförtroddes, och att afgifva berättelse öfver skolans verksamhet.
Redan för de två sista af nämnda år höjdes emellertid genom
nådiga beslut af den 13 mars 1857 och den 2 juli 1858 anslaget till

1,500 riksdaler riksmynt, Sistnämnda anslagsbelopp utgick derefter
på grund af upprepade nådiga beslut år efter år intill hösten år 1866,
hvarefter det jemlikt nådiga brefvet den 11 juli 1865 för tiden från
och med den 1 november 1866 höjdes till 2,500 riksdaler riksmynt,
motsvarande halfva beräknade underhållskostnaden, under vilkor att
hushållningssällskapet genom erforderligt antal skickliga lärare besörjde
undervisningen vid skolan samt bekostade och underhölle anstalten, ansedd
för minst 12 lärlingar, som der skulle erhålla undervisning, kosthållning
samt en tjenlig uniformsbeklädnad, och af hvilka minst halfva
antalet skulle vara från all afgift befriadt, samt att skolan underkastades
den tillsyn och kontroll, som för dylika läroanstalter i allmänhet vore
eller kunde blifva föreskrift^. Detta fortgick till den 1 november 1876,
då enligt nådiga brefvet den 16 juni samma år anslaget ytterligare
höjdes till 3,800 kronor, hvarefter detsamma med lika belopp årligen
utgått, äfven sedan, såsom af nådiga brefvet den 13 juli 1887 framginge,
hushållningssällskapet förklarat sig efter den 1 november samma år vara
nödgadt inskränka sitt bidrag till tillhandahållande af lokal med inventarier.
Anslaget utgick i början från skogsplanteringskassan, uppfördes
jemlikt nådiga brefvet den 20 januari 1871 å reservationsanslaget
till skogsväsendet, upptogs derefter enligt nådiga brefvet den 16 juni
1876 såsom extra anslag och inflyttades från och med år 1879 jemlikt
nådiga brefvet den 24 maj 1878 åter under berörda reservationsanslag.
Vid skolan meddelades undervisning åt 9—13 lärlingar årligen intill
år 1887, hvarefter antalet inskränktes till 10.

Beträffande Presteruds skogsskola anförde domänstyrelsen, att,
sedan Vermlands och Örebro läns landsting, under förutsättning att af
statsmedel erhölles ett årligt bidrag af 3,800 kronor till en för sagda
län gemensam skogsskola inom förstnämnda län, beviljat de för en
dylik skogsskolas inrättande och underhåll under tre år, räknadt fråu
den 1 november 1876, erforderliga medel och Eders Kongl. Maj:t i
nådigt bref den 10 december 1875, under vilkor att ifrågavarande skogsskola
den 1 november 1876 öppnades och sedermera under tre år derefter
underhölles, tillförsäkrat skolan bidrag af statsmedel för samma
tid till belopp af 3,800 kronor om året, skolan sistnämnda år begynts
å egendomen Presterud. Anslaget, som i början utgick såsom extra
anslag, men enligt nådiga brefvet den 24 maj 1878 med år 1879 in -

Sjunde hufvudtiteln.

rymdes uti reservationsanslaget till skogsväsendet, bär sedermera år efter
år förnyats med oförändradt belopp, hvaremot Vermlands ecb Örebro
läns landstings årliga bidrag, som för året 1876—77 utgjorde tillsammans
5,400 kronor och de derpå följande åren 3,900 kronor, nedsattes
från och med den 1 november 1881 till 3,000 kronor, från och med
den 1 november 1885 till 2,400 kronor, från och med den 1 november
1887 till 1,350 kronor, från och med den 1 november 1889 till 1,000
kronor, från och med den 1 november 1891 till 933 kronor samt
från och med den 1 november 1893 till 866 kronor. För tiden från
och med den 1 november 1895 till samma dag år 1897 både landstingen
åter höjt sitt gemensamma anslag till 1,000 kronor årligen
under förutsättning af statsbidragets beviljande till oförändradt belopp.
Lärlingarnes antal, som från början utgjorde 18, nedgick efter år 1886
till 10 för år, dels från Vermlands och dels från Örebro län.

Domänstyrelsen erinrade vidare, att styrelsen i underdånig skrifvelse
af den 19 december 1892, i sammanhang med förslag om flyttning
af statens skogsskola vid Böda på Öland till den för kronans
räkning inköpta egendomen Grönbo i Örebro län, andragit, bland annat,
att inom landets mellersta delar visserligen redan förefunnes de två
enskilda skogsskolorna Skogshåll och Presterud, men att upphörandet
af åtminstone den sistnämnda endast vore eu tidsfråga, då i betraktande
toges, dels att den nuvarande skolföreståndaren, å hvars egendom skolan
nu vore förlagd, redan uppnått hög ålder, dels ock, hufvudsakligast,
att de anslag, som landstingen åtagit sig till skolans uppehållande, under
årens lopp väsentligen inskränkts. Efter Böda skogsskolas förflyttning till
Grönbo syntes vigten af den specielt för Örebro län och Vermland afsedda
skogsskolan vid Presterud, som onekligen under den tid, densamma
var den enda inom bergslagen belägna anstalt för utbildandet af särskilt
för dervarande bruksskogar lämpliga skogvaktare, fyllt ett verkligt behof,
framdeles blifva betydligt reducerad, helst som af de från statens
skogsskolor utexaminerade lärlingarne endast ett fåtal kunde vinna
anställning i statens tjenst och de öfrige således blefve disponibla för
den enskilda skogshushållningen, i hvilket sistnämnda afseende domänstyrelsen
tilläte sig hänvisa till den utredning, som återfuunes i det
Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till 1894 års Riksdag angående
statsverkets tillstånd och behof bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för den 13 januari 1894 (sid. 62). Enligt domänstyrelsens
mening förefunnes derföre ej skäl för bibehållande af statsbidrag till
Presteruds skogsskola. Då emellertid antagligt vore, att skolan icke
Bill. till ]likså. Prot. 1890. 1 Sand. L Afd. G

42 Sjunde hufvudtiteln.

komme att utan statsbidrag vidare uppehållas, och någon tid syntes
erforderlig för nödig afveckling, kunde styrelsen ej tillstyrka statsbidragets
indragning förr än med den 1 november 1896, hvarföre och
då de för visst år dittills beviljade statsbidragen utgått för tiden intill
den 1 november samma år, anslagets uppförande jemväl i 1896 års stat
syntes blifva erforderligt.

Indragning af statsbidraget till skogsskolan vid Skogshåll i Södermanland
ansåg sig domänstyrelsen deremot icke kunna förorda för det
närvarande, innan erfarenhet vunnits om den verkan, upphörandet af
skolan vid Presterud och inrättandet af skolan vid Grönbo kunde utöfva.
Med afseende härå och då intet skäl syntes föreligga för ändring i
det bidrag, som jemlikt nådiga brefvet den 24 juli 1885 utginge till
Gotlands läns folkhögskola, hemstälde domänstyrelsen i sin nu ifrågavarande
skrifvelse af den 29 september 1894, att reservationsanslaget
till enskilda skogsundervisningen måtte för år 1896 utgå med oförändradt
belopp, 8,600 kronor. I den till 1895 års Riksdag aflåtna
nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof ifrågasatte
ej heller Eders Kongl. Maj:t någon ändring i beloppet af berörda
anslag.

Med underdånig skrifvelse den 11 oktober 1894 öfverlemnade
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län en af länets
landsting, som lika med Örebro läns landsting, för uppehållande af
skogsskolans vid Presterud verksamhet under ytterligare två års tid,
räknadt från den 1 november 1895, anslagit 500 kronor årligen, gjord
underdånig framställning om fortsatt understöd af statsmedel till nämnda
skogsskola med 3,800 kronor årligen under två år, räknadt från sistnämnde
dag.

Sedan numera jemlikt nådiga brefvet den 10 april 1895 statens
skogsskola vid Böda blifvit vid ingången af juli månad samma år
flyttad till den af staten till kronopark nyinköpta, i Norbergs socken
af Gamla Norbergs bergslags härad och Vestmanlands län belägna egendomen
Bjurfors, hvilken efter anstälda undersökningar befunnits lämpligare
såsom förläggningsort för skogsskola än den tillförene för ändamålet
ifrågasatta egendomen Grönbo, har domänstyrelsen i sin ofvan
omförmälda underdåniga skrifvelse af den 17 september 1895 föreslagit,
att, då de i styrelsens underdåniga skrifvelse af den 29 september
1894 anförda skäl för indragning från och med år 1897 af det nu
med 3,800 kronor årligen utgående statsbidrag för Presteruds skogsskola
fortfarande qvarstode, anslagen till den enskilda skogsundervisningen
måtte inskränkas till de för Skogshålls skogsskola och för Gotlands

Sjunde hufvud ti teln. 43

läns folkhögskolas landtbrukskurs anvisade beloppen af 3,800 kronor
för den förra och 1,000 kronor för den senare, eller tillsammans 4,800
kronor. Då emellertid sistnämnda belopp syntes vara alltför obetydligt
för att behöfva i riksstaten uppföras under särskild anslagstitel, ansåge
domänstyrelsen detsamma — såsom i verkligheten afsedt till skogsväsendets
befrämjande — utan olägenhet kunna under särskild rubrik inrymmas
i den öfriga delen af reservationsanslaget.

Hvad domänstyrelsen sålunda hemstält anser jag mig böra biträda.

I fråga om reservationsanslaget för skogsväsendet anför domänstyrelsen
vidare i sin underdåniga skrifvelse af den 17 september sistlidet
år, att, såsom styrelsen redan den 27 november 1883 vid afgifvande
af underdånigt generalförslag för skogsväsendet och sedermera
vid flera tillfällen framhållit, vore fortgående undersökningar om skogsträdens
tillväxt och lefnadsförhållanden i öfrigt. samt i samband härmed
stående frågor af största betydelse för utvecklingen af landets skogshushållning.
Sedan år 1884 hade ock undersökningar i sådant syfte
pågått och hittills hufvudsakligast. omfattat de norrländska skogarna.
Resultat deraf förelåge i särskilda afhandlingar, författade af de tjenstemän
vid skogsinstitutet och vid skogsstaten, åt hvilka undersökningarne
varit anförtrodda, nemligen: »Om Norrbottens skogar», 1886, af C. G.
Holmerz och Th. Örtenblad, »Om skogarne och skogshushållningen i
Norrland och Dalarne», 1894, af Th. Örtenblad, samt »Skogsundersökningar
i Norrland och Dalarne», 1895, af Alb. Nilsson och K. G. G.
Norling, hvarjemte fil. d:r Ernst Henning, som erhållit domänstyrelsens
förordnande att, i sammanhang med fullgörande af ett uppdrag från
geologiska byrån, undersöka de jemtländska skogsförhållandena, utgifva
»Studier öfver vegetationsförhållandena i Jernband ur forstlig,
agronomisk och geologisk synpunkt», 1895.

Dels med ledning af de anvisningar dessa undersökningar lemna!,
dels ock oberoende af dem hade under senare decenniet inom flera
revir vidtagits försöksåtgärder, förnämligast genom anläggande af profytor
för jemförande iakttagelser och rön i fråga om skogsföryngringen
dels efter timmerblädning i de norra orterna, dels ock å ljungfält i
södra och mellersta delarne af landet.

Om än genom dessa undersökningar och försöksåtgärder vunnits
för skogshushållningen vigtiga resultat, läge det dock i sakens egen
natur, att det för eu tillfredsställande lösning i alla detaljer af spörsmålet,
huru afkastningen af våra under vidt skilda förhållanden förekommande
skogar skulle kunna uppdrifvas till den högsta möjliga, utan
att uthålligheten äfventyrades, påkallades, ej allenast att dessa under -

44 Sjunde liufvudtiteln.

sökningar fortsattes, utan äfven att desamma och i samband dermed
stående försöksåtgärder anordnades systematiskt för en längre tidsföljd,
så att såväl skogsträdens förhållanden med hänsyn till frösättning,
groning, tillväxt m. m. som ock verkan af olika förfaringssätt vid
skogens afverkning, föryngring och vård måtte kunna med full noggrant^
efter vissa tidsperioder iakttagas. I de flesta europeiska länder,
der skogarne intoge någon afsevärd utsträckning, vore ock med betydliga
kostnader inrättade forstliga försöksanstalter, i hvilka under
ledning af något högre skogsläroverk undersökningarne utfördes af
vissa dertill utsedde tjenstemäu. Äfven i vårt till hufvudsaklig del af
skogsmark bestående land med sina olika, på skogsvegetationen inverkande
klimatiska och andra förhållanden syntes enligt domänstyrelsens
mening, sedan numera genom stegradt behof af skogsprodukter för
industrier och export möjligheten af en intensivare skogshushållning
inträdt och ofvan nämnda spörsmåls snara lösning vore af den största
betydelse, tidpunkten vara inne för de forstligt-naturvetenskapliga undersökningarnes
och försöksåtgärdernas fullständigande och utveckling på
en bredare bas.

Då statsskogarne i vårt land intoge en jemförelsevis ringa del
af landets hela skogsareal, skulle det forstliga försöksväsendet ega betydelse
jemväl för befordrande af skogshushållningen å de enskildes
marker, som deraf skulle i väsentlig mån understödjas och gagnas vid
besvarandet af spörsmål om skogens lämpligaste behandling under olika
klimatiska och andra förhållanden.

Rörande den uppgift, ett forstligt försöksväsende hos oss skulle
hafva att fylla, äfvensom i fråga om den kostnad, som derför erfordrades,
har vid skogsinstitutet utarbetats ett af institutets direktör till domänstyrelsen
inlemnadt förslag, enligt hvilket de frågor, som i främsta
rummet borde utredas och lösas, skulle vara 1) vårt lands skogstyper,
dessas jordmånsförhållanden och utveckling, 2) skogsträdens förhållanden
inom olika skogstyper med hänsyn till frösättning, groning, tillväxt
m. m., samt 3) trädsjukdomarnes uppträdande inom olika skogstyper,
deras verkningar och medel till deras bekämpande. I följd af
rikets stora utsträckning borde arbetet fortgå på två afdelningar —
en för Norrland och Dalarne samt eu för det öfriga Sverige — och
vid hvardera afdelningen anställas en skogstjensteman och en botanist.
Utom utväljande och kartläggning af lämpliga försöksytor i landets
skilda delar, dels och hufvudsakligen på statsskogar, dels äfven å enskildes
skogar, i den mån så kunde ske efter öfverenskommelse med
större skogsegare och bolag, skulle således arbetena vid försöksväsen -

Sjunde hufvudtiteln.

det omfatta utarbetande af beskrifning öfver samma ytor till jordmån
och ståndskog, denna senares uppskattning äfvensom dess behandling
och föryngring efter olika metoder, jemförande skogsodlingsförsök,
sammanfattning af de vunna resultaten m. m., allt arbeten, som kunde
uppdragas endast åt erfarna och skickliga personer med intresse och
särskild begåfning derför; och borde det tillkomma skogsinstitutets
direktör att genom inspektioner följa försöksväsendets handhafvande
och utveckling samt att derom till domänstyrelsen ingifva årliga berättelser
äfvensom de förslag, som kunde påkallas.

Domänstyrelsen förmäler sig, med ledning af skogsinstitutets ofvan
berörda förslag, anse, att kostnaderna för det forstliga försöksväsendet
kunde beräknas till: arfvoden åt två skogstjenstemän och två botanister
10,000 kronor, rese- och traktamentsersättningar, tillfälliga biträden
och handtlangning 6,000 kronor samt litteratur, instrument, materialier,
afbildniugar, tryckning m. m. 4,000 kronor, eller i rundt tal tillsammans
20,000 kronor, att användas enligt de närmare bestämmelser,
Eders Kongl. Maj:t framdeles kunde finna skäligt i nåder meddela.
Som emellertid reservationsanslaget, sådant det nu vore, icke lemnade
tillgång till denna ökade utgift, har styrelsen hemstält om detsammas
höjande med sistnämnda belopp.

Att ett forstligt försöksväsende skulle få en vigtig uppgift att
fylla och varda af ej ringa betydelse ej mindre för statens än äfven
för de enskildes skogshushållning, är jag villig att medgifva. Men då,
på sätt af domänstyrelsens skrifvelse framgår, utväg icke saknats att
åvägabringa ganska omfattande och värderika utredningar af skogsvetenskapliga
frågor af större betydelse för skogshushållningen, orn
ock dessa utredningar hittills icke kunnat erhålla den med det föreslagna
försöksväsendet afsedda kontinuitet, synes mig- med anordnandet
af detta försöksväsende kunna anstå, och jag anser mig derföre
icke för närvarande böra tillstyrka den af domänstyrelsen för ifrågavarande
ändamål föreslagna förhöjning i reservationsanslaget för skogsväsendet.

Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen att, med uteslutande ur riksstaten
af det under anslagstiteln »Skogsväsendet» uppförda reservationsanslag
å 8,600 kronor till enskilda skogsundervisniugen, höja reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet med 4,800 kronor från 559,092 kronor till
563,892 kronor;

Sjunde hufvudtiteln.

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning
:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ........................ kronor 447,208: —

„ statens skogsläroverk ...... ___47,700: — kronor 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal ........................................................ „ 84,400: —

reservationsanslag:

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet ........................... „ 563,892: —

summa kronor 1,143,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle minskas med 3,800 kronor.

I fråga om ersättning för uppehållande under vakans eller tjenstledighet
af kronojägarebefattning förklarades genom nådiga brefvet den
19 november 1880, att, jemte det stadgandet i nådiga brefvet den 4
november 1876, att med dylik befattning förenade tjenstgöringspenningar
i hvarje fall skulle utgå till den, som tjensten förrättade, fortfarande
borde lända till efterrättelse, arfvode för förordnande såsom kronojägare,
vare sig detta vore föranledt. af vakans eller af ordinarie tjensteinnehafvarens
ledighet, skulle för tjenstgöringstiden utgå med ett belopp,
som, tjenstgöringspenningarne inberäknade, motsvarade hel aflöning,
hyresersättning, der sådan förekomme, jemväl deri inbegripen, jemte
resepenningar. Tillika anbefaldes statskontoret förständiga Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande att utbetala berörda arfvodes- eller fyllnadsbelopp:
vid vakans af det å sjunde hufvudtiteln uppförda bestämda
anslaget till skogsväsendet samt vid andra förordnanden under förskottstitel
att genom statskontoret hos Eders Kongl. Maj:t till ersättande

Sjunde hufvudtiteln.

anmälaB. Genom nådigt bref den 11 november 1881 föreskrefs derefter,
att fyllnadsersättningarne skulle från och med början af år 1882
utbetalas af de till skogsstyrelsens disposition innestående skogsmedel
och nämnda styrelse göra den statskontoret förut åliggande underdåniga
anmälan i och för ersättning.

Enligt nådiga brefvet angående ny reglering af skogsstaten den
29 november 1889 skedde i nyssnämnda bestämmelser den ändring,
att rätten till fyllnadsarfvode utöfver tjenstgörings- och resepenDingar
för tillförordnad kronojägare inskränktes till fall af vakans eller
ordinarie tjensteinnehafvarens ledighet för sjukdom, hvarjemte föreskrefs,
att i hvarje fall fyllnaden skulle utbetalas såsom förskott, att af
domänstyrelsen anmälas till ersättande. Staten för kronojägare bestämdes
samtidigt på följande sätt:

för de sex norra länen:

lön ...............................................	.................................... kronor 400: —
tjenstgöringspenningar ..........	.................................... 11	150: —
resepenningar............................	.................................. . „	100: —
	eller tillsammans kronor	650: —
hvartill i de fall, då kronojägare saknar boställe,
kommer hyresersättning....	..................................... „	100: —
	alltså eventuelt kronor	750: —
för Vermlands län:
lön ..........	kronor 400? —
tjenstgöringspenningar ..........	.....................................	100: —
resepenningar...........................	.................................... 11	100: —
	eller tillsammans kronor	600: —
eventuel hyresersättning.......	..................................... 11	100: -
	alltså eventuelt kronor	700: —
för de öfriga länen:
lön..................................................	..................................... 11	400: —
tjenstgöringspenningar ...........	....... ..................... ..... 11	100: —
	eller tillsammans kronor	500: —
eventuel hyresersättning .......	................................... 11	100: —
	alltså eventuelt kronor	600: —

48 Sjunde Irafvndtiteln.

1 följd häraf utgöra fyllnadsersättningarne utöfver tjenstgöringsoch
resepenningarne för närvarande inom hela riket 400 kronor eller,
när ej boställe är med tjensten förenadt, 500 kronor för år räknadt.

Alltsedan år 1890, då skogsstatens nuvarande aflöningsförmåner
inträdde, hafva vikariatsfyllnaderna för kronojägaretjenster utgjort:

1890 ..................................................... kronor 13,861: 23

1891 ...................................................... „ 5,652: 79

1892 ....................................................... „ 6,224: 90

1893 ....................................................... „ 8,212: 24

1894 ........................................................ „ 7,514: 09

De sålunda för åren 1890—1892 förskjutna beloppen, likasom äfven
enahanda förskott för de föregående åren, hafva på anmälan hvarje gång
af domänstyrelsen blifvit jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut
ersatta af sjunde hufvudtitelns allmänna besparingar. De för ifrågavarande
ändamål å sagda besparingar årligen gjorda anvisningarne, hvilka
utgjort de till beloppet ojemförligt största af samtliga på besparingarne
anvisade utgiftsposter, hade emellertid så medtagit omförmälda besparingar,
att då domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 16 maj 1894
till ersättande anmälde de ifrågavarande fyllnadsarfvodena för år 1893,
enligt hvad ofvan blifvit nämndt uppgående till 8,212 kronor 24 öre,
besparingarne icke lemnade tillgång till ersättande af denna förskottssumma.
Med anledning häraf anbefaldes genom nådigt bref den 25
maj 1894 statskontoret att förskottsvis af under händer varande medel
till domänstyrelsen utbetala det ifrågavarande beloppet, hvarjemte med
afseende å de betydliga belopp, hvartill vikariatsersättningarne till tillförordnade
kronojägare numera årligen uppginge, Eders Kongl. Maj:t,
som ansåg det böra komma under öfvervägande, huruvida icke till nedbringande
af berörda kostnader ändring i de rörande dylik vikariatsersättning
meddelade bestämmelser vore erforderlig, anbefalde domänstyrelsen
att i omförmälda afseende inkomma med yttrande.

I underdånig skrifvelse den 14 maj 1895 afgaf domänstyrelsen det
sålunda infordrade yttrandet. Domänstyrelsen erinrar här till en början,
i fråga om den ofvan anförda höga arfvodessumman för år 1890, att
detta år, det första efter skogsstatens omreglering, utvisade abnorma förhållanden,
alldenstund då en större mängd nya kronojägaretjenster voro
vakanta och deras uppehållare erhöllo hufvudsakliga delen af sitt arfvode
i form af fyllnad, under det att deremot svarande, å bestämda anslaget
till skogsstaten uppförda aflöningsbelopp inbesparades och tillgodofördes

Sjunde liufvudtiteln.

hufvudtitelns allmänna besparingar. Derjemte upplyser domänstyrelsen,
att af de medel, som år 1893 utbetalts såsom fyllnad åt tillförordnade
kronojägare, nemligen 8,212 kronor 24 öre, belöpte sig på tjenstgöring
under vakans 6G1 kronor 34 öre och under den ordinaries sjukdom
7,550 kronor 90 öre samt år 1894 af 7,514 kronor 9 öre 602 kronor
86 öre på vakansförordnanden och 6,911 kronor 23 öre på förordnanden
vid sjukdomsfall. I öfrigt framginge af en vid domänstyrelsens skrifvelse
fogad bilaga, att den vida större delen af fyllnadsersättningarne
utgått för de norra länen, för hvilket förhållande förklaringen lätt vore
funnen i den för hela landet lika höga minimiåldern — 65 eller vid
försvagad helsa 60 lefnadsår — för rätt till pension på indragningsstat.
Den ansträngande och maktpåliggande tjenstgöring, som den norrländske
krono]ägaren vore underkastad, gjorde honom nemligen ofta oförmögen
att tjenstgöra redan före pensionsåldern och tvingade honom att taga
årslånga tjenstledigheter på sjukbetyg.

En annan omständighet, som i ej oväsentlig mån föranledde
fyllnadsersättningarnes jemförelsevis stora antal, vore den, att vid tillsättning
af kronojägaretjenster man förr, då skyldighet för kronojägare
att vid viss ålder och tjenstgöringstid afgå ännu saknades, mindre än
nu undvikit att antaga personer, hvilkas inträde i statens tjenst egt rum
vid så framskriden ålder, att, när åldersgränsen för pensionering inträdde,
det härför jemväl stadgade antalet tjensteår ännu ej uppnåtts, ett missförhållande,
som komme att upphöra, men hvars följder naturligtvis
ännu en längre tid skulle göra sig märkbara.

Det vore ock möjligt, att, derest vid attesters utfärdande läkarne
gjorde valet mellan uttrycken sjukdom och sjuklighet med större omsorg,
än nu stundom syntes vara fallet, någon, om ock ej betydlig,
minskning i fyllnadsersättningarnes antal blefve följden.

Ett sätt för fyllnadsersättningarnes minskande vore, på sätt domänstyrelsen
vidare anför, nedsättning i vikariernas aflöning, men detta
skulle, enligt hvad skogstjenstemännen i allmänhet upplyst, föranleda
allvarsamma svårigheter för erhållande af dugliga och pålitliga personer
till tjensternas uppehållande. Väl kunde ej förnekas, att meriters förvärfvande
genom tjensteförordnanden borde för vikarien ega ett visst
värde, men detta motvägdes deraf, att för dessa personer, som ju vore
anvisade att genom arbete för dagen förskaffa sig uppehälle, redan den
nuvarande aflöningen, motsvarande, förutom resepenningar, i sin helhet
i daglön 1 krona 50 öre (eventuelt 1 krona 78 öre) i de sex norra
länen och 1 krona 37 öre (eventuelt 1 krona 64 öre) i det öfriga landet,
Bih. till Jiilcsd. Frot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 7

Sjunde hufvudtiteln.

vore föga lockande, helst åtminstone de dugligare bland dem kunde hos
enskilde påräkna större inkomster, och det genom nådiga brefvet den
29 november 1889 medgifna särskilda dagarfvodet af 2 kronor 50 öre
för vissa arbeten å de skogar, som ej stode under skogsstatens förvaltning,
utfölle mycket ojemnt och icke afsevärdt förbättrade deras ekonomiska
ställning. Domänstyrelsen funne sig derföre ej kunna tillstyrka
någon nedsättning i tillförordnad kronojägares arfvode.

En annan utväg för fyllnadsersättningarnes nedbringande vore
åläggande för ordinarie tjensteinnehafvaren att vid tjenstledighet jemväl
för sjukdom afstå ej blott tjenstgörings- och resepenningar, utan äfven
någon del af lönen. Då likväl, såsom ock skogstjenstemännen enstämmigt
förklarat, kronojägarnes aflöning vore synnerligen knapp och det
vid sådant förhållande ej kunde vara rättvist och billigt att vid verklig
sjukdom, ofta ådragen genom tjenstgöringens ansträngningar, ytterligare
minska hvad han nu finge behålla, nemligen för år räknadt 400 kronor
jemte bostad eller hyresersättning, syntes denna utväg icke böra användas.
Af samma skäl kunde ej heller tillstyrkas någon förskjutning
mellan kronojägarens lön och tjenstgöringspenningar sålunda, att någon
del af den förra öfverflyttades till de senare för att vid tjenstledighet
afstås till vikarien, hvaraf ytterligare skulle följa den stora olägenheten,
att rubbning skedde i det pensionsbelopp på indragningsstat, hvartill
kronoj ägaren berättigats.

På grund af det anförda anser domänstyrelsen kostnaderna för
fyllnadsersättningar icke kunna nedbringas, om ej möjligen i samband
med en enligt domänstyrelsens mening i öfrigt väl behöflig omreglerfng
af kronojägarnes aflöning.

Emellertid förmenar domänstyrelsen det icke kunna anses stridande
mot de ändamål, för hvilka reservationsanslaget för kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet vore afsedt, om
fyllnadsersättningarne för vikariat under ordinarie kronojägares ledighet
för sjukdom finge utgå från sagda anslag, som åtminstone för närvarande
dertill lemnade tillgång, hvarigenom ock sjunde hufvudtitelns besparingar
ej behöfde för ändamålet anlitas. Medel utginge nemligen redan nu
från reservationsanslaget så väl till extra skogsbevakning i fall, då den
ordinarie kronoj ägaren ej kunde ensam medhinna alla bevakningen tillhörande
arbeten, synnerligast å vissa tider af året, som ock till dagarfvoden
åt kronojägare för arbeten å vissa skogar, hvarjemte från samma
anslag utbetalades de af 1894 års Riksdag medgifna fyllnadsarfvoden
åt vissa, från revirförvaltningen skilda föreståndare för skogsskolor. Att
från samma anslag utbetala fyllnadsersättning för uppehållande af krono -

Sjunde hufvudtiteln.

jägaretjenst jemväl under vakans syntes deremot ej vara fullt formenligt,
alldenstund detta skidle till sina följder innebära öfverföring från
sagda reservationsanslag till sjunde hufvudtitelns allmänna besparingar,
dit i sådant fall den inbesparade lönen och hyresersättningen skulle ingå,
men dömänstyrelsen ansåge intet binder föreligga mot fyllnadsersättningens
utgående i sådana fall direkt från bestämda anslaget till
skogsstaten, på sätt före år 1890 enligt nådiga brefvet den 19 november
1880 egt rum. Domän styrelsen bemstälde derföre om ändring i sådant
syfte af de härom i nådiga brefvet den 29 november 1889 meddelade
bestämmelser.

Uti infordradt underdånigt utlåtande har statskontoret anfört, att
då kronojägare, i likhet med hvad som gälde rörande flertalet af statens
tjenstemän, under tjenstledighet för sjukdom egde uppbära hela lönen
och någon del af densamma alltså icke kunde disponeras för aflönande
af vikarien samt ersättningen till denne, enligt hvad domänstyrelsen
upplyst, icke kunde utan att föranleda allvarsamma svårigheter för erhållande
af dugliga och pålitliga personer till tjensternas uppehållande
bestämmas till lägre belopp, än som för närvarande utginge, statskontoret
ansåge någon åtgärd till nedbringande af statsverkets kostnader
för tillförordnade kronojägares aflöning icke under nuvarande förhållanden
böra vidtagas.

Beträffande domänstyrelsens framställning i hvad den afsåge, att
fyllnadsarfvodena till tillförordnade kronojägare skulle utgå antingen från
reservationsanslaget till skogsväsendet, då fråga vore om vikariat under
ordinarie kronojägares ledighet för sjukdom, eller från bestämda anslaget
till skogsväsendet vid uppehållande af kronojägaretjenst under vakans,
kunde det, enligt hvad statskontoret vidare anför, med visshet antagas,
att hvardera af de båda nämnda anslagen borde kunna lemna tillgång
till bestridande af derifrån till utgående sålunda ifrågasatta utgifter. Besparingarne
å reservationsanslaget hade nemligen vid 1894 års slut utgjort
136,150 kronor 96 öre, och bestämda anslaget hade årligen under
åren 1890—1894 lemnat öfverskott, uppgående år 1890 på grund af
särskilda, i domänstyrelsens skrifvelse omförmälda förhållanden till ej
mindre än 26,526 kronor 47 öre, år 1891 till 3,396 kronor 14 öre, år
1892 till 5,615 kronor 10 öre, år 1893 till 6,411 kronor 59 öre samt
år 1894 till 8,906 kronor 59 öre. Ur synpunkten af dessa anslags tillräcklighet
borde följaktligen hinder för genomförande af de föreslagna förändringarne
ej möta, men då reservationsanslaget med afseende på do ändamål,
för hvilka det beviljats, icke syntes böra, utan Riksdagens hörande, användas
för bestridande af aflöningsfyllnad åt tjenstförrättande kronojägare

Sjunde Imfvudtiteln.

under ordinarie innehafvarens sjukdom, hemstälde statskontoret, att, derest
Eders Kongl. Maj:t skulle finna domänstyrelsens framställning, i hvad
den rörde en dylik användning af sagda anslag, förtjena afseende, framställningen
i denna del måtte underställas Riksdagens pröfning.

Sedan jemväl de på år 1894 belöpande fyllnadsarfvodena för kronojägare,
på sätt förut blifvit nämndt uppgående till 7,514 kronor 9 öre,
blifvit, på nådig befallning, af statskontoret förskjutna, har statskontoret
i underdånig skrifvelse den 18 sistlidne november till ersättande anmält
de för åren 1893 och 1894 förskjutna beloppen, sammanlagdt utgörande
15,726 kronor 33 öre, af hvilket belopp 1,264 kronor 20 öre belöpa å
vakansförordnanden och 14,462 kronor 13 öre på förordnanden under
ordinarie tjensteinnehafvarens sjukdom; och har Eders Kongl. Maj:t den
20 nästlidna månad förordnat, att det förra af dessa båda belopp eller
1,264 kronor 20 öre skulle godtgöras af sjunde hufvudtitelns allmänna
besparingar, hvilka genom vakanserna tillförts motsvarande belopp.

Domänstyrelsen synes mig hafva anfört tillfyllestgörande skäl för
sin mening, att statsverkets kostnader för fyllnadsersättningar åt tillförordnade
krono]ägare icke under nuvarande förhållanden kunna nedbringas.
Det bör härvid icke lemnas ur sigte, att med afseende på arten
af det arbete, som skall utföras af den tillförordnade kronojägaren, och
den lefnadsställning, denne intager, staten icke gerna kan undgå att ersätta
hans arbete med en aflöning, som någorlunda motsvarar dettas
värde. Förvärfvandet af de meriter, som följa af förordnandet, kan
icke för den tillförordnade kronojägaren, hvars samhällsställning närmast
är jemförlig med kroppsarbetarens, såsom för en tjensteman i högre grad
uppväga otillräckligheten af det arfvode, hvaraf han skall hafva sin utkomst.
Det är upplyst, att äfven det arfvode, som för närvarande med
inberäkning af fyllnadsersättningen utgår, är att anse såsom lågt. Om
detsamma inskränktes till de med befattningen förenade tjenstgöringspenningar
allena, skulle det utan tvifvel blifva alldeles otillräckligt.

Då jag således icke anser mig kunna förorda någon ändring beträffande
fyllnadsersättningames belopp, återstår frågan om beredandet
af medel till bestridande af dessa ersättningar. Redan i och för sig
lärer en anordning, enligt hvilken regelbundet återkommande utgifter för
skogsväsendet måste bestridas äf hufvudtitelns enligt sakens natur till
beloppet alltid ovissa besparingar, få betecknas såsom mindre egentlig.
Det har ock nu, sedan det betydande besparingsbelopp, som uppkom
under år 1890, är åtgånget, visat sig, att besparingarne ej längre äro
tillräckliga. Dylika besparingar hafva nedannämnda år uppkommit till
följande belopp:

Sjunde hufvudtitelu.

1890

1891

1892

1893

1894

kronor 32,143: 56

„ 7,115: 83

„ 8,337: 53

„ 9,973: 86

„ 10,299: 4 3

Vid jemförelse med de förut meddelade uppgifterna rörande beloppet
af fyllnadsersättningarne för ifrågavarande år framgår, att sagda
ersättningar väl skulle kunnat, på sätt ock skett till och med år
1892, betäckas af besparingarne för hvarje år. Men jemte dessa ersättningar
hafva förekommit och förekomma fortfarande vissa utgifter,
för hvilka besparingarne måst anlitas. Då således andra medel än sjunde
hufvudtitelns allmänna besparingar torde böra anlitas för beredande af
tillgång till de ifrågavarande fyllnadsersättningarne, lärer, på sätt ock de
hörda embetsverken tillstyrkt, en åtskilnad böra göras mellan de ersättningar,
som påkallats af vakans i kronojägaresysslan, och dem, som föranledas
af ordinarie tjensteinnehafvarens ledighet för sjukdom. Hvad de förra
beträffar, är Eders Kongl. Maj:t oförhindrad att för deras bestridande använda
den för sysslan i stat anvisade aflöning, som i annat fall skulle ingå
till hufvudtitelns allmänna besparingar, och jag är för den skull sinnad att
tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att godkänna hvad embetsverken härutinnan
föreslagit. Äfven förslaget att till bestridande af kostnaderna för fyllnadsersättningar
åt vikarierna för kronojägare under den ordinarie tjensteinnehafvarens
ledighet anlita reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet synes mig böra vinna
godkännande. På sätt domänstyrelsen erinrat, utgå redan nu från detta
anslag åtskilliga kostnader för beredande af den mer eller mindre tillfälliga
förstärkning af skogsstatens ordinarie arbetskrafter, som af särskilda
förhållanden påkallas. Emellertid lärer af skäl, som statskontoret
framhållit, Riksdagens medgifvande till denna användning af reservationsanslaget
böra inhemtas.

Beträffande detta anslags tillräcklighet för ändamålet har visserligen
statskontoret erinrat, att å anslaget vid 1894 års slut förefans en
reservation af 136,150 kronor 96 öre. Denna reservation har dock vid
fastställande af generalförslagen öfver utgifterna från anslaget under
åren 1895 och 1896 tagits i beräkning, så att slutsumman af det enligt
nådigt bref den 22 november nästlidet år faststälda generalförslaget för
sistnämnda år, 633,272 kronor, jemnt motsvarar de å anslaget disponibla
behållningarne. Då emellertid domänstyrelsen ansett anslaget åt -

Sjunde liufvudtiteln.

[7]

Restitution er.

O/riga ordinarie
anslag.

minstone för närvarande lemna tillgång till ersättningames bestridande,
lärer någon förhöjning i anslaget icke af nu förevarande anledning vara
erforderlig.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj;t ville föreslå Riksdagen att medgifva,

att af reservationsanslaget till kronoskogames förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet må utgå hvad som, utöfver de
med kronojägarebefattning förenade tjenstgöringspenningar, erfordras för
beredande åt den, som förordnas att uppehålla sådan befattning under
tid, då befattningens innehafvare åtnjuter ledighet för sjukdom, af full
kronojägareaflöning, hyresersättning, der sådan förekommer, jemväl deri
inbegripen.

Såsom jag redan tillförene nämnt, har statskontoret till ersättande
anmält ett belopp af 14,462 kronor 13 öre, som, på nådig befallning, af
statskontoret förskjutits till betäckande af kostnaderna för fyllnad sersättningar
under åren 1893 och 1894 åt vikarier för kronojägare, som åtnjutit
tjenstledighet på grund af sjukdom; och torde detta belopp, till hvars
ersättande, enligt hvad af det anförda framgår, sjunde hufvudtitelns allmänna
besparingar icke lemna tillgång, få anmälas till ersättande af
Riksdagen i sammanhang med öfriga af statskontoret gjorda förskott.

Restitutioner.

Då utgifterna från förslagsanslaget till restitutioner, i riksstaten
för år 1896 upptaget med 25,000 kronor, uppgått år 1892 till 68,124
kronor 92 öre, år 1893 till 81,415 kronor 66 öre och år 1894 till 85,915
kronor 97 öre eller i medeltal för dessa tre år till 78,485 kronor Öl
öre, hemställer jag, att Eders Köngl. Magt täcktes föreslå Riksdagen
att höja förslagsanslaget till restitutioner, 25,000 kronor, med 50,000
kronor till 75,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej
anledning att föreslå någon förändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

Sjunde hufvudtiteln.

till omkostnader för kontroll verket

med .......................

,, postverket med................

„ telegrafverket med...........

„ tullverket med .................

„ ersättning till städerna för

mistad tolag med ......

„ restitutioner med..............

kronor 5,100: —

„ 205,000: —

„ 75,000: —

„ 35,000: —

„ 200,000: —

„ 50,000: — kronor

570,100: —

Deremot har jag föreslagit minskning i

anslaget till skogsväsendet med .............................. „ 3,800: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie

anslagen skulle blifva.................................................. kronor 566,300:--

Härvid bör likväl erinras beträffande anslagen
till post-, telegraf- och tullverken, att kostnaderna
för dessa verk bestridas af verkens egna
medel, samt beträffande anslagen till omkostnader
för kontrollverket, till ersättning till städerna för
mistad tolag samt till restitutioner, att den förhöjda
beräkningen af dessa förslagsanslag icke medför
någon ökning af utgifterna från desamma.

Lägges till den föreslagna förhöjningen summan
af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu

gällande riksstat ......................................................... „ 17,435,100: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag
sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1897 blifva ......... kronor 18,001,400: —

Extra anslag.

I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade
departementschefen beträffande

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

Till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå har Riksdagen på extra stat för innevarande år likasom för

[8.]

Arfvode för e
byråassistenl
finansdepartementets

bankbyrå.

Ro 3

56 Sjunde hufvudtiteln.

flera föregående beviljat 4,000 kronor; och då detta anslag är behöfligt
äfven för år 1897, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

[9.] De af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra

Ersättning för giimc]e hufvudtiteln och höra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro

eif statskontor •> -n, n o ,, i , .

''ret gjorda enligt uppgilter tran statskontoret:
förskott, till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af åtskilliga kronans domäner ..... kronor 16,362: 9 3

,, ersättning till vissa boställshafvare och kronoarrendatorer
för saknad afkomst af exproprierad

jord ............................................................................. „ 140: 14

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjelmarens och Qvismarens

sänkning ........................................................................ „ 6,534: 7 6

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegen domars

deltagande i andravattenafledningsföretag „ 10,571:44

„ ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

å indragna boställen................................................... „ 12,866: —

„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen „ 123,583:4 9

„ godtgörande af förskjuten husröteersättning åt
tillträdande arrendatorn af indragna kronofogdebostället
f mantal Husby n:o 4 i Upsala län ... „ 1,255: 3 9

„ bidrag till återuppförande af en genom storm
skadad byggnad å indragna militiebostället Krag sta

n:ris 1 och 2 i Stockholms län....................... „ 1,250: —

„ ersättning till arrendatorema af indragna militiebostället
1 mantal Boda n:o 1 i Skaraborgs län
för ett från det derunder lydande hemmanet

Haraldstorp olofligen försåldt parti halm ............ „ 200: 50

„ godtgörande af reparations- och underhållsarbeten

å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar „ 3,019: 5 9

„ ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvil kas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta,...... „ 10,263: 04

Transport kronor 186,047: 2 8

Sjunde luifvudtiteln.

Transport	kronor	186,047: 28
kostnader för tryckning och häftning af kommers-kollegii och generaltullstyrelsens samt landtbruks-styrelsens utlåtanden angående den s. k. mellan-rikslagen ........................................................................	11	1,974: 20
kostnader för den genom nådiga brefvet den 19 maj 1893 anbefalda utredning angående vissa frågor rörande förändringar i skatteväsendet......	11	17,249: 23
kostnader för hyra af en del efter branden i Umeå år 1888 erforderliga embetslokaler............	11	7,175: —
godtgörelse för utbetalda vikariatsersättningar åt tillförordnade kronojägare under ordinarie tjenste-innehafvarnes tjenstledighet för sjukdom ...........	11	14,462: 13

eller tillhopa kronor 226,907: 8 4.

I fråga om ofvan omförmälda kostnader för förhyrande af vissa embetslokaler
i Umeå anhåller jag att få erinra om följande förhållanden. Sedan
länsresidensbyggnaden i nämnda stad vid den eldsvåda, som den 25 juni
1888 öfvergick staden, uppbrunnit, gick länsst}u-elsen i författning om
förhyrande för en tid af fyra år för 700 kronor årligen af en till embetslokal
för länsstyrelsen någorlunda passande lägenhet, hvilken åtgärd
jemlikt nådigt bref den 13 juli nyssnämnda år vann Eders Kongl. Maj:ts
godkännande. Genom nådigt bref den 25 januari 1889 medgaf Eders Kongl.
Maj:t, att till utvidgning af länsstyrelsens tillfälliga embetslokal finge
från och med den 1 oktober samma år ytterligare förhyras två rum mot
en årlig hyra af 200 kronor äfvensom att hyresersättning till en af länsstyrelsens
vaktmästare finge från och med den 1 oktober 1888 tills
vidare utgå med ett årligt belopp af 150 kronor. Hyresaftalet angående
den ifrågavarande embetslokalen förlängdes derefter, jemlikt nådiga brefvet
den 1 juni 1892, mot samma hyresersättning som förut eller 900 kronor
om året, på ytterligare två år från den 1 oktober samma år eller till
den 1 oktober 1894, då den nya länsresidensbyggnaden beräknades blifva
färdig till inflyttning.

Äfven för provinslandtmäterikontoret i Vestorbottens län måste i
följd af den staden Umeå öfvergångna brand tillfällig lokal förhyras.
Sådan lokal förhyrdes, jemlikt medgifvande i nyssnämnda nådiga bref
af den 25 januari 1889, tillsvidare i gården Hagalund inom Umeå landsförsamling,
der kontoret efter branden blifvit inrymdt, mot ett årligt
hyresbelopp af 100 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1888.
liili. till Tiilisd. Vrot. 18911. 1 Sand. 1 Afd. 8

58 Sjunde liufvudtiteln.

Sedan kontoret blifvit uppsagdt från nämnda lägenhet, förhyrdes på
grund af nådiga brefvet den 29 augusti 1890 tills vidare lokal för kontoret
i gården n:o 254 i Umeå stad mot en hyresersättning, beräknad
efter 100 kronor för år för tiden från kontorets förflyttning till nämnda
gård intill den 1 oktober sistnämnda år och efter 200 kronor för år för
tiden derefter.

De omförmälda hyres- och ersättningsbeloppen, hvilka utgått för
tiden till den 1 oktober 1894, då det nya länsresidenset tagits i besittning,
hafva på grund af föreskrifter i de ofvan anförda nådiga brefven
förskjutits af statskontoret.

Beträffande de af statskontoret till ersättande anmälda vikariatsersättningame
åt tillförordnade kronojägare tillåter jag mig hänvisa till
livad jag i sammanhang med frågorna om anslag för skogsväsendet yttrat
angående nämnda vikariatsersättningar.

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning,

att till gäldande af ofvannämnda förskott, 226,907 kronor 84 öre,
må å extra stat för år 1897 anvisas ett motsvarande belopp, som för
undvikande af öretal i riksstaten torde få utföras med 226,908 kronor.

Uppförande af nytt landsstatshus i Luleå.

[10.] Sedan nästlidet. års Riksdag till bestridande af kostnaden för upp L’ny{tiZuh^

Yrande af nytt landsstatshus i Luleå beviljat ett extra anslag af 91,500
statshus i kronor, att utgå under två år, och deraf för år 1896 anvisat 45,750
Lulea• kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riks dagen

att å extra stat för år 1897 af nämnda anslag anvisa återstående
45,750 kronor.

Påbyggnad af vestra flygeln till det åt generalstaben upplåtna
hus å Riddarholmen.

[11.] I [[underdånig skrifvelse den 29 april 1893 gjorde dåvarande till påbyggnad

of förordnade chefen för generalstaben framställning om utvidgning af den
m det åt åt nämnda stab upplåtna embetslokal å Riddarholmen i hufvudstaden.
generalstaben Tillförordnade generalstabschefen anförde i sådant afseende föliande.

upplåtna hus 0 _ .... . *4 .

ä Riddar- JNär generalstaben ar 1876 tog i besittning sm nuvarande embets hohncn.

löje al, fördelades lägenheterna inom densamma på de särskilda afdel -

Sjunde linfvudtiteln.

ningarna efter afdelningarnas då varande behof af arbetskrafter och
utrymme i öfrigt. Den alldeles nybildade kommunikationsafdelningen,
som räknade allenast ett fåtal officerare, fick på sin lott två rum. Arbetsmateriel
och arbetskrafter inom denna afdelning hade sedan dess år från
år ökats.

Till följd af de omfattande arbeten med uppgörande af planer för
arméns koncentrering, hvilka då mera kunnat upptagas inom avdelningen,
hade en högst betydlig ökning af afdelningens personal inträdt. Under
vintern 1892 —1893 hade derstädes samtidigt tjenstgjort 9 officerare, och
tidtals, vid de s. k. liniekommissionernas sammanträden, hade den personal,
som samlats i afdelningen, uppgått till 14 å 15 personer. En ökning
af utrymmet för denna afdelning hade derföre blifvit alldeles oundgänglig,
särskild! i betraktande deraf att arbetena derstädes ej vore af den natur,
att de kunde fullgöras utom generalstabens lokaler. Vidgadt utrymme
hade emellertid ej kunnat åt afdelningen beredas på annat sätt än genom
öfverföring af ruip, som förut begagnats af topografiska afdelningen.

Sistnämnda afdelning, som vid generalstabens inflyttning i den nuvarande
lokalen förfogade öfver tio rum, hade således måst efter hand
till kommunikationsafdelningen afstå två af dessa rum, detta ehuru afdelningens
egna arbeten högst betydligt vuxit i omfattning.

Så måste år 1885 de vid afdelningen anstälde ritarnes antal ökas
på grund af den då påbörjade utgifningen af Norrbottens kartverk i
skalan ¥TroVu o 5 1886 anförtroddes afdelningen bestyret med precisionsafvägningarne
och på senaste tid hade det omfattande stomkartearbete,
som utöfver den för kommande års rekognosceringar vanliga transporten
måst på afdelningen utföras såväl för dess egna som för Norrbottens
läns kartverk, så vuxit i omfång, att exempelvis under nyssnämnda vinter
7—9 personer under nästan hela tiden härmed varit sysselsatta. Ett af
generalstabens aspiranter förut disponerad! rum hade måst afses för dessa
arbeten och aspiranterna i stället placeras i ritsalen, hvadan utrymmet
derstädes ytterligare inskränkts.

För afdelningens gravörer saknades nu plats inom afdelningen, ett
förhållande, som vore olämpligt vid allt korrektur- eller annat mera tillfälligt
arbete samt hindrade kontroll ej blott öfver arbetets qvantiteter,
der ej betingsarbete kunde noga beräknas, utan äfven öfver arbetets beskaffenhet,
om ej gravören besutte erforderlig vana dervid.

Härtill komme, att de olika arbetsgrupperna på grund af det otillräckliga
utrymmet måst sönderdelas i en grad, som ingalunda vore för
arbetena fördelaktigt, samt att utrymmet såväl för justering af de årligen

Sjunde hnfvndtiteln.

använda precisionsinstrumenten som för den både genom utbyte och egen
produktion ständigt ökade mängden af arkivalier vore otillräckligt.

Då sålunda behofvet af ökadt utrymme inom generalstabens hus blifvit.
rent af oafvislig^ hade framställning af tillförordnade generalstabschefen
gjorts hos öfverintendentsembetet, att, då erforderligt utrymme påkänna!,
sätt icke syntes kunna beredas, embetet måtte taga under ompröfning
och, om sig göra läte, besluta, att den låga delen af vestra flygeln å
generalstabens hus måtte närmast tornrummen varda påbygd samt ett
eller två rum i den sålunda påbygda delen inredda.

öfverintendentsembetet hade derpå uti skrifvelse den 4 april 1893
meddelat, att embetet, som låtit uppgöra kostnadsförslag, slutande å eu
summa af 4,600 kronor för den af tillförordnade generalstabschefen
ifrågasatta påbyggnad, ansett lämpligast, att påbyggnad skedde med en
våning af hela flygeln mellan tornrummen och hufvudbyggnaden, hvarvid
och då behofvet af utrymme för närvarande kunde fyllas medelst inredning
af allenast två rum i denna våning, öfriga delen af densamma enligt embetets
mening kunde för tillgodoseende af framtida behof tillsvidare bibehållas
oinredd; och anförde embetet derjemte, att förenämnda kostnadssumma
4,600 kronor genom uppförande, på sätt embetet föreslagit, af eu till
det yttre fullständig, men endast delvis inredd våning koinme att ökas
med omkring 5,000 kronor, hvadan arbetskostnaderna i sådant fall skulle
komma att i sin helhet uppgå till 9,600 kronor.

Då, såsom framginge af öfverintendentsembetets berörda skrifvelse,
embetet icke sjelft förfogade öfver nödiga medel till påbyggnadsarbelets
utförande, hemstälde tillförordnade generalstabschefen, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes bereda medel att låta verkställa nämnda påbyggnad på sätt
öfverintendentsembetet föreslagit eller åtminstone den till en kostnad af
4,600 kronor beräknade mindre påbyggnaden, hvilken skulle till fullo
afhjelpa generalstabens nuvarande behof af ökadUutrymme.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 23 maj 1893 har öfverintendentsembetet
anfört, att det enligt embetets mening finge anses
till fullo ådagalagdt, att en utvidgning af de åt generalstaben upplåtna
lokaler vore af behofvet oundgängligen påkallad, vare sig att detta komme
att ske genom allenast tillbyggnad af de två rum, hvarigenom stabens
kraf på förstorad lokal för dess topografiska afdelning kunde tillfredsställas,
eller ock genom uppförandet af en hel öfre våning, genom hvilken
åtgärds vidtagande generalstabens utrymmesbeliof blefve för en längre
framtid tillgodosedt, en fördel, som för en institution, hvilken, såsom
fallet vore med generalstaben, kunde antagas komma att med hvarje år
allt mer och mer utvidgas, måste anses af största vigt. Då det gälde

Sjunde liufvudtiteln.

att välja, hvilketdera af berörda båda förslag borde komma till utförande,
syntes det sålunda embete! påtagligt, att det så väl ur ekonomisk och
arkitektonisk synpunkt som ur lämplighetshänsyn vore afgjordt att föredraga,
att den ifrågastälda nya våningen blefve på en gång uppförd och
icke allenast delvis, helst genom våningens samtidiga uppförande till hela
sin längd icke obetydliga besparingar kunde beredas och de olägenheter,
som genom eu inom en sannolikt icke aflägsen framtid nödvändiggjord
utvidgning af våningen i fråga skulle vållas generalstaben och dess arbeten,
kunde undvikas.

Öfverintendentsembetet ansåge sig på grund af hvad utaf embetet
sålunda blifvit erinradt böra i underdånighet hemställa, att, då det till
embetets disposition stälda anslag till byggnader och reparationer icke
för året lemnade tillgång till de ifrågasatta arbetenas utförande med
anlitande af detta anslag, Eders Kongl. Maj:t måtte bemyndiga embetet
att för särskilda medel, som härför kunde anvisas, gå i författning om
uppgörande af förslag till uppförande af en till det yttre fullständig,
men endast beträffande två rum inredd ny våning å hela vestra flygeln
mellan tornrummen och hufvudbyggnaden af generalstabens hus äfvensom
om samma arbetens utförande.

Hvad kostnaden för den af embetet förordade påbyggnadens utförande
anginge, så hade denna, på sätt ofvan nämnts, af embetet beräknats
uppgå till omkring 9,600 kronor, hvilket belopp alltså vore det,
som embetet anhölle måtte för förevarande ändamål af Eders Kongl.
Maj:t särskildt anvisas. Då emellertid erfarenheten visat, att vid omoch
tillbyggnader arbeten, hvilkas nödvändighet omöjligen kunnat på
förhand tagas med i beräkningen, så godt som utan undantag plägade
förekomma, funne sig öfverintendentsembetet derjemte böra hemställa,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t< dels anbefalla statskontoret att, derest
dylika oförutsedda tilläggsarbeten skulle blifva oundgängligen af nöden,
till embetet förskottsvis utbetala det belopp, som åtginge för betäckande
af kostnaden för desammas verkställande, dels ock medgifva, att sagda
kostnad finge till ersättande upptagas i blifvande generalförslag öfver
reparationer och underhåll af kronans hus och byggnader i hufvud staden.

Behofvet af den ifrågasatta utvidgningen af generalstabens embetslokal,
hvilket, ehuru med fullgiltiga skid af stabens tillförordnade chef
i hans ofvan anförda skrifvelse ådagalagdt, vid de två senaste statsregleringarne
fått stå tillbaka för andra angelägna statsbehof, har allt
fortfarande visat sig vara af den trängande beskaffenhet, att allvarsamma
olägenheter för generalstabens verksamhet måste uppstå, derest
icke sagda behof med det första varder aflijelpt. Medel torde derföre

Sjunde hufvudtiteln.

nu böra beredas för påbyggnad af vestra flygeln till generalstabens hus,
och lärer i valet mellan de båda föreslagna alternativen — påbyggnad
af hela denna flygel eller af endast en del af densamma — någon
tvekan enligt min mening icke böra råda rörande företrädet af det förstnämnda
alternativet. Då det gäller att bereda lokal för institutioner,
hvilka kunna antagas vara stadda i fortfarande utveckling, måste det
nemligen, enligt hvad all erfarenhet ådagalägger, anses ekonomiskt
rigtigast att icke tillmäta utrymmet så knappt, att, om än det för ögonblicket
varande behofvet blir fyldt, kraf på ökadt utrymme inom kort
måste ånyo uppstå. Jag erinrar för öfrigt derom, att, ehuru den ifrågavarande
flygeln nu skulle till hela längden af dess låga del påbvggas,
endast två rum i den sålunda påbygda delen för närvarande skulle
inredas.

Då, enligt hvad jag inhemtat, tillgång å det å sjunde hufvudtiteln’uppförda
anslag till byggnader och reparationer fortfarande saknas
för bestridande af den beräknade kostnaden, 9,600 kronor, för den
föreslagna påbyggnaden, torde framställning böra hos Riksdagen göras
om anvisande af medel till ändamålet. Jag tvekar så mycket mindre
att tillstyrka en dylik framställning, som, enligt hvad vid föregående
likartade tillfällen blifvit framhållet, nyssberörda anslag, hvilket städse
är hardt anlitadt, utan tvifvel skulle blifva alldeles otillräckligt för det
nödtorftiga underhållet af kronans talrika byggnader, derest icke särskilda
medel anvisades för om- eller tillbyggnadsarbeten af större betydenhet.
Jag hemställer derföre, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att till bestridande af kostnaden för påbyggnad af vestra flygeln
till det åt generalstaben upplåtna hus å Riddarholmen å extra stat för
år 1897 bevilja ett anslag af 9,600 kronor.

Reparations- och restaureringsåtgärder å Örebro slott.

[12.] I underdånig skrifvelse den 29 oktober 1895 har Eders Kongl.

Reparations- Maj ds befallningshafvande i Örebro län anfört, att bland de reparatioreringsåtgär-
ner & Örebro slott, som vid samma års ekonomiska besigtning befunnits
der ä örebro högst nödiga att vidtaga, takets och vindens försättande i fullt tillfredsställande
skick erfordrade det största kostnadsbeloppet, samt att detta
arbete, hvilket, hvad taket beträffade, vore afsedt att utföras i enlighet
med en af öfverintendentsembetet för slottets yttre restaurering uppgjord
ritning, omfattade dels anbringande af nu alldeles saknad brand -

Sjunde hufvudtiteln.

botten ocli reparation af en stor mängd mer eller mindre bristfälliga
takstolar och bjelkar i vindsgolfvet, dels ock utbyte af det mycket bristfälliga
och eldfarliga tegeltaket mot ett sådant af solidare beskaffenhet
samt anbringande derjemte af vindskupor och skorstenar. Då kostnaden
för dessa arbeten i sin helhet af synemännen beräknats till ett så afsevärdt
belopp som 20,920 kronor, hade det synts Eders Kongl. Maj :ts
befallningshafvande vara att befara, att det allmänna anslaget för reparation
af kronans byggnader i landsorten icke skulle medgifva tillgång
att snart utföra ifrågavarande arbete, som dock icke längre kunde
undanskjutas, så vida icke slottets vidmakthållande i ordentligt skick
betänkligt, skulle åsidosättas. Med anledning häraf hemställer Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t
skulle finna lämpligt att, för så vidt icke tillgång af ofvannämnda anslag
kunde beredas, hos Riksdagen äska särskilt anslag till nu omförmälda
arbetens utförande.

I sammanhang härmed har Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande
gjort framställning rörande yttre restaurering af Örebro slott och
i sådant afseende meddelat, att med stöd af en redan för flera år sedan
af förste intendenten i öfverintendentsembetet A. T. Gehör stod t uppgjord
ritning nyligen inom embetet upprättats ett, efter Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes uppfattning, särdeles tilltalande förslag till slottets
försättande i ett skick, hvad det yttre anginge, som vore mera värdigt
en af Sveriges minnesrikaste borgar, samt att äfven inom orten visat
sig ett ganska lifaktigt intresse för att omhulda detta minnesmärke från
skeden af vårt lands historia, hvilka framför andra framstode i lifliga
och kära bilder för fosterlandsvännens sinne. Lika ovisst emellertid
som det syntes vara, huruvida Riksdagens beredvillighet skulle kunna
påräknas för ett dylikt arbete, derest detsamma skulle uteslutande bekostas
af statsmedel, lika omöjligt och obilligt ansåge Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande det vara att tänka sig, att endast genom enskildes
offervillighet ett värdigare skick skulle erhållas för denna statens
byggnad, hvilken för närvarande visserligen genom sin massa och sitt
läge vore imponerande, men i öfrigt med sina stympade torn, sina stillösa
fönster i de nakna murarne och sitt föga prydliga tak företedde
ett nästan magasinslikt utseende. Vid sådant förhållande hade man
tänkt sig, att detta fosterländska mål skulle kunna ernås endast genom
samverkan af staten och enskilde; och då det af öfverintendentsembetet
uppgjorda förslaget till restaureringen — förutom hvad taket anginge,
hvars iståndsättande, enligt livad förut blifvit sagdt, i alla händelser vore
af nöden — ansetts kunna utföras för eu kostnad af omkring 80,000

Sjunde hufviidtiteln.

kronor, hade inom länet upprop utfärdats och teckning’ börjats för att
anskaffa bidrag- för ändamålet, Indika bidrag dock endast skulle utbetalas,
i mån som af statsmedel lika belopp anvisades. Då, enligt hvad
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidare meddelar, planen för
arbetet afsåge, att detsamma skulle utföras allt efter som medel kunde
erhållas, samt knappast mindre än 8 till 10 år kunde beräknas för erhållande
af nödiga frivilliga bidrag, skulle således anspråken på statens
bidrag inskränka sig till 4,000 eller 5,000 kronor under 10 eller 8 år.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ifrågasätter, att, dessa
belopp möjligen skulle kunna anvisas från det årliga byggnadsanslaget,
liar, i betraktande af det fosterländska ändamålet och då otvifvelaktigt
syntes vara, att staten på nu angifna sätt för minsta kostnad skulle få
denna minnesrika och i många hänseenden dyrbara byggnad till det
yttre försatt i fullt tillfredsställande skick, hemstält, att Eders Kongl.
Maj:t måtte taga förevarande angelägenhet i Sitt hägn och befrämja
den framstälda planens förverkligande.

I det underdåniga utlåtande, som öfverintendentsembetet den 2G
november 1895 afgifvit öfver ifrågavarande framställningar, har embete!,
hvad först angår den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjorda
framställning om beredande af medel för försättande i fullt tillfredsställande
skick af Örebro slotts tak och vind, anfört, hurusom, på sätt
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande redan nämnt, denna framställning
hade sin närmaste anledning i synemännens vid sistlidet års
ekonomiska besigtning bestämda uttalande rörande nödvändigheten af
de å dessa byggnadsdelar befintliga bristfälligheters afhjelpande äfvensom
angående angelägenheten af vindens förseende med brandbotten och till
densamma ledande jerndörrar. Enligt hvad öfverintendentsembetet tillika
meddelar, hade redan vid den besigtning å Örebro slott, som genom
embetets försorg verkstälts under våren 1894, vederbörande tjensteman
antecknat, att hela vinden å slottet vore belagd med delvis dubbelt
trägolf, hvilket nästan allestädes visade stora springor samt här och
hvar äfven hål; att takbetäckningen, som utgjordes af tegel på läkt, vid
inspektionstillfället varit mycket skadadt af storm; att röta angripit
åtskilliga delar af de öfre bjelklagen, hvilket förstörelsearbete, befordrad!
af det otäta tegeltaket, långsamt, men säkert fortginge; samt att taket,
likasom de ofullständiga bjelklagen och saknaden af brandbotten, iunebure
synnerlig fara för slottets antändning från de intill detsamma
liggande qvarn- och hotellbyggnader. Af det sålunda anförda har det
synts öfverintendentsembetet vara till fullo ådagalagd!, att ett omedelbart
vidtagande af åtgärder uti ifrågavarande hänseende icke längre kunde,

Sjunde liufvudtiteln.

utan våda för slottets bestånd, uppskjutas. Då emellertid, såsom Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemväl erinrat, de till embetets förfogande
stälda anslag till byggnader och reparationer icke lemnade tillgång
till gäldande af kostnaden för ett dylikt omfattande arbete, helst
detsamma måste i ett sammanhang under ett år utföras, har embetet
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning
om beviljande af de för ändamålet nödiga medel.

I afseende å det erforderliga kostnadsbelopppet har detsamma i de
vid 1895 års ekonomiska besigtning uppgjorda beräkningarna antagits
skola uppgå till 22,000 kronor, hvarvid denna summa dock ansetts genom
försäljning af det gamla takteglet till 30 kronor för 1,000 stycken
kunna nedsättas med 1,080 kronor eller till 20,920 kronor. Om ock
ett mindre parti taktegel skulle kunna afyttras till detta pris, har det
deremot synts öfverintendentsembetet vara knappast troligt, att samma
pris skulle erhållas för allt på slottstaket befintligt tegel, hvarjemte betydligt
afdrag borde ske för varans nedtagning och uppläggning samt
dervid förekommande sönderslagningar. Ersättningen för det gamla
takteglet borde derföre, enligt embetets mening, förslagsvis icke upptagas
till högre belopp än 500 kronor, i hvilket fall kostnaden för takets och
vindens iståndsättande skulle belöpa sig till 21,500 kronor. De nu
angifna belopppen stödde sig emellertid på beräkningar enligt för närvarande
gällande priser, men öfverintendentsembetet faster uppmärksamheten
derpå, att med anledning af nu pågående stora byggnadsföretag
eu benägenhet för höjning af materialpriser och arbetslöner förefunnes.
För så vidt taket skulle, såsom oundgängligt syntes vara, iståndsättas
inom den närmaste framtiden, ansåge öfverintendentsembetet försigtigheten
bjuda att med tio procent öka den beräknade kostnaden, som i
sådant fall skulle komma att utgöra 23,650 kronor eller i lämpligen afrundadt
tal 24,000 kronor. Detta belopp vore sålunda det, som i händelse
af bifall till embetets förevarande hemställan borde för nu ifrågavarande
ändamål hos Riksdagen äskas.

Beträffande derefter det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
framstälda förslag rörande yttre restaurering af Örebro slott har öfverintendentsembetet
i sitt förut omförmälda utlåtande till en början meddelat,
att denna fråga jemväl vid föregående tillfällen hos embetet utgjort
föremål för behandling och att det allenast varit de med restaureringens
utförande förenade betydande kostnader, som af hållit embetet från att,
trots önskvärdheten af restaureringens bringande till verkställighet,
tidigare inför Eders Kongl. Maj:t framlägga förslag i detta hänseende.

Bih. till Riksd. Vrot. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 9

Sjunde Imf v tidt! teln.

Men då embetet under år 1894 försporde, att intresse och ekonomiskt
understöd för en sådan restaurering kunde inom orten påräknas, lät
embetet genom e. o. arkitekten T. Thorén uppgöra de för ifrågavarande
arbete erforderliga ritningar jemte arbetsbeskrifning, hvarefter nödiga
kostnadsberäkningar upprättats af sakkunnige å platsen. Enligt den
sålunda uppgjorda planen för restaureringen skulle densamma hufvudsakligen
omfatta följande arbeten, nemligen dels borthuggning af all
yttre puts, lagning af bottenvåningens murverk samt anbringande af
s. k. spritputs å alla utvändiga tegelytor, dels huggning och inmurning
af hufvudportalen jemte tre mindre portomfattningar, 107 fönsteromfattningar,
omkring 300 löpande meter taklist och 300 löpande meter bandlist,
allt af kalksten, dels anbringande af nya fönsterkarmar med ytterbågar
vid obebodda samt ytter- och innerbågar vid bebodda lägenheter
äfvensom af nya ekportar till ingångarne, dels ock — hvilket, på sätt
förut blifvit nämndt, ansetts i hvarje fall, åtminstone delvis, böra komma
till utförande — anbringande af nya taklag med yttertak jemte bekröningar
till de fyra hörntornen och af nya skorstenar. Genom nu
nämnda åtgärders vidtagande skulle, så vidt öfverintendentsembetet kunde
finna, ett värdigt utseende beredas Örebro åldriga och minnesrika slott,
hvilket i sitt nuvarande stympade skick för visso icke egde den yttre
utstyrsel, som dess historiska och antiqvariska värde måste anses betinga.

Kostnadsberäkningarne för slottets yttre restaurering, oafsedt de
förut omnämnda kostnaderna för takets och vindens försättande i tillfredsställande
skick, sluta å ett belopp af 80,310 kronor. Till denna
summa borde, enligt öfverintendentsembetets åsigt, läggas följande utgiftsposter,
nemligen:

godtgörelse för ritningar och detaljer ............................. kronor 1,500: —

„ „ tillsyn under 10 år.................................. „ 3,600: —

till oförutsedda utgifter, omkring 3 procent afbyggnads kostnaden,

.......................................................................... „ 2,490: —

eller tillhopa kronor 7,590: —-

Sålunda skulle kostnaden för den yttre restaureringen uppgå till
87,900 kronor, af hvilket belopp, enligt den af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande framlagda plan för restaureringen, mot hvilken
embetet för sin del icke funnit skäl till erinran, staten borde bidraga
med hälften eller, i rundt tal, 44,000 kronor.

Vid granskning af de till denna del af ärendet hörande kostnadsförslagen
har öfverintendentsembetet icke funnit annat att anmärka, än

Sjunde liufvudtiteln.

att till torntakens betäckning föreslagits jernplåt i stället för att i den
af arkitekten Thorén lemnade beskrifning såsom taktäckningsmaterial
upptagits kopparplåt, hvilket senare material vore i längden hållbarare
samt smidigare och sålunda för takens många böjningar lämpligare.
Då emellertid kopparbetäckningen å de fyra tornen skulle vålla en förhöjning
i kostnaden af icke mindre än 25,000 kronor, hvarigenom arbetets
utförande tvifvelsutan skulle väsentligen fördröjas, ansåge embetet
den föreslagna plåtbetäckningen böra i förslaget bibehållas, dock under
uttalande af önskvärdheten deraf att, derest medeltillgången skulle sådant
medgifva, kopparplåt blefve för taktäckningen använd.

Vidkommande den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ifrågasatta möjligheten att, såsom bidrag till slottets utvändiga restaurering,
af anslaget till byggnader och reparationer årligen anvisa 4,000
eller 5,000 kronor under 10 eller 8 år bär öfverintendentsembetet anfört
följande. Då ett så frikostigt erbjudande lemnats som att för en
statens byggnad, hvars restaurering enligt embetets mening måste anses
i hög grad önskvärd, få af enskilda medel använda ett belopp af icke
mindre än omkring 40,000 kronor, vore det visserligen en oafvislig pligt
att söka uppfylla vilkoret för detta erbjudande eller att af statsmedel
anskaffa en lika stor summa som den, som kunde komma att inom orten
hopsamlas, men utom det att det till embetets disposition stälda byggnadsanslaget,
så vidt embetet kunde bedöma, icke vore afsedt för en restaureringsåtgärd
af ifrågavarande art och omfattning, kunde berörda anslag
icke heller, utan åsidosättande af de med detsamma egentligen afsedda
ändamål, härför lemna tillgång. Vid sådant förhållande har det synts
embetet icke förefinnas någon annan utväg att möjliggöra förevarande,
af den enskilda offervilligheten och intresset jemväl understödda restaureringsarbete
än att genom äskande af särskilt anslag påkalla Riksdagens
understöd till förverkligandet af den fosterländska restaureringsplanen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer embetet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om anvisande
för ändamålet af ett extra anslag å högst 44,000 kronor, att
utgå under 10 år, under vilkor dels att enahanda belopp på enskild väg
anskaffades, dels ock att för hvarje år högre belopp af statsmedel icke
finge utgå, än som motsvarades af de från enskilde under samma år till
utbetalning tillgängliga medel.

Med åberopande af hvad Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande
i Örebro län och öfverintendentsembetet anfört så väl i fråga om det
oafvisliga behofvet af en skyndsam reparation af Örebro slotts tak och
vind som ock angående önskvärdheten af statens deltagande i förverk -

Sjunde Iiufvudtiteln.

[13.]

Inköp och
iständsättande
af den s. k.
Ornässtugan.

ligandet af det för fosterlandssinnet tilltalande och af den enskilda
offervilligheten ej blott inom länet, utan äfven, enligt hvad jag inhemtat,
utom detsamma varmt omfattade förslaget om slottets försättande i ett
skick, värdigt dess rika historiska minnen, hemställer jag, som icke har
något att erinra vid de upprättade kostnadsförslagen eller vid de vilkor,
som borde uppställas för anvisandet af anslaget till slottets restaurering,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels för iständsättande af taket och vinden å Örebro slott å extra
stat för år 1897 anvisa ett anslag af 24,000 kronor;

dels ock för yttre restaurering af nämnda slott enligt uppgjorda
ritningar bevilja ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå under tio
år, under vilkor att enahanda belopp varder för berörda ändamål på enskild
väg anskaffa^, samt af nämnda anslag anvisa en tiondedel eller
4,400 kronor för år 1897, dock att för året högre belopp af statsmedel
icke må utgå, än som motsvaras af från enskilde under samma år till
utbetalning tillgängliga medel.

Inköp och iståndsättande af den s. k. Ornässtugan.

Med skrifvelse af den 12 december 1894 insände Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län till öfverintendentsembetet
en af kronofogden i Falu fögderi hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
gjord anmälan i fråga om den så kallade Ornässtugans eller
loftbyggnadens vid egendomen Stora Omäs nuvarande tillstånd, deruti
kronofogden, med förmälan att han vid aflagda besök på platsen funnit
åtskilliga bristfälligheter vidlåda nämnda byggnad, tillstyrkt, att en fullständig
syn å och undersökning af densamma måtte genom sakkunniga
personer verkställas.

Beträffande ifrågavarande byggnad har derefter öfverintendentsembetet
i underdånig skrifvelse af den 2 juli sistlidet år erinrat: att
den så kallade Ornässtugan med dertill hörande, under senare tider
bygda vaktstuga innehafves af egarne till Stora Ömäs gård med full
eganderätt utan någon som helst inskränkning till följd af Ornässtugans
historiska och etnografiska värde; att till densammas underhåll
bidrag deremot redan sedan lång tid tillbaka utgått af statsmedel; att
sålunda genom nådigt bref af den 12 augusti 1741 dåvarande egaren
af Stora Ornäs tillerkänts ett belopp af 1,583 daler 16 öre till byggnadens
förbättrande; att genom nådigt bref den 21 augusti 1753 till underhåll
af byggnaden beviljats ett årligt anslag af 20 daler silfvermynt,
att utgå af Thorsångs sockens behållna kronodagsverken antingen i

Sjunde hufvudtiteln. 69

penningar eller dagsverken; att Kongl. Maj:t i nådigt bref den 17
september 1851 meddelat öfverintendentsembetet till kännedom och efterrättelse,
att Rikets Ständer enligt underdånig skrifvelse den 20 augusti
samma år bifallit af Kongl. Maj:t gjord framställning derom, att de för
Omäs loftbyggnad anvisade anslag af indelta räntor måtte försvinna, emot
det att af anslaget till underhåll af kronans hus och byggnader i landsorterna
till vederbörande kontant utbetalades den derför belöpande ersättning,
samt att för detta ändamål nyssnämnda anslag skulle ökas med
en motsvarande summa; att sedermera ock af berörda anslag årliga bidrag
till vexlande belopp utgått till Omässtugans underhåll; att sålunda
bidraget, som år 1852 utgjorde 31 riksdaler 12 skillingar banko, motsvarande
46 kronor 87 öre, i senaste årens generalförslag upptagits
till 93 kronor, utgörande enligt gällande markegångspris ersättning för
60 dagsverken; att dessa bidrag utbetalas till egaren af Stora Ornäs
gård från landtränteriet i Falun, utan att det, då bestämmelser i sådant
afseende helt och hållet saknas, kan genom besigtning eller på annat
sätt pröfvas, huru anslaget användes eller om det ens kommer byggnaden
till godo; att vården och underhållet af Ornässtugan sålunda äro
helt och hållet anförtrodda åt egaren, för hvilken hinder icke heller
torde finnas att, när helst han för godt finner, mot afstående af det
obetydliga statsbidraget befria sig från alla skyldigheter i nämnda afseenden;
samt att icke en gång förpligtelse lärer finnas för egaren att,
såsom nu likväl sker, för de talrika besökande, Indika önska bese stugan,
upplåta denna jemte omgifvande mark.

Då, såsom af det anförda framginge, Eders Kongl. Maj:t och kronan
hvarken hade eganderätt till eller någon som helst dispositionsrätt öfver
Ornässtugan, hade öfverintendentsembetet väl ansett det icke kunna
ifrågasättas, att de mera betydande arbeten, som för afhjelpande af de
utaf kronofogden i orten nu anmärkta bristfälligheter syntes erforderliga,
skulle bekostas af det till embetets disposition stälda anslag till byggnader
och reparationer, men då embetet å andra sidan funnit det vara
af framstående vigt, att ett så märkligt historiskt minne som Ornässtugan
blefve bevaradt från förfall, hade embetet, med anledning af
kronofogdens ofvanberörda anmälan, den 24 december 1894 förordnat
intendenten hos embetet E. A. Jacobsson att på platsen verkställa besigtning
å byggnaden i fråga, hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
på anmodan af embetet att åt sakkunnig person uppdraga att
jemte intendenten Jacobsson deltaga i den af embetet beslutade besigtningcn,
härtill utsåg stadsbyggmästaren i Falun G. Skariu.

Sedan nämnda besigtning den 27 april nästlidet år verkstälts, har

Sjunde hufvudtiteln.

öfverintendentsembetet, med öfverlemnande af det utaf besigtningsmännen
angående förrättningen afgifna utlåtande med tillhörande plankartor öfver
så väl Ornässtugan som den der invid liggande vaktstugan äfvensom en
af stadsbyggmästaren Skärm uppgjord kostnadsberäkning öfver de åtgärder,
som vid besigtningen befunnits nödvändiga å Ornässtugan, i sin
förenämnda underdåniga skrifvelse för Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
anmält detta ärende.

Enligt berörda utlåtande hafva besigtningsmännen anmärkt åtskilliga
bristfälligheter å byggnaden i fråga äfvensom ansett, att för afhjelpande
af de väsentligare bland dessa bristfälligheter följande åtgärder
erfordrades, nemligen:

att alla skarfvor och springor vid golf, väggar och tak igensattes;
att södra och vestra väggbjelkarnes yttersidor, som vore skadade
af regn och sol, genom dränktes med carbolineum eller annat skyddande
ämne;

att ständarne under trappan och nordöstra hörnet delvis ersattes
med nya sådana;

att alla ståndare förseddes med säkra underlag;
att innanför det öfre löftets bräckliga bankier anbringades ett särskilt
räcke af smidesjern och rör;

att nya väggspån anbringades, der sådana saknades;
att hela byggnaden utvändigt affärgades med rödfärg;
att taket öfver byggnadens norra del (öfver det så kallade kungsrummet)
borttoges, de antagligen af röta angripna takstolarne ersattes
med nya starkare sådana samt ny underpanel och ny yttertakpanel anbringades
;

att från öfriga delar af taket all takspån borttoges;
att taket i sin helhet belädes med näfver samt täcktes med ny
tjärdränkt, för hand täljd spån; samt

att till så väl öfre som nedre löften anskaffades nya luckor af ändamålsenlig
konstruktion.

Kostnaden för dessa arbetens utförande har i den af stadsbyggmästaren
Skärm uppgjorda beräkningen, mot hvilken öfverintendentsembetet
vid verkstäld granskning icke funnit något att anmärka, upptagits
till 1,640 kronor, derest vanlig takspån användes, samt till 2,810
kronor, om taket täcktes med ekspån, dock att i dessa belopp icke
ingå några kostnader för oförutsedda utgifter och tillsyn under arbetstiden.

De i besigtningsutlåtandet förordade arbetena hafva, enligt hvad
öfverintendentsembetet anmäler, alla synts embetet vara af den beskaffenhet,
att de icke kunde utan fara för byggnadens bestånd uppskjutas.

Sjunde hufvndtiteln.

Någon skyldighet för egaren af Ornässtugan att bekosta desamma kunde
så mycket mindre anses förefinnas, som de årliga utgifter, denne fått
vidkännas för byggnadens vård och underhåll, helt säkert vida öfverstege
den till honom utgående ersättningen af statsmedel samt, såsom af besigtningsmännen
jemväl framhållits, flertalet af de anmärkta bristerna
icke vore att tillskrifva bristande vård från nuvarande egarens sida, utan
kyggnadens ålder och det ofullständiga underhåll, som under förgångna
tider kommit den till del. Icke heller syntes utsigter förefinnas för
byggnadens iståndsättande på annan enskild väg. Uppenbart syntes
derföre öfverintendentsembetet, att, derest staten icke mellankomme,
denna i såväl historiskt som etnografiskt hänseende synnerligen värdefulla
byggnad vore hemfallen åt ett snart och säkert förfall.

Beträffande de olika sätt, på livilka staten i detta fall kunde mellankomma.
, framhölle öfverintendentsembetet för sin del såsom ett önskningsmål,
att Ornässtugan med tillhörande jordområde och vaktstuga blefve
för statsverkets räkning inlöst och sedermera behörigen restaurerad.
Skulle Eders Kongl. Maj:t emellertid finna statens mellankomst böra
inskränkas till bekostande af de ifrågavarande reparationsåtgärderna,
borde i allt fall i sammanhang med anvisande af derför erforderliga
medel — hvilka, på sätt embetet redan erinrat, icke syntes kunna utgå
från det till embetets disposition stälda anslag till reparation och underhåll
af Eders Kongl. Majffs och kronans under embetets inseende hörande
hus och byggnader — såsom vilkor derför böra stadgas, att för framtiden
från statens sida skulle meddelas bestämmelser rörande användandet
af de till byggnadens underhåll utgående statsbidrag äfvensom
utöfvas kontroll ej mindre härå än äfven angående byggnadens vård
för öfrigt.

Slutligen och för den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle finna för
godt att åt öfverintendentsembetet uppdraga utförandet af ofvanberörda
reparationsarbeten, har embetet, som ansåge taket å byggnaden lämpligen
kunna täckas med vanlig takspån, anmält, att förutom det i
stadsbyggmästaren Skarins kostnadsberäkning för arbetenas verkställande
med användande af nämnda taktäckningsmaterial upptagna beloppet,
1,640 kronor, en summa af 360 kronor kunde antagas komma att erfordras
för oförutsedda utgifter och tillsyn under arbetstiden, hvadan
arbetskostnaden i sin helhet borde beräknas till 2,000 kronor.

72 Sjunde hufvndtiteln.

Sedan denna öfverintendentsembetets underdåniga skrifvelse till
Eders Kongl. Maj:t inkommit, har egaren af egendomen Stora Ornäs,
godsegaren C. G. Calleberg hos mig skriftligen erbjudit sig att till
statsverket öfverlåta »den å nämnda egendom befintliga loftsbyggnad
eller den s. k. Ornässtugan jemte derinvid liggande vaktarebyggnad och
en smedja äfvensom af egendomens jordområde hela den ut i Ösjön
gående udde, der stugan är belägen, ända fram till det mot ladugårdens
södra sida löpande stängsel», mot en köpeskilling af 5,000 kronor och
på vilkor i fiffigt, bland andra, att i köpet inginge alla de i det s. k.
kungsrummet förvarade taflor, möbler, fornsaker m. m. äfvensom tre
porträtt, som vore uppsatta i bottenvåningen och öfver löftet.

På min anmodan har Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i
Kopparbergs län häröfver afgifvit yttrande och dervid tillika öfverlemnat
dels en handling, deruti egaren af Stora Ornäs till förberörda erbjudande
gjort det tillägg, att, derest ifrågavarande köp komme till stånd,
köparen skulle ega att för all framtid och utan särskild afgift fritt begagna
och disponera äfven den till Ornässtugan ledande väg, der densamma
framginge öfver egorna till egendomen Stora Ornäs, dels förteckning
öfver de i Ornässtugan befintliga inventarier, hvilka skulle
åtfölja köpet, dels situationsplan öfver området i fråga, dels ock en
förteckning å vissa vid Ornäs gård befintliga inventarier, hvilka ej ingått
i anbudet, men ansetts vara af den beskaffenhet, att de borde åtfölja
Ornässtugan, och hvilka inventarier, bestående af 4 tackjernsuruor,
5 jernkanoner och 1 marmorbord, egaren förklarat sig villig att
för deras uppskattade värden, sammanlagdt 150 kronor, till staten
öfverlåta; och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält om
antagande af det utaf godsegaren Calleberg gjorda anbudet samt tillika
tillstyrkt, att de uti den särskilda förteckningen upptagna inventarier
till värde af 150 kronor må för statsverkets räkning förvärfvas.

Slutligen har öfverintendentsembetet afgifvit underdånigt utlåtande
i ärendet. Under åberopande af hvad embetet i sin underdåniga skrifvelse
af den 2 juli nästlidet år i fråga om iståndsättande af Ornässtugan
anfört beträffande önskvärdheten af att denna byggnad med
tillhörande jordområde och vaktstuga blefve för statsverkets räkning
inlöst, har embetet, då det af egaren betingade priset syntes embetet
särdeles billigt samt embetet för sin del icke hade något att erinra
mot öfriga föreslagna köpevilkor, på det lifligaste tillstyrkt, att det
gjorda anbudet å statens sida antoges, hvarjemte embetet ansett sig
böra förorda, att förut omförmälda, vid Ornäs gård befintliga, i

Sjunde hufvndtiteln. 73

näirmda anbud icke ingående inventarier blefve för det dem åsätta
värdet, 150 kronor, af staten inköpta.

De minnen, som äro förknippade med Ornässtugan, äro af den
art, att bevarandet af detta gamla minnesmärke från en af de betydelsefullaste
brytningstiderna i vår historia bör ligga hvarje fosterlandsälskande
sinne varmt om hjertat. Redan för öfver 150 år sedan hafva
ock statsmakterna, på sätt öfverintendentsembetet erinrat, visat sig behjerta
detta intresse genom anvisandet af medel för byggnadens underhåll.
Då nu, enligt hvad upplyst blifvit, en jemförelsevis betydande
reparation erfordras för byggnadens bevarande från förfall, måste med
afseende på de flerahanda svårigheter, som komme att blifva förenade
med anvisandet af ett statsanslag till reparation af en byggnad, hvartill
enskild person har oinskränkt egande- och dispositionsrätt, det redan
ur denna synpunkt anses önskvärdt, att byggnaden öfvergår i statens
ego. Då härtill kommer, att det i alla afseenden får anses vara staten
värdigt att sjelf öfvertaga vården af den historiska byggnaden, tvekar
jag icke, helst det erbjudna priset vitsordats såsom särdeles billigt, att
förorda afslutandet af det ifrågasätta inköpet med ^beräkning af de å
ofvan omförmälda särskilda förteckning upptagna inventarier.

Med erinran att ko”stnaden för den erforderliga reparationen beräknats
uppgå till 2,000 kronor samt att den fordrade köpeskillingen
för Ornässtugan med tillhörande byggnader, jordområde och inventarier
af olika slag utgör 5,150 kronor, tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnaden för inköp af den s. k. Ornässtugan
med tillhörande byggnader, jordområde och inventarier samt för
nämnda stugas iståndsättande bevilja ett extra anslag för år 1897 af
7,150 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat [14, 15.]
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och 1)en lokala
för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, IntalensjoZdels
ock till resekostnader vid domänförvaltningeu, förslagsvis, 40,280 bruksdomäner.
kronor; och då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande
äro behöfliga samt, enligt hvad domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 1 sistlidne november anfört, anledning saknas att föreslå förliöjBih.
till liiksd. Prat. 1896. 1 Sami. 1 A fä. 10

[16.]
Reglering af
flottlcder i
Norrbottens
län.

74 Sjunde hufvudtiteln.

ning eller nedsättning i beloppen, hemställer jag lika med domänst.yrelsen,
att Eders Kong!. Maj:t täcktes för år 1897 å extra stat äska
samma belopp, som äro beviljade för år 1896, dock att, för erhållande
af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget
till resekostnader vid domänförvaltningen må ökas med 12 kronor och
således upptagas till 40,292 kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens län.

Sedan Riksdagen för hvartdera af åren 1891 och 1892 anvisat
ett extra anslag å 100,000 kronor för bestridande af kostnaderna för
reglering af flottleder i Norrbottens län äfvensom medgifvit, att de
afgifter, som lades å flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras,
anförde domänstyrelsen i underdånig skrifvelse af den 29 september
1894, hurusom med sagda anslagsmedel och influtna flottningsafgifter
flottningen blifvit reglerad i åtskilliga vattendrag, hvarigenom virkesafsättningen
inom Södra och Norra Arvidsjaurs, Pajala och Jockmocks
revir väsentligen främjats, äfvensom att liknande behof inom andra
revir syntes böra under de närmaste åren tillgodoses, hvarföre ock i
sådant syfte förberedande åtgärder vidtagits med syner samt arbetsoch
kostnadsförslag för åtskilliga vattendrag; och anhöll fördenskull
domänstyrelsen om anvisande för år 1896 af ett extra anslag å 50,000
kronor för berörda ändamål. På framställning af Eders Kongl. Maj:t
i den till nästlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof blef ock det sålunda begärda anslaget
af Riksdagen beviljadt.

Till fortsättande af dessa regleringsarbeten har nu domänstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 17 september 1895 anhållit om anvisande
af enahanda belopp för år 1897.

Under åberopande af den utredning angående de ifrågavarande
flottledsregleringarnes stora betydelse för virkesafsättningen från kronans
skogar, som lemnats af min företrädare i embetet, då han den 14
januari 1895 inför Eders Kongl. Maj:t anmälde domänstyrelsens ofvan
omförmälda underdåniga framställning af den 29 nästförutgångne september,
hvilken utredning finnes innefattad i det vid nyssberörda nådiga
proposition fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 14
januari nästlidet år, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj;t måtte föreslå
Riksdagen

att för bestridande af kostnaderna för reglering af flottleder i

Sjunde liufvudtitelu.

Norrbottens län anvisa ett extra anslag för år 1897 å 50,000 kronor
äfvensom medgifva, att de utgifter, som läggas å flottningen, fortfarande
må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

Till detta ändamål är å extra stat för innevarande år — i likhet [17.]
med hvad som skett för hvarje år från och med år 1889 — anvisadt odliSk^^l''be
ett belopp af 25,000 kronor. Ifrågavarande medel äro, enligt Riksdagens °främjande.
föreskrift, afsedda att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödja enskilda skogsödare genom tillhandahållande
af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af
kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag
icke må till något län utgå med högre belopp, än hvad landsting
och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet
anslagit, ej heller till högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

I en till Eders Kongl. Maj:t aflåten underdånig framställning har
Södermanlands läns hushållningssällskap hemstält, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition,
att statsanslaget till skogsodlingens främjande måtte från sitt nuvarande
belopp 25,000 kronor höjas till 100,000 kronor, att utgå under de vilkor
och betingelser, som af Eders Kongl. Maj:t blefve bestämda. Till stöd
för denna framställning har hushållningssällskapet hufvudsakligen anfört,
att hushållningen med landets skogar i anseende till dessas stora
betydelse såväl för näringslifvets fortbestånd och utveckling som för
exporten utgjorde en lifsfråga för landet och påkallade såväl statens
som än mera den enskilde skogsegarens uppmärksamhet och omvårdnad.

I sådant syfte hade visserligen staten länge verksamt arbetat dels
genom införande af rationelt hushållningssätt å de betydande skogsområden,
hvaröfver staten förfogade, dels genom lagstiftningsåtgärder
till inskränkning inom vissa landsdelar af den enskildes dispositionsrätt
öfver sin skog, dels slutligen i förening med åtskilliga landsting
och hushållningssällskap genom årliga penningeanslag till befordrande
af en ordnad skogsbehandling å enskild jord; och ovedersägligt vore,
enligt hushållningssällskapets mening, att å många trakter inom landet,
synnerligast i do skogfattiga länen, dessa sträfvanden burit frukt i
vaknadt intresse för en bättre skogsvård, icke allenast å en mängd
större egendomar i mellersta och södra Sverige, der fullständig skogs -

Sjunde hufvudtiteln.

hushållning införts, utan äfven hos mindre skogsegare, som derförut
icke egnat någon uppmärksamhet åt skogens värde. Oaktadt dylika
bevis på en här och hvar framträdande omtanke för. skogsskötselns
rätta handhafvande fortginge dock hos den stora allmänheten i landets
olika delar det gamla planlösa förfarandet att afverka skogen för erhållande
af tillfällig, snart åtkomlig vinst, utan afseende på skogstillgången
och än mindre på återväxten och de för densammas framkallande
och främjande erforderliga kulturåtgärder.

Af det anförda framginge nödvändigheten att genom fortsatta
åtgöranden söka så vidt möjligt ingripa mot den förödande behandling,
för hvilken den öfvervägande delen af landets enskilda skogsmark fortfarande
vore utsatt. Då emellertid den allmänt förherskande åsigten
om eganderättens absoluta okränkbarhet och den häraf härflytande
oviljan mot hvarje slags inskränkning i den enskildes disposition öfver
sin skog kunde antagas länge komma att verka hinderligt mot antagande
af lagbestämmelser, som satte gränser för den enskildes ohejdade afverkningsrätt
och uppstälde regler till betryggande af skogens återväxt,
syntes annan utväg för det närvarande icke återstå, än den sedan flera
år tillbaka anlitade, att medelst fortsatt spridande af insigter i ämnet
och medelst särskilda anslagsmedel understödja det frivilliga arbetet för
de enskilda skogarnes framtida vidmakthållande inom de landsdelar, för
hvilka lagstadgadt tvång i detta hänseende icke förefunnes. För ett
mera verksamt och omfattande arbete i sådan riktning erfordrades likväl
vida större penningetillgångar, än som hittills stått vederbörande till
buds för utförande af deras anordningar till skogskulturens höjande.
Från landsting och hushållningssällskap, hvilka med sina begränsade
och starkt anlitade tillgångar hade att tillgodose så många olikartade
behof, kunde emellertid endast undantagsvis några väsentligt ökade bidrag
för ifrågavarande ändamål vara att påräkna. Vid sådant förhållande
kunde något kraftigare ingripande i denna angelägenhet icke åstadkommas
utan större uppmuntran och understöd från statens sida, än som
hittills af densamma lemnats, enär dessa understödsmedel, äfven med
^beräkning af de utaf landsting och hushållningssällskap beviljade, visat
sig alldeles otillräckliga för vinnande af det mål, hvarom här vore fråga,
synnerligast som, i den mån intresset för skogarnes bevarande vunnit
insteg och utbredning inom de mindre jordegarnes klass, kostnaderna
för hithörande anstalter och åtgärder blifvit ansenligare.

Öfver denna framställning infordrades underdånigt utlåtande från
domänstyrelsen, till hvilken myndighet jemväl öfverlemnades sedermera
inkomna, i enahanda syfte gjorda framställningar från hushållnings -

Sjunde hufvudtiteln. 77

sällskapen i Elfsborgs, Örebro, Blekinge, Christianstads, Vestmanlands,
Malmöhus, Skaraborgs, Kronobergs och Kopparbergs län.

I det underdåniga utlåtande, som domänstyrelsen med anledning
häraf den 21 sistlidne december afgifvit, erinrar styrelsen till en början,
att styrelsen i en den 18 februari nästlidet år aflåten underdånig framställning
hemstält om vidtagande af vissa åtgärder till den enskilda
skogshushållningens främjande. De åtgärder, styrelsen dervid föreslagit,
uteslöte likväl ej den gagnande verksamhet, hushållningssällskapen
och landstingen utöfvad.e för skogsodlingens höjande. Fastmer hade
styrelsen tänkt sig, att denna verksamhet skulle om möjligt sättas i
samband med de i styrelsens nyssnämnda underdåniga framställning
omförmälda skogsvårdsnämnder, hvilka enligt styrelsens förslag skulle
förvalta och använda de för de ifrågasatta exportafgifterna å trävaror
inflytande medel. Att dessa sällskaps äfvensom landstingens frivilliga
verksamhet ej allenast måtte fortvara, utan äfven utvecklas i en ändamålet
mera motsvarande omfattning, vore ett öuskningsmål, hvars förverkligande
skulle blifva af betydelse för orterna, i all synnerhet de
mera skogfattiga, hvarest, äfven om exportafgifter å trävaror komme
till stånd, ej skulle kunna vinnas några afsevärda tillgångar för skogsodlingens
främjande, då trävaruexporten derstädes vore ringa. Styrelsen
funne sig derföre desto hellre böra tillstyrka nådigt bifall till hushållningssällskapens
underdåniga framställningar om höjandet af det nu
utgående anslaget för skogsodlingens främjande, som de åtgärder,
nämnda sällskap äfvensom landstingen vidtagit — med undantag för
några få län, der dessa åtgärder varit omfattande och framgångsrika
— tvifvelsutan varit, föga verksamma till följd just deraf, att de för
ändamålet disponibla medlen varit alldeles otillräckliga.

Då nu hushållningssällskapen upplyst, att såväl de sjelfva som
landstingen, i anseende till deras begränsade och starkt anlitade tillgångar,
endast undantagsvis vore i tillfälle åstadkomma något väsentligt
ökade bidrag till ifrågavarande ändamål, anser domänstyrelsen vildren
för delaktighet i ett till 100,000 kronor höjdt statsanslag knappast
kunna skärpas i vidare mån, än att landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet sjelfva anvisade
ett belopp, som motsvarade tredjedelen af den summa, de önskade
få sig tilldelad af statsanslaget, dock att högre belopp än 8,000
kronor för hvarje landstingsområde ej finge utgå.

Vidare fäster styrelsen uppmärksamheten derpå, att med eu så
väsentlig ökning af statsanslaget, som nu blifvit ifrågasatt, äfven måste
följa ökadt kraf på sjelfva anordnandet och ledningen af de arbeteu,

Sjunde hufvndtiteln.

som nu till större delen med statsmedel komme att utföras, b vilket
bestyr måste hos de korporationer, som finge sig detta uppdraget, förutsätta
mera tid, intresse och sakkunskap än tillförene; och då det läge
i sakens natur, att hushållningssällskapens förvaltningsutskott ej alltid
kunde ega de för en sådan utvidgad verksamhet nödiga förutsättningarne,
ansåge sig styrelsen, med hänvisning till hvad styrelsen i ofvan
åberopade underdåniga framställning anfört och föreslagit i fråga om
ofvannämnda exportafgifter och skogsvårdsnämnder, böra framhålla önskvärdheten
af att, derest det ifrågavarande statsanslaget blefve höjdt
och på det under sådant förhållande kontroll för medlens ändamålsenliga
användning måtte vinnas, sådana skogsvårdsnämnder måtte för
omhändertagandet af denna vigtiga angelägenhet tillsättas, bestående
af landshöfdingen såsom ordförande och af två landstingsmän samt af
två medlemmar från hushållningssällskapen äfvensom af en skogstjensteman,
hvilken senare tillika skulle hafva uppdrag att genom inspektioner,
der så erfordrades, kontrollera arbetenas utförande; och borde
enligt domänstyrelsens mening dessa nämnder afgifva underdånig årsberättelse.

Med afseende slutligen å sjelfva utförandet af skogsodlingsarbetena
och den medverkan dertill, som borde af statens skogsförvaltning
lemnas, åberopar styrelsen den utredning och det förslag, som styrelsen
lemnat i ett härutinnan jemväl den 21 sistlidne december särskildt afgifvet
underdånigt utlåtande.

På grund af det anförda hemställer styrelsen i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t i anledning af de gjorda framställningarne täcktes
aflåta nådig proposition till Riksdagen, att det extra anslaget till skogsodlingens
befrämjande måtte! från sitt nuvarande belopp 25,000 krouor
höjas till 100,000 kronor och ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för att i mån af tillgång tilldelas landsting och hushållningssällskap,
hvilka understödde enskilda skogsodlare genom tillhandahållande af
skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt
biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor:

dels att statsbidrag icke finge till något län utgå med högre belopp
än tre gånger det belopp, landsting och hushållningssällskap tillsammans
eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, och ej heller till
högre belopp än 8,000 kronor för hvarje landstingsområde;

dels att medlen skulle omhändertagas och för sitt ändamål användas
af en skogsvårdsnämnd, bestående af landshöfdingen som ordförande
och af två medlemmar från landsting och två medlemmar från
hushållningssällskap samt en skogstjensteman;

Sjunde hufvudtiteln.

dels ock att statens skogsförvaltnings medverkan vid utförandet
af skogsodlingsarbetena ordnades på sätt i styrelsens ofvan åberopade
underdåniga utlåtande af den 21 sistlidne december blifvit föreslaget.

Äfven från Östergötlands, Hallands samt Göteborgs och Bohus läns
hushållningssällskap hafva efter afgifvandet af domänstyrelsens nyssberörda
utlåtande inkommit underdåniga framställningar om höjning af
anslaget till skogsodlingens befrämjande.

Med anledning af den i domänstyrelsens omförmälda, den 21 sistlidne
december afgifna underdåniga utlåtande förekommande hänvisning
till ett af domänstyrelsen samma dag afgifvet utlåtande i fråga om
statens skogsförvaltnings medverkan för främjande af enskilde jordegares
skogsvård erinrar jag derom, att, sedan domänstyrelsen den 24
december 1888 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande beträffande
väckt fråga, huruvida utan afsevärda uppoffringar kunde genom domänstyrelsens
försorg till billigt pris åt enskilde tillhandahållas skogsfrö
och plantor för skogsodling samt handledning vid skogssådd och skogsplantering
anordnas, Eders Kongl. Majt, i nådigt bref den 31 maj 1889
anbefalt domänstyrelsen att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag
till närmare föreskrifter i fråga om statens skogsförvaltnings medverkan
för främjande af enskildes, särskildt smärre jordegares skogsvård.
Efter inhemtande af utlåtanden från hushållningssällskapen i länen samt
vederbörande länsstyrelser och efter öfverläggning med öfverjägmästarne
har domänstyrelsen i det förenätnnda utlåtandet af den 21 december
nästlidet år framlagt det sålunda infordrade förslaget. På anförda skäl
hemställer domäustyrelsen här, att ordinarie jägmästare väl må med
domänstyrelsens tillstånd åtaga sig inspektion af, men icke syssla med
sjelfva utförandet af de skogsodlingar, som med understöd af statsmedel
anordnas på enskildes marker, till hvilka arbeten ordinarie kronojägare
ej heller må användas; att deremot erforderligt antal extra jägmästare
må af domänstyrelsen förordnas att efter reqvisition tillhandagå
vid berörda arbeten mot ersättning för resekostnad och traktamente
enligt gällande resereglemente, att utgå af de till dessa arbeten
anslagna medel; att extra kronojägare eller plantörer må anställas för
att likaledes tillhandagå vid samma arbeten mot dagarfvode; samt att
plantmaterial i mån af behof tillhandahålles från statens plantskolor.

Som handlingarne i de båda med hvarandra nära sammanhängande
ärendena rörande höjning i anslaget till Jskogsodlingens befrämjande
och statens skogsförvaltnings medverkan ''vid de arbeten, som delvis
skulle af detta anslag bekostas, inkommit till finansdepartementet först
den 23 sistlidne december, är jag icke beredd att redan nu till nådig

Sjunde hnfvndtiteln.

pröfning anmäla domänstj^relsens i samma ärenden framstälda förslag,
enligt hvilka, särskilt genom upprättandet af en skogsvårdsnämnd i
hvarje län, icke obetydande ändringar i nu bestående, hithörande förhållanden
skulle komma att inträda. Oafsedt denna förslagens temligen
ingripande beskaffenhet, som påkallar en allsidig pröfning af desamma,
föreligger emellertid ännu en omständighet af natur att böra föranleda
ytterligare någon tids anstånd med deras definitiva behandling.
Jag tillåter mig nemligen erinra derom, att domänstyrelsen i sin
ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 18 februari 1895 angående
åtgärder till den enskilda skogshushållningens främjande, bland
annat, föreslagit införandet af en exportafgift å trävaror samt dervid
hemstält, att de genom denna afgift inflytande medel skulle användas
uteslutande för sådana ändamål, som afse enskild skogsvårds befrämjande,
äfvensom att omtanken och bestyret med förvaltningen och användningen
af dessa medel skulle uppdragas åt en särskild skogsvårdsnämnd
för hvarje län med något annan sammansättning än den, som
föreslagits för ofvan omförmälda skogsvårdsnämnder. Så väl med afseende
härå som i öfrigt är det uppenbarligen önskvärdt, att samtliga
nu omförmälda frågor rörande den enskilda skogshushållningen företagas
till behandling i ett sammanhang. Då likväl de från vederbörande
infordrade utlåtanden rörande frågorna om lagstiftning för vården af
enskildes skogar samt om exportafgift å trävaror ej samtliga inkomma
förr än innevarande års landsting slutat sina sammanträden, kunna
sagda frågor följaktligen först fram emot årets slut företagas till pröfning,
och torde derföre till denna tid få anstå äfven med den definitiva
behandlingen af de nu väckta frågorna om ändring i formerna för
statens medverkan till befrämjandet af skogsodling å enskildes mark.

Med afseende på det ökade intresse för det med skogsodlingsanslaget.
åsyftade ändamål, som tagit sig uttryck i de från ett större
antal hushållningssällskap ingångna petitionerna om anslagets förhöjning,
ett intresse, som äfven gifvit sig tillkänna deruti, att hvarje år,
för hvilket anslag för ändamålet beviljats, från landsting och hushållningssällskap
inkommit framställningar om delaktighet i anslaget till
större sammanlagdt belopp, än som kunnat derifrån utgå, synes det
mig emellertid önskvärdt, att, utan afbidan på ofvan omförmälda frågors
lösning, redan för nu ifrågavarande statsregieringsperiod medel må
kunna beredas för utförande å enskildes mark af skogsodlingsarbeten
i större omfattning, än hittills kunnat ske. Då jag fördenskull anser
mig böra förorda anslagets höjning från sitt nuvarande belopp af 25,000
kronor till 50,000 kronor, lärer, under förutsättning af bifall härtill, det

Sjunde liufvudtiteln.

hittills stadgade maximibeloppet för delaktighet i anslaget, eller 2,000
kronor för hvarje landstingsområde, böra höjas till 4,000 kronor äfvensom,
med afseende på hvad i de ingifna petitionerna blifvit upplyst
om svårigheten för vederbörande landsting och hushållningssällskap att
i regeln för skogsodlingsändamål anslå större belopp än de hittills af
dem anvisade, den ändring böra vidtagas i de nu föreskrifna vilkoren
för delaktighet i anslaget, att statsbidrag må inom nyssnämnda maximigräns
kunna beviljas till dubbla beloppet af hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit.
Då staten på sådant sätt komme att, både absolut och relativt taget,
lemna större bidrag för skogsodlingsändamål än hittills, torde det deremot
vara i sin ordning, att föreskrift meddelas om skyldighet för
vederbörande att redogöra för det sätt, hvarpå statsbidragen användts.

Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för skogsodlingens befrämjande för år 1897 bevilja ett extra
anslag af 50,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödja enskilda skogsödare genom tillhandahållande af skogsfru
och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde
vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till
något län utgå med högre belopp än dubbla summan af hvad landsting
och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet
anslagit, ej heller till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje
landstingsområde, äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver
anvisade statsbidrags användning af vederbörande afgifves till Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet.

Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år
1897 utgör 507,100 kronor mot 453,050 kronor i riksstaten för år 1896.

Bill. till liiksd. l‘rot. 18!)(i. 1 Sand. 1 Afd.

Sjunde hnfvudtiteln.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad
föredragande departementschefen sålunda hemstält och
föreslagit beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln;
och behagade Hans Maj:t Konungen dertill
lemna bifall.

/.i rf- in i /uii yfni.idalnta i toifghjb-.ioL iö''l

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

fl o/l

:,a

til

>/l

U‘8I

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’

BOKTRYCKERI-AKTIEBOLÄ G, 1890.

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1896.

Närvarande :

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr 0ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson och
Wersåll.

Departementschefen, statsrådet Gilljam föredrog följande ärenden rörande
regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma
hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof; hvarvid departementschefen
yttrade beträffande

Bill. till Jiiksd. Prot. 18911. 1 Sami. 1 Afd.

Åttonde hufvndtiteln.

Ordinarie anslag.

Domkapitlens expeditioner.

[1.] I yttrande till statsrådsprotokollet den 17 mars 1893 påkallade jag

Ang. delning Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet rörande angelägenheten af
He™f*and> Hernösands stifts delning, och aflat Eders Kongl. Maj:t med föranledande
häraf till samma års riksdag nådig proposition i ämnet, hvilken emellertid
icke vann Riksdagens bifall. En särskild anledning att åter upptaga denna
fråga har lemnats mig i en till mig stäld, den 28 februari 1895 dagtecknad,
af representanterna för norrländska länen i riksdagens båda kamrar
undertecknad skrifvelse. Denna skrifvelse är af följande lydelse:

»Lifligt öfvertygade om nödvändigheten af att Hernösands stift snart
bör delas genom afskiljandet derifrån af Vesterbottens och Norrbottens län
för att bilda ett särskildt stift, på sätt Kongl. Maj:ts proposition härom
till 1893 års riksdag närmare angifver, hafva undertecknade, nämnda stifts
representanter i riksdagen, funnit oss manade att på detta sätt vördsamt
anhålla, det herr statsrådet behagade hos Kongl. Maj:t förorda framläggandet
till Riksdagen af nådig proposition till denna maktpåliggande frågas
lösning.

Behofvet af delning af detta stift, som eger betydligt större utsträckning
än alla rikets öfriga stift tillsammans, har länge varit påträngande —
särdeles för dess nordliga del, och det har äfven under den förberedande
behandlingen vunnit samstämmigt erkännande af Riksdagen, kyrkomötet
samt alla myndigheter och vederbörande. Frågans fall inom Riksdagen
berodde således icke af något underkännande af dess stora vigt och betydelse,
utan på en uttalad önskan, att i sammanhang dermed en sammanslagning
af andra stift skulle åvägabringas.

Då vi undertecknade äro varmt genomträngda af öfvertygelsen ej blott
om frågans betydelse utan äfven om vigten af densammas snara afgörande,
hafva vi ansett oss böra framföra denna vår vördsamma anhållan.»

Beträffande denna frågas föregående behandling tillåter jag mig erinra
om följande. I underdånig skrifvelse den 29 september 1888 anhöll kyrkomötet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta företaga den utredning och de
åtgärder, som för genomförande af Hernösands stifts delning kunde pröfvas

Åttonde hufvudtiteln. 3

erforderliga, öfver denna framställning hördes kammarkollegium och statskontoret,
som med anledning af den nådiga remissen infordrade underdåniga
utlåtanden ej mindre af domkapitlet i Hernösand än äfven af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens
och Norrbottens län. Vid den omfönnälda föredragningen af ärendet
inför Eders Kongl. Maj:t den 17 mars 1893 anmärkte jag, bland annat,
följande:

»Hernösands stift, som omfattar rikets fyra nordligaste län, har en
ytvidd af 236,657 qvadratkilometer, under det hela rikets omfattar 433,000
qvadratkilometer, upptagande således Hernösands stift ett område betydligt
större än alla de andra stiftens tillsammans, medan det i afseende å kommunikationer
är mindre lyckligt lottadt än något af de öfriga. Dess folkmängd
uppgick den 31 december 1890 till 536,833 personer. Allenast
Lunds stift kan uppvisa en högre folkmängdssiffra. Folkökningen fortgår
inom de trakter, som omfattas af Hernösands stift, mycket hastigare än i
mellersta och södra Sverige. Under perioden 1881—1890 ökades befolkningen
inom nämnda stift med 86,778 personer eller med 19,28 procent,
medan procenten för folkökningen uti hela riket utgjorde 4,80 samt uti
hela riket utom Hernösands stift 3,22. Med afseende å pastoratens antal
öfverträffa endast fem af de öfriga stiften Hernösands; och det är påtagligt,
att antalet pastorat skall inom Hernösands stift tillväxa fortare än
inom öfriga stift, beroende på dervarande pastorats stora utsträckning och
behofvet af deras delning. Medelarealen af ett pastorat är inom Hernösands
stift 2,191 qvadratkilometer, för lappmarkspastoraten uppgår medelarealen
till mer än tredubbelt denna siffra, för pastoraten i kustlandet till mer än
hälften deraf. Inom andra stift är medelarealen af ett pastorat högst 403
qvadratkilometer, lägst 60 qvadratkilometer, för hela riket utgör pastoratens
medelareal 318 qvadratkilometer. Beträffande undervisningsanstalterna
är antalet allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier samt vid dem
anstälda ordinarie lärare endast inom ett stift större än inom Hernösands,
och af hela antalet folkskolor inom riket utgöra de till sistnämnda stift
hörande 9,7 procent eller icke obetydligt mer än medelsiffran för samtliga
stiften, 8,3 procent. En för Hernösands stift egendomlig svårighet erbjuder
vården om kyrka och skola i lappmarken och finnbygden med deras af
språkförhållanden och andra omständigheter betingade egendomliga organisation.
Genom de långa och besvärliga resorna för visitation i pastoraten
och inspektion af läroverken inskränkes dessa vigtiga förrättningars
antal, så att äfven med bästa vilja och förmåga bos biskopen stiftet icke
kan erhålla den tillsyn, som kräfves af såväl lag som det faktiska behofvet.
Hvad göromålen i domkapitlet beträffar, hafva dessa, efter hvad dom -

Åttonde hufvudtiteln.

kapitlets utlåtande gifver vid handen, på senaste åren tillvuxit i sådan grad,
att det domkapitlets ledamöter åliggande arbete upptagit flerdubbelt längre
tid än den minskning af två timmar i veckan i undervisningsskyldighet,
som läroverksstadgan medgifver de lärare, hvilka tillika äro domkapitelsledamöter,
hvarjemte expeditionens tjensteman endast med stor ansträngning
hunnit fullgöra sina åligganden.

Beträffande sättet för delningen hafva domkapitlet och öfriga vederbörande
tillstyrkt, att Vesterbottens och Norrbottens län skulle afskiljas
för att bilda det nya stiftet. Detta senare skulle då få en areal af 161,234
qvadratkilometer med 227,567 invånare, 43 pastorat, 2 högre och 3 lägre
allmänna läroverk samt ett folkskolelärarinneseminarium, hvaremot det
gamla stiftet efter delningen komme att omfatta 75,423 qvadratkilometer
med 309,218 invånare, 65 pastorat, 3 högre och 1 lägre allmänt läroverk
samt ett folkskolelärareseminarium. Genom en dylik delning skulle visserligen
det nya stiftet få något mindre folkmängd och antal pastorat än
det återstående gamla stiftet, men detta förhållande komme, såsom jemväl
af domkapitlet anmärkts, att väsentligen motvägas af den större arealen
och de svårare kommunikationerna samt icke minst deraf, att handläggningen
af alla finska och de allra flesta lappska ärenden skulle tillkomma
det nya stiftets styrelse. Härjemte har framhållits, helt visst med skäl,
hurusom det skulle medföra större enkelhet och reda i flera afseenden, att
gränsen mellan stiften sammanfölle med länsgränsen, helst derigenom äfven
vunnes en billig jemkning i afseende på areal och folkmängd, då deremot
en delning efter endera af dessa grunder skulle göra det ena stiftet i ettdera
hänseendet alltför stort i förhållande till det andra. Om stiftsdelningen
på föreslaget sätt genomfördes, skulle „deraf föranledas en mindre ändring
i nu bestående kontraktsindelning. Ångermanlands nordöstra kontrakt
omfattar nemligen för närvarande, utom socknar i Vesternorrlands län,
jemväl Nordmalings och Bjurholms socknar i Vesterbottens län och skulle
alltså, med sin nuvarande sammansättning, komma att tillhöra båda stiften,
till förekommande af hvilken oegentlighet nämnda båda församlingar kunde
förenas med närmaste kontrakt inom Vesterbottens län.

Lämpligaste platsen för den nya stiftsstyrelsen synes vara Luleå. Genom
styrelsens förläggande till en residensstad komme samarbetet mellan
den kyrkliga och verldsliga myndigheten att underlättas; och af de två
residensstäder, som skulle komma att tillhöra det nya stiftet, är Luleå den
mest centralt belägna, hvarförutom sagda stad torde inom kort icke blott
komma i lätt förbindelse med den södra delen af stiftet utan äfven gå
en ganska betydande utveckling till mötes. Härtill kommer, på sätt jemväl
i de underdåniga utlåtandena framhållits, att Luleå ligger vida när -

Åttonde hufvudtiteln. 5

mare än Umeå till de finsktalande församlingarna och de flesta lapparnes
hemvist.

I fråga om det nya domkapitlet har domkapitlet i Hernösand föreslagit,
att detsamma skulle bestå af, förutom biskop, sex lektorer vid Luleå
läroverk. Då för närvarande allenast fem lektorsbefattningar finnas vid
sagda läroverk, skulle för ändamålet erfordras inrättande af ytterligare eu
lektorstjenst derstädes. I afseende härå synes emellertid följande vara att
erinra. I kongl. förordningen den It februari 1687 om rättegång i domkapitlen
§ 1 föreskrifves, att i stiftsstäder, der icke akademier äro, biskopens
ordinarie assessores skola vara kyrkoherden uti domkyrkan och lectores.
Enligt denna föreskrift borde, derest Luleå blefve stiftsstad, kyrkoherden
i Luleå stad ingå såsom ordinarie ledamot i domkapitlet. Vidare kan anmärkas,
att enligt kongl. brefvet till Linköpings konsistorium den 7 juni
183-1, jemfördt med kongl. brefvet till samtliga konsistorierna den 15 juli
1752 och kongl. resolutionen den 11 mars 1806, domkapitel synes vara
beslutmessigt, då fyra ledamöter äro tillstädes, hvilka äro om beslutet ense,
eljest då fem ledamöter äro närvarande. Någon ökning af lektorernas antal
vid Luleå läroverk synes fördenskull icke vara erforderlig med hänsyn till
det blifvande domkapitlets sammansättning. För fall af vakanser eller annat
uppkommet förfall för de ordinarie ledamöterna anvisar ofvanberörda paragraf
af rättegångsordinantien utvägen att genom adjunktion af dertill lämpade
män göra kapitlet fulltaligt.»

Sedan Eders Kongl. Maj:t på dessa och öfriga till protokollet anförda
skäl föreslagit 1893 års riksdag att medgifva, att Vesterbottens
och Norrbottens län finge från den 1 januari 1895 frånskiljas Hernösands
stift för att bilda ett särskildt stift, anmälde Riksdagen i skrifvelse
den 6 maj 1893, att vid behandlingen af denna proposition Riksdagens
kamrar stannat i olika beslut af den beskaffenhet, att, jemlikt 63 §
riksdagsordningen, frågan i följd deraf för samma riksdag förfallit. Kamrarnes
omförmälda beslut innefattade: Första kammarens, bifall till Eders
Kongl. Maj:ts proposition med det tillägg, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
låta verkställa utredning, huruvida icke Kalmar och Visby stift lämpligen
kunde till ett stift förenas, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
utredningen kunde föranleda; Andra kammarens åter, medgifvande att —
under vilkor att Kalmar och Visby stift sammansloges till ett stift, så snart
en sådan sammanslagning genom nuvarande biskoparnes i Kalmar och
Visby afgång eller eljest möjliggiordes — Vesterbottens och Norrbottens
län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda särskildt stift.

Af de vid Riksdagen i ärendet förda förhandlingar inhemtas ock, att
nödvändigheten af Hernösands stifts delning allmänt erkändes, under det

Åttonde hufvudtiteln.

att åsigterna voro delade derom, huruvida sådan åtgärd borde såsom vilkor
förutsätta sammanslagning af två andra stift.

Med anledning häraf och då i kamrarnes beslut särskildt antydts önskvärdheten
af Kalmar och Visby stifts förening, och jemväl sammansatta
stats- och lagutskottet, till hvars förberedande behandling frågan om Hernösands
stifts delning hänskjutits, uttalat sig för en utredning härutinnan,
syntes en sådan böra ega rum. Då emellertid fråga kunde uppstå, huruvida
icke — om en rubbning i nuvarande stiftsindelningen i södra delen
af landet måste ske för åstadkommande af en delning af Hernösands stift —
annan förändring i denna stiftsindelning än den omfönnälda kunde vara
mera lämplig, anbefalde Eders Kongl. Maj:t den 17 juni 1893 domkapitlen
i Linköping, Vexjö, Kalmar och Visby att till Eders Kongl. Maj:t inkomma
med utredning och förslag, hvart och ett af dessa domkapitel i den mån
detsamma af frågan berördes, huruvida icke en sådan förändring i den
nuvarande stiftsindelningen kunde, utan förnärmande af enskild rätt, ega
rum, att:

antingen Visby stift förenades med Kalmar eller Linköpings stift,

eller ock Kalmar stift upphörde att vara särskildt stift och delades
så, att en del deraf lades till Linköpings stift och återstående delen till
Vexjö stift.

Af de utlåtanden, som med anledning häraf inkommit från bemälda
domkapitel, inhemtas, att ingen af dessa myndigheter uttalat sig vare sig
för Visby stifts förening med Linköpings stift eller Kalmar stifts delning
mellan Linköpings och Vexjö stift. Förslaget beträffande Visby stifts förening
med Kalmar stift har deremot —- under förutsättning att Hernösands
stifts delning ej läte sig genomföra utan rubbning af stiftsindelningen
i södra delarna af riket — tillstyrkts af domkapitlen i Kalmar
och Linköping, hvaremot domkapitlet i Visby på det bestämdaste uttalat
sig emot samma förslag.

Af domkapitlens berörda utlåtanden inhemtas vidare hufvudsakligen,
att domkapitlet i Kalmar — under erinran, att Kalmar stift hade en folkmängd
af omkring 150,000 personer, fördelade på 45 pastorat med 69 församlingar
och 79 presterliga lägenheter, och att motsvarande siffror i Visby
stift utgjorde 50,000, 44, 93 och 50 — anfört, hurusom, då samma siffror
i Kalmar stifts ölandsdel utgjorde 30,000, 23, 34 och 34, Visby stift med
allenast omkring en tredjedel öfversköte denna del af Kalmar stift, samt
att, då ett stift, bestående af nuvarande Kalmar och Visby stift, komme
att utgöras af omkring 200,000 personer, fördelade på 89 pastorat med
162 församlingar och 129 presterliga lägenheter, detsamma skulle blifva
ett bland de minsta i riket. Samma domkapitel har vidare anfört, att,

Åttonde hufvudtiteln. 7

ehuru understundom inträffade, att personalförbindelsen mellan fastlandet
och Gotland vore synnerligen försvårad och någon gång upphäfd, domkapitlet
dock egde en lång erfarenhet i dessa förhållanden med afseende
å Öland samt ansåge svårigheterna i denna del med det mera aflägsna
Gotland icke vara oöfvervinneliga. Domkapitlet i Linköping framhåller för
att visa, att en förening af Visby stift med Kalmar stift vore lämpligare
än en förening af Visby och Linköpings stift, att det stift, som komme
att bildas genom sammanslagning af Visby och Kalmar stift, skulle till
areal och folkmängd ej blifva större än ungefär halfva nuvarande Linköpings
stift, under det att antalet pastorat i ett stift, bestående af nuvarande
Kalmar och Visby stift, skulle blifva två tredjedelar af motsvarande
antal i Linköpings stift och dess allmänna läroverk icke hälften
så många, äfvensom att genom Visby stifts förening med Kalmar stift,
förstnämnda stift komme att utgöra eu mera sjelfständig och betydande
del af det hela än genom en förening med Linköpings stift. Domkapitlet
i Visby, som vid sitt utlåtande fogat ett uttalande i frågan af
Visby stifts prestsällskap, framhåller deremot det oegentliga i, att förslaget
om upphörande af Gotlands ställning såsom eget stift väckts utan
att i något afseende ställas i sammanhang med den erfarenhet, man gjort
om fördelarna eller olägenheterna för Gotland af denna kyrkliga sjelfständighet.
Af sådana olägenheter kunde domkapitlet icke tänka sig flera
än tvenne, nemligen å ena sidan den mindre omfattning, hvilken presternas
ansökningsrätt sålunda haft, och å andra sidan för församlingarna inskränktare
tillfällen att göra sig skilda presterliga krafter till godo. Men
hvad det förra vidkomme, skulle hvarje vidgning af ansökningsrätten medföra
ett i motsvarande grad ökadt antal medtäflare, och hvad det senare
förhållandet anginge, skulle genom öns afskilda läge och de gotländska
pastoratens jemförelsevis ringare lönevilkor den sannolika följden blifva,
att öfverhufvud de bättre krafterna droges öfver åt fastlandet, och att de
sämre komme att, sedan de der förgäfves eftersträfvat befordran, söka sig
till ön. Domkapitlet, som af dessa skäl ansåge fördelarna för Gotland att
utgöra särskildt stift vara både många och stora, framhåller vidare den
betydande svårighet det skulle för Gotland innebära, särdeles vissa tider
af året, att icke på sjelfva ön hafva att tillgå stiftsstyrelse i vare sig kyrkans,
folkundervisningens eller det allmänna läroverkets angelägenheter, samt
vigten deraf att, särskildt med hänsyn till öns afskildhet, på platsen finnes
eu person med den högre bildning, en biskop bör antagas besitta, hvilken
kan, genom att året om vistas och verka på ön, blifva rätt förtrogen med
det, gotländska folkets egendomliga skaplynne och behof, likasom folket
med honom.

Åttonde hufvudtiteln.

Så stod frågan, då 1893 års kyrkomöte sammanträdde. Densamma
understäldes då mötets pröfning genom två särskilda motioner, den ena af
samtliga representanter vid mötet för Norrland, den andra af en utaf
de valde representanterna för Gotland. I den förra motionen sattes förslaget
om Hernösands stifts delning i samband med förslag om att kyrkomötet
skulle medgifva att, derest för åstadkommande af ifrågavarande delning
visade sig oundgängligt, att de öfriga stiftens antal minskades, sammanslagning
af två stift måtte, så snart sådant kunde genom vederbörande
biskopars afgång eller eljest försiggå, ega rum antingen så, att
Gotland upphörde att vara eget stift och lades till Kalmar stift, eller på
något annat sätt. Den andra motionen gick derpå ut, att kyrkomötet,
med ogillande af förslaget om sammanslagning af vissa stift, måtte godkänna
delningen af Hernösands stift. Såsom motiv för den sistnämnda framställningen
framhölls, bland annat, att man icke finge taga i betraktande
ensamt Gotlands ringa folkmängd och areal utan framför allt dess läge
och de svårigheter i samfärdseln med fastlandet, som deraf vore en följd.
Det vore föga sannolikhet för, att en året om regelbunden kommunikationsled
mellan Visby och Kalmar skulle komma till stånd. Säkerligen skulle
förbindelsen mellan dessa orter hufvudsakligen förmedlas öfver Stockholm,
åtminstone under långa tider årligen. Då skulle svårigheten för vederbörande
å ön att komma i personlig beröring med stiftsstyrelsen blifva
nästan oöfvervinnelig. Många stridigheter i kyrkliga och skolförhållanden
hade hittills genom biskopens personliga mellankomst kunnat i godo biläggas.
Det vore ej att betvifla, att, så länge biskopen öfver de förenade
stiften vore i sin kraftfullaste ålder, han ofta skulle besöka ön. Men vid
tilltagande ålder eller inträffad sjuklighet vore detta omöjligt. Biskopens
personliga verksamhet oafsedd, skulle stiftsstyrelsens med dithörande skolstyrelses
förläggande till fasta landet medföra en betänklig rubbning i
gången af ärendenas behandling. Motionären tillägger, att förmånen af
särskild stiftsstyrelse icke bör kunna mot vederbörandes bestridande frånhändas
en landsdel, med mindre än att det nya, som sättes i stället, är
bättre än eller åtminstone lika godt med det gamla, som går förloradt.
Att i stället för det bättre sätta något, som för den regleringen underkastade
landsdelen ostridigt vore sämre, skulle inom samma landsdel
svårligen kunna betraktas annorlunda än som en oberättigad handling.

Under förhandlingarna vid mötet framfördes ock, såsom mig synes,
goda skäl mot sammanslagning af Visby och Kalmar stift. Kyrkomötet
beslöt att:

dels anhålla om vidtagande af de ytterligare åtgärder, som kunde vara
erforderliga, för att Hernösands stift måtte blifva, så snart ske kunde, deladt;

Åttonde hufvudtiteln.

dels anmäla, att kyrkomötet för sin del medgåfve, att Hernösands stift,
så snart ske kunde, delades på det sätt, att Vesterbottens och Norrbottens
län frånskildes derifrån för att bilda ett särskildt stift;

dels anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t vidtaga erforderliga åtgärder
för att, under förutsättning att Hernösands stift blefve deladt, § 2
samt tredje stycket af § 5 utaf förordningen angående allmänt kyrkomöte
den 16 november 1863 måtte erhålla ändrad, af kyrkomötet formulerad
och för dess del godkänd lydelse.

Sedermera hafva från domkapitlet i Hernösand och Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län ytterligare underdåniga skrifvelser
i ämnet inkommit.

Domkapitlets i Hernösand skrifvelse af den 7 november 1894 innehåller
hufvudsakligen följande. Sedan domkapitlet till en början framhållit,
hurusom de af mig den 17 mars 1893 till statsrådsprotokollet anförda
skäl, som talade för önskvärdheten och nödvändigheten af Hernösands
stifts delning, ännu qvarstode med oförminskad, endels ökad kraft,
fortsätter domkapitlet: Stiftets folkmängd, som vid 1890 års slut utgjort
536,833 personer, hade vid 1893 års slut stigit till 552,704 personer. Den
inom vårt land, åtminstone hvad landsbygden beträffade, säkerligen allenastående
hastighet, med hvilken folkmängden inom stiftet på sista tiden
tillvuxit, komme förvisso att under den närmaste framtiden ökas. Den
nyss färdigblifna jernvägen till Boden såväl som tillgodogörandet af de
norrbottniska malmbergens rikedomar skulle säkerligen samverka i denna
riktning. De nya kommunikationslederna, som till väsentlig del ginge
genom hittills obefolkade trakter, hade också redan medfört och komme
utan tvifvel att ytterligare medföra uppkomsten af nya befolkningscentra,
hvilka åter i sin tur nödvändiggjorde nya anordningar med afseende på
församlingsbildning, gudstjenstlokaler och folkskolor m. m., som hörde
under stiftsstyrelsens handläggning och tillsyn. Dylika, till sin natur vanligen
mycket svårhandterliga, organisationsfrågor utgjorde sedan lång tid
tillbaka eu mycket väsentlig del af domkapitelsärendena, och man kunde
med visshet förutse, att antalet sådana mål skulle betydligt ökas i mån
af befolkningens tillväxt och uppkomsten af nya byar, gårdar och lägenheter.
Det borde ock bemärkas, att de förhållanden, om hvilka domkapitlet
sålunda erinrat, förekomme företrädesvis inom de båda nordligaste
länen, från hvilka afståndet till stiftsstaden vore mycket stort och hvilka
följaktligen äfven ur denna synpunkt vore i trängande behof af en mer
närbelägen stiftsstad, än den de nu egde. Hvad särskildt anginge de för
lappmarken egendomliga svårigheter med hänsyn till värden om kyrka och
skola, så bestode dessa svårigheter närmast i språkförhållandena och den

Bih. till Jiilcsil. Prat. 1S9U. 1 Sand. 1 Afd. 2

Åttonde hnfvudtiteln.

ganska omfattande organisation, som blifvit nödig för att religionsvård
och skolundervisning skulle kunna beredas åt den nomadiserande lappbefolkningen.
Men äfven den mera bofasta lappmarksbefolkningen toge en stiftsstyrelses
omtanke och vård i vida högre grad i anspråk, än hvad förhållandet
vore med de flesta öfriga delar af stiftet — att icke nämna andra
delar af vårt land. Denna befolkning, som utgjorde den vida öfvervägande
delen — omkring 47,000 — af lappmarkens invånare, vore spridd på en yta
af mer än 100 qvadratmil och befunne sig till ganska stor del i svår
fattigdom. Den vidsträckta arealen gjorde, att befolkningen vore i behof
af ett mångdubbelt större antal presterliga krafter, gudstjenstlokaler och
folkskolor, än fallet vore i trakter med tätare befolkning; fattigdomen åter
medförde stora, ofta oöfvervinneliga svårigheter för den stiftsstyrelse, som
hade att sörja för tillfredsställandet, i någon mån, af sagda behof, och
dessa svårigheter blefve större, ju längre afståndet vore mellan stiftsstaden
och dessa trakter. Hvad som af domkapitlet sagts om lappmarken gälde
till god del äfven finnbygden, såväl den inom lappmarken belägna som
den, hvilken läge utom lappmarken. Men för finnbygden med ett invånarantal
af 26,717 personer tillkomme den svårigheten, att befolkningens
vida öfvervägande flertal — mer än 20,000 — vore af främmande nationalitet
och talade ett främmande språk. Sedan domkapitlet erinrat derom, att
Eders Kongl. Maj:t, för att, såvidt möjligt, göra dessa trakters invånare
delaktiga af svensk kultur, tid efter annan anbefalt inrättandet af statsskolor
med svenska språket såsom uteslutande undervisningsspråk och
senast, sedan Riksdagen dertill beviljat medel, förordnat om inrättandet af
icke mindre än 18 nya sådana skolor, påpekar domkapitlet, att vid dessa
skolors anordnande och öfvervakande domkapitlet i förening med Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande har väsentligen samma uppgift, som i
fråga om andra folkskolor tillkommer vederbörande skolråd och kyrkostämma,
och att det ligger i sakens natur, att denna uppgift endast på
ett mycket ofullständigt sätt kan fyllas, så länge stiftsstyrelsen har sitt säte
72 mil från den sydligast belägna finnförsamlingen.

Med afseende på såväl lappmarken som finnbygden framhåller domkapitlet
för öfrigt två omständigheter såsom särskilt egnade att visa
behöfligheten af stiftets delning. Den ena vore den, att vid de flesta organisationsfrågor
kräfdes samverkan mellan stiftsstyrelse och vederbörande
länsstyrelse. Det sade sig sjelft, att eu dylik samverkan i yttersta grad
försvårades, då afståndet från stiftsstaden till den ena af de norra residensstäderna
vore 25 mil och till den andra, der de flesta hithörande ärenden
handlades, ej mindre än omkring 55 mil eller å jernväg 650 kilometer.
Den andra härvid beaktansvärda omständigheten vore, att ej blott det

Åttonde hufvudtiteln.

religiösa och moraliska tillståndet, utan framför allt undervisningsväsendet
i dessa nejder ännu befunne sig på en synnerligen låg ståndpunkt. Hvad
det sistnämnda beträffade, ansåge sig domkapitlet böra anföra några, företrädesvis
ur folkskoleinspektörernas sammandrag af skolrådens uppgifter
för år 1893 hemtade, mycket belysande exempel. Så hade i flera församlingar
i lappmarken icke ens hälften af de i skolåldern varande barn erhållit
undervisning i skola, och, hvad särskildt en af dessa församlingar
anginge, hade den upplysning lemnats, att i församlingens fjelltrakter af
160 i skolåldern varande barn endast 33 kunnat erhålla skolundervisning.
I åtskilliga andra församlingar inom lappmarken och finnbygden hade antalet
af de barn, som under året åtnjutit skolundervisning, varit obetydligt
större än deras antal, som saknat sådan undervisning. Visserligen uppgåfves
det om en stor del af de barn, som sålunda icke undervisats i
skola, att de åtnjutit undervisning i hemmen, men det folie af sig sjelft,
att denna undervisning i de allra flesta fall vore nästan detsamma som
ingen undervisning alls. Med det beklagansvärda tillstånd, i hvilket skolväsendet
sålunda flerstädes i dessa nejder befunne sig, sammanhängde ett
annat förhållande, som kraft och kräfde alldeles särskilda åtgärder från
presterskapets och stiftsstyrelsens sida. I flera af de till lappmarken hörande
finnförsamlingarna funnes nemligen ett icke ringa antal vuxna personer,
som aldrig blifvit konfirmerade, på grund deraf att de väsentligen saknade
ej blott kristendomskunskap utan öfver hufvud all läskunnighet. Dessa
personer lefde till en stor del i »vilda äktenskap , och de barn, som i
sådana äktenskap föddes, blefve naturligtvis i hög grad vårdslösade. I
Gellivara församling funnes ej mindre än 74 sådana äldre personer i en
ålder mellan 21 och 82 år, och i Karesuando med en långt mindre talrik
befolkning 47 dylika personer i en ålder mellan 20 och 59 år. Den andliga
vården om sådana menniskor, dem man å orten icke utan skäl kallade
hedningar, vore ett lika vigtigt som för stiftsstyrelsen svårlöst problem.

I fråga om ökningen af göromålen i domkapitlet upplyser domkapitlet,
att dess diariinummer, som år 1887 utgjorde 1,288, under de följande åren
oupphörligen ökats, så att de år 1892 utgjorde 2.089. Under år 1893
hade denna siffra åter nedgått något, dock så att den varit högre än något
år före 1892; men alla förhållanden tydde derpå, att i det hela ökningen
alltjemt skulle komma att fortfara, och domkapitlet trodde sig veta, att
dess diariinummer vore mer än dubbelt så många som i Upsala stift och
ungefär lika många som i Lunds stift. Härvid vore jemväl att märka,
hvad domkapitlet förut antydt, att eu mycket stor del af de hos domkapitlet
förekommande ärenden utgjordes af vigtiga, mycket arbete kräfvande
organisationsfrågor, till hvilka någon motsvarighet endast sällan

12 Åttonde hufvudtiteln.

torde förekomma inom rikets öfriga stift. Det arbete, som genom mängden
och beskaffenheten af göromålen i domkapitlet ålades lektorerna vid Hernösands
allmänna läroverk, blefve också mycket betungande och stode icke
i rimligt förhållande till den minskning i undervisningsskyldighet, som
vore dem i läroverksstadgan medgifven. Så hade under de två senaste
åren allenast sessionerna i domkapitlet upptagit i medeltal en tid af 5
timmar i veckan, hvartill komme den tid, som åtginge till förberedelse
för hvar session och som, särskildt till följd af ärendenas ofta invecklade
natur, vore mycket betydande; och domkapitlet vore förvissadt, att, äfven
om stiftet blefve deladt på sätt Eders Kongl. Maj:t en gång föreslagit,
hvart och ett af de sålunda uppkommande nya stiften skulle ur stiftsstyrelsens
synpunkt blifva lika svårskött som något af de eljest största
stiften inom riket.

Af hvad domkapitlet anfört framginge emellertid, att en skälig lindring
i stiftsstyrelsens göromål hvarken vore det enda eller det vigtigaste skälet
för den påyrkade stiftsdelningen. Hufvudsaken vore, att församlingarna
och undervisningsanstalterna, så länge stiftet vore odeladt, icke kunde få
vederbörlig tillsyn och vård. Stiftet hade i detta afseende alltför länge
varit vanlottadt i jemförelse med rikets öfriga delar; och att låta detta
missförhållande, hvilket vore stadt i ständig och snabb tillväxt, fortfara,
vore icke blott hvarken rättvist eller billigt utan tillika farligt. Antagligt
vore, att Norrland, hvilket, isynnerhet dess öfre del, ofta plägade betecknas
såsom Sveriges framtidsland, ginge en stor och snabb materiel utveckling
till mötes. Men om denna utveckling i materielt hänseende icke åtföljdes
af ett vederbörligt framåtskridande i andlig kultur, så uppstode en fara,
som kunde blifva ödesdiger, icke blott för dessa landsändar utan ock för
hela fäderneslandet; och ett nödvändigt vilkor för undgående af denna fara
vore, att stiftet blefve, utan dröjsmål, deladt.

Uti den af mig förut omnämnda underdåniga skrifvelsen i ämnet från
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, hvilken skrifvelse
är dagtecknad den 22 november 1894, framhåller Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande den erfarenhet, som denna myndighet under sin embétsutöfning
varit i tillfälle att inhemta derom, att de grunder, hvilka anförts
till stöd för yrkandet om Hernösands stifts delning, verkligen ega sådan
styrka och betydelse, att stiftsdelningen måste anses vara påkallad af ett
oafvisligt behof, som kräfver att snarast möjligt tillgodoses. Skrifvelsen
är af väsentligen följande innehåll: Församlingsvård och skolväsende vore
inom Norrbottens län icke hvad de borde, hvilket berodde af förhållanden,
som vore för länet egendomliga. De flesta församlingars oerhördt
stora utsträckning gjorde det omöjligt för de fåtaliga presterliga krafterna

Åttonde hnfvudtiteln.

att räcka till för sin uppgift; och folkskoleväsendet blefve af enahanda anledning
bristfälligt. Församlingarna kunde icke förse de spridda, långt från
hvarandra liggande byarna med erforderliga lärarekrafter, och särskildt
gälde detta om de vidsträckta lappmarkerna. Inom dessa tillkomme dessutom
de särskilda svårigheter, som vore förbundna med sträfvandet att
bereda lappallmogen nödig religionsvård och undervisning. Slutligen vore
att märka det förhållande, att en betydande del af länets befolkning vore
linsktalande; och inom den finsktalande delen af länet förelåge en dubbel
uppgift: det gälde å ena sidan att tillse, att den finsktalande befolkningen
finge sig på sitt modersmål meddelad nödig undervisning, men å andra
sidan måste man söka i möjligaste mån tillmötesgå den önskan, som hos
samma befolkning lifligt framträda att erhålla äfven svenska undervisningsanstalter,
der deras barn kunde få tillfälle att inhemta kännedom jemväl om
svenska språket. Af det sagda framginge, att inom den nordligare delen
af vårt land förelåge, likasom i materiel! så äfven i andligt afseende, ett
odlingsarbete af en omfattning, hvartill ingen annan del af riket företedde
något motsvarande. Att befolkningen skulle sjelf, fattig som den mestadels
vore, kunna bereda utväg att fylla alla de stora kraf, som de säregna
förhållandena medförde, kunde icke fordras. Hjelp behöfdes visserligen
från det allmännas sida, och sådan hade ej heller uteblifvit; men verksammast
bland alla de medel, som från det allmännas sida kunde vidtagas,
vore den ifrågasatta stiftsdelningen, hvarigenom de två nordligaste länen
skulle beredas förmånen af en stiftsstyrelse, som, lättare tillgänglig än den
nuvarande och hänvisad att uteslutande handhafva de nordligaste länens
angelägenheter, kunde ordnande, ledande och öfvervakande ingripa i det
arbete på det andliga området, som här förelåge. Detta arbete vore mer
än tillräckligt för att gifva full sysselsättning åt den styrelse, som Unge
dess ledning sig anförtrodd; och med den utveckling, som på det materiella
lifvets alla områden här vore att motse, skulle dennas verksamhet och
uppgifter för hvarje dag ökas. Det vore icke möjligt för stiftsstyrelsen i
Hernösand, beläget på mer än 50 mils afstånd från Luleå, från hvilken
sistnämnda stad åter afståndet till den inom länet längst bort belägna
kyrkobyn vore 52 mil, att, öfverhopad af göromål beträffande andra delar
af det vidsträckta stiftet, egna åt den nordligaste delen deraf den alldeles
särskilda omvårdnad, som dervarande säregna förhållanden kräfde. För
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande erbjöde sig alltjemt tillfällen till
den iakttagelsen, att mycket, som inom länet borde göras till befrämjande
af religionsvård och undervisningsväsende, blefve och måste blifva ogjordt;
och många af de ändamål beträffande kyrka och skolor derstädes, dem
staten genom anvisade anslag eller eljest önskat tillgodose, kunde icke
annat än ofullständigt ernås i saknad af den sammanhållande ogh oaflåt -

Åttonde hnfvudtiteln.

ligen ingripande kraft, som en särskild stiftsstyrelse skulle ega. Mångfaldiga
exempel såväl i ena som i andra afseendet kunde anföras; och
såsom ett bland de många hänvisade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till den af Eders Kongl. Magt och Riksdagen med lifligt intresse
omfattade tanken att bereda den finsktalande delen af vårt land den af
densamma med begärlighet omfattade förmånen att blifva delaktig äfven
af svensk odling, ett syfte, som skulle befordras i ojemförligt högre grad,
om särskild stiftsstyrelse funnes på närmare håll i stället för, såsom nu
vore förhållandet, på ett afstånd af ungefär 70 mil från den finsktalande
delen af länet. Att i de frågor, der samarbete mellan stiftsstyrelse och
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega rum, det stora afståndet
mellan de båda myndigheterna medförde många svårigheter och olägenheter,
vore påtagligt och lade i sin mån en hämsko på bådas verksamhet
för gemensamma syften. Till sist påpekas, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i det anförda uteslutande fäst sig vid de skäl för en delning
af Hernösands stift, som vore att hemta från de för dess nordligare hälft
egendomliga förhållanden. Till dessa skäl komme de talande grunder,
som gjorde delningen önskvärd jemväl med hänseende till stiftets sydligare
delar, hvilka visserligen behöfde, för att få sina intressen behörigen tillgodosedda,
förmånen af en särskild stiftsstyrelse, som, befriad från omsorgen
om de många angelägenheter, hvilka afsåge den nordligare delen,
kunde egna sig ensamt åt det myckna arbete, som för det sydligare Norrland
förelåge och som, med dessa landsdelars snabbt fortgående utveckling,
i alltjemt ökad grad förestode. Med förenadt afseende på det ena såväl
som det andra kunde sägas, att den ifrågastälda stiftsdelningen afsåge ett
ändamål, med hvars genomförande ej utan stor skada kunde anstå, men
som, förverkligadt, skulle kraftigt befrämja uppgifter af den mest omfattande
betydelse.

Af allt framgår, icke blott att ett oafvisligt behof af Hernösands stifts
delning föreligger, utan ock att detta behof måste inom den närmaste
tiden tillgodoses. I det först nämnda afseendet synes ock en nästan fullständig
samstämmighet råda så väl inom riksdagen som inom kyrkomötet.
Deremot hotas frågans lösning med ett uppskof på obestämd tid deraf, att
Riksdagens Andra kammare såsom vilkor för delningen uppstält fordran
på en motsvarande sammanslagning af två andra stift. Inom kyrkomötet
mötte åter detta vilkor ett afgjordt motstånd. Hvad som hittills i ärendet
förekommit har hos mig stadgat den öfvertygelsen, att den ifrågasatta sammanslagningen
icke kan blifva annat än en nödfallsåtgärd, som icke i sig
innebär någon fördel, men väl medför stora och kännbara olägenheter.
Särskildt det sätt för sammanslagningens genomförande, som företrädesvis

Åttonde hnfrudtiteln. 15

var föremål för diskussion inom riksdagen och kyrkomötet, nemligen att
förena Visby och Kalmar stift, synes mig synnerligen olämpligt såsom
medförande verklig skada för Gotland och har äfven der blifvit mottaget med
djupt bekymmer. Då jag tillika tager i betraktande, att den kostnad, som
Hernösands stifts delning nödvändiggör, med afseende på ändamålets vigt
kan betraktas såsom en obetydlighet, synes mig icke all förhoppning saknas,
att Riksdagen, med hänsyn till vigten af ärendets snara afgörande,
skall befinnas villig att godkänna en Eders Kongl. Maj:ts framställning af
samma hufvudsakliga innehåll som i den till 1893 års riksdag gjorda.

Jag anser alltså, att den fråga, som nu bör föreläggas till Riksdagens
afgörande, bör begränsas till Hernösands stifts delning; och skulle, då
kyrkomötet redan för sin del fattat beslut i sådant syfte, ett godkännande
från Riksdagens sida af ett dylikt förslag omedelbarligen leda till det vigtiga
målets uppnående. Förslag om ändring i kongl. förordningen den 16
november 1863 angående allmänt kyrkomöte, enligt hvad jemväl af kyrkomötet
beslutits, torde af statsrådet och chefen för justitiedepartementet komma
att underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning för att derefter föreläggas
Riksdagen. Återstår alltså för mig att lemna en redogörelse för de medel,
som börar af Riksdagen äskas till bestridande af de med stiftsdelningen
förenade kostnader.

I fråga om sättet att bereda skälig löneinkomst åt biskopen i det nya
stiftet uttalade jag mig redan, då jag förra gången var i tillfälle att inför
Eders Kongl. Maj:t yttra mig i denna fråga, för, att det icke borde ifrågasättas,
att åt honom skulle på lön anslås något prebendepastorat, utan att
en bestämd lön borde åt honom anvisas. Genom nådiga brefvet den 15
juni 1861 angående reglering af biskoparnes löner hafva dessa löner i de
särskilda stiften bestämts från 16,000 till 10,000 kronor, deribland för
biskopen i Hernösand till 12,000 kronor. Då, enligt hvad Hernösands
domkapitel uttalat, hvart och ett af de två stift, i livilka Hernösands stift
skulle delas, för sin behöriga vård koinme att kräfva å stiftsstyrelsens sida
fullt upp så mycket arbete som de flesta större stift inom det öfriga riket,
synes, i enlighet med hvad jemväl kammarkollegium och statskontoret
hemstält, lönen åt biskopen i det nya stiftet icke lämpligen böra sättas
lägre än lönen åt biskopen i Hernösands odelade stift eller 12,000 kronor,
hvartill borde komma särskild hyresersättning, som enligt mom. 2 af de
genom nyssnämnda nådiga bref den 15 juni 1861 faststälda grunder för
reglering af biskoparnes löner skall till biskop, der biskopshus ej finnes,
utgå med belopp ej öfverstigande 1,500 kronor, hvilket belopp i nuvarande
fåll synes mig vara erforderligt. Medel till denna lön och hyresersättning
torde kunna bekommas ur biskopslöneregleringsfonden, hvilken

Åttonde hufvudtiteln.

uppkommit genom inkomster, som afskilts från vissa biskopslöner och bestämts
till jemnande af andra. Vid 1894 års slut egde denna fond eu
behållning, som beräknats uppgå till 460,935 kronor 7 öre. Inkomsterna
under år 1894 hade uppgått till mer än 49,500 kronor, deraf ränta och
kapitalvinst 18,608 kronor 10 öre. De till utgående från fonden anvisade
årliga utgifterna till lönefyllnad åt åtskilliga biskopar in. m. utgöra tillsammans
24,210 kronor 49 öre, hvartill kommit för år 1894 en extra
utgift å omkring 360 kronor.

Vid samma tillfälle yttrade jag, hvad anginge ledamöterna i det nya
domkapitlet, att det väl kunde ifrågasättas, huruvida icke kyrkoherden i
Luleå stadsförsamling och de nuvarande lektorerna vid läroverket, hvilka
icke mottagit sina befattningar med skyldighet att tjenstgöra i domkapitel,
borde erhålla särskild godtgörelse för det ökade arbete, som ett ledamotskap
i domkapitlet skulle för dem medföra, och hvilket för lektorerna icke
i afsevärd mån kunde anses uppvägas af den förminskning i antalet undervisningstimmar,
som enligt 13 § i gällande läroverksstadga skulle medgifvas
dem såsom domkapitlets ledamöter. Jag anmälde vidare, att uti
infordrade yttranden nuvarande kyrkoherden i Luleå stadsförsamlings pastorat
O. A. Vester äfvensom nuvarande lektorerna i kristendom och filosofisk
propedevtik, i historia och modersmålet samt i matematik och
fysik vid nämnda läroverk — de tvenne öfriga lektorerna åtnjuta sedan
flera år tillbaka tjenstledighet för sjukdom — förklarat sig villiga att
inträda som ledamöter i det tillämnade domkapitlet utan att ifrågasätta
särskild ersättning härför, kyrkoherden Vester under uttalande af den förhoppning,
att de presterliga krafter, som erfordrades för församlingsvården
inom pastoratet, måtte så ordnas, att densamma icke behöfde lida intrång
af kyrkoherdens domkapitelsgöromål.

Beträffande aflöningen åt konsistorienotarien i det nya stiftet anser jag,
att denne tjensteman bör åtnjuta dels de inkomster, som enligt gällande
grunder för konsistorienotariernas aflöning utgå från Vesterbottens och
Norrbottens län till notarien vid Hernösands domkapitel, dels ock ett
skäligt anslag af statsmedel. I yttrandet till protokollet den 17 mars 1893
lemnades, med ledning af från domkapitlet i Hernösand infordrade uppgifter,
en specifik utredning beträffande omförmälda från Vesterbottens
och Norrbottens län inflytande inkomster för konsistorienotarien i Hernösands
stift. Denna utredning gaf vid handen, att dessa inkomster i medeltal
utgjort omkring 1,500 kronor årligen.

Domkapitlet har visserligen ansett, att, i anseende till minskning i
provisionen från presterskapets enke- och pupillkassa, dessa inkomster för
framtiden ej borde beräknas högre än till 1,200 kronor, och föreslagit, att

Åttonde hufvudtitelu. 17

till konsistorienotarien i det nya stiftet borde öfverflyttas de 300 kronor,
som för närvarande utginge till konsistorienotarien i Hernösand för dennes
bestyr med lappmarks ecklesiastikverks angelägenheter, samt hemstält, att
derutöfver måtte åt förstnämnde konsistorienotarie anvisas 3,000 kronor.
Notarien skulle härigenom beredas en löneinkomst af tillhopa omkring 4,500
kronor. Då omförmälda 300 kronor emellertid icke, såsom domkapitlet
förutsätter, utgå från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk utan från anslagen
till domkapitlens expeditioner och alltså icke kunna betraktas såsom
en tillgång utöfver sistnämnda anslag, torde frågan om detta belopps öfverflyttning
tran den ene notarien till den andre dermed vara förfallen. Visserligen
är . det ingalunda oantagligt, att de från de båda nordligaste länen
konsistorienotarien tillkommande inkomster i sportler, provisioner m. m.
komma att förminskas. Men då samma inkomster hafva, enligt nu införskaffade
uppgifter, i medeltal under åren 1891—1894 något öfverstigit 1,500
kronor,, anser jag desamma kunna beräknas till detta belopp.

Vidkommande derefter amanuensen och vaktmästaren ansåg domkapitlet
deras arfvoden kunna bestämmas till ungefär enahanda belopp,
hvartill amanuensens och vaktmästarens vid domkapitlet i Hernösand inkomster
af deras befattningar under de senaste åren före 1891 uppgått,
nemligen för amanuensen 1,600 kronor och för vaktmästaren omkring 500
kronor jemte bostad och vedbrand.

Beträffande slutligen öfriga kostnader för det blifvande domkapitlets
expedition beräknade domkapitlet dessa till följande belopp:

hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad för

vaktmästaren ......................................................................... kr. 1 500: _

andra för expeditionen nödiga årliga utgifter...................... » 600: —,

hvartill skulle komma för anskaffande af möbler, kassaskåp,
andra nödiga inventarier, böcker, kartor m. m.
för en gång............................................................................. » 3,500: —.

I .sammanhang. med nu omnämnda beräkning af kostnaden för den
nya stiftsstyrelsens i Luleå expedition, har domkapitlet i Hernösand hemstält,
att, i den mån genom stiftsdelningen inkomster skulle komma att
frångå notarien och amanuensen vid domkapitlets i Hernösand expedition
och öfverflyttas till motsvarande tjensteman vid det nya domkapitlet, ersättning
måtte de förra härför beredas. Domkapitlet framhåller, att härvid
visserligen måste å ena sidan tagas i betraktande, att dessa tjenstemäns
arbete koinme att blifva i väsentlig mån minskadt genom stiftsdelningen,
men att å andra sidan äfven hänsyn måste tagas dertill, att deras arbete
hittills varit öfver höfvan betungande och att de med deras befattningar

Bih. till Riksd. Prot. 18.90. 1 Sami. 1 A/d. 3

Åttonde hufvudtiteln.

förenade löneinkomster vore så knappa, att endast med beräkning af de
inkomster, hvilka för närvarande af dem åtnjötes, dugliga innehafvare till
samma befattningar torde kunna erhållas.

Beträffande hvad domkapitlet rörande ifrågavarande anslagsbelopp anfört,
har jag, förutom hvad jag ofvan framhållit, intet annat att erinra,
än att i det för amanuensen vid domkapitlet i Hernösand angifna arfvode
ingår det belopp, 600 kronor, som af Eders Kongl. Maj:t under de senaste
åren från lappmarks ecklesiastikverk anvisats till domkapitelsexpeditionen
såsom ersättning för göromål, hvilka särskildt afse lappmarken, och hvilket
belopp efter delningen torde böra utgå från samma anslag som öfriga
kostnader för domkapitlens expeditioner. Ehuru det af dessa göromål
härrörande arbete komme att minskas, i händelse stiftsdelningen eger
rum, anser jag dock, att en nedsättning i totalbeloppet af amanuensens
arfvode icke skäligen kan sättas i fråga, utan att samma arfvode fortfarande
bör utgå med 1,600 kronor, hvartill jemväl amanuensens vid det nya
domkapitlet arfvode torde böra bestämmas. Efter denna erinran tillåter
jag mig, under anhållan att sedermera få återkomma till frågorna så väl
om anvisande af medel för anskaffande af möbler, inventarier m. m. som
om anslag till bestridande af kostnaderna för skrifmateriel och expenser
m. m. vid domkapitlet i det föreslagna nya stiftet, hemställa, att, på grund
af hvad ofvan blifvit anfördt, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen: dels

att medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens län må från den
1 januari 1897 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift,
samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet må af biskopslöneregleringsfonden
användas högst 13,500 kronor årligen;

dels att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie,
amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet bevilja ett
ordinarie anslag af 5,100 kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till
amanuensen 1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;

dels att för hyra af lokal och vaktmästarebostad anslå ett årligt belopp
af 1,500 kronor;

dels ock att såsom ersättning för den minskning i inkomst, som genom
den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands
domkapitel till följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens
och Norrbottens län och amanuensen vid samma domkapitel genom
upphörande af ofvan omförmälda, från lappmarks ecklesiastikverk
nu utgående anslag å 600 kronor, måtte beviljas ett årligt anslag af 2,100
kronor.

Åttonde hnfvadtiteln.

I en till sistförfluten års riksdag aflåten nådig proposition föreslog
Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att å extra stat för år 1896 anvisa 5,000 kronor
för betäckande intill detta belopp af brister i domkapitlens expeditionskassor,
i den män dessa brister anmäldes och blefve till siffran i behörig
ordning faststälda.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som föranledde sistnämnda
proposition, påpekade jag, att expeditionskassornas utgifter, sådana de vore
beskaffade, för så vidt domkapitlen skulle kunna såsom embetsmyndigheter
fungera, vore o eftergift i ga, att enligt då lemnade uppgifter brister i
dessa kassor för åren 1892 och 1893 uppkommit med respektive 4,868
kronor 23 öre och 4,651 kronor 56 öre, samt att ytterligare ökning i den
årliga bristen för framtiden kunde vara att emotse af den anledning, att dels
vissa af de bidrag, som dittills från annat håll än staten utgått, vore af
beskaffenhet att icke med säkerhet kunna påräknas, dels ärendenas antal
hos domkapitlen företedde en gifven ökning.

Af det anslag, som med anledning af denna proposition af Riksdagen
beviljats för innevarande år, hafva brister för år 1892 i domkapitlens expeditionskassor
i Linköping, Strengnäs, Vesterås, Vexjö, Kalmar och Karlstad
blifvit betäckta med ett sammanlagdt belopp af 3,428 kronor 12 öre.
Afsevärda brister återstå ännu att täcka, och det på extra stat beviljade
anslagsbeloppet 5,000 kronor torde följaktligen fortfarande vara erforderligt;
anhållande jag att vid redogörelsen för erforderliga anslag å extra
stat få återkomma till detta anslagsbehof.

Det kan emellertid icke förnekas, att ett permanent, oafvisligt behof
icke bör med tillfälliga på extra stat anvisade medel tillgodoses, och att
man om möjligt bör råda bot för sådana bristers uppkomst för framtiden.
Detta kan naturligtvis icke ske, med mindre än att ett fast anslag af erforderlig
storlek för ändamålet anvisas. Riktigast vore väl, att detta anslag,
med hänsyn till dess ändamål och på sätt i liknande fall egt rum, uppfördes
såsom förslagsanslag, men då öfriga hithörande anslagsbelopp icke
hafva denna natur, anser jag mig icke nu böra hemställa om nådig framställning
till Riksdagen i sådant syfte.

På sätt jag förut erinrat, hafva bristerna i expeditionskassorna årligen
uppgått till omkring 5,000 kronor. Då emellertid för framtiden eu ökning
af dessa brister är att emotse dels, såsom jag förut an ty dt, af anledning
att vissa bidrag, som hittills från annat håll än staten — såsom genom
kollektör, bidrag från presterskapet m. m. — utgått, icke äro af beskaffenhet
att med säkerhet kunna påräknas, samt att ärendenas ökning i domkapitlen
gifvetvis ställa ökade kraf på expeditionskassorna, dels ock på grund deraf att,
derest Eders Kongl. Maj:ts framställning om Hernösands stifts delning vinner

[2-]

Förstärkning
af domkapitlens
expeditionskassor,

rn. m.

Åttonde hufYudtiteln.

Riksdagens godkännande, medel måste beredas för ytterligare ett stifts behof,
så torde, om man för framtiden verkligen vill söka förebygga bristers uppkommande,
ett anslag af 6,000 kronor vara det minsta som bör ifrågakomma.

I yttrandet till statsrådsprotokollet den 14 januari 1895, då proposition
till Riksdagen beslöts angående lönereglering för tjensteman och betjente
vid de ecklesiastika konsistorierna, anmärktes, hurusom det vid vissa
domkapitels expeditioner visat sig nöclvändigt att anlita extra biträden,
samt att särskilt vid domkapitelsexpeditionerna i Upsala, Strengnäs, Lund
och Göteborg konsistorienotarierna måste afstå icke obetydliga belopp till
oundgängligt tjenstebiträde utöfver det, som lemnas af amanuensen. I
nämnda proposition äskades jemväl för tillgodoseendet af behofvet vid vissa
konsistorier af extra biträden ett belopp af 3,000 kronor. Men var ett
sådant anslag erforderligt, om en lönereglering vid domkapitlen kommit till
stånd, är detsamma vida nödvändigare nu, då notariernas delvis redan
knappa, allt mer sjunkande löner sannolikt snart skola göra det för dem
omöjligt att sjelfva, såsom nu vid vissa konsistorier är fallet, hålla biträden,
och det vore alltför obilligt att fordra, det amanuenserna för nuvarande
ringa arfvoden skulle egna mera arbete åt sina fenster, än nu är.fallet.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på ordinarie stat från och med år 1897
bevilja

dels till förstärkande af domkapitlens expeditionskassor ett anslag af
6,000 kronor, att efter Eders Kongl. Maj:ts bestämmande för sagda ändamål
användas;

dels ock till extra biträden vid domkapitlens expeditioner ett belopp
af 3,000 kronor, att af Eders Kongl. Maj:t för ändamålet disponeras.

Med upptagande i riksstaten af de nu föreslagna anslagsposterna, tillhopa
9,000 kronor, jemte de för Hernösands stifts delning till utgående
från statsverket ifrågasatta belopp, hvilka under punkt 1 här ofvan omförmälas,
tillsammans 8,700 kronor, skulle det i riksstaten för domkapitlens
expeditioner uppförda anslag, nu utgörande 25,000 kronor, komma att ökas
med 17,700 kronor till 42,700 kronor.

Universiteten.

Med särskilda underdåniga skrifvelser den 30 september 1895 har
kanslern för rikets universitet till Eders Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnat
af de större akademiska konsistorierna i Upsala och Lund gjorda framställningar
om utverkande vid innevarande års riksdag af anslag för af -

Åttonde bufvudtiteln. 21

hjelpande af åtskilliga universitetens behof. De bland dessa sålunda anmälda
behof, hvilka synts mig böra föranleda nådiga framställningar till
Riksdagen, äro följande.

Medicinska fakulteten i Upsala har framhållit, hurusom inrättandet [3.]
af den nya professuren i obstetrik och gynekologi medfört behofvet af ett Materiel vid
årligt anslag för anskaffande och underhåll af instrument och undervisningsmateriel
vid den obstetriska kliniken. Huru nödvändigt ett dylikt anslag Upsala.
vore, framginge klart af det faktum, att sedan obstetriken och gynekologi
skilts från den kirurgiska ämnesgruppen, de stode utan något som
helst anslag till undervisningsmateriel. Och likväl måste instrument anskaffas
och underhållas samt planschverk, fantom, skelettdelar och annan
materiel för undervisningen förvärfvas och vidmakthållas. Skulle derför
undervisningen vid kliniken kunna framgångsrikt bedrifvas och motsvara
de fordringar, som lärjungarne med rätta kunde ställa på densamma,
kunde institutionen ej längre undvara ett dylikt anslag. Med hänsyn till
den ifrågavarande materielens dyrhet hade fakulteten ansett, att detta anslag
ej kunde ställas lägre än 500 kronor.

I afseende på beloppet har likväl konsistorium, på derom väckt förslag
och sedan upplyst blifvit, att institutionens föreståndare äfven förklarat
sig kunna dermed åtnöjas, hemstält, att för ifrågavarande ändamål
måtte utverkas ett årligt anslag å 300 kronor och derjemte ett anslag för
en gång till belopp af 1,000 kronor.

Då uppenbart är, att den nya obstetriska kliniken behöfver ett särskilt
anslag för instrument och undervisningsmateriel, då lämpligt synes
vara att för ändamålet beviljas dels ett anslag för den första uppsättningen
och dels ett mindre årligt anslag, och då de ifrågasatta beloppen icke
kunna anses större än nödigt är, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anskaffande och underhåll
af instrument och undervisningsmateriel vid den obstetriska kliniken i
Upsala bevilja ett årligt anslag af 300 kronor äfvensom för en gång ett
belopp af 1,000 kronor, hvarom jag torde få erinra vid redogörelsen för
de till extra stat hänförliga anslagsbehof.

Vidare har medicinska fakulteten i Upsala gjort framställning om ett
årligt anslag till aflöning åt en assistent i kirurgi. Denna anhållan har
fakulteten motiverat sålunda.

Sedan de ämnen, som från gammalt hört till den kirurgiska professuren
vid Upsala universitet, nemligen icke blott den egentliga kirurgien

[4-1

Assistent i
kirurgi.

Åttonde hufvndtiteln.

utan äfven obstetrik och gynekologi samt oftalmiatrik, numera, i öfverensstämmelse
med dessa vetenskapers utveckling, blifvit såsom specialämnen
fördelade på tre lärare, nemligen en professor i kirurgi, en professor i
obstetrik och gynekologi samt en e. o. professor i oftalmiatrik, ålåge det
professorn i kirurgi dels att meddela undervisning i detta ämne dels att
vara prefekt och öfverkirurg å akademiska sjukhusets kirurgiska afdelning
samt tillika undervisa å den kirurgiska polikliniken. Före nämnda fördelning
af läroämnena var i händelse af förfall för professorn i kirurgi,
vare sig i följd af sjukdom eller af annan orsak, adjunkten i kirurgi och
obstetrik, hvilken tillika egnade sig åt oftalmiatrik, ständigt att påräkna
såsom vikarie; men sedan adjunkturen blifvit ombildad till en extra ordinarie
professur, omfattande endast ämnet oftalmiatrik, kunde fakulteten ej
vidare påräkna, att inom densamma funnes någon lärare, som egde den
speciela utbildning och praktiska erfarenhet, att han kunde vid ordinarie
professors tjenstledighet inträda såsom vikarie och tillika sköta öfverkirurgens
vid sjukhuset maktpåliggande dagliga göromål.

Genom den utvidgning af sjukvården vid kirurgiska afdelningen, som
under den nuvarande professorns tjenstetid inträda toge densamma numera
hans tid så i anspråk, att han icke längre kunde bestrida någon undervisning
vid den nere i staden belägna kirurgiska polikliniken, utan hade
det blifvit af nöden att öfverlemna denna undervisning åt en yngre lärare,
för närvarande en inom fakulteten anstäld docent. Denne lärare hade ock
hvarje termin gifvit en preparatorisk, kostnadsfri kurs i allmän kirurgi,
utan hvilken de studerande icke kunde fullt tillgodogöra sig den kliniska
undervisningen i detta ämne, samt tillika vikarierat för professorn under de
tider, då denne haft tjenstledighet.

Då emellertid universitetet ej egde till sitt förfogande något anslag
till aflönande af en dylik lärare, hvilken hittills erhållit aflöning ur en af
fakultetens enskilda fonder, då föreskrifterna för denna fond icke tilläte
utdelandet af permanenta anslag, och då kirurgien vore ett af fakultetens
större och vigtigare ämnen, hvari undervisningen ej ens för kortare tid
kunde ligga nere, såge sig fakulteten nödsakad att anhålla om ett ordinarie
årligt anslag af 3,500 kronor för aflönande af en biträdande lärare i ämnet.
Denne lärare, för hvilken fakulteten föreslagit benämningen assistent, skulle
vara skyldig dels att vid behof vikariera för professorn i kirurgi, dels att
bestrida undervisningen vid den kirurgiska polikliniken samt hvarje termin
efter de närmare bestämmelser, som kunde blifva faststälda, lemna en
kostnadsfri preparatorisk kurs i den allmänna kirurgien. Ifrågavarande lågt
aflönade befattning borde enligt fakultetens mening lämpligast besättas
endast genom förordnande på tre år för hvarje gång.

Åttonde hufvudtiteln.

Till denna af konsistorium och universitetskanslern förordade framställning
anser jag mig böra tillstyrka nådigt bifall och hemställer alltså,
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till aflöning åt en
assistent i kirurgi vid universitetet i Upsala bevilja ett årligt anslag af
3,500 kronor.

Akademiska konsistoriet i Lund har å nyo gjort framställning om [5.]
behofvet af ökade arbetskrafter vid patologiska institutionen derstädes. Amanuens vid
Konsistoriet har dervid erinrat, hurusom för detta ändamål förut begärtsp“((i0/u°(^nie“
2,000 kronor, deraf 1,500 kronor till arfvode åt en assistent och 500 kronor Lund.
till amanuensarfvode; att Riksdagen för hvartdera af åren 1892 och 1893
beviljat det sistnämnda beloppet under form af anslag till arbetets uppehållande
vid institutionen; samt att, efter förnyad proposition i ämnet,

1893 års riksdag beviljat å ordinarie stat 1,500 kronor till assistentarfvode,
men dervid indragit det på extra stat anvisade beloppet. Genom det beviljade
anslaget hade visserligen ett stort behof för institutionen blifvit
afhjelpa men anslaget till amanuensarfvode vore icke desto mindre erforderligt.
Institutionens föreståndare hade ock uti en till konsistorium ingifven
skrift ytterligare framhållit vigten af detta behof, som jemväl af
medicinska fakulteten vitsordats. Institutionsföreståndarens framställning
är af följande innehåll.

Af den utredning, som förut lemnats rörande fördelningen af det
omfattande arbetet vid institutionen framginge, att särskildt verksamheten
på det bakteriologiska området i följd af bristen på fast och ansvarigt
biträde mer eller mindre måste stå tillbaka och i alla händelser drifvas
under förhållanden, hvilka med afseende så väl på arbetets jemna gång
som på vården af den dyrbara redskapen vore långt ifrån tillfredsställande.
Institutionens ende fäste amanuens toges så fullständigt i anspråk dels af
biträde vid obduktionerna dels och framför allt af ständigt fortgående
preparationer af samlingarna, att för honom ingen tid återstode för arbete
och tillsyn på det bakteriologiska laboratoriet, en verksamhet som för
öfrigt fordrade sin särskilda utbildning. Det behof af amanuensbiträde,
som nödvändigt kräfdes vid det omständliga och tidsödande arbetet med
bakterieodling och öfver hufvud vid skötseln af den bakteriologiska apparaten,
måste nu, så godt sig göra läte, fyllas medelst mer eller mindre
tillfällig hjelp af extra amanuenser, hvilka såsom lönlösa icke kunde åläggas
den ständiga tillsyn, som här vore af nöden, än mindre göras verkligt
ansvarige för vården af den vidlyftiga utrustningen, en brist som vid mer
än ett tillfälle gjort sig känbar.

Såsom allmänt bekant vore, hade bakteriologien redan länge haft stor

24 Åttonde lmfyndtiteln.

vetenskaplig och praktisk betydelse och intagit en deremot svarande vigtig
ställning inom både patologien och hygienen, ett förhållande som äfven
hos oss blifvit officielt erkändt genom beviljadt anslag till en laboratorstjenst
i bakteriologi vid Karolinska institutet. Jemväl vid patologiska
institutionen i Lund, hvilken äfven på detta mera speciela område allvarligt
önskade och sträfvade att häfda sin plats och fylla sin uppgift,
stäldes anspråk på bakteriologien och anlitades det bakteriologiska laboratoriet
icke blott för den egentliga undervisningen i ämnet och i samband
med förefallande patologiska undersökningar eller sjelfständiga arbeten,
utan äfven från klinikens och den kliniska undervisningens sida äfvensom
af utanför universitetet stående läkare och vetenskapsidkare. Det syntes
då icke vara någon obillig begäran, att denna institution, för att kunna
vederbörligen fullgöra en i flera afseenden vigtig uppgift, hugnades med
det jemförelsevis anspråkslösa beloppet af 500 kronor till ytterligare en
fast amanuensplats. Knappast torde heller några medel, som direkt eller
indirekt utgåfves för främjande af naturvetenskaplig utbildning, vara så
väl använda och i förhållande till det ringa beloppet så säkert medföra
gagn för framtiden som de, hvilka beviljades till amanuensarfvoden.

Så väl den patologiska institutionen i Upsala som de begge institutioner
i Lund, hvilka närmast kunde jemföras med den patologiska, nemligen
den anatomiska och den kemiska, åtnjöte förmånen af två fasta
amanuensplatser.

Då det synes mig angeläget, ej blott att undervisning i det numera
så vigtiga ämnet bakteriologi på tillfredsställande sätt meddelas vid universitetet
i Lund, utan äfven att för praktiska ändamål finnes en väl
ordnad bakteriologisk anstalt i rikets sydliga del, men af hvad bär
ofvan anförts framgår, att sådant icke kan vinnas utan någon tillökning
i arbetskrafterna, hvilken tillökning dock kan åstadkommas för en jemförelsevis
obetydlig summa, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt en amanuens vid den
bakteriologiska afdelningen af patologiska institutionen i Lund anvisa ett
årligt anslag af 500 kronor.

[6.] Under flera år har juridiska fakulteten i Lund upprepat sin anhållan

Docentstipen- om förstärkning af lärarekra fterna inom fakulteten medelst inrättande af
d‘dhkilSfJkui- en ny ordinarie professorsbeställning. I sin år 1894 ingifna framställning
teten i Lund. i detta ämne hade fakulteten, med afseende derå att behofvet af den begärda
förstärkningen vore synnerligen trängande, hemstält, att, derest anslag
till en professorslön ej kunde då erhållas, ett tillfälligt anslag å 1,500
kronor måtte beredas att, intill dess anslag till en ordinarie professors -

Åttonde hufvudtiteln.

befattning blefve beviljadt, årligen utgå till uppehållande af undervisning
och examination i speciel privaträtt. Med anledning häraf behagade Eders
Kongl. Maj:t till 1895 års riksdag göra framställning om beviljande af
ett sådant tillfälligt, anslag. Denna framställning blef dock ej bifallen.
Såsom skäl för afslaget anförde Riksdagen, att, då den af juridiska fakulteten
förebragta utredning, som lagts till grund för framställningen, vore
uppgjord fem år förut och förhållandena vid universitetet derefter möjligen
i åtskilliga afseenden undergått förändringar, Riksdagen saknat stöd
för att kunna med full säkerhet pröfva lämpligheten af det föreslagna
sättet för förstärkning af lärarekrafterna inom fakulteten, samt att, så vidt
Riksdagen kunnat finna, större svårigheter hittills icke mött för det behöriga
uppehållandet af undervisningen och examinationen i de till den
speciela privaträtten hörande ämnen.

Sant är visserligen, att ofvanberörda af juridiska fakulteten lemnade
utredning är uppgjord år 1890, och någon annan har ej heller nu förebragts;
men förhållandena inom fakulteten hafva ingalunda undergått
några sådana förändringar, att den ifrågasatta förstärkningen blifvit mindre
behöflig, och svårigheterna vid undervisningen och examinationen hafva
fortfarande af vederbörande framhållits. Då emellertid inom fakulteten
icke kunnat vinnas full enighet beträffande läroämnenas fördelning, har
det synts mig lämpligt, att behofvet af lärarekrafternas ökande blefve på
det sättet tillgodosedt, att för fakulteten beviljades ett nytt fast docentstipendium,
hvarom jemväl under en följd af år anhållan gjorts, och hvilket
torde få anses så mycket billigare, som juridiska fakulteten i Upsala till
sitt* förfogande har två sådana stipendier men den i Lund endast ett. Jag
anser mig derför böra i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t
måtte till Riksdagen aflåta nådig framställning derom, att till inrättande
af ett nytt fast docentstipendium, afsedt för juridiska fakulteten vid universitetet
i Lund, må på ordinarie stat beviljas ett anslag af 1,500 kronor

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Uti skrifvelse till kanslern för rikets universitet har lärarekollegiet [7.]
vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet anfört, hurusom vid institutets Anslag
patologisk-anatomiska institution allt sedan dess tillkomst funnes blott en “»amanuens
enda af staten aflönad amanuens. Om detta länge kunnat vara tillräck-^ patoiogMligt,
så hade dock sedan många år tillbaka behofvet att erhålla förstärk-H“"-“B7"*“n,n''
ning i det biträde, som måste lemnas af amanuensen vid allt det olikartade
arbete, hvilket på en dylik institution måste utföras vid liköppJJih.
till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afil. 4

26 Åttonde hufvudtiteln.

ningarna, vid de ytterst tidsödande undersökningarna af materialet såväl
från dessa soin från klinikerna och ej minst vid förfärdigandet af mikroskopiska
preparat för föreläsningarna och de mikroskopiska kurserna,
blifvit allt större och större. Det hade ökats i den .män institutionen utvecklats
och lärjungarnes antal högst betydligt stegrats, men kanske allra
mest derigenom, att arbetsmetoderna blifvit långt mera invecklade och
särskildt förfärdigandet af de mikroskopiska preparaten blifvit mera kompliceradt
och i ojemförlig grad mera tidsödande än förr. Det torde, ansåg
lärarekollegiet, blifva svårt att numera någonstädes finna en dylik institution
af tillnärmelsevis samma omfattning, der man ej hade mer än en
amanuens till hjelp vid arbetena. Ej ens i vårt eget land egde ett sådant
förhållande rum. I Lund funnes sålunda vid dervarande patologiskanatomiska
institution anstälda, af staten aflönade en assistent och en
amanuens, och dessutom hade man der funnit nödigt att ytterligare anställa
lönlösa e. o. amanuenser för att vinna väl behöfligt biträde. Vid
institutionen i Upsala vore två af staten aflönade amanuenser anstälda
till biträde, den ene åt professorn och den andre åt laboratorn; men dessutom
funnes der, med aflöning från Regnellska gåfvomedlen, anstäld en
assistent, som toge en väsentlig del i arbetena.

Det skulle, enligt hvad lärarekollegiet vidare anför, varit omöjligt att
vid institutionen i Stockholm, der lärjungarnes antal vore långt större än
vid universiteten och der undervisningen för medicine kandidater fortginge
utan afbrott hela året om, vexelvis ledd af ordinarie professorn
och laboratorn, uppehålla arbetena, om det icke sedan flera år tillbaka
lyckats, liksom i Lund, att finna unge män, som frivilligt och utan- all
lön ingått såsom e. o. amanuenser och såsom sådana lemnat den mest
nödvändiga arbetshjelpen. Anda till tre å fyra sådana e. o. amanuenser
hade sålunda på de senare åren varit samtidigt anstälda, och så länge
behofvet på detta sätt kunnat någorlunda fyllas, hade lärarekollegiet ansett
sig kunna och böra uppskjuta sin anhållan om anslag för ytterligare
en amanuens. Men det vore gifvet, att man ej kunde af en på nämnda
sätt anstäld amanuens fordra samma arbete och samma användande af
tid för platsens skötande som af en lönad amanuens, och det vore helt
och hållet en tillfällighet, om man vid en viss tidpunkt kunde finna
lämpliga personer, som ville göra ett så stort offer åt sitt vetenskapliga
intresse, som man af dem kräfde och som vore af behofvet påkalladt.
Det hade hittills lyckats, men läte sig ej vidare göra. Visserligen funnes
för närvarande fyra lönlösa e. o. amanuenser anstälda, hvilka med all flit
deltoge i de arbeten och undersökningar, som stode i samband med undervisningen
för medicine kandidater och i bakteriologi, men de vore dervid

Åttonde hufvndtiteln.

ej så strängt bundna, de kunde disponera mycken tid för andra studier,
och ingen af dem, ej heller någon annan, ville nu längre åtaga sig att
lönlöst fullgöra de åligganden, som tillkomme den amanuens, hvilken e. o.
professorn nödvändigt behöfde till biträde för sin undervisning med till
denna hörande särskilda kurser. Dertill skulle de nemligen behöfva använda
snart sagdt hela sin arbetstid. Den ordinarie amanuensen, tjenstgörande
utan afbrott året om, vore, såsom af det nu anförda framginge,
så öfverhopad med göromål såsom biträde åt ordinarie professorn och
laboratorn vid deras undervisning i speciel patologisk anatomi, att det
vore honom omöjligt att på samma gång vara amanuens åt e. o. professorn
för dennes kurser och undervisning i allmän patologisk anatomi.

Behofvet för e. o. professorn att ega biträde af en amanuens vore dock
oafvisligt.

Under sådana förhållanden såge sig lärarekollegiet nödsakadt att göra
hemställan om beviljande af lön för ytterligare en amanuens vid patologisk-anatomiska
institutionen; och kunde lärarekollegiet, med hänsyn till
de fordringar, som måste ställas på den nye amanuensen, icke föreslå, att
lönen sattes lägre än den, som utginge till förutvarande amanuensen vid
institutionen och som i allmänhet åtnjötes af institutets amanuenser, eller
900 kronor.

Under uttalande af den åsigt, att lärarekollegiet, beträffande det ifrågavarande
anslaget för inrättande af en andra amanuensbefattning vid förutnämnda
institution, andragit skäl, som till fullo ådagalagt anslagets synnerliga
vigt och betydelse för upprätthållandet och utvecklingen af berörda
institutions verksamhet i öfverensstämmelse med vetenskapens nuvarande
anspråk, har universitetskanslern i underdånig skrifvelse den 30 september
1895 hemstält om nådig proposition om anslagets beviljande på
ordinarie stat.

På grund af hvad sålunda anförts tillstyrker jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om beviljande af förhöjning
i det till Karolinska mediko-kirurgiska institutet utgående årsanslag med
900 kronor för anställande af en andre amanuens vid institutets patologiskanatomiska
institution.

Lärarekollegiet vid Karolinska institutet har jemväl gjort framställning [8.]
om utverkande af höjning i anslaget för institutets patologisk-anatomiska. Förhojinstitution
med 1,500 kronor; och i underdånig skrifvelse den 30 september™"*? • °ylapet
1895 har universitetskanslern, med öfverlemnande af denna framställning,"anatomi,11"intillstyrkt
nådig proposition om den ifrågasatta förhöjningen. tuiutionen.

Till stöd för sin framställning har lärarekollegiet anfört följande. Allt -

Åttonde hufvudtiteln.

sedan ett årligt anslag af 2,500 kronor vid 1872 års riksdag beviljades till
den patologisk-anatomiska institutionen vid institutet, hade nämnda anslag
utgått med oförändradt belopp, alltså under en tid af några och tjugu år.
Med den betydliga utveckling, som institutionen på senare tider erhållit,
och alldeles särskildt genom inrättandet vid densamma af en bakteriologisk
afdelning med nya laboratorier och nytt arbetsfält, hade denna summa numera
blifvit alldeles otillräcklig. De årliga oundvikliga kostnader, som
ensamt nämnda afdelning medförde, vore jemförelsevis betydliga. Såsom en
lärarekollegiets framställning bifogad kostnadsberäkning närmare angåfve,
uppginge dessa kostnader till 1,500 kronor. En af de drygaste posterna
vore den för inköp och underhåll af djur. Då hela den så utomordentligt
vigtiga bakteriologiska forskningen och undervisningen vore baserad på
försök med djur, måste sådana alltid finnas till hands af olika slag i ett
efter behofvet afpassadt antal. Beräkningen öfver kostnaden härför vore
gjord med stöd af den erfarenhet, som förelåge från den tid af snart ett
år, som afdelningen varit i verksamhet. En annan rätt dryg post vore
den för instrument och apparater. Redan reparationer och underhåll af
de i bruk varande kräfde årligen en ej liten summa, och nya apparater
med väsentligen förbättrade konstruktioner eller konstruerade för alldeles
särskilda ändamål måste dessutom allt emellanåt anskaffas. Priset för
dem vore i regeln högt och uppginge ofta till 600 å 800 kronor eller
ännu högre. Den drygaste posten i den bilagda beräkningen vore emellertid
den för uppassning, rengöring, diskning m. m. å laboratoriet, alltså
för vaktmästarebiträde, skurning o. s. v. Arten af arbetena vid en bakteriologisk
afdelning vore sådan, att en person måste vara så godt som ständigt
till hands för dylika göromål. Rengöringen måste försiggå med den allra
största noggrannhet, och glasvaror, instrument, apparater in. m., som användts
vid odlingen af och alla försöken med de farliga infektion sämnena,
måste omedelbart efter användningen väl tvättas och desinficieras. Dessutom
kräfdes vaktmästarebiträde för den tidsödande beredningen af näringsvätskor
och gelatiner till odlingen af bakterier. Sådant biträde toges äfven
och i ej ringa grad i anspråk för djurens utfodring och skötsel, och för
alla dessa göromål fordrades en till deras utförande väl inöfvad person.
Vid patologisk-anatomiska institutionen funnes, alltsedan dess upprättande,
en vaktmästare och en eldare. Den förre, som hade att förrätta vaktmästaregöromålen
vid institutionens öfriga afdelningar tillika med sin på
hufvudafdelningen hela året om pågående verksamhet, vore med dessa
göromål så upptagen eller rättare öfverhopad, att man på senare tider måst
för dem skaffa honom tillfälligt eller mera permanent biträde. Sålunda
hade man måst ålägga eldaren att jemte fullgörandet af sina egna ålig -

Åttonde hufvudtiteln.

ganden förrätta vaktmästaretjenst vid den i .patologisk-anatomiska institutionen
inrymda rättsmedicinska afdelningen. Eldaren hade derjemte på
sista tiden fått sina göromål högst betydligt ökade, då till följd af institutionens
om- och tillbyggnad en alldeles ny apparat för centraluppvärmning
tillkommit, hvilken kräfde långt mera trägen tillsyn än den gamla, i oförändradt
skick qvarvarande och fortfarande i verksamhet varande apparaten.
Under sådana förhållanden vore det gifvet, att ofvan nämnda vaktmästaregöromål
på bakteriologiska afdelningen måste skötas af en särskildt derför
anstäld person. Det torde i en ej allt för aflägsen tid blifva en nödvändighet
att härför upprätta en ny vaktmästareplats, men tills vidare ville lärarekollegiet
icke föreslå detta, då ändamålet för närvarande kunde vinnas och under
det gångna året äfven vunnits på ett mycket billigare sätt, nemligen genom
anställande tills vidare af en son till en af institutets vaktmästare, hvilken
nu vore väl inöfvad för de grannlaga göromålens utförande. För en lägre
summa än den å förenämnda beräkning upptagna, i hvilken summa jemväl
omkostnaderna för skurning, tvätt och dylikt vore inbegripna, kunde under
inga förhållanden, det angifva, alldeles nödvändiga arbetsbiträdet erhållas.

På grund af hvad lärarekollegiet sålunda anfört, hemställer jag, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att det till patologisk-anatomiska
institutionen vid Karolinska institutet utgående anslag, 2,500 kronor,
måtte höjas med 1,500 kronor, eller till 4,000 kronor.

Vidare har lärarekollegiet vid Karolinska institutet anhållit om utverkande
af särskildt anslag för farmakologiska institutionen derstädes.

Nämnda institution häda för närvarande icke något eget anslag, utan
hade dess behof tillgodosetts från det så kallade allmänna materialanslaget,
hvaraf högst 150 kronor om året afsetts för ifrågavarande ändamål. Denna
summa hade förr varit tillräcklig och mången gång icke fullt förbrukats.
Men sedan professuren i materia medica, för tillgodoseendet af nutidens
fordringar, förändrats till eu sådan i farmakodynamik och farmakognosi,
stäldes med nödvändighet helt andra kraf så väl på undervisningen som
på institutionens utrustning i öfrigt, Indika kraf redan visat sig medföra
betydligt ökade utgifter, som i framtiden komme att ytterligare stegras.
De utgiftsposter, som härvid särskildt spelade en mera betydande roll, vore
de för kemiska preparat, instrument och experimentdjur.

Så väl för undervisningen som för vetenskapliga arbeten måste kemiska
preparat — utgörande de verksamma beståndsdelarne i allehanda droger
och läkemedel — anskaffas, dels för att vid föreläsningarna förevisas, dels
för att användas vid experiment. Då sådana preparat ofta vore ganska
dyrbara, hade de bragt apoteksräkningarna att stiga till betydligt högre

[9.]

Farmakologiska
institutionen.

Åttonde hufvudtiteln.

belopp än förr. Vidare måste instrument anskaffas dels för demonstrationsexperiment
vid undervisningen, dels för vetenskapliga specialarbeten. Hittills
hade den fysiologiska institutionens apparater, då de varit lediga, stälts till
förfogande härför, och utan detta medgifvande hade en någorlunda tidsenlig
undervisning i experimentel farmakodynamik eller forskningsarbete
på detta område icke varit möjliga. Men utom det att af ett sådant lånesystem
ofta den olägenheten uppstode, att eu viss apparat samtidigt behöfdes
å båda institutionerna, kräfdes för specielt farmakodynamiska undersökningar
särskilda apparater och anordningar, hvilka ej funnes å den
fysiologiska anstalten, hvadan det vore oundgängligen af behofvet påkalladt
att för den farmakologiska institutionen snarast möjligt anskaffa de nödvändigaste
apparater och instrument. Slutligen måste experimentdjur för
undersökningar angående läkemedels och gifters verkningar tillhandahållas.

Huru institutionens utgifter numera ökats framginge deraf, att desamma
under år 1893 uppgått till 21 kronor 60 öre, under vårterminen 1894 till
9 kronor 47 öre, under höstterminen 1894, från hvilken tid den nuvarande
professorn uppehållit undervisningen, till 314 kronor 53 öre och under
vårterminen 1895 till 252 kronor 60 öre. Utgifterna hade sålunda under
läsåret 1894—1895 stigit till 567 kronor 13 öre mot 21 kronor 60 öre
under år 1893, utan att likväl några apparater eller instrument kunnat
inköpas. De anskaffade instrumenten vore nemligen afsedda för specialundersökningar
och motsvarade ej det dagliga behofvet af dylika utredningsartiklar.
Då det under inga omständigheter längre läte sig göra att af
»allmänna materialanslaget» tillgodose den farmakologiska institutionens så
betydligt ökade behof, torde ett årligt anslag åt densamma vara erforderligt.

I afseende på beloppet af detta anslag behöfde det, då ännu intet
särskildt farmakologiskt laboratorium funnes och praktiska laborationskurser
ej förekomme, icke vara så stort, som eljest skulle erfordras. Men å andra
sidan torde en summa, som nätt och jemt betäckte de utgifter, hvilka under
läsåret 1894—1895 förekommit, under de kommande åren med säkerhet
visa sig otillräcklig. Under sagda läsår hade nemligen endast institutionsföreståndaren
tagit medel i anspråk för vetenskapligt arbete, och detta blott
i ringa utsträckning, enär eu stor del af tiden upptagits af förberedelser
till undervisningen. Om alltså icke både undervisningen och det vetenskapliga
arbetet vid institutionen skulle hämmas och hindras att utveckla
sig på tidsenligt sätt, erfordrades enligt lärarekollegiets åsigt ett årligt anslag
af 1,000 kronor.

Denna af universitetskanslern förordade framställning synes mig förtjena
afseende. Dock anser jag ett så stort anslag, som det af lärarekollegiet
begärda, icke böra ifrågasättas. Visserligen torde för närvarande

Åttonde hufrudtiteln.

bristen på instrument vara känbar och inköp af sådana medföra ej obetydliga
utgifter; inen om till en första uppsättning af instrument beviljades
för en gång ett belopp af 500 kronor, torde med iakttagande af nödig
sparsamhet det årliga anslaget kunna begränsas till 500 kronor. Beträffande
det förstnämda beloppet anhåller jag att vid redogörelsen för de till extra stat
hänförliga anslagsbeliof få derom göra underdånig hemställan och tillstyrker
nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig framställning
derom, att till materiel för den farmakologiska institutionen vid Karolinska
institutet må beviljas ett årligt anslag af 500 kronor.

I enlighet med uppdrag, som lemnats dem vid möte mellan förestån- [10.]
dåre och föreståndarinnor för Sveriges högre flickskolor den 5 augusti Förnöjdt ansistlidet
år, hafva Eugéne Schwartz, Julius Centervall m. fl. i underdånighet''®^''® yfrre
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska en förhöjning qvinlig ungaf
anslaget till de högre skolorna för qvinlig ungdom med åtminstone dom''

200,000 kronor, så att nämnda årliga anslag i sin helhet komme att uppgå
till 300,000 kronor.

Till stöd för denna framställning hafva petitionärerna i hufvudsak anfört
följande.

Frågan om den högre qvinliga bildningens främjande hade varit föremål
för Kongl. Maj:ts och Riksdagens uppmärksamhet nära nog lika länge
som frågan om den allmänna folkbildningens höjande, om det ock tillhört
en senare tid att enas om de åtgärder, som bort för förstnämnda ändamål
af staten vidtagas. Redan 1847 års riksdag hade af Kongl. Maj:t mottagit
en proposition, hvari anslag äskades till inrättande af en normalskola till
bildande af lärarinnor för fruntimmersundervisningen. Men först sedan
Rikets Ständer i skrifvelse den 25 februari 1858 förklarat sig anse, »att
undervisningen för den qvinliga delen af nationen bör blifva på ett ända- .
målsenligt sätt ordnad», och anhållit, att »Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra
och till Rikets näst sammanträdande Ständer öfverlemna förslag till undervisningens
ordnande för den qvinliga ungdomen, med hufvudsakligt afseende
fästadt på bildandet af lärarinnor», samt den begärda utredningen
af frågan om inrättandet af ett institut för lärarinnor och dermed förenade
kostnader blifvit 1859—60 års riksdag genom nådig skrifvelse meddelad,
beviljade denna medel för upprättande af ett högre lärarinneseminarium.

Sedan staten sålunda genom åtgärder för lärarinnebildningen tillgodosett
behofvet af för kallet utbildade lärarinnor, hade det emellertid dröjt
flera år, innan den på ett mera direkt sätt åtagit sig omsorgen om den
qvinliga ungdomens ändamålsenliga undervisning. Visserligen hade Rikets
Ständer vid 1865 års riksdag till Kongl. Maja, aflåtit eu skrifvelse med

32 Åttonde hufvudtiteln.

anhållan, att Kongl. Maj:t behagade låta utreda och undersöka, »i hvad
mån offentliga läroanstalter för qvinlig ungdom må anses ytterligare höra
på det allmännas bekostnad upprättas», hvarigenom Riksdagen sålunda visat
sig icke vara främmande för den tanken, att staten egde skyldighet att vidkännas
uppoffringar för den högre qvinliga undervisningen i vidsträcktare
mån, än hvad som skett genom upprättande af Högre lärarinneseminariet.
Men först vid 1874 års riksdag kunde man enas om det sätt, hvarpå staten
borde tillgodose krafven på en högre skolbildning för flickor. Nämnda
Riksdag stälde nämligen till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 30,000
kronor att användas till understöd, med högst 3,000 kronor för hvar och
en, åt sådana högre skolor för qvinlig ungdom, som pröfvades deraf vara
i behof, under vilkor, bland annat, att lärjungarnes årsafgifter vid dessa
skolor icke bestämdes till högre belopp än 50 kronor samt att frielever
till af Kongl. Maj:t bestämdt antal vid skolorna i fråga antoges. Sedan
detta Riksdagens beslut vunnit Kongl. Maj:ts godkännande, hade påföljande
år understöd af nämnda anslag utdelats åt två skolor med 3,000 kronor
åt hvardera och åt en skola med 2,400 kronor. Dermed syntes den väg
vara funnen, på hvilken Regering och Riksdag fortfarande velat främja
nämnda undervisning. Endast beträffande de vid statsunderstödets åtnjutande
fästa vilkoren hade sedermera en annan grundsats följts än den, som
till en början varit bestämmande. Det hade nämligen snart visat sig, att
den låga årsafgift, som utgjorde ett af vilkoren för åtnjutande af statsunderstöd,
hindrat de bättre flickskolorna från att begagna sig af det erbjudna
tillfället att erhålla statsbidrag. Också täcktes Eders Kongl. Maj:t
genom proposition till 1876 års riksdag icke blott begära, att anslaget till
flickskolorna måtte höjas till 40,000 kronor, utan ock föreslå att, med upphäfvande
af nämnda bestämmelse angående lärjungeafgiften, statsunderstöd
skulle af sådana skolor åtnjutas på de vilkor, som för närvarande vore
gällande, nämligen att vid dessa läroanstalter skulle åt det antal elever,
som Eders Kongl. Maj:t täcktes för hvarje skola bestämma, meddelas undervisning
dels kostnadsfritt dels mot en årsafgift, som icke öfverstege 50
kronor. År 1877 hade understöd sökts af 34 skolor, af hvilka 28 erhållit
sådant, nemligen fyra med 2,200 kronor hvardera, två med 2,000 och elfva
med 1,500 kronor hvardera samt de öfriga — utom en, som erhållit blott
700 kronor — med 1,000 kronor hvardera. Anslaget hade sedermera efter
hand höjts till 50,000 kronor vid 1878 års riksdag, då det äfven öfverflyttades
till ordinarie stat, vid 1882 års riksdag till 70,000 kronor och
vid 1891 års riksdag till 100,000 kronor, med hvilket belopp det derefter
utgått.

Af detta anslag erhölle för närvarande 76 skolor understöd, bland

Åttonde hufvudtiteln. 3g

dem 18 med det högsta belopp, som numera till någon skola utginge,
eller 2,000 kronor, och 14 med ett belopp, som icke uppginge till 1,000
kronor (800, 750, 600 eller 500 kronor). Då anslaget enligt nådiga brefvet
den 26 januari 1894 pa detta sätt fördelades skolorna emellan, hade icke
allenast nagra högre flickskolor nekats allt understöd, deribland två, som
af vederbörande eforalstyrelser förordats till erhållande, den ena af 1,500
kronor, den andra af 1,000 kronor, utan äfven 23 skolor erhållit vida lägre
belopp, än. de begärt och vederbörande eforalstyrelser tillstyrkt. Eders
Kongl. Maj:t hade icke heller, oaktadt vederbörliga förord, täckts bifalla
ansökningar om understöd till 3,000 kronors belopp, hvilket dock 1874
ars riksdag ansett böra kunna tilldelas särskild skola, och hvilket belopp
1875 af Eders Kongl. Maj:t tilldelats tvenne skolor. Det högsta belopp,
som 1894 kommit någon skola till del, hade icke ens uppgått till det belopp,
soin 1877 utdelats åt fyra skolor, eller 2,200 kronor. Således hade
statsbidragets maximisiffra efter hand nedgått, och ingen flickskola hade
1894 kommit i åtnjutande af så stort understödsbelopp, som 1875 och 1877
kommit en och annan skola till del, och detta oaktadt under senare tid
skolornas utveckling och i öfrigt förändrade ekonomiska förhållanden, långt
ifrån att minska, tvärtom i ganska betydlig mån ökat den enskilda skolans
behof af understöd. Sammanlagda summan af de belopp, som 1893 af
flickskolor med vederbörliga förord begärts utöfver det af Eders Kongl.
Maj:t den 26 januari 1894 beviljade understödet, hade uppgått till öfver

16,000 kronor. Sistnämnda belopp kunde dock icke anses vara ett fullständigt
uttryck för skolornas ytterligare behof af understöd. Det lede
nemligen intet tvifvel, att saväl eforalstyrelserna vid förords afgifvande som
skolorna vid sina ansökningar med kännedom om de ytterst begränsade
medel, som af Riksdagen för ändamalet beviljats, ansett sig icke böra begära
högre belopp än som med någon grad af sannolikhet kunde erhållas.

Af det anförda framginge otvetydigt, att statsunderstödet vid den
senaste fördelningen af detsamma visat sig otillräckligt. Detta förhållande
bestyrktes ytterligare af åtskilliga omständigheter, om hvilka de till flickskolornas
ansökningar fogade handlingar lemnade upplysning och för hvilka
redogörelse lemnats, sedan erinran gjorts om den utredning af de ekonomiska
^förhållandena vid våra högre flickskolor, som verkstälts af de komiterade,
åt hvilka Eders Kongl. Maj:t den 6 november 1885 uppdragit att,
bland annat, undersöka, huru undervisningen i de enskilda högre skolorna
för qvinlig ungdom bedrefves. Enligt de för komiterade vid nämnda tidpunkt
tillgängliga upplysningar lemnade blott ett fåtal skolor, 11 af 59,
tran hvilka uppgifter meddelats, någon afsevärd behållning, 18 syntes nätt
och jemt bära sig, 30 kämpade med större eller mindre ekonomiskt be liih.

till Hiksd. Vrot. 189H. I Sami. I Afd. 5

34 Åttonde hnfvudtiteln.

tryck. Och dock framginge det af samma utlåtande, att utgifterna för
aflöningar åt vid skolorna tjenstgörande såväl föreståndare eller föreståndarinnor
som lärarinnor oftast varit oskäligt små, ja i många fall så små,
att det måste väcka förvåning, att arbetskrafter på detta område kunnat
erhållas till uppgifna pris. Den sorgliga bild, som i berörda utlåtande
anförda fakta gåfve af flickskolornas ekonomi, tedde sig emellertid än
sämre, om man betänkte, att den vid de enskilda skolorna tjenstgörande
personalen jemväl saknade den trygga ställning, som innehades af deras,
hvad lönevilkor beträffar, öfver hufvud vida bättre lottade medsystrar och
medbroder vid folkskolan och allmänna läroverken; och dock kunde sistnämnda
lärarinnors och lärares ställning i och för sig icke anses synnerligen
förmånlig i ekonomiskt afseende.

Ställningen år 1888, då nyssnämnda betänkande afgifvits, hade, såsom
af det anförda framginge, tydligen varit sådan, att den icke kunnat i någon
väsentligare mån förbättras genom den tillökning, som det till understöd
åt flickskolorna beviljade anslaget sedermera erhållit, eller 30,000 kronor.
Det gälde nemligen icke blott att täcka en årlig brist i skolornas budget,
för hvilket ändamål statsanslagets ökade belopp möjligen skulle kunnat
vara i det närmaste tillräckligt, utan ock att i någon mån afhjelpa andra
på skolornas ekonomiska ställning beroende missförhållanden, för hvilkas
aflägsnande de beviljade medlen ingalunda varit tillräckliga. Också hade
nämnda komité föreslagit, dels att flickor i 32 städer skulle erhålla undervisning
i af staten med vissa bidrag från kommunerna underhållna samskolor,
dels att särskilda skolor för qvinlig ungdom, upprättade af kommuner
eller af bolag, som finge understöd af kommuner, skulle till ett
antal af 45 i 41 andra städer understödjas af staten med ett årligt anslag
å 4,000 kronor hvardera, hvarjemte 20,000 kronor skulle anslås till understöd
åt skolor, som hade minst tvåårig fortsättningskurs, med 1,000 kronor
för hvardera, och 20,000 kronor till understöd åt framstående flickskolor,
upprättade af enskilda personer, samt 15,000 kronor till central inspektion
af flickskoleväsendet. Enligt komiténs förslag skulle således, utom kostnaden
för samskolorna, erfordras ett årligt belopp af 235,000 kronor för
ordnandet af den qvinliga ungdomens undervisning.

Att de af komitén påpekade ekonomiska missförhållandena ännu qvarstå
vid våra flickskolor i oförminskadt omfång, framginge tydligt af de räkenskaper,
som vidfogats de 1893 från flickskolorna inkomna ansökningarna
om statsunderstöd. De skolor, hvilkas räkenskaper uppvisade brist, vippgalge
nu till 68 af 78 sökande, som erhållit eforalstyrelses förord, de, som
visade något öfverskott för året, utgjorde åter blott 10, och till och med
denna siffra uppnåddes endast, om man till öfverskott äfven hänförde före -

Åttonde hufvudtiteln.

ståndarearfvode åt enskilda skolors egare, uppgående till några hundra
kronor. Den brist, som af 68 bland de sökande skolorna upptagits i berörda
räkenskaper, uppginge sammanlagdt till 107,554 kronor 11 öre,
således en icke obetydligt högre summa än det sammanlagda understödsbelopp,
som fördelades mellan 76 skolor. Om sålunda genom det beviljade
anslaget i skolornas budgeter uppkomna brister icke ens kunnat täckas,
vore så mycket mindre att förvänta, att dermed några sådana missförhållanden,
som de förut antydda beträffande lärarepersonalens lönevilkor,
öfverhufvud skulle hafva kunnat i någon nämnvärd mån afhjelpas. Visserligen
kunde i några fall bristen härflyta deraf, att skolorna sökt tillmötesgå
de stegrade anspråken från såväl lärarepersonalens sida på en deras arbete
motsvarande lön som från allmänhetens sida på en undervisning, som
hölle sig i jembredd med skolväsendets snabba framsteg. Men om också
åtskilliga egare af flickskolor sålunda med berömvärd offervillighet underkastat
sig betydande ekonomiska uppoffringar för att tillgodose dessa fordringar,
så hade detta skett endast i enstaka fall, och äfven i dessa fall
skulle skolans ekonomiska ställning utan tvifvel förr eller senare omöjliggöra
eu fortsättning pa den inslagna vägen. Flertalet skolor nödgades
i alla händelser att på grund af bristande tillgångar tillgripa åtgärder,
som för framgången af deras arbete vore högst betänkliga. Bland
dessa borde nämnas, dels att lärarinnor användes, som icke genom examen
eller på annat sätt styrkt sig ega nödig utbildning för den plats, de
innehade, dels att lärarepersonalen betungades med en strängare tjenstgöring,
än den till fromma för undervisningen kunde sköta, dels att sammanslagning
af klasser egde rum i en utsträckning, som för undervisningens
resultat måste blifva menlig. Under sådana i ekonomiskt hänseende
tryckta förhållanden kunde man icke heller vänta, att behofvet af i hygieniskt
hänseende lämpliga lokaler kunnat tillgodoses i den utsträckning, som
omsorgen om det uppväxande slägtets helsa kräfde.

Flickskolorna vore, med undantag af ytterst få, som hade större donationer,
i allmänhet hänvisade till lärjungarnes årsafgifter såsom sina förnämsta
inkomster. Och huru otillräckliga dessa än vore för att betacka
de kostnader, som vore eller åtminstone borde vara förenade med driften
af nöjaktigt organiserade skolor, vore de dock för elevernas målsmän ganska
betungande, i synnerhet för familjer, som egde flera döttrar, och särskild!
om dessa tillhörde högre klasser, i hvilka årsafgifterna ofta vore rätt
höga, t. ex. 250 kronor vid ättaklassiga läroverk och 300 kronor vid läroverk
med gymnasialafdelning.

Visserligen åtnjöte vid de af staten understödda skolorna ett visst
antal elever friplats eller nedsättning af årsafgiften till 50 kronor, men

Åttonde hufvudtiteln.

dessa förmåner komme endast ett ringa antal af flickskolornas elever till
del. I enlighet med de vilkor, som blifvit fästa vid de statsunderstöd, som
flickskolorna för närvarande uppbure, erhölle knappt 41/., procent af dessa
skolors elevantal (289 af 6,563) friplats och omkring 872 procent nedsättning
i årsafgiften till 50 kronor. Men toge man äfven hänsyn till
eleverna vid sådana högre flickskolor, som icke understöddes af statsverket,
skulle friplatserna icke uppgå till mer än omkring 3 procent af elevantalet.

Många familjer med begränsade inkomster måste derför för sina döttrars
undervisning betala afgifter, som måste kännas synnerligen betungande.
Och dock eftersträfvade dessa för sina döttrar icke mera, än hvad som i vårt
land beskärdes gossar nära nog kostnadsfritt, nemligen en allmänbildning
utöfver det kunskapsmått, folkskolan bibringade. Den alltför ojemna fördelningen
af bildningens förmåner måste också för den qvinliga ungdomen
och dess målsmän blifva känbarare i samma mån, som, icke minst genom
åtgärder från statens sida, områden öppnats för qvinlig verksamhet och
qvinnor erhållit tillfällen till försörjning, hvilka förut varit förbehållna
män. Hvilken ställning man än intoge till frågan om en mera vidsträckt
användning af qvinnor på alla dessa områden, borde man dock medgifva,
att det allmänna borde i någon mån lätta deras sträfvan, som sökte begagna
sig af rättigheter, hvilka samhället redan erbjöde dem. Men något
annat medel för sagda ändamål gåfves väl knappast, än att det allmänna
beredde tillfälle åt ett något större antal flickor att kostnadsfritt eller åtminstone
mot lindrig afgift förvärfva sig erforderlig utbildning för de afsedda
banorna. Men då de för närvarande vid statsbidragets åtnjutande
fästa bestämmelserna om kostnadsfri undervisning eller nedsättning af terminsafgiften
icke, med bibehållande af eller ens med en mindre tillökning
i anslagets belopp, kunde gifvas större omfattning, enär understödet redan
nu i följd af nämnda bestämmelser för en del skolor hade förlorat sin
karakter af understöd, så kunde en förbättring af de mindre bemedlade
elevernas ställning icke ega rum utan en rätt betydlig förhöjning af nämnda
statsanslag.

Staten understödde för närvarande de enskilda skolorna med 100,000
kronor årligen, och dess utgifter för Högre lärarinneseminariet och den
dermed förenade öfningsskolan hade 1894 uppgått till 54,250 kronor.
Således belöpte sig statens utgifter för den qvinliga undervisningen nämnda
år till 154,250 kronor. Jemförde man denna summa med de årliga utgifterna
för den manliga skolungdomens undervisning, hvilka uppginge
till omkring tre millioner kronor årligen, måste man medgifva, att den
stora olikheten emellan nämnda belopp icke stode i öfverensstämmelse med
det qvinliga slägtets berättigade kraf på högre bildning och icke heller

Åttonde hnfyndtiteln.

med den betydelse,, som en högre qvinnobildning egde för häfdandet af
nationens plats bland kulturfolken.

En helt annan ställning intoge de högre flickskolorna i Finland, ett
land, som dock i öfrigt med afseende på kulturförhållanden stode oss
närmare än något annat, och der äfven de ekonomiska förhållandena vore
med vårt lands jemförlig^. Under det att i Sverige staten med en utgift af
54,250 kronor underhölle eu högre flickskola, med 16 friplatser, jemte ett
dermed förenadt högre lärarinneseminarium, underhölle det finska statsverket
läsåret 1893—94 elfva fruntimmersskolor, med i allt 255 frielever,
för en kostnad af tillsammans 384,284 mark. Svenska staten understödde
76 högre flickskolor med i medeltal omkring 1,300 kronor åt hvardera,
det finska statsverket lemnade nyss nämnda år understöd åt 37 privata
fruntimmers- och förberedande skolor med i medeltal omkring 4,350 mark,
eller tillsammans 160,850 mark. Det högsta belopp, som utdelades åt en
privat flickskola, utgjorde 1-893—94 i Finland 10,000 mark, i Sverige 2,000
kronor. Då i vårt land 18 skolor erhölle statsbidrag till sistnämnda belopp,
crhölle i Finland 18 skolor i medeltal 6,750 mark, eller högst 10,000, lägst

5.000 mark. Med en folkmängd den 31 december 1892 af 2,431,953
personer offrade således Finland årligen i statsanslag åt flickskolorna
545,134 mark, under det att vårt land med en folkmängd af 4,806,865
personer för samma ändamål utbetalade 154,250 kronor, således det förra
landet i förhållande till folkmängden mer än fem gånger så mycket som
vårt land. Och dock lemnade finska statsverket 1893—94 dessutom understöd
åt samskolor till ett belopp af 74,000 mark, under det att i Sverige
eu samskola åtnjöte statsunderstöd med 8,000 kronor årligen.

Utom sistnämnda samskola understöddes i vårt land af statsmedel
två enskilda skolor för manlig ungdom, hvilka erhölle 6,000 kronor
årligen hvardera. Ehuru intet giltigt skäl förefunnes, hvarför icke skolor,
afsedda hufvudsakligen för qvinlig ungdom, borde understödjas med åtminstone
tillnärmelsevis samma belopp som nämnda skolor, kunde emellertid
den summa, som 1885 års flickskolekomité föreslagit, eller 4,000 kronor,
anses vara det belopp, med hvilket flertalet skolor af ifrågavarande slag
borde understödjas. De flickskolor, som år 1893 med förord af eforalstyrelser
sökt statsunderstöd, hade uppgått till 78, bland hvilka 76 af
Eders Kongl. Maj:t tilldelats sådant understöd. De skolor, som komme att
behöfva och anses vara förtjenta af statsbidrag, kunde således beräknas
till minst 75. Skulle hvar och en af dessa understödjas med i medeltal

4.000 kronor, erfordrades en anslagssumma af 300,000 kronor. Under
förutsättning att omständigheterna medgåfve, att en del skolor tilldelades
understöd till lägre belopp än 4,000 kronor, skulle möjlighet förefinnas

Åttonde hufvndtiteln.

dels att, om förhållandena det kräfde, tilldela anslag åt ett något större
antal skolor, dels att tilldela en eller annan skola, som deraf pröfvades
vara förtjent och i behof, ett understöd till högre belopp än 4,000 kronor,
utan att den ifrågasatta anslagssumman behöfde öfverskridas.

Derest sagda belopp beviljades, skulle antalet friplatser och platser
mot nedsatt, afgift vid högre flickskolor kunna fördubblas, så att omkring
600 elever vid privata flickskolor koinme att erhålla kostnadsfri undervisning
och vid pass 1,100 att erlägga en årsafgift af högst 50 kronor
(utgörande resp. omkring 6 och 1 2 procent af hela elevantalet). Nu
gällande vilkor för statsbidragets åtnjutande borde nemligen bibehållas
men på ofvan angifna grunder i berörda hänseende göras något mera förmånliga
för flickskolornas ekonomi.

öfver denna petitionärernas framställning har direktionen öfver Högre
lärarinneseminarium afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid
på det lifligaste instämt i petitionens syfte samt funnit de anförda skälen
öfvertygande. Att med de fordringar, som numera måste ställas på undervisning,
skollokaler och skolmateriel, det blefve svårt eller snarare omöjligt
att uppehålla nöjaktigt organiserade högre skolor ,om lärjungarnes terminsafgifter
skulle vara den enda eller hufvudsakliga inkomstkällan, det kunde
direktionen på grund af sin erfarenhet om de ekonomiska förhållandena
vid den med Högre läi''arinneseminariet förenade normalskolan uttryckligen
bekräfta. Ty ehuru denna skola åtnjöte ett ej obetydligt statsunderstöd,
och ehuru elevafgifterna vore högre än vid det stora flertalet flickskolor i
landsorten, hade det dock under de senare åren varit förenadt med rätt
stora svårigheter att begränsa utgifterna till inkomsternas belopp, och direktionen
hade derför nyligen sett sig nödsakad att ytterligare höja elevernas
årsafgifter.

Hvad i petitionen andragits beträffande lärarinnornas vid de högre
flickskolorna dåliga aflöningsförhållanden funne direktionen vara i främsta
rummet värdt att beakta. Bland dessa skolors fasta lärarekrafter vore de
från Högre lärarinneseminariet utexaminerade de jemförelsevis bäst aflönade,
och dock öfverstege deras årslön endast undantagsvis 1,000 kronor i ett
för allt. Om man frånsåge föreståndarinnornas särskilda arfvoden, förekomme
undantagen endast i de större städerna, der i några skolor lärarinnorna
efter en tids tjenstgöring komme i åtnjutande af löner å 1,100 å
1,200 kronor. Men minst lika vanligt vore, att examinerad lärarinna måste
åtnöja sig med eu årslön af 900 eller 800 kronor. Att dylika löner ej på
långt när utgjorde skälig ersättning för ett högst ansträngande och maktpåliggande
arbete af personer, som efter lång och kostsam förberedande

Åttonde hufvudtiteln.

kurs egnat 3 eller 4 år åt sin speciella fackbildning — hvartill för språklärarinnorna
komine dyrbara utländska resor — läge i öppen dag; och
skulle de ock förslå till bestridande af de allra oundgängligaste lefnadskostnader,
så kunde de ej utan en allt för långt drifven försakelse räcka
till skulders afbetalande eller pensionsafgifters erläggande. Men huru knappa
och otillräckliga ifrågavarande lärarinnors lönevilkor än vore, utgjorde de
dock det mesta de högre flickskolorna här i landet kunde åstadkomma,
ja mången dylik skola funnes, der man ej kunde tänka på att bestå sig
med en sådan lyx som en examinerad lärarinna. Och der man skaffat
sig en så dyr lärarekraft, der måste man vara angelägen om att bereda
sig nödig valuta genom att pålägga den kostsamma lärarinnan en så stor
tjenstgöring som möjligt. Följden häraf hade också i många fall blifvit
fysisk och psykisk öfveransträngning, och der skadan blifvit af annan art,
hade den ofta röjt sig i hämmad utveckling och försvagadt intresse.

Liksom petitionärerna ville äfven direktionen för sin del betona, att den
tid nu syntes vara inne, då den stora olikheten i kostnad för gossens och
flickans högre elementarbildning borde så vidt möjligt utjemnas. Den nästan
kostnadsfria undervisningen vid de allmänna läroverken Ange numera ej
sitt berättigande deraf, att dessa läroverk skulle hafva till hufvudsaklig
uppgift att utbilda de nödiga organen för statens egen verksamhet. Dessa
läroverk hade fått en ny och vidsträcktare uppgift, nemligen att direkt
och indirekt främja hela folkets andliga odling och bibringa en del af den
växande ungdomen det mått af högre allmänbildning, som de ledande
krafterna i en kulturstat i våra dagar behöfde.

När man, trots den väsentliga förändring, som uppfattningen af de
allmänna läroverkens mål undergått, dock fortfarande fasthållit principen
om kostnadsfri undervisning, syntes detta framför allt hafva berott på en
önskan att för alla samhällsklassers barn öppna tillträde till den högre
bildningen för att sålunda lemna tillfälle åt den rikare begåfningen, hvarhelst
inom folket den röjde sig, att till det helas båtnad göra sig gällande
och på samma gång främja en för samhällskroppens sundhet och de sociala
förhållandenas lugna utveckling gagnelig ståndscirkulation. Men vore
motiven för ett principielt, upprätthållande af en kostnadsfri undervisning
vid de allmänna läroverken af denna art, så funnes ej längre några skäl,
hvarför endast den manliga ungdomen .skulle komma i åtnjutande af ifrågavarande
förmån. Den betydelse för hela folkets odling och uppfostran,
([vinnan hade genom sin verksamhet inom familjen, kunde ej nog högt
uppskattas. På grund af sociala förhållanden, som ej st-ode att ändra, vidgades
ock i våra dagar området för qvinnans verksamhet utom familjen
allt mer och mer, och hon hade hos oss redan länge haft tillträde jemväl

40 Åttonde hufvudtiteln.

till åtskilliga befattningar i statens tjenst. När så vore, syntes det både
vara rättvist och ligga i det allmännas intresse, att tillgången till en högre
allmänbildning för den qvinliga ungdomen från statens sida verksamt
främjades.

Huru betungande flickornas skolafgifter vore för många familjer framginge
bäst af ett förhållande, som utan tvifvel vore mycket allmänt och
hvarom direktionen hade riklig erfarenhet, nemligen att äfven af familjer,
som ansåges burgna, anhållan om uppskof med terminsafgifternas inbetalande
mycket ofta gjordes, att ett stort antal restantier hvarje termin uppkomme
och att afskrifningar af äldre resterande afgifter så godt som årligen
måste göras. För öfrigt blefve genom de dryga skolafgifterna ett stort
antal döttrar äfven af bildade familjer helt och hållet utestängdt från den
högre undervisningens förmåner. Att många ljusa förhoppningar hos offervilliga
föräldrar och många brinnande önskningar hos begåfvade och kunskapstörstande
flickor af denna anledning blefve omintetgjorda, derom hade
hvarje föreståndare och föreståndarinna för högre flickskola en smärtsam
erfarenhet.

Då Eders Kongl. Maj:t sista gången gjorde framställning till Riksdagen
angående denna fråga, meddelade dåvarande departementschefen i sitt yttrande
till statsrådsprotokollet den 12 januari 1891 en öfversigt af flickskolefrågans
utveckling, sedan enligt beslut af 1862 års riksdag normalskolan
för flickor upprättades, och erinrade dervid, att 1885 års riksdag
hos Eders Kongl. Maj:t anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes »låta undersöka,
huru undervisningen i de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom
för närvarande bedrifves, och hvilka resultat af densamma hittills vunnits,
samt af de upplysningar, som genom undersökningen erhållits, gifva Riksdagen
del», äfvensom att Eders Kongl. Maj:t med anledning häraf den (i
november 1885 tillsatt en komité, hvilken den 19 januari 1888 afgifvit
sitt betänkande. Vidare redogjorde departementschefen för hufvudpunkterna
såväl af nämnda betänkande som af de utlåtanden, hvilka deröfver
infordrats från vederbörande myndigheter. En dylik redogörelse, som i
flera, delar skulle blifva en upprepning af hvad här ofvan blifvit nämndt,
torde derför icke nu vara erforderlig.

Komitén har meddelat en omfattande och grundlig utredning af
de högre flickskolornas tillstånd såväl med afseende på deras organisation
och undervisning som beträffande deras hygieniska och ekonomiska förhållanden,
anmärkt de förefunna bristerna och framstält förslag till bristernas
afhjelpande samt flickskoleväsendets utveckling. De upplysningar,
råd och anvisningar, som flickskolornas målsmän sålunda erhållit, hafva utan

Åttonde hufyndtiteln.

tvifvel redan burit god frukt, i det att mycket af hvad komitén föreslagit
beträffande tidsfördelning, de särskilda läroämnenas utsträckning och
behandling, helsovård m. m. vunnit tillämpning inom flickskolan. De brister
åter, som direkt eller indirekt hafva sin hufvudsakliga grund i flickskolornas
dåliga ekonomiska ställning, qvarstå deremot i det hela oförminskade.
De förslag, som komitén fram stält till den ekonomiska ställningens förbättring
och nämnda bristers undanrödjande, hafva icke heller vunnit allmännare
tillslutning. Hufvudsakliga orsaken härtill har utan tvifvel varit,
att dessa förslag i sjelfva verket gingo ut på att upphäfva de nu befintliga
privata flickskolorna och ersätta dem dels med samskolor, som underhölles
af staten under förutsättning af vissa bidrag från kommunerna, dels
med högre flickskolor, som upprättades af kommun eller af ett utaf kommun
understödt och derför i beroende af denna stående bolag samt erhölle bidrag
af staten. Den omstörtning af hittills bestående förhållanden, som
på många ställen måste blifva följden af genomförandet af ett dylikt förslag,
har synts mången lika obillig som farlig. De nuvarande högre flickskolorna
hafva i hög grad vunnit allmänhetens förtroende och sträfva kraftigt
till högre utveckling såväl i afseende å lärjungarnes sedliga och
hygieniska vård som beträffande valet och anordningen af lärostoffet
samt dettas metodiska behandling vid undervisningen. Det skulle, menar
man, å ena sidan vara högst obilligt att neka så lifskraftiga anstalter rätten
att existera samt å andra sidan innebära en icke ringa fara att inskränka
den fria sjelfbestämningsrätten för en så ung och i så liflig utveckling
stadd anstalt som den högre flickskolan, hvilken ännu måste söka
sin rätta form. Dessutom måste det anses högst tvifvelaktigt, huruvida
flertalet kommuner skulle befinnas villiga och i stånd att underkasta sig
de ganska stora offer, som genomförandet af komiténs förslag skulle af
dem kräfva. Föreståndare och föreståndarinnor vid våra högre flickskolor
hafva derför ock i den ingifna petitionen fasthållit vid den form af statsunderstöd,
som Regering och Riksdag hittills funnit vara den lämpligaste,
och blott yrkat, att såväl anslaget i dess helhet som det belopp, som kunde
till hvarje särskild skola utdelas, skulle betydligt ökas.

Under sådana förhållanden anser icke heller jag, att någon mera genomgripande
förändring i den högre flickskolans organisation för närvarande
bör ifrågasättas, men finner, på skäl, som i det föregående andragits,
det högeligen angeläget, att densamma kraftigare än hittills understödjes
af staten, på det att å ena sidan de pedagogiska och hygieniska hänsynen
vid densamma må komma till sin rätt och å andra sidan såväl lärarepersonalens
ställning må blifva drägligare, som lättare tillgång till bildning
må öppnas för mindre bemedlade lärjungar. Också anser jag det af pe Bih.

till ltihsd. Prot. 1 Sami. 1 Afd. G

42 Åttonde kufvudtiteln.

titionärerna ifrågasatta beloppet för tillökningen i flickskoleanslaget, eller

200.000 kronor, ingalunda vara större än behöfligt, men då jag måste göra
framställning om betydande summor för andra vigtiga ändamål, nödgas
jag något inskränka detta belopp och hemställa om en tillökning af 150,000
kronor, så att flickskoleanslaget således komme att höjas från 100,000
kronor till 250,000 kronor.

I sammanhang med höjningen af anslagets totalbelopp torde äfven det
belopp, som må kunna tilldelas särskild skola böra ökas från 3,000 till

4.000 kronor, då eljest vid fördelningen af det ökade anslaget icke tillbörlig
hänsyn skulle kunna tagas till de särskilda skolornas behof och utvecklingsgrad.
För detta ändamåls vinnande torde emellertid dessutom
vara erforderligt, att ytterligare 1,000 kronor må kunna tilläggas skolor
med minst tvåårig fortsättningskurs. Dylika fortsättningskurser finnas vid
flera skolor för att utbilda elever, som genomgått de egentliga flickskoleklassema,
antingen för en husmoders kall eller till lärarinnor i familjer
och mindre skolor eller för idkande af rent vetenskapliga studier. Dessa
fortsättningskurser äro i allmänhet fåtaligt besökta, men kräfva särdeles
dugliga och derför dyrbara lärarekrafter, hvarför de i regeln endast genom
betydliga offer från vederbörande skolas sida kunnat uppehållas. Vigten
af dylika fortsättningskurser, hvarigenom de i flickskolan inhemtade kunskaperna
göras mera direkt fruktbringande och användbara för det praktiska
lifvet, börjar emellertid allt mer erkännas; och det torde derför icke
vara olämpligt, att ett särskildt understöd må kunna lemnas dem bland
dessa, som anses deraf förtjenta och i behof.

Någon annan förändring i de hittills gällande vilkoren för understöds
erhållande från det ifrågavarande anslaget anser jag för närvarande
icke vara erforderlig eller tillrådlig. Då det emellertid varit tvifvelaktigt, huruvida
den omständigheten, att gossar mottagits till undervisning i de egentliga
flickskoleklasserna och skolan således i sjelfva verket öfvergått till en
samskola, må anses utgöra hinder för en dylik skola att komma i åtnjutande
af understöd från flickskoleanslaget, vill jag fästa uppmärksamheten
på, att detta förhållande i synnerhet förekommer i mindre städer eller orter,
der allmänt läroverk för gossar icke finnes, och särskildt i ett par städer,
hvilkas gossläroverk under de sista åren blifvit indragna. I följd af folkmängdens
ringhet kan på dylika platser lika litet en skola endast för
flickor som en skola ensamt för gossar på längden upprätthållas, men för
en samskola kan elevantalet blifva tillräckligt. Utan statsunderstöd kan
dock en sådan skola ingalunda reda sig bättre än en flickskola med motsvarande
lärjungeantal och det synes derför vara hårdt och obilligt att
neka en dylik skola hvarje bidrag. Då den nu begärda tillökningen i flick -

Åttonde hnfyudtiteln.

skoleanslaget är ganska stor i förhållande till detta anslags nuvarande belopp
och då samskolor af ifrågavarande slag torde komma att blifva helt
få, tvekar jag icke att föreslå, att af berörda anslag bidrag må på samma
vilkor, som gälla för flickskolor, kunna meddelas äfven åt samskolor med
minst fem klasser å orter, der allmänt läroverk för gossar ej finnes.

I underdånig skrifvelse den 28 september 1895 har styrelsen för pension
sinrättningen för lärarinnnor vid Sveriges högre skolor för qvinlig ungdom
förmält, att, sedan Hennes Maj:t Drottningen år 1883 af intresse för den
svenska flickskolans utveckling och för att bereda dess lärarinnor medel till
uppehälle, då de i följd af tilltagande ålder icke längre kunde sköta sitt
maktpåliggande kall, utfärdat inbjudning till teckning af bidrag för åstadkommande
af en pensionsinrättning för sagda ändamål, hvilken inbjudning
äfven undertecknats af flera härför intresserade damer, till grundfond för ifrågavarande
pensionsinrättning tecknats ett belopp af 51,257 kronor 89 öre. Sedan
Eders Kongl. Maj:t fyra år derefter faststält stadgar för »pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för qvinlig ungdom», hade densamma
trädt i verksamhet; men nu hade, enligt beräkning af de revisorer,
som granskat 1894 års räkenskaper, visat sig, att en brist för inrättningen
uppstått af 14,812 kronor 7 öre, samt att denna brist framdeles komtne
att ökas, i mån nu befintliga värdepapper måste utbytas mot andra med
lägre ränta. Då de högre flickskolorna, som för bedrifvande af sin
verksamhet, utom det jemförelsevis obetydliga statsbidraget, i allmänhet
icke hade andra tillgångar än lärjungarnes terminsafgifter, i regeln gåfve
de vid dem anstälda lärarinnorna endast ringa aflöning, hade det synts
styrelsen lika betänkligt att höja afgifterna till pensionsinrättningen som
att sänka det i stadgarna faststälda pensionsbeloppet, hvilket redan nu
vore väl litet. Styrelsen, till hvars kännedom det kommit, att föreståndare
och föreståndarinnor vid Sveriges högre flickskolor beslutit att hos Eders
Kongl. Maj:t begära framläggande af proposition till Riksdagen om höjning
af det till dessa skolor utgående anslag, och som icke tviflade på att
Eders Kongl. Magt skulle behjerta denna framställning, hade derför ansett
sig böra anhålla, att Eders Kongl. Maj:t vid aflåtande af nådig proposition
om höjning af berörda anslag tillika täcktes föreslå Riksdagen, att deraf
äfven måtte kunna anvisas det belopp, som Eders Kongl. Maj:t kunde finna
tillräckligt för att trygga pensionsinrättningens förbindelser.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet infordrats, har till en början
erinrat derom, att, enligt af Eders Kongl. Maj:t den 26 maj 1887 faststälda
stadgar för nämnda pensionsinrättning, dess inkomster utgjordes af

44 Åttonde hnfvudtiteln.

räntemedel, delegarnes årsafgifter och tillfälliga inkomster; att årsafgift för
lärarinna, som i inrättningen vunnit inträde, erlades med 25 kronor af den
skola, vid hvilken hon vore anstäld, och med 30 kronor af henne sjelf;
att lärarinna, som vid sitt inträde i inrättningen vore äldre än 25 år,
dessutom hade att erlägga retroaktiva afgifter; samt att pensionen utginge
med 400 kronor om året från och med qvartalet näst efter det, hvarunder
pensionären uppnått 55 års ålder.

Da den verksamhet, som utöfvades af ifrågavarande lärarinnor, med
rätta ansetts vara af den betydelse för bildningsarbetet inom landet, att
icke blott en särskild undervisningsanstalt, Högre lärarinneseminariet, blifvit
inrättad med af statsmedel aflönad lärarepersonal, utan äfven årligt
anslag af Riksdagen anvisats för understödjande af de skolor för qvinlig
ungdom, der den i seminariet inhemtade undervisningen gjordes fruktbärande,
syntes det statskontoret, som borde staten icke undandraga sig
att jemväl i någon mån stödja dessa lärarinnor i deras sträfvan att genom
afsättande af någon del af den helt visst i allmänhet ringa årslönen bereda
sig ett torftigt underhåll, då helsa och krafter icke längre medgåfve
fortsatt arbete i skolornas tjenst. Och då, såsom i ansökningen blifvit
antydt, hvarken nedsättning af pensionsbeloppen eller höjning af delegarnes
arsafgifter kunde företagas, utan att det ändamål, pensionsinrättningen
ville tjena, derigenom skulle komma att blifva lidande, funne statskontoret
den nu föreliggande ansökningen om statens mellankomst till pensionsinrättningens
betryggande vara förtjent af nådigt afseende.

Beträffande den form, under hvilken dylikt statsbidrag borde lemnas,
förestälde sig statskontoret, att det lämpligen skulle kunna utgå såsom fyllnad
i de delegande lärarinnornas årsafgifter, så att staten för hvarje betalande
delegarinna tillsköte ett visst belopp. Storleken af det belopp, som erfordrades
för att pensionsinrättningen skulle kunna fullgöra sina förbindelser,
kunde endast bestämmas genom beräkningar, hvilka statskontoret icke såge
sig i stånd att åstadkomma; men då enligt lifförsäkringsbolagens tabeller
en 25-årig qvinna hade att erlägga en årspremie af 85 "kronor 71 öre för
att vid 55 ars ålder erhålla lifränta af 400 kronor, så borde en fyllnadsafgift
af 10 kronor icke kunna anses för högt tilltagen. Då de delegande
lärarinnornas antal vid 1894 års slut utgjorde 152, skulle således statens
bidrag enligt denna beräkningsgrund för nämnda år hafva uppgått till 1,520
kronor. Såsom vilkor för statsbidraget borde dock, enligt statskontorets
mening, bestämmas, att minskning i de nu utgående årsafgifterna eller
höjning af de nu faststälda pensionerna icke finge vidtagas.

Liksom statskontoret finner jag det vara af synnerlig vigt, att berörda
pensionsinrättning upprätthålles samt att åt densamma beredes en tryggad

Åttonde hufvudtiteln.

ställning. Antalet lärarinnor vid de högre flickskolorna är redan stort och
ökas med flickskoleväsendets utveckling oupphörligt. De arbeta med en
samvetsgrannhet och en sjelfuppoffring, som af en hvar måste erkännas. Men
något att betrygga sin framtid med kunna de icke samla. Den lott, som
väntar dem, då de äro uttjenta och i allmänhet stå utan alla existensmedel,
måste derför blifva mycket tung, derest intet i tid göres för att tillförsäkra
dem någon inkomst på ålderdomens dagar. Detta hafva de behjertat, genom
hvilkas försorg ifrågavarande pensionsanstalt kommit till stånd. Men äfven
för staten måste det vara angeläget, att icke en hel klass af qvinnor, som
uppoffrat all sin kraft för dess ändamål, om än icke i dess omedelbara
tjenst, må lemnas utan alla medel till uppehälle på ålderdomen. Den utgift,
som för närvarande kräfves för att rädda flickskolelärarinnornas pensionsanstalt
från en hotande undergång — ty något mindre gäller det i sjelfva
verket icke — synes mig derför obetydlig, äfven om den behöfde göras något
större, än statskontoret beräknat. Sedan anstaltens ställning, som hittills
ansetts något osäker, blifvit tryggad, är nemligen att hoppas, att, om än
icke alla, dock flertalet af de högre flickskolornas lärarinnor skola inträda
i densamma. Såsom jag nyss antydt, anser jag icke säkert, att det af statskontoret
föreslagna statsbidraget är för ändamålet tillräckligt, men då
skilnaden ej gerna kan vara stor och då någon annan beräkning ej för
närvarande är att tillgå, anser jag mig böra hemställa, att Eders Ivongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen, att af flickskoleanslaget må till berörda pensionsinrättning
tills vidare årligen utgå ett belopp, motsvarande högst 10 kronor
för hvar och en af de delegare, som erlägga årsafgift. De af statskontoret
föreslagna vilkoren anser jag icke behöfliga, då det å ena sidan
med ett så litet statsbidrag icke gerna kan blifva fråga om att sänka årsafgifterna
eller höja pensionerna och då å andra sidan nämnda förändringar
icke kunna utan Eders Kongl. Maj:ts bifall företagas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att anslaget
till högre skolor för qvinlig ungdom måtte varda förhöjdt med ett belopp
af 150,000 kronor, eller från 100,000 kronor till 250,000 kronor, att understöd
af detsamma på hittills gällande vilkor må kunna tilldelas sådana
skolor med högst 4,000 kronor åt hvar och en, dock att skola med minst
tvåårig fortsättningskurs må kunna erhålla 5,000 kronor, samt att af samma
anslag må kunna anvisas dels understöd, på de för högre flickskolor stadgade
vilkor, åt samskolor med minst fem klasser å orter, der allmänt läroverk
för gossar ej finnes, dels ett årligt bidrag till pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för qvinlig ungdom, motsvarande
högst 10 kronor för hvar och en af de delegare, som erlägga årsafgift.

Åttonde hufvndtiteln.

Folkundervisningen.

[11.] Till det protokoll, som är bilagdt Eders Kongl. Maj:ts proposition till

Höjning af Riksdagen år 1892 angående statsverkets tillstånd och behof, yttrade jag
feuiu9iönSnMY1^ 0111 förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkkskolor och

skott åt läraresmås ko lor, att, då med hänsyn till det stora missförhållande, som beo''ch
{°l’"k°!orträffande detta anslag under de senare åren förefunnits mellan det beräknade
och det verkliga behofvet, uppenbart vore, att anslagets nuvarande
belopp komme att i högst väsentlig grad öfverskridas, en successiv höjning
af nämnda förslagsanslag torde böra ega rum, och med anledning deraf
hemstälde jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja
omförmälda anslag från 3,525,000 kronor till 3,725,000 kronor, eller med

200,000 kronor. Riksdagen biföll detta Eders Kongl. Maj:ts förslag.

Utgifterna å förevarande anslag uppgingo emellertid redan år 1891
till 3,917,890 kronor 43 öre, hvadan Riksdagen 1893, på Eders Kongl.
Maj:ts framställning, höjde anslaget till 3,925,000 kronor, eller med 200,000
kronor.

Under år 1892 belöpte sig utgifterna å berörda anslag till 4,012,892
kronor 79 öre; år 1893 till 4,095,074 kronor 6 öre och år 1894 till
4,173,131 kronor 30 öre.

Då sålunda åter en stor brist förekommer å det anslag, som här är
i fråga, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:ts täcktes föreslå Riksdagen
att höja anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor
med 250,000 kronor, eller till 4,175,000 kronor.

[12.] Vid riksdagen år 1877 framlades proposition om beviljande af anslag

Undervisning itill understöd af undervisning i slöjd för gossar. Till statsrådsprotokollet,
qvinlig slöjd. c]£ framläggandet af berörda proposition beslöts, yttrade dåvarande statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet, bland annat, att frågan om
det uppväxande slägtets undervisning i slöjd hade på senare tider gjort
sig allt mer och mer gällande och omfattats på många orter med varmt
intresse. Landsting, hushållningssällskap och kommuner äfvensom enskilda
personer hade i åtskilliga delar af landet gjort större eller mindre uppoffringar
för främjande af denna undervisning, hvilken äfven, i anledning
af väckt motion om åtgärder för densamma från statens sida, utgjort föremål
för öfverläggning vid riksdagen.

Vid frågans praktiska lösning syntes man gå två väsentligen olika
vägar, i det man å ena sidan sökte införa den ifrågavarande undervisningsgrenen
vid folkskolan och der sätta den i nära samband med den öfriga

Åttonde hufvndtiteln. 47

undervisningen, medan man å den andra sökte nå målet genom upprättande
af sjelfständiga, från folkskolan skilda slöjdskolor. Det senare torde
kunna anses lämpligast, om man ville utbilda särskild skicklighet i ett eller
annat yrke, och sålunda hade sjelfva yrkesbildningen till mål. Ville man
deremot bibringa ungdomen en allmän handfärdighet, så borde slöjdundervisningen
meddelas i folkskolan och såsom en nödvändig del af det hela
ingå bland öfriga undervisningsämnen. Undervisningen i slöjd kunde nemligen,
om den rätt meddelades, blifva ett allmänt bildningsmedel af stor
betydelse, i det att genom väl ordnade öfningar deri både iakttagelseförmågan
skärptes och smaken odlades. Derigenom bereddes ock en, icke
minst för allmogens barn, nyttig omvexling mellan själs- och kroppsarbete
och förekomines en ensidig utveckling på grund af sysselsättning endast
med bokliga studier, på samma gång som hågen lifvades för en nyttig och
ädel verksamhet, hvilken kunde afhålla från mången onyttig eller skadlig
förströelse.

Att folkskolans lärjungar finge i skolan lära sig att medelst de vanligast
förekommande verktygen förfärdiga smärre arbeten af hvarjehanda
slag, syntes vara af behof påkalladt äfven derför, att det ofta och icke
utan skäl klagades deröfver, att förmågan att tillverka eller laga till och
med enklare redskap och verktyg allt mer började att bland allmogen
aftaga och do bort.

Då undervisning i slöjd sålunda för folkskolans rätta ställning och
verksamhet hade en stor betydelse, och då, såsom förut vore antydt, intresset
för denna angelägenhet nu syntes vara väckt, torde tiden vara inne
att öfverväga, huru den ifrågavarande undervisningen lämpligast skulle
kunna i ofvan angifna riktning ordnas och främjas.

Beträffande särskildt anordnandet af undervisning i slöjd för fickor
anförde departementschefen vidare, att tillfälle till undervisning deruti på
många orter redan länge varit beredd, och att föremål för denna undervisning
i allmänhet varit enkel linne- och klädsömnad samt stickning. I
anseende till nödvändigheten af öfning härutinnan och då ändamålet att
bibringa allmän handfärdighet dervid äfven kunde vinnas, torde nämnda
öfningar företrädesvis böra förekomma. Dock vore det önskvärdt, att tillfälle
kunde beredas till undervisning äfven i spånad, väfnad samt flätningsarbeten.
Slöjdundervisning för flickor borde som obligatorisk taga sin
början vid öfvergången från småskolan till folkskolan och sedan fortgå
jemte den öfriga undervisningen under hela lärotiden, så väl i den egentliga
folkskolan, som i fortsättningsskolan.

De kostnader, som en sådan undervisnings anordnande vid flickskolan
kornme att medföra, kunde ej blifva betydliga, och understöd dertill af

Åttonde hnfvudtiteln.

staten torde derför ej behöfvas på annat sätt, än att tillfälle till undervisning
i qvinlig slöjd bereddes vid statens seminarier för bildande af folkskolelärarinnor.

Vid samma riksdag framlades ock nådig proposition derom, att anslaget
till folkskolelärare- och lärarinneseminarierna måtte höjas för införande
vid dessa anstalter af undervisning i slöjd, men Riksdagen afslog
denna framställning. Sedan den tiden har emellertid undervisning i slöjd
småningom blifvit införd vid alla landets folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarier.

Dessutom meddelas undervisning i slöjd i allmänhet vid de läroanstalter,
som af landsting eller enskilda personer blifvit upprättade för bildande af
lärarinnor vid småskolan.

Slutligen hafva åtskilliga så kallade slöjdkurser för bildande af slöjdlärårinnor
under den senare tiden varit anordnade.

Den lifliga verksamhet för bildande af slöjdlärarinnor, som under de
senare åren egt rum, synes vittna om stort intresse för den qvinliga slöjden
och om öfvertygelse om vigten, att det uppväxande qvinliga slägtet
deri undervisas. Denna öfvertygelse har ock haft till följd, att såväl
skoldistrikt och landsting, som äfven föreningar och enskilda personer
varit beredvilliga till uppoffringar för ifrågavarande undervisning. Antalet
folkskolor, i hvilka dylik undervisning meddelas, har också under den
senaste tiden varit i ständigt stigande.

Visserligen klagades till en början deröfver, att undervisningen i den
qvinliga slöjden ej medförde tillfredsställande resultat, enär man vore oviss
både om målet och om medlen, genom hvilka detta på lämpligaste sätt
kunde nås. Nu har man emellertid kommit derhän, att man vet hvart
man vill, och att göda arbetsmetoder blifvit utarbetade.

Den åsigten har dock alltmer gjort sig gällande, att skoldistrikten
böra få understöd af allmänna medel äfven till främjande af undervisning
i qvinlig slöjd. Genom sådant understöd vunnes nemligen icke endast det
målet, att undervisningen i slöjd blefve på kortare tid införd i landets alla
folkskolor, utan äfven att man finge större säkerhet för att undervisningen
ginge i rätt riktning.

Vid 1892 års riksdag väcktes motion, att Riksdagen måtte besluta:

dels att för 1893 anvisa ett förslagsanslag af 50,000 kronor att användas
till understöd åt skoldistrikt, som på lämpligt sätt beredde i skolåldern
varande flickor undervisning i qvinlig slöjd;

dels att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att fördela detta understöd samt
att bestämma de närmare vilkoren för understöds åtnjutande.

Åttonde hufvudtiteln. 49

Statsutskottet yttrade med anledning af motionen, -att utskottet, som
visserligen icke förbisett vigten deraf, att undervisning i qvinlig slöjd
vid folkskolorna meddelades, dock ansett denna angelägenhet, för hvars
ordnande i hvarje särskildt fall torde erfordras jemförelsevis obetydliga
kostnader, lämpligen böra omhändertagas af vederbörande kommuner eller
landsting. Med anledning deraf hemstälde utskottet, att den ifrågavarande
motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Detta blef
ock Riksdagens beslut.

Vid följande årets riksdag väcktes åter samma förslag. Såsom skäl
för detta anfördes:

att intresset för slöjdundervisningen utvecklats väsentligen genom de
statsbidrag, som lemnats för befrämjande af undervisning i slöjd för gossar;

att rättvisan kräfde, det statsbidrag lemnades för flickornas slöjdundervisning
lika väl som för gossarnes;

att lika vigtigt som det vore, att läsning och slöjd omvexlade för gossen,
minst lika vigtig finge väl en dylik omvexling för flickan anses vara;

att särskildt för de fattigare klasserna vore af vigt, att flickan finge
i skolan lära sig så mycken händighet, att hon kunde, då hon utginge i
lifvet vare sig som maka, tjenarinna eller arbeterska i något särskildt fack,
utan hjelp reda sig med afseende på de allra vanligaste qvinliga handarbeten; att

den qvinliga slöjdundervisningen här och hvar slagit in i en osund
riktning, men att genom ett statsbidrag detta förhållande snart nog skulle
ändras, enär naturligtvis statsunderstöd endast skulle komma de skolor till
godo, i hvilka slöjden vore ordnad på ett fullt ändamålsenligt sätt, och
församlingarna förty, för att ej gå miste om statsanslaget, blefve nödsakade
att reformera denna undervisning i en sund rigtning;

att utan ett mindre statsbidrag det ej vore tänkbart, att de fattigare
landskommunerna skulle mera allmänt kunna tillgodogöra sig den välsignelse,
som läge i att hafva en väl ordnad slöjdundervisning för det uppväxande
qvinliga slägtet;

att slöjdundervisning redan vore införd vid tre af rikets folkskolelärarinneseminarier
och från nästa höst blefve införd äfven vid de två återstående,
samt att under senare åren en mängd kurser hållits för utbildande
af lärarinnor i metodisk slöjdundervisning för flickor, hvadan fullt dugliga
lärarinnor i ämnet nu kunde erhållas; samt

att lämpliga personer för öfvervakande af denna undervisning icke
heller numera borde saknas, sedan qvinna gjorts valbar till skolrådsledamot.

Med anledning af berörda motion yttrade Riksdagen i skrifvelse till
Eders Kongl. Maj:t, att Riksdagen ansåge så öfvertygande skäl vara anförda

Bill. till Riksd. l\ot. 18.10''. 1 Sami. I Afd. 7

Åttonde hufvudtiteln.

för förslaget om den qvinliga slöjdundervisningens befrämjande genom stats-,
anslag, att Riksdagen icke skulle tvekat att bifalla motionen, om icke Riksdagen
dels saknat nödig utredning för att kunna bedöma lämpliga beloppet
af det anslag, som för ändamålet skulle erfordras, dels ock ansett,
att Riksdagen icke borde bevilja ett dylikt anslag annat än i sammanhang
med godkännande af de vilkor, hvilka borde blifva gällande för understöds
åtnjutande. Med afseende å anslagets belopp hade nemligen synts Riksdagen
kunna ifrågasättas, huruvida icke den af motionären förordade summan,
50,000 kronor, vore väl hög, då den qvinliga slöjden, som icke förekomme
vid det stora flertalet skolor, icke annat än successivt kunde införas
såsom undervisningsämne vid desamma. Att uppställa på giltiga grunder
hvilande bestämmelser för understödets åtnjutande hade Riksdagen i frågans
dåvarande outredda skick icke ansett möjligt, helst undervisningskostnaden
för qvinlig slöjd vid en skola icke torde få bedömas efter måttstocken af
den för undervisning i goss-slöjd erforderliga utgift. Riksdagen funne sig
derför böra inskränka sig till att hos Kongl. Maj:t begära framläggandet
af vederbörligt förslag i ämnet och ville fördenskull med anledning af
ifrågavarande motion hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag angående beredande af
statsunderstöd för undervisning i qvinlig slöjd vid folkskolorna äfvensom
angående de vilkor, som för understödets åtnjutande kunde böra
fastställas.

Till. följd af denna Riksdagens skrifvelse anmodades folkskoleinspektörerna
att från de särskilda skoldistrikten inhemta åtskilliga uppgifter angående
undervisningen i slöjd för flickor. Enligt dessa uppgifter undervisades
under år 1892 ett antal af 65,373 flickor i qvinlig slöjd. Af dessa
tillhörde 37,481 landsbygden och 27,892 städerna.

Beträffande antalet barn, som en lärarinna hade att samtidigt undervisa,
hade uppgifter inkommit från 1,533 skolor på landsbygden. Af
dessa hade

181 ett barnantal af......................................... 1 —10;

573 » » » ......................................... 11—20;

393 » » » ........................................ 21—30;

386 » ■* » ......................................... 30 och derutöfver.

I landsbygdens skolor undervisade 1,576 lärarinnor. Af dessa hade
673 genomgått särskild slöjdkurs, hvaremot 903 icke hade genomgått
någon sådan.

Åttonde hnfrndtiteln.

Med hänsyn till aflöningen hade

349 lärarinnor.............................. 10 kronor eller derunder;

186 » ............................ 10—20 kronor;

191 » ............................. 21—30

115 » 31—40 »

475 » ............................ 41—50

86 » 51—60

9 » .............................. 61—70 »

45 » .............................. 71—80 »

3 » 81—90

39 » ......................... 91 — 100 »

78 » ............................. 100 kronor eller derutöfver.

I städerna undervisade

1 lärarinna..............i.................... 1—8 barn;

2 lärarinnor............................. 9—10 » hvardera;

14 > ................................. 11—15 » »

24 » ................................. 16—20 » »

38 » ................................. 21—25 » »

24 » ................................ 26—30 » »

800 » (omkring) ............ 30 och derutöfver.

I arfvode uppburo hvardera af

65 lärarinnor.......>,.•................,,........ 10 kronor och derunder;

9 » ..................................10—20 kronor;

3 » ..................................... 21—30

5 » ...................................... 31—40 »

33 » ..................................... 41—50

2 » .........................r..,f 51—60 »

3 » .................................... 61—70 »

8 » ...................................... 71—80

3 » ....................................... 81—90

18 » ...................................... 91—100 »

150 » ................................... 100 kronor och derutöfver.

En stor mängd lärarinnor hade intet särskildt arfvode för undervisning
i slöjd, utan hade de skyldighet att undervisa äfven i detta ämne
mot åtnjutande af den ordinarie lönen. Högsta arfvodesbeloppet för slöjd -lärarinna uppgick till omkring 1,000 kronor.

Det i juni månad år 1894 till Stockholm sammankallade folkskoleinspektörsmötet
hade fått sig ålagdt att behandla äfven följande fråga: »Till

Åttonde hufvudtiteln.

hvilket belopp och under hvilka vilkor bör statsbidrag lemnas till bestridande
af kostnaderna för undervisning i qvinlig slöjd?»

Den afdelning af mötet, som förberedande behandlade denna fråga,
inkom med ett så lydande förslag till svar derå:

»1. Undervisningen skall vara ändamålsenligt anordnad, utan att undervisningen
i skolans läsäinnen derigenom eftersattes; och skall undervisning
meddelas i följande slöjdarter: stickning, stoppning, lappning, linne- och
klädsömnad samt, der omständigheterna sådant medgifva, spånad, väfning
och flätningsarbeten.

2. Undervisningen skall ledas af dertill lämplig lärarinna.

3. Undervisningen skall fortgå minst 3 timmar i veckan hela den
för ifrågavarande skola enligt reglementet stadgade lärotiden.

4. Antalet flickor i slöjdskola skall utgöra minst 10, men der antalet
är så stort, att fördelning i afdelningar måste ske, kan statsbidrag
erhållas för hvarje afdelning, så vida antalet slöjdande i afdelningen, uppgår
till minst 20.

5. Distriktet skall årligen bidraga till kostnadernas bestridande med
minst hälften af det belopp, staten för ändamålet lemnar, och bör det från
skoldistriktet utgående bidraget i främsta rummet användas till inköp af
materiel för slöjdundervisningen.

6. Allt detta skall styrkas genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör.

7. Såsom bidrag till slöjdlärarinnans aflöning skall staten lemna ett
årligt belopp af 40 kronor för hvarje slöjdskola eller slöjdafdelning.»

För sin del beslöt inspektörsmötet att instämma i hvad afdelningen
föreslagit uti första, andra, fjerde och sjette punkterna. Deremot ansåg
mötets flertal, att det i tredje punkten framstälda vilkoret borde förändras
derhän, att undervisningen borde fortgå minst fyra timmar i veckan under
minst sex månader af året, samt i fråga om det i femte punkten angifna
vilkoret, att detsamma borde helt och hållet utgå, så att ingen föreskrift
borde meddelas angående skyldighet för skoldistriktet att bidraga till kostnaderna
för ifrågavarande undervisning.

Beträffande det belopp, hvarmed statsbidraget borde utgå, blef afdelningens
förslag, dock med ringa majoritet, antaget. Minoriteten röstade
för ett anslag af 50 kronor till hvarje skola.

Jag anser mig kunna instämma i hvad folkskoleinspektörsmötet sålunda
föreslagit med undantag deraf, att den årliga undervisningstiden
föreslagits till minst sex månader samt att antalet flickor i slöjdafdelning,
för hvilken skoldistrikt skulle ega rätt att åtnjuta statsbidrag, antagits böra
vara minst 20.

Åttonde hnfvudtiteln.

Det synes mig nemligen ej vara skäl att, då det är fråga om undervisning
i qvinlig slöjd, bestämma en kortare årlig undervisningstid, än som
är föreskrifven för undervisningen i goss-slöjd. Skall undervisningen i
qvinlig slöjd medföra verkligt gagn, behöfver man väl deråt använda hela
den tid af året, hvarunder skolan är i verksamhet, helst som åtskilliga
barn, och just sådana, för hvilka ifrågavarande undervisning företrädesvis
är af nöden, ofta lemna skolan, innan de genomgått alla dess klasser. I
vissa slag af skolor, t. ex. den flyttande och den på afdelningar läsande,
skulle dessutom för många barn slöjdundervisningen blifva till väsentligt
minskadt gagn, om den meddelades endast under sex månader om året.

Då erfarenheten visat, att en lärarinna kan samtidigt undervisa 40 å
50 barn i qvinlig slöjd, och då det är nödvändigt att tillse, att statens
utgifter för berörda undervisning ej stiga till högre belopp, än som är
oundgängligt, synes det mig, som om antalet af de barn i slöjdafdelning, för
hvilken skoldistrikt får åtnjuta statsbidrag, bör bestämmas till minst 25.

Med all sannolikhet torde kunna antagas, att år 1897 minst 75,000
flickor undervisas i qvinlig slöjd i landets folkskolor. Antager man vidare,
att i medeltal 25 barn förekomma i hvar och en af de skolor och skolafdelningar,
i hvilka meddelas undervisning i qvinlig slöjd, uppgår antalet
af sådana skolor och skolafdelningar till 3,000. Beträffande beloppet af
det hvarje sådan skola eller afdelning tillkommande statsbidrag, skulle jag
gerna vilja ansluta mig till det af inspektörsmötet föreslagna. Men då
förevarande anslagsbehof är sådant, att det efter hand måste växa, och
med hänsyn dertill, att Riksdagen i sin ofvan omförmälda skrifvelse gifvit
tillkänna, att den funnit redan den af motionären förordade summan 50,000
kronor vara väl hög, måste jag stanna vid att föreslå ett belopp af 30
kronor, i följd hvaraf den summa, som erfordras till understöd för undervisning
i qvinlig slöjd, skulle komma att uppgå till 90,000 kronor om året.
Med berörda anslag afses icke att bereda understöd för undervisning i slöjd
uti småskola eller sådan skola motsvarande klasser af folkskola.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

att skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör
visar sig hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola, mindre folkskola eller
särskild slöjdskola anordnat undervisning i qvinlig slöjd, bestående i stickning,
stoppning, lappning, linne- och klädsömnad, samt, der omständigheterna
sådant medgifva, i spånad och väfning salut flätningsarbeten, utan
att undervisningen i folk-skolans läroämnen derigenom eftersättes, må af
statsmedel för hvarje skola, hvari antalet slöjdande flickor uppgår till minst
tio, erhålla ett årligt understöd af 30 kronor, derest undervisningen uti

Åttonde hufTudtiteln.

ifrågavarande ämne pågår minst 4 timmar i veckan under hela den för
folkskolan bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik
skola antalet af dem, som deltaga i slöjdundervisningen, är så stort, att de
för denna undervisning äro delade i två eller flera afdelningar, må på här
förut angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande uppgår
till minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd af 30 kronor,
samt att för detta ändamål måtte från och med år 1897 på ordinarie
stat beviljas ett årligt förslagsanslag af 90,000 kronor.

[13.] I § 17 af stadgan för folkskolelärareseminarierna i riket den 29

Prof årskurserjanuari 1886 föreskrifves, att'' för att kunna utnämnas till adjunkt vid
läråreJemina- folkskolelärare seminarium fordras, bland annat, att hafva genomgått profriurn
m. m. årskurs vid allmänt läroverk, eller vid seminarium, om profårskurs der
anordnas. Visserligen insåg man redan vid den tid, då nämnda stadga
utgafs, vigten deraf, att den blifvande seininarieläraren finge, innan han
begynte sin lärareverksamhet å seminariet, genomgå en profårskurs vid
seminarium för att dels blifva förtrogen med de skyldigheter, honom
som seminarielärare ålåge, och med de arbetssätt, som vid seminarierna
förekomme, dels pröfva sig sjelf, om han hade kallelse och anlag just för
denna art af lärareverksamhet; men förhållandena voro icke sådana, att
de medgåfvo anordnandet af en särskild profårskurs för sådana, som
ämnade söka anställning vid seminarium. Det var nemligen naturligt, att
de, som beslutat egna sig åt lärarekallet, i allmänhet hellre ville genomgå
eu profårskurs, som gjorde dem berättigade att söka lärarebefattning vid
allmänt läroverk, enär de derigenom hade ojemförligt större utsigt att
inom en ej allt för lång framtid vinna fast anställning, än om de skulle
göra sig behöriga att söka endast någon af de jemförelsevis få adjunktsbefattningarna
vid seminarierna. Då man icke heller billigtvis kunde
uppställa den fordran, att de, som ville göra sig behöriga att söka lärarebefattningar
vare sig vid allmänt läroverk eller seminarium, skulle genomgå
profårskurs vid båda dessa slag af läroverk, ansåg man sig, åtminstone
med hänsyn till dåvarande förhållanden, mest tillgodose seminariernas intressen,
om man läte dem, som genomgått profårskurs vid allmänt läroverk,
blifva behöriga att söka lärarebefattning äfven vid seminarium. Härigenom
vidgade man kretsen, inom hvilken seminarielärare kunde erhållas,
och i samma mån ökades utsigterna att kunna anställa dugande lärare
vid seminarierna. Man har ock lyckats att sålunda förvärfva till nämnda
läroanstalter många dugande lärare. Den olägenheten förefinnes dock
alltjemt, att seminarieläraren i början af sin verksamhet är temligen obekant
med de lärometoder och det arbetssätt, som äro säregna för semi -

Åttonde hufvudtiteln.

narierna. Nämnda olägenhet skulle i väsentlig grad kunna afhjelpas derigenom,
att tillfälle bereddes den, som genomgått profårskurs vid allmänt
läroverk och som ämnade söka adjunktsbefattning vid folkskolelärare- eller
folkskolelärarinneseminarium, äfvensom den, hvilken redan blifvit till dylik
befattning utnämnd, att under någon tid, t. ex. minst en månad, auskultera
vid seminarier och deras öfningsskolor samt vid folkskolor å samma ort,
der de seminarier, vid hvilka undervisningen afhöres, äro förlagda.

Hvad nu blifvit sagdt gäller de manliga seminarieadjunkterna. Beträffande
lärarinnor med adjunktstjenstgöring vid folkskolelärarinneseminarierna
är förhållandet något olika. Kompetenta att söka qvinliga adjunkturer
vid nämnda läroanstalter äro dels qvinliga filosofie kandidater, som
hafva aflagt sådan filosofie kandidatexamen, som berättigar till att söka
adjunktur vid allmänt läroverk, och som hafva genomgått profår vid
allmänt läroverk eller seminarium, om profår der anordnas, dels lärarinna,
som genomgått fullständig afgångsexamen vid högre lärarinneseminariet i
Stockholm samt dervid erhållit vitsorden berömlig för undervisningsskicklighet
och minst med beröm godkänd i pedagogik och metodik, såvida hon
med goda vitsord under minst ett år tjenstgjort vid ett statens seminarium.

Qvinliga filosofie kandidater få visserligen genomgå profår vid allmänt
läroverk, men, då de icke utan särskildt tillstånd få söka lärarebefattning
vid sådant läroverk och då för öfrigt endast få af dem synas eftersträfva
dylik läraretjenst samt då slutligen adjunktsbefattningarna vid lärarinneseminarierna
äro för dem synnerligen passande, talar ju mycket för lämpligheten
att bereda qvinlig filosofie kandidat, som vill söka lärarinnebefattning
vid ett folkskolelärarinneseminarium, tillfälle att vid ett sådant genomgå
profårskurs, anordnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med profårskursen
för anställning vid allmänt läroverk.

Beträffande sådana lärarinnor, som, efter att hafva genomgått det
högre lärarinneseminariet i Stockholm, vilja vinna anställning vid folkskolelärarinneseminarium,
är, såsom förut nämnts, föreskrifvet, bland annat,
att de, för att blifva behöriga att söka dylik anställning, skola tjenstgöra
minst ett år vid ett statens seminarium. Då endast undantagsvis tillfälle
till anställning som vikarie eller extra ordinarie lärarinna vid seminarium
finnes, har följden blifvit, att, när sådan lärarinnebefattning vid folkskolelärarinneseminarium,
hvarom här är fråga, varit ledig, talrika dispenser
måst gifvas för att dugande sökande måtte'' kunna anmäla sig till erhållande
deraf. Detta visar, att den nu ifrågavarande bestämmelsen icke är tillfredsställande.
Det har blifvit satt i fråga att ersätta den med föreskriften,
att äfven sådana lärarinnor, som genomgått högre lärarinneseminariet,
borde, för att vinna anställning vid folkskolelärarinneseminarier, liksom

Åttonde hnfvudtiteln.

qvinliga filosofie kandidater, genomgå en profårskurs vid seminarium. Men
då dessa lärarinnor redan hafva genomgått en läroanstalt, som har till
uppgift att utbilda lärarinnor, torde en så lång och omfattande profårskurs
ej vara för dem erforderlig. För behörighet till anställning vid folkskolelärarinneseminarier
behöfva de dock ytterligare lära känna de för
dessa läroanstalter säregna lärometoder och arbetssätt samt vinna bekantskap
med seminarieundervisningens gång och ordning i dess helhet. Med
de insigter i pedagogik och metodik samt den öfning i undervisning, som
de redan ega, böra de kunna inhemta detta dels genom att under en
termin afhöra undervisningen i minst tre ämnen, som de sjelfva välja, såväl
i seminariet som i den dermed förenade öfningsskolan, äfvensom under
seminarielärarnes anvisning och handledning något deruti deltaga, dels ock
genom att samtidigt åhöra undervisningen i folkskolor, som ligga i den
ort, der seminariet, vid hvilket den ifrågavarande lärokursen genomgås, är
förlagdt.

Då de qvinliga adjunkturerna vid folkskolelärarinneseminarierna äro
få, torde det ej vara erforderligt att profårskurser, vare sig för qvinliga
filosofie kandidater eller för lärarinnor, som genomgått högre lärarinneseminariet
i Stockholm, årligen anordnas, utan synes det mig tillräckligt,
om dylika profårskurser tid efter annan, när förhållandena synas påkalla
det, sättas i gång.

Det förekommer mig icke heller lämpligt eller behöfligt att binda
dessa profårskurser vid ett visst folkskolelärarinneseminarium, enär det ju
icke är gifvet, att vid detta alltid de för ifrågavarande ändamål lämpligaste
lärarekrafterna förefinnas. Ändamålsenligare torde det derför vara
att lemna åt Eders Kongl. Maj:t att för hvarje gång bestämma, till hvilket
seminarium den ifrågasatta profårskursen bör förläggas.

Kostnaderna såväl för beredande af tillfälle åt dem, som ämna söka
adjunktsbefattning vid folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium,
äfvensom åt redan utnämnde manlige adjunkter vid dylik läroanstalt att
under någon tid följa med undervisningen vid seminarier äfvensom vid
i närheten deraf befintliga folkskolor, som ock för anordnande af här ofvan
omtalade profårskurser för de qvinnor, som vilja förvärfva behörighet att
söka lärarinnebefattning vid folkskolelärarinneseminarium, behöfva icke
blifva stora. Det synes mig, som om ett årligt belopp af 1,500 kronor
skulle blifva tillräckligt så väl till betäckande af kostnaderna för här ofvan
omförmälda studieresor som och till ersättning åt de lärare, som för de
ifrågasatta profårskurserna få ökadt arbete.

Slutligen anhåller jag få fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
derpå, att det extra anslag af 33,300 kronor, som under flera år utgått

Åttonde hufvudtiteln. 57

till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminarierna kan nedsättas
med omkring 1,500 kronor, enär en adjunktur vid hvardera af folkskolelärareseminarierna
i Göteborg och Yexjö blifvit indragen, samt en
manlig adjunktur vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar blifvit förändrad
till qvinlig. Härtill anhåller jag få återkomma vid redogörelsen
för erforderliga extra anslag. Om således ofvan nämnda belopp, 1,500
kronor, blefve beviljadt för anordnande af profårskurser in. m., blefve
dock sammanlagda summan af de anslag till folkskolelärareseminarierna,
som under de senare åren i staten upptagits, icke förhöjd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,

för beredande af tillfälle åt lärare, som genomgått profårskurs vid
allmänt läroverk och som ämnar söka adjunktsbefattning vid folkskolelärare-
eller folkskolelärarinneseminarium, äfvensom åt vid dylika läroanstalter
recfcan anstälda manlige adjunkter, som icke genomgått profårskurs
vid folkskolelärareseminarium, att lära känna vid folkskolelärareseminarier
och folkskolor använda undervisningsmetoder och arbetssätt, samt
för anordnande vid något folkskolelärarinneseminarium af profårskurser
för qvinlig filosofie kandidat och från högre lärarinneseminariet i
Stockholm utexaminerad lärarinna, hvilka vilja vinna behörighet att söka
adjunktsbefattning vid folkskolelärarinneseminarium,

det å ordinarie stat uppförda anslaget till seminarier för folkskolelärares
bildande måtte från och med nästkommande år höjas med 1,500
kronor eller till 317,525 kronor.

De tekniska läroverken.

I underdånig skrifvelse den 27 september sistlidna år har styrelsen
för Chalmers tekniska läroanstalt hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
hos Riksdagen göra framställning om anvisande af medel för att sätta
läroanstalten i stånd att i större omfattning, än nu är fallet, meddela undervisning
i elektroteknik. Styrelsen anför, att någon specielt för blifvande
elektrotekniker afsedd undervisning icke kan sägas hafva hittills varit
upptagen i läroanstaltens arbetsplan, ty dit, menar styrelsen, kan icke
räknas den undervisning i tillämpad elektricitetslära, som under det sista
årtiondet lemnats under den ena af tredje årskursens läster in iller tre
timmar i veckan, och undervisningen i allmän och tillämpad elektricitetslära
har icke varit vidlyftigare, än som nödtorftigt erfordrats för den
blifvande maskinteknikern, byggnadsingeniören, skeppsbyggmästaren och
kemikern, hvarför också behofvet af en väsentlig utvidgning af underliih.
till Jlilcsd. Prut. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 8

[14.]

Chalmers
tekniska läroanstalt.

Åttonde hufvudtiteln.

visningen i elektroteknik vid läroanstalten varit känbart. Styrelsen framhåller,
hurusom under det senaste årtiondet elektriciteten vunnit en så
stor praktisk användning och elektrotekniken både inom och utom landet
fått en så framskjuten ställning, att det vore hög tid, att de tekniska
läroverken blefve satta i stånd att motsvara de kraf, som stäldes på dem
i detta afseende, och huruledes utomlands —- mångenstädes med betydande
penninguppoffringar — väsentliga utvidgningar införts i den elektrotekniska
undervisningen, samt erinrar derom, att, hvad Sverige beträffar,
af Eders Kongl. Maj:t utsedda komiterade för utarbetande af förslag till
tekniska högskolans omorganisation föreslagit betydande förändringar i
undervisningen på detta område, hvilka delvis redan genomförts, och
påpekar, att Sverige genom sin rikedom på ännu oanvänd vattenkraft besitter
så stora förutsättningar för ett framgångsrikt arbete på elektroteknikens
fält, att äfven detta vore en särskild anledning för vårt land
att utbilda kunniga ingeniörer uti ifrågavarande fack. Emellertid syntes
det styrelsen, med hänsyn till det nära sammanhanget mellan elektroteknikerns
och maskinteknikerns arbetsfält, mindre lämpligt, åtminstone
för närvarande, att föreslå upprättandet af ett särskildt elektrotekniskt
fack vid anstalten, likasom äfven vid utlandets polytekniska anstalter, till
hvilkas förfogande dock stode vida rikare anslag och större lärarekrafter
än som kunde sättas i fråga vid Chalmerska läroanstalten, i allmänhet ej
något särskildt elektrotekniskt fack vore infördt utan endast läroplanerna
för -de blifvande maskinteknikerna under de senare studieåren så anordnade,
att de, som särskildt ville egna sig åt den elektrotekniska riktningen,
kunde i rikare mått välja dithörande föreläsningar och laborationer än
de öfriga, utan att dock förbise eller åsidosätta de för samtliga maskintekniker
vigtiga hufvudämnena. Styrelsens mening vore, att i tredje
årskursen skulle inom mekaniskt-tekniska facket införas för blifvande
elektrotekniker en ordnad undervisning i teoretisk och praktisk elektroteknik
till eu omfattning af 8 timmars föreläsningar och 12 timmars
praktiska arbeten i veckan under hela läsåret, och att deltagarne i denna
undervisning skulle vara befriade från den undervisning i husbyggnadskonst
samt i väg- och vattenbyggnadskonst, som eljest tillkomine de blifvande
maskiningeniörerna. Samtidigt med detta ordnande af den elektrotekniska
undervisningen i läroanstaltens högre afdelning kunde sådan
undervisning äfven lämpligen införas i dess lägre afdelning till den omfattning,
som kräfdes för montörer, arbetsförmän in. fl., och der förläggas
till en tredje årskurs, likasom redan nu plats vore afsedd under ett tredje
studieår för undervisning i skeppsbyggeri för dem, som önskade begagna
sig deraf; och den mera elementära undervisningen i elektroteknik på

Åttonde hufrudtiteln.

detta lägre stadium torde böra upptaga ett par timmars föreläsning jemte
omfattande praktiska arbeten. Emellertid kunde, derigenom att dessa
praktiska arbeten kunde utföras delvis samtidigt med den högre afdel
ningens, undervisningstiden så inskränkas, att det blefve möjligt för enlärare
att bestrida hela undervisningen i den speciella elektrotekniken inom
läroanstaltens båda afdelningar med en tjenstgöringstid af 20—24 timmar
i veckan. Men då i allt fall denna tjenstgöring vore så omfattande, att
den toge en persons tid fullt i anspråk, och då ingen utsigt funnes att i
ett sådant ämne som elektroteknik vinna lämplig lärare, som hade någon
väsentlig verksamhet på annat håll, ansåge styrelsen nödvändigt, att
en särskild lektor tillsattes i ämnet, så mycket mer som de fordringar,
hvilka måste ställas på lärarens teoretiska kunskaper och praktiska erfarenhet,
för att han med framgång skulle kunna sköta sin befattning,
vore ganska stora. Till jemförelse i detta hänseende ville styrelsen
erinra, att enligt ofvannämnda komiterades förslag till ordnande af undervisningen
i elektroteknik vid tekniska högskolan der skulle anställas, oaktadt
vid högskolan ej funnes någon lägre afdelning, som toge i anspråk
en del af lärarnes tjenstgöring, såväl en professor i tillämpad fysik som
en extra lärare i praktisk elektroteknik jemte tre assistenter. Plats för
den ifrågasatta utvidgade undervisningen i eleklroteknik ansåge sig styrelsen
kunna bereda genom ändrade anordningar i anstaltens lokaler och
trodde sig äfvenledes kunna bekosta desammas utförande utan att hos
Eders Ivongl. Maj:t begära anslag dertill. Deremot erfordrades dels ett
anslag för en gång å 5,000 kronor för anskaffande af några större, omedelbart
erforderliga apparater, enligt en af styrelsen afgifven förteckning, dels
en ökning i anstaltens årliga statsanslag till samlingarna och laboratoriearbeten
med 1,500 kronor, hvaraf 500 kronor skulle användas till aflöning
af det i elektriska montörsarbeten kunniga arbetsbiträde, som under de
praktiska arbetena erfordrades till hjelp åt lektorn, för att undervisningen
skulle kunna blifva fullt lämplig.

Jag är fullt ense med styrelsen beträffande elektroteknikens stora
betydelse såsom ett bland de allra förnämsta af den nutida industriens
hjelpmedel och behöfver icke påpeka, hurusom allt tyder derpå, att
elektricitetens användning i industriens tjenst skall, särskildt i vårt
på vattenkraft synnerligen rika land, allt mera ökas. Och om så är,
följer häraf, att undervisningen i elektroteknik vid en läroanstalt af det
slag som Chalmers tekniska läroanstalt icke bör eftersättas. Då jag instämmer
mod styrelsen såväl härutinnan som i hvad angår lämpligheten
af det sätt, på hvilket styrelsen tänkt sig denna undervisning anordnad,
och behofvet af de anslag härför, som styrelsen begärt, hemställer jag

Åttonde hufvudtiteln.

[15.]

Tekniska
skolan i
Stockholm.

i underdånighet, i det jag anhåller att få återkomma till läroanstaltens
behof af anslag för en gång af 5,000 kronor till anskaffande af instrument
och maskiner för den elektrotekniska undervisningen, att Eders
.Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att dels till upprättande af en
lektorsbefattning i elektroteknik vid Chalmers tekniska läroanstalt anvisa
ett årligt belopp af 3,500 kronor, och dels till förhöjning af det till
läroanstaltens bibliotek, samlingar och laboratorium utgående årliga anslag
af 3,400 kronor bevilja ett årligt anslagsbelopp af 1,500 kronor samt
medgifva, att af detta sistnämnda belopp 500 kronor må användas till
aflönande af ett arbetsbiträde vid den elektrotekniska undervisningen.

Sedan med anledning af framställning från Eders Kongl. Maj:t 1894
års riksdag beviljat ett årligt anslag af 4,000 kronor till landtbruksakademien
för beredande af annan lämplig lokal för uppställning och
förevisning af akademiens samlingar, under förutsättning att för tekniska
skolans i Stockholm behof finge användas den lokal i skolans hus, som
akademien innehade, samt Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 20
januari 1895 stält berörda anslag till akademiens förfogande för det dermed
afsedda ändamålet, har styrelsen för tekniska skolan — sedan öfverintendentsembetet,
hvarest styrelsen anhållit, att embetet ville inom den
museilägenhet i skolans hus, som landtbruksakademien dittills disponerat,
och som nu skulle till tekniska skolan öfverlemnas, vidtaga de förändringsarbeten,
som kunde betingas af dess anordnande till lokaler för skolans
behof, i underdånig skrifvelse den 19 mars 1895 förklarat sig anse de
ifrågasatta åtgärderna vara af den omfattning och art, att de icke kunde
hänföras till sådana reparations- eller underhållsarbeten, för hvilkas utförande
det till embetets förfogande stälda anslaget till byggnader och
reparationer vore hufvudsakligen afsedt, samt hos Eders Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville af tillgängliga medel
anvisa det för arbetenas utförande erforderliga beloppet — med underdånig
skrifvelse den 18 september sistlidna år öfverlemnat kostnadsförslag öfver
de nya lokalernas anordnande för skolans ändamål, hvaraf framginge, att
lokalerna icke kunde för skolan fullt tillgodogöras för en ringare kostnad
än 12,632 kronor, hvaraf 10,000 kronor beräknats för sjelfva omändringen af
ifrågavarande lokal till föreläsningssal, lärarerum, kök för vaktmästare,
laboratorierum, mörkrum, lokal för de fysikaliska samlingarna, gymnastiksal,
tambur, afklädnings- och vapenrum, samt återstoden 2,632 kronor för
andra i samband dermed stående arbeten, såsom inledning af elektrisk
belysning m. m.; och har styrelsen, då det växande antalet lärjungar vid
skolan och de ökade anspråken på en tidsenlig undervisning gjorde det i

Åttonde hufvudtiteln.

hög grad önskligt, att dessa förändringar, hvilka, om de fördelades på
flera år, måhända skulle kunna bestridas af de medel, hvaröfver öfverintendentsembetet
disponerade, blefve redan i den närmaste framtiden utförda,
i underdånighet påkallat Eders Kongl. Maj:ts medverkan till detta
måls vinnande.

Vidare anför styrelsen: Hvad anginge anskaffandet af inventarier m. m.
samt bestridande af den oundgängliga ökning i utgifterna för belysning
och uppvärmning, betjening, renhållning in. m., som berörda lokalers
öfvertagande af skolan oundvikligen måste medföra och som väsentligen
betingades äfven af den nyinrättade maskinyrkesskolan, såge sig styrelsen
jemväl nödsakad att hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet begära ökade
anslag, öfvertagandet af de ifrågavarande lokalerna komme att tillföra
skolan nio för undervisningen afsedda rum, och enligt en af styrelsen
öfverlemnad förteckning med kostnadsförslag skulle anskaffandet af de
inventarier och den utrustning för öfrigt, som vore erforderlig för att med
minsta möjliga kostnad försätta de nya lokalerna i ett för undervisningen
tillfredsställande skick, betinga ett belopp af 8,673 kronor 5 öre. Härtill skulle
ytterligare komma ett anslag för en gång af 500 kronor till anskaffande
af materiel för gymnastiköfningar. Inom skolan funnes nu tre afdelningar,
den högre konstindustriella afdelningen, byggnadsyrkesskolan och maskinyrkesskolan,
med obligatorisk, till öfvervägande del stillasittande undervisning
under ett större antal timmar af dagen. För att åstadkomma en motvigt
mot detta stillasittande och om möjligt aflägsna de följder deraf, hvilka,
efter hvad erfarenheten visat, på annat sätt icke kunnat undgås, hade
styrelsen under de senare åren på försök för den högre konstindustriella
afdelningens lärjungar anordnat gymnastiköfningar från den 15 oktober
till den 15 april en halftimme dagligen, hvarannan dag för de manliga
och hvarannan dag för de qvinliga lärjungarna. Det härför till den anstälde
gymnastikläraren utgående arfvodet, 300 kronor, hade utanordnats
från det i skolans stat upptagna anslaget till den extra ordinarie undervisningen,
och derjemte hade de i dessa öfningar deltagande erlagt faststäld
afgift, 2 kronor för läroår af dem, som inträdt i tekniskt yrke, och
5 kronor af andra lärjungar. Dessa öfningar, som omfattats med lifligt
intresse, hade omisskänneligen visat sig vara af gagn och motsvara hvad
man af dem förväntat. Styrelsen ansåge sig derför ej längre böra uppskjuta
att söka få dessa öfningar utsträckta äfven till lärjungarna inom
byggnadsyrkesskolan och maskinyrkesskolan, hvilka vore deråt ej mindre
i behof, och tidpunkten härför syntes vara kommen nu, då möjlighet
funnes att bereda för öfningarna lämplig lokal. Emellertid lemnade anslaget
till den extra ordinarie undervisningen, såvida öfriga, för hvarje

Åttonde hufvudtiteln.

år ökade och vexlande kraf, som stäldes på denna anslagspost, skulle
kunna tillgodoses och den af erfarenheten såsom synnerligen praktisk och
för undervisningens utveckling i jembredd med industriens behof så
nyttiga extra ordinarie undervisningen ej skulle blifva lidande, icke tillgång
till de ökade kostnader, hvartill en dylik utsträckning af gymnastikundervisningen
måste leda. Styrelsen hade tänkt sig, att öfningarna i
gymnastik skulle, såsom redan nämnts, i främsta rummet utsträckas till
lärjungarna i den högre konstindustriella .afdelningen samt byggnads- och
maskinyrkesskolorna, men att äfven, i den mån och i den utsträckning
omständigheterna sådant medgåfve, frivilliga gymnastiköfningar skulle
beredas åt lärjungar inom aftonskolan och qvinliga afdelningen. Öfningarna
skulle fortgå från den 1 oktober till den 1 maj, 2 timmar dagligen,
fördelade på de särskilda skolorna, och för deras ledande skulle
anställas en gymnastiklärare med ett arfvode, som styrelsen ansåge ej
kunna beräknas lägre än till 1,000 kronor för år, motsvarande ungefär
en ersättning af 3 kronor per timme. För att dessa gymnastiköfningar
skulle kunna gå något utom ramen för uteslutande s. k. fristående gymnastik,
ansåge styrelsen, att nu, då möjlighet att bereda lämplig lokal för
öfningarna funnes, någon materiel borde anskaffas, och till inköp af dpt
nödvändigaste i detta afseende vore ett anslag af 500 kronor tillräckligt.

Utvidgningen af skollokalen måste gifvetvis medföra ökade kostnader för
uppvärmning, belysning, vattenförbrukning, renhållning m. m., och styrelsen
beräknade med stöd af den erfarenhet, som i detta hänseende förelåge från
skolans öfriga lokaler, att, äfven med iakttagande af största sparsamhet,
dessa ökade kostnader, till hvilkas bestridande skolans nuvarande inkomster
ej lemnade någon tillgång, icke kunde sättas lägre än till 1,320 kronor
årligen. I sammanhang med öfvertagandet af ifrågavarande lokaler framträdde
äfven starkare behofvet af ökad betjening, hvilket behof redan
länge varit ganska känbar! Skolan disponerade nu, utom förste maskinist
och eldare samt portvakter, två ordinarie och en extra vaktmästare, till
hvilken sistnämnda befattning för besparings skull antagits en i snickeriyrket
kunnig person i den afsigt, att på så sätt de ofta påkommande smärre
reparationerna å skolans inventarier skulle blifva billigast och snarast
afhjelpta. Men till följd häraf vore denne person icke uteslutande tillgänglig
för den egentliga vaktmästaretjensten. Skolans nuvarande lokaler
vore hufvudsakligen fördelade på tre våningar, men derjemte vore det
kemiska laboratoriet beläget å nedre bottnen, gipsgjuteriet i källaren och
målareateliern å vinden. Redan af denna fördelning af lokalerna på (oafsedt
gipsgjuteriet) 5 våningar vore tydligt, att det biträde åt föreståndare,
lärare och tjensteman, som kunde Finnas af knappt mer än två vakt -

Åttonde hufvudtiteln.

mästare, måste blifva i hög grad otillfredsställande, då dessa vaktmästare
derjemte skulle hålla tillsyn öfver lokalernas öppnande och stängande
samt belysningen. Vissa lektioner och förrättningar inom skolan, såsom
lektionerna i fysik, kemi, fotografi m. fl., bibliotekstimmarna, en del föreläsningar
i extra läroämnen och ej minst de flera gånger i veckan påkommande
inskrifningarna toge hvar och en för sig en vaktmästare i
anspråk, hvadan det också ej så sällan inträffade, då flera dylika lektioner
eller förrättningar påginge samtidigt, att tillgång på vaktmästare ej funnes
ens för vakthållning i hufvudtamburen, utan att denna måste ordnas på
helt och hållet tillfälligt sätt. Då sålunda redan nu behofvet af ökad
betjening vore trängande, blefve obestridligen, efter det skolan kommit
i besittning af de nya, på nedre bottnen belägna lokalerna, den betjening,
hvaröfver skolan nu förfogade, alldeles otillräcklig och måste ökas med
åtminstone en ordinarie vaktmästare, hvilkens arfvode ej skäligen kunde
sättas lägre än till 1,000 kronor årligen, då fri bostad ej kunde beredas
honom i skolans hus. Härvid ville styrelsen framhålla, att den tjenstgöring,
som fordrades af skolans vaktmästare, af hvilka de ordinarie nu
åtnjöte, utom förmånen af fri bostad, ett rum och kök, ett arfvode af
70 kronor i månaden, vore ganska ansträngande och trägen, på samma
gång af dem måste fordras stor påpasslighet och noggrannhet samt för
biträde vid lektionerna i kemi, fysik, fotografi m. m. en viss praktisk
duglighet. De vore upptagna af sin tjenst hela dagen från klockan 8 på
morgonen till efter klockan 9 på aftonen med endast iy2 timmes middagsrast,
som dock ej sällan vore tagen i anspråk af budsändningar; och äfven
under de tre sommarmånaderna, då undervisningen ej påginge, vore de,
om än ej så strängt, tagna i anspråk för skolans räkning af hvarjehanda
arbeten, så att de i allmänhet endast turvis kunnat permitteras under
3 å 4 veckor.

Sedan styrelsen erinrat, att enligt skolans stat af den 11 juli 1879
till inventariers inköp och underhåll vore anvisadt ett belopp af 2,000
kronor årligen, och att genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 5 juni
1891 för samma ändamål af de årliga anslag å sammanlagdt 15,075
kronor, som af Riksdagen och Stockholms stad från och med år 1891
beviljats skolan, anvisats ytterligare 500 kronor, äfvensom att Eders Kongl.
Maj:t i sammanhang med fastställande af stat för skolan rnedgifvit, att,
derest inkomsten af lärjungarnas afgifter komme att öfverstiga det belopp,
hvartill de för skolans i staten upptagna utgifter tagits i beräkning, eller
andra tillfälliga inkomster tillflöte skolan, de sålunda uppkomna tillgångarna
finge användas till lärarekrafternas och skolinobiliernas förökande,
anför styrelsen, att lärjungeafgifterna visserligen visat, ett ej ringa öfver -

Åttonde hufvudtiteln.

skott öfver det belopp, hvartill de i skolans stat beräknats, men att detta
öfverskott väsentligen måst tagas i anspråk för lärarekrafternas förstärkande
och, enligt bemyndigande, lemnadt af Eders Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 20 mars 1891, till de ökade omkostnaderna för annonsering,
tryckning af program och läsordningar m. in., Indika varit en gifven
följd af det ökade antalet lärjungar samt det jemnare och mera utsträckta
användandet af skolans undervisning, och att, då således till skolmobiliernas
förökande från detta håll endast ringa bidrag kunnat erhållas, skolan
knappast kunde sägas förfoga öfver mera än 2,500 kronor till inköp och
underhåll af inventarier. Denna summa kunde visserligen synas vara i
och för sig ganska ansenlig, men i betraktande af ej blott skolans storlek
och betydande lärjungeantal utan äfven den mångfald olika undervisningsgrenar,
af hvilka flera måste hafva särskildt för dem afpassade inventarier
och många medförde en ganska snabb slitning af materiel, vore det ganska
förklarligt, att denna skolans utgiftspost måste blifva stor, och att skolan
gång på gång sett sig nödsakad att öfverskrida det i staten faststälda beloppet,
oaktadt den största omsorg och sparsamhet iakttagits samt med inköp
af i hög grad behöflig materiel måst anstå. Den ökning af det i skolans stat
till inköp och underhåll af inventarier anvisade belopp, som vore af behofvet
påkallad, ansåge styrelsen icke kunna beräknas till mindre än 700 kronor.

Äfven i det till skolans bibliotekarie utgående arfvodet, hvilket för
närvarande utgör sammanlagdt 1,700 kronor, anhåller styrelsen om en förhöjning,
och yttrar i detta afseende. Bibliotekets bokförråd uppginge nu
till omkring 10,000 band och planschsamlingen till omkring 25,000 stycken.
Skolans lärjungar och till en ganska väsentlig omfattning äfven handtverkare,
industriidkare och tecknare hade också för hvarje år flitigare begagnat
sig af det tillfälle till studier, som biblioteket lemnade dem. Så
hade biblioteket under det senaste arbetsåret besökts af sammanlagdt 3,137
personer, till hvilka utlemnats 2,900 arbeten till användning på stället och
374 till hemlån. Också tvekade styrelsen icke att påstå, att biblioteket
redan nu väsentligen bidroge till utvecklingen och främjandet af det konstindustriella
handtverket och industrien, på samma gång som styrelsen dock
vore förvissad derom, att ännu mycket återstode, innan detsamma kunde
sägas fullständigt fylla sin plats så som motsvarande institutioner i utlandet.
Utan större kostnad skulle biblioteket, som för närvarande under läseterminerna
hölles öppet två aftnar och två gånger i veckan på middagen, 2
timmar hvarje gång, samt l‘/2 timme på söndagen, kunna göras lättare tillgängligt
genom ett ökadt antal bibliotekstimmar i veckan, och i detta
afseende ville styrelsen föreslå en ökning med ytterligare två aftnar i veckan,
2 timmar hvarje gång, eller till 13''/a timmar från nuvarande 9''/2 timmar

Åttonde hufvudtiteln.

i veckan, ungefär 50 procent, samt på grund af bibliotekariens sålunda
ökade tjenstgöring en förhöjning i hans arfvode af 500 kronor.

Till sist erinrar styrelsen derom, att styrelsen, som den 18 april 1895
anbefalts att till ecklesiastikdepartementet inkomma med förslag till de
närmare bestämmelser, som kunde anses erforderliga med afseende å hvad
som genomginges i de vid skolan anordnade kurser för kompetens till
teckningsläraretjenst vid rikets allmänna läroverk och seminarier, i anledning
häraf i skrifvelse den 10 maj 1895 afgifvit förslag till förändringar
af vissa paragrafer i skolans stadgar, samt påpekar att, om detta styrelsens
förslag vunne Eders Kongl. Majrts bifall, inom den högre konstindustriella
afdelningen behöfde inrättas tre nya öfverlärarebefattningar, en
i frihandsteckning med ett årligt arfvode af 300 kronor, en i geometrisk
konstruktionslära med ett arfvode af 150 kronor och en i välskrifning med
arfvode af 300 kronor.

Öfver styrelsens framställning, såvidt densamma afser inrednings- och
förändringsarbeten i skolans hus, har öfverintendentsembetet på nådig befallning
afgifvit underdånigt utlåtande och dervid dels hänvisat till hvad
embetet beträffande frågan om lämpligheten och möjligheten att för ifrågavarande
arbetens utförande taga i anspråk de till embetets förfogande stälda
anslag till byggnader och reparationer yttrat i sin förut omförmälda
skrifvelse den 19 mars 1895, dels förklarat sig mot styrelsens förslag icke
hafva något att i hufvudsak anmärka samt rörande kostnaden för arbetenas
verkställande framhållit, att de i förslaget beräknade kostnadsbelopp väl
torde blifva för ändamålet tillräckliga, men att, med hänsyn särskildt dertill
att arbetspriserna för närvarande vore i stigande, någon som helst nedsättning
af förslagets slutsumma icke syntes höra ifrågakomma.

I detta sammanhang tillåter jag mig att för Eders Kongl. Maj:t anmäla
äfven en af tekniska skolans styrelse gjord anhållan om rätt för styrelsen
att beträffande de utgiftsposter i skolans stat, hvilka icke innefatta aflöningar,
å en post göra någon minskning och å en annan någon ökning
och om utsträckning af den styrelsen medgifna rättighet att, derest inkomsten
af lärjungarnas afgifter komme att öfverstiga det i staten beräknade
belopp eller andra tillfälliga inkomster tillflöte skolan, använda de sålunda
uppkomna tillgångarna till lärarekrafternas och skolmobiliernas förökande,
derhän, att styrelsen skulle ega att använda dylika tillgångar jemväl till
andra för skolan behöfliga utgifter. Styrelsen framhåller svårigheten att
med tillbörligt tillgodoseende af de många olika kraf, som göra sig gällande
vid en så omfattande anstalt som tekniska skolan, inom de i skolans stat
bestämda summorna begränsa de påkommande utgifterna. Några af dem

Jiih. till Riksd. Prof l Sill i. 1 Sami. 1 Afd. 9

Åttonde hufvudtiteln.

vore i ej oväsentlig grad beroende på det antal lärjungar, som toge
del i undervisningen i skolans särskilda läroämnen, och kostnaden för
uppvärmning vore gifvetvis vexlande med temperaturförhållandena under
olika vintrar. Också kunde af skilda anledningar behofven under vissa
rubriker, i synnerhet vidkommande inventariers inköp och underhåll samt
extra utgifter, tillfälligtvis vara särskildt trängande, under det att på
andra poster utan nämnvärd svårighet eller olägenhet för undervisningen
utgifterna skulle kunna vid en viss tidpunkt något inskränkas eller
uppskjutas. Styrelsen erinrar om de medgifvanden uti ifrågavarande
riktning, som Eders Kongl. Maj:t i nåder redan lemnat styrelsen, men
framhåller, att de ofvan berörda svårigheterna, om ock genom dessa medgifvanden
något minskade, dock fortfara att göra sig gällande. Styrelsen
finner ingen utväg att med den nuvarande mycket specificerade staten tillgodose
alla skolans mångahanda kraf på det sätt, som styrelsen anser vara
för skolans verksamhet det förmånligaste. Endast om en friare disposition
kunde medgifvas styrelsen af de under vissa i skolans stat uppförda summor,
anser styrelsen det vara möjligt att ännu med de tillgångar, hvaröfver
skolan förfogar, på elt tillfredsställande sätt bestrida skolans utgiftsbehof.
I yttrande, infordradt med anledning af styrelsens framställning, har statskontoret
förklarat sig icke hafva något annat att erinra mot bifall till ansökningen,
än att det ville synas statskontoret, som borde den sökta friheten
i fråga om öfverflyttning af förenämnda anslagsbelopp ej medgifvas
beträffande den i skolans stat till stipendier, pris och belöningar upptagna
post, hvilken borde i dess helhet för dermed afsedda ändamål användas.
Då emellertid hvar och en af de ifrågavarande anslagsposterna blifvit till
beloppet bestämd af Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt, så ansåg statskontoret
en rubbning i användandet af dessa poster icke böra medgifvas
utan Riksdagens hörande.

Efter de upplysningar, som numera af tekniska skolans styrelse
lemnats, synes det vara nödvändigt, att på ett eller annat sätt utväg
beredes till bestridande af de kostnader, som betingas af ifrågakomna
lokalers ändring och inredning för sitt nya ändamål. Nu skulle törhända,
såsom styrelsen påpekat, utgifterna för lokalernas ändring, om de fördelades
på flera år, kunna bestridas af det till öfverintendentsembetets
förfogande stälda årliga anslaget till byggnader och reparationer, men dels
torde knappast, på sätt öfverintendentsembetet anmärkt, dessa arbeten kunna
räknas till sådana, för hvilka berörda anslag, som, i betraktande af talrikheten
af de under embetets inseende stälda hus och egendomar, icke är

Åttonde hufyudtitelu.

särdeles betydligt och städse synnerligen hårdt anlitadt, är afsedt, dels
synes det mig vara af stor vigt, att skolan, hvars lärjungeantal hastigt
ökas — enligt af skolans föreståndare lemnade uppgifter öfverstiger antalet
lärjungar inom tekniska afton- och söndagsskolan under innevarande
arbetsår med 134 motsvarande antal under förra arbetsåret, och äro inom
maskinyrkesskolan antagna 50 lärjungar, hvilka måst inrymmas i lokaler,
som ej beqvämt rymma mer än 35 å 40, under det att i de öfriga afdelningarna
allt utrymme är taget i anspråk — och som äfven i andra
afseenden är stadd i stark utveckling, så snart som möjligt får dessa nya
lokaler satta i det för undervisningens rätta bedrifvande nödiga skick.
Detta torde icke kunna vinnas på annat sätt, än derigenom att Riksdagen
anvisar de båda belopp, för ändring och inredning af de nya lokalerna
samt för anskaffande af inventarier och dylik utrustning till dem, som
styrelsen begärt, och mot hvilkas storlek anmärkning icke förekommit.
Styrelsen synes mig äfven för sin framställning i hvad den afser utvidgning
af undervisningen i gymnastik samt deraf följande behof af anslag till
anskaffande af lös gymnastikmateriel och till förhöjning af gymnastiklärarens
arfvode, ökadt anslag för bestridande af kostnaderna för renhållning
och dylikt, arfvode åt ytterligare en vaktmästare, förhöjning af bibliotekariens
arfvode och ytterligare anslag för inköp och underhåll af inventarier, hafva
anfört tungt vägande skäl, till hvilka jag intet har att tillägga. Hvad angår
de af styrelsen begärda anslagen för aflönande af tre nya lärare inom den
högre konstindustriella afdelningen, vill jag erinra derom, att Eders Kongl.
Maj:t den 19 augusti sistlidna år i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
styrelsens ofvan omförmälta förslag och med anslutning till förut meddelade
ändrade bestämmelser om kompetens till teckningslärarebefattningar
vid rikets allmänna läroverk, utfärdat nådig kungörelse angående ändrad
lydelse af vissa paragrafer i de för skolan gällande stadgar, hvarigenom
ifrågavarande lärareplatser blifvit erforderliga och det begärda anslaget
behöfligt, derest icke elevernas afgifter skola betydligt ökas. Beträffande
styrelsens anhållan om rätt att friare disponera öfver de anslagsbelopp,
som icke innefatta aflöningar, anser jag styrelsen hafva anfört tillräckliga
skäl, som tala för bifall till denna begäran, utom beträffande den anslagspost,
som är afsedd till stipendier, pris och belöningar.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
i det jag förbehåller mig att återkomma till de af styrelsen för en gång begärda
anslag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
tekniska skolans behof anvisa följande belopp att årligen utgå:

68 Åttonde hufvudtiteln.

till förhöjning af anslaget till den extra ordinarie undervisningen, för
anställande af en lärare i gymnastik 1,000 kronor;

till förhöjning i bibliotekariens arfvode 500 kronor;
till förhöjning i anslaget för maskinister och betjening, för anställande
af ytterligare en ordinarie vaktmästare 1,000 kronor;

till förhöjning af anslaget till inventariers inköp och underhåll 700
kronor;

för renhållning, uppvärmning, belysning m. m. af skolans nyförvärfvade
lokaler en ökning i anslaget till diverse utgifter med 1,320 kronor;

till arfvode åt en öfverlärare i frihandsteckning inom den högre konstindustriella
afdelningen 300 kronor;

till arfvode åt en öfverlärare i geometrisk konstruktionslära i samma
afdelning 150 kronor, och

till arfvode åt en öfverlärare i välskrifning 300 kronor;
äfvensom att medgifva, att styrelsen må beträffande de utgiftsposter i
skolans stat, som icke innefatta löner till föreståndare, öfverlärare och underlärare
samt tjensteman och betjente eller medel till stipendier, pris och
belöningar, å en post göra minskning och å en annan ökning, endast anslagsbeloppens
summa icke öfverskrides.

[16.] Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för tekniska elementarskolan i

Tekniska Borås i underdånig skrifvelse af den 20 nästlidne november hemstält, det
skoilTiBoWi» Hders Kongl. Maj:t täcktes för nästinstundande riksdag framlägga proposition
om ett årligt anslag på ordinarie stat af 5IJ0 kronor för åstadkommande
af utvidgad undervisning i byggnadskonst vid nämnda skola
i öfverensstämmelse med hvad förhållandet vore vid de tekniska elementarskolorna
i Norrköping och Malmö samt i öfverensstämmelse med föreskrifterna
uti § 2, afdelning VIII, af Eders Kongl. Maj:ts förnyade nådiga
stadgar för de tekniska elementarskolorna den 15 juni 1877 angående
undervisningen i byggnadskonst.

Till stöd för denna framställning anför styrelsen till en början, hurusom
skolan snart inginge i sitt tjugonde läseår, räknadt från den tid, skolan
erhöll sin nuvarande organisation, samt att styrelsen under denna tid
kommit till den bestämda öfvertygélsen, att det vore för skolan af största
vigt, att undervisningen i byggnadskonst utvidgades till öfverensstämmelse
med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping och
Malmö, eller så, att undervisning komme att meddelas i de allmänna
grunderna för väg- och vattenbyggnadskonst, samt att lektorn i byggnadskonst
m. m., hvilkens årliga lön för närvarande utgjorde 2,500 kronor

Åttonde hufvudtiteln. 69

jemte två ålderstillägg å 500 kronor hvardera efter respektive 5 ock 10 års
väl vitsordad tjenstgöring, erhölle samma löneförmåner som lektorerna i
samma ämnen vid förenämnda skolor, eller en årlig lön af 3,000 kronor
förutom ålderstilläggen.

Styrelsen hade särskild anledning att nu förnya den underdåniga framställning,
som styrelsen den 19 oktober 1886 i detta ärende redan afgifvit,
alldenstund skolan stode inför förlusten af en utmärkt dugande kraft, i
det att förutvarande lektorn i byggnadskonst m. m. vid skolan numera
erhållit sökt lektorat vid tekniska elementarskolan i Norrköping, der årliga
löneförmånerna vore 500 kronor större.

Styrelsen erinrar, hurusom komiterade för den lägre tekniska undervisningens
ordnande i sitt underdåniga betänkande den 21 november 1874
yttra: »De ekonomiska fördelar, som staten erbjuder framstående praktiska
förmågor, äro så ringa i jemförelse med dem, de af den enskilda industrien
kunna erhålla, att det val erfordras, att i stället genom en större trygghet
göra dessa lärarebefattningar mera lockande, än de eljest skulle vara.»
Om detta påstående varit giltigt för mer än tjugu år sedan, så torde detsamma
för närvarande gälla i ännu högre grad; och hade styrelsen derför
grundad anledning till bekymmer att icke erhålla fullt dugliga personer
med teoretisk insigt och praktisk erfarenhet såsom sökande till den lediga
lektorsbefattningen i byggnadskonst m. m. samt fruktade att, äfven om
duglig person kunde till tjensten erhållas, han dock, såsom hittills skett,
så snart tillfälle yppade sig, komrne att lemna densamma. Att för öfrigt
täta ombyten af hufvudlärare vid en teknisk elementarskola medförde
svåra olägenheter, insåges lätt af en hvar, som vore med teknisk elementarundervisning
förtrogen.

Såsom ytterligare skäl för sin framställning ville styrelsen framhålla,
att stadsfullmäktige i Borås, enligt den underdåniga framställningen bilagdt
protokollsutdrag, den 30 sistlidne oktober för omändring och utvidgning
af skolans lokaler i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag, som
blifvit af rektorn vid tekniska skolan i Stockholm V. Adler utarbetadt,
beviljat det i förhållande till stadens storlek och hårdt anlitade tillgångar
betydliga beloppet af 56,500 kronor, hvilket utvisade, att skolans betydelse
för landets och ortens industri af kommunen insåges och behjertades
samt att läroverket förstått att vinna allmänhetens förtroende; och vore
i jemförelse med den uppoffring för skolans utveckling, som samhället
underkastade sig, det statsunderstöd, som här ifrågasattes, en ren obetydlighet.

Något skäl kunde för öfrigt icke angifvas, hvarför tekniska elementarskolan
i Borås skulle i förevarande afseende ställas efter de tekniska ele -

Åttonde hufvudtiteln.

mentarskolorna i Norrköping och Malmö. Till belysning häraf ville styrelsen
åberopa de uttalanden, som gjordes i Stockholm den 12 juni 1889
vid möte med rektorerna vid de tekniska elementarskolorna och andra den
tekniska undervisningens målsmän. Styrelsen ville derjemte i underdånighet
erinra om innehållet i förut omförmälda § 2, afdelning Vill, af stadgarna
för de tekniska elementarskolorna, der det föreskrifves, att omförmälda
utvidgade undervisning i byggnadskonst tillsvidare komme att meddelas
endast uti skolorna i Norrköping och Malmö, och hvaraf således med
tydlighet framginge, att undervisningen, när så ske kunde, borde erhålla
samma utsträckning äfven vid de andra tekniska elementarskolorna.

En ansökningshandlingarna bilagd tabell utvisade slutligen, att under
tioårsperioden 1886—95 icke mindre än 234 personer sökt inträde vid
tekniska elementarskolan i Borås, samt att af dessa 93 tillhört Elfsborgs
län och 141 andra orter.

De af styrelsen till stöd för den underdåniga framställningen anförda
skäl finner jag beaktansvärda. Den stora betydelse, som den tekniska
undervisningen eger för vårt land, torde icke kunna skattas för högt, och
då i det undervisningsämne, nemligen byggnadskonst, hvarom nu är fråga,
jemväl ingår väg- och vattenbyggnadskonst, synes önskligt, att de båda
tekniska elementarskolorna i Örebro och Borås, som ännu sakna sistnämnda
del af ämnet, snarast möjligt blifva i detta hänseende likstälda med de
tekniska elementarskolorna i Norrköping och Malmö. Då emellertid i följd
af vissa vid skolan i Örebro rådande förhållanden en utvidgning af undervisningen
i byggnadskonst derstädes för närvarande låter sig mindre väl
genomföra, och någon framställning om dylik utvidgning ej heller inkommit
från skolans styrelse, saknar jag anledning att i fråga om nämnda
skola tillstyrka någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

Beträffande åter den tekniska elementarskolan i Borås finner jag mig
böra i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig
proposition föreslå Riksdagen att, för åstadkommande af utvidgad undervisning
i byggnadskonst vid nämnda skola till likhet med förhållandet vid
de tekniska elementarskolorna i Norrköping och Malmö, höja den med
lektorsbefattningen i byggnadskonst, beskrifvande och praktisk geometri
jemte linear- och croquis-ritning vid tekniska elementarskolan i Borås förenade
lönen från 2,500 kronor till 3,000 kronor och för detta ändamål
öka det ordinarie anslaget till de tekniska läroverken med 500 kronor.

Åttonde hufradtiteln

Akademien för de fria konsterna.

Sedan jemlikt af Eders Ivongl. Magt i nåder godkända ritningar och [17.]
kostnadsförslag för akademiens för de fria konsterna nya byggnad en ge-Ajionmg åt
mensam värmeapparat för största delen af de i byggnaden varande lägen- elJareheter
blifvit i densammas jordvåning anbragt, har akademien i skrifvelse
den 29 sistlidne september anmält behofvet af bidrag till aflöning åt eu
ridare för apparatens skötsel. Härför skulle, enligt hvad akademien i
nämnda skrifvelse anfört, på grund af ett med ansvarige leverantören af
sagda värmeapparat, aktiebolaget Atlas, upprättadt aftal examinerad maskinist
vara anstäld. Akademien hade också tills vidare antagit en sådan.

Till dennes åliggande hörde, utom eldning och tillsyn af värmeapparaten)
att tillse och reglera samtliga i byggnaden varande s. k. värmeelement
äfvensom systemen för skollokalernas och korridorernas deraf beroende
ventilation. För detta arbetes utförande hade akademien med ifrågavarande
maskinist öfverenskommit om ett årligt arfvode af 900 kronor,
hvartill komme ersättning för bostad med 300 kronor och för bränsle med
100 kronor, ungefärligen motsvarande de aflöningsförmåner, som i allmänhet
vore förenade med dylika sysslor, exempelvis eldarebefattningen hos
musikaliska akademien.

Enligt en af ifrågavarande värmelednings konstruktör gjord, vid akademiens
skrifvelse fogad beräkning öfver kubikinnehållet af de lokaler i
byggnaden, hvilka skulle af sagda ledning uppvärmas, komme 67,18% af
detsamma pa akademiens skollokaler och embetsrum samt 32,82 % på de af
akademien disponerade lokalerna. Under förutsättning att den till maskinistens
aflöning erforderliga summa, 1,300 kronor, fördelades i motsvarande
proportion mellan statsverket och akademien, skulle på statsverkets andel
komma ett belopp af 873 kronor 34 öre. Besinnade man emellertid, att
eu värme- och ventilationsapparat, hvars skötsel skulle hafva betingat lika
stor ersättning som den i akademiens nya byggnad nu anbragta, blifvit
nödvändig, äfven om den inskränkts till blott de lokaler, som upptoges af
statens under akademiens inseende stälda läroverk, torde det icke befinnas
obilligt, om vid fördelningen af kostnaden för apparatens skötsel en något
litet större andel än den, som jemnt, svarade mot storleken af de åt läroverket
upplåtna lokalerna, lades på staten. Akademien, som vore beredd
att af egna medel lemna till maskinistens aflöning 400 kronor om året,
men icke egde tillgång att i vidsträcktare mån dertill bidraga, heinstälde
derför i underdånighet, att från och med hösten 1895, då värme- och ventilationsapparaten
börjat användas, måtte af Eders Kongl. Maj:t i nåder

72 Åttonde Imfvndtiteln.

anvisas det belopp, som erfordrades till fyllande af den återstående delen
af maskinistens aflöning, eller 900 kronor årligen.

Beredandet af anslag för det ändamål, hvarom här är fråga, är en
oundviklig följd af de fattade besluten om uppförande af en ny byggnad
åt akademien för de fria konsterna och det under densammas inseende
stälda läroverk samt om värmelednings anordnande i nämnda byggnad.
Riksdagen har äfven förut i liknande fall beviljat medel till aflönande af
den för sådan värmelednings skötsel erforderliga personal. Vid akademiens
förslag till aflöningsförmåner för den nu ifrågavarande eldaren synes mig
ej något vara att erinra, och torde den kontanta aflöningen för honom
böra fördelas i lön och tjenstgöringspenningar. Bestämmelser härom lära
böra meddelas genom ett tillägg i akademiens stat. Då dessa bestämmelser
emellertid torde böra tillämpas först från och med år 1897, men medel
till eldarens aflöning erfordras redan från början af sistlidne oktober månad,
synes mig det bidrag, staten bör lemna till eldarens aflöning för tiden
intill utgången af år 1896 och hvilket akademien torde kunna tills vidare
förskottera, lämpligen kunna anvisas på extra stat för år 1897. Förbehållande
mig att få återkomma härtill vid redogörelsen för de extra ordinarie
anslå gsbehofv en, tillåter jag mig nu i underdånighet hemställa, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för beredande af aflöning åt en
eldare hos akademien för de fria konsterna höja akademiens fasta anslag
med 900 kronor och besluta införande i staten för akademiens tjensteman
och betjening af följande tillägg:

1 eldare lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor, summa
900 kronor.

Anm. Erhåller af akademien bostad och bränsle eller i ersättning för dessa förmåner
400 kronor årligen.

Vid bifall härtill skulle anslaget till akademien för de fria konsterna
komma att i riksstaten uppföras med 62,200 kronor, deraf tvenne reservationsanslag
å tillhopa 20,400 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

I skrifvelse den 12 september 1894 anhöll vetenskapsakademien, att
ilo- Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen en förhöjning i det till natur°/-
historiska riksmuseets entomologiska afdelning utgående ordinarie statsanslaget
med 800 kronor eller från dess nuvarande belopp, 1,400 kronor, till 2,200
kronor.

Denna vetenskapsakademiens framställning grundade sig på en af intendenten
för riksmuseets omförmälda afdelning, professor C. Aurivillius,

Åttonde hufvudtiteln. 73

lemnad redogörelse rörande otillräckligheten af det för närvarande till afdelningen
utgående anslaget och behofvet af dess ökande; hvarvid bland
annat framhölls, att, sedan öfriga nödvändiga årliga utgifter blifvit. betäckta,
i allmänhet högst 400 kronor kunnat användas till aflöning åt eu
preparator. Då emellertid en härtill duglig person ej kunde erhållas för
mindre än 1,000 kronor om året, hade ett sådant biträde endast under eu
mindre del af året kunnat anlitas. För preparering af den årliga tillökningen
af föremål i afdelningen erfordrades likväl ett biträde, som
sysslade dermed hela året. Tillika kräfdes för upprättande, underhåll och
förökande af en utvecklingshistorisk samling af svenska insekter omkring
200 kronor årligen.

Med anledning af berörda framställning täcktes Eders Kongl. Maj:t
föreslå 1895 års riksdag, att nämnda anslag måtte från 1,400 kronor höjas
med 800 kronor till 2,200 kronor.

Statsutskottet anmärkte i sitt yttrande öfver berörda förslag, att de
medel, som utöfver det nu utgående anslaget till riksmuseets entomologiska
afdelning kunde befinnas för afdelningens upprätthållande och utveckling
erforderliga, borde kunna af vetenskapsakademien beredas genom anlitande
af de till dess förfogande stående tillgångar; och på grund af hvad statsutskottet
sålunda anfört blef Eders Kongl. Maj:ts förslag icke af Riksdagen
bifallet.

Frågan har emellertid blifvit Eders Kongl. Maj:t ånyo förelagd genom
en af vetenskapsakademien den 11 september nästlidna år aflåten underdånig
skrifvelse. Denna beledsagas af en ny framställning i ämnet af
professor Aurivillius, som deruti hufvudsakligen anfört följande. Ett naturhistoriskt
museum vore för naturforskaren hvad ett bibliotek eller snarare
ett arkiv af urkunder och manuskript vore för historieforskaren. Dess
värde berodde hufvudsakligen på dess rikhaltighet och derpå att det vore
ordnadt så, att hvar och en kunde der finna hvad han för sina studier
behöfde. Fördelarna för den studerande att hafva så mycket som möjligt
samladt på ett håll vore, jemförda med olägenheterna af att söka derefter
på flera håll, så stora, att man numera i nästan alla länder koncentrerat
sina krafter på upprättandet af ett enda hufvudmuseum. Så vore äfven
förhållandet hos oss. Svenska staten egde ett riksmuseum, som just hade
denna uppgift.

Den entomologiska afdelningen af detta museum vore för sin tillökning
väsentligen beroende af de gåfvor, som kunde tillfalla densamma.
Hittills hade också allmänheten och enskilda samlare på det frikostigaste
ihågkomma afdelningen, så att den under de senaste 10 åren fått mottaga
gåfvor till ett sainmanlagdt värde af 15,000 till 20,000 kronor. Det vore

Bih. lilll lliksd. Vrot. 18.%''. 1 Barn. I Afd. 10

Åttonde hufvudtiteln.

naturligtvis af största vigt, att de till afdelningen skänkta naturalierna så
fort som möjligt blefve preparerade och inordnade i museet, så att de
kunde användas af de studerande. Så hade likväl, i anseende till årsanslagets
otillräcklighet, icke kunnat ske. Sedan 15 år tillbaka hade sällan,
och under de senaste 7—8 åren aldrig, de under året till afdelningen inkomna
naturalierna fullständigt kunnat prepareras och införlifvas med
samlingarna. År från år hade sålunda hopat sig en rest af ej preparerade
djur, som måste magasineras och hvarken kunde utlånas eller på stället
användas för vetenskapliga studier. Finge detta ytterligare under en följd
af år fortgå, blefve denna del af samlingarna så stor, att det ej ''skulle
blifva möjligt att inom en rimlig tid godtgöra hvad som på detta sätt
försummats.

Nu berörda missförhållande hade under de senaste åren ännu mer
skarpt framträda på grund deraf att afdelningens samlingar mer än förr
anlitats af forskare både inom och utom landet. Äfven hade antalet af
vetenskapliga afhandlingar, som utarbetats med tillhjelp af material från
afdelningen, ökats. Under sådana förhållanden måste det anses i högsta
grad beklagligt, att afdelningens föreståndare ej sällan måste svara dem,
som önskade få låna eller i museet studera vissa grupper och samlingar,
att dessa väl funnes, men vore opreparerade och alltså obrukbara. Och
detta gälde ej blott om den stora allmänna samlingen, utan äfven om hela
grupper och afdelningar af svenska insekter, hvilka dock oupphörligen
efterfrågades.

Professor Aurivillius ansåge fortfarande, att det vore alldeles nödvändigt,
att afdelningens årsanslag för omförmälda ändamål höjdes med minst
600 kronor, en summa, som i alla händelser vore så knappt tilltagen, att
de nu under årens lopp hopade resterna endast helt småningom hunne
prepareras.

Äfven i ett annat afseende kunde entomologiska afdelningen för närvarande
ej uppfylla de kraf, som stäldes på densamma. Dess samling af
utvecklingsstadier vore alldeles för obetydlig för att kunna motsvara ens
de mest anspråkslösa fordringar. Välbekant vore emellertid, att studiet af
insekternas utveckling hade synnerligt stor betydelse ej blott i rent vetenskapligt
hänseende, utan äfven för den praktiske entomologen. Det vore
nästan alltid larvformerna och ej de utbildade insekterna, som angrepe
våra odlade växter och minskade eller förstörde deras afkastning. Naturligt
vore derför, att de, som sysslade med den praktiska entomologien, djupt
kande behofvet af en väl ordnad och någorlunda fullständig samling af
våra svenska insekters utvecklingsformer. Äfven för forskningar på andra
områden vore en dylik samling af betydelse. Under de senaste åren hade

Åttonde hufvudtiteln.

geologerna vid studiet af landets torfmossar i dem påträffat talrika lemningar
af insekter och insektlarver. Dessa lemningars noggranna bestämmande
vore af stor betydelse för frågan om torfmossarnes och vårt lands
historia under den qvartära tiden. Så länge museet ej egde en dylik
samling af nu i landets olika delar förefintliga larvformer, vore det vanligen
omöjligt att lemna de upplysningar, som geologerna önskade få.
Saknaden af en samling af våra svenska insekters utvecklingsformer vore
således en mycket stor brist, som med det första borde afhjelpas. För
grundläggandet oob vidmakthållandet af en dylik samling ansåge professor
Aurivillius afdelningens årsanslag böra höjas med 200 kronor, en summa,
som vore ganska obetydlig i jemförelse med de fördelar, som genom en
sådan samling skulle beredas.

Med åberopande af de utaf professor Aurivillius anförda skäl har
vetenskapsakademien i sin senaste skrifvelse i ämnet på det varmaste förordat
hans framställning till nådigt afseende och tillstyrkt, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om förhöjning med 800 kronor
af entomologiska afdelningens ordinarie anslag till materiel, till inköp af
sällsynta föremål och till vetenskapligt biträde vid dithörande samlingars
ordnande. Akademien har i sin skrifvelse erinrat, att hon tillförene vid
upprepade tillfällen i underdånighet fäst uppmärksamheten vid den trängande
nödvändigheten, att det alltför måttliga årsanslaget af 1,400 kronor
— hvilket sedan år 1858 varit med oförändradt belopp anvisadt åt den
entomologiska afdelningen af riksmuseet — blefve förhöjdt, och har tillika
framhållit, hurusom riksmuseet är eu statens institution, som endast är
stäld under akademiens vård och förvaltning, och att detta i och för sig
betungande och ansvarsfulla samt redan dessförutan med ej obetydliga
uppoffringar förbundna uppdrag rimligtvis icke kunde föranleda anspråk
på akademien att af sina enskilda, för andra ändamål afsedda medel lemna
bidras: till denna statsinstitutions underhåll.

När Riksdagen afslog Eders Kongl. Maj:ts sistlidna år i förevarande
ämne gjorda framställning, skedde detta under uttryckligt åberopande att
den erforderliga höjningen af omförmälda anslagspost borde kunna af
vetenskapsakademien beredas genom anlitande af de till dess förfogande
stälda tillgångar, och något annat skäl för afslag anfördes icke under
frågans behandling inom Riksdagen. Hvad af vetenskapsakademien andraga
i afseende å den af Riksdagen antydda utväg att tillgodose ifrågavarande
anslagsbehof måste likväl anses fullt befogadt. Fördenskull och
då den jemförelsevis obetydligt ökade utgift för staten, hvarom här är
fråga, helt visst skulle i rikt mått återgäldas det allmänna, som komme
att vinna gagnet af entomologiens särskild! för jordbruket, trädgårdsskötseln

Åttonde hufvudtiteln.

och skogshushållningen så vigtiga utveckling, tvekar jag ej att tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t att ånyo hos Riksdagen äska anslagets ökande. Jag
hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att det för naturhistoriska riksmuseets entomologiska afdelning
bestämda anslag till materiel, till inköp af sällsynta föremål och till vetenskapligt
biträde vid samlingarnas ordnande må från sitt nuvarande belopp,
1,400 kronor, höjas med 800 kronor till 2,200 kronor.

Lasaretts underhåll.

[19.] I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts proposition af den 17 september

uteslutande ur 1875 angående förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen m. m.
“Uppfördes af 1876 års riksdag under anslaget till lasaretts underhåll bland
köpings låsa- annat ett belopp af 225 kronor, som varit anvisadt från allmänna hospitalsre‘belopp!"11
fonden såsom bidrag till aflöning åt läkaren vid länslasarettet i Linköping.

Då emellertid Eders Kongl. Maj:t den 8 oktober 1875 medgifvit öfverlåtelse
på Östergötlands län af eu Linköpings indragna hospital tillhörig,
i staden Linköping belägen tomt, att för länets sjukvårds behof användas,
samt dervid stadgat, jemte andra vilkor, att i och med denna öfverlåtelse
för hospitalsfonden skulle upphöra allt vidare bidrag till lasarettsläkarens
i Linköping aflöning, upphörde detta bidrag redan med ingången af år
1876 att utgå, och beloppet har af sådan anledning, allt sedan det på
riksstat uppförts, blifvit statsverket besparadt. Nu bär statskontoret, med
förmälan härom, i underdånig skrifvelse den 10 december nästlidna år
hemstält, att detta aflöningsbidrag måtte från riksstaten uteslutas och förenämnda
anslag alltså med ett bidraget motsvarande belopp nedsättas.

I anledning häraf tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att berörda aflöningsbidrag må ur riksstaten afföras och
anslaget till lasaretts underhåll minskas från 99,421 kronor med ett mot
aflöningsbidraget svarande belopp af 225 kronor, eller till 99,196 kronor.

Hospitals underhåll.

[20.] Genom nådigt bref af den 5 juni 1885, angående aflöning åt tjenste Löneförhaj-

män vid åtskilliga hospital, bestämdes bland annat, att hospitaIsläkaren i
TeniZl köpings hos- kunde då bestämmas så låg, dels derför att vid denna tid å Nyköpings

Åttonde hufvudtiteln. 77

hospital funnos endast 70 sjukplatser, dels ock derför att hospitalets läkare
tillika var lasarettsläkare.

Genom tid efter annan vid sagda hospital utförda till- och nybyggnader
hafva platser derstädes kunnat beredas för flere sjuke, så att antalet
sjukplatser från och med år 1896 kan beräknas till 144. Härigenom blifver
det omöjligt för hospitalsläkaren att nöjaktigt sköta sin maktpåliggande
tjenst, derest han för sin utkomst skall vara hänvisad till enskild praktik
eller annan aflönad befattning vid sidan af läkaretjensten. Göromålen vid
det betydligt utvidgade hospitalet blifva så ökade, att läkaren måste
odeladt egna sig åt sin tjenst, hvars behöriga skötsel fordrar en man med
stor arbetsförmåga och goda insigter. Skall en läkare, i besittning af de
för tjensten nödiga förutsättningar, kunna påräknas, får hans aflöning ej
vara så låg, att den försmås af läkare, som hafva utsigt att på grund af
förmåga annorstädes och med vida mindre möda och ansvar skaffa sig
sin utkomst.

I betraktande häraf har medicinalstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 27 sistlidne september gjort framställning om beredande af förbättrade
aflöningsförmåner för läkaren vid Nyköpings hospital. Detta kunde visserligen
i afseende på hospitalsläkarens göromål icke jemföras med rikets
största hospital, men väl med det vid Göteborg, hvarest pati en tan talet uppginge
till 175. Beträffande läkarens arbete och ansvar förefunnes dock
en högst väsentlig olikhet mellan Nyköpings och rikets öfriga hospital, i
ty att läkaren vid det förra ensam skulle bestrida all sjukvård, under det
att sjukvården vid andra hospital vore fördelad på två läkare, en öfverläkare
och en biträdande läkare, samt vid några hospital på tre olika
läkare. Vid Göteborgs hospital vore två läkare anstälda, af hvilka öfverläkaren
åtnjöte 6,000 kronor i årlig lön jemte boställsvåning och ved samt
biträdande läkaren, en medicine licentiat, hade 3,500 kronor i årlig lön
jemte bostad och fri kost eller deremot svarande förmåner. Skulle en
läkare vid Nyköpings hospital kunna påräknas så duglig, att han ensam
kunde nöjaktigt upprätthålla sjukvården med allt hvad dertill hörde, borde
han erhålla i årlig lön 6,000 kronor, men med skyldighet att bo i hospitalets
närhet. Inom kort syntes det dock för upprätthållande af eu tidsenlig
sjukvård och god ordning inom anstalten blifva nödvändigt, att
läkaren finge boställsvåning inom hospitalets område, då lönen borde
kunna minskas till 5,000 kronor. Samme läkare borde då, i likhet med
öfriga hospitalsläkare, åtnjuta fri ved. I båda fallen borde han ega vilkorlig
rätt till sex veckors semester, en förmån, som för honom såsom ensam
läkare vore mera behöflig än för flertalet andra hospitalsläkare. Då emel -

78 Åttonde hufnidtiteln.

lertid ingen biträdande läkare funnes vid Nyköpings hospital, kunde någon
semester ej beredas honom, derest icke medicinalstyrelsen erhölle bemyndigande
att af förslagsanslaget till hospitals underhåll under läkarens semester
aflöna hans vikarie med enahanda förmåner, som tillkomme biträdande
hospitalsläkare. På grund häraf har medicinalstyrelsen hemstält, att till
läkaren vid Nyköpings hospital måtte anvisas en årlig lön af 6,000 kronor,
med skyldighet för läkaren att bo i hospitalets närhet, eller ock en årlig
lön af 5,000 kronor jemte boställsvåning och ved, att af förslagsanslaget
till hospitals underhåll utgå under de bestämmelser och vilkor, som föreskrifvits
i nådiga brefvet den 5 juni 1885 för tillämpningen af der intagna
aflöningsstat för läkare och syssloman vid vissa hospital.

Hvad sålunda blifvit anfördt synes inig innefatta fullgoda skäl för att
åt läkaren vid Nyköpings hospital, hvilken, på samma gång han ensam
bestrider iäkarevården derstädes, innehar en ställning motsvarande öfverläkares
vid andra hospital, må beredas ungefär enahanda löneförmåner, som
tillkomma en sådan öfverläkare. Då enligt nådiga stadgan angående sinnessjuke
den 2 november 1883 öfverläkare vid hospital eger årligen under
sex veckor njuta semester, derest hospitalsdirektionen finner sådant kunna
ske utan hinder för göromålens behöriga gång, torde en dylik rätt äfven
böra tillerkännas läkaren vid Nyköpings hospital. På grund häraf tillstyrker
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning derom,

att Riksdagen må godkänna följande aflöningsförmåner för läkaren
vid Nyköpings hospital, nemligen en kontant aflöning af 5,000 kronor
jemte boställsvåning och ved, med förklarande: att två tredjedelar af den
kontanta aflöningen utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar;
att så länge boställsvåning inom hospitalets område ej kan beredas läkaren,
han eger såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära 1,000
kronor om året mot skyldighet att vara boende i hospitalets närhet; att
läkaren må årligen under sex veckor njuta semester, derest lämplig vikarie
finnes att tillgå och göromålens behöriga gång ej deraf hindras; samt att
läkaren icke må utom hospitalet utöfva enskild praktik mot betalning, med
undantag af hvad som rörer sinnessjukdomar, äfvensom

att Riksdagen må medgifva, att läkarens aflöningsförmåner och hvad
som erfordras för att under hans semester bereda hans vikarie enahanda
aflöningsförmåner, som tillkomma biträdande hospitalsläkare, må utgå af
förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Åttonde hufvudtiteln.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

Den 22 september 1893 täcktes Eders Kongl. Maj:t uppdraga åt ut- [21.1
sedde komiterade att afgifva förslag rörande ordnandet af undervisningen Ordnande af
för sinnesslöa barn samt att yttra sig äfven om vissa till blind under risningen
hörande frågor. I underdånigt utlåtande den 19 påföljande december
afgåfvo komiterade förslag till ordnande af undervisningen för
blinda.

Vid framställandet af grunderna för nämnda undervisning hafva bemälde
komiterade utgått från det af den så kallade blindkomitén den
17 december 1880 afgifna betänkande och förslag om ordnande af undervisningen
för blinda.

Enligt de af blindkomitén infordrade statistiska uppgifter funnos
år 1877 i hela riket tillsammans 3,390 blinda personer, hvilket antal dock
ansågs för lågt beräknadt. Inom 7 till 18 års ålder skulle vid 1877 års
slut, med frånräknande af sinnesrubbade och döfstumma, funnits 2G4
blinda, af hvilka endast 31 undervisats vid blindanstalter.

Till ordnande af undervisningen för blinda i enlighet med de grunder
för samma undervisning, hvilka blindkomitén uppstält, föreslog bemälda
komité inrättandet af tre slag af läroanstalter för blinda:

a. blindskolor för barn mellan 7 och 11 år;

b. blindinstitut för blinda mellan 11 och 18 år;

c. handtverksskolor för blinda personer öfver sistnämnda ålder.

Af de först nämnda läroanstalterna, eller blindskolorna, skulle för
hela riket erfordras tre, på det att, såsom komiterade ansåge önskvärd t,
folkskolestadgans allmänna föreskrift om skyldighet för föräldrar att hålla
sina barn till skolgång måtte vinna full tillämpning äfven i fråga om
blinda barn. Till en början, och för att ej allt för dryga utgifter för det
allmänna på en gång måtte förorsakas, föreslog komitén anordnande af
endast två dylika skolor, förlagda inom skilda orter och hvardera beräknad
för 30 lärjungar, som skulle i anstalten jemte undervisning åtnjuta
bostad, underhåll och vård. Dessa anstalter skulle upprättas och underhållas
af statsverket, men bidrag dertill leinnas på det sätt, att landsting
eller stad, som icke deltoge i landsting, för hvarje i anstalten intaget barn
erlade en viss årlig afgift, med rätt att efter omständigheterna söka ersättning
af föräldrar, målsmän eller fångvårdsstyrelse.

Af blindinstituten skulle för riket två — hvardera beräknadt för 100
elever, som i institutet skulle jemte undervisning njuta bostad, underhåll
och vård --- upprättas och underhållas af statsverket med bidrag för hvarje

Åttonde hufvudtiteln.

elev, hvilket skulle utgå på samma sätt som för elever vid blindskola.
Tills vidare skulle dock ej något nytt sådant institut inrättas, utan endast
en utvidgning ske af dét redan befintliga, så att antalet elever, som derstädes
kunde intagas, komme att ökas från 60 till 100.

Handtverksskolor skulle i mån af behof upprättas för äldre personer,
som, till det antal och under den tid skolans styrelse kunde pröfva lämpligt,
skulle njuta undervisning men ej hafva bostad och underhåll i anstalten.
Af dessa skolor, som borde underhållas af statsverket ensamt,
skulle till en början endast en inrättas.

De årliga kostnaderna för dessa anstalter beräknades af komiterade
på följande sätt, nemligen:

ko) För blindskola — utom kostnad för lokal, beräknad till 1,000
kronor — 16,500 kronor, som skulle bestridas dels genom bidrag af vederbörande
på nyssnämnda sätt med 300 kronor för hvart och ett af 30 barn,
eller tillsammans 9,000 kronor, dels af staten med 7,500 kronor.

2:o) För blindinstitut — kostnad för lokal oberäknad — 68,500 kronor,
hvilka skulle bestridas dels genom bidrag af vederbörande med 350 kronor
för hvart och ett af 100 barn, tillsammans 35,000 kronor, dels af statsverket,
som jemte den återstående summan, 33,500 kronor, skulle anskaffa
lokal samt bestrida kostnaden för anstaltens första ordnande.

3:o) För handtverksskola tillsammans 7,000 kronor.

Sedan vederbörande afgifvit infordrade underdåniga yttranden öfver
komiténs berörda betänkande och förslag, gjorde Eders Kongl. Maj:t hos
1883 års riksdag framställning derom, att följande anslag måtte varda å
extra stat för år 1884 uppförda, nemligen:

till en blindskola................................

» » handtverksskola för blinda

» understöd för blindlärareelever

....................... kronor 11,000: —

..................... » 7,000: —

.................... » 1,200: —

tillsammans kronor 19,200: —.

Till statsrådsprotokollet den 10 januari 1883, då aflåtande! af berörda
framställning till Riksdagen af Eders Kongl. Maj:t beslöts, yttrade dåvarande
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat,
att ett ordnande af blindundervisningen efter den af komiterade uppgjorda
plan, så önskvärd! det än i och för sig kunde anses, emellertid ej
torde kunna på en gång genomföras. Dertill saknades framför allt de
behöfliga personliga krafterna. Försigtigheten syntes ock bjuda att först
genom inrättande af ett par anstalter bereda sig nödig erfarenhet för att
kunna på ändamålsenligt sätt ordna blindundervisningen i sin helhet.
Då ett blindinstitut redan funnes, syntes den närmaste åtgärden böra

Åttonde lmfvudtiteln. 81

blifva inrättandet af dels en blindskola och dels en handtverksskola för
blinda.

Emot den af komiterade gjorda kostnadsberäkning hade departementschefen
ingen annan anmärkning, än att årliga kostnaden för blindskolelokal
— hvilken kostnad af komitén beräknats endast till lokalens
underhåll, med förutsättning att erforderlig lokal för skolan blifvit upplåten
— måste, då sådan lokal skulle hyras, upptagas till högre belopp,
hvilket ej kunde sättas lägre än till 3,500 kronor, hvadan den kostnad,
som för blindskolans uppehållande skulle utgå af statsverket, således komme
att utgöra tillhopa 11,000 kronor.

Beträffande införandet af obligatorisk undervisning för blinda barn
och fördelningen af kostnaden för denna undervisning mellan staten, landstingen
och primärkommunerna yttrade departementschefen vidare, att, vid
det förhållande att han ansåge sig icke för det dåvarande kunna tillstyrka
inrättande af mer än en blindskola, det folie af sig sjelf!, att en obligatorisk
undervisning icke ännu kunde ifrågasättas. Men då det derför åtminstone
tills vidare skulle bero på kommuners och enskildes fria beslut
att i blindanstalt bereda blinda barn nödig och passande undervisning,
bortfölle behofvet att begagna landstingen såsom mellanhand för utkräfvande
af afgifterna för de i blindskola intagna barnen. Dessa afgifter hade från
flera håll ansetts nog höga. Nekas kunde ock icke, att deras fulla utgörande
af primärkommunerna i många fall skulle komma att kännas
mycket betungande, och syntes komitén hafva hoppats, att landstingen
icke skulle med synnerlig stränghet begagna sin rätt att af vederbörande
uttaga ersättning för de af landstingen till staten inbetalda afgifterna.
En fördelning af kostnaderna för blindundervisningen mellan staten, landstingen
och primärkommunerna, på sätt således synts varit af komitén
afsedt, vore äfven i departementschefens tanke synnerligen önskvärd. De
af landstingen öfver förslaget afgifna yttranden utvisade ock, att man flerstädes
redan hade öppen blick för primärkommunernas behof af understöd
till bekostande af blindundervisningen. Man kunde derför hysa det vissa
hopp, att landstingen ej skulle undandraga sig att för ändamålet anvisa
nödiga medel, utan att behöfva erinras om behofvet deraf genom att sjelfva
hafva bestyr med afgifternas indrifvande.

Då ifrågavarande förslag förekom till behandling inom Riksdagen,
yttrade statsutskottet, att förslaget icke syntes vara egnadt att i alla afseende
uppfylla de kraf, som kunde ställas på den undervisning, hvilken
här vore i fråga. Särskildt kunde den ifrågasatta blindskolans bestånd i
ekonomiskt hänseende ingalunda anses lika betryggadt genom de i den

Bill. till Rilcsd. Vrot. ISdG. 7 Sand. 1 Afd. 11

Åttonde hnfvndtiteln.

till Riksdagen gjorda framställningen omförmälda anordningar som enligt
komiténs förslag. Komitén hade nemligen ansett undervisningen böra
blifva obligatorisk på sådant sätt, att landsting och kommuner skulle i
första hand göras ansvariga för de bidrag till kostnaderna, som ej skulle
utgå af statsmedel. Om ett dylikt företag skulle blifva satt i verket —
en åtgärd, om hvars lämplighet utskottet ansåg sig icke böra afgifva något
yttrande — skulle naturligtvis åt skolorna vara tillförsäkradt ej mindre
beräknadt antal lärjungar än äfven för dem utgående ersättningsbelopp.
Deremot skulle, enligt det för Riksdagen framlagda förslaget, till stor del
blifva beroende på föräldrars eller kommuners beredvillighet att för vedei’-börande blinda ikläda sig behöfliga uppoffringar, om anstalten skulle
erhålla erforderliga bidrag i elevafgifter; och då dessa voro synnerligen
högt upptagna, såsom uppgående till 300 kronor för hvarje elev, kunde
det anses tvifvelaktigt, om den afsedda blindskolan skulle komma att i
elevafgifter erhålla beräknade bidrag för upprätthållande af sin verksamhet.
Hvad utskottet sålunda anfört ansåg utskottet emellertid icke utgöra giltig
anledning att afstyrka beviljandet af det begärda anslaget, då saken måste
anses som ett försök till fyllande af ett kändt behof. Utskottet hemstälde
derför, att den gjorda framställningen måtte bifallas, hvilket ock blef
Riksdagens beslut.

Genom nådiga bref den 29 juni och den 17 juli 1883 bestämde
Eders Kongl. Maj:t, att den blindskola och den handtverkskola för blinda,
till hvilka Riksdagen sålunda beviljat anslag, skulle förläggas, den förra
i Vexjö, den senare i Kristinehamn, och träda i verksamhet under hösten
1884.

Vid 1884 års riksdag framstälde Eders Kongl. Maj:t förslag om upplåtande
af kronolägenheten Tomteboda till plats för ett institut för blinda
samt om anvisande af ett anslag å 528,000 kronor till nybyggnad för
institutet. Denna framställning blef af Riksdagen afslagen, särskild! af
det skäl, att byggnadskostnaden syntes vara väl drygt beräknad.

På förnyad framställning af Eders Kongl. Maj:t vid 1885 års riksdag
medgaf Riksdagen omförmälda kronolägenhets upplåtande till plats för
institutet samt beviljade till bestridande af kostnaderna för institutets byggnad
ett anslag af 415,600 kronor. Sedan denna byggnad under åren
1886—1888 blifvit uppförd, inflyttade institutet dit sistnämnda år.

Efter den utvidgning, institutet sålunda erhållit, har från och med år
1889 till detsamma utgått ett å ordinarie stat uppfördt anslag af 50,150
kronor om året, med skyldighet för institutet att mottaga 26 frielever från
de särskilda stiften och Stockholms stad. För betalande elever är års -

Åttonde hufvudtitelu. 83

af giften, som af blindkomitén ansågs böra utgå med 350 kronor för
hvarje elev, i enlighet med Riksdagens i sådant hänseende fattade beslut,
beställd till 300 kronor.

År 1892 utfärdade Eders Kongl. Maj:t stadga för blindinstitutet å
Tomteboda.

Utom berörda anslag till blindinstitutet äro anslagen till undervisningen
för blinda uppförda å extra stat och beviljas trligen af Riksdagen.
Sedan blindskolan i Vexjö trädt i verksamhet, utgick anslaget till
densamma med 11,000 kronor årligen ända till innevarande år, för hvilket
år det blifvit förhöjdt till 14,100 kronor. Anslaget till handtverksskolan
i Kristinehamn höjdes år 1888 till 9,400 kronor och år 1891 till 10,000
kronor. Anslaget till blindlärareelever har från och med år 1884 årligen
utgått med 1,200 kronor. Utom dessa anslag har jemväl å extra stat ett
belopp af 2,500 kronor från och med år 1883 årligen anvisats till bestridande
af kostnader för tryckning af blindskrifter.

0 Någon förändring _ eller afvikelse från blindkomiténs plan har, hvad
angår institutet för blinda och handtverksskolan i Kristinehamn, icke egt
rum, sedan dessa anstalter, på sätt nu förmälts, den förra utvidgats och
den senare anordnats i öfverensstämmelse med samma plan.

Deremot har en icke obetydlig afvikelse från denna plan egt rum i
fråga om blindskolan i Vexjö. År 1889 ingick nemligen skolans styrelse
till Eders Kongl. Maj:t med anhållan, att skolans lärjungeantal, så snart
en utvidgning af den förhyrda lokalen kunde åstadkommas eller annan
lämplig lokal anskaffas, skulle få ökas till 40.

Genom nådigt bref den 28 juli 1889 lemnade Eders Kongl. Maj:t till
denna anhållan bifall, och hafva sedermera från och med år 1890 af skolans
tillgångar anvisats medel till förhöjning af en biträdande lärarinnas aflöning,
hvarigenom skolan blifvit satt i tillfälle att arbeta å fyra afdelningar.

I särskilda underdåniga skrivelser den 14 september 1892 och den 1
maj 1893 gjorde styrelsen för skolan framställning, bland annat, dels
derom, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition
om anvisande af anslag till inköpande af tomt och bestridande af kostnaderna
för uppförande af en byggnad för blindskolan, dels ock derom,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett anslag å ordinarie
stat af 14,500 kronor till uppehållande af skolans verksamhet från och
ined år 1895 i stället för det nu å extra stat för ändamålet hittills årligen
utgående anslag af 11,000 kronor.

1 dessa skrivelser erinrade styrelsen, hurusom, efter det Eders Kongl.

84 Åttonde hufvndtiteln.

Maj:t den 29 juni 1883 besluta, att en blindskola, afsedd för trettio betalande
elever om sju till elfva års ålder skulle upprättas i Yexjö, Eders
Kongl. Maj:t den 17 påföljande juli förordnat styrelse för skolan, med förständigande
för denna styrelse att, med ledning af hvad komiterade för
blindundervisningens ordnande i sitt den 17 december 1880 afgifna betänkande
i ämnet föreslagit, vidtaga åtgärder för skolans inrättande och uppgöra
förslag till stat för anstalten samt till de närmare bestämmelser, som
för dess ordnande och förvaltning kunde vara nödiga; hvarefter skolan
den 16 augusti 1884 begynt sin verksamhet.

Under de nio år, hvilka sedan dess förflutit, hade skolan så noggrant
som möjligt sökt tillämpa och pröfva de i ofvan nämnda betänkande och
förslag framstälda grundsatser. Med anledning häraf hade styrelsen redan
i underdånig skrifvelse den 17 juli 1889 anhållit att få vidtaga vissa förändringar
i skolans anordning, på det hon i öfverensstämmelse med den
fyraåriga lärotiden och till undervisningens väsentliga underlättande skulle
kunna fördela eleverna på fyra afdelningar, samt att samtidigt få öka elevantalet
till fyrtio; och hade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 26
juli samma år till denna anhållan lemnat bifall. Att styrelsen sedermera
ej inkommit med några andra förslag rörande skolans ordnande och förvaltning,
hade haft sin grund deri, att styrelsen först velat dels vinna
nödig erfarenhet, hvilken, då blindskolan varit och ännu vore den enda
anstalten för yngre blinda barn inom riket, man icke kunde förskaffa sig
från annat håll, dels ock afvakta närmare bestämmelser om organisationen
vid blindinstitutet, med hvilken anstalt blindskolan vore afsedd att stå i
närmaste samband.

Som emellertid skolan numera fortgått tillräckligt lång tid, för att
man af hennes verksamhet kunnat vinna någon för hennes framtida ordnande
nyttig erfarenhet, och då nådig stadga för institutet blifvit den 1 6
oktober 1892 faststäld, samt vissa åtgärder för ordnande af skolans ekonomi
måste med det allra första vidtagas, derest skolan skulle kunna,
ostörd af ekonomiska svårigheter, fortsätta sin gagnande verksamhet, ansåge
styrelsen tiden nu vara inne att åt skolan söka bereda en mera tryggad
ställning och eu fastare organisation än den, hvaraf hon hittills varit i
åtnjutande.

Då blindskolan vore en af staten inrättad uppfostringsanstalt, ansåge
styrelsen, att kostnaden för densammas vidmakthållande borde bestridas
hufvudsakligen af statsmedel. Så skedde dock icke för närvarande. Under
det att blindinstitutet med omkring åttio elever, förutom förmånen af egen
lokal, åtnjöte ett statsanslag af mer än 50,000 kronor, visserligen med skyl -

Åttonde hufyudtiteln.

dighet att mottaga ett visst antal frielever, och elevafgiftcrna derstädes
uppginge till omkring 10,000 kronor årligen, utgjorde statsanslaget till blindskolan
endast 11,000 kronor, deraf nära 4,000 kronor måste användas
till bestridande af hyreskostnad, hvaremot elevafgifterna vore beräknade
till 12,000 kronor. Af dessa sistnämnda afgifter vore blindskolan sålunda
i ekonomiskt afseende ännu mera beroende än af statens bidrag, ett förhållande,
som gjorde skolans ställning ganska osäker. Ty så länge de
blindas undervisning ännu vore beroende på deras målsmäns godtfinnande,
kunde skolan ej för framtiden vara betryggad mot en känbar minskning
af de i hennes stat beräknade och för hennes existens behöfliga elevafgifterna,
i synnerhet som dessa afgifter med hänsyn till de knappa lefnadsvilkor,
i hvilka de blinda nästan . utan undantag befunne sig, onekligen
vore rätt höga och derför lade väsentliga hinder i vägen för blindas intagning
i skolan.

Under de första åren af skolans verksamhet hade hennes inkomster
varit fullt tillräckliga och lemnade till och med ett öfverskott af 5,000
kronor, som, enligt föreskrift den 28 november 1887 af dåvarande statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet, blifvit till statsverket återburna.
Men genom de af skolans utveckling betingade ökade kostnaderna
samt i synnerhet genom de hvarje år återkommande epidemierna inom
skolan, hvilka tillskyndat henne ganska stora utgifter — under år 1892
nära 800 kronor — hade deremot för närvarande en icke obetydlig brist
uppstått. Denna brist hade visserligen icke framträdt i 1892 års bokslut,
enär en del utgiftsposter, som tillkommit under år 1892, först med 1893
års medel blifvit betäckta; men såvida icke besparingar kunde göras under
år 1893, hvilket, dock vore föga sannolikt, måste vid 1893 års bokslut
brist visa sig. Med anledning häraf och då styrelsen hade all anledning
befara, att under för handen varande förhållanden brist i skolans stat allt
framgent skulle komma att uppstå och att denna år från år skulle blifva,
allt större, funne sig styrelsen nödsakad anhålla om ökadt statsanslag till
skolan i enlighet med följande förslag till inkomst- och utgiftsstat för
skolan för år 1895.

Inkomster:

Statsanslag................................................................

årsafgifter af 40 barn, 300 kronor för hvarje

genom försäljning af handarbete..........................

räntemedel............................................................

................... kr.	14,500: —
»	12,000: —
»	150: —
»	50: —
tillsammans kr.	26,700: —

86 Åttonde hufvudtiteln.

Utgifter:

Hyra för lokal .............................................................................. kr. 4,000: —

för lokalens underhåll ................................................................... » 500: —

lön till föreståndare......................................................................... » 2,000: —

två ålderstillägg å 500 kronor åt nuvarande föreståndaren

G. A. Lyberg efter 21 års tjenstetid................................... » ],000: —

lön till 3 lärarinnor, 1,000 kronor till hvarje ...................... » 3,000: —

arfvode för sekreterare- och räkenskapsgöromål in. in.......... » 300: —

aflöning och städja till tjenstepersonalen................................. » 1,100: —

kosthåll för 40 barn och 6 tjenare efter 50 öre per dag .. » 8,395: —

beklädnad af 40 barn efter 50 kronor för hvarje.................. » 2,000: —

tvätt och renhållning................................ » 500: —

ved och lyshållning......................................................................... » 1,500: —

läkare- och sjukvård.......................................................................... » 600: —

undervisnings- och arbetsmateriel .......................................... » 500: —

inventarier.............................. » 600: —

diverse utgifter............................................................................... » 705: —

tillsammans kr. 26,700: —

Angående alla dessa utgiftsposter ville styrelsen framhålla, att de ej
tålde någon nedsättning, derest blindskolan skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift, icke blott såsom undervisningsanstalt, utan
ock såsom ett hem för de barn, som anförtroddes åt hennes vård.

I fråga om uppförande å ordinarie stat af det för skolan behöfliga
anslag framhöll skolans styrelse särskild^ att styrelsen snart nog torde,
af skäl som styrelsen närmare angaf, blifva nödsakad åt skolan anskaffa
annan lokal än den nuvarande, helst en sådan, i hvilken hela skolan
kunde inrymmas, men att detta icke läte sig göra, så länge skolan befunne
sig i sin nuvarande osäkra ställning, då det till henne utgående anslag af
allmänna medel vore uppfördt å extra stat.

Ingen husegare befunnes nemligen villig att helt och hållet utrymma
sin gård och verkställa de förändringar, med afseende på dess inredning,
som erfordrades för dess användande till skollokal, med utsigt att möjligen
om ett år — ty för längre tid kunde styrelsen för närvarande ej
binda sig medelst kontrakt — få återtaga densamma och vidkännas kostnaden
för inredningens återställande i dess förra skick. Deremot skulle,
om anslaget uppfördes å ordinarie stat, ett hyreskontrakt på längre tid
kunna upprättas, och härigenom skulle styrelsens bemödande att på ett
eller annat sätt förskaffa skolan en mer ändamålsenlig lokal, i hvilken

Åttonde liufvndtiteln. 87

hela anstalten kunde inrymmas, lättare vinna framgång. Detta vore ett
af de skäl, hvarför öfverflyttning å ordinarie stat af det till skolan utgående
anslag vore synnerligen önskligt.

Ett annat mycket talande skäl härför kunde hemtas från den svårighet,
som för närvarande mötte vid uppkommen ledighet af lärarinnebefattningar
vid skolan att kunna erhålla för de blindas uppfostran och undervisning
fullt lämpliga personer. Då hvarken föreståndare eller lärarinnor för närvarande
kunde anställas för längre tid än ett år och ej heller åt dem, såsom
åt lärarne vid våra folkskolor, kunde tillförsäkras vare sig ålderstillägg
eller pension, måste det trägna och mödosamma arbetet i blindskolan i
förening med lärarepersonalens ovissa och osäkra ställning derstädes helt
naturligt förefalla föga lockande.

Slutligen skulle, derest skolans framtida bestånd genom ordinarie
anslag tryggades, äfven landstingens bidrag till barnens underhåll i skolan
blifva mer fasta och bestämda, än de hittills varit, hvilket. utan tvifvel
äfven komme att i icke ringa mån bibringa och förläna stadga åt den för
hela samhället betydelsefulla och i hög grad välgörande verksamhet, som
vore afsedd att utöfvas af vårt lands nuvarande och blifvande anstalter
för blinda barns undervisning och uppfostran.

Beträffande behofvet af nya lokaler för blindskolan anförde styrelsen
vidare bland annat, att skolan alltsedan sin begynnelse varit inrymd i en
för henne förhyrd fastighet i norra delen af Vexjö stad, hvilken fastighet,
så länge antalet elever icke uppgått till mer än omkring tjugu, varit för
skolan tillräcklig. Men då elevantalet efter hand ökats, hade styrelsen,
enär någon lokal, som ensam kunde inrymma hela skolan, ej varit att
tillgå, måst i en skolan närbelägen gård förhyra ytterligare några lägenheter,
hvilka för närvarande användes till sofrum för samtliga eleverna
med deras vårdarinnor, till bostad för två lärarinnor samt till sjukrum.
Genom denna åtgärd hade skolan blifvit fördelad å två särskilda lokaler,
en omständighet, hvilken måste försvåra den oafbrutna och noggranna
tillsyn, som vore nödvändig vid en anstalt för blinda barn.

Den förstnämnda, eller den så kallade hufvudlokalen, hvilken användes
till läro-, arbets-, ekonomi- och dagrum, bostad för föreståndaren, en lärarinna
och tjenstepersonalen, hade befunnits mycket olämplig såväl i pedagogiskt
som i hygieniskt afseende och motsvarade ej i någon mån de fordringar,
man hade rätt att ställa på en skollokal.

Redan i underdåniga skrifvelser den 28 november 1890 och den 4
december 1891 hade styrelsen af ofvan och i öfrigt anförda skäl anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska anslag för inköp af byggnadsplats
och uppförande derå af en ny byggnad för skolan, men enligt

Åttonde hufvudtiteln.

beslut den 31 december 1891 hade Eders Kongl. Maj:t förklarat dessa
framställningar icke till någon vidare åtgärd föranleda.

Under förmälan att stadsfullmäktige i Vexjö medgifvit, att tiden för
bestämmandet om inköp af den ifrågasatta byggnadsplatsen, som förut
varit bestämd till den 1 juli 1892, finge utsträckas till den 1 juli 1893, hade
styrelsen, med öfverlemnande bland annat af ett af skolans läkare afgifvet
utlåtande rörande den nu använda lokalens olämplighet i hygieniskt hänseende,
anmält, att skolans lärjungeantal sedan näst föregående år utgjort
omkring fyratio, hvilken omständighet gjorde behofvet af en ny mera
ändamålsenlig lokal ännu mera känbart.

Kostnaden för den ifrågasatta nya byggnaden hade beräknats till
140,000 kronor, deraf 12,000 till inköp af omförmälda byggnadsplats.

I anledning af de sålunda af styrelsen för blindskolan gjorda underdåniga
framställningar afgaf direktionen öfver institutet för blinda, efter
att hafva i ärendet hört institutets direktor, den 6 juni 1893 infordradt
underdånigt utlåtande.

Direktorn anförde i ärendet bland annat, att genom de förändringar,
som hittills genomförts inom blindskolan i Vexjö, denna anstalt alltmer
förlorat karakteren af ett vårdande och uppfostrande hem, af en verklig
förskola för de blinda, på samma gång den på långt när ej kunde meddela
den teoretiska och praktiska utbildning, som för den blindes framtida
lif och verksamhet vore oundgängligt af nöden. Enligt direktorns åsigt
kunde den föreslagna kostnaden för blindskolan utan olägenhet för dess
verksamhet minskas. I stället skulle det vara af största gagn, om årsafgiften
för de i blindskolan intagna eleverna kunde nedsättas.

Beträffande den af blindskolans styrelse gjorda framställning rörande
nya lokaler för skolan anmärkte direktorn, att, om ock med skäl kunde
göras anmärkningar mot de lokaler, i hvilka skolan för närvarande vore
inhyst, det inlemnade förslaget till ny blindskolebyggnad dock ej syntes
böra vinna godkännande. Utrymmet inom den föreslagna lokalen vore
nemligen alltför stort tilltaget och kostnaden blefve derför långt större, än
man kunde hafva rätt att påräkna för en för sådant ändamål afsedd byggnad,
hvartill komme, att barnens lekplats enligt förslaget skulle blifva helt
och hållet instängd af sjelfva byggnaden, ett förhållande, som äfven styrelsen
ansett icke vara för elevernas helsa förmånligt.

I sammanhang med frågan om att gifva blindskolan i Vexjö en fastare
ställning, framhöll direktorn nödvändigheten af upprättandet äfven
af de öfriga af blindkomitén föreslagna blindskolorna.

I denna komités förslag till blindundervisningens ordnande beräknades
antalet barn i blindskoleåldern till omkring 90. Det högsta an -

Åttonde hufvndtiteln. 89

talet barn, hvarje blindskola borde få mottaga, ansågs på anförda skäl
vara högst 30. Enligt de uppgifter, som ingått till styrelsen öfver blindskolan
i Vexjö, skulle åter de i blindskoleåldern befintliga barnens antal
uppgå till omkring 80. Härtill komrae dock, att blindskolan äfven skulle
ega rätt att intaga barn redan vid 6 års ålder. Hölle man nu fast vid,
att blindskolan i första rummet borde vara en vård- och uppfostringsanstalt
och ej en undervisningsanstalt i vanlig mening, kunde det ju ingalunda
vara lämpligt att i en dylik anstalt inrymma ett större antal barn.
De af komiterade föreslagna tre blindskolorna syntes sålunda vara af
behofvet påkallade. Äfven vårt lands stora utsträckning talade för en
sådan anordning.

För ett fullständigt ordnande af blindundervisningen vore det dock
ej nog att upprätta erforderligt antal vård- och uppfostringsanstalter; det
fordrades äfven att vidtaga sådana åtgärder, att lärjungeplatserna blefve
upptagna. Blindinstitutet, som kunde mottaga öfver 100 elever, räknade
efter femårig tillvaro blott 76. Den verksammaste åtgärden för att afhjelpa
detta missförhållande vore att, i likhet med hvad som skett beträffande de
döfstumma, föreskrifva skotvång äfven för de blinda. I Norge hade man
ock sett sig föranlåten att vidtaga en dylik åtgärd.

Den föreskrifna dryga årsafgiften lade ock betydande hinder i vägen
för de blindas intagning i läroanstalterna. Ytterst få föräldrar till de
blinda befunne sig i den ekonomiska ställning, att de förmådde betala
årsafgiften; flertalet hade knappast mer än bröd för dagen och många ej
eris detta. Kommunerna, merendels drygt betungade och fattiga, vore i
allmänhet icke heller villiga att på något verksamt sätt träda emellan.
Utgifterna för de blinda drabbade dem äfven temligen ojemnt. Under
sådana förhållanden vore det i högsta grad önskvärdt, att landstingen och
i landstingen ej deltagande städer ålades att ansvara för den faststälda
afgiftens erläggande, med rättighet för dem att efter omständigheterna
söka ersättning af föräldrar, målsmän eller fångvårdsstyrelse.

Direktionen öfver institutet för blinda erinrade i sitt förut omförmälda
underdåniga utlåtande, att, enligt den af blindkoinitén framlagda
och att döma åt redan vidtagna anordningar i sina hufvuddrag gillade
plan för blindundervisningens ordnande i riket, denna skulle förläggas till
tre blindskolor och tills vidare ett blindinstitut, samt att de förra skulle
vara förskolor till det senare och stå till detta i samma förhållande som
smaskolan till folkskolan. Blindskolorna skulle derför förläggas, eu i
norra, eu i södra och en i mellersta Sverige, mottaga elever redan vid sex
års ålder och efter fyraårig kurs i regeln dimittera dem till det centrala
blindinstitutet, om de vore förmögna af vidare utbildning. Här skulle de

Bill. till Bikscl. Brot. 1896. 1 Sand. 1 AJd. 12

90 Åttonde hufvndtiteln.

sedan erhålla den ytterligare utbildning i kunskaper och arbetsskicklighet,
som skulle göra dem dugliga för lifvet och sätta dem i stånd att försörja
sig sjelfva. Blindskolornas lärjungeantal beräknades till 30 i hvarje och
institutets till 100.

Af förslagen till stat och byggnad syntes det, som om blindskolan
i Vexjö vore på väg att antaga större dimensioner och utbilda sig i annan
riktning, än från början varit meningen. Ökningen både i lärarepersonal
och lärjungeantal, den deraf följande betydande tillökningen i staten och
den höga kostnaden för byggnaden samt äfven den omständigheten, att
vid blindskolan i Vexjö barn qvarstannade vida längre än efter den ursprungliga
planen och att undervisningen syntes utsträckas utöfver det för en
blindskola lämpliga måttet — allt häntydde derpå, att här hölle pa att
uppstå ett blindinstitut vid sidan af det på Tomteboda, medan detta institut
med dess dyrbara byggnad och dryga kostnader ännu icke egde
mer än tre fjerdedelar af det för detsamma bestämda lärjungeantalet.

Då detta syntes direktionen leda till betydligt större ekonomisk omfattning,
än som vore nyttigt eller nödigt, hade direktionen, med hänvisande
i öfrigt, till hvad institutets direktor anfört, underdånigst hemstält,
att blindskolan i Vexjö tills vidare icke måtte sättas på ordinarie stat, att
förslaget till byggnad, såsom mera omfattande och kostsamt än nödigt
vore, icke måtte godkännas, samt att vid båda dessa frågors afgörande
hänsyn måtte tagas till den ställning såsom förberedande småskola, som
ursprungligen afsetts för blindskolan i Vexjö.

Sedan ej mindre blindskolestyrelsens omförmälda underdåniga framställningar
än äfven berörda i anledning deraf afgifna underdåniga yttranden
öfverlemnats till de af Eders Kongl. Maj:t för afgifvande af förslag
rörande ordnandet af undervisningen af sinnesslöa barn med mera utsedde
komiterade, afgåfvo bemälde komiterade, såsom i början af denna framställning
meddelats, den 19 december 1893 i ämnet underdånigt utlåtande,
deri de, efter att hafva lemnat en kortfattad redogörelse för blindundervisningens
utveckling från den tid, då blindkomitén afgaf betänkande och
förslag rörande ordnandet af denna undervisning, anförde bland annat
följande:

Komiterade ville taga i betraktande, huruvida och i hvilken mån
denna anordning kunde anses tillfredsställande och i hvilken riktning en
fortsatt utveckling af blindundervisningen lämpligast borde ega rum.

I detta afseende ville komiterade till en början erinra om, hvad
statsutskottet vid 1883 års riksdag, enligt hvad komiterade ansåge med
fullt fog, yttrat i fråga om det då framlagda förslaget, nemligen att detsamma,
ehuru det icke syntes vara egnadt att i alla afseende!! uppfylla

Åttonde hufvndtiteln. 91

de kraf, som kunde ställas på blindundervisningen, dock måste anses såsom
ett försök till fyllande af ett kändt behof.

Vid bedömande af frågan, i hvilken mån genom detta försök krafvet
på blind undervisningens nöjaktiga anordning blifvit fyldt, framstälde sig
först och främst frågan, huru stor del af det i landet befintliga antal i
åldern 7 till 11 år varande blinda barn, med den nuvarande anordningen
af blindundervisningen, komme i åtnjutande af sådan undervisning. Det
statistiska material, hvarpå blindkomitén hade haft att grunda sina beräkningar,
hade upptagit endast 73 barn (icke tillika döfstumma eller sinnesslöa),
födda åren 1867—1870; men då uppgifter från vissa kommuner
hade saknats, hade antagits, att detta tal borde höjas till 90. Enligt de
uppgifter, som på framställning af styrelsen för blindskolan i Vexjö genom
domkapitlen hade infordrats och till blindskolans styrelse inkommit år
1886, utgjorde antalet blinda (icke döfstumma eller sinnesslöa) barn från
7 till 11 år, det vill säga födda åren 1875—1878, endast 65, eller, om de
år 1879 födda barnen medräknades, tillhopa 76. Enligt uppgifter, som
komiterade inhemtat från statistiska centralbyrån, utgjorde den 31 december
1890, enligt den då verkstälda folkräkning, antalet blinda barn (icke
tillika döfstumma eller sinnesslöa) inom åldern 7 till 11 år, det vill säga
födda under loppet af åren 1880— 1883, endast 59, eller, med tillägg af
de blinda barn, till antalet 14, som voro vid 6 års ålder, det vill säga födda
år 1884, tillhopa 73. Då sistnämnda uppgifter vore insamlade från hela
riket, framginge af dessa siffror, dels att det af blindkomitén beräknade
antalet blinda barn, som borde intagas i blindskola, d. v. s. i åldern
6 till 11 år eller 7 till ! 1 år, torde varit väl högt upptaget, dels ock att
antalet sådana barn, i stället för att utvisa en proportionel ökning i förhållande
till folkmängdens tillväxt, under de senare åren tvärtom utvisade
en icke ringa nedgång. Detta gynsamma förhållande torde i främsta rummet
vara att tillskrifva de förbättringar beträffande helso- och sjukvården,
särskildt med afseende å vården af späda barn, som i vårt land på senare
tider vidtagits.

Af antalet blinda barn i blindskoleåldern, från och med sjette till
och med elfte lefnadsåret, eller mellan 70 och 80, hvilket antal kunde
antagas komma att blifva något så när konstant, åtnjöte för närvarande
omkring halfva antalet undervisning vid blindskolan i Vexjö, då, enligt
hvad styrelsen omförmält, elevantalet derstädes senaste läsår uppgått
till 38.

Institutet för blinda räknade efter en sexårig tillvaro endast något
öfver tre fjerdedelar af det elevantal, hvarför detsamma vore afsedt.

Det försök till blindundervisningcns nöjaktiga ordnande, som genom

Åttonde hufvudtiteln.

blindskolans i Vexjö och handtverksskolans i Kristinehamn inrättande samt
blindinstitutets utvidgning blifvit gjordt, hade visserligen ådagalagt, att de
grunder, enligt hvilka blindkomitén ansett blindundervisningen böra ordnas,
vore i hufvudsak riktiga. Men det hade också gifvit vid handen, att
blindundervisningens fullständiga ordnande i vårt land kunde vinnas endast
genom föreskrifvande af obligatorisk undervisning af alla blinda barn i
skolåldern och i sammanhang dermed upprättande af derför erforderligt
antal uppfostrings- och undervisningsanstalter för blinda,

Vid betraktande af frågan om hvilka och huru många läroanstalter
kunde vara erforderliga, derest skotvång i afseende å blinda barn infördes,
ville komiterade uttala såsom sin mening, att komiterade, med afseende
å den redan lemnade redogörelsen angående minskningen under
senare år af antalet blinda barn, ansåge upprättande af alla de utaf blindkomitén
ifrågasatta anstalter icke erfordras, och att således de af nämnda
komité beräknade kostnader för blindundervisningens fullständiga ordnande
kunde i afsevärd mån minskas.

Blindkomitén hade, såsom redan nämnts, föreslagit inrättande af tre
blindskolor. Då det numera visat sig, att antalet blinda barn öfver hufvud
taget vore i nedgående och att antalet sådana barn, som borde upptagas
i blindskolorna, icke kunde, äfven om blinda barn af sex års ålder medräknades,
uppskattas till högre än 70 till 80, syntes för blindundervisningen
i vårt land erfordras endast två blindskolor — hvilka komiterade,
i likhet med direktorn för institutet för blinda, ansåge lämpligen kunna
benämnas »förskolor för blinda» — under förutsättning att hvardera skolan
kunde lemna vård och undervisning åt omkring 40 elever, hvilket utan
större men eller olägenhet borde kunna låta sig göra.

Enligt komiterades mening skulle i sådant fall lämpligast en sådan
skola upprättas för Svealand och Norrland och en för Götaland. Den förstnämnda
af dessa skolor borde förläggas till samma plats som institutet
för blinda, hvarest tomtplats för byggnad funnes att tillgå och der åtskilliga
förmåner för blindundervisningen, ej minst i ekonomiskt afseende, kunde
vinnas genom den nära förbindelsen mellan skolan och institutet, likasom
äfven tillfälle bereddes dem, som ville egna sig åt blindlärarekallet, att i
ett sammanhang följa undervisningen vid dess gång genom olika utvecklingsstadier.
Hvad beträffade den andra skolan, kunde den möjligen förläggas
till någon lämpligare plats än Vexjö. Om utrymmet i den ena
skolan någon gång vore upptaget, men platser funnes lediga i den andra,
borde barn från det ena distriktet kunna hänvisas till det andra distriktets
skola.

I öfverensstämmelse med hvad redan blifvit bestämdt i fråga om döf -

Åttonde hufvndtiteln.

stumma barn, skulle alla blinda barn i blindskoleåldern inställas till undervisning
i någondera af dessa båda skolor, såvidt icke föräldrar eller målsmän,
som sådant föredroge, enskildt sörjde för nöjaktig undervisning af
dem, hvilka stode under deras målsmanskap. Inträdesåldern skulle räknas
från och med det år, under hvilket barnet fy Ide sju år, till och med det
år, hvarunder det fylde nio år. Skolpligtigheten i förskolan skulle vara
under fyra år efter barnets intagning i skolan, med rätt för skolorna att
ytterligare högst två år behålla sådana lärjungar, hvilka visat sig oförmögna
till fortsatt intellektuel och praktisk utbildning, hvarom i hvarje fall anteckning
borde ske i dessa elevers afgångsbetyg. Närmare bestämmelser
i afseende å skoltvångets tillämpning syntes böra meddelas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad redan skett beträffande döfstumma barn.

Med afseende derå att lärjungeantalet i dessa förskolor kunde beräknas
komma att uppgå till omkring 40 i hvardera, syntes den fyraåriga
undervisningstiden böra, såsom redan skett i blindskolan i Vexjö, lämpligast
fördelas i 4 ettåriga afdelningar eller klasser.

Undervisningsämnena i förskolorna ansåge komiterade böra vara allenast
kristendom, modersmålet, räkning, åskådning, modellering, handarbete,
sång och gymnastik.

De barn, som efter den genomgångna fyraåriga lärokursen i förskolan
visade sig förmögna till fortsatt utbildning, borde från skolan öfverflyttas
till blindinstitutet. Utom dessa barn skulle äfven, såsom redan för närvarande
vore föreskrifvet i stadgan för institutet för blinda, få i institutet
intagas blinda barn under 14 år, hvilkas blindhet inträffat först efter utgången
af det år, under hvilket de uppnått 9 års ålder, och hvilka följaktligen
ej kunde vinna inträde i förskolan.

Blindkomitén hade beräknat en sex- till sjuårig undervisningstid
vid institutet. För de elever, hvilka förut genomgått en förskola för
blinda, syntes emellertid en sexårig undervisningstid vid institutet vara
fullt tillräcklig.

Då undervisningen vid blindinstitutet således utan olägenhet syntes
kunna, såsom redan skett i nyss åberopade stadga för institutet för blinda,
bestämmas till 6 år för de lärjungar, som förut genomgått en förskola för
blinda, då icke blott sinnesslöa utan äfven andra mindre begåfvade blinda
torde komma att redan i förskolan vinna den utbildning, hvaraf de vore
mäktiga, då äfven alla de i blindinstitutet intagna möjligen ej egde förmåga
att fullständigt genomgå anstalten, och då slutligen institutets nya
lokaler medgåfve intagning af åtskilliga elever utöfver 100, syntes det —
särskild! med hänsyn till den ofvan omförmälda, under senare åren anmärkta
nedgången i antalet blinda barn — som skulle för ännu en ganska

94 Åttonde hnfvudtiteln.

lång framtid ett blindinstitut blifva tillräckligt för vårt land, äfven om
skotvång föreskrefves.

Efter skoltvångets fullständiga införande borde de hittillsvarande 26
friplatserna vid institutet, som betingades af statsbidrag, indragas, hvarjemte
i fråga om de friplatser, hvilka tillkommit på grund af donationer,
det borde tagas i öfvervägande, huru donationsmedlen lämpligast kunde,
i öfverensstämmelse med donationsbrefvens innehåll, till blindundervisningens
fromma användas och statens utgifter för denna undervisning sålunda
i någon mån minskas.

Någon ytterligare handtverksskola för blinda utom den redan i
Kristinehamn befintliga syntes för Äen närmaste framtiden ej vara behöflig.

Lika med blindkomitén ansåge ock komiterade, att blindundervisningens
fullständiga ordnande måste vara en statsangelägenhet så till
vida, att staten måste fortgå på den redan inslagna vägen medelst anskaffande
af erforderliga byggnader för de blindundervisningsanstalter, som
vore nödiga, samt sjelf vidkännas hvad som för undervisningens behöriga
uppehållande funnes hehöfligt, sedan, i närmaste öfverensstämmelse med
blindkomiténs förslag, landstingen och de städer, som icke i landsting
deltoge, i första hand gjorts ansvariga för en viss del af kostnaderna härför,
med rätt att efter omständigheterna söka ersättning af föräldrar, målsmän
eller fattigvårdsstyrelse.

Det bidrag till blindundervisningens uppehållande, som skulle af
landsting eller stad, som ej tillhörde landsting, tillflyta statsverket, ansåge
komiterade böra sättas till 300 kronor för hvarje elev i blindskolan,
i enlighet med hvad blindkomitén föreslagit. Visserligen hade denna afgift
ansetts hög, men om man jemförde statens kostnad för undervisningen
af blinda med motsvarande kostnad för undervisningen af döfstumma,
stälde sig den förstnämnda dock så väsentligt mycket drygare, att
någon nedsättning i den nu föreslagna afgiften från landsting, kommun
eller enskilde syntes komiterade icke kunna ifrågasättas. Blindkomitén
hade beräknat den årliga kostnaden för hvarje lärjunge i blindskolan'' till
omkring 600 kronor och för hvarje lärjunge vid blindinstitutet till omkring
700 kronor, hvilken beräkning syntes vara väl grundad. Äfven
om undervisningstiden vid institutet kunde utan olägenhet bestämmas till
endast 6 år, skulle, under det att staten för undervisningen af döfstumma
betalade ett bidrag af endast 250 kronor om året för hvarje elev under
en tid af 8 år, statens bidrag till blindundervisningen icke kunna beräknas
lägre än till 300 kronor för hvarje elev under de första 4 åren samt till

Åttonde hnfvndtiteln.

400 kronor för hvarje under de senare 0 åren, utom den dryga kostnaden
för anskaffande af byggnader för de särskilda blindanstalterna.

Vid sådant förhållande kunde med skäl ifrågasättas, huruvida icke
den årsafgift, som för lärjunge vid blindinstitutet skulle erläggas från landsting,
kommuner eller enskilde, borde höjas från det för närvarande bestämda
beloppet, 300 kronor, till det af blindkoinitén föreslagna, 350
kronor.

Den ersättning, landsting eller stad, som icke deltoge i landsting,
skulle ega att af vederbörande, föräldrar, målsmän eller fattigvård sstyrelse,
utkräfva, ansåge komiterade böra begränsas till visst belopp för
mindre bemedlade eller medellösa, hvilket belopp syntes skäligen kunna
bestämmas till 50 kronor. Då blindfreqvensen vore ganska olika i olika
kommuner samt det ojemförligt största antalet blinda barn utginge från
fattiga eller mindre bemedlade hem, syntes bördan af dessa barns undervisning
böra såvidt- möjligt fördelas på de större kommunerna, länen, till
den del, som icke utgjordes direkt af staten.

Det skotvång, som enligt komiterades mening borde i fråga om
blinda barn införas, kunde naturligtvis ej tillämpas genast, äfven sedan en
ny blindskola blifvit inrättad och ordnad så, att den kunde träda i verksamhet.
Likasom i fråga om döfstumundervisningen måste äfven här skoltvånget
inträda successivt under viss öfvergångsperiod. Om den nya anstalten
skulle kunna börja sin verksamhet t. ex. höstterminen 1896, skulle
då af skotvång drabbas allenast de barn, som under samma år fylde 9
år. För dem, som under samma år fylde 7 eller 8 år, skulle rättighet att
begagna undervisningen stå öppen i mån af möjlighet att å undervisningsanstalterna
bereda tillräckligt utrymme. Beräknades lärokursen i blindskolan
och blindinstitutet till tioårig, skulle alltså först vid höstterminen
1905 institutets och skolans alla klasser vara upptagna af lärjungar, på
hvilka bestämmelsen om skoltvånget egde tillämpning.

Hvad beträffade blinda döfstumma barn, torde för deras vård och möjliga
utveckling få anses vara tillräckligt sörjdt från statens sida genom
det anslag till en enskild vårdanstalt för sådana barn, som redan för närvarande
utginge af anslaget till döfstumundervisningen, till följd hvaraf
dessa barn här kunde lemnas utom räkningen.

De ökade kostnaderna för blindundervisningens fullständiga ordnande
i öfverensstämmelse, med de af komiterade nu framstälda grunddrag skulle
blifva jemförelsevis föga afsevärda och egentligen närmast inskränka sig
till utgifterna för inrättande vid Tomteboda af en blindskola.

Hvad särskild!, beträffade lärarekrafterna vid de båda blindskolorna,

96 Åttonde hufvudtiteln.

borde ett antal af fyra lärare och lärarinnor vid hvardera skolan vara
fullt tillräckligt.

Efter sålunda lemnad redogörelse för det sätt, hvarpå enligt koiniterades
åsigt blindundervisningen i vårt land lämpligen borde, så snart
ske kunde, ordnas, yttrade sig komiterade mera kortfattadt angående de
af styrelsen för blindskolan i Yexjö gjorda underdåniga framställningar,
som öfverleinnats till komiterades utlåtande.

Under förutsättning att blindundervisningen komme att så ordnas
och utvecklas, som komiterade föreslagit, ansåge komiterade den af blindinstitutets
direktion uttalade farhåga, att blindskolan i Vexjö syntes vilja
utveckla sig till ett nytt blindinstitut vid sidan af det vid Tomteboda, vara
utan grund.

Då blindskolan i Yexjö för närvarande vore den enda förskola för
blinda i vårt land, och, äfven om ytterligare en dylik skola i enlighet
med komiterades förslag inrättades vid Tomteboda, en sådan skola för
södra delen af landet alltid komme att erfordras, ansåge komiterade,
att det till blindskolan i Vexjö hittills å extra stat utgående anslag borde,
på de af skolans styrelse angifna skäl, öfverföras å ordinarie stat.

Vid granskning af det af styrelsen ingifna förslag till stat för skolan
hade komiterade icke funnit annan anledning till anmärkning än beträffande
de i staten upptagna två ålderstillägg för nuvarande föreståndaren
å tillhopa 1,000 kronor, hvilket belopp komiterade ansåge böra
ur staten utgå. Komiterade ville visserligen förorda beviljandet af dessa
ålderstillägg åt den nuvarande föreståndaren, hvilken hade att åberopa en
tjenstgöringstid af 21 år och synnerligen goda vitsord öfver sin tjenstgöring,
så mycket hellre som komiterade, med afseende å den väsentliga
skilnaden mellan föreståndarens och lärarinnornas åligganden och ansvar
äfvensom deras löner, ansåge, att skolans föreståndare i hvarje fall
borde berättigas att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvardera å
500 kronor, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, under
det att komiterade, i likhet med blindkomitén, ansåge, att lärarinnornas
motsvarande ålderstillägg borde bestämmas till 300 kronor efter 5 och enahanda
belopp efter 10 års, likaledes väl vitsordad, tjenstgöring. Dessa
ålderstillägg, såväl för föreståndaren som för lärarinnorna, borde dock, i
likhet med ålderstilläggen å lönerna för direktorn och lärarne vid institutet
för blinda, utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag
till ålderstillägg och således icke upptagas i skolans stat. Komiterade
ville således underdånigst tillstyrka, att det till skolan utgående
anslag måtte från och med 1895 utgå med ett från 11,000 till 13,500
kronor förhöjdt belopp.

Åttonde hnfvudtiteln.

Hvad anginge den af styrelsen gjorda framställning om anslag till
nybyggnad för skolan, ville komiterade framhålla, att, såsom redan antydts,
det icke blifvit till fullo ådagalagdt, att Vexjö vore den lämpligaste
platsen för en förskola för blinda, vare sig för hela landet eller ens för
Götaland, derest, i enlighet med komiterades förslag, en särskild sådan
skola komme att inrättas för Svealand och Norrland.

För en blifvande nybyggnad för skolan kunde möjligen äfven å annan
ort tomtplats, ändamålsenligare än den nu föreslagna, stå att erhålla till
billigare pris eller tilläfventyrs utan någon som helst kostnad för statsverket.
Då härtill komme att, så vidt handlingarna utmärkte, tillfälle att
förvärfva den föreslagna tomtplatsen i Vexjö för det uppgifna priset, 12,000
kronor, icke längre förefunnes, samt komiterade, efter granskning af de
uppgjorda ritningarna med tillhörande kostnadsförslag, funnit med skäl
kunna ifrågasättas, huruvida ej kostnaderna för en blifvande nybyggnad
för skolan skulle kunna i någon mån nedbringas, ansågo sig komiterade
böra afstyrka nådigt bifall till styrelsens underdåniga framställning i
denna del.

Till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894, då Eders Kongl. Maj:t
beslöt att till Riksdagen aflåta proposition om höjning af anslaget till
blindskolan i Vexjö samt om dess öfverflyttande från extra till ordinarie
stat, yttrade jag följande:

»I hvad komiterade sålunda anfört, såväl beträffande blindundervisningens
fullständiga ordnande, så snart lämpligen ske kan, på sätt komiterade
föreslagit, som ock särskildt i afseende å de af styrelsen för
blindskolan i Vexjö nu gjorda underdåniga framställningar, kan jag i allt
väsentligt instämma, med undantag deraf, att jag ej kunnat finna komiterade
hafva haft tillräcklig anledning att ifrågasätta flyttning af blindskolan
i Vexjö från nämnda stad, hvarest sagda skola synes mig fortfarande
lämpligast böra vara förlagd, under förutsättning att kostnaderna för
vare sig förhyrande eller byggande af ändamålsenlig lokal icke visa sig
större der än annorstädes. Erforderlig utredning i ämnet för att kunna
för Riksdagen framlägga fullständigt utarbetadt förslag till blindundervisningens
ordnande i öfverensstämmelse med de af komiterade angifna
grunder lärer emellertid ej kunna, särskildt i afseende å de derför erforderliga
ritnings- och kostnadsförslag, under nu instundande riksdag hinna
åstadkommas. På de af blindskolans styrelse anförda skäl synes det mig
emellertid vara angeläget, att den redan nu af styrelsen begärda anslagsförhöjning
beviljas äfvensom att anslaget till skolan öfverflyttas från extra
till ordinarie stat.

Bill. till, lliksd. /''rot. 189ii. 1 Sami. 1 Af ti.

Åttonde hufvudtiteln.

Enligt förenämnda af styrelsen uppgjorda och af komiterade förordade
förslag skulle för skolan å stat erfordras:

till aflöning åt föreståndaren ........................... kr. 2,000: —

» » »3 lärarinnor, 1,000 kronor till

hvarje................................................................ » 3,000: —

till arfvode för sekreterare- och räkenskaps göromål

m. in. .............................................. * 300: — kr. 5,300: —

till öfriga i förslaget upptagna utgiftsposter, utom till ålders tillägg

åt nuvarande föreståndaren .............................. » 20,400: —

Summa kr. 25,700: —

Härjemte skulle föreståndaren och lärarinnorna vara berättigade till
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor
för hvar och en af de senare, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring.

Till bestridande af dessa utgifter hafva beräknats:

årsafgifter af 40 elever................................................................ kr. 12,000: —

inkomst af försålda handarbeten................................................ » 150: —

räntemedel ................................................ »_50: —

Summa kr. 12,200: —

Till betäckande af återstoden har styrelsen, som beräknat två ålderstillägg
åt nuvarande föreståndaren å tillhopa 1,000 kronor, begärt ett
anslag å 14,500 kronor.

Då emellertid nämnda ålderstillägg synas mig böra, såsom komiterade
föreslagit, utgå af det å åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag
till ålderstillägg och således icke uppföras å skolans stat, skulle anslaget
å denna stat bestämmas till endast 13,500 kronor.

Jag hemställer således, att Eders Kong! Maj:t måtte, med förklarande
att Eders Kongl. Maj:t ämnar för en kommande riksdag framlägga förslag
till blindundervisningens fullständiga ordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med omförmälda, af komiterade angifna grunder, nu endast
föreslå Riksdagen

att, med godkännande af nyssnämnda aflöningsstat, å tillhopa 5,300
kronor, besluta, att för tillämpningen af samma stat och till bestridande
af skolans utgifter i öfrigt, det hittills å extra stat uppförda anslag till

Åttonde hufvudtiteln.

blindskolan i Vexjö må från och med år 1895 uppföras å ordinarie stat,
med ett från 11,000 kronor till 13,500 kronor förhöjdt belopp, äfvensom
medgifva,

att de för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor för eu hvar af
de senare, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, må utgå
af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;
samt

att två ålderstillägg må utgå för den nuvarande föreståndaren från
och med år 1895 med tillhopa 1,000 kronor.»

Eders Kongl. Maj:t täcktes gilla hvad jag sålunda hemstält och beslöt
i nåder att till Riksdagen aflåta proposition i öfverensstämmelse dermed.

Denna Eders Kongl. Maj:t.s framställning blef af Riksdagen på det
sätt bifallen, att Riksdagen anvisade till blindskolan i Vexjö för år 1895
ett extra anslag af 14,100 kronor.

Som skäl för detta sitt beslut anförde Riksdagen: Då, enligt hvad
departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, frågan om ett definitivt
ordnande af blindundervisningen ännu icke fått den utredning, att förslag
i ämnet kunnat för Riksdagen frandäggas, hade Riksdagen icke funnit
anledning att ingå i närmare pröfning af den plan härför, som blifvit
af 1893 års komiterade utarbetad. Med afseende härå hade Riksdagen
endast velat uttala, att komiterade syntes på ett fullt öfvertygande sätt
hafva ådagalagt, att blindundervisningen i vårt land borde kunna med
eu ändamålsenlig anordning varda behörigen tillgodosedd genom de läroanstalter,
som redan kommit till stånd, jemte ytterligare en förberedande
skola för blinda barn. Då emellertid, såsom af statsrådsprotokollet framginge,
Eders Kongl. Maj:t hade för afsigt att inom den närmaste framtiden till
Riksdagen göra framställning om blindundervisningens fullständiga ordnande,
ansåge Riksdagen icke lämpligt att, på sätt Eders Kongl. Maj:t föreslagit,
en fast organisation af blindskolan i Vexjö blefve genom fastställande
af stat för densamma redan då beslutad, hvarigenom utan tvifvel genomförandet
af de förändrade anordningar, som vid pröfningen af förenämnda
fråga i hela dess vidd kunde befinnas erforderliga, skulle blifva försvåradt,
och hade Riksdagen följaktligen funnit sig icke böra bifalla Eders Kongl.
Maj:ts förslag, att anslaget till denna skola måtte uppföras å ordinarie stat.
En förhöjning af det nu till blindskolan å extra stat utgående anslag funne
Riksdagen deremot vara af behofvet påkallad, och hade Riksdagen vid
Eders Kongl. Maj:ts framställning i denna del icke annat att erinra, än att
ålderstilläggen åt den nuvarande föreståndaren syntes böra fortfarande
utgå med samma belopp som hittills, eller sammanlagdt 600 kronor, hvilket

100

Åttonde hufvudtiteln.

ock motsvarade hvad åt'' 1880 års blindkomité i detta afseende föreslagits.
Då vid bibehållande af anslaget till blindskolan å extra stat ifrågavarande
ålderstillägg borde derifrån bestridas, syntes detta anslag, med inberäknande
af förberörda belopp 600 kronor till ålderstillägg åt föreståndaren, böra
uppföras med 14,100 kronor.

Genom nådigt bref den 22 juni 1894 befalde Eders Kongl. Maj:t direktionen
öfver institutet för blinda att inkomma med underdånigt yttrande
och förslag angående anordnandet af en förskola för blinda vid Tomteboda
i enlighet med de af 1893 års komité föreslagna grunder samt att låta
uppgöra ritningar och kostnadsförslag till de byggnader, som för en sådan
skola kunde synas erforderliga.

Till åtlydnad häraf inkom direktionen den 23 oktober 1894 till
Eders Kongl. Maj:t med berörda ritningar och förslag och anförde dervid,
att direktionen, vid granskning af det i bemälda komités utlåtande intagna
förslaget till stat för eu blindskola, ansett det hvarken ur pedagogisk
eller ur ekonomisk synpunkt välbetänkt, att en särskild föreståndare
anstäldes för en förskola med 40 elever, då denna skola skulle ställas vid
sidan af och förenas med ett institut, afsedt för 100 elever, utan hölle
direktionen före, att institutets direktor borde kunna förestå båda läroanstalterna,
möjligen mot åtnjutande af någon minskning i undervisningsskyldigheten
vid institutet och med biträde vid förskolan af en af dennas
lärarinnor, hvilkas antal i följd häraf torde böra ökas från tre till fyra.
Vidare ansåge direktionen, att några särskilda s. k. dagrum icke erfordrades,
utan att arbetsrummen borde göras så stora, att de kunde användas
till dagrum.

Med iakttagande häraf och i öfrigt af de utaf förenämnda komité
föreslagna grunder hade direktionen låtit uppgöra ritningar och beskrifning
till byggnad för ifrågavarande blindskola; och hade dervid afsetts,
att matsalar, musikrum, gymnastik-, sjuk- och badrum samt tvättstuga
skulle begagnas gemensamt med institutet, hvarförutom direktionen tilläte
sig påpeka, att korridorerna gjorts så rymliga, att äfven de i sin mån
torde kunna afhjelpa frånvaron af dagrum, samt att för den lärarinna,
som skulle biträda föreståndaren, i planen upptagits två rum.

Det upprättade kostnadsförslaget slutade på ett belopp af 81,200
kronor, deri inbegripna kostnaderna för såväl gas-, vatten- och afloppsledningar
som ock värmeledning, äfvensom kostnader, som komme att
föranledas af ändringar i institutets kök och ångpannerum till följd af
förskolans anordnande vid Tomteboda.

Direktionen, som tillika låtit uppgöra förslag till utgifts- och inkomststat
för skolan, hvilken stat slutade å ett belopp af 21,000 kronor, hem -

Åttonde hnfrudtiteln.

101

stälde till sist, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda institutet ersättning
för det belopp, 750 kronor, som direktionen af institutets medel utbetalt
till den person, hvilken uppgjort ifrågavarande ritningar och kostnadsförslag.

Direktionens nyssberörda underdåniga skrifvelse var åtföljd af följande
förslag till stat för en förskola för blinda å Tomteboda.

Inkomster:

Statsanslag ...............................		kr.	9,000	—
Arsafgifter af 40 barn, 300	kronor för hvarje......................	»	12,000	—
	Summa kr.	21,000	—
	Utgifter:
Fastighetens underhåll ........		kr.	750	—
Lön till eu första lärarinna		»	1,200	—
» » 3 lärarinnor, 1,000	kronor till hvarje.......................	»	3,000	—
» » 4 tjenare ................. Till kosthåll för 40 barn	och 4 tjenare, efter 50 öre per	»	800	—
dagi.................................	»	8,030	—
» beklädnad af 40 barn,	efter 50 kronor för hvarje ______	»	2,000	—
» tvätt och renhållning ..	»	400	—
» bränsle och lyshållning		»	2,500	—
» sjukvård ..........................		»	200	—
» undervisnings- och arbetsmateriel ....................................	»	500	—
» inventarier ....................		»	600	—
» arfvode för sekreterare-	och kamreraregöroinål ............	»	300	—
» diverse utgifter ...........	»	720	—
	Summa kr.	21,000	—

Lärarinnorna skulle — förutom förmånen af fri bostad och värme —
berättigas till två ålderstillägg, hvardera å 300 kronor efter respektive 5
och lo0 års väl vitsordad tjenstgöring.

Åberopande hvad jag i ämnet yttrat till nyss berörda statsrådsprotokoll,
den 13 januari 1894 och tilläggande, att jag icke kunde instämma i 1893
års komiterades åsigt, att den årsafgift, som för lärjunge vid blindinstitutet
skulle erläggas från landsting, kommuner eller enskilde borde
höjas från det för närvarande bestämda beloppet, 300 kronor, till det af
blindkomitén föreslagna, 350 kronor, och icke heller deruti, att den

102

Åttonde hufvudtiteln.

ersättning, landsting eller stad, som icke i landsting deltager, skulle ega
att af vederbörande, föräldrar, målsmän eller fattigvårdsstyrelse, utkräfva,
borde begränsas till visst belopp för mindre bemedlade eller medellösa,
hemstälde jag, att till Riksdagens pröfning måtte framläggas följande
grunder för blindundervisningens ordnande i vårt land:

att undervisningen för i skolåldern varande blinda barn, som ej
tillika vore döfstumma eller sinnesslöa, blefve obligatorisk från och med
år 1898;

att sådant barn blefve skolpligtigt det år, under hvilket det fylde
7 år, och att dess skolgång ej finge uppskjutas längre än till det år, under
livilket det fylde 9 år, dock med. rätt för föräldrar eller målsmän att
enskildt sörja för undervisningen af de barn, hvilka stode under deras målsmanskap; att

barnet vore skolpligtigt under de 10 år, som följde efter dess intagning
i skola, derest det icke före denna tid förvärfvat sådana insigter
och färdigheter, att det ansåges böra befrias från skolgång, eller vore så
svagt begåfvadt, att dess fortsatta vistelse i skolan ansåges vara utan gagn;

att skoltvånget skulle inträda successivt, så att år 1898 endast de
barn, som under detta år fylde 9 år, blefve skolpligtiga, dock med rätt
för de barn, som under samma år fylde 7 eller 8 år, att begagna undervisningen,
om och i den mån i undervisningsanstalterna utrymme kunde
beredas för dem;

att, utom de redan befintliga undervisningsanstalterna för blinda,
blindinstitutet å Tomteboda, förskolan för blinda i Vexjö och handtverksskolan
i Kristinehamn, upprättades ännu en förskola för blinda å Tomteboda;

att förskolan för blinda å Tomteboda beräknades företrädesvis för
Svealand och Norrland och skolan i Vexjö företrädesvis för Götaland;

att hvar och en af förskolorna anordnades för 40 barn och indelades
i 4 ettåriga klasser;

att barn, som efter den genomgångna fyraåriga kursen visade sig
förmöget till vidare utbildning, borde öfverflyttas till blindinstitutet, men
att barn, som icke ansåges kunna göra sig till godo undervisningen å
institutet, finge qvarstanna i förskolan ytterligare 2 år;

att undervisningsämnena i förskolorna borde vara: kristendomskunskap,
modersmålet, räkning, åskådning, modellering, handarbete, sång och
gymnastik;

att vid förskolan i Vexjö skulle anställas 1 föreståndare, 3 lärarinnor
samt nödig tjenstepersonal, och vid förskolan å Tomteboda, som borde
förestås af direktorn vid institutet för blinda, 1 första lärarinna, 3 lärarinnor
samt nödig tjenstepersonal;

Åttonde hufvudtiteln.

103

att föreståndaren för skolan i Vexjö skalle erhålla i årlig lön 2,000
kronor, första lärarinnan vid skolan å Tomteboda 1,200 kronor samt hvar
och en af lärarinnorna vid båda skolorna 1,000 kronor;

att föreståndaren och lärarinnorna skulle få fri bostad och värme vid
läroanstalten;

att såväl föreståndaren som lärarinnorna skulle vara berättigade till
två ålderstillägg å 300 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års väl
vitsordad tjenstgöring, hvilka ålderstillägg skulle utgå af det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;

att för hvart och ett i förskola för blinda eller i institutet för blinda
intaget barn skulle af vederbörande landsting eller af stad, som ej i landsting
deltoge, erläggas en årlig afgift af 300 kronor;

att landsting eller stadsfullmäktige, hvarom här vore fråga, skulle
ega att för hvarje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som
vore intaget i förskola för blinda eller i blindinstitutet, bestämma en viss
årlig afgift, med hvilken föräldrar eller målsmän skulle bidraga till
betäckande af kostnaderna för barnets underhåll och undervisning vid
skolan;

att de föräldrar eller målsmän, hvilka icke egde tillgång till afgiftens
erläggande, borde genom fattigvårdens försorg härutinnan understödjas;
samt

att, när skoltvånget blifvit fullständigt genoinfördt, det skulle blifva
föremål för pröfning, huruvida icke de vid institutet för blinda befintliga
friplatser, som’ betingades af statsbidraget, borde indragas, samt huru de
till institutet hörande donationsmedlen lämpligast kunde, i öfverensstämmelse
med donationsbrefvens innehåll, till blindundervisningens fromma
användas och statens utgifter för denna undervisning sålunda i någon
mån minskas.

Under förutsättning att dessa grunder för blindundervisningens ordnande
af Riksdagen godkändes, hemstälde jag, dels att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, att för tillämpning af den för förskolan för
blinda i Vexjö uppgjorda staten måtte på ordinarie stat beviljas ett årligt
belopp af 13,500 kronor, äfvensom att de för skolans föreståndare och
lärarinnor afsedda två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor efter respektive
5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, finge utgå af det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg, och dels att,
till uppförande af byggnad för en förskola för blinda å Tomteboda och
för bestridande af kostnaderna för ritningar och kostnadsförslag till ifrågavarande
byggnad måtte beviljas ett belopp af 81,950 kronor, samt att häraf
måtte på extra stat för 1890 anvisas 50,750 kronor.

104

Åttonde hufvudtitelu.

Eders Kongl. Maj:t täcktes gilla hvad jag sålunda hemstält och i nåder
till Riksdagen aflåta proposition i öfverensstämmelse dermed.

I skrifvelse den 3 maj sistlidna år anhöll Riksdagen, med tillkännagifvande
att Riksdagen icke bifallit Eders Kongl. Maj:ts framställning om
godkännande af grunder för blindundervisningens ordnande, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästkommande års riksdag framlägga
förslag till lag angående blindundervisningen i riket; och anmälde
Riksdagen tillika, att Riksdagen, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning
om uppförande å ordinarie stat af årligt anslag till förskolan för
blinda i Vexjö m. in., hade på extra stat för år 1896 till blindskolan i
Vexjö anvisat anslag till enahanda belopp, som för år 1895 blifvit beviljadt,
eller 14,100 kronor; äfvensom att hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit
beträffande anslag till byggnad för förskolan för blinda vid Tomteboda
icke för närvarande blifvit af Riksdagen bifallet.

Som skäl för det fattade beslutet anförde Riksdagen, att Riksdagen
vid granskning af de till dess godkännande framlagda grunderna för
blindundervisningens ordnande hade funnit några af dessa beröra förhållanden
af den natur, att de borde på den allmänna lagstiftningens väg
regleras. Riksdagen tilläte sig derjemte erinra, hurusom en med den nu
föreliggande väsentligen likartad angelägenhet, nemligen döfstumundervisningen
i riket, blifvit ordnad genom en af Konung och Riksdag gemensamt
stiftad lag. Med hänsyn härtill och då frågan om blindundervisningens
ordnande syntes böra på enahanda sätt behandlas, hade Riksdagen
icke kunnat godkänna allmänna grunder för samma undervisning i den
form, Eders Kongl. Maj:t föreslagit, utan ansett sig böra, med afslag å
Eders Kongl. Maj:ts gjorda framställning, anhålla, att Eders Kongl. Maj:t
måtte låta utarbeta och för nästkommande års riksdag framlägga förslag
till lag angående blindundervisningen i riket. Vid utarbetandet af sådant
lagförslag ansåges de nu framlagda grunderna för ordnandet af berörda
undervisning kunna i hufvudsakliga delar göras gällande. Dock hade det
synts Riksdagen, särskilt med afseende derpå, att skolpligten för döfstumma
barn vore för närvarande bestämd till högst åtta år, kunna ifrågasättas,
huruvida omständigheterna påkallade, att den obligatoriska undervisningstiden
för blinda skulle, på sätt Eders Kongl. Maj:t. föreslagit, i vanliga
fall utsträckas till tio år. Betydelsen af ett sådant stadgande, ej minst ur
ekonomisk synpunkt, ansåges böra föranleda en ytterligare utredning och
pröfning af denna fråga.

Riksdagen hade beträffande undervisningsanstalterna för blinda icke
funnit hvad i detta ämne blifvit förebragt innefatta tillräckligt stöd för
ett afgörande, huruvida den redan inrättade förskolan för blinda borde

Åttonde hufvndtiteln. 105

för framtiden vara förlagd i Vexjö. Ytterligare torde nemligen böra utredas,
huruvida, med afseende å en för blindskolan föreslagen nybyggnad, för
hvars uppförande den hittills ifrågasatta kostnaden syntes vara alltför stor,
tomtplats kunde i Vexjö eller annan välbelägen ort erhållas antingen utan
afgift för statsverket eller åtminstone till väsentligt billigare pris än det, som
fordrats för den af skolans styrelse förordade tomten. Först efter en tillfredsställande
utredning i detta syfte torde platsen för denna förskola böra
definitivt bestämmas. Så länge frågan härom vore sväfvande, ansåge Riksdagen
icke lämpligt, att anslaget till skolan uppfördes på ordinarie stat.

Till följd af Riksdagens skrifvelse infordrade Eders Kong! Maj:t från
direktionen för institutet för blinda å Tomteboda underdånigt utlåtande,
huruvida den • obligatoriska undervisningstiden för blinda borde, såsom hittills
antagits, bestämmas till tio år, eller om den kunde förkortas med ett
eller annat år, utan att undervisningens mål derigenom förfelades.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts befallning inhemtade direktionen
yttrande uti ifrågavarande ärende från såväl lärarekollegiet som direktorn
vid nämnda institut.

Lärarekollegiet fäste uppmärksamhet på de svårigheter, som den intellektuela
undervisningen af blinda medförde och hvilka hade med sig,
att undervisningen af blinda kräfde längre tid än undervisningen af fullsinnade,
om man ville bibringa de förra samma intellektuela utbildning
som de senare, hvilket ju endast vore hvad rättvisa och billighet fordrade.

Dertill komme, att man borde bibringa den blinde yrkesfärdighet, hvarigenom
han kunde försörja sig sjelf. Denna gren af blindundervisningen
borde, enligt kollegiets mening, ej förekomma i förskolorna, i hvilka den
dock borde föregås af någon handaslöjd för öfvande af handen och utrönande
af yrkesanlaget, utan den borde förläggas till institutet, enär lärjunge, då
han intoges i detta, hade uppnått den fysiska utveckling, att han kunde
hafva nytta af ifrågavarande undervisning. Om den af Eders Kongl. Maj:t
föreslagna undervisningstiden blefve antagen, skulle sålunda lärjunge få använda
sex år, till utbildningen i något yrke. Denna tid, delad med den intellektuela
undervisningen och förkortad genom ferier, vore kortare än
den, som en seende yngling använde för att utbildas till gesäll i något
yrke. Toga man dertill i betraktande de svårigheter, med hvilka den
blinde hade att kämpa vid inlärande af något yrke, skulle man förstå, att
han under nämnda tid ej gerna kunde uppnå full färdighet i mer än en
eller annan gren inom yrket, och att han således finge hänvisas till förfärdigande
af vissa arbeten inom yrket. Komme den blindes lärotid att
afknappas, kunde man ej nå målet för yrkesundervisningen, hvilket vore
att sätta den blinde i stånd att så vidt möjligt försörja sig sjelf.

Bill. till Riksd. Prof. 18!)0. 1 Sami. 1 Afd.

106

Åttonde hufvudtiteln.

Med hänsyn dertill att i döfstumskolorna lärotiden vore bestämd
till åtta år, ville kollegiet påpeka, att, om döfstum icke hunne afsluta yrkesbildningen
vid skolan, intet hinder förefunnes för honom att fullkomna
sig i sitt yrke hos hvilken mästare som helst, hvilket svårligen läte sig
göra för en blind, dels emedan en sådan ej gerna blefve mottagen som
elev vid en verkstad, dels emedan hans utbildning behöfde ledas efter en
viss metod och dels slutligen emedan han måste använda delvis andra
verktyg än dem, som i allmänhet begagnades. Billigt vore dock, att den,
som kunde inhemta den för institutet bestämda lärokurs på kortare tid än
den obligatoriska, finge befrias från vidare skolgång.

Med stöd af de anförda skälen uttalade kollegiet den förhoppning,
att den obligatoriska lärotiden måtte bestämmas till tio år. •

Direktorn anföi’de, bland annat, att institutet hade till uppgift att under
de sex år, lärjungen vore vid institutet, meddela honom både en god folkskolebildning
och en så pass omfattande yrkesbildning, att han, sedan han
afgått från institutet, efter måttet af sin begåfning och sina krafter skulle
sjelf kunna sörja för sin framtida utkomst. Med denna dubbla uppgift
för ögonen kunde man ej anse den föreslagna undervisningstiden för lång
utan snarare tvärtom, och i intet hänseende torde det vara tillrådligt att
förkorta den. Men då en lärjunge kunde vara bättre begåfvad än en
annan, och då ett handtverk vore lättare inlärdt än ett annat, vore det
välbetänkt att ej fastslå en lärotid af tio år för alla lärjungar, utan borde
det öfverlemnas åt direktionen att efter lärararekollegiets hörande utskrifva
lärjunge före den faststälda tiden samt äfven behålla en eller annan lärjunge
utöfver den regelmessiga undervisningstiden. Direktorn anslöt sig
för öfrigt till lärarekollegiets yttrande.

Vid öfverlemnande af direktorns och lärarekollegiets vid Tomteboda
utlåtanden anförde direktionen för institutet för blinda för egen del,
att den i de af Eders Kongl. Maj:t föreslagna grunderna för blindundervisningens
ordnande upptagna bestämmelsen, att barnet skulle vara skolpligtigt
under de tio år, som följde efter dess intagning i skola, endast
innefattade ett bibehållande af den tid, som för närvarande vore anslagen
för barnens undervisn ng vid blindskolan och .blindinstitutet, samt att
direktionen hufvudsakligen på de skäl, som af lärarekollegiet och direktor
blifvit anförda, ansåge, att denna normala undervisningstid icke kunde
förkortas, utan att derigenom äfventyrades att förfela det mål, som med
undervisningen afsåges, nemligen barnens utveckling i intellektuelt afseende
och utbildande i yrkesskicklighet derhän, att de blefve mäktiga att
efter utskrifningen från institutet i större eller mindre mån bidraga till
sitt uppehälle, men att direktionen borde få rätt att före utgången af den

Åttonde hufvudtiteln.

107

normala, undervisningstiden låta utskrifva barn, som visat sig antingen
hafva dessförinnan förvärfvat sådana insigter och färdigheter, att det ansåges
böra befrias från skolgång, eller vara så svagt begåfvadt, att dess
fortsatta undervisning vid institutet vore utan gagn.

Vidare har Eders Kong! Maj:t med anledning af Riksdagens skrifvelse
anmodat styrelsen för blindskolan i Vexjö att inkomma med underdånigt
utlåtande, huruvida, om det komine i fråga att för skolan uppföra egen
byggnad, tomtplats skulle kunna erhållas i Vexjö antingen utan kostnad
för statsverket eller för väsentligt billigare pris än det, som fordrats för
den tomt, som af skolans styrelse förordats, eller, om det ansåges tjenligare
att för skolan tills vidare hyra lokal, lämplig sådan derstädes skulle
kunna anskaffas.

I den 14 oktober 1895 afgifvet utlåtande yttrar styrelsen, att för
närvarande ingen utsigt förefunnes att kunna genom förhyrning anskaffa
lämplig lokal till blindskolan, ty dels stode ingen annan lokal än
den, skolan nu använde, att erhålla, och dels hade styrelsens bemödanden
att förmå enskild person att uppföra en byggnad, som för skolan kunde
förhyras, ej krönts med framgång. Enda sättet att lösa den för skolan
vigtiga frågan om anskaffandet af en tjenlig lokal torde derför vara, att
staten läte uppföra en ändamålsenlig byggnad. Styrelsen hade derför anhållit
hos stadsfullmägtige i Vexjö, att Vexjö stad måtte för en möjligen
blifvande blindskolebyggnad utan kostnad för statsverket upplåta endera
af två af styrelsen föreslagna byggnadsplatser. Stadsfullmägtige beslöto
ock den 26 september 1894 att för ifrågavarande ändamål upplåta
två tomter i qvarteret Gustaf Adolf utan annan kostnad för staten än
erläggande af den årliga afgäld — lösen för 7,8 hektoliter spanmål, hälften
råg och hälften korn, efter tioårigt medelmarkegångspris — staden sjelf måste
betala för dessa tomter i denna stadsdel, som förut tillhört domprostegården
och till hvilken staden förvärfvat ständig besittningsrätt.

Den erbjudna platsen, som innehölle 63,46 ar lemnade godt utrymme
för icke blott sjelfva byggnaden, hvilken koinme att upptaga omkring en
femtedel deraf, utan äfven för en tillräckligt stor lekplan med lämplig
lutning för dagvattnets aflopp. För öfrigt bestode platsen, som hade en
fri och i allo fördelaktig belägenhet, till större delen af öppen åkerjord och
kunde med lätthet planeras.

Utanför stadens reglerade område kunde tomt visserligen hafva erhållits
utan afgäld, men, då förläggandet af skolan så långt utom staden
skulle medfört större kostnader än den till omkring 50 kronor uppgående
årliga afgälden för den nu upplåtna tomten, hade styrelsen ej tvekat att
gifva denna företräde framför andra tomter, som möjligen kunnat erhållas.

108

Åttonde hufvudtiteln.

Den upplåtna byggnadsplatsen stode skolan till buds intill den 1 januari
1899. Skulle dessförinnan något beslut om dess bebyggande för blindskolan
icke hafva fattats, torde enligt styrelsens förmenande vid en förnyad
anhållan hos stadsfullmägtige intet hinder möta för en förlängning
af upplåtelsen utöfver denna tid.

På grund af det anförda förordade styrelsen, att egen byggnad måtte
uppföras åt skolan, och, då nya byggnadsritningar med en efter den erhållna
tomtplatsens dimensioner öfverensstämmande grundplan jemte nytt
kostnadsförslag borde utarbetas, hemstälde styrelsen, som, efter nu gjorda
beräkningar, vore förvissad derom, att de i styrelsens föregående förslag
upptagna kostnadsberäkningar i väsentlig mån skulle kunna nedbringas,
att sådana ritningar jemte kostnadsförslag måtte genom styrelsens försorg
få uppgöras.

På de af såväl direktor och lärarekollegiet vid institutet för blinda
som äfven direktionen för nämnda institut angifna skäl anser jag, att den
obligatoriska undervisningstiden för blinda barn ej kan nedsättas från tio
till åtta eller ens nio år, enär derigenom en stor del af eleverna ej skulle
vid institutet kunna uppnå den färdighet och öfning i handarbete, som är af
nöden för att de, sedan de lemnat läroanstalten, skola kunna sjelfva förtjena
sitt uppehälle eller åtminstone till någon väsentligare del dertill bidraga.

Då stadsfullmäktige i Vexjö beslutit att för en möjligen blifvande
blindskolebyggnad i nämnda stad upplåta två tomter i qvarteret Gustaf
Adolf utan annan kostnad för staten än erläggande af den årliga afgäld,
lösen för 7,8 hektoliter spanmål, hälften råg och hälften korn, efter tioårigt
medelmarkegångspris, som staden sjelf måste betala för dessa tomter,
och att detta anbud i fråga om de omförmälda tomternas upplåtande till
skolan skulle å stadsfullmägtiges sida gälla till den 1 januari 1899; samt styrelsen
för blindskolan i Vexjö uttalat som sin åsigt, att, om beslut rörande
uppförande af byggnad för blindskolan på ifrågavarande plats intill
denna tid icke blifvit fattadt, stadsfullmägtige icke skulle vägra att, med
fasthållande af sitt beslut i öfrigt, förlänga den tid, för hvilken löftet om
upplåtelse af den ifrågasatta platsen skulle gälla, synes mig intet hinder
vara för att på ordinarie stat uppföra anslaget till förskolan för blinda
i Vexjö, hvilket hittills varit uppfördt på extra ordinarie stat, helst som,
derest förläggande af skolan till annan ort, innan den ifrågavarande byggnaden
ännu blifvit uppförd, ansåges fördelaktig, flyttning af henne derigenom
icke på något sätt förhindrades.

När skoltvånget blifvit fullständigt genomfördt, synes det mig böra
blifva föremål för pröfning, huruvida de vid institutet för blinda befint -

Åttonde hufvudtiteln. 109

liga friplatser, sopa betingas af det till institutet beviljade anslag af allmänna
medel, böra fortfarande bibehållas. Då torde ock tiden vara inne
att taga i öfvervägande, huru de till institutet hörande donationsmedlen
lämpligast kunna, i öfverensstämmelse med donationsbrefvens innehåll, till
blindundervisningens fromma användas och statens utgifter för denna undervisning
sålunda i någon mån minskas.

Jag tillåter mig i underdånighet anmäla, att, i enlighet med Riksdagens
uttalande, förslag till författning angående grunder för blindundervisningen
blifvit, i öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört, utarbetadt
för att, Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas.

Åberopande hvad jag i ämnet yttrat till statsrådsprotokollet den
15 januari 1895 hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, under förutsättning att blindundervisningen varder ordnad i
enlighet med af Kongl. Maj:t och Riksdagen godkända grunder, medgifva:

att vid förskolan i Vexjö anställas 1 rektor, 3 lärarinnor samt nödig
tjenstepersonal, och vid förskolan å Tomteboda, som förestås af rektorn
vid institutet för blinda, 1 första lärarinna, 3 lärarinnor samt nödig tjenstepersonal; att

rektorn vid förskolan i Vexjö erhåller i årlig lön 2,000 kronor,
första lärarinnan vid förskolan å Tomteboda 1,200 kronor samt hvar och
en af öfriga lärarinnor vid båda skolorna 1,000 kronor;

att rektorn och samtliga lärarinnor få fri bostad och värme vid läroanstalten
;

att såväl rektorn som lärarinnorna skola vara berättigade till två
ålderstillägg å 300 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års väl
vitsordad tjenstgöring, hvilka ålderstillägg skola utgå af det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg, med rätt för
vederbörande att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig
tid, hvarunder de före ny stats tillämpning innehaft tjenst vid statens läroanstalter
för blinda; samt

att för tillämpning af den för förskolan i Vexjö uppgjorda staten
måtte på ordinarie stat beviljas ett årligt belopp af 13,500 kronor.

Vid redogörelsen för erforderliga extra anslag torde jag få återkomma
till frågan om anvisande af medel för byggnad åt den ifrågasatta förskolan
för blinda å Tomteboda.

Åttonde hufvudtiteln.

[22.]
Skrifmaterialier
och expenser,
ved
m. m.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att
föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., för närvarande
upptaget till 23,027 kronor, måtte höjas med 12 kronor, eller till 23,03y
kronor.

Extra anslag.

Riksarkivet.

I skrifvelse den 28 september 1895 har riksarkivarien, med erinran [23.]
att Riksdagen, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, för hvart och ett Arfvoden åt
af åren 1894, 1895 och 1896 på extra stat anvisat ett belopp af 1,7(JO em°än ffff
kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän i riksarkivet, underdånigst arkiv*.
hemstält, att jemväl för nästkommande år enahanda anslag måtte riksarkivet
beredas.

Då, enligt hvad riksarkivarien upplyst, de skäl, hvilka föranledt Eders
Kong]. Maj:t att äska och Riksdagen att bevilja anslag för omförmälda
ändamål, fortfarande ega giltighet, tillstyrker jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för
år 1897 anvisa ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän i riksarkivet.

Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 28 sep- [24.]
tember 1895 gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Majtv^./tWe af
måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet
af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia,
på extra stat äfven för år 1897 anvisa ett belopp af 3,000 ^kronor, eller
samma belopp, som under flera föregående år varit för ändamålet beviljadt.

I nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl [25.]
för år 1897 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt
gifvande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra hand-" fangsalf‘,f
lingar, som höra till statsförfattningens historia under tidelivarfvet 1521
—1718».

På grund häraf och då de skäl, som föranledt Riksdagen att under
de senaste åren anslå medel för ifrågavarande ändamål, fortfarande ega
tillämplighet, tillstyrker jag, det Eders Kong], Maj:t behagade föreslå Rike -

112

Åttonde hnfvndtiteln.

dagen att jemväl för år 1897 på extra stat bevilja för sagda ändamål ett
anslag af 1,500 kronor, eller samma belopp som för innevarande år blifvit
anvisadt.

Nationalmuseum.

[26.] Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den

Statens konst- 19 september 1895 gjorda framställning hemställer jag, det Eders Kongl.
''samlingar ^aj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad förut skett, anvisa
sam mgar. jemyä| för 1897 ett extra anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll
och tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Lifrustkammaren.

[27.] På derom af föreståndaren för lifrustkammaren i skrifvelse den 24

Lifrust- september 1895 gjord underdånig framställning tillstyrker jag, det Eders
kammaren. ]£ong] Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård
af lifrustkammarens samlingar rn. m. anvisa på extra stat jemväl för år
1897 ett anslag af 5,800 kronor, att användas enligt samma grunder, som
hittills följts.

Domkapitlens expeditioner.

[28.] För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne Loneförbön-

förbättring under år 1897, i likhet med föregående år, erfordras anslag till
"männen^idoförändradt belopp; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka
domkapitlens framställning till Riksdagen derom, att för berörda ändamål måtte å extra
expeditioner. för år 1897 anvisas 3,716 kronor.

[29.] Åberopande hvad jag förut under punkten 2 i fråga om anslag

Ang. betäc- å ordinarie stat till domkapitlens expeditioner anfört, hemställer jag i
kaster f dom-underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes på extra stat för år 1897
kapitlens expeaska ett belopp af 5,000 kronor för betäckande intill sistnämnda belopp
ditionskassor. &f som före år 1897 uppkommit i domkapitlens expeditionskassor,

i den mån de anmälas och blifvit till siffran i behörig ordning faststälda.

[30.] Med hänvisning till hvad jag under punkten 1 angående delning

inventarier tiiiaf Hernösands stift anfört, tillåter jag mig hemställa, det Eders Kongl.
utmfföTlu Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anskaffande af möbler, inventarier
domkapitel i rn. rn. för expeditionslokalen vid det nya domkapitel, som, enligt Eders

huiea. j(ong] Maj:ts förslag om Hernösands stifts delning, skulle komma att upprättas
i Luleå, anvisa på extra stat ett belopp af 3,500 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

113

Universiteten.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljades vid 1894 års riksdag [31,]
för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska, universitetsfranska
och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor, och hafva deraf lektorer *
för hvartdera af åren 1895 och 1896 anvisats 6,000 kronor. Jag tillstyr- psaa''
ker nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra
framställning derom, att af omförmälda anslag må för år 1897 anvisas
6,000 kronor.

Vid de senaste riksdagarna hafva beviljats extra anslag af 1,000 kronor [32.]
för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid univer- Undervisninsitetet
i Upsala. Då de förhållanden, som påkallat detta anslag, äro oför-9*" 1 seo9raJ‘-ändrade, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att för berörda ändamål anvisa tör år 1897 enahanda
belopp, eller 1,000 kronor.

Vid de senaste riksdagarna har på extra stat anvisats ett belopp af [33.]
2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitets- universitetsbiblioteket
i Upsala. Då detta anslag fortfarande är af behofvet påkalladt, bibli°lekei «''
tillstyrker jag, att Eders Kongl. Majt täcktes föreslå Riksdagen att för psaa''

ifrågavarande ändamål bevilja för år 1897 ett extra anslag af 2,500 kronor

Med åberopande af hvad jag förut under punkten 3 anfört om be- [34.]
hofvet af anslag till anskaffande af instrument och undervisningsmateriel Obsteiriska
för den obstetriska kliniken i Upsala, hemställer jag, det Eders Kongl. ''

Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för sagda ändamål på extra stat för
år 1897 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.

Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie pro- [35.]

fessur inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna till -Aflöning åt en
sättas, ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner6'' °\ p[°{ed’30r
blefve härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af
åren 1890—1896. Då medel å universitetets stat ännu icke äro att för
ifrågavarande ändamål tillgå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning om anvisande för år 1897 af 4,000 kronor
till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten
i Lund.

Bill. till llilcsd. Vrot. IS,90. 1 Sami. 1 Afd.

114

Åttonde hufvudtiteln.

[36.] Vid senaste riksdag beviljades för anställande under sex år vid uni Universiiets-

versitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken ett anlektoreniund.
^g af 36,000 kronor, hvaraf för innevarande år anvisades 6,000 kronor.

Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade till
Riksdagen göra framställning derom, att af oinförinälda anslag må för år
1897 anvisas 6,000 kronor.

[37.] Under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af ett

Arfvode åt do-per sonligt anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, får
centZrb*gSö * underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att såsom särskildt arfvode åt docenten Söderberg för år 1897 anvisa
ett extra anslag å 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg under
nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets historiska museum samt myntoch
medaljkabinett.

[38.] Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i Lund

Lönetillägg åt Oscar Gerhard Eegnell må fortfarande komma i åtnjutande af det honom
re^åreTaGjud 1891 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders Kongl. Maj:t

Regneii. täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell för
år 1897 på extra stat anvisa samma belopp som det för innevarande
år anslagna, eller 7 50 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

[39.] Med anledning af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af arf Universitets•

voden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund tillstyrker jag, det
biblLund“ '' -^Mcrs Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under
flera år egt rum, jemväl för år 1897 på extra stat anvisa 1,500 kronor
till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.

[40.] Enär det anslag, som för de senare åren beviljats till arfvode åt en

Arfvode åt eninstrui Hexmakare vid fysiologiska institutionen i Lund, fortfarande är be''n‘mak^re!
höfligt, tillstyrker jag, att till Riksdagen måtte göras nådig framställning
derom, att för omförmälda ändamål må för år 1897 anvisas ett extra
anslag till samma belopp som förut, eller 500 kronor.

[41.] Vid 1894 års riksdag beviljades för uppförande af en ny byggnad åt

Byggnad för anatomiska institutionen i Lund ett anslag af 149,000 kronor, och hafva
an>titutionenaf detta anslag för hvartdera afåren 1895 och 1896 anvisats 50,000 kronor.

Lund. Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
år 1897 anvisa det återstående beloppet 49,000 kronor.

Åttonde hufrudtiteln. 115

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till [42.]
arfvoden åt två amanuenser vid Karolinska institutet, för hvilka sådant an- Arfvodm åt
slag under en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1897 å extra stat anvisa:

till arfvode åt en amanuens vid Karolinska institutets gy n

ek ologisk a klinik ............................................................. kronor 900: —

» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium
....................................................................................... » 900: —

De skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:ts under de närmast före- [43.]
gående åren hos Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställ- Kliniker för
ningar om anslag till uppehållande såväl af den pediatviska kliniken vid . barn~
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk sjukdomar''
poliklinik i hufvudstaden, ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning
i ämnet framgår, fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1897 anvisa:

till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård -

anstalt för sjuka barn..................................................... kronor 1,800: —

» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ........... » 2,800: —

under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1897.

Vidare hemställer jag, ått Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks- [44.]
dagen, att ett anslag å 1,500 kronor måtte, i likhet med hvad för de S£- Teckningar i
nare åren egt rum, å extra stat för år 1897 beviljas till bekostande af ""ändamål90
teckningar i vetenskapliga ändamål vid Karolinska institutet.

Enär det vid de tre senaste riksdagarne beviljade anslag af 500 kronor [45.]
till anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska kliniken vid o/taimiatrMa
Karolinska institutet fortfarande är behöflig!, får jag i underdånighet till- klinikenstyrka,
det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för omförmälda
ändamål anvisa för år 1897 samma belopp eller 500 kronor.

Åberopande hvad förut under punkten 9 anförts beträffande anslag [46.]
till materiel för den farmakologiska institutionen vid Karolinska institutet, Farmakologihemställer
jag, att Eders Kongl..Maj:t behagade till Riksdagen göra fram- ‘^tionen*

116

Åttonde hufvudtiteln.

ställning derom, att till anskaffande af instrument för nämnda institut må
på extra stat för år 1897 anvisas ett belopp af 500 kronor.

[47.] Till Eders Kongl. Maj:t har öfverintendentsembetet ingifvit två alter Föråndring

nativa förslag, betecknade med Litt. A och B, till ändringar af bibliotekslidKanUnsla00^1
boställshuset vid Karolinska institutet med anledning af den i saminstitutet.
manhang med Handtverkaregatans utvidgning förestående rifningen af norra
ändan af nämnda hus. Enligt alternativet A, tillstyrkt af öfverintendentsembetet
och i afgifvet yttrande varmt förordadt af institutets lärarekollegium,
skulle alla de lägenheter, som genom rifningen gå förlorade, ersättas
genom tillbyggnad af en mindre flygel, hvarigenom äfven den största och
ojemförligt bästa af de båda professorsvåningar, hvilka enligt nådiga brefvet
af den 11 juni 1887 i byggnaden skola finnas och, mot afdrag af 600
kronor från lönen, i tur efter fullm agtsålder innehafvas af professorerna i
anatomi, fysiologi, patologisk anatomi och kemi, skulle bibehållas med det
utrymme och den beskaffenhet, som den för närvarande har. Enligt det
alternativa förslaget B återigen skulle nämnda professorsbostad helt och
hållet förstöras, och den qvarblifvande delen af byggnaden genom nödvändigheten
att dit förlägga nya förstugor, trappor och tamburer, till nära
nog sin ena hälft så skadas, att denna hälft blefve för läroverkets ändamål
af ytterst ringa värde, så mycket mera som för en del qvarblifvande
små rum ej någon af behof påkallad användning förefunnes.

I underdånig skrifvelse af den 8 april 1895 har lärarekollegiet vid
institutet, med erinran härom, vidare anfört, hurusom utförandet af förslaget
A skulle kosta 11,000 kronor mera än utförandet af förslaget B.
Lärarekollegiet, som förutsatt, att Eders Kongl. Maj:t icke torde finna skäl
att låta denna kostnad bestridas af statsmedel, hade varit betänkt på att
på annat sätt och utan allt betungande af statsverket bereda möjlighet för
utförande af alternativet A. Lärarekollegiet vore nemligen fullt förvissadt
om, att borttagandet af den ifrågavarande bostaden för en af läroverkets
professorer och institutionsföreståndare och husets förstörande i öfrigt på
det sätt, som blefve en nödvändighet, om tillbyggnad ej gjordes, skulle
lända till mycket stor skada för läroverket. Vid de vetenskapliga institutioner
med till dem hörande museer och laboratorier, hvilkas föreståndare,
de vederbörande professorerna, egde rätt att innehafva de nu befintliga
professorsvåningarna, påginge hela dagarne igenom och ofta långt in på
nätterna arbeten, dels för förberedelser, preparationer och dylikt för föreläsningarna,
dels på annat sätt i undervisningens tjenst, dels för undersökningar
och forskningar i rent vetenskapliga ändamål. Dessa arbeten
utfördes dels af de respektive institutionsföreståndarne sjelfva, dels af

Åttonde hufvudtiteln.

117

laboratorer och amanuenser, som jemte dem vore anstälda vid institutionerna,
dels af studerande, hvilka antingen obligatoriskt måste vid
institutionen genomgå vissa öfningar eller ock frivilligt der egnade sig åt
studier, dels äfven af andra personer, hvilka på olika stadier af studiebanan
eller efter atlagda medicinska examina egnade sig åt vetenskapliga
arbeten. Af hvilken stor vigt det måste vara, att institutionsföreståndaren,
för öfvervakandet, såsom det ålåge honom, af hela verksamheten på hans
institution, vore i tillfälle att när som helst under dagens, för att ej säga
under dygnets lopp infinna sig på laboratoriet och der ingripa ledande
och kontrollerande i de pågående arbetena och öfningarna, läge i öppen
dag; men detta kunde endast ske, om hans bostad läge så godt som i
omedelbar närhet af laboratoriet. Om möjligt af ännu större betydelse
blefve bostadens nära förbindelse med institutionen för utförandet af föreståndarens
egna arbeten. Han kunde då åt dessa arbeten egna talrika
mellanstunder, hvilka eljest skulle för honom gå förlorade. Ytterst ofta
egde det förhållandet rum, att han alltjemt behöfde göra kortare besök på
laboratoriet för att der hålla oafbrutet i gång undersökningar, hvilka han
skulle vara nödsakad att afbryta eller nedlägga, ifall han vore aflägset
boende. För ett stort antal sådana behöfde han nemligen använda apparater
eller igångsätta procedurer, för hvilkas verksamhet och fortgående
hans oafbrutna närvaro ej vore nödvändig, men hvilka han alltemellanåt
behöfde tillse och kontrollera eller underhålla genom regleringar eller tillsatser.
Han kunde, med få ord sagdt, om bostaden läge invid laboratoriet,
der hålla undersökningar i gång, samtidigt med det han i sitt hem egnade
sig åt annan verksamhet i undervisningens och vetenskapens tjenst, såsom
utarbetande af föreläsningar, skriftligt affattande af vetenskapliga arbeten
eller litteraturstudier, hvilka arbeten alltid komme att försiggå i hemmets
arbetsrum, i regeln med anlitande af nattarbete.

Enligt lärarekollegiets åsigt vore det, på grund af det anförda, uppenbart,
af huru stor betydelse det vore för ett intensivt bedrifvande af de
arbeten, som tillhörde de här ifrågavarande professurerna, att dessas innehafvare
vore boende i omedelbar närhet af de respektive institutionerna, och
då denna förmå# för närvarande funnes för åtminstone två af de professurer,
hvilkas institutioner vore inrymda på institutets tomt, kunde lärarekollegium
ej annat än på det lifligaste beklaga, om den hädanefter skulle
blifva inskränkt till en enda. Skulle byggnadens delvisa rifning ej
kunna förekommas och beviljades ej statsmedel till utförande af öfverintendentsembetets
förslag A, blefve det en gifven sak, att staten under
alla förhållanden finge bekosta den nödiga iståndsättning^! af huset efter
rifningen, och denna iståndsättning skulle, enligt öfverintendentsembetets

118

Åttonde hufvudtiteln.

förslag B, uppgå till 9,000 kronor. En annan omedelbar följd blefve
den, att, då en boställsvåning, som innehafves af en professor mot löneafdrag
af 600 kronor, borttoges, staten omedelbart finge utbetala 600
kronor årligen för att fylla lönen till det belopp, som professorn bar sig
tillförsäkradt, om han ej innehar boställsvåning. Under dessa förutsättningar
har lärarekollegium uti sin förutnämnda skrifvelse gjort följande
framställning:

Genomförandet af öfverintendentsembetets förslag A medför en

kostnad af ................................................................................... kr. 20,000

Staten deltager i denna kostnad med den summa, som
under alla förhållanden skulle behöfvas för husets
iståndsättande med uppoffring af boställsvåningen,

„ nemligen...................................................................... kr. 9,000

Återstående........................................................................ » 11,000 » 20,000

erbjöde sig lärarekollegium att genom lån på enskild väg för institutet
anskaffa och till öfverintendentsembetet öfverlemna på vilkor, att tillbyggnaden
och dermed i sammanhang stående ändringar genom öfverintendentsembetets
försorg och på dess ansvar utfördes i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med alternativet A, men med iakttagande af vissa i ett den
underdåniga skrifvelsen bifogadt förslag gjorda ändringar.

Vidare hemställer lärarekollegium, att, då boställsvåningen på detta
sätt bibehölles, icke på statens bekostnad utan genom på enskild väg för
ändamålet anskaffade medel, de 600 kronorna måtte utgå såsom lönefyllnad
för boställsliafvaren men årligen lemnas till institutet för att användas till
förräntning och amortering af förutnämnda lån, genom hvars anskaffande
boställsinnehafvaren erhållit våning i stället för den nämnda summan kontant.
Tillbyggnaden blefve statens egendom. Räntan å lånet beräknades
till fyra procent och hvad som efter dess täckande återstode af de årligen
utgående 600 kronorna ginge till amortering, hvarigenom lånet i dess
helhet skulle vara amorteradt på 33% år. Sedan lånet blifvit- fullständigt
amorteradt, kunde anslaget å 600 kronor indragas eller dermed förfaras,
på sätt Eders Kongl. Maj:t täcktes bestämma.

Mot öfverintendentsembetets förslag A, om hvars utförande här vore
fråga, kunde, anför lärarekollegiet vidare, anmärkas, att alla lägenheterna
i den nya tillbyggnaden blefve enligt detsamma lika låga som i den gamla
byggnaden och att särskildt professorsvåningen härigenom fortfarande
blefve i detta hänseende mindre tidsenlig. Byggde man nytt, vore det, anmärker
lärarekollegiet, skäl att göra detta på sådant sätt, att åtminstone det
nytillkomna kunde tillfredsställa stegrade fordringar. Skälet, hvarför lägen -

Åttonde hnfvudtiteln. 119

heterna ej blifvit höjda hade helt naturligt varit hänsyn till kostnaden;
man hade bemödat sig att göra denna billig och så litet betungande för
staten som möjligt. Saken stälde sig annorlunda, då, såsom lärarekollegium
föreslagit, det ej blefve staten, som bekostade sjelfva tillbyggnaden. Samme
arkitekt, som inom öfverintendentsembetet uppgjort föregående förslag,
hade emellertid upprättat ett nytt, lärarekollegiets skrifvelse bifogadt förslag
för tillbyggnaden m. in., enligt hvilket hela inredningen väl bibehölles,
sådan den vore i alternativet A, men våningen en trappa upp sarfit vindsvåningen
erhölle en lämplig förhöjning ej blott i sjelfva tillbyggnaden utan
jemväl i den bibehållna förutvarande salen till professorsvåningen, och hela
denna våning vunne härigenom högst betydligt. Den blefve, om detta
förslag utfördes, förträfflig och fullt motsvarande de anspråk, som på en
dylik våning med fog kunde ställas. På samma gång vunne byggnadens
fasader såväl åt Handtverkaregatan som åt Owengatan och parken betydligt
i utseende. Det vore emellertid gifvet, att dessa ändringar i alternativet
A skulle medföra något ökade kostnader, men denna ökning vore
dock obetydlig i förhållande till de i flera hänseenden vunna fördelarne.
Kostnadsberäkningen utvisade, att hela den ökade kostnaden skulle belöpa
sig till 1,900 kronor. Enligt denna beräkning skulle hela tillbyggnaden
med tillhörande ändringar af gamla huset uppgå till 19,214 kronor 62
öre, en summa, som läge inom den, hvilken af öfverintendentsembetet upptagits
för utförandet af dess alternativ A. Ty kostnadsberäkningen för
detta senare alternativ uppginge i sjelfva verket blott till 17,314 kronor
57 öre, ehuru embetet förslagsvis afrundat summan till 20,000 kronor,
antagligen för att vara försäkradt om att kunna möta tillkommande oförutsedda
utgifter. Lärarekollegiet toge för afgjordt, att öfverintendentsembetet
måste fordra, att äfven för utförandet af det nu framlagda förslaget
en lika stor summa stäldes till dess disposition för oförutsedda utgifters
bestridande. Hvad som härför erfordrades vore naturligtvis ett
tillskott utöfver förut beräknade 20,000 kronor af jemnt så mycket, som
det nya förslaget blefve dyrare, eller 1,900 kronor. Detta tillskott vore
lärarekollegiet genom en dess medlems offervillighet i tillfälle att erbjuda;
och kunde lärarekollegiet sålunda förbinda sig att till öfverintendentsembetet
öfverlemna nämnda summa för att i män af behof användas utan
någon slags återbetalningsskyldighet för hvad som till byggnaden åtgått.
Af det nu anförda framginge, att, ifall det af lärarekollegiet framlagda
förslaget vunne Eders Kongl. Maj:ts bifall och komme till utförande, professorsvåningen
bibehölles med alla de ovärderliga fördelar, som derigenom
tillskyndades undervisningen och det vetenskapliga arbetet; den vunne dertill
eu högst betydlig förbättring; nästan hälften af biblioteks- och boställs -

120 Åttonde hufvudtiteln.

huset räddades från förstöring; byggnaden vunne mycket i utseende åt
omgifvande gator och park, och allt detta utan att staten behöfde offra
ens det ringaste belopp utöfver hvad det skulle kosta staten att nödtorftigt
igensopa spåren efter rifningen.

Sedan Eders Kongl. Maj:t anbefalt kanslern för rikets universitet att
öfver lärarekollegiets ifrågavarande framställning afgifva utlåtande, har
lärarekollegium, som af universitetskanslern lemnats tillfälle att ånyo yttra
sig i ärendet, i skrifvelse till kanslern hemstält, att, då för ett medgifvande
från Eders Kongl. Maj:ts sida att, på sätt lärarekollegiet föreslagit, anskaffa
medel för den ifrågasatta tillbyggnaden, först erfordrades, att Riksdagen
beviljade en lönefyllnad af 600 kronor till vederbörande professor i stället
för boställsvåningen, kanslern måtte hos Eders Kongl. Maj:t utverka nådig
proposition till Riksdagen om höjande af den ordinarie staten för institutet
med sistnämnda belopp, hvilket, på sätt förut nämnts, skulle af lärarekollegiet
disponeras för amortering af det lån, som af lärarekollegiet skulle
upptagas till bestridande af de ökade kostnaderna för utförande af alternativet
A. Dessutom har lärarekollegiet i sin sistnämnda skrifvelse meddelat,
att kollegiet af stadens vederbörande myndigheter utverkat, att ingen
rifning af byggnaden behöfde göras tidigare, än att den för gatuutvidgningen
behöfliga tomtdelen, der huset står, kunde i afröjdt skick öfver1
em nas vid utgången af maj månad 1896, i följd hvaraf byggnaden kunde
qvarstå i alldeles orubbadt skick ända till slutet af nämnda månad.

Uti eget underdånigt utlåtande har universitetskanslern på det lifligaste
biträdt lärarekollegiets framställning; och öfverintendentsembetet,
som derefter hörts i ärendet, har såväl förordat till- och ombyggnadens
verkställande i enlighet med det af lärarekollegiet ingifna förslaget som
efter moget öfvervägande förklarat sig anse det af lärarekollegiet såsom
nödigt pröfvade kostnadsbeloppet 21,900 kronor vara för ändamålet tillräckligt.

Hvad af lärarekollegiet anförts för om- och tillbyggnadens verkställande
i enlighet med det af kollegiet förordade förslaget finner jag förtjena
nådigt afseende; men då det af lärarekollegiet föreslagna sätt för
anskaffande af de för ändamålet erforderliga medel synts mig mindre
tilltalande, hemställer jag, jemväl med hänsyn till det jemförelsevis ringa
belopp, som är i fråga, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, under förutsättning att lärarekollegiet, på sätt förut omnämnts,
derest sådant befinnes erforderligt, för ändamålet på enskild väg anskaffar
intill 1,900 kronor, på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 20,000

Åttonde hnfvudtiteln.

121

kronor för om- och tillbyggnad af Karolinska institutets biblioteks- och
boställshus i hufvudsaklig öfverensstämmelse med lärarekollegiets förslag.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

För att äfven under år 1897 må beredas tillfällig löneförbättring åt [48.]
lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter sammariii/% ‘»negrunder
som för innevarande år, hemställer jag i underdånighet, att Eders forbattr,n9-Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1897 anvisa
enahanda belopp, som för ändamålet är i detta års riksstat uppfördt, eller
845,725 kronor.

Likaledes hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till arfvoden [49.]
åt extra lärare samt till arfvo desförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare Arfvoden åt
vid de allmänna läroverken af Riksdagen på extra stat för år 1897 äska ext™ lafaTt
enahanda belopp, som under de senaste åren anvisats, eller tillsammans
100,000 kronor.

Vid de tre senaste riksdagarne hafva till bestridande af förhöjd af- [50.]
Våning åt ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk under tjenst- Aflöning åt
ledighet på grund af sjukdom beviljats förslagsanslag på extra stat till belopp
af 3,000 kronor; och får jag i underdånighet hemställa, det Eders sjukdom.
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1897 på extra
stat bevilja ett förslagsanslag å 3,000 kronor för sagda ändamål.

Nya elementarskolan.

För att anskaffa tjenligare lokaler för Nya elementarskolan i Stock- [51.]
holm gjorde Eders Kongl. Maj:t redan år 1887 framställning till Riks-Tillbyggnad af
dagen om beviljande af medel till uppförande för skolan af en ny byggnad Skolans “hlZ
å den kronan tillhöriga tomten i qvarteret Edelman mindre å Östermalm.

Då detta förslag icke vann Riksdagens bifall, aflat Eders Kongl. Maj:t på
ny framställning af skolans direktion proposition till 1894 års riksdag,
att Riksdagen, som i skrifvelse den 12 maj 1888 förklarat, att vagnskjulet
i qvarteret Beridarebanan finge försäljas och de inflytande medlen ingå
till statsverket, måtte medgifva, att för om- och tillbyggnad af Nya elementarskolans
nuvarande hus måtte upplåtas den statsverket tillhöriga
dittills af hofstallet disponerade delen af sistnämnda qvarter, samt att åt Nya
Bill. till Rikad. Prat. 1890. 1 Hand. 1 Afd. 16

122 Åttonde hufvudtiteln.

elementarskolan måtte för utförande af berörda byggnadsföretag beviljas
ett räntefritt statslån å 220,000 kronor att återbetalas under loppet af
fyratio år med 5,500 kronor årligen. I sitt utlåtande öfver denna proposition
yttrade statsutskottet, bland annat, att Stockholms stad syntes utskottet
hafva liknande förmåner af Nya elementarskolan, som andra städer
hade af de allmänna läroverk, som i dem vore förlagda, samt att man
derför icke utan skäl kunde begära af Stockholm med afseende å Nya
elementarskolan detsamma, som kräfdes af andra samhällen i fråga om
skyldighet att förse sina läroverk med nödiga byggnader. Om ett erbjudande
gjordes åt staden att under vissa vilkor öfvertaga eganderätten
till de fastigheter, som för Nya elementarskolan vore föreslagna att tilleller
ombyggas, förestälde sig utskottet, att förhoppning skulle kunna finnas
derom, att detta läroverks behof af lämpligt lärohus skulle genom Stockholms
stad varda tillgodosedt. Och funne sig utskottet, som icke ansåge
sig böra afgifva något närmare yttrande om de möjliga vilkoren för eu
eventuel uppgörelse i antydda syfte, på grund af hvad utskottet anfört och
med hänsyn jemväl till den för ifrågavarande ändamål mera ovanliga form
för statens mellankomst, som här föreslagits och hvilken ej synts utskottet
tilltalande, icke kunna tillstyrka bifall till framställningen. Denna blef äfven,
sedan kamrarne med afseende å densamma stannat i olika beslut, af Riksdagen
afslagen.

Med anledning häraf har Nya elementarskolans direktion, som med
största bekymmer erfarit den utgång, skolans byggnadsfråga jemväl denna
gång fått röna, i skrifvelse den 28 september 1894 anhållit, att, då det
vore af vigt att få utredt, huruvida och i hvad mån Stockholms stad,
med hänsyn till de fördelar, som Nya elementarskolans verksamhet onekligen
beredde hufvudstadens invånare, skulle vara villig att på ett eller
annat sätt bidraga till skolans förseende med utvidgade och förbättrade
lokaler i öfverensstämmelse med ett af intendenten G. Dahl år 1887 uppgjordt
förslag till det nuvarande skolhusets om- och tillbyggnad, för hvilket
förslags utförande kostnaden skulle, tomten oberäknad, uppgå till i rundt
tal 220,000 kronor, Eders Kongl. Maj:t täcktes i angifvet syfte infordra
yttrande från Stockholms stadsfullmägtige och sedermera till Riksdagen aflåta
förnyad nådig proposition i ämnet.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i följd häraf funnit godt att genom nådig
remiss till öfverståthållareembetet infordra yttrande i förberörda hänseende
från Stockholms stadsfullmägtige, hafva dessa i skrifvelse den 13 nästlidne
november till en början erinrat, att Nya elementarskolan, som på grund
af nådiga brefvet den 20 juni 1827 inrättats för att vinna tillfälle till anställande
af prof med olika lärometoder, allt ifrån sin tillkomst ansetts

Åttonde hnfvudtiteln.

123

såsom en statens anstalt, för hvars behof af byggnader statsverket ständigt
dragit försorg och i sådant afseende bekostat det nuvarande läroverkshuset,
ursprungligen afsedt för 200 lärjungar, samt vidare i hufvudsak anfört
följande.

Stockholms stads åligganden i fråga om läroverken inom hufvudstaden
vore väsentligen bestämda genom nådiga brefvet den 12 mars 1875. Genom
detta och några senare bestämmelser faststäldes det, att i Stockholm skulle
finnas sex allmänna läroverk, nemligen ett fullständigt på klassiska linien
och ett fullständigt på reallinien å Norrmalm, ett fullständigt på båda
linierna å Södermalm samt tre femklassiga: Östermalms, Jakobs och Katarina,
hvaremot Nya elementarskolan i berörda nådiga bref alls icke omnämndes.
Först nyligen hade staden med uppoffrande af betydande kostnader fullgjort
sina förpligtelse!’ i fråga om anskaffande af byggnader för omförmälda
sex läroverk, hvarigenom stadens behof af läroverksbyggnader åtminstone
för den närmaste tiden kunde anses uppfyldt. Att stadens skyldighet
att bekosta byggnader för allmänna läroverk härstädes blifvit fullgiord
i enlighet med derom gifna föreskrifter, kunde så mycket mindre betviflas,
som det stadsfullmägtiges beslut, hvarpå kong! brefvet den 12 mars 1875
grundade sig, uttryckligen, enligt hvad kongl. brefvet den 24 maj 1867
gåfve vid handen, afsett allenast att på hela Stockholms kommun öfverflytta
den skyldighet att bekosta läroverkslokaler jemte rektorsboställen,
som dittills tillhört en hvar af de territoriella församlingarna. Förhållandet
med Nya elementarskolan, hvars lokaler staten vid denna profskolas
upprättande och ställande under särskild styrelse redan från början anskaffat
och under den tidrymd af fyratio år, som förflutit innan kommunen
i sin helhet öfvertagit befattningen med de allmänna läroverkens byggnader,
bekostat, förutsattes derför också skola fortfara efter detta öfvertagande.

Stadsfullmägtige hade emellertid ej kunnat för sig dölja, att ett allt
för strängt vidhållande af denna ståndpunkt kunde, med hänsyn till det
som hittills tilldragit sig i Nya elementarskolans byggnadsfråga, medföra
känbara olägenheter. Denna skolas lokaler hade underbett fjerdedels århundrade
erkänts vara mycket otillfredsställande, och ehuru skolans målsmän
under denna tid upprepade gånger vändt sig till statens myndigheter
för att än på ett, än på ett annat sätt få de anmärkta bristerna afhjelpta,
hade dessa bemödanden ännu icke krönts med någon framgång. Den behandling,
ärendet vid 1894 års riksdag erhållit, visade alltför tydligt, att
till och med det till en så begränsad kostnad som 220,000 kronor beräknade
byggnadsföretag, som då förelåg, och för hvilket kostnaden delvis
skulle bestridas af läroverket sjelft, icke hade någon utsigt att vinna af -

124

Åttonde hufvudtiteln.

seende hos Riksdagen, med mindre än att Stockholms kommun under en
eller annan form lemnade något bidrag. Stadsfullmägtige hade under sådana
omständigheter dragit i betänkande att afvisa den till dem gjorda
framställningen och derför funnit sig böra, oaktadt, enligt hvad ofvan
visats, någon skyldighet för staden ej funnes att taga befattning med anskaffande
af förbättrade lokaler för ifrågavarande läroverk, göra hvad på
stadsfullmäktige berodde för att emellan staten och kommunen åstadkomma
en samverkan i syfte att det senast ifrågasatta byggnadsföretaget skulle
kunna utan betungande utgifter för någondera bringa frågan till en från
alla synpunkter önskvärd lösning samt leda derhän, att Nya elementarskolan,
med bibehållande af sin nuvarande egenskap af profläroverk, blefve satt i
tillfälle att meddela undervisning i tjenliga lokaler. Till grundval för eu
sådan samverkan hade 1894 års kongl. proposition i ämnet synts vara
lämplig.

Ett räntefritt lån å 220,000 kronor, som under loppet af 40 år inlöstes
med en årlig kapitalbetalning af 5,500 kronor, motsvarade i rundt
tal efter en räntefot af 372 procent ett kontant anslag vid tiden för lånets
utgifvande af 103,000 kronor. Detta vore således den uppoffring, Kongl.
Maj:t ifrågasatte, att Riksdagen skulle ikläda staten för tillbyggnaden af
Nya elementarskolans hus. Om nu kommunen erbjöde sig att dela denna
uppoffring så, att staden betalade 55,000 kronor, derest staten lemnade
det omtalade lånet, förestälde sig stadsfullmägtige, att Stockholm för ifrågavarande
ändamål gjort allt, som rimligtvis kunde begäras. Då emellertid
betänkligheter mot den valda formen af ett räntefritt lån till en statens
institution inom Riksdagen yppats, ville stadsfullmägtige alternativt föreslå,
att kommunen till bekostande af ny- och tillbyggnaden lemnade Nya elementarskolans
direktion ett räntefritt lån af 220,000 kronor, att återgäldas
med 5,500 kronor om året i 40 års tid, under vilkor att staten till betäckande
af en del af den förlust, som genom räntans efterskänkande uppstode
för kommunen, lemnade staden ett kontant belopp af 55,000 kronor.
För båda fallen hade stadsfullmägtige ansett sig böra i beslutet angifva
den helt och hållet tillfälliga egenskapen af stadens bidrag.

På grund af det nu anförda hafva stadsfullmägtige med anledning af
den emottagna remissen beslutit:

att, under förutsättning och vilkor att Nya elementarskolan fortfarande
blir en profskola, för hvilken staten bekostar lokal, samt att Kongl. Magt
före utgången af år 1896 fattar beslut om en ny- och tillbyggnad för
samma skola i enlighet med det för 1894 års riksdag framlagda förslag,

antingen Stockholms stad skall till nämnda byggnadsföretag bidraga

Åttonde hufvudtiteln.

125

med ett anslag för en gång af 55,000 kronor, att utbetalas sedan Kongl.
Maj:t beslutit detsammas utförande,

eller ock Stockholms stad för ändamålet lemnar skolans direktion mot
en af densamma utfärdad förbindelse ett räntefritt lån å 220,000 kronor,
att återbetalas under loppet af de efter lånets utgifvande närmast följande
fyratio åren med 5,500 kronor årligen, under vilkor att statsverket, när
lånet till nämnda direktion utgifves, till staden utbetalar ett belopp af
55,000 kronor; skolande lånet till nämnda direktion utlemnas senast tre
månader efter det Kongl. Maj:ts beslut om byggnadsföretagets utförande
blifver staden delgifvet.

Statskontoret, hvars utlåtande öfver detta stadsfullmägtiges alternativa
förslag infordrats, har deri framhållit, att antagandet af det senare alternativet
skulle omedelbart innebära en kontant utgift för statsverket af 55,000
kronor, under det att, om det första alternativet antoges och staten således
till ifrågavarande byggnadsföretag beviljade ett räntefritt lån å 220,000
kronor att återbetalas med 5,500 kronor årligen under fyratio år mot det
att Stockholms stad till statsverket kontant inbetalade 55,000 kronor, det
sålunda utgifna statslånet, efter afdrag såväl af Stockholms stads bidrag
som af kapitalvärdet af den skolan åliggande återbetalningsskyldigheten,
motsvarade ett kontant statsanslag, hvars storlek vore beroende af den
räntefot statsverket under lånetiden beräknade. Enligt beräkning, som statskontoret
låtit verkställa, uppginge nemligen detta statsanslag,

under förutsättning af en räntefot af 3,93 procent till 55,000 kronor,
eller samma belopp, som statsverket skulle få utgifva, om förslagets andra
alternativ antoges; och

under förutsättning af en räntefot högre än 3,93 procent till mera
än 55,000 kronor — t. ex. till 56,140 kronor efter eu räntefot af 4
procent; men

under förutsättning af en räntefot lägre än 3,93 procent till mindre
än 55,000 kronor — t. ex. till 47,550 kronor efter en räntefot af 3''/•>
procent och till 37,870 kronor efter en räntefot af 3 procent.

Då räntefoten för svenska statspapper för närvarande vore lägre än
3,93 procent och anledning saknades att densamma under den närmaste
framtiden komme att väsentligen stiga, syntes det statskontoret visserligen,
att det första af Stockholms stads alternativa anbud skulle, om frågan uteslutande
betraktades ur nyssberörda synpunkt, för statsverket vara förmånligare
än det andra. Men toges jemväl i öfvervägande de vid frågans
behandling hos Riksdagen uttalade betänkligheter mot den form, hvarunder
statens mellankomst i sådant fall skulle för sagda ändamål beredas,

126

Åttonde hnfvudtiteln.

samt beskaffenheten af den säkerhet, som för det räntefria lånets återgäldande
under en jemförelsevis lång tidsperiod erbjudits, så ville det synas,
som skulle det ifrågavarande bidraget från statens sida för eu gång af
allenast 55,000 kronor vara att föredraga och frågans slutliga lösning
derigenom lättare vinnas. Med afseende härå funne statskontoret således
det af stadsfullmägtige framstälda andra alternativa anbudet från statens
synpunkt i sjelfva verket förtjena företrädet.

Beträffande behofvet af förbättrade och utvidgade lokaler för Nya
elementarskolan samt det nu ifrågasatta sättet för fyllande af detta behof
anhåller jag att få i minnet återkalla hvad jag med afseende härå hufvudsakligen
yttrade till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894.

Enligt direktionens framställningar meddelades om lokalernas beskaffenhet
följande.

I anledning af det stora antalet inträdessökande höjdes år 1862 skolans
lärjungeantal från 200 till 300, af hvilka dock ungefär en tredjedel
måste inrymmas i en förhyrd, på andra sidan om skolgården belägen lokal
i huset n:r 1 vid östra Beridarebansgatan, numera Sergelgatan. Det vore
i första rummet denna, af skolans lägre klasser begagnade lokal, som
vållade de ofvannämnda olägenheterna. Förste stadsläkaren i Stockholm
och den vid skolan anstälde läkaren, hvilka på direktionens anmodan
besigtigat denna lokal ur sanitär synpunkt, hade derom afgifvit det
yttrande, att rummen i allmänhet vore trånga och öfverbefolkade, att
de saknade den för skolungdom i synnerhet erforderliga luftvexling och
ljus, samt att de vore i hög grad osunda och alldeles icke motsvarande de
anspråk, man i vår tid stälde på en offentlig undervisningsanstalt. Och
efter en på uppdrag af Stockholms stads helsovårdsnämnd verkstäld undersökning
af luftvexlingsanordningarna i hufvudstadens skolor hade förrättningsmännen,
dåvarande sundhetsinspektören doktor E. Almqvist och
lektorn vid tekniska högskolan O. E. Westin, uttalat det omdöme, att
ifrågavarande skolrum vore i hygieniskt hänseende de sämsta af de lokaler,
som begagnades för Stockholms läroverk, och borde ju förr desto hellre
utbytas mot andra tidsenligare. Ett par af dessa, alla å nedre botten belägna,
rum beräknades lemna hvarje lärjunge endast respektive 179 och
154 kubikfot luft, under morgonbönen till och med endast 117 kubikfot.
Luftvexlingen försigginge endast genom s. k. dragrutor i fönstren, hvilka
i allmänhet icke kunde hållas öppna under lektionerna, i följd hvaraf
luften i rummen vanligen kändes mer eller mindre förskämd. Den naturliga
belysningen i åtminstone två af rummen vore sådan, att under de
mörkare vinterdagarne lampor måste nyttjas äfven under den ljusaste delen

Åttonde hufvudtiteln. 127

af dagen. Tre af rummen läge omedelbart invid den starkt trafikerade
gatan och fyra befunne sig under generalstabens litografiska anstalts
tryckeri. Från dessa två håll förorsakades ett buller, hvaraf både lärare
och lärjungar i hög grad lede, och hvilket stundom vore så starkt, att
undervisningen endast med största svårighet kunde försiggå. Rummens
inbördes läge vore ock synnerligen olämpligt för en skollokal, enär ett af
dem måste tjena såsom genomgångsrmn till tre af de öfriga. Samma
rum hade en långsträckt och oregelbunden form, som gjorde en öfverblick
af de i rummet församlade lärjungarne omöjlig. De ifrågavarande förhyrda
lokalerna, huru olämpliga de än befunnes, vore dock för närvarande
alldeles oumbärliga, ty det vore omöjligt att på ett icke alltför stort afstånd
från skolhuset anskaffa någon till skollokal för 100 lärjungar användbar
lägenhet, försedd med gård, tillräckligt stor till lekplats,

Delningen af skolans lärjungar på två från hvarandra skilda afdelningar
medförde naturligen icke ringa svårigheter, i synnerhet vid disciplinens
uppehållande och rektors öfvervakande af det hela, svårigheter, som blifvit
ännu större derigenom, att under de senare åren tredje klassen icke kunnat
i sin helhet förläggas till någondera afdelningen, utan måst fördelas på
begge.

Nya elementarskolans egentliga lärohus, n:r 2 vid Vestra Beridarebansgatan,
nu Slöjdgatan, hvilket hus på statens bekostnad uppförts, vore ej
heller fullt lämpligt och tillräckligt. Den i detta hus befintliga gymnastiksalen
vore för liten för sitt ändamål. Men ännu värre vore, att den måste
begagnas till dagligt samlingsrum och förvarande af ytterplagg för alla
de • lärjungar, som undervisades i detta hus, emedan något annat rum för
dessa ändamål icke funnes. Följden häraf vore, att golfvet i detta rum
ständigt nedsmutsades och rummet fyldes med tjockt dam, hvilket särskildt
under de gymnastiska öfningarna måste inverka skadligt på ungdomens
andedrägtsorganer. Denna sal måste derför snarare betraktas såsom eu
förstuga eller tambur än såsom en gymnastiksal. Direktionen hade också,
förnämligast af denna anledning, men äfven emedan gymnastiksalens läge
omedelbart invid fem läsrum, till hvilka, äfvensom till ett sjette, den utgjorde
den enda genomgången, omöjliggjorde gymnastiköfnings hållande
samtidigt med lektioner i dessa rum, sedan år 1880 sett sig nödsakad att,
öfverflytta skolans hela gymnastikundervisning till gymnastiska centralinstitutet,
oaktadt de ganska stora olägenheter, som följde af en sådan
anordning.

Särskildt rum för teckningsundervisningen saknades. För denna undervisning
hade derför måst användas stora samlings- och öfverläsningssalen,
hvilken icke i ringaste mån vore inredd för sådant ändamål. Härigenom

128 Åttonde hnfyndtiteln.

vållades svårigheter af flera slag, och teckningslärarens upprepade klagomål
öfver missförhållandena hade ock förmått direktionen att söka någon
utväg till deras afhjelpande. Genom tillmötesgående af styrelsen för den
i samma qvarter befintliga tekniska skolan stäldes vårterminen 1881 en af
dennas ritsalar till Nya elementarskolans disposition på vissa tider, och
dit förlädes de högre klassernas undervisning i teckning; men denna anordning
upphörde redan med vårterminen 1888, enär tekniska skolan för
sin egen verksamhet behöfde den upplåtna salen. Derefter hade man
genom sammanslagning af två mindre rum i läroverkshuset till ett större
sökt bereda en åtminstone möjlig lokal för den s. k. konstruktionsritningen,
hvilken icke kunde utföras i stora arbetsrummet.

Bland öfriga brister och olägenheter, hvarmed lärohuset vore behäftadt,
kunde i korthet nämnas: att särskildt musikrum saknades; att de för de
naturhistoriska, fysikaliska och kemiska samlingarna och för lektioner i
dessa ämnen afsedda rummen dels vore för små och mörka, i synnerhet
efter uppbyggandet af tekniska skolans hus, dels måste, till stort men för
samlingarnas bevarande, dagligen användas till lektioner äfven i andra
ämnen; att läsrummens antal äfven för öfrigt vore för litet, så att ganska
ofta ett eller annat läslag måste hafva sin lektion i stora öfverläsningssalen,
hvilket aldrig borde ifrågakomma; att lärarnes samlingsrum och
rektors expeditionsrum — begge entresolerade — vore för små, laga och
mörka, det förra derför också omöjligt att begagna vid kollegiets sammanträden,
hvilka hölles i ett af läsrummen; samt att skolans växande bokförråd
vore i behof af ökadt utrymme.

Direktionens framställningar om svårigheternas afhjelpande genom
skolhusets ombyggnad ledde af åtskilliga orsaker ej till någon åtgärd;
men år 1887 afläts, såsom förut är nämndt, nådig proposition om anslag
till en ny byggnad för skolan på annan plats.

Såsom skäl för sitt afslag å denna proposition har Riksdagen anfört,
förutom den betydliga kostnaden, dels att omsorgen att anskaffa och underhålla
lämpliga lokaler för läroverken enligt nu gällande bestämmelser vore
en angelägenhet för kommunerna samt läroverken sjelfva, i den mån deras
byggnadskassor dertill lemnade tillgång, men att något bidrag från Stockholms
kommun icke ifrågasatts och att vid Nya elementarskolan icke bildats någon
byggnad skassa, dels ock att skollokalernas otillräcklighet och olämplighet
till ej ringa del kunde anses bero derpå, att skolbyggnaden, ehuru endast
beräknad för 200 elever, numera användes för ett till ungefär 300 ökadt
antal lärjungar, samt att den närmaste utvägen att afhjelpa de anmärkta
bristerna vore att inskränka elevantalet, då lokalerna utan tvifvel skulle
bättre än nu förslå och endast en ändamålsenÄgare inredning af åtskil -

Åttonde hufvudtiteln.

129

liga lokaler erfordras, hvilken kunde med jemförelsevis ringa kostnad
åstadkommas på sådant sätt, att läroverket kunde fylla den särskilda uppgift,
som vore detsamma anvisad. Detta sist anförda skäl hade skoldirektionen
i skrifvelse den 26 september 1887 upptagit till bemötande; och
då direktionens i detta afseende gjorda framställning synts var af vigt
för frågans bedömande, har jag ansett mig böra deraf meddela det hufvudsakliga.

Till en början sökte direktionen visa, att, äfven om antalet elever
minskades till 200, den nuvarande byggnaden ändock blefve alldeles otillräcklig.
Minst 12 egentliga läsrum blefve nemligen äfven i sådant fall
nödiga. De fyra lägsta klasserna kräfde naturligtvis alltid hvardera ett
rum. För klasserna 5—7 behöfdes tillsammans åtta rum. De olika linierna
i dessa klasser och lärjungarnes väsentligen olika ståndpunkt i de
särskilda ämnena fordrade nemligen ett relativt stort antal rum äfven för
ett mindre antal lärjungar. Hvad rummens storlek anginge, borde golfytan
i ett medelstort klassrum beräknas till något mer än 51 qvadratmeter.
Med antagande af denna norm för utrymmet skulle de tolf för
skolan erforderliga läsrummen upptaga en golfyta af tillsammans 614,4
qvadratmeter. Läroverket förfogade nu i sin ursprungliga lokal öfver åtta
läsrum, nemligen sex på nedre botten och två en trappa upp. Visserligen
hade ytterligare ett rum vunnits genom inredning på vinden, men
detta vore så litet och olämpligt, att det ej borde tagas i beräkning.
Flera af förenämnda åtta rum vore emellertid allt för små för att medgifva
den inredning, som kräfdes ur så val pedagogisk som hygienisk synpunkt,
hvarför ett grundligt omordnande af dem blefve oundgängligen
nödvändigt, om läroverkets intressen skulle behörigt tillgodoses. Endast
golfytan af dessa rum, ej deras antal, kunde alltså här komma i betraktande.
Den af skolan förhyrda, på andra sidan af gården belägna undervisningslokalen
hade, såsom förut visats, för länge sedan af stadens helsovårdsmyndigheter
ansetts i hög grad olämplig, hvadan det för skolan måste
betraktas som ett oafvisligt önskningsmål att icke någon längre tid behöfva
vidare använda denna lokal.

Gollytan i de åtta läsrummen i den egentliga läroverksbyggnaden utgjorde
tillsammans 285,09 qvadratmeter. Den brist, som behöfde fyllas
iör att skolan skulle erhålla de 12 ofvannämnda läsrummen, utgjorde
följaktligen ej mindre än 328,71 qvadratmeter. Denna brist skulle, om
man anslöte sig till Riksdagens skrifvelse, fyllas på bekostnad af de stora
salarne. Hvad då först beträffade samlingssalen ä nedre botten (återstoden
af den ursprungliga gymnastiksalen och dess tambur), kunde skolan icke
undvara denna. Någon annan plats för lärjungarnes kläder funnes nem Bih.

till Kikad. Krut. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 17

130 Åttonde hufvndtiteln.

ligen ej, då korridorer alldeles saknades inom skolhuset. På grund af
denna brist äfvensom af den orsak, att enligt Nya elementarskolans nu
gällande system inga egentliga klassrum förekomme för de högre klasserna,
måste denna sal äfven användas såsom lärjungarnes samlingsplats före
lektionstidernas början, hvarjemte den utgjorde det enda ställe, hvarest de
kunde vistas under rasterna i händelse af dåligt väder. Man kunde möjligen
föreställa sig, att endast eu del af den ganska stora salen, hvars
golfyta är 253,78 qvadratmeter, vore för dessa ändamål behöflig. Erfarenheten
visade dock, att nu, då öfverskolans omkring 200 elever samlades
der, utrymmet vore så fullständigt upptaget, att det icke utan svårighet
skulle kunna inskränkas. Redan nu blefve luften dålig, då lärjungarne
någon längre stund vore samlade der. Skulle för ölrigt någon verklig
fördel beredas undervisningen genom anlitande af salen på nedre botten,
måste väl hela sidan åt gatan upptagas af läsrum, hvilka blefve ungefär
lika stora med de nu åt gården liggande rummen. Men då återstode blott
en mörk gång af ungefär 120 qvadratmeters golfyta. Denna blefve tydligen
för det afsedda ändamålet otillräcklig och dessutan, i brist på ljus
och luftvexling, i högsta grad otjenlig. Hade man ansett sig kunna minska
samlingssalen å nedre botten, skulle helt visst redan förut, då den
upphörde att användas som gymnastiksal, ännu flera läsrum blifvit förlagda
dit, då skolan vore så illa lottad i fråga om utrymme för undervisningen.
För öfrigt skulle eu sådan åtgärd för all framtid beröfva skolan
utsigten att kunna förlägga gymnastikundervisningen tillbaka till läroverket.
På nedre botten kunde således icke något utrymme för skolan
vinnas. Det återstode nu att tänka på den stora salen en trappa upp,
hvilken användes såsom bön- och högtidssal äfvensom, enligt nu gällande
system, såsom öfverläsnings- och skrifrum. Naturligtvis kunde en dylik
sal icke undvaras, hvarjemte den borde beräknas ej blott för lärjungarne,
utan ock för allmänhetens besök vid afslutningar och dylikt. Dess golfyta,
377 qvadratmeter, vore onekligen ganska betydlig, men dess relativt ringa
höjd, 4,51 meter, gjorde här hvarje minskning betänklig.

Hittills hade alla rum utom de egentliga läsrummen lemnats åsido.
Men utom dessa vore ganska många andra rum af nöden. Skolan behöfde
nödvändigt ett teckningsrum samt nya särskilda lokaler för de naturhistoriska,
fysiska och kemiska samlingarna, hvarje lokal med eget auditorium.
Vidare vore de lokaler, som nu användes till rektorsrum, lärarerum
och bibliotek, alldeles otillräckliga, Välbehöfligt vore nemligen, utom
större rektorsrum och lärarerum, ett direktionsrum, som äfven kunde få
begagnas såsom väntrum för dem, som besökte rektorn, samt ett någorlunda
tillräckligt utrymme för det ganska betydliga biblioteket, som nu måst

Åttonde hufyudtiteln.

131

inhysas på flera olika håll. Gymnastiksalen borde ej, om gymnastiken
skulle kunna rätt ordnas och lärjungarnes ledighet utan allt för stor afkortning
och på ändamålsenligt sätt komma dem till del, såsom nu ligga
utom skoltomten; dess närhet till den egentliga undervisningslokalen föreskrefves
också i allmänna läroverksstadgan § 126. I förbindelse med en
blifvande gymnastiksal vore ett större rum för förvarande af gevär, floretter,
gymnastikskor samt, under öfningarna, jemväl vissa öfverplagg,
som afläggas, en tvingande nödvändighet.

Det framginge häraf, att, äfven om antalet lärjungar nedsattes ända
till 200, den nuvarande lokalen icke på långt när skulle erbjuda nödigt
utrymme för genomförande af anordningar, som på behörigt sätt tillgodosåge
undervisningens kraf.

Det återstode nu att undersöka, huruvida den af Riksdagen ifrågasatta
nedsättningen af lärjungeantalet till 200 lämpligen kunde ega rum. Härvid
ville direktionen erinra derom, att, om de resultat, till hvilka eu profskola
kunde komma, skulle blifva tillräckligt upplysande, fordrades utan tvifvel
bland annat, att hennes lärjungeantal hölles i jemnhöjd med medeltalet
hos de läroverk, hvilka skulle tillgodogöra sig hennes erfarenhetsrön. Nya
elementarskolans egen historia gåfvc särskild anledning till en sådan erinran.
Denna skola hade nemligen under loppet af åtskilliga år med framgång
fullföljt den s. k. nya skolans program, då 1846 års skolrevision
— den sista af detta slag — företog sig att öfver det nya skolsystemet
uttala sin dom. På samma gång revisionen erkände, att hon var långt
ifrån att misskänna det för vederbörande styrelse och lärare lika hedrande
sätt, hvarpå idén af en enda skola i Nya elementarskolan blifvit stäld
i verket, eller förneka de vackra frukter, som den burit, afstyrkte hon
likväl de öfriga läroverkens ombildning efter skolans system, bland annat
af det skäl, att det pedagogiska experiment, som, anstäldt i mindre skala,
möjligen förde till önskade resultat, kunde, då det genomfördes i stort,
lätteligen misslyckas. Också framhölls kort derefter, i den kongl. propositionen
till 1844 års riksdag om anslag till egen lokal åt skolan, att det
vore framför allt vigtigt att få utrönt, om den begagnade lärometoden
blefve användbar äfven för ett större antal lärjungar. Skolans lärjungeantal
var då blott 100, men skulle, om ny byggnad erhållits, hafva ökats
till 200. Samtidigt härmed hade de s. k. katedralskolorna i Upsala och
Lund, hvilka närmast motsvarade Nya elementarskolan, respektive 296 och
147 lärjungar. Medeltalet lärjungar i de 10 öfriga stiftsstäderna var, om
deras gymnasier, lärdomsskolor och apologistskolor — eller hvad som nu
hörer till ett på båda linierna fullständigt läroverk — tillhoparäknades, 206.
Att under sådana förhållanden Nya elementarskolans direktion ansåg sig

132

Åttonde hnfvudtiteln.

böra höja skolans lärjungeantal till 200, var ju ganska naturligt. Femton
år senare, vid 1858 års riksdag, då den ännu i hufvudsak gällande staten
för elementarläroverken uppgjordes, ansågs fortfarande 200 vara normalsiffran
för lärjungeantalet vid ett å båda linierna fullständigt läroverk,
och bland de 12 största af dessa fans det blott 8, som egde mer än 200
lärjungar, och icke något, som hade mer än »omkring 350». Sedan den
tiden hade medelsiffran för de fullständiga läroverken icke obetydligt ökats
och utgjorde höstterminen 1886 för de 35 högre läroverken 320 eller till
och med ännu något mera för de 18 på båda linierna fullständiga läroverken.
Häraf framginge väl, att en nedsättning af lärjungeantalet vid Nya
elementarskolan till 200 icke skulle vara en tidsenlig åtgärd, om man nemligen
allt fortfarande ville uppehålla hennes ställning såsom profskola.

Men äfven ur andra synpunkter vore förenämnda nedsättning mindre
välbetänkt, F,n af dessa vore den ekonomiska. Som bekant var en af
orsakerna till lärjungeantalets höjande år 1862, att skolan, som ensam
finge bestrida alla utgifter utom till lärarnes aflöning, deribland för alla
i lärohuset behöfliga reparationer, var i behof af ökade inkomster. Fn
återgång till förhållandena före år 1862 skulle således blott medföra ökade
utgifter för statsverket vid mer än ett tillfälle. Meiy ej nog härmed. Då
det väl knappast kunde tänkas, att det nu, mera än år 1873, då Riksdagen
bestämdt uttalade sig i motsatt riktning, kunde vara fråga om att beröfva
läroverket en af dess båda bildningslinier, vare sig den klassiska eller den
reala, skulle det onekligen blifva alltför dyrbart att bibehålla härför erforderliga
lärarekrafter för ett så ringa antal som 200 lärjungar. Beräknades
nemligen 30 lärjungar — d. v. s. normaltalet vid de allmänna
läroverk, der extra lärare äro anstälda — i hvar och en af skolans
fem nedre ett-åriga klasser, eller 150 lärjungar i dessa tillsammans, skulle
blott 50 lärjungar återstå för gymnasialklassernas båda linier, hvilket ju
innebure en uppenbar orimlighet. För öfrigt kunde det svårligen anses
staten värdigt, att den, blott för att bespara en jemförelsevis obetydlig
utgift, skulle så väsentligt inskränka skolans verksamhet som följden blefve,
om dess lärjungeantal minskades med en tredjedel, och detta på en tid,
då läroverket, fastän det nu egde mottaga 300 lärjungar, årligen nödgades
afvisa ett stort antal inträdessökande, hvilkas målsmän, trots skolans otillfredsställande
lokaler, beklagade, att hon icke hade utrymme för ett vida
större antal lärjungar — ett förhållande, som vittnade derom, att allmänheten
visste uppskatta läroverkets sträfvanden för sjelfverksamhetens större
utveckling hos de unga.

Med hänsyn till den utgång, frågan om en nybyggnad för skolan fått
inom Riksdagen, hade direktionen emellertid ansett sig böra öfvergifva

Åttonde hufYudtiteln.

133

tanken på eu sådan lösning af frågan och i stället återupptaga förslaget
om tillbyggnad å den tomt, som gränsar intill skolans hus och förut
disponerats för kongl. hofstallets räkning. Uppgörandet af ett sådant förslag
öfverlemnades åt intendenten F. G. A. Dahl såsom noga förtrogen
med denna fråga i alla dess vexlingar, hvarjemte direktionen uppdrog åt
två af sina medlemmar jemte rektor att tillsammans med Dahl göra möjliga
jemkningar i det utrymme, som förut ansetts behöfligt, och tillika
tillse, Indika af skolans nuvarande lokaler, som skulle kunna fortfarande
användas. I öfverensstämmelse härmed uppgjorde Dahl så väl ritningar
som kostnadsförslag för den ifrågasatta tillbyggnaden, hvilka med några
mindre förändringar förordades af lärarekollegiet och godkändes af direktionen
samt öfverlemnades till Eders Kongl. Maj:t med skrifvelse af den
''26 september 1887. Ehuru öfverintendentsembetet i afgifvet utlåtande
funnit sig böra — af skäl att den välbelägna tomten borde reserveras för
något större framtida byggnadsföretag — afstyrka detta förslag och i stället
förnya det år 1884 framstälda om nybyggnad åt skolan i qvarteret Edelman
mindre, hade direktionen i skrifvelse den 26 november 1890, med
öfverlemnande af yttranden från skolans rektor och lärarekollegium samt
förste stadsläkaren i Stockholm, hvilka deruti ytterligare framhållit de skolans
lokaler vidlådande många och stora brister, å nyo anhållit om aflåtande
af nådig proposition till Riksdagen om beviljande af anslag för utförande
af tillbyggnaden, den enda lösning af frågan, för hvilken enligt
direktionens tanke, någon gynsam utsigt förefunnes; och hade direktionen
i skrifvelse den 30 september 1892 vidare utvecklat nödvändigheten af
den föreslagna åtgärden. Mot ritningarna hade öfverintendentsembetet i
hufvudsak icke funnit anledning till anmärkning.

Slutligen hade direktionen i skrifvelser den 1 maj och den 26 september
1893 andragit, hurusom direktionen förestälde sig, att byggnadsfrågans
lösning lättare skulle kunna vinnas, om man ej önskade statens
medverkan till hela det erforderliga beloppet, utan inskränkte sig till att
begära ett räntefritt lån af staten för betäckande af större eller mindre
del af byggnadskostnad^!, hvilket lån småningom skulle återgäldas af skolans
tillgångar. I sådant syfte framstälde direktionen följande förslag.
Enligt det år 1887 af intendenten Dahl upprättade kostnadsförslaget för
skolhusets tillbyggnad, vid hvilket öfverintendentsembetet icke haft något
att erinra, belöpte sig hela den beräknade kostnaden till 219,825 kronor
eller i rundt tal 220,000 kronor. Erhölle skolan ett räntefritt lån af statsmedel
till hela detta belopp, skulle, enligt direktionens åsigt, detta lån
kunna återbetalas under eu tid af fyratio år med en annuitet af 5,500
kronor. Med det lärjungeantal, som skolan haft allt sedan år 1862, eller

134

Åttonde hnfvudtiteln.

omkring 300, hade läroverkskassan, åtminstone under de fem senaste åren,
i medeltal årligen haft ett öfverskott af något mer än 2,500 kronor, ehuru
skolan, utom andra utgifter, under de senaste trettio åren måst erlägga en
årlig hyra af 1,500 kronor för den lokal, der skolans nedre afdelning vore
inrymd — en utgift, som efter tillbyggnadens uppförande naturligtvis
komme att upphöra, hvarigenom den årliga behållningen ökades till 4,000
kronor. Om härtill lades, att genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut
den 17 juni 1893 lärjungarnes årsafgift blifvit höjd från 45 till 50 kronor,
hvarigenom kassan vunnit en tillökning i sina årsinkomster af omkring 1,500
kronor, så kunde det med säkerhet antagas, att någon svårighet icke borde
förefinnas för skolan att erlägga det årliga amorteringsbeloppet, om detta
faststäldes till 5,500 kronor, då det ju icke borde betviflas, att skolan, som
trots sina underhaltiga lokaler hittills haft riklig tillgång på inträdessökande,
i en ny eller åtminstone väsentligen förbättrad och utvidgad lokal ständigt
skulle kunna påräkna lika stort antal lärjungar som för närvarande.

Af de kapitaltillgångar, öfver hvilka direktionen förfogade, hade direktionen
icke ansett sig kunna afstå någon del till byggnadsföretaget, enär
desamma väl behöfdes dels till anskaffande af tidsenlig inrednings- och
undervisningsmateriel, dels till bestridande af de utgifter för byggnadens
vidmakthållande, hvilka under amorteringstiden blefve nödvändiga.

Då genom det sålunda anförda torde vara ådagalagdt, å ena sidan att
Nya elementarskolan i hög grad är i behof af förbättrade och utvidgade
lokaler, samt å andra sidan att detta behof näppeligen kan på ett billigare
och ändamalsenligare sätt för närvarande fyllas, och då dertill stadsfullmägtige
i Stockholm visat sig i sin mån vilja bidraga till ändamålets
vinnande, anser jag mig på skäl, som af statskontoret andragits, böra förorda
antagandet af det senare af de alternativa förslag stadsfullmägtige
framstält, och hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att

dels medgifva, att för tillbyggnad af Nya elementarskolans hus må
upplåtas den statsverket tillhöriga, förut af hofstallet disponerade delen af
qvarteret Beridarebanan;

dels på extra stat för år 1897 bevilja ett anslag af 55,000 kronor att
utbetalas till stadsfullmägtige i Stockholm, då dessa visat, att de till nämnda
skolas direktion för om- och tillbyggnad af skolans hus öfverlemnat ett
räntefritt lån af 220,000 kronor att af direktionen återbetalas under loppet
af de närmast följande fyratio åren med 5,500 kronor årligen;

dels slutligen för sin del godkänna de vilkor stadsfullmägtige, enligt
hvad förut meddelats, för utgifvande af berörda lån uppstält.

Åttonde hufvudtiteln.

135

Högre lärarinneseminariet.

För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet [52.]
af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1897, att utgå efter samma grun-ra(/“%
der som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders Kongl. förbattrmsMaj:t
måtte föreslå Riksdagen att för år 1897 på extra stat anvisa enahanda
belopp som hittills, eller 4,000 kronor.

Med anledning af direktionens underdåniga framställning om fort- ^
farande anslag dels för uppehållande af den vid seminariet anordnade val- £ 1”».
fria fjerde årskursen dels för beredande af undervisning i huslig ekonomi
får jag, under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af
särskilda anslag för dessa ändamål, i underdånighet hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om anvisande på
extra stat för år 1897 af samma belopp som förut, eller

för uppehållande af den valfria fjerde årskursen 3,000 kronor och
för undervisning i huslig ekonomi 5,000 kronor.

Folkundervisningen.

Under flera år har Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, [54.]
till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna Löneforbättsamt
till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och till extra rTfrZe”‘vJt
arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier beviljat ett anslag af 33,300 foikskoiekronor.
De skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att äska detta anslag,
qvarstå oförändrade, men af anledning, som förut under punkten 13 blifvit
anförd, torde beloppet kunna nedsättas med 1,500 kronor. Jag hemställer
derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till beredande
af nämnda löneförbättring och arfvoden för år 1897, enligt samma grunder,
som för år 1896 blifvit bestämda, på extra stat anvisa ett belopp af
31,800 kronor.

Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhög- [55.]

hemställer jag, att Eders Kongl. Understöd åt
för år 1897 på extra stat anvisa^T/U v.id

1 folkhögskolor.

Rektor vid folkskolelärarirmeseminariet i Falun inkom den 2 oktober [56.]

1694 till domkapitlet i Vesterås med ritningar och kostnadsförslag för Tillbyggnad
reparation samt tillbyggnad och förändring af seminariets hufvudbyggnad.(!^®^",<''
Rektorn anförde dervid, att ifrågavarande hufvudbyggnad, som blef seminariet

i Falun.

skolor, som åtnjuta bidrag åt statsmede
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att äfven
ett belopp af 15,000 kronor.

136 Åttonde hufvudtiteln.

färdig år 1882, ej både sedan den tiden, om han undantoge omläggningen
af yttertaket, som skedde för några år sedan, samt athjelpandet
af några smärre, mera i ögonen fallande brister, som vid de
årliga synerna påpekats, undergått någon väsentlig reparation. Derför,
och då vid de nämnda synerna blott de mest oundgängliga reparationer,
som af rektorn påyrkats, brukat i syneinstrumenten upptagas, hade
han ansett sig böra vidtala eu skicklig fackman, stadsarkitekten E. A.
Hedin i Gefle, att verkställa en noggrannare besigtning af byggnaden.
Resultatet af denna besigtning förelåge i det bifogade syneinstrumentet,
som utvisade, att bristerna å byggnaden vore rätt betydande, samt att
deras snara afhjelpande vore af behofvet påkalladt.

I sammanhang härmed hade han ansett sig böra framställa förslag
till förändrad inredning af nedre våningen i seminariets hufvudbyggnad
i förening med en mindre tillbyggnad för en trappa upp till öfre vaningen.

Den föreslagna förändringen af inredningen jemte tillbyggnaden vore
nödvändig, enär tamburerna till elevernas klassrum vore alldeles för små.
Till hvarje tambur hörde två klassrum. I den ena tamburen, som hade
en golfyta af omkring 13 qv.-meter, skulle omkring 40 elever jemte lärarne
hänga sina ytterplagg; den andra, som hade 11,10 qv.-meters yta, vore
kapprum för omkring 34 elever. Då för hvarje elev sålunda kunde beräknas
en golfyta af omkring 0,32 qv.-meter, insåges lätt, hvilken trängsel
och otrefnad måste uppstå, då eleverna skulle på- och aftaga sina ytterplagg.
Om nu dessa tamburer, som vore åtskilda genom hufvudingångens
förstuga, i hvilken äfven trappan upp till öfre våningen vore förlagd,
sammansloges med förstugan, och trappan förlädes i en särskild utbyggnaa,
så erhölles ett tillräckligt stort kapprum för eleverna, hvarjemte vunnes
den fördelen, att rektorsbostaden finge en egen ingång. Genom den föreslagna
tillbyggnaden skulle två andra fördelar vinnas. Trappuppgången
från källaren, som nu mynnade ut i den gemensamma förstugan, hvilken
derför, då ytterporten vore stängd, vore upplyld af en unken källarluft,
skulle komma att leda ut i det fria. Trappan till vinden, hvilken
användes äfven för seminariets räkning till förvaring af innanfönster,
skolmöbler och undervisningsmateriel, som för tillfället icke begagnades,
komme att mynna ut direkt i förstugan. Nu måste man för att komma
upp på vinden gå genom rektorsbostadens kök och skänkrum. , l [

De å ritningarna upptagna verandorna hade tillkommit dels för prydlighets
skull, dels för att bereda tillfälle åt eleverna att under regn- och
ovädersdagar derstädes hemta frisk luft.

Mellanväggen mellan förstugan och det till denna stötande materiel -

Åttonde Imfvudtiteln.

137

rummet hade blifvit borttagen. Härigenom skulle man kunna erhålla ett
större klassrum än det nuvarande minsta, som rymde högst 16 elever, och
detta endast med svårighet, hvarjemte ökadt utrymme för materielen erhölles.

Kostnaden för reparationerna uppginge till kronor 3,069: 90 och för
ändrad inredning jemte tillbyggnad af trapphus med verandor till kronor
7,550. Antoges båda förslagen, skulle kostnaderna för reparationerna minskas
med 171 kronor, och det hela sålunda uppgå till 10,448 kronor 90 öre.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt anhöll rektorn, att domkapitlet
måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan derom, att
till reparation, ändrad inredning och tillbyggnad af folkskolelärarinneseminariets
i Falun hufvudbyggnad måtte beviljas ett belopp af 10,448
kronor 90 öre.

Domkapitlet, som ansåg den föreslagna förändringen af seminariebyggnaden
önskvärd och lämplig, men som, på grund af sakkunnig persons
yttrande, höll före, att åtskilliga i kostnadsförslaget upptagna poster vore
för högt beräknade, återremitterade de insända ritningarna och dithörande
handlingar till seminariets rektor med anmodan att låta uppgöra nytt
kostnadsförslag och dervid söka nedbringa kostnaderna för de ifrågasatta
förändringarna af seminariebyggnaden.

Sedan rektorn låtit uppgöra ett nytt kostnadsförslag, insände han detta
jemte det ursprungliga till domkapitlet och afgaf dervid följande förklaring.

Det förra syneinstrumentet, i hvilket kostnaderna för reparationerna
hade upptagits till en summa af kronor 3,069: 90 eller kronor 2,898: 90,
om tillbyggnadsförslaget derjemte antoges, hade blifvit ersatt af ett annat,
hvari reparationskostnaderna uppginge till kronor 2,640: 50 eller kronor
2,469: 50, om tillbyggnaden finge företagas samtidigt med reparationerna.

Domkapitlets förslag att utbyta de jernkolonner, som uppbure verandornas
tak, mot träkolonner, hade redan varit under ompröfning. Man
hade dervid beslutat sig för jernkolonner, enär de mera harmonierade
med den af sten uppförda byggnaden samt vore varaktigare. Emellertid
hade i ett nytt kostnadsförslag för verandorna träkolonner blifvit uppförda
och kostnaderna derigenom nedbringade med 500 kronor. Med afseende
på öfriga af domkapitlet anmärkta punkter hade ej någon nedsättning
i kostnaden kunnat göras.

För öfrigt ville rektor med afseende på kostnadsförslaget i dess helhet
påpeka, att vid uppgörandet deraf tagits hänsyn till de gängse prisen
på platsen, till möjligheten, att konjunkturförhållandena inom kort tid
kunde förändras, samt äfven till erfarenheten, att vid reparation och förändring
af en byggnad vanligen tillkomme åtskilliga arbeten, som ej förut
kunnat beräknas.

Bill. till Jtilcsd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

138

Åttonde hufvudtiteln.

Då arbetet väl komme att utbjudas på entreprenad, finge kostnaden
derför jemkas efter dåvarande förhållanden.

Af det nu anförda framginge, att kostnaderna för de ifrågavarande
arbetena vore enligt det sist uppgjorda kostnadsförslaget 929 kronor 40
öre lägre än enligt det ursprungliga.

Slutligen uttalade rektor den förhoppningen, att domkapitlet måtte
hos Eders Kongl. Maj:t förorda ettdera förslaget till nådig fastställelse,
men anhöll, att, då både han och den arkitekt, han rådfrågat, fortfarande
ansåge det ursprungliga kostnadsförslaget som det lämpligaste, domkapitlet,
om detsamma förordade det billigare förslaget, likväl måtte till Eders
Kongl. Maj:t öfverlemna båda förslagen.

Domkapitlet insände till Eders Kongl. Maj:t båda kostnadsförslagen
jemte tillhörande ritningar och hemstälde dervid, att medel måtte anvisas
för ifrågavarande ändamål enligt det kostnadsförslag, som kunde anses
lämpligast.

öfverintendentsembetet, hvars utlåtande infordrats, yttrade, att embetet,
enär dels de föreslagna verandorna, utom det att de skulle utan motsvarande
nytta betinga en särdeles dryg underhållskostnad, komme att
verka i hög grad skymmande för ett par af de i byggnaden befintliga
rummen, dels särskild! tillbyggnadsåtgärderna i konstruktivt hänseende
skulle medföra betydande olägenheter, låtit en af sina tjensteman upprätta
nya ritnings- och kostnadsförslag, det senare slutande å ett belopp af 4,000
kronor, till nyssnämnda anordningar, enligt hvilka förslag de å plankartorna
med n:ris 8, 7 och 21 betecknade lägenheterna förändrats till kapprum,
ny trappa förlagts i en utbyggnad, som genom en förändrad kombination
af ingångarne i framsprång reducerats till allenast 3,35 meter, samt verandorna
uteslutits. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt förordade
embetet, under erinran, att embetets ändringsförslag understege med 3,550
kronor det ena och med 3,050 kronor det andra af de för dessa arbeten
i orten uppgjorda förslagen, att medel måtte af Eders Kongl. Maj:t anvisas
för utförande af ifrågavarande tillbyggnads- och inredningsåtgärder
i enlighet med det af embetet upprättade förslaget.

Beträffande de påsynade reparationsarbetena, som borde bekostas af
det till embetets disposition stälda och för arbeten af nämnda art hufvudsakligen
afsedda anslaget till byggnader och reparationer men lämpligast
utfördes samtidigt med ofvan ifrågasatta arbeten, hemstälde embetet, att
med dess pröfning af ärendet i denna del måtte få anstå, till dess Eders
Kongl. Maj:t fattat beslut i fråga om anvisande af medel för genomförande,
på sätt embetet ofvan föreslagit, af de begärda förändringsarbetena.

Då jag anser, att de af rektor äskade och af vederbörande myndigheter
tillstyrkta förändringar och tillbyggnader af folkskolelärarinne -

Åttonde hufvudtiteln.

139

seminariets i Falun hufvudbyggnad äro af behofvet påkallade såväl för
beredande af möjlighet att kunna tillbörligt vårda undervisningsmaterielen,
som äfven och i synnerhet för åstadkommande af goda sundhetsförhållanden
inom läroanstalten samt slutligen för främjande af god ordning
bland eleverna, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till utförande af förändrad inredning och tillbyggnad af hufvudbyggnaden
vid folkskolelärarinneseminariet i Falun, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med öfverintendentsembetets förslag, måtte för år 1897
på extra stat anvisas ett belopp af 4,000 kronor.

Sedan domkapitlet i Hernösand anmodat Eders Kongl. Maj:ts befallnings- [57.]
hafvande i Norrbottens län att verkställa och till domkapitlet insända ut-Foikskoiebyggredning,
huruvida och på hvilka orter inom länets finsktalande församlingar
af staten inrättade och underhållna folkskolor med svenska såsom under- distrikt.
visningsspråk kunde ytterligare vara af behofvet påkallade, öfverlemnade
domkapitlet till Eders Kongl. Maj:t den af Eders Kongl. Maj:ts bemälde
befallningshafvande, efter vissa församlingars samt vederbörande skolråds,
pastorsembetens och folkskoleinspektörers hörande, i berörda hänseende
verkstälda utredning och beledsagade den med eget underdånigt utlåtande.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade uti nämnda utredning
anfört, att den finsktalande befolkningens undervisning i svenska språket
vore enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt af den största
betydelse samt för en stor del af denna befolkning ett sedan länge kändt
önskningsmål. Att ett ökadt antal skolor af ofvan antydda beskaffenhet
vore erforderligt, syntes påtagligt endast deraf, att i följd af bristen på
dylika skolor det område inom länet, hvarest svenska språket talades,
alltjemt förminskades. Vid sådant förhållande vore det en pligt att vidtaga
sådana anordningar, att undervisning åt alla svenska föräldrars barn
meddelades på svenska språket, och att tillfälle bereddes åt de finska
barnen att inhemta kunskaper i nämnda språk. Då emellertid församlingarna
ansåge sig icke vara i stånd till ökade uppoffringar för sitt skolväsende,
och då något användande af tvångsmedel icke i detta fall borde
ifrågasättas, återstode, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt,
intet annat, än att staten trädde emellan och sjelf läte inrätta det ökade
antalet skolor, som behöfdes, till dess församlingarna sjelfva kunde bekosta
dem.

Vid bestämmande af de erforderliga skolornas lägen samt den ordning,
hvaruti de borde till utförande förekomma, syntes deri grundsats lämpligast
böra följas, att de orter först dermed borde tillgodoses, hvilka egde en
blandad svensk- och finsktalande befolkning eller gränsade till en dylik
eller till en svensktalande bygd.

140

Åttonde hufvudtiteln.

På grund häraf vore det i språkgränsen och dess närhet dessa skolor
först borde anläggas, eller på de orter inom det oblandad! finska området,
hvarest svenska kolonier eller någon vigtigare centralpunkt funnes. Denna
grundsats hade jemväl hittills följts med afseende på de redan anlagda
eller under anläggning varande skolorna, som staten ensam bekostat.

Men äfven på språkgränsen erbjöde olika punkter olika behof af
svensk språkundervisning och olika utsigter till snabb framgång. Till belysande
af detta förhållande erinrade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
hurusom det finska språket inträngt djupast i landet inom Gellivare
och Jockmocks socknar, ehuru det härstädes på tre sidor omgåfves
af svenska och lappska språken. Genom denna framskjutna del af det
finska språkområdet framginge numera Luleå—Gellivare-banan. Det vore,
enligt Eders Kongl. Majds befallningshafvandes åsigt, detta område, som
med största utsigt till framgång kunde återvinnas genom svenska skolors
anläggning och med full säkerhet bibehållas för svenska språket.

Beträffande de skolor i Torneådalen, hvilkas inrättande vederbörande
skolråd och pastorsembeten förordat, kunde visserligen i några fall deras
verkan icke anses lika säker, då några af dem icke vore förlagda i full
enlighet med ofvan angifna grundsats utan djupt in i finnbygden vid
riksgränsen; men, då nämnda skolor komme att ligga i denna landsdels
hufvudorter, der ett om än ringa svenskt element alltid förefunnes, och
då de för öfrigt vore eftersträfvade af befolkningen samt komme att lemna
en hittills saknad erfarenhet rörande dessa skolors lämpligaste anordning,
tvekade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke att instämma i förslagen
samt förorda äfven dessa till skyndsamt utförande.

På grund af hvad sålunda anförts, hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagit, att 24 skolor med svenska som undervisningsspråk måtte
på statens bekostnad inrättas, och att af dessa sex måtte förläggas i Gellivare,
nemligen fem flyttande: i Skröfven — Storberget, Mäntyvara—Yrtivara, Palohurnas—Leipojärvi,
Dokkas—Alavara, Sak avara—Liikavara, samt en fast i
Sammako, en i Jockmock och de öfriga i vissa skoldistrikt i Torneådalen.

För 12 af de 24 skolor, hvilka enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förslag borde på statens bekostnad inrättas, erfordrades särskilda
skolhusbygnader, af hvilka fem af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande
ansetts böra innehålla skolsal med afklädningsrum jemte ett
rum för läraren, och fem, förutom skolsal m. in., två rum för läraren.
Byggnadskostnaden beräknades för hvart och ett af de förstnämnda
skolhusen till 1,200 kronor samt för hvart och ett af de sistnämnda
till 1,500 kronor, hvarförutom behöfdes 300 kronor till skolmateriel
för hvarje skola. Härförutom erfordrades för uppförande af ett större

Åttonde hufrudtiteln.

141

skolhus i Sammako, inberäknadt materiel, 5,000 kronor, .samt för byggandet
af en skola i Jockmock 2,500 kronor, materiel inberäknad. För öfriga
skolor skulle lokaler kunna förhyras till belopp, i allmänhet vexlande
mellan 250 och 350 kronor, och beräknades det erforderliga hyresbeloppet
sammanlagdt till 4,500 kronor.

Lönerna till hvar och en af lärarne hade af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
beräknats till kontant belopp af 700 kronor att utgå af
statsmedel, under antagande att alla församlingarna såsom vilkor för erhållande
af dessa skolor tillförbundes att, i likhet med hvad Gellivare församling
frivilligt åtagit sig, tillhandahålla läraren kofoder samt derutöfver
erlägga belöpande pensionsafgifter.

I det underdåniga, utlåtande, som domkapitlet i Hernösand afgaf
med anledning af denna Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes framställning,
förmälte domkapitlet, att domkapitlet beträffande behofvet af de
föreslagna skolorna, nödvändigheten af statens mellankomst för deras inrättande
och de grundsatser, som borde följas vid bestämmande af deras
lägen, helt och hållet instämde med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
Men då alla de föreslagna skolorna svårligen på en gång kunde
komma till stånd, hade domkapitlet ansett sig böra från förslaget utesluta
några, med hvilkas inrättande borde kunna någon tid anstå.

På grund af det anförda hemstälde domkapitlet, att Eders Kongl.
Maj:t, till inrättande i landets finsktalande bygder af 18 folkskolor, bland
dessa de ofvan uppräknade, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förslag, skulle förläggas i Gellivare församling, täcktes af allmänna
medel bereda anslag till följande belopp, nemligen till nybyggnader
och skolmateiåel 24,000 kronor, till hyror 3,450 kronor och till lärarelöner
12,600 kronor, eller för en gång 24,000 kronor och tills vidare årligen
16,050 kronor.

Då genom inrättandet af dessa folkskolor på statens bekostnad en
stor lättnad bereddes vederbörande församlingar med afseende på kostnaderna
för deras skolväsen, föreslog domkapitlet i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreskrifva, att församlingarna för att komma i åtnjutande
af denna förmån skulle tillhandahålla lärarne kofoder och erlägga
pensionsafgifter, hvarjemte Gellivare församling i öfverensstämmelse med
sitt erbjudande borde kostnadsfritt tillhandahålla tomter för skolhusen.

Efter nådig remiss yttrade sig statskontoret i detta ärende och anförde
dervid, att, då behofvet af statens mellankomst för ifrågavarande
ur flera synpunkter särdeles vigtiga ändamål syntes vara till fullo ådagalagdt,
statskontoret funne sig böra i underdånighet tillstyrka bifall till
domkapitlets förevarande framställning. För beredande af tillgång till de

142

Åttonde hufvudtiteln.

för ändamålet erforderliga medel hemstälde statskontoret tillika, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska dels å extra stat ett anslag af

24.000 kronor för uppförande af 12 skolbyggnader i finnmarken samt
deras förseende med erforderlig materiel, dels ock att det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till befrämjande af folkundervisningen
bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar, från hvilket
det utaf domkapitlet för nu ifrågakomna ändamål äskade årliga anslag af
16,050 kronor till hyres- och aflöningsmedel borde utgå, men hvilket anslag
under de senare åren måst i väsentlig grad öfverskridas, måtte höjas med

20.000 kronor och sålunda hädanefter iriksstaten uppföras med 45,000 kronor.

Då jag den 14 januari 1895 anmälde detta ärende för Eders Kongl.

Maj:t, tillät jag mig yttra, att, då det torde vara,otvifvelaktigt, att genomförandet
af domkapitlets förevarande förslag skulle i hög grad gagna folkundervisningen
och särskildt den svenska odlingen inom rikets nordligare
trakter, och då de församlingar, för hvilka de nya anordningarna ifrågasattes,
icke torde kunna i vidsträcktare män än som i förslaget blifvit
förutsatt, bidraga till de för ändamålet nödiga kostnaderna, om ej möjligen
med det för skolan och läraren erforderliga bränsle, syntes mig statens
mellankomst till den utsträckning, som föreslagits, vara med fullt skäl
påkallad. Då emellertid härigenom skulle vållas ett väsentligt öfverskridande
af det befintliga, redan förut otillräckliga statsanslaget, och då
i öfrigt kostnaden för de föreslagna skolhusbyggnaderna icke lämpligen
torde böra utgå från det ordinarie anslaget utan, på sätt statskontoret
hemstält, bestridas genom särskildt för ändamålet anvisade medel, hemstälde
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen dels att höja
förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets
nordligare trakter bosatta finnar till 45,000 kronor, dels att, för uppförande
af åtskilliga folkskolebyggnader inom vissa finsktalande församlingar
af Norrbottens län samt deras förseende med erforderlig materiel,
anvisa på extra stat för år 1894 ett belopp af 24,000 kronor. Eders
Kongl. Maj:t behagade i nåder gilla, hvad jag sålunda föreslagit.

I skrifvelse den 6 maj 1893 angående regleringen af utgifterna under
riksstatens åttonde hufvudtitel anmälde Riksdagen, att Riksdagen, för anordnandet
af de utaf Eders Kongl. Maj:t föreslagna folkskolorna med
svenska som undervisningsspråk i de finsktalande trakterna af landet, dels
höjt förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen bland de i
rikets nordligare trakter bosatta finnar till 45,000 kronor, dels anvisat på
extra stat för år 1894 ett belopp af 24,000 kronor, hvarvid dock Riksdagen
endast velat för sin del ifrågasätta, huruvida icke åtminstone af
vissa kommuner skäligen borde fordras ett något större bidrag till kost -

Åttonde hufvudtiteln.

143

naderna för ifrågavarande skolor, än Eders Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen
afsett, och att Riksdagen i sådant hänseende förestält sig, att man för
statens mellankomst skulle kunna uppställa det vilkor, att vederbörande
kommuner tillhandahölle skollärarne planteringsland och till äfventyrs äfven
bekostade underhållet af skolhusen. Med anledning häraf anbefalde Eders
Kongl. Maj:t sin befallningshafvande i Norrbottens län att från vederbörande
församlingar infordra och till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdåniga
utlåtanden rörande de ytterligare bidrag till kostnaderna för skolorna,
som af Riksdagen omförmälts, och dervid för egen del afgifva det yttrande,
hvartill de inkomna utlåtandena kunde föranleda.

Sedan Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande anmält, att
vederbörande församlingar inginge på de af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen
ifrågasatta vilkor för att komma i åtnjutande af de föreslagna anordningarna
af folkskoleväsendet, befalde Eders Kongl. Maj:t i nådigt
bref den 17 mars 1894, att de för ifrågavarande församlingar afsedda
skolor skulle inrättas, och anvisade dervid

till bestridande af kostnaderna för uppförande af skolhus för nedannämnda
skolor följande belopp för en gång, nemligen:

Kuoka-Sarkavara-Murjek till ett skolhus ................ 2,200 kr.

Skröfven-Storberget » två » 2,700 » v

Mäntivara-Yrtivara » » » 2,700 » « |c

Palohurnas-Leipojärvi » » » 2,700 » £ ^

Dokkas-Alavara » » » 2,700 » ^ 3

Sakavara-Liikavara » » » 2,700 » ^ g

Sammako » ett » ............ 4,700 » ^

till skolmateriel för hvar och en af dessa skolhusbyggnader ett belopp
af 300 kronor,

till förhyrande af lokaler vid de skolor, som, enligt Eders Kongl.
Maj:ts i nåder fattade beslut, skulle inrättas i Jockmocks, Neder-Torneå,
Öfver-Torneå, Hietaniemi, Korpilombolo, Karl Gustafs och Pajala skoldistrikt
ett årligt belopp af 3,450 kronor, samt

till aflöning åt hvar och en af lärarne vid alla dessa skolor ett belopp
af 700 kronor årligen, eller tillhopa 12,600 kronor.

Vidare täcktes Eders Kongl. Maj:t bland annat föreskrifva,
att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län skulle
gå i författning om uppförande af de beslutade skolhusbyggnaderna samt
om förhyrande af erforderliga lokaler för de skolor, för hvilka egna skolhus
på statens bekostnad icke komme att uppföras, hvarjemte Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande skulle för domkapitlet i Hernösand anmäla,
när de särskilda skolorna kunde taga de för dem afsedda lokaler, vare sig
egna eller förhyrda, i besittning;

144

Åttonde hufvudtiteln.

att domkapitlet skulle för dessa skolor uppgöra reglemente;

att domkapitlet skulle tillsätta lärare vid skolorna, samt

att aflöningen till lärarne skulle utgå från den tid, då skolan enligt
folkskoleinspektörens vitsord trädt i en enligt för skolan gällande reglemente
ordnad verksamhet.

Sedan skolhuset i Sarkavara, till hvilkets uppförande timmer fått tagas
från närbelägna, enskildt bolag tillhörande skogar, blifvit uppfördt för de
medel, som dertill blifvit anvisade, och sedan lokaler blifvit förhyrda för
de skolor, för hvilka det ej ansetts nödvändigt att egna skolhus uppfördes,
hafva alla dessa skolor trädt i verksamhet.

Annorlunda är förhållandet med de skolor, som skulle förläggas i
Gellivare församling. De för dem afsedda skolhusen hafva ej kunnat
uppföras för de medel, som blifvit för detta ändamål anvisade.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, som fått
i uppdrag att gå i författning om uppförande af nämnda skolhus, hade
af denna anledning satt sig i förbindelse med skolrådet i Gellivare.

Skolrådet lät genom sakkunnig person, ingeniören H. Wennerström, uppgöra
förslag till ritningar jemte beskrifningar för de till statsskolorna i
Gellivare nödiga skolhus och uthus, sådana de beräknades kunna uppföras
utan öfverskridande af de beviljade anslagssummorna.

Af dessa ritningar och förslag framgick:

att ett anslag af 1,200 kronor möjligen medgåfve uppförande af ett
mycket torftigt skolhus, innehållande skolsal för 16 barn, afklädningsrum
och ett rum för lärare, äfvensom af vedskjul och afträde, men att detta
anslag räckte hvarken till läggning af sockel eller till åtskilliga andra
arbeten, som vore nödvändiga för att huset tillnärmelsevis skulle motsvara
sitt ändamål. Skulle huset sättas i någorlunda fullständigt skick, måste
derå företagas ytterligare arbeten, uppgående till en kostnad af 933 kronor.
Hvarje sådant skolhus, för hvilkets uppförande ett anslag af 1,200 kronor
blifvit beviljadt, betingade sålunda, om det skulle sättas i någorlunda
tillfredsställande skick, en kostnad af 2,133 kronor. Under gynsamma
förhållanden skulle denna kostnad kunna nedbringas så mycket, att, fem
skolhus af den beskaffenhet, som här vore i fråga, skulle kunna uppföras
för 10,266 kronor; detta dock endast under den förutsättning, att nödigt
virke erhölles till nedsatt pris;

att ett anslag af 1,500 kronor i gynsammaste fall medgåfve uppförandet
af ett mindre skolhus, likaledes utan sockel och endast på hörnstenar,
med skolsal, beräknad för 16 barn, afklädningsrum och två rum
för lärare, men utan andra uthus än afträde och vedskjul, samt i så otillfredsställande
skick, att det, om det skulle någorlunda motsvara sitt ända -

Åttonde hnfvudtiteln.

145

mål, måste fullständigas för en kostnad af 1,800 kronor. Ett skolhus af
nu omförmälda beskaffenhet skulle sålunda betinga en kostnad af 3,300
kronor, hvilket belopp, på grund af billigare fraktkostnad till ett och annat
skolhus, möjligen skulle kunna nedbringas så mycket, att fem skolhus
af nu omförmälda beskaffenhet skulle kunna uppföras för en summa
af kronor 15,901: 90;

att skolhuset i Sammako, för hvilkets uppförande anslagits kronor
4,700, ej skulle kunna i tillfredsställande skick åstadkommas för mindre
belopp än kronor 6,531: 21.

Alla de föreslagna skolhusen tillsammans skulle sålunda kunna uppföras
för en summa af kronor 32,699: 11, hvilken summa med kronor
14,499: 11 öfverstege den ursprungliga anslagssumman, som belöpte sig
till kronor 18,200.

De af ingeniör Wennerström uppgjorda kostnad sförslagen visade sålunda,
att såväl sjelfva byggnaderna som deras inredning skulle blifva
ytterst ofullständiga, ehuru hvarje post beräknats så lågt som möjligt;
dessutom hade skolhuset i Sammako blifvit i Wennerströms förslag beräknadt
endast för 42 barn, oaktadt det borde rymma minst 48.

Med anledning deraf beslöt skolrådet vid sammanträde den 25 juni
1894 att, under tacksamt erkännande af den uppoffring, som genom de
till ifrågavarande skolor beviljade anslag gjorts från statens sida för utbredande
af svenskt språk och svensk kultur bland den finsktalande befolkningen
inom Gellivare församling, dock afråda Eders Kong! Maj:ts
befallningshafvande från att gå i författning om sagda byggnaders uppförande,
intill dess förökadt anslag blifvit för ändamålet utverkadt. Vid
bestämmandet af det belopp, som för det ifrågasatta ändamålet ytterligare
vore erforderligt, torde, enligt skolrådets förmenande, ingeniör Wennerströms
förslagsutredningar kunna tjena som ledning, viljande dock skolrådet
i det afseendet framhålla, att de deri gjorda beräkningarna vore
hållna så lågt, att de säkerligen behöfde höjas med 5 å 10 procent, derest
skolbyggnaderna skulle kunna sättas i sådant skick, att församlingen skulle
våga öfvertaga dem till framtida underhåll.

Skolrådets beslut meddelades Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län.

Vid sammanträde den 27 oktober år 1894 tog skolrådet i Gellivare
åter i öfvervägande frågan om de skolhusbyggnader, som, enligt Eders
Kongl. Maj:ts beslut, skulle uppföras i Gellivare församling för de skolor,
som på statens bekostnad derstädes skulle inrättas. Skolrådet beslöt då
att, enär icke alla de skolhusbyggnader, som enligt nådiga brefvet den
17 mars 1894 skulle uppföras inom Gellivare församling, kunde åstad Bih.

till lliked. Prat. 18911. 1 Sami. 1 Afd. 19

146

Åttonde hufvudtiteln.

komraas för de till detta ändamål anslagna medlen, anhålla hos Eders
Kong! Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, att Eders Kong!
Maj:ts befallningshafvande måtte ingå till Eders Kongl. Maj:t med underdånig
anhållan derom, att för hela det till skolhusbyggnader inom Gellivare
församling anslagna beloppet måtte få uppföras det antal skolhus
med tillhörande uthus, som för detta belopp kunde uppbyggas i enlighet
med de genom skolrådets försorg uppgjorda ritningar och kostnadsförslag.
Derjemte uppdrog skolrådet åt sin ordförande och ingeniör Wennerström
att i särskild skrifvelse till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifva
närmare motivering och utredning af det fattade beslutet, samt att föreslå
de platser, på hvilka skolhus i första rummet borde uppföras samt att för
öfrigt göra de ytterligare framställningar om statsskoleplanens fullständiga
genomförande, som de kunde finna af omständigheterna påkallade.

I skrifvelse den 16 november 1894 till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län anförde ordföranden i Gellivare församlings
skolråd och ingeniör Wennerström följande:

De belopp, som blifvit beviljade för uppförande af skolhus för de
statens skolor, som enligt nådigt beslut skulle inrättas inom Gellivare församling,
stode ej i rimligt förhållande till de verkliga kostnader, som
uppbyggandet af ifrågavarande hus skulle medföra. Uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag (Bil. A) visade, att husen, ehuru de tilltagits i de
minsta möjliga dimensioner och prisen beräknats lägre än de på denna
ort vanliga, dock på långt när icke kunde för de anvisade medlen sättas
i fullbordadt skick.

Enär församlingen svårligen vågade åtaga sig det framtida underhållet
af dylika ofullbordade hus, följde häraf, att den plan för ifrågavarande
skolor, som Eders Kongl. Maj:t påbjudit, ej för närvarande kunde i sin
helhet genomföras, derest ej de beviljade anslagssummorna finge öfverskridas,
hvilket torde vara temligen osannolikt. Under sådana förhållanden
syntes det blifva nödvändigt, att den anbefalda byggnadsplanen i någon
mån modifierades. Skolrådet i Gellivare, som förestälde sig att Eders
Kongl. Maj:t skulle finna sig oförhindrad att i nåder bevilja, att de medel,
som blifvit anslagna till uppförande af skolhus inom församlingen, finge
användas till uppförande af så många skolhus med tillhörande uthus, som
för dem kunde uppföras, äfven om de ej vore tillräckliga för uppbyggande
af alla de påbjudna skolhusen, hade derför låtit utarbeta åtskilliga ritningar
och kostnadsförslag, i syfte att utreda, huru kostnaderna för de
anbefalda statsskolehusen i verkligheten skulle ställa sig. I första hand
borde ett skolhus uppbyggas i Saminako rote, enär barnantalet i denna
rote vore ojemförligt större än i öfriga rotar, för hvilka statsskolorna vore

Åttonde hufvudtiteln.

147

afsedda, och då det i nämnda rote för befolkningens armod vore hardt
när omöjligt att få hyra rum för skolan och bostad för läraren. Skolrådet
hade derför låtit upprätta och godkänt en ritning för skolhus uti
ifrågavarande rote. (Bil. B.) i

Skolhuset, som innehölle en lärosal för 56 barn, ett afklädningsrum
samt tre rum och kök för läraren, skulle jemte tillhörande uthus kunna
uppföras för en summa af 7,800 kronor, eller för ett belopp, som med
3,100 kronor öfverskrede det ursprungliga anslaget till förevarande
skolhus.

För de flyttande statsskolorna hade skolrådet först låtit utarbeta kostnadsförslag
till skolhus af den beskaffenhet, som afsetts vid ärendets förberedande
handläggning. Man hade nemligen då tänkt sig, att vid hufvudstationerna
skulle uppföras skolhus, som innehölle lärorum, afklädningsrum
samt två rum för läraren; och vid bistationerna liknande skolhus med
den skilnaden, att lärarens bostad skulle utgöras af endast ett rum.
(Bil. C). Ett dylikt skolhus skulle på en hufvudstation kunna åstadkommas
för kronor 3,585 och på en bistation för kronor 2,742.

Blefve det föreskrifvet, att skolhus af nu omförmälta beskaffenhet
skulle uppföras, kunde man för den ursprungliga anslagssumman bygga,
utom skolhuset vid Sammako, tre skolhus, nemligen två, afsedda för
hufvudstation, och ett, afsedt för bistation. Af de för hufvudstation beräknade
skolhusen borde ett förläggas till Liikavara och ett till Dokkas;
det för bistation afsedda huset åter borde uppföras i Palohurnas. I sammanhang
härmed framhölls, att byarna Liikavara och Sakajärvi (Sakavara)
utan olägenhet skulle kunna sammanslås till en enda station, enär dessa
byar läge endast omkring 2,5 kilometer från hvarandra. Äfven byarna
Dokkas och Alavara vore belägna så nära hvarandra, att de utan olägenhet
skulle kunna sammanföras till en station.

Men skolhus af denna beskaffenhet syntes på intet vis motsvara sitt
ändamål, enär lärorummen vore beräknade för alldeles för få barn och
boställsrummen vore för små (8''/2 X 10 fot); utexaminerade folkskolelärare
läte sig svårligen nöja med en bostad, som vid hufvudstationerna vore så
beskaffad, att det vore nästan omöjligt för lärare med familj att der bosätta
sig, och vid bistationerna blefve trång och obeqväm äfven för en ogift
lärare, hvilken nödgades begagna samma rum till kök, arbetsrum och sofrum.
Under sådana förhållanden skulle det blifva ytterst svårt att kunna
anställa och bibehålla dugande lärare vid ifrågavarande skolor, hvilket dock
vore ett oundgängligt vilkor för uppnående af det med skolorna afsedda
syftemålet.

Då skolrådet ansågc senast omtalade skolhus för olämpliga, hade det

148

Åttonde hnfvudtiteln.

låtit uppgöra andra ritningar och kostnadsförslag för de flyttande statsskolorna
inom Gellivare församlingar, och ville skolrådet för sin del förorda
dessa ritningar (Bil. D). Enligt detta senare förslag skulle skolhusen
vid hufvudstationerna förses med större lärosalar, hvilket, nödvändigt för
det redan nu befintliga barnantalet, blefve beträffande vissa skolhus så
mycket mera erforderligt, om den ofvan föreslagna sammanslagningen af
skolstationer godkändes. Lärarens bostad skulle komma att bestå af två
rum och kök. Kostnader för ett sådant skolhus jemte tillhörande uthus
skulle uppgå till kronor 5,930.

För bistationerna ville skolrådet förorda sådana skolhus, som ursprungligen
varit afsedda för hufvudstationerna. Ett sådant skolhus jemte afträde
och vedskjul skulle kunna byggas för kronor 3,585.

Skulle man i första hand bygga vid de stationer, som läge närmast
vid kyrkoplatsen, kunde på grund dels deraf, att dessa stationer ej läge
aflägset, dels deraf att kronoskog vid dem funnes på jemförelvis nära håll,
kostnaderna nedbringas så mycket, att, utom skolhuset vid Sammako, tvenne
skolhus, hvart och ett af dem beräknadt för 24 barn, med tillhörande
uthus skulle kunna uppbyggas för de anslagna medlen, och borde det ena
af des$a uppföras i Liikavara, det andra i Dokkas.

Gerna medgåfves, att prisen, om de bedömdes efter i sydligare delar
af landet rådande förhållanden, vore beräknade allt för högt. Möjligt torde
ock vara, att vid blifvande entrepenadauktioner kostnaderna kunde på de
bäst belägna platserna något nedbringas, men en sådan möjlighet finge ej
tagas i beräkning vid uppgörandet af generella kostnadsförslag. För ett
rätt bedömande af prisen måste man taga hänsyn till att samtliga byar, i
hvilka statsskolehus skulle förläggas, vore belägna jemförelsevis aflägset
från jernvägen; att alla materialier förutom trävirket först måste fraktas
på jernväg till Gellivare och sedan flere, ja, ända till åtta mil på landsväg;
att tegel och duglig lera ej kunde erhållas på närmare håll än i Boden;
att disponibel skog i de flesta fall ej funnes på närmare håll än omkring
12 kilometer, samt att yrkesskicklighet saknades hos församlingens befolkning,
hvadan blifvande entreprenörer måste beräkna resekostnader både för
sig sjelfva och sina arbetare. På grund af de långa afstånden komme och
en verksam tillsyn öfver arbetet att ställa sig jemförelsevis dyr.

Då sålunda endast få af de beräknade statsskolebusen kunde uppföras
för de anslagna medlen, skulle till följd deraf den faststälda planen för
anordnandet af statsskolor i Gellivare församling endast delvis kunna
genomföras, om ej någon annan utväg till dess utförande kunde beredas.
En sådan vore att i de byar, der skolhus ej för närvarande komme att
uppföras, förhyra lokaler. Enligt erhållna upplysningar torde å hvarje af

Åttonde hufvudtiteln. 149

de ifrågasatta stationerna lokal, ehuru af anspråkslös beskaffenhet, kunna
förhyras för ett belopp af 200 kronor för år. Skulle den ofvan omförmälda
sammanslagningen af 4 byar till 2 stationer komma att ega rum,
indroges en lärare. Den härigenom insparade lärarelönen komme att betacka
en stor del af de ifrågasatta hyreskostnaderna.

Skolrådets ordförande uttalade som sin öfvertygelse, att det skulle
lända undervisningsväsendet inom församlingen till stor båtnad, om de
omförmälda hyresbeloppen beviljades och sålunda samtliga de ifrågakomna
statsskolorna kunde i närmaste framtiden träda i verksamhet samt om det
medgåfves, att skolan Skröfven-Storberget med respektive 5 och 7 skolpligtiga
barn i stället förlädes till byarna Soutojärvi och Granhult, (Kuusihuornas)
med respektive 29 och 35 skolpligtiga barn. Äfven för utbredande
af svenska språket skulle denna förändring vara af betydande vigt.

På grund af hvad sålunda anförts, anhöllo de utsedde förtroendemännen
å skolrådets vägnar, att Eders Kongl. Majt:s befallningshafvande
måtte ingå till Eders Kongl. Maj:t med underdånig begäran,

att de till statsskolebyggnader i Gellivare beviljade anslagsmedlen
måtte, med partiell ändring af de i Eders Kongl. Majt:s nådiga bref den 17
mars 1894 gifna lokala bestämmelser, få disponeras till uppförande af det
antal skolhus, som för desamma kunna byggas;

att ett skolhus, beräknadt för 56 barn, måtte i enlighet med bifogad
ritning (Bil. B), så fort ske kunde, uppföras i Sammako;

att Liikavara-Sakavara å ena sidan samt Dokkas-Alavara å den andra
måtte sammanslås till hvardera en station;

att ett skolhus, beräknadt för 24 barn, måtte i enlighet med bifogad
ritning (Bil. D) uppföras för hvar och en af dessa sistnämnda stationer;

att slutligen ett reservationsanslag af 1,200 kronor årligen måtte beviljas
till förhyrande af skollokaler och lärarebostäder vid återstående sex
stationer.

Folkskoleinspektören, som i ärendet blifvit hörd, yttrade hufvudsakligen
följande:

I likhet med skolrådet i Gellivare församling ansåge han de belopp,
som anslagits till uppförande af skolhus för de föreslagna statsskolorna,
vara så låga, att man för desamma ej kunde uppföra skolhus, som motsvarade
sitt ändamål. Gellivare skolråds första kostnadsberäkning torde
hafva afsett mycket anspråkslösa skolhus för mindre folkskolor. Sådana
torde ock vid den tid, då beräkningarna gjordes, kunna hafva åstadkommits
för det anslagna beloppet, men sedan dess hade prisen både på dagsverken
och materialier stigit ganska mycket. Sedan det under ärendets fortsatta
behandling blifvit afgjordt, att de nya skolorna skulle vara folkskolor,

150

Åttonde hnfvndtiteln.

måste anspråken på skolhusens ändamålsenlighet och tidsenlighet höjas.
Derför kunde han icke godkänna de vid bilagorna A och C bifogade
ritningarna.

För en ordnad folkundervisning och med hänsyn till befolkningens
fattigdom vore det af nöden, att det föreslagna antalet nya statsskolor
bibehölles.

Han instämde med skolrådet i förslaget, att Liikavara och Sakavara
(Sakajärvi) å ena sidan samt Dokkas och Alavara å den andra sammansloges
till en station, dock med det tillägg att skolan, som skulle förläggas till
Skröfven-Storberget, flyttades till Soutojärvi-Granhult, hvilka byar till följd
af sitt stora barnantal och sitt aflägsna läge vore i stort behof af en folkskola.
T Skröfven-Storberget kunde man reda sig med en småskola eller
mindre folkskola.

Han ansåge nödvändigt, att de af skolrådet förordade ritningarna
följdes. Om Riksdagen ej beviljade ytterligare anslag för ifrågavarande
ändamål, syntes ingen annan utväg vara möjlig än att bygga så långt
anslagsbeloppet räckte och då i första hand skolhuset i Sammako samt
sedan i följande ordning Liikavara, Dokkas, Soutojärvi och Granhult, samt
att å station, der intet skolhus uppfördes, förhyra lokal.

Han förordade bifall till skolrådets framställning med det tillägg, att
stationerna Skröfven och Storberget utbyttes mot Soutojärvi och Granhult.

Domkapitlet framhöll i utlåtande den 30 januari 1895, att det skulle
vara i hög grad oklokt att af billighetsskäl uppföra skolhus, som skulle
vara helt och hållet olämpliga för sitt ändamål. Det vore att befara, att
det under sådana förhållanden skulle blifva alldeles omöjligt att för dessa
skolor erhålla kompetenta och dugliga lärare. Och, äfven om lärare kunde
erhållas, måste det inverka menligt på undervisningen, om skollokalerna
vore både otillräckliga i fråga om utrymme och bristfälliga i afseende på
ombonad och inredning.

Domkapitlet ansåg sig derför böra instämma i skolrådets framställning
såväl beträffande skolhusen som i fråga'' om sammanslagning af rotarna.
Beträffande utbytet af området Skröfven-Storberget mot området SoutojärviGranhult
hade domkapitlet ingen anledning att betvifla ändamålsenligheten
deraf, men ansåge det tvifvelaktigt, huruvida en sådan anordning stode i
öfverensstämmelse med de grundsatser, som i Eders Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående inrättandet af ifrågavarande skolor
blifvit uttalade.

Med skrifvelse den 26 sistlidne februari öfverlemnade landshöfdingeembetet,
till Eders Kongl. Maj:t de till ärendet hörande handlingar och anförde
dervid, att, då det sålunda, enligt landshöfdingeembetets förmenande,

Åttonde hufvudtiteln.

151

visat sig, att de ifrågavarande skolhusen, derest de skulle kunna komma
till stånd och blifva af beskaffenhet att nu och för framtiden motsvara
sitt ändamål, icke kunde uppföras för de genom nådiga brefvet den 17
mars 1894 anvisade medel, utan att härför torde erfordras minst de af
skolrådet beräknade belopp, föranlätes landshöfdingeembetet att i underdånighet
anmäla detta förhållande, men ville på samma gång hemställa,
att allt afseende måtte fästas vid Gellivare skolråds till ordnande af
frågan om inrättandet af statsskolor med svenska såsom undervisningsspråk
gjorda och af vederbörande folkskoleinspektör samt af domkapitlet i Hernösand
tillstyrkta framställning.

Statskontoret, som blifvit anbefaldt att afgifva underdånigt utlåtande
öfver berörda framställning, yttrade, att statskontoret, som genom hvad i
ärendet förekommit, ansåge ådagalagdt, att de för uppförande af de anbefalda
skolhusen i Gellivare anslagna medel ej på långt när dertill försloge,
med afseende derå att skolrådets nu gjorda framställning afsåge en
väsentlig rubbning i den plan för inrättande af skolor inom Gellivare
församling, som af Eders Kongl. Maj:t framlagts för Riksdagen vid
äskandet af det af Riksdagen sedermera beviljade, anslaget, hölle före, att,
derest Kongl. Maj:t funne framställningen förtjena afseende, densamma,
åtminstone hvad anginge disponerandet af de för skolhusbyggnaderna anslagna
medel, borde underställas Riksdagens pröfning, ehuru hinder från
formel synpunkt för Eders Kongl. Maj:t att utan Riksdagens hörande bifalla
framställningen ej torde förefinnas.

De af skolrådet i Gellivare församling föreslagna och af vederbörande
myndigheter tillstyrkta förändringar i den plan för folkundervisningens
delvisa ordnande inom nämnda församling, som af Eders Kongl. Maj:t framlades
för Riksdagen vid äskandet af anslag till inrättande af statsskolor
derstädes, synas mig ändamålsenliga. Jag har derför intet att erinra mot
förslaget, att byarna Liikavara och Sakavara (Sakajärvi) sammanslås
till en rote och att likaledes byarna Dokkas och Alavara förenas till en
rote samt att dessa båda rotar komma att bilda ett område, inom hvilket
eu flyttande folkskola anordnas. Ej heller har jag något att invända deremot,
att den föreslagna flyttande folkskolan Skröfven-Storberget i stället
förläggas till Soutojärvi-Granhult. Domkapitlet anser det visserligen tvifvelaktigt,
huruvida eu sådan anordning stode i öfverensstämmelse med de
grundsatser, som i Eders Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående
inrättandet af ifrågavarande skolor, blifvit uttalade; men då de sistnämnda
byarna ej ligga särdeles långt från språkgränsen, och då ett mycket större
antal barn får gagn af skolan, om den förlägges till dessa byar, än om

152

Åttonde hnfvudtiteln.

den anordnas i Skröfven-Storberget, synes det mig, som om det föreslagna
utbytet vore egnadt att främja den sak, som med ifrågavarande skolor
afses. T likhet med folkskoleinspektören anser jag dessutom, att en mindre
folkskola, som torde kunna bekostas af församlingen sjelf, är tillräcklig
för området Skröfven-Storberget.

Af de till Eders Kong! Maj:t öfverlemnade handlingar uti nu ifrågavarande
ärende framgår fullt tydligt, att för det af Riksdagen beviljade
anslag till uppförande af skolhus inom Gellivare församling, hvilket anslag
blifvit till sin storlek föreslaget af personer, förtrogna med förhållandena
i orten, och som af vederbörande lokala myndigheter ansetts tillräckligt, de
anbefalda skolhusbyggnaderna ej kunna uppföras, om dessa skola göras
erforderligt stora, ändamålsenliga och för öfrigt sättas i tillfredsställande
skick. Under sådana förhållanden synes det mig bättre att, enligt skolrådets
af vederbörande myndigheter tillstyrkta förslag, för den beviljade
anslagssumman bygga endast tre ändamålsenliga skolhus, nemligen vid
Sainmako, Dokkas och Liikavara, samt att på öfriga stationer tills vidare
förhyra undervisningslokaler och bostäder för läraren. Genom detta förslag
blir det stora behofvet af skolhus, som förefinnes i några andra rotar,
ej tillgodosedt, helst som de lokaler, hvilka möjligen der kunna förhyras,
äro af synnerligen torftig beskaffenhet. Vidare ber jag få erinra, att
de för Gellivare församling afsedda statsskolorna ej ännu kunnat träda
i verksamhet och sannolikt ej kunna börja sitt arbete förrän med början
af år 1898, samt att öfriga skolor, som enligt nådiga brefvet den 17 mars
1894 blifvit anordnade i landets finsktalande bygder, ej hunnit komma i
gång från och med början af 1894, från hvilken tid det belopp, som afsetts
för aflönande af lärare vid ifrågavarande skolor, blifvit i riksstaten uppfördt.
En besparing, uppgående till öfver 17,000 kronor, har sålunda, åtminstone
indirekt, blifvit gjord i utgifterna för folkskoleväsendet i de finsktalande
församlingarna; och det förekommer mig, som om det skulle lända till
större båtnad för folkundervisningen uti Gellivare vidsträckta och fattiga
församling och dessutom vara med billighet öfverensstämmande, om en
summa, ungefärligen motsvarande förenämnda belopp, finge användas till
uppförande i Gellivare församling af ännu tre skolhus i enlighet med de
ritningar och kostnadsförslag, som skolrådet förordat för skolhusen i
Dokkas och Liikavara. Dessa skolor synas mig böra förläggas i Soutojärvi,
Granhult och Yrtivara, som enligt skolrådets åsigt borde betraktas
såsom en hufvudstation.

Slutligen tillåter jag mig fästa uppmärksamheten derpå, att, om den
ifrågasatta sammanslagningen af rotar godkännes, en af de beslutade lärarebefattningarna
kommer att indragas. Den för denna befattning afsedda

Åttonde hufvudtiteln. 153

lärarelönen torde lämpligen kunna beräknas som bidrag till betäckande
af kostnaderna för hyrande af skollokaler i de rotar, i bvilka för närvarande
inga skolhus komma att uppföras.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders
Kongl. Majrts täcktes föreslå Riksdagen

dels att godkänna en sådan förändrad användning af ifrågakomna år
1893 för anordnande af statsskolor i Gellivare församling beviljade anslag,
att — jemte det Liikavara och Sakavara sammanslås till en rote och
Dokkas och Alavara till en annan samt en flyttande folkskola anordnas
för dessa båda rotar, äfvensom den flyttande folkskolan, som afsetts för
området Skröfven-Storberget, i stället förlägges till området SoutojärviGranhult
— skolhus uppföras vid Sammako, Dokkas och Liikavara, alla i
enlighet med de af skolrådet förordade ritningar och kostnadsförslag;

dels ock att medgifva, att i hvardera af rotarna Soutojärvi, Granhult
och Yrtivara måtte få uppföras skolhus af samma beskaffenhet som de vid
Dokkas och Liikavara, och att för detta ändamål måtte för år 1897 beviljas
ett extra anslag af 17,800 kronor, samt att i öfriga rotar, för hvilka statsskolor
äro afsedda, skollokaler tills vidare måtte få förhyras, och att hyresbeloppen
måtte få utgå från det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
anslag till folkundervisningens befrämjande bland de i rikets nordligare
trakter bosatta finnar.

De tekniska läroverken.

I underdånig skrifvelse den 14 sistlidne september har styrelsen för
tekniska högskolan anmält de behof af anslag för högskolan, som styrelsen
önskade få af Eders Kongl. Maj:t framlagda för innevarande års riksdag,
och som vore behöfliga dels för fortsättning och fullbordande af den nya
byggnad för de kemiska och mineralogiska afdelningarna vid högskolan,
hvarom 1895 års riksdag fattat beslut, och dels för den provisoriska utvidgning
af undervisningen, hvartill Riksdagen alltsedan 1892 beviljat anslag
på extra stat.

Sistlidna års riksdag beviljade, i enlighet med af Eders Kongl. Maj:t
framlagd proposition, till ny byggnad för högskolans kemiska och mineralogiska
afdelningar samt densaininas inredning och utrustning 300,230
kronor samt anvisade af detta belopp för innevarande år 100,000 kronor.
Nu framhåller styrelsen önskvärdheten deraf, att den nya byggnaden, så
fort ske kan, kommer till stånd, och hemställer derför, att Eders Kongl.

lUh. till Riksd. Prat. 189b‘. / Sami. 7 Afd. 20

[58.]

Tekniska

högskolan.

154 Åttonde hufvudtiteln.

Maj:t behagade föreslå Riksdagen att af det beviljade anslaget för år 1897
anvisa hvad som för byggnadens fulländning och utrustning med nödig
materiel erfordras, eller hela återstoden 206,230 kronor. Emellertid har
öfverintendentsembetet, som af Eders Kongl. Maj:t erhållit uppdrag att
ombesörja uppförandet af ifrågavarande nybyggnad i enlighet med af Eders
Kongl. Maj:t faststälda ritningar, uti underdånig skrifvelse den 12 november
1895 anhållit, det Eders Kongl. Maj:t ville, med hänsyn till det lämpliga
bedrifvandet af berörda arbete, föreslå Riksdagen att af nybyggnadsanslaget
för nästkommande år anvisa 106,230 kronor; och torde vid sådant
förhållande styrelsens hemställan icke böra föranleda Eders Kongl. Maj:t
att föreslå Riksdagen att för år 1897 af nämnda anslag anvisa större belopp
än det af öfverintendentembetet begärda.

Allt sedan år 1892 har Riksdagen till utvidgning af undervisningen
vid högskolan hvarje år på extra stat anvisat till arfvode åt en extra
lärare i praktisk elektroteknik 2,000 kronor, till elektr oteknisk a apparater och
laborationer 1,200 kronor, till förstärkning af undervisningen 15,800 kronor
samt till hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi 600 kronor.
Nu framhåller styrelsen, att behofvet af denna provisoriska utvidgning
gjort sig ytterligare känbart under läsåret 1894—1895, emedan högskolan
då egt det största antal elever, som derstädes samtidigt åtnjutit undervisning,
eller 336. Då härtill koinme, att äfven höstterminen sistlidet år
ett mycket stort antal inträdessökande anmält sig till första årskursen, så
att, oaktadt utvidgningen, icke alla kompetenta sökande kunnat emottagas,
utan man nödgats utesluta sex af dem, så ansåge styrelsen behofvet åt
utvidgningen äfven för den närmaste framtiden vara tydligt ådagalagdt.
Med hänsyn dertill, att allt flera elever i fackskolan för maskinbyggnadskonst
och mekanisk teknologi (under höstterminen 1895 tolf) anmält sig
att deltaga uti undervisningen i ångfartygskonstruktion, för hvilket läroämne
endast 800 kronor vore anvisade på ordinarie stat, och då det vore
uppenbart, att med ett så ringa anslag det hvarken vore möjligt att på
ett någorlunda tillfredsställande sätt anordna undervisningen i ett för vårt
lands industri så vigtig! läroämne, eller utsigt funnes att vid högskolan
skulle kunna fästas en duglig lärare i ämnet, ansåge sig styrelsen nödsakad
att i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t ville bereda en
förhöjning af 1,200 kronor för år 1897 i det till undervisningens förstärkning
afsedda anslaget.

Då jag i allo instämmer i hvad styrelsen anfört såväl beträffande
behofvet deraf, att den sedan år 1892 bestående provisoriska utvidgningen
af undervisningen vid tekniska högskolan fortfarande må ega bestånd, och

Åttonde hufvudtiteln.

155

således de för denna utvidgning af de senaste årens riksdagar beviljade
anslag äfven för år 1897 af Riksdagen anvisas, som rörande angelägenheten
af en ytterligare ökning uti anslaget till undervisningens förstärkning
med 1,200 kronor, tillstyrker jag, med stöd af hvad jag nu anfört,
att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att af det utaf sistlidet års riksdag till ny byggnad för de kemiska
och mineralogiska afdelningarna samt densammas inredning och utrustning
beviljade anslag anvisa för år 1897 106,230 kronor,

dels ock att för samma år bevilja, för provisorisk utvidgning af undervisningen
vid högskolan: till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik
2,000 kronor, till elektrotekniska apparater och laborationer 1,200
kronor, till förstärkning af undervisningen i öfrigt 17,000 kronor samt
till hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi 600 kronor.

Under hänvisning till hvad jag förut under punkten 14 anfört be- [59.]
träffande behofvet af särskild undervisning i elektroteknik vid Chalmers Chalmers teletekniska
läroanstalt och, i sammanhang dermed, af ett anslag för en gång
af 5,000 kronor till anskaffande af för berörda undervisning nödig materiel,
hemställer jag, att Eders Kong! Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 5,000 kronor till
anskaffande af den första för undervisningen i elektroteknik vid Chalmers
tekniska läroanstalt erforderliga uppsättning af instrumenter och maskiner.

Under hänvisning till hvad jag förut under punkten 15 i underdånig- [60.]
het anfört rörande tekniska skolans i Stockholm behof af ökade anslag Tekniska »kohemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på lan l0f‘°ck''
extra stat för år 1897 anvisa till inredning för skolans behof af de lokaler,
som af landtbruksakademien till skolan öfverlemnats, 12,632 kronor,
till anskaffande af inventarier och dylik utrustning för samma lokaler
8,600 kronor samt till inköp af lös gymnastikmateriel för skolans behof
500 kronor.

Hos Eders Kongl. Maj:t har direktionen för tekniska skolan i Eskilstuna [61.]
gjort förnyad framställning om ökadt ordinarie anslag till nämnda skola. Tekniska skolla
jag emellertid icke för närvarande finner lämpligt att föreslå utvidg-,n” ltu^k‘l>''
ning af skolan i den utsträckning, som af direktionen ifrågasatts, hemställer
jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning
derom, att till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Eskilstuna
må, i likhet med hvad flera föregående år egt rum, på extra stat
för år 1897 anvisas ett belopp af 750 kronor.

156

Åttonde hufvudtiteln.

[62.] Till understöd åt lägre tekniska, yrkesskolor och till bestridande af kost TeknMa

nader för deras inspektion hafva under en följd af år anvisats extra anslag,
yrkesskolor. uncjer vilkor att det bidrag, som af dessa medel komme att utbetalas till
understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga hvad vederbörande kommun
i kontant tillsköte för skolan. Beloppet af ifrågavarande anslag höjdes
vid senaste riksdag till 45,000 kronor. Då detta belopp fortfarande är för
ändamålet erforderligt, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att jemväl för år 1897 härtill, under nämnda vilkor, på extra
stat anvisa 45,000 kronor.

Medicinalstyrelsen med tillhörande stater.

[63.] På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 20 september 1895

Arfvode för angående medicinalverkets behof gjord framställning tillstyrker jag, att
hospUaién!rl^ers Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1897
kenskaper. bevilja ett anslag af 1,200 kronor, eller samma belopp som under flera
föregående år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

[64.] Medicinalstyrelsen har i nyssnämnda skrifvelse anmält, att den i hufvud Poiikiinik

/örstaden inrättade poliklinik för tandsjukdomar, hvilkens verksamhet sedan
‘"domar'' början af år 1885 fortgått enligt de af styrelsen på nådigt uppdrag meddelade
bestämmelser, under tiden tillvunnit sig ökadt förtroende, hvadan
och då patienternas antal betydligt stigit, medicinalstyrelsen hemstält, att
medel för denna anstalts fortsatta upprätthållande måtte beredas, derest
ej Eders Kongl. Maj:t skulle finna tandläkareundervisningen i dess helhet
böra omorganiseras enligt ett derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den
18 september 1893 framstäldt förslag. Då emellertid detta förslag icke
för närvarande torde böra föranleda någon åtgärd af Eders Kongl. Maj:t,
tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på
extra stat äfven för år 1897 anvisa ett belopp af 4,000 kronor för uppehållande
under samma år af nämnda poliklinik.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

[65.]

Arjvoden för Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i
d&rdi ^ "^''underdånig skrifvelse den 30 september 1895 gjorda anhållan hemställer
«“ljag, att, enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ända -

Åttonde hufvudtiteln.

157

mål, tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande år liksom
för flera föregående år beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga,
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1897 bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening kronor 4,000: —
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn lemningar

m. m...................................................i...:............ » 3,200: —

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. m........................................................................ » 2,000: —

tillhopa kronor 9,200: —

I en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrifvelse af den 4 december [66.]
1894 har vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien gjort underdånig in, tving!- och
framställning om anslag till vissa ändrings- och inredningsarbeten i den till >nrednin9‘-statens historiska museum anvisade lokal i nationalmuseibyggnaden samt,ia*;ona/muS(!!-om lokalens utvidgande. Akademien, som vid framställningen fogat en af
riksantiqvarien undertecknad promemoria öfver de i sådant afseende ifrågasatta
anordningar och arbeten jemte en planritning öfver en del af nationalmuseibyggnadens
jordvåning, har i ämnet anfört följande.

Då bottenvåningen i nämnda byggnad uppläts åt statens historiska
museum, hade tre der befintliga rum tagits i anspråk för att förvara sådana
föremål, som, ehuru af vetenskapligt värde, likväl ej vore af den
beskaffenhet, att de borde i förevisningssalarne utställas. I ett af dessa
rum hade äfven inredts ett numera otillräckligt mörkrum för fotografiskt
ändamål.

År 1880 hade statens historiska museum fått åt sig upplåtet ett å
omförmälda planritning med i betecknadt rum, hvilket sedan användts till
förvaringsrum för en del af de dyrbara Björköfynden, som på grund af
bristande utrymme i förevisningssalarne måste förvaras inpackad. De ständigt
inkommande nya fynden hade emellertid kraft ännu mer ökadt utrymme;
och statens historiska museum hade derför ock genom nådigt beslut
den 21 april 1893 fått åt sig upplåten den lokal i jordvåningen af
nationalmuseibyggnaden, som å planritningen funnes betecknad med a, b,
c, e och f och förut inrymt de egyptiska samlingarna. I den skrifvelse af
akademien, som ledde till nämnda nådiga beslut, hade betonats nödvän -

158

Åttonde hufvudtiteln.

digheten af att bereda plats för vissa föremål, som ej kunde i förevisningssalarne
utställas. Sedan dess hade emellertid på ett känbart sätt gjort
sig gällande behofvet af ett konserveringsrum, der de för en förbättrad
konservering nödiga apparaterna kunde uppställas, hvilket omöjligen läte
sig göra i det nu för preparering använda rummet. För detta ändamål
vore det af nöden, att den redan erhållna lokalen ökades med ännu ett
rum, som å planen vore betecknadt med d och för närvarande disponerades
af nationalmusei konstafdelning. Denna förändrade anordning hade ock
inom öfverintendentsembetet varit ifrågasatt till utförande år 1893; men
planen hade, enligt uppgift på grund af bristande medel, förfallit. Akademien
anhölle nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes tillåta, att med den öfriga,
åt akademien upplåtna delen af jordvåningen finge förenas sagda med d
betecknade rum.

Akademiens sålunda utvidgade lokal i jordvåningen måste, för att
blifva användbar för sitt ändamål, det vill säga till förvarings- och konserveringsrum,
undergå vissa ändringar och förbättringar samt erhålla en
enkel inredning, hvilket allt närmare angåfves i omförmälda promemoria.
Då konserveringen af inkomna föremål vore en af museets vigtigare uppgifter,
ville akademien synnerligen betona nödvändigheten af, att en bättre
konstruerad kokapparat än den, hvaröfver museet nu förfogade, och en
torkugn för konserveringen af jernsaker anskaffades och inmurades i rummet
d. Akademien hade förskaffat sig och bilade vid sin skrifvelse kostnadsförslag
och ritningar å en kokapparat i förening med torkugn. En
dylik apparat funnes i Museum för Völkerkunde i Berlin och hade der
visat sig vara särdeles lämplig.

Under åberopande att akademien ej disponerade medel, som kunde
användas för ifrågavarande ändamål, och med erinran hurusom Eders Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 8 juli 1885 anbefalt öfverintendentsembetet
att utföra vissa ändringar i fråga om de åt akademiens tjensteman upplåtna
arbetsrummen, hvarför kostnaden skulle af öfverintendentsembetet förskjutas
af under händer hafvande medel mot ersättning af påföljande års
anslag till byggnader och reparationer, har akademien slutligen anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes antingen, i likhet med hvad som skedde år
1885, anbefalla öfverintendentsembetet att på samma vilkor som då utföra
nu ifrågavarande arbeten, eller ock anbefalla öfverintendentsembetet att
upprätta kostnadsförslag samt derefter af tillgängliga medel i nåder anvisa
det för arbetenas utförande erforderliga beloppet,

I omförmälda promemoria framhålles bland annat, att under den del
af museibyggnaden, der ifrågavarande lokal vore belägen, funnes en med
tegel- och stenaffall fyld sänka i berget, dit vattnet gerna droge sig. Det

Åttonde hufvudtiteln.

159

nu i lokalen befintliga golfvet af marmor hindrade ej fukten derifrån att
tränga upp, hvarigenom lokalen blefve oanvändbar till arbetsrum. Det
vore derför nödvändigt, att marmorplattorna upptoges och ersattes med ett
enkelt oljedränkt trägolf, isoleradt med asfalt och beton, hvarigenom fukten
helt och hållet utestängdes. Rummet cl, i hvilket konserveringsapparaten
skulle anbringas, borde förses med asfalt- eller cementgolf.

öfver den af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien gjorda framställningen
har underdånigt utlåtande infordrats från nationalmusei nämnd.
Sedan nämnden hört intendenten vid konstafdelningen, som upplyst, att
ersättning för ifrågakomna, hittills för upplag af en del af nationalmusei
kolförråd använda rum kunde beredas på annat håll i samma afdelning
af källarevåningen, har nämnden, under förutsättning att konstafdelningen
ej behöfde vidkännas någon särskild kostnad för inredningen af ny kolkällare,
tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen i hvad den angår förenandet
af omförmälda rum med den nu åt statens historiska museum upplåtna
lokalen.

Härefter har öfverintendentsembetet, till följd af nådig remiss, i ärendet
afgifvit underdånigt utlåtande. Embetct har deruti yttrat: att embetet för
sin del icke funnit något hinder i konstruktivt hänseende möta för vidtagandet
af de utaf vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien begärda
förändringsarbetena; att den år 1893 ifrågasatta inredningen af en del utaf
de omnämnda lokalerna, hvarom akademien i sin framställning förmält,
och hvilken inredning beräknats kosta 4,000 kronor, icke blifvit i sagda
års generalförslag till utförande af embetet upptagen, enär embetet ansett
det till einbetets disposition lemnade, enligt embetets förmenande hufvudsakligast
för reparations- och underhållsåtgärders verkställande afsedda anslag
till byggnader och reparationer icke böra användas till arbeten af
nu omhandlade art; samt att embetet emellertid låtit upprätta ett kostnadsförslag
för utförandet af inredningsarbetena till den utsträckning, som
numera af vederbörande äskats.

Under erinran att öfverintendentsembetet fortfarande hölle före, att
nyssnämnda till embetets förfogande stälda medel icke borde användas till
mera omfattande nyinredningsarbeten, har embetet slutligen i sitt utlåtande
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder uppdraga åt embetet att,
på sätt som vore för kronan förmånligast, låta utföra nu ifrågavarande
arbeten äfvensom af tillgängliga medel anvisa det för desammas verkställande
erforderliga belopp, utgörande enligt nyssnämnda kostnadsförslag,
som jemte deri åberopade särskilda förslag och ritningar bifogats öfverintendentsembetets
utlåtande, 5,800 kronor.

I kostnadsförslaget upptagas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

160

Åttonde hufvudtiteln.

[67.] ''

Aflöning åt
en eldare.

[68.]
Museets afdelning
för
arkegoniater
och fossila
växter.

[69.]

Museets

etnografiska

samling.

nyssberörda promemoria uti särskilda poster de arbeten, som af akademien
ansetts behöfliga, äfvensom nödiga ändringar för anordnande och inredning
af ny kolkällare för nationalmuseum.

Behofvet och ändamålsenligheten af omförmälda ändrings- och inredningsarbetens
utförande samt af den ifrågasatta lokaltillökningen lärer få
anses ådagalagdt genom hvad vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
i ärendet anfört. Då jag lika med öfverintendentsembetet anser, att det
starkt anlitade anslaget till byggnader och reparationer icke bör användas
till ifrågavarande nyinredningsarbeten, samt andra medel till bestridande af
nu omhandlade utgifter ej finnas att tillgå, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för utförande af berörda
arbeten på extra stat för år 1897 bevilja ett anslag af 5,800 kronor.

Akademien för de fria konsterna.

Hänvisande till hvad jag vid fråga om förhöjning af ordinarie anslaget
till akademien för de fria konsterna under punkten 17 yttrat om
behofvet af medel till aflönande afl en eldare från början af oktober 1895
till utgången af år 1896, tillstyrker jag i underdånighet, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att härtill på extra stat för år 1897 anvisa
ett anslag af 1,125 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 11 september
1895 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och
insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arkegoniater
och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande
af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande är
behöflig!, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för
år 1897 enahanda belopp som för innevarande år, eller 2,000 kronor.

Likaledes får jag, med anledning af vetenskapsakademiens i nyssnämnda
skrifvelse gjorda framställning derom, att behofvet af anslag för
vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska
samling vore detsamma som under föregående år, i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sagda

Åttonde hnfvndtiteln. 161

ändamål anvisa på extra stat jemväl för år 1897 enahanda belopp som
för innevarande år, eller 2,800 kronor.

Sedan naturhistoriska riksmuseets expensmedelsanslag med museets fortgående
tillväxt år efter år visat sig allt mer otillräckligt, täcktes Eders
Kongl. Maj:t, i enlighet med vetenskapsakademiens derom gjorda hemställan,
föreslå 1893 års riksdag att till höjande af museets årliga expensmedelsanslag
bevilja 1,630 kronor. Till svar härå anförde Riksdagen
bland annat, att, då den äskade förhöjningen delvis skulle användas till
amorterande af den till omkring 4,000 kronor uppgående bristen å expensmedelanslaget
samt någon utredning icke förelåge, huruvida, sedan bristen
blifvit betäckt, hela förhöjningen kunde vara erforderlig, det förefallit
Riksdagen riktigare, att medel för bristens betäckande anvisades på extra
stat och att i stället höjningen af det ordinarie anslaget begränsades i
motsvarande mån. Med beräknande att omförmälda brist skulle kunna
på fyra års tid amorteras med ett anslag af 1,000 kronor om året, ansåg
Riksdagen höjningen i expensmedelsanslaget lämpligen kunna inskränkas
till 630 kronor och beslöt att till amorterande af bristen på extra stat
för år 1894 anvisa ett belopp af 1,000 kronor. Enahanda belopp har
Riksdagen sedermera på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar
beviljat för hvartdera af åren 1895 och 1896.

Nu har vetenskapsakademien i underdånig skrifvelse den 11 december
nästlidna år anmält behofvet af ytterligare anslag för amortering af nyssnämnda
brist. Akademien anför i berörda skrifvelse, att bristen vid 1894
års bokslut uppgått till 2,704 kronor 49 öre. Om härifrån afdroges de
ainorteringsbelopp, som anvisats för åren 1895 och 1896, återstode derefter
en brist af 704 kronor 49 öre, till hvars fyllande akademien i underdånighet
hemstält om beredande af erforderligt anslag.

Med anledning häraf tillstyrker jag underdånigst, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1897 på extra stat anvisa ett
till fullt krontal jemnadt belopp af 705 kronor till fyllande af ifrågavarande
brist.

Meteorologiska centralanstalten.

Med anledning af särskilda utaf Eders Kongl. Maj:t i ämnet gjorda
framställningar har Riksdagen för hvartdera af åren 1894, 1895 och 1896
beviljat ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt ordnande^ och utvidgande
af väderlekstjensten vid meteorologiska centralanstalten. År 1893
Bih. till Riksd. Prat. 18.90''. 1 Sand. I Afd. 21

[70.]

Amortering
af brist ä
museets expensmedelsanslag.

[71.]

Väderlekstjensten
vid
anstalten.

162

Åttonde hufvudtiteln.

[72.]

Läroanstalter
för
öfver åriga
döfstumma.

föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att uppföra ett sådant anslag å
ordinarie stat. Riksdagen fann visserligen hvad i statsrådsprotokollet anförts
innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel till det af Eders Kongl.
Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska centralanstaltens förfogande
för ordnande och utvidgande af väderlekstjensten; men då, enligt
Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet rörande resultaten af de nya
anordningarna borde afvaktas, innan beloppet uppfördes på ordinarie stat,
ansåg Riksdagen sig böra tills vidare endast på extra stat anvisa anslag
för ändamålet; och i öfverensstämmelse dermed har Eders Kongl. Maj:t
inskränkt sina vid 1894 och 1895 årens riksdagar gjorda framställningar
i ämnet.

Sedan vetenskapsakademien i en den 11 september nästlidna år aflåten
underdånig skrifvelse framhållit bebofvet af ifrågavarande anslags fortsatta
utgående, får jag i underdånighet tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att föreslå
Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1897 anvisa 7,950 kronor till
upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska
centralanstalten.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och
Bollnäs anordnade läroanstalter för öfveråriga döfstumma har Riksdagen
för hvart och ett af de senare åren på extra stat anvisat tillsammans
49,200 kronor.

Samtidigt med utfärdande af lag angående ordnande af döfstumundervisningen
i riket förordnade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 31 maj 1889, bland annat, att i dessa läroanstalter finge, jemte döfstumma
i de åldersklasser, för hvilka anstalterna egentligen vore afsedda,
för framtiden, i den mån utrymme och tillgång på lärarekrafter medgåfve,
intagas döfstumma barn äfven i åldern 12—15 år.

Då enligt från vederbörande styrelse inkomna uppgifter någon af
dessa läroanstalter ännu icke synes kunna begynna afvecklas, och då
sålunda hela anslaget för deras uppehållande fortfarande erfordras, hemställer
jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för uppehållande
af undervisningen vid nämnda tre anstalter, anvisa ett extra anslag
för år 1897 af 49,200 kronor.

Åttonde hufvadtiteln. 163

På derom af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för blinda [73.]
i underdånig skrifvelse den 7 sistlidne oktober gjord begäran hemställer Handtverk,-jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda belopp, ''ZlZmn^för
som beviljats för skolans uppehållande under närmast föregående år, eller blinda.

10,000 kronor, må för denna skola anvisas på extra stat äfven för år
1897.

1 underdånig skrifvelse den 12 sistlidne september har direktionen [74.]
öfver institutet för blinda i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t Tryckning af
täcktes föreslå Riksdagen att, utöfver det åt institutet på ordinarie stat blinjfkrjfter
uppförda anslaget, bevilja institutet för år 1897 enahanda extra anslag,
som anvisats för innevarande år, nemligen 2,500 kronor att användas till
tryckning af blindskrifter och 1,200 kronor till understöd åt blindlärareelever
samt till reseunderstöd åt blindlärare.

Med hänvisning till hvad jag vid behandlingen af de ordinarie an- [75.]
slagen under punkten 21 redan anfört i fråga om anordnandet af en för- Byggnad för
skola å Tomteboda för blinda, får jag underdånigst hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till uppförande af en byggnad Tomteboda.
för denna förskola, hvartill, enligt uppgjorda kostnadsförslag, erfordras
81,200 kronor, samt för bestridande af kostnaderna för uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag till ifrågavarande byggnad, hvilka uppgått till ett belopp
af 750 kronor, som blifvit af statskontoret förskjutna, måtte beviljas
ett belopp af 81,950 kronor, och att häraf måtte på extra stat för
är 1897 anvisas 50,750 kronor.

Hospitalsvården.

Sedan Riksdagen nästlidna år, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts [76.]
proposition, beviljat ett anslag af 1,480,000 kronor till anordnande vid uP,aia a,yi.
Upsala af en asyl för sinnessjuke och deraf på extra stat för innevarande
år anvisat ett belopp af 500,000 kronor, har Eders Kongl. Maj:t den 23
augusti 1895 godkänt ritningar till byggnader och värmeledning för den
tillämnade asylen. Enligt hvad medicinalstyrelsen i sin förutnämnda skrifvelse
den 20 september nästlidna år upplyst, hade förberedande åtgärder
för byggnadsarbetets utbjudande på entreprenad vidtagits. Arbetet komrne

164

Åttonde hufvlidtiteln.

att påbörjas senast i januari 1896 och fortsättas under samma år i den
utsträckning anslaget medgåfve. Det vore beräknadt, att under detta år
alla dränerings- och torrläggningsarbeten för byggnadstomten skulle utföras,
att grund skulle läggas till administrationshuset, ångpannehuset och tre
sjukpaviljonger, att de i sammanhang med dessa grundläggningsarbeten
stående planeringsarbeten skulle verkställas, och att ångpannehuset skulle
blifva fördt under tak. Genom dessa arbetens liqviderande beräknades
det för år 1896 tillgängliga belopp under samma år komma att åtgå.

Då behofvet af flera platser för sinnessjuke vore särdeles stort, hvilket
bland annat syntes deraf, att under september månad 1895 plats å allmän
vårdanstalt afvaktades af 382 till hospitals- eller asylvård berättigade
sinnessjuke, måste arbetet med all kraft bedrifvas, på det att byggnaderna
skulle blifva fullbordade på kortaste möjliga tid eller till hösten år 1899.
Med hänsyn härtill vore i byggnadsplats för år 1897 beräknadt, att
administrationshuset och tre sjukpaviljonger skulle bringas under tak och
alla dertill hörande timmermans-, sinides- och öfriga arbeten tillika utföras,
samt att grundläggningen för öfriga byggnader äfvensom återstoden af
planeringsarbetet skulle verkställas, för hvilka arbeten 450,000 kronor ansåges
komma att erfordras. Genom ett sådant tillvägagående syntes äfven
priset på byggnadsarbetet komma att ställa sig billigare än genom en
byggnadsplan, beräknad för en längre byggnadstid.

I enlighet med hvad medicinalstyrelsen i nämnda skrifvelse hemstält,
tillstyrker jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att af det för anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke
beviljade anslag på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 450,000
kronor.

[77.] I ny ss omförmälda skrifvelse den 20 september 1895 har inedicinal jer/sö

*>*A«»styrelsen underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksfor
spetehke. dagen att till understöd åt Jerf so sjukhus för spetelske anvisa för år 1897
ett extra anslag af 14,000 kronor, eller enahanda belopp, som blifvit för
närmast föregående år beviljadt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att anvisa äfven för år 1897 ett extra anslag af 11,000
kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske under vilkor, att
Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor och
medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid sjukhuset erhålla
vård, i den mån utrymmet sådant tillåter.

Åttonde hnfvudtiteln.

165

Diverse anslag.

I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skäl, som [78.]
då förekommit, torde Eders Kong! Maj:t föreslå Riksdagen att jemväl för Svenska
år 1897 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska förn- fZ''iuupei.
skriftsällskapet.

Under flera föregående år har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts [79.]
framställning beviljat anslag till beredande af religionsvård åt svenske Religionsvård
sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande landsmän,
och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t jemväl för ar * utländska
1897 af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska anslag till samma be- hnmnarlopp
som det, hvithet hittills årligen plägat anvisas, eller 10,000 kronor.

På Eders Kong]. Maj:ts framställning beviljade 1890 års riksdag för [80.]
beredande af eu förbättrad religionsvård inom Hernösands stifts finsktalande Åtgärder för
församlingar på extra stat: dels till anställande af två kontraktsadjunkter ^UgionlUrd.
inom Vesterbottens fjerde kontrakt, enligt de närmare bestämmelser, som inom FlernöEders
Kongl. Maj:t kunde komma att meddela, 12,000 kronor, deraf 4,000 flätande
kronor att utgå under år 1891, dels ock, för utbildande af prestman, förtrogna församlingar.
med finska språket, till två universitetsstipendier för teologie studerande,
enligt de närmare bestämmelser, som Eders Kong]. Maj:t kunde komma att
meddela, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år 1891. Sedan
Eders Kongl. Maj:t den 26 september 1890 i ofvannämnda afseenden meddelat
erforderliga bestämmelser, har Riksdagen åren 1891 och 1892 på
Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar af de beviljade beloppen
anvisat för bvartdera af åren 1892 och 1893 af anslaget till kontraktsadjunkterna
4,000 kronor och af anslaget till stipendier 1,500 kronor.

Under år 1892 gjorde derefter domkapitlet i Hernösand underdånig framställning
om förnyelse af omförmälda anslag samt framhöll dervid tillika
behofvet af ytterligare anslag för lindrande af kontraktsadjunkternas resekostnader.
I enlighet härmed föreslog Eders Kongl. Maj:t i 893 års riksdag
dels att på extra stat bevilja:

till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde
kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1894;

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,
deraf 500 kronor att utgå under år 1894; samt

till två stipendier för utbildande vid universitetet af prester, förtrogna

166 Åttonde hufyudtiteln.

med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år
1894;

dels ock att åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemna att meddela de närmare
bestämmelser, som kunde erfordras rörande anslagens användande.

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen; och
meddelades af Eders Kongl. Maj:t i nämnda afseenden närmare bestämmelser
den 2 juni 1893, hvarefter Riksdagen åren 1894 och 1895 på Eders
Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar af de beviljade beloppen anvisat
för hvartdera af åren 1895 och 1896 af anslaget till kontraktsadjunkterna
4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning åt desse
500 kronor samt af det till stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500
kronor. Den sista tredjedelen af de vid 1893 års riksdag för omförmälda
ändamål beviljade anslag kommer alltså att utgå under innevarande år.

Domkapitlet i Hernösand har nu i skrifvelse den 28 augusti 1895, då
de förhållanden, som förut föranledt anslagen, ännu fortfore, gjort underdånig
framställning om förnyande för åren 1897—1899 af sistomförmälda
anslag.

På grund häraf far jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes, i
likhet med hvad vid 1893 års riksdag egde rum, föreslå Riksdagen
dels att på extra stat bevilja:

till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde
kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under 1897;

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,
deraf 500 kronor att utgå under år 1897; samt

till två stipendier för utbildande vid universitetet af prester, förtrogna
med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år 1897;

dels ock att åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemna att meddela de närmare
bestämmelser, som må erfordras rörande anslagens användande.

[81.] Redan år 1890 framhöll domkapitlet i Hernösand i skrifvelse till

Ny kapdibygg-Eders Kongl. Maj:t dels behofvet af ny kapellbyggnad i Tärna kapellnakapeUför-a
församling af Stensele lappmarks pastorat dels ock församlingens oförmåga
samling, att sjelf bestrida kostnaderna derför samt anhöll, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes uppgöra ritning och kostnadsförslag till nytt kapell af trä. Statskontoret,
som bland andra myndigheter hördes öfver denna framställning,
erinrade i afgifvet utlåtande emellertid, att syn å ifrågavarande kapell ej
af behörig myndighet hållits, hvadan behofvet af ny kapellbyggnad icke
vore fullt utredt, till följd hvaraf Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut
den 8 juli 1892 förklarade domkapitlets framställning i ofvanberörda hänseende
ej föranleda vidare åtgärd.

Åttonde hufvudtiteln.

167

Vederbörlig laga syn å kapellbyggnaden blef emellertid sedermera af
domare med biträde af två nämndemän hållen den ‘20 september 1893.
Synemännen förklarade dervid, med afseende å hvad under förrättningen
utrönts, byggnaden ej vidare kunna genom reparation försättas i brukbart
skick. Med skrifvelse den 12 september 1894 bar nu domkapitlet, med
anhållan att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda erforderliga medel för uppförande
af ny kapellbyggnad, till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat instrumentet
öfver omförmälda syn äfvensom ritningar och kostnadsförslag till
det ifrågasatta nya kapellet, upprättade af öfverintendentsembetet, kostnadsförslaget,
under förutsättning att församlingen erhölle nådigt tillstånd att
efter utsyning af vederbörande jägmästare fritt på närliggande kronoskog
taga för kyrkobyggnaden erforderligt virke, slutande å en summa af

20,000 kronor. I omnämnda syneinstrument är dels intaget ett af vederbörande
häradsskrifvare utfärdadt intyg, att enligt 1893 års mantals- och
skattskrifningslängd kapellförsamlingens hemmantal utgjordes af 1/6 mantal
skatte och 4s9/96 mantal krono med en på 167 matlag fördelad folkmängd
af 1,048 personer, deraf 672 bofasta, 202 utan stadigt hemvist och 174
nomad- och fiskarlappar, dels ock antecknadt att, enligt hvad kapellpredikanten
uppgifvit, kyrkan såsom rymmande högst 150 personer vore allt
för liten, i synnerhet vid de större högtiderna, då tre å fyra hundra kyrkobesökande
brukade infinna sig.

Eders Kongl. Majt:s befallningshafvande i Vesterbottens län, som anbefalts
att, efter inhemtande af yttrande från kapellförsamlingen i hvad
mån församlingen funnes villig bidraga till kostnaderna för den ifrågasatta
kapellbyggnaden, har i följd häraf inkommit med utdrag af protokollet
öfver en den 2 december 1894 hållen kyrkostämma med församlingen. I
detta framhåller församlingen sina ytterst svaga ekonomiska vilkor och de
betydliga utgifter, som förestode församlingen dels för det föreslagna barnhemmet
vid den till församlingen hörande Skytteanska skolan, hvartill församlingen
förbundit sig bidraga med 3,500 kronor, dels ock för nybyggnader
och reparationer å kapellpredikantsbostället, till hvilket allt församlingen
ej egde mera än 700 byggnadsfyrk, samt meddelar, att församlingen
beslutit anslå 1,500 kronor såsom det högsta bidrag, församlingen för nu
ifrågavarande ändamål vågade ikläda sig. För egen del anför Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, att, då församlingen helt säkert vore en af de fattigaste
inom riket, den icke torde mäkta att med större belopp än som erbjudits
deltaga i kostnaden för uppförande af en ny kapellbyggnad i stället för
den nuvarande, hvars ombyggande vore af behofvet pafvisligen påkalladt,
hvarför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i likhet med domkapitlet
hemstälde, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bei’eda erforderliga medel dertill.

168

Åttonde hufvudtiteln.

Uti infordradt utlåtande anför statskontoret, att, då behofvet af en ny
kyrka inom Tärna kapellförsamling numera blifvit behörigen styrkt, och
församlingens oförmåga att i vidsträcktare mån, än den erbjudit, bidraga
till kostnaden för kyrkans uppförande torde få anses ådagalagd ej mindre
af hvad derom förekommit nu och då frågan om kapellets ombyggande
förra gången förelåg, än äfven af hvad i nämnda afseende anförts dels af
statskontoret i dess underdåniga utlåtande den 20 juli 1894 angående ombyggnad
af Skytteansku skolan, dels ock af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och öfriga myndigheter, som i sistnämnda fråga sig yttrat, statskontoret,
som ej ville ifrågasätta någon minskning i de föreslagna dimensionerna
för den nya kyrkan, då folkmängden i kapellförsamlingen, enligt
hvad Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i sitt angående Skytteanska
skolans ombyggande afgifna yttrande meddelat, vore i hastigt tilltagande,
och ej heller tilltrodde sig kunna bedöma, huruvida genom vidtagande af
andra ändringar i fråga om kyrkans uppförande kostnaderna derför skulle
kunna i någon mån nedbringas, hemstälde, att sedan domänstyrelsen lemnats
tillfälle att yttra sig rörande den ifrågasatta utsyningen från kronoskog
af nödigt virke till kyrkobyggnaden, Eders Kongl. Maj:t täcktes aflåta
nådig proposition till Riksdagen om beviljande af ett extra anslag för
uppförande af den ifrågasatta nya kapellbyggnaden att i mån af behof
anvisas, sedan det af församlingen för ändamålet utfästa belopp först
utgått.

Domänstyrelsen, hvars underdåniga utlåtande härefter infordrats, har
i ärendet hört öfverjägmästaren i Vesterbottens distrikt, som anfört, att,
då närmast Tärna belägna kronopark Kyrkberget i Stensele socken läge
på ett afstånd af 9 å 10 mil, knappast kunde ifrågasättas att från denna
kronopark hemta byggnadsvirke till kapellbyggnaden, men att, då Tärna
församling blifvit tilldelad två provisionelt afsätta områden inom Stensele
— det ena om 5,815,17 hektar och det andra om vid pass 1,000 hektar —
från hvilka de mest skogsbehöfvande hemmansåboerna inom församlingen
enligt nådigt bref den 19 maj 1893 inedgifvits rätt till utsyning, det syntes
lämpligast, att det för kapellbyggnaden erforderliga virket, eller åtminstone
större delen deraf, finge utsynas från något af dessa områden, dock att,
då å dessa endast funnes gran, behöfligt furuvirke finge uttagas från närmast
angränsande kronomark å härför lämplig trakt, så belägen likväl,
att den icke folie inom något hemmans utsyningsområde. För egen del
tillstyrker domänstyrelsen, att det för ifrågavarande kapellbyggnad erforderliga
virke må af församlingen få afhemtas på sätt öfverjägmästaren
hemstält, likväl endast efter af vederbörande jägmästare afgiftsfritt verkstad
utsyning.

Åttonde hufvudtiteln.

169

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, under förutsättning att Tärna församling
får efter af vederbörande jägmästare verkstäld kostnadsfri utsyning
hemta för ny kapellbyggnad inom församlingen erforderligt virke af gran
från ofvannämnda två åt församlingen provisionelt afsätta områden samt
virke af furu från närmast angränsande kronopark å härför lämpligaste
trakt, så belägen likväl, att den icke faller inom något hemmans utsyningsoinråde,
på extra stat för år 1897 bevilja 18,500 kronor såsom bidrag till
uppförande af ny kapellbyggnad i nämnda församling i enlighet med af
öfverintendentsembetet uppgjorda, i ärendet företedda ritningar.

Med åberopande af föregående riksdagars beslut, hvarigenom allt ifrån [82.]
1890 årligen anvisats ett extra anslag af 25,000 kronor till nordiska museet, Nordiska
har museets styrelse anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas framställning museetom
beviljande jemväl för år 1897 af enahanda anslag; och får jag med
anledning häraf i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 25,000
kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande för att
enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

Med anledning af en utaf e. o. professorn J. A. Lundell gjord an- [83.]
sökning om fortsatt anslag för den af honom utgifna tidskriften »Nyare Tidskrift för
bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif», anseriundamai m''m''
jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ett extra anslag till samma belopp, som allt ifrån 1883 års riksdag anvisats,
eller 3,150 kronor, att på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t kan finna
lämpligt bestämma, användas till understöd för utgifvande äfven under år
1897 af nämnda tidskrift.

Sedan Riksdagen, med bifall till derom af Eders Kongl. Maj:t, gjord [84.]
framställning, på extra stat för år 1 896 beviljat ett anslag af 3,000 kronor »Nordiskt
till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt
arkiv», har nämnda tidskrifts utgifvare, professorn Axel Key, i en till
Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift, med åberopande att ett dylikt anslag
fortfarande vore för tidskriftens utgifvande behöfligt, anhållit, att jemväl
för år 1897 ett understöd af 3,000 kronor måtte för ändamålet beredas.

Härtill hafva lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och
universitetskanslern uti infordrade utlåtanden tillstyrkt bifall; och får jag,
under hänvisning till hvad utaf mig till statsrådsprotokollet öfver eckle Bih.

till Riksd. l*rot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 22

170 Åttonde hufvudtlteln.

siastikärenden den 14 januari 1895 anförts i fråga om anslag till omförmälda
tidskrift, underdånigst hemställa, att Eders Kong! Magt täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 3,000
kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt
medicinskt arkiv».

[85.] År 1882 tilldelade Eders Kongl. Maj:t professorn vid Stockholms hög Tidskri/ten

skola G. Mittag-Leffler såsom understöd för första upprättandet af en matelACmatZa!>e''
nitisk tidskrift ett belopp af 1,000 kronor, att utgå af anslaget till resestipendier
samt läroböckers och lärda verks utgifvande. Jemväl år 1884 undfick
professor Mittag-Leffler enahanda understöd till utgifvande af ifrågavarande
tidskrift, benämnd »Acta matliematica», och utgick äfven detta
understöd af nyssberörda anslag.

Med år 1885 inträdde härutinnan förändrade förhållanden. Redan år
1883 hade nemligen professor Mittag-Leffler hos Eders Kongl. Maj:t anhållit,
att åt honom måtte, så länge nämnda tidskrift af honom utgåfves,
anvisas ett årligt anslag af 4,000 kronor att användas till bestridande af
de kostnader, som med tidskriftens utgifvande vore förbundna. Till stöd
för berörda anhållan androg sökanden, bland annat, att tidskriften, som
vore afsedd icke endast att uppfylla ett allmänt vetenskapligt ändamål,
utan lika mycket att till gemensamt arbete samla de många framstående
matematiska krafter, den skandinaviska norden egde, redan lyckats att,
oberoende af nationalitet och språk, såsom medarbetare förvärfva de yppersta
af samtidens matematiker. Vidare lemnades en öfversigt af tidskriftens
ekonomiska vilkor. Sedan vetenskapsakademien tillstyrkt bifall till ansökningen,
aflat Eders Kongl. Maj:t framställning i ämnet till 1884 års riksdag,
hvilken, i enlighet med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslog, till understöd
för tidskriftens utgifvande under år 1885 på extra stat för samma
år anvisade ett anslag af 4,000 kronor.

Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen
sedermera för hvartdcra af de närmast följande åren, 1886 och 1887, enahanda
anslagsbelopp till tidskriftens utgifvande. Vid beviljandet af anslag
för sistnämnda år anknöt emellertid Riksdagen en önskan, att en utredning
måtte ega rum, huruvida och i hvilken mån, med hänsyn äfven
till från andra håll påräkneliga bidrag, ett ytterligare fortsatt understöd
af statsmedel för tidskriften kunde vara erforderligt.

Med anledning häraf lemnade professor Mittag-Leffler, vid underdånig
anhållan om beredande af anslag för tidskriftens utgifvande jemväl under
år 1888, eu redogörelse för de med detta företag förenade utgifter och
inkomster, af hvilken redogörelse framgick, att omkostnaderna för de full -

Åttonde hufvudtiteln. 171

ständigt utkomna åtta första banden belöpt sig till 64,453 kronor; att inkomsterna,
med inberäknande af statsbidrag från Sverige, Norge och Danmark
äfvensom prenumerationsmedel, uppgått till 38,993 kronor; att alltså
utgifterna öfverstigit inkomsterna med 25,460 kronor, hvilken brist blifvit
godtgjord genom enskild teckning vid företagets början; att bland prenumerationsmedlen
inginge statsbidrag äfven från Tyskland och Frankrike,
enär dessa länder understödde tidskriftens utgifvande genom att prenumerera
på ett betydligt antal exemplar; att, derest det begärda anslaget af

4.000 kronor äfven framgent blefve beviljadt, de årliga inkomsterna för
framtiden kunde, förutsatt att 700 band årligen såldes, beräknas till 13,000
kronor och de årliga utgifterna till 16,000 kronor; att sålunda en brist af

3.000 kronor årligen torde komma att uppstå, för hvilken brist sökanden
vore beredd att sjelf ansvara; samt att det ej vore att antaga, att denna
brist skulle kunna minskas derigenom, att mer än 700 band af tidskriften
årligen komme att försäljas. Vidare erinrade sökanden, att en granskning
af de kostnader, som åtgått för offentliggörandet i tidskriften af svenske
författares arbeten, gåfve vid handen, att dessa kostnader bestigit sig till
9,668 kronor, eller ungefärligen samma belopp, som till 1886 års slut
erhållits i bidrag af svenska statsmedel. Då härtill komme, att nästan hela
utgiftssumman, 64,453 kronor, blifvit i Sverige utbetald till svenska tryckerier,
svenska redaktionsbiträden, postporto m. m., vore det tydligt, att en
stundom spord uppfattning, att svenska statens bidrag kunde anses såsom
en tryckningshjelp åt utländske författare, alldeles saknade grund.

Den lemnade utredningen torde hafva synts Riksdagen nöjaktig, i ty
att Riksdagen, med anledning af Eders Kong! Maj:ts derom gjorda framställning,
för år 1888 anvisade 4,000 kronor till understöd för fortsatt utgifvande
af ifrågavarande tidskrift; och dylikt understöd till enahanda belopp
har sedermera af Riksdagen beviljats för hvart och ett af åren
1889—1895.

Det var fördenskull all anledning hoppas, det Eders Kongl. Maj:ts
till senast församlade riksdag gjorda framställning angående omförmälda
anslags beviljande jemväl för innevarande år skulle röna framgång. Så
blef dock icke till alla delar förhållandet. Statsutskottet fann, med hänsyn
dertill, att de vetenskapsmän, hvilkas arbeten intagits i »Acta mathematica»,
till största delen varit utländingar, det kunna ifrågasättas, huruvida
från vårt land fortfarande borde för ändamålet lemnas statsbidrag till
så högt belopp som dittills, och ansåg på grund häraf, att anslaget lämpligen
kunde för år 1896 nedsättas till 3,(»00 kronor. Då frågan förekom
i kainrarne, stannade dessa i olika beslut, i det att Första kammaren, i
enlighet med utskottets hemställan, beviljade ett anslag af 3,000 kronor på

172

Åttonde hnfvndtiteln.

extra stat för år 1896 men Andra kammaren biföll Eders Kongl. Maj:ts
förslag oförändradt. Vid sedermera anstäld gemensam omröstning blef,
med 193 röster mot 158, deras mening segrande, som ansågo, att anslaget
borde nedsättas till 3,000 kronor, hvilket belopp alltså för innevarande
år utgår.

Det vill synas som skulle denna nedsättning i understödet, derest den
blifver stadig, hota att bringa tidskriftens bestånd i fara. I detta afseende
torde jag få hänvisa till innehållet af en utaf professor Mittag-Lelfler
under nästlidna år till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning om understöd
med 4,000 kronor för tidskriftens utgifvande under år 1897.

I denna ansökning har professor Mittag-Leffler, under åberopande,
bland annat, af förutnämnda, vid hans begäran om understöd för år 1888
lemnade utredning, anfört, att en af följderna af nyssberörda nedsättning
varit, att finska staten, som förut understödt tidskriften genom årlig prenumeration
till belopp af 1,400 finska mark, eller något mer än 1,000
kronor, numera nedsatt denna prenumeration till 400 mark (något mindre
än 300 kronor). Stor fara förelåge jemväl, att Norge och Danmark, som
hvar för sig understödt tidskriften med 1,000 kronor årligen för åren
1885—1895, komme att följa det af .svenska riksdagen gifna föredöme,
derest icke Riksdagen för år 1897 beviljade det högre belopp, som förut
plägat utgå. Men äfven om den antydda farhågan icke besannades, skulle
den minskning af den årliga inkomsten, som redan vore för handen, omkring
1,700 kronor, för professor Mittag-Leffler medföra en större uppoffring,
än han såge sig i stånd att bära. Beviljades deremot för år 1897
samma anslag som utgått före innevarande år eller 4,000 kronor, torde
man kunna hoppas, att finska staten åter höjde beloppet af sin prenumeration
till det förutvarande. Och i sådant fall vore professor MittagLeffler,
som hittills åtagit sig ansvaret för den årligen uppkomna bristen
af mellan 2,000 och 3,000 kronor, villig att fortfarande svara för dylik brist.

Sedan vetenskapsakademien erhållit nådig befallning att afgifva underdånigt
utlåtande i detta ärende, har akademien inhemtat yttrande af sina
sakkunnige ledamöter professorerna R. Rubenson och B. Hasselberg, hvilket
yttrande akademien till Eders Kongl. Maj:t öfverlemna^ med förklaring
att akademien i allo gillat och såsom uttryck af sina egna åsigter i ämnet
antagit sina nämnde komiterades betänkande i frågan. Detta betänkande
är af väsentligen följande innehåll: Den stora betydelse icke blott för den
matematiska vetenskapens utveckling i allmänhet utan äfven för upprätthållandet
och förökandet af svenske vetenskapsmäns deltagande i den matematiska
forskningen, som »Acta mathematica> under sin mångåriga tillvaro
haft, torde vara så allmänt känd, att komiterade ansåge sig ej be -

Åttonde hnfvndtiteln.

173

höfva mer än erinra derom såsom ett faktum och hänvisa till föregående
af komiterade under en följd af år afgifna yttranden rörande professor
Mittag-Lefflers ansökningar om bidrag till utgifvande af »Acta mathematica ■>.
Komiterade hade i dessa yttranden framhållit, hurusom utgifvandet i
vårt land af en internationel tidskrift, upptagande samtidens förnämsta originalarbeten
inom matematikens område, vore för Sverige särdeles hedrande
och måste bidraga att i utlandet befästa den sedan förra århundradet rådande
åsigten om vårt lands höga kulturståndpunkt. Det kunde derför
icke annat än synas i högsta grad önskvärdt, att denna tidskrift finge
under sin skicklige redaktörs händer fortfara att till vetenskapens fromma
ega bestånd, utan att behöfva kämpa med större ekonomiska svårigheter,
i synnerhet om dessa vore så stora, att de lätt nog kunde åstadkomma,
att hela företaget måste uppgifvas. Med afseende å de af professor MittagLeffler
anförda förhållanden syntes det komiterade ej vara förenligt vare
sig med billighetens kraf eller med svenska statens värdighet att fortfarande
göra afdrag på den hittills under många år beviljade anslagssumman, hvilken
ej på långt när varit tillräcklig att utan enskild uppoffring från redaktörens
sida möjliggöra tidskriftens utgifvande. Komiterade tillstyrkte derför
på det kraftigaste, att akademien måtte med sitt förord understödja
professor Mittag-Lefflers underdåniga ansökning.

Såsom jag redan nämnt, ansåg 1895 års statsutskott, att en nedsättning
i det åt denna tidskrift utgående understöd vore lämplig med hänsyn
dertill, att de vetenskapsmän, hvilkas arbeten intagits i ''Acta mathematica ,
till största delen varit utländingar. Dervid måste jag erinra, att tidskriftens
syfte att uppfylla ett allmänt vetenskapligt ändamål särskildt betonades,
då anslag å extra stat till belopp af 4,000 kronor första gången hos
Riksdagen äskades såsom understöd åt tidskriften. Någon afvikelse från
de i början uppstälda grundsatserna, under förutsättning af hvilkas tillämpning
anslaget å 4,000 kronor får anses år efter år till tidskriftens utgifvande
beviljadt, har således icke skett, då utländske författare till den omfattning,
''som verkligen egt rum, fått framträda i tidskriftens spalter. Men
härvid är ytterligare eu omständighet att beakta. Enligt hvad vid frågans
behandling i riksdagen år 1895 af talare inom båda kamrarne anfördes,
hade de svenska matematiska bidragen i de första åtta banden utgjort
omkring 15 procent, men i de senaste banden —- 19 band äro numera
fullständigt utkomna — stigit till omkring 87 procent. Det vill då synas,
som det af statsutskottet åberopade skälet för nedsättning af anslaget nu,
sedan förhållandet på nämnda sätt förändrat sig, måste förlora sin betydelse.

Ehuru mig veterligen af ingen bestridd, torde tidskriftens vetenskap -

174

Åttonde liufvudtiteln.

[86.]

Föreläsningskur
ser för
arbetsklassen.

liga betydelse förtjena att i detta sammanhang påpekas. Jag tillåter mig
i detta afseende underdånigst att fästa uppmärksamheten ej mindre på
hvad redan af mig derom nu anförts än äfven på de vitsord, som från
den matematiska vetenskapens främste stormän i Tyskland och Frankrike
framburos till Första kammarens protokoll vid 1895 års riksmöte. Att
utgifvandet af »Acta mathematica» är ett stort företag, egnadt att åt
Sverige, såsom dess närmaste vårdare, skänka berömmelse och heder, lärer
af nyss omförmälda vitsord vara uppenbart. Men deraf följer ock, att det
ej kan anses lämpligt att undandraga tidskriften en del af det årsunderstöd
densamma hittills åtnjutit. Ty att sådant skulle på det allvarligaste
hota tidskriftens bestånd, torde, efter hvad professor Mittag-Leffler i detta
hänseende omförmält, få anses ådagalagdt.

Med hänsyn till hvad jag nu anfört, anser jag mig ega skäl till den
förhoppning, att Riksdagen skall befinnas villig att för år 1897 åter höja
understödet för ifrågavarande tidskrifts utgifvande till det belopp, hvarmed
anslaget till densamma så länge utgått. Jag hemställer fördenskull
i underdånighet, att Eders Kong! Majrt täcktes föreslå Riksdagen att på
extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 4,000 kronor, att såsom bidrag
till bestridande af kostnaderna för utgifvande under samma år af tidskriften
»Acta mathematica» till professor Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.

För år 1885 stälde Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande under
vissa vilkor ett extra anslag af 1 5,000 kronor att användas till understöd
åt sådana anstglter eller föreningar, som anordna före läsning skur ser för
arbetsklassen. År efter år har sedermera anslag för nämnda ändamål af
Eders Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För hvart och ett
af åren 1895 och 1896 har anslagsbeloppet bestämts till 25,000 kronor att
utgå under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager föreståndare
och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser; dock att, hvad
landsbygden beträffar, Eders Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra de
eftergifter, som omständigheterna kunna påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna under -

Åttonde hnfvndtiteln. 175

visning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig de
vilkor och kuntroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvas nödiga
och lämpliga.

Oaktadt den ökning af berörda anslag, som sålunda skett, är det
ej tillräckligt för att fullt motsvara de berättigade kraf, som ställas på
detsamma. Det har nemligen visat sig, att antalet af de föreningar och
anstalter, som söka varda delaktiga af understöd från berörda anslag,
tilltager, och önskvärdheten att i någon män tillmötesgå de nya sökande,
som anmält sig, har medfört, att de understöd, som tillförene utgått till
åtskilliga af de äldre, måst nedsättas. Detta sistnämnda förhållande är
emellertid så mycket mer att beklaga, som de af denna nedsättning drabbade
anstalter och föreningar varit väl förtjente af dem förut lemnade bidrag,
och den nödtvungna inskränkningen i de påräknade och sedan en följd
af år utgående statsunderstöden utan tvifvel verkat störande för deras
arbete.

För ett bättre tillgodoseende af de behof, om hvilka här är fråga,
synes mig böra beredas något högre anslag än det, som för omförmälda
ändamål senast beviljats. Vidkommande det belopp, hvarmed höjningen
bör ske, torde ledning kunna hemtas af förhållandena vid fördelningen af
1896 års anslag. Understöd till ett sammanlagdt belopp af 28,875 kronor
söktes af 35 anstalter och föreningar. Af dessa kunde endast 28 få hela
det af dem sökta understödet; bland de öfriga tingo 5 större anstalter 75
procent af hvad för dem begärts. De två återstående anstalterna tingo,
den ena 50 och den andra omkring 71 procent af de summor, hvarom
för dem gjorts framställningar. Någon anledning att för framtiden vänta
minskning i antalet sökande eller i summan af de sökta understöden gifves
icke; snarare synes ett motsatt förhållande sannolikt.

Hvad angår de vilkor, som böra stadgas för erhållande af sådant understöd,
hvarom här är fråga, synas enahanda bestämmelser lämpligen kunna
meddelas, som af Riksdagen beslutits, då anslag för nämnda ändamål senast
beviljades, dock med en mindre förändring så till vida, att det torde böra
förbehållas Eders Kongl. Maj:t att från den allmänna bestämmelsen om
föreläsningarnas ordnande regelbundet, visst antal timmar i veckan under
fem till åtta månader och i väl afpassade kurser göra eftergifter icke blott
hvad landsbygden beträffar utan ock vidkommande sådana anstalter, som
hafva sin verksamhet dels i stad dels u landet.

176

Åttonde hufvudtiteln.

På grund af livad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1897 bevilja ett
extra anslag af 30,000 kronor att användas till understöd åt sådana anstalter
eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,
dock under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager föreståndare
och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad
beträffar anstalt, som har sin verksamhet å landsbygden eller dels i stad
dels å landet, Eders Kongl. Magt må ega att härutinnan göra de eftergifter,
som omständigheterna kunna påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Magt pröfvas nödiga
och lämpliga.

[87.] Uti särskilda till Eders Kongl. Maj:t stälda skrivelser hafva styrelserna

utbildning af fyr Upsala enskilda läroverk och aktiebolaget Ateneum för flickor i Stock^“X^holm
samt Göteborgs allmänna folkskolestyrelse i underdånighet anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till nästinstundande Riksdag aflåta nådig
proposition om anslag af statsmedel för utbildande af lärarinnor i huslig
ekonomi med följande belopp:

till den med Upsala enskilda läroverk förenade fackskolan med ifrågavarande
uppgift 3,200 kronor årligen, helst för tre eller fem år i sänder;

till lärarinnekursen i huslig ekonomi vid Ateneum för flickor, hvilken
kurs hufvudsakligen afser utbildandet af dylika lärarinnor för folkskolorna,
1,500 kronor årligen, helst för tre år i sänder; samt

till Göteborgs skolkök 1,300 kronor årligen att utgå under loppet af
tre år, räknadt från den 1 januari 1897, för anordnande af kurser till
utbildande af lärarinnor i ämnet vid folkskolorna.

Till stöd för de underdåniga framställningarna har hufvudsakligen
anförts följande:

Åttonde hufVudtiteln. 177

Styrelsen för Upsala enskilda läroverk har framhållit vigten deraf, att
landets qvinliga ungdom under skoltiden blefve förtrogen med de praktiska
sysslor, som vården af ett hem kräfde och de teoretiska förutsättningarna
för denna vård. Staten egde visserligen i den med Högre lärarinneseminariet
i Stockholm förenade hushållsskolan en anstalt, der blifvande lärarinnor
i huslig ekonomi kunde vinna för dem nödig specialbildning, men
denna anstalt syntes afsedd hufvudsakligen för seminariet och den dermed
jemväl förenade normalskolans lärjungar.

Tillfälle till utbildning af lärarinnor vid folkskolor funnes deremot
vid ett skolkök i Göteborg och en läroanstalt i Stockholm, men då privata
anstalter för sin verksamhet vore nästan uteslutande beroende af elevernas
afgifter, måste undervisningen, om de senare sattes låga, blifva bristfällig
eller, om de bestämdes till högre belopp, blifva tillgänglig blott för ett
fåtal elever. Då emellertid efter hand vid allt flera såväl folkskolor som
högre flickskolor undervisning i huslig ekonomi blifvit införd, beslöt styrelsen,
som redan under läsåret 1893—94 inrättat ett skolkök, att i samband
med detta inrätta en fackskola för utbildande af lärarinnor i huslig
ekonomi. Till fackskolans föreståndarinna hade antagits den person, som
ledde skolkökets verksamhet och som i utlandet inhemtat grundlig insigt
på detta område, hvarjemte framstående lärarekrafter vunnits för olika
ämnen.

På grund af bristande utrymme kunde dock inom fackskolan undervisning
sistförflutna vårtermin meddelas allenast åt åtta ordinarie elever,
som voro bördiga från skilda delar af vårt land, samt åt fyra extra elever.

Undervisningen vore fördelad på två kurser, folkskolekursen och den
högre kursen, och försiggick i två kök. Densamma omfattade, ehuru till
olika omfång för de olika kurserna, följande ämnen:

matlagning (med kännedom om födoämnenas ursprung, förvaring och
sammansättning);

rengöring (städning, tvätt, strykning m. m.);

kemi och fysiologi med hufvudsakligt afseende på näringens fysiologi
och födoämnenas kemi;

helsolära och sjukvård i hemmet;

bokföring;

hushällslära (beräkning af inkomster och utgifter, kredit- och försäkringsväsen
in. m.);

pedagogik (allmän uppfostringslära) och metodik för undervisningen i
huslig ekonomi.

Undervisningen meddelades genom:

praktiska arbeten under lärarinnornas ledning;

Bill. till Rihsd. Vrot. 18!)b''. 7 Samt. I Afd. 23

178

Åttonde hnfvudtiteln.

föreläsningar och bokstudier med förhör; samt
öfnings- och proflektioner af lärjungarna.

Kursen vore beräknad för folkskolorna till två och för högre flickskolorna
till tre terminer. Afgiften vore faststäld, för folkskolekursen till
50 kronor för termin och för den högre kursen till följande belopp: l:a
terminen 50 kronor, 2:a terminen 60 kronor och 3:e terminen 75 kronor.
Derjemte finge eleverna ersätta produktionspriset för den middagsmat, som
de tillagade och sjelfva jemväl plägade äta.

Ärliga kostnaden för en fackskola med åtta elever uppginge till 3,500 kronor enligt följande förslag till stat:
hyra af lokal............................................................	.............. kr.	800	—
bränsle och lyse .........................................................	............... »	200	—
förnyelse af inventarier ............................................	»	50	—
förbrukningsartiklar .............................................	»	50	—
lön åt föreståndarinnan ..........................................	»	1,400	—
lön åt biträdande lärarinnan (med fri bostad) ...	»	600	—
arfvoden åt biträdande lärare ...............................	»	400	—
	Summa kr.	3,500	—.

Utan egentlig ökning i omkostnaderna kunde dock vid anstalten undervisas
dubbla antalet lärjungar, under förutsättning att ytterligare en biträdande
lärarinna anstäldes med 700 kronors lön (utan fri bostad). Utgifterna
skulle då stiga till 4,200 kronor om året. Deraf borde, om några
frielever antoges, omkring 1,000 kronor kunna betäckas genom terminsafgifter,
i följd hvaraf behofvet af statsunderstöd blefve 3,200 kronor.

Domkapitlet i Upsala, hvars utlåtande i ärendet infordrats, har deri
förklarat sig vara lifligt öfvertygadt om berörda undervisningsämnes stora
vigt och betydelse för qvinnans uppfostran och utbildning till hemmets
och familjens vård samt intygat, att undervisningen vid fackskolan vore i
fråga om kurser och lärarekrafter inrättad på ett både i teoretiskt och
praktiskt hänseende väl uttänkt och efter tillgångarna väl genomfördt
system, hvarför domkapitlet tillstyrkte nådigt afseende å den gjorda framställningen,
dervid särskildt åberopande ett af skolans inspektor, professoren
O. Hammarsten afgifvet yttrande.

Styrelsen för Ateneum för flickor har till en början framhållit den
husliga ekonomiens stora vigt och betydelse såsom läroämne vid qvinlig
uppfostran. Såväl enskilda personer som kommuner hade derför ock i flera
trakter af vårt land redan infört detta ämne i flickskolorna, men för att

Åttonde hnfvudtiteln.

179

arbetet i denna riktning ej måtte hämmas och slutligen upphöra, vore det
af nöden, att dugliga lärarinnor alltjemt utbildades. Då dylik utbildning
i allmänhet ej kunde ske utan ekonomisk förlust för de läroverk, som åtoge
sig den, borde staten, om den ej sjelf ville öfvertaga utbildningen, lemna
sitt ekonomiska understöd för detta ändamål. Högre lärarinneseminariet
i Stockholm åtnjöte redan statsbidrag för sin kurs i huslig ekonomi, hvilken
företrädesvis afsåge att utbilda lärarinnor i detta ämne för de högre flickskolorna,
men folkskolorna behöfde dylika lärarinnor i långt högre grad.
Förhållandet inom den kroppsarbetande klassen, i synnerhet vid fabriker,
sågverk och gruffält vore nemligen sådant, att behofvet af undervisning i
huslig ekonomi måste anses vara större i folkskolorna än i de högre flickskolorna.

Bäst vore möjligen om huslig ekonomi infördes som läroämne vid
folkskolelärarinneseminarierna, så att de lärarinnor, som utginge derifrån,
kunde undervisa äfven i detta ämne. Men då, innan en dylik anordning
kunde vidtagas, läroplanen vid dessa seminarier måste undergå väsentliga
förändringar, hvilket kräfde tid och dryga omkostnader, och då huslig
ekonomi såsom läroämne ännu vore jemförelsevis litet pröfvad, kunde dels
det närvarande behofvet af lärarinnor i sagda ämne blifva tillgodosedt och
dels värdefulla erfarenheter rörande undervisningen deri vinnas, derest
Eders Kongl. Maj:t täcktes understödja några privata läroanstalter, hvilka
företagit sig att utbilda lärarinnor i huslig ekonomi hufvudsakligen för att
tillgodose folkskolans behof.

Ett anslag för eu gång af 1,000 kronor, som styrelsen erhållit genom
nådigt bref den 14 september 1894, hade användts till inköp af erforderliga
hushålls- och kökssaker.

Kursen vid Ateneum för flickor hade pågått sedan höstterminen 1893
och hade till uppgift att i första hand utbilda lärarinnor i huslig ekonomi
vid folkskolorna. Densamma komine från och med höstterminen 1896 att
omfatta helt läsår eller 8 månader med en afgift af 75 kronor för hvarje
termin. Elevernas antal hade läsåret 1894—95 utgjort 12, deraf lika många
hvardera terminen. Af dessa hade 4 varit från Stockholm och 8 från landsorten.

Inkomst- och utgiftsstaten för kursen under ett arbetsår vore följande:

Inkomster:

............. kr. 900: -

.............. » 900: —

........... » 1,500: —

Summa kr. 3,300: —.

terminsafgift för 6 elever
betalande middagsgäster .
saldo förlust ...................

180

Åttonde hufvudtiteln.

Utgifter: .

hyra ...........................

ved och gas............

lön åt lärarinnan .....

matvaror......................

diverse..........................

.............................. kr. 500: —

................................. » 125: —

................................ » 1,200; —

................................. » 1,200: —

............... » 275: —

Summa kr. 3,300: —.

Läroverkets inspektor, kanslirådet C. W. Eastman, har på begäran
intygat, att, enligt hans förmenande, kursen är ändamålsenligt ordnad, att
undervisningen bedrifves med mycken skicklighet och stort allvar, att
lokalen väl motsvarar sitt ändamål, samt att undervisningsmaterielen är
tillräcklig och tidsenlig samt i godt stånd.

Direktionen för Stockholms stads undervisningsverk har i infordradt
utlåtande, med tillkännagifvande att direktionen funne det särdeles önskvärdt,
att folkskolornas lärjungar erhölle undervisning äfven i huslig ekonomi
och att åtgärder vidtoges för utbildande af lärarinnor i detta ämne, ansett
sig icke kunna ingå i pröfning, huruvida det vore lämpligt att för detta
ändamål lemna understöd af statsmedel åt en enskild högre flickskola eller
om målet hellre borde vinnas genom beredande af dylik undervisning i
statens egna läroanstalter.

Göteborgs allmänna folkskolestyrelse har slutligen till stöd för sin
underdåniga framställning åberopat innehållet i en af inspektrisen för
Göteborgs folkskolors skolkök, Eva Rodhe, till folkskolestyrelsen aflåten skrift,
deruti hon meddelar, att vid det nya skolköket i Maj orna kunde anordnas
kurser för skolkökslärarinnor vid folkskolorna, derest staten lemnade understöd
för desamma. En dylik kurs vore beräknad att pågå 20 veckor med
högst 10 elever. Då de unga qvinnor, som genomgått seminarierna, i
allmänhet redan förut måst ådraga sig skulder, borde kursafgiften icke sättas
högre än till 25 kronor. En kurs för 6 å 10 elever skulle betinga följande
kostnader:

lön åt föreståndarinnan .................		...................... kr.	500	—
lön åt biträdande lärarinna ...........		»	150	—
lektioner i några ämnen ................		...................... »	250	—
hyra m. m.........................................		»	500	—
matvaror................................................	......;........	.................... »	50	—
		Summa kr.	1,450	—.

Åttonde hufvudtiteln.

181

Efter afdrag af 150 kronor i kursafgifter skulle alltså återstå ett anslagsbehof
af 1,300 kronor årligen.’ *

Af en handlingarna bilagd redogörelse framginge, att Göteborgs skolkök
(det äldre) öppnades i maj 1891, samt att en mindre kurs för lärarinnor
tog sin början derstädes i januari 1893. Från och med 1895 hade
denna kurs stälts under folkskolestyrelsens omedelbara ledning.

Göteborgs domkapitel bar i infordradt utlåtande tillstyrkt nådigt bifall
till den underdåniga framställningen, med vilkor att lärarinnekursen komme
att stå öppen för qvinliga elever från alla delar af riket.

Frågan om statsanslag för undervisning i huslig ekonomi är, såsom
Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra Sig, icke ny. Den vid Högre lärarinneseminariet
i Stockholm anordnade kursen i huslig ekonomi har sedan 1893
åtnjutit dylikt anslag, och Riksdagen har redan år 1891 uttalat, att införandet
af undervisning i allmän helsolära samt teoretisk och praktisk
huslig ekonomi vid flickskolorna vore önskvärdt.

Då jag delar de åsigt er, som Riksdagen sålunda uttalat, och icke finner
de äskade anslagen för höga, hemställer jag i underdånighet, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att under vilkor, som Eders Kongl.

Maj:t kan finna lämpligt bestämma, på extra stat för år 1897 bevilja följande
belopp för ifrågavarande ändamål, nemligen:

till den med Upsala enskilda läroverk förenade fackskolan för utbildning
af lärarinnor i huslig ekonomi 3,200 kronor;

till lärarinnekursen i huslig ekonomi vid Ateneum för flickor i Stockholm
1,500 kronor; samt

till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse för utbildande af lärarinnor
i huslig ekonomi för folkskolan 1,300 kronor.

Med anledning af en år 1883 utaf kejserliga tyska regeringen gjord [88.]
framställning att för vinnande af närmare kännedom om Östersjöns medel- Precmonsnivattenhöjd
så kallade precisionsnivellevingsarbeten, liknande dem, som utmed''
Preussens östersjökust utförts af preussiska generalstaben, måtte verkställas
här i riket, täcktes Eders Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande och
sedan upplyst blifvit, att danska regeringen förklarat sig villig att låta
utföra dylika nivelleringsarbeten med anslutning till de af preussiska
generalstaben verkstälda, i den till 1885 års riksdag aflåtna nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och behof på extra stat för år 1880
äska ett anslag af 40,500 kronor till anordnande och underhåll af vattenhöjdmätningsstationer,
inköp af nivelleringsinstrument m. in. samt ut -

182

Åttonde lmfvudtiteln.

förande af precisionsnivelleringsarbeten. I ett den kongl. propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet rörande detta ärende lemnades en
af kostnadsberäkning åtföljd utredning beträffande de för ifrågavarande
ändamål nödiga anordningar och arbeten. Enligt denna utredning afsågs,
dels att till utförande af vattenhöjdsobservationer vid rikets kuster skulle
genast inrättas sex med sjelfregistrerande apparater (mareografer) försedda
stationer, eller så kallade peglar, af hvilka två skulle förläggas vid Bottniska
viken, dels ock att dessa stationer skulle med hvarandra förbindas
medelst precisionsnivelleringar, hvilka under de fem första åren skulle
omfatta mellersta och södra Sverige samt framdeles utsträckas till det
norra.

I skrifvelse den 20 maj 1885 förklarade Riksdagen sig finna det med
ifrågavarande arbete förbundna stora vetenskapliga intresse tydligt ådagalagdt,
och att det skulle vara vårt land mindre värdigt att undandraga sig
att tillsammans med de öfriga östersjömakter, som förenat sig om ifrågavarande
arbeten, samverka till målets vinnande. Kostnaderna för de uppgiga
anordningarna och arbetena syntes dock Riksdagen väl höga. I
sådant afseende anfördes, att, då hela det antal vattenhöjdmätningsstationer,
som Eders Kongl. Maj:t ansett böra inrättas, icke genast vore behöfligt,
Riksdagen funnit det icke vara oundgängligen nödigt att redan då dertill
bevilja medel, utan att Riksdagen i stället för af Eders Kongl. Maj:t begärda
25,000 kronor endast anslagit hvad som för fyra stationer jemte
kostnader för transporter, dykeribiträde in. in. ansetts behöfligt, nemligen
dels för hvarje station 4,000 kronor, eller tillhopa 16,000 kronor, dels ock
gemensamt för alla stationerna 700 kronor till transportkostnader in. in.
Vidare fann Riksdagen inköp af nivelleringsinstrument icke behöfva ske i
så stor omfattning, som af Eders Kongl. Maj:t föreslagits, utan att anslaget
härtill, enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag 4,000 kronor, kunde nedsättas
till 3,000 kronor. Då vattenhöjdmätningsstationerna blefve till antalet
färre, än Eders Kongl. Maj:t ansett nödigt, beräknade Riksdagen för deras
underhåll och tillsyn in. m., efter 425 kronor för hvarje station, årligen
tillhopa 1,700 kronor. Beträffande slutligen kostnaden för precisionsnivellernentet
i mellersta och södra Sverige, beräknad till 9,000 kronor om året
under fem år, beslöt Riksdagen i denna post en nedsättning till 6,750
kronor. Hela det anslag, som Riksdagen för ofvanomförmälda ändamål stälde
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för år 1886, utgjorde 28,000 kronor.

Af detta anslag fann Eders Kongl. Maj:t den 24 oktober 1885 godt
anvisa 6,600 kronor till begynnande af ett precisionsnivellement i södra
och mellersta Sverige, 3,000 kronor till inköp af derför erforderliga instru -

Åttonde hnfvudtiteln.

183

merit m. m. och 18,400 kronor till inrättande af fyra särskilda vattenhöjdmätningsstationer
(vid Varberg, Ystad, Kungsholms fästning och Landsorts
fyr). Sedermera har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar
beviljat dels för år 1887 ett belopp af 10,000 kronor till fortsättande
af precisionsnivelleringsarbetet i södra och mellersta Sverige samt
till inköp af dertill erforderliga instrument med tillbehör, dels för åren
1888, 1889 och 1890 årligen 9,000 kronor till fortsättande af dessa arbeten,
dels ock för hvart och ett af de sistnämnda fyra åren 1,700 kronor för
underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna m. m.

Sedan hos Eders Kongl. Maj:t underdånig framställning blifvit gjord
om beredande af nödiga medel för precisionsnivellementets utsträckande
till norra Sverige, täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå 1890 års riksdag att
på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af af 20,500 kronor till precisionsnivelleringsarbetenas
fortsättande i norra Sverige, anordnande af två
nya, med sjelfregistrerande apparater försedda vattenhöjdmätningsstationer
samt underhåll och tillsyn af dessa jemte redan befintliga sådana stationer.
Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen; och genom
nådigt bref den 6 juni 1890 stäldes dels till styrelsens för nautisk-meteorologiska
byrån disposition 9,000 kronor för anordnande på lämpliga platser
i Norrland vid Bottniska viken af två vattenhöjdmätningsstationer med
registreringsapparater äfvensom 2,500 kronor för underhåll och tillsyn af
nyssnämnda jemte redan förut befintliga sådana stationer m. m. under år
1891, dels ock till afdelningschefens vid generalstabens topografiska afdelning
förfogande ett belopp af 9,000 kronor till påbörjande under år
1891 af ett precisionsnivellement i norra Sverige; hvarjemte föreskrefs, att
i fråga om de två nya stationerna enahanda bestämmelser, som beträffande
de förut befintliga vattenhöjdmätningsstationerna meddelats, borde i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse. De nya stationerna anlades, den
ena vid Björns fyrplats i Geflebugten och den andra i Ratans hamn, och
hafva sedan hösten 1891 varit i verksamhet.

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar
har Riksdagen vidare beviljat för hvardera af åren 1892—1896 till fortsättande
af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige 9,000 kronor samt
till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna m. m. 2,500
kronor. Derjemte har Riksdagen till sammanställning och bearbetande af
anteckningarna öfver de vid stationerna registrerade vattenhöjder beviljat
för år 1890 ett belopp af 2,000 kronor samt för hvartdera af åren 1892,
1894 och 1896 ett anslag af 1,000 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 15 oktober 1895 hafva nu styrelsen för

184

Åttonde hnfvudtiteln.

nautisk-meteorologiska byrån, afdelningschefen för generalstabens topografiska
afdelning och professorn vid generalstaben gjort framställning rörande
behofvet af en ny vattenhöjdmätningsstation vid norrländska kusten. Efter
en redogörelse för frågans föregående behandling anföres i denna skrifvelse
följande.

Vid de två senast anlagda stationerna hade från och med hösten år
1891 registrering af vattenhöjden oafbrutet egt rum, hvarjemte precisionsafvägningar
af betydande utsträckning utförts för sammanbindning af de
båda stationerna med hvarandra samt med stationerna i den öfriga delen
af riket. Man hade dervid kommit till insigt om åtskilliga förhållanden,
som vore af vigt med afseende på sjelfva hufvudfrågan och ådagalade
behöfligheten af ännu en sjelfregistrerande vattenhöjdmätningsstation vid
Bottniska viken. Det torde vara obestridligt, att bestämningen af medelnivån
och dess förändringar hos en så stor hafsbassin, som Bottniska
viken omfattade, borde kunna vinna betydligt i säkerhet genom observationer
vid ytterligare en sjelfregistrerande vattenhöjdmätningsstation utom
de två förutvarande vid svenska kusten. Ty dels försvårade det stora afståndet,
nära 60 mil, emellan de båda stationerna Björn och Ratan, med
delvis mycket bruten terräng, den noggranna bestämningen af höjdskilnaden
emellan registreringsapparaternas nollpunkter, hvilken bestämning måste
vara af samma noggrannhet som den, hvarmed vattenhöjden vid registreringsapparaten
erhölles; dels vore hvarje station, till följd af sitt läge, vindarnes
riktning m. m. behäftad med ett större eller mindre lokalt inflytande,
hvars menliga inverkan eliminerades i den mån ett större antal
stationer blefve anordnadt. Erfarenheten talade derför, att en vattenhöjdmätningsstation
med sjelfregistrerande apparat emellan Björn och Ratan
vore af behofvet påkallad. En dylik station vid svenska kusten norr om
Ratan uti Bottniska vikens nordligaste del vore visserligen äfven mycket
önskvärd, men en sådan kunde icke åstadkommas utan betydande kostnader,
hvarförutom personal saknades att under hela året sköta en vattenhöjdregistreringsapparat
derstädes. Förhoppning funnes likväl, att en vattenhöjdmätningsstation
komme att anordnas på finska kusten.

Hvad den nu ifrågasatta vattenhöjdmätningsstationen å Sveriges kust
vidkomme, borde densamma förläggas på dertill lämpligt ställe mellan Lörudden,
söder om Sundsvallsfjärden, och Lungö, norr om Hernösand. Kostnaden
för denna stations anordnande kunde ställa sig väsentligt lägre än
för de förut varande stationernas upprättande, enär för den nya stationen
kunde åtminstone tills vidare användas en del af de apparater, instrument
och annat tillbehör, som blifvit i reserv anskaffade för de hittills befintliga
vattenhöjdmätningsstationerna. För den ifrågavarande stationen skulle

Åttonde hufvudtiteln. 185

då endast erfordras medel till bestridande af kostnader för uppförande af
grundmur, för anskaffning och nedläggning af ledningsrör, för observationshuset
samt för stationens sammanbindning med den utefter kustvägen framgående
precisionsafvägningslinien. Härtill skulle åtgå ett sammanlagdt belopp
af 3,500 kronor för en gång. På grund häraf hemstäldes, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till näst sam m ant rådande riksdag aflåta framställning
om beviljande å extra stat för år 1897 af det för ändamålet behöfliga
anslaget.

Öfver denna framställning har vetenskapsakademien den 13 sistlidne
november afgifvit infordradt underdånigt utlutande, deruti akademien, med
öfverlemnande af ett utaf akademiens ledamöter f. d. kommendörkaptenen
friherre C. Skogman och professorn B. Hasselberg afgifvet, yttrande i
ämnet, förklarat, att akademien för sin del gillat och såsom uttryck af
sina egna åsigter antagit samma yttrande, uti hvilket såsom högeligen
angeläget tillstyrkts vidtagande af nu föreslagna åtgärd, hvarigenom endast
det mest oafvisliga behofvet kunde anses fyldt.

Hvad i detta ärende anförts synes ådagalägga, att, för vinnande af ett
tillförlitligt resultat af de i förenämnda ämne redan påbörjade och under
flera år fortsatta undersökningar, en ny vattenhöjdmätningsstation bör inrättas
på lämplig plats å kuststräckan mellan de båda nuvarande norrländska
stationerna; och det ifrågasatta beloppet, 3,500 kronor, för den
nya stationens anordnande torde icke vara för högt tilltaget.

I sammanhang med det nu föredragna ärendet har jag äfven att anmäla
särskilda framställningar dels af styrelsen för nautisk-meteorologiska
byrån rörande anslag för år 1897 å 2,500 kronor till vård och underhåll
m. in. af de nu befintliga vattenhöjdmätningsstationerna, dels ock från
chefen för rikets allmänna kartverk om ett anslag å 9,000 kronor för fortsättande
under år 1897 af precisionsafvägningarna i norra Sverige.

Med anledning af samtliga förutnämnda framställningar tillstyrker jag,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1897 bevilja för ifrågavarande ändamål tillhopa 15,000 kronor, deraf 9,000
kronor till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige,

3,500 kronor till anordnande af en ny, med sjelfregistrerande apparat försedd
vattenhöjdmätningsstation vid Bottniska viken samt 2,500 kronor till
underhåll och tillsyn af de nuvarande vattenhöjdmätningsstationerna m. m.

Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag har Riks- [89.]
dagen på extra stat för hvart och ett af åren 1895 och 1896 beviljat ett utgifvande
anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas till svenskaå/V/nérAe^
nykterhet ssällskapets förfogande för utgifning och spridning af nykterhets- skrifter.

Bill. till Kikad. Krut. 1800''. 1 Band. I Afd. 24

186 Åttonde hufvudtiteln.

skrifter. Nämnda sällskaps styrelse har nu i skrifvelse den 28 september
1895, under åberopande af hvad styrelsen i underdånig skrifvelse den 25
september 1893 anfört rörande behofvet af ett årligt understöd af allmänna
medel för fullföljande af den verksamhet, som enligt sällskapets
stadgar åligger detsamma, anhållit om utverkande hos Riksdagen af anslag
för sagda ändamål till enahanda belopp för år 1897.

Med anledning häraf och under erinran om hvad vid sist berörda
skrifvelses föredragning för Eders Kongl. Maj:t den 13 januari 1894 af
mig yttrades, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1897 anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att
mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande
för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

[90.] För hvart och ett af åren 1894, 1895 och 1896 har Riksdagen beviljat

Räddnings- ett extra anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet
för jiemmet fgr drinkare vid Sans-souci invid Upsala på vilkor, som af Eders
Sans-soud Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. De vilkor för anslagens åtnjutande, som
invid Upsoia. E(jers Kongl. Maj:t i följd häraf vid meddelande af föreskrift om anslagens
utbetalning faststält, hafva fått enahanda innehåll, som återgifvits i mitt
anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari
1895 vid föredragning af då gjord ansökning om anslag till räddningshemmet.

Nu har professorn W. Rudin, i egenskap af ordförande i Upsala läns
allmänna nykterhetsförbund samt i styrelsen för omförmälda räddningshem,
i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes allt framgent
och närmast för år 1897 hos Riksdagen begära, att anslag till samma belopp
måtte få till anstalten utgå; och till denna ansökning har medicinalstyrelsen,
hvars underdåniga utlåtande infordrats, tillstyrkt nådigt bifall.

Hvad jag genom de i ärendet företedda handlingar inhemtat rörande
ifrågavarande anstalt och dess verksamhet, har bibringat mig den öfvertygelse,
att anstalten fortfarande är förtjent af enahanda understöd, som
hittills kommit densamma till del. Jag hemställer derför, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för 1897 bevilja
ett anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet för
drinkare vid Sans-souci invid Upsala på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t
pröfvas lämpliga.

[91.]

Anslag för 1 underdånig skrifvelse den 11 september
vetenskapliga akademien hemstält om ett extra anslag af 9,800

1895 har vetenskapskronor
för ändamåls -

mHtageiser utrustning och utförande af en svensk expedition till Lappmarken

förmörkelse.

Åttonde lnifvudtiteln. 187

för anställande af vetenskapliga iakttagelser vid en total solförmörkelse, som
den 9 augusti 1896 blifver synlig inom den nordligaste delen af den
skandinaviska halfön.

Rörande behofvet af ett sådant anslag bar akademiens fysiker professor
B. Hasselberg i en till akademien ingifven skrift anfört följande.

Sedan äldsta tider hade de totala solförmörkelserna mer än de flesta
astronomiska fenomen tilldragit sig astronomernas uppmärksamhet, hufvudsakligen
på den grund att dervid värdefulla iakttagelser kunde erhållas
för kontrollerande af teorien för månens rörelse. Ända till medlet af
innevarande sekel hade denna omständighet varit så godt som den enda,
hvilken åt dessa fenomen förlänat något intresse från rent vetenskaplig
synpunkt. Från och med förmörkelserna åren 1842 och 1851 hade
emellertid detta förhållande högst väsentligt ändrats. Bredvid den äldre
astronomien, som i hufvudsak kunde betecknas såsom uteslutande celest
dynamik, hade en ny riktning börjat alltmer göra sig gällande, nemligen
den celesta fysiken; och man hade snart funnit, att för studiet af flera
bland dess problem de totala solförmörkelserna erbjöde särdeles värdefulla
tillfällen, enär de vidsträckta delar af solen, som bildade dess s. k. atmosfer
och som under vanliga förhållanden till följd af den starka belysningen
i jordatmosferen i solens närhet ej vore synliga, dervid tydligt
visade sig, sedan denna belysning genom den mellanträdande månkroppen
aflägsnats. Genom användning af de hjelpmedel, som fotografien och
spektroskopien erbjöde för studier i afseende på beskaffenheten af de undre
lagren inom solatinosferen, hade man vid 1860 och 1868 årens förmörkelser
kommit till de högst öfverraskande och numera allmänt kända resultat,
som bildade utgångspunkten för vår nuvarande kännedom om solens fysik.
Att denna numera vunnit den utveckling, den faktiskt egde, berodde dock
hufvudsakligen derpå att man samtidigt lyckats utfinna metoder att studera
fenomenen i solatmosferens undre lager såväl spektroskopiskt som fotografiskt
äfven oberoende af de sällsynta tillfällen, då solskifvan vore förmörkad.

Annorlunda stälde sig deremot saken i afseende på solatmosferens
yttre delar, som vid totala förmörkelser bildade den s. k. coronan. För
undersökning af dess fysiska beskaffenhet vore man ännu alltjemt hänvisad
till de totala solförmörkelserna, enär alla försök att med afseende
på densamma göra sig oberoende af dessa fenomen hittills visat sig fruktlösa.
Då emellertid en närmare kännedom af denna del af solen vore af
fundamental betydelse såväl för solens fysik i och för sig som för tolkningen
af det fenomen, de s. k. föränderliga stjernorna företedde, hade

188

Åttonde bufvudtiteln.

astronomerna hittills städse funnit sig föranlåtna att ej låta någon total
solförmörkelse opåaktad passera.

Sista gången ett dylikt fenomen inom vårt land kunde iakttagas var
år 1851. Det närmast följande komme att inträffa den 9 augusti 1896,
och det funnes all anledning antaga att utlandets astronomer och fysici
komme att här infinna sig, oaktadt totalitetszonen denna gång passerade
nordligaste Norge och således ej vore så gynsamt belägen som förra gången.
Att under sådana förhållanden vårt lands representanter för denna
forskningsgren ej borde uteblifva, torde få anses dess mer sjeltklart, som
ett dylikt tillfälle ej återkomme förr än år 1914.

Professor Hasselberg önskade på grund häraf att vid 1896 års förmörkelse
komma i tillfälle att företaga en fotografisk undersökning af
coronans spektrum. Dylika försök hade redan vid föregående solförmörkelser
gjorts, men med så otillfredsställande instrumentella hjelpmedel, att
de vunna resultaten endast kunde anses såsom provisoriska. För att vinna
eu tillräcklig noggrannhet måste spektroskopet ej såsom förr anbringas till
eu rörlig reflektor, utan uppställas fast, och coronans bild medelst en
heliostat med urverk och ett objektiv projicieras på dess springa. Till
följd af den korta tid af endast omkring 100 sekunder totaliteten varade,
måste denna heliostat ega högsta möjliga fulländning i konstruktionen,
emedan under observationen intet ögonblick finge förloras med justering
af instrumentets gång. Dess pris blefve derför ganska högt och utgjorde
hufvuddelen af de kostnader eu expedition till totalitetsområdet betingade.

Enligt de meddelanden professor Hasselberg i afseende härå erhållit
från den enda firma i Europa, till hvilken man, då det gälde astronomiska
instrument af högsta fulländning, med tillit kunde vända sig, uppginge
kostnaden för en dylik heliostat med urverk, föränderlig polhöjd och afsedd
för spegel af 24 centimeters diameter till 7,500 riksmark, i hvilket
belopp dock ej inbegripits spegelns pris, hvilket hos en firma i Munchen
utgjorde 1,200 mark. Ansloges kostnaden för emballage och frakt till 100
mark samt beräknades införseltullen till 10 procent af värdet, skulle instrumentets
hela pris uppgå till sammanlagdt 9,680 mark eller i rundt
tal 8,700 kronor. Till denna summa komme vidare kostnaden för sjelfva
expeditionen. Då på derom gjord förfrågan chefen för sjöförsvarsdepartementet
välvilligt lofvat söka så bereda, att för transporten fram och tillbaka
mellan Trondhjem och Vadsö en kanonbåt stäldes till expeditionens
förfogande, kunde dessa kostnader anslås till följande belopp:

Åttonde hufvtidtiteln. 189

resa för professor Hasselberg och en assistent till och från

Trondhjem .................................................................................. kr. 126: —

jern vägsfrakt för instrumenten .................................................. » 120: —

uppehåll för 2 personer under 3 veckor ............................... » 300: —

uppställning af instrumenten å stationen jemte byggandet af

ett träskjul öfver dem ............................................................. » 400: —

oförutsedda och mindre omkostnader................................... » 154: —

summa kr. 1,100: —

hvadan sålunda kostnaden för expeditionen i sin helhet skulle belöpa sig
till 9,800 kronor.

Det kunde väl tyckas att denna summa vore nog stor att offra på
en så speciell uppgift som den föreliggande. Vid närmare öfvervägande
torde likväl denna betänklighet försvinna. Det till inköp föreslagna instrumentet
hade nemligen, utom för det nu afsedda ändamålet, en synnerligt
vidsträckt användbarhet för en mängd andra både astronomiska och
fysiska undersökningar och blefve således ett högeligen värdefullt förvärf
för både den fysiska och astronomiska institutionen. Skulle genom
ogynsam väderlek vid observationstillfället eller på grund af andra
oförutsedda omständigheter expeditionens ändamål icke alls eller endast
ofullständigt uppnås, blefve den pekuniära förlusten således inskränkt
till endast de direkta resekostnaderna eller till omkring 1,000 kronor,
hvilken risk ej torde kunna anses stor i jemförelse med den, som de
expeditioner löpte, hvilka, enligt hvad man med säkerhet kunde antaga,
från skilda håll af utlandet vid detta tillfälle kunde förväntas hit. Under
sådana förhållanden och då först efter nära 20 år ett dylikt fenomen hos
oss ånyo förekomme, vore det beklagligt, om af brist på en relativt så
anspråkslös summa från Sveriges sida intet åtgjordes för att draga fördel
af ett för den kosmiska fysiken så vigtigt fenomen, för hvars iakttagande
andra nationer helt säkert ej koinme att sky vida betydligare uppoffringar.

På grund af det anförda hade professor Hasselberg anhållit, att vetenskapsakademien
ville ingå till Eders Kongl. Maj:t med anhållan, att af
1896 års riksdag måtte äskas ett extra anslag å 9,800 kronor till bestridande
af kostnaderna för ifrågavarande expedition.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse har vetenskapsakademien
—■ under erinran att, på dess tillstyrkan, Eders Kongl. Maj:t, jeinlikt nådigt
bref af den 25 maj 1894, tillagt professor Hasselberg ett reseunderstöd
hufvudsakligen för att med utländska astronomer och fysiker träffa aftal
rörande gemensamma förberedelser till iakttagandet af omförmälda totala

190

Åttonde hufvudtitelu.

solförmörkelse — på det varmaste tillstyrkt, att till Riksdagen måtte aflåtas
nådig proposition i det af professor Hasselberg nämnda syfte.

Emedan omförmälda solförmörkelses totalitet, hvarunder den s. k.
coronans natur skall vetenskapligt undersökas, såsom förut antydts, är af
ytterst kort varaktighet, måste, för att resultat af verkligt värde dervid
skola kunna vinnas, undersökningsarbetet noggrann! fördelas mellan olika,
längs totalitetsbältet spridda observatörer. En samverkan mellan flera deltagare,
försedda med erforderliga instrument, är således nödvändig. Denna
omständighet i förening med den särskilda ställning, Sverige, som vunnit
ett framstående rum icke blott å naturvetenskapens område i allmänhet
utan särskild! å spektralanalysens, redan intagit till föreliggande fråga,
synes mig göra det till en pligt för vårt land att ikläda sig de omnämnda
kostnaderna, för att svenske vetenskapsmän må kunna tillsammans
med forskare från andra kulturländer bidraga till lösningen af de vigtiga
frågor, som vid detta tillfälle skola göras till föremål för undersökning.
Dä, på sätt chefen för sjöförsvarsdepartementet meddelat mig, ett svenskt
örlogsfartyg torde kunna utan särskildt anslag ombesörja expeditionens
transport fram och åter mellan Trondhjem och Vadsö, samt jag icke har
något att erinra mot det af vetenskapsakademien förordade anslagets belopp,
får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kong!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för utrustande och företagande af ifrågavarande
vetenskapliga expedition på extra stat för år 1897 bevilja ett anslag af
9,800 kronor; lärande hinder ej förefinnas för Eders Kong! Maj:t att låta
af tillgängliga medel redan under innevarande år förskottera beloppet.

[92.] I underdånig skrifvelse den 30 oktober 1895 har riksarkivarien an Hisioriska

fort, hurusom det pa fl/ig a arkivet i Vatikanen i Rom, hvilket inneslöte så
forskningar i ocp yigtiga samlingar, intill senare tider varit för nordiska forskare
arkivet i fiom.nästan otillgängligt. Först under paiven Leo Alll:s pontifikat hade vätakanska
arkivet öppnats för den historiska forskningen och i sammanhang
dermed ordnats på ett mera tidsenligt sätt och så, att det blifvit möjligt
att öfverskåda och planmessigt begagna dess samlingar. Sedan år 1880,
då beslutet härom offentliggjordes, hade också historieforskare från nästan
alla civiliserade länder infunnit sig i det vatikanska arkivet, och äfven
regeringarna hade ansett det vara ett statsintresse af vigt, att arkivets
skatter begagnades, sedan de på ett så liberalt sätt gjorts tillgängliga för
forskningen. Både Preussen och Österrike hade i Rom upprättat särskilda
institutioner, afsedda hufvudsakligen för nämnda arkivs genom -

Åttonde hufvudtiteln. 191

forskande; och den franska skolan i Rom hade med ifver egnat sig åt
samma uppgift.

Det exempel, som sålunda gifvits af de stora kulturländerna, hade
vunnit efterföljd äfven i den skandinaviska norden. Under vintern 1894
hade Danmark och under hösten samma år Sverige en representant bland
de utländska forskarne i Vatikanen. Sverige företräddes af amanuensen
vid kongl. biblioteket filosofie doktor Karl Henrik Karlsson. Dennes resa
och vistelse i Rom hade möjliggjorts derigenom att han, som vid kongl.
biblioteket åtnjöte i lön 1,800 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,200
kronor, hvilka sistnämnda han under tjenstledigheten afstod till vikarie,
erhållit särskildt understöd dels af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
med 1,200 kronor dels ock af Letterstedtska föreningen med
1,000 kronor. Han hade fortsatt sina arbeten i Rom, till dess vatikanska
arkivet stängdes den 1 juli 1895, och efter ett besök i hemmet återvändt
till Rom, der arkivet åter öppnats den 1 påföljande oktober. Äfven för
det andra arbetsåret hade han fått sig tillförsäkradt understöd från samma
håll som förut. Under nu fortlöpande arbetsår komme äfven Norge att
vara representeradt i vatikanska arkivet, i det på regeringens förslag stortinget
beviljat 2,000 kronor till bestridande af utgifterna för utsändande
af en historiker, som i nämnda arkiv hade att anställa forskningar rörande
Norges historia. Den person, som åtagit sig detta uppdrag, professor G.
Storm, uppbure sagda anslag vid sidan af sin professorslön.

Om arten såväl af de i vatikanska arkivet förvarade urkunder som
af de forskningar, med hvilka doktor Karlsson der varit sysselsatt, finge
man eu föreställning genom den berättelse han afgifvit till vitterhetsakademien.
Han hade hufvudsakligen undersökt några serier af urkunder,
hvilka först på senaste åren blifvit kända och tillgängliga, sedan de öfverflyttats
från lateranska till vatikanska palatset, nemligen regesta lateranensia,
innehållande samtida afskrifter af de från påfliga kansliet utgångna
skrifvelser, begynnande med år 1390 och sträckande sig inemot midten af
1400-talet, samt den yngre serien af supplicationes, innehållande utdrag af
vissa till kurian ingångna skrifvelser från år 1417 till början af 1500-talet. Äfven de förut kända serierna regesta avenionensia och regesta
vaticana hade lemnat en rik efterskörd. Slutligen hade doktor Karlsson
äfven fått från den danske forskaren Moltesens anteckningar afskrifva åtskilligt
ur de af honom genomgångna påfliga räkenskaperna från 1300-talet. Under det första arbetsåret hade doktor Karlsson tagit afskrift af
tillsammans ej mindre än 550 icke förut kända handlingar rörande Sveriges
medeltidshistoria, hvilket måste anses såsom ett lysande resultat.

Doktor Karlsson hade förklarat sig anse, att det nu löpande arbets -

192

Åttonde hufvndtiteln.

året borde blifva ännu mer inbringande, enär han numera uteslutande
skulle sysselsätta sig med serier, som aldrig varit af nordiska forskare
begagnade. Ehuru doktor Karlsson ännu icke kunde fullt öfverskåda det
material, som vore att genomgå, eller beräkna den tid, som dess genomforskande
skulle taga i anspråk, ansåge han sig dock kunna antaga, att
en person icke torde hinna genomgå detsamma på mindre än sex år från
hösten 1895 räknadt, För det nu löpande arbetsåret vore det, såsom förut
nämnts, redan sörjdt genom förnyadt understöd af vitterhetsakademien och
Letterstedtska föreningen. Men sedan dessa samfund under två år bekostat
doktor Karlssons vistelse i Rom, vore det ingen utsigt att de skulle
dermed fortsätta, och det med sådan framgång inledda arbetet skulle alltså
komma att med detta arbetsårs slut af brytas. Under vanliga förhållanden
skulle man lättare kunna finna sig häri, under förhoppning att arbetet
skulle längre fram och möjligen af annan person återupptagas. Men särskilda
omständigheter gjorde det betänkligt att uppskjuta arbetets fortsättande
och i hvarje fall ytterst önskvärdt att omedelbarligen fullfölja
detsamma. Först och främst vore det en stor vinst för företaget, om det
fortsattes af samma person, som dermed gjort en så vacker början. Doktor
Karlsson vore nemligen i ovanlig grad kompetent för en sådan uppgift
dels på grund af sina tidigare mångåriga arbeten inom medeltidsforskningens
område, dels särskildt genom sina sedan ett år fortgående forskningar
i vatikanska arkivet. Han hade derigenom förvärfvat en erfarenhet
inom denna specialitet och en kännedom af det vatikanska arkivet,
som det för eu annan skulle kräfva lång tid att vinna. Han hade äfven
gjort den personliga bekantskap med arkivets ledare och tjensteman samt
med der arbetande utländske forskare, som måste landa till stort gagn
vid hans arbeten. Af högt värde vore ock den samtidiga närvaron i
vatikanen af en dansk och en norsk historiker, ty de tre nordiska forskarne
kunde i viss grad samverka och derigenom underlätta hvarandras
arbeten, i det hvar och en af dem vid volymernas genomgående tecknade
sig till minnes hvad dessa innehölle icke blott angående hans hemland
utan äfven beträffande de båda öfriga nordiska länderna. Ehuru man
borde hoppas, att det vackra exempel, som Leo XI1T gifvit genom vatikanska
arkivets öppnande för forskningen, komme att af hans efterträdare
följas, finge detta dock, enligt riksarkivariens mening, icke antagas såsom
visst och ©vilkorligt.

Doktor Karlsson hade förklarat sig villig att fortsätta arbetet i vatikanska
arkivet under de närmast följande åren, derest honom förunnades
tjenstledighet från hans befattning vid kongl. biblioteket och han utom
sin lön, 1,800 kronor, finge åtnjuta ett årligt anslag af 3,000 kronor äfven -

Åttonde hnfvudtiteln.

193

som för erhållande af ålderstillägg å lönen tillgodoräkna sig den tid, under
hvilken han vore för ifrågavarande ändamål tjenstledig. Riksarkivarien,
soin ansett denna begäran skälig, har i underdånighet hemstält, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen dels medgifva, att doktor Karlsson
finge räkna tjenstår under den tid han vore sysselsatt med ifrågavarande
forskningar, dels ock för en tid af tre år, räknadt från och med
1897, anvisa ett årligt anslag af 3,000 kronor, att utgå till doktor Karlsson
eller den forskare, som Edei*s Kongl. Maj:t komme att utse i hans
ställe, i fall han blefve urståndsatt att fullfölja sitt uppdrag. Mot åtnjutande
af dessa förmåner skulle doktor Karlsson eller den, som möjligen
komme att träda i hans ställe, vara skyldig att arbeta i vatikanska arkivet
hela den del af året, hvarunder det hölles öppet, och använda den återstående
tiden till arbeten, som stode i samband med hans hufvuduppdrag.
De afskrifter och anteckningar, som blefve frukten af hans arbeten, skulle
till riksarkivet öfverlemnas, hvarjemte han efter hvarje arbetsårs slut skulle
afgifva redogörelse för det gångna årets arbeten samt en kortfattad arbetsplan
för nästföljande år.

Hörd öfver riksarkivariens berörda framställning, har öfverbibliotekarien
vid kongl. biblioteket i den 8 november 1895 afgifvet underdånigt utlåtande
anfört, att ehuru det för kongl. biblioteket visserligen måste vara
känbart att under en tid af flera år gå miste om en tjensteman af doktor
Karlssons kunskaper och arbetsförmåga, öfverbibliotekarien likväl funne
öfvervägande skäl tala derför, att doktor Karlsson, om möjligt, måtte beredas
tillfälle att, på sätt riksarkivarien föreslagit, qvarstanna i Rom för
ifrågavarande forskningar. Hans tjenst inom kongl. biblioteket kunde, i
händelse af honom beviljad ytterligare tjenstledighet, upprätthållas af en
e. o. amanuens, hvilken under det förordnande, han redan mer än ett års
tid för doktor Karlsson innehaft, ådagalagt nödig skicklighet. Deremot
vore det för den historiska vetenskapen en förlust, som svårligen kunde
ersättas, om doktor Karlsson alltför tidigt skulle nödgas afbryta de forskningar,
hvilka från första början gifvit eu så rik skörd. Doktor Karlsson
vore, på grund af sina förstudier och den inblick han redan lyckats förvärfva
i det ofantligt rika materialet, för närvarande sannolikt den mest
kompetenta person inom fäderneslandet, hvilken för dessa forskningar
funnes att tillgå. Den närvarande tidpunkten vore också ovanligt gynsam
genom tillfället till samarbete med de uti vatikanens arkiv sysselsatta forskare
från de andra nordiska länderna, hvilkas undersökningar till en del
berörde samma fält. Öfverbibliotekarien ansåge derför från kongl. bibliotekets
sida intet hinder möta för bifall till riksarkivariens framställning.

Uti underdånig skrifvelse den 12 november 1895 har vitterhetsakade Bih.

till Rikad. Prut. 1896. I Sami. 1 Afd. 25

194

Åttonde liufvudtiteln.

mien, under förmälan att akademien af den för historiska ändamål afsedda
delen af den Bergerska donationens räntemedel lemnat doktor Karlsson
för hvartdera af arbetsåren 1894—1895 och 1895—1896 ett anslag af
1,200 kronor, men att nämnda räntemedel för framtiden behöfdes för den
af akademien började utgifningen af Axel Oxenstiernas skrifter, hvilket
vidlyftiga och kostsamma arbete vore af yttersta vigt för häfdaforskningen,
hemstält, att då det vore ytterst beklagligt, om doktor Karlssons arbete
skulle så snart afbrytas af brist på medel, Eders Kongl. Maj:t ''sälle af
Riksdagen begära för fortsatt afskrifning af urkunder rörande Sverige i
de romerska arkiven ett årligt anslag af 3,000 kronor att tillsvidare utgå.

Af hvad sålunda anförts finner jag mig öfvertygad om angelägenheten
deraf, att ifrågavarande forskningar rörande fäderneslandets historia
få ostördt fortgå och att den person, som nu är dermed sysselsatt och
allmänt vitsordats vara för detta värf synnerligen skickad, får fullfölja
dessa forskningar. Jag tvekar således icke att tillstyrka äskande af det
anslag, som erfordras för ändamålet, helst enär, vid det förhållande att
ifrågavarande person uppbär lön på stat och hans tjenst under ledigheten
kan, utan särskild kostnad fpr statsverket, uppehållas med de för tj en sten
anslagna tjenstgöringspenningar, anslagets belopp kan begränsas till 3,000
kronor årligen. Då emellertid ovisst är, huru länge det vatikanska arkivets
öppethållande för utländska forskare skall fortfara äfvensom huruvida,
derest doktor Karlsson skulle blifva förhindrad att fortsätta sitt arbete i
arkivet, annan för sådana forskningsarbeten lämplig person kan finnas
att tillgå, anser jag, att anslag endast för år 1897 nu bör af Riksdagen
begäras.

Hvad angår doktor Karlssons anhållan att för bekommande af ålderstillägg
å sin lön få räkna den tid, han för berörda forskningar åtnjöte
tjenstledighet från sin amanuensbefattning vid kongl. biblioteket, får jag
erinra, att enligt den för kongl. biblioteket gällande stat af den 1 juni
1877 lönen för amanuens kan efter 5 år höjas med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500 kronor, samt att i de af Riksdagen godkända
vilkor för åtnjutande af aflöning å nämnda stat tidpunkten för första förhöjningen
bestämts att inträda efter 5 år, under vilkor att innehafvaren
mera än 4 år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande
annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, efter ytterligare
5 år, under samma vilkor, på det sätt likväl, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det den
stadgade tjenståldern blifvit uppnådd. När doktor Karlsson år 1894 i
sammanhang med gjord ansökning om tjenstledighet från och med den 6

Åttonde hufvudtiteln.

195

november samma år begärde rätt att för erhållande af ålderstillägg å sin
lön få räkna sig till godo tiden för tjenstledigheten, ansåg jag mig under
dåvarande förhållanden icke kunna tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att göra
någon framställning till Riksdagen i ämnet, och fann Eders Kongl. Maj:t
den af doktor Karlsson begärda rätten icke kunna medgifvas. Sedan
emellertid betydande resultat af doktor Karlssons forskningar i vatikanska
arkivet redan under första året vunnits och hans verksamhet i sådant hänseende
måste anses fullt jemförlig med hans tjenstgöring vid kongl. biblioteket,
finner jag mig nu föranlåten tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att hos
Riksdagen göra framställning i syfte att bereda doktor Karlsson den önskade
förmånen.

Jag hemställer derför, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att såsom understöd för anställande af historiska forskningar rörande
Sverige uti vatikanska arkivet i Rom anvisa på extra stat för år 1897 ett
anslag af 3,000 kronor, dels ock medgifva, att doktor Karlsson må för
erhållande af ålderstillägg å honom såsom amanuens i kongl. biblioteket
tillkommande lön räkna sig till godo den tid, han för anställande af sådana
forskningar redan haft och vidare kan komma att hafva tjenstledighet
från sin amanuensbefattning.

I särskilda underdåniga skrifvelser den 18 november 1895 har stats- [93.]
kontoret till godtgörelse anmält förskott till sammanlagdt belopp af 3,894 Ersättning
kronor 33 öre, hvilket statskontoret på grund af nådiga bref utbetalat dels f°r förskott.
såsom ersättning till åtskilliga tjensteman och vaktbetjente för särskildt
biträde, som af dem, jemlikt nådiga brefvet den 6 juli 1894 lemnats medicinalstyrelsen
i ärenden och åtgärder rörande kolerafarsoten under sistnämnda
år, dels ock såsom arfvode åt ledamoten i den af Eders Kongl.

Maj:t den 19 april 1895 tillsatta kommission för ärenden rörande kolerafarsoten
t. f. förste provinsialläkaren A. J. Larson.

Likaledes har statskontoret i skrifvelse den 18 november 1895 till
ersättning anmält ett belopp af 9,887 kronor 70 öre, hvilket statskontoret
på grund af nådiga bref utbetalat till bestridande af kostnader för den
särskilda undervisningskurs, som jemlikt Eders Kongl. Maj:ts den 26 april
1895 fattade beslut samma år anordnats vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet för lämpliga personers utbildande till att kunna säkert anställa
bakteriologisk koleradiagnos.

Vidare har statskontoret i skrifvelse den It) december 1895 till ersättning
anmält, bland annat, ett belopp af sammanlagdt 1,163 kronor,
som på grund af nådiga bref den 6 april 1894 och den 2 februari 1895

196

Åttonde hufvudtiteln.

utbetalats till e. o. biblioteksamanuensen G. Eldström för verkställande af
utredning m. rn. i anledning af förslag om barnmorskors pensionering.

Derjemte har statskontoret i nyssnämnda skrifvelse den 10 december
1895 till ersättning anmält ett belopp af 299 kronor 50 öre, som på grund
af nådigt bref utbetalts för tryckning af det betänkande och förslag, som
afgifvits af den utaf Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité för utredning i
fråga om statsbidrag till aflönande af vikarier vid sjukdomsfall för ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola.

Härförutom har statskontoret i sistberörda skrifvelse till ersättning
anmält ett belopp af 40 kronor, som jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut
utbetalts såsom arfvode till en vid behandlingen af frågor rörande blindas
undervisning särskild! tillkallad ledamot af den komité, som erhållit uppdrag
att verkställa utredning, i hvad mån och under hvilka vilkor ökadt
statsunderstöd åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn kunde böra anvisas
m. in.

I samma skrifvelse har statskontoret jemväl till ersättning anmält
medel, som på grund af nådig föreskrift utbetalts för den komité, som
blifvit af Eders Kongl. Maj:t tillsatt för utarbetande af förslag till folkskolestadga
för rikets större städer, nemligen såsom resekostnadsersättningar
och traktamenten samt arfvoden till komiténs ordförande och ledamöter
3,554 kronor 55 öre och till bestridande af kostnader för lokal, betjening
in. in. 1,000 kronor, eller tillsammans 4,554 kronor 55 öre.

Till sist har statskontoret uti skrifvelse den 10 december 1895 till
ersättning anmält 212 kronor 20 öre, som på grund af nådiga brefvet den
20 november 1863 utbetalts till Göteborgs och Bohus läns ränteri för derifrån
förskjuten resekostnads- och traktamentsersättning till vederbörande
ordförande och ledamöter i den för uppgörande af förslag till lönereglering
för presterskapet i Lundby pastorat tillsatta nämnd.

Med anmälan härom har statskontoret underdånigst hemstält, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes förordna om ersättning till embetsverket för de
sålunda förskjutna medlen.

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af berörda
förskott, 3,894 kronor 33 öre, 9,887 kronor 70 öre, 1,163 kronor,
299 kronor 50 öre, 40 kronor, 4,554 kronor 55 öre samt 212 kronor 20
öre, sammanlagdt 20,051 kronor 28 öre, af Riksdagen äska ett extra anslag
för år 1897, hvilket, till undvikande af öretal i riksstaten, torde böra bestämmas
till 20,052 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvanberörda
hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans

Åttonde hufvudtiteln.

197

Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfrige
ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika, att utdrag
af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af Kong! Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

Ur protokollet:

C. E. Blom.

Bill. till Rilcsd. Prol. 18.%''. 7 Sami 1 Afd.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1896.

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Bostböm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,
statsrådet Wersäll att få anmäla de frågor, som rörde regleringen af

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

Nionde hnfvndtiteln.

Hvad först angick

pensionsstaten,

erinrade departementschefen, att Kongl. Majfl, enligt finansdepartementet
tillhandakomna protokollsutdrag, förut beslutat aflåtande till Riksdagen
af följande framställningar,-nemligen:

på sjöförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. I vid detta prot. pag. 7)

[1.] att förslagsanslaget till pensionering af flottans befäl och underbefäl

Pensionering vederlikar, 100,000 kronor, må höjas med 170,000 kronor till 270,000

af flottans befäl 77 7 ''

och underbefäl krOIlOr J
med vederlikar.

. på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 22)

[2.] att Riksdagen i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl.

Kostnaden jäv ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1897

förvaltningen • j t

af småskole- Idel HI6ClgllV8^

lärares m. fl. att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

understöd!- för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;
anstalt under samt att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens ut ur

189“ gifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Majfl,
i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i
den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Om till den föreslagna förhöjningen i förslagsanslaget till pensionering

af flottans befäl och underbefäl med vederlikar kronor 170,000: —

lades summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten
enligt nu gällande riksstat ................ „ 1,314,898: —

skulle, enligt hvad departementschefen anmärkte,
anslaget till pensionsstaten sluta å ett

belopp af..................................................................... kronor 1,484,898: —

Nionde hufvudtiteln.

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på nedannämnda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nemligen

på civildepartementets föredragning:

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 24)

att länsmannen i jäeminghundra härad af Stockholms läns vestra
fögderi Gustaf Theodor Brundin må från och med månaden näst efter
den, under hvilken han erhåller afsked från länsmanstj ensten, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af 600 kronor;

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 28)

att förra sjuksköterskan vid statens jernvägsbyggnader, enkan Brita
Kajsa Andersson må från och med år 1896 för sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 320 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 31)

att häradsskrifvaren i Skara fögderi af Skaraborgs län Israel Walter
Melén må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller
afsked från häradsskrifvaretjensten, .under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension åt 2,000 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 34)

att länsmannen i Södra Möre härads södra distrikt af Kalmar län
Johan Fredrik Kiefbouhm må från och med månaden näst efter den, under
hvilken afsked från tjensten honom beviljas, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten . åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 37)

att kartografen Carl Edvard Dahlman må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han afgår från sin befattning såsom kartograf,
under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en
årlig pension af 2,800 kronor;

[3.]

Pension för
länsmannen
G. Th. Brundin,

[4.]

Pension för
föiva sjuksköterskan
B.
K. Andersson.

[5.]

Pension för
häradsskrifvaren
I. W.
Melén.

[6.]

Pension för
länsmannen
J. F. Kiefbouhm.

[7-1

Pension för
kartografen C.
E. Dahlman,

Nionde hufva dtiteln.

[S.] ^

Pension åt
e. o. professorn
C, J. Norrby.

[9.]

Pension för
lektorn A. V.
Lönnegren.

[10.]
Pension Jör
läroverksadjunkten
C.
J. E. Aur dl.

[HO

Pension fir
teckning släraren
P. C. W.
Klein.

[12.]
Pension för
vaktmästaren
F. O. Söderbergs
enka.

[13.]

Pension för
vaktmästaren
J. Hagström.

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prof. pag. 9)

att å allmänna indragningsstaten må åt extra ordinarie professorn
i praktisk teologi vid universitetet i Upsala Carl Julius Norrby beviljas
en årlig pension af 3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, i hvilken han efter uppnådda 65 lefnadsår afgår från tjensten;

(se bil. 2 vid detta prof. pag. 11)

att åt lektorn vid allmänna läroverket i Luleå August Valfrid
Lönnegren må beviljas eu årlig pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 2,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked från lektorstjensten kan varda honom beviljadt;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 12)

att adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping Claes Johan
Emil Aurell må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från tjensten varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära eu årlig pension af 1,500 kronor;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 13)

att åt läraren i teckning vid allmänna läroverket i Malmö Peder
Caspar William Klein må från och med månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller afsked från tjensten, beviljas pension å allmänna indragningsstaten
för hans återstående lifstid till ett hans innehafvande lön motsvarande
belopp af 1,500 kronor årligen;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 14)

att å allmänna indragningsstaten må uppföras eu årlig pension för
vaktmästaren vid tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap Frans
Oscar Söderbergs enka Margareta Elisabet Söderberg, född Thorslund,
till belopp af 200 kronor, att utgå från och med den 1 juni 1895;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 15)

att vaktmästaren vid nationalmuseum Johan HagstrÖm må från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt,
för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 500 kronor;

Nionde hnfvadtiteln.

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 17)

att vaktmästaren vid musikaliska akademien Gustaf Andersson må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 600 kronor;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 19)

att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till
ett belopp af 3,000 kronor åt adjunkten vid folkskolelärareseminariet i
Göteborg Johan Lind, att utgå från och med månaden näst efter den,
i hvilken han erhåller afsked från sin tjenst;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 20)

att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till ett
belopp af 900 kronor åt lärarinnan i teckning vid folkskolelärarinneseminariet
i Stockholm Emma Amalia Nyberg, att utgå från och med
månaden näst efter den, i hvilken hon erhåller afsked från sin tjenst;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 22)

att å allmänna indragningsstaten må för år 1897 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t
kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor
åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867;

(se bil. 7 vid detta prot. pag. 44)

att å allmänna indragningsstaten må åt extra ordinarie professorn
i klassiska språk vid universitetet i Upsala Johan Magnus Sundén beviljas
en årlig pension af 3,500 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, i hvilken han från tjensten afgår.

Departementschefen, statsrådet Wersäll, anförde härefter:

Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten
har jag ej annan ändring att föreslå, än att för afrundande
af samtliga hufvudtitlarnes slutsumma det kontanta anslaget må höjas
med 35 kronor eller från 1,800,542 kronor till 1,800,577 kronor, då,
med inberäkning af under anslaget utgående ersättning för indragen in -

delning m. m., 600 kronor, anslagets slutsumma

blir .................................................................................... kronor 1,801,177: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten............... „ 1,484,898: —

skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1897 blifva ...........................,................. kronor 3,286,075: —

[14.]

Pension för
vaktmästaren
G. Andersson.

[15.]

Pension för
seminariea
djur) klen J.
Lind.

[16.]

Pension för
teckning slärarinnan
E. A.
Nyberg.

C17-] a

Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.

[18.]

Pension åt c. o.

professorn
J. M. Sundén.

[19.]

Beloppet af
de ordinarie
anslagen d nionde
hufvudtiteln.

Nionde hnfvudtiteln.

[20.]
Anslag till
upprätthållande
af armens
pensionering.

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens
affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 13 sistlidne
december på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil. 6 vid
detta prot. pag. 42) fattade beslut att föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1897 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till
fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för
sådana pensioners utgående.

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde
liufvudtiteln hemstält biträddes af statsrådets öfriga
ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen gilladt
och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen,
på statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna, att nu
anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Härefter anförde departementschefen:

2:o.

»Då utgifterna från det å nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag
till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar,
i riksstaten för år 1896 upptaget till 100,000 kronor, uppgått år 1892
till 270,000 kronor, år 1893 till 283,770 kronor 1 öre och år 1894 till

275.000 kronor och någon väsentlig nedgång i dessa utgifter icke torde
vara att emotse, får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att höja förslagsanslaget till pensionering af flottans befäl och
underbefäl med vederlikar, 100,000 kronor, med 170,000 kronor till

270.000 kronor.»

[1-]

Pensionering
af flottans be
fäl och under
befäl med
vederlikar.

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

Häruti instämde statsrådets öfriga ledamöter.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla
hvad statsrådet sålunda tillstyrkt; och skulle detsamma
iakttagas vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

E/is Räform.

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Ma.j:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december

1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson och
Wersåll.

Vidare föredrog departementschefen, statsrådet Gilljam:

54:o.

En af extra ordinarie professorn i praktisk teologi vid universitetet
i Upsala Carl Julius Norrby i underdånighet gjord ansökning, att
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen åt honom utverka en pension af

3,500 kronor, hvilket belopp motsvarade hans nuvarande lön med afdrag
af tjenstgöringspenningar, att uppbäras från och med den tid, då han,
efter uppnådda G5 år, kunde komma att från tjensten afgå; varande
genom ansökningen bifogade handlingar styrkt, att Norrby är född den
Bill. till Rilcsd. Vrot. 1896. 1 Sand. 1 Afd.

[8.]

Pension för
r. o. professorn
C. J. Norrby.

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

8 juli 1831 och alltså under nästkommande år uppnår 65 lefnadsår; att
han tjenstgjort såsom pastorsadjunkt i Fårö pastorat och domkyrkoadjunkt
i Visby från den 22 juni 1855 till den 12 september 1864,
såsom lektor vid högre lärarinneseminariet från sistnämnde dag till och
med den 31 juli 1872 och såsom kyrkoherde i Närs pastorat från och
med den 1 augusti samma år till den 1 september 1879; att han, som
den 14 oktober 1878 utnämnts till assistent på den praktiska linien inom
teologiska fakulteten vid universitetet i Upsala, uppehållit denna befattning
från och med höstterminen 1879 till och med vårterminen 1882;
att han den 1 september sistnämnda år utnämnts till sin nu innehafvande
extra ordinarie professur; samt att Norrby, enligt vederbörliga tjenst -göringsbetyg, såväl innehaft flera förordnanden såsom ordinarie professor
m. m. som ock med utmärkt nit och skicklighet fullgjort sina åligganden
i de olika befattningar han bestridt.

Kanslern för rikets universitet, hvilken anbefalts att öfver ifrågavarande
ansökning afgifva utlåtande, hade i ärendet hört det större
akademiska konsistoriet vid universitetet i Upsala, som erinrat, att det
i allmänhet beträffande extra ordinarie professorer måste anses billigt,
att de efter uppnådd pensionsålder utan alltför kännbara ekonomiska
uppoffringar finge tillfälle att afgå från sina embeten; att det på samma
gång icke kunde förnekas, att det för universitetet vore af största vigt,
att lärare, hvilkas krafter blifvit otillräckliga, lemnade rum för yngre
och kraftfullare efterträdare, samt att det af sådan anledning vore i hög
grad maktpåliggande, både att pensionsrätt, på sätt redan skett för de
ordinarie professorerna, bereddes jemväl för de extra ordinarie och att
pensionerna bestämdes till sådana belopp, att vederbörande utan för stor
svårighet kunde lemna sin tjenst vid 65 års ålder; att andra statens
embetsmän, med hvilka de extra ordinarie professorerna kunde anses
jemnstälda, vore berättigade att vid afskedstagandet komma i åtnjutande
af pension till belopp, merendels öfverstigande den nu ifrågasatta, såsom
exempel hvarpå anfördes, att lektor vid allmänt läroverk i högsta lönegraden
åtnjöte pension af 3,600 kronor; samt att hvad sålunda blifvit
anfördt till stöd för de berättigade anspråk, som extra ordinarie professorer
i allmänhet borde anses ega att efter uppnådd pensionsålder vid afskedstagandet
erhålla pension till ett icke alltför lågt beräknadt belopp,
gälde till alla delar jemväl om extra ordinarie professorn Norrby; hvarjemte
konsistoriet, som fortfarande vidkölle sin vid ett föregående tillfälle
uttalade åsigt, att extra ordinarie professors pension borde bestämmas
till 4,000 kronor, emellertid, då Norrby begärt endast 3,500 kronor,
ansett sig sakna anledning att i detta särskilda fall tillstyrka ett högre

Nionde hufvudtiteln: bil. 2. 11

»pensionsbelopp; och hade kanslern, med åberopande af de. synnerligen
vigtiga skäl, som blifvit af konsistoriet anförda, till nådigt bifall förordat
ifrågavarande ansökning.

Efter erhållen nådig remiss hade statskontoret nti afgifvet utlåtande
anfört, att enligt beslut vid 1873 års riksdag och nådiga brefvet den 6
juni samma år vore universitetens professorer och adjunkter samt bibliotekarier
och räntmästare berättigade att, om de efter uppnådda 65 lefnadsår
göra ansökan om afsked, å allmänna indragningsstaten uppföras
till åtnjutande af pension för professor, bibliotekarie och räntmästare af

4,500 kronor samt för adjunkt af 2,500 kronor, och att de extra ordinarie
professorerna, hvilka enligt 1877 års riksdagsbeslut och nådiga brefvet den
1 juni samma år borde ersätta universitetsadjunkterna, hittills icke hade
fått sig tillagd pensionsrätt; samt att statskontoret, som redan i utlåtande
den 22 november 1888 haft tillfälle att yttra sig rörande behofvet och
billigheten deraf, att rätt till pension å allmänna indragningsstaten tillerkändes
jemväl ifrågavarande klass af akademiska lärare, alltså, med
afseende å de skäl, som både nu och tillförene blifvit åberopade för extra
ordinarie universitet sprofessorers pensionsrätt, och då Norrby vid den tid,
den begärda pensionen skulle komma att åt honom tillträdas, uppnått
65 lefnadsår och mer än 40 år varit verksam såsom församlings-, seminarie-
och universitetslärare, samt då det ifrågasatta pensionsbeloppet
ingalunda kunde anses för högt, hemstälde om nådigt bifall till den
gjorda ansökningen.

På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet, att
Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja extra ordinarie professorn Norrby eu årlig pension af 3,500 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han efter uppnådda
65 lefnadsår afgår från tj ensten.

55:o.

En af lektorn vid allmänna läroverket i Luleå August Valfrid
Lönnegren gjord underdånig ansökning om en årlig pension af minst

2,500 kronor.

Af ansökningen bilagda handlingar inhemtades, att sökanden är
född den 7 januari 1842 samt, efter att hafva tjenstgjort såsom extra
ordinarie lärare vid läroverk i Stockholm under läsåren 1868—1870 och
såsom vikarierande lektor vid läroverket i Luleå under läsåret 1870
1871, den 18 oktober sistnämnda år utnämnts till ordinarie lektor derstädes,
men från och med höstterminen 1879 på grund af svag hörsel

[9.]

Pension för
lektorn A. V.
Lönnegren.

Nionde hufvndtiteln: bil. 2.

åtnjutit ständig tjenstledighet och numera, enligt intyg af stadsläkaren*
i Vexiö A. E. Goldkuhl, lider af så höggradig obotlig döfhet, att han
för all framtid är oförmögen att bestrida sin läraretjenst.

Sedan ej mindre vederbörande rektor sig yttrat, än äfven domkapitlet
i Hernösand, under framhållande af de olägenheter, som genom sökandens
långvariga tjenstledighet förorsakades läroverket, i afgifvet utlåtande tillstyrkt
bifall till ansökningen, bär statskontoret, hvars yttrande infordrats,
med tillkännagifvande att Lönnegren enligt gällande stat äger åtnjuta lön
till belopp af 2,500 kronor jemte ålderstillägg derå, enligt nådiga brefvet
den 19 januari 1877, med 500 kronor, underdånigst anfört, att, då sökanden
i mer än sexton år varit och för all framtid är oförmögen att
bestrida sin läraretjenst, det ville synas statskontoret, som om nödig
omtanke om läroverkets bästa kräfde, att åtgärd vidtoges, som kunde
gorå det möjligt att besätta den ifrågavarande lektorstjensten med en
tjenstbar innehafvare; och ansåge sig statskontoret på denna grund böra
i underdånighet tillstyrka nådig proposition om pension för Lönnegren
till belopp af 2,500 kronor årligen.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde statsrådet,
det Kongl.. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja lektorn Lönnegren
en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 2,500
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från lektorstjensten kan varda honom beviljadt.

56:o.

[10.] En af rektorn vid allmänna läroverket i Nyköping S. Wägner

PmrovZk!.r g''iord imderdånig ansökning, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
adjunkten C. att bevilja för sjukdom tjenstledige adjunkten vid nämnda läroverk Claes
j. e. Aur di. Johan Emil Aurell en årlig pension af 1,500 kronor vid afskedstagandet.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att Aurell,
som är född den 17 juni 1841 och således uppnått en ålder af 54 år,
tjenstgjort såsom vikarierande lektor under läsåret 1864—1865 och den
4 juli 1866 utnämnts till adjunkt vid Nyköpings högre elementarläroverk,
samt att lian, som redan under de första åren efter utnämningen
lidit af sinnesrubbning, alltsedan höstterminen 1878 åtnjutit och fortfarande
åtnjöte tjenstledighet på grund af sinnessjukdom; varande dels
genom ett af hospitalsläkaren i Nyköping J. W. Granberg den 27 oktober
1894 utfärdadt intyg styrkt, att Aurells sinnessjukdom öfvergått i
obotligt stadium, så att ingen utsigt funnes, att han någonsin skulle kunna
återtaga sin tjenst, dels ock af lasarettsläkaren i Mariestad P. Söder -

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

mark, som sedan någon tid haft Aurell under sin behandling, under
den 4 oktober 1895 intygadt, att Aurell lede af partiel sinnesrubbning,
att på grund af hans mångåriga sjuklighet ingen utsigt funnes till förbättring
af vare sig det fysiska eller psykiska tillståndet, samt att han
vore alldeles oförmögen att vidare återtaga sin tjenstgöring vid läroverket.

Enligt en rektors underdåniga skrifvelse bifogad handling hade
Aurells förmyndare, adjunkten vid samma läroverk J. C. Ekstrand, under
förutsättning att en årlig pension af 1,500 kronor komme att beviljas
Aurell, medgifvit, att denne må erhålla afsked från adjunktstjensten och
uppföras å allmänna indragningsstaten.

Domkapitlet i Strengnäs, som till Kongl. Maj:t insändt ansökningen
med förordande af densamma, hade framhållit, att det vore af stor
vigt för läroverket, att Aurells lärarebefattning blefve besatt med ordinarie
innehafvare.

Efter erhållen nådig remiss hade statskontoret i ärendet afgifvit.
underdånigt utlåtande, deruti statskontoret, jemte meddelande att Aurell
i egenskap af adjunkt vid förenämnda läroverk innehade lön å 1,500
kronor och personella lönetillägg med 1,000 kronor, anfört, att,‘då Aurell
i mer än 17 år varit och för all framtid vore oförmögen att bestrida
sin läraretjenst, det syntes statskontoret, som om nödig omtanke om
läroverkets bästa kräfde, att åtgärd vidtoges, som kunde göra det möjligt
att besätta den ifrågavarande adjunktstjensten med en* tjenstbar
innehafvare; och hade statskontoret på grund häraf tillstyrkt bifall till
ifrågavarande ansökning.

Med afseende å hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att Aurell
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,500 kronor.

57:o.

En af läraren i teckning vid allmänna läroverket i Malmö Peder
Caspar William Klein gjord underdånig ansökning att vid afskedstagandet
komma i åtnjutande af pension.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att Klein
är född den 23 februari 1822 och således 73 år gammal; att han, som
den 19 september 1853 antogs till lärare i fribandsteckning och modellering
vid tekniska elementarskolan i Malmö, innehaft denna befattningtill
den 16 augusti 1864; att han under läsåret 1858—1859 tjenstgjort

[11.]
Pension för
teckningläraren
P. C. W.
Klein.

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

[12-]
Pension för
vaktmästaren
F. O. Söderbergs
enka.

såsom vikarierande lärare i teckning vid ofvannämnda allmänna läroverk
och den 14 september 1859 erhållit konstitutorial å samma tjenst, hvilken
han derefter utan afbrott bestridt till vårterminen 1895; samt att Klein,
som sålunda under en tid af 42 år varit anstäld i statens tjenst och
öfver denna sin tjenstgöring erhållit synnerligen fördelaktiga vitsord,
enligt läkarebetyg numera lider af ofta påkommande nervsmärtor (ischias)
och sedan början af innevarande år åtnjuter tjenstledighet.

Sedan domkapitlet i Lund i afgifvet utlåtande tillstyrkt bifall till
ansökningen och dervid framhållit vigten af att sökandens tjenst icke
för en obestämd framtid komme att uppehållas af vikarier, hade statskontoret,
hvars utlåtande jemväl infordrats, erinrat, hurusom sökanden
redan för snart fyra år sedan uppfylt de för lärare vid allmänna läroverk
bestämda vilkor för erhållande af pension å allmänna indragningsstaten,
men att frågan om tecknings- och musiklärares pensionsrätt
i hvarje särskildt fall ansetts böra underställas Riksdagens pröfning.
Vidare hade statskontoret — med tillkännagifvande att Kleins aflöning
såsom teckningslärare vid ifrågavarande allmänna läroverk utgör 1,000
kronor med derå, senast enligt nådiga brefvet den 11 februari 1870, beviljade
ålderstillägg af 500 kronor eller tillsammans 1,500 kronor —
hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om
en pension åt Klein å 1,500 kronor årligen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet, att
Kongl. Maj:t behagade lios Riksdagen göra framställning om beviljande
åt Klein från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från tjensten, af pension å allmänna indragningsstaten för hans
återstående lifstid till ett hans innehafvande lön motsvarande belopp af

1,500 kronor årligen.

58:o.

En af aflidne vaktmästaren vid tekniska högskolans fackskola för
bergsvetenskap Frans Oscar Söderbergs enka Margareta Elisabet Söderberg,
född Thorslund, i underdånighet gjord ansökning om en årlig
pension till belopp af 200 kronor; varande denna ansökning åtföljd af
handlingar, utvisande, att Söderberg, hvilken vid sitt frånfälle den 21
maj 1895 var i sitt sjuttionde år, år 1867 antagits till vaktmästare vid
bergsskolan i Falun och, efter dennas förening år 1869 med dåvarande
teknologiska institutet eller, såsom det numera benämnes, tekniska högskolan,
allt sedermera varit i samma egenskap der anstäld; att den efter
honom upprättade bouppteckning utvisade en behållning af 1,378 kronor

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

28 öre, utgörande till största delen värdet af husgeråd och möbler med
mera; att den pension, enkan Söderberg hade att uppbära i civilstatens
pensionsinrättning, utgjorde endast 100 kronor; samt att hon, som vore
född den 17 november 1822 och således 73 år gammal, enligt ett ansökningen
bifogadt läkarebetyg sedan åtta år lede utaf följderna af en
hjernblödning och vore oförmögen till arbete.

Styrelsen för nämnda skola, som, efter hemställan af bergsskolans
föreståndare, professor J. Wiborgh, till Kong! Maj:t jemte eget utlåtande
insändt ifrågavarande ansökning och dervid tillstyrkt densamma, hade
vitsordat, att Söderberg alltid synnerligen redbart och pligttroget samt
i sin krafts dagar med mycken duglighet uppfyllt sina åligganden, äfvensom
att Södei''bergs efterfemnade enka otvifvelaktigt vore alldeles ur
stånd att sjelf genom arbete nämnvärdt bidraga till sitt uppehälle.

Efter nådig remiss hade statskontoret afgifvit infordradt utlåtande
i ärendet och deruti anfört, att, ehuru i allmänhet någon pension utöfver
den författningsenliga icke torde böra ifrågasättas, dock i detta
fall, med afseende å mannens långa och väl vitsordade tjenstgöring samt
sökandens höga ålder och långvariga svåra sjuklighet äfvensom det
jemförelsevis ringa pensionsbelopp, hon egde uppbära från civilstatens
pensionsinrättning, ansökningen syntes förtjena afseende.

Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet,
det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om uppförande
å allmänna indragningsstaten af en årlig pension för enkan
Söderberg till belopp af 200 kronor, att utgå från och med den 1 juni
1895.

59:o.

Eu af intendenten vid nationalmuseum till Kongl. Maj:t öfverlemnad
underdånig ansökning, deruti vaktmästaren vid nämnda museum Johan
Hagström anhållit, att han, som sedan den 26 maj 1863 varit anstäld i
statens tjenst såsom vaktmästare dels vid förutvarande kongl. museum,
dels vid nationalmuseum och nu på grund ,af tilltagande sjuklighet och
ålderdomssvaghet kände sig oförmögen att vidare sköta sin tjenst, måtte
för sin återstående lifstid hugnas med ett årligt understöd, att åtnjutas
från och med den dag, då afsked från hans vaktmästarebefattning blefve
honom beviljadt; varande ansökningen åtföljd ej mindre af åldersbetyg,
utvisande att Hagström vore född den 28 februari 1821, än äfven af
ett den 19 oktober 1895 utfärdadt läkarebetyg af innehåll att Hagström,
Hum lidit af förnyade små björn blödningar med derpå följande slöhet

[13.]

Pension för
vaktmästaren
,T. Hagström.

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

och slapphet beträffande såväl själsförmögenheter som rörelseförmåga,
måste anses oförmögen att vidare sköta sin tjenst.

I den skrifvelse, hvarmed intendenten vid nationalmuseum till Kongl.
Maj:t öfverlemnat herörda ansökning, hade anförts: att Hagström den
2G maj 1863 antagits till e. o. vaktmästare vid dåvarande kongl. museum
och den 15 januari 1867 blifvit ordinarie vaktmästare vid nationalmuseum
med årligt arfvode af 500 kronor, livilket arfvode höjts från
början af 1875 till 650 kronor och från början af 1881 till 750 kronor;
att Hagström under de första åren af nationalmusei tillvaro tagit en
verksam del i det mödosamma arbetet med samlingarnas anordning i
de olika lokalerna och sedermera på ett redbart och pligttroget sätt med
påpasslighet, ordning och omtanke skött sina göromål vid vård, tillsyn
och bevakning af de dyrbara konstsamlingarna samt vid lokalernas städning
och renhållning, hvarjemte Hagström företrädesvis betjenat dem,
som besökt nationalmuseum för kopieringars verkställande; att Hagström
gjort sig känd för en hedrande vandel och af Kongl. Maj:t hugnats
med belöningsmedaljen för nit och redlighet i rikets tjenst; att han
under de senaste åren, på grund af tid efter annan påkommande sjuklighet,
varit under längre tider urståndsatt att sköta sin tjenst, senast alltifrån
utgången af februari månad 1895, och att, enligt hvad läkareintyget
utvisade, ingen sannolikhet funnes, att han skulle återfå sina krafter;
på grund hvaraf och då Hagström ej egde pensionsrätt vid nationalmuseum
och ej disponerade öfver någon enskild förmögenhet samt det
för nationalmuseum mötte stor svårighet att genom tillfälliga förordnanden
af extra ordinarie biträden uppehålla Hagströms tjenst, utan att
försätta den gamle välförtjente mannen i en alldeles utblottad belägenhet,
intendenten på det varmaste förordat Hagströms ansökning samt
tillika hemstält, att pensionens belopp, enligt den i andra fall öfliga fördelningen
mellan lön och tjenstgöringspenningar, måtte bestämmas till
500 kronor, eller två tredjedelar af det belopp Hagström sedan 1881
åtnjutit i årsarfvode.

Vid intendentens skrifvelse var fogadt utdrag af protokoll, hållet

vid nationalmusei nämnds sammanträde den 11 oktober 1895; och in •

# ''

hemtades deraf, att nämnden, som ansåg, att ifrågavarande pension lämpligen
borde sättas till 500 kronor, tillstyrkt bifall till den underdåniga
ansökningen.

I detta ärende hade statskontoret, efter nådig remiss, afgifvit underdånigt
utlåtande, deruti statskontoret anfört, bland annat: att för den
vaktmästaresyssla, Hagström innehade, icke funnes uppförd någon af -

Nionde hufvndtiteln: bil. 2.

löning i den för nationalmuseum utfärdade stat af den 10 oktober 1880,
utan att det arfvode af 750 kronor Hagström åtnjöte utginge af det i
staten upptagna belopp 5,000 kronor till vaktbetjening för konstsamlingarnas
bevakning vid de offentliga förevisningarna; att, ehuru Hagström
alltså icke uppbure lön å stat, hans mer än 32-åriga tjenstgöring vid
nationalmuseum, hvars dyrbara konstsamlingar han haft till sin uppgift
att vårda och bevaka, dock syntes vara förtjent af något erkännande
från statens sida; samt att, då upplyst blifvit, att h;m på sin ålderdom
skulle komma att befinna sig i utblottad belägenhet, derest han icke
erhölle understöd till sin bergning, det väl kunde anses vara en pligt
för staten, som under så lång tid varit hans arbetsgivare, att tillse, det
sådant understöd blefve honom beviljadt. Fördenskull hade statskontoret
tillstyrkt, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om uppförande
för Hagström på allmänna indragningsstaten af en årlig pension
till det af intendenten föreslagna beloppet, 500 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Hagström må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 500 kronor.

60:o.

En af musikaliska akademien den 12 september 1895 gjord underdånig
framställning om proposition till Riksdagen angående beredande
af pension å allmänna indragningsstaten åt vaktmästaren vid akademien
Gustaf Andersson till ett belopp motsvarande hans kontanta lön, 750
kronor; varande denna framställning åtföljd af handlingar, utvisande, att
Andersson vore född den 1 februari 1826, att han den 16 oktober 1855
antagits till extra vaktmästare vid civildepartementets expedition och i
sin tjenstgöring såsom sådan ådagalagt mycken villighet, ordning och
påpasslighet; att, sedan Andersson den 19 mars 1861 antagits till
extra vaktmästare vid musikaliska akademien, han den 18 juli 1862
förordnats att tills vidare bestrida vaktmästaretjensten vid akademien
mot åtnjutande af det i akademiens stat bestämda arfvode jemte hyresersättning;
samt att Andersson, enligt ett af regementsläkaren E. R.
Petersson den 7 september 1895 afgifvet läkarebetyg, lede af mycket
Bill. till Iliksd. Brot. 1896. 1 Sami. 1 Afä. 3

[14.]

Pension för
vaktmästaren
G. Andersson.

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

betydliga åderbråck å båda benen med återkommande inflammation deri
samt af försvagad hjertverksamhet, hvilka åkommor högst väsentligt
inskränkte hans tjenstduglighet och arbetsförmåga, så att han vid sin
framskridna ålder ej kunde nöjaktigt bestrida de mångfaldiga göromål,
som tillhörde hans vaktmästarebefattning; och hade musikaliska akademien,
under erinran att, med anledning af en förut af akademien
gjord liknande framställning, proposition i ämnet af Kongl. Maj:t affåtits
till 1895 års Riksdag, hvilken proposition emellertid ej af Riksdagen
bifallits, vitsordat, att Andersson under den tid af nära 35 år,
som han hos akademien tjenstgjort, utfört sina åligganden med synnerligt
nit och omsorg samt till akademiens fulla belåtenhet, så länge
helsa och krafter stått bi.

I anledning af akademiens förra framställning hade statskontoret
den 19 november 1894 afgifvit underdånigt utlåtande, deruti statskontoret,
med erinran att Andersson vid då uppnådd lefnadsålder af
68 år räknade 39 tjenstår, vidare anfört: att i den vid 1877 års riksdag
faststälda aflöningsstat för musikaliska akademien upptoges aflöning
för en vaktmästare till belopp af 750 kronor, utan fördelning i lön
och tjenstgöringspenningar och utan angifvande, om beloppet vore att
anse såsom lön eller såsom arfvode; att, förutom denna kontanta aflöning,
Andersson, efter hvad upplyst blifvit, vore i åtnjutande af fri
bostad i det åt akademien upplåtna hus äfvensom nödigt bränsle och
lyse; samt att, ehuru Andersson uppnått den lefnads- och tjensteålder,
som genom nådiga brefvet den 1 juni 1877 vore stadgad för vissa
civile tjenstemäns och betjentes rätt till pension å allmänna indragningsstaten,
kunde, vid det förhållande att hans aflöning ej vore fördelad i
lön och tjenstgöringspenningar, bestämmelserna i nyssberörda nådiga
bref ej ega tillämpning i fråga om honom, utan syntes för beredande
af pension åt Andersson framställning till Riksdagen böra aflåtas. I sådant
afseende hade statskontoret underdånigst hemstält, det täcktes
Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja Andersson en årlig pension
å allmänna indragningsstaten af 600 kronor eller samma pensionsbelopp,
som numera tillkomme vid de centrala embetsverken anstälde vaktmästare,
som intjenat ålderstillägg.

Jemväl öfver akademiens nu gjorda framställning har statskontoret
afgifvit infordradt yttrande, deruti statskontoret, under åberopande
af hvad i dess omförmälda den 19 november 1894 afgifna utlåtande
anförts och med afseende å innehållet af det angående Anderssons
helsotillstånd nu aflemnade läkarebetyget, hemstält, det Kongl. Maj:t

Nionde hufvudtiteln: bil. 2. 19

•

täcktes föreslå Riksdagen att bevilja Andersson en årlig pension å allmänna
indragningsstaten af 600 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Andersson må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 600 kronor.

61:o.

Departementschefen anförde härefter:

»Till Eders Kongl. Maj:t har adjunkten vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg Johan Lind inkommit med underdånig ansökning om
att vid afskedstagande! erhålla pension med 3,000 kronor för år, eller
samma belopp, som enligt nådiga brefvet den 16 mars 1858 tillkommer
adjunkt vid allmänt läroverk i högsta lönegraden. Såsom stöd
för sin ansökan anför sökanden, att, då folkskolelärareseminarierna fingo
sin nya organisation, beslöt Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställning,
att adjunkternas vid nämnda läroanstalter löneförmåner skulle
blifva lika stora som adjunkternas vid de allmänna läroverken, hvaraf
den slutsats torde kunna dragas, att seminarieadjunkterna borde åtnjuta
äfven lika stora pensioner som adjunkterna vid de allmänna
läroverken.

Domkapitlet i Göteborg, som öfverlemnat ansökningen till Eders
Kongl. Maj:t, har varmt förordat densamma.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet blifvit infordradt, yttrar,
att af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att adjunkten Lind,
som vore född den 12 juni 1820, den 7 augusti 1861 blifvit medelst
konstitutorial antagen till andre lärare vid ofvan nämnda folkskolelärareseminarium
och den 7 juli 1865 undfått fullmakt såsom hufvudlärare
eller adjunkt derstädes, i hvilken egenskap han af seminariets
rektor vitsordats hafva med stort nit och stor skicklighet fullgjort sina
åligganden, samt att Lind, såsom ett af vederbörlig läkare den 14 november
1895 utfärdadt intyg innehölle, till följd af nedsatt hörselförmåga
och kronisk reumatism vore urståndsatt att vidare tjenstgöra vid
läroverket.

Aflöningen för adjunkt vid ofvan nämnda folkskolelärareseminarium
utgjordes af lön å stat 1,500 kronor, hvartill för sökanden komme
personela lönetillägg enligt nådiga brefvet den 29 januari 1886 med

2,000 kronor samt tillfällig löneförbättring å extra stat 250 kronor.

[15.]

Pension för
seminaricadjunkten

J. Lind.

[16-]

Pension för
teckning &•
lärarinnan E.
A. Nyberg.

20 Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

•

Då sökanden vid fylda 75 år räknade 34 års oafbruten anställning
vid folkskolelärareseminariet i Göteborg, skulle han, derest de för
civile tjenstemäns i allmänhet och lärarnes vid elementarläroverken
rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt äldre författningar
faststälda grunder vore tillämpliga å lärarne vid folkskolelärareseminarierna,
redan för omkring fyra år sedan varit berättigad till pension å
nämnda stat till belopp af 3,000 kronor, men då så icke vore förhållandet,
torde denna pensionsfråga böra hänskjutas till Riksdagens
pröfning, hvadan statskontoret i underdånighet hemstälde, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att å allmänna
indragningsstaten bevilja adjunkten Lind en årlig pension af

3,000 kronor, att från och med månaden näst efter den, hvaruti han
komme att erhålla afsked från adjunktsbefattningen, under hans återstående
lifstid utgå.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten
uppföra årlig pension till ett belopp af 3,000 kronor
åt adjunkten vid folkskolelärareseminariet i Göteborg Johan Lind, att
utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från sin tjenst.»

62:o.

Departementschefen anförde vidare:

»Till Eders Kongl. Maj:t har lärarinnan i teckning vid folkskolelärarinneseminariet
i Stockholm Emma Amalia Nyberg inkommit med
underdånig ansökning, att Eders Kongl. Maj:t måtte till 1896 års Riksdag
aflåta nådig proposition om anslag af allmänna medel till pension
åt henne under hennes återstående lifstid från och med den dag, hennes
redan nu svaga krafter tvingade henne att afgå från hennes innehafvande
befattning vid seminariet.

Ansökningen, som är tillstyrkt af seminariets rektor, har blifvit
till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnad och med förord beledsagad af Stockholms
stads konsistorium. Konsistoriet anför härvid, att lärarinnan
Nyberg, som vore född den 16 augusti 1832, hade alltsedan den 1
oktober 1865 tjenstgjort vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm,
under hvilken tid hon med utmärkt skicklighet och lika utmärkt nit och
pligttrohet fullgjort sina åligganden. I början aflönad med ett mindre
belopp, hade hon senast åtnjutit eu aflöning af 1,200 kronor för år.

Numera vore hon bruten af sjukdom, hennes krafter nedsatta och,

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

framför allt, synförmågan försvagad, enligt hvad det hennes ansökning
bifogade läkarebetyget utvisade. Till följd häraf skulle hon säkert
snart nog tvingas att lemna den befattning, hon så länge med framgång
bestridt och som hittills förskaffat henne uppehälle, hvartill hon
dessförutan saknade alla medel.

I några föregående fall hade Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts
nådiga framställning beviljat pensioner åt vid folkskolelärareseminarierna
anstälde öfningslärare. År 1888 beviljade Riksdagen pension
åt musikläraren vid seminariet i Lund A. R. Nyländer, 1889 åt läraren
i trädgårdsskötsel vid seminariet i Linköping C. J. Dahlberg och 1890
åt musikläraren vid seminariet i Vexiö J. Fogelberg. På grund häraf
hyste konsistoriet den tillförsigt, att lärarinnan Nybergs behof af pension
skulle behjertas och ses till godo både af Eders Kongl. Maj:t och
af Riksdagen. 1 fråga om beloppet af den blifvande pensionen syntes
detta lämpligen böra beräknas efter samma grund som pensionen på
andra verksamhetsområden eller till 80 procent af lönen.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet blifvit infordradt, yttrar, att
enligt nådiga brefvet den 18 maj 1878 utgjorde lönen för läraren i teckning
vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm 800 kronor, hvartill
för sökanden komme ålderstillägg, beviljadt genom nådiga brefvet den
Öl januari 1879, med 400 kronor.

Rätt till pension å allmänna indragningsstaten tillkomme icke lärare
eller lärarinnna vid folkskolelärareseminarierna; men då sökanden
uppnått en ålder af 63 år och innehaft anställning som lärarinna i
teckning vid dylikt seminarium under mer än 30 år samt befunnes
numera till helsan försvagad, ansåge sig statskontoret böra hemställa,
att nådig proposition till Riksdagen måtte af Eders Kongl. Maj:t atlåtas
om beredande åt Nyberg af pension, hvars belopp likväl i betraktande
deraf, att hon ännu icke uppnått den för erhållande af pension å indragningsstat
i allmänhet bestämda lefnads- och tjensteålder, torde föreslås
till något mindre belopp än det af konsistoriet ifrågasatta, eller
till 900 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken
Nyberg från tjensten undfinge afsked.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten
uppföra årlig pension till ett belopp af 900 kronor åt lärarinnan i teckning
vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm Emma Amalia Nyberg,
att utgå från och med månaden näst efter don, i hvilken hon
erhåller afsked från sin tjenst.»

Nionde hnfvudtiteln: bil. 2.

[17.]

Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.

[2-]

Kostnaden för
förvaltningen
af smaskolclärares
m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt
under
dr 1897.

63:o.

Härefter yttrade departementschefen:

»För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskolelärare,
livilka icke kunna erhålla pension ur folkskolelärarnes pensionsinrättning,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, i likhet med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna
indragningsstaten måtte äfven för år 1897 anvisas ett anslag af 10,000
kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt
sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.»

64:o.

Ytterligare anförde statsrådet Gilljam:

»Med hänvisning till hvad som blifvit anfördt till statsrådsprotokollet
den 22 december 1893 i fråga om kostnaden för förvaltningen
af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt får jag, då kostnaden
för förvaltningen af anstalten, hvilken trädt i verksamhet först
med början af nyssnämnda år, ännu ej kan med säkerhet beräknas och
den provisoriska anordningen deraf alltså synes vara nödig äfven för
år 1897, underdånigst hemställa, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning och
verksamhet under år 1897, medgifva,

att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,
som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;
samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t,
i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att, antingen ersättas af berörda afgiiter, i
den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.»

I hvad föredragande departementschefen uti de under n:ris 61—64
upptagna ärenden tillstyrkt och hemstält förenade sig statsrådets öfriga
ledamöter.

Nionde hufrudtiteln: bil. 2.

Hvad statsrådet beträffande de under förestående
punkter n:ris 54—64 omförmälda ärenden i underdånighet
tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t
Konungen gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag
härom till finansdepartementet öfverlemnas för behörigt
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ur protokollet:

Carl Fred. Vougt.

Nionde hufrudtiteln: bil. 3.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 novem -

ber 1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ^ministern för utrikes ärendena grefve Dougt.as,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Departementschefen statsrådet Groll föredrog vidare i underdånighet: -

4:o.

[3-]

Pension för
länsmannen
G. Th. Blondin.

En af länsmannen i Seminghundra härad af Stockholms läns
vestra fögderi Gustaf Theodor Brundin till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i nämnda län med underdånigt utlåtande
den 30 oktober 1894 öfverlemnad ansökan, deri Brundin anhållit, att,
enär hans försvagade helsa icke tilläte honom att vidare sköta sin
tjenst, Brundin, som vore berättigad till pension från civilstatens pensions -

Nionde hufvndtiteln: bil. 3.

inrättning, men som för sin och sin familjs bergning ej kunde lemna
tjensten utan att han erhölle full hinsmanspension, måtte vid afskedstagande
beviljas fyllnadspension å allmänna indragningsstaten till så
stort belopp, att det. tillsammans med den honom från civilstatens
pensionsinrättning tillkommande pension motsvarade full pension för
länsman å allmänna indragningsstaten;

i anledning hvaraf statskontoret den 19 november 1894 afgifvit,
infordradt underdånigt utlåtande, hvarefter direktionen öfver civilstatens
pensionsinrättning, enligt nådig remiss, den 29 december samma år i
ärendet yttrat sig.

Departementschefen anförde:

»Enligt hvad ansökningen bilagda handlingar utvisa, är Brundin
född den 24 april 1834 samt har år 1857 för första gången erhållit
tillfälligt förordnande såsom länsman, den 9 december 1802 förordnats
till länsman i Sollentuna härad och den 23 april 1864 derifrån erhållit
transport till sin nuvarande tjenst. Vid ansökningen har fogats ett
af provinsialläkaren K. Drake den 9 oktober 1894 utfärdadt intyg af
innehåll att Brundin, som under mer än 16 år varit besvärad af tilltagande
sjuklighet, lede af svår magkatarr, andtäppa och kraftlöshet,
till följd hvaraf han ej kunde tala högt ens en kort stund eller utsätta
sig för temperaturvexlingar utan att blifva i hög grad hes, vore oförmögen
att gående tillryggalägga äfven kortare sträckor och stundom
förlorade minne och tankeförmåga, så att han ej ens kunde erinra sig
de vanligaste namn; att hans tillstånd genom hvila och medicinsk behandling
stundom mer eller mindre förbättrats men, sedan han återtagit
sin tjenstgöring, snart åter försämrats, samt att Drake på grund
häraf ansåge, att Brundin icke kunde komma att till helsan så förbättras,
att han för framtiden kunde ega krafter att vidare sköta sin tjenst;
och har Drake sedermera i eu den 3 i denna månad afgifven attest,
med hänvisande till nyss omförmälda intyg, förklarat, att Brundin
fortfarande vore oförmögen att sköta sin tjenst och ej kunde blifva så
återstod, att han framdeles kunde komma att förrätta densamma.
Vederbörande kronofogde har i yttrande, som åtföljt ansökningen, tillkännagifvit,
att Brundin behörigen redovisat för handhafvande af allmänna
medel samt att han enligt kronofogdens åsigt vore för sin utkomst i
behof af den ifrågasatta fyllnadspensionen.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har uti sitt utlåtande,
med vitsordande åt Brundins under en mera än trettiotreårig tjenstetid
ådagalagda redbarhet och oklanderliga tjensteutöfning under helsans
dagar och med upplysning att Brundin i synnerhet under senare åren
Bill. till I liktal. Prof. l&tXi. 1 Sami. 1 Afd. 4

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

i följd af sjuklighet icke kunnat annat än undantagsvis för kortare
tider, då mindre antal tjensteresor förekommit, sköta sin tjenst, åberopat
att, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande erfarit och det
vid ansökningen fogade läkarebetyget jemväl bestyrkte, för framtiden
än mindre utsigt förefunnes att Brundin kunde påräknas blifva i stånd
att sjelf uppehålla tjensten, äfvensom såsom ytterligare skäl, hvarföre
det ur det allmännas synpunkt vore önskvärdt, att Brundin bereddes
tillfälle att afgå från sin tjenst, anfört, att en af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i underdånig framställning den 11 juni 1894 ifrågasatt
förändrad reglering af länsmansdistrikten i länets vestra fögderi,
hvarigenom sagda distrikt, som nu vore fem, skulle inskränkas till fyra,
ej kunde genomföras förr än Brundin lemnat sin tjenst, men att, i
händelse regleringsförslaget vunne godkännande, genom bifall till Brundins
ansökan omedelbar tillämpning af samma förslag kunde ega rum
och en länsmanslön inbesparas utan annan uppoffring för statsverket
än som bestode i meddelande åt Brundin af en årlig fyllnadspension
till belopp af 600 kronor, hvaremot, om Brundin i tjensten qvarstode
till dess han uppnådde 65 års ålder, han skulle vara berättigad till
full pension af statsverket med 1,200 kronor; och har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande förty och då den föreslagna regleringen af
länsmansdistrikten jemväl ur annan än besparingssynpunkt vore påkallad
och lämplig förordat Bruudins ansökan.

Statskontoret har, jemte tillkännagifvande att Brundin såsom
länsman, förutom tjenstgöringspenningar 600 kronor och expensmedel
100 kronor, åtnjöte i lön 900 kronor jemte ålderstillägg 300
kronor, hvadan alltså den Brundin vid 65 lefnads- och 35 tjensteår,
som han skulle uppnå den 24 april 1899, tillkommande pension å allmänna
indragningsstaten jemlikt nådiga brefvet den 1 juni 1877 skulle
utgå med 1,200 kronor, hufvudsakligen på de af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande anförda skäl likaledes tillstyrkt bifall till ansökningen.

Slutligen har direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning meddelat,
att Brundin fullgjort vilkoren för erhållande af pension från inrättningen
och således vore berättigad att från och med månaden näst
efter den, hvarunder afsked från länemanstjensten blefve honom meddeladt,
för sin återstående lifstid uppbära pension från inrättningens
tjenstemannapensionsfond i 6:te klassen till årligt belopp af 600 kronor.

Eders Kongl. Maj:t har genom förut i dag fattadt. beslut, i anledning
af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes omförmälda framställning
om reglering af länsmansdistrikten i Stockholms läns vestra

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

fögderi, förordnat, att sagda distrikt skola minskas från fem (ill fyra,
samt bemyndigat Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, sedan
länsmanstjensten i Seminghundra härad genom nuvarande iunehafvarens
afgång blifvit ledig, vidtaga erforderliga åtgärder för den sålunda bestämda
regleringens genomförande, i den mån sådant kunde utan förnärmande
af någons rätt ega rum. Ehuru den länsmanslön, som genom
denna reglerings genomförande blifver ledig, torde behöfva tagas
i anspråk för inrättande af ett nytt länsmansdistrikt i något af de
nordligaste länen, der distrikten i allmänhet äro allt för vidsträckta,
synes mig dock på grund -af hvad i ärendet förekommit fullgiltiga skäl
förefinnas för att Brundin beredes tillfälle att lemna tjensten mot erhållande
under sin återstående lifstid af pension af statsmedel till så
stort belopp, att detta tillsammans med den honom från civilstatens
pensionsinrättning tillkommande pension å 600 kronor uppgår till 1,200
kronor, eller således 600 kronor årligen.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva, att länsmannen i Seminghundra härad af Stockholms
läns vestra fögderi Gustaf Theodor Brundin må från och med månaden
näst efter den, under hvilken han erhåller afsked från länsmanstjensten,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension af 600 kronor.?

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle
utdrag af protokollet härom meddelas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till
reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Carl G. Edman.

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

[4-]

Pension för
förra

sjuksköterskan
B. K. Andersson.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 6 december

1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Departementschefen statsrådet Groll föredrog vidare:

28:o.

Jernvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse af den 13 sistidne april,
deruti styrelsen anmält, att förre schaktmästaren Anders Peter Anderssons
enka Brita Kajsa Andersson i en till styrelsen ingifven ansökninganhållit
att, som hon efter oafbrutet 26-årigt arbete såsom sjuksköterska
vid statens jernvägsbyggnader vore till krafterna så nedsatt, att hon
icke kunde genom arbete sig försörja, någon pension måtte af allmänna
medel beredas henne under hennes återstående lifstid.

Nionde hufvudtileln: bil. 4.

Af do vid jernvägsstyrelsens ifrågavarande skrifvelse fogade intyg
inhemtades, att enkan Andersson, som vore född den 6 oktober 1832,
lede af höggradig muskelrheumatism och försvagad synförmåga, till
följd hvaraf hon vore mindre förmögen att med arbete sig försörja,
samt dessutom saknade tillgångar för sitt framtida uppehälle, äfvensom,
enligt hvad öfveringeniören vid statens jernvägsbyggnader vitsordat,
att hon, som år 1868 antagits såsom sjuksköterska vid nämnda byggnader
i Yermland och sedermera oafbrutet i samma egenskap tjenstgjort,
senast i Norrland, till dess hon vid arbetenas derstädes afslutande i
augusti månad nästlidna år entledigats, städse med den största sjelfuppoffring,
varmaste intresse och sällsynt duglighet omvårdat de många
och stundom särdeles svåra sjukdoms- och olycksfall, som förekommit,
och sålunda gjort sig förtjent af det varmaste erkännande.

För egen del hade jernvägsstyrelsen anfört, att, då sökanden efter
en 26-årig, synnerligen väl vitsordad, gagnande och uppoffrande verksamhet
i det allmännas tjenst nu vid nära 63 års ålder med bruten
helsa och försvagad synförmåga befunne sig utan tillgångar, styrelsen
ansåge det staten borde genom sin mellankomst förhindra, att sökanden
under sina återstående dagar komme att lida nöd; att styrelsen tilltrodde
sig så mycket hellre kunna med hopp om framgång hos Kongl.
Maj:t göra underdånig framställning om aflåtande till .Riksdagen af
nådig proposition angående pension till sökanden, som 1894 års Riksdag,
med bifall till Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning, anvisat
lifstidsunderstöd åt sådana ända till jernvägsbyggnadernas upphörande
derstädes qvarstående arbetare, hvilka uppnått 25 tjensteår och hvilkas
sammanlagda lefnads- och tjensteålder uppgått till 75 år, allt förutsättningar,
hvilka af sökanden uppfyldes; att beträffande sjelfva beloppet
af den pension, som syntes styrelsen böra för sökanden äskas,
styrelsen ansåge sig böra meddela, att sökanden åtnjutit aflöning till

eu början efter 2 kronor för dag, men sedermera efter 3 kronor för

dag, eller, för år räknadt, 1,095 kronor; samt att, då pensionsbeloppet
för den klass af jernvägsbyggnadspersonal, med hvilken sökanden i fråga
om aflöning varit närmast likstäld, af nästlidna års Riksdag faststälts

till 320 kronor, styrelsen funne sig böra förorda, att pensionen för

sökanden måtte föreslås till enahanda belopp; och hade styrelsen på
grund af hvad sålunda anförts hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes i
nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att Brita Kajsa Andersson
finge, räknadt från september månad år 1894, under sin återstående
lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till ofvan
angifna bolopp.

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

Vid den 26 april innevarande år skedd underdånig anmälan af

0 in förmälda framställning hade Kong!. Maj:t anbefalt statskontoret att

1 anledning af densamma afgifva utlåtande, äfvensom tilldelat enkan
Andersson eu gratifikation af 320 kronor, att af statskontoret till henne
utanordnas från sjette hufvudtitelns anslag till extra utgifter.

Härefter hade statskontoret uti sitt, till åtlydnad af berörda befallning,
den 10 sistlidne juni afgifna underdåniga utlåtande framhållit
hurusom tillbörligt afseende borde fästas vid den synnerligen ansträngande
tjenstgöring, som måste anses hafva varit förenad med det kall, sökanden
under en tid af 26 år fylt med trohet och nit, och förklarat att statskontoret
funne sig för sin del böra understödja jernvägsstyrelsens framställning,
dock att pensionen borde utgå först från och med år 1896.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att förra
sjuksköterskan vid statens jernvägsbyggnader enkanBrita KajsaAndersson
finge från och med år 1896 för sin återstående lifstid å allmänna indraguingsstaten
åtnjuta eu årlig pension af 320 kronor.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt täcktes Hans
Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag åt
protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Carl G. Edman.

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december

1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAI),

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Departementschefen statsrådet Groll föredrog härefter i underdånighet: -

8:o.

En af häradsskrifvaren i Skara fögderi al Skaraborgs län Israel [5.]
Walter Melén till Kong]. Maj:t stöld, af Kong!. Maj:ts befallningshaf- P™fffdf!r
vande i nämnda län med skrifvelse den 21 sistlidne september insänd »krifvaren
ansökning att, enär Melön under loppet af tjugu år till följd af sjukdom L w- Mdin
varit oförmögen att sköta sin tjenst och intet hopp förefunnes att
han skulle kunna blifva till helsan åtorstäld, Kong!. Maj:t täcktes

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

bereda sökanden vid afskedstagande före uppnådda 65 lefnadsår pension
till det belopp, han vid nämnda ålder skulle vara berättigad att uppbära.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att Melén,
som vore född den 4 juni 1838 och den 26 september 1862 antagits
till extra ordinarie kammarskrifvare i kammarkollegium, efter att hafva
vid fyrfaldiga tillfällen enligt förordnande bestridt häradsskrifvaretjenst,
den 28 augusti 1874 i nåder förordnats att tills vidare bestrida sin nu
innehafvande häradsskrifvaretjenst, hvarå han den 12 juni 1880 erhållit
fullmakt, samt att enligt ett af förste stadsläkaren i Skara Ii. E. Collvin
den 10 september 1895 utfärdadt intyg Melén sedan nära tjugu år
lidit af kronisk ryggmärgssjukdom (tabes dorsalis), hvilken sjukdom
medfört fullkomlig blindhet samt förlamning i benen, och att han på
grund af denna sjukdom, som vore helt och hållet obotlig, för sin återstående
lifstid vore urståndsat.t att sköta sin tjenst.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att
Melén, efter det han erhållit sin innehafvande befattning, angripits af
den sjukdom, hvaraf han lede och hvilken sjukdom inom jemförelsevis
kort tid tagit så öfverhand, att Melén under en lång följd af år varit
och, enligt hvad läkarebetyget gåfve vid handen, för sin återstående
lifstid vore alldeles oförmögen att sköta sin tjenst; att Melén till följd
häraf icke kunnat fullgöra vilkoren för att komma i åtnjutande af
ålderstillägg, utan uppbure i lön allenast 2,000 kronor årligen; att hans
ekonomiska ställning icke vore sådan, att han kunde taga afsked utan
att komma i åtnjutande af pension åtminstone till detta belopp; samt
att, då Meléns vidare bibehållande i statens tjenst icke kunde vara
för det allmänna gagneligt, utan det fast hellre måste anses olämpligt,
att hans tjenst ytterligare under flera år upprätthölles på förordnande,
äfven om svårighet icke skulle möta för erhållande af duglig vikarie,
ansökningen syntes Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra bifallas;
och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande förty i underdånighet hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte bereda Melén, efter erhållet afsked, årlig
pension å allmänna indragningsstaten till belopp motsvarande hans
innehafvande lön eller 2,000 kronor.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hade statskontoret uli
underdånigt utlåtande af den 29 nästlidne november — jemte meddelande
att löneförmånerna vid sökandens tjenst utgjorde 2,000 kronor
lön och 950 kronor tjenstgöringspenriingar jemte ålderstillägg efter tio
års tjenstetid med 500 kronor, af hvilket sökanden likväl hittills icke
kunnat komma i åtnjutande —- vidare anfört, att, då Melén redan i
många år varit och, enligt hvad läkarebetyget gåfve vid handen, för

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

all framtid blefve urståndsatt att sköta sin tjenst, samt det, på sätt
Kongl. Maj:ts befallningshafvande erinrat, icke kunde vara för staten
gagneligt, att tjensten under den tid af omkring åtta år, som ännu
återstode, innan Melén kunde med pension från allmänna indragningsstaten
i vanlig ordning afgå, uppehölles af tillfälliga vikarier, statskontoret
funne sig ega anledning tillstyrka nådig framställning till
Riksdagen att bevilja Melén pension från allmänna indragningsstaten,
dervid dock, vid det förhållande att Melén redan uppnått den för pension
från civilstatens pensionsinrättning erforderliga lefnadsålder, syntes
kunna ifrågasättas, huruvida icke den pension, som borde af Riksdagen
äskas, kunde nedsättas med så stort belopp, som motsvarade hvad Melén,
efter erläggande af bristande årsafgifter, kunde blifva berättigad att
uppbära i pension från civilstatens pensionsinrättning.

Härefter hade jemväl direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning
den 21 innevarande december afgifvit infordradt utlåtande och
dervid meddelat, att Melén, derest afsked honom nu beviljades, icke
vore berättigad till pension från nämnda inrättning, enär han hittills
icke erlagt årliga afgifter till pensionsinrättningens kassa för längre
tid än 21 år 4 månader och alltså ännu icke fullgjort de i nådiga reglementet
för civilstatens pensionsinrättning den 23 november 1888 stadgade
vilkor för pensions erhållande; men att, derest Melén, som i öfrigt
fullgjort berörda vilkor, förrän han erhölle afsked från tjensten erlade
till pensionsinrättningen bristen i trettio års afgifter med 728 kronor,
Melén blefve berättigad att från och med månaden näst efter den, hvarunder
afsked honom beviljades, åtnjuta för sin återstående lifstid pension
från civilstatens tjenstemannapensionsfond i fjerde klassen till årligt
belopp af ett tusen två hundra kronor.

Departementschefen yttrade:

»På grund af hvad i ärendet förekommit anser jag Melén böra
beredas tillfälle att afgå från sin tjenst med erhållande af en pension,
motsvarande den honom nu tillkommande lön eller 2,000 kronor; och
som Melén icke lärer kunna förpligtas art, på sätt af statskontoret
ifrågasatts, till civilstatens pensionsinrättning erlägga de årsafgifter,
som erfordras för att han skall vinna rätt att från sagda inrättning
erhålla pension, torde hela pensionsbeloppet böra föreslås att utgå af
allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksda
gen medgifva, att häradsskrifvaren i Skara fögderi af Skaraborgs
län Israel Walter Melén må från och med månaden näst efter den,
liih. till Riksd. Vrot. 1 Sand. 1 Afd. [>

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

[6.]

Pension för
länsmannen

J. F.

Klefbouhm.

hvarunder han erhåller afsked från häradsskrifvaretjensten, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 2,000 kronor.»

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag
af protokollet härom meddelas finansdepartementet till
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

9:o.

Departementschefen statsrådet Groll anförde i underdånighet:

»Uti en till Eders Kongl. Maj:t stöld, af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Kalmar län med skrifvelse den 23 oktober 1891 insänd
skrift anhöll länsmannen i Södra Möre härads södra länsmansdistrikt
af nämnda län Johan Fredrik Klefbouhm, med bifogande af åldersoch
läkarebetyg jemte tjensteförteckning, i underdånighet att, då han
vore blind samt icke egde förhoppning att någonsin mera återfå synförmågan,
Eders Kongl. Maj:t täcktes tilldela honom pension med det
belopp 1,200 kronor, som han åtnjöte i lön och ålderstillägg, med
vilkor att han från tjensten afginge.

Af de vid nämnda ansökning fogade handlingar inhemtades, att
Klefbouhm, som vore född den 5 mars 1849, år 1876 antagits till extra
ordinarie landskanslist i Kalmar län, den 17 december 1877 konstituerats
till sin innehafvande länsmanstjenst och den 14 juni 1881 förordnats
till extra landsfiskal inom nämnda härad, samt att, enligt ett af dåvarande
provinsialläkaren i Söderåkra distrikt P. Pradon den 11 september
1891 utfärdadt intyg, Klefbouhm sedan några år lidit af en
ögonsjukdom, i följd af hvilken han förlorat synförmågan och sannolikt
för sin återstående lefnad komme att förblifva blind.

För egen del hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med
förmälan att Klefbouhm alltsedan den 15 november 1889 varit af blindhet
fullständigt urståndsatt att sköta sin tjenst och jemväl under närmast
föregående år tidtals för ögonsjukdom åtnjutit tjenstledighet, till
ansökningen tillstyrkt bifall.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hade statskontoret inkommit
med underdånigt utlåtande af den 3 december 1891 och deruti, med

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

afseende å den korta tid, som förflutit sedan Klefbouhm blef urståudsatt
att sin tjenst förrätta, och då läkarebetyget icke syntes utesluta möjligheten
att han åter skulle blifva tjenstbar, ansett sig för det dåvarande
icke kunna den underdåniga ansökningen till nådigt bifall förorda.

Sedan Eders Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning af detta
ärende den 31 December 1891 funnit den då gjorda ansökningen icke
till någon vidare åtgärd föranleda, har Klefbouhm nu uti en till Eders
Kongl. Maj:t stäld skrift af den 11 april 1895, som af Eders Kongl.
Maj:ts bemälde befallningshafvande med underdånig skrifvelse af den
10 juli samma år insändts, förnyat sin underdåniga ansökning derom, att
Eders Kongl. Maj:t måtte bereda honom en årlig, lön och ålderstillägg
motsvarande pension å 1,200 kronor. Vid ansökningen har fogats,
jemte tjensteförteckning och prestbetyg, ett af provinsialläkaren C. B.
Gille den 3 april innevarande år utfärdadt intyg af innehåll, att Klefbouhm,
hvilken lede af fullständig blindhet till följd af en kronisk
synnervsjukdom, som börjat för omkring sju år sedan, enligt bemälde
läkares åsigt ej komrne att återfå sin syn.

För egen del har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande andragit,
att, då tjenstledighet icke kunde Klefbouhm förvägras, det vore för
honom, som egde att under sin tjenstledighet oafkortadt uppbära lön
och ålderstillägg med tillhopa 1,200 kronor, likgiltigt huruvida han
qvarstode i tjensten eller afginge med den begärda pensionen, men att
deremot det allmännas intressen ovilkorligen lede deraf, att tjenstgöringen
i berörda distrikt, som vore det besvärligaste inom länet,
måste år efter år uppehållas af otillräckligt aflönade vikarier, hvilka
till men för tjensten tvingades att på enskild väg söka skaffa sig
fyllnad i hvad till deras uppehälle erfordrades; att olägenheterna för
tjensten af detta tillstånd särskilt visade sig, om man toge i betraktande
att nitton år åt.erstode, innan Klefbouhm blefve berättigad
att afgå med pension från allmänna indragningsstaten; att det så
mycket mindre kunde antagas att han, hvilken efter nio år vore
berättigad att afgå med 600 kronors pension från civilstatens pensionsinrättning,
skulle af denna rättighet sig begagna, som han, enligt hvad
vederbörande kronofogde hos länsstyrelsen vitsordat, med hustru och
tre minderåriga barn lefde under så knappa förhållanden, att åtnjutandet
af full lön med ålderstillägg eller motsvarande pension utgjorde ett
oeftergiflig^ vilkor för hans och hans familjs ekonomiska existens; samt
att på grund häraf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande funnit sig
af sin pligt, manad att nu ifrågavarande ansökning på det lifligasto
förorda.

Nionde hnfvadtiteln: bil. 5.

Statskontoret, som börts jemväl öfver sist omförmälda ansökning,
har uti afgifvet utlåtande af den 29 nästlidne november — jemte meddelande
att aflöningsförmånerna vid y ifrågavarande tjenst utgjordes af
lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar 600 kronor och expensmedel
100 kronor, hvartill för Klefbouhm komme ålderstillägg å lönen enligt
nådiga brefvet den 27 januari 1888 med 300 kronor — vidare anfört,
att Klefbouhm väl ej hunnit högre lefnadsålder än 46 år och i statens
tjenst tillbragt en tid af endast omkring 20 år, men att, då genom
läkarebetyget finge anses vederbörligen styrkt, att han till följd af fullständig
obotlig blindhet vore för all framtid urståndsatt att skota sin
tjenst, och då det icke kunde vara med det allmännas intresse förenligt,
att länsmanstjeusten under den långa tid, som återstode till
dess Klefbouhm i författningsenlig ordning kunde afgå med pension
å allmänna indragningsstaten, uppehölles af vikarie med otillräcklig
aflöning, statskontoret ansåge sig, i betraktande jemväl af de förhållanden
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifva, ega anledning
tillstyrka nådigt bifall till den underdåniga ansökningen samt förty
hemstälde, det täcktes Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta nådig
proposition att åt länsmannen Klefbouhm för hans återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten bevilja en årlig pension af 1,200 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från
tjensten blefve honom beviljadt.

På grund af hvad sålunda förekommit och då enligt den nu
förebragta utredningen det synes kunna med visshet antagas, att
Klefbouhm icke kan blifva i stånd att vidare sköta sin tjenst, hemställer
jag,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att
länsmannen i Södra Möre härads södra distrikt af Kalmar län Johan
Fredrik Klefbouhm må från och med månaden näst efter den, under
hvilken afsked från tjensten honom beviljas, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200
kronor.»

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag
af protokollet härom meddelas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

17:o.

Departementschefen statsrådet Groll anförde härefter:

»Sedan afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning
med underdånig skrifvelse den 13 februari innevarande år till Eders
Kong]. Maj:t öfverlemnat en af kartografen vid rikets allmänna kartverk,
vice kommissionslandtmätaren Carl Edvard Dahlman hos afdelningschefen
gjord framställning om pension åt Dahlman å allmänna indragningsstaten,
föreslog Eders Kongl. Maj:t uti nådig proposition den 22
sistlidne mars Riksdagen medgifva, att kartografen Dahlman finge från
och med månaden näst efter den, hvarunder han afginge från sin befattning
såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna
indragningsstaten en årlig pension af 2,800 kronor, men denna
framställning tillvann sig icke Riksdagens bifall.

Nu har chefen för rikets allmänna kartverk uti underdånig skrifvelse
den 6 innevarande månad åter upptagit denna fråga, och då jag
i följd deraf ånyo underställer frågan Eders Kongl. Maj:ts pröfning,
tillåter jag mig till en början erinra om innehållet af afdelningschefens
vid generalstabens topografiska afdelning ofvanberörda underdåniga
skrifvelse, som föranledde Eders Kongl. Maj:ts framställning i ämnet
till 1895 års Riksdag.

Uti berörda underdåniga skrifvelse anförde afdelningschefen att
den tjenstgöring, som tillkomme vid rikets allmänna kartverk anstälde
kartografer, vore, ej blott hvad beträffade fältarbetena utan äfven delvis
ritarbetena, af den ansträngande beskaffenhet, att endast män i sin
kraftfulla ålder kunde med framgång utföra densamma; att Eders Kong!.
Maj:t äfven upprepade gånger äskat pension för kartografer vid uppnådda
60 lefnadsår, något som också blifvit af Riksdagen beviljadt,
senast år 1888 för kartografen Jonas Patrik Ljungström och 1890 för
kartografen Sigismund Septimus Stanislaus Leczinsky; att, enligt hvad
bifogade handlingar utvisade, Dahlman, hvilken vore född den 3 november
1828, blifvit den 20 maj 1848 antagen till landtmäteriauskultant,
den 14 april 1856 konstituerad till vice kommissionslandtmätare, år 1863
förordnad till extra kartograf och år 1868 till ordinarie kartograf, hvarförutom
Dahlman förordnats dels redan 1867 till biträde vid ötvervakandet
och kontrollen af ekonomiska kartverkets arbeten, hvilken senare befattning
han i 28 år jemte sin kartografbefattning utöfvat, dels ock en
kortare tid att under ordinarie styresmannens sjukdom bestrida styresmansbefattningen
vid kartverket; att Dahlman således i snart 47 år till -

it]

Pension för
kartografen
C. lE.
Dahlman.

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

hört landtmäteristaten och deraf i 32 år tjenstgjort vid ekonomiska
kartverket samt uppnått en ålder af nära 67 år, hvilken ålder vida öfverstege
den, då kartografer i allmänhet, såsom ofvan nämnts, blifvit tillerkända
pension; att Dahlman vid sidan af sin kartograft-jenst, hvilken
han skött med så framstående skicklighet och nit, att han under nästan
hela sin tjenstetid vid kartverket fått sig anförtrodt att jemväl biträda
vid öfvervakandet af dess arbeten, tillika utöfvat en omfattande och
förtjenstfull enskild verksamhet såsom utgifvare af kartor m. m., hvilket
förskalfat honom allmänt erkännande; att Dahlman sålunda med synnerlig
kraft och framgång arbetat i sitt yrke och derför vunnit utmärkelse
både inom och utom landet; att, ehuru Dahlman ända in i sin
ålderdom varit verksam och kraftfull, den tidpunkt dock syntes vara
kommen, då det både för hans egen skull vore billigt och för det ekonomiska
kartverket af vigt att tillfälle bereddes honom att afgå med pension,
då naturligt vore att eu person vid 67 års ålder ej kunde bibehålla
den rörlighet och uthållighet, som erfordrades för att hela somrarne
utföra fältmätning och derjemte öfvervaka öfriga fältmätare, hvaribland
äfven nybörjare funnes, hvarjemte det vore för kartverkets arbeten
i sin helhet högst nödvändigt att någon omsättning tid efter
annan kunde ega rum bland personalen, i det de äldste ersattes af
yngre och kraftfullare, hvilka dessutom under de första tjensteåren vore
betydligt billigare än de äldre; att för det dåvarande medellefnadsåldern
för de tolf vid det ekonomiska kartverket anstälde kartograferna uppginge
till 52,5 år och, om de tre yngste kartograferna, hvilka ensamt
icke uppnått 50 lefnadsår, frånräknades, för de öfrige till 57 år; att
tre fjerdedelar bland dessa kartografer således inom kort uppnått 60
år eller den högsta lcfnadsåldern, vid hvilken man kunde vänta sig att
de vore i stånd att utföra dem åliggande tjenstgöring; att det torde
vara uppenbart att under sådant förhållande kartverkets årliga arbetsprodukt.
ej kunde hållas uppe vid normal storlek, äfvensom att, såvida
ej omsättning bland personalen kunde i behörig tid efter hand försiggå,
man snart komme till en tidpunkt, då större delen af kartograferna
nästan samtidigt måste ersättas med nya arbetskrafter, hvilket naturligtvis
vore för kontinuiteten i kartverkets arbeten i hög grad ofördelaktigt;
att äfven ur denna allmänna synpunkt det således vore synnerligen
önskvärdt att pension vid afgången snart kunde beredas Dahlman,
hvilken vore den äldste bland kartograferna; samt att Dahlman af sitt
arfvode såsom kartograf och biträde vid arbetenas öfvervakande, hvilket
från och med år 1876 utgått med 3,500 kronor årligen, icke, enligt
hvad ett Dahlmans ansökning bifogadt intyg utvisade, varit i tillfälle

nionde hufvudtiteln: bil. 5.

at.t göra några besparingar för sin ålderdom, utan vore efter afskedet
hänvisad till den pension, som kunde varda honom tillerkänd; och hemstälde
afdelningschefen, hvilken på grund af Dahlmans långa och framstående
tjenstgöring jemte hvad i öfrigt blifvit anfördt ansåge billigt att
Dahlman vid afskedet måtte, i likhet med öfrige statens tjensteman i
motsvarande lönegrader, komma i åtnjutande af en pension, motsvarande
80 procent af det årsarfvode, Dahlman nu innehade, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om att Dahlman måtte
på allmänna indragningsstateu tillerkännas en årlig pension af 2,800
kronor, att utgå från och med månaden efter den, då han erhölle afsked
från sin befattning såsom kartograf.

Efter det statskontoret uti afgifvet underdånigt utlåtande anfört
att statskontoret, med afseende å Dahlmans framskridna lefnadsålder
samt ovanligt långa och särdeles väl vitsordade verksamhet såsom landtmätare
och kartograf äfvensom den öfvervakande och kontrollerande
ställning, han i sin senare egenskap intagit, ansåge sig böra instämma
i afdelningschefens ofvan omförmälda underdåniga framställning, anmäldes
ärendet inför Eders Kongl. Maj:t den 22 sistlidne mars, dervid
statsrådet, på grund af hvad sålunda förekommit och då Dahlman, derest
han tillhört embetsverk, som undergått reglering, uppfylt de vilkor,
som nådiga brefvet den 1 juni 1877 stadgade för erhållande af pension,
tillstyrkte att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att kartografen Dahlman finge från och med månaden näst efter den,
hvarunder han afginge från sin befattning såsom kartograf, under sin
återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstateu en årlig
pension af 2,800 kronor; och behagade Eders Kong]. Maj:t i nåder
bifalla hvad statsrådet sålunda tillstyrkt.

Den framställning, som i följd häraf af Eders Kongl. Maj:t till
Riksdagen afläts, blef, sedan statsutskottet uti afgifvet utlåtande hemstält
att densamma icke måtte af Riksdagen bifallas, enär handlingarna
i ärendet ej utvisade, att Dahlman vore af sjukdom eller ålderdomssvaghet
förhindrad att vidare bestrida sin befattning, hvarför finge antagas
att han fortfarande vore i besittning af erforderliga krafter för
uppehållande af tjensten, visserligen bifallen af Första Kammaren, men
afslogs af Andra Kammaren, och den gemensamma omröstning, som
i följd häraf egde rum, utföll med 178 röster för afslag mot 177 röster
för bifall.

1 den skrifvelse, hvari chefen för rikets allmänna kartverk nu
ånyo, såsom ofvan nämnts, upptagit frågan om beredande af pension

Nionde hnfvudtitéln: bil. 5.

åt kartografen Dahlman, har kartverkschefen, under åberopande af hvad
till stöd för den förra hos Eders Kongl. Maj:t gjorda framställningen
i ämnet i hufvudsak anförts, vidare, med bifogande af ett utaf förste
bataljonsläkaren A. Nettelblad den 30 nästlidne november afgifvet
intyg, deruti denne betygat, att kartografen Dahlman på grund af sin
ålder samt i följd af en fortgående muskelförlamning i högra handen
ej längre vore i besittning af för uppehållande af hans tjenst erforderliga
krafter, anfört, att af berörda intyg syntes med all tydlighet
framgå, att Dahlman, till hvilkens åligganden hufvudsakligen hörde
fältmätning och renritning af det uppmätta, ej längre vore i besittning
af de härför erforderliga krafter, i det åldern vore honom till hinder
hufvudsakligast vid fältarbetena och den i tilltagande stadda muskelförlamningen
i högra handen vore till hinder vid ritning såväl under
fält- som byråarbetena; och har kartverkschefen hufvudsakligen på
grund häraf och då han ej såge sig i stånd att så leda kartverkets
arbeten, att ett mot de anslagna medlen svarande arbetsutbyte erbölles,
såvida ej kartverkets i förhållande till arbetenas omfång knappt tilltagna
personal i sin helhet bestode af arbetskraftiga medlemmar, hemstält
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag
göra förnyad framställning om att kartografen Dahlman måtte från och
med månaden näst efter den, hvarunder han afginge från sin befattning
såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
en årlig pension af 2,800 kronor.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 13 innevarande
december afgifvit underdånigt utlåtande i detta ärende och deruti, med
åberopande af sitt förra underdåniga utlåtande i ärendet och innehållet
af det nu företedda läkarebetyget, förordat bifall till den af kartverkschefen
gjorda framställningen.

Då till de skäl, hvilka föranledde den af Eders Kongl. Maj:t till
innevarande års Riksdag aflåtna proposition om pension åt kartografen
Dahlman, nu kommit tillfyllestgörande utredning derom att Dahlman är
af ålder och tilltagande sjuklighet förhindrad att nöjaktigt bestrida sin
befattning, anser jag mig ega giltig anledning tillstyrka Eders Kongl.
Maj:t att hos Riksdagen göra förnyad framställning i ämnet; och hemställer
jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva att kartografen Carl Edvard Dahlman må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han afgår från sin befattning såsom
kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indraguingsstaten
en årlig pension af 2,800 kronor.»

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle
utdrag af protokollet härom meddelas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.

Ex protocollo:

Claes Lindbeck.

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 13 december 1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Rappe
föredrog i underdånighet:

[20.] Direktionens öfver arméns pensionskassa underdåniga skritvelse

Anslag nu ^en 20 sistlidne november angående anslag för år 1897 till upprätt upprätthallan-

. .., , c ,

de af arméns hållande af armens pensionering.
pensionering. Departementschefen yttrade:

»Innevarande års Riksdag har, med bifall till Eders Kongh Maj:ts
i ämnet aflåtna nådiga propositon, å extra stat för år 1896 anvisat ett
förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att, under vanliga vilkor, användas

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt
till fyllnadspensioner.

I sin ifrågavarande underdåniga skrifvelse har direktionen öfver
nämnda kassa anhållit, att, enär det icke förefunnes någon anledning
till antagande att ett minskadt anslagsbelopp komme att erfordras för
år 1897, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå nästsammanträdande Riksdag
att jemväl för sistnämnda år för ofvanberörda ändamål bevilja ett
förslagsanslag af 1,540,000 kronor.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1897 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och
dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående.»

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle
utdrag af detta protokoll tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörandet af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Eugcne Peyron.

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

[18-]

Pension för
e. o. professorn
J. M. Sundén.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gill jam,
friherre Rappe,

Christerson och
Wersåll.

Vidare föredrog departementschefen, statsrådet Gilljam:

En af extra ordinarie professorn i klassiska språk vid universitetet
i Upsala Johan Magnus Sundén i underdånighet gjord ansökning,
att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att bereda
honom rätt att vid afskedstagandet erhålla pension å allmänna indragningsstaten
till ett belopp, motsvarande hans nuvarande lön, eller

3,500 kronor årligen.

Af till ärendet hörande handlingar inhemtades, att Sundén är
född den 5 oktober 1830, att han, som år 1854 blifvit promoverad till
filosofie doktor och under höstterminen samma år tjenstgjort såsom
extra lärare vid Stockholms gymnasium, den 30 november 1858 utnämnts
till docent vid universitetet i Upsala och den 26 april 1861
till lektor vid högre elementarläroverket i samma stad samt den

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

1 september 1879 erhållit nådig fullmakt å sin innehafvande professorsbefattning,
hvarjemte han vid flera tillfällen uppehållit ordinarie professorns
i latinska språket och litteraturen föreläsnings- och examinationsskyldighet
samt särskilt under inträffad ledighet åren 1893—1895
förestått nämnda professur; varande Sundén för sin lärareverksamhet
och tjenstgöring synnerligen fördelaktigt vitsordad af såväl rektor vid
Upsala högre allmänna läroverk som det större akademiska konsistoriet
vid berörda universitet.

Uti det af konsistoriet afgifna utlåtande hade framhållits: att det
i allmänhet beträffande extra ordinarie professorer måste anses billigt,
att de efter uppnådd pensionsålder utan alltför kännbara ekonomiska
uppoffringar finge tillfälle att afgå från sina embeten; att det vidare
icke kunde förnekas, att det för universitetet vore af största vigt, att
lärare, hvilkas krafter blifvit otillräckliga, lemnade rum för yngre och
kraftfullare efterträdare; samt att det derföre vore i hög grad maktpåliggande,
både att pensionsrätt, på sätt redan skett för de ordinarie
professorerna, bereddes jemväl för de extra ordinarie och att pensionerna
bestämdes till sådana, belopp, att vederbörande utan iör stor svårighet
kunde lemna sin tjenst vid 65 års ålder. I sammanhang härmed
hade konsistoriet erinrat om, att andra statens embetsmän, med
hvilka de extra ordinarie professorerna kunde anses jemnstälda, vore
berättigade att vid afskedstagandet komma i åtnjutande af pension till
belopp, merendels öfverstigande den nu ifrågasatta, såsom exempel
hvarpå kunde anföras, att lektor vid allmänt läroverk i högsta lönegraden
åtnjöte pension af 3,600 kronor. Slutligen hade konsistoriet
förklarat, att hvad sålunda blifvit anfördt till stöd för de berättigade
anspråk, som extra ordinarie professorer i allmänhet borde anses ega
att efter uppnådd pensionsålder vid afskedstagandet erhålla pension till
ett icke alltför lågt beräknadt belopp, till alla delar gälde äfven om
extra ordinarie professorn Sundén; hvarjemte konsistoriet, som fortfarande
vidhölle sin vid ett föregående tillfälle uttalade åsigt, att extra
ordinarie professors pension borde bestämmas till 4,000 kronor, emellertid,
då sökanden begärt endast 3,500 kronor, ansett sig sakna anledning
att i detta särskilda fall tillstyrka ett högre pensionsbelopp.

Med åberopande af de vigliga skäl, som blifvit af konsistoriet
anförda, hade kanslern för rikets universitet förordat ansökningen till
nådigt bifall.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet infordrats, hade deri till
en början erinrat, att enligt beslut vid 1873 års riksdag och nådigt
bref den 6 juni samma år universitetens professorer och adjunkter
Bill. till Rilcsd. Vret. L8i)C>. t Sami. 1 Afd. 7

Nionde hufTudtiteln: bil. 7.

samt bibliotekarier och räntmästare äro berättigade att, om de efter
uppnådda 65 lefnadsår göra ansökan om afsked, å allmänna indragningsstaten
uppföras till åtnjutande af pension för professor, bibliotekarie
och räntmästare af 4,500 kronor samt för adjunkt af 2,500 kronor,
men att de extra ordinarie professorerna, hvilka enligt 1877 års riksdags
beslut och nådiga brefvet den 1 juni samma år borde ersätta
universitetsadjunkterna, hittills icke fått sig pensionsrätt tillerkänd.
Vidare hade statskontoret framhållit, att detsamma redan i underdånigt
utlåtande den 22 november 1888 haft tillfälle att yttra sig rörande
behofvet och billigheteu deraf, att rätt till pension å allmänna indragningsstaten
tillerkändes jemväl ifrågavarande klass af akademiska lärare.
Med hänvisning till de skäl, som både nu och tillförene blifvit åberopade
för extra ordinarie universitetsprofessorers pensionsrätt, och då
extra ordinarie professor Sundén uppnått 65 lefnadsår och under 37 år
oafbrutet varit verksam såsom lärare dels vid allmänt läroverk, dels
vid universitetet, samt det ifrågasatta pensionsbeloppet ingalunda kunde
anses för högt, enär Sundén, derest han qvarstått vid lektorsbefattningen,
redan nu skulle varit berättigad till en pension af 3,600 kronor,
hemstälde statskontoret, att nådig proposition i ärendet måtte till Riksdagen
aflåtas.

På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja extra ordinarie professorn Sundén en årlig pension af

3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken
han från tjensten afgår.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt och hemstält
behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
skulle protokollsutdrag härom till finansdepartementet
öfverlemnas för behörigt iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

Ur protokollet:

C. E. Blom.

Stockholm, isaac marcus’ boktryckeri-aktiebolag, 1896,

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

i i

1 ‘'' IT;;ITI.‘ - > tf V

Finansplanen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

G ILL JAM,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Härefter yttrade departementschefen, statsrådet Wersäll: Sammanfatt ning

af utgifterna
under

De anslag, Eders Kongl. Maj:t. på de särskilda departementschefernas hufvudtitiame.
föredragning besluta äska af Riksdagen för år 1897, utgöra sålunda:

Bill. till Ililcsd. Frot. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 1

Anslag utom
hufvudtitlarne.

Riksgäld$•
kontorets
ställning.

2 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

I hufvudtiteln:	ordinarie:				kronor	1,320,000: —
II	11	ordinarie:	kronor	3,816,950	—
	extra:	11	28,250	—	11	3,845,200: —
III	11	ordinarie:	11	606,750	—
	extra:	11	4,500	—	11	611,250: —
IV	11	ordinarie:	11	26,030,000	—
	extra:	11	7,068,200	—	11	33,098,200: —
V	11	ordinarie:	11	7,151,300	—
	extra:	11	6,692,275	—	ii	13,843,575: —
VI	11	ordinarie:	11	5,741,760	—
	extra:	11	2,509,240	—	ii	8,251,000: —
VII	ii	ordinarie:	11	18,001,400	—
	extra:	11	507,100	—	ii	18,508,500: —
VIII	ii	ordinarie:	11	13,570,165	—
	extra:	11	1,689,135	—	ii	15,259,300: —
IX	ii	ordinarie:	11	3,286,075	—
	extra:	11	1,540,000	—	11	4,826,075: —

kronor 99,563,100: —

Vidare erinrar jag derom, att Eders Kongl.

Maj:t förut denna dag på föredragning af chefen
för civildepartementet beslutit föreslå Riksdagen
dels att, till utgående i riksstaten utom
hufvudtitlarne af det utaf Riksdagen år 1895 till
anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan
trafikerade jernvägar beviljade anslag å 1,250,000
kronor, anvisa för år 1897

ett belopp af .........................kronor 400,000: —

dels ock att, till anskaffande
af ytterligare sådan
rörlig materiel, bevilja och
i riksstaten utom hufvudtitlarne
för år 1897 anvisa...... „ 1,600,000: — 2,000,000: —

Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva i skrifvelse
den 12 sistlidne december, som torde få
under litt. B biläggas dagens protokoll, lemnat uppgift
å de riksgälds kontorets utgifter för år 1897,

Transport kronor 101,563,100: —

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 3

Transport kronor 101,563,100: -hvilka fullmäktige ansett böra i riksstaten uppföras.
Enligt denna fullmäktiges beräkning utgöra
dessa siffror:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m. förslagsvis............kronor 723,200: —

räntor å statsskulden och
afbetalningar å de fonderade
statslånen
kr. 13,356,100: —
efter afdrag
af de till
riksgäldskontor

ingående
rånte-och
kapitalbetalningar
2,836,300: —

förslagsvis............................. „ 10,519,800; — „ 11,243,000: -

I sammanhang med aflåtande till nästlidet
års Riksdag af nådig proposition om antagande
af en lag angående försäkring för beredande af
pension vid varaktig oförmåga till arbete föreslog
Eders Kongl. Maj:t Riksdagen, att för berörda
försäkring måtte afsättas ett belopp af

1,400,000 kronor, att till statskontoret öfverlemnas
för att af statskontoret tills vidare förvaltas
och fruktbargöras till förmån för den blifvande
pensionsfonden enligt de närmare grunder,
som af Eders Kongl. Maj:t kunde meddelas. I
underdånig skrifvelse den i 7 maj 1895 anmälde derefter
Riksdagen, att Riksdagen, som icke bifallit
berörda lagförslag, men hos Eders Kongl. Maj:t
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville taga frågan
under förnyad pröfning samt, efter vidtagande
af erforderlig utredning, för Riksdagen framlägga
det förslag, hlders Kongl. Maj:t kunde
finna påkalladt, besluta att, för försäkring för

Transport kronor 112,806,100: —

Afsättning till
arbetareförsäkringsfonden.

Statsverkets
kassaförlag sjond.

4 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 112,806,100: —
beredande af pension vid varaktig oförmåga till
arbete, i riksstaten för år 1896 afsätta ett belopp
af 1,400,000 kronor.

Angående förvaltningen af dessa medel bar
Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 15
sistlidne november förordnat, att samma medel
skola tills vidare bos statskontoret särskilt bokföras
under benämningen »Arbetareförsäkringsfonden»
samt fruktbargöras på sätt genom nådiga
brefvet den 31 augusti 1877 är föreskrifvet
angående öfriga under statskontorets
vård stälda fonders och kassors medel.

Ehuru den utredning, som bör föregå
framläggandet af nytt förslag i ämnet för Riksdagen,
enligt hvad chefen för civildepartementet
meddelat, ej blifvit bringad till slut, anser jag
mig likväl, efter samråd med bemälde departementschef,
under alla förhållanden böra hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva, att till den sålunda bildade
Arbetareförsäkringsfonden må äfven i riksstaten

för år 1897 afsättas ett belopp af........................ ,, 1,400,000: —

Statsverkets kassaförlagsfond utgjorde enligt
1894 års rikshufvudbok vid samma års slut
14,122,907 kronor 27 öre. I öfverensstämmelse
med den mening, jag tillförene i dag haft tillfälle
uttala om önskvärdheten af en höjning af
denna fonds behållning, hemställer jag, att den
del af den för året disponibla tillgångssumman,
som återstår efter tillgodoseende af ofvan om förmälda

statsbehof, eller......................................... „ 504,900: —

må afsättas till statsverkets kassaförlagsfond,
hvilken, i händelse af bifall härtill, skulle vid

1897 års slut uppgå till 14,627,807 kronor 27 öre. __

Summan af statsverkets utgifter för år

1897 uppgår således till .......................................... kronor 114,711,000: —

eller samma siffra, till hvilken statsverkets tillgångar för den förevarande
statsregleringen äro beräknade.

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5

I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsregleringen
för år 1897 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj 1841
angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne
fortfarande må blifva gällande.

På statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t
Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda
bemstält och åt honom uppdraga att, sedan han erhållit
protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga
departementens föredragning blifvit beslutadt med afseende
å statsregleringen, uppsätta och till justeringinför
Kongl. Maj:t anmäla förslag till nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof i enlighet
med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

Disposition af
besparingarne
ä hufvudtit•
lame.

Bih. till Riksd. Frot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1

Bil. Litt. B.

Till herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet.

Med anledning af herr statsrådets skrifvelse den 14 nästlidne november
hafva fullmäktige i riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed
äran till herr statsrådet öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar
öfver riksgäldskontorets sannolika ställning vid slutet af hvartdera
året 1895 och 1896 samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter
år 1897.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen
de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder samt fonden
för extra amortering af statsskulden.

Stockholm den 12 december 1895.

ALB. ANDERSON.

PER SAMZELIUS. EDW. SEDERHOLM. OTTO M. HÖGLUND.

. J. JOHANSSON. G. F. ÖSTBERG.

P. R. Rabe.

Bih. till Riksd. Vrot. 1896. 1 Samt. 1 Afd.

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets inkomster och

Riksgäldskontorets kassabehållning den 10 december
1895 .................................................................... 3,805,14$: 4 9

Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:

emot uppköpta obligationer ........ 678,434: 7 6

,, reverser och depositionsbevis 8,836,750:— 9,515,184:76

Fordringar hos utländska bankirhus .......................... 2,811,753: 15

Förskottsvis i riksgäldskontoret infriade, icke konverterade
obligationer af 1880 års lån .....i...... 505,296: —

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd, som förfalla med 1,457,500 kronor, men

hvaraf beräknas inflyta............................................ 1,250,000: —

Ränta å utgifna lån från odlingslånefonden.............. 168,227:0 4

Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt
utveckling af statens telefon väsende 75,104: 17
Kapitalafbetalning å lån till dito dito 150,000:— 225,104: 17

Ränta å tills vidare utlånta medel............................... 87,600: —

16,637,382 40

1,730,931

Summa kronor 18,368,313|61

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 3

utgifter från och med den 10 december 1895 till årets slut.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader .................................... 10,000

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek .............. 5,000

Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret.............. .. 5,000

Ränta å obligationer af 1887 års 3,6&lån .................. 3,771:

Dito å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgifts kapital

samt å Göta kanals reparationsfond......... 9,191:3 3

Vid 1879 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisadt
anslag, högst 4,000,000 kronor, för inköp af Hallsberg—

Motala—Mjölby jernväg, återstoden ..................... 730:31

Vid 1890 års riksdag å riksgäldskontoret anvisade
medel, 250,000 kronor, till bestridande af ifrågakommande
kostnader vid inköp af jernvägen

mellan Luleå och norska gränsen, återstoden...... 229,042: 7 7

Vid 1895 års riksdag på riksgäldskontoret anvisadt ytterligare
lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt utveckling af statens

telefonväsende, återstoden ............................................................

Låneunderstöd till enskilda jernvägar:

1886 års fond, 5,000,000 kronor, återstoden af 1891 års anslag,
1,000,000 kronor, ....................................................... 18,000: —

1891 års fond, 5,000,000 kronor, återstoden af 1895

års anslag.................................................................. 449,400: —

Odlingslånefonden:

Återstoden af 1892 års anslag .................................. 109,796: 9 9

1893 års anslag........................................... 661,595: 4 7

1894 års dito............................................................... 650,000: —

1895 års dito..................................... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år

beräknade, till kongl. statskontoret
inflytande annuiteter å

odlingslån.................................... 390,700: — 609,300: —

Beräknad behållning vid 1895 års slut...............

Summa kronor

32,962

229,773

350,000

467,400

2,030,692

15,257,485

18,368,313

4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1896 års början ..........................................

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd, som under år 1896 förfalla
med 2,862,400 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,532,600: —
Ränta å 1885—1896 års hela anslag till odlings lånefonden.

............................................................. 273,600: —

Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade

medel ........................................... 80,000: —

Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt

utveckling af statens telefonväsende................. 160,100: —

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1896 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen

samt räntor å öfrig statsskuld ........................... 13,277,500: —

efter afdrag af den för riksgäld skontoret
under samma tid beräknade inkomst af
ränte- och kapitalinbetalningar .................. 3,046,300: —

Af nettobehållningen år 1896 å Skåne—Hallands m. fl. jernvägars
traf kinkomster, förslagsvis............................................................

Upplåning :

Vid 1895 års riksdag beräknad återstående upplåning för samma

och föregående år................................................. 788,163: oi

Vid samma års riksdag beräknad upplåning för
år 1896:

till betäckande af lån till enskilda jernvägar.
................................... 1,000,000: —

15,257,485 74

3,046,300

10,231,200
738,279 03

Transport 1,000,000:— 788,163: oi |29,273,264

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5

inkomster och utgifter år 1896.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m..

riksdags- och revisionskostnader..............................

kostnader för Riksdagens hus ................................

„ „ „ bibliotek........................

löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontoret.
..........................................................................

löner å indragnings- och pensionsstater vid dito
aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen
och hans expedition.................

580,000

25,000

3,000

73,575: —
19,375: —

22,250:

723,200:

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen........................................ 300,000:

annuitetsanslag: Kapital. Ränta.

1860 års lån emot

premieobligationer 131,111:11 161,888:89

1880 års till 3V2 %

ränta konverterade

obligationer............ 1,415,700: — 3,641,888: 25

1886 års lån emot

31 /2 % obligationer 240,000:— 2,063,895:56
1890 års lån emot

31 /a % obligationer 322,222:22 1,187,861:11
1894 års lån emot

3 % obligationer ... 132,300: — 540,000: —

Transport 2,241,333: 3 3 7,595,533:81 1,023,200:

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskonloret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 1,000,000:— 788,163:01

till betäckande af motstående
beräknade utgift för odlings lånefonden.

............................. 605,000:—

för liqviderande af 1891 års tillfälliga
lån............................... 7,200,000: —

för inköp af Skåne—Hallands

m. fl. jemvägar ............. 14,124,475: 87^ 22,929,475: 8 7

kronor 23,717,638: 8 8

som minskas med:

ytterligare afbetalning å lån
till kongl. telegrafstyrelsen
för fortsatt utveckling af statens
telefonväsende ...............

under tiden från den 4 maj 1895
verkstäld upplåning genom
försålda obligationer af 1887
års 3, t''!0 % lån..........................

29,273,264

250,000: —

5,042,740: — 5,292,740:

18,424,898

Transport|47,698,163|6 5

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7

Kapital. Ränta.

Transport 2,241,333: 3 3 7,595,533: 81 1,023,200:

ränteanslag:

1887 års lån emot 3X<\,% obligationer
1,342,998: —

1888 års lån
emot 3% obligationer
800,000: —

1891 års till- i
fälliga lån
emot A% obligationer
144,000: — 2,286,998: —

Till fonden för extra amortering
af statsskulden . 85,333: 33

Sgr 2,326,666:68 9,882,531:81 12,209,198: 4 7

Ränta å motstående beräknade, ännu icke verkstälda
upplåning (deri icke inbegripen ränta
å beräknad upplåning, 14,124,475 kronor 87 öre,
för inköp af Skåne—Hallands m. fl. jernvägar) 30,000: —
Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital
samt å Göta kanals reparationsfond,
tillsammans 15,050 kronor 70 öre, som för
motstående ersättningsbelopps utjemnande upptagas
till .............................................................. 15,101: 5 3

Vid 1895 års riksdag anvisadt anslag, 2,600,000 kronor, för anläggning
af en bibana från Vännäs till Umeå, återstoden .....

För inköp af Skåne—Hallands m. fl. jernvägar ................................

Ränta å lån för inköp af samma jernvägar..........................................

Lån ur 1891 års fond för lån till enskilda jernvägar:

1896 års anslag ............................................................................

Vid 1893 års riksdag anvisade medel för odlingslånefonden:

1896 års anslag ..................................................... 1,000,000: —

efter afdrag af för samma år beräknade, till
kongl. statskontoret inflytande annuiteter å
odlingslån............................................................ 395,000: —

13,277,500 —

1,900,000

14,124,475

738,279

1,000,000

605,000 —

Transport^ 1,645,254| 9 0

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

47,698,163

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9

Transport

Inlösen d. 1 /, 1896 af riksgäldskontorets år 1891 upptagna tillfälliga
lån emot 4% obligationer ..... ......;;...................•"•••

Återbetalning till kongl. statskontoret af till riksgäldskontorets för*

vältning ''öfverlemna de kassabehållningar ...................................

Beräknad behållning vid 1896 års slut __

31,645,254

7,200,000

5,000,000

3,852,908

Summa kronor

7 5

47,698,163)65

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning

körslagsberäkning öfver riksgäidskontorets

---------—-T-	—
Beräknad behållning vid 1897 års början	3,852,908	7 5j
Inkomster.
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade låneunderstöd, som under år 1897 förfalla med 2,663,400 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,333,600: — Ränta å 1885—1897 års hela anslag till odlings- lånefonden........... 292,600: — Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel 50,000: — Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt utveckling af statens telefonväsende 160,100: —	2,836,300
Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1897 upptagna riksdags- och revisions-kostnader, aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fon-derade lånen samt räntor å öfrig statsskuld 14,079,300: — efter afdrag af den för riksgäldskontoret under samma tid beräknade inkomst af kapital- och ränteinbetalningar......... 2,836,300: —	11,243,000
Upplåning :''j
till betäckande af motstående beräknade utgift för odling-slåne-fonden ...........	474,500

TransportJ18,406,7Ö8|7 5|

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgåldskontorets ställning. 11

inkomster och utgifter år 1897.

Utgifter:

Riksdag«- och revision skostnader samt aflöningar rn. in.:

riksdags- och revisions kostnader........................... 580,000

kostnader för Riksdagens hus ............................... 25,000

„ „ „ bibliotek ....................... 3,000

löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontoret
.............................................. 73,575

löner å indragnings- och pensionsstater vid dito 19,375

aflöning, resekostnacer och expenser för justitieombudsmannen
och hans expedition 22,250

723,200

Annuitet er och räntor

till Hans Maj:t Konungen........

Kapital.

123,333: 3 3

annuitetsanslag:

1860 års lån emot
premieobligationer
1880 års 3 ''/2 % 1,524,600: -

240,000: —
333,777: 78
132,300: —

1886 års 3 1/s % lån

l/2 % lån

1890 års 3
1894 års 3 % lån

2,354,011: n
Transport 2,354,011: it

Ränta.

169,666: 67
3,590,433: —
2,063,895: 5 6
1,176,381: il
540,000: —
7,540,376: 34
7,540,376: 34

300,000:

1,023,200: —

12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronor

18,406,708

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13

ränteanslag:

1887 års 3^ %
lån ... 1,342,998: —

1888 års

3 % lån 800,000: —
Till fonden för extra
amortering af statsskulden
....................

Kapital. Ränta.

Transport 2,354,011:11 7,540,376:34 1,023,200: —

2,142,998: —

85,333: 3 3

Sgr 2,439,344:44 9,683,374:34 12,122,718:78

Ränta å lån för inköp af Skåne—

Hallands m. fl. jemvägar.................. 738,279: 0 3

Dito å öfrig beräknad, ännu icke verk stäld

upplåning ......................... 180,000:— 918,279:03

Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital
samt å Göta kanals reparationsfond,
tillsammans 15,050 kronor 70 öre, som för motstående
ersättningsbelopps ut jemnande upptagas
till ........................................''................................. 15,102:19

Vid 1893 års riksdag anvisade medel till odlingslånefonden:

1897 års anslag.............................................. 1,000,000:

efter afdrag af för samma år beräknade,
till kongl. statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån 525,500:

Beräknad behållning vid 1897 års slut.......................

Summa kronor

14,079,300

474,500

3,852,908

7 5

18,406,708| 7 5

Bih. till liiksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

•iMfj;/

STOCKHOLM, ISAAC MABCU8’ BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1895.

Statsverkspropositionens j otering.

Utdrag af protokollet öfver Jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari
1896.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

^Vinblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Departementschefen, statsrådet Wersäll uppläste till justering ett,
i öfverensstämmelse. med Kongl. Maj :ts förut fattade, af statsrådet enhälligt
tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle
i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition till
Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

Bih. till Riksil. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

Rättelse

i Kong! Maj:ts nåd. prop. ang. statsverkets tillstånd och behof.
Åttonde hufvudtiteln.

Sid. 10, rad. 7 och 8 uppifrån står: vore spridd på en yta af mer än 100

qvadratmil

läs: vore spridd på en yta af mer än 1,000
qvadratmil

Bih. till Bilad. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.