Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 181)3.

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 16 Januari 1893.

Jemlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsreglerinisperiod
af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 14 innevarande månad *) lemnar närmare upplysning
och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kong], Makt
att statsverkets inkomster för år 1894 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.
Bih. till Rikad. Prof. 1893. Va Sami. Va Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt .......................................................................... kronor

Kyrkotionde ........................................................................ *

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.......................

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet »

Trosspassevolansafgift......................................................... *

Tillfälliga rotevakansafgifter.............................................. »

Soldatvakansafgift....................................-......................

Båtsmansvakansafgift........................-................................

Arrendemedel „................................................r -......

Mantalspenningar................................................................ *

Bötesmedel....................-.................................................... *

Kontrollstämpelmedel.........................................................

Fyr- och båkmedel.........................................-...................

Telegrafmedel...........................................*......

Jernvägstratikmedel......................-...................................

Skogsmedel...........................................-..............................

Extra uppbörd.................................................................... *

säger 18,907,000: —

2.373.000

250.000

300.000

51.000

26.000

52.000

70.000

285.000

2.500.000

665.000

240.000

25.000

1.400.000

1.370.000

6.500.000

2.700.000

100.000

Bevillningar:

Tullmedel..............-......................—-----------------------.........

Postmedel...........................--------------------------------------------------

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel....................................................................

Bränvinstillverkningsskatt..............................-..................

Hvitbetssockertillverkningsafgift,........................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst................

Tilläggsbevillning................................................................

säger 75,200,000: —__

kronor 37,500,000
» 8,100,000

> 500,000

» 3,500,000

» 13,700,000

» 2,600,000

> 4,900,000

» 4,400,000

summa kronor 94,107,000:

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande
månad: _

Transport kronor 94,107,000:

Kongl. Majits nåd. prop. n:o I, om statsverket 1893.

Transport kronor 94,107,000: —
att såsom tillgång vid förevarande statsreglering
må beräknas och användas öfverskott å statsregle ringarna

för föregående år................................................ » 464,000: —•

och att för statsverkets behof må till utbetalning
vid den tid under år 1894, som af Riksdagen bestämmes,
anvisas Riksbankens vinst för år 1892, i rundt

tal utgörande................................................................... > 2,812,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till................ kronor 97,383,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till Kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för Kongl. hofstaten........................................................... kronor 1,196,900: —

» » slottsstaten........................................................ » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: —
Häruti föreslår Kongl. Magt icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,887,900
kronor, har Kongl. Maj:t icke att beträffande de ordinarie anslagen föreslå någon
förändring.

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1893.

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln,
vill Kongl. Maj:t, under åberopande af de beslut, som innefattas i bilagda
statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 14 innevarande månad,
*) föreslå Riksdagen att dels bevilja såsom extra anslag för år 1894:

[1.] till arfvoden åt Krigshofrättens ordförande och
tre militäre ledamöter........................................................... kronor 5,000: —

[2.] för Nya Lagberedningen....................................... »

[3.] till understöd åt förbättringskolonien vid Hall:
dels till slutbetalning af koloniens kapitalskuld, dels såsom
bidrag till kostnaden för uppförande af en köks- och
matsalsbyggnad vid kolonien................................................ »

[4.] dels ock medgifva, att af besparingar å Nya
Lagberedningens anslag vid 1892 års slut ett belopp
af 9,026 kronor 40 öre må användas till ersättande, så
långt det förslår, af förskott, som Statskontoret utbetalt
till en i statsrådsprotokollet omnämnd komité;

samt till godtgörande af återstoden utaf sagda, förskott
å extra stat för år 1894 anvisa................................. »

35,000: —

15,000: —

12,000: —

tillsammans kronor 67,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1893 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1893. 1894.

ordinarie anslag 3,887,900:— 3,887,900: —

extra » 72,500:— 67,000:— således minskning kronor 5,500: —

summa kronor 3,960,400:— 3,954,900:— således minskning kronor 5,500: —

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om Hatsverket 1893.

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å. regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor,
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden den 14 innevarande månad,*)
föreslå,

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas, att utgå emot
nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, Ministern för

utrikes ärendena........................................ kronor 24,000: —

[2.] utrikesdepartementet.................... » 27,495: —

[3.] ministerstaten....................................... » 337,941: —

[4.] militärattachéer................................... > 8,471: —

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter................................................................ » 45,893: — 443,800: —

Konsnlskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet....................... kronor 10,000: —

[7.J konsulsstaten........................................ » 129,685: —

[8.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter................................................................. _» 20,315: — 160,000: —

summa kronor 603,800: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... >_2,950: —

tillsammans kronor 606,750: —

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

Kong!.. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1S93.

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 14 innevarande
månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: •—

Vid jemförelse med 1893 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen
under denna hufvudtitel vara oförändrade.

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
1893 års riksstat med deri vid 1892 års urtima Riksdag gjorda tillägg till
årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant...............................................................................kronor 20,643,150: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter......................................................................... > 817,000: —

ersättningar.................................... »_693,400: —

tillsammans kronor 22,153,550: —

vill Kong!. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 14 innevarande Januari,*) föreslå
Riksdagen beträffande

Intendenturcorpsen:

[1.] att dels bemyndiga Kongl. Maj:t att så ändra
den för intendenturcorpsen faststälda stat, att inqvarteringsersättning
eller ålderstillägg till tjensteman vid
intendenturcorpsen, som äro till dylika förmåner berättigade,
förklaras skola utgå från anslaget till inqvarteringskostnader
resp. anslaget till ålderstillägg, och

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om stattverket 1893.

dels, Vid bifall härtill, till intendenturcorpsen bevilja
ett ordinarie anslag af.............................................. kronor

att under benämning »intendenturcorpsen» i riksstaten
uppföras näst efter anslaget till generalstaben;

; i i . .? i i i'' ’'' • . ‘ t''\z 1 ! •. i* IT ! > liit fn ) > i

Armélo rvaltnirtgen:

[2.] att, vid bifall till förslaget om uppförande i
riksstaten af ett särskildt för intendenturcorpsen afsedt
anslag, minska anslaget till Arméförvaltningen, nu kronor
142,700, med kronor 12,640 till kronor 130,060;

‘ ; i: ''é)’t JJ-:l Jiii'':-; ;?! si''-1 ]\\i /* »;

Generalitetsstaten:

[3.] att för beredande af erforderliga arfvoden åt
adjutanten och fördelningsläkaren vid den nya fördelningsstaben
höja anslaget till generalitetsstaten, nu

kronor 126,265, med ........................................................ »

till kronor 129,045; . , ,< - ; . .

Öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm:

[4.] att, under förutsättning af bifall till nedan
gjorda framställning rörande anslagdt till »kommendantsstaten»,
innefattande, bland annat, uppförande derunder
af ett belopp af 7,350 kronor, motsvarande den summa,
hvarmed anslaget till öfverkommendantsexpeditionen i
Stockholm för närvarande är i riksstaten uppfördt,
besluta, att anslaget till öfverkommendantsexpeditionen
i Stockholm skall ur riksstaten utgå;

Kommendnntsstaten:

[5.] att, vid bifall till förslagen om uppförande i
riksstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
samt om ändring i anslagets till Arméförvaltningen nuvarande
belopp, minska anslaget till kommendantsstaten,
nu kronor 30,868, med kronor 11,970 till kronor 18,898;

Transport kronor

Kong!. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1893.

Krigsskolan:

Transport kronor

[6.J att, vid bifall till förslaget om uppförande i
riksstaten af ett särskildt för intendenturcorpsen afsedt
anslag, minska anslaget till krigsskolan, nu kronor
79,689, med kronor 2,960 till kronor 76,729;

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg:

[7.] att, vid bifall till förslaget om uppförande i
riksstaten af ett särskildt för intendenturcorpsen afsedt
anslag, minska anslaget till garnisonssjukhusen i Stockholm
och å Karlsborg, nu kronor 81,487, med kronor
4,200 till kronor 77,287;

Pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen:

[8.] att bemyndiga Kongl. Maj:t att så ändra de
vid 1892 års urtima riksmöte af Riksdagen godkända
stater för dem af arméns truppafdelningar, vid hvilka
finnas anstälde förste eller andre bataljonsläkare, att
samtliga dessa beställningar upptagas under benämningen
»bataljonsläkare» och att för dem af beställningarna,
som förut varit betecknade såsom l:ste bataljonsläkarebeställningar,
uppföres »lön 900 kronor» och
»dagaflöning 2 kronor» under vederbörligt antal dagar,
samt

att, vid bifall härtill,

dels besluta, att, i mån af nuvarande l:ste bataljonsläkares
afgång, Kongl. Maj:t må i den ordning,

Kongl. Maj:t pröfvar lämpligt, förklara de äldste bataljonsläkarne
vid armén intill ett antal af 39 berättigade
att utöfver de dem enligt stat tillkommande löneförmåner
komma i åtnjutande af lönetillägg med 900
kronor, dagaflöning med 1 krona och inqvarteringsersättning,
der sådan enligt gällande föreskrifter skall
utgå och af statsmedel gäldas, med skilnaden emellan

Transport kronor

*325,725

325,725

Kongl. Maj(:s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

T ransport

den för l:ste och 2:dre bataljonsläkare nu bestämda så.
beskaffade ersättning;

dels öka anslaget till pensioner och stipendier för

fältläkarecorpsen, nu kronor 19,800, med........................

till kronor 61,775, äfvensom medgifva, att anslaget må
för framtiden benämnas »ökad aflöning till de äldre
bataljonsläkarne samt pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen»
och

dels slutligen, med förklaring att från nämnda anslag
skall utgå, förutom ofvan omförmälda lönetillägg,
jemväl erforderlig förhöjd dagaflöning i alla de fåll,
då sådan aflöning eljest skall från vederbörande truppförbands
aflöningsanslag utbetalas, tillika medgifva, att,
derest under något år de från anslaget gjorda utbetalningar
af lönetillägg och dagaflöning till de äldre bataljonsläkarne
öfverskrida en summa af 41,975 kronor,
Överskjutande beloppet må från hufvudtitelns allmänna
besparingar ersättas;

Kavalleri- och infanteriregementena:

[9.] att minska detta anslag, nu kronor 1,517,500,
med kronor 816,600 till kronor 700,900;

Indelta arméns befälsailöning:

[10.] att de under anslagen till »indelta arméns
befälsaflöning», »Vermlands fältjägarecorps», »Marinregemente!»,
»Gotlands nationalbeväring», »Hallands beväring»,
»Vesternorrlands beväring», »aflöning till stamtrupp
vid Vesternorrlands bataljon», »aflöning till stamtrupp
vid Blekinge bataljon», »värfvade garnisonstruppernas
rekrytering och aflöning» samt »tillämpning af nya
värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning m. m.» upptagna, till aflöning
af befäl och stamtrupp vid de indelta infanteriregementena
och corpserna, Vermlands fältjägarecorps samt de s. k.

Transport kronor

Bih. till Rilcsd. Prot. 1893. l:a Sami. l:a Afd.

kronor

325,725: —

41,975: —

367,700: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor
beväringstrupperna afsedda anslagstillgångar må få sammanslås
till ett anslag, att under benämning »det icke
garnisonerade infanteriets befälsaflöning» i riksstaten
uppföras i stället för anslaget »till indelta arméns befälsaflöning»
näst efter anslaget »till kavalleri- och infanteriregementena»,
äfvensom, vid bifall härtill och de
förut framstälda förslagen om uppförande i riksstaten
af ett särskild! anslag för »intendenturcorpsen» och om
ökning af anslaget till »pensioner och stipendier för
fältläkarecorpsen», minska det hittills under anslagsrubriken
»indelta arméns befälsaflöning» uppförda belopp,
kronor 4,208,812, med kronor 212,728 till kixmor
3,996,084;

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning:

[11.] att under benämning »det icke garnisonerade
kavalleriets befälsaflöning» låta i riksstaten näst efter
anslaget till »det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning»
uppföra ett nytt, för förstnämnda ändamål afsedt
allmänt anslag, äfvensom att, vid bifall härtill och
de förut framstälda förslagen om uppförande i riksstaten
af ett särskild! anslag för »intendenturcorpsen» och
om ökning af anslaget till »pensioner och stipendier
för fältläkarecorpsen», under den sålunda ifrågasatta
anslagstiteln bevilja en summa af..................................

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[12.] att dels höja anslaget till »lindring i rustnings-
och roteringsbesvären», nu kronor 1,330,000,

med.......................................................................................

till kronor 2,216,000

och dels bemyndiga Kongl. Maj:t att, tills vidare
och intill dess annorlunda kan varda bestämdt, låta, i
den mån den vid 1892 års urtima Riksdag beslutade
vakanssättning kommer till stånd, af förevarande anslag
årligen tillhandahålla Arméförvaltningen ett mot

vakansafgifterna för de vakanssatta rot- och rusthåll-_

Transport kronor

367,700: —

957,000: —

886,000: —

2,210,700: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor

numren svarande belopp, att af Arméförvaltningen användas
till bestridande af kostnaderna för den förbättrade
härordningens genomförande;

Indelta annéns och Yerinlands fältjägarecorps’ vapen öfningar: [13.

] att, vid bifall till förslaget om uppförande i
riksstaten af ett särskildt anslag till intendenturcorpsen,
öka anslaget till indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’
vapenöfningar, nu kronor 1,500,000, med
till kronor 1,712,000, äfvensom medgifva, att detta anslag
må för framtiden benämnas »det icke garnisonerade
infanteriets och kavalleriets vapenöfningar»;

Lifgardet till häst:

[14.] att, vid bifall till förslagen om uppförande
i riksstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
och om höjning i anslaget till pensioner och stipendier
för fältläkarecorpsen, minska anslaget till lifgardet
till häst, nu kronor 149,995, med kronor 5,160
till kronor 144,835;

Kronprinsens husarregemente, Svea lifgarde, andra
lifgardet:

[15, 16, 17.] att, vid bifall till förslagen om uppförande
i riksstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
och om höjning i anslaget till pensioner
och stipendier för fältläkarecorpsen, minska anslaget till
Kronprinsens husarregemente, nu kronor 191,365, med
kronor 5,160 till kronor 186,205;

anslaget till Svea lifgarde, nu krono]- 169,016, med
kronor 5,160 till kronor 163,856;

samt anslaget till andra lifgardet, nu kronor
168,431, med kronor 5,160 till kronor 163,271;

2,210,700:

212,000:

Transport kronor 2,422,700:

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor

Yermlands fältjägarecorps:

[18.] att, vid bifall till det under anslaget till »indelta
arméns befälsaflöning» framstälda förslag om sammanförande
under ett anslag af alla de för det icke
garnisonerade infanteriets befälsaflöning afsedda anslagstillgångar,
medgifva, att anslaget till Vermlands fältjägarecorps,
nu kronor 141,182, må ur riksstaten uteslutas; Artilleriet: [19.

] att, vid bifall till förslagen om uppförande
i riksstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
och om höjning i anslaget till pensioner och stipendier
för fältläkarecorpsen, öka anslaget till artilleriet,
nu kronor 1,113,656, med...................—......-M

till kronor 1,341,276, äfvensom medgifva, att anslaget
för framtiden må benämnas »fältartilleriet å fastlandet»;

Vaxholms artilleri corps:

[20.] att, vid bifall till förslagen om uppförande
i riksstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
samt om ökning af anslaget till pensioner och stipendier
för fältläkarecorpsen, minska anslaget till Vaxholms
artillericorps, nu kronor 104,815, med kronor
6,360 till kronor 98,455, äfvensom medgifva, att anslaget
för framtiden må benämnas »Fästningsartilleriet»;

Gotlands artillericorps:

[21.] att, vid bifall till förslaget om sammanförande
under ett anslag af samtliga de för det icke garnisonerade
infanteriets befälsaflöning afsedda anslagstillgångar,
medgifva, att näst efter anslaget till »fästningsartilleriet»
må i riksstaten under benämning »Gotlands artillericorps»
uppföras ett särskildt för nämnda corps afsedt
bestämdt anslag, samt att derunder bevilja en summa af »

Transport kronor

2,422,700: —

227,620: —

32,414: —
2,682,734: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor

Marinregementet:

[22.] att, vid bifall till förslaget om sammanförande
under ett anslag af samtliga de för det icke garnisonerade
infanteriets befälsaflöning afsedda anslagstillgångar,
medgifva, att anslaget till marinregementet, nu
kronor 66,000, må ur riksstaten afföras;

Fortifikationen:

[23.] att, vid bifall till förslagen om uppförande i
riksstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
samt om höjning af anslaget till pensioner och stipendier
för fältläkarecorpsen, höja anslaget till fortifikationen,
nu kronor 284,176, med.................................. »

till kronor 313,932;

f.T- -:u Sfi) ,•

Trängen:

: -.i -ram.hi»

[24.] att, vid bifall till förslagen om uppförande
i riksstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
och om höjning i anslaget till pensioner och stipendier
för fältläkarecorpsen, höja anslaget till trängen,

nu kronor 285,437, med...,................................................

till kronor 308,318, äfvensom medgifva, att 235,048
kronor deraf må upptagas såsom reservationsanslag;

Yärfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning:

[25.] att, vid bifall till förslaget, att af detta anslag
ett belopp af 11,050 kronor må sammanslås med
öfriga för det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning
disponibla tillgångar, minska anslaget till värfvade
garnisonstruppernas rekrytering och aflöning, nu
kronor 893,732, med kronor 11,050 till kronor 882,682;

Transport kronor

2,682,734:

it 2(1 tf!

29,756:

22,881:

2,735,371:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor

Fourragering åt'' artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas
och trängens hästar:

[26.] att, vid bifall till förslaget om uppförande i
riksstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen,
minska anslaget till fourragering af artilleriets, värfvade
kavalleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar,
nu kronor 615,000, med kronor 1,500 till kronor 613,500;

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena:

[27.] att, vid bifall till förslaget om uppförande i
riksstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen,
öka anslaget till mathållning för manskapet vid garnisonsregementena,
nu kronor 1,132,000, med.................. »

till kronor 1,279,200;

Gotlands nationalbeväring, Hallands beväring, Yesternorrlands
beväring, aflöning till stamtrnpp vid Yester norrlands

bataljon, aflöning till stamtrupp vid
Blekinge bataljon:

[28, 29, 30, 31 och 32.] att, vid bifall till förslaget
om sammanförande till ett anslag af alla de för
det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning afsedda
anslagstillgångar, medgifva, att anslaget till Gotlands
nationalbeväring, nu kronor 200,509, anslaget till Hallands
beväring, nu kronor 12,660, anslaget till Vesternorrlands
beväring, nu kronor 31,420, anslaget till aflöning
till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon, nu
kronor 26,644, samt anslaget till aflöning till stam- ...
trupp vid Blekinge bataljon, nu kronor 60,000, må
ur riksstaten afföras;

Beväringsmanskapets vapenöfningar:

[33.] att, vid bifall till förslagen dels om öfverflyttning
från anslaget till beväringsmanskapets vapen-_

Transport kronor

2,735,371

147,200

2,882,571

Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor

öfningar till anslaget till indelta arméns vapenöfningar
af ett belopp utaf 115,123 kronor och dels om uppförande
i riksstaten af ett särskild! för intendenturcorpsen
afsedt anslag, öka förstnämnda anslag, nu kronor
1,544,000, med..................................... »

till kronor 2,865,000;

: ■ in /'' >f I ■!»;!; /.i-: il, .-bil"! flit }•>.

Yolontärskolor:

[34.] att, vid bifall till förslaget, att det belopp,

93,655 kronor, hvilket, såsom afsedt för utbildningen
af stammanskap vid det icke garnisonerade infanteriet,
får af förevarande anslag användas för genomförande af
infanteriets nya organisation, måtte få sammanslås med
det för samma ändamål afsedda anslaget till indelta
arméns vapenöfningar, minska anslaget till volontärskolor,
nu kronor 285,000, med kronor 93,655 till
kronor 191,345;

Reservbefälet:

[35.] att, för beredande af ersättning åt reservofficerare
och reservintendenter i enlighet med de af
Riksdagen godkända grunder, såsom ordinarie anslag

bevilja en summa af..................................................... .... »

äfvensom, vid bifall dertill, medgifva, dels att beloppet
må under benämning »reservbefälet» såsom »förslagsanslag
högst» i riksstaten uppföras näst efter anslaget
till »volontärskolor» och dels att deraf jemväl
må gäldas den dagaflöningskostnad till reservunderbefäl,
som kan blifva af nöden och som ej skall af andra
anslagsmedel utgå;

Försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens
departement:

[36.] att Riksdagen, vid bifall till förslaget om
uppförande i riksstaten af ett särskildt anslag för in Transport

kronor

2,882,571: —

1,321,000: —

t ''-IwKwirr

till:

>. -*:•

17,000: —

4,220,571: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor
tendenturcorpsen, må för beredande af erforderliga
ökade tillgångar till bestridande af kostnaderna för dels
de värnpligtiges beklädnad och utredning under de förlängda
öfningarna, dels anskaffandet af ammunition till
stammens öfningar och dels nybyggnad och underhåll
af landtförsvaret tillhörande byggnader höja anslaget
till försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens
departement, nu kronor 2,534,600, med »
till kronor 3,154,175;

Beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet,
Termlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps:

[37.] att, vid bifall till förslaget om uppförande i
riksstaten af ett särskildt anslag till intendenturcorpsen,
minska anslaget till beklädnad och utredning m. m.
för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och
Jemtlands hästjägarecorps, nu kronor 436,583, med
kronor 2,825 till kronor 433,758;

- , •?.,>'' * '' ? ■; 1 1! • i- i ■ fii

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-,
remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid
det berustade kavalleriet:

[38.] att, vid bifall till förslaget om uppförande i
riksstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen,
minska anslaget till anskaffande och underhåll af beklädnads-,
bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar
vid det berustade kavalleriet, nu
kronor 205,000, med kronor 750 till kronor 204,250;

Byggnader och sängkläder å mötesplatserna:

[39.] att höja anslaget till byggnader och sängkläder
å mötesplatserna, nu kronor 165,000, med........

till kronor 180,488; _

4,220,571: —

619,575: —

15,488: —

Transport kronor 4,855,634: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om »tatsverket 1893,

Transport kronor

Inqvarteringskostnader:

[40.] att, vid bifall till förslaget om uppförande i
rik sstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
och öfriga i sammanhang dermed gjorda framställningar,
höja anslaget till inqvarteringskostnader, nu kronor

133,000, med.................................................................... »

till kronor 135,475;

Ålder stillägg:

[41.] att, vid bifall till förslaget om uppförande i
riksstaten ax ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
samt öfriga i sammanhang dermed gjorda framställningar,
minska anslaget till ålderstillägg, nu kronor
10,000, med kronor 3,000 till kronor 7,000;

Rese- och traktamentspenningar:

[42.] att höja detta anslag, nu kronor 70,000, med »
till kronor 137,000;

Extra utgifter:

[43.] att, vid bifall till förslaget om uppförande i
riksstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen,
minska anslaget till extra utgifter, nu kronor 67,500,
med kronor 500 till kronor 67,000;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen: [44.

] att för jemnande af hufvudtitelns ordinarie
anslag minska detta anslag, nu kronor 6,201, med
kronor 66 till kronor 6,135;

Ändring af rubriker:

[45.] att, vid bifall till förslagen om förändrade
benämningar å anslagen till »indelta arméns befälsaflöning»
samt »indelta arméns och Vermlands fältjägare Transport

kronor

Bih. till Rilcsd. Prot. 1893. 1:a Sami. 1:a Afd.

4,855,634: —

2,475: —

67,000: —

4,925,109: —

Kongl. Maj:t» nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor
corps’ vapenöfningar», medgifva, att de under fjerde
hufvudtiteln förekommande rubrikerna »indelta armén»
och »värfvade armén» må utbytas mot rubrikerna »den
icke garnisonerade armén» och »den garnisonerade armén».

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen

förändring. ____

Summa kronor

Härifrån afgå dels anslagen till:

»öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm................. »

»Vermlands fältjägarecorps»........................................»

»Marinregementet»...........................................................— »,

»Gotlands nationalbeväring»............................................... »

»Hallands beväring».......................... ......................»

»Vesternorrlands beväring»............... ............................... »

»aflöning af stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon».... *

»aflöning af stamtrupp vid Blekinge bataljon» ............. »

och dels minskning i anslagen till:

»Arméförvaltningen»........................................................... »

»kommendantsstaten».....................:................—...u.»

»krigsskolan».................. »

»garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg»........ »

»kavalleri- och infanteriregementena».............. »

»indelta arméns befälsaflöning»........................... »

»lifgardet till häst»............................ »

»Kronprinsens husarregemente»............ »

»Svea lifgarde»..............,„.srh..„.......................................»

»andra lifgardet».........................................................i.....„ »

»Vaxholms artillericorps» ................................. - »

»värfvade garnisonerade truppernas rekrytering och aflöning».
.................. »

»fourragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, forti fikationstruppernas

och trängens hästar».................... »

»volontärskolor».............................................................----- »

»beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet,
Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägare corps».

............. ----- »

Transport kronor

4,925,109: —

7,350: —
141,182: —
66,000: —
200,509: —
12,660: —
31,420: —
26,644: —
60,000: —

12,640: —
11,970: —
2,960: —
4,200: —
816,600: —
212,728: —
5,160: —
5,160: —
5,160: —
5,160: —
6,360: —

11,050: —

1,500: —
93,655: —

2,825: —
1,742,893: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor 1,742,893: —*
»anskaffande och underhåll af beklädnads-, remtygssamt
häst- och sadelmunderingspersedlar vid det be -

rustade kavalleriet»......................................4......... » 750: —

»ålderstillägg»...................................................................... » 3,000: —

»extra utgifter».................................................................... » 500: —

»skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen»
........................................................ 66: —

Summa kronor 1,747,209: —

Då från ofvan angifna belopp .............. » 4,925,109: —

dragés nyssnämnda summa........................ » 1,747,209: —

utgör den erforderliga förhöjningen ................................ kronor 3,177,900: —

Dragés från denna förhöjning ytterligare det för år
1893 redan beviljade belopp................................ ........... » 1,083,850: —

återstår för år 1894 erforderlig förhöjning.................... kronor 2,094,050: —

Lägges till denna förhöjning summan af hufvudtitelns
anslag enligt nu gällande riksstat med deri vid

1892 års urtima Riksdag gjorda tillägg.......................... » 22,153,550: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 24,247,600: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 14 innevarande
Januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t vidare Riksdagen:
att under denna hufvudtitel på extra stat bevilja:

[46.]	för tillämpning af nya värnpligtslagens före-skrifter i fråga om de värnpligtiges in-skrifning och redovisning in. m...............	kronor	53,000: —
[47.]	» förändring af ytterligare 28,000 1867 års gevär till vapen af liten kaliber...............		550,000: —
[48.]	» ändring af gamla och anskaffning af nya gevärshandtverkarekistor............................		22,600: —
[49.]	» anskaffande af mobiliseringsammunition till de nya gevären....................................	»	800,000: —
	Transport kronor	1,425,600: —

Kongl. Maj:t8 nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

[50.]

[51.]

[52.]

[53.]

[54.]

[55.]

[56.]

[57.]

[58.]

[59.]

[60.]

Transport kronor

för inrättande vid Åkers krutbruk af en fabrik
för röksvagt krut 219,500 kronor
och deraf till utgående under år 1894 anvisa.
.............................................................. »

» anskaffande af fästningsartillerimateriel... »

» anskaffande af infanteriammunitionsvagnar »

» fullbordande af en laboratoriebyggnad och

ett förrådsskjul å Karlsborg...................... »

» anskaffande af ny fältartilleri materiel
1,270,000 kronor och deraf till utgående

under år 1894 anvisa................................. »

» fortsättande af arbetena å Karlsborgs
hufvudfästning och Vaberget samt anskaffning
af de för södra Vabex’gsfästet
erforderliga pansarlavetter för snabbelds kanoner.

............... *

samt

» komplettering af fältingeniörmateriel i

öfverensstämmelse med 1890 års mobili seringsplan.

.................................................. »

att för anskaffning af den för fältarméns
trupper och staber samt sjukvårdskompanier
erforderliga sjukvårdsmateriel till
utgående likaledes på extra stat under år
1894 anvisa återstoden af det derför beviljade
anslag...............................,.............. »

samt att på extra stat för år 1894 bevilja:
till reseunderstöd åt officerare och intenden turtjenstemän.

............................................. »

» fortsättande af generalstabens topografiska

arbeten......................................................... »

» skarpskytteväsendets och skjutskicklighe tens

befrämjande................. >

tillsammans kronor

1,425,600: —

100,000: —
100,000: —
20,000: —

48,036: —
254,000: —

350,000: —

27,450: —

45,000: —

9,000: —

90,000: —

60,000: —
2,529,086: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1893 års
riksstat med deri vid 1892 års urtima Riksdag gjorda tillägg upptagen och
sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

1893. 1894.

ordinarie anslag 22,153,550:— 24,247,600: — således ökning kronor 2,094,050: —
extra » 2,039,200:— 2,529,086:— > » » 489,886: —

summa kronor 24,192,750:— 26,776,686: — således ökning kronor 2,583,936: —

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................................................................. kronor 6,436,781: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter-......................................................................... » 75,905: —

ersättningar.................................................................... » 26,404: —

tillsammans kronor 6,539,090: —

hvarförutom, i enlighet med 1892 års urtima Riksdags
beslut, i tillägg till riksstaten för år 1893 upptagits:
för sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad

och ersättning derför........ kronor 114,700: —

samt till lindring i rustnings-och

roteringsbesvären................ » 13,300: — » 128,000: —

att redovisas gemensamt med de i riksstaten för år
1893 uppförda ordinarie anslag till nämnda ändamål

_summa kronor 6,667,090: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 14 innevarande månad,*) föreslå
beträffande

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att det i nu gällande riksstat till aflöning åt
flottans kårer och stater anvisade anslag å 1,647,934
kronor må förhöjas:

'') Se bil. till ät»tsverk*propo»itioneu: ”Femte hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

dels med det för år 1894 till förändrad organisation
af sjömanskåren erforderliga belopp..i..................... kronor 67,000=

dels med de för ökning af underofficerskårens
maskiniststat med 8 flaggunderofficerare och 2 underofficerare
af 2:a graden behöfliga.................................... » 11,120:

eller till 1,726,054 kronor;

[2.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta
rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad
af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876
årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans kårer och stater må likasom
föregående år för fyllande af behofvet under denna
anslagstitel under år 1894 användas; samt

[3.] att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor till
genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan
må å extra stat för år 1894 anvisas att gemensamt med
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater redovisas; Beklädnad

åt sjömans- och skeppsgossekårerna:

[4.] att Riksdagen må, jemte anslagets uppförande
i staten till samma belopp som för innevarande år,
medgifva, att, till utjemnande af den från år 1887
qvarstående bristen, må användas jemväl den besparing,
som under år 1894 må kunna på anslaget beredas;

Båtsmansindelningen:

[5.] att det å anslaget till båtsmansindelningen
under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning
på förslag: friheten uppförda belopp 75,500 kronor
må minskas med 72,900 kronor och sålunda upptagas
till 2,600 kronor;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[6.] att förslagsanslaget till lindring i rustningsoch
roteringsbesvären, nu 53,300 kronor, må för år
1894 bestämmas till 33,300 kronor; _

Transport kronor

78,120

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor

Flottans underhåll:

[7.] att det i nuvarande riksstat under titel »flottans
nybyggnad och underhåll» upptagna anslag å

1,239,000 kronor må, förhöjdt med................................. »

till anställande af daglönare vid flottans varf, i riksstaten
för år 1894 upptagas med förändrad titel: »flottans
underhåll» till belopp af 1,260,000 kronor;

Flottans nybyggnad:

[8.] att till. nyanskaffning af fartygsmateriel med
tillhörande artilleri- och min-utredning på ordinarie
stat i riksstaten med titel: »flottans nybyggnad» uppföres
ett reservationsanslag å.........................._______ »

med dervid fästadt vilkor att detsamma icke må utan
Riksdagens medgifvande användas för byggande af
fartyg af större cert än den nu antagna pansarbåttypen; Sjöbeväringens

vapenöfningar:

[9.] att anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar
må i riksstaten för år 1894 upptagas med ett belopp

af 256,500 kronor, utgörande....................................»

mera än det belopp, hvartill detsamma blifvit för innevarande
år bestämdt;

’ • • ♦» ’ •'' t v*-" .!’/<*.'' ■ |»*5 > ’• V\ li}

Stipendier åt sjöofficerare under anställning i utländsk
tjenst eller kommendering utrikes:

[10.] att anslaget till stipendier åt sjöofficerare
under anställning i utländsk tjenst eller kommendering
utrikes må under förändrad titel: »Ersättning åt officerare
och ingeniörer vid flottan under anställning eller
kommendering utrikes» i riksstaten uppföras med ett
från 15,000 kronor till 12,000 kronor nedsatt belopp;

Transport kronor

78,120: —

21,000: —

- t fbo vmJ

2,000,000: —

41,800: —

2,140,920: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor 2,140,920: —

Dnrchmarschkostnader:

[11.] att anslaget till durchmarschkostnader, nu

10.000 kronor, må i 1894 års riksstat nedsättas med

4.000 kronor och sålunda upptagas till 6,000 kronor;

Signal- och telefonstationers betjenande samt telefonledningars
underhåll:

[12.] att till signal- och telefonstationers betjenande
samt telefonledningars underhåll må uppföras
ett årligt anslag till belopp af.........................................

lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[13.] att det till lots- och fyrinrättningen med
lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag må
upptagas med ett från 1,200,000 kronor till 1,400,000
kronor förhöjdt belopp, hvartill inkomsten af titeln fyroch
båkmedel beräknats, och följaktligen anslaget med
inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar,
409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor, hvilket

innebär en ökning af..................................................-----

hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln
fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott
fortfarande må såsom hittills få användas för de
med anslaget afsedda ändamål;

6,400: —

200,000: —

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m.:

[14.] att detta förslagsanslag, nu 46,852 kronor,
må för jemnande af hufvudtitelns slutsumma höjas med » 46: 48

till 46,898 kronor 48 öre. ___

Summa kronor 2,347,366: 48

Beträffande öfriga under femte hufvudtiteln i riksstaten
uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke

att föreslå någon förändring. __

Transport kronor 2,347,366: 48

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor 2,347,366: 48
Om från de sålunda föreslagna tillökningarna afräknas
nedsättningarne i följande anslag, nemligen:

till båtsmansindelningen........... kronor 72,900: —

» lindring i rustnings- och

roteringsbesvären................. » 20,000: —

» stipendier åt sjöofficerare
under anställning i utländsk
tjenst eller kommendering

utrikes.................................. » 3,000: —

och » durchmarschkostnader......... » 4,000: — » 99,900: _

skulle förhöjningen utgöra............................................. kronor 2,247,466: 48

Lägges härtill femte hufvudtitelns slutsumma enligt

1893 års riksstat jemte dertill hörande tilläggsstat...... » 6,667,090: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till .................................................. kronor 8,914,556: 48

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1894 af

löneregleringen för flottan ................................................ kronor 50,000: —

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:

[15.] tillbyggnad af underbefälsskolans hus i Carls krona,

återstående............................................................... » 54,583: 52

[16.] artillerimateriel för fartyg................................. » 252,900: —

[17.] artillerimateriel för sjöbefåstningarne............... » 62,500: —

[18.] skjutförsök........................................................... » 10,000: —

[19.] minväsendet......................................................... » 100,000: —

[20.] kruthus m. m. på Kalsholmen ........................ » 57,000: —

[21.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan .. » 1,860: —

tillsammans kronor 588,843: 52

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1893 års riksstat
jemte dertill hörande tilläggsstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t
nu år föreslagen, utfaller på följande sätt:

Bih. till Riksd. Prot. 189.i. l:a Sami. l:a Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

1893. 1894.

ordinarie anslag 6,667,090: — 8,914,556: 48, således ökning kronor 2,247,466:48
extra_» 1,989,110:— 588,843:52, » minskning » 1,400,266:48

summa kronor 8,656,200: — 9,503,400:—, således ökning kronor 847,200:—*)

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken linnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.............................-........-.......-.............-................... kronor 4,788,091: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ > 9,290:

ersättningar..............................-............................... *_6,231:

tillsammans kronor 4,803,612: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 14 innevarande månad,**) föreslå beträffande Rikets

ekonomiska kartverk:

[1.] att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel
på extra stat för år 1894 anvisa till de ekonomisk-geografiska
kartarbetena i Norrbottens län och
de delar af Vesterbottens län, som äro belägna ofvan
odlingsgränsen eller ingå i kartblad, tillhörande den
under utgifning varande kartan öfver förstnämnda län,

31.000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i
öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans

76.000 kronor, äfvensom medgifva, att möjligen uppstående
behållningar å båda anslagen må användas
äfven till bestridande af utgifter för det topografiska
kartverket;

*) Häruti ingår ökning i anslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna med

200.000 kronor, motsvarande förhöjd beräkning af fyr- och b åk med len.

**) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln .

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Landsstaterna i länen:

[2.] att anslaget till »landsstaterna i länen (deraf

90,000 kronor reservationsanslag)» må höjas med -------- kronor 1,075

eller från 2,651,227 kronor till 2,652,302 kronor;

Landtbruksstyrelsen:

[3.] att Riksdagen må, med godkännande af de
enligt statsrådsprotokollet ifrågasatta ändringar i staten
för Landtbruksstyrelsen och i vilkoren och förbehållen
för åtnjutande af de deri upptagna löneförmåner, från
och med år 1894 höja anslaget till Landtbruksstyrelsen
från dess nuvarande belopp, 27,800 kronor, till 28,800
kronor eller med............................................................ * 1,000

Skiften och afvittringar:

[4.] att Riksdagen må dels för år 1894 bevilja förhöjning
i styresmannens för storskiftesverket i Kopparbergs
län årsarfvode med 400 kronor, dels medgifva,
att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under
år 1894 för afvittringslandtmätare i Vesterbottens och
Norrbottens län samt storskifteslandtmätare i Kopparbergs
län kunna komma att understiga 2,500 kronor
för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000
kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta
arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken,
dels ock för år 1894 åt föredraganden af afvittringsärendena
i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt
honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt
honom anslagna belopp;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m.:

[5.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

detta anslag ökas med..................-..................................... » 24

eller från 118,541 kronor till 118,565 kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t beträffande____ ____ ____

Transport kronor

2,099

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor

2,099: —

Statens jernvägstrafik:

[6.] att Riksdagen må medgifva, att af jernvägstrafikmedlen
ett belopp af högst 12,000 kronor må
under år 1894, efter Jern vägsstyrelsens bepröfvande,
användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens
jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner, utöfver
det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst
60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen
kommer i åtnjutande;

Patentbyrån:

[7.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tilllämpning
under år 1894 af förordningen angående patent
och lagen om skydd för varumärken;

Arbetareförsäkringen:

[8.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t.
må för år 1894 använda de till underlättande af åtgärder
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag
åt sjukkassor under enahanda vilkor,
som i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 Maj
1891 (N:o 85) äro angifna, dels ock till utarbetande
och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg
af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Summa ökning kronor 2,099: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie
anslagens nuvarande slutsumma......................................._ » 4,803,612: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 4,805,711: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Extra anslag.

Förutom ofvan under punkten 1 begärda extra
anslag till fortsatt bearbetande af rikets

ekonomiska kartverk...................................... kronor

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
bevilja till:

[9.] handhafvande af kontroll å försäkringsan stalterna.

...................................................... »

[10.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser»... »

[11.] aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på

landet........................................................... »

[12.] ersättning för juridiskt biträde åt de sven ske

lapparne i Norge samt till lappfogdar I

och lappförmän.............................. »

[13.] undersökningar af broar, mindre hamnar

och farleder.............................................. »

[14.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultima

landtbruksinstitut.............. »

[15.] nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut

och jordegendom in. m............................. »

[16.] anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid Alnarps landtbruksinstitut »
[17.] byggnadsarbeten och ny värmeledning vid

Alnarp m. m............................................... »

I sammanhang härmed föreslår Kongl.
Maj:t:

[18.] att Riksdagen må medgifva, att den besparing,
som kommer att uppstå å det för
anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid Alnarps landtbruksinstitut
å extra stat för år 1893 anvisade anslag,

10,000 kronor, må användas för genomförande
af förändrade anordningar i den
nya mejeribyggnaden vid Alnarp samt för
anskaffande af möbler och inventarier, allt
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med styrelsens
för institutet i statsrådsprotokollet
omförmälda förslag.

76,000: —

4,500: —
15,000: —

65,000: —

10,000: —
5,000: —
29,000: —
19,000: —
10,000: —
14,425: —

Transport kronor 247,925: —

[19.]

[20.]

[21-]

[22.]

[23.]

[24.J
[25.]
[26.]
[27.]

[28.]

[29.]

[30.]

[31-]

[32.]

[33.]

[34.]

[35.]

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18SJ3.

Transport kronor

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
att bevilja till:

bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksinöten......................... »

prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
för husdjur, redskap, maskiner

m. m...............................................-.........-

bidrag till underhåll af sju kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas

behof...........................................................

understöd åt frökontrollanstalter...............—- »

utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning...................... »

understöd åt svenska mosskulturföreningen »

de geologiska undersökningarna................»

anställande af en andre instruktör i husslöjd »

bidrag till upprätthållande af väfskolan i _

Borås och till aflönande af en andre lärare
vid samma skola............. >

understöd åt Göteborgs handelsinstitut och
Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

i Stockholm..............................-.................. »

beredande åt alster af svensk industri och
svenska näringar af afsättning i främmande
länder...........................................

bergsskolorna i Filipstad och Falun............ *

anordnande af fabriksinspektion.................... »

ersättning för åtskilliga förskottsvis bestridda
utgifter........................................... »

bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar.......................... »

understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt

upprensning af åar och farleder.............- »

understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas__

Transport kronor

247,925: —

7,500: —

12,500: —

28,000: —
10,000: —

1,000: —
10,000: —
92,000: —
2,000: —

4,800: —

27,000: —

20,000: —
14,000: —
16,800: —

87,764: —

800,000: —

150,000: —

1,531,289: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1893.

[36.]

[37.]

[38.]

[39.]

[40.]

Transport kronor

ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd ................................. »

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i
afseende å de tre sistnämnda anslagen må
gälla de vilkor och bestämmelser, som i
statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

att, enligt 1891 års Riksdags beslut, blifvit
för år 1894 beviljade till understödjande,
medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar
1,000,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
att till utgående under år 1894
anvisa

å riksstatens sjette hufvudtitel:
till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens järnvägstrafik.............. »

å riksstaten utom hufvudtitlarne:
till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens trafikerade jernvägar ett belopp
af 500,000 kronor;*)
samt vidare:

till afslutande af arbetena å stambanan
mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå
(Boden) samt för banans förseende med
rörlig materiel 4,500,000 kronor.**)

Slutligen föreslår Kongl. Magt:
att Riksdagen må till Kongl. Maj:ts förfogande
ställa ett belopp af 500,000
kronor, att i mån af behof lyftas för att
användas till enligt statsrådsprotokollet
ifrågasatt inköp af inalmvagnar för Luleå
—Gellivarabanan. **)

tillsammans kronor

1,531,289: —

100,000: —

500,000: —

2,131,289: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1893 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

*) Se vidare härnedan »statsverkspropositionen» pag. 54.
**) Se vidare härnedan »statsverkspropositionen» pag. 58.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1893.

1893. 1894.

ordinarie anslag 4,803,612:— 4,805,711:—således ökning kronor 2,099: —
extra anslag 2,281,388:— 2,131,289:— » minskning » 150,099: —

summa kronor 7,085,000:— 6,937,000:— således minskning kronor 148,000: —

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant...................................... kronor 16,534,960: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde.................... »_6:

tillsammans kronor 16,534,966: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 14 innevarande månad,*) föreslå
beträffande

Postverket:

[1.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
statsrådsprotokollet för den 14 innevarande Januari
tillstyrkta ändringar i postverkets stater äfvensom af
den eldigt samma protokoll föreslagna bestämmelsen om
rätt för postinspektor att uppbära i hans innehafvande
ordinarie befattning intjent ålderstillägg, må för år 1894
bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till

7,642,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom
postverkets utgiftsstater skulle ökas med........... kronor 198,500:

Transport kronor 198,500: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor

Telegrafverket:

[2.] att Riksdagen, dels med godkännande af de i
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden omförmälda
ändringar i telegrafverkets stater, dels ock med för- \
klarande att Telegrafstyrelsens å stat uppförda vaktbetjening
må eg a rätt till pension på enahanda sätt
och vilkor, som uti Kongl. bref vet den 5 Oktober 1883
äro bestämda för tjensteman hos Telegrafstyrelsen, må,
under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater
göra de jemkningar, som kunna finnas af
behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå
direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1894
anvisa enahanda belopp, 1,370,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna
för året blifvit beräknade, samt tillika
medgifva, att det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna
uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets
tidsenliga utveckling och förbättring; blifvande
härigenom anslagets slutsumma i riksstaten ökad med »

Tullverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna
förändringar i tullverkets stater, må för år 1894 bestämma
anslaget för tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,574,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; hvarvid
uppstår en ökning i anslagets nuvarande belopp af...... » •

■ ■U-..I .Öl ... •: ... lh I '' V. ’

Skogsväsendet:

[4.] att anslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet höjes
med 29,600 kronor från 401,492 kronor till 431,092
kronor;

så att an8la.get till skogsväsendet erhåller denna
uppställning:

Transport kronor

Bih. till Rikéd. Prot. 1893. l:n Sami. I:a Åfd.

198,500: —

20,000:

26,000: —

244,500: —

Kongl. Maja» nåd. prop. n:o 1, om *tatsverket 1893.

Transport kronor 244,500: —

bestämdt anslag:
för skogsstaten... kronor 447,208: —

» statens skogs läroverk.

....... » 47,700: — kronor 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal... » 84,400: —

reservationsanslag:
till enskilda skogsundervisnin gen.

.............. kronor 8,600: —

» kronoskogarnes
förvaltning
och befrämjande
af
skogsväsendet
i allmänhet.
............... » 431,092:— » 439,692: —

Summa kronor 1,019,000: —-

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med.......................................... » 29,600: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon
förändring.

Summa kronor 274,100: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat................................... » 16,534,966: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 16,809,066: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden för den 14 innevarande Januari, att under denna hufvudtitel
må å extra stat beviljas till

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

[5.] arfvode för en byråassistent å Finansdepartementets
bankbyrå.............................................................. kronor 4,000:

[6.] ersättning för af Statskontoret gjorda förskott » 244,080:

[7.] anläggning af telefonledningar: ''
dels återstående femtedelen af det af 1889 års
Riksdag härför anvisade anslag eller...........jv :....... » 150,000:

dels till telefonledningar från Malmö till Hildesborgs
kabelhus, från Norrköping öfver Vestervik till
Oscarshamn, från Sundsvall till Östersund, från Norrköping
till Örebro, från Göteborg öfver Falköping till
Sköfde, från Upsala öfver Sala till Norberg, från Malmö
till Helsingborg, från Varekil till Håttan och från Göte -

borg till Uddevalla........................................ » * 238,600:

[8.] genomförande af öfverintendentsembetets nya
organisation ;......U.................................................. * 500:

[9.] uppförande af nytt landsstatshus i Mariestad
131,000 kronor, att utgå under två år, hvaraf
för år 1894 skulle anvisas................................................ » 60,000:

[10.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna................ » 45,000:

[11.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag
....................................................i.:.......s> 40,154:

[12.] byggnadsarbeten och inventarier vid skogsinstitutet
.................................;........................................ » 15,000:

[13.] skogsodlingens befrämjande................25,000:

tillsammans kronor 822,334

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten för
år 1893 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1893. 1894.

ordinarie anslag 16,534,966: — 16,809,066: — således ökning kronor 274,100: —
extra»872,334: — 822,334: — > minskning » 50,000: —

summa kronor 17,407,300:— 17,631,400:— således ökning kronor 224,100: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1893.

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken tinnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant....................................,......................................... kronor 11,793,340: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde...,.........................^....... > 253,190: —

ersättningar......................................... >_513,428: —

tillsammans kronor 12,559,958: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 14 i denna månad,*) föreslå
beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att för anställande inom Ecklesiastikdepartementet,
såsom biträde vid utförande af de statistiska
arbetena inom departementet, af en aktuarie, med eu
aflöning af 3,000 kronor, deraf 1,800 kronor skola utgöra
lön och 1,200 kronor tjenstgöringspenningar, hvilken
lön kan höjas efter fem år med 500 kronor och
efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt med
skyldighet att vara underkastad samma vilkor för dessa
löneförmåners åtnjutande och eljest, som gälla för öfrige
inom departementet fast anstälde tjensteman, anslaget
till Ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl.

Maj:ts kansli må höjas från sitt nuvarande belopp,

79,800 kronor, till 82,800 kronor, eller med................ kronor 3,000: —

Kongl. biblioteket:

[2.] att för beredande af arfvoden åt extra ordinarie
tjensteman samt ersättning åt vaktbetjening för _

Transport kronor 3,000: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o J, om statsverket 1833i

Transport kronor

särskild tjenstgöring om eftermiddagarne, då Kong],
biblioteket å sådan tid hålles öppet, Kongl. bibliotekets
anslag må höjas från dess nuvarande belopp, 62,700

kronor, till 64,200 kronor, eller med _......................''.L... »

samt att Riksdagen må medgifva, ej mindre att
kostnaden för belysning af bibliotekets förstuga, kapprum,
låneexpedition och läsesal från och med innevarande
år må mot behörig redovisning gäldas af åttonde
hufvudtitelns förslagsanslag till skrifmaterialier
och expenser, ved in. in., än äfven att det af Riksdagen
på extra stat för år 1893 beviljade anslag å 500 kronor • <•!
till bestridande af den med ifrågavarande lokalers be-i
lysning förenade driftkostnad må användas till arfvoden
åt extra ordinarie tjensteman och godtgörelse åt vaktbetjening
för sådan särskild eftermiddagstjenstgöring,

som nyss blifvit nämnd; : må o- -jo'',! ''i.uuåaifl/.

...■rhjiouf sm uog*v ••

Universiteten: ..

[3.] att till aflönande af en assistent vid patologiska
institutionen i Lund må beviljas ett årligt anslag af.... »

[4.] att till aflöning åt eu laborator i växtfysiologi
vid botaniska institutionen i Lund må beviljas ett årligt
anslag af............................................ »

hvaraf 750 kronor såsom tjénstgöringspenningar;

[5.] att till förhöjning af årsanslaget till konstsamlingarna
vid universitetet i Lund må beviljas......... » ’

afseende punkterna 3—5 ökning af anvisningen i kontant
till universiteten från nuvarande beloppet, 690,681
kronor, till 695,581 kronor, samt af hela anslagstiteln
för universiteten, nu 726,501 kronor, till 731,401
kronor;

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[6.] att för höjande till 1,500 kronor af det arfvode,
som tillkommer rektor vid institutet, må beviljas
ett årligt anslag af.............................................»

Transport kronor

3,000: —

. -.t: iso i'' ''..i

1,500: —

1,500: -

3,000: —
400: —

‘ '' •'' ■ • 1 ti

600: —
10,000: —

Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1H9H.

Transport kronor
samt att för uppehållande af den del utaf den rektor
åliggande undervisningsskyldighet, från hvilken lian
med hänsyn till rektorsgöromålen må varda befriad, må

anvisas ett årligt anslag af............................................... »

[7.] att till förhöjning af årsanslaget till den hygieniska
institutionen från 500 kronor till 1,500 kronor

må beviljas.....................................i........................ »

[8.] att till anskaffande och underhåll af materiel
för den oftalmiatriska kliniken må beviljas ett årligt

anslag af.............................;,....................u.......................... »

afseende punkterna 6—8 förhöjning af institutets ordinarie
anslag från nuvarande beloppet, 165,600 kronor,
till 169,200 kronor;

10,000

1,500

1,000

500

Allmänna läroverken:

[9.] att Riksdagen må medgifva,
att treklassigt allmänt läroverk må, på framställning
af vederbörande kommunalstyrelse, anordnas såsom
Barnskola för gossar och flickor, med rätt för Kongl.

Maj:t att i sådant fall för undervisningens uppehållande
vid läroverket disponera såväl de å läroverkets stat
upptagna lönemedel som de på de särskilda i staten
uppförda lärareplatserna belöpande löneförbättringsmedel,
så länge sådana utgå, under vilkor att vederbörande
kommun åtager sig att gälda de kostnader,
som för undervisningens uppehållande blifva erforderliga
utöfver hvad sålunda af statsmedel utgår; samt
att kommunen må, såsom bidrag till betäckande
af sina nämnda kostnader, vara befogad att uppbära
en terminlig afgift af läroverkets lärjungar till belopp,
som på kommunalstyrelsens förslag af Kongl. Maj:t
fastställes, men som icke må öfverstiga 10 kronor för
lärjunge inom lista, 2:dra och 3:dje årskurserna och
20 kronor för lärjunge inom 4:de och 5:te årskurserna,
med rätt för läroverkskollegiet att från hela eller en
del af denna afgift befria medellöse eller mindre bemedlade
lärjungar, hvilka genom fallenhet för studier,

Transport kronor 13,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor 13,000: —

flit och godt uppförande anses förtjent» af denna för- ‘ r. ,

mån, dock att summan af de afgifter, från hvilka befrielse
meddelas, icke må uppgå till mer än 25 % af
det belopp, som skulle inflyta, om alla lärjungar erlade
full afgift; ,

‘ t !f | J j ! f! ’ l IT ‘ ‘ ! ) t j •* 1 1 f? f f f -ff*} \ [ !

Folkundervisningen:

, i f « ''v t . ... > „ • .

[10.] att för anordnande af undervisning i slöjd
vid folkskolelärareseminariet i Göteborg anslaget till
seminarierna för folkskolelärares bildande, nu 313,025

kronor, må höjas med......................................................... » 1,500: —-

eller till 314,525 kronor;

[11.] att anslaget till undervisningsmateriel in. in.
för folkskolorna må höjas från 15,000 kronor till 20,000

kronor, eller med...........................................» 5,000:

samt att den undervisningsmateriel, som af Ecklesiastikdepartementet
anskaffas, måtte få på reqvisition af
vederbörande styrelser till samma pris, som medgifves
åt de allmänna folkskolorna, tillhandahållas äfven de
seminarier för bildande af lärare vid småskolan, hvilka
af landsting upprättats;

[12.] att förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen
bland de i rikets nordligare trakter bosatta
finnar, nu 25,000 kronor, må höjas till 45,000

kronor, eller med................................................................ » 20,000: —

[13.] att förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare
vid folkskolor och småskolor, nu 3,725,000 kronor,

må höjas till 3,925,000 kronor, eller med..................... » 200,000: —

att förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor,
nu 40,000 kronor, må höjas till 55,000 kronor, eller med » 15,000: t—

att förslagsanslaget till understöd för aflönande af
lärare vid fortsättningsskolan, nu 30,000 kronor, må

höjas till 50,000 kronor, eller med.,,..,................. ...T.... .». , . 20,000: —

att förslagsanslaget till bidrag till aflönande af lärare
i slöjd vid folkskolorna, nu 75,000 kronor, må

höjas till 110,000 kronor, eller med.,,..................;.......,. » 35,000: —

Transport kronor 309,500: —

Kongl. Maj:t» nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor 309,500: —
afseende punkterna 10—13 förhöjning af anslagstiteln
»Folkundervisningen» från nuvarande beloppet, 4,413,025
kronor, till 4,709,525 kronor;

i''u:! K’’:* H:''i ,‘dv li!»i flux* , pe >‘X ■ tid>

De tekniska läroverken:

[14.] att för inrättande vid Chalmers’ tekniska
läroanstalt, i stället för den nuvarande lärarebefattningen
i allmän och hus-byggnadskonst, af en lektorsbefattning
i byggnadskonst och ornamentsritning, med rätt för
innehafvaren till aflöning och andra förmåner i likhet
med öfriga, lektorer vid anstalten, årsanslaget till anstalt^
måtte ökas med ..............................................-.....

[15.] att för inrättande vid Chalmers’ tekniska
läroanstalt, efter nuvarande förste-lärarens i skeppsbyggeri
afgång, af en lektorsbefattning i detta ämne i
stället för den nuvarande förste-lärarebefattningen, med
rätt för innehafvaren af den blifvande lektorstjensten
till aflöning och andra förmåner i likhet med öfriga
lektorer vid anstalten, årsanslaget till anstalten måtte
ökas med ......................

afseende punkterna 14 och 15 förhöjning af anslaget
till de tekniska läroverken från nuvarande beloppet,

392,475 kronor, till 394,975 kronor;i; ,

•• CU T»'' K‘iT : ; > r. c

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

;i »i H i. i ... . . ..... ...

[16.] att ett å anslaget till Medicinalstyrelsen med
dithörande stater upptaget arfvode för en provinsial--kirurg, (225 ki’onor, må ur riksstaten afföras och anslaget
till Medicinalstyrelsen med dithörande stater ■■ i
minskas från 494,975 kronor med ett mot arfvodet
svarande belopp af 225 kronor, eller till 494,750 kronor;

j.j.r • i i .1 0x >• v'''''' ''}'' ,i 11 -!» •; * "•> : . • pjr M*t •''!-*;

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen:

[17.] att i staten för barnmorskeundervisnings anstalten

i Göteborg de till 2,591 kronor uppgående_''

: >.!>(-. Transport kronor 312,000: —

2,000:

•y » -

500: -

nrt>! •

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor

medel, som vid olika tillfallen anvisats till frilärlingars
underhåll samt till hyra, ved, ljus, inventarier för frilärlingarnas
rum och åtskilliga behof för undervisningen,
må sammanföras till en gemensam anslagspost,

för slutsummans jemnande ökad med.............................. »

eller till 2,600 kronor, under den förändrade titeln
»till frilärlingars underhåll, hyra, bränsle, lyse, inventarier,
undervisningsmateriel m. m.»,

kommande vid bifall härtill anslaget till nämnda
barnmorskeundervisningsanstalt, nu 8,891 kronor, att
uppgå till 8,900 kronor, samt anslagstiteln i dess
helhet, nu 33,441 kronor, till 33,450 kronor;

Veterinärundervisningen:

[18.] att anslaget till veterinärinstitutet i Stockholm
må ökas från 50,100 kronor till 56,100 kronor, eller

med..................................................................................... »

deraf till aflöning åt en professor i histologi, patologisk
anatomi och bakteriologi 5,000 kronor, att utgå med
3,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
samt till anskaffande af undervisningsmateriel
för ifrågavarande professur 1,000 kronor,
äfvensom

att lönen för innehafvaren af denna befattning må,
i likhet med hvad som gäller för de nuvarande professorerna
vid institutet, kunna efter fem års tjenstetid
höjas med 500 kronor;

kommande vid bifall härtill hela anslagstiteln för
veterinärundervisningen att höjas från nuvarande beloppet,
51,500 kronor, till 57,500 kronor;

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[19.] att årsanslaget till det under akademiens inseende
stälda bibliotek må ökas med ett belopp af...... »

eller till 2,500 kronor, hvarigenom anslaget till nämnda
akademi, nu 29,450 kronor, skulle komma att uppgå

till 30,450 kronor; ______________________

Transport kronor

Bill. till Riktd. Prof. 18‘J.I. I:a Smal. t:a Afd.

312,000: —

9: —

6,000: —

■ . .‘.i: \

f;I" ..j**»
}t. r l j . *

1,000: —

319,009: —
«

Katigt. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor 319,009: —

Musikaliska akademien:

[20.] att i akademiens stat må beviljas till expenser
m. m. en förhöjning af___........................................ » 300: —

[21.] att under akademiens stat må uppföras ett

årligt reservationsanslag af............................;.....6,000: —

för att, i enlighet med de föreskrifter, som af Kong!.

Maj:t meddelas, användas dels till stipendier åt yngre
svenska musikidkare med anlag för tonsättningskonst
och dels till belöning åt eller uppmuntran af inhemska
tonsättare för åstadkommande af musikaliska arbeten
af högre värde;

afseende punkterna 20 och 21 höjning af anslags- ‘=
titeln från nuvarande beloppet, 44,900 kronor, till
51,200 kronor;

•'' *•'' hi i

Naturhistoriska riksmuseum:

; it !<''..! P>,

[22.] att till höjande af naturhistoriska riksmuseets

årliga expensmedelsanslag må beviljas............................

kommande härigenom museets ordinarie anslag att
uppgå till 76,650 kronor;

Meteorologiska centralanstalten:

[23.] att, för ett fullständigt ordnande och utvidgande
af väderlekstjensten vid anstalten i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ett af anstaltens föreståndare
afgifvet, i statsrådsprotokollet omförmäldt förslag, det
till anstalten utgående årliga anslag måtte höjas med.. » 7,950: —

deraf 6,075 kronor såsom reservationsanslag, hvarigenom
anstaltens ordinarie anslag skulle uppnå en slutsumma
af 33,000 kronor, deraf 22,075 kronor reservationsanslag; -

Transport kronor 334,889:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1893''.

Transport kronor 334,889: —

Hospitals underhåll:

■ A- r

[24.] att Riksdagen må godkänna den i statsrådsprotokollet
omförmälda aflöningsstat för öfverläkare,
biträdande läkare och syssloman vid Piteå hospital;

att i fråga om denna stats tillämpning Riksdagen
jemväl må godkänna, att enahanda föreskrifter, som af
Kongl. Maj:t redan beträffande stat för tjensteman vid
Kristinehamns hospital meddelats om den kontanta aflöningens
fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,
om förändring i biträdande läkarens aflöning under
vissa förhållanden samt om förbud för öfverläkaren att
utom hospitalet utöfva annan än viss praktik, äfven
skola tillämpas för bemälde tjensteman vid Piteå hospital;

att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att
lemna arfvoden åt öfriga vid Piteå hospital erforderliga
tjensteman, Riksdagen må med 1,300 kronor öka det
belopp af högst 17,000 kronor, stim af Riksdagen år
1885 och 1886 beviljats till arfvoden åt motsvarande
tjensteman vid de hospital, för hvilka aflöningsstater
då faststäldes; äfvensom

att Riksdagen må medgifva, att de sålunda för
samtliga tjensteman vid Piteå hospital afsedda aflöningar
skola utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll;

r k

i U n •

,r{ )

to *‘>£jrrl#

''11; i * :.«•>\f

?i T

i i * - v

I!I:

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks
utgifvande:

[25.] att reservationsanslaget till resestipendier samt
läroböckers och lärda verks utgifvande må höjas från

24,000 kronor till 30,000 kronor, eller med ................ » 6,000: —

JM. ! ‘"''''t) r

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

u • i

[26.] att detta förslagsanslag, nu 23,090 kronor,
må höjas till 23,093 kronor, eller med -..l.....;.......>

Summa kronor

340,892

a n i

Transport kronor 340,892

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor 340,892: —
Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t
icke att föreslå någon ändring.

Om från de sålunda föreslagna tillökningarna afdrages
ofvan omförmalda minskning i anslaget till

Medicinalstyrelsen med dithörande stater........................ » 225:

skulle förhöjningen utgöra.............................................. kronor 340,667: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat.................................... » 12,559,958: —

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till...............—.................... kronor 12,900,625: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare
innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Riksarkivet:

[27.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 2,500: —

[28.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana
skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, .....................*...................................... > 3,000: _

[29.] till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter»
m. m....................................................................... » 1,500: —

Nationalmuseum:

[30.] till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar............................................... » 4,000: —

Transport kronor 11,000: —

KongI. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1893.

Transport kronor

Lifrustkammaren:

[31.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna
m. in.......................................................................... »

Domkapitlens expeditioner:

[32.] till löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa
expeditioner...............................ii.......................................i »

Universiteten:

[33.] till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala »

» » » »i Lund »

» » matematiska » i Upsala »

•> d it »i Lund »

[34.] till aflöning åt observatorn i astronomi vid

universitetet i Upsala......................................................... »

[35.] till lärare i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Upsala, af förut beviljadt

anslag........................................................—-....................... »

[36.] för uppehållande af undervisningen och examinationen
i geografi vid universitetet i Upsala.......... »

[37.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

vid universitetsbiblioteket i Upsala.................................. »

[38.] till nya byggnader och förändringar vid
botaniska institutionen i Upsala, af förut beviljadt

anslag.i..............................................................................- »

[39.] till aflöning åt en extra ordinarie professor

inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund........ »

[40.] till lärare i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Lund, af förut beviljadt

anslag.................................................................................. »

[41.] till särskild! arfvode åt docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet
angifvet vilkor,.................... »

Transport kronor

11,000: —

5,800: —

3,716: —

3,000: —
2,950: —
1,500: —
1,500: —

3,000: —

6,000: —
1,000: —
2,500: —

26,000: —
4,000: —

6,000: —

2,000: —
79,966: —

Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor

[42.] såsom personligt lönetillägg för år 1894 åt
vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund

August Jakob Theodor Palm............................................ »

[43.] såsom personligt lönetillägg för år 1894 åt

akademikamereraren i Lund Oscar Gerhard Regnell..... »

hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[44.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund...........................,ihao /•» <»■[''?!!■ » t *i|

[45.] till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska
institutionen i Lund, .-v <»■;, : -ii-fj* n; ydyt- . »

[46.] till förstärkning af arbetskrafterna vid patologiska
institutionen i Lund............................................ »

79,966: —

500: —
750: -

1,500: —
500: —

>»t« { •''-}>•/(r / )

500: —

Karolinska mediko-kirurgiska institutet

[47] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska
klinik............. »

* » » i''lU»'' » vid institutets

kemiska laboratorium.
....... •»

[48.] till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ..:. ..........»

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,
under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............. »

[49.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid institutet.........................................................

[50.] för om- och tillbyggnad af den åt institutets
patologiskt-anatomiska och kemiska institutioner för
närvarande upplåtna byggnad in. in., af förut beviljadt

anslag ..................................................................................

[51.] till anskaffande af instrument och apparater
för institutets hygieniska institution. ...

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[52.] till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de
allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter
samma grunder som för innevarande år,.......................

Transport kronor

900: —

900: —
1,800: —

2,800: —

15* • > i* I:: n Ti: f

1,500: —

50,000: —
2,000: —

345,725: —
489,341: —

Kong}. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

l-r.!.''!!'' t« mi . J ;-t,>((-•!;••'' i Transport kronor 489,341: —

[53.] till arfvode]! åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning
åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna
läroverken.............................. » 1 100,000: —

:»idc,.f .............i ti?:i*•• ■■•m

i t; Hi >U; . •••i ''f Öl ilfri bom

Högre lärarinneseminariet:

)tU:i ’i 5» f- j| > ''ii''. T*-i •}{.»< '' i iO''.i .4 ‘ 1 G

[54.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande
år,.............................. 4,000: -—

[55.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde

årskursen vid seminariet.................................................... » 3,000: —

för beredande af undervisning i huslig ekonomi
vid seminariet och normalskolan.,^..^..,fijtyfiiivrftifr-tvmr-.eui->fi i*IcnhUA*P00: —

i/i -''■joti ■’(pod goiif/!''!:fö!

Folkundervisningen:

[56.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt
teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år,.....................................

[57.] för anordnande af undervisning i slöjd vid
folkskolelärareseminariet i Göteborg ..•.•■in.i...i......H::....

[58.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
................................:...t........:uU.J.....

[59.]. till uppförande af åtskilliga folkskolebyggnader
inom vissa finsktalande församlingar af Norrbottens
län samt deras förseende med erforderlig materiel.
.:..................................................................................

jo fri 4 • i *: f

» 33,300:

» 3,000:

15,000:

!’•>{{ pff it

24,000:

“ «/ o i‘ i i *f

De tekniska läroverken:

[60.] till arfvode åt en extra lärare i praktisk /

elektroteknik vid tekniska högskolan............................... » 2,000: —

till elektrotekniska apparater och laborationer vid
samma högskola.......................■...........-.............................. ■ »__1,200: —

Transport kronor 679,841:—

Kongl. MajUs nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor 679,841:
till förstärkning af undervisningen vid högskolan. » 15,800:

till hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi » 600:

[61.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska
skolan i Eskilstuna.................................................. » 1,500:

med rätt för Kongl. Maj:t att till ersättande från
detta anslag låta af tillgängliga medel förskjuta det
belopp af 750 kronor, som för ändamålet är under innevarande
år erforderligt;

[62.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och
till bestridande af kostnader för deras inspektion......... » 35,000:

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[63.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.
................................................................,........... » 1,200:

[64.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik
för tandsjukdomar.............................................................. » 4,000:

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[65.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening.
........................................... » 4,000:

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar in. in....................;........................... » 3,200:

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. in...................... » 2,000:

[66.] till vidtagande af åtgärder för bevarande af
Kärnan vid Helsingborg.................................................... » 15,000:

Naturhistoriska riksmuseum:

[67.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,

Transport kronor 762,141:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor

till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af

andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter..

[68.] till vård, underhåll och förkofran af museets
etnografiska samling........................................................... »

Meteorologiska centralanstalten:

[69.] till godtgörelse åt telegrafverket för vissa

meteorologiska telegram .................................................... »

med rätt för Kongl. Maj:t att låta förskottsvis under
innevarande år af tillgängliga medel utanordna
ifrågavarande belopp;

Undervisningsanstalter för döfstunnna och blinda:

[70.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstumma............................ »

[71.] till blindskolan i Vexiö.................................... »

[72.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »

[73.] till tryckning af blindskrifter......................... »

till understöd åt blindlärareelever__________________ >

Hospitalsvården:

[7 4.] till fullbordande af en nybyggnad vid Lunds

asyl, af förut beviljadt anslag.........................................

[75.] till fortsättande af arbetet å Vadstena asyl,

af förut beviljadt anslag....................................................

[76.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske,
under i statsrådsprotokollet oinförmäldt vilkor,.............

Kyrkorestaurering:

[77.] till fortsättande och afslutande af restaureringsarbetet
å Vadstena klosterkyrka, af förut beviljadt
anslag ....... ....................................................................... »

Transport kronor

762,141: —
2,000: —
2,800: —

925: —

49,200: —
11,000: —
10,000: —
2,500: —
1,200: —

87,400: —
250,000: —
14,000: —

40,000: —
1,233,166: —

Bill. till Ili k sd. Prat. 189 ii. ha Sami. ha A/d.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor 1,233,166: -

Diverse anslag:

[78.] till svenska fornskriftsällskapet........................

[79.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän m. fl. i utländska hamnar....................................

[80.] till anställande af två kontraktsadjunkter inom
Vesterbottens fjei’de kontrakt 12,000 kronor, deraf att

utgå under år 1894...........................................................

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
1,500 kronor, deraf att utgå under år 1894............

till två stipendier för utbildande vid universitet
af prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor,

deraf att utgå under år 1894 —.....................................

med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare
bestämmelser, som må erfordras rörande dessa anslags
användande;

[81.] till nordiska museet..........................................

[82.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif».........................................

[83.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica»..............................................

[84.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet
angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,..................

[85.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige, till underhåll och tillsyn af
vattenhöjdmätningsstationer m. m. samt till fortsatt
sammanställning och bearbetande af anteckningar öfver

de vid dessa stationer registrerade vattenhöjder............

[86.] till ersättning för belopp, som af Statskontoret
förskottsvis utbetalts,................................................

» 2,000: —

10,000: —

4,000: —
500: —

1,500: —

25,000: —

» 3,150: —

4,000: —

» 20,000: —

12,500: —
8,559: —

Summa kronor 1,324,375: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1893 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1894 föreslagen,
utfaller sålunda:

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

1893. 1894.

ordinarie anslag 12,559,958
extra » 1,760,442

— 12,900,625

— 1,324,375

— således ökning kronor 340,667

— » minskning » 436,067

summa kronor 14,320,400

— 14,225,000

— således minskning kronor 95,400

—

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant
1,314,898 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll: *)

[1.] att den under ifrågavarande stat uppförda anslagsrubriken »Amiralitetskrigsmanskassa™!
må uppföras under den förändrade benämningen »Flottans
Pensionskassa».

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för
småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet
under år 1894, medgifva,

[2.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som
för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt
under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna
afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott,
att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året ingå, eller,
derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till
ersättande af Riksdagen.

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande
riksstat anvisadt:

kontant..............................................................................

ersättning för indragen indelning in. m., på förslag....

kronor

1,600,052: —
600: —

tillsammans

kronor

1,600,652: —

*) Se bil till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[3.] att för förrådsvaktmästaren vid Jönköpings regemente, Adolf Bragd
må å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af 200 kronor, att af
honom under hans återstående lifstid årligen åtnjutas, med beräkning från
och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från vaktmästarebefattningen; [4.

] att åt befälhafvaren å kronans vid Karlsborgs fästningsbyggnad använda
ångfartyg, pumpmästaren Frans Björling må från allmänna indragningsstaten
beviljas en årlig pension af 600 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, då han varder från sina förenämnda befattningar entledigad;

[5.] att åt aflidne underofficerskorporalen vid l:a eldare- och handtverkskompaniet
vid flottan n:o 102 Sven Olof Anderssons enka, Mathilda Andersson,
må på allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension af 100 kronor,
att utgå från och med innevarande år under hennes återstående lifstid, så
länge hon lefver ogift;

[6.] att undervisaren i fiskodling Friherre Gustaf Carl Ulrik Cederström
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning
erhåller entledigande, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 1,200 kronor;

[7.] att beridaren vid Ottenbv stuteri Magnus Robert Ericsson må från
och med månaden näst efter den, under hvilken han från befattningen entledigas,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension af 1,200 kronor;

[8.] att stuteri veterinären vid Flyinge hingstdepot Carl Axel Johan von
Zweigbergks enka, Maria Malin von Zweigbergk, född Hyllén, må, så länge
hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af
400 kronor, att utgå från och med Juli månad år 1892;

[9.] att den å ordinarie stat anstälde instruktören i husslöjd må undfå
samma rätt till pension å allmänna indragningsstaten, som på grund af 1876
års Riksdags beslut tillkommer instruktören i boskapsskötsel och mejerihushållning
samt undervisaren i fårskötseln och ullkulturen;

[10.] att förre inspektören vid Ultuna landtbruksinstitut Sven Svensson
må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 500 kronor, att utgå från och med November månad år 1892;

[11.] att länsmannen i Vesterås fögderis tredje distrikt af Vestmanlands
län Nils Erik Palmaer må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han erhåller afsked från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillsammans
med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill
han synes vara berättigad, utgör 1,200 kronor, eller 600 kronor årligen;

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:0 1, om statsverket 1893.

[12.] att länsmannen i Solleröns distrikt af Kopparbergs län Johan Edvard
Berg må från och med månaden näst efter den, hvarunder lian erhåller afsked,
dock först från och med den 1 Januari 1894, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att detta
tillsammans med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor,
hvartill han är berättigad, uppgår till 1,200 kronor, eller 600 kronor årligen;

[13.] att adjunkten vid universitetet i Upsala Fredrik Georg Afzelius må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från adjunktsbefattningen
kan varda honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära, utöfver
den honom enligt Kongl. brefvet den 6 Juni 1873 tillkommande pension
å allmänna indragningsstaten af 2,500 kronor, en pensionsförhöjning af 500
kronor, eller tillsammans 3,000 kronor;

[14.] att för docenten Karl Piehl må vid universitetet i Upsala inrättas
en personlig extra ordinarie professur i egyptologi och för detta ändamål på
allmänna indragningsstaten anvisas årlig lön till belopp af 4,000 kronor, deraf
1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt för Piehl att efter fem
års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ålderstillägg med 500 kronor årligen;

[15.] att. å allmänna indragningsstaten må för år 1894 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t. kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867; samt

[16.] att det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten må höjas
med 184,214 kronor eller från 1,600,052 kronor till 1,784,266 kronor, då
med ^beräkning af den under anslaget utgående ersättning för indragen in -

delning m. m., 600 kronor, anslagets slutsumma blir... kronor 1,784,866: —
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten............... » 1,314,898: —

blifver slutsumman af hufvudtitelns ordinarie anslag

enligt Kongl. Maj:ts förslag............................................... kronor 3,099,764: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[17.] att. å. extra stat för år 1894 må anvisas ett förslagsanslag af
1,540,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året. densamma tillkommande förhöjda

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till
fyllnadspensioner i eldighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana
pensioners utgående.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1893 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t. nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1893. 1894.

ordinarie anslag 2,915,550:— 3,099,764:— således ökning kronor 184,214: —

extra » 1,520,000:— 1,540,000:— » » » 20,000: —

summa kronor 4,435,550: — 4,639,764: — således ökning kronor 204,214: —

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1894 utgöra

alltså:

Ordinarie:

I	hufvudtiteln:	1,320,000	—
II		3,887,900	—
in	»	606,750	—
IY		24,247,600	—
V		8,914,556	48
VI	»	4,805,711	—
VII	»	16,809,066	—
Vill		12,900,625	—
IX		3,099,764	—
	summa kronor	76,591,972	48

Extra:	Summa:
—	1,320,000	—
67,000: —	3,954,900	—
4,500: —	611,250	—
2,529,086: —	26,776,686	—
588,843: 52	9,503,400	—
2,131,289: —	6,937,000	—
822,334: —	17,631,400	—
1,324,375: -	14,225,000	—
1,540,000: —	4,639,764	—
9,007,427: 52	85,599,400	—

Härtill kommer det belopp, hvilket Kongl. Maj:t i
sammanhang med regleringen af utgifterna under sjette
hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående under
år 1894 utom hufvudtitlarne i riksstaten anvisa till
anskaffande af ny rörlig materiel vid statens trafikerade

jernvägar eller................................................................... kronor 500,000: —

Transport kronor 86,099,400: —

Kongl. Maf.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Transport kronor 86,099,400: —
De Riksgäldskontorets utgifter, hvilka Kongl. Maj:t,
med åberopande af omförmälda protokoll öfver finansärenden
den 14 innevarande Januari,*) anser böra i
riksstaten uppföras, äro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,

förslagsvis....................................kronor 707,750: —

räntor å statsskulden och afbetalningaråde
fonderade statslånen kronor 12,927,350:—
efter afdrag af de ti 11
Ri ksgäld s kontoret
ingående ränte-och

kapitalbetalningar » 2,701,500: —

förslagsvis...................................... kronor 10,225,850:— * 10,933,600: —

Derjemte bör i staten uppföras det belopp, som
enligt 1888 års Riksdags beslut skall för år 1894 afsättas
till byggnadsfonden för riksdags- och riksbanks hus

...................................................................................... »

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande
af nyssnämnda protokoll, att afsätta till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande.................................................... »

Summan af dessa belopp........................................... kronor 97,383,000:

250,000: —

100,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1894 här
ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

5(5

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1893.

Riksstat

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

öfverskott å statsregleringarna för föregående år

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster....................................................- 18,907,000

bevillningar....................................-........................ 75,200,000

Riksbankens vinst för år 1892

464,000

94,107,000

2,812,000

Summa kronor 97,383,000

Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

för år 189 4.

j	Ordinarie anslag.	Extra anslag.	Summa.
Utgifter:	Kronor.	Öre.	Kronor.	Öre.	Kronor.	Öre.
att utgå från Statskontoret:
I hufvudtiteln................. II	1,320,000 3,887,900 . 606,750 24,247,600 8,914,556 4,805,711 16,809,066 12,900,625 3,099,764		67,000 4,500 2,529,086 588,843 2,131,289 822,334 1,324,375 1,540,000 500,000	—	1.320.000 3,954,900 611,250 26,776,686 9,503,400 6.937.000 17,631,400 14,225,000 4,639,764 500,000	—
III
IV V »	48	52	—
VI
VII VIII	—	—	—
IX »
Utom hufvudtitlarne .......	—	—	—
Säger	76,591,972	48	9,507,427	52	86,099,400
att utgå från Riksgäldskontor et: riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m., förslagsvis................................................................... 707,750 räntor å statsskulden och afbeta]ningar å de fonderade statslånen ................... 12,927,350 efter afdrag af de till Riksgäldskon-toret ingående ränte- och kapitalbetal-ningar..................................................... 2,701,500 förslagsvis................................................................... 10,225,850 Afsättning till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus.......... Afsättning till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfalls-försäkring och sjukkassors bildande............	10,933,600 250.000 100.000
			Summa kronor	97,383,000	—

Bih. till Rikul. Prat. 1898. t:a Sami. 1:a Afd.

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1893.

Kong]. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande
Januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1894
de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende
å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Utgifter utom riksstaten:

Beträffande slutligen de under sjette hufvudtiteln omförmälda anslag dels
af 4,500,000 kronor till afsilande af arbetena å stambanan mellan Vännäs
(Nyby) och Öfver-Luleå (Boden) samt för banans förseende med rörlig materiel,
dels af 500,000 kronor, att i mån af behof lyftas för att användas till inköp
af malmvagnar för Luleå—Gelli var abanan, föreslår, jemlikt nyssnämnda
statsrådsprotokoll, *) Kongl. Maj:t, som anser de omförmälda beloppen böra
bestridas af upplånta medel, att samma belopp, sammanlagdt utgörande
5,000,000 kronor, må anvisas till utgående från Riksgäldskontoret,

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong], nåd och
ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1893. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kong!. Maj:ts

nådiga proposition

om statsverket år 1893.

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.
Finansplanen.

Propositionens justering.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Inkomstberäkningen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Januari 1893.

Närvarande statsrådsledamöter:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen
vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen åt statsverkets
tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering
borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält Statskontorets
den 6 December nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets
tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd
under Litt. A., vidare yttrade:

1890 års
statsreglering.

1891 års
statsreglering.

1892 års
statsreglering.

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Då vid 1892 års lagtima riksdag statsregleringen för innevarande
år uppgjordes, förelåg till disposition ett öfverskott å statsregleringarne
för år 1890 och föregående år till belopp af 7,318,998 kronor 33 öre.
Af detta öfverskott togs för 1893 års statsreglering ej i anspråk mer
än 5,818,000 kronor, hvadan och då sagda öfverskott ej heller anlitades
vid uppgörande af den tilläggsstat för samma år, som föranleddes af de
vid näst-lidet års urtima riksdag fattade beslut i försvars- och skattefrågorna,
å detta öfverskott ännu återstår en odisponerad behållning
af......................................................................................... kronor 1,500,998: 3 3.

Statskontoret har i underdånig skrifvelse den 28 Juli nästlidet år
hos Eders Kongl. Maj:t anmält, huru, enligt den afslutade rikshufvudboken
för år 1891, statsregleringen för samma år utfallit. På sätt denna
skrifvelse utvisar, har å statsverkets inkomster samt ordinarie och extra

förslagsanslag uppstått en nettobrist af........................ kronor 732,652: 7 3

hvarifrån dock böra afräknas

öfverskott från myntverket för år 1891, enligt
nådiga brefvet den 5 Maj 1882, kronor 23,000: —

odisponerade behållningar å
en del extra statsanslag, enligt

särskilda nådiga föreskrifter,........ „ 48,237:9 7 ^ 71,237:9 7

så att bristen på det hela uppgår till........................... kronor 661,414: 76.

Beträffande statsregleringen för år 1892 anhåller jag att fa meddela
följande uppgifter rörande öfverskott och brister, grundade på hittills
kända eller beräkneliga förhållanden.

Statsverkets inkomster.	Öfverskott.	Brist.
Kronor.	Kronor.
Ordinarie.
Grundskott. Till följd bland annat deraf, att vid försäljning eller förnyad utarrendering af domäner dem åsatt grundskatt afskrifvits, har denna in-komst under de senare åren understigit beräk-ningen, och kan bristen för år 1892 antagas till		20,000
Transport		20,000

Inkomstberäkningen: statsrå sprotokollet.

Transport

Kyrkotionde. A denna inkomsttitel uppkommande
öfverskott eller brist motsvaras af brist eller besparing
å de i riksstaten uppförda kyrkotiondeanslag.

Kavalleriregementenas liästvakansspanmäl. Till följd
af ökad markegång torde denna inkomst för år
1892 uppgå till det beräknade beloppet.

Af gifter för persedelunderhållet vid rusthällsinfanteriet
samt Trosspassevolansafgiften torde motsvara beräkningen.

Tillfälliga rotevakansafgifter. Enligt hvad Stats kontorets

berättelse af den 6 sistlidne December
gifver vid handen, ingå under denna titel i viss
mån afgifter för vakanssatta båtsmansrotar, hvilka
ej i riksstaten beräknats. Under förutsättning att
sådan vakanssättning under år 1892 egt rum i
samma omfattning som under år 1891, skulle

kunna påräknas ett öfverskott af.............................

Soldatvakansafgift. I anledning af tillkommen ny
ordinarie rotering torde kunna påräknas ett öfverskott
af.......................................................................

Båtsmansvahansafgift. På grund af den utredning,
som i förenämnda berättelse meddelats, måste brist

å denna titel antagas uppstå med minst ..............

Arrendemedel synas kunna lemna öfverskott af.........

Mantalspenningarne torde motsvara beräkningen.
Bötesmedel äro beräknade till 240,000 kronor, hvilken
beräkning Statskontoret i anseende till inkomstens
ovissa beskaffenhet ansett böra bibehållas, oaktadt
den antagna beräkningen sedan år 1889 årligen
öfverskridits. För år 1892 lärer kunna beräknas

ett öfverskott af ..........................................................

Kontroll stämpelmedel torde motsvara beräkningen.

Transport

Öfverskott.

Brist.

Kronor.

20,000

19.000
5,000

50.000

45,000

20,000
94,000| 65,000

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

	Öfverskott.	Brist.
	Kronor.	Kronor.
Transport	94,000	65,000
Fyr- och bäkmedel samt Telegrafmedel inverka ej på statsregleringens resultat. Jernvägstrajihnedel äro till Statskontoret under år 1892 levererade med beräknade 6,500,000 kronor. Skogsmedel, beräknade till 2,500,000 kronor, hafva, enligt meddelande från Domänstyrelsen, för år 1892 influtit med 2,986,805 kronor 39 öre och således öfverstigit beräkningen med i rundt tal..................	487,000
Extra uppbörd. Med ledning af förhållandena under föregående år torde kunna påräknas ett öfver-skott af ....................................................................	30,000
Bevillningar.
Tullmedlen, beräknade till 38,000,000 kronor, hafva, enligt, uppgift från Generaltullstyrelsen, under år 1892 belöpt sig till endast 37,300,087 kronor 63 öre, hvadan uppstått en brist af 699,912 kronor 37 öre eller i rundt tal................................................		700,000
Postmedel torde motsvara beräkningen. Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättig-heter torde kunna antagas lemna ett öfverskott af	170,000
Stämpelmedel äro beräknade till 3,600,000 kronor. Vid jemförelse mellan denna beräkning och in-komsten i landtränteriema under December 1891 samt Januari—November 1892 äfvensom hos Stats-kontoret under år 1892 synes framgå, att en brist är att motse till belopp af omkring........................		300,000
Bränvinstillverlcningsskatt. Statsverkets behållna in-komst af denna skatt antages, enligt uppgift från Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, för år 1892 belöpa sig till 14,440,000 kronor, hvilken summa öfverstiger beräkningen med........	740,000
Transport	1,521,000\| 1,065,000

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

	öfverskott.	Brist.
	Kronor.	Kronor.
Transport Hvitbetssoclcertillverkningsafgiften har, enligt uppgift af bemälda byrå, år 1892 utgjort 2,099,347 kronor, hvilken summa öfverstiger beräkningen i rundt	1,521,000	1,065,000
tal med ........................................................	500,000
Bevillning af fast egendom samt af inkomst kan an-
tagas lemna ett öfverskott af omkring ................ Enligt uppgift af Myntdirektören torde statsverket	520,000
tillflyta af myntverkets vinst för år 1892 .............	80,000	t’ .
Summa	2,621,000	1,065,000

eller öfverskott..................................................... kronor 2,621,000

öfverstigande bristerna .............................. „ 1,065,000

med................................................................. kronor 1,556,000.

Besparingarne och bristerna å förslagsanslagen för år 1891 utgjorde:

Brister: anvisning i kontant.............. kronor 3,626,534: 5 6

indelning och dermed jemförlig
anvisning................. __61: 41 3,626,595: 9 7

Besparingar: anvisning i kontant ... kronor 422,179: 4 2
indelning och dermed

jemförlig anvisning ... „ 163,210:4 3 585,389: 8 5

hvadan nettobristen å förslagsanslagen belöpte sig till kronor 3,041,206: 12.

För bedömande af förhållandet med förslagsanslagen år 1892 bör
anmärkas, att utgifterna å åtskilliga förslagsanslag under fjerde och
femte hufvudtitlarne, hvilka, enligt hvad Statskontorets ofvanberörda
berättelse utvisar, de senare åren varit i oafbrutet stigande, måste antagas
under år 1892 hafva till följd af ökade varupris öfverstigit utgifterna
för år 1891; att anslagen till »indelning och dermed jemförlig
anvisning», till följd af i flertalet af rikets län ökadt medelmarkegångspris
å spannmål, komma att utgå med högre belopp än det, hvartill de
för år 1891 uppgått; att, enligt hvad tillgängliga uppgifter å utbetalnin -

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

garne från landtränterierna för år 1892 samt Statskontorets memorialböcker
gifva vid handen, bristerna å åtskilliga anslag under andra, sjette,
sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarne komma att öfverstiga föregående
årets med minst 250,000 kronor; att deremot anslaget till hospitals
underhåll i 1892 års riksstat är uppfördt med ett från 600,000 kronor
till 900,000 kronor förhöjdt belopp och att således bristen derå, som år

1891 belöpte sig till mera än 400,000 kronor, för år 1892 torde varda
af mindre betydenhet; att någon, om ock ej väsentlig, minskning i utgiften
å anslaget till städernas tolagsersättning är att motse i anledning
af minskningen i tulluppbörden; samt att, enligt meddelad upplysning,
Riksgäld skontoret kommer att till Statskontoret återbetala af derstädes
lyftade medel å anslaget till annuiteter m. m. ett belopp af 626,086 kronor
67 öre, till följd hvaraf å detta anslag, derå år 1891 uppstod brist med
648,394 kronor 21 öre, för år 1892 bl ifver en besparing af omkring
53,000 kronor.

Med iakttagande häraf kan nettobristen å 1892 års förslagsanslag

beräknas till omkring......................................................... kronor 2,400,000.

Då öfverskottet å inkomsterna för år 1892 beräknats
till..........................w...................................................... „ 1,556,000

skulle alltså bristen i 1892 års statsreglering blifva

omkring ...................................................................... kronor 844,000.

Förut är anfördt, att å statsregleringarne för år 1890 och föregående
år finnes en odisponerad behållning af ...... kronor 1,500,998: 3 3.

Härtill böra läggas:

dels enligt nådiga brefvet den 13 Mars 1891
till statsverket öfverlemnad andel af svenska behållningen
i konsulskassan............................................ ,, 69,060: 10

dels jemlikt nådiga brefvet den 4 Februari

1892 af de vid 1891 års utgång befintliga reserva tioner

å anslaget till allmänna läroverken till fonden
för reserverade medel öfverförda ....................... „ 400,000: —

Summa kronor 1,970,058: 4 3.

Om från denna summa dragés:
dels bristen å 1891 års

statsreglering .............................. kronor 661,414: 7 6

dels den beräknade bristen
å 1892 års statsreglering „ 844,000:— ^ 1,505,414:7 6

äro alltså af föregående års öfverskott för en blifvande
statsreglering att disponera........................... kronor 464,643:6 7;

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning öfverskott
å statsreglering armé för föregående ar tagas i beräkning för 1894
års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 464,000 kronor.

Af den lemnade redogörelsen för resultatet af 1892 års statsreglering,
hvilket naturligtvis endast får betraktas som approximativt, har
framgått, att, ehuru de för året beräknade statsinkomsterna lemnat ett
öfverskott af sammanlagdt 1,556,000 kronor, statsregleringen likväl slutat
å en brist af 844,000 kronor, beroende derpå att å samma års förslagsanslag
beräknats uppstå en nettobrist af 2,400,000 kronor. Jag har
redan vid föregående tillfällen framhållit, hurusom den årligen återkommande,
betydliga bristen å förslagsanslagen är en för en sund statsreglering
synnerligen menlig faktor. Så länge de verkliga statsutgifterna
årligen öfverstiga de i riksstaten upptagna med belopp, vexlande mellan
två och tre millioner kronor, kan riksstaten icke sägas vara, hvad den dock
är afsedd att utgöra, ett troget uttryck af statens beräknade inkomster och
utgifter under en viss statsregleringsperiod. Under tider, då statsinkomsterna
lemnat öfverskott, till belopp öfverstigande bristerna å förslagsanslagen,
hafva de med det antydda förhållandet förenade olägenheterna
icke i mera kännbar mån gjort sig bemärkta, men ett motsatt förhållande
inträder, då, såsom under de två senast gångna åren varit fallet, en betydlig
nedgång i statsinkomsterna egt rum. Väl hafva vid den senast
faststälda statsregleringen, likasom tid efter annan vid föregående sådana,
vissa förslagsanslag upptagits med något förhöjda belopp, men dessa förhöjningar
hafva icke varit tillräckliga att på ett verksamt sätt råda bot
på missförhållandet. Jag anser det derför vara en bjudande nödvändighet,
att åtgärd vidtages för ett kraftigare motverkande af sagda missförhållande.
Att på en gång höja samtliga förslagsanslag till belopp,
motsvarande dem, hvarmed de faktiskt utgå, låter sig uppenbarligen icke
gorå, men jag har förestält mig, att vid den nu förevarande statsregleringen
medel borde beredas för en höjning i särskilda förslagsanslag under
olika hufvudtitlar med sammanlagdt omkring 700,000 kronor. Jag kar
ock förvissat mig, att vederbörande departementschefer, hvar för sin
hufvudtitel, komma att föreslå höjning i några af de förslagsanslag, som
ansetts mest vara deraf i behof, likasom jag äfven har för afsigt att gorå
eu dylik framställning under nionde hufvudtiteln.

I sammanhang härmed bör jag anmärka, att, då ett belopp af
denna betydenhet afses för höjning i förslagsanslagen, utrymme för
någon afsättning till statsverkets kassaförlagsfond icke, på sätt under
en följd af år egt rum, kan å statsregleringen beredas. Visserligen är
det med de för sistnämnda ändamål gjorda afsättningarne åsyftade mål
Bill. till It iliad. Prat. 1393. 1 Sami. 1 Afd. 2

Ordinarie inkomster.

Qrundskatt.

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

att uppbringa nämnda fond till ett belopp af 15,000,000 kronor ännu
icke till fullo uppnådt, i det att fondens behållning med inberäkning af
den afsättning, som i riksstaten för innevarande år egt rum, kommer att
utgöra 14,122,907 kronor 27 öre, men det torde så mycket mindre
kunna anses möta någon betänklighet vid att låta ännu någon tid anstå
med fondens uppbringande till den för densamma afsedda fulla storleken,
som förhö]ningarne i förslagsanslagen syfta till alldeles samma mål,
jemte det derutöfver vinnes den förut omförmälda fördelen, att riksstaten
bringas till större öfverensstämmelse med de faktiska förhållandena.
Uppenbart är, att i samma mån som förut otillräckliga anslag erhålla
erforderlig förhöjning, minskas ock statsverkets behof af särskildt förlag
för sin kassarörelse.

I fråga om beräkningen af statsverkets inkomster för år 1894 och
dervid först de ordinarie inkomsterna får jag, med hänvisning till Statskontorets
berättelse, hemställa, att dessa inkomster, med undantag för
inkomsttiteln grundskatt, må upptagas till de af Statskontoret beräknade
belopp.

Hvad grundskatten angår, erinrar jag derom, att, sedan Eders Kongl.
Maj:t den 2 sistlidne December utfärdat lag angående afskrifning af de
å viss jord h vilande grundskatter och hvad dermed eger sammanhang,
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref af samma dag anbefalt Kammarkollegium
och Statskontoret att afgifva underdånigt yttrande, huruvida
i ett eller annat afseende hinder kunde anses möta för uteslutande ur
så väl jordeböcker som riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper, af
sådana grundskattebelopp, som inginge i den å riksstatens inkomstsida
upptagna titeln grundskatt, men åter affördes såsom »friheter» under
vederbörande utgiftstitlar å riksstatens utgiftssida. Till åtlydnad af denna
befallning hafva Kammarkollegium och Statskontoret inkommit med
underdånigt utlåtande af den 28 sistlidne December, deruti embetsverken
till en början meddelat, att af berörda grundskattebelopp, utgörande efter
1891 års landsboksräkenskaper tillsammans omkring 900,000 kronor,
frinjutes den största delen eller 891,791 kronor 85 öre för rustning eller
rotering enligt följande fördelning:

A. Vid berustade kavalleriet.

Lifregementets dragoncorps.................. 124,823:7 2

» husarcorps.................... 72,332:71

Smålands husarregemente ..................... 62,312: 82

Skånska husarregementet .................... 37,799: 03

» dragonregementet..................... 33/700: o 330,968:8 8

Transport 330,968: 8 8

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport 330,968: 8 8

B. Vid berustade infanteriet.

Lifregementets grenadiercorps ............ 102,351: 04

Vestgöta regemente.............................. 108,406: 0 3

Andra lifgrenadierregementet.............. 207,268:4 5

Smålands grenadierbataljon ................. 60,395: 4 7 478,420: 9 9

C. Vid berustade båtsmansliållet.......................................... 75,543: 52

(deraf tillgiftspenningar 2,565: 8 9.)

1). Vid roterade infanteriet.

Skaraborgs regemente ........................... 82: 7 9

Bohusläns » .......................... 6,775: 6 7 6,858: 4 6

Summa 891,791: 85.

Embetsverken erinra vidare, att i det af numera generaldirektören
Alb. Anderson den 15 September 1874 afgifna betänkande angående
sättet och vilkoren för grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens
afskrifning föreslogs i fråga om de för rustning och rotering
frinjutna rånte- och kronotiondebelopp, att desamma vid afskrifningens
bör jan skulle indragas till statsverket mot en till vederbörande jordegare
utgående årlig ersättning, svarande mot den indragna räntans och kronotiondens
i jordeboken upptagna belopp.

Enligt förslag, framstäldt af skatteregleringskomitén i dess den 13
September 1882 afgifna underdåniga utlåtande angående skatteförhållandena
i riket, skulle dessa rånte- och kronotiondebelopp deremot vid afskrifningens
början ur jordeböcker och räkenskaper helt uteslutas och
således ej ingå i de liqvider mellan staten å ena sidan samt rust- och
rotehållare å den andra, som under afskrifningstiden komme att eg a
rum, dock med undantag för de till båtsmansrustningen i Södra Möre
härad anordnade tillgiftsräntor, hvilka efter komiténs uppfattning närmast
vore att jemföra med de till statsverket indragna augmentsräntorna
och derför vid tiden för afskrifningens början borde till statsverket indragas
mot ersättning till vederbörande rusthållare med det belopp, som
tillgiftsräntegifvaren för året näst före afskrifningens början varit skyldig
att till rusthållaren utbetala; och anförde komitén till stöd för förstberörda
förslag: att de för rustning och rotering frinjutna rånte- och
kronotiondebelopp i verkligheten icke utgjordes, utan förvandlats till rustnings-
och roteringsprestation; att upptagandet det oaktadt af dessa
rånte- och kronotiondebelopp i kronans jordeböcker och räkenskaper
både såsom en inkomst för kronan och såsom en utgift till vederbörande

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

rust- och rotehållare härledt sig deraf, att vid rustningens och i några
fall äfven vid roteringens inrättande ifrågavarande räntor och kronotionde
eftergifvits såsom en ersättning för rustnings- och roteringsprestationens
fullgörande och i öfrigt kunde anses påkalladt deraf, att, i
händelse rustnings- och roteringsbesvären enbart och utan sammanhang
med grundskatterna afskaffades, vederbörandes skyldighet att utgöra dessa
räntor och kronotionde åter skulle inträda; att något sådant emellertid
icke kunde inträffa, om en samtidig och efter lika måttstock beräknad
afskrifning af såväl grundskatter som rustning och rotering vidtoges;
samt att, då eu indragning af de för dessa besvär anordnade rånte- och
kronotiondebelopp, utan att åstadkomma något i sjelfva verket förändradt
resultat vare sig för staten eller den skattskyldige, skulle förorsaka en
icke ringa rubbning i det sedan lång tid tillbaka häfdvunna sättet för
utgörande af grundskatter samt rustning och rotering, det ej kunde vara
skäl att i sammanhang med ett beslut om samma skatters och besvärs
successiva afskrifning vidtaga en dylik indragning, som dessutom icke
vore erforderlig för afskrifningens verkställande.

Uti ett den 9 November 1882 afgifvet underdånigt utlåtande i anledning
af hvad skatteregleringskomitén sålunda föreslagit anförde Kammarkollegium:
att genom nådiga brefven den 3 Oktober 1809, den 13
December 1825 och den 20 December 1836 stadgats, det de hemman,
från hvilka ofvanberörda tillgiftsräntor utginge, antingen egde deltaga i
rustningen efter räntans dalertal, jemfördt med dalertalet af öfriga till
samma rusthåll anvisade rustnings- och tillgiftsräntor, eller ock, der sådant,
i anseende till hemmanens aflägsenhet från sjelfva stammen eller
emedan de vore indelade på flera rusthåll, ej kunde ske, utgöra tillgiftsräntan
genom erläggande af dess efter enahanda grund uträknade andel
i det värde, hvartill årliga kostnaden för en båtsman genom utsedda
ombud för tillgiftstagare och tillgiftsgifvare hvarje gång för fem års tid
borde bestämmas; att dessa föreskrifter föranleda att tillgiftsräntorna ej
kunnat, i likhet med hvad som enligt nådiga förordningen den 23 Juli
1869 skett med augmentsräntorna, till statsverket indragas; samt att, då
tillgiftsräntegifvarne på grund af valfriheten att antingen effektivt deltaga
i rustningen eller i stället utbetala de derför belöpande, på särskilt
sätt bestämda afgifter ingalunda vore i samma ställning som de, hvilka
vid berustade kavalleriet och infanteriet betalade augmentsräntor, utan
tvärtom sjelfve rusthållare, hinder fortfarande mötte för dessa räntors
indragning till statsverket, i enlighet med hvad skatteregleringskomitén
hemstält; men att Kollegium i öfrigt ej hade något att erinra vid komiténs
ofvanberörda förslag.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13

Då år 1885 en nedsättning med 30 procent beviljades i de å viss
jord hvilande gröndskatter, meddelades ej någon föreskrift beträffande
sådana grundskattebelopp, för Indika något besvär i stället utgjordes,
utan skulle desamma, efter hvad statsrådsprotokollet upplyser, tillsvidare
qvarstå, enär fråga icke vore om grundskatternas fullständiga borttagande.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 2 sistlidne December förordnat, ej
mindre att de å viss jord hvilande grundskatter successivt skola afskrifvas
under loppet af tolf år, räknadt från och med år 1893, än
äfven i samband dermed att eu samtidig och efter lika måttstock beräknad
lindring skall ske i rustnings- och roteringsbesvären, för hvilka
från och med år 1904 vederbörande rust- och rotehållare årligen af
statsverket skola erhålla en ersättning, svarande mot dessa besvärs hela
uppskattade värde, anse embetsverken något hinder ej längre möta för
afförande ur jordeböcker, riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper
af de för rustning och rotering frinjutna grundskattebelopp, då genom
en dylik afföring naturligen icke någon rubbning sker i den rustningseller
roteringsskyldighet, som nu eller framdeles lagligen kan åligga
de dertill indelade hemmanen.

Derest emellertid ifrågavarande grundskattebelopp skulle afföras
redan med år 1894, borde dock enligt embetsverkens mening undantag
tillsvidare göras för tillgiftsräntorna i Södra Möre härad, utgörande
enligt verkstäld uträkning 2,565 kronor 89 öre.

Ehuru dessa tillgiftsräntor, på sätt Kammarkollegium i sitt utlåtande
af den 9 November 1882 anfört, icke ansetts kunna, i likhet
med hvad som skett, med augmentsräntorna, indragas till statsverket,
utan fortfarande böra qvarstå såsom anordnade, hafva tillgiftsräntegifvarne
likväl ej för dessa räntor kommit i åtnjutande af motsvarande
lindring, som genom lagen den 5 Juni 1885 angående lindring i rustnings-
och roteringsbesvären beredts vederbörande rust- och rotehållare.

Hos Eders Kongl. Maj:t hafva derför åtskilliga tillgiftsräntegifvare
den 5 Juli 1887 gjort ansökning om dylik lindring, och anse embetsverken,
att i afbidan på detta till Kammarkollegii underdåniga utlåtande
remitterade ärendes pröfning, i samband hvarmed förhållandet mellan
tillgiftsräntegifvare och tillgiftsräntetagare äfven i andra afseenden
kunde antagas blifva ordnadt, tillgiftsräntorna fortfarande böra qvarstå
såsom anordnade.

För så vidt de för rustning och rotering frinjutna grundskattebelopp,
med undantag af tillgiftsräntorna i Södra Möre härad, komma
att från och med år 1894 afföras ur jordeböcker, riksstat och öfriga
statsverkets räkenskaper, böra, enligt embetsvorkens mening, i rikssta -

14 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

ten under fjerde hufvudtiteln friheterna för kavalleri- och infanteriregementena,
hvilka friheter omfatta icke allenast för rustning och rotering
frinjutna grundskattebelopp, utan äfven räntor af några militieboställen,
som innehafvas å gammal stat, nedsättas till ett sistberörda räntor
motsvarande belopp af 421 kronor 32 öre eller i jemnadt tal 400 kronor
samt under femte hufvudtiteln friheterna för båtsmansindelningen
till 2,565 kronor 89 öre eller i jemnadt tal 2,600 kronor, hvarjemte,
då ett belopp af 889,500 kronor grundskatt sålunda kommer att i riksstaten
å utgiftssidan utgå, den i riksstaten beräknade inkomst af grundskatt
bör minskas med motsvarande belopp.

Hvad angår frågan om uteslutande ur så väl jordeböcker som riksstat
och öfriga statsverkets räkenskaper af ej mindre nyssnämnda boställsräntor
än äfven öfriga för rustning och rotering ej frinjutna gruudskattebelopp,
som ingå i den å riksstatens inkomstsida upptagna titeln
grundskatt, men åter afföras såsom »friheter» under vederbörande utgiftstitlar
å riksstatens utgiftssida, hafva embetsverken anhållit att
framdeles, sedan derför erforderlig utredning hunnit verkställas, få inkomma
med underdånigt yttrande.

Då de ifrågavarande räntorna, hvilka å riksstatens inkomstsida
uppföras endast för att åter afföras å dess utgiftssida, icke i verkligheten
utgöras eller, efter det afskrifning af grundskatterna samt motsvarande
lindring i rustnings- och roteringsbesvären numera blifvit beslutad,
kunna tänkas komma att någonsin utgöras, förefinnes uppeuba rligen
intet skäl att vidare låta dem qvarstå i riksstaten, hvars slutsumma
derigenom får skenet af att vara närmare en million kronor
större, än den i verkligheten är. Af räntornas uteslutande ur riksstaten
följer äfven, att de böra utgå ur jordeböcker och öfriga statsverkets
räkenskaper, hvarigenom i dessa en afsevärd förenkling åvägabringas.

Åberopande hvad af Kammarkollegium och Statskontoret anförts,
hemställer jag derför, efter samråd med cheferne för Landtförsvars- och
Sjöförsvarsdepartementen, att de af sagda embetsverk till uteslutande
föreslagna beloppen af friheter under anslagstitlarne »kavalleri- och in
fanteriregementena» samt »båtsmansindelningen» må från och med år
1894 å vederbörande hufvudtitlar i riksstaten uteslutas och att såsom
följd deraf den beräknade inkomsten af grundskatten i motsvarande mån
minskas. Denna inkomsttitel har af Statskontoret, med iakttagande af
den afskrifning å skatten, som jemlikt lagen den 2 December 1892 sk all
under åren 1893 och 1894 ega rum, beräknats till 3,263,000 kronor.
Minskas detta belopp med summan af de frinjutna räntor, hvilka nu
böra ur riksstaten uteslutas, eller 889,500 kronor, utgör återstoden

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15

i jemnt. tusental kronor 2,373,000, med hvilket belopp jag hemställer,
att inkomsttiteln grundskatt må i riksstaten för år 1894 upptagas.

Bevillningarne äro af Statskontoret beräknade till 70,200,000
kronor. Vid beräkningen af de särskilda iukomsttitlarne har jag icke
annat att erinra, än att, då livitbetssockertillverkningsafgiften, af Statskontoret
beräknad till 2,000,000 kronor, kan enligt den utredning, jag
lemnat till statsrådsprotokollet den 16 sistlidne December, antagas
komma att, vid bifall till den åt Eders Kongl. Maj:t samma dag beslutade
nådiga proposition med förslag till ny förordning om beskattning
af hvitbetssockertillverkningen i riket, år 1894 lemna en till

2.600.000 kronor ökad afkastning, nämnda inkomsttitel lärer böra med
sistnämnda belopp i riksstaten för nästkommande år upptagas.

Summan af statsverkets sålunda beräknade inkomster, ökade med
tillgängligt öfverskott och, på sätt under de senare åren varit®vanligt,
med hälften af riksbankens årsvinst, skulle alltså uppgå till 91,577,000
kronor. Statsverkets utgifter åter har jag, efter samråd med öfriga
departementschefer, funnit icke kunna nedbringas under sammanlagdt

97.383.000 kronor, dervid, på sätt jag längre fram i dag får tillfälle
anföra, beräknats, att kostnaden för återstående bj^ggnadsarbeten å norra
stambanan bör betäckas genom upplåning, medan åter kostnaden för
nyanskaffning af materiel vid statens trafikerade jernvägar ansetts böra
uppföras å riksstaten. För betäckande af skilnaden mellan de sålunda
angifna inkomst- och utgiftssummorna, eller 5,806,000 kronor, måste
såledas nya statsmedel beredas.

I fråga om orsaken till 1894 års statsutgifters nyss antydda öfvervigt
öfver de beräkneliga statsinkomsterna för samma år ber jag att få
erinra, att densamma främst och förnämligast beror deraf, att i riksstateu
för år 1894 förekomma till betäckande de på sagda år belöpande
andelar af kostnaderna för de vid nästlidet års urtima riksdag beslutade
skattereglerings- och försvarsåtgärder, kostnader, Indika icke ega
någon motsvarighet i den vid 1892 års lagtima riksdag faststälda riksstaten
för år 1893. Nämnda kostnadsandel kan i sin helhet beräknas
till 4,733,600 k ronor, deraf å grundskatteafskrifning samt lindring i
rustning och rotering belöpa 2,062,600 kronor samt i försvarskostnader
2,671,000 kronor. Af kostnaden för grundskatteafskrifning samt
lindring i rustning och rotering är den de], 1,150,000 kronor, som
betecknar nedgång i vissa inkomsttitlar, grundskatt, vakansafgifter m. fl.,
iakttagen i den af Statskontoret verkstälda inkomstberäkningen; återstoden,
912,600 kronor, förekommer jemte de ökade kostnaderna för
försvaret under vederbörande utgiftstitlar.

Bevillningar.

llvitbetssocker tillverknings afgift.

16 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Bland nya utgifter för år 1894 förekommer äfven, såsom jag nämnt,
ett belopp af omkring 700,000 kronor för ökning af förslagsanslag.

Att nya statsmedel måste beredas för täckande af det genom de
beslutade försvars- och skatteregleringsåtgärderna ökade statsbehofvet,
bar alltid varit förutsatt. Till eu del har detta redan skett genom den
enligt nådiga kungörelsen den 2 December nästlidet, år inträdda förhöjningen
i bevillningen för jordbruksfastighet från 3 till G öre för
hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, hvilken förhöjning, beräknad
att afkasta 660,000 kronor, iakttagits vid Statskontorets beräkning
af inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst. Efter
afdrag af denna summa återstår för skattereglerings- och försvarskostnaderna
under år 1894 ett statsbehof af 4,073,600 kronor, för hvars
fyllande nya medel måste anlitas.

Då Eders Kongl. Maj:t beslöt att, i sammanhang med förslag till
förbättrad härordning, förelägga nästlidet års urtima Riksdag förslag
om afskrifning af grundskatterna samt lindring i rustnings- och
roteringsbesvären, behagade Eders Kongl. Maj:t godkänna den af Statsrådets
samtliga ledamöter biträdda mening, att de nuvarande grundskatterna
borde ersättas och medel till lindringar i rustnings- och
roteringsbesvären anskaffas, icke genom indirekta komsumtionsskatter,
utan genom direkta och förmögenhetsskatter. I fråga om de skatteslag,
hvilka syntes i sådant hänseende böra tillitas, anförde jag i mitt
yttrande till statsrådsprotokollet den 14 sistlidne Oktober såsom företrädesvis
lämpliga — förutom den sedermera vidtagna höjningen i jordbruksfastighetsbevillningen
— särskild fastighetsskatt, bestämd till visst
per mille af taxeringsvärdet, särskild inkomstskatt att utgå med vissa
procent af de debiterade bevillningsafgifterna för inkomst af kapital
och arbete, arfsskatt samt ökad stämpelskatt; och nämnde jag, att bland
dessa skaldeslag de särskilda fastighets- och inkomstskatterna syntes mig
böra i första rummet tagas i anspråk. I sammanhang med mitt yttrande rörande
sist omförmälda skatter anförde jag vidare åtskilliga skäl, hvilka
enligt min åsigt påkallade eu revision af bevillningsförordningens bestämmelser
i syfte dels att åvägabringa en mera likformig tillämpning
af desamma, dels att med beskattning på ett verksammare sätt, än för
närvarande eger rum, träffa vissa inkomstarter.

Beträffande frågan, med hvilka tillgångar kostnaden för de föreslagna
försvarsförbättringarne skulle täckas, anförde jag, att enahanda anledning
icke förelåge att ingå i en närmare utredning, som förekommit i fråga
om det af grundskatteafskrifningen samt lindringen i rustnings- och
roteringsbesvären föranledda statsbehofvet, men framhöll dock, att bland

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 17

de flera utvägar, som kunde ifrågasättas och af mig angåfvos, beskattning
på maltdrycker samt ökning af statsverkets andel i riksbankens
vinst borde i första rummet ifrågakomma.

1 underdånig skrifvelse af den 27 November nästlidet år förklarade
sig Riksdagen anse det fullt rigtigt samt med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att de nuvarande grundskatterna ersattes och
medel till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären anskaffades,
icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter.
I öfverensstämmelse med den uppfattning, som låg
till grund för hela den för Riksdagen framlagda finansplanen, ansåg
Riksdagen vidare särskilda, utan samband med kommunalbeskattningen
anordnade, men i förhållande till hvarandra väl och rättvist afpassade
skatter å inkomst och fastighet vara de skattearter, som, samtidigt
ålagda och likformigt ökade, för nu afsedda ändamål i främsta rummet
borde komma i fråga; och anslöt sig Riksdagen derjemte i allo till hvad
jag i mitt yttrande om denna höjda beskattning anfört om önskvärdheten
att från densamma i möjligaste mån skona de lägst beskattade
inkomstkategorierna. I sammanhang härmed uttalade Riksdagen såsom
sin åsigt, att det starkare anlitande af den direkta beskattningen för
statsbehofvens täckande, som enligt den framlagda finansplanen skulle
komma att ega rum, oeftergiflig! förutsatte en revision af bevillningsförordningens
bestämmelser i syfte så väl att i allmänhet öka deras
effektivitet som ock att, på sätt i statsrådsprotokollet antydts, åvägabringa
en mera likformig tillämpning af förordningen samt särskilt
med beskattning på ett verksammare sätt, än för närvarande egde rum,
träffa vissa inkomstarter.

Hvad kostnaderna för de beslutade försvarsförbättringarne vidkommer,
har Riksdagen, med hänsyn så väl till den nuvarande i vårt
skattesystem rådande relationen mellan direkta och indirekta skatter,
äfven om beskattningen för kommunala ändamål härvid toges med i
beräkningen, som ock till arten och beskaffenheten af de förbrukningsartiklar,
hvilka nu i enj eller annan form vore underkastade beskattning,
ansett önskvärd!, att åtminstone till en början de af försvarsfrågans
lösning orsakade utgifterna för försvaret icke täcktes genom
nya skatter på allmänna förbrukningsartiklar. Allt efter som för tillgodoseende
af nu ifrågavarande statsbehof nya skatter behöfde upptagas,
antoges väl konsumtionsskatter i en eller annan form icke kunna
undvikas, men Riksdagen ansåge dock, att direkta och förmögenhetsskatter
för detta ändamål, i den mån sådant lämpligen ske kunde,
jemväl borde anlitas.

Bih. till liiksd. Frat. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

18 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Då nu till öfvervägande förekommer frågan, under hvilken form
de för år 1894 i följd af försvars- och skattefrågornas lösning behöfliga
nya skattemedel böra upptagas, är det en gifven följd af den korta
tid, som förflutit efter det besluten i dessa frågor fattades, att den för
utarbetande af förslag rörande de ifrågasatta nya skattearterna erforderliga
utredningen ännu icke hunnit försiggå. De föreslagna särskilda
fastighets- och inkomstskatterna, hvilka skulle anordnas i anslutning
till bevillningen af fast egendom samt af inkomst, skulle visserligen
kunna tänkas införda och tillämpade på grundvalen af den nu gällande
bevillningsförordningen, men då Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen
samstämmigt funnit en revision af nämnda förordning oeftergifligen
erforderlig, synas öfvervägande skäl tala derför, att, på sätt
äfven Riksdagen synes afsett, anordnandet af de nya skatterna först
eger rum i sammanhang med bevillningsförordningens revision. Förarbeten
för en sådan revision äro jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut
vidtagna, i det att dels en uppdelning af 1891 års taxeringslängder i
särskilda inkomstkategorier blifvit verkstäld, en utredning, hvartill jag
anhåller att strax få återkomma, dels uppdrag lemnats åt sakkunnigperson,
professoren vid universitet i Upsala D. Davidson, att utarbeta
en öfversigt af den i utlandet gällande lagstiftning angående inkomstskatt,
i den mån densamma för jemförelse med våra skatteförhållanden
kan auses ega särskild betydelse. Omförmälda förarbeten böra varda
till god ledning vid den revision af bevillningslagstiftningen, om hvilken
jag har för afsigt att hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning,
och lära i sammanhang med densamma jemväl böra verkställas de
utredningar, hvilka erfordras för ett allsidigt bedömande af de åtskilliga
synpunkter, som vid eu utsträckning af arfsbeskattningen böra komma
under skärskådande.

Hvad slutligen maltskatten angår, föreligger visserligen ett af
särskilda komiterade utarbetadt förslag till författning, hvaröfver vederbörande
myndigheter afgifvit utlåtanden, och har jemväl, efter det fråga
blifvit väckt om svagdrickas undantagande från den föreslagna beskattningen,
omförmälda komité enligt nådigt uppdrag utarbetat förslag till
författning om maltskatt med iakttagande att nämnda dryck undantages
från beskattningen, men är sistnämnda förslag för närvarande under
remiss till Öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länen.

Med fasthållande å ena sidan af den grundsats, att grundskatterna
böra ersättas och medel till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
anskaffas genom direkt beskattning, hvilken jemväl enligt den af Riks -

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 19

dagen uttryckta önskan lärer böra tillitas för bestridande af de i nästa
års budget förekommande utgifter för försvarsfrågans lösning, och med
tagen hänsyn å andra sidan till det sakförhållande, att de skatter, hvilka
enligt den för urtima Riksdagen framlagda, af Riksdagen i väsentliga
delar biträdda finansplanen skulle för sagda ändamål användas, icke
redan för nästa statsregleringsperiod äro färdiga att tagas i anspråk,
erbjuder sig sjelfmant utvägen att för sagda period anlita den provisoriska
form af direkt beskattning, som redan af Riksdagen användts
för fyllande af motsvarande statsbehof för innevarande år, eller en
särskild tilläggsbevillning. Det torde icke vara ur vägen att här erinra
derom, att denna mening om lämpligaste sättet att fylla 1894 års ifrågavarande
statsbehof äfven delats af det för försvars- och skattefrågornas
behandling vid urtima Riksdagen tillsatta särskilda utskott, hvilket
i sitt utlåtande N:o 7 med anledning af väckta förslag, som åsyftat
framställning till Eders Kong!. Maj:t om föreläggande redan för innevarande
års Riksdag af förslag till de nya skatterna, yttrat, att sådant
icke kunde vara lämpligt, då åtminstone en del af förslagen uppenbarligen
icke kunde hinna till dess utarbetas, utan att Riksdagen tills
vidare i fråga om den nya direkta beskattningen torde vara hänvisad
till den provisoriska anordningen med tilläggsbevillning.

Jag har redan meddelat, att de för år 1894 beräknade statsutgifterna
öfverskjuta de för samma år redan tillgängliga tillgångarne med

5,806,000 kronor, hvilken skilnad således bör täckas med nya statsmedel.
Likaså har jag nämnt, att af denna summa 4,073,600 kronor
belöpa på statsbehof, som bero af försvars- och skattefrågornas lösning,
samt omkring 700,000 kronor på höjning af förslagsanslag, medan
återstoden beror af erforderlig höjning i andra anslagsposter. Att
fylla hela omförmälda skilnadsbelopp medelst anlitande af tilläggsbevillning
lärer icke kunna anses lämpligt, utan torde, i enlighet med
hvad jag nedan går att närmare utveckla, eu del af summan böra betäckas
derigenom, att för statsverkets räkning tages i anspråk äfven
den hälft af Riksbankens vinst för år 1892, som icke redan här ofvan
tagits i beräkning såsom en statsverkets tillgång. Under förutsättning
att hela Riksbankens årsvinst sålunda anlitas för statsregleringen, torde
tilläggsbevillningen böra bestämmas att utgå med 1 krona för hvarje
bevillningskrona af 1894 års bevillning af fast egendom samt af inkomst.
Denna tilläggsbevillning lärer dock böra anordnas så, att i enlighet
med den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen samstämmigt biträdda
grundsats de lägst taxerade inkomstkategorierna i möjligaste mån
skonas. Då Riksdagen åtog sig en tilläggsbevillning af 30 procent för

20 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

innevarande år, tillämpades denna grundsats sålunda, att från tilläggsbevillningens
utgörande befriades de, hvilka för inkomst äro taxerade
till belopp understigande 800 kronor. Då nu ifrågasattes en tilläggsbevillning
till icke oväsentligt högre belopp, synes mig lindringen
böra något utsträckas utöfver den vid tilläggsbevillningen för innevarande
år faststälda gräns, och synes mig i sådant afseende fullständig
befrielse lämpligen böra medgifvas dem, hvilka för inkomst äro taxerade
till belopp understigande 1,200 kronor, medan för inkomst uppgående
till 1,200 kronor, men understigande 1,800 kronor endast skulle
utgöras half tilläggsbevillning; lärande bevillningsfriheten och lindringen
böra begränsas till sådan inkomst, för hvilken jemlikt § 11 mom.
1 i bevillningsförordningen afdrag vid taxeringen eger rum.

I fråga om storleken af det afdrag från den påräkneliga afkastningen
af tilläggsbevillningen, som med tillämpning af nyss antydda
grunder för befrielse från eller lindring i skatten kan beräknas uppkomma,
anhåller jag att få hänvisa till ett öfver den förut omförmälda
statistiska utredningen rörande 1891 års inkomstbevillning upprättadt
sammandrag, hvilket under Litt. B torde få biläggas dagens protokoll.
Under antagande att någon mera afsevärd skiljaktighet i inkomstbevillningens
afkastning under de båda år, om hvilka nu är fråga, icke kan
förutsättas, framgår af berörda sammandrag, att det på förut angifvet sätt
beräknade afdraget skulle komma att uppgå till 533,516 kronor 60 öre.
Då emellertid af rikshufvudboken för år 1891 framgår, att å bevillningen
för inkomst af kapital och arbete samma år afkortats 98,143 kronor
56 öre och af detta belopp en icke obetydlig del med visshet kan antagas
belöpa på de inkomstkategorier, hvilka skulle komma i åtnjutande
af befrielse från eller lindring i tilläggsbevillningen, bör det beräknade
afdraget med trygghet kunna nedsättas åtminstone till 500,000 kronor.

Inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst har för
år 1894 beräknats till 4,900,000 kronor. Eu tilläggsbevillning af 100
procent härå skulle med nyssnämnda afdrag af 500,000 kronor alltså
bereda statsverket en inkomst af 4,400,000 kronor.

Med åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte i särskild nådig proposition föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1894
bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,400,000 kronor att, utan
sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,
på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona för
bevillningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock
så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 21

§ 11 mom.'' 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen
eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor,'' från tillläggsbevillningens
utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår till
1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med
endast^öO öre för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning
på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt åt inkomst
af vederbörande vid de under år 1895 infallande uppbördsstämmor uppbäras
samt i behörig ordning redovisas.

.(•;! ■ ‘() r _ i v t / M try! •; 7 rf! \ y i }it

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1894 må
med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i den
ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanliga
fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas
mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa
en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen
lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur
finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster.

A. Inkomster, som ej utgöra skatter.

arrendemedel...................................... kronor 2,500,000: —

skogsmedel ......................................... „ 2,700,000:*—

jernvägstrafikmedel ........................... „ 6,500,000: —

postmedel ............................................. „ 8,100,000: —

telegrafmedel....................................... „ 1,370,000: —

bötesmedel .......................................... „ 240,000: —

extra uppbörd ........................... „ 100,000: — 21,510,000: —

B. Skatter.

a) allmänna:

tullmedel............... kronor 37,500,000: —

bränvinstillverk ningsskatt.

........ „ 13,700,000: —

Transport kronor 51,200,000:— 21,510,000: —

Inkomsterna*

uppfilning.

22 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 51,200,000: —

hvitbetssockertill verkningsafgift

„ 2,600,000: —

stämpelmedel ...... „ 3,500,000: —

mantalspenningar „ 665,000: —

bevillning af fast
egendom samt

af inkomst ...... „ 4,900,000: —

tilläggsbevillning „ 4,400,000: —

21,510,000: —

67,265,000: —

b) af viss fastighet:

grundskatt......... kronor 2,373,000: —

kyrkotionde ...... „ 250,000: —

kavalleriregementenas
häst vakansspanmål

„ 300,000: —

afgifter för persedelunderhållet
vid rusthålls infanteriet.

........ „ 51,000: —

trosspassevolans afgift.

................. „ 26,000: —

tillfälliga roteva kansafgifter.

..... „ 52,000: —

soldatvakansafgift „ 70,000: —

båtsmansvakans afgift.

................. » 285,000: — 3,407,000: —

c) särskilda afgifter:

fyr- och båkmedel kronor 1,400,000: —

kontrollstämpel medel.

................. „ 25,000: —

bevillningsafgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter
..................... „ 500,000:— 1,925,000:— 72,597,000: —

Summa kronor 94,107,000: —

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 23

Storleken af Riksbankens vinst och sättet för dess fördelning under
åren 1867—1891 inhemtas af följande tabell:

Uppgifter angående bankovinsten och dess fördelning m. m.

■;,( ifi År.	Vinstens belopp.	Statsverkets andel.	Riksbankens andel.
	Kronor.	öre.	Kronor.	öre.	Kronor.	öre.
1867 .........................	1,995,647	77	1,995,647	77		_
1868 .............	1 535 608	2 3	1 504 352	23	31 256
1869 ...................	1,642,930	99	1,500,000	142,930	99
1870 ........................	1,351,328	25	1.351,000	—	328	25
1871..........................	1,424,214	84	- -	—	1,424,214	84
1872 .......................	1,523,861	66	- -	—	1,523,861	66
1873 ..................	2,411.656	5 9	500 000		1 911 656	5 9
1874 ..........	2 501 534	9 6	1 250 000		1 251 534	Q
1875 ...........	2.602 827	3 9	1 300 000		1 302 827	q Q
1876 ...........................	1,820,691	90	900,000	_	920,691	90
1877 ........................	2,743,464	91	1,350,000	—	1,393,464	91
1878 .........................	2,622,833	25	1,300,000	—	1,322,833	25
1879 ....................	2,371,086	14	1,185,000	—	1,186,086	14
1880 ...........................	2,518,178	39	1,250,000	—	1,268,178	39
1881.........................	3,261,722	52	1,600,000	—	1,661,722	52
1882 .........................	2,637,605	80	1,300,000	—	1,337,605	80
1883 ......................	2,631,747	09	1,300,000	—	1,331,747	09
1884 ......................	2,527,386	05	1,200,000	—	1,327,386	05
1885 .....................	2,773,009	69	- -	—	2,773,009	6 9 *)
1886 ..........................	2,496,938	30	1,250,000	—	1,246,938	3 0
1887 .....................	2,703,703	91	- -	—	2,703,703	91
1888 ..........................	2,664,493	08	1,300,000	—	1,364,493	08
1889 ...................	2,621,725	81	1,300,000	—	1,321,725	81
1890 ....................	3,707,485	69	1,850,000	—	1,857,485	69
1891 .........................	3,573,150	50	1,750,000	—	1,823,150	50

Riksbankens
vinstmedel.

‘) Häraf skulle afsättas för rikmlagshusfonden 500,000 kronor.

24 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Enligt bokslutet för år 1891 utgjordes Riksbankens tillgångar utöfver
dess skulder vid nämnda års slut af:

grundfond............................................................. kronor 45,000,000: —

reservfond.............................................................. „ 5,000,000: —

och reserverade medel till framtida förfogande „ 8,386,631: 35

kronor 58,386,631: 35.

I de reserverade medlen ingick emellertid
årets vinst, kronor 3,573,150: 50, deraf för statsverkets
behof anvisades............................................... „ 1,750,000: —

så att Riksbankens till år 1892 behållna fonder

utgjorde................................................................ kronor 56,636,631: 35.

Enligt en från fullmäktige i Riksbanken mig Ätillhandakommen
uppgift har Riksbankens vinst för år 1892 beräknats till i rundt tal

2,812,000 kronor.

Enligt min mening kan hela denna vinst utan våda eller olägenhet
för Riksbanken tagas i anspråk för 1894 års statsreglering; och jag
herntar ett stöd för denna mening i det utlåtande, som afgafs af den
utaf Eders Kongl. Maj:t år 1889 tillsatta bankkomitén. Komitén erinrar,
att Riksbankens förmåga att städse fullgöra sina förbindelser beror i
första rummet på beskaffenheten af de valutor, banken mottager i utbyte
för sina sedlar, och vidare på den metalliska kassans storlek.
Komitén instämmer derföre icke i den ofta framstälda fordran, att Riksbankens
fonder borde förstärkas, utan påpekar fastmera, att mycket stora
fonder kunde motverka det afsedda syftet att stärka Riksbankens soliditet,
enär bankstyrelsens naturliga önskan att af dessa, fonder erhålla en tillfredsställande
afkastning lätt framkallade frestelsen till en allt för stor
utsträckning af bankens verksamhet. Ehuru, såsom bekant, komiténs
förslag gick derpå ut, att Riksbanken skulle öfvertaga all sedelutgifning
inom landet, till följd hvaraf krafven på Riksbankens soliditet tydligen
skulle ökas, ansåg komitén Riksbankens fonder, Indika, då komiténs utlåtande
afgafs, endast uppgingo till omkring 52 millioner kronor, för
det dåvarande vara tillräckliga att sätta Riksbanken i stånd att öfvertaga
hela omförmälda sedelutgifning. Om, enligt desse sakkunniges mening,
sagda fonder således voro tillräckliga, äfven under förutsättning att en
successiv indragning af de enskilda bankernas sedelutgifning var omedelbart
förestående, synes ingen tvekan böra råda derom, att, sedan fonderna
numera tillväxt med omkring fyra millioner kronor, ytterligare
förstärkning af desamma är ur synpunkten af Riksbankens soliditet
obehöflig.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 25

Men nu kan det ju ock sägas, att, då den stegring, Riksbankens
årsvinster visat, måste antagas stå i ett visst förhållande till ökningen
af dess fonder, man, om fonderna icke vidare ökas, icke kan förvänta,
att årsvinsterna skola stiga. Häremot erinrar jag, att, såsom ofvan är
antjdt, det finnes en gräns, utöfver hvilken en ökning af fonderna icke
är önsklig, emedan svårighet kan möta att för dem erhålla en nöjaktig
och särskildt för Riksbanken lämplig placering. Men om ock en sådan
placering fortfarande står att vinna och man således får antaga, att
kommande års vinst i någon mån påverkas deraf, att fondema icke ytterligare
ökas, så är det att märka, att vinstmedlen nu skulle afses för
fyllande af ett statsbehof, för hvars tillgodoseende beskattning eljest
måste anlitas. Valet står således mellan att antingen, enligt praxis under
de senare åren, för Riksbanken reservera halfva bankovinsten, omkring

1,400,000 kronor, i den förhoppning att Riksbankens vinst under kommande
år skall stiga med ett belopp, motsvarande afkomsten af denna
summa, samt genom beskattning upptaga nämnda belopp, eller ock för
statsverkets behof använda hela bankovinsten för år 1892. Stäld inför ett
sådant val, känner jag för min del ingen tvekan. Svenska folket är ju
Riksbankens principaler; och intet är väl då naturligare, än att den af
rörelsen uppkommande vinst, som icke är för Riksbankens eget ändamål
erforderlig, användes för ett statens ändamål, dertill medel eljest måste
beredas genom förhöjd beskattning.

Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen
göra framställning derom, att Riksbankens vinstmedel för år 1892, i
rundt tal utgörande 2,812,000 kronor, må anvisas för statsverkets behof,
att utbetalas vid den tidpunkt under år 1894 Riksdagen bestämmer.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slutsumman
af statsverkets ofvan beräknade inkomster, kronor 94,107,000: —
lägges

det af mig såsom öfverskott ^å statsreglerin -

garne för föregående år beräknade belopp ............ „ 464,000: —

och Riksbankens vinstmedel för år 1892 ... „ 2,812,000: —

så erhålles för statsregleringen år 1894 en
tillgång af...................................................................... kronor 97,383,000: —

De af föredragande departementschefen sålunda
i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omBIL
till Riksd. Prof. 1893. 1 Samt. 1 Afd. 4

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

förmälda tillgångar och dermed sammanhängande ämnen
gjorda hemställanden och förslag, i hvilka Statsrådets
öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t
Konungen gilla och bifalla.

Ex protocollo:

G. Wilh. Smeriing.

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1893.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. A.

Till Konungen.

*01 f

Jemlikt gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen
före den 15 December till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till deras
beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som kan
tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får StatsBih.
till Kiksd. Prof. 1893. 1 Samt. 1 Afd. 1 ''

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet
fullgöra.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält
granskning af 1891 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver
statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;
och Statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den
berättelse angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken
före revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven
och sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlik! föreskrift i 39 §
af Riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande
handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande
af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts
åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må
vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver Statskontoret särskild
underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna
fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas
statsutskottet tillhanda.

Hvad angår statsverkets inkomster för år 1894, har Statskontoret
ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar
och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i
allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,
hvilka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna.
Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen
har för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna
varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande
särskilda förhållanden, för hvilka Statskontoret får här nedan
underdånigst närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Beträffande den genom Kongl. förordningen den 11 September
1885 och Kongl. kungörelsen den 29 Maj 1891 under vissa vilkor
medgifna inlösen för statsverkets räkning af skattefrälseräntor, kronotionde,
som innehades under enskild eganderätt, samt arbets- eller
hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom får Statskontoret meddela,
att, enligt uppgift, löseskillingarne för skattefrälseräntor, kronotionde
och hofveriskyldighet, om hvilkas inlösen anbud inkommit till
Kammarkollegium och derstädes handlagts, beräknats utgöra:

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 3

för skattefrälseräntor.................................. kronor 2,936,833: 50

„ kronotionde .......................................... „ 121,694: 5 0

tillsammans kronor 3,058,528: —;

härtill kommer beräknad löseskilling för frälseräntor och hofveriskyldighet,
om hvilkas inlösen anbud gjorts, men ännu ej blifvit handlagda,
nemligen:

frälseräntor ............................................ kronor 19,221: 2 5

hofveriskyldighet ............................................... 5,225: — 24,446: 2 5.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro utaf Statskontoret
af dertill anvisade medel utgifna:

år 1887 ................................................................... kronor 798,314: 50

„ 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88: 44) „ 1,001,266: 31

„ 1889 .................................................................... „ 790,801: 24

„ 1890 (efter afdrag af återdebiterade 351: 25) „ 148,627: —

„ 1891 (efter afdrag af återdebiterade 1,469:—) „ 71,226: 50

samt under innevarande år intill denna dag ,, 1,419: 50

summa kronor 2,811,655: 05.

Ifrågavarande inkomsttitel är i 1893 års riksstat upptagen till

4,185,000 kronor. Enligt lagen den 2 dennes angående afskrifning af
de å viss jord hvilande grundskatter och hvad dermed eger sammanhang
skola de skatter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 angående nedsättning i
de på viss jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen
den 11 September samma år angående inlösen af skattefrälseräntor
m. m. blifvit nedsatta med trettio procent, afskrifvas under loppet af
tolf år, räknadt från och med år 1893, i sådan ordning att, under iakttagande
i tillämpliga delar af föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse,
omförmälda skatter och utlagor nedsättas från och med år 1893
med tio procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt kungörelsen
den 5 Juni 1885 beräknats, samt derefter från och med hvart och ett
af åren 1894, 1896, 1898, 1900 och 1902 med ytterligare tio procent
af nämnda belopp, hvarefter återstoden af skatterna och utlagorna från
och med år 1904 eftergifves. Enligt den utredning, som är meddelad
i det vid Eders Kongl. Maj:ts till innevarande års urtima Riksdag aflåta
nådiga propositioner angående afskrifning af de å viss jord hvilande
grundskatter med flora dermed sammanhang egande ämnen bi -

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

fogade utdrag af protokollet öfver finansärenden den 14 sistlidne Oktober,
skulle den grundskatt, hvarå afskrifning kunde ega rum, utgöra
4,604,819 kronor 29 öre. Tio procent derå motsvarar 460,481 kronor
92 öre eller i rundt tal 461,000 kronor, och då grundskatten skall, på
sätt ofvan nämnts, år 1893 nedsättas med tio procent och år 1894 med
ytterligare tio procent, torde denna statsinkomst, i 1893 års riksstat

beräknad till ............................................................. kronor 4,185,000: —

i riksstaten för år 1894 upptagas med ett nämnda
summa, minskad med 20 procent, å den afskrif ningsbara

andelen deraf, eller............ „ 922,000: —

motsvarande belopp af ................................................ kronor 3,263,000: —

Kyrkotionden är i riksstaten alltsedan år 1887 beräknad till 250,000
kronor och har i medeltal för åren 1889—1891 belöpt sig till 219,661
kronor. Till beloppet beroende af markegång, är denna afgift till
hufvudsakligaste delen tilldelad landskyrkorna med flera inrättningar.
På sätt Statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets
inkomster förmält, är beräkningen af denna inkomst för statsregleringen
af ringa vigt, enär uppkommande brist i inkomsten alltid betäckes af
besparing å de under riksstatens åttonde hufvudtitel vid åtskilliga
anslagsrubriker i kolumnen för »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag, friheter och kyrkotionde» uppförda belopp; lärande
kyrkotionden få med oförändradt belopp, 250,000 kronor, upptagas
äfven i riksstaten för år 1894.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål erlägges årligen och intilldess
annorlunda kan varda förordnadt af rusthållen vid det afsutna
kavalleriet och är i riksstaten alltsedan år 1888 beräknad till 300,000
kronor. Denna afgäld, som är beroende af vexlande markegångspris,
har i medeltal för de tre sistförflutna åren belöpt sig till endast 287,966
kronor och således understigit den antagna beräkningen; men då densamma
under tiden, på sätt tabellen litt. b) utvisar, varit i stigande
och för år 1891 uppgått till 298,007 kronor, torde inkomsttiteln kunna
med oförändradt belopp, 300,000 kronor, i riksstaten för år 1894 upptagas.

Af gift er för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet. Enligt 1885
års Riksdags beslut och Kongl. kungörelsen den 23 December samma
år utgöras dessa afgifter af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet
med 20 kronor af hvarje rusthållsnummer för upphörande af
rusthållsinfanteriets skyldighet att anskaffa och underhålla beklädnads-,
bevärings- och remtygspersedlar samt äro sedan år 1890 upptagna

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

bland statsverkets inkomster med ett efter rusthållens antal beräknadt
belopp af 51,000 kronor, med hvilket belopp denna inkomst, som för
år 1891 belöpt sig till 50,920 kronor, torde få upptagas äfven i riksstaten
för år 1894.

Trosspassevolansafgiften, i medeltal för de trenne sista åren uppgående
till 26,506 kronor, är i bilagda tabell litt. a) upptagen med
det belopp, hvartill densamma är beräknad i 1893 års riksstat, eller

26,000 kronor.

Tillfälliga rotel''akansafgifter hafva i medeltal för de tre åren
1889—-1891 belöpt sig till 91,636 kronor. I denna inkomsttitel innefattas,
utom utgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering,
jemväl de vid början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna
afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta
rusthåll och rotar. Belöpande afgifter af sådana rusthåll eller
rotar vid båtsmanshållet, som jemlik! Kongl. kungörelsen den 13 Juli
1887 angående båtsmanshållets sättande på vakans inflyta, skola redovisas
under titel »båtsmansvakansafgift»; dock hafva, på sätt Statskontoret
i föregående berättelser angående statsverkets inkomster meddelat,
afgifterna för de år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i
räkenskaperna upptagits under nu förevarande inkomsttitel, och har
beloppet af sådana afgifter utgjort för år 1888 kronor 23,073: 2 6, för
år 1889 kronor 30,995: 3 7, för år 1890 kronor 25,839: 5 3 samt för år
1891 kronor 20,809: 4 6.

Enligt innevarande års urtima Riksdags beslut skall i rustningsoch
roteringsbesvären, på sätt samt under iakttagande af de särskilda
bestämmelser och undantag, som i lagen den 2 innevarande månad
omförmälas, lindring ega rum, att årligen utgå från och med år 1893
med fyratio procent, från och med år 1894 med femtio procent, från
och med år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio
procent, från och med år 1900 med åttio procent och från och med
år 1902 med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde,
samt från och med år 1904 med hela beloppet af samma värde. Af
de afgifter, som, enligt hvad ofvan förmälts, äro i riksstaten upptagna
under denna inkomsttitel, är det endast de vid 1878 års början till
statsverket tillsvidare indragna vakansafgifterna, hvilkas beräkning beröres
af den sålunda beslutade lindringen i rustnings- och roteringsbesvären.
Derest dessa vakansafgifter erlades enligt de i lagen den 5
Juni 1885 för lindringens beräknande bestämda värden, skulle, efter
afräkning af det rustnings- och roteringsuuderstöd, som utbetalas af
statsmedel, dessa vakausafgifters belopp utgöra:

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

för 44 rusthåll .v........................................................ kronor 7,397: 06

n„ 431 rotar................................................................. „ 67,016: 61

tillsammans kronor 74,413: 5 7,

derå tio procent utgör 7,141 kronor 35 öre; varande den genom den
medgifua lindringen uppkommande minskning mot den i riksstaten för
år 1893 antagna beräkningen, 68,000 kronor, af urtima Riksdagen antagen
till i rundt tal 8,000 kronor. Med beräkning af enahanda minskning
i inkomsten för år 1894 skulle denna statsinkomst för nämnda år
komma att utgöra 52,000 kronor, hvilket belopp blifvit. i närlagda tabell
af Statskontoret upptaget.

Soldatvakansafgift är i riksstaten för år 1893 upptagen med ett
inkomsten för år 1889 ungefärligen motsvarande belopp af 95,000 kronor.
Inkomsten belöpte sig för år 1890 till 109,875 kronor, hvartill anledningen
är att söka deri, att under nämnda år såsom retroaktiva afgifter
influtit mera än 13,000 kronor, deraf endast inom Gefleborgs län, jemlikt,
särskilda enligt Kong], brefvet den 7 Februari 1890 faststälda
Kammarkollegii utslag för åren 1882—1889, kronor 11,772: 17.

För år 1891 utgjorde inkomsten 100,784 kronor, hvilken summa,
vid jemförelse med förhållandet under år 1889, visar eu ökning, föranledd
af under tiden tillkommen ny ordinarie rotering; och torde med
anledning deraf denna inkomsttitel, efter afdrag af förut medgifven
lindring af trettio procent, kunna antagas till 100,000 kronor.

Den af förenämnda, innevarande år beslutade lindringsåtgärd föranledda
minskning i inkomsterna för år 1893 är af urtima Riksdagen
beräknad till 15,000 kronor och torde för år 1894 kunna antagas motsvara
samma belopp. Med iakttagande häraf lärer inkomsttiteln »soldatvakausafgift»
böra i riksstaten för år 1894 upptagas med 70,000 kronor.

Båtsmansvakansafgiften är i 1892 års riksstat beräknad till 385,000
kronor.

Vid 1887 års riksdag beslutades, att dåvarande båtsmanshållet
skulle sättas på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter,
beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 Juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets inkomster;
dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den i sammanhang
dermed beslutade organisationen af en sjömanscorps icke ega
rum med mera än eu åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen.
Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna,
antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett
af de följande åren.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

Då inkomsten för år 1890, ökad med den för hvart och ett af
åren 1891 och 1892 påräknade tillökning, belöpte sig till en summa
af 371,182 kronor, som med närmare 14,000 kronor understege den
för sistnämnda år antagna beräkningen, 385,000 kronor, och då den
för hvarje år beräknade maximitillökningen af 45,000 kronor icke heller
kunde med säkerhet antagas blifva uppnådd under hvart och ett af
åren 1891—1893, blef denna statsinkomst upptagen i 1893 års riksstat
med ett till endast 400,000 kronor förhöjdt belopp.

Enligt den för år 1891 afslutade rikshufvudboken har »båtsmansvakansafgiften»
för nämnda år belöpt sig till 309,723 kronor. Lägges
härtill den för hvart och ett af åren 1892 och 1893 påräknade tillökning,
tillhopa 90,000 kronor, uppkommer en summa af 399,723 kronor,
som i det närmaste motsvarar den för sist berörda år antagna beräkningen,
400,000 kronor.

Den påräknade maximitillökningen, 45,000 kronor, har emellertid
icke under något af de förflutna åren blifvit uppnådd. Tillökningen i
båtsmansvakansafgiften till följd af båtsmanskållets sättande på vakans
har nemligen belöpt sig till endast:

år 1888 kronor 37,033: 81

„ 1889 ............................................. „ 36,294: 68

„ 1890 .................................................................... „ 34,869: 42

„ 1891 ...................................................................... „ 29,001: 61.

Med tillämpning af den grund för afkortning, 30 procent, hvarefter
ofvanberörda maximitillökning beräknats, torde denna tillökning för
hvart och ett af åren 1892—1894 icke få antagas uppgå till mera än

30,000 kronor, eller för alla tre åren 90,000 kronor. Då, såsom ofvan
nämnts, inkomsten för år 1891 belöpt sig till 309,723 kronor, skulle
»båtsmansvakansafgiften» för år 1894 sålunda, efter nyssnämnda beräkningsgrund,
i rundt tal utgöra 400,000 kronor, eller samma summa,
som för år 1893 beräknats. Till följd af om förmälda, under innevarande
år beslutade ytterligare lindring i rustnings- och roteringsbesvären
kommer för år 1894 en nedsättning i båtsmansvakansafgifterua att ega
rum med f af nyssnämnda summa, eller 114,286 kronor, hvarefter
återstå 285,714 kronor; och lärer alltså »båtsmansvakansafgiften» få i
riksstaten för år 1894 upptagas med 285,000 kronor.

Arrendemedlen, i riksstaten för År 1892 uppförda med 2,550,000
kronor, blefvo i riksstaten för år 1893 upptagna med ett till 2,500,000
kronor nedsatt belopp.

I medeltal för de sistförflutna tre åren 1889—1891 hafva arrende -

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

medlen belöpt sig till 2,591,400 kronor, eller till ett belopp, som med
91,400 kronor öfverstiger den senast antagna beräkningen. Med afseende
emellertid å den, enligt Riksdagens beslut, fortgående försäljningen
af mindre kronoegendomar anser Statskontoret någon förändring
i denna beräkning icke böra nu vidtagas, utan hemställer, att arrendemedlen
måtte jemväl i 1894 års riksstat upptagas med 2,500,000 kronor.

Mantalspenningarne, som för år 1891 influtit med 664,313 kronor,
torde få i riksstaten för år 1894 beräknas till enahanda belopp, hvarmed
desamma äro i innevarande och nästkommande års riksstater
upptagna, eller till 665,000 kronor.

Bötesmedel. Denna inkomsttitel, i 1893 års riksstat beräknad till

240.000 kronor, är af tillfällig beskaffenhet och torde med oförändradt
belopp uppföras i riksstaten för år 1894.

Kontrollstämpelmedel, som i medeltal för åren 1889—1891 uppgått
till 26,552 kronor, torde för år 1894 få upptagas med oförändradt belopp,
eller med 25,000 kronor.

Fyr- och båkmedel, för år 1893 beräknade till 1,200,000 kronor,
hafva i medeltal för åren 1889—1891 belöpt sig till 1,535,008 kronor;
hemställande Statskontoret, att, då inkomsten redan för år 1888 uppgick
till mera än 1,448,000 kronor och sedermera varit i oafbrutet
stigande och under Januari—November månader innevarande år debiterats
med 1,531,739 kronor 4 öre, densamma måtte få i riksstaten
för år 1894 upptagas med ett åtminstone till 1,400,000 kronor förhöjdt
belopp.

Telegrafmedel, för år 1893 i riksstaten upptagna med 1,350,000
kronor, hafva, enligt hvad Statskontoret inhemtat, af Telegrafstyrelsen
för år 1894 beräknats till 1,370,000 kronor, hvilken summa alltså i
bilagda tabell uppförts.

Jernvägstrafdcrnedel. Nettobehållningen å trafikmedlen för år 1894
kan, jemlikt en från Jernvägsstyrelsen erhållen uppgift, antagas till

6.500.000 kronor; varande jemväl detta belopp i nyss omförmälda tabell
upptaget.

Skogsmedel, som uti innevarande och nästkommande års riksstater
äro beräknade till 2,500,000 kronor, hafva uppgått:

år 1889 till .......................................................... kronor 2,694,470: —

„ 1890 „ ..................................................... „ 3,150,074: —

,, 1891 „ ................ „ 2,520,439: —

eller i medeltal för de tre åren ........................... „ 2,788,328: —

Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9

skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal belöpt
sig till 2,732,180 kronor och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden
under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under
samma tid af sistlidet år, 327,471 kronor, för år 1892 således uppgå
till 3,059,651 kronor. Med förmälan härom hemställer Statskontoret,
att skogsmedlen måtte i riksstaten för år 1894 få upptagas med ett
medeltalet af inkomsten för de tre sistförflutna åren nära motsvarande
belopp af 2,700,000 kronor.

Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster,
är denna inkomsttitel uti riksstaten för år 1893 beräknad till

100,000 kronor och har enligt räkenskaperna belöpt sig:

för år 1889 till...................................................... kronor 131,400: —

„ „ 1890 „ ..............................''............................ „ 135,912: —

„ „ 1891 „ ......................................................... „ 133,231: —

Med tillkännagifvande att den af Karlstads allmänna läroverks
kollegium förvaltade s. k. konrektorsfonden, som enligt 1890 års Riksdags
beslut vid samma års utgång till statsverket indragits, under år
1891 till Statskontoret levererats och med 2,109 kronor 32 öre ingått
bland statsverkets inkomster under titel »extra uppbörd», hemställer
Statskontoret, att förevarande inkomsttitel måtte äfven i 1894 års riksstat
upptagas med 100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedel. Enligt räkenskaperna har statsverkets inkomst af
tullmedel belöpt sig:

år 1889 till ................................................. kronor 42,298,853: —

„ 1890 „ ................................................. „ 42,462,773: —

„ 1891 „ ................................................... „ 37,865,262: —

Den debiterade tulluppbörden för tiden från innevarande års början
intill den 1 dennes har, enligt meddelande från Generaltullstyrelsen,

utgjort ......................................................................... kronor 35,083,322: 8 4

hvilken summa med ............................................ „ 503,076: 8G

understiger enahanda uppbörd under Januari—

November månader sistlidet år........................... „ 35,586,399: 7 0.

I riksstaten för år 1892 äro tullmedlen upptagna med 38,000,000
kronor. Då uppbörden för år 1891 icke uppgick fullt till denna summa,
beräknades tullmedlen af Statskontoret för år 1893 till endast 37,000,000
kronor. En förändring af denna beräkning blef emellertid påkallad af
Eders Kongl. Maj:ts beslut att till innevarande års lagtima Riksdag
framlägga förslag till ny tulltaxa. Såsom finansielt resultat af de i
Bih. till Riksd Brot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

denna taxa föreslagna tullförhöjningar antogs, på sätt det vid den till
samma Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverket bifogade
utdrag af protokollet öfver finansärenden den 13 Januari närmare utvisar,
en ökad tullinkomst af i rundt tal 4,000,000 kronor vara att
påräkna, hvadan Eders Kong], Maj:t fann tullmedlen för år 1893 böra
upptagas til! 41,000,000 kronor. Med afseende emellertid å de nedsättningar
i de föreslagna tullsatserna, hvilka af Riksdagen beslutits, ansåg
Riksdagen, att det af Eders Kongl. Maj:t sålunda beräknade beloppet
borde minskas med 3,500,000 kronor och upptog denna statsinkomst för
år 1893 i riksstaten till 37,500,000 kronor. Och då, efter Statskontorets
tanke, anledning ej förefinnes att nu ifrågasätta någon förändring i denna
beräkning, hemställer Statskontoret,att tullmedlen måtte äfven i riksstaten
för år 1894 upptagas med nyssnämnda summa, eller 37,500,000 kronor.

Postmedlen äro, efter hvad Statskontoret inhemtat, för år 1894 af
Generalpoststyrelsen beräknade till 8,100,000 kronor, hvadan denna
summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda
afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna
utgjort:

• år 1889.	år 1890.	år 1891.
67,126	26	67,083	37	67,114	63
67	12	67	12	67	12
1,739	63	1,739	63	1 1,740	14
162,017	77	198,662	79	202,459	24
170,820	—	— —	—	— —
—	—	232,240	—	253,200 .	—
9,519	—	12,003	—	13,801	50
411,289	78	511,795	91	538,382	53
775	03	491	1 1	9,127	4 4
1 412,064	81	512,287	02	547,509	97

af frälseegendomar

lotshemman

för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet
på allmänningar ...
af bankbolag med sedelutgifnings rätt

..................................................

„ utländska eller andra här i riket
icke mantalsskrifne handlande och

handelsexpediter .......................

,, vissa handlande och handelsexpediter
................................................

„ utländingar för konserter och
dramatiska eller andra föreställningar
................................................

sager

hvartill kommer tillfällig uppbörd

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

Med afseende derå att denna statsinkomst, som i riksstaten för
år 1892 är beräknad till 380,000 kronor, sedan flera år tillbaka visat
sig vara i stigande samt sedan innevarande års lagtima Riksdag besluta,
att den särskilda bevillningsafgift, som bankbolag med sedelutgifningsrätt
både att erlägga, skulle höjas från 3 till 5 kronor för
hvarje tusen kronor af det högsta utelöpande sedelbeloppet under
näst föregående år, hvilken höjning antogs medföra en ökning i denna
inkomsttitel af omkring 100,000 kronor, blef förevarande statsinkomst
i 1893 års riksstat upptagen med 500,000 kronor.

Efter afdrag för restantier och propriebalanser samt afkortningar
har behållna medelinkomsten för åren 1889—1891 belöpt sig till
490,474 kronor.

Enligt Kongl. kungörelsen den 2 innevarande månad skola ofvannämnda
bevillningsafgifter af frälseegendomar och lotshemman från
och med år 1893 ej vidare utgöras. Dessa afgifter inbragte, på sätt
ofvan förmälts, år 1891:

bevillningen af frälseegendomar .................... kronor 67,114: 53

„ „ lotshemman............................... „_67: 12

summa kronor 67,181: 65,

eller i rundt tal 67,000 kronor. Om den i 1893 års rikstat beräknade
summan, 500,000 kronor, minskas med förenämnda 67,000 kronor,
återstår ett belopp af 433,000 kronor. Minskas omförmälda medelinkomst
för åren 1889 — 1891 med de från och med nästkommande år
upphörande afgift©rna-, återstå deraf 423,474 kronor.

Med hänsyn till den af innevarande års lagtima Riksdag beslutade,
till 100,000 kronor beräknade förhöjningen i bevillningen af bankbolag
med sedelutgifningsrätt lärer någon förändring i den senast antagna
beräkningen af bevillningsafgifterua för särskilda förmåner och rättigheter
icke böra ega rum; hemställande Statskontoret alltså, att denna
inkomsttitel måtte med oförändradt belopp, 500,000 kronor, upptagas
i riksstaten för år 1894.

Stämpelmedel, i innevarande års riksstat beräknade till 3,600,000
kronor, äro i riksstaten för år 1893 upptagna med ett till 3,500,000
kronor nedsatt belopp och hafva utgjort:

år 1889 kronor 3,731,990: — deraf kortstämplingsafgift kronor 122,501: —
„ 1890 „ 3,526,387:- „ „ „ 120,405:-

,,1891 „ 3,311,391: — „ „ „ 121,465: —

eller i medeltal
för dessa tre år: 3,523,256: — ,,

121,457: —

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

samt således under dessa år varit i fallande och äfven under ett af
dem understigit den senast antagna beräkning. Till följd af den af
1891 års Riksdag beslutade stämpelfribet i vissa fall för utslag i
fattigvårdsmål och för lagfartsprotokoll samt nedsättning af stämpelafgiften
för patentbref torde tilläfventyrs någon ytterligare minskning
i inkomsten för innevarande år vara att emotse, men då den senast
församlade lagtima Riksdagen beslutat böjning från 75 öre till 1 krona
50 öre af bevillningsafgiften för spelkort, anser Statskontoret någon
förändrad beräkning af denna statsinkomst nu icke böra ega rum, utan
hemställer, att stämpelmedlen måtte äfven i riksstaten för år 1894
upptagas med 3,500,000 kronor.

Bränvinstillverkni ags skatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort:

år 1887 ........................... liter 34,454,382

„ 1888 ................................................................ „ 28,478,758

„ 1889 ..................................................................... „ 29,191,284

„ 1890 .............. „ 29,050,059

„ 1891 .............. „ 32,141,007

utgörande medeltalet för femårsperioden.................. „ 30,663,098.

Medeltalet för femårsperioden 1886— 1890
uppgick till ..................................................................... „ 31,869,112.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad
har, enligt meddelande från Finansdepartementets kontroll- och juste ringsbyrå,

uppgått till ................................................... liter 26,574,272

och om härtill lägges tillverkningen under December
månad sistlidet år............................................ ,, 4,804,073

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal
komme att motsvara tillverkningen för samma

månad innevarande år, detta års tillverkning blifva liter 31,378,345.

Beträffande den influtna tillverkningsskatten under femårsperioden
1887—1891 meddelas följande öfversigt:

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Influten skatt.

år

1887 ..........................................

1888, under hvilket år den i
Kongl. kungörelsen den 28
Mars samma år stadgade förhöjning
i skatten från 40 öre
till 50 öre litern trädde i
tillämpning på det sätt och
i den ordning kungörelsen

närmare bestämde ..................

1889............................................

1890 ...........................................

1891 ...........................................

Kronor.

12,698,130

14,433,090

14,370,270

16,287,351

15,022,350

Restitution för
denatu-	för högt
reradt	erlagd
bränvin.	skatt.
Kronor.	Kronor.
224,799	10,614
366,779	12,444
435,179	11,599
593,933	7,835

Statsverket

behållet.

Kronor.

12,698,136

14,197,677

13,991,047

15,840,573

14,420,582

Under innevarande år intill den 1 dennes är tillverkningsskatt

erlagd med ................................................................... kronor 13,413,812: —

Om ifrågavarande skatt under innevarande
månad inflöte med lika stort belopp som under

motsvarande tid sistlidet år, eller med „ 1,864,060:

summa kronor 15,277,872: —
skulle inkomsten för innevarande år efter afdrag
för restitution för denatureradt bränvin, hvilken

restitution här upptages till....................................... n_590,000:

komma att uppgå till ............................................... kronor 14,687,872:

Bränvinstillverkningsskatten är i riksstaterna för innevarande och
nästkommande år uppförd med 13,700,000 kronor. Visserligen har statsverkets
behållna inkomst af denna skatt under hvart och ett af åren
1888—1891 öfverstigit samt torde, enligt hvad ofvan förmälts, kunna
antagas komma att äfven under detta år öfverstiga den nu antagna
beräkningen, men Statskontoret hemställer emellertid, med fästadt afseende
å den minskning i tillverkningen under femårsperioden 1887
1891, som vid jemförelse med förhållandet under åren 1886—1890 samt
nästföregående femårsperiod visat sig hafva egt rum, samt äfven å den
oafbrutna ökningen i de skattebelopp, som för denatureradt bränvin

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

restituerats, att denna statsinkomst måtte med oförändradt belopp,

13.700.000 kronor, upptagas i riksstaten för år 1894.
Hvitbetssockertillverkningsafgift, uti innevarande års riksstat uppförd
med 1,600,000 kronor, är i riksstaten för år 1893 beräknad till

1.800.000 kronor.

Vid 1891 års riksdag beslutades, att ifrågavarande afgift från och
med den 1 September samma år skulle höjas från två femtedelar till
hälften af gällande tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg än
N:o 18 af den i verldshandel antagna holländska standard; och belöpte
sig denna skatt för år 1891 till 1,846,588 kronor.

Enligt meddelande från nämnda kontroll- och justeringsbyrå har
hvitbetssockerafgiften debiterats:

under Januari—Mars månader innevarande

år med ............................................................................ kronor 679,001: —

samt under Oktober och November månader med „ 1,031,776: —

summa kronor 1,710,777: —

Under antagande att inkomsten för innevarande
månad skulle uppgå till samma belopp

som under December månad sistlidet år, eller till „ 388,569: —

skulle densamma för innevarande år komma att

utgöra................................................................................ kronor 2,099,346: —

Hvitbetssockertillverkningen, som under sistlidet år bedrefs vid
åtta fabriker, har under innevarande år utöfvats vid tio fabriker. Med
afseende derå att afgiften för innevarande år kan antagas öfverstiga
afgiften under sistlidet år med mera än 200,000 kronor och att anläggning
af än flera fabriker torde vara att emotse synes en förhöjning i
beräkningen af ifrågavarande statsinkomst kunna ega rum; hemställande
Statskontoret, att hvitbetssockertillverkningsafgiften måtte i riksstaten
för år 1894 upptagas med ett till 2,000,000 kronor förhöjdt belopp.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst har enligt räkenskaperna
belöpt sig till:

år 1889 ...................................... kronor 4,031,576: —

v 1890 ................................................................ „ 4,298,099: —

1891 ................................................................. „ 4,321,040: —

eller i medeltal för dessa tre åren.................... „ 4,216,905: —

Då denna inkomsttitel, som i riksstaten för innevarande år beräk -

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

nate till 3,800,000 kronor, under de senare åren varit i jemnt. stigande,
blef densamma för år 1893 upptagen med ett till 4,200,000 kronor för-,
höjdt belopp, hvilket i det närmaste motsvarar medeltalet af de sista
tre årens inkomst. Innevarande års urtima Riksdag har beslutat förhöjning
i bevillningen för jordbruksfastighet från tre till sex öre för
hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet att utgå från och med år
1893 samt beräknat denna förhöjning för nämnda år till 660,000 kronor,
eller till ett belopp i rundt tal motsvarande inkomsten af jordbruksfastighetsbevillningen
för år 1891; hemställande Statskontoret, att
ifrågavarande inkomsttitel måtte i riksstaten för år 1894 upptagas med
ett till 4,900,000 kronor förhöjdt belopp.

“'' ;) ffio -ii;,

Beträffande resultatet af 1891 års statsreglering är af Statskontoret
i underdånig skrifvelse den 28 sist.lidne Juli anmäldt, att å
statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått
en nettobrist af ..........,........................................ kronor 732,652: 73

hvarifrån dock borde afräknas:

öfverskott från myntverket
för år 1891, enligt Kongl.
brefvet den 5 Maj 1882, kronor 23,000: —
odisponerade behållningar å
en del extra statsanslag,
enligt särskilda nådiga

föreskrifter, ....................__„ 48,237: 97 „ 71,237: 9 7

så att bristen på det hela uppginge till .................. kronor 661,414: 76.

Vidare blef i samma skrifvelse förmäldt, beträffande förhållandet
med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade
medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister
i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt 1890 års

riksbokslut utgjorde....................... kronor 18,955,998: 3 3

hvartill komme:

dels enligt Kongl. brefvet den
13 Mars 1891 till statsverket
öfverlemnad andel af svenska
behållningen i konsulskas san.

........ kronor 69,060: 10

Transport kronor 69,060: 10 kronor 18,955,998: 3 3

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Transport kronor 69,060: 10 kronor 18,955,998: 3 3
. samt dels, enligt
Kongl. brefvet
den 4 Februari
innevarande år,
af de vid 1891
års utgång befintliga
reservationer
å anslaget
till allmänna läroverken
............ 400,000:— „ 469,060:io 19,425,058:4 3

att om derifrån afräknades den på
1891 års riksstat af denna behållning
uppförda anvisning af.......... kronor 5,750,000: —

och ofvannämnda nettobrist i samma
års statsreglering ..................... „ 661,414: 76 6,411,414: 76

uppkomme det belopp af .......................................... kronor 13,013,643: 6 7,

hvartill, enligt 1891 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda
räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning,
hvaraf voro disponerade enligt 1892 års riksstat 5,887,000 kronor
och enligt 1893 års riksstat 5,818,000 kronor, alltså återstode att disponera
en summa af 1,308,643 kronor 67 öre.

Stockholm den 6 December 1892.

Underdånigst:

ADB. ANDERSON.

L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS. C. G. SYLVAN.

Föredragande.

C. Kinberg.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. a.

3 t

Statsverkets inkomster.

Ordinarie inkomster.

äarojt

Grundskatt.......................................................................•......

! Kyrkotionde .............................................................................

I Kavalleriregementenas hästvakansspanm&l.....................

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet

j Trosspassevolansafgift...........................

Tillfälliga rotevakansafgifter.................................................»

Soldatvakansafgift .......,...................... .....

Båtsmansvakansafgift .........................................................

Arrendemedel ..............................................................................

Mantalspenningar......................................................................

Bötesmedel..................................................................................

Kontrollstämpelmedel ...........................................................

Fyr- och båkmedel.................................................................

Telegrafmedel.............................................................................

Jernvägstrafikmedel ..............................................................

Skogsmedel .........................................................................

Extra uppbörd ...................................''..................................

Säger

Bevillningar.

Tullmedel .............................................................................

Postmedel ...............................................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
........................;.............................................................

Stämpelmedel ........................................................................

Bränvinstillverkningsskatt ..................................................

Hvitbetssockertillverkningsafgift .......................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ...............

Säger

Summa

Kronor.

3.263.000

250.000

300.000

51.000

26.000

52.000

70.000

285.000

2.500.000

665.000

240.000

25.000

1.400.000

1.370.000
6,500,000''—

2.700.000 —
100,000:—

19,797,000

37.500.000 —
8,100,000

500,000
3,500,000 —
13,700,000;—
2,000,000 —
4,900,000,—

70.200.000 .....

89,997,000

Bill. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

Ordinarie inkomster. (4rund skatt ... .................................................................	Beräknad i riksstaten för år 1893.
4.185.000 250.000 300.000 51.000 26.000 68,000 95.000 400.000 2.500.000 665.000 240.000 25.000 1.200.000 1.350.000 6.500.000 2.500.000 100.000
FCvrkntionde ...............................................................
TCflvnllprirAcrpmpmtp.tiar Viäst.valcaTiRsnanrnål........................................

TmsanaRRevnlanRafcrift. ......................................................
Pillfällio-a rntevakanRaficriftRr ......................................................
Solf! At.valransaffyift ................................................................
Rnt.HmanRvnVanKa.ficrift ....................................................................
A rrAn Hp.mprl a! .................................................................
TVrantalsnennincrnr .........................................................
.............................................................
TCnntmllRtämnelmedel ..................................................................
T^vr- noll hatmfiftal ...............................................................
Teleorrafmedel .......................................................
.lernvaofstrafikmerlel ....................................... .................
SkrxrRmedel ..................................................................
Extra uppbörd............................................................................................
Säger	20,455,000
Bevillningar. Tullmedel ............................................................................................... Postmedel ........................................................	37.500.000 7.800.000 500,000 3.500.000 13.700.000 1.800.000 4,200,000
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter............ Stämpelmedel ...........................................
Bränvin Rf,i 11 verk ni n (raska 1.1. .............................
HvithetRRnekertillverkninfrRafcrift, .................................
Bevillning af fast egendom samt af inkomst....................................
Säger	69,000,000
Summa	89,455,000

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomster.

Bil Litt. b.

Enligt räkenskaperna	Statskontorets beräkning för år 1894.
för år 1889.	för år 1890.	för år 1891.	Medium.
4,187,471 222,041 282,028 26,459 95,101 94,414 248,125 2,558,870 656,594 261,095 26,544 1,501,915 1,428,448 6,500,000 2,694,470 131,400	4,171,755 221,043 283,868 50,920 26,583 91,143 109,875 281.182 2,607,728 663,033 267,848 25,962 1,506,214 1,444,909 6,500,000 * 3,150,074 135,912	4,163,762 215,900 298,007 50,920 26.476 88,665 100,784 309,723 2,608,101 664,313 265,853 27,149 1,596,894 1,464,491 6,500.000 2,520,439 133,231	4,174,329 219,661 287,966 50,920 26,506 91,636 101,691 279,677 2,591.400 661,313 264,932 26,552 1,535,008 1,445,949 6,500,000 2,788,328 133,514	3.263.000 250.000 g 300,000 51.000 26.000 52.000 70.000 285.000 2.500.000 665.000 240.000 25.000 1.400.000 1.370.000 6.500.000 2.700.000 100.000
20,914,470	21,538,049	21,034,708	21,179,382	19,797,000
42,298,853 6,985,160 412.006 3,781,990 13,991,047 635,812 4,031,576	42,462,773 7,195,703 512,104 3,526,387 15,840,573 997,976 4,298,099	37,865,262 7,373,052 547,311 3,311,391 14,420,582 1,846,588 4,321,040	40,875,629 7,184,638 490,474 3,523,256 14,750,734 i 1,160,125 4,216,905	37.500.000 8,100,000 500,000 3.500.000 13.700.000 2,000,000 4.900.000
72,086,444	74,833,615 \|	69,685,226	72,201,761 [\|	70,200,000
93,000,914	96,371,664	90,719,934 \|	93,381,143	89,997,000

eu (j^oogKiffioi rf*. eucoi-^oeooo^CT^cy^cutoi-1

Öfversigt af 1891 års bevillning för inkomst af kapital och arbete.

Bil. Litt. B.

Efter afdrag enligt § 11 i bevillningsstadgan:

500-599

600-699

A. Landet.

Stockholms
Upsala

Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gotlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och Bohus „
Elfsborgs
Skaraborgs
Yermlands
Örebro

Vestmanlands
Kopparbergs
Gefleborgs
Vesternorr lands
Jemtlands
Vesterbottens
Norrbottens

län

Antal

skatt skyldige.

3,261
1,354
1,853
2,229
974
827
1,491
160
903
2,162
4,312
1,363
4,599
1,561
1,118
2,433
2,589
1,930
% 2,638
„ i 5,986
.. i 6,864
„ ^ 2,687
„ j 1,765
„ j 2,690

Bevillning, j Antaj ! Bevillning.

Kronor, ö. skyldige. Kronor.

skatt- i -

Summa för landet 57,749

B. Städerna.

Stockholm........................| 2|

Öfriga städer ................! 27,191!

Summa för städerna, 27,193,

1,903 5 6 1,473 2,399 0 5

859 0 8 566 9744 4

1,141 2 4 837 1,445''4 1

1,422 82 1,111 1,954 7 9

695 i o 653 1,138 6 4
553 70 456 809 3 2

1,014 75 576 974 ie

99 28 100 169 36

567 0 9 295 487 2 8

1,500 9 6 821 1,410 3 4

3,090 3 2 1,962 3,343 0 9

1,011 81 318 541 94

2,955'' 5 8 2,256 3,432 3 6
1,029 7 9 745 1,265 4 3

714 31 620 1,086 8 6

1,618 56 1,197 2,061 06

1,819 9 5 1,083 1,862 7 5
1,275 75 839 1,315 78

1,705 91 1,425 2,448 8 0

3,474 8 0 1,872 3,133 61

4,361 0 4 2,048 3,253 5 5
1,526 2 8 604 976|4 2

1,062 3 6 512 84419 4

1,570 88 511 82öj76

36,974 9 2 22,880 38,165 84

5 8'' 3 4 20

17,544 17 13,770 22,251]oi
17,546; 7 51 13,773| 22,255 g i

700-799

Antal

skatt skyldige.

800- 999

Bevillning. Antal Bevillning,
skatt -

Kronor.

ö. skyldige. Kronor, ö.

508

319

413

506

390

230

362

175

483

1,091

160

928

454

354

643

633

411

670

1,032

1,036

255;

167

225!

1,361)78
88601
1,12874
1,403 20
1,06522
631 18
978 92
177,41
465) is
1,302| 13
2,79884
447! s 4
2,440 41
1,246 64
990!o3
1,787!2?
1,763 91
1,093 8 0
1,853
2,789
2,716

653

450

597

776
495!
617|
698
621!
288;
412''
118!
210;
573

1,282

226

777
569
535
864
863
666

1,080

1,350

1,315

339

236

282

3,060 4 n
2,083 2 3
2,504 2 7
2,806:81
2,513|20
1,161 20
1,635 00
507
846
2,302
5,030
912
3,046
2,277
2,190
3,526
3,533
2,722
4,397
5,494
5,048
1,280 9 4
927
1,114

1000-1199

Antal j Bevillning.

skatt- -

skyldige, i Kronor, ö.

96
28
1 3
85
72
5 5
44
57
93
3 6

8 4
62)
97<

9 5''

19!

398

244

245
386
353
202
283

135

309

559

116

365

378

294

467

389

297

428

640

543

220

152

180

11,507, 31,029 79, 15,192 60,925 74

17,386

10,046

17,087

20,943

42 18,140,
9 71 12,135)

37,927 2 2
42,751! 8 7

2,397 6 9
1,549 2 3
1,490 6 3
2,350! 6 3
2,202,6 0
1,230,91
1,729 3 3
454 9 3
822 6 9
1,912)88
3,431)6 6
725)8 6
2,238 7 9
2,284 7 8
1,850 4 6
2,879
2,371
1,855
2,606
3,882
3,168
1,314
922
1,101

1200—1499

Antal j Bevillning.

skatt- -—

skyldige.) Kronor.

231

131
171
233
139
150)
138''

411
68)
155)
340
67
219
155

132
283
270
168
274
351
377
137

105

2,205
1,291
1,685 o o
2,249)50
1,342)7 3
1,494!2 5
1,330''4 8
410 5 7
18
15

57
09
96
81
70

91
85
70

92
99
32
72
64

676

1,493

3.303
653

2,108

1,507

1,287

2,734

2,681

1,669

2,657

3,380

3,570

1.304
705

1,023

1500—1799

Antal

skatt skyldige.

7,6541 46,776 25 ) 4,408; 42,769 59

4,401)

6,945;

27,432) 38,031!»9

Summa för hela riket) 84,942) 54,521 [671 36,653| 60,411 |o6| 38,939) 69,061) 18

18,800

38,437

30,275] 80,679)09) 11,34g 57 238
45,467)141,604)83) ifcjg

2,834'' 23,966
4,900; 45,835

147

119

146

112

164

114

139

191

245

Bevillning.

Kronor. ■ ö.

1,850 4 0
839 71
1,144 8 7
1,524''9 e
1,120'' 8 2
647)7 9
879 8 8
138
323
1,053
1,857
294
1,405
1,233
1,004
2,085
1,461
987
1,763
2,401
3,035
1,225
842)13
977)75

42
7 1
15
47
SO
36
66
0 3
35
68
6 5
14
4 4
56

3 1, 7,734, 69,802; 18)

2,380: 30,099 16

2,016 23,035 61
3,436 42,100)0 9
5,452 65,135)70

56; 12,142|112,571)771 7,8:32) 95,234,8 6

Utan afdrag enligt § 11 bevillningsstadgan:

1-1799

Antal ! Bevillning,
skatt- -

skyldige.l Kronor, ö.

496

197

284

501

338

223

570

100

175

473

775

322

457

389

421

338

439

236

409

415

355

247

116

133

8,409

4,10315
1,586 7 4
2,277 3 6
3,926 3 7
2,774 02
2,069 si
8,160 4 8
644
1,355
3,196
6,340
2,150
3,482
2,950
3,698
2,770
3,236
2,043
3,110
3,211
2,870
2,190
1,018
1,091

1800—3999

4000-

Antal

skatt skyldige.

474

208

345

424

258:

254

255
92

112

273

520

115

311

336

301

410

357

254

399

460

513

215

193

219

Bevillning.

Kronor, ö

Antal

skatt skyldige.

11,577 15
5,272)o7:
8,625 77
10,746 8 6
6,869)02''
6,279)55|
6,335 8 5:
2,301 19
2,697:80
6,976 si i
13,292)37
2,798 26f
7,979
8,467
7,461
10,456
9.290
6)355
10,269
11,529
12,750
5,315( 0 s
4,884:3 8
5,448)5 4

65 261 20 7,298183,481 12

1,414'' 13,382)4 1 5,314

4,059 39919)80 11,318

133,449 7 6

177

83
111
156
113

84
11
46

103

236
56

181

153

109

200

220

137

237
196
303

121

3,274

4,104

7,727

Bevillning.

Kronor. ö,

19,585
18,625
10,901
17,027
9,627
4,849
6,153)57
655 14
4.137)36
7,199 29
33,110
4,181
22,595
19,706
10,951
25,676
27,933
19,428
28,999
38,515
58,267
6,420
9,413
10,976 8 8
414,93903

440,164 3 6
808,090 04

289,129)6 6

5,473) 53.252)27) 16,632 422,579)41) 11,831) 1,248,254)40
13,882; 118“j 13 47) 23,93<>006,060,6 3)15,105) 1,663,193]43

Summa.

Antal

skatt skyldige.

7,941

3,662

4,965

6,363

3,927

2,751

4,240

766

2,145

5,435

11,223

2,766

10,205

4,839

3,963

6,999

6,957

5,016

7,699

12,493

13,599

4,881

3,374

4,542

140,751

55,614

101,627

157,141

Bevillning.

Kronor.

50,443
33,966
32,344
45,413
28,848
19,726
24,192
5,559
12,379
28,347
75,598
13,718
51,684
41,970
31,236
55,596
55,955
38,748
59,814
77,813
99,043
22,207 82
21,072 is
24,728)8 2
950,412 84

59)13

1314

20
21
22

707,770 8 8
1,367,003 8 3
2,074,774]71

297,892 3,025,187! 36

JJj.-i.tj.

■y1

jt åt*.-.

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Januari 1893.

Närvarande statsrådsledamöter:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
anförde vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att
i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna
hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat
dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1893. 1 Sand. 1 Afd.

Första hufvudtiteln.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit täcktes,
enligt det öfriga Statsrådets tillstyrkande, Hans
Maj:t Konungen gilla.

Ex protocollo:

G. Wilh. Smet-ling.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1893.

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet
ä Stockholms slott Lördagen den 14 Januari 1893 inför
Hans Majit Konungen i Statsrådet, dervid Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen äfven var tillstädes.

Närvarande:

’ Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen Statsrådet östergren föredrog de frågor, som
rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande
:

Ordinarie anslag.

I de ordinarie anslagen under andra hufvudtiteln har jag icke att
föreslå någon förändring.

Bih. till lliksd. Frot. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

Andra hufvudtiteln.

[1-3

Krig 8-hofrätten.

[2.]

Nya Lagberedningen.

[3.]

Förbättringskolonien
vid
Hall.

Extra anslag.

I öfverensstämmelse med hvad under föregående år blifvit anvisadt,
hemställer jag, att på extra stat för år 1894 måtte äskas 5,000 kronor
till arfvoden åt Krigshofrättens ordförande och tre militäre ledamöter.

I fråga om det anslag, som erfordras för bestridande af kostnaderna
för Nya Lagberedningen, får jag erinra: att arfvodet till ordföranden
i Beredningen skall, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den
31 sistlidne December, från och med innevarande år utgå med 5,000
kronor årligen; att f. d. Presidenten K. J. Berg, som fortfarande deltager
i Beredningens förhandlingar, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga
bref den 1 Februari 1889 derför uppbär arfvode med 4,000 kronor om
året; att de tre ledamöterna åtnjuta årsarfvoden till belopp af 7,000
kronor hvardera; att för hyra, betjening och andra dylika utgifter under
de tre senaste åren utgått ett belopp af omkring 3,000 kronor årligen;
samt att de omkostnader, som på förhand kunna med temlig tillförlitlighet
beräknas, alltså uppgå till 33,000 kronor. Vid sådant förhållande
och då det kan blifva nödigt att lemna Beredningen tillfälle till hörande
af sakkunnige personer eller anlitande af annat tillfälligt biträde eller
att eljest till underlättande af Beredningens arbete vidtaga anordningar,
som medföra kostnader utöfver de ofvan beräknade, lärer för Nya Lagberedningens
uppehållande under år 1894 erfordras anslag till enahanda
belopp, som sistlidet års lagtima Riksdag för år 1893 beviljat, eller

35,000 kronor; och får jag förty hemställa, att dylikt anslag må för
år 1894 å extra stat begäras.

Beredningen bär angående sin vei''ksamhet under år 1892 afgifvit
en redogörelse, som, för att komma till Riksdagens kännedom, torde få
biläggas detta protokoll.

Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för Föreningen till minne
af Konung Oscar I och Drottning Josefina, enligt föreningens uppdrag,
i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till nästkommande
Riksdag göra framställning derom, att Riksdagen måtte för år
1894 tilldela föreningens å egendomen Hall inrättade, till uppfostringsanstalt
för i brott eller gröfre vanart fallen ungdom afsedda åkerbrukskoloni
ett understöd af 15,000 kronor dels till slutbetalning af den kapital -

Andra hufvudtiteln.

skuld, som föreningen måst ikläda sig för erforderliga anordningar vid
kolonien, dels ock såsom bidrag till en del af de kostnader, som erfordras
för uppförande derstädes af en köks- och matsalsbyggnad.

I styrelsens underdåniga skrifvelse i ämnet bar styrelsen, med erinran
derom att föreningen för hvart af åren 1884—1892 fatt, till förräntande
och amortering af sin skuld, af allmänna medel uppbära ett
belopp af 15,000 kronor, och att enahanda statsbidrag jemväl för år
1893 blifvit föreningen beviljadt, dock med det vilkor att anslaget skulle
användas uteslutande till afbetalning å koloniens kapitalskuld, vidare anfört
hufvudsakligen följande:

Då sagda anslag vid 1883 års riksdag af Eders Kongl. Maj:t första
gången äskades, hade åberopats en af styrelsen uppgjord amorteringsplan,
enligt hvilken med ett årligt anslag af 15,000 kronor under tolf år föreningens
hela skuld skulle vara vid utgången af nämnda tid till fullo
gulden. Föreningens räkenskaper utvisade emellertid, att dess kapitalskuld
vid nu löpande räkenskapsårs ingång, den 1 Juli 1892, utgjorde
22,078 kronor 61 öre, hvadan, om detta belopp minskades med det för
år 1893 beviljade anslag å 15,000 kronor, föreningens skuld komme att år
1893 eller med endast 10 års amorteringar nedgå till 7,078 kronor 61 öre.

Men i följd af denna hastigare amortering, hvilken möjliggjorts
bland annat derigenom, att föreningen kunnat af öfriga tillgångar bidraga
till förräntande af föreningens skuld, hvilket icke vid amorteringsplanens
uppgörande beräknats, hade föreningens tillgångar icke lemnat
tillfälle till utförande af ytterst nödiga byggnadsarbeten vid kolonien.
Dessa arbeten hade fått anstå, då styrelsen ansett största vigt ligga
derpå, att föreningens skuld blefve så fort som möjligt betald.

I fråga om dessa för kolonien nödvändiga nybyggnader stälde sig
behofvet af en ny köks- och matsalsbyggnad i främsta rummet. Redan
1891 års revisorer af föreningens och kolonien Halls förvaltning hade
uttalat sig härom och anfört, »att koloniens kök, som vore provisoriskt
inredt i källarvåningen i elevbyggnaden N:r 1, vore i alla afseenden
otillfredsställande och fordrade främst bland annat att erhålla annan
lokal». Styrelsen, hvilken länge känt behofvet vid kolonien att erhålla
förbättrade anordningar såväl för kök och matsalar för eleverna som ock
för bostäder åt kökspersonalen, hvilken hittills icke kunnat beredas annan
lägenhet än i källarvåningen i nämnda elevbyggnad, hade låtit upprätta
kostnadsförslag till ifrågavarande byggnad, som enligt styrelsens mening
borde uppföras i en våning af tegel på granitfot under plåttak och erhålla
110 fots längd, 50 fots bredd och 20 fots medelhöjd till taklisten
samt inrymma en större matsal äfvensom kök, diskrum, skafferi och

Andra hnfvudtiteln.

vedrum jemte boställsrum för kokerskan och hennes biträden, och vore
kostnaden för byggnaden, på sätt nämnda kostnadsförslag utvisade, beräknad
till 12,685 kronor. Styrelsen hade vidare låtit under året företaga
förberedande stenarbeten för grundläggningen med användande af
koloniens och gårdens egna arbetare, men till påbörjande, af byggnadsföretaget
i öfrigt hade medel saknats.

Beträffande nödvändigheten af byggnadens snara uppförande finge
styrelsen erinra, hurusom Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i
Stockholms län i sin den 15 December 1891 afgifna underdåniga berättelse
angående koloniens förvaltning vitsordat, att den nuvarande köksafdelningen
vid kolonien vore i ett mycket otillfredsställande skick och
att, om man hittills af sparsamhetshänsyn varit tvungen att åtnöjas med
en provisorisk kökslokal i en derför icke passande källarvåning, det med
numera ökadt elevantal vore af trängande vigt, att anstalten sattes i
tillfälle att så snart som möjligt förskaffa sig en annan lämplig byggnad
för kök och matsalar, hvarigenom äfven den fördelen skulle vinnas,
att de verkstäder, i hvilka ett stort antal elever sysselsättas med skomakeri-
och skrädderi-arbeten, kunde erhålla en mycket behöflig utvidgning.

Jemväl 1892 års revisorer hade uttalat sig om vigten af ifrågavarande
köks- och matsalsbyggnads snara uppförande och tillika erinrat,
att någon utsigt icke funnes, att. besparingar för detta ändamål skulle
kunna göras på föreningens och koloniens s. k. ordinarie inkomster, såsom
årsafgifterna, bidragen från fångvårdsanstalternas besparingskassor,
elevafgifterna eller gårdens afkastning, då dessa inkomster vore behöfliga
och understundom otillräckliga till koloniens och der intagna elevers
underhåll, hvilket framginge af 1892 års räkenskaper.

Men äfven en annan nybyggnad, nemligen en lämplig byggnad
till smedja och verkstad för gröfre slöjd, vore under den närmaste framtiden
oundgängligen nödig, derest kolonien skulle kunna rätt uppfylla
det med denna uppfostringsanstalt afsedda ändamål.

I detta afseende hade 1892 års revisorer anfört, att koloniens
nuvarande smedja, som uppförts under föregående egares tid, endast för
gårdens dåvarande ringa behof, vore alldeles förfallen och oreparabel,
hvarförutan det ej längre kunde anses välbetänkt att under den kalla
årstiden anvisa eleverna sysselsättning i ett förfallet skjul, der vind och
snö kunde intränga från alla sidor. Verkstaden för gröfre slöjd vore
nu inrymd i två små låga rum i ett boningshus, hvilka rum vore alldeles
otillräckliga för att deri sysselsätta mer än några få elever, då
golfytorna till större delen måste upptagas af nödiga bänkar och verktyg,

Andra hufvudtiteln.

hvartill komme, att det vore förenadt med stor eldfara att hafva slöjdverkstad
och bostäder i samma byggnad. Med den sammanbyggda
smedje- och slöjdverkstad, som revisorerna föreslagit, afsåges icke så
mycket att fylla behofvet för sjelfva egendomen Hall utan fastmer och
hufvud sakligast att förskaffa eleverna tillfälle t ill en länge önskad och
särdeles lämplig undervisning. Kolonien hade ju till uppgift att, såvidt
möjligt vore, dana en stor del af sina elever till jordbruksarbetare.
Denna uppgift syntes jemväl vidhållas att döma af det temligen stora
antal elever, som erhölle anställning å landsbygden, då de lemnade
kolonien; men än flere 3-nglingar och synnerligast de, som saknade håg
och fallenhet för det egentliga jordbruket, skulle sannolikt, om de blefve
i tillfälle att förvärfva insigt och någorlunda färdighet i den gröfre slöjden,
såsom smide och tillverkning af för jordbruket erforderliga kör- och
andra redskap, på landsbygden söka sin utkomst i stället för att draga
sig åt städerna med deras större frestelser och hårdare strider för tillvaron.
Visserligen behöfde icke den föreslagna byggnaden blifva af
någon dyrbar beskaffenhet, men medel erfordrades dock till dess utförande
likasom till fullbordande af förutnämnda köks- och matsalsbyggnad; och
kunde revisorerna för sin del icke utfinna något annat sätt för medlens
åstadkommande, med undvikande af förnyad skuldsättning, än att föreslå
föreningen att uppdraga åt sin styrelse att i underdånig skrifvelse anhålla,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes till nästkommande Riksdag göra
framställning om, att Riksdagen måtte bevilja enahanda understöd till
kolonien, som utgått för hvardera af åren 1884—1893.

På grund af hvad sålunda förekommit vågade styrelsen hysa den
förhoppning, att Eders Kongl. Maj:t genom beredande åt kolonien af
det ifrågasatta jemförelsevis ringa byggnadsbidraget ville sätta styrelsen
i stånd att, utan nytt beträdande af den för koloniens fortgående utveckling
måhända farliga vägen af koloniens skuldsättning, bättre och
fullständigare uppfylla det vigtiga statsändamål — elevernas uppfostran
till nyttiga samhällsmedlemmar — hvaråt föreningen egnat sin verksamhet.

Vid den underdåniga skrifvelse, för hvilken jag nu redogjort, har
styrelsen, till upplysning om såväl användandet af det för år 1892
kolonien Hall beviljade statsanslag som föreningens verksamhet samt
dess och kolonien Halls ekonomiska ställning, fogat af föreningens revisorer
och styrelse afgifna berättelser angående förvaltningen under senaste
räkenskapsåret från och med den 1 Juli 1891 till och med den 30 Juni
1892, utvisande dessa berättelser bland annat följande:

Af Riksdagens anslag, 15,000 kronor, hafva användts till kapital -

Andra hufvudtiteln.

afbetalningar 13,391 kronor 43 öre samt till gäldande af räntor 1,608
kronor 57 öre.

Föreningens skulder hafva under året minskats från 36,251 kronor
22 öre till 22,620 kronor 91 öre, af hvilket senare belopp 22,078 kronor
61 öre utgjorde kapitalskuld den 30 Juni 1892.

Koloniens utgifter hafva utgjort:
för elevernas och koloniens byggnaders underhåll och afskrif ningar

................................................................ 64,507: 9 3

årets kostnad för nya statbyggnaden och tillbyggnad
vid landtegendom en.......................... 5,916: 9 3 70,424: 8 6

samtliga inkomster hafva uppgått till ......................................... 64,773: 7 5

inkomsterna hafva således understigit utgifterna med ............ 5,65l: 11

hvilket belopp blifvit affördt å föreningens kapitaltillgång.

Å de byggnader, hvilka egentligen äro att hänföra till kolonien
såsom uppfostringsanstalt, hafva under året endast de nödvändigaste
underhållsarbeten blifvit utförda för en kostnad af 2,403 kronor 61 öre.
Å jordbrukets byggnader hafva nödiga underhållsarbeten under året verkstälts
för en sammanlagd kostnad af 3,148 kronor 90 öre, ingående i
omkostnaderna för jordbruket. Dessutom hafva extra byggnadsarbeten
för jordbruket blifvit utförda för tillsammans 5,916 kronor 93 öre,
hvilket belopp afförts bland koloniens omkostnader för året.

Föreningens tillgångar utgjorde vid räkenskapsårets slut:

egendomen Hall............................................................................ 146,300: —

kolonien Hall................................................................................. 145,638: 9 0

inventarier och förråder vid kolonien....................................... 52,477: 5 3

en obligation....................................................................................... 1,000: —

kapit alräkning i bank inrättning ................................................. 502: 7 3

kronor 345,919: 16.

Egendomen Halls nettoafkastning under året utgjorde 2,005 kronor
22 öre. 1891 års skörd lemnade ett ogynsamt- resultat, föranledt af
inträffad missväxt å vårsäd samt uppkommen skada å rågfälten.

Elevantalet utgjorde den 30 Juni 1892 158, deraf 54 från Stockholms
stad och de öfriga från 19 olika län. Då styrelsens berättelse
den 16 November 1892 afgafs, hade elevantalet stigit till 171. Kostnaden
för hvarje elev under förvaltningsåret har utgjort 344 kronor 77
öre. Den ökning i elevkostnaden, jemförd med samma kostnad under
föregående år, som sålunda uppkommit, har nästan uteslutande varit
föranledd af stegrad utspisningskostnad. Det enligt Eders Kongl. Maj:ts
nådiga bref den 13 April 1888 medgifna elevantal utöfver 150, hvilket

Andra hufvudtiteln.

under året i medeltal uppgått till 9,4 per dag, bär icke föranledt någon
tillökning i förvaltningskostnaden. Ett för desse elevers underhåll enligt
nådig föreskrift särskildt fördt konto visar en vinst af 1,432 kronor 34 öre.

Likasom under föregående år har jemväl för det senast förflutna
en af Eders Kongl. Maj:t utsedd revisor deltagit i granskningen af
koloniens räkenskaper och förvaltning.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län, som,
jemlikt föreskriften i 17 § af nådiga reglementet den 24 Oktober 1879
för åkerbrukskolonien Hall, i skrifvelse den 13 sistlidne December afgifvit
yttrande öfver koloniens verksamhet, har dervid anfört, bland
annat, att med den kännedom, Eders Kongl. Maj: te Befallningshafvande
på grund af inspektionsbesök äfvensom eljest egde om anstalten, Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade tillfredsställelsen att kunna upprepa
samma fördelaktiga vitsord, som förut lemnats, om den samvetsgranna
omvårdnad, hvilken egnades anstalten af dess styrelse, och om
den framstående skicklighet och det synnerligen varma nit, hvarmed
anstaltens nuvarande föreståndare skötte sin maktpåliggande befattning,
biträdd af en lärare och bevakningspersonal, som på ett mycket erkännansvärdt
sätt fylde sina trägna åligganden; att i fråga om behofvet af en
särskild köks- och maf satsbyggnad för anstalten Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande åberopade sitt i nästlidna års inspektionsberättelse
afgifna yttrande; att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemväl till
alla delar instämde i hvad styrelsen och revisorerna i deras nu aflemnade
berättelser anfört om angelägenheten af att lämpliga lokaler anskaffades
för smedja och slöjdstuga för ''grofslöjd, såsom tillverkande och reparation
af landtbruksredskap, hvarmed det vore af vigt att kunna sysselsätta
det stora antal af eleverna, som man afsåge att utbilda till dugliga
jordbruksarbetare; samt att, då det blifvit begärdt, att samma extra anslag
af 15,000 kronor, som beviljats för åren 1884—1893 till gäldande
af anstaltens skuld, skulle fortfara jemväl för år 1894 och, i den mån
det icke åtginge till skuldens slutbetalning, få användas såsom bidrag
till ofvan antydda nybyggnader, denna framställning torde så mycket
mera vara förtjent af bifall, som det ju icke kunde vara önskligt, att
anstalten, omedelbart efter det den genom statens välvilliga hjelp befriats
från sin gamla skuld, skulle behöfva å nyo skuldsätta sig för att kunna
utföra dessa byggnader, som vore särdeles behöfliga för anstaltens kompletterande
i byggnadsväg.

Slutligen har Fångvårdsstyrelsen, hvars yttrande i ärendet infordrats,
i underdånighet tillstyrkt bifall till föreningens styrelses ifrågavarande
framställning.

Andra hufvudtiteln.

Hvad sålunda i ärendet förekommit synes mig innefatta giltiga skäl
för koloniens understödjande med jemväl det nu ifrågasatta statsbidraget;
och får jag fördenskull i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för år 1894 anvisa ett belopp af 15,000
kronor till understöd åt förbättringskolonien vid Hall dels till slutbetalning
af koloniens kapitalskuld, dels såsom bidrag till kostnaden för
uppförande af en köks- och matsalsbyggnad vid kolonien.

[4.] Enligt eu vid Statskontorets beräkning angående statsverkets in Staiskontorets

komster för år 1894 fogad förteckning har Statskontoret jemlikt nådiga
förskott. prefven (jen 21 November 1890, den 15 och 22 Maj samt 31 December
1891 äfvensom den 1 April, 27 Maj och 22 Juni 1892 till komitén för
utarbetande af förslag till lagbestämmelser med anledning af framställningar
af Kyrkomötet och Riksdagen rörande ändring i kyrkolagen in. m.
förskottsvis utbetalt att till ersättande hos Riksdagen anmälas kronor
21,026: 40.

I öfverensstämmelse med hvad förut egt rum, anser jag, att af den
besparing, som, enligt hvad från Statskontoret meddelats, förefinnes å
anslaget till Nya Lagberedningen, och hvilken vid 1892 års slut uppgick
till 11,717 kronor 49 öre, deraf dock 2,000 kronor redan blifvit af 1892
års Riksdag till annat ändamål anvisade, ett belopp af 9,026 kronor 40
öre lämpligen bör användas till ersättande, så långt det förslår, af förutnämnda
förskott.

Hvad angår återstoden af förskottet har jag tagit i öfvervägande,
huruvida densamma lämpligen skulle kunna, på sätt i liknande fall understundom
skett, gäldas af besparingarne å de ordinarie anslagen under
andra hufvudtiteln, hvilka besparingar den 22 sistlidne December, enligt
från Statskontoret lemnad uppgift, utgjorde 28,333 kronor 85 öre. Då
emellertid Eders Kongl. Maj:t under den 31 sistlidne December å samma
besparingar anvisat ett belopp af 17,500 kronor att användas till Svea
Hofrätts förstärkning med en öfvertalig division under ett år, räknadt
från och med den 1 nästkommande September, och besparingarne under
innevarande år komma att ytterligare tagas i anspråk för den förstärkning
af Nedre Revisionens arbetskrafter, som betingas af under sagde tid fortgående
ökadt arbete inom Högsta Domstolen, har jag ansett mig icke
böra föreslå dessa besparingars användande till förskottets täckande utan
torde för detta ändamål extra anslag böra hos Riksdagen begäras.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

dels medgifva att af besparingarne å Nya Lagberedningens anslag

Andra hufvndtiteln.

vid 1892 års slut ett belopp af 9,026 kronor 40 öre må användas till
ersättande^ ofvan omförmälda förskott,

och dels till godtgörande af återstoden af samma förskott å extra
stat för år 1894 anvisa 12,000 kronor.

I sammanhang härmed får jag underdånigst anmäla, att förutnämnda
komité afslutat sina arbeten samt aflemnat förslag till dels lag
om stiftsstyrelse med flera författningar, dels författningar angående
kyrkotukt och dermed sammanhängande ämnen, dels lag om ändring i
förordningen angående allmänt kyrkomöte jemte åtskilliga andra författningar,
samt att dessa förslag för närvarande äro föremål för den
vidare behandling, som är erforderlig, innan förslagen kunna inför Eders
Kongl. Maj:t till pröfning föredragas.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;
och skulle utdrag af detta protokoll expedieras
till Finansdepartementet för behörigt iakttagande vid
uppsättandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo
C. P. Hagbergh.

Bih. till Riksd. Prof. 1893.

1 Sami. 1 Afd.

Andra hufvudtiteln.

Till Konungen.

I öfverensstämmelse med föreskrifterna i den för Nya Lagberedningen
faststälda instruktion får Beredningen härmed i underdånighet
afgifva redogörelse för sina arbeten under innevarande år.

Vid årets början hafva de i sistlidet års arbetsredogörelse omför -mälda förslag till lagar angående fullföljd af talan mot allmän domstols
utslag i tvistemål och i brottmål jemte andra dermed sammanhängande
författningar tillika med motiv dertill af Beredningen enligt nådigt uppdrag
blifvit till trycket befordrade.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådiga brefvet den 31 December
1891 anbefalt Beredningen att utarbeta ej mindre det förslag till ändring
i gällande bestämmelser angående boskilnad och dermed sammanhängande
lägstadganden, som kunde finnas erforderligt i syfte att dels lättare
tillfälle till vinnande af boskilnad bereddes hustru, dels hustrus eller
enkas betalningsansvarighet för gäld, som mannen ensam ådragit det
gemensamma boet, inskränktes eller undanröjdes, än ock förslag till de
lagbestämmelser angående hvad till fast eller lös egendom vore att hänföra,
hvilka kunde vara af behofvet påkallade, har Beredningen under
vårsessionen utarbetat förslag till lag angående hvad till fast egendom
är att“hänföra, hvilket förslag jemte motiv Beredningen den 4 sistlidne
Juli till Eders Kongl. Maj:t aflemnat.

Enligt Eders Kongl. Maj ds nådiga bref den 8 sistlidne Juli har
Beredningen derefter till trycket befordrat nämnda lagförslag» med dertill
hörande motiv.

Efter semesterns slut har Beredningen i öfverensstämmelse med
föreskrifterna i förstnämnda nådiga bref upprättat och den 21 innevarande
December till Eders Kongl. Maj:t aflemnat följande lagförslag
med dertill hörande motiv, nemligen:

l:o) Lag angående makars ansvarighet i visst fall för gäld''i boet; och

2:o) Lag angående ändring i vissa delar af förordningen om boskilnad
och undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September
1862.

Andra hufvudtiteln.

Med anledning af Högsta Domstolens anmärkningar vid granskning
af Beredningens förslag till Lag angående bevisning inför Rätta
hafva på anmodan af Statsrådet och chefen för Justitiedepartementet de
ledamöter af Beredningen, som deltagit i utarbetande af nämnda lagförslag,
uppgjort förslag till förändrad lydelse af vissa paragrafer deri.

Beredningens sammansättning har under året undergått den förändring,
att Eders Kongl. Maj:t den 6 sistlidne Juni förordnat undertecknad
Ramstedt att tills vidare vara ledamot i Beredningen.

Presidenten m. m. Herr Karl Johan Berg har jemlikt Eders Kongl.
Maj:ts den 1 Februari 1889 honom gifna förordnande fortfarande tagit
del i Beredningens förhandlingar. Under året har t. f. byråchefen för
lagärenden i Justitiedepartementet varit af andra embetsgöromål hindrad
att deltaga i Beredningens arbeten.

Underdånigst

L. ANNERSTEDT.

JOHAN WOLD. HERMAN BILLING. JOH. O. RAMSTEDT.

Stockholm den 22 December 1892.

Tredje hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Ma.j:t Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1893.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wjkblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1894 och yttrade:

»Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Kongl.
Maj:ts beslut den 2 nästlidne december, beräknadt till 628,700 kronor för de
Förenade Rikena tillsammans, hvaraf 12/J7 böra, enligt vedertagen proportion,
bestridas af svenska statsmedel med 443,800 kronor, eller samma belopp som
af senaste lagtima Riksdag beviljades.

Af de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,
ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande
riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som
alltså upptagits till 27,495 kronor.

Hih. till Rilcsd. Prut. 18911. 1 Sami. 1 Afd.

Kabinetts kassan.

[I-]

[2.

2 Tredje hufvudtiteln.

Under anslagen till minister staten, militärattachéer samt skrifmaterialier,
expenser och extra utgifter förekommer ingen ändring.

Hvad konsulskassan angår, upptaga beräkningarne ett likaledes oförändradt
anslagsbehof af 280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans,
deraf Sverige skulle, såsom hittills, bestrida 4f med 160,000 kronor.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

utrikesdepartementet, uppfördt med oförändradt belopp af 10,000 kronor;

konsulsstaten, för hvilken upptages 129,685 kronor eller i/1 af det belopp,
226,950 kronor, som återstår sedan från den beräknade totalutgiften för båda
rikena, 519,750 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter
utaf svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter, 292,800
kronor; samt

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda med oförändradt
belopp af 20,315 kronor.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföres understöd
åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

A tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen
för utgifvande af »Sveriges traktater».

I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk afgifvit öfver sin verksamhet
under sistförflutet. år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört
följande:

»Sedan af traktatverket vid slutet af 1891 femte bandets andra häfte
utkom, har under år 1892 arbetet sålunda fortgått, att dels den lucka i detsamma,
hvilken af uppgifvet vetenskapligt skål på sin tid lemnades för dess
tredje band, blifvit till en betydlig del fyld, i det att nämnda bands andra
häfte, omfattande en tid af fyrtiosju år, lemnat pressen, — dels material samlats
och redigerats för den närmare vår tid liggande del af verket, hvars utgifning
af praktiska skäl ansetts nu böra företagas. Början af denna del har
blifvit till tryckning öfverlemnad, och beräknas densamma varda under årets
lopp utgifven komplett.»

Tredje hufradtiteln.

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i
underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1894 äska de anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid
denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;

och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den
2 nästlidne december och denna dag rörande den för de Förenade Rikena gemensamma
utrikesbudgeten måtte såsom bilagor B. och C. åtfölja protokollet
öfver denna föredragning.»

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år
1894 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena
i öfrigt hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af
detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas
för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

ex protocollo
G. M. Falkenberg.

Bil. A

Tredje hufvudtiteln.

Ordinarie anslag. Kabinettskassans utgifter. Departementschefen, Ministern för utrikes ärendena ............................ .....	Riksstaten 1893.	Förslag till Riksstat 1894.	Norges andel i utrikes-budgeten 1894.	Sveriges och Norges ge-mensamma ntrikesbud-get 1894.
a kronor. 24,000 27,495 337,941 8,471 45,893	b kronor. 24,000 27,495 337,941 8,471 45,893	C kronor. 11,455 140,809 3,529 9!9 107	d (6 4- c) kronor. 24.000 38,950 478,750 12.000 75 000
Utrikesdepartementet...............
Ministerstaten............................................... Militärattachéer..........................................
Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter........

Säger Konsulskassans utgifter. Utrikesdepartementet................................. Konsulsstaten............................................. Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter ....... . . . ........	443,800	443,800	184,900	628,700
10,000 129,685 20,315	10,000 129,685 20,315	7,500 97,265 15,235	17,500 226,950 35,550

Säger	160,000	160,000	120,000	280,000
Summa Utqifter, som bestridas af svenska statsverket allena. Svenska kyrkan i Paris.............................	603,800	603,800	304,900	908,700
2,950	2,950
Säger	2,950	2,950
Summa Extra anslag. För fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater»......................	606,750	606,750
4,500	4,500
Säger	4,500	4,500
Summa	611,250	611?250

Tredje hnfvudtiteln.

Anmärkningar.

[Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/17 och Norge med ä/17. Anslagen till minister<
staten och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.
[Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna
K proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

Till en del af konsulskassans utgifter påräknas de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna
utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter fång. beräkningen af dessa,
se sid. 9—11 här nedan). Resten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka Sverige
bidrager enligt den af de 1855 och 1875 tillsatta konsulskomitéer sammanstämmande förordade
proportion, för hvilken redogörelse lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november
1876 afgifna betänkande sid. 53 och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen
den 4 november 1886 § 126), och hvilken proportion uttryckt i procent motsvarar
57,14 % för Sverige och 42,86 % för Norge. Anslagen under konsulskassan må fritt användas,
allenast med den inskränkning, lönestaten för utrikesdepartementet betingar.

Hela utgiften för konsulsstaten 1894 utgör 519,750 kr. (se sid. 12 rad 14 uppifrån), men då inkomsten
af konsulat- och expeditionsafgifterna 1894 beräknas till 292,800 kr., utföres här
i kolumnen d endast skilnaden 226,950 kr.

Tredje hufvudtiteln,

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 2 december 1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Blehr,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

W EXELSEN,

Engelhart.

4:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Uti skrifvelse den 17 maj innevarande år har Riksdagen meddelat, att Riksdagen
bifallit hvad Kongl. Maj:t i fråga om regleringen af de ordinarie utgifterna under tredje
hufvudtiteln föreslagit.

Kongl. Norska Regeringens Departement för det Inre har genom skrifvelse den
11 Augusti innevarande år öfverlemnat afskrift af en skrifvelse till Departementet från

Tredje hufvudtiteln. 7

Storthingets presidentskap af den 28 sistlidne juli, innehållande att Storthinget för budgetterminen
1 juli 1892—30 juni 1893 beviljat det som bidrag till de Förenade Rikenas
utrikes budget begärda belopp. Genom skrifvelse den 7 sistlidne oktober har Kongl.
Departementet för det Inre, jemte öfverlemnande af aftryck af det till grund för Stortbingets
omnämnda beslut liggande betänkande af Storthingets konstitutionskomité och af
protokollet öfver Storthingets förhandlingar rörande denna sak, fäst uppmärksamheten
vid, att konstitutionskomitén anslutit sig till det af Departementet i dess underdåniga
föredrag den 2 januari detta år angående förslaget till utrikes budget gjorda uttalande
derom, att till Norges anslag till beskickningarna fortfarande borde knytas det förbehåll,
att beskickningarna i Konstantinopcl och Wien komme att förestås på förordnande samt
att den eller de öfriga beskickningar, vid hvilka ledighet kunde uppkomma, endast
skulle provisoriskt återbesättas, intill dess att frågan, huruvida och i hvilken mån för
Norges del fortsatt anslag till dessa beskickningar borde beviljas, varit förelagd Storthinget.
Kongl. Departementet för det Inre har vidare i samma skrifvelse dels framhållit,
att konstitutionskomitén utgått från förutsättningen, att generalkonsulaten i
Köpenhamn och i Hamburg, i likhet med andra lönade befattningar, som kunde komma
att blifva lediga inom konsulsstaten, tills vidare skulle skötas af tillförordnade, dels ock
fäst uppmärksamheten vid, att under sakens behandling i Storthinget konstitutionskomiténs

0 rdförande framhållit önskligheten af, att för framtiden den ordning infördes, att redovisning
för användandet af anslaget till hemliga utgifter afgåfves i ministerielt statsråd,
så att den norske Statsministern i Stockholm finge tillfälle att kontrollera anslagets
användande. I fråga om detta uttalande af konstitutionskomiténs ordförande har Kong],
Departementet för det Inre slutligen anfört, att inom Storthinget ingen anmärkning från
något håll blifvit gjord mot detta uttalande, som af Departementet påpekats i det af
Departementet afgifna, af Kongl. Norska Regeringen hufvudsakligen tillträdda underdåniga
föredraget angående Storthingsbeslutets godkännande, samt att Kongl. Departementet
funne sig böra ansluta sig till detta uttalande.

Det af mig uppgjorda förslag till utrikes budget för år 1894, öfver hvilket Kongl.
Norska Regeringens betänkande torde böra inhemtas, är hufvudsakligen lika med det
af Riksdag och Storthing antagna förslaget för år 1893. Anslagen till beskickningarna i
Koustantinopel och Wien äro äfven i det nu uppgjorda förslaget uppförda med samma
belopp som förut, men dessa beskickningar förestås fortfarande på förordnande, och
under denna provisoriska anordning, i hvilken jag hittills ansett mig icke böra föreslå
någon ändring, uppkommer en besparing af kr. 12,000 å det för beskickningen i Wien

1 budgeten beräknade belopp af kr. 32,000. Af öfrige ordinarie ministerposter bar ingen
varit ledig under innevarande år, och hvad beträffar frågan om det af Departementet
i dess underdåniga betänkande den 2 Januari detta år gjorda förbehåll med afseende
å framdeles uppkommande ledigheter vid beskickningarna, antager jag, att jag endast
behöfver åberopa hvad jag vid underdånig föredragning den 27 november 1891 yttrat
om möjligheten att iakttaga detta förbehåll.

8 Tredje hufvudtiteln.

1 detta sammanhang torde jag böra erinra derom, att, sedan ett större antal norske
och några svenske fartygsbefälhafvare i Santos, Brasilien, anhållit, att en minister måtte
ditsändas för att förskaffa dem tillfälle att lossa sina fartyg, enär de i annat fall löpte
fara att uppehållas derstädes under ända till 12 månader utan godtgörelse, under det
gula febern rasade på platsen, och Kongl. Departementet för det Inre å sin sida i
skrifvelse den 24 december 1891 föreslagit, att de Förenade Rikenas representant i
Rio de Janeiro för tillfället skulle erhålla diplomatisk karakter, beslöt Eders Kongl.
Maj:t vid ministeriel föredragning den 31 december 1891 att förordna t. f. generalkonsuln
i Rio de Janeiro till minister; och, förutom ett arfvode såsom t. f. generalkonsul
af kr. 1,000 i månaden, utgående af ordinarie innehafvarens af befattningen lön, uppbär
denne tillförordnade minister från kabinettskassan ett arfvode af kr. 45 pr dag. Det
synes likväl vara anledning att antaga, att de särskilda förhållanden, som föranledde
denna anordning, komma att förändras, och vid sådant förhållande synes det icke nödvändigt
att för närvarande föreslå upprättande af ordinarie beskickning i Brasilien.

Hvad beträffar frågan om möjligheten att, i enlighet med den af Kongl. Departementet
för det Inre omnämnda förutsättning af norska konstitutionskomitén, låta alla
lönade befattningar, som kunna komma att blifva lediga inom konsulsstaten, tills vidare
skötas af tillförordnade, anser jag, att frågan, huruvida en ledig konsulsbefattning skall
återbesättas, bör beredas i den ordning konsulatförordningen föreskrifver, innan jag
derom uttalar mig.

Med afseende å redovisningen för anslaget till hemliga utgifter har Kongl. Departementet
för det Inre förklarat, att Departementet funne sig böra ansluta sig till hvad
konstitutionskomiténs ordförande härom uttalat, och Kongl. Departementet har tillika
öfversändt ett utdrag af Storthingets protokoll för den 28 sistlidne juli, hvaraf inhemtas,
att bemälde ordförande yttrat, att han ansåge sig böra fästa uppmärksamheten vid, att
detta anslag, uppgående till kr. 14,000, hvaraf ,2/n från Sverige och ä/17 från Norge,
disponerades af Utrikesministern ensam, utan att kontroll utöfvades af någon för Norge
eller norsk statsmyndighet ansvarig myndighet, samt att, då detta förhållande icke
syntes vara fullt tillfredsställande, han ville framhålla önskligheten af, att för framtiden
den ordning infördes, att redovisning för dessa utgifter afgåfves i ministerielt statsråd,
så att den norske Statsministern finge tillfälle kontrollera, huru detta belopp
användes.

För min del anser jag mig likväl icke kunna föreslå någon förändrad ordning med
afseende å redovisningen för detta anslag, hvilket sedan en följd af år utgår med kr.

14,000, hvaraf kr. 9,882 från Sverige och kr. 4,118 från Norge. I fråga om dylika anslag
till hemliga utgifter, som finnas i alla länder, synes det, som om det icke vore
möjligt att föreskrifva annan kontroll än den, som utöfvas af Statschefen. Ingen utgift
bestrides med detta anslag, utan att Utrikesministern i hvarje särskildt fall inhemtar
Konungens tillstånd, och sedan i början af hvarje år den detaljerade räkenskapen för
nästföregående år blifvit af Konungen godkänd, anmäler Utrikesministern i ministerielt
statsråd slutsumman af det sålunda af detta anslag använda belopp.

Tredje hufvudtiteln.

Förhållandet är således, på sätt som anmärkt, att norske Herr Statsministern icke
erhåller kännedom om den detaljerade räkenskapen, men denna räkenskap meddelas
icke heller det ministeriela statsrådets tvenne svenska ledamöter, och kontrollen
öfver Utrikesministern utöfvas såväl för Sveriges som för Norges del uteslutande
af Konungen.

I det förslag till utrikes budget för år 1894, som jag anhåller att nu få inför
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet föredraga, har jag upptagit slutsummorna af
kabinettskassans utgifter till samma belopp som de, hvilka finnas upptagna i den nu
gällande staten. Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter har alltså upptagits till
kr. 628,700, hvaraf, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, på Sveriges andel
falla kr. 443,788: 24 och på Norges kr. 184,911: 76.

Utgiftsförslaget för kabinettskassan omfattar enligt beräkningen:

Ministern för utrikes ärendena.......... kr. 24,000: —

Utrikesdepartementet......................................... » 38,950: —

Ministerstaten.................................................. » 478,750: —

Militärattachéer........................ » 12,000: —

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter......... » 75,000: —

eller tillsammans kr. 628,700

De från kabinettskassan utgående pensioner hafva icke undergått någon förändring,
och jag har derföre ansett mig böra bibehålla den i 1893 års budget för denna utgiftspost
upptagna siffra.

Konsulskas sans inkomst af konsulatafgifter beräknades för år 1893 till kr. 269,500,
och denna beräkning torde hufvudsakligen kunna användas äfven för år 1894, ehuruväl
en ökning i kassans inkomster är att påräkna i följd deraf, att de vid generalkonsulatet
i Hamburg inflytande konsulatafgifter, hvilka förut tillföllo generalkonsuln, numera
jemlikt Nådigt beslut den 27 November 1891 tills vidare redovisas till konsulskassan i
enlighet med de för lönade konsulat i allmänhet gällande bestämmelser.

Utgifterna för generalkonsulatet i Hamburg voro förut: lön från konsulkassau kr.

8,000, konsulatafgifter, som under senare år i medeltal uppgått till kr. 11,000, samt kontorsanslag
utan redovisningsskyldighet från konsulskassan kr. 2,000 eller tillsammans
kr. 21,000. Genom nämnda Nådiga beslut infördes, efter inträffad ledighet vid generalkonsulatet,
en provisorisk ordning med lön kr. 15,000 och kontorsanslag mot redovisningsskyldighet
kr. 4,500 eller tillsammans kr. 19,500. Härigenom uppkom en minskning i
kostnad af kr. 1,500, och då till följd af förändringar vid andra konsulat, för hvilka
jag skall redogöra, en ytterligare minskning på det hela uppstått i konsulskassans utgifter
med kr. 200, torde, för vinnande af lika slutsummor å kassans inkomster och utgifter,
den genom konsulatafgifternas i Hamburg redovisning till konsulskassan uppkommande
ökning kunna beräknas till kr. 9,300, och hela inkomsten af konsulatafgifter
i 1894 års stat upptagas till kr. 278,500 enligt följande uppställning:

Bill. till Kiksd. Prot. 189d. 1 Sami. 1 A/d. 2

Tredje hufvndtiteln.

Från Antwerpens distrikt:

från hufvudstationen ....................................... kr. 8,800:

» vicekonsulaten.......................................... » 1,200:— kr.

* Archangels distrikt................................................................ »

:> Barcelonas
» Bilbaos >

» Genuas distrikt:

från hufvudstationen .................................. kr. 3,700: —

» vicekonsulaten......................................... » 300: —

» Hamburgs distrikt:

från hufvudstationen........................................ kr. 9,000: —-

;> vice konsulaten.......................................... » 300: —

Havres distrikt:

från hufvudstationen....................................... kr. 7,500: —

» vicekonsulatet i Bordeaux......................... » 4,500: —

» de olönade vicekonsulaten........................ » 8,000: —

Helsingfors’ distrikt
» Konstantinopels »
Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen......................... kr. 8,500: —

» vicekonsulatet i Helsingör........... » 300: —

» de öfriga vicekonsulaten.................. » 7,200: —

Leiths distrikt:

» hufvudstationen........................................kr. 3,500: —

» vicekonsulaten......................................... » 15,000;— »

» Lissabons distrikt.................................................................. .»

» Londons distrikt:

från hufvudstationen............ kr. 27,000: —

» vicekonsulatet i Cardiff............................ » 20,000: —

» » » Liverpool......................... ». *18,000: —

» * New-Castle...................... » 16,000: —

» » » West-Hartlepool............... 4,000: —

» de öfriga vicekonsulaten.................... >> 40,000: — ,>

» Lybecks distrikt:

från hufvudstationen....................................... kr. 7.000: —

» vicekonsulaten.......................................... » 1,500: —

» New-Yorks distrikt............................................................... 8

Transport kr.

10,000: —

700: —
8,500: —
3,000: —

4,000: —

9,300: —

20,000: —
5,000: —
300: —

16,000: —

18,500: —
6,500: —

125,000:

8,500: —
28,000: —
263,300: —

Tredje hufvudtiteln.

Från Rigas distrikt :

från hufvudstationen
» vicekonsulaten..

Transport kr. 263,300: —
kr. 5,000: —

» 2,000: — , 7,000: —

» Rio de Janeiros distrikt:
från hufvudstationen...
-> vicekonsulaten ....

__________kr. 6,500: —
.......... » 2,000:— »	8,500: —

Summa kr. 278,800: —

hvaraf med ledning af 1891 års siffror i runda tal kr. 82,441 eller 29,5 7 procent antagas
belöpa på svenska och kr. 196,359 eller 70,4 3 procent på norska fartyg.

Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1893 beräknades till kr.

14,000, torde kunna uppföras med samma belopp. På samma sätt som i förra årets
budgetförslag kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska
ärenden omkring kr. 4,160 eller 29,7 procent och kr. 9,590 eller 68,5 procent för norska
ärenden samt kr. 250 eller 1,8 procent för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta

såsom för båda rikena gemensamma.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter..................... kr. 278,800: —

samt af expeditionsafgifter............................-...............-................... » 14,000: —

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år
utgått och jemväl för 1893 blifvit beviljade, nemligen kr. 160,000 från

Sverige och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans......................... » 280,000: —

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela.............. kr. 572,800: —

Beträffande härefter konsulskassans utgifter, bland hvilka bidraget till Utrikesdepartementet
upptages med oförändradt belopp, kr. 17,500, inträder en ökning i rubriken
löner och arfvoden i följd dels deraf, att vicekonsuln i Köpenhamn vid ingången af
1893, på grund af Nådiga beslutet den 8 december 1882, blifver berättigad till ett
andra ålderstillägg af kr. 500, dels deraf att, i enlighet med det ofvan omnämnda Nådiga
beslutet den 27 November 1891, lönen för generalkonsuln i Hamburg tillsvidare
utgår med kr. 15,000 i stället för kr. 8,000, hvadan ifrågavarande rubrik kommer att
inalles ökas med kr. 7,500.

I afseende på anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet inträder en
ökning derigenom, att i följd af Nådiga beslutet den 27 november 1891 till generalkonsulatet
i Hamburg tills vidare anvisats ett anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet
af kr. 4,500 i stället för det förut utgående anslaget utan redovisningsskyldighet
å kr. 2,000.

I anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet uppstår en minskning
dels, i följd af det nyss omnämnda beslutet den 27 november 1891, med kr. 2,000, dels
genom nedsättning till kr. 800 årligen, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 22 sist -

12 Tredje huJYndtiteln.

lidne oktober, af det hittills med kr. 1,500 utgående anslaget till vicekonsulatet i Kiel,
hvadan rubriken kommer att inalles minskas med kr. 2,700.

Utgifterna till"pensioner hafva icke undergått någon förändring.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas liksom för 1893 ett belopp
af kr. 35,550. Slutsumman för konsulskassans utgifter blir sålunda kr. 572,800.
Konsulskassans utgifter år 1894 skulle alltså omfatta:

Utrikesdepartementet...................................................................... kr. 17,500: —

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden _______________________________________ kr. 373,900: —

b) anslag till kontorskostnader mot redovisnings skyldighet.

.................................................. ;> 73,000: —

c) anslag till kontorskostnader utan redovisnings skyldighet.

................................................. ;> 61,300: —

d) pensioner...................................................... » 11,550:— » 519,750: —

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...................................... » 35,550: —

Summa utgifter kr. 572,800: —

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

En sammanställning af beräkningarna för 1893 och 1894 skulle hafva följande
utseende:

Inkomster:

		1893	1894	Ökning	Minskning
statsverkets bidrag................	kr.	280,000: —	kr. 280,000:-
konsulatafgifter .....................		269,500: —	, 278,800:-	- kr. 9,300: -
expeditionsafgifter.................		14,000: -	14,000: -	——	——
Summa kr.	563,500: —	kr. 572,800: -	kr. 9,300: —
Utgifter:
		1893	1894	Ökning	Minskning
1. Utrikesdepartementet....... 2. konsulsstaten:	kr.	17,500: —	kr. 17,500: —
a) löner och arfvoden_____ b) anslag till kontorskost-		366,400: —	» 373,900: —	kr. 7,500: —
nader motredovisnings-skyldighet.................	»	68,500: —	» 73,000: —	» 4,500: —
c) anslag till kontorskost-
nader utan redovisnings-skyldighet.................	»	64,000: —	> 61,300: —		kr. 2,700: —
d) pensioner.________________		11,550: —	» 11,550: —	—	—
3. skrifmaterialier, expenser
och extra utgifter__________	■	35,550: —	» 35,550: —
Summa	kr. 563,500: —	kr. 572,800: —	kr. 12,000: —	kr. 2,700: —

Tredje hufvudtiteln.

Slutsumman af utgifterna är således ökad med kr. 9,300, men denna ökning är,
såsom förut nämndt, beroende deraf, att genom den nya reglering, som tills vidare är
införd vid generalkonsulatet i Hamburg, fartygsafgifterna redovisas till konsulskassan.
I verkligheten äro utgifterna enligt denna stat, på sätt ofvan anfördt, kr. 1,700 mindre
än förut.

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af
möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i
likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och'' kr. 24,000
för konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära
samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kong]. Norska Regeringens betänkande.»

Till denna af det sammansatta statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta hemställan
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.

Ex protocollo

Eric Trolle.

Tredje hufYiidtiteln.

Bil. C.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i
sammansatt statsråd å Stockholms slott den 14 januari 1893.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Bleke,

Statsråden Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson,

Wexelsen,

Engelhart.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet ånyo
det i sammansatt statsråd den 2 december nästlidet år anmälda förslaget till de Förenade
Rikenas gemensamma utrikes budget för 1894 samt Kongl. Norska Regeringens
den 10 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Sedan Herr Ministern härefter anfört, att han visserligen genom telegram af den
10 innevarande månad erhållit underrättelse om det hufvudsakliga innehållet af detta
betänkande, men att sjelfva betänkandet först förliden gårdag blifvit honom meddeladt,
och att han derför icke kunde i protokollet redogöra för hela betänkandet, utan måste
inskränka sig till hufvudpunkterna, yttrade Herr Ministern:

»Departementet för det Inre tillstyrker mitt förslag till budget för nästkommande
budgettermin, men tillstyrker dervid samtidigt att utgifterna rörande diplomatiska- och
konsulat-ärenden i norska statsbudgeten för terminen 1 juli 1893—30 juni 1894 skola
uppföras med följande belopp:

Tredje hufvudtiteln.

A. Kabinettskassan:

1. Utrikesdepartementet.

2. Ministerstaten:

a. Traktamenten......

b. Expektanslön......

c. Pensioner___________

3. Militärattachéer........

kr. 131.150
1,400
8,250

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser................... kr. 7,250

b. Ekiperingspenningar..................................... » 2,950

c. Hemliga utgifter......................................... » 4,100

d. Öfriga extra utgifter.................................... » 7,800:

hvartill kommer det belopp som motsvarar ä/17 af

det belopp af kr, 24,000: —, som af Sverige ut redes

som Utrikesministerns lön..................... » 7,050:

kr. 11,450: —

140,800:

3,500:

29,150

kr. 184,900

» 12,000

Till tillfälliga och oförutsedda utgifter........................................

kr. 196,900: —

med vilkor att beskickningarna i Wien och Konstantinopel skola fortfarande komma att
skötas af tillförordnade samt den eller de af öfriga beskickningar, vid hvilka ledighet
inträffar, skola skötas af tillförordnade, intill dess att frågan huruvida och i hvilken mån
för Norges del fortsatt anslag bör gifvas till upprätthållande af den- eller desamma
varit Storthinget förelagd.

O O

Konsulskassan:

1. Utrikesdepartementet........................................................

Konsulsstaten:

a. Löner och arfvoden.................................. kr. 211,800:

b. Bidrag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet.
.......................................... 41,350

c. D:o utan d:o........................................... 34,700

d. Pensioner................................................ » 6,550

kr. 9,900: —

3. Skrifmaterialier, expenser och andra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser.................

b. Konsulernes embetsutgifter____________________

c. Diverse utgifter____________________________________

Till tillfälliga och oförutsedda utgifter...............

med vilkor att inom konsulsstaten fast lönade poster, som nu
ledighet härefter inträffar, skola skötas af tillförordnade.

kr. 3,700: —
> 8,800: —
» 7,650: —

294,400:

20,150

16,000

Summa kr. 340,450: —
äro lediga, men vid hvilka

16 Tredje hufvndtiteln.

Angående dispositionen af anslaget till hemliga utgifter framhålles i princip önskvärdheten
af iakttagande af det af Storthinget påpekade sättet, men om det skulle
anses mindre hänsigtsmessigt att räkenskaperna framläggas i statsråd uttalar sig Departementet
för att norske Statsministern i Stockholm hlifver underrättad om medlens
användande under denna post genom att vara närvarande vid räkenskapernas framläggande
för Konungen.

Bevillningen till tillfälliga och oförutsedda utgifter under konsulskassan föreslås
nedsatt från 24,000 kronor till 16,000 kronor, då hvarje år uppkommit betydligt större
öfverskott än det till ^sådana utgifter beviljade belopp. Med afseende å fördelningen
af besparingarna å konsulsstaten göres hemställan om en sådan förändring, att besparingarna
återställas till hvardera statsverket i förhållande till det belopp, hvarmed
hvarje rike i det hela har bidragit, utan hänsyn till bidragets beskaffenhet (konsulatafgifter
och direkta statsbidrag). Departementet förklarar sig icke kunna erkänna
rigtigheten af den grund, hvarpå den nu gällande principen för besparingarnas återbetalande
uteslutande hvilar, nemligen förhållandet mellan de direkta statsbidragen
(Sverige 4/7 och Norge 3/7). Departementet anför, att hvardera rikets tillskott till
konsulatväsendets upprätthållande bör betraktas som en helhet för sig, och att, då norska
konsulatafgifterna uppgå till ett väsentligt högre belopp än de svenska, den föreslagna
förändringen skulle medföra att Norges andel i besparingarna blefve icke obetydligt
större än nu, då Norge endast får 3/7 af hela beloppet.

Departementet yttrar vidare, att »så framt icke upplösningen af gemensamheten i
konsulatväsendet efter Storthingets beslut den 10 Juni 1892 vore nära förestående»,
skulle man vara böjd att tillstyrka det af konstitutionskomitén 1881 ifrågasatta tillvägagående,
nemligen att konsulatafgifter af norska fartyg inbetalades till norska statskassan
och konsulatafgifter af svenska fartyg till svenska statskassan. Under förutsättning
att den del af konsulernes aflöningar och kontorsanslag, hvilken faller på norska
statskassan, utbetalades direkt till vederbörande konsulat, försåvidt den icke kunde bestridas
af de på hvarje plats uppburna afgifter, skulle räkenskapsförhållandena rikena
emellan derigenom mycket förenklas. För kabinettskassans räkning föreslås deremot
ingen förändring af besparingarnas fördelning, då denna kassas alla utgifter bestridas af
de direkta statsbidragen.

Hvad beträffar den af Kongl. Departementet för det Inre ifrågasatta anordning
med afseende å uppförandet i norska statsbudgeten af utgifterna rörande diplomatiska
och konsulsärenden i följande hufvudposter, å kabinettskassan: utrikesdepartementet,
ministerstaten, militärattachéer, skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, samt å
konsulskassan: utrikesdepartementet, konsulsstaten, skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter, antager jag att berörda anordning ej afser någon annan eller vidare specialisering
än ungefärligen densamma som svenska riksstaten i motsvarande del innehåller,
samt att med den i viss mån förändrade formella uppställningen ej kan åsyftas någon
inskränkning i den Eders Kongl. Maj: t för närvarande medgifna dispositionsrätt öfver

Tredje hufvudtiteln. 17

de i budgeten uppförda anslagsposterna. Jag anser mig vid sådant förhållande ej behöfva
härom vidare uttala mig.

Vidkommande åter det ifrågasatta förbehållet om provisoriskt tillsättande af lediga
eller ledigblifvande minister- och lönade konsulsbefattningar, antager jag, i fråga om
ministerbefattningarna, att beskickningarna i Konstantinopel och Wien fortfarande kunna
skötas på förordnande, och att, om ledighet uppkommer vid andra beskickningar, det
likaledes skall, åtminstone under någon kortare tid, befinnas möjligt att tillsätta dem på
förordnande, intill dess frågan om utgiftsbeloppets bestämmande varit förelagd Riksdagen
och Storthinget, men jag kan icke tillråda att som regel för en obestämd framtid
införa den ordningen att tillsätta alla ministerposter på förordnande. En sådan
åtgärd vore enligt min åsigt icke välbetänkt, emedan den osäkra ställning, som härigenom
skulle för posternas innehafvare uppkomma, tvifvelsutan komme att afhålla unge
män med förmåga från att egna sig åt den diplomatiska banan. Frågan huruvida en
ininisterbefattning kan lemnas vakant, torde vid inträffande ledighet böra i hvarje särskilt
fall blifva föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Med afseende å frågan om redovisningen af anslaget till hemliga utgifter åberopar
jag hvad jag yttrat vid föredragning den 2 sistl. december.

Vidkommande anslaget till konsulskassan har Departementet för det Inre med afseende
å lediga och ledigblifvande konsulsbefattningar föreslagit en bestämmelse om
provisoriskt tillsättande. Med afseende å denna frågan åberopar jag likaledes hvad jag
yttrat vid föredragning den 2 sistlidne december.

Under antagande att den nuvarande dispositionsrätten öfver anslagen fortfarande
medgifves, finner jag icke något hinder för att, på sätt Departementet för det Inre föreslagit,
norska statsverkets bevillning till tillfälliga och oförutsedda utgifter under konsulskassan
nedsättes till 16,000 kronor.

I fråga om anmärkningen att konsulskassans besparingar vid återbetalning böra
fördelas i förhållande till det belopp, hvarmed hvart rike genom såväl direkta bidrag
som konsulatafgifter bidragit, anser jag, att jag icke bör härom uttala någon åsigt, innan
jag erhållit yttrande i ämnet från vederbörande myndigheter, och jag anser mig derför
icke vid detta tillfälle kunna anmäla denna fråga till Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Då Kongl. Departementet för det Inre i sitt betänkande yttrar, att, »så framt icke
upplösningen af gemensamheten i konsulatväsendet efter storthingets beslut den 10 juni
1892 vore nära förestående,» kunde vissa åtgärder ifrågasättas, finner jag mig böra erinra,
att en upplösning af gemensamheten på berörda område är en angelägenhet, hvilken
angår icke Norge ensamt, utan båda de Förenade Rikena, att denna fråga måste göras
till föremål för unionel behandling i enlighet med riksakten, samt att i sådant syfte
något meddelande från norsk sida hittills icke blifvit gjordt. Vid detta tillfälle saknar
jag anledning att upptaga till undersökning i hvad mån det må vara möjligt att, med
bibehållande af den gemensamhet på det diplomatiska området, som är ett vilkor för
unionen, införa ändringar med afseende å konsulatväsendet, men jag betviflar icke, att

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 3

Tredje hufvudtiteln.

genom ömsesidigt tillmötesgående en för båda rikena tillfredsställande lösning kan
vinnas såväl af frågan om den gemensamma utrikes styrelsens ordnande på likställighetens
grund med en gemensam utrikes minister, svensk eller norsk man, som af frågan
om ordnandet af det i samband med utrikes styrelsen stående konsulatväsendet.

Mot de af mig gjorda beräkningarna har af Departementet för det Inre någon anmärkning
icke blifvit gjord. Enligt dessa beräkningar, hvilka, derest Eders Kongl. Maj:t
behagar desamma gilla, torde böra dagens protokoll biläggas, utgör hela anslagsbehofvet
till kabinettskassan kr. 628,700 för de Förenade Rikena tillsammans eller samma belopp
som till nämnda kassa finnes uppfördt i nu gällande utrikesbudget. Med iakttagande af en
sträng fördelning enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, skulle detta belopp fördelas
sålunda, att Sveriges bidrag blefve kr. 443,788: 24 och Norges kr. 184,911: 76,
men för afrundning af slutsiffran i hvartdera landets anslag beräknas Sveriges andel
till kronor 443,800 och Norges till kronor 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer
visserligen härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid
endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen
alltid tages, och skilnaden godtgöres hvartdera landet, så att uppkommen besparing
eller brist i hvarje fall fördelas efter den verkliga proportionen.

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med
föregående år till 280,000 kronor, hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, 160,000 kronor
skulle falla på Sverige och 120,000 kronor på Norge.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t behagade besluta att af
Riksdagen och Storthinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå
efter den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion
såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna
som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de
båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1894 begäras 443,800 kronor till kabinettskassan och

160.000 kronor till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1893—30 juni 1894 äskas
184,900 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan, förutom hvad
i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma
period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af

28.000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 16,000 kronor för konsulskassan.
»

I hvad Herr Ministern sålunda anfört och hemstält instämde det sammansatta statsrådets
öfrige svenske ledamöter.

Norska statsrådsafdelningen, som i det hela hänförde sig till Norska Regeringens betänkande,
anförde i underdånighet : »Statsrådsafdelningen antager icke att den af Departe -

Tredje hufvudtiteln. 19

rnentet för det Inre föreslagna form för den norska budgeten vill medföra någon annan
inskränkning i den Konungen medgifna dispositionsrätt, än som är en gifven följd af
sjelfva 8pecificeringen i hufvudposter. Inom hvar och en af dessa komme dispositionsrätten
antagligen att blifva oförändrad.

När Hans Excellens Utrikesministern anfört att en upplösning af gemensamheten i
konsulatväsendet är en angelägenhet, som angår icke Norge ensamt, utan båda de Förenade
Rikena, och att denna fråga måste göras till föremål för unionel behandling i enlighet
med riksakten, anser sig statsrådsafdelningen böra erinra

att Storthinget i en under 1 mars sistlidet år antagen dagordning häfdat, natt spörsmålet
om, huruvida Norge skulle upprätta eget konsulatväsende är ett uteslutande norskt
spörsmål, som blifver att behandla och afgöra allena af norska statsmyndigheter, under
det att den derpå följande afvecklingen af det hittills bestående förhållandet i förekommande
fall må blifva föremål för förhandlingar mellan norska och svenska myndigheter»
;

att Storthinget under den 10 derpå följande juni fattade följande beslut: »1. I det

Storthinget hufvudsakligen godkänner den i Departementets för det Inre betänkande
af den 14 mars detta år framlagda plan för upprättandet af eget norskt konsulatväsende,
beviljas af statskassans kontanta behållning intill kronor 50,000 — femtio tusen kronor —
till de för denna plans genomförande nödvändiga förberedande åtgärder; 2. Regeringen
anmodas om att inleda förhandlingar med Sverige om afvecklingen af gemensamheten i
konsulatväsendet och framlägga resultatet häraf för nästa Storthing;»

att Eders Kong! Maj:t den 27 derpå följande juli i norskt statsråd i nåder behagat
besluta: »Denna sak uppskjutes tills vidare».

Under åberopande häraf och med fullt erkännande af att afvecklingen af den nu
bestående gemensamheten i konsulatväsendet må blifva föremål för förhandling mellan
norska och svenska myndigheter, betonar statsrådsafdelningen att den mellan rikena bestående
riksakt icke tillägger Sverige någon medbeslutande rätt med hänsyn till spörsmålet
om Norge skall upprätta sitt eget särskilta konsulatväsende.

Likaså finner man sig böra uttala, att efter statsrådsafdelningens mening intet är till
hinder för att i förekommande fall upprätta eget sådant med bibehållande af gemensamheten
på det diplomatiska området.

När Hans Excellens Utrikesministern i förbindelse härmed berör en omordning på det
diplomatiska området och härunder uttalar, att han icke betvifla!-, att genom ömsesidigt
tillmötesgående en för båda rikena tillfredsställande lösning kan vinnas af frågan om den
gemensamma utrikes styrelsens ordnande på likställighetens grund med en gemensam
utrikesminister, svensk eller norsk man, anser sig statsrådsafdelningen icke för närvarande
kunna derom närmare uttala sig, så mycket mera som i Hans Excellens Utrikesministerns
anförande icke finnes någon antydan om, huru saken i förekommande fall tänkes genomförd
med bibehållande af hvartdera rikets fulla sjelfständighet och samtidigt genomförande
af betryggande konstitutionel ansvarighet för hvartdera af rikena. Statsrådsafdelningen

20 Tredje hufvudtiteln.

inskränker sig vid detta tillfälle till att uttala, att den icke kan erkänna, att gemensam
heten på det diplomatiska området är något vilkor för unionen.»

Hvad Herr Ministern för utrikes ärendena hemstält och före
slagit, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.

in fidem

G. M. Falkenberg.

Tredje hufrudtiteln.

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för är 1894.

I. Kabinettskassan: 1. Ministern för utrikes ärendena ........ 2. Utrikesdepartementet.............................. 3. Ministerstaten................................. 4. Militärattachéer.................... 5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...	Sverige. Kronor. 24,000 27,495 337,941 8,471 45,893	Norge. Kronor. 11,455 140,809 3,529 29,107	Tillsammans. Kronor. 24.000 38,950 478,750 12.000 75,000
Summa kronor 443,800	184,900	628,700
II. Konsulskassan:
6. Utrikesdepartementet......................	10,000	7,500	17,500
7. Konsulsstaten.............................. 519,750 afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter.......................... 292,800	129,685	97,265	226,950
8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...	20,315	15,235	35,550
Summa kronor 160,000	120,000	280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1894.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena........................................... 24,000

2. Utrikesdepartementet........................................................ 38,950

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire........................... 48,000

Legationssekreterare........................ 6,000 54,000

Transport 54,000

62,950

Tredje hufvud titeln.

Transport 54,000
Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

Ministre Plénipotentiaire.......................-- 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire........................... 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 4] ,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire............................. 22,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire
............................................... 29,000

Beskickningen i Washington:

FÄr.,l,om *enera,kons“1} Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 24,000

Legationssekreterare, lön................. 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34,000

62,950

Transport 414,000

62,950

Tredje hufvndtiteln

Transport 414,000

.''Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plé nipotentiaire.

..................................„......... 32,000

b. Expektanslön

c. Pensioner.....

446,000

4,800

27,950

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché...............................;................ 6,000

1 d:o ................................................ 6,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser......................... 24,500

b. Ekiperingspenningar..................................... 10,000

c. Hemliga utgifter.......................................... 14,000

d. Öfriga extra utgifter.................................... 26,500

Summa kronor

62,950

478,750

12,000

75,000

628,700

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1894.

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag.....................

Norska statsverkets bidrag.........

O -----

Konsulatafgifter, förslagsvis:
inom Antwerpens konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 8,800

» vice konsulaten inom distrikts
................................- 1,200 10,000

» Archangels konsulsdistrikt...................... 700

» Barcelonas > 8,500

» Bilbaos » 3,000

» Genuas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 3,700

» vice konsulaten inom distrikts.
................................ 300 4,000

Transport 26,200

Kronor.

160,000

120,000

280,000

Tredje hufrudtiteln

Transport 26,200

inom Hamburgs konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 9,000

» vice konsulaten inom distriktet
................................ 300 9,300

» Håvres konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 7,500

s vice konsulatet i Bordeaux... 4,500
» öfriga vice konsulat inom distriktet
........................... 8,000 20,000

» Helsingfors’ konsulsdistrikt..................... 5,000

i> Konstantinopels » 300

» Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 8,500

» vice konsulatet i Helsingör... 300

> öfriga vice konsulat inom di striktet.

.........................- 7,200 16,000

» Leiths konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 3,500

> vice konsulaten inom distrik tet

................................- 15,000 18,500

» Lissabons konsulsdistrikt........................ 6,500

> Londons konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 27,000

» vice konsulatet i Cardiff....... 20,000

» » » i Liverpool... 18,000

> » i Newcastle... 16,000

» » »i West-Hartle pool.

...... 4,000

» öfriga vice konsulat inom distriktet.
.......................... 40,000 125,000

» Lybecks konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 7,000

» vice konsidaten inom distriktet
................................- 1,500 8,500

» Newyorks konsulsdistrikt....................... 28,000

280,000

Transport 263,300

280,000

Tredje hufrndtiteln.

Transport 263,300

inom Eigas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 5,000

» vice konsulaten inom distriktet
..........................-.....- 2,000 7j000

> Rio de Janeiros konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen ............... 6,500

» vice konsulaten inom distriktet.
...............................- 2,000 8,500 278,800

Expeditionsafgifter, förslagsvis.............................. 14,000

Summa kronor

Utgifter:

6. Utrikesdepartementet

7. Konsulsstaten:

a. Löner	och arfvoden:
Antwerpen,	Generalkonsuln, lön		13,000
Arckangel,	» »		12,000
Barcelona,	» »		12,000
Bilbao,	Konsuln, »		10,000
Genua,	Generalkonsuln, »		12,000
Hamburg,	» >		15,000
Håvre	> >	14,500
	Vicekonsuln, »	4,500
	Alderstillägg	500	19,500
Bordeaux,	Vicekonsuln, lön.....		6,000
Helsingfors,	Generalkonsuln, lön		15,000
Jomför ministerstaten. Konstantinopcl,	Ministre Plénip. »	10,000
	Drogman, »	7,000	17,000
Köpenhamn,	Generalkonsuln, »	15,000
	Vicekonsuln, »	4,500
	2:ne ålderstillägg;	1,000	20,500
Uppbär konsulatafgifter. Helsingör,	Vicekonsuln, lön	3,900
	2:ne ålderstillägg	1,000	4,900
	Transport	156,900
Bill. till Bi hd Prat. 18!Kt. 1 Samt. 1 Afd.

280,000

292.800

572.800

17,500

17.500

26 Tredje hufvudtiteln.

	Transport	156,900
Leith,	Konsuln lön		16,000
Lissabon,	Generalkonsuln, »		15,000
London,	Vicekonsuln, » ålderstillägg Kanslisten, lön En kontorist, »	24.000 10.000 500 6,000 5,000
	» > »	4,000	49,500
Cardiff,	Vicekonsuln, »		9,000
Liverpool,	» »	9,000
	2:ne ålderstillägg	1,000	10,000
Newcastle,	Vicekonsuln, lön	9,000
	2:ne ålderstillägg	1,000	10,000
West-Hartlepool, Kontoristen, lön	4,000
	personligt lönetillägg	1,000	5,000
Lybeck,	Generalkonsuln, lön		12,000
Newyork,	Konsuln » Vicekonsuln, »	30,000 6,000
	ålderstillägg	500	36,500
Kiga,	Konsuln, lön	.........	9,000
Rio de Janeiro,	Generalkonsuln, »		17,000
I löneu ingår ersättning för} resor inom distriktet. i 0 ’	Vicekonsuln, »		12,000
Jemför ministerstaten. AVaslllDQ^tOD,	Generalkonsuln, »		16,000

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen...................................................— 4,500

Arcliangel........................—........................... 2,000

Barcelona............................................-........... 2,000

Bilbao...................................... 2,500

Genua............................................................. 2,500

Hamburg................... 4,500

Havre.........................................................----- 4,500

Helsingfors........ 4,000

Köpenhamn..................................................... 4,500

Leith ..................................................-.......... 6,000

Lissabon ......................................................... 4,000

Transport 41,000 373,900

17,500

Tredje hufvudtiteln.

Transport 41,000 373,900

London ............................................... 11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000

Lybeck........................................................... 2,000

Newyork.......................................................... 8,000

Riga............................................................... 3,000

Shanghai......................................................... 4,000 73,000

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria............. 3,500

Alger............................................................. 3,000

Bordeaux........................................... 2,000

Buenos Ayres........................................... 4,000

Cardiff....................... 7,000

Gibraltar......................................................... 2,000

Havana.................. 3,000

Japan............................................................. 4,000

Kiel................................................................ 800

Liverpool........................................................ 5,000

Marseille......................................................... 1,500

Melbourne....................................................... 6,000

Montevideo...................................................... 2,000

Neapel............................................................ 3,000

Newcastle................. 4,000

Piraeus............................................................. 1,000

Rio de Janeiro................................................. 4,000

San Francisco................ 4,000

Tanger............................................................ L500 61,300

d. Pensioner:.............................................................. 11,550

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 6,500

b. Konsulernes embetsutgifter....................................... 15,500

c. Diverse utgifter...................................................... 13,550

Summa kronor

17,500

519,750

35,550

572,800

Tredje hufvudtiteln.

Uppgift öfver de från Kabinettskassan och Konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinett ska s san.

Jeml. Nådigt

beslut af den Lxpektan8lon: Kronor. Kronor

16 Nov. 1883 Envoyén Grefve von Essen.................................................... 4,800

Pensioner:

10 Juli 1884 Förre Envoyén Herr Björnstjerna.................. 6,000

21 Juni 1889 » » Lindstrand............................................. 6,000

26 April 1883 » » Friherre Palmstierna .............................. 4,800

15 » 1869 » Ministerresidenten Friherre Wrede........................ 4,000

2 Jan. 1863 Aflidne Kabinettskuriren Cronlands dotter Sofia Wilhelmina 75

2 Jan. 1863 » » Liljedals dotter Clara................ 75 20,950

Summa Kronor 25,750

Så långe Friherre Palmstierna å Kongl. Utrikesdepartementets stat uppbär arfvode
såsom introduktör för främmande sändebud, utgår den honom beviljade pension tillsvidare
endast med 3,400 kr. eller med 1,400 kr. lägre belopp än ofvan angifves, och hela utgiften
för pensioner minskas sålunda till................................................. 19,550 kr.

Från Konsulskassan.

Jeml. Nådigt

beslut af den Pensioner: Kronor.

27 Nov. 1891 Förre Generalkonsuln O. Munch-Rsder.................................. 4,000

25 Sept. 1891 » » H. S. Bernhoft............................... 4,000

9 Jan. 1886 » » Bodom............................................. 4,000

24 April 1885 Generalkonsuln Hegardts enka........................................ 800

29 Maj 1874 Vice konsuln Hambros enka............ 400

16 April 1869 Aflidne förre Generalkonsuln Lagerheims dotter Fatima............. 400

6 Juli 1825 > konsulatsekreteraren Frumeries döttrar:

Anna Carolina ................................................................. 225

Sofia Helena_____________________________________________________________________ 225

Summa kronor 14,050

Tredje hufvudtiteln.

Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

Summa kronor

. -- I	Lön.	Tjenst- görings-	Summa.
		penningar.
1 Kabinettssekreterare, Expeditions-			7,500 {
chef, arfvode----------------------------	—	—
1 Afdelningschef.................-........	4,400	2,000	6,400 \
2 D:o .........................-	8,800	4,000	12,800 1
1 Arkivarie _________________________-......	2,500	1,500	4,000 1
1 Förste sekreterare____________________	2,500	1,500	4,000 \|
1 Andre sekreterare....-----------------	1,800	1,200	3,000
1 2 D:o .....................	3,600	2,400	6,000
1 D:o .................. ---	1,200	800	2,000
2 D:o .....................	2,400	1,600	4,000
1 Förste vaktmästare-------------------	650	300	950
1 Vaktmästare ----------------------------	500	300	800
3 D:o ...............-------......	1,500	900	2,400
Till Utrikesdepartementet hörande embetsman: 1 Introduktör för främmande sände-bud, arfvode----------------------------	1	i	2,600

Af detta arfvode anses 2,500
kr. motsvara tjenstgöringspenningar.

[Lönen kan efter 5 års tjenstgöring
höjas med 600 kr.

Lönen kan efter 5 års tjenstgöring
höjas med 500 kr. och
efter 10 års tjenstgöring med
ytterligare 500 kr.

Derjemte fri bostad.

[.Lönen kan efter 5 års tjenstgöring
höjas med 100 kr.

56,450

Förestående stat skall tillämpas från och med den 1 januari 1884, utom hvad
angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma bl ifver gällande först vid nuvarande
innehafvares afgång.

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att åt
nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet...........-......-......-.....-............-................. ^r- 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen samma

konsulskassan........................-..........-.................... ''

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet............-.......... 11,4o.)

Summa kronor 56,450

Bihang till Rikad. Prof. 189.1. 1 Sami. 1 Afd.

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen, i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
uti statsrådet å Stockholms slott den 14 Januari
1893.

Närvarande statsrådsledamöter:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren.

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa
Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1894 och att i sammanhang dermed
få föredraga följande, till Kongl. Maj:t inkomna framställningar i de
delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda:

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse
den 29 sistlidne november angående arméförvaltningens artilleridepartements
behof af statsmedel för år 1894;

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Barn/. 1 Åfd, 1 Raft.

Fjerde hufvndtitcln.

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 15 sistlidne november angående nämnda departements medelsbehof
under år 1894;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 15 sistlidne november jemte dervid fogade, af chefen för
fortifikationen samma dag aflåtna underdåniga skrivelser angående behofven
af extra anslag för år 1894 dels till fästningsbyggnader och
dels till komplettering af fältingeniörmaterielen;

armé förvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 11 sistlidne november angående nämnda departements behof af statsmedel
för år 1894;

arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse
den 22 sistlidne december angående statsregleringen för år 1894;

statskontorets underdåniga skrifvelse den 6 sistlidne december angående
statsverkets inkomster under år 1891;

chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga skrifvelse
den 26 sistlidne november angående behofvet af medel för de
topografiska arbetena under år 1894 jemte t. f. chefens för generalstaben
den 28 i samma månad deröfver afgifna underdåniga utlåtande,
äfvensom kartverkskommissionens den 6 december 1892 afgifna yttranden
öfver de af kartverkscheferna upprättade förslag till anslag för
år 1894;

t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 22 sistlidne
december med förslag till och kostnadsberäkningar öfver förändringar
i infanteriets organisation år 1894;

inspektörens för kavalleriet underdåniga skrifvelse den 18 sistlidne
december med beräkningar öfver ökade kostnader för skånska husaroch
dragonregementena samt Jemtlands kavalleriregemente under år 1894;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse
den 14 sistlidne december med förslag till och kostnadsberäkningar
rörande artilleriets omorganisation under år 1894;

chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 17 sistlidne
december med förslag till och kostnadsberäkning rörande åtgärder för
genomförande af fortifikationens nya organisation under år 1894;

inspektörens för trängen underdåniga skrifvelse den 20 sistlidne
december med kostnadsberäkningar rörande trängens organisation under
år 1894; samt

Fjerde hufvudtiteln.

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 19 sistlidne december
med förslag till och kostnadsberäkningar rörande de åtgärder, som
för genomförande af intendenturcorpsens nya organisation under år
1894 ansågos erforderliga.

Departementschefen, som förmälde sig icke ifrågasätta andra ändringar
i de under fjerde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag än
dem, som här nedan omförmälas, yttrade dervid:

»De omfattande förändringar i den nuvarande härorganisationen,
hvilka vid senaste urtima Riksdag af statsmakterna beslötos, måste, såsom
jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 14 sistlidne oktober
antydde, i eu framtid, sedan om- och nybildningen af den reorganiserade
härens alla afdelningar genomförts, komma att medföra betydande
ändringar i fjerde hufvudtitelns nuvarande uppställning. Då de olika
besluten i härordningsfrågan, på grund af sakens natur, kommo till
stånd, så att säga, vapenslagsvis och utan att någon hänsyn dervid
kunde tagas till fjerde hufvudtitelns på historiska förhållanden beroende
uppdelning i en mångfald olika anslag med delvis enahanda ändamål,
måste den nämnda omgestaltningen i främsta rummet komma att
träffa de anslag, som äro afsedda till aflöning, underhåll och beklädnad
af arméns personal, och för den närmaste tiden torde krigsstyrelsens
sträfvan i detta afseende hufvudsakligen böra riktas deråt att, i
den mån den nya härordningen utvecklas, bringa dessa anslags benämning
och uppställning i öfverensstämmelse med ofvannämnda för härens
framtida organisation bestämmande beslut vid 1892 års urtima Riksdag.

De förslag om uppförande i riksstaten af ett särskildt för intendenturcorpsen
afsedt. anslag, om sammanförande till ett anslag af samtliga
de för det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning afsedda
tillgångar samt om särskiljande från anslaget till indelta arméns befälsaflöning
af de för det icke garnisonerade kavalleriet afsedda anslagsbelopp,
hvilka jag här nedan kommer att framställa, gå alla i denna
riktning.

Hvad åter angår de nya anslagsbelopp, som för aflöning, beklädnad
och underhåll af manskapet vid de om- och nybildade truppförbanden
varda af nöden, torde, i enlighet med det tillvägagående, som i liknande
fall förut varit följdt, desamma under hela öfvergångstiden böra hvart
för sig i sin helhet sammanhållas under ett anslag, helst ett sådant,
som redan har karakteren af reservationsanslag.

Då, såsom lätt inses, de statsutgifter, som för sistnämnda ändamål
erfordras, under öfvergångstiden kunna år efter år till beloppet högst betydligt
vexla, torde det öfverhufvud endast på detta sätt blifva för krigsstyrel -

Fjerde liufvudtiteln.

sen möjligt att utan ständiga rubbningar i budgeten och ständig omflyttning
af olika anslagsbelopp genomföra den utveckling af härorganisationen,
som under de närmaste åren förestår. De nya anslag, som afses
för aflöning, underhåll och beklädnad af manskap med mera dylikt
vid fältartilleriet, torde sålunda böra tilläggas anslaget till artilleriet,
motsvarande anslag för fästningsartilleriet anslaget till Vaxholms artilleri-corps,
hvilket torde böra ombildas till ett anslag för sistnämnda vapen,
samt slutligen de för manskapets vid trängen aflöning, underhåll
och beklädnad afsedda nya anslag anslaget till nämnda vapen. Häraf
blir visserligen en följd, att då de uppräknade anslagen samtliga äro afsedda
för befälets aflöning och följaktligen de för sådan aflöning erforderliga
nya anslagsbelopp likaledes måste tilläggas mera omförmälda anslag,
hela ds belopp, som utöfver nuvarande tillgångar erfordras för genomförande
af fältartilleriets, fästningsartilleriets och trängens beslutade nya organisation,
komma att uppföras under samma anslag. Häremot kan emellertid
icke något vara att erinra och detta tillvägagående finner sin fullkomliga
motsvarighet i hvad som egde rum, då t. ex. Svea trängbataljon uppsattes.
Hela det för bataljonen erforderliga anslag, vare sig nu dermed
afsågs befäls aflöning eller manskapets aflöning, underhåll eller beklädnad,
uppfördes nemligen till en början under en anslagsrubrik och först,
sedan bataljonens uppsättning fullbordats, blef an slagsbeloppet, med hänsyn
till de olika ändamål, det hade att tjena, uppdeladt på de för nämnda
olika ändamål afsedda särskilda anslag.

Hvad infanteriet och kavalleriet angår, blir emellertid förhållandet
något annorlunda. Jag lemnar dervid alldeles ur räkningen de värfvade
truppförbanden af detta slag. De förändringar, som dessa skola genomgå,
äro nemligen mycket obetydliga och dessutom af beskaffenhet att
ej vid nu instundande Riksdag böra genomföras. Beträffande åter öfriga
infanteri- och kavalleri-truppförband, synas de nya anslag, som för aflöning
af det vid desamma anstälda befäl erfordras, lämpligen böra uppföras
under anslaget till indelta arméns befälsaflöning eller då detta
anslag, enligt den framställning jag längre fram kommer att göra, skulle
delas i två, ett för infanteriet och ett för kavalleriet, under det af dessa
anslag, till hvilket anslagsbeloppen med afseende å sina ändamål böra
hänföras; och torde, då de med statsmedel aflönade volontärer vid
indelta infanteriet hitintills erhållit den dem tillkommande fasta lön från
nämnda anslag, bland befälsaflöningen böra inräknas jemväl den fasta
lön, som är beräknad för de enligt sistlidne Riksdags beslut nytillkomne
volontärerne vid infanteriet. Öfriga anslag åter eller de, som
erfordras dels till aflöning af det nya stammanskapet vid de båda in -

Fjerde hufvudtiteln.

delta skånska kavalleriregementena och Norrlands kavalleriregemente
och dels till underhåll och beklädnad under möten och öfningar af allt
nytillkommet manskap vid såväl dessa trupper som det icke garnisonerade
infanteriet i dess helhet, torde åter böra tilläggas auslaget till
indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar, hvarifrån
de hufvudsakligaste kostnaderne under sistnämnde truppförbands öfningar
hitintills bestridts.

Hvad slutligen angår det vid sistlidne Riksdag Eders Kongl. Maj:t.
lemnade bemyndigande att använda vissa af fjerde hufvudtitelns anslag
till andra ändamål än dem, för hvilka de ursprungligen varit afsedda,
lärer vara uppenbart, att detta bemyndigande, hvilket ej är inskränkt
att gälla allenast för år 1893, måste, i den mån detsamma ej af sig
sjelft förfaller i följd af de framställningar jag nu kommer att göra,
fortfarande anses ega giltighet. Beskaffenheten af den förändring i härorganisationen,
som nu är i fråga och som medför, att äfven obetydliga
och till beloppet synnerligen svårberäkneliga delar af ett anslag måste
användas att fylla bristen i ett annat, gör detta till en nödvändighet,
som först efter det den nya organisationen genomförts och kan till
sina verkningar fullt öfverskådas upphör att göra sig gällande.

Efter förutskickande af dessa anmärkningar ber jag att få öfvergå
till de särskilda anslagen.

Intendenturcorpsen.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, beslöt, i anledning
af Eders Kongl. Maj:ts förslag, sistlidne Riksdag upprättandet af en
särskild intendenturcorps; och skulle nödiga medel för densamma på
det sätt beredas, att dels från åtskilliga i Riksdagens skrifvelse uppräknade
anslag finge för den nya corpsen användas de belopp, som
förut derifrån utgått till intendenturtjenstemäns aflöning, och dels att, i
den mån organisationen af den nya corpsen fortginge, Riksdagen anvisade
de för densamma derutöfver erforderliga belopp. Ett nytt anslag
under benämning »intendenturcorpsen» torde alltså böra i riksstaten uppföras
till belopp motsvarande sammanlagda summan af de särskilda poster,
som från ofvannämnda anslag i riksstaten få för den nya corpsen
tagas i anspråk, och de belopp, Riksdagen år efter år för organisstionens
genomförande beviljar; och lärer ifrågavarande anslag böra erhålla
sin plats näst efter anslaget till generalstaben, med hvilken corps
den nya intendenturcorpsen så till uppgifter som ställning inom härorganismen
är närmast jemförlig.

[10

Nytt anslag
under denna
benämning.

6 Fjerde hufYudtlteln.

Hvad angår frågan om det nya anslagets belopp torde böra erinras,
att enligt Riksdagens beslut de anslagsposter, som från redan befintliga
anslag må till den nya corpsen användas, uppgå till 310,245 kronor 63
öre och att Riksdagen derutöfver för genomförande af corpsens organisation
under år 1893 för nämnda år beviljat 13,500 kronor. Då vidare,
enligt hosfogade af generalintendenten med hans ofvannämnda
skrifvelse öfverlemnade förslag till åtgärder för genomförande under år
1894 af intendenturcorpsens organisation (bil. I), för nämnda år skulle
för corpsen ytterligare erfordras ett belopp af 14,912 kronor 60 öre
eller i rundt tal 15,000 kronor, samt ett belopp, motsvarande det för
år 1893 beviljade, naturligtvis blifver nödigt jemväl för år 1894, skulle
alltså det nya anslaget i sistnämnda års riksstat böra uppföras med
338,745 kronor 63 öre. Härvid är emellertid att märka, att i den nya
staten för intendenturcorpsen är uppförd dels inqvarteringsersättning
till vissa tjenstemän med sammanräknadt 5,300 kronor 63 öre och dels
ålderstillägg till 35 förvaltare å 300 kronor med tillsammans 10,500
kronor, men att i alla öfriga arméns stater så väl inqvarteringsersättning
som ålderstillägg anvisas att utgå icke från vederbörande corps’ eget
anslag, utan från anslaget till inqvarteringskostnader respektive anslaget
till ålderstillägg. Då enahanda bestämmelser lämpligen synas böra gälla
för intendenturcorpsen, lär alltså af Riksdagen böra äskas bemyndigande
för Eders Kongl. Maj:t att så ändra intendenturcorpsens stat, att jemväl
denna corps’ tjenstemän berättigas från de för ändamålet i riksstaten
uppförda anslag uppbära dem tillkommande inqvarteringsersättning och
ålderstillägg samt under förutsättning af bifall dertill corpsens stat och
deremot svarande anslag minskas med sammanräknade beloppet af ofvannämnda
summor eller 15,800 kronor 63 öre. Då, såsom jag nyss nämnde,
det belopp, som, med tillämpning af nu gällande stat, i 1894 års riksstat
borde för corpsen anvisas* uppgår till 338,745 kronor 63 öre, blefve
alltså motsvarande belopp, derest nämnda förslag gillas, allenast 322,945
kronor.

En ytterligare omständighet är emellertid härvid att beakta.
Till de redan befintliga anslag, från hvilka bidrag till intendenturcorpsen
skola hemtas, höra nemligen jemväl anslagen till inqvarteringsersättning
och ålderstillägg, i det att för nämnda ändamål skulle utgå, från först
omförmälda anslag 2,825 kronor 62 öre, motsvarande den inqvarteringsersättning,
som enligt nu gällande bestämmelser tillkommer regementsintendenterne
vid de värfvade, ej till Stockholms garnison hörande
garnisonerade trupperna äfvensom regementskommissarierne vid Svea
och Göta trängbataljoner, samt från det senare 13,500 kronor, utgörande

Fjerde hufvudtiteln.

det belopp, som beräknas åtgå till ålderstillägg åt de intendenturtjenstemän,
hvilka för närvarande äro till dylik förmån berättigade. Då enligt
den nya staten för intendenturcorpsen 5,300 kronor 63 öre skola utgå
i inqvarteringsersättning åt intendenturtjenstemän, måste alltså från det
kontanta tillskott, Riksdagen beviljar åt samma corps, ett belopp motsvarande
skil na fl eu emellan 5,300 kronor 63 öre och 2,825 kronor 62
öre eller 2,475 kronor 1 öre tillföras anslaget till inqvarteringskostnader,
enär eljest anvisningarne för intendenturcorpsen å detta anslag
komme att öfverskrida hvad som enligt nu gällande bestämmelser kan
för densamma tagas i anspråk. Hvad åter angår anslaget till ålderstillägg,
betingar det anmärkta förhållandet, såsom lätt inses, endast
den påföljd, att derifrån måste till anslaget för intendenturcorpsen öfverföras
allenast det belopp 3,000 kronor, som motsvarar skilnaden emellan
beloppet 13,500 kronor, hvilket, enligt hvad jag nyss antydt, på grund
af Riksdagens beslut från berörda anslag får till intendenturcorpsen användas,
och beloppet 10,500 kronor, som enligt staten erfordras för att
åt dertill berättigade tjensteman vid intendenturcorpsen bereda ålderstillägg.

Rigtigheten häraf framstår klarast, om man med hvarandra jemför
å ena sidan det belopp, som uppkommer, derest man sammanlägger
dels det under år 1894 för intendenturcorpsen erforderliga nya anslag,
dels de bidrag, som enligt Riksdagens beslut få från samtliga de i
Riksdagens skrifvelse uppräknade anslag, med undantag af de båda anslagen
till inqvarteringskostnader och ålderstillägg, för intendenturcorpsen
tagas i anspråk och dels slutligen beloppet 3,000 kronor, som från
anslaget till ålderstillägg skulle till anslaget för intendenturcorpsen
öfverflyttas, och å andra sidan det belopp, som, enligt hvad jag ofvan
visat, i 1894 års riksstat bör för intendenturcorpsen uppföras.

De för intendenturcorpsen under år 1894 behöfliga nya anslag

utgöra .......................................................................................... kr. 28,500: —

Från redan befintliga anslag (utom anslagen till inqvarteringskostnader
och ålderstillägg) skola enligt Riksdagens
beslut utgå ....................................................... » 293,920: 01

Från anslaget till ålderstillägg............................................. » 3,000: —

kr. 325,420: 01

Det ofvan nämnda under 1894 för intendenturcorpsens

anslag erforderliga belopp utgör ................................ » 322,945: —

Rest kr- 2,475: 01

[2.]

Minskning af
detta anslag.

8 Fjerde hufvndtiteln.

eller samma belopp, som, enligt livad jag ofvan visat, bör tillföras
anslaget till inqvarteringskostnader.

Under anhållan att framdeles vid de anslag, från Indika bidrag till
intendenturcorpsen skola utgå, göra de ytterligare framställningar, som
af de nu angifna förhållandena påkallas, hemställer jag alltså, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att så ändra
den för intendenturcorpsen faststälda stat, att inqvarteringsersättning
eller ålderstillägg till tjenstemän vid
intendenturcorpsen, som äro till dylika förmåner berättigade,
förklaras skola utgå från anslaget till inqvarteringskostnader
resp. anslaget till ålderstillägg, och
dels, vid bifall härtill, till intendenturcorpsen bevilja
ett ordinarie anslag af kr. 322,945 att under
benämning »intendenturcorpsen» i riksstaten uppföras
näst efter anslaget till generalstaben.

Arméförvaltningen.

Af de till arméförvaltningen anslagna medel skulle, enligt 1892
års urtima Riksdags beslut, för den nya intendenturcorpsen tagas i anspråk
ett belopp af 16,900 kronor, motsvarande de förut i arméförvaltningens
stat till generalintendenten, intendenten (byråchefen) och byråchefsassistenten
uppförda aflöningsbelopp. Å andra sidan skulle emellertid,
enligt samma Riksdags beslut, en ny sjukvårdsbyrå inrättas å arméförvaltningens
intendentsdepartement och nödiga medel till den derför
erforderliga kostnad, hvilken beräknades till 10,271 kronor 90 öre, på
så sätt beredas, att af anslaget till »kommendantsstaten» finge för ändamålet
användas 4,260 kronor, af anslaget till »militärläkares undervisning»
2,150 kronor samt af de för den nya veterinärorganisationen anvisade
medel den behållning 6,342 kronor, som vid denna organisations genomförande
beräknas uppkomma.

Det belopp, hvarmed anslaget till ,arméförvaltningen bör minskas,
skulle således utgöra skilnaden emellan 16,900 kronor och 10,271 kronor
90 öre eller 6,628 kronor 10 öre, men dervid är att märka, att, ehuru
verkliga kostnadsökningen för den nya sjukvårdsbyrån uppgår till nyssnämnda
belopp 10,271 kronor 90 öre, denna summa i sin helhet dock
icke blifvit för ändamålet uppförd i arméförvaltningens nya stat. I den
beräknade kostnadsökningen ingick nemligen med ett belopp af 1,362

Fjerde lmfrndtiteln.

kronor 50 öre den vederbörande tjensteman vid den nya sjukvårdsbyrån
tillkommande inqvarteringsersättning, som emellertid enligt den nya
staten för arméförvaltningen skall gäldas icke från arméförvaltningens
anslagsmedel utan från förslagsanslaget till inqvarteringskostnader. Till
summan 6,628 kronor 10 öre, som skulle beteckna den minskning i
anslaget till arméförvaltningen, hvilken blefve en följd af intendenturcorpsens
och den nya sjukvårdsbyråns inrättande, måste alltså läggas
nyssnämnda belopp 1,362 kronor 50 öre, då summan 7,990 kronor 60
öre befinnes utgöra det belopp, hvarmed framdeles, sedan å ena sidan
från arméförvaltningens anslag till anslaget för intendenturcorpsen öfverförts
ofvannämnda 16,900 kronor och å den andra till samma anslag
öfverflyttats de anslagstillgångar, som enligt arméförvaltningens nya
stat erfordras för den nya sjukvårdsbyrån, förstnämnda anslags slutsumma
kommer att understiga den, som för närvarande finnes för detsamma i
riksstaten uppförd.

Hvad angår de tillgångar, som vid sistlidne Riksdag beräknades
blifva för den nya sjukvårdsbyrån disponibla, ber jag få erinra, att
garnisonsläkaren å Karlsborg numera afgått från sin befattning och att
det för garnisonsläkarebefattningen derstädes från anslaget till kommendantsstaten
förut utgående aflöningsbelopp 4,260 kronor således
redan nu kan för sjukvårdsbyrån tagas i anspråk. Såsom jag i mitt
anförande till statsrådsprotokollet för den 14 sistlidne oktober upplyste,
kunna deremot öfriga ofvanangifna tillgångar ännu ej på någon tid
i sin helhet disponeras för ändamålet och lär vid sådant förhållande
någon öfverföring af dem till anslaget för arméförvaltningen ej böra
ifrågakomma. Detta anslag, som för närvarande är i riksstaten uppfördt
med ett belopp af 142,700 kronor, skulle alltså, då detsamma nu
komme att minskas med 16,900—4,260 eller 12,640 kronor, i 1894 års
riksstat komma att uppföras med 142,700 kronor — 12,640 kronor
eller 130,060 kronor.

Då arméförvaltningens nya stat slutar å 134,709 kronor 40 öre
erfordras alltså, på det anslagets slutsumma må komma att svara mot
statens, att till arméförvaltningen ytterligare anvisas 4,649 kronor 40
öre och är att emotse, det denna summa inom en jemförelsevis snar
framtid skall varda disponibel å de för den nya veterinärorganisationen
afsedda anslagstillgångar.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

Bill. till Rikxd. Prof. 1 Rami. J A/d. 1 Häft.

Ökning af
detta anslag.

[4-]

Afförande ur
riksstaten af
detta anslag.

Fjerde hufvudtiteln.

att, vid bifall till förslaget om uppförande i riksstaten
af ett särskildt för intendenturcorpsen afsedt
anslag, minska anslaget till arméför -

valtningen nu ...................	................... kr.	142,700: —
med.......................................	.................... »	12,640: —
till .........................................	..................... kr.	130,060: —

Generalitetsstaten.

Vid 1892 års urtima Riksdag beslutades, såsom Eders Kongl. Maja
täcktes erinra sig, uppsättandet af en sjette fördelningsstab, hvarjemte
Riksdagen till arfvoden åt adjutanten hos den nya fördelningsgeneralen
och fördelningsläkaren anvisade ett anslag för år 1893 af 2,780 kronor.

Detta belopp torde nu böra på ordinarie stat uppföras; och hemställer
jag, då med tillsättande af den sjette fördelningsgeneralen torde
kunna anstå till ett senare år af den för den förbättrade härordningens
genomförande bestämda öfvergångstid samt i öfrigt några förändringar
inom generalitetet af beskaffenhet att föranleda minskning i nu förevarande
anslagsbelopp icke sedan förra Riksdagen inträffat, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för beredande af erforderliga arfvoden åt
adjutanten och fördelningsläkaren vid den nya fördelningsstaben
höja anslaget till gene ralitetsstaten

nu..................................... kr. 126,265: —

med........................... » 2,780: ■—

till ............................................................... kr. 129,045: —

Öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm.

Då 1892 års urtima Riksdag, bland annat, medgifvit, att till »kommendantsstaten))
finge öfverflyttas nu utgående anslag till öfverkommendantsexpeditionen
i Stockholm och hinder icke möter, att denna
öfverflyttning redan vid nu instundande Riksdag kommer till setånd,
hemställer jag, som under anslaget till »kommendantsstaten)) kommer
att göra framställning om, bland annat, detta anslags ökande med ett
belopp af 7,350 kronor, motsvarande den summa, hvarmed anslaget

Fjerde hufvudtiteln.

till öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm för närvarande är i riksstaten
uppfördt, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, under förutsättning att sistnämnda framställning
vinner bifall, besluta, att anslaget till öfverkommendantsexpeditionen
i Stockholm skall ur riksstaten
utgå.

Kommendantsstaten.

Enligt sistlidne Riksdags beslut skall af detta anslag ett belopp
af 15,060 kronor användas till bestridande af kostnaderna för intendenturcorpsens
nya organisation; och har jag vidare förut i dag
gjort framställning derom, att ett belopp af 4,260 kronor, motsvarande
den från förevarande anslag utgående aflöningen till gamisonsläkaren
å Karlsborg, måtte få läggas till arméförvaltningens anslag. Under
iakttagande häraf borde anslaget till kommendantsstaten minskas med
ett belopp af 19,320 kronor; men då å andra sidan till detsamma
skall läggas det belopp 7,350 kronor, med hvilket anslaget till öfverkommendantsexpeditionen
är i 1893 års riksstat uppfördt, skulle den
verkliga minskningen i anslaget, som för närvarande kan ifrågakomma,
uppgå till ett belopp af 11,970 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,

vid bifall till förslagen om uppförande i riksstaten
af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
samt om ändring i anslagets till arméförvaltningen
nuvarande belopp, minska anslaget till kommendants -

staten nu .................................	.................. kr.	30,868: —
med ............................................	................. »	11,970: —
till ..............................................	................. kr.	18,898: —

Krigsskolan.

Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut i fråga om intendenturcorpsens
organisation skall al’ nu förevarande anslag ett belopp af
2,960 kronor, motsvarande den för närvarande från detsamma till redo -

[5.]

Minskning af
detta anslag.

. [o.]

Minskning af
detta anslag.

[7-]

Minskning af
detta anslag.

[8.]

Ökning af
detta anslag.

Fjerde hufvudtiteln.

göraren vid krigsskolan utgående aflöning, tagas i anspråk för nämnda
corps. Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att, vid bifall till förslaget om uppförande i riksstaten
af ett särskildt för intendenturcorpsen afsedt
anslag, minska anslaget till krigssko -

lan nu .......................................................* kr. 79,689: —

med ............................................................ » 2,960: —

till ................................................................. kr. 76,729: —

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg.

Enligt meranämnda Riksdags beslut beträffande organisationen af
en intendenturcorps skall af ifrågavarande anslag för berörda corps användas
4,200 kronor, motsvarande den från detsamma till sjukhuskommissarien
och sjukbusskrifvaren vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm
utgående aflöning.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,

vid bifall till förslaget om uppförande i riksstaten
af ett särskildt för intendenturcorpsen afsedt
anslag, minska anslaget till garnisonssjukhusen i Stock -

	holm och å Karlsborg nu...........	........... kr.	81,487: —
	med ....................................................	.......... B	4,200: —
•	till ......................................................	........... kr.	77,287: —

Pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen.

I syfte att uppflyttning till l:ste bataljonsläkarelöneförmåner i regeln
måtte komma att ega rum i tur inom hela fältläkarecorpsen föreslog
Eders Kongl. Maj:t 1892 års båda Riksdagar, att Eders Kongl. Maj:t
måtte bemyndigas att, i mån af nuvarande l:ste bataljonsläkares afgång,
använda de åt dem i de olika staterna uppförda aflöningsbelopp
till aflöning åt motsvarande antal af de till tjensteåldern äldste 2:dre
bataljonsläkarne, äfven om dessa icke voro vid vederbörande truppförband
anstälde. Förslagen lyckades emellertid icke tillvinna sig Riksdagens
bifall. Af förhandlingarne i ämnet vid dessa båda Riksdagar
synes emellertid framgå, att motståndet mot de ifrågasatta bestäm -

Fjerde hnfvudtiteln.

melserna berott icke på någon inom Riksdagen förefintlig obenägenhet
mot förslaget om ändrade befordringsgrunder för 2:dre bataljonsläkarne
utan endast på formella betänkligheter. I den till svar å Eders Kongl.
Maj:ts förslag i härordningsfrågan aflåtna skrifvelsen säger 1892 års
urtima Riksdag detta uttryckligen och antyder på samma gång, att det
af Eders Kongl. Maj:t afsedda mål synes kunna vinnas på det sätt, att
bataljonsläkarne uppfördes i en enda lönegrad, motsvarande 2:dre bataljonsläkares,
och att till Eders Kongl. Maj:ts disposition stäldes ett
belopp svarande mot skilnaden emellan nuvarande förste bataljonsläkarnes
och andre bataljonsläkarnes löneförmåner att lika fördelas bland
de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

Enär det fortfarande synes mig af vigt, att nu gällande olämpliga
bestämmelser ifråga om 2:dre bataljonsläkarnes befordran utbytas mot
nya, som bättre tillgodose dessa tjenstemäns anspråk på en så vidt
möjligt jemn uppflyttning i högre lönegrad, bär jag ansett mig böra
upptaga detta Riksdagens förslag; och lärer, då för detsammas genomförande
ett särskildt nytt anslagsbelopp skulle ställas till Eders Kongl.
Maj:ts disposition, nämnda anslagsbelopp, till undvikande af en ny
anslagstitel, lämpligen böra sammanslås med nu förevarande anslag,
från hvilket aflöning till en del af fältläkarecorpsens personal redan
bestrides.

Hvad angår den summa, som för förslaget är af nöden, har jag
trott mig böra utgå från förhållandena, sådana de komma att gestalta
sig sedan den vid sistlidne Riksdag antagna förbättrade härordningen
blifvit till fullo genomförd. Anslagets belopp blifver visserligen såsom
följd deraf redan från början något större än som skulle hafva blifvit
fallet, derest antalet nuvarande l:ste bataljonsläkarebeställningar vid
armén tagits till utgångspunkt. Enligt de hittills gällande staterna
förefinnas nemligen 37 dylika beställningar vid armén, under det att
för framtiden skulle komma att förefinnas 39 sådana. Skilnaden
i anslagsbeloppet, hvilken kommer att utgöra 2,785 kronor, är emellertid
obetydlig, helst då den ställes vid sidan af den obestridliga
fördölen att redan nu få denna angelägenhet definitivt ordnad; och som
lätt inses, komma, såsom följd af det utaf mig förordade till vägagåendet,
statens utgifter icke att ökas. Rättigheten för Eders Kongl.
Maj:t att af det nya anslagsbeloppet tilldela lönefyllnad åt de äldre
bataljonsläkarne skulle nemligen inträda endast i den mån nuvarande
l:ste bataljonsläkare afgå; och lärer vara uppenbart, att samtlige nu
tjenande i:ste bataljonsläkare omöjligen kunna komma att afgå före
den för härordningens genomförande bestämda ötvergångstid, vid hvit -

Fjerde hnfvudtiteln.

kens utgång emellertid löner jemväl till de 2 nya l:ste bataljonsläkarebeställningarne
böra vara anvisade.

Af omförmälda 39 förste bataljonsläkarebeställningar äro 23 uppförda
å staterna för ej garnisonerade infanteriregementen, nemligen de
19 indelta samt Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands
regementen, 5 å staterna för lifregementets dragoner och husarer,
Smålands husarregemente samt skånska husar- och dragonregementena
och de återstående 11 å staterna för värfvade truppförband, nemligen
de tre gardesregementena, de tre äldre artilleriregementena, Vaxholms
artillericorps, fortifikationen (2 dylika beställningar) samt Svea och
Vendes trängbataljoner. Då, oberäknad!, inqvarteringsersättningen, som
till l:ste bataljonsläkare utgår med samma belopp som till kaptener
och till 2:dre bataljonsläkare med samma belopp som till löjtnanter,
skilnaden emellan den för förste och andre bataljonsläkare å staterna
anslagna aflöning uppgår till följande belopp:

vid de 23 förstnämnda infanteriregementena
samt de tre indelta kavalleriregementena,

lön ...............................................................	. kr.	900: —
och dagaflöning ..............................................	»	90: —
summa kr.	990: —
eller vid 26 regementen sammanlagdt ... .		............... kr. 25,740: —
vid skånska husarregementet, lön...............	.. kr.	900: —
dagaflöning .........................................................	.. »	305: — » 1,205: —
vid skånska dragonregementet, lön............	. kr.	900: —
dagaflöning .......................................................	.. »	215: — » 1.115: —
samt vid värfvadt regemente, lön-..............	kr.	900: —
dagaflöning ..................................... ...............	»	365: —
summa	kr. 1,265: —

eller för 11 värfvade regementen sammanlagdt............... » 13,915: —

skulle alltså summan häraf kr. 41,975: —

utgöra det belopp, hvarmed vid bifall till nu förevarande förslag slutsumman
å anslaget till pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen
skulle ökas.

Det torde emellertid böra erinras, att detta belopp icke under alla
förhållanden blifver tillräckligt för sitt ändamål. Om antalet vid värfvade
truppförband anställde bataljonsläkare, som äro berättigade till

Fjerde hufrudtiteln.

den högre aflöningen, öfverstiger siffran 11, som, enligt hvad jag nyss
nämnde, betecknar antalet vid värfvade trupper för närvarande anstälde
l:ste bataljonsläkare, måste nemligen brist uppstå i den del af anslaget,
som är ansedd att bekosta dagaflöningen, hvilken vid värfvade truppafdelningar
utgår året om men vid de indelta och öfrige icke garnisonerade
regementen beräknas utgå för 90 resp. 243 (skånska husarregementet)
och 213 (skånska dragonregementet) dagar. Denna olägenhet
uppväges emellertid deraf, att vid motsatt förhållande d. v. s., då antalet
till den högre aflöningen berättigade bataljonsläkare vid de värfvade
truppförbanden understiger 11, öfverskott å anslaget måste uppstå,
hvilket, då anslaget är af allmän natur, kommer liufvudtitelns allmänna
besparingar till godo. Hela saken torde alltså ej påkalla annan åtgärd,
än att Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen äskar bemyndigande att, derest
de till lön och dagaflöning åt de äldre bataljonsläkarne från anslaget
gjorda utbetalningar under något år öfverskrida ofvan nämnda belopp
41,975 kronor, låta täcka bristen från allmänna besparingame.

Då enligt Riksdagens förslag benämningarne l:ste och 2:dre bataljonsläkare
skulle utbytas mot benämningen bataljonsläkare och i hvarje
fall den i vederbörande stater uppförda aflöning för l:ste bataljonsläkarne
för framtiden skulle bestämmas att utgå med allenast det till
2:dre bataljonsläkare anslagna belopp, kunde ifrågasättas, att staterna
för arméns samtliga truppförband med undantag af Gotlands och Karlsborgs
artillericorpser, vid livilka någon läkare icke finnes anstäld, nu
ånyo borde föreläggas Riksdagen till godkännande. Emellertid lär den
erforderliga ändringen i staterna jemväl kunna på det sätt åvägabringas,
alt Riksdagen, utan att nya förslagsstater föreläggas densamma, bemyndigar
Eders Kongl. Maj:t att vidtaga derför nödiga åtgärder och
torde, med afseende å den jemförelsevis obetydliga ändring, som nu är
i fråga, sistnämnda utväg böra föredragas.

Slutligen torde böra påpekas, att hvad den högre dagaflöningen till
de äldre bataljonsläkarne angår, endast sådan aflöning af detta slag,
som eljest skolat från vederbörande truppförbands eget anslag utbetalas,
kan ifrågakomma att gäldas från det nya anslaget. Om sålunda för
framtiden en till högre dagaflöning berättigad bataljonsläkare kommenderas
till någon af landtförsvarets skolor eller annan inrättning af beskaffenhet
att ersättning till den dervid tjenstgörande personal utgår
från andra landtförsvarets medel än vederbörande truppförbands aflöningsanslag,
torde vara uppenbart, att från nämnda medel bör betalas
jemväl den högre dagaflöning, som under kommenderingen kan tillkomma
batalj onsläkaren.

16 Fjerde hufvudtiteln.

Under erinran, att vid bifall till dessa förslag nu förevarande anslag
bör erhålla en något ändrad benämning, som gifver antydan om
det nya ändamålet med anslaget, hemställer jag alltså, att Eders Kongl.
Maj: t täcktes föreslå Riksdagen

att bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att så ändra de
vid 1892 års urtima riksmöte af Riksdagen godkända
stater för dem af arméns truppafdelningar, vid hvilka
finnas anstälde förste eller andre bataljonsläkare, att
samtliga dessa beställningar upptagas under benämningen
»bataljonsläkare» och att för dem af beställningarna,
som förut varit betecknade såsom l:ste bataljonsläkarebeställningar,
uppföres »lön 900 kronor»
och »dagaflöning 2 kronor» under vederbörligt antal
dagar, samt

att vid bifall härtill

dels besluta att, i mån af nuvarande l:ste bataljonsläkares
afgång, Eders Kongl. Maj:t må i den ordning,
Eders Kongl. Maj:t pröfvarlämpligt, förklarade
äldste bataljonsläkarne vid armén intill ett antal af
39 berättigade att utöfver de dem enligt stat tillkommande
löneförmåner komma i åtnjutande af lönetillägg
med 900 kronor, dagaflöning med 1 krona och inqvarteringsersättning,
der sådan enligt gällande föreskrifter
skall utgå och af statsmedel gäldas, med skilnaden
emellan den för l:ste och 2:dre bataljonsläkaf-e
nu bestämda så beskaffade ersättning;

dels öka anslaget till pensioner och stipendier för

fältläkarecorpsen nu ................................. kr. 19,800: —

med.......................................................... » 41,975: —

till........................................................... kr.* 61,775: —

äfvensom medgifva att anslaget må för framtiden benämnas
»ökad aflöning till de äldre batalj onsläkarne
samt pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen»
och

dels slutligen, med förklaring att från nämnda
anslag skall utgå, förutom ofvan omförmälda lönetilllägg,
jemväl erforderlig förhöjd dagaflöning i alla de
fall, då sådan aflöning eljest skall från vederbörande

Fjerde hufvudtiteln. 17

truppförbands ''aflöningsanslag utbetalas, tillika medgifva
att, derest under något år de från anslaget
gjorda utbetalningar af lönetillägg och dagaflöning till
de äldre bataljon släkarne öfverskrida en summa af
41,975 kronor, öfverskjutande beloppet må från hufvudtitelns
allmänna besparingar ersättas.

Kavalleri- och infanteriregementena.

Enligt det af statsrådet och chefen för finansdepartementet åberopade,
utaf kammarcollegium och statskontoret den 28 sistlidne december
afgifna utlåtande skulle det under detta anslag uppförda belopp

817,000 kronor, motsvarande ränta, som af berustade och roterade hemman
frinjutes, kunna nedsättas till 421 kronor 32 öre eller i rundt tal
400 kronor, utgörande den ränta, hvilken frinjutes af åtskilliga innehafvare
utaf militieboställen på gammal stat.

Anslaget i sin helhet kan alltså minskas med 816,600 krono]; och
hemställer jag fördenskull,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att minska anslaget till kavalleri- och infanteriregementena
nu............................................. kr. 1,517,500: —

med............................................................ )) 816,600: —

till............................................ » 700,900: —

Indelta arméns befälsaflöning.

Genom de förändringar i fråga om infanteriets organisation, som vid
sistlidne Riksdag beslutades, hafva det indelta infanteriets truppförband,
Vermlands fältjägarecorps och de uteslutande af infanteri bestående
s. k. beväringstrupperna erhållit en i det närmaste likformig organisation.
Noga räknadt är det endast sättet för stammanskapets anskaffning,
som för dessa slag af trupper är något olika. Under det att vid
de indelta infanteriregementena och corpserna manskapet hufvudsakligen
utgöres af soldater, som rekryterats på det hitintills inom indelta armén
vanliga sättet, består stammanskapet vid Vermlands fältjägarecorps och
de s. k. beväringstrupperna uteslutande af värfvadt folk, men i öfrigt
BIL till lliksd. Vrot. 181) B. 1 Sami. ] Afd. 1 Haft. 3

[9-]

Minskning af
detta anslag.

[10.]

Minskning af
detta anslag

Fjerde hufvudtiteln.

skulle utbildningen för manskapet vid samtliga truppslagen för framtiden
blifva densamma, liksom lönerna för så väl allt befäl som dem
af manskapet, hvilka erhålla sin aflöning direkte af statsmedel, äfvenledes
inom kort skulle komma att utgå med i hufvudsak samma belopp.
Under sådana förhållanden lärer någon anledning icke vidare förefinnas
att under skilda titlar i riksstaten uppföra de anslag, som äro afsedda
för aflöning utaf befäl och manskap vid ifrågavarande truppslag.

De anslag eller anslagsdelar, som under sådana förhållanden kunna
komma i fråga att sammanslås, äro, på sätt som framgår af mitt anförande
till statsrådsprotokollet för den 14 sistlidne oktober, följande:
»Indelta arméns befälsaflöning» i 1893 års riksstat uppfördt med

ett belopp af ........................................................................ kr.

»Vermlands fältjägarecorps» d:o d:o »

»Marinregementet» d:o

»Gotlands nationalbeväring» d:o

»Hallands beväring» d:o

»Vesternorrlands beväring» d:o

d:o

»Aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon» d:o
»Aflöning till stamtrupp vid Blekinge bataljon» d:o d:o
samt af anslaget »till värfvade garnisonstruppernas

rekrytering och aflöning» .......................................

och af extra anslaget för »tillämpning af nya värnpligtslagens
föreskrifter i fråga om de värnpligtig^
inskrifning och redovisning in. m.» ........

4,208,812

141,182

66,000

200,509

12,660

31,420

26,644

60,000

11,050:

24,529: 95

Summa kr. 4,782,806: 95

Hela detta belopp kan emellertid ej upptagas under det nya anslag,
som sålunda skulle bildas och som, med hänsigt till det ändamål hvarför
detsamma komme att blifva afsedt, lämpligen torde böra benämnas
»det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning». Då från anslaget
till »indelta arméns befälsaflöning» utgår aflöning jemväl till det indelta
kavalleriets befäl, måste till en början från den angifna slutsumman
dragas det belopp, som enligt vederbörliga stater skall från nämnda
anslag till det indelta kavalleriet utgå och hvilket belopp torde böra
uppföras såsom ett särskilt anslag.

Då af meranämnda anslag utgår

till Lifregementets dragoner ....................................... kr. 140,058: —

» Lifregementets husarer .......................................... » 140,058: —

» Smålands husarregemente .................................. » 140,058: —

Transport kr. 420,174

Fjerde hufvudtiteln.

Transport kr. 420,174: —

till Skånska husarregementet....................................... » 232,783: —

» Skånska dragonregementet................................. » 231,983: — samt

» Norrlands dragonregemente ............................. » 51,385: —

utvisar alltså summan häraf ....................................... kr. 936,325: —

det afdrag, som vid ifrågavarande anslags sammanläggning af denna
anledning bör ega rum.

Vidare böra af orsaker, som af det föregående framgå, från den
ofvan angifna summan dragas dels de belopp, som från de till sammanläggning
ifrågasatta anslagen utgå till intendenturtjenstemän vid det ej
garnisonerade infanteriet, och dels skilnaden emellan den i staterna
för nämnda infanteris truppförband uppförda aflöning till en l:ste bataljonsläkare
och den aflöning, som enligt samma stater utgår till en
2:dre bataljonsläkare.

Då vid indelta infanteriet för närvarande äro anstälde 24 regementsintendenter,
vid Vermlands fältjägarecorps 1 och vid Gotlands nationalbeväring
1 samt lön med dagaflöning till dessa tjenstemän i samtliga
de för vederbörande truppförband mi gällande stater är upptagen till
2,980 kronor, uppgår det afdrag, som af förstnämnda anledning nödvändiggöres,
till 26 x 2,980 eller 77,480 kronor.

Skilnaden emellan nuvarande l:ste bataljonsläkares aflöning och
de blifvande »bataljonsläkarnes» utgör vidare enligt samtliga de stater,
som nu äro i fråga, 960 kronor, hvadan och då af de icke garnisonerade
infanteritruppförbanden 19 äro försedda med l:ste bataljonsläkare det
afdrag, som af det i detta afseende anmärkta förhållandet blir en följd,
uppgår till 19 x 960 eller 18,240 kronor.

Slutligen måste beaktas dels att från anslaget »Gotlands nationalbeväring»
utgår aflöning jemväl till befälet vid Gotlands artillericorps
och dels att från anslaget till »aflöning till stamtrupp vid Blekinge
bataljon» bestrides förutom aflöning till stamtruppen jemväl kostnaden
för dess utbildning vid bataljonens volontärskola. Då enligt
vederbörliga stater till Gotlands artillericorps är anslaget ett belopp af
28,456 kronor 5 öre och till utbildningen af stamtruppen vid nämnda
bataljon ett belopp af 33,608 kronor 75 öre, måste alltså af dessa anledningar
ett afdrag utaf 62,064 kronor 80 öre ega rum.

Samtliga afdragen uppgå alltså till följande belopp:

För det indelta kavalleriets befälsaflöning..................... kr. 936,325: —

» regementsintendenternas » .................... » 77,480: —

Transport kr. 1,013,805: —

Fjerde hufvndtiteln.

Transport kr. 1,013,805: —

För l:ste bataljonsläkarnes aflöning-................................. » 18,240: —

» Gotlands artillericorps och utbildningskostnad för

stamtruppen vid Blekinge bataljon................... » 62,064: 80

Sumöia kr. 1,094,109: 80

och då summan af ifrågavarande anslagsbelopp uppgår
till ............................................................................. kr. 4,782,806: 95

skulle alltså med afdrag af................................................ » 1,094,109: 80

resten..................................................................................... kr. 3,688,697: 15

utgöra det belopp, hvarmed det nya anslaget skulle i riksstaten uppföras.

Härtill bör emellertid läggas det belopp som, med anledning af
infanteriets beslutade nya organisation, under år 1894 erfordras till ökad
befälsaflöning vid det icke garnisonerade infanteriet. På sätt hosföljande
tabeller (Bil. II och III) gifva vid handen, är behofvet i detta
afseende af t. f. chefen för generalstaben, hvilken anmodats att i ämnet
inkomma med förslag, beräknadt till 288,361 kronor. Dervid är emellertid
att märka, att bland utgifter, som upphöra, jemväl är beräknad den besparing
1-9,026 kronor, som i föfrjd af indragningen utaf åtskilliga soldatnummer,
hvilka icke med nya ersättas, skulle i mötes- och öfningskostnader
uppkomma och hvilken naturligtvis bör tillgodokomma anslaget
till indelta arméns och \ ermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar, som
bekostar dylika utgifter.

T. f. chefens för generalstaben förslag, mot hvilket jag i öfrigt
icke har något att erinra, föranleder, alltså en ökning i förevarande
anslag af 288,361 kronor + 19,026 kronor eller 307,387 kronor.

Då härtill lägges förut ornförmälda belopp 3,688,697 kronor 15 öre,
skulle alltså hela anslagsbeloppet komma att utgöra 3,996,084 kronor
15 öre eller i jemnt krontal 3,996,084 kronor.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att medgifva

att de under anslagen till »indelta arméns befälsaflöning)),
»Vermlands fältjägarecorps», »Marinregementet»,
»Gotlands nationalbeväring», »Hallands beväring»,
»Vesternorrlands beväring», »aflöning till stamtrupp
vid Vesternorrlands bataljon», »aflöning till stamtrupp
. vid Blekinge bataljon», »värfvade garnisonstruppernas
rekrytering och aflöning» samt »tillämpning af nya
värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning m. m.» upptagna, till

Fjerde hufnidtiteln.

aflöning af befäl och stamtrupp vid de indelta infam
teriregementena och corpserna, Vermlands fältjägarecorps
samt de s. k. beväringstrupperna afsedda anslagstillgångar
må få sammanslås till ett anslag, att under
benämning »det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning»
i riksstaten uppföras i stället för anslaget
»till indelta arméns befälsaflöning» näst efter anslaget
»till kavalleri- och infanteriregementena» äfvensom, vid
bifall härtill och de förut framställda förslagen om
uppförande i riksstaten af ett särskildt anslag för
»intendenturcorpsen» och om ökning af anslaget
till »pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen»,
minska det hittills under an slagsrubriken »indelta arméns

befälsaflöning» uppförda belopp...... kr. 4,208,812: —

med ............................,............................ » 212,728: —

till ......................................,..................... kr. 3,996,084: —

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning.

På sätt jag redan antydt, torde de under anslaget till indelta arméns
befälsaflöning uppförda, för aflöningen af befälet vid det indelta kavalleriet
afsedda anslagstillgångar lämpligen böra särskildt för sig upptagas
i riksstaten under ett nytt anslag, som i analogi med hvad jag
nyss hemstält beträffande det nya anslaget till infanteriet torde böra
benämnas »det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning» och i riksstaten
erhålla plats närmast efter anslaget till »det icke garnisonerade
infanteriets befälsaflöning».

Hvad anslagets belopp beträffar utgör, såsom jag redan yttrat, det
indelta kavalleriets andel i anslaget till indelta arméns befälsaflöning
en summa af 936,325 kronor. Hela detta belopp kan emellertid icke
uppföras under det nya anslaget. Derifrån måste nemligen af orsaker,
som jag redan angifvit, dragas dels de belopp, som för närvarande
enligt stat utgå till 5 vid det indelta kavalleriet anstälde regementsintendenter,
utgörande 5 x 2,980 kronor eller 14,900 kronor och dels
skilnaderi emellan den i staterna för det indelta kavalleriets truppförband
uppförda 6 förste bataljonsläkarebeställningar och den aflöning, som
för närvarande utgår till motsvarande antal 2:dre bataljonsläkarebeställ -

[11.]
Uppförande
i riksstaten
af ett nytt
anslag med
denna benämning.

Fjerde hnfnidtiteln.

ningar eller, då denna skilnad för hvarje beställning utgör 960 kronor,
ett belopp af 5,760 kronor.

Med afdrag utaf 14,900 + 5,760 eller 20,660 kronor blefve alltså
anslagets belopp 915,665 kronor.

Dertill måste emellertid å andra sidan läggas den del af de för
kavalleriets nya organisation under år 1894 erforderliga kostnader, som
är afsedd att användas till befälsaflöning. Enligt de af inspektören för
kavalleriet vid hans ofvannämnda skrifvelse fogade tabeller Bil. IV och
V, jemförde med bil. VI B. 6 till t. f. chefens för generalstaben betänkande
rörande den förbättrade härordningen, utgör nämnda kostnad,
hvari bör inräknas all aflöning, som utgår till befäl och underbefäl
med vederlikar äfvensom korpraler på gammal stat (dylik aflöning utgår
nemligen för närvarande från anslaget till »indelta arméns befälsaflöning»),
följande belopp:

Vid skånska husarregementet (bil. IV):

dagaflöning vid rekrytskolan......................................... kr. 6,645: 95.

d:o d:o regementsskolan................................ » 609: 02.

» skånska dragonregementet (bil. IV):

dagaflöning vid rekrytskolan .......................................... » 6,645: 95.

d:o d:o regementsskolan................................... » 609: 02.

» Norrlands kavalleriregemente:

Under år 1893 nytillkommet befäl (bil. VI B. 6 till

generalstabens förslag)................................................... » 19,922: —

Under år 1894 nytillkommet befäl (Bil. V).............. » 4,760: —

Dagaflöning vid skolorna (Bil. V)................................. » 5,909: 70.

Summa kr. 45,101: 64.

hvarifrån dock bör afdragas, såsom hörande till
detta anslag:

Indragning af stallmästarelönen vid de båda skånska

kavalleriregementena (bil. IV) ............ kr. 3,300: —

Indragning af en sadelmakarebefattning

vid Norrlands kavalleriregemente » 460: — ^ 3?760:

då verkliga beloppet blir ......................................................... kr. 41,341: 64.

Då jag mot dessa af inspektören för kavalleriet afgifna förslag icke
har något att erinra, skulle alltså anslaget i 1894 års riksstat böra

uppföras med 915,655 kronor + 41,341 kr. 64 öre eller i rundt tal

957,000 kr.

Jag hemställer alltså,

Fjerde hufmdtiteln. 25

att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att under benämning »det icke garnisonerade kavalleriets
befälsaflöning» låta i riksstaten näst efter anslaget
till »dét icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning»
uppföra ett nytt, för förstnämnda ändamål afsedt
bestämdt anslag, äfvensom att, vid bifall härtill och de
förut framstälda förslagen om uppförande i riksstaten
af ett särskilt anslag för »intendenturcorpsen» och om
ökning af anslaget till »pensioner och stipendier för
fältläkarecorpsen», under den sålunda ifrågasatta anslagstiteln
bevilja en summa af 957,000 kronor.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Enligt de vid 1892 års urtima Riksdag fattade beslut skall lindrin- [12.]
gen i rustnings- och roteringsbesvären under år 1894 utgå med 50 pro- ökning af
cent af nämnda besvärs uppskattade värde. Det nu i riksstaten under
ofvannämnda titel uppförda anslag, hvilket är beräknadt efter en med
30 procent af sagda värde utgående lindring, måste alltså, för att under
de nya förhållandena blifva tillräckligt för sitt ändamål, ökas med 2/3-delar af sitt nuvarande belopp 1,330,000 kronor eller med i rundt tal

886,000 kronor.

Innan jag lemnar detta anslag, anhåller jag emellertid att få fästa
Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på ett förhållande, som dermed
står i sammanhang och som torde påkalla särskild åtgärd af Eders
Kongl. Maj:t. Redan i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den ''

14 oktober 1892 påpekade jag, att för den nya organisationen af infanteriet
och kavalleriet vakansafgifter i ganska stor omfattning kom me
att tagas i anspråk, men att, då dessa afgifter inflöte först året efter
det, för hvilket de vore afsedda, under det att de utgifter, som deraf
skulle bestridas, folie på det löpande året, arméförvaltningen och statskontoret
komme att år för år för organisationens genomförande ligga
i förskott, intill dess, i afseende å fjerde hufvudtiteln, enahanda förfaringssätt
iakttoges, som redan egde rum beträffande den femte hufvudtiteln,
eller att ett mot vakausafgifterna svarande belopp uppfördes på
utgiftssidan, under det att vakausafgifterna sjelfva upptoges såsom en
statsverkets inkomst. Vidtagandet af en sådan åtgärd är förr eller
senare så mycket mer af beliofvet påkalladt, som de rusthåll och rotar,
för hvilka vakanssättning kan ifrågakomma, ega att åtnjuta den af

Fjerde hufvudtiteln.

Riksdagen medgifna lindringen i besväret medelst afkortning å vakansafgiften,
till följd hvaraf för bestridande af de å vakansafgifterna anvisade
utgifterna för den förbättrade härordningens genomförande icke
är att disponera hela beloppet af dessa afgifter, utan endast hvad deraf
återstår, sedan den för året bestämda lindringen afgått.

Under den 2 december sistlidet år har emellertid Eders Kongl.
Maj:t funnit godt uppdraga åt arméförvaltningen och statskontoret att
till Eders Kongl. Maj:t afgifva förslag till de bestämmelser, som utöfver
dem, som innefattas i den samma dag utfärdade lagen om lindring
i rustnings- och roteringsbesvären, kunde för tillämpning af föreskrifterna
deri finnas erforderliga; och då det yttrande, som med anledning
deraf är att emotse, jemväl torde komma att innefatta förslag till
bestämmelser om sättet för upptagande i räkenskaperna af omförmälda
vakansafgifter, torde någon annan åtgärd i ofvanberörda hänseende icke
för närvarande böra vidtagas, än att Eders Kongl. Maj:t hos Riksdagen
äskar bemyndigande att från förevarande anslag tills vidare tillhandahålla
arméförvaltningen ett mot de enligt 1892 års urtima Riksdags
beslut vakanssatta rot- och rusthållsnumrens vakansafgifter svarande
belopp, att af förvaltningen användas till bestridande af kostnaderne för
den förbättrade härordningen.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

dels höja anslaget till »lindring i
rustnings- och roteringsbesvären» nu kr. 1,330,000: —
med ............................................................ » 886,000: —

till............................................................. kr. 2,216,000: —

och dels bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att tills
vidare och intill dess annorlunda kan varda bestämdt
låta, i den mån den vid 1892 års urtima Riksdag beslutade
vakanssättning kommer till stånd, årligen af
förevarande anslag tillhandahålla arméförvaltningen ett
mot vakansafgifterna för de vakanssatta rot- och rusthållsnumren
svarande belopp, att af arméförvaltningen
användas till bestridande af kostnaderna för den förbättrade
härordningens genomförande.

Fjerde liufvudtiteln.

Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar.

Vid 1892 års urtima Riksdag bemyndigades Eders Kongl. Maj:t att .[13.]
för infanteriets omorganisation använda, bland annat, af anslaget till »bevä^ringsmanskåpets
vapenöfningar» 115,123 kr., motsvarande det belopp,
som under dittills rådande förhållanden från nämnda anslag beräknats
utgå till aflöning och underhåll till volontärerne vid de s. k. beväringstrupperna
under vapenöfningarne, samt af anslaget till »volontärskolor»

93,655 kronor, motsvarande den från nämnda anslag utgående kostnaden
för utbildningen vid volontärskolor af nämnda volontärer äfven
som af de fast anstälda volontärerne vid Norrbottens fältjägarecorps.

Då detta slags volontärer, på sätt jag redan antydt, numera komma
att i allo varda likstälda med stammanskapet vid det öfriga icke garnisonerade
infanteriet och de dem under kommenderingar af nyssnämnda
beskaffenhet tillkommande aflönings- och underhållsbelopp vid sådant
förhållande för framtiden lära böra utgå från det anslag, med hvilket
stammanskapets vid det öfriga icke garnisonerade infanteriets aflöning
och underhåll under motsvarande kommenderingar bestrides eller anslaget
till »indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar»,
blir deraf en nödvändig följd, att omförmälda båda belopp böra med
nyssnämnda anslag sammanläggas; och bör af samma anledning det
belopp 33,608 kronor 75 öre, hvilket, på sätt jag ofvan yttrat, enligt
vederbörlig stat är afsedt att från anslaget till »aflöning af stamtrupp
vid Blekinge bataljon» utgå till bestridande af kostnaderna för stammanskapets
utbildning vid bataljonens volontärskola, likaledes tilläggas
nu förevarande anslag.

Från anslaget bör å andra sidan afföras det belopp 24,372 kronor
51 öre, som enligt sistlidne Riksdags beslut må, såsom motsvarande
den från detsamma till åtskilliga intendenturtjenstemän utgående aflöning,
för den nya intendenturcorpsen tagas i anspråk.

Den förändring i anslagets slutsumma, som af nämnda förhållanden
betingas, skulle alltså bestå deri, att anslaget ökades med 115,123
kronor -f- 93,655 kronor -f 33,608 kronor 75 öre — 24,372 kronor 51
öre eller med 218,014 kronor 24 öre.

Till nämnda belopp bör emellertid å ena sidan läggas den summa,
som utöfver nu disponibla medel erfordras för bestridande af kostnaderna
för de nya skolorna vid de båda skånska samt Norrlands kavalleriregementen,
och å andra sidan dragas det belopp 19,026 kronor, hvarje.
till ltiksd. Blot. 181) o. J Sami. 1 A/U. 1 Hä/t. 4

26 Fjerde hufvudtiteln.

med, på sätt jag ofvan yttrat, kostnaden för manskapets vid det icke
garnisonerade infanteriet utbildning kommer att minskas i följd af åtskilliga
indelta manskapsnummers indragning.

Hvad förstnämnda kostnadssumma angår, beräknas, på sätt Eders
Korigl. Maj:t torde finna af bilagorna IV och V, hela ökningen i utgift
för de indelta skånska och Norrlands kavalleriregementenas beslutade
omorganisation af inspektören för kavalleriet skola under år 1894 komma^
att uppgå till 138,924 kronor 30 öre (1,775: 10 + 137,149: 20). Åt
denna kostnadsökning är emellertid ett belopp af 41,341 kronor 64 öre
redan påfördt anslaget till »det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning»,
så att hela ökningen i nu förevarande anslag, som af den
nämnda organisationen nödvändiggöres, skulle uppgå till 97,582 kronor
66 öre eller med ytterligare afdrag utaf det belopp 84,482 kronor 84
öre, som af t, f. chefen för generalstaben i hans ofvannämnda betänkande
beräknats årligen besparas såsom följd åt den nu beslutade indragningen
af infanteriets befälsmöten och hvithet följaktligen fortfarande är
disponibelt att tagas i anspråk till bestridande af kostnaderna för den
förbättrade härordningen, till 13,099 kronor 82 öre.

Då det belopp, som i följd af indragningen af nummer vid infanteriet
besparas, enligt hvad jag nyss nämnde uppgår till 19,026 kronor,
blir det alltså i sjelfva verket eu minskning uti anslaget, som af
de nu omhandlade organisationsfrågorna föranledes; och skulle denna
minskning uppgå till 19,026 kronor —13,099 kronor 82 öre eller 5,926
kronor 18 öre.

Hela ökningen i anslaget skulle sålunda komma att uppgå till
218,014 kronor 24 öre —5,926 kronor 18 öre eller 212,088 kronor
6 öre, hvilket belopp jag anser kunna bestämmas till jemt 212,000
kronor.

Då vidare anslaget för framtiden skulle komma att blifva afsedt
för hela det icke garnisonerade infanteriet och kavalleriet och dess
benämning torde böra derefter lämpas, hemställer jag, som under anslagen
till »beväringsmanskapets vapenöfuingar» och till »volontärskolor»
kommer att göra de ytterligare framställningar, som af nu angifna förhållanden
föranledas, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,

vid bifall till förslaget om uppförande i riksstaten
af ett särskildt anslag till intendenturcorpsen, öka
anslaget till indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’
vapenöfningar

Fjerde hufyndtiteln.

nu ........................................................... kr. 1,500,000: —

med........................................................... » 212,000: —

till............................................................ kr. 1,712,000: —

äfvensom medgifva, att detta anslag må för framtiden
benämnas »det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets
vapenöfningar».

Lifgardet till häst.

De förändringar i detta regementes organisation, som vid 1892 [14.]

års urtima Riksdag beslötos, kunna icke under år 1894 komma till ^''etta^nfiag1
utförande. I beloppet af det för regementet uti riksstaten uppförda
anslag kan alltså annan ändring för närvarande ej ifrågasättas, än den
som blir en följd af de flera gånger förut nämnda förslagen om uppförande
i riksstaten af ett särskild^ anslag för intendenturcorpsen och
om höjning i anslaget till pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen;
och då de båda belopp, hvilka af dessa anledningar böra från
anslaget afloras, tillsammans uppgå till 5,160 kronor eller summan af
den i staten för lifgardet till häst till eu regementsintendent uppförda
aflöning 3,895 kronor och skilnaden emellan en l:ste .och en 2:dre
bataljonsläkareaflöning vid värfvad trupp 1,265 kronor, hemställer jag,
att Éders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att vid bifall till nyssnämnda båda förslag minska
anslaget till lifgardet till häst

nu ................................	.............................. kr.	149,995: —
med ..............................	.............................. »	5,160: —
till.................................	............................ kr.	144,835: —

Kronprinsens husarregemente, Svea lifgarde, andra lifgardet.

Då i staterna för dessa regementen likaledes är uppförd aflöning [15, 16,
till en regementsintendent och en förste bataljonsläkare, måste, derest 17.]
förslagen om uppförande i riksstaten af ett särskildt anslag för inten- 1

denturcorpsen och om höjning af anslaget till pensioner och stipendier
för fältläkarecorpsen bifallas, från de för samma regementen afsedda
anslag jemväl ett belopp af 5,160 kronor afföras.

[18.]
Uteslutande
ur rikestaten
af detta
anslag.

Fjerde hufvudtiteln.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att vid bifall till meranämnda förslag minska anslaget
till Kronprinsens husarregemente

nu ................................................................	. kr.	191,365: —
med.............................................................	»	5,160: —
till .............................................................	. kr.	186,205: —
anslaget till Svea lifgarde
nu ...............................................................	. kr.	169,016: —
med ............................................................	»	5,160: —
till.............................................................	. kr.	163,856: —
samt
anslaget till andra lifgardet
nu ...............................................................	. kr.	168,431: —
med...........................................................	. »	5,160: —
till ...................■.......................................	. kr.	163,271: —

Vermlands fältjägarecorps.

I enlighet med det förslag, jag under anslaget till »indelta arméns
befäls aflöning» framstälde, skulle det under nu förevarande anslag uppförda
belopp sammanslås med öfriga för det icke garnisonerade infanteriets
befälsaflöning afsedda tillgångar.

Vid bifall till detta förslag bör alltså anslaget ur riksstaten uteslutas.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att, vid bifall till det under anslaget till »indelta
arméns befälsaflöning» framstälda förslag om sammanförande
under ett anslag af alla de för det icke garnisonerade
infanteriets befälsaflöning afsedda anslagstillgångar,
medgifva att anslaget till Vermlands fältjägarecorps
nu .......................................... kr. 141,182: —

må ur riksstaten uteslutas.

Fjerde liufvudtiteln.

Artilleriet.

Enligt de tabeller (bil. VI och VII), som fogats vid generalfält- [19.]
tygmästarens och chefens för artilleriet ofvannämnda skrifvelse den 14 dftj“l“^slaaf8
sistlidne december i fråga om åtgärder för artilleriets omorganisation
nnder år 1894, skulle i och för fältartilleriets å fastlandet ombildning en
summa af 119,100 kronor 5 öre under nämnda år blifva af nöden utöfver
de förut för samma artilleri anvisade tillgångar, deri naturligtvis
jemväl inräknadt det belopp 124,000 kronor, som af 1892 års urtima
Riksdag för organisationens genomförande under år 1893 anvisades
och hvilket belopp nu torde böra å ordinarie stat uppföras. Då jag
mot de framstälda förslagen till öfvergångsanordningar under år 1894
icke har något att erinra och det ökade anslagsbeloppet, på sätt jag
redan yttrat, lämpligen synes böra i sin helhet i riksstaten uppföras
under nu förevarande anslag, skulle alltså detsamma, som i 1893 års
riksstat är upptaget till 1,113,656 kronor, i 1894 års riksstat böra
ökas till 1,113,656 kronor -f 119,100 kronor 5 öre + 124,000 kronor
eller 1,356,756 kronor 5 öre, hvilken summa torde kunna jemnas till
1,356,756 kronor.

Emellertid inverka jemväl på detta anslagsbelopp de oftaomnämnda
förslagen om uppförande i riksstaten af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
samt om höjning af anslaget till pensioner och stipendier
för fältläkarecorpsen. I hvar och en af staterna för Svea, Göta
och Vendes artilleriregementen är nemligen aflöning uppförd dels till
en regementsintendent och dels till en l:ste bataljonsläkare. Då aflöningen
för regementsintendenterne är upptagen med det för värfvade
trupper vanliga belopp eller 3,895 kronor och skilnaden emellan l:ste
och 2:dre bataljonsläkareaflöning likaledes enligt dessa stater uppgår
till 1,265 kronor, måste alltså vid bifall till nämnda förslag från anslaget
till artilleriet afföras ett belopp af 3 x 5,160 kronor eller 15,480
kronor. Anslaget skulle fördenskull, derest meraomförrnälda förslag
bifallas, böra i riksstaten uppföras med 1,341,276 kronor.

Då slutligen anslaget för framtiden kommer att afses allenast för
fältartilleriet å fastlandet och dess benämning lärer böra derefter lämpas,
hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

30 Fjerde hufvud titeln.

att vid bifall till ofvannämnda båda förslag öka

anslaget till artilleriet nu ........	......... kr.	1,113,656: —
med..................................................	......... »	227,620: —
till.....................................................	......... kr.	1,341,276: —

äfvensom medgifva att anslaget för framtiden må benämnas
jfältartilleriet å fastlandet)).

Vaxholms artillericorps.

[20.] Då de för fästningsartilleriet disponibla medel redan nu äro till detta

Karlsborgs artillericorps och dels böjande af chefslönen vid Vaxholms
artillericorps till öfversteaflöning och i öfrigt några förändringar i
fästningsartilleriets organisation af beskaffenhet att medföra ökade kostnader
icke vid 1892 års urtima Riksdag beslutats, har generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet i sin ofvannämnda skrifvelse den
14 sistlidne december icke gjort framställning om något särskilt anslag
för fästningsartilleriet under år 1894.

Nu förevarande anslag, hvilket är afsedt för det enda fästningsartilleri-truppförband,
som för närvarande tinnes, kan emellertid det
oaktadt icke lemnas oförändradt.

I staten för nämnda artillericorps är nemligen uppförd dels aflöning
till en regementsintendent med 3,895 kronor äfvensom arfvoden till 4
förrådsunderofficerare med 1,200 kronor, Indika belopp, jemlikt 1892
års urtima Riksdags beslut, äro afsedda att tagas i anspråk för den nya
intendenturcorpsen, och dels aflöning till en l:ste bataljonsläkare med
det för dessa tjenstebefattningar vid värfvade trupper vanliga belopp.
Vid bifall till förslagen om uppförande i riksstaten af ett särskildt anslag
för intendenturcorpsen samt om höjning i anslaget till pensioner
och stipendier för fältläkarecorpsen måste alltså afdrag i nyssnämnda
belopp göras ej mindre för summan af förstnämnda båda belopp eller
5,095 kronor än äfven för skilnaden emellan den för l:ste och 2:dre
bataljonsläkare vid värfvad trupp uppförda aflöning eller 1,265 kronor.
Anslaget måste sålunda, derest nämnda förslag vinna bifall, minskas
med 6,360 kronor.

Då vidare, i den mån de Göta artilleriregemente nu tillhörande
fästningskompanierna från regementet utbrytas och öfverflyttas till den
nya fästningsartillericorpsen å Karlsborg, de derför afsedda anslagstill

Fjerde hufrudtfteln.

gångar torde böra sammanslås med anslaget till Vaxholms artillericorps
för att tillsammans med detta bilda ett för fästningsartilleriet i dess
helhet afsedt gemensamt anslag, lärer ifrågavarande anslag lämpligen
redan nu böra erhålla en derefter lämpad ändrad benämning.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks -

dagen

att, vid bifall till förslagen om uppförande i riksstaten
af ett särskilt anslag för intendenturcorpsen
samt om ökning af anslaget till pensioner och stipendier
för fältläkarecorpsen, minska anslaget till Vax -

holms artillericorps nu........................... kr. 104,815: —

med .......................................................... » 6,360: —

till............................................................... kr. 98,455: —

äfvensom medgifva, att anslaget för framtiden må benämnas
»Fästningsartilleriet».

Gotlands artillericorps.

Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, är under anslaget till
Gotlands nationalbeväring för närvarande uppfördt jemväl det belopp
28,456 kronor 5 öre, som enligt nu gällande stat är afsedt för Gotlands
artillericorps. I mitt förut framstälda förslag om sammanförande till
ett anslag af alla de för det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning
afsedda an slagstillgångar har jag också förutsatt, att vid sammanslagningen
skulle från Gotlands nationalbevärings anslag afräknas nämda
belopp och synes mig detsamma, med afseende å Gotlands artillericorps’
säregna ställning och från de öfriga artilleritruppförbandens något afvikande
organisation, tillsvidare åtminstone böra hållas skildt från det
öfriga artilleriets tillgångar och såsom ett särskildt anslag uppföras i
riksstaten.

Hvad vidare angår anslagets belopp, är af generalfälttygmästare!!
och chefen för artilleriet uti hans ofvannämnda utredning beträffande
kostnaderna för artilleriets nya organisation under år 1894 förutsatt,
att, med undantag af chefen, befälet vid corpsen skulle, i enlighet med
hvad af t. f. chefen för generalstaben i hans betänkande om den förbättrade
härordningen jemväl föreslagits, nämnda år tillträda sina nya
löneförmåner.

Enligt samma utredning (bil. VII), mot hvilken jag icke har något

[21.]
Uppförande
riksstaten af
ett nytt anslag
med
denna benämning.

[22.]
Uteslutande
ur riksstaten
af detta
anslag.

. [23.]

Ökning af
detta anslag.

32 Fjerde liufVudtitetn.

att erinra, skulle för denna löneförhöjning erfordras ett belopp af 3,958
kronor.

Anslaget i sin helhet skulle alltså komma att uppgå till 32,414
kronor 5 öre eller i jemt krontal 32,414 kronor; och hemställer jag
med anledning deraf, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till förslaget om sammanförande
under ett anslag af samtliga de för det icke garnisonerade
infanteriets befälsaflöning afsedda anslagstillgångar,
medgifva, att näst efter anslaget till »fästningsartilleriet»
må i riksstaten under benämning »Gotlands
artillericorps» uppföras ett särskildt för nämnda corps
afsedt bestämdt anslag, samt att derunder bevilja en
summa af 32,414 kronor.

Marinregementet.

Det under förevarande anslag uppförda belopp skulle, derest mitt
nyss nämnda förslag om sammanförande till ett anslag af de för det
icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning afsedda anslagstillgångar
utaf Eders Kongl. Maj:t gillas, med nämnda anslag sammanslås och nu
förevarande anslag med anledning deraf ur riksstaten uteslutas.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

vid bifall till nämnda förslag medgifva, att
anslaget till marinregementet, nu kronor 66,000, må ur
riksstaten afföras.

Fortifikationen.

Enligt den vid chefens för fortifikationen ofvannämnda skrifvelse den
17 sistlidne december fogade tabell (bil. VIII) skulle för genomförande
af fortifikationens nya organisation under år 1894 erfordras ett belopp
af 18,576 kronor 30 öre utöfver de anslagstillgångar, som för närvarande
äro för detta vapen afsedda.

Jag bar ingen erinran att göra mot chefens för fortifikationen i

Fjerde hufvndtiteln.

detta afseende gjorda framställningar. Anslaget till fortifikationen, under
hvilket det erforderliga ökade an slagsbeloppet synes mig böra i
sin helhet uppföras, skulle alltså, med inräkning så väl af anslagets
belopp, enligt 1893 års ursprungliga riksstat, 284,176 kronor,
som af det i tilläggsstaten för samma år till fortifikationen anslagna
särskilda belopp 21,500 kronor, i staten för år 1894 komma att uppgå
till 324,252 kronor 30 öre eller i jemt krontal 324,252 kronor.

Härifrån måste emellertid af förut redan flera gånger nämnda anledningar
dragas dels det belopp sammanlagdt 7,790 kronor, som enligt
den hittills för fortifikationen gällande stat är anslaget till de två vid
fortifikationen anstälde regementsintendenter och dels 2,530 kronor,
utgörande skilnaden emellan den i staten för 2 l:ste bataljonsläkare
upptagna aflöning och den aflöning, som vid värfvad trupp utgår till
två 2:dre bataljonsläkare. Anslaget skulle alltså i 1894 års riksstat
böra uppföras med 324,252 kr. — (7,790 + 2,530) eller 313,932 kronor.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till förslagen om uppförande i riksstaten
af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
samt om höjning af anslaget till pensioner och stipendier
för fältläkarecorpsen, höja anslaget till fortifika -

tionen nu...................................................... kr. 284,176: —

med ............................................................... 3> 29,756: —

till........................................................... kr. 313,932: —

Trängen.

Enligt de beräkningar (bil. IX, X, XI, XII) rörande kostnaderne för [24.]
Svea, Göta, Norrlands och Vendes trängbataljoner under år 1894, som
fogats vid t. f. inspektörens för trängen ofvannämnda skrifvelse den 20
sistlidne december och mot hvilka jag icke har något att erinra, skulle
för nämnda år erfordras, för Svea trängbataljon 6,063 kronor 93 öre
mindre än som för närvarande enligt stat till densamma utgår, för Göta
trängbataljon 144,131 kronor 85 öre, för Norrlands trängbataljon 90,629
kronor 17 öre samt för Vendes trängbataljon 6,247 kronor 69 öre.

Då sammanlagda kostnaden för de tre bataljoner, hvilkas uppsättning
ännu icke är afslutad, sålunda under sagda år skulle komma att
uppå till 241,008 kronor 71 öre och man för att bestämma den ökning
i anslagsmedel, som härför erfordras, måste derifrån draga ej mindre
Ihh. till Jlikid. Prot. 18‘J3. 1 Sami. 1 Ad/. 1 Iläft. 5

Fjerde hufvndtlteln.

den beräknade besparingen i de för Svea trängbatalj on disponibla tillgångarne
6,063 kronor 93 öre, utan äfven det belopp 200,143 kronor,
hvilket såsom afsedt för Göta trängbataljon är under nu förevarande
anslag upptaget såsom reservationsanslag, skulle behofvet för år 1894
alltså blifva 34,801 kronor 78 öre.

Då vidare det erforderliga ökade anslagsbeloppet, på sätt jag redan
yttrat, i sin helhet synes höra upptagas under anslaget till Trängen,
skulle alltså nämnda anslag, som för närvarande utgår med 285,437
kronor, i 1894 års riksstat höra uppföras med ett till 285,437 kronor
+ 34,801 kronor 78 öre höjdt belopp eller till 320,238 kronor 78 öre,
som jag dock anser kunna jemnas till 320,238 kronor; och torde af
detta belopp de för de nya bataljonerne afsedda medel 241,008 kr. 71
öre böra, på sätt förut i liknande fall varit vanligt, upptagas såsom
reservationsanslag.

De ofta nämnda förslagen om uppförande i riksstaten af ett särskilt
anslag för intendenturcorpsen och om höjning i anslaget till
pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen hafva emellertid till följd,
att äfven i detta belopp afdrag måste göras dels för de för närvarande

1 Svea och Göta trängbataljoners stater till intendenturtjenstemän uppförda
aflöningsbelopp och dels för de belopp, hvarmed de vid samma
bataljoner anstälde l:ste bataljonsläkares aflöning öfverstiger aflöningen
för motsvarande antal 2:dre bataljonsläkare. Då vid hvardera af de båda
bataljonerna äro anstälde 1 regementskommissarie med en aflöning af
2,895 kronor, 1 förråd sförvaltare med en aflöning åt 1,800 kronor och
en l:ste bataljonsläkare med en aflöning, som med 1,265 kronor öfverstiger
den för 2:dre bataljonsläkare vid värfvad trupp faststälda, skulle
alltså, då afdraget för hvarje bataljon komme att uppgå till 5,960 kronor,
hela anslagsförhöjningen kunna inskränkas till 34,801 kronor —

2 x 5,960 kronor eller 22,881 kronor; och skulle alltså hela anslaget i
1894 års riksstat böra upptagas med 285,437 kronor + 22,881 kronor
eller 308,318 kronor, deraf såsom reservationsanslag 241,008 kronor
71 öre — 5,960 kronor eller 235,048 kronor 71 öre, som dock torde
kunna jemnas till 235,048 kronor.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att vid bifall till ofvan nämnda förslag höja an -

slaget till trängen nu..............	.............. kr.	285,437: —
med ................................................	............. J>	22,881: —
till ...............................................	.............. kr.	308,318: —

äfvensom medgifva att 235,048 kronor deraf må upptagas
såsom reservationsanslag.

Fjerde hufvudtiteln.

Värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning.

Enligt sistlidne Riksdags medgifvande får af detta anslag ett belopp
af 11,050 kronor användas till bestridande af kostnaden för omorganisationen
af det icke garnisonerade infanteriet; och har jag också
förut i dag hemstält, att detta belopp må få sammanslås med öfriga
för nämnda infanteris befälsaflöning disponibla tillgångar.

Beloppet måste till följd deraf från nu ifrågavarande anslag afföras;
och hemställer jag med anledning deraf att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att vid bifall till nyssnämnda förslag minska anslaget
till värfvade garnisonstruppernas rekrytering

och aflöning nu....................................... kr. 893,732: —

med.............................................................. 3> 11,050: —

till ....................................... kr. 882,682: —

Fourragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, f o rtifi kali o n stru pp e r n as

och trängens hästar.

Enligt sistlidne Riksdags beslut må af detta anslag för intendenturcorpsens
räkning tagas i anspråk ett belopp af 1,500 kronor, motsvarande
de arfvoden, som från anslaget utgå till en kompanikommissarie
vid Svea artilleriregemente, 1 regementskommissarie vid hvartdera
af Göta och Wendes artilleriregementen samt 3 sqvadronskommissarier
vid Kronprinsens husarregemente.

Skall ett särskildt anslag för nämnda corps i riksstaten upptagas,
måste alltså omförmälda belopp från nu förevarande anslag afföras; och
jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att vid bifall till förslaget om uppförande i riksstaten
af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
minska anslaget till fourragering af artilleriets, värfvade
kavalleriets, fortifikationstruppernas och

trängens hästar nu.................................... kr. 615,000: —

med ............................................................... » 1,500: —

[25.]

Minskning af
detta anslag.

[26.]

Minskning af
detta anslag.

Fjerde huvudtiteln.

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena.

Enligt eistlidne Riksdags beslut må af detta anslag för intendenturcorpsen
tagas i anspråk ett belopp af 2,800 kronor, motsvarande de
arfvoden, som från anslaget utgå till 1 regementskommissarie och 1
kompanikommissarie vid Svea artilleriregemente, 1 regementskommissarie
vid hvardera af Göta och Wendes artilleriregementen samt 3
sqvadronskommissarier vid Kronprinsens husarregemente.

Å andra sidan torde emellertid anslaget, som under år 1891 öfverskridits
med ett belopp af 210,236 kronor 94 öre, böra, i enlighet
med den af statsrådet och chefen för finansdepartementet rörande förslagsanslagen
i allmänhet gjorda framställning ökas med en nämnda
belopp åtminstone i det närmaste motsvarande summa.

Då jag anser denna kunna bestämmas till 150,000 kr., skulle alltså,
med afdrag af nyssnämnda 2,800 kr., ökningsbeloppet utgöra 147,200
kr.; och jag hemställer fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att, vid bifall till förstnämnda förslag, öka anslaget
till mathållning för manskapet vid gamisonsre gementena

nu ....................................... kr. 1,132,000: —

med........................................................... » 147,200: —

till .......................................... kr. 1,279,200: —

Gotlands nationalbeväring, Hallands beväring, Vesternorrlands beväring,
aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon, aflöning till stamtrupp
vid Blekinge bataljon.

[28, 29, Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, äro de under samt30,
31 och liga dessa anslag uppförda belopp afsedda att sammanläggas med det
32.] föreslagna nj^a anslaget för »indelta infanteriets befälsaflöning». Godnr''riksakten
kännes nämnda förslag måste alltså dessa anslag från riksstaten afföras;
åt desa/an- och jag hemställer fördenskull att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Blag- Riksdagen

att vid bifall till förslaget om sammanförande till
ett anslag af alla de för det icke gamisonerade
infanteriets befälsaflöning afsedda anslagstillgångar

.[27.]

Ökning af
detta anslag.

Fjerde hufTudtiteln.

medgifva att anslaget till Gotlands nationalbeväring

nu................................................................ kr. 200,509: —

anslaget till Hallands beväring nu... » 12,660: —

anslagettillVesternorrlandsbeväringnu )) 31,420: —

anslaget till aflöning till stamtrupp

vid Vesternorrlands bataljon nu ... » 26,644: —

samt anslaget till aflöning till

stamtrupp vid Blekinge bataljon nu » 60,000: —

må med tillsammans ............................. kr. 331,233: —

ur riksstaten afföras.

Beväringsmanskapets vapenöfningar.

Enligt den vid sistlidne Riksdag lemnade utredning erfordras för [33.]
år 1894, då bestämmelsen om de ökade vapenöfningarne för de värn- Höjning af
pligtige fullständigt träder i kraft, en höjning i detta anslag af 1,061,371 detu anslag
kronor 34 öre, häri dock ej inberäknadt det anslagsbelopp, som blir
af nöden för att åt de värnpligtige bereda den förhöjda dagaflöning,
som 1892 års urtima Riksdag beviljat. Under år 1894, då endast de
värnpligtige vid kavalleriet erhålla dagaflöning för fulla 90 dagar, under
det att de värnpligtige, som tilldelats de öfriga vapenslagen, äro
berättigade till sådan aflöning för allenast 66 dagar, utgör enligt särskild
utredning, som jag låtit verkställa, det med anledning af nämnda
beslut nödiga anslagsbeloppet en summa i jemt krontal af 406,450 kronor.
Hela den anslagsökning, som under nu förevarande anslagstitel
för år 1894 varder af nöden för de förlängda öfningarne, uppgår sålunda
till 1,467,821 kronor 34 öre.

Å andra sidan måste emellertid från anslaget afdragas dels det
belopp 115,123 kronor, som enligt mitt förut framstälda förslag skulle
derifrån öfverflyttas till anslaget för indelta arméns vapenöfningar eller,
såsom detta anslag numera skulle benämnas, anslaget till det icke garnisonerade
infanteriets och kavalleriets vapenöfningar och dels det belopp
31,302 kronor 50 öre, kvilket,, såsom motsvarande den från anslaget
till åtskilliga intendenturtjenstemän för närvarande utgående aflöning,
enligt sistlidne Riksdags beslut må för den nya intendenturcorpsen
tagas i anspråk.

Med afdrag af dessa båda belopp tillsammans 146,425 kronor 50
öre skulle alltså den erforderliga anslagsökningen uppgå till 1,321,395

Fjerde hufvudtiteln.

kronor 84 öre eller i rundt tal 1,321,000 kronor; och jag hemställer
fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till förslagen dels om öfverflyttning
från anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar
till anslaget till indelta arméns vapenöfningar af ett
belopp utaf 115,123 kronor och dels om uppförande
i riksstaten af ett särskildt för intendenturcorpsen afsedt
anslag, öka förstnämnda an -

slag nu...............................................kr. 1,544,000: —

med......................................................... » 1,321,000: —

till............................................ kr. 2,865,000: —

Volontärskolor.

[34.] I det förslag till förbättrad härordning, som af Eders Kongl. Maj:t

^relades sistlidne Riksdag och som sedermera i sina hufvuddrag af
a ans ag. jjjkscjagen ant0gs, var jemväl förutsatt, att, i den mån den förbättrade
härordningen utvecklades, nya volontärskolor skulle anordnas i och för
utbildning af det ökade antal på stat eller i vederbörande reserver anstälde
officerare och underofficerare, som för armén blefvo af nöden.
Riksdagen, som erkände nödvändigheten af särskilda åtgärders vidtagande
för att i mån af volontärstyrkans vid armén tillväxt bereda tillfälle
för utbildande af ökadt underbefäl, förklarade sig emellertid, då
ingen närmare utredning blifvit af Eders Kongl. Maj:t förebragt vare
sig om det antal volontärskolor, som kunde erfordras för härordningsförslagets
genomförande, eller om sjeliva organisationen af volontärskoleväsendet
i dess helhet, icke böra för det dåvarande fatta beslut
i ämnet.

Då jag fortfarande är af den åsigt, att för ett lyckligt genomförande
af den antagna förbättrade härordningen en kraftig utveckling af volontärinstitutionen
är af nöden, och ett af de allra lämpligaste medlen derför
synes mig vara att i så stor omfattning som möjligt bereda volontärerne
vid de olika truppförbanden utsigter att komma i åtnjutande
af en mera genomgående underofficersutbildning, hemstälde jag, vid
föredragning den 2 sistlidne december af Riksdagens underdåniga skrifvelse
i ämnet, att Eders Kongl. Magt täcktes uppdraga åt t. f. chefen
för generalstaben att om möjligt redan före 1892 års utgång till Eders

Fjerde hufvndtitcln.

Kong! Maj:t inkomma med den af riksdagen äskade utredning, så att
förslag i ämnet skulle kunna till nu instundande Riksdag aflåtas.

Eders Kongl. Maj:t biföll denna min framställning. Emellertid bär
t. f. chefen för generalstaben i sin förenämnda skrifvelse den 22 sistlidne
december anmält, att, med afseende särskilt- å de flerehanda uppgifter,
som för uppdragets fullgörande måste infordras, det icke varit
möjligt att under den korta tid, som sedan sistlidne Riksdag förflutit,
bringa utredningen till stånd. Förslag i ämnet torde alltså först till
1894 års riksdag kunna aflåtas och finner jag någon väsentligare olägenhet
så mycket mindre deraf kunna uppstå, som, på sätt t. f. chefen
för generalstabeu också erinrar, endast en jemförelsevis obetydlig del
af de på grund af 1892 års urtima Rikdags beslut nyuppsatta volontärerne
redan år 1894 kan hafva kommit så långt i sin militära uppfostran,
att de kunna underkastas utbildning till underofficerare.

Anslaget kan dock icke lemnas till beloppet oförändradt. Som
Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har jag nemligen, i anledning
af sistlidne Riksdags beslut, förut i dag hemstält, att det belopp 93,655
kronor, hvilket, såsom afsedt för utbildningen af stammanskap vid det
icke garnisonerade infanteriet, får af förevarande anslag användas för
genomförande af infanteriets nya organisation, måtte få sammanslås med
det för samma ändamål afsedda anslaget till indelta arméns vapenöfningar.
Godkännes detta förslag måste alltså ett motsvarande belopp
afföras från anslaget till volontärskolor; och jag hemställer fördenskull,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att vid bifall till sistnämnda förslag minska an -

slaget till volontärskolor nu ............... kr. 285,000: —

med ........................................................... » 93,655: —

till ............................................................. » 191,345: —

Reservbefälet.

Enligt den plan för reservbefälsinstitutionens ordnande, som af
t. f. chefen för generalstaben i hans betänkande angående härordningens
förbättrande sistlidne år förelädes Eders Kongl. Maj:t, skulle ersättning
enligt vissa grunder utgå till dem, som gjort sig kompetenta att befordras
till reservofficerare och reservintendenter. Kostnaden härför
beräknades skola, sedan den föreslagna organisationen fullständigt genomförts,
komma att uppgå till 53,516 kronor. Eders Kongl. Maj:t, som
gillade denna framställning, aflät med anledning deraf förslag i ämnet

[35.]

Uppförande i
rik88taten af
ett nytt anslag
med
denna benämning.

Fjerde hufvndtiteln.

till sistlidne Riksdag; och fann Riksdagen med godkännande af de sålunda
för ersättning åt reservofficerare och reservintendenter föreslagna
grunder, skäligt att för år 1893 för ändamålet anvisa 5,000 kronor.

Då med afseende å den för öfvergången till den förbättrade härordningen
bestämda tid ytterligare en fjerdedel af erforderliga beloppet
eller i rundt tal 12,000 kronor synes höra för år 1894 ställas till Eders
Kongl. Maj:ts disposition, skulle alltså i 1894 års riksstat böra för dylikt
befäl uppföras en summa af 17,000 kronor.

Hvad angår sättet för beloppets upptagande i riksstaten, lärer, då
detsamma icke lämpligen kan sammanföras med något annat anslag,
ett nytt sådant deraf böra bildas, hvilket synes kunna erhålla sin plats
näst efter anslaget till volontärskolor, med hvilket det står i närmaste
sammanhang; och torde vidare med hänsigt till ändamålet med det nya
anslaget och de förhållanden, under hvilka det skulle komma till användande,
detsamma i enlighet med hvad som är fallet med motsvarande
anslag vid flottan, böra erhålla egenskap af »förslagsanslag högst».

Då slutligen nu liksom vid senast förflutna Riksdag tillgångar måste
beredas till den antagligen mycket obetydliga dagaflöningskostnad till
reservunderbefäl, som kan blifva af nöden och som ej skall af andra
anslagsmedel gäldas, samt med afseende å anslagets belopp hinder icke
lärer möta att derå anvisa denna utgiftspost, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för beredande af ersättning åt reservofficerare
och reservintendenter i enlighet med de af Riksdagen
godkända grunder, såsom ordinarie anslag bevilja en
summa af 17,000 kronor;

äfvensom vid bifall dertill medgifva dels att beloppet
må under benämning »reservbefälet» såsom
»förslagsanslag högst» i riksstaten uppföras näst efter
anslaget till »volontärskolor» och dels att deraf jemväl
må gäldas den dagaflöningskostnad till reservunderbefäl,
som kan blifva af nöden och som ej skall
af andra anslagsmedel utgå.

Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement.

[36.] Den förhöjning i detta anslag, som af de förlängda vapenöfningama

ökning af för de värnpligtige nödvändiggöres, beräknades af t. f. chefen för

detta anslag.

Fjerde hufvudtlteln.

generalstaben i hans meranämnda betänkande skola för år 1894, då
öfningarne erhållit sin i lag bestämda längd, komma att uppgå till
447,405 kronor.

Det är emellertid icke endast af denna anledning förhöjning i nu
förvarande anslag varder af nöden. Så väl generalfälttygmästaren och
chefen för artilleriet som armé förvaltningen å fortifikationsdepartementet
hafva i sina ofvannämnda underdåniga skrifvelser den 29 och 15 sistlidne
december gjort framställning derom.

Generalfälttygmästarens berörda framställning afser en förhöjning
af de anslagsmedel, som stå till arméförvaltningens disposition för bestridande
åt kostnaderna för öfningsammunitions anskaffande. I sin
omnämnda skrifvelse yttrar generalfälttygmästaren derom hufvudsakligen
följande.

I skrifvelse den 10 november 1891 hade han gjort underdånig framställning
om äskande hos Riksdagen af förhöjning i arméförvaltningens
å artilleridepartementet andel i anslaget för försvarsverket till lands i
allmänhet med tillsammans 322,379 kronor, deraf 67,379 kronor för
anskaffande af artilleriammunition och underhåll af skjutfält m. m. samt
återstående 255,000 kronor till bestridande af den ökade kostnad för
förbrukningsammunition till eldhandvapen, som blefve en följd deraf,
att 1867—1889 års gevär inom kort koinme att utlemnas till hela infanteriet
för att vid skjutöfningarna användas. I nådig proposition till
1892 års lagtima riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t med anledning
deraf, att för ändamålen måtte beviljas 200,000 kronor, hvilket belopp
dock af riksdagen nedsattes till 100,000 kronor, enär, såsom Riksdagen
i sin underdåniga skrifvelse yttrade, den beslutade gevärsfthändringen
icke hunne att före 1893 års öfningar fullbordas. Mot den höjning af
anslaget som ifrågasattes för att bereda ökade tillgångar till anskaffande
af artilleriammunition samt till underhåll af skjutfält m. in. gjordes
deremot ingen erinran, och hade generalfälttygmästaren af denna anledning
ansett, att af de anvisade 100,000 kronorna sistnämnda behof
skulle i främsta rummet tillgodoses, såsom följd hvaraf de till anskaffning
af förbrukningsammunition för eldhandvapen disponibla medel icke
kunde under innevarande år höjas med större belopp än 32,621 kronor.
För anskaffande af ammunition till eldhandvapen, motsvarande den i
förut åberopade underdåniga skrifvelsen den 10 november 1891 beräknade
förbrukningen under 1894 års öfningar, erfordrades alltså en ytterligare
anslagsökning af 222,379 kronor.

I denna summa inginge emellertid den ökade kostnaden för såväl
stamtruppens som beväringens skjutöfningar, dessa sistnämnda dock
Bih. till Riksd. Prot. 1803. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 6

42 Fjerde hufvudtiteln.

under förutsättning af endast 42 dagars öfningstid; och uppginge den
del af kostnadstillökningen, som beräknats komma på beväringens skjutöfningar,
till 36,000 kronor.

Enligt hvad generalfälttygmästaren antoge komme emellertid det
sålunda för beväringens skjutöfningar erforderliga ökade anslagsbeloppet
att begäras i sammanhang med de öfriga anslag, som med anledning
af den vid 1892 års urtima riksdag beslutade förlängningen af beväringens
öfningar blefve af nöden; och funne sig generalfälttygmästaren
af sådan anledning nu endast böra göra framställning om den oundgängligen
erforderliga ökningen af anslaget till stamtruppens skjutöfningar,
hvilken, såsom i det föregående blifvit visadt, uppginge till
186,379 kronor (222,379—36,000) eller i rundt tal 186,000 kronor.

På grund af hvad han sålunda anfört hemställer alltså generalfälttygmästaren,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att för beredande af ökade tillgångar till anskaffande af ammunition
för stamtruppens skjutöfningar med eldhandvapen höja arméförvaltningens
å artilleridepartementet andel i nu förevarande anslag
med 186,000 kronor.

Armé förvaltningens å fortifikationsdepartementet ifrågavarande framställning
åter afser förhöjning i de för nybyggnad och underhåll af
landtförsvarets byggnader nu tillgängliga medel.

Redan uti underdånig skrifvelse den 15 november 1892 hade, yttrar
arméförvaltningen, af densamma anmälts, hurusom de fråu nu förevarande
anslag med 217,526 kronor utgående anslagsmedlen till »nybyggnader
och underhåll af fästningarna och landtförsvaret i allmänhet
tillhörande hus och byggnader)) voro för ändamålet alldeles otillräckliga.
Uti beloppet af nämnda medel hade sedan år 1883 icke skett annan
förhöjning än att år 1888 en summa af 5,876 kronor tillkommit för
underhåll af Svea trängbataljons kasern och kaserngård m. in., medan
under samma tid deremot blifvit uppförda, förutom nu nämnda etablissement
och flere enstaka byggnader, som skola med ifrågavarande medel
underhållas, dels de nya kasernetablissementen för fotgardesregementena,
hvilka innehölle långt mera utrymme och såsom följd deraf också komme
att framdeles kräfva mycket större reparationskostnader än dessa regementens
äldre kaserner särskildt under de sista åren af deras begagnande
erfordrat, dels ett nytt kasernetablissement för Gotlands artilleri -

Fjerde hiifvndtiteln.

corps och dels ett armat sådant å pontonierbataljonens öfningsplats å
Laxön m. fl., hvartill komme det under uppförande varande etablissementet
i Östersund för en artilleridivision, hvilket vore afsedt att innevarande
år blifva färdigt.

Förvaltningen, som under sådana förhållanden ansett oundgängligt
att, på sätt den jemväl i sin underdåniga skrifvelse den 14 November
1891 framhållit, ifrågavarande anslagsmedel blefve förhöjda, hade med
anledning deraf låtit upprätta en förteckning öfver kostnaderna för alla
sedan år 1883 uppförda byggnader, som skulle genom fortifikationsdepartementets
försorg underhållas; och framginge af densamma, att
nämnde kostnad utgjort för byggnader af sten 3,795,167 kronor 6 öre,
för dylika af trä 262,842 kronor 27 öre och för byggnader af blandadt
sten och trä 380,880 kronor.

Beräknades nu, fortsätter arméförvaltningen, årliga underhållskostnaden,
uttryckt i procent af byggnadskostnaden, för de af sten och
synnerligen solidt uppförda fotgardeskasernerna, hvilka dessutom voro
nya och följaktligen under den närmaste framtiden icke erfordra några
dryga underhållskostnader, till 1 Vt procent, för öfriga stenbyggnader
till 1 l!i procent, samt för byggnader af trä till 2 procent, skulle alltså
underhållet af nu ifrågavarande sedan år 1883 tillkomna byggnader uppgå
till omkring 62,000 kronor. Derifrån borde dock afräknas dels en summa
af omkring 26,200 kronor, som förut årligen i medeltal utgått till
underhåll af fotgardesregementenas äldre kaserner och dels förutnämnda
för underhållet af Svea trängbataljons etablissement särskildt anvisade
belopp 5,876 kronor, så att den ökning af anslaget, som för nu ifrågavarande
ändamål vore af nöden, utgjorde 30,000 kronor.

Men härförutom erfordrades jemväl en tillökning i anslaget i och
för vidmagthållande såväl af de under senare tiden tillkomna fästningsbyggnader
som af äldre byggnader, hvilkas underhåll till följd af anslagets
otillräcklighet delvis måst eftersättas; och ansåge arméförvaltningen
denna tillökning icke kunna sättas lägre än till 15 a 20,000
kronor, så att ett ökadt anslagsbelopp af 45 å 50,000 kronor af dessa
förhållanden betingades.

För den närmaste framtiden funne emellertid förvaltningen bchofvet
kunna begränsas till 35,000 kronor. Dels komme nemligen fotgardesregementenas
kasern etablissement med sitt solida byggnadssätt icke
att omedelbart kräfva full underhållskostnad och dels kunde, sedan Riksdagen
beviljat medel till ett nytt kasernetablissement för lifgardet till
häst, underhållet af detta regementes äldre etablissement inskränkas till
det allra nödvändigaste. Arméförvaltningen, som tillika upplyser, att

44 Fjerde hufvudtiteln.

reservationerna å anslaget år efter år nedgått och att den disponibla
behållningen derå i sin helhet skulle medtagas, derest samtliga för nästkommande
år ifrågasatta reparationer å landtförsvarets hus och byggnader
finge komma till utförande, hemställer alltså, att nyssnämnda anslagsförhöjning
35,000 kronor måtte af Riksdagen för år 1894 äskas.

De sålunda af generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet samt
arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet gjorda framställningar
finner jag mig på det kraftigaste böra förorda, då derigenom anslagsbehof,
som redan länge gjort sig synnerligen kännbara, skulle blifva
afhulpna. Hvad särskildt angår den af generalfälttygmästaren begärda
anslagsförhöjning, tillåter jag mig erinra, att jemväl t. f. chefen för
generalstaben i sitt betänkande om den förbättrade härordningen framhållit
vigten deraf, att nödiga medel för den förändrade ammunitionens
anskaffande komme att stå till krigsstyrelsens förfogande och dervid
tillika uppgilvit det andra öfvergångsåret såsom det, under hvilket
anslagsförhöjningen vore af behofvet påkallad. Det belopp, hvarmed,
förevarande anslag i 1894 års riksstat borde ökas, skulle alltså uppgå
till 447,405 + 186,000 + 35,000 kronor eller sammanlagdt 668,405
kronor; och är, på sätt generalfälttygmästaren antagit, deri jemväl
inbegripen den ökade kostnad, som i följd af den nya ammunitionens
användande vid beväringens öfningar varder af nöden.

Skall ett särskildt anslag i riksstaten uppföras för intendenturcorpsen,
måste emellertid från nämnda belopp dragas den summa 48,830
kronor, hvilken såsom motsvarande den från anslaget utgående aflöning
till åtskilliga intendenturtjenstemän, enligt Riksdagens beslut får från
detta anslag tagas i anspråk för nämnda corps. Anslagsförhöjningen
skulle sålunda, med afdrag deraf, komma att uppgå till 619,575 kronor.

Jag hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
den, vid bifall till förslaget om uppförande i riksstaten
af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen, må
för beredande af erforderliga ökade tillgångar till bestridande
af kostnaderna för dels de värnpligtiges beklädnad
och utredning under de förlängda öfningarna,
dels anskaffandet af ammunition till stammens öfningar
och dels nybyggnad och underhåll af landtförsvaret

Fjerde hnfvudtlteln.

tillhörande byggnader höja anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement
nu................................................ kr. 2,534,600

med.................................................................... » 619,575

till

kr. 3,154,175

Beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands
fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps.

Enligt sistlidne Riksdags beslut får af detta anslag ett belopp af
2,825 kronor, motsvarande hälften af handräckningskostnaderna vid indelta
infanteriets, Vermlands fältjägarecorps’ och Jemtlands hästjägarecorps’
förråd, tagas i anspråk för den nya intendenturcorpsen.

Skall, på sätt jag förut hemstält, ett särskildt anslag för nämnda
corps i riksstaten uppföras, måste för den skull omförmälda belopp från
nu ifrågavarande anslag afföras.

Jag hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, vid bifall till förslaget om uppförande i riksstaten
af ett särskildt anslag till intendenturcorpsen, minska
anslaget till beklädnad och utredning m. m. för indelta
infanteriet, Vermlands fältjägarecorps
och Jemtlands hästjägarecorps nu... . kr. 436,583: —
med............................................................. » 2,825: —

till.......................................................... kr. 433,758: —

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt hästoch
sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet.

Enligt meranämnda Riksdags beslut får för den nya intendenturcorpsen
af detta anslag användas ett belopp af 750 kronor, motsvarande
handräckningskostnaderna vid det berustade kavalleriets förråd.

Uppföres i riksstaten ett nytt anslag för intendenturcorpsen, måste
för den skull beloppet från nu förevarande anslag afföras; och jag
hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

[37.]

Minskning af
detta anslag.

[38.]

Minskning af
detta anslag.

[39.]

Höjning af
detta anslag.

[40.]

Höjning af
detta anslag.

46 Fjerde hufvudtiteln.

att, vid bifall till förelaget om uppförande i riksstaten
af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen,
minska anslaget till anskaffande och underhåll af beklädnads-,
bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar
vid det berustade
kavalleriet nu................................. kr. 205,000: —

med........................................................... »_750: —

till.................................................................. kr. 204,250: —

Byggnader och sängkläder å mötesplatserna.

Enligt den vid sistlidne Riksdag af t. f. chefen för generalstaben
lemnade utredning erfordras för år 1894, då de ökade bé''-väringsöfningarne nått sin fulla längd, en höjning af detta anslag med
15,488 kronor.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

höja anslaget till byggnader

och sängkläder	å mötesplatserna nu kr.	165,000: —
med......................	........................................ »	15,488: —
till.......................	....................................... kr.	180,488: —

Inqvarteringskostnader.

Som jag redan yttrat, måste, derest de af mig under anslaget till
intendenturcorpsen gjorda framställningar utaf Eders Kongl. Maj:t och
Riksdagen gillas, nu förevarande anslag höjas med ett belopp af 2,475
kronor 1 öre eller i rundt krontal 2,475 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,

vid bifall till förslaget om uppförande i riksstaten
af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen
och öfriga i sammanhang dermed gjorda framställningar,
höja anslaget till inqvarterings -

kostnader nu.......................	...................... kr.	133,000: —
med.........................................	...................... »	2,475: —
till ......... ...........................	.................... kr.	135,475: —

Fjerde hufrudtiteln.

Ålderstillägg.

Under nyssnämnda förutsättning bör, på sätt jag likaledes förut
ådagalagt, från förevarande anslag afföras ett belopp af 3,000 kronor.
Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks att,

vid bifall till förslaget om uppförande i riksstaten
af ett särskilt anslag för intendenturcorpsen
samt öfriga i sammanhang dermed gjorda framställningar,
minska anslaget till ålderstill lägg

nu...........................................

med ....................................................

dagen

till

..... kr.	10,000: —
..... »	3,000: —
..... kr.	7,000: —

Rese och traktamentspenningar.

Under åberopande af den utaf statsrådet och chefen för finansdepartementet
beträffande förslagsanslagen i allmänhet gjorda framställning
hemställer jag, att detta förslagsanslag, som under de senare tre

åren i medeltal ’öfverskridits med 67,000 u------

från sitt nuvarande belopp.............................

ökas med ................................................................

till.............................................................................

................ kr.	70,000: —
............... »	67,000: —
................. kr.	137,000: —
detta anslag	för den nya

Extra utgifter.

intendenturcorpsen tagas i anspråk ett belopp af 500 kronor, motsvarande
ett derifrån till byråchefsassistenten i arméförvaltningens intendentsdepartement
utgående arfvode å nämnda belopp.

Om alltså ett särskildt anslag för intendenturcorpsen uppföres i
riksstaten, måste nyssnämnda belopp från nu förevarande anslag afföras.

Jag hemställer för den skull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att, vid bifall till förslaget om uppförande i riksstaten
af ett särskildt anslag för intendenturcorpsen,

[41.]

Minskning af
detta anslag.

[42.]

Ökning af
detta anslag.

[43.]

Minskning af
detta anslag.

[44.]

Minskning af
detta anslag.

. [45.]

Ändring af
rubriker.

Fjerde hufvudtlteln.

minska anslaget till extra utgifter nu kr. 67,500: —
med ............................................................ » 500: —

till ................................................................. kr. 67,000: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpedition.

Detta anslag, hvilket nu är uppfördt till .................... kr. 6,201: —

torde, för jemnande af hufvudtitelns ordinarie anslag böra

minskas med .........................:....................................................... » 66: —

till....................................................................................................... kr. 6,135: —

Ändring i rubriker under fjerde hufvudtiteln.

Slutligen torde, derest förslaget om de nya benämningame å anslagen
till »indelta arméns befälsaflöning» samt »indelta arméns och Vermlands
fältjägarecorps’ vapenöfningar» af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen
gillas, jemväl de under fjerde hufvudtiteln förekommande allmänna
rubrikerna »Indelta armén» och »Värfvade armén» böra ändras.
Under förstnämnda rubrik skulle nemligen för framtiden komma att uppföras
anslag, som äro afsedda jemväl för de nuvarande s. k. beväringstruppema.
Förstnämnda rubrik synes mig derföre, i enlighet
med hvad jag förut i dag hemstält beträffande omförmälda anslags benämning,
böra utbytas mot rubriken »Den icke gamisonerade armén»
och såsom följd deraf rubriken »Värfvade armén» utbytas mot rubriken
»Den gamisonerade armén».

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att vid bifall till ofvannämnda förslag medgifva,
att de under 4:dje hufvudtiteln förekommande rubrikerna
»Indelta armén» och »Värfvade armén» må utbytas
mot rubrikerna »Den icke gamisonerade armén»
och »Den gamisonerade armén».

Fjerde hufvudttteln.

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra för närvarande, då
deri jemväl inräknas det belopp 1,083,850 kronor, som af 1892 års
urtima Riksdag till landtförsvaret beviljades, en

summa af................................................................................ kr. 22,153,550: —

De af mig ifrågasatta nya och tillökningar i de
uti 1893 års ursprungliga riksstat upptagna ordinarie
anslag uppgå, efter afdrag af anslag, som föreslås
skola ur riksstaten afföras, äfvensom af förutsatt
minskning i en del andra anslag, till 3,177,900 kronor
eller, efter afdrag af det vid 1892 års urtima Riksdag
beviljade belopp, till.................................................. » 2,094,050: —

Och skulle, på sätt Bil. XIII gifver vid lianden,
för den förbättrade härordningens genomförande erfordras
................................................ kr. 2,671,047: 88

eller, då derifrån dragés det af
1892 års urtima Riksdag för ändamålet
beviljade belopp........... » 640,850: —

en summa af...................................... kr. 2,030,197: 88

Återstående beloppet .................. » 63,852: 12

utgör, efter vederbörliga afdrag, af annan anledning
erforderlig förhöjning.

Med tillägg af nämnda belopp skulle alltså de
ordinarie anslagen för år 1894 komma att höjas till » 24,247,600: —

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning m. m.

Sedan flera år tillbaka har under denna titel i riksstaten varit uppfördt
ett extra anslag å 77,500 kronor, från hvilket utgått dagaflöning
till befälet vid beväringstrupperna för tjenstgöring mellan de årliga
vapenöfningarne äfvensom erforderliga arfvoden till de i kompaniområdena
anstälde afdelningsområdesbefälliafvare.

Då emellertid sistlidne Riksdag medgifvit, att af anslaget ett belopp
utaf 24,529 kronor 95 öre, motsvarande den dagaflöning, som
Bih. till Rikad. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Ajd. 1 lliift. 7

[46.]

Anslag för
tillämpning af
nya värn•
pligtslagens
föreskrifter.

[47.]

Anslag till
förändring af
arméns äldre
gevär till
vapen af liten
kaliber.

50 Fjerde hufvudtiteln.

enligt hittills gällande bestämmelser kunnat under fullt normala förhållanden
derifrån utgå till nyssnämnda truppers befäl, må för den beslutade
omorganisationen af infanteriet tagas i anspråk, har jag förut
i dag hemstält, att vid sammanföring till ett anslag af alla de för det
icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning disponibla tillgångar jemväl
nämnda belopp måtte få medräknas. I 1894 års riksstat bör alltså
imder anslaget uppföras allenast skilnaden emellan det belopp, hvarmed
anslaget förut utgått, och nyssnämnda summa eller i rundt tal

53,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och
redovisning m. m. på extra stat för år 1894 bevilja ett belopp
af 53,000 kronor.

Artilleribehof.

Arméns gevär.

Uti sin förut åberopade underdåniga skrifvelse den 29 november
1892 gör generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet framställning
om ytterligare anslag för förändring af arméns äldre gevär till vapen
af mindre kaliber.

Hans företrädare i embetet hade, yttrar lian, i underdånig skrifvelse
den 15 november 1888 hemstält, att Eders Kongl. Magt täcktes
till 1889 års Riksdag göra proposition om anslag till förändring af

200,000 st. 1867 års gevär och 20,000 st. 1870 års karbiner till vapen
af 8 mm. kaliber och hade kostnaderna härför, oafsedt 215,000 kronor
för de af denna förändring påkallade nya anordningarna vid gevärs -

Fjerde hiifrudtiteln.

faktoriet och ammunitionsfabriken, beräknats till 14 kronor per gevär
och 13,25 kronor per karbin.

Den i öfverensstämmelse härmed af Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen
gjorda framställning hade emellertid endast på det sätt bifallits,
att Riksdagen för ändamålet beviljade en summa af 1,668,000 kronor motsvarande
dels de för förändringar vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken
äskade belopp och dels hvad som, efter ofvan angifna pris,
erfordrades för förändring af 100,000 st. 1867 års gevär till gevär af
8 mm. kaliber eller, såsom den nya modellen sedermera jemlikt nådig
generalorder blifvit benämnd, 1867—89 års gevär.

Sedan 1867—89 års gevär vunnit nådig fastställelse samt gevärsförändringen
redan börjat, inträffade emellertid, fortsätter generalfälttygmästaren,
den betydelsefulla omkastning i krutfabrikationen, hvarigenom
det äldre krutet, svartkrutet, började undanträngas af det nya
drifmedel, som blifvit kalladt röksvagt krut. Detta senare karakteriserades
ej blott genom den egenskap, som angåfves af dess benämning,
utan ock, hvad som var mycket vigtigare, genom eil högst betydlig
kraft, vida större än det äldre krutets och ådagalagd å ena sidan genom
en projektilhastighet, den man förut knappast ansett möjlig att
uppnå, samt å den andra af en återverkan på vapnet, som ställde icke
obetydligt ökade anspråk på dettas hållbarhet.

De fördelar i såväl taktiskt som ballistiskt afseende, hvilka genom
dylikt krut stodo att vinna, voro emellertid så väsentliga, att dess antagande
på ett håll ovilkorligen måste leda till efterföljd på alla andra,
i vårt land ej mindre än annorstädes. Häraf betingades för oss nödvändigheten
att frånträda den ammunition, som för 1867—89 års gevär
ursprungligen blifvit bestämd, och börja ett väsentligen sjelfständigt
arbete på framställande af krut, motsvarande tidens senaste fordringar.
Detta arbete, ehuru i och för sig ingalunda ofruktbart, hade emellertid
på gevärsfrågan verkat mindre fördelaktigt, i det åtskilliga delar till
1867—89 års gevär, hvilka vid användningen af det äldre krutet visat
tillräcklig motståndsförmåga, befunnits för svaga gent emot den kraftigare
påkänning, det röksvaga krutet på vapnet utöfvade, hvaraf följde de
missöden i form af sprängningar, som kännetecknade de första skjutningarna
i trupp med 1867—89 års gevär och röksvagt krut.

Häraf påkallades med nödvändighet åtskilliga mer eller mindre kostsamma
förändringar i vissa gevärsdelars material och konstruktion. Ett
antal delar, redan fullbordade, måste efter dessa erfarenheter kasseras

Fjerde hufvudtiteln.

och utbytas mot nya; andra, som kunde bibehållas, måste undergå ytterligare
behandling af dels metallurgisk, dels mekanisk art.

Härtill komme, att gevärens skottställning, den man först antoge
skulle kunna utföras på regementena, sedan måst, med anlitande af
för detta ändamål särskild! beordrad personal, förläggas till faktoriet,
för främjande af den jemnhet och noggrannhet i denna vigtiga operation,
som af gevärets ökade skjutförmåga betingades.

Dessa direkt till prisförhöjning verkande anledningar vore emellertid
icke de enda, som gjorde det nya geväret dyrare än som från början
beräknats. Dertill hade ock bidragit den omständigheten, att gevärsfaktoriet,
som före detta förändringsarbetes början sysselsatte blott
ett trettiotal arbetare, sedermera ökat sin personal till omkring 350, af
hvilka den ojemförligt större delen alltså tillträdt sina platser vid verkstaden
utan den speciela arbetsskicklighet på detta område, som erfordrades
och som först efter hand kunde förvärfvas; och då en arbetsprodukt,
på hvars noggranna utförande måste ställas höga anspråk,
uppenbarligen droge billigare arbetskostnad i samma mån alla vid dess
framställning medverkande krafter hunnit blifva fullt förtrogna med
sina uppgifter, vore så mycket naturligare, att medelkostnaden per förändradt
gevär ej kunnat nedbringas till det ursprungligen beräknade
beloppet, som till alla förut påpekade, till fördyrande af arbetsprodukten
verkande omständigheter slutligen jemväl kommit den, att vid kostnadsbeloppets
beräkning 200,000 gevär och 20,000 karbiner antagits skola
förändras, under det att, i följd af Riksdagens beslut, förändringen kommit
att afse endast 100,000 gevär.

Antalet gevär, som kunnat erhållas för det af 1889 års Riksdag
beviljade anslaget till gevärsförändring, hade också i stället för 100,000
st. utgjort allenast omkring 72,000 st.

Dessa sålunda påpekade omständigheter vore emellertid, fortsätter
generalfälttygmästare, icke de enda, som vid behandlingen af förevarande
angelägenhet borde tagas i öfvervägande.

Frågan om repetergevär hade under de senaste åren i vårt land
inom både militära och icke militära kretsar varit föremål för intresse och
meningsutbyten. Olika åsigter hade uttalats såväl beträffande lämpligheten
att för närvarande förse vår armé med dylika vapen som ock
med hänsyn till det vigtiga spörsmålet, huruvida öfverhufvud ett i ordets
hela bemärkelse fullgodt repetergevär verkligen och bevisligen stått
till buds.

Fjerde hufvudtiteln. 53

För sin del funne generalfälttygmästaren, fastän i princip ense
med dem, som i repetervapnet sågo framtidsvapnet för vår likasom för
andra arméer, de dyrköpta erfarenheter, som åtskilliga andra länder och
särskildt några af Europas stormagter på detta område måst göra, dock
vara af beskaffenhet att mana till försigtighet, om han än å andra sidan
flera gånger fått anledning att inför Eders Kongl. Maj:t uttala den
åsigt, att repetervapnet numera nått sådan utvecklingsgrad, att frågan
om antagande af detta slags vapen för vår armé borde tagas under
ompröfning. Den konstruktion, som därvid särskildt funnits vara förtjent
af uppmärksamhet, vore Mausers repetermekanism af 1891 års
modell. Generalfälttygmästarens uppfattning härom stödde sig i första
hand på de under år 1892 vid skjutförsök med olika repetervapen här
i Sverige gjorda erfarenhetsrön, och vidare på upplysningar, som nyligen
tillförts honom af styresmannen och verkstadschefen vid Carl
Gustafs stads gevärsfaktori, hvilka båda sakkunniga personer på nådigt
uppdrag i Tyskland inhemtat närmare kännedom om mausergeväret och
dess tillverkning, dervid de vid den af Mauser sjelf styrda stora
vapenfabriken Oberndorf i Wiirtemberg såväl i detalj fått följa tillverkningen
som varit närvarande vid skjutförsök med repetervapen af ifrågavarande
modell.

För så vidt rep etergevärs frågan finge betraktas uteslutande från
teknisk och särskildt från mekanisk synpunkt, ansåge generalfälttygmästaren
också efter dessa erfarenhetsrön och upplysningar, att i och
med mausergeväret, sådant detta i sin senaste form framträda nämnda
fråga vore på ett tillfredsställande sätt löst; men gevärsfrågan hade
ännu ej inträdt i ett så stadgadt läge, att dess lösning kunde anses bero
blott på mekanismen. En annan högst betydelsefull faktor, som tills
vidare ej finge lemnas utom räkningen, vore frågan om kalibern.

Den fortgående minskning i kaliber och ökning i projektillängd, som
under en följd af år varit det utmärkande draget vid konstruktionen af
.alla slags eldvapen och som bildat sjelfva grundvalen för dessas stora utveckling
i ballistiskt afseende, både visserligen, yttrar generalfälttygmästaren,
någon tid ansetts hafva, hvad beträffade handvapnen, nått
sin gräns med 8 mm., den kaliber, som antagits för såväl Sveriges
som flera andra länders senaste gevärskonstruktioner. Numera syntes
emellertid nämnda kaliber hafva varit blott en hvilopunkt under utvecklingen
i den angifna riktningen. Ett oafbrutet sträfvande mot ytterligare
kaliberminskning påginge alltjemt och hade på några håll ledt

Fjerde hufVudtltelii.

till fastställande af 6,5 mm. kaliber, mot hvilken emellertid rest sig vissa
ännu olösta praktiska svårigheter.

Denna långt drifna kaliberminskning vore dock, enligt generalfälttygmästarens
åsigt, ej i främsta rummet afsedd att åstadkomma en
ökning i skottvidd och träffsäkerhet. Det vore en annan ytterligt vigtig
fördel, man derigenom beredde sig, den nemligen att soldaten, utan
ökning i ammunitionsbelastningen kunde medföra ett större antal patroner
och sålunda bättre tillgodogöra sig gevärets snabbeldsförmåga,
en fördel i och för sig så stor, att den nästan ensam vore afgörande
för frågans lösning.

Hvad åter anginge de ännu olösta praktiska svårigheter, som med
kaliberförminskningen voro förenade, hade den största befunnits ligga
hos det nya krutet, hvars återverkan på vapnet visat sig vara desto
våldsammare, ju mindre kalibern vore. Af denna anledning blefve
samma röksvaga krut, som för ett 8 mm. gevär vore fullt normalt och
lämpligt, oanvändbart för ett 6,5 mm. gevär.

Krutfrågan stode alltså i närmaste samband med kaliberfrågan och
dermed äfven med gevärsfrågan i dess helhet; och gevärsfrågans slutliga
lösning berodde af den riktning, i hvilken krut-kaliberfrågans vidareutveckling
komme att gå, en sak, som tillsvidare vore oafgjord.

Under dessa omständigheter ansåge generalfälttygmästaren sig nu
ej kunna tillstyrka ett afgörande steg med så vidtgående följder i både
militäriskt och ekonomiskt afseende, som antagande af en ny gevärsmodell
för armén.

Då han emellertid ingalunda funne lämpligt eller rådlig! att redan
nu, innan ens en första uppsättning för armén på krigsfot blifvit ombesörjd
af ett med hänsyn till skjutförmåga tidsenligt vapen, låta något
afbrott i gevärsanskaffningen inträda, har lian ansett sig böra hos
Eders Kong]. Maj:t hemställa, det anslag af Kiksdagen må äskas till
fortsatt förändring af 1867 års till 1867—81) års gevär; och har generalfälttygmästaren
dervid tänkt sig att, i öfverensstämmelse med 1889
års riksdags beslut, antalet gevär af sistnämnda slag borde uppbringas
till 100,000 st. Genom befintligheten af detta gevärsantal, som lemnade
tillgång till en uppsättning åt den mobiliserade armén med något,
om än ringa, öfverskott i reserv, skulle öppnas möjlighet icke allenast
att, när en gång repetergevärsfrågan kunde och måste börja lösas, göra
detta mindre brådstörtadt och således i finansielt hänseende mindre
känbart, utan ock att på förhand bereda tillgång till ett i alla afseenden
lämpligt vapen för landstormen, hvilket kunde för dennas räkning afsättas
i samma män repetergevären komme liniearmén till godo.

Fjerde lnifviultlteln. 55

Kostnaden för de 28,000 st. 1807—89 års gevär, som erfordrades
för komplettering af antalet sådana till 100,000 st., hade blifvit beräknad,
allt inbegripet, till sammanlagdt 550,000 kronor, hvilket belopp
generalfälttygmästare!! alltså hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
af Riksdagen äska på extra stat för 1894.

Dessa sålunda af generalfälttygmästare)! uttalade åsigter delas i
hufvudsak jemväl af mig. Särskildt finner jag af yttersta vigt, att det
antal för krigsbruk fullt tjenliga gevär, som vid en möjlig mobilisering
äro af nöden, må utan dröjsmål anskaffas; och då, på sätt generalfälttygmästaren
yttrat, frågan om den för ett krigsgevär lämpligaste
låsmekanismen och kalibern ännu icke kan anses varit bragt i det skick,
att ett afgörande beslut derom för närvarande kan påkallas, bar jag så
mycket mindre någon erinran att göra mot generalfälttygmästarens förslag,
som behofvet af i första hand vid mobilisering erforderliga gevär
i sjelfva verket torde böra beräknas ej obetydligt högre än generalfälttygmästaren
antagit och krigsstyrelsen sålunda måste ställa såsom
ett af sina främsta åligganden att snarast möjligt uppbringa antalet
krigsdugliga gevär åtminstone till den siffra, generalfälttygmästaren
uppgifvit.

Jag hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för förändring af ytterligare 28,000 1867 års gevär
till vapen af liten kaliber på extra stat för år 1894
bevilja 550,000 kronor.

Gevärshandtverkarekistor.

För att verkställa gevärsreparationer vid truppafdelningar,.som äro
i fält, knifvas, yttrar generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet i
sin ofvannämnda skrifvelse den 29 November 1892, en del verktyg och
reservdelar, som medföras i kistor på bataljonspackvagnarna. Dylika
gevärshandtverkarekistor, afsedda för 1867 års gevär, funnes för närvarande
vid infanteriet till ett antal af 51. Vid den tid, då 1867—89
års gevär komme att utdelas till infanteriets regementen och corpser
eller år 1894, blefve emellertid dessa 51 kistor ej användbara i oförändradt
skick, utan måste såväl verktyg som reservdelar till största

[48.]

Anslag till
anskaffande
af gevärsliandtverkare

kistor.

Fjerde lmfmdtiteln.

delen utbytas och i sammanhang dermed inredningen äfven i någon
mån ändras. Antalet kistor vore äfven numera för litet. Enligt den
vid sistlidna års urtima Riksdag antagna förändrade härordningen skulle
infanteriet mobilisera 79 bataljoner, som borde vara utrustade med hvar
sin gevärshandtverkarekista, hvarförutom i och för gevärshandtverkares
och gevärshandtverkaresoldaters undervisning en dylik kista vid hvar
och en af gevärsreparationsverstäderna i Stockholm, å Karlsborg och i
Kristianstad vore ytterligare af nöden, så att hela beloppet af gevärshandtverkarekistor
blefve 82 stycken och det antal, som behöfde nyanskaffas,
31 st.

Då ändringskostnaden utgjorde 200 kronor och nyanskaffningskostnaden
400 kronor per kista, komme vidare, fortsätter generalfälttygmästaren,
hela den i fråga varande utgiften att uppgå till 22,600 kronor.

Med anledning häraf hemställer generalfälttygmästaren, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes för ändring af gamla och anskaffning af nya gevär
shandtverkarekistor på extra stat för år 1894 af Riksdagen äska
22,600 kronor.

Till denna hemställan, som är en nödvändig följd af de beslut,
Riksdagen i härordnings- och gevärsfrågan fattat, får jag tillstyrka nådigt
bifall.

Mobiliseringsammunition för de nya gevären.

[49.]

Anslag till
mobiliseringsammunition

för eldhandvapen.

I sin underdåniga skrifvelse af den 29 November 1892 erinrar generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet, hurusom lian uti skrifvelse
af den 10 November 1891 utvecklat de skäl, som efter hans uppfattning
talade för att arméns behof af mobiliseringsammunition till 1867—89
års gevär inom en viss, kortare period blefve fyldt, på samma gång
han meddelat, att detta behof, beräknadt till 36,000,000 skarpa patroner,
komme att draga en kostnad, i rundt tal, af 4,000,000 kronor, så
att under hvart och ett af fyra på hvarandra följande år ett extra
anslag af 1,000,000 kronor för detta ändamål påkallades.

Sedan, med anledning af denna framställning, Eders Kongl. Maj:t
för berörda ändamål begärt och Riksdagen beviljat på extra stat för
1893 ett belopp af 800,000 kronor, hade, upplyser generalfälttygmästaren
vidare, kontrakt blifvit afslutadt om leverans under förra hälften
af 1893 utaf dels 7,300,000 st. patronhylsor med tändhattar och lika
många kulor och dels 15,000 kg. röksvagt krut, afsedt för aptering af
dessa patrondelar till skarp ammunition; Och hemställer han, då han

Fjerde hufyudtiteln.

fortfarande anser det vara af vigt, att mobiliseringsammunitionen inom
ofvan angifna tidrymd kompletteras till beräknad mängd och detta ej
kan ske, derest det af honom ifrågasatta årsanslaget förminskas, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för fortsatt anskaffning
af mobiliseringsammunition af Riksdagen på extra stat för 1894
äska ett belopp af 1,000,000 kronor.

Nödvändigheten att, på sätt gener alfälttygmäs tar en erinrar, snarast
möjligt anskaffa den för arméns mobilisering erforderliga ammunition
lärer icke kunna bestridas; Och jag skulle icke tvekat att i likhet med
honom hemställa, att för ändamålet äskades nyssnämnda belopp 1,000,000
kronor, om ej hänsynen till andra landtförsvarets behof, som jemväl
måste fyllas, nödgat mig att hos Eders Kongl. Maj:t förorda någon
inskränkning deri.

Jag hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes för anskaffande af
mobiliseringsammunition till de nya gevären för år 1894
af Riksdagen äska ett extra anslag af 800,000 kronor.

Fabrik för tillverkning af röksvagt krut.

I sin meranämnda underdåniga skrifvelse den 29 november 1892
erinrar generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet, hurusom röksvagt
krut, hvars anskaffande inom vårt land likasom öfverallt annorstädes
under de sist förflutna åren visat sig blifva en oafvislig nödvändighet,
hittills i Sverige framställts endast inom en anläggning af provisorisk
art. I början af innevarande år hade nemligen arméförvaltningens
artilleridepartement på fördelaktiga vilkor inköpt en ursprungligen
af ett enskildt, bolag anordnad, i närheten af ammunitionsfabriken
å Marieberg belägen anläggning, vid hvilken, under öfverinseende af
arbetsofficern vid nämnda fabrik, röksvagt krut sedan dess tillverkats;
och hade genom gjorda erfarenhetsrön tillverkningen derstädes efter
hand kunnat utvecklas i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende,
så att den slutligen lemnat eu produkt, som, af Eders Kongl. Maj:t
fastställd under namn af handgevärskrut m. 92, med nöjaktigt resultat
Bih. till lUfad. Prat. 1893. 1 Sami. I Afd. I Raft. . 8

[50.]

Anslag för inrättande
af en
fabrik för röksvagt
krut.

Fjerde hufrudtlteln.

användts under innevarande års skarpskjutningsöfningar med 1867—89
års gevär vid krigsskolan, lifgardesregementena till fot samt infanteriets
skjut- och volontärskolor.

Om således, fortsätter generalfälttygmästaren, den sålunda beträdda
vägen kunde anses vara den rätta för uppnående af krutfrågans lösning
i öfverensstämmelse med tidens fordringar, återstode dock, enligt hans
åsigt, att fullfölja verket genom åtgärder, egnade att betrygga erforderlig
tillgång på en vara, hvilken inom krigsmaterielens område intoge
en så utomordentligt betydelsefull plats, som krutet; och vore dervid
särskildt att märka, det produktionsförmågan hos ofvannämnda provisoriska
anläggning uppginge till endast omkring 700 kilogram röksvagt
krut i månaden eller något mer än 8,000 kilogram per år, under
det att, sedan 1867—89 års gevär blifvit till alla regementen utdelade,
årsförbrukningen af röksvagt krut vid arméns öfningar beräknades komma
att stiga till minst 18,000 kilogram.

Då artilleristyrelsen vidare, för att bilda den fond af mobiliseringsammunition,
som måste finnas och för hvars grundande 1892 års lagtima
Riksdag beviljat ett betydligt belopp, under en följd af år måste
anskaffa ett så stort antal skarpa patroner, att derför årligen åtginge

20,000 å 22,000 kilogram röksvagt krut, och slutligen äfven flottans och
skytteföreningarnas behof måste tagas i betraktande, insåges lätt, att,
äfven om ur räkningen för tillfället lemnades den betydliga mängd
röksvagt krut, som vore af nöden för artilleriets och flottans gröfre
eldvapen af olika kalibrar, men för hvars framställande åtgärder dock
måste vidtagas, i den mån tid och omständigheter det medgåfve, den
erforderliga mängden handgevär sammunition i och för sig kräfde mångdubbelt
mera röksvagt krut, än den lilla anläggningen vid Marieberg
förmådde åstadkomma.

Det vore emellertid, erinrar generalfälttygmästaren, icke endast
skäl af denna beskaffenhet, som talade för förslaget att staten sjelf
komme i besittning af en fabrik för röksvagt krut, stor nog att tillgodose
alla anspråk, som kunde ställas på densamma.

Äfven om nemligen, under fredliga förhållanden, i allmänhet kunde
ifrågasättas att för anskaffande af krigsmateriel anlita den främmande
marknaden, måste man dock söka att i detta afseende såvidt möjligt ställa
sig oberoende af utlandet; och i främsta rummet vore detta fallet, då
frågan gälde ett sådant ämne som krigskrutet. Redan af dessa anledningar
och frånsedt sakens ekonomiska sida förklarar sig fördenskull
generalfälttygmästaren anse oundgängligt, att i och för inhemsk tillverkning
af röksvagt krut anordningar nu träffas af vida fullständigare och

Fjerde hufYudtiteln.

mera permanent art, än de som för närvarande finnas. Hvad angår platsen
för den ifrågasatta krutfabriken anser generalfälttygmästare!! Marieberg
så mycket mindre lämpa sig derför, som de lokala förhållandena
lägga bestämdt hinder i vägen för den nuvarande anläggningens utvidgning.

Statens eget krutbruk, Åker, vore, enligt generalfälttygmästarens
åsigt, den plats, som bäst egnade sig för de anläggningar, hviska af
den nya kruttillverkningen påkallades. Utrymme såväl som drifkraft
vore der, utan särskild kostnad, till finnandes, hvarförutom, då tillverkning
af det äldre krutet kunde upphöra först i den mån ändamålsenligt
röks vagt krut för alla slags eldvapen hunne framställas och förvaltningspersonalen
vid krutbruket vid sådant förhållande fortfarande måste bibehållas,
densamma kunde omhändertaga äfven den nya kruttillverkningen.

Den anläggning vid Åkers krutbruk, som generalfähtygmästaren
sålunda förordar, borde, enligt hans åsigt, erhålla den omfattning, att
dervid kunde årligen åstadkommas omkring 60,000 kilogram röks vagt
krut. Hvad angår de för anläggningens utförande erforderliga kostnader,
skulle, enligt uppgjorda förslagsritningar och kostnadsberäkningar
m. m. hvilka granskats af sakkunnig person, för fabriken, hvilken
beräknades kunna färdigbyggas på ett år, erfordras

A. Fabriksbyggnader:

apyritfabrik, 2 byggnader................................ blandnings-, tork- och destilleringshus, 6 byggnader......................................................	kr.	19,852: 18,494:	36 52

ångpannehus ........................................................	»	7,893:	75
magasin, 3 byggnader......................................		7,036:	34	53,276:	97
B. Arbetarebostäder.....................................				41,000:	—
C. Ordnande af vattenkraften, motorer,	linledningar		48,831:	—
D. Maskiner med uppsättning ................				43,620:	40
E. Planering, belysning, ängledningar....				32,749:	—
		Summa	kr.	219,477:	37,

Hvad slutligen angår kostnaderna för det röksvaga krutets tillverkning
i en statens egen fabrik, jemförda med dem, som påkallades
af varans inköp från utlandet, anför gencralfälttygmästaren

att årsbehofvet af röksvagt krut beräknats att tills vidare utgöra
omkring 52,500 kilogram,

Fjerde hufvudtlteln.

att det lägsta pris, som kunde beräknas för prima röksvagt krut,
vore 10 francs = 7,20 kronor pr kilogram, emballage inbegripet och
varan fritt levererad i svensk hamn, så att kostnaden för årsbehofvet, då
detsamma tillfredsstäldes genom uppköp från utlandet, sålunda stege
till 52,500x7,20 eller 378,000 kronor,

att enligt gjorda beräkningar kostnaden för inom landet produceradt
röksvagt krut uppginge till 4 kronor 97 öre eller, i jemnadt tal,
5 kronor per kilogram, så att om, för säkerhets skull, denna siffra höjdes
med till exempel 10 procent eller till 5,50 kronor, kostnaden för årsbehofvet
ändock icke blefve större än 52,500x5,5 eller 288,750 kronor;
och

att skilnaden i kostnad per år i ena och andra fallet alltså blefve
378,000—288,750 eller 89,250 kronor, såsom följd hvaraf den inhemska
fabriken på mindre än 2''A år, sedan den kommit i full verksamhet,
skulle vara betald.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer alltså generalfälttygmästaren
att, för uppförande vid Åker af en fabrik för tillverkning
af röksvagt krut, Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen på
extra stat för år 1894 äska ett belopp, i jemnadt tal, af 219,500 kronor.

De skäl, hvilka för denna framställning sålunda af generalfälttygmästaren
anförts, synas för mig fullt öfvertygande; och har jag, då
följaktligen det i hög grad önskvärda målet att, hvad krutfabrikationen
angår, göra vårt land oberoende af utlandet, synas kunna- vinnas utan
egentliga ekonomiska uppoffringar, ansett mig böra understödja framställningen,
dervid dock det erforderliga kostnadsbeloppet synes mig
kunna fördelas på två år.

Jag hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för inrättande vid Åkers krutbruk af en fabrik för
röksvagt krut på extra stat bevilja 219,500 kronor
och deraf till utgående under år 1894 anvisa 100,000
kronor.

Fjerde hufmdtiteln.

Fästningsartillerimateriel.

Generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet erinrar uti meranämnda
underdåniga skrifvelsen den 29 november 1892, att sedan
Eders Kongl. Maj:t den 22 april och den 27 maj nämnda år i hufvudsakliga
delar fastställt de bestyckningsplaner för befästningarna i Stockholms
skärgård, Oscarsvämslinierna och Karlsborgs fästning med Vabergspositionen,
hvilka af 1891 års bestyckningskomité blifvit uppgjorda,
den för ifrågavarande tre befästningsområden erforderliga artillerimaterielen
dermed också blifvit bestämd, och att hvad anginge de kostnader,
som för densamma med dertill hörande nödig utredning och ammunition
påkallades, upplysning derom stode att hemta i de utförliga
kostnadsberäkningar, hvilka åtföljde nämnda komités underdåniga betänkanden.

Ifrågavarande artillerimateriel vore, fortsätter generalfälttygmästaren,
hvad beträffar pjeser och lavettage till Oscarsvämslinierna och Karlsborgs
fästnings enceinte, till större delen redan befintlig, om än för
båda platserna ännu saknades dels ett antal lättare pjeser, dels vissa
stridsutredningspersedlar, dels slutligen en stor del af den beräknade
ammunitionen. Den i ofvan åberopade bestyckningsplaner upptagna
materiel, hvilken deremot ännu till större delen återstode att nyanskaffa,
vore bestyckning med tillbehör för Vaxholm—Oscar-Fredriksborg samt
för Vabergspositionen; och uppenbart vore, anmärker generalfälttygmästaren,
att om den för sistnämnda position afsedda bestyckning tills
vidare endast efter hand och i mindre poster syntes böra till anskaffande
ifrågakomma, ett så vidt möjligt skyndsamt ordnande af bestyckningen
å Vaxholm—Oscar-Fredriksborg så mycket mera vore af nöden.

Af de extra anslag till fästningsartillerimateriel, som af senaste
Riksdagar lemnats, hade, enligt hvad generalfälttygmästaren vidare anmäler,
disponerats eller reserverats medel till följande, för OscarFredriksborg
afsedda och till större delen redan bestälda materiel,
nemligen 3 st. 35 kaliber långa 24 cm. kanoner med lavetter, stridsutredning
och en del ammunition, 4 st. 24 cm. haubitser med lavetter,
utredning och en del ammunition samt 11 st. 5 cm. snabbskjutande
kanoner med tillbehör. Dessutom vore beställda: 42 st. 8 cm. kanoner
och 25 st. 8 mm. kulsprutor, hvilka vapen, af gifna modeller, till större
antal inginge i alla de senast faststälda bestyckningsplanerna; hvarjemte
slutligen på bekostnad af samma anslag blifvit, anskaffade ett
antal 17 cm., 16 cm. och 12 cm. projektiler med tillhörande rör.

[51-]

Anslag till
fästningsartillerimateriel.

[52.]

Anslag till
infanteriammunition
svagnar.

62 Fjerde hufvndtlteln.

Med ofvan omförmälda anskaffningar och beställningar vore emellertid,
anmärker generalfälttygmästaren, hvad särskild! Vaxholm—
Oscar-Fredriksborg angår, endast början gjord till åvägabringandet af
den bestyckning, som enligt den förut omförmälda af Eders Kongl.
Maj:t faststälda bestyckningsplanen vore för detta befästningsområde
erforderlig; och då dertill komme dels att den dertill hörande utredning
och ammunition vore ganska dyrbar, dels att den för andra befästningsområden
behöfliga artillerimaterielen likaledes borde, åtminstone
i någon mån, tillgodoses genom nyanskaffning eller komplettering,
och dels slutligen att den redan befintliga materielen, så snart
ske kunde, måste förses såväl med ammunition som med den utredning,
som erfordrades för dess betjenande och vidmagthållande i fullt
tjenstbar! skick, så att inom fästningsartillerimaterielens område ganska
väsentliga behof fortfarande återstode att fylla, hemställer generalfälttygmästaren,
att Eders Kongl. Maj:t, för anskaffande af fästningsartillerimateriel,
täcktes af Riksdagen på extra stat för 1894 begära ett
anslag af 400,000 kronor.

Ehuru jag icke kan annat än på det kraftigaste vitsorda rigtigheten
af generalfälttygmästarens förevarande uppgifter och lika med
honom finner af yttersta vigt, att fästningsartillerimateriel fortfarande
anskaffas, nödgas jag dock af hänsyn till de många och stora kraf på
budgeten, som vid innevarande Riksdag måste från landtförsvarsdepartementets
sida framställas, för min del ifrågasätta en betydlig nedsättning
i de anslag, som generalfälttygmästaren för nu ifrågavarande
ändamål ansett vara af nöden.

Jag hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för anskaffande af fästningsartillerimateriel på extra
stat för år 1894 bevilja ett belopp af 100,000 kronor.

Infanteriammunitionsvagnar.

Med påpekande att för anskaffning af infanteriammunitionsvagnar
med nödig utredning hittills af Riksdagen beviljats 190,000 kronor af
det belopp 239,112 kronor, som beräknats vara för detta ändamål erforderligt,
har generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet i sin

Fjerde hufrudtiteln.

ofvanberörda skrifvelse den 29 november 1892 i underdånighet hemstält,
att Eders Kongl. Maj:t, på det anskaffningen af dylika vagnar
med utredning måtte kunna fortgå, täcktes föreslå Riksdagen att af
återstående beloppet, 49,112 kronor, på extra stat för 1894 bevilja

30,000 kronor.

Äfven i detta belopp finner jag, af nyss angifna skäl, någon nedsättning
böra ega rum, och hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för anskaffande af infanteriammunitionsvagnar på
extra stat för år 1894 bevilja 20,000 kronor.

Byggnader å Karlsborg.

Enligt hvad generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet i sin
skrifvelse den 29 november 1892 erinrar, beviljade 1891 års Riksdag,
på Eders Kongl. Majtts förslag, för uppförande af en laboratoriebyggnad
och ett förrådsskjul å Karlsborg tillsammans 140,110 kronor, deraf
på extra stat för år 1892 för båda byggnadsföretagen anvisades 46,000
kronor. Sedan 1892 års lagtima Riksdag för samma ändamål anvisat
ytterligare 46,074 kronor på extra stat för år 1893, erfordras alltså i
och för byggnadernas fullbordande en summa af 48,036 kronor; och
hemställer generalfälttygmästaren, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af
Riksdagen äska berörda belopp att under år 1894 på extra stat för
ändamålet utgå.

Till denna framställning får jag tillstyrka nådigt bifall.

Fältartillerimateriel.

Sedan 1892 års urtima Riksdag till alla delar godkänt, hvad Eders
Kongl. Maj:t, i fråga om förändrad organisation af fältartilleriet, föreslagit,
blir deraf en följd att, såsom jag ock framhöll i mitt underdåniga
anförande till statsrådsprotokollet för den 14 oktober 1892, åtgärder också
måste vidtagas för anskaffande af den fältartillerimateriel, som för det
ökade antalet fältartilleribatterier är af nöden. Enligt hvad jag vid
föredragning af liärordningsfrågan yttrade, skulle härför erfordras ett
belopp af 1,270,000 kronor; och då anskaffningen af den behöfliga
materielen, på sätt t. f. chefen för generalstaben i sitt betänkande om

[53.]

Anslag till
byggnader å
Karlsborg.

[54.]

Anslag till
fältartillerimateriel.

[55.]

Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

64 Fjerde lmfviidtiteln.

den förbättrade härordningen också föreslog, lämpligen synes böra taga
sin början med 2:dra öfvergångsåret för att sedan året efter öfvergångstidens
utgång afslutas, måste alltså för hvart och ett af de kommande
fem åren Vs af nämnda belopp eller 254,000 kronor för ifrågavarande ändamål
anslås.

I öfverensstämmelse härmed hemställer generalfälttygmästaren, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anskaffande af ny
fältartillerimateriel på extra stat bevilja ofvan angifna belopp, 1,270,000
kronor och deraf till utgående under 1894 anvisa 254,000 kronor.

Äfven till denna framställning får jag tillstyrka nådigt bifall.

Fortifikationsbehof.

Karlsborg.

Med hänvisning till den utredning angående denna fästningsbyggnads
fortskridande och de derför erforderliga anslag, som uti underdåniga
skrifvelsen den 14 november 1891 blifvit framlagd och för hvilken
min företrädare i sitt anförande till statsrådsprotokollet för den 13
januari 1892 utförligt redogjort, erinrar chefen för fortifikationen i sin
underdåniga skrifvelse den 15 november 1892, att han på grund af denna
utredning då hemstält, att till fullföljande af arbetena å Karlsborgs hufvudfästning
och Vaberget samt för påbörjande af anskaffning utaf pansarlavetter
till snabbeldskanoner ett extra anslag för år 1893 af 350,000
kronor måtte af Riksdagen äskas samt att, sedan Eders Kongl. Magt
funnit sig böra derför begära endast 200,000 kronor, Riksdagen bifallit
denna framställning.

Då emellertid svenska qvinnoföreningen, som redan år 1890 skänkt

24.000 kronor till inköp af för befästningsbehof erforderlig mark å
Vaberget, under år 1892 för befästningsändamål anvisat ytterligare

50.000 kronor, hade, enligt hvad chefen för fortifikationen anmäler,
den för år 1893 disponibla summan derigenom blifvit ökad till 250,000
kronor; och har bemälde chef, enligt hvad han vidare tillkännagifver,
vid sådant förhållande och fastän nämnda belopp med 100,000 kronor
understege det af honom anmälda behofvet, dock ansett sig kunna vidtaga
förberedande åtgärder för anskaffning utaf några af de för södra
fortet å Vaberget erforderliga 8 stycken s. k. pansarlavetter.

Fjerde hufrudtiteln. 65

Anskaffning af de återstående pansarlavetterna måste dock, enligt
meranämnda chefs åsigt, snarast möjligt ega ruin; och då derjemte
arbetena i öfrigt å fästningen likaledes efter hans åsigt borde bedrifvas
kraftigare än hittills, förklarar sig chefen för fortifikationen icke kunna
under år 1894 för fästningsbyggnaden ifrågasätta mindre belopp än

350,000 kronor, såsom följd hvaraf han också i underdånighet hemstält,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsättande af arbetena å
Karlsborgs hufvudfästning och Vaberget samt anskaffning af de för södra
Vabergsfästet erforderliga ''pansarlavetter för snabbeldskanoner på extra
stat för år 1894 af Riksdagen äska ett belopp af 350,000 kronor.

Äfven till denna framställning får jag tillstyrka nådigt bifall och har
jag dertill så mycket större skäl, som, frånsedt nödvändigheten att så vidt
möjligt påskynda fullbordandet af ifrågavarande för landets försvar ytterst
vigtiga centralfästning, jag, på sätt Eders Kongl. Magt täcktes erinra
sig, vid föredragning den 31 sistlidne december af flera andra utaf
chefen för fortifikationen gjorda, i och för sig synnerligen beaktansvärda
framställningar om anslag till befästningar, funnit desamma icke
för det dåvarande böra till någon åtgärd föranleda och den hufvudsakliga
anledningen dertill för mig varit att genom besparingar på andra
håll söka om möjligt åt befästningsarbetena vid Karlsborg bereda så
stora anslag, att deras afslutande inom en ej allt för aflägsen framtid
skulle vara att emotse.

Anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel.

Uti sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 15 november 1892 [56.]

om extra anslag för år 1894 för komplettering af fältingeniörmateriel A“slag ‘l!1
erinrar chefen för fortifikationen, att han uti underdåniga skrifvelsen materiel,
den 14 november 1891 hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för
nyssnämnda ändamål af Riksdagen äska ett extra anslag för 1893 af
39,650 kronor, motsvarande dels återstoden, 12,200 kronor, af det belopp
132,200 kronor, som enligt dåvarande chefens för fortifikationen
underdåniga skrifvelse den 15 november 1888 beräknats vara erforderligt
för anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen enligt
1888 års mobiliseringsplan samt dels den på grund af 1890 års mobiliBih.
till Rikad. Prof. 1MJ3. I Sami. 1 Afd. 1 Raft. 9

Fjerde hufvudtiteln.

seringsplan för samma ändamål ytterligare erforderliga kostnad 27,450
kronor, men att Eders Kong! Maj:t, på det af dåvarande chefen för
landsförsvarsdepartementet anförda skäl, att de för fortifikationstrupperna
gällande utrustningsplanerna underginge revision, af 1892 års
Riksdag för ändamålet äskat endast förstnämnda belopp 12,200 kronor,
hvilken summa också af Riksdagen beviljats.

Då emellertid af chefen för fortifikationen anbefald revision af
samtliga ingeniörtruppernas utrustningsplaner under 1892 års sommar
blifvit afslutad, utan att, enligt hvad chefen anmäler, hafva föranledt
till några ändringar, som kunde inverka på kostnadsberäkningarna för
den erforderliga materielen, och nyssnämnda skäl för afslag å hans i
omförmälda afseende gjorda framställning vid sådant förhållande numera
finge anses hafva bortfallit, synnerligast som det ej vore fråga om att
skaffa nya formationer, utan endast att fullständiga redan befintliga
och sålunda bringa materielen i öfverensstämmelse med nu gällande
mobiliseringsplan, förklarar chefen för fortifikationen sig finna af nöden,
att anslag för ändamålet nu af Riksdagen äskas.

Hvad angår beloppet af den för materielens komplettering erforderliga
kostnad erinrar chefen för fortifikationen, att densamma, enligt
hvad i den underdåniga skrifvelsen den 14''november 1891 också angifvits,
blifvit beräknad under den förutsättning, att för ändamålet finge
från armé förvaltningens intendentsdepartement till fortifikationen kostnadsfritt
öfverlemnas 11 stycken arméns trossvagnar "V70 med tillbehör
och att, derest så icke kunde ske, kostnaden komme att ökas till 32,400
kronor.

Chefen för fortifikationen hemställer alltså, under åberopande af
hvad han sålunda anfört, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i och för komplettering
af fält ingeniör materiel i öfverensstämmelse med 1890 års mobiliseringsplan
för år 1894 af Riksdagen äska ett extra anslag att, derest
ofvanberörda trossvagnar kunna för fortifikationen påräknas, utgå med
27,450 kronor men i annat fall med 32,400 kronor.

Då den anskaffning af fältingeniörmateriel, som sålunda af chefen
för fortifikationen ifrågasättes, är en nödvändig följd af den utaf Eders
Kongl. Maj:t under år 1890 till efterrättelse fastställda nya mobiliseringsplan
för fortifikationen, lär någon erinran mot framställningen i
och för sig icke kunna göras; och som vidare enligt hvad från armé -

Fjerde hufvudtiteln.

förvaltningens intendentsdepartement mig meddelats, hinder icke möter
för departementet att till fortifikationen öfverlemna förut omförmälda
vagnar, så att anslagsbehofvet kan begränsas till 27,450 kronor, hemställer
jag alltså

att Eders Kongl. Maj:t täcktes i och för ifrågavarande
.anskaffning af Riksdagen på extra stat för år
1894 äska omförmälda belopp 27,450 kronor.

Xntendenturbehof.

Anskaffning af sjukvårdsmateriel.

På förslag af Eders Kongl. Maj:t beviljade 1892 års Riksdag för
anskaffning af den för fältarméns trupper och staber samt sjukvårdskompanier
erforderliga sjukvårdsmateriel ett. extra anslag å 90,000 kronor,
deraf för år 1893 anvisades 45,000 kronor.

Då anslaget, enligt hvad Riksdagen yttrade, syntes böra fördelas
på 2 år och arméförvaltningen å intendentsdepartementet i sin förut
omförmälda underdåniga skrifvelse den 11 sistlidne november gjort
framställning om återstående beloppets anvisande, hemställer jag

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för cmskaffning af den för fältarméns trupper och
staber samt sjukvårdskompanier erforderliga sjukvårdsmateriel
till utgående på extra stat under år 1894 anvisa
återstoden 45,000 kronor af det för ändamålet
beviljade anslag.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande
länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet

[57.]

Anslag till
sjukvårdsmateriel.

[58]

Anslag till
reseunderstöd
åt officerare
m. fl.

Fjerde hufvudtlteln.

och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under
anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utomlands för
utbildning i sitt yrke har under en lång följd af år på extra stat anslagits
ett belopp af 9,000 kronor, hvarjemte, i följd af 1883 års Riksdags
beslut, medel från detta anslag anvisats för att bereda tjenstemän
vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande länder tillgodogöra
intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad till en armés
hushållning hörer; och då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden
hemställer jag

att för år 1894 må till reseunderstöd åt officerare
och intendentur tjenstemän äskas ett extra anslag å enahanda
belopp, 9,000 kronor, med rättighet för Kongl.
Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget
kan under året besparas.

Generalstabens topografiska arbeten.

[59.] I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 26 november 1892

Anslag till de har chefen för generalstabens topografiska afdelning erinrat, att flera
°aPrbeten°a.a gånger och särskildt i dåvarande afdelningschefens underdåniga skrifvelse
den 16 november 1889 med styrka framhållits, att generalstabens
topografiska arbeten ej kunna nöjaktigt ordnas med ett mindre årsanslag
än 90,000 kronor, att sistnämnde afdelningschef till stöd för denna åsigt
åberopat samstämmande uttalanden såväl af sin företrädare i embetet,
som af de sakkunniga män, hvilka tid efter annan af Eders Kongl. Maj:t
erhållit uppdrag att söka bringa frågan om vårt lands kartläggning till
en lycklig lösning, att på grund af dessa af kartverkskommissionen
jemväl förordade framställningar Eders Kongl. Maj:t såväl af 1892 års
Riksdag som af de båda närmast föregående äskat en förhöjning till

90,000 kronor i lårsanslaget till generalstabens topografiska arbeten, men
att Riksdagen icke beviljat högre belopp än 75,000 kronor, dervid Riksdagen
emellertid medgifvit, att möjligen uppkommande besparingar på
de ekonomiska kartverken finge för de topografiska arbetena användas.

För sin egen del förklarar sig den nuvarande chefen för generalstabens
topografiska afdelning i allo vara af samma åsigt som företrädaren.

Om, yttrar han, otillräckligheten af det för de topografiska arbetena
anvisade anslag redan förut vållat svårigheter, måste verkningarna deraf

Fjerde hiifrudtiteln. 69

för framtiden så mycket mera göra sig gällande, som från och med år
1893 förökade oafvisliga kraf komme att ställas på af delningens utgiftsstat,
under det att besparingar till motsvarande belopp icke kunde å de
ekonomiska kartverken beredas.

I förslaget till 1893 års stat voro dessa beräknade att utgå med
sammanlagdt 6,000 kronor och efter afdelningschefens åsigt vore detta
också det största belopp, hvartill nämnda besparingar under för banden
varande förhållanden kunde bringas.

Hvad det allmänna ekonomiska kartverket anginge, upptoge arvodesstaten
för der anställde kartografer och öfriga biträden ensam för
sig ett belopp af i det närmaste 41,000 kronor eller 56 % af kartverkets
hela årsinkomst, ett förhållande, beroende derpå, att för närvarande
10 af kartverkets 11 kartografer tjenat så länge, att de på grund af
nådiga brefvet den 16 juni 1875 blifvit uppflyttade i högsta arvodesklassen.

De återstående, till omkostnader vid fält- och byråarbetena disponibla
medlen kunde enligt afdelningschefens åsigt endast med svårighet
räcka till att bekosta fältarbetena i den omfattning, som personalens
behöriga användande kräfde, och att möjliggöra uppfyllandet af åtagna
förbindelser i afseende å kartornas af de respektive länen bekostade
utgifning.

Besparingar å anslaget till Norrbottens läns kartverk åter kunde
åstadkommas endast geöom att något fördröja den hittills raskt fortgående
utgifningen af redan färdigmätta blad, en omständighet, så
mycket beklagligare, som ifrågavarande kartverk afsåge upprättandet
af en på samma gång topografisk och ekonomisk karta öfver denna
landets nordligaste del.

Ett bidrag af 6,000 kronor från de båda ekonomiska kartverken
vore emellertid, fortsätter afdelningschefen, långt ifrån tillräckligt att
i afsevärd grad ändra det topogi afiska kartverkets ekonomiska ställning.
Så kunde, oaktadt hvad år 1893 anginge, nämnda belopp beräknats
att, utöfver det beviljade årsanslaget 75,000 kronor, tillgodokomma
ifrågavarande kartverk, för årets fältmätningar, deruti inberäknade nödiga
öfningsarbeten samt i hög grad behöfliga revideringsarbeten, icke
beredas större tillgångar än 24,700 kronor eller ej fullt en tredjedel
af det beviljade årsanslaget, och kunde man äfven i gynsamt fall icke
beräkna att för denna summa erhålla mera än 25 qvadratmil nymätt
areal eller ungefär hvad som inrymdes på ett af kartverkets blad i
skalan 1 : 100,000.

Fjerde liufvudtiteln.

Kartverkets öfriga tillgångar toges nemligen helt och hållet i anspråk
för geodetiska, höjdmätnings-, rit- och gravyrarbeten, för hvilka
en val utbildad personal måste underhållas, äfvensom för öfriga med
kartverkets utgifning förbundna utgifter, och slutligen måste jemväl
medel beredas för den på senare tider tillkomna nya utgiftsposten,
stomkartesammansättningen.

Enda utvägen att inom ramen af de hittills beviljade anslagen
tillgodose sådana nya kraf på kartverkets utgiftsstat vore, enligt afdelningschefens
åsigt, att ytterligare inskränka de redan nu i otillräckligt
omfång bedrifna nymätningarna och att nästan alldeles inställa revideringsarbetena,
hvilka redan förut långt ifrån bedrifvits till den utsträckning,
som af kartverkets underhållande i tidsenligt skick betingades.
Om man således ville förebygga, att nuvarande för kartverkets
utveckling och bestånd högst ogynsamma förhållande jemväl under år
1894 skulle komma att fortfara, vore enda utvägen att, på sätt föregående
afdelningschefer föreslagit, höja. årsanslaget till topografiska
kartverket till 90,000 kronor.

Den ifrågasatta anslagsförhöjningen skulle, yttrar afdelningschefen,
nästan helt och hållet komma nymätningen och revideringen till godo,
hvarigenom också dessa de mest maktpåliggande grenarna af afdelningens
verksamhet skulle kunna bringas till den höjd af utveckling, som
de under nuvarande förhållanden rätteligen kunde och borde intaga.

Det befogade i en framställning om anslagsförhöjning framträdde,
fortsätter afdelningschefen, i en än starkare dager, om man toge i betraktande,
å ena sidan, att man i intet annat land i Europa kunnat
med så små tillgångar som dem, hvilka stode oss till buds, kartlägga
ett motsvarande område och samtidigt underhålla den dertill erforderliga,
vetenskapligt och tekniskt utbildade personalen, och å den andra,
att oaktadt den skandinaviska halföns länder under hela detta århundrade
bedrifvit sin kartläggning i den omfattning, som tillgångarna
medgifvit, det ännu ouppmätta området derstädes dock* fortfarande utgjorde
en större procent af hela arealen än i något annat af Europas
länder, med undantag af Turkiet, Grekland och Montenegro.

En jemförelse särskildt med Norge utfölle ej heller till vår fördel.
Detta land, som till arealen vore mindre än Sverige och jemväl stode
efter vårt land i tillgångar, bedrefve sin topografiska kartläggning med
minst dubbelt så stort årsanslag som vi, och kunde derför äfven uppvisa
eu ej obetydligt större årlig arbetsprodukt i den större mätskalan,
hvarjemte det, i motsats mot Sverige, egde användbara, på äldre mätningar
grundade kartor öfver en stor del af det område, som ännu återstode
att bearbeta.

Fjerde liufvudtitclii.

På grund af allt detta hemställer alltså chefen för generalstabens
topografiska afdelning i underdånighet, att anslaget till generalstabens
topografiska arbeten måtte för år 1894 bestämmas till 90,000 kronor.

Denna framställning är tillstyrkt af såväl kommissionen för de
allmänna kartarbetena som af t. f. chefen för generalstaben; och bar
denne senare i sitt förut omförmälda den 28 november 1892 i ämnet
afgifna yttrande dervid särskildt hänvisat till det utlåtande, hvarmed
chefen för nämnda stab beledsagade förslaget till inkomst och utgiftsstat
för generalstabens topografiska afdelning för år 1891 och för hvilket
utlåtande min företrädare i embetet, vid föredragning af frågan om
regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år
1892, utförligt redogjorde.

Då jag de flera gånger, jag såsom chef för generalstaben haft att
handlägga frågan om anslaget till det topografiska kartverket, städse
uttalat mig för nödvändigheten af dettas ökande och jag, i likhet med
samtlige.de
att ett bedrifvande af nämnda kartverks arbeten i den jemförelsevis
mindre betydande omfattning, som anslagets förutvarande belopp medgifver,
ur ingen synpunkt kan anses vara för det allmänna fördelaktigt,
finner jag mig böra understödja afdelningschefens förevarande förslag
och hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes för fortsättande
af generalstabens topografiska arbeten på extra stat för
år 1894. af Riksdagen äska ett anslag å 90,000 kronor.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Enligt riksstaten för innevarande år utgår till förenämnda ändamål
ett extra anslag af 60,000 kronor; och då ett extra anslag å samma belopp
jemväl för år 1894 är af nöden, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse med hvad jemväl arméförvaltningen
å civila departementet i sin förenämnda skrifvelse föreslagit,

till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande
af Riksdagen såsom extra anslag för år
1894 äska 60,000 kronor.

[60.]
Anslag till
skälskytteväsendets
befrämjande.

Fjerde hufvndtiteln.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde liufvudtitel tillstyrkt och hemstält,
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af
statsrådets öfrige ledamöter, gilla och bifalla, med
befallning tillika, att utdrag af detta protokoll skulle
till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid
författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protokollo

Emil Hallgren.

Fjerde hufvndtitcln.

Bil. I.

Förslag

till och beräkning af den ökade kostnaden för intendenturcorpsen
under 2. öfvergångsåret 1894.

De nya befattningar, som tillkomma uti 1894 års stat, äro:

Generalintendents ............................. 1

Fältintendents I kl......................... 1

» II » 1

Intendents I » 8

» II » 4

» III » 2 _

Förvaltares...................................................... 2.

När organisationen är genomförd skola 30 intendentsbefattningar af
I kl., 16 af II och 8 af III kl. finnas; kostnaderna för dessa befattningar
torde lämpligast fördelas på öfvergångsåren sålunda: 8 af I kl. tillsättas
under hvartdera af 2.—4. öfvergångsåren och 6 under det sista
samt 4 af II och 2 af III kl. under hvartdera af 2.—5. åren.

Uti 1894 års stat tillkomma följande nya löner m. m.

			Lön.	Dagaflöning.	Summa.
Generalintendents ............	. 1	8,000	_	2,190	__	10,190	__
Fältintondents	I kl..........	1	4,000	—	1,460	—	5,460	—
U	II » .........	.. 1	3,500	—	1,460	—	4,960	—
Intendents	I » .........	.. 1	2,800	—	1,095	—	3,895	—
->	I » .........	7	19,600	—	7,665	—	27,265	—
»	II » .........	.. i	1,800	—	1,095	—	2,895	—
»	II .........	.. 8	5,400	—	3,285	—	8,685	—
»	in .. .........	.. 1	1,200	—	730	—	1,930	—
	III » .........	.. 1	1,200	—	730	—	1,930	—
	Summa 17	47,500	—	19,710	—	67,210	—
1 2 förvaltare (1 vid Norrlands kavalloriregomente och 1 vid No) lands trängtataljon) .............................................	T-	3,022	60
1				Summa kronor	70,232	60

Bill. till Rikad. Prof. 1893. 1 Band. 1 Afd. 1 Iläft.

Fjerde hufvudttteln

Uti 1893 års stat upptagna löner m. m., som blifva disponibla

till 1894:

		Lön.		Dag- aflöning.	Arfvode.	O Ålders tillägg		Summa.
Generalintendents........................	1	9,000	_				_			9,000
Fältintendents II kl...................	1	3,500	—	1,460	—	—	—	—	—	4,960	—
Regementsintendents (t. f. fältint.)...	1	2,800	—	1,095	—	500	—	500	—	4,895	—
D:o (vid värfvad trupp) afsked...	1	2,800	—	1,095	—	--.	—	500	—	4,395	—
D:o ( » indelt » )............	1	2,800	_	240	—	.---	—	500	—	3,540	—
D:o ( o » » )............	7	19,600	—	1,680	—	—	—	3,500	—	24,780	—
Byråckefsassistents och adjutants i intendontsdepartementet............	2		_		_	3,500			_	3,500	_
Regementskommissaries *) ............	2	—	—	—	—	3,400	—	—	—	3,400	—
Summa	16	40,500	—	5,570	—	7,400	—	5,000	—	58,470	—

Den ökade kostnaden för 1894 utgör sålunda:

kronor 70,232: 60 — 58,470: — = kronor 11,762: 60,
hvartill kommer, från anslaget till inqvartering, inqvarteringsersättning

till	generalintendenten ........	....................... kr.	1,125:	—
»	1	intendent1 2) 1 kl..........	....................... »	337:	50
»	5	» 2) I » ........	........................ »	1,687:	50
			Summa kr.	3,150:	—

Stockholm den 19 december 1892.

A. THORÉN,

Generalintendent.

Hj. Lindeberg.

1) Vid Hallands bataljon och Vcstornorrlands bataljon,

2) 2 intendenter vid hufvudstationen.

2 » » generalintendentens expedition.

1 » » militärbyrån.

1 » » sjukvårdsbyrån.

v>j -t»

i a v''iO.

f .1:; r (Ko. -) : - .1'' t Vt* M*

.[•i .1

■

Fjerde Iiufvudtiteln

Öfve

af förändringarna i infanteriets organisation under åren

Nya platser och beställningar.

A. Officerare.

1893.

''Öfverstelöjtnant........

Kaptener af 1. kl.......

» »2. » .....

3. regementsadjutanter

Löjtnanter af 1. kl.....

» » 2. » ____

lUnderlöjtnanter.........

I. arméfördelningen,

II. arméfördelningen.

3 H

o tr

k c;

s er;

£-

1 — —

1894.

Majorer.......................

Kaptener af 1. kl..........

» »2. » .......

3. regementsadjutanter...

Löjtnanter af 1. kl.......

» » 2. » .......

.Underlöjtnanter

B. Civilmilitär personal.

1893. 2. bataljonsläkare ............

1894. 1. » ............

1 -

Fjerde hufvudtiteln

Bil. II.

sigt

1893 och 1894 beträffande tillkomsten af personal.

	in.	arméfördelningen.		IV	arméfördel- ningen.	V. arméfördelningen.	VI. arméfördelningen.	Gotlands infanteri-regemente.	Summa.
Vestgöta regemente.''	Skaraborgs regemente.	Elfsborgs regemente.	Vestgöta-Dals regemente.	BohuslänB regemente.	Yermlands regemente.	Yermlands fältjägare- corps	Svea lifgarde.	Andra lifgarde!.	Lifregementet till fot.	Södermanlands regemente.	Uplands regemente.	Dalregementet.	Helsinge regemente.	Vestmanlands regemente.	Norrbottens regemente.	Vesterbottens regemente.	Jemtlands regemente.	Vesternorrlands regemente.
i																		i		1
															i	—	—	i	—	2
																				1
i	—	—	—	1	i	—		—	—	—	i	—	i		i	i	1	i	—	13
															i	i	1	2	—	5
		-																1	—	2 !
-																i	1	—	—	2 j
i i	—	—	—	1	i	—	—	—	_	—	i		i	—	4	4	3	6	—	26
															1	1	—	—	—	2 i
																	1	1	—	2 ; 1
i —	1	i	i		—	_	i	1	_	i	_	i	_	i	_	_	_		—	11
i _															1	1	2	1	—	5
																1	1	—	—	2
																		1	—	2
—	1	i	i	_	—	—	i	1	—	i	—	i	—	i	3	3	4	4	—	25
																		1		2
												1	-		1	1	—	—	—	2

Fjerde liufvndtitelu,

Nya platser och beställningar.

I. arméfördelningen.

3 B

B p*

3 3

II. arméfördelningen.

2 crq

3 *) **

g a

C. Underofficerare.

''Fanjunkare ..............

Bataljonsadjutanter ...

1893. Regementsväbel........

Sergeanter af 1. kl. ..

» » 2. »

Summa

1894.

^Fanjunkare..........

J Bataljonsadjutanter
I Sergeanter af 1. kl.
.. » 2. »

Summa

D. Spel.

1894. Nummerspel.........................

E. Underbefäl af manskapet.

(Distinktionskorpraler.

Korpraler................

Vice korpraler..........

(Distinktionskorpraler.

Korpraler................

Vice korpraler..........

F. Menige.

1893. Menige.................

1894. » ..................

_ I

1 1

Summa1

Summa!

*) Fördelningen af dessa menigo på infanteritruppförbanden inom VI. arméfördelningen är gjord under den förutsättningen,

nådiga brefyet den 19 mars 1888 anbefallda uppsättningen af ett kompani yolontärer yid Norrbottens fältjägarecorps blifvit

Fjerde hnfVndtiteln.

	in.	arméfördelningen.		IV	arméfördel- ningen.	V. arméfördelningen.	VI. arméfördelningen.	Gotlands infanteri-regemente.	Summa.
Yestgöta regemente.	j Skaraborgs regemente.	Elfsborgs regemente.	Vestgöta-Dals regemente.	Bohusläns regemente.	< ® 3 3" Ö fe ÖB B OQ O 3 B O	Vermlands fältjägare-l corps.	Svea lifgarde.	Andra lifgardet.	Lifregementet till fot-	Ul B % \| g I I § E S" § — - CD	Uplands regemente.	Dalregementet.	Helsinge regemente.	Yestmanlands regemente.	Norrbottens regemente.	Vesterbottens regemente.	Jemtlands regemente.	Yesternorrlands regemente.
		—	—				.....						- ■		1			i		'' 2.;
—	i	i	i		—	—	i	i	—	1	—	i	—	1	—	i	—	i	—	13
			-															i	—	i
															•3	2	2	4	—	ii
															1	1	1	1	—	4
—	1	i	i	—	_	—	i	i	_	1	—	i		i	5	4	3	8	—	31
																1	I	—	—	2
i	—	—	—	i	1	—	—	—		—	i	—	1	—	1	1	1	1	—	13
i	—	—	—	i	1										1	2	2	2	—	13
			-												1	1	—	1	—	3
2	—	—	—	2	2	—	—	—	—	~	i	_	1		3	5	4	4	—	31
															1	1	1	3	—	j 6
															1	1				2
								—					—	—	7	7	—	6	—	20
									-	—					8	8	—	4	—	20
						—									16	16		10	—	42
																	1	1	—	2
															5	5	5	5	—	20
—		-													5	5	5	5	—	20
															10	10	11	11	—	42
	-		-													40	27			67
			-	-								-			40>)	40»)	SO1)	40'')	—	150‘)

att don gonom nådiga brofvct den 5 novombor 1880 anbefallda organisation af Vostornorrlands bataljon och don genom
fullbordad med 189.1 års utgång.

Fjerde hafrudtiteln

Bil. III.

Beräkning

af kostnaden under år 1894 för ändringarna i infanteriets organisation

och aflöningsförhållanden. * I. II.

Utgifter som tillkomma.

I. Befälets dagaflöning.

Ökadt belopp i dagailöningskostnad i anledning af förlängda beväringsöfningar
(se Bil. VI A 5 i t. f. chefens för generalstaben underdåniga
förslag till förbättrad härordning)................................................

•I---- r ■*'' • - - • ’ — - ......... — ■

II. Ökade ailöningsförmåner för befälet vid de s. k. be väringstrupperna: -

Gotlands infanteriregemente.
Löner höjda med:

För 1 öfverstelöjtnant.....................	............ kr. 500	—
» 2 majorer (å 500) .....................	............. » 1,000	—
» 1 regementsläkare.....................	............ » 1,000	—
» 3 regementsadjutanter (å 300) ....	............ » 900	—
» 8 kaptener af 1. kl. (ä 800).......	............ » 6,400	—
» 8 fanjunkare (å 150)..................	............. » 1,200	-
» 2 bataljonsadjutanter (ä 320) ......	............ »> 640	—
» 12 sergeanter af 1. kl. (ä 120) ...	............ » 1,440	—
» 16 » » 2. » (å 60)......	............ » 960	—
» 1 regementstrumslagare .............	........... » 150	—
» 8 fältmusikanter (å 120) ...........	............ .. 960	—
Uppflyttning af 12 löjtnanter till löjtnanter af 1. kl. (å 300) kr. Höjning af dagaflöningen för regementsläkaren från 3 till
4 kronor under 335 dagar.............. Hallands bataljon. Löner m. m. höjda med:		»
För 1 regementsläkare...................	................ 1,000	—
» 4 kaptener af 1. kl. (ä 800)........	................. 3,200 Transport 4,200	—

15,150: —

835: —

Kronor

19,085

19,085 —

150,285

150,285 |—

Fjerde hufr udti teln

	K r	O	n o r.
Transport 4,200: —---	19,085	—	150,285	—
För 4 fanjunkare (ä 150)................................... 600: —
» 4 sergeanter af 1. kl. (å 120)........................ 480: —
» 8 u » 2. » (a 60) ....................... 480: —
» 1 bataljonsadjutant ..................................... 320: —
» 1 regementstrumslagare ............................... 150: —
» 4 fältmusikanter (ä 120) .............................. 480: — rr^n
Uppflyttning af 4 löjtnanter till löjtnanter af 1. kl. (ä 300)... 1,200: —	7,910	—
Vesternorrlands regemente (= Hallands bataljon) ..............................	7,910	—
Blekinge bataljon (= Hallands batalion) ..........................................	7,910	—	42,815	—
III. Ökning af personal.
1 öfverstelöjtnant *)........................................................................	5,365	—
2 majorer ä 5,005 kr......................................................................	10,010	—
2 kaptener af 1. kl. å 3,380 kr........................................................	6,760	—
2 » » » »*) å 3,200 » .....................................................	6,400	—
23 3.-regementsadjutanter ä 1,605 kr.................................................	36,915	—
1 .. *) å 1,485 » ................................................	1,485	—
7 löjtnanter af 1. kl. ä 1,440 kr......................................................	10,080	—
3 >» » » *) å 1,320 » ....................................................	3,960	—
3 » » 2. kl. ä 1,140 » ......................................................	3,420	—
1 löjtnant af 2. kl.1) å 1,020 » ......................................................	1,020	—
3 underlöjtnanter ä 840 kr............................................................	2,520	—
1 underlöjtnant1) å 720 » ...........................................................	720	—
2 1. bataljonsläkare ä 1,980 kr.......................................................	3,960	—
12. * å 1,020 >» .......................................................	1,020	—
12. .» *) ä 900 » ......................................................	900	—
3 fanjunkare ä 1,230 kr..................................................................	3,690	—
1 » *) å 1,170 » ..................................................................	1,170	—
1 bataljonsadjutant med arfvode å 928 kr.........................................	928	—
1 » » » *) å 880 » ........................................	880	—
23 bataljonsadjutanter utan arfvode ä 728 kr.....................................	16,744	—
1 bataljonsadjutant utan arfvode *) å 680 kr........................................	680	—
1 regementsväbel *) .......................................................................	880	—
18 sergeanter af 1. kl. ä 728 kr.......................................................	13,104	—
Transport	132,611	—	193,100	—

J) Vid Vesternorrland8 regemente.

Bill. till Riksd. Prot. 18U3. 1 Band. 1 Afd. 1 lläft. 11

Fjerde hufvudtiteln

	K r	O	n o r.
Transport	132,611	—-	193,100	—
6 sergeanter af 1. kl. *) ä 680 kr.....................................................	4,080	—
5 » » 2. » å 528 » ....................................................	2,640	—
2 » » 2. » '') å 480 » ....................................................	960	-
32 korpraler ä 135 kr......................................................................	4,320	—
12 » »)å 120 » .....................................................................	1,440	—
31 vice korpraler å 66 kr................................................................	2,046	—
9 » *) ä 60 » ...............................................................	540	—
307 nummcrlöner (44 korpraler, 40 vice korpraler, 6 spel ock 217 menige)
å 150 kr.....................................................................................	46,050	—	194,687	—
Summa	—	—	387,787	—
Utgifter som upphöra.
För 516 indragna indelta rotar å 150 kr..........................................	77,400	—
» 40 nummer vid Yermlands fältjägarekår å 75 kr............................	3,000	—	80,400	_
Rekrytmöteskostnad2) för 86 man ä 156 kr........................................	13,416	—
Regementsmöteskostnad3) för 255 man å 22 kr..................................	5,610	—	19,026	_
Summa	—	—	99,426	—
Kostnadsökningen utgör således 387,787—99,426 .................................	—	—	288,361	—

*) Vid Vestemorrlands regemente.

*) Under år 1894 indragas 278 nummer, men uppsättas 192, hvadan en besparing i rekrytmöteskostnad
uppstår för 278—192 = 86 man.

8) Under år 1893 indragas 278 nummer, men uppsättas 109 — skilnad 169 — hvadan för år 1894
en besparing i regementsmöteskostnad uppstår för dessa 169 man äfvensom för de i näst föregående not upptagna
86 man, tillsammans 255 man.

Fjerde liufrudtiteln

Bil. IV.

B eråkning

af ökad kostnad för Kongl. Skånska husarregementet (dragonregementet).

2. öfvergångsåret.

			Krön	O	r.
Utgifter	som tillkomma:
	Lega.
118 menige å ny stat	k 40 kr.....................................	—	—	—	—	4,720	—
Rekrytskolans kostnad.
a) Dagaflöning.
1 ryttmästare	i 305 dagar k 3 kr......................	915	—
4 subalternofficerare	» » 2 » .....................	2,440	—
1 fanjunkare	» » 1 » .............	305	—
4 sergeanter	» » 0,80 kr.................	976	—
1 trumpetare	» » 0,80 » ................	244	—
3 korpraler	» » 0,25 » ................	228	75
3 vice korpraler	» » 0,io » ................	91	50
1 sjukvårdsryttare	» » 0,12 » ................	36	60
1 liofslagareryttare	» » 0,12 »	36	60
1 Läte (2:dre) bataljonsläkare » » 3 (2) kr. medeltal ...	762	50
1 batalj onsveterinär	» » 2 kr......................	610	—	6,645	95
b) Månadslöner.
60 menige å ny stat i	12 månader å 10 kr..................	—	—	7,200	—
c) Medikamentspenningar.
68 man ä 1,83 kr......		—	—	124	44
d) Kaserninventariers underhåll.
68 man ä 2,81 kr......		—	—	157	08
	Transport	—	—	14,127	47	4,720	—

Fjerde hnfvudtiteln

		Krönt	r.
Transport		—	14,127	47	4,720	— \|
e) Underhåll af beväringspersedlar.
68 man å 3,66 kr.......................................................		—	248	88		!
f) Skoning och hästmedikamenter.
74 hästar ä 9,16 kr....................................................	—	—	677	84
g) Hästutrednimgsperseälar.
74 hästar å 33,44 kr...................................................	—	—	2,474	56
h) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning.
68 man i 340 dagar ä 0,35 kr.....................................	—	—	8,092	—
i) Mathållning.
74 personer i 340 dagar å 0,60 kr................................	—.L.	-	15,096	—
k) Fourragering.
74 hästar i 340 dagar ä 1 kr........................................	—	—	25,160	—
1) Sängkläder och servis.
68 man ä 7,33 kr.......................................................	—	—	498	44	66,375	19
Regementsskolans kostnad.
a) Ilag aflöning.
1 ryttmästare i 43 dagar å 8 kr...............................	129	—
3 subalternofficerare » »2 » ............................	258	—
1 fanjunkare » » 1 » ..............................	43	—
3 sergeanter » » 0,8o kr...........................	103	20
1 trumpetare » » 0,8 o » ...........................	34	40
2 korpraler » » 0,2 5 » ...........................	22	50
2 vice korpraler » » 0,io » ...........................	8	60
1 sjukvårdsrvttare >■ » 0,12 » ...........................	5	16
1 hofslagareryttare » » 0,12 » ...........................	5	16	609	02
b) Månadslöner.
58 menige å ny stat i 2 månader ä 10 kr.....................	---	—	1,160	—
c) Medikamentspengar.
64 man å 33 öre......................................................	—	—	21	12
d) Kaserninventariers underhåll.
64 man å 42 öre.........................................................	—	—	26	88
Transport	—	—	1,817	02	71,095	19

Fjerde hufvudtiteln

a 1		Krono	r.
Transport	—	—	1,817	02	71,095	19
e) Underhåll af beväringspersedlar.
\ 64 man å 66 öre........................................................	—	—	42	24
f) Skoning och hästmedikamenter.
69 hästar ä 1,70 kr...................................................	—	—	117	30
g) Hästutredningspersedlar.
69 hästar ä 6 kr.......................................................	—	—	414	—
h) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning.
64 man i 61 dagar å 35 öre ........................................	—	—	1,366	40
i) Mathållning.
69 personer i 61 dagar å. 60 öre ..................................	—	—	2,525	40
k) Fourragering.
69 hästar i 61 dagar ä 1 kr........................................	—	—	4,209	—
1) Sängkläder och servis.
64 man ä 1,38 kr......................................................	—	—	85	12	10,576	48
Remontskolornas kostnad.
Äldre årgången.
52 remontryttare (indelte), dagaflöning 166 dagar ä 6 öre	517	92
medikamentspenningar ä 92 öre ..............................	47	84
kaserninventariers underhåll å 1,15 kr......................	59	80
beklädnad etc. 166 dagar å 35 öre ........................	3,021	20
mathållning 166 dagar å 60 öre..............................	5,179	20
sängkläder och servis å 4 kr..................................	208	—
103 remonter, skoning och medikamenter ä 5 kr.............	515	—
hästutredningspersedlar å 16,50 kr.........................	1,699	50
fourragering 166 dagar å 1 kr...............................	17,098	—	28,346	46
Yngre årgången.
52 remontryttare (indelte), dagaflöning 61 dagar å 6 öre	190	32
medikamentspenningar å 33 öre ..............................	17	16
kaserninventariers underhåll å 42 öre ......................	21	84
beklädnad m. m. 61 dagar å 35 öre ........................	1,110	20
mathållning i 61 dagar å 60 öre ...........................	1,903	20
sängkläder och servis å 1,88 kr............................	69	16
Transport	3,311	88	28,346 —	\| 81,671	67

Fjerde hufvndtiteln

1		Krön	o r.
Transport	3,311	88	28,346	_	81,671	67
103 remonter, skoning och hästmedikamenter å 1,70 kr. ...	175	10
hästutredningspersedlar å 6 kr........................	618
fourragering i 61 dagar ä 1 kr........................	6,283	—	10,387	98	38,734	44
Remontering.
Inköp af 12 remonter ä 650 kr. .................................	—	—	—	—	7,800	—
Utfodring af statens hästar nr tjenst.
J 32 hästar: utfodring i 113 dagar ä 59 öre....................	2,133	44
hästutredningspersedlar å 1,75 kr..........................	56	—
skoning och hästmedikamenter ä 1,75 kr...................	56	—	2,245	44
12 nyköpta remonter: utfodring i 61 dagar å 1 kr..........	732	—
2 legda skötare i 61 dagar å 2 kr........................	244	—	976	—	3,221	44
Summa utgifter som tillkomma	—	_	—	—	131,427	55
Utgifter som upphöra eller ersättas.
118 indragna rusthåll å 300 kr....................................	_	_	35,400	_
6 ersättningar å 400 kr. för felande häst vid vakans-
sättningen..................................................			9
Kostnad för nuvarande rekryt- och remontmöten ..........	—	—	91,000	_
Indragning af stallmästares lön m. m............................	2,450	—
minskad med stallmästarearfvodet ........................... .	800	—	1,650	_
Dagaflöning för 60 menige under regementsmötet, 25 dagar
ä 6 öre ............................................................	—	—	90	—	130,540	_
Slutlig ökad kostnad	—	—	—		887	55
eller för 2 regementen	—	—	—		1,775	10

Stockholm i december 1892.

G. BRÅKENHJELM.

Inspektör för kavalleriet.

Ch. von Plåten.

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. V.

B eräkning

af ökad kostnad för Kongl. Jemtlands dragonregemente 2 öfvergångsåret.

			Krono	r.
Utgifter som tillkomma.
Löner, tjenstgöringspenningar m. m. för befäl.
Enligt Bil. VI B 6 under l:a året tillkomna ...................	- .	—	19,922	—
1 bataljonsläkare befordrad till regementsläkare...............	1,060	—
1 2:dre bataljonsläkare ................................................	1,020	—
Arfvode till regementsstallmästare .................................	800	—
En pistolsmed.............................................................	424	—
2 sergeanter af l:a klassen ä 728 kronor ........................	1,456	—	4,760	—	24,682
Lega.
102 menige å ny stat å 40 kronor.................................	—	—	—	—	4,080	—
Befäl vid skolorna jemte hästar.
a) Dagaflöning:
305 dagar: 1 ryttmästare ä 3 kronor..............................	915	—
2 subaltemofficerare å 2 kronor.....................	1,220	—
1 fanjunkare å 1 krona.................................	305	—
2 sergeanter ä 80 öre ..................................	488	—
1 trumpetare ä 80 öre .................................	244	—
1 l:ste bataljonsläkare å 3 kronor..................	915
1 bataljonsveterinär ä 2 kronor .....................	610	—
1 sjukv. och 1 hofsl. ryttare (indelte) ä 12 öre	73	20
244 dagar'': 2 korpraler ä 25 öre (indelte)..................	122	—
2 vice korpraler å 10 öre (indelte)..................	48	80
131 dagar: 2 subaltemofficerare å 2 kronor......................	524	—
1 sergeant å 80 öre .....................................	104	80
1 vice korpral å 10 öre.................................	13	10
Transport	5,582	90	—	—	28,762	—

Fjerde hufvudtitcln

			Krono	r.
Transport	5,582	90	_	—	28,762	_
43 (lagar: 3 subalternofflcerare å 2 kronor.....................	258	—
2 sergeanter ä 80 öre ..................................	68	80	5,909	70
b) Månadslön:
6 korpraler och vice korpraler i 2 månader å 10 kronor....	—	—	120	—
c) Arfvode åt korpraler:
2 korpraler i 2 månader å 10 kronor..............................	40	—
4 vice korpraler i 2 månader ä 5 kronor........................	40	—	80	_
d) Medikamentspenningar:
2 beställningsmän å 1,83 (11 månader)...........................	3	66
2 korpraler o. 2 v. korpraler ä 1,83 (11 mån.)..................	7	32
1 vice korpral ä 0,92 (57a månader) ..............................	—	92
2 vice korpraler å 0,33 (2 månader)...............................	—	66	12	56
e) Kaserninventariers underhåll:
6 man (i 11 månader) å 2,81 kronor..............................	13	86
1 (i 57a månader) ä 1,15 .............................................	1	15
2 (i 2 månader) å 42 öre..............................................	—	84	15	85
f) Underhåll af beväringspersedlar:
6 man (11 månader) å 3,66 kronor.................................	21	96
1 » (57a månader) å 1,83 kronor ..............................	1	83
2 » (2 månader) å 66 öre ........................................	1	32	25	11
g) Skoning och hästmedikamenter:
10 hästar (11 månader) å 9,16.......................................	91	60
2 » (6 månader) ä 5 kronor.................................	10	—
4 » (2 månader) å 1,7 o .......................................	6	80	108	40
h) Ilästutredningspersedlar:
10 hästar (i 11 månader) ä 33,44 kronor........................	334	40
2 hästar (omkring 57a månader) ä 16,50 kronor........,....	33	—
4 » (i 2 månader) å 6 kronor...............................	24	—	391	40
Transport	—	—	6,663	02	28,762	—

Fjerde hufvudtiteln

			Krono	r.
Transport	—	—	6,663	02	28,762	—
■ i) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning:
j 6 man i 340 dagar å 35 öre.........................................	714	—
1 »i 166 >» »> » » ..........................................	58	10
j 2 » i 61 » » » » ..........................................	42	70	814	80
k) Mathållning:
j 10 personer i 340 dagar ä 60 öre ...............................	2,040	—
! 2 » i 166 » » » » ..................................	199	20
i 4 » i 61 « » ii ii ..................................	146	40	2,385	60
f 1) Fourragering:
; 10 hästar i 340 dagar h 1 krona ..................................	3,400	—			•
i 2 » i 166 » » » » ..................................	332	—
\| 4 .. i 61 .. .. i> .. ..................................	244	—	3,976
m) Sängkläder och servis:
6 man ä 7,sa kronor ...................................................	43	98
1 » » 4,oo » ...................................................	4	—
2 » »> 1,33 » ...................................................	2	66	50	64	13,890	06
Rekrytskolans kostnad (atom befäl).
51 menige å ny stat: månadslön i 12 månader ä 10 kronor	—	~	6,120	—
medikamentspenningar å 1,88 kronor .........................	—	—	93	33
kaserninventariers underhåll ä 2,81 kronor..................	—	—	117	81
underhåll af beväringspersedlar ä 3,66 kronor.............	—	—	186	66
mathållning i 340 dagar å 60 öre ............................	——	—	10,404	—
beklädnad m. m. 340 dagar å 35 öre ........................	—	-	6,069	—
sängkläder och servis å 7,88 kronor...........................	—	—	373	83
51 hästar: skoning och hästmodikamenter å 9,16 kronor ...	—	—	467	16
liästutredningsporsedlar å 33,44 kronor ......................	—	—	1,705	44
fourragering i 340 dagar å 1 krona...........................	—	—	17,340	—	42,877	23
Transport! -	—	— 1—	85,529	29

Bill. till Rilcsd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 12

Fjerde lmfvudtiteln.

			Krono	1 r.
Transport		—	—		85,529	29
Regementsskolans kostnad (utom befäl).
22 menige å ny stat: månadslön i 2 månader å 10 kronor	—	—	440	—
medikamentspenningar å 33 öre.................................	—	—	7	26
kaserninventariers underhåll ä 42 öre ........................	—	—	9	24
underhåll af beväringspersedlar ä 66 öre.....................	---	—	14	52
beklädnad m. m. i 61 dagar å 35 öre........................	—	—	469	70
mathållning i 61 dagar å 60....................................	—	—	805	20
sängkläder och servis ä 1,33 kronor...........................	—	—	29	26
22 hästar: skoning och hästmedikamenter ä 1,70 kronor ...	—	—	37	40
hästutredningspersedlar å 6 kronor............................	--	—	132	—
fourragering i 61 dagar å 1 krona ...........................	—	—	1,342	—	3,286	58
Remontskolans kostnad (utom befäl).
Äldre årgången:
38 remontryttare (indelte): dagaflöning i 166 dagar å6öre	378	48
medikamentspenningar ä 92 öre.................................	34	96
kaserninventariers underhåll å 1,15 kronor..................	43	70
beklädnad m. m. i 166 dagar ä 85 öre......................	2,207	80
mathållning i 166 dagar ä 60 öre.............................	3,784	80
sängkläder och servis å 4 kronor ..............................	152	—
76 remonter: skoning och hästmedikamenter ä 5 kronor ...	380	—
hästutredningspersedlar å 16,50 kronor.......................	1,254	—
fourragering i 166 dagar ä 1 krona...........................	12,616	—	20,851	74
Yngre årgången:
23 remontryttare å ny stat, månadslön i 2 månader å 10 kr.	460	—
15 » indelte, dagaflöning i 61 dagar å 6 öre	54	90
38 » medikamentspenningar å 33 öre............	12	54
kaserninventariers underhåll å 42 öre ........................	15	96
beklädnad m. m. i 61 dagar å 35 öre........................	811	30
mathållning i 61 dagar å 60 öre ..............................	1,390	80
sängkläder och servis k 1,83 ....................................	50	54
Transport	2,796	04	20,851 74	88,815	87

Fjerde hnfvudtiteln.

			Krono	r.
Transport	2,796	04	20,851	74	88,815	74
75 remonter: skoning och hästmedikamenter å 1.70 .........	127	50
hästutredningspersedlar a 6 kronor............................	450	—
fourragering i 61 dagar å 1 krona ...........................	4,575	—	7,948	54	28,800	28,
Regementsmötets ökade kostnad.
Befälet beräknadt ofvan.						!
Månadslön för menige å ny stat d:o.					■
40 menige för de nya sqvadronerna:					''
medikamentspenningar å 17 öre.................................	6	80
kaserninventariers underhåll å 19 öre ........................	7	60
underhåll af beväringspersedlar ä 34 öre.....................	13	40
d:o af beklädnad m. in. i''25 dagar å 35 öre.............	350	—
mathållning i 25 dagar å 60 öre ..............................	600	—
sängkläder och servis ä 67 öre .................................	26	80
j 56 hästar för de nya sqvadronerna:
skoning och hästmedikamenter ä 84 öre.....................	47	04				I
i hästutredningspersedlar å 8,06 ..................................	171	36
fourragering i 25 dagar ä 1 krona ...........................	1,400	—
5 nytillkomne underofficerare och spel:
portionsersättning i 25 dagar å 60 öre ......................	75	—	2,698	—
afgår dagaflöning för 11 menige i 25 dagar å 6 öre.........	—	—	16	50	2,681	50!
Utfodring m. m. af hästar ur tjenst.						\|
15 hästar: utfodring i 113 dagar ä 59 öre .....................	1,000	05				■ ;
hästutredningspersedlar å 1,75 .................................	26	25
skoning och hästmedikamenter å 1,75 kronor...............	26	25	1,052	55		j
57 nyköpta remonter:						1
utfodring i 61 dagar å 1 krona.................................	3.477	—
6 legde skötare i 61 dagar 2 kr...............................	732	—	4,209	__i	5,261	55
. Remontering.				—!
inköp af 57 remonter :i 650 kronor................................	i		—	—	37,050	J _
Summa utgifter som tillkomma	— \|__! -	—	162,609	201

Fjerde hufrudtlteln,

Utgifter som upphöra eller ersättas.

22 indragna rotehåll å 800 kronor...............................

1 ersättning för felande häst vid indragen rote...............

rekryt- och remontmötets nuvarande kostnad ..................

indragning af 1 sadelmakare..........................................

—

Krono

6,600

400

18,000

460

25,460

-1

Slutlig kostnadsökning

—

137,149

2o|

Stockholm i December 1892.

G. BRÅKENHIELM.

Inspektör för kavalleriet.

Ch. von Plåten.

Fjerde hufvudtitelii.

Öfver af

2:a Svea artilleriregementeB och Norrlands artilleri -

			Officerare.			Under- officerare.	Spel.
	Öfverstar.	Öfverstelöjtnanter.	Majorer.	Kaptener, 1 klass.	Kaptener, 2 klass.	Löjtnanter.	Underlöjtnanter. .	Summa.	Styckjunkare.	Sergeanter.	Summa.	Stabstrumpotare.	Batteritrumpetare.	Summa.
2:a Svea artilleriregemente.
Nyuppsatte .........................................	i	—	—	3	—	5	_	9	2	4	6	—	2	2
Öfverflyttade ....................................	-	i	i	1	3	4	5	15	6	8	14	—	2	2
Summa	i	i	i	4	3	9	5	24	8	12	20	—	4	4
Norrlands artilleriregemente.
Nyuppsatte och öfverflyttade under 1 öfver-
gångsåret........................................	i	i	2	7	4	12	6	33-	10	16	26	i	6	7
Nyuppsatte under 2 öfvergångsåret.......... Öfverflyttade >, » » ..........						1
			-
Summa	i	i	2	7	4	12	6	33	10	16	26	i	6	7

x) Endast under förutsättning att bataljonsveterinärsbeställningen vid Svea artilleriregemente hunnit indragas.
*) I 42 dagar.

Fjerde hufviultiteln

Bil. VI.

sigt

regementes sammansättning under 2:a öfvergångsåret.

	Civilmilitär personal.	Hästar.	Tygstatspersonal. _ . ...
Manskap.	Regomontsläkare.	1 bataljonsläkare.	2 bataljonsläkare.	Regemontsintendonter.	Förrådsförvaltarc.	Regemcntsvctorinäror.	Summa.	Egna.	Stam.	t"1 O a? P- &	Tygunderofficcraro.	Verkmästare.	o: 3 930 Pa 03 5? ◄ so *4 ?	Besigtningsrustmästaro.	Tygskrifvare.	Handtverksmästare.	W P 00 i B P •1 g i P- o r*	Stockmakare.	Summa.
1 konstaplar.	2 konstaplar.	Afdelningstrumpctaro.	g O 2. « o	Summa.
								i	i	‘)i	3	2	48
24	24	12	240	300	—		i	—	—	—	1	2	48						—	—
24	24	12	240	300	-		i	i	i	1	4	4	96
36	36	18	360	450	i		i	i	i	i	5	8	114		i		1			3			5
									—			—	30
								-	-	-	-							-	-	3		-	3
86	36	18	360	450	1	—	i	i	i	1	5	8	144	*) 84	i	—	1	—	—	6	—	—	.1

Fjerde hufyudtiteln

Bil. VII.

Beräkning af

den ökade kostnaden för Artilleriet under 2. öfvergångsåret.

[	K r	0	n o r.
Vid 2. Svea artilleriregemente:
1 1 öfverste ...........................	10,240	—
1 3 kaptener af första klassen ............................................................	12,180	—
{ 5 löjtnanter» » ,, ............................................................	10,152	50
1 2 styckjunkare..............................................................................	3,214	60
1 4 sergeanter af första klassen...........................................................	4,745	20
j 2 batteritrumpetare........................................................................	2,372	60
\| 1 regementsveterinär *)....................................................................	2,995	50
j 1 intendent af forsta klassen (upptagen å intendenturcorpsen).
\| 1 förvaltare (upptagen å intendenturcorpsen).
\| Arfvoden för officerare.....................................................................	1,600	—
» » manskap: 24 förste konstaplar och 4 afdelningstrumpetare...	4,464	—
j Särskilda anslag.............................................................................	1,000	—
\| Remontering och underhåll af 48 stamhästar.....................................	21,360	—	74,324	40
Tid Norrlands artilleriregemente:
Arfvoden för officerare.....................................................................	300	—
Särskilda anslag............................................................................	1,013	65
1 Hästar: Remontering och underhåll af 30 stamhästar..........................	13,350	—
Lega och underhåll för 84 legda hästar under 42 dagar ..........	14,112	—	28,775	65
Vid Gotlands artillerikår:
Enligt den njra staten utgående löneförhöjningen åt befälet (chefslönen				''
dock icke inräknad)..................................................................	—	—	3,958	— \|
Till exercisbehof in. in. .............................................................	—	—	16,000	—
Summa	_		123,058	05

9 Tillsattes endast under den förutsättning att bataljonsveterinärsbeställningen vid Svea artilleriregemente
hunnit indragas.

Fjerde hufvudtiteln

Bil. VIII.

Ber äknin g

af den ökade kostnaden för Fortifikationen under
2. öfvergångsåret 1894.

	K	O	n o r.
Löner.
1 kapten af 1. kl., lön ............................................................	2,800	—
dagaflöning å 3 kr.................................................................	1,095	—
arfvode ............................	600	—	4,495
1 d:o d:o ............................................................................	—	—	4,495	—
1 regementstrumpetare, jämte beklädnad och portion, lön....................	720	—
dagaflöning å 1 kr...............................................................	365	_	1 Q«5
1 fortifikationskassör och redogörare, lönen höjes med ........................			500
ålderstillägg ä 500 kr. efter 5. tjensteåret.
Arfyoden.
2 informationsunderofficerare å 100 kr., höjes från 1 å 50 kr................	150	—
Undervisning i gymnastik, 2 arfvoden å 200 kr.................................	400	—
För sjukvård åt stamhästar, höjes med ..........................................	100	—
1 Arfvode åt redogörare och materialförvaltare vid ingeniörbataljonema,
höjes med ......................................................................	200	—
6 distinktionskorpraler å 180 kr......................................................	1,080	—
6 korpraler ä 120 kr.....................................................	720	—	2,650
Utspisning.
1 regementstrumpetare i 365 dagar ä 62 öre ....................................	—	—	226	30
Beklädnad.
1 regementstrumpetare å 200 kr.......................................................	—	—	200	—
Inqvartering.
1 kapten å 337,60 kr....................................................................	337	50
1 regementstrumpetare ä 200 kr.......................................................	200	—	537	50
Transport		—	14,188	80

Bih. till lUfad. Prof. 1803. 1 Barn/. 1 Af A. 1 llåft. 13

Fjerde hufVudtiteln

	K r	0	n o r.
Transport	—	—	14,188	80
Stamhästar.
10 hästar, remonteringspenningar å 63 kr......................................	630	—
skoning ä 9,25 kr..................................................................	92	50
medikamenter .......................................................................	15	—
fourragering i 365 dagar å 1 kr.................................................	3,650	—	4,387	50
Summa	—		18,576	30

Stockholm den 17 december 1892.

H. ELLIOT,

Chef för Kongl. Fortifikationen.

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. IX.

Beräkning

af kostnaden för Svea trängbataljon år 1894.

			Kronor.
	Ökade utgifter:
	Lön, dagaflöning m. m.
1893.	Militärstaten:
Dec.	Chefen befordras till öfverstelöjtnants lön från
	V» 1894 ..............................................	1,000	_
1894.
April	1 kapten af 2. kl......................... 1,800 kr.	1,200	—
	dagaflöning i 60 dagar ä 3 kr..................	180	—
	1 löjtnant af 1. kl........................ 1,200 kr. T\	800	—
	dagaflöning i 60 dagar ä 2 kr...................	120	—
	1 löjtnant af 2. kl....................... 900 kr. kV	600	—
	dagaflöning i 60 dagar ä 2 kr...................	120	—
	1 fanjunkare ................................. 720 kr. T*T	480	—
	dagaflöning i 45 dagar å 1 kr...................	45	—
	beklädnadsersättning.................. 200 kr.	133	33
	portionsersättning i 45 dagar h 0,62 kr......	27	90
	1 sergeant af 1. kl......................... 360 kr. kV	240	—
	lönetillägg .............................. 12 kr. kV	8	—
	dagaflöning i 45 dagar ä 0,8 o kr................	36	-
	beklädnadsersättning.................. 200 kr. -/k	133	33
	portionsersättning i 45 dagar a 0,62 kr.......	27	90
	1 d:o d:o ...................................................	445	23
	1 d:o d:o af 2. kl......................................	365	23	5,961	92
	Inqyarteringsersättning.
	1 öfverstelöjtnant ......................................	—	—	225	—
	Aflöning in. in.
Nov.—■ Dec.	Lön för 7 man i 2 mån....... ä 10,oo kr.	140	—
	Boklädnad » 7 » i 61 dag.......... ä 0,88 »	140	91
	Portion »7 » i 61 ■> ........ ä 0,62 »	264	74
\|	Transport	545	65	6,186	92	—

100

Fjerde hnfvndtiteln

			Krön	r.
	Transport	545	65	6,186	92	_	_
	Hälft arfvode till 2 dist.-korp. i 2 mån. ä 7,50 kr.	30	—
	» » » 1 korpral i 2 » ä 5,oo »	10	—
	Helt » » 3 » i 2 » ä 10,o o »	60	—
	» » u 1 vice korp. i 2 » å 5,oo »	10	—
	Hälft » » 2 » » i 2 » a 2,50 »>	10	—
	» » » 1 spel i 2 » k 1,50 »	3	—
	Helt » »1 » i 2 » å 3, o o »	6	—	674	65	6,861	57
	Summa	---		—	—	6,861	57
	Besparingar å nuvarande staten 1894:
Juni.	Rekapitulanter:
	Lön för 30 menige i 1 män.... å 10,oo kr.	300	—
	Lega » 30 » il » ... ä 80,oo »	2,400	—
	Beklädnad » 30 » i 30 dag. ... k 0,83 »	297	—
	Portion » 30 » i 30 » ... å 0,62 »	558	—	3,555	—
! 7i-»7u	Korpralskolan (från den 1/n):
	Lön för 15 menige i 12 mån. k 10,oo kr.	1,800	-
	Lega » 15 » i 12 » å 40,oo »	600	—
	Beklädnad » 15 » i 365 dag. k 0,83 »	1,806	75
	Portion »15 » i 365 » ä 0,62 »	3,394	50	7,601	25
7n—*7n	Rekrytskolan:
	Lön för 15 menige i 2 män.... k 10,oo kr.	300	—
	Lega » 15 »• i 2 » ... å 40,oo »	600	-
	Beklädnad » 15 » i 61 dag. ... k 0,33 »	301	95
	Portion » 15 » i 61 » ... ä 0,62 »	567	30	1,769	25	12,925	50
	Summa	—	—	—	—	12,925	50
	Behållning	—	—	6,063	93	—	—

Fjerde hnfvudtiteln

101

Bil. X.

Förslag

till utgiftsstat för Göta trängbataljon under år 1894.

		K r	O	n o r.
Lön, dagaflöning'' in. in.
Militärstaten:
\ 1 major (bataljonschef), lön.........................................	...... 4,000: -
dagaflöning i 365 dagar å 4 hr..............................	...... 1,460: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst...................................	...... 400: -
fourrageersättning ...............................................	...... 365: —	6,225	—
1 kapten af l:a klassen, lön.........................................	...... 2,800: —
dagaflöning i 365 dagar a 3 kr..............................	...... 1,095: —	3,895	—
1 d:o d:o ......................................................		3,895	—
1 kapten af 2:a klassen, lön.........................................	...... 1,800: —
dagaflöning i 365 dagar a 8 kr..............................	...... 1,095: —
lönefj-llnad för tjenstgöring i högre aflöningsgrad.....	...... 1,000: —	3,895	—
\| 1 d:o lön ........................................................	...... 1,800: -
dagaflöning i 60 dagar å 3 kr.............................	....... 180: -	1,980	—
1'' 2 arfroden till kompanichefer ä 600 kr.........................		1,200	—
1 löjtnant af l:a klassen, lön ......................................	...... 1,200: —
dagaflöning i 365 dagar ä 2 kr..............................	...... 730: -	1,930	—
2 d:o d:o ......................................................		3,860	—
1 löjtnant af 2:a klassen, lön .....................................	...... 900: —
dagaflöning i 365 dagar å 2 kr..............................	...... 730: —	1,630	—
1 (1:0 lön ........................................................	...... 900: —
dagaflöning i 60 dagar å 2 kr...............................	...... 120: —	1,020	_
1 underlöjtnant, lön.................................................	...... 600: —
dagaflöning i 365 dagar ä 2 kr..............................	...... 730: —	1,330	—
	Transport	30,860	-1

102

Fjerde liufvndttteln

		K r	O	n o r.
	Transport	30,860	_
1 fanjunkare, lön...................................................	......... 720: -
dagaflöning i 365 dagar ä 1 kr...........................	......... 365: —
beklädnadsersättning........................................	......... 200: —
portionsersättning i 365 dagar å 62 öre...............	......... 226: 30	1,511 3,022	30 60
2 d:o d;o ................................................. 1 sergeant af l:a klassen, lön...................................	......... 360: —

lönetillägg........................................................	......... 12: —
dagaflöning i 365 dagar ä 80 öre .......................	........ 292: —
beklädnadsersättning .........................................	......... 200: -
portionsersättning i 365 dagar ä 62 öre ..............	......... 226: 30
lönefyllnad för tjenstgöring såsom fanjunkare........	......... 421: —	1,511	30

1 d:o lön .....................................................	......... 360: -
lönetillägg .....................................................	......... 12: —
dagaflöning i 365 dagar å 80 öre ......................	......... 292: —
belädnadsersättning .........................................	........ 200: -
portionsersättning i 365 dagar ä 62 öre ..............	......... 226: 30	1,090	30

4 d:o d:0 ....................................................		4,361	20
1 d:o lön ...................................................	360: —
lönetillägg..................................................... dagaflöning i 45 dagar å 80 öre......................... beklädnadsersättning.........................................	......... 12: — ......... 36: — ......... 200: -

portionsersättning i 45 dagar å 62 öre.................	......... 27: 90	635	90
1 sergeant af 2:a klassen, lön ...................................	......... 240: —
lönetillägg........................................................	......... 12: —

dagaflöning i 365 dagar ä 80 öre .......................	......... 292: —
beklädnadsersättning.........................................	......... 200: -
portionsersättning i 365 dagar å 62 öre...............	......... 226: 30	970 3,881	30 20
4 d:o d:o ................................................... 1 stabstrumpetare, lön ............................................	.......... 360: —
lönetillägg.......................................................	12: —
dagaflöning i 365 dagar å 80 öre........................	........ 202: —
beklädnadsersättning..... ...................................	......... 200: —
portionsersättning i 365 dagar å 62 öre ...............	......... 226: 30	1,090	30	48,934	40

1	Transport	—	—	48,934	40

Fjerde hufvudtiteln

103

		K r	O	n o r.
	Transport	—	—	48,934	40
Civilstaten:
1 regementsläkare, lön .....................................................	. 2,800: —
dagafiöning i 365 dagar å 4 kr...................................	. 1,460: —	4,260
1 andre bataljonsläkare, lön..............................................	. 900: —
dagafiöning i 365 dagar å 2 kr...................................	. 730: —	1,630	—
1 intendent (uppbär lön 1 Intendenturcorpsens stat).
1 bataljonsveterinär, lön ..................................................	. 900: —
dagafiöning i 365 dagar ä 2 kr...................................	. 730: —	1,630	—
1 förrådsförvaltare (uppbär lön å Intendenturcorpsens stat).
Till 1 bataljonspredikant, arfvode.......................................		400	—
» auditörsbiträde » ......................................		500	—	8,420
Särskilda anslag.
Medikamentspenningar för 176 man å 2 kr. 25 öre om året...		396	-
Kommunionspenningar å 5 öre ..........................................		8	80
Srifmaterialier m. m......................................................		500	—
Skolor samt undervisnings- och gymnastik-materiel..............		400	—
Praktiska öfningar ........................................................		1,500	--
Musikinstrumenters anskaffande och underhåll ....................		250	—	3,054	80
Aflöning och arfvoden m. m. för manskap.
Aflöning: 33 man i 12 månader å 10 kr...........................	. 3,960: —
11 » » 10 » » 10 » ..........................	. 1,100: —
73 » » 6 .. » 10 » ..........................	. 4,380: —
27 » » 3 » »10 » .........................	.. 810: —	10,250	—
Arfvoden: 3 distinkt.-korpr. i 12 månader å 15 kr...........	. 540: —
2 » » 10 » »15 » ..........	.. 300: —
2 » » 2 » » 7,50 » ..........	30: —
4 korpraler »12 » »10 » ..........	.. 480: -
4 » » 10 » » 10 » ..........	400: —
4 » »2 » »5 » ..........	40: -
Transport 1,790: —	10,250	! —	60,409	\|20

104

Fjerde hufvudtiteln

		K r 0	n 0 r.
	Transport 1,790: —	10,250	—	60,409	20
Afrvoden: 5 vicekorpraler	i 12 månader å 5 kr............. 300: —
3	» 10 » » 5 .» ............ 150: —
2	» I1/* » » 5 .. ............ 15: —
2	» 107a » » 2,50 » ............ 52; 50
3	•i 2 u » 2,50 » ............ 15: —
2 trumpetare	» 12 » » 3 » ............ 12: —
1	» 17a » » 3 » ............ 4: 50
1	» IOV2 » » 1,50 » ............ 15: 75	2,414	75
Lega: 133 man ä 80 kr. ..	.............................................. 10,640: —
32 » » 40 »	............................................ 1,280: —	11,920	—	24,584	75
Beklädnad och underhåll in. in. för manskap.
Beklädnad: 33 man i 365 dagar å 33 öre........................... 3,974: 85
11 » » 304	» » 33 » ........................... 1,103: 52
73 » » 181	» »33 » .......................... 4,360: 29				1
27 » » 90	» » 33 » ........................... 801: 90	10,240	56
Underhåll: 33 » » 365	» » 62 » ........................... 7,467: 90
11 » » 304	» »> 62 » ........................... 2,073: 28
73 » » 181	» » 62 » ........................... 8,192: 06
27 » » 90	» »62 » ........................... 1,506: 60	19,239	84
Sängklädet- och sevris för 165 man ä 9 kr........................... 1,485: —
»	11 » i 10 månader å 7,50 kr..... 82: 50	1,567	50
Sjulcvår dsp ersedlar...........		200	—
Underbefälsskole-distinktioner m. in.................................................	300	—	31,547	90
	Hästar.
30 stamhästar: remontering	skoning och medikamenter å 80 kr. om året	2,400	—
» » utfodring i	365 dagar ä 1 kr...................................	10,950	—
10 för stammen legda hästar:
lega ä 3 kr. om dagen i 45 dagar ...............................................	1,350	—
utfodring i 45 dagar å l kr		450	—	15,150	—
	Transport	—	-i	131,691	85

Fjerde hufvudtiteln

105

Transport

Kaserneringskostnader.

Underhåll af kasern med kaserngård, sotning, brandredskap, renhållning
m. m...........................................................................

Yed och ljus.. ...........................................................................

| Kaserninventariers underhåll för 176 man å 2 kr. 50 öre .....................

Oförutsedda utgifter .................................................................

Summa

Kronor.

131,691

6,000

3,000

440

9,440

3,000

144,131

liih. till Ri/csd. Prat. 18 DS. 1 Sami. I Afd. i lläft.

106

Fjerde lmfvudtiteln,

Bil. XI.

B eråkning

af kostnaden för Norrlands trängbataljon under år 1894.

			Krono	r.
Lön, dagaflöning m. in.
Militärstaten.
1 major (bataljonschef) å 365 .......................................	—	—	6,225	—
1 kapten af l:a kl......................................................	3,895	—
1 eko » eko ....................................................	3,895	—	7,790	_
1 d:o » 2:a kl. å 7/ia x 2,895 .................................	—	—	1,688	75
Arfvoden till 2 kompanichefer å 600 kr.........................	—	—	1,200	—
\| 1 löjtnant af l:a kl. ä 365 dagar ................................	—	—	1,930	—
1 d:o » d:o 8/is x 1,930 ................................	—	—	1,286	67
l 1 d:o » eko »(frånr. dagafl. i 13 dag, 19/io—3I/io)	—	—	1,260	67
P/12 x 900 ...................................	600	—
1 d:o » 2:a kl. [ . 1 dagaflöning i 140 dagar ..............	280	—	880	_
P/12 x 600 .......................................	400	_
• 1 underlöjtnant \ _ Idagaflömng i 140 dagar.......................	280	—	680	_
1 fanjunkare i 865 dagar............................................	1,511	30
1 d:o » d:o .............................................	1,511	30	3,022	60
P/12 x 200 kr...........................................	33	33
1 d:o ''
O i-2 x 720 » ........................-................	120	—	153	33
1 stabstrumpetare x 1,090,30..................................	—	—	181	72
1 sergeant af l:a kl. i 365 dagar ................................	—	—	1,090	30
1 d:o » d:o 8/''i2 x 1,090,30 ............................	726	87
1 d:o » d:o 8/12 x 1,090,30 .............................	726	87
1 d:o » ek.o 8/i2 x 1,090,30 .............................	726	87	2,180	61
1 d:o >• d:o 8 månaders lön å 360 pr år ..........	240	—
lönetillägg...........................................................	8	—
dagaflöning i 140 dagar å 80 öre ...........................	112	—
beklädnad 8/j* x 200 ...........................................	133	33		1
portion i 140 dagar å 62 öre .................................	_86	80	580	13
Transport			30,149	78

Fjerde hufvudtiteln

107

			Krono	r.
Transport	—	—	30,149	78	—	—
1 sergeant af l:a kl....................................................	-	—	580	13
1 eko » 2:a » 8 månaders lön a 240 pr år............	160	—
lönetillägg..........................................................	8	—
dagaflöning i 140 dagar å 80 öre ...........................	112
beklädnad a/n x 200 .............................................	133	33
portion i 140 dagar å 62 öre .................................	86	80	500	13
5 sergeanter af 2:a kl. å 500,13 kr...............................	—	—	2,500	65
1 sergeant dagaflöning och portion i 61 dagar å 1,42 kr.	86	62
1 d:o » » ». i 61 dagar å 1,42 kr.	86	62
1 d:o » » » i Öl dagar å 1,42 kr.	86	62
1 d:o » » » i 61 dagar å 1,42 kr.	86	62	346	48	34,077	17
Civilstaten.
1 regementsläkare 8/ia x 4,260.......................................	—	—	2,840	—
1 andre bataljonsläkare 8/i2 x 1,630 ..............................	—	—	1,086	67
1 regementsintendent (å intendenturkåren).
1 bataljonsveterinär T/« x 1,630 ....................................	—	—	950	83
1 förrådsförvaltare (å intendenturkåren).
1 handtverkare af T.a klass s/i2 x 700 ...........................	—	—	466	67
1 d:o » ‘2:a » 8/ia x 500 ..........................	—	—	333	33
Till pastoralvårdens upprätthållande, arfvode ..................	—	—	400	—
» auditörsbiträde ....................................................	—	—	500	—	6,577	50
Särskilda anslag.
Enligt stat .............................................................	—	—	—	—	2,257	—
Inqvartering.
1 major 12 månader i landsorten .....................	—	—	435	—
1 kapten 12 » » » .....................	165	—
1 d:o 12 » » » .....................	165		330	—
1 subalternofficer 12 » » » .....................	100	50
o 00	67	—
00 o ré	67	—	234	50
1 regementsläkare */u x 435 ........................................	—	—	290	—
Transport	— —	1,289	50	42,911	67

108

Fjerde hufvudtiteln

						Krono	r.
			Transport	—	—	1,289	50	42,911	67
1 andre bataljonsläkare 8/i2	X 100,50...		—	—	67	—
1 bataljons veterinär 7/12 x 100,so ..			—	—	58	62	1,415	12
Aflöning och arfvoden m. m. för manskap.
Aflönmg: 23 man i 12 månader ä	10 kronor i månaden...	2,760	—
7 .... 5	»	10	» » »	350	—
30 » » 2	..	10	» )) »	600	—
21 .... 5		10	» » »>	1,050	—	4,760
Arfvoden: 2 distinkt.-korpr. i	12 mån. k	15 kr. i månaden	360	—
8 » »	2 »	»	15 .. ..	90	—
4	5 »	»	10 » »	200	—
5 » »	2 »	..	10 .. ..	100	—
3 vicekorpraler »	5 »	»	5 » » »	75	—
2	2 ..	..	5 » » »	20	—
2 spel »	12 »	»	3 .. ..	72	—
1	2 »	»	3 » » »	6	—	923
3 distinkt.-korpr.»	5 ..	..	7,50 .. » ..	112	50
5 korpraler »	5 »	»	5 » » »	125	—
1l vicekorpraler »	7 »	»	2,50 a » i.	192	50
2 » »	5 ..		2,50 » » »	25	—
3 distinkt.-korpr.»	5 »	»	7,50 » » »	112	50
5 korpraler »	5 »	»	5 »» » »	125	—
13 vicekorpraler >.	5 »	»	2,50 » » >»	162	50	855	_
Lega: 25 man å 80 kronor	om året ...		2,000	_
39 » å 40 »	M »			1,560	—	3.560	_
Kommenderingstillägg.......				—	—	300	—	10,398
Beklädnad och underhåll in.	Ul.	för manskap.
Beklädnad: 23 man i 365 dagar k	33	öre .....................	2,770	35
7 » » 151	» å	33	.. .....................	348	81
30 .. .. 61	» å	33	.. .....................	603	90
21 » .. 140	» å	33	» ...................	970	20	4,693	26
			Transport		—	4,693	26	54,724	79

Fjerde lmfVudtiteln

109

			Krono	r.
Transport	—	—	4,693	26	54,724	79
Portion: 23 man i 865 dagar ä 62 öre .....................	5,204	90
7 » » 151 » å 62 » .....................	655	34
30 >» » 61 .. å 62 » .....................	1,134	60
21 » »140 » ä 62 » .....................	1,822	80	8,817	64
i Sängutredning förslagsvis............................................	6,000	—
Köksattiralj ..........................................................	600	—
Sjukvårdspersedlar, distinktioner...................................	300	—	6,900	—	20,410
Hästar.
18 stamhästar halfva tiden enligt staten ........................		—	—	—	4,005	—
Ökad kostnad för inqyartering i Stockholm.
j 1 major, skilnaden mellan 5 mån. inqv. i Stockholm och
landsorten 250—181,25 ..........................................	68	75
\| 1 kapten, d:o d:o 140,63—68,75 ...................................	71	88
1 d;o d:o d:o 140,63—68,75 ....................................	71	88
1 subalternofflcer, d:o d:o 93,75—41,88 ...........................	51	87	264	38	264	38
Kaserneringskostnader.
j Enligt staten ............................................................	-	—	—		6,225	—
Uppsättningsmedel för undervisningsmateriel.
1 Till skolorna.............................................................	—	—			5,000	—
Summa kronor	—	-1	—	90,629	17

Fjerde hufvudtiteln

Bil. XII.

Förslag

till utgiftsstat för Vendes trängbataljon år 1894.

Lön, dagaflöning m. in.:

1 öfverstelöjtnant 7225A (under helt år) .............................

1 kapten af 1. klassen 3896/e ............................................

1 n » » n .......................................

Kompanichefsarfvoden 120% .............................................

1 löjtnant af 1. klassen 1MO/o...........................................

1 fanjunkare 1611:3o/6 .....................................................

1 » i» ..........................................

1 sergeant af 1. klassen n>m:so/e ......................................

Aflöning och arfvoden m. in. för manskap:

Aflöning: 11 man i 2 månader å 10 kr............................

Arfvoden: 2 dist.-korpraler ...........	........... i 2 mån.	ä 15 kr.	= 60
4 korpraler .................	........... i 2 »	» 10 »	= 80
3 vice korpraler ..........	........... i 2 »	» 5 »	= 30
2 spel..........................	.......... i 2 »	» 3 »	= 12

Lega: 11 man å 80 kr.

Kronor.

1,806

649

200

321

251

181

220

182 —
880 —

4,311

1,282

Beklädnad och underhåll m. in.:

Beklädnad: 11 man i 61 dagar å 33 öre ................................

Underhåll: 11 » i 61 » »62 » ................................

Sängkläder och servis: 11 man i 2 månader k 9 kronor om året

221

416

653 95

6,247 |69

Summa kronor

Fjerde hufvud titeln.

111

Bil. XIII.

Tablå

utvisande den för år 1894 beräknade ökade kostnaden för den

nya härordningen.

--------— Nya anslag för: Intendenturcorpsen .....................................................................................	Kronor. 28,500
Generalitetsstaten .......................................................................................	2,780	—
Ökad aflöning för äldre bataljonsläkare...........................................................	2,785	—
Infanteriets organisation, deri ej inräknade de utgifter, som täckas genom indragning af indelta rotar och nummer vid Vermlands fältjägarecorps...........................	307,387	—
\| Från extra anslaget för tillämpning af nya värnpligtlagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m. erforderligt tillskott...........	24,529	95
j Det icke garnisonerade kavalleriets omorganisation.............................................	138,924	30
Artilleriet .............................................................................................	243,100	05
Gotlands artillericorps...................................................................................	3,958	—
Fortifikationen ..........................................................................................	40,076	30
Trängen ....................................................................................................	34,801	78
\| Beväringsmanskapets vapenöfningar..................................................................	1,467,821	34
[ Beväringsmanskapets utredning m. m.............................................................	447,405	—
j I anledning af beväringsmanskapets förlängda öfningar erforderligt ökadt anslag till sängkläder .......................................................................................	15,488	—
Reservbefälet..............................................................................................	17,000	—
Summa	2,774,556	72
Härifrån afgå: Dels den minskning i kostnaden för manskapets vid det icke garnisonerade infanteriet utbildning, som uppkommer till följd af åtskilliga indelta manskapsnummers indragning ........................................................................ kr. 19,026: — Och dels besparing såsom följd af den beslutade indragningen af infanteriets befälsmöten ................................................... » 84,482: 84	103,508	84
° 0 .. Återstå	2,671,047	88
Om från sistnämnda summa ytterligare dragés det belopp, som erfordras för \| bestridande af kostnaderna för ökad dagaflöning åt beväringon under år 1894 ellor...	406,450
Återstå	2,264,597	88

hvilket belopp med 54,597 kronor 88 öre ellor, då derifrån ytterligare dragés det från extra anslaget
för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om do värnpligtiges inskrifning och redovisning
in. m. erforderliga tillskott 24,529 kronor 95 öre, hvilket af t. f. chefen för generalstaben i
hans yttrande om den förbättrade härordningen beräknats såsom en för nämnda ändamål redan disponibel
tillgång, med ondast 30,067 kronor 93 öre öfvorstiger don af samma chof approximativt beräknade
kostnaden för härordningens genomförande under andra öfvergångsåret 2,210,000 kronor.

Femte hufvudtiteln.

Protokoll öfver sjöförsvar särenden, hållet infor Hans Maj:t
Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1893, hvarvid äfven Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen var tillstädes.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åicerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe och
Christerson.

Departementschefen, statsrådet Christerson anmälde i underdånighet
frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1894 och föredrog härvid tillika:

marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 27 september 1892
angående de ordinarie anslagen samt behofvet af extra anslag för år 1894;

chefens för sj ökarte verket embetsskrifvelse den 28 november 1892
i fråga om det för nämnda verk erforderliga anslag för år 1894; samt
komiténs för utredning af åtskilliga frågor rörande sjökrigsmaterielen
m. in. den 30 november 1892 afgifna underdåniga betänkande.
Härefter yttrade departementschefen beträffande
lUh. till Rihd. Prat. 1803. 1 Sami. 1 Afd.

Femte hufvud ti teln.

Ordinarie anslag.

[1-3].

Aflöning för
flottans kårer
och stater.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år
anvisade:

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag......... kr. 1,647,934: —

dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar

län likaledes å ordinarie stat uppförda anslag )> 114,000: —

dels ock å extra stat till genomförande af senast beslutade
lönereglering för flottan ............................. » 50,000: —

eller tillhopa kr. 1,811,934: —

Härutöfver erfordras för fortsatt genomförande af nja sjömanskårens
organisation under år 1894 en förhöjning af 67,000 kronor.

Dessutom har marinförvaltningen i sin ofvannämnda skrifvelse
hemstält om ytterligare höjning af detta anslag dels för ökning af underofficerskårens
maskiniststat med 8 flaggunderofficerare och 2 underofficerare
af 2:a graden med ................................................. kr. 11,120: —

dels för anställande å mariningeniörstaten af 3 maskiningeniörer
med................................................................ » 5,500: —

eller tillhopa med kr. 16,620: —

Till stöd för sin framställning i förstberörda afseende har marinförvaltningen
anfört:

att under en följd af år vid förefallande expeditioner med ett större
antal af flottans fartyg på en gång flottans maskinistpersonal visat sig
otillräcklig, en brist, som i allt högre grad framträdt. i mån som flottan
erhållit tillökning af med ångkraft och maskiner för olika ändamål försedda
fartyg och minbåtar; till följd hvaraf det varit nödvändigt att
redan för de vanliga fredsöfningarne förhyra privata maskinister stundom
till ganska stort antal, till exempel hvarå anförts att under åren 1885
—1890 förhyrts maskinister till ett sammanlagt antal af 167 mot ersättning
förutom sjöportion, der sådan förekommit, till ett sammanräknad!
belopp af 39,686 kronor 52 öre;

Femte hufvudtiteln.

att den sålunda förefintliga bristen på maskinister måste blifva
ännu större vid krigsrustningar eller mobilisering af hela flottan;

att, då den stora vigten af att de nutida krigsfartygens många och
delvis alldeles speciela maskiner i beliofvets stund icke svika fordrade,
att de i görligaste måtto sköttes af dugliga och med dem förut väl förtrogna
maskinister, det vore nödigt att icke ett alltför stort antal för
tillfället anstälda maskinister inginge i hvarje fartygs maskinpersonal;

att faststälda staten för flottans underofficerare af maskiniststaten
för närvarande upptoge endast 42, deraf 8 flaggunderofficerare, under
det att, enligt gällande besättningslistor för flottans samtliga i klass
varande med ångkraft försedda fartyg, deruti inberäknade under byggnad
varande pansarbåten Thule och 2:ne minbåtar, ett antal af 99 underofficerare
af maskiniststaten erfordrades; så att tillgången af maskinistunderofficerare
understege bebofvet, ensamt för fartygen, med 57;

att det befintliga antalet maskinistunderofficerare icke ens medgåfve,
att en sådan underofficer afsåges för hvarje af flottans nuvarande
stridsfartyg, minbåtar och ångkranpråmar och naturligtvis blefve ännu
otillräckligare i mån som flottan erhölle tillökning af sådan stridsmateriel;
och

att det derföre vore oundgängligen nödvändigt att det för närvarande
i stat upptagna antalet maskinistunderofficerare, så snart ske
kunde, ökades så, att en underofficer af denna stat kunde afses till
hvarje flottans nuvarande med ångkraft försedt fartyg, miribåt och ångkranpråm
samt att derutöfver en tillgång af 10 procent funnes för att
ersätta sjuka och för att möta det ökade behof, som i närmaste framtid
kunde förväntas framträda, för hvilket ändamål erfordrades, att
maskinistunderofficerarnes antal uppbringades till 62.

Den tillökning af 20 maskinistunderofficerare, som sålunda föreslagits,
har marinförvaltningen ausett kunna åstadkommas sålunda, dels
att, på sätt förvaltningen redan tidigare ifrågasatt, 2:a gradens underofficerare
af artilleri-, styrmans-, skeppare- och ekonomi-staterna minskades
med 10 och derigenom ledigblifvande löner användes till lika
stort antal nya maskinistunderofficerare af samma grad, hvilket icke
skulle medföra någon ökad kostnad, dels ock att 10 nya underofficerare
af maskiniststaten tillsattes, af hvilka, för att bereda erforderliga
utsigter till befordran, 8 platser borde tillhöra flaggunderofficersgraden
och 2 andra underofficersgraden.

Till aflöning af detta ökade antal maskinistunderofficerare skulle
årliga utgiften från aflöningsanslaget, blifva:

Femte hufvudtiteln.

för 8 flaggunderofficerare, fast lön och beklädnadspen ningar.

................................................................................... kr. 9,280: —

för 2 underofficerare af 2:a graden, fast lön och be klädnadspenningar

.............................................................. » 1,840: —

eller tillsammans kr. 11,120: —

Denna marinförvaltningens åsigt om nödvändigheten af tillökning
i maskinistunderofficersstaten såväl som om sättet för åstadkommandet
af denna tillökning delar jag i allo.

I fråga om anställande af maskiningeniörer har marinförvaltningen
uttalat den åsigt, att dessa ingeniörer borde vara särskilda för ändamålet
specielt utbildade fackmän, under det att öfverdirektören och
chefen för mariningeniörsstaten ansett de denna stat tillhörande mariningeniörer
kunna nöjaktigt fullgöra de åligganden, som skulle tillkomma
maskiningeniörer, och ehuru jag, i fråga om behofvet af dugliga och
erfarna maskiningeniörer ombord på de större fartygen för öfvervakande
af de många olika maskinernas rätta skötande och för att leda
iståndsättandet af tillfälliga maskinskador, fullkomligt delar marinförvaltningens
uppfattning, som har stöd af erfarenheten ombord å så väl
främmande nationers som våra egna stridsfartyg, anser jag likväl, då
meningarne om sättet för tillgodoseende af detta behof äro delade, frågan
erfordra en närmare utredning, innan anslag för ändamålet af Riksdagen
äskas."

Den tillökning i aflöningsanslaget för år 1894, som jag anser mig
böra ifrågasätta, skulle således uppgå till 78,120 kronor.

I afseende på behofvet af det extra anslaget å 50,000 kronor till
genomförande af senast beslutade lönereglering får jag allenast erinra,
att detta anslag erfordras till oförminskadt belopp ända till dess de på
reserv- och indragnings-staterna uppkommande lönebesparingar uppgått
till det belopp af 114,000 kronor, som af dessa besparingar anvisats
för officerskårens tillökning; och då nämnda besparingar vid sistlidet
års slut allenast lemnat en tillgång för berörda ändamål af 102,866
kronor 66 öre erfordras ifrågavarande extra anslag äfven för år 1894.

På grund af det sålunda anförda får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att det i nu gällande riksstat till aflöning för flottans kårer och
stater anvisade anslag å...................................................... kr. 1,647,934: —

Femte hufvud ti teln.

må förhöjas:

dels med det för år 1894 till förändrad organisation
af sjömanskåren erforderliga belopp....................... kr. 67,000:

dels'' med de för ökning af underofficerskårens
maskiniststat med 8 flaggunderofficerare och 2 underofficerare
af 2:a graden behöfliga ................................... » 11,120:

eller till kr. 1,726,054: —

att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund
af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans kårer och stater må likasom föregående år
för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1894 användas;
samt

att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor till genomförande af senast
beslutade lönereglering för flottan må å extra stat för år 1894 anvisas
att gemensamt med anslaget till aflöning för flottans kårer och stater
redovisas.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Till betäckande af den brist, som å detta anslag uppstått innan
detsamma år 1885 erhöll reservationsanslags natur, har på Eders Kongl.
Maj:ts förslag Riksdagen under en följd af år medgifva, att. de besparingar,
som kunde å anslaget beredas, finge användas, till följd
hvaraf bristen till 1887 års slut nedgått till 14,139 kronor 68 öre, vid
hvilket belopp den ännu qvarstår, emedan några besparingar sedermera
icke varit att för dess vidare minskning tillgå. Anslaget har
nemligen under de senaste åren visat sig otillräckligt hufvudsakligen
till följd deraf att, sedan den nya sjömanskåren år 1888 uppsattes,
detsamma tagits i anspråk för beklädandet såväl af denna kår, som af
qvarvarande båtsmän, hvilka icke afgått i samma proportion som den
nya kåren ökats. Om i följd af dels redan vidtagna, dels föreslagna
åtgärder till minskning af utgifterna från anslaget, besparing å
detsamma skulle under innevarande år uppkomma, torde denna likväl
icke förslå till betäckande både af den under senare åren tillkomna och
af omförmälda äldre brist å 14,139 kronor 68 öre, och marinförvaltningen
har fördenskull föreslagit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen äska, jemte anslagets uppförande i staten till samma belopp

Femte hufviultiteln.

eom för innevarande år, medgifvande att till utlemnande af den från
1887 qvarstående bristen måtte få användas jemväl den besparing, som
under år 1894 må kunna på anslaget beredas; och hemställer jag underdånigst,
att framställning till Riksdagen må göras i enlighet med detta
marinförvaltningens förslag.

[5.]

Båtsmans indelningen.

Båtsmansindelningen.

Med tillämpning af det vid beräkning af statsverkets inkomster
denna dag, uppå anmälan af chefen för finansdepartementet, af Eders
Kongh. Maj:t fattade beslut torde det å detta anslag under rubriken
»indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag: friheter» uppförda
belopp 75,500 kronor böra minskas med 72,900 kronor och sålunda
upptagas till 2,600 kronor.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

.[60 .

^rustning1 . ®e^r^^''an^e det under femte hufvudtiteln uppförda anslag till linochrotermgs-
dring i rustnings- och roteringsbesvären för de rust- och rotehållare,
besvären. g0m utgöra dessa besvär effektivt, och hvilket anslag erfordras till
lägre belopp i samma mån som genom fortgående vakanssättning af
båtsmanshållet antalet rotar, som från anslaget böra erhålla lindring,
nedgår, har marinförvaltningen, som icke bestrider de från anslaget
utgående utgifter, anfört, att, enligt planen för genomförandet af nya
sjömanskårens organisation och på grund deraf beräknade förändringar
i afseende å en del anslag under femte hufvudtiteln, ifrågavarande anslag,
som för år 1893 i riksstaten upptagits med ett belopp af 40,000
kronor, skulle för år 1894 kunna nedsättas till 20,000 kronor. Detta
anslagsbelopp var likväl beräknadt endast för den lindring med 30
procent af det uppskattade värdet af förenämnda besvär, hvilken år
1885 beslutats.

Sedermera har emellertid 1892 års urtima Riksdag, med bifall till
Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, beslutat, att lindringen
i rustnings- och roteringsbesvären skall utgå under innevarande år med
40 procent och från och med år 1894 med 50 procent af besvärens uppskattade
värde samt anvisat den för innevarande år erforderliga anslagstillökning
med 13,300 kronor. Då nu för år 1894 lindringen, såsom
nyss nämnts, skall utgå med 50 procent i stället för med de vid be -

Femte lmfvudtiteln.

räkningen antagna 30 procent, bör det efter denna beräkning föreslagna
anslagsbelopp 20,000 kronor förhöjas med två tredjedelar eller
med i rundt tal 13,300 kronor och jag hemställer alltså:

att förslagsanslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
må för år 1894 bestämmas till 33,300 kronor.

Flottans nybyggnad och underhåll.

[7 o. 8.]

Under denna anslagstitel finnes i riksstaten för innevarande år Flottans ny
uppfördt ett belopp af 1,239,000 kronor, hvaraf 39,000 kronor utaf
det anslag å 100,000 kronor Riksdagen år 1887 i sammanhang med
båtsmanshållets vakanssättning beviljade till anställande af daglönare
vid flottans varf i båtsmännens ställe, att utgå i den mån, som det
dittills vanligen vid varfven använda antalet båtsmän icke kunde genom
uppfordring af qvarvarande manskap vid båtsmanshållet erhållas.
Ifrågavarande anslag, hvilket af Eders Kongl. Maj:t vid 1886 års Riksdag
begärdes förhöjdt till 1,440,000 kronor men af Riksdagen förhöjdes
till endast 1,200,000 kronor, är, enligt gällande föreskrifter, afsedt
till årligen återkommande utgifter för underhållet af flottans fartyg och
båtar samt skeppsdockor, hus och byggnader, för aflöning af personalen å
varfvens stater, för varfsförrådens förstärkande och för åtskilliga andra behof
icke blott vid varfven utan äfven vid stationerna i öfrigt, och har för
dessa ändamål under en lång följd af år visat sig så otillräckligt, att
årligen en del ganska beliöfliga underhålls- och reparationsarbeten måst
undanskjutas. Några medel till flottans nybyggnad har således från
detta anslag icke kurmat erhållas, utan har anslag härtill årligen måst
af Riksdagen på extra stat begäras och anvisas. Olägenheterna att på
sådant sätt vara för förnyande af flottans materiel och dennas bringande
i tidsenligt skick hänvisad till icke alltid påräkneliga, till beloppet
ovissa och vexlande anslag, hvarigenom en genomgående plan
för nybyggnadsverksamheten omöjliggjorts, har föranledt marinförvaltningen
att i sin förstberörda skrifvelse, angående anslagsbehofven för
år 1894, förnya sitt hvarje år alltsedan år 1887 framstälda förslag om
anvisande å ordinarie stat af ett fast nybyggnadsanslag för flottan.

Redan 1882 års sjöförsvarskomité uttalade såsom önskligt, att anskaffningen
af sjökrigsmateriel finge ske med ett förut bestämdt visst
årsanslag, hvarigenom vunnes fördelen af en mera planmessig anordning
af allt, som med fartygsbyggandet hade sammanhang och såsom
en följd häraf billigare pris; i enlighet med hvilken uppfattning komitén

Femte hufvudtitelu.

jemväl i sitt förslag till sjöförsvarsbudget upptog ett belopp af 2,000,000
kronor årligen.

Marinförvaltningen har såsom skäl för sin framställning om ett
fast byggnadsanslag hufvud sakligen anfört:

att endast derigenom det blefve möjligt att inom beräknelig tid
nå det mål, hvartill sjökrigsmaterielens utveckling syftade, men i sitt
beroende af extra ordinarie anslag endast kunde alltför osäkert fortskrida,
nemligen ett något så när betryggande sjöförsvar;

att ett fast anslag skulle tillåta upprättande af kontrakter för
längre tid och om större leveranser på en gång samt mer än hittills
möjliggöra begagnandet af fördelaktiga konjunkturer och undvikande
af mindre gynnsamma, hvarigenom skulle ernås en betydlig besparing
i utgifter;

att ett sådant fast anslag, till största delen användt inom landet,
skulle tillföra dettas näringslif en betydande insats; och

att kostnaderna för det egentliga underhållet för framtiden skulle
kunna begränsas inom det derför nu bestämda anslag (med deruti beviljad
tillökning för daglönares anställande å varfvet i båtsmäns ställe),
emedan derefter ett fortsatt underhåll med alltjemnt växande kostnad
af en del af den gamla, föga krigsdugliga materielen icke vidare behöfde
ifrågakomma, sedan man kunde beräkna tiden, då denna materiel kunde
blifva med duglig sådan ersatt.

I afseende på beloppet af det för ändamålet erforderliga anslag
har marinförvaltningen anfört, att det belopp af 2,000,000 kronor, som
på grundvalen af sjöförsvarskomiténs beräkning förut angifvits såsom erforderlig
ökning i ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll,
icke vidare kunde anses tillräckligt samt till stöd derför påpekat, att, förutom
den omständigheten att de under senaste åren för anskaffning af
fartygsmateriel beviljade anslagens otillräcklighet tillbakahållit utvecklingen
af vår flotta, som i fråga om nämnda materiel ej vore jemförlig
med nationers, hvilka voro mindre än vår, förhållandena på hit hörande
områden sedan år 1882 undergått väsentliga förändringar; sålunda kunde
man numera med afseende å stridsfartygens bestyckning icke med fördel
använda sådana pjeser, som då ansågos tillfredsställande; ett nutida
stridsfartyg måste förses med vida kraftigare och mycket dyrare artilleripjeser,
för hvilka erfordrades ej blott betydligt dyrare projektiler utan
äfven krut i större myckenhet och kostsammare att anskaffa; artilleriets
snabba utveckling hade nödvändiggjort ett allt mer utsträckt pansarskydd
å fartygen med deraf följande dryga kostnader och slutligen
måste det af erfarenheten ådagalagda behofvet af ökad fart ej obe -

Femte hufyudtiteln.

tydligt öka fartygens anskaffningskostnad; af hvilka orsaker för anskaffningen
af den materiel, som numera ansåges erforderlig, ett väsentligen
ökadt belopp måste beräknas. Den ökning i anslaget, som
marinförvaltningen ville ifrågasätta, syntes emellertid med fästadt afseende
å de öfriga behof för vårt försvar, hvilka fordrade att varda tillgodosedda,
icke kunna bestämmas så högt som betingades af uteslutande
hänsyn till behofvet, men kunde likväl ej beräknas till mindre än

2,500,000 kronor för att det dermed afsedda ändamålet skulle kunna
något så när uppnås.

Jemväl den af Eders Kongl. Maj:t under den 16 september sistlidne
år tillsatta komité för utredande af frågor rörande sjökrigsmaterielen
har i sitt den SO påföljde november afgifna, här ofvan omförmälda
betänkande, hvilket, befordradt till trycket, kommer att till Riksdagen
utdelas, uttalat den åsigten att, för uppbringande af vårt sjövapen
till den af komitén för ett betryggande försvar nödig ansedda styrka
och detsammas fortfarande vidmakthållande, det framför allt vore vigtigt
och oeftergifligen erforderligt, att ett härför afpassadt nybyggnadsanslag
af fast natur anvisades, då utan ett sådant fast anslag den säkra grund,
som vore absolut nödvändig för sjökrigsmaterielens utveckling och bestånd,
icke kunde erhållas; och åberopade komitén i öfrigt de skäl för
ett sådant anslags äskande, som af marinförvaltningen blifvit anförda
och här ofvan omförmälda. Beloppet af det fasta anslag, komitén sålunda
förordade, ansåg komitén höra bestämmas till 2,800,000 kronor
och anförde härför skäl, för hvilka det torde tillåtas mig, som deltagit
i komiténs arbeten och i hufvudsak delat dess uttalade åsigter, att här
något utförligare redogöra.

Komitén, hvars uppgift var att utreda om och i hvad mån några
förändringar i konstruktion, bepansring, bestyckning m. m. borde vidtagas
vid byggandet af våra krigsfartyg af redan godkända certer,
äfvensom yttra sig angående behöfligheten af andra fartygstyper än de
redan befintliga och i några andra frågor angående sjöförsvaret, ålades
att vid uppgörandet af sina förslag taga hänsyn till de tillgångar, som
kunde påräknas för åstadkommande af ett så vidt möjligt betryggande
kustförsvar, och komitén måste derföre för sig klargöra: hvad ett betryggande
kustförsvar innebure, hvad för åstadkommandet deraf kräfdes
i fråga om materiel, ocli storleken af de tillgångar, som komitén ansåg
derför böra kunna påräknas.

För att vårt kustförsvar eller, som är detsamma, vårt sjöförsvar
skulle kunna anses betryggande, ansåg komitén det böra vara åt den
storlek och beskaffenhet,

Bill. till Riksd. Prat. 18U3. 1 Sami. 1 Afd.

Femte hufvud ti teln.

att, vid ett mellan andra af Europas sjömakter pågående krig, som
berörde äfven vårt land omgifvande vatten, sannolikhet förefunnes, att icke
någon af de krigförande parterna genom kränkning af vår neutralitet —
äfven för ernående af än så vigtiga fördelar såsom god operationsbas
och beqväma kolnings- och provianteringsstationer — skulle vilja äfventyra,
att hans motståndares stridskrafter förstärktes af den svenska
sjöstyrkan; samt

att det vid anfall öfver sjön kunde såväl utanför vår kust som i
våra skärgårdar göra kraftigt motstånd och med utsigt att lyckas uppträda
till förhindrande af fiendens landstigningsförsök samt i hvarje fall
så försvåra och fördröja landstigningsföretaget, att härens mobilisering
och uppmarsch kunde väl medhinnas.

Med tagen hänsyn till vårt lands geografiska beskaffenhet och på
grundvalen af den allmänna karaktären af vår tids sjökrigsmateriel och
dess omfång i andra länder, uttalade komitén den uppfattning, att i
vårt sjöförsvar, för att detta skulle kunna fylla sina här ofvan angifna
uppgifter och sålunda anses vara betryggande för landet, borde ingå
stridsfartyg till minst följande antal af de olika eerterna, nemligen:

15 st. l:a klassens pansarbåtar,

30 » l:a » minbåtar,

20 » 2:a » minbåtar, och

6 » avisofartyg,

jemte behöflig fast och tillfällig minmateriel; hvartill enligt min åsigt
väl i sinom tid borde komma såsom reserv 2 pansarbåtar, 6 minbåtar
och 2 avisofartyg.

Beträffande den tillgång, som för sjöförsvaret borde kunna påräknas,
erinrar komitén: att redan år 1876 Eders Kongl. Maj:t ansett sig kunna
biträda en framställning af dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet,
hvari storleken af det minsta årliga anslag, som erfordrades för
sjöförsvarsmaterielens förnyelse, beräknades till 2,300,000 kronor; att
så väl 1879—80 års s. k. certkomité som 1882 års sjöförsvarskomité
ansåg ett årligt nybyggnadsanslag af 2,000,000 kronor påräkneligt; samt
att med bibehållande af samma förhållande mellan nybyggnadsanslaget
och riksbudgeten, som då gillades, och hvilket på den tiden jemväl af
dem bland sjöförsvarskomiténs ledamöter, som tillhörde Riksdagen, ansågs
lämpligt, nybyggnadsanslaget numera borde utgöra omkring 22 3
millioner kronor. Eu anvisning för bedömandet af storleken af det
anslag, som framgent torde kunna beviljas, har komitén äfven velat
finna i förhållandet mellan sjöförsvarsbudgeten och riksbudgeten under
det sednaste halfva århundradet, ett förhållande, som under de 34 åren

Femte liufvudtiteln.

1835—1868 var sådant att i medeltal anslagen till sjöförsvaret (utgifterna
för handeln undantagna) utgjorde 15,2 procent af hela budgeteus
summa, men sedermera så förändrades att samma medeltal nedgick
under de påföljande 12 åren till 7,9 procent och under de sednaste 13
åren till 6,9 procent; af Indika siffror komitén funnit framgå att ju längre
tid, som förflutit sedan vårt land varit inveckladt i krig och man i
erfarenhet derifrån kunde hemta stöd för sin uppfattning rörande huru
stor del af budgeten, som borde anslås åt sjöförsvaret, desto svårare
syntes det hafva blifvit att inse nödvändigheten af ett dugligt sjöförsvar
och desto mindre hade till följd häraf dess andel af budgeten blifvit.
Då likväl just i nuvarande tid krigsrustningar öfver allt bedrifvas i långt
större utsträckning än någonsin, syntes det af största vigt, att en insigt
om nödvändigheten af ekonomiska uppoffringar för sjöförsvaret gjorde
sig gällande, och, om än en så stor del som 15 procent af hela budgeten
icke för närvarande borde ifrågasättas såsom årligt anslag, syntes likväl,
i betraktande af att sådana länder som Danmark och Holland på senaste
tiden årligen utgifvit något mer än 10 procent af hela budgeten till
sjöförsvar, denna sistnämnda proportion ingalunda vara öfverdrifven.
Slutligen ville komitén finna ledning för omdömet om storleken af ifrågavarande
anslag i det af marinförvaltningen framlagda behofvet af ett
ordinarie nybyggnadsanslag af 2,500,000 kronor, hvarvid komitén påpekat,
hurusom i följd af de otillräckliga anslagen och fartygsmaterielens
deraf föranledda ojemna och långsamma utveckling, behofvet af nybyggnadsanslag
gifvetvis år efter år stegrats desto mera som den äldre
fartygsmåterigen minskats och dess stridsvärde nedgått hastigare än
ersättning skett genom anskaffande af tidsenliga fartyg.

Det var med stöd af dessa siffror och förhållanden som komitén
funnit nybyggnadsanslaget icke böra beräknas till mindre än ofvan
nämnda 2,800,000 kronor, ett anslag som likväl icke skulle uppbringa
anslagen till sjöförsvaret till mera än omkring 8 proc. af rikets totalbudget.

Med ett sådant anslagsbelopp ansåg komitén flottan kunna vinna
en nöjaktig utveckling efter loppet af tjugo år, men då enligt komiténs
åsigt det voro förenadt, med allt för stor våda, om eu så lång
tidrymd skulle förflyta innan landets kust försvar kunde anses betryggande,
har komitén ansett det nödvändigt, för att inom en kortare
tid bereda åtminstone möjlighet för flottan att trygga landets neutralitet,
hvilken vore mera beroende af landets sjövapen än af hvarje annan
gren af försvarsverket, att flottan, jemte det oumbärliga nybyggnadsanslaget,
erhölle ett större extra anslag på en gång, tillräckligt att un -

Femte hufvudtlteln.

der de tre närmaste åren anskaffa en snar förstärkning'', inberäknad i
ofvannämnda antal fartyg och omfattande tre första klassens pansarbåtar,
sex första klassens minbåtar och två avisofartyg jemte komplettering
af materielen för beslutade minpositioner; och jag instämmer
med komitén i afseende på nödvändigheten af en dylik åtgärds vidtagande,
hvarvid jag anser, att de härtill erforderliga medel lämpligast kunde
beredas, om en del af de häraf föranledda ekonomiska bördor lemnades
åt en kommande generation, eftersom målet, fosterlandets försvar, ju
äfven afser framtiden.

Det visar sig af det sålunda anförda, att alla sakkunniga, som haft
att behandla frågan om vårt sjöförsvar enhälligt varit af den mening att
ett fast nyb}7ggnadsanslag utgör ett oeftergifligt vilkor för att flottan
skall kunna komma ur den lägervall hvari den råkat, och, för att
ådagalägga vigten af att detta sker så skyndsamt som möjligt, torde
jag endast behöfva erinra om följande yttrande af 1882 års sjöfartskomité: »Utan

annan sjökrigsmateriel än den vi nu äga, skulle vi vid ett
utbrytande krig hafva att befara:

att fienden lätteligen landstege utan att hären finge underrättelse
hvarken om tid eller rum;

att han ingenting hade att äfventyra under vägen till landstigningspunkten,
ej heller i det kritiska landstigningsögonblicket, så framt
han icke af misstag valde en sådan punkt, att han genast mötte motstånd
af vår landthär;

att han för sådant fall utan vidare äfventyr kunde draga sig tillbaka
och välja ett lämpligare landstigningsställe;

att öarne Gotland, Öland och vår öppna kust för öfrigt vore helt
och hållet oförsvarade från sjön;

att neutralitet vore för oss omöjlig att upprätthålla, ens till skenet,
i händelse af krigiska förvecklingar mellan våra grannar, samt

att hela vår kust, med alla dess hamnar kunde utan hinder blockeras
af fiendtliga kryssare, och att således vår sjöfart vore stängd
under hela det krig, i hvilket vi vore invecklade.»

Det är nedslående att nödgas erkänna, att ännu tio år derefter
dessa faror qvarstå snart sagdt oförminskade.

Sedan numera åsigterna så väl om vår flottas plats i försvaret som
om beskaffenheten af de olika fartygstyper, af hvilka den bör bestå, äro
stadgade och jemväl i hvad beträffar det relativa behofvet af antalet
fartyg inom de särskilda certerna öfverensstämmelse inom fackmännens
krets förefinnes, kan ju ovisshet i berörda hänseenden ej, såsom tillförne
skett, anföras såsom skäl mot ett fast anslag.

Femte hufvudtiteln.

Då jag här nämnde, att åsigterna om de erforderliga typerna äro
stadgade, torde jag böra anmärka, att det af den senaste komitén upptagna
avisofartyg icke kan anses såsom någon nyhet. Redan certkomitén
1879 omnämner, såsom behöfliga, rekognoscerings- eller avisofartyg,
och att en dylik cert af 1882 års sjöförsvarskomité ej blef föreslagen,
torde hafva berott dels på dess sträfvan att ej ytterligare öka antalet
af de förut föreslagna typerna dels antagandet att pansarbåtarne och
l:a klassens minbåtar skulle kunna användas till den så ytterst vigtiga
kunskapare^''ensten; men den senast församlade komitén har i sitt betänkande
påvisat de förres olämplighet såsom kunskapare och senare
årens erfarenhet i de större marinerna har lärt, att icke heller minbåtarne
kunna med fördel härtill användas. Vid detta förhållande och
då deremot de af senaste komitén, i stället för en del af de af sjöförsvarskomitén
till vida större antal upptagna minbåtarne, föreslagna
snabbgående avisofartygen af omkring 700 tons deplacement, försedda
med minor och snabbskjutande kanoner, med, i motsats mot minbåtarne,
väl skyddade pannor och i stånd att upptaga strid med fientliga mindre
kryssare, synas väl egpade för den maktpåliggande rekognosceringstjensten,
är det af stor vigt att äfven dylika fartyg anskaffas, så mycket
mera som en långs kusten opererande grupp af pansarbåtar ej kan
utan skada för sin verksamhet, någon gång äfven för sin egen säkerhet
mot öfverrumpling, undvara kun skaparefartyg.

Man har äfven vid olika tillfällen framställt yrkanden på framläggandet
af en i förväg uppgjord plan för anskaffningen af ny fartygsmateriel.
Dylika planer hafva ock blifvit uppgjorda så väl i andra
länder som hos oss, men hafva sällan kunnat till fullo genomföras, i de
större marinerna i följd af de genomgripande hastigt framträdande förändringar,
sjökrigsmaterielen på senare tiden undergått, i följd hvaraf
nya fartygstyper måst införas och i planen upptagna sådana uteslutas,
och här hemma till följd af bristande bestämda tillgångar. Det torde
sålunda vara vanskligt att fastslå en detaljerad plan för den ordning i
hvilka våra fartyg böra anskaffas, men jag anser mig dock böra nämna,
att, utgående från den åsigten att den af komitén föreslagna materiel
af 15 pansarbåtar, 50 minbåtar och 6 avisofartyg skulle utgöra ett för
våra kuster temligen betryggande försvar, fartygen af de tre ofvannämnda
certerna höra enligt min åsigt anskaffas i sådan ordning att
deras relativa antal sinsemellan blifver under anskaffningstiden ungefär
det som angifves af ofvanstående af komitén angifna siffror.

Med erkännansvärd offervillighet har Riksdagen numera beslutat
väsentliga förstärkningar af vårt landtförsvar; men om dessa offer skola

Femte hufvudtiteln.

medföra hela det gagn till bevarande af fred och betryggande af sjelfständighet
för vårt land, som dermed åsyftats att vinna, så synes det
mig alldeles oundgängligt att samma omtänksamhet kommer det för
ernående af nyssberörda önskningsmål icke mindre vigtiga och såsom
stöd för en afgifven neutralitetsförklaring synnerligen betydelsefulla sjöförsvaret
till godo; och en sådan omtänksamhet erfordras ovilkorligen,
om vi skola kunna erhålla ett sjöförsvar äfven af måttliga dimensioner,
innan den nu nya materielen till följd af ålder blifver oanvändbar,
hvilket ju måste inträffa om nyanskaffningen sker lika långsamt
och lika ojemt som fallet varit på sednare tider, i hvilken händelse
man val aldrig kan hoppas att vår sjökrigsmateriel når en sådan
utveckling att vi kunna säga oss verkligen ega ett försvar för våra kuster.

Det första och vigtigaste steget till ett sålunda nödvändigt stärkande
af sjöförsvaret, är, såsom ofvan framhållits, beviljande på ordinarie
stat af ett nybyggnadsanslag af tillräcklig storlek; och jag instämmer
i afseende härå till fullo i nyssnämnda komités yttrande och förslag
rörande anskaffning af ny sjökrigsmateriel. Om jag likväl till följd
af hinder af ekonomisk natur, h vilka det ej v,arit möjligt att för närvarande
öfvervinna, icke kan tillstyrka Eders Kong! Maj:t att af Riksdagen
såsom årligt nybyggnadanslag nu äska det af komitén föreslagna
beloppet 2,800,000 kronor, utan måste stadna vid ett belopp af 2,000,000
kronor, sker detta under den förhoppning såväl att behöflig förhöjning
i detta anslag må snarast möjligt kunna erhållas som att utväg skall
kunna beredas för vinnande af den snara förstärkning af materielen,
hvars nödvändighet här ofvan framhållits.

Det behöfliga fasta nybyggnadsanslaget har marinförvaltningen sammanfört
med det nuvarande anslaget med titeln »flottans nybyggnad och
underhåll», i hvilket derjemte föreslagits den förhöjning genom anvisande
af 21,000 kronor utaf de af 1887 års Riksdag beviljade 100,000 kronor
till anställande af daglönare å varfvet i båtsmännens ställe, som för år
1894 af marinförvaltningen pröfvats erforderlig. Då likväl det nuvarande
anslaget, såsom här ofvan nämnts, till hela sitt belopp tages i anspråk
ensamt för underhållet och icke har kunnat eller kan antagas framdeles
kunna påräknas till nybyggnad, anser jag att detsamma bör
fortfarande bibehållas såsom särskild! anslag med den förändrade benämning,
»flottans underhåll», som af dess ändamål och användning
betingas, och uppföras med sitt nuvarande belopp, förhöjdt med de

21,000 kronor marinförvaltningen föreslagit, samt att det nu ifrågasatta
nybyggnadsanslaget bör upptagas såsom ett särskild! anslag och,
med hänsyn till den användning det skall få, som gör att det icke

Femte hufrudtiteln. 15

alltid kan med fördel tagas i anspråk till lika belopp under hvarje år,
gifvas naturen af reservationsanslag.

I det af marinförvaltningen föreslagna nybyggnadsanslaget äro
inberäknade äfven de för fasta minförsvaret och minväsendets utveckling
behöfliga medel, men, då anskaffandet af denna slags minmateriel
icke kan anses vara af lika stadigvarande natur som nyanskaffningen
af fartygsmaterielen, synas mig anslagen för minväsendet, med undantag
af de sjelfgående minorna, som tillhöra fartygsmaterielen, kunna
och böra fortfarande på extra stat för hvarje år äskas.

På grund af det nu anförda får jag i underdånighet hemställa det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att det i nuvarande riksstat under titel »flottans nybyggnad och underhåll»
upptagna reservationsanslag å 1,239,000 kronor, må, förhöjdt
med 21,000 kronor till anställande af daglönare vid flottans varf, i riksstaten
för år 1894 upptagas med förändrad titel: »flottans underhåll»
till belopp af 1,260,000 kronor;

att till nyanskaffning af fartygsmateriel med tillhörande artillerioch
minutredning på ordinarie stat i riksstaten med titel »''flottans nybyggnads
uppföres ett reservationsanslag å 2,000,000 kronor med dervid
fästadt vilkor att detsamma ickcTnå utan riksdagens medgifvande användas
för byggande af fartyg af större cert än den nu antagna pansarbåttypen.

Sjöbeväringens vapenöfningar.

För sjöbeväringens vapenöfningar med beklädnad och ersättning
derför uppförde 1892 års lagtima riksdag i riksstaten för detta år ett ^^inoar”"
belopp af 100,000 kronor. Då den urtima riksdagen sedermera godkände
det af Eders Kongl.- Maj:t framlagda förslag till förändrad lydelse
i vissa delar af värnpligtslagen, enligt hvilket de värnpligtiges öfningstid
skulle utsträckas till 66 dagar under år 1893 och till 90 dagar
från och med 1894, anvisade Riksdagen, som tillika beslutat en förhöjning
i den till beväringsmanskapet utgående dagaflöningen från 20 till
50 öre, den häraf och af den förlängda öfningstiden betingade anslagstillökningen
för år 1893 med 114,700 kronor, till följd hvaraf ifrågavarande
anslag för innevarande år är bestämdt till ett sammanlagdt
belopp af 214,700 kronor. Eldigt den beräkning, som i statsrådsprotokollet
till propositionen rörande anslagstillökningen å femte hufvudtiteln
i följd af de föreslagna ändringarne i värnpligtslagen förelädes
den urtima Riksdagen, skulle förhöjningen i det af den lagtima Riks -

[9.]

Sjöbevärin -

Femte hufnidtiteln.

dagen bestämda anslaget, med en öfningstid af 90 dagar och efter en
beräknad styrka af 1,500 värnpligtige, utgöra i rundt tal 116,000
kronor. Denna beräkning var likväl uppgjord efter en dagaflöning för
de värnpligtige af 20 öre; efter den med 30 öre förhöjda dagaflöningen,
som för 90 dagar utgör (0,30 x 90 x 1,500) 40,500 kronor, uppgår den
erforderliga anslagsförhöjningen till 156,500 kronor, i följd hvaraf anslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar bör i riksstaten för år 1894
upptagas med ett belopp af 256,500 kronor utgörande 41,800 kronor
mera än det belopp, hvartill detsamma, enligt hvad ofvan är nämndt,
blifvit för innevarande år bestämdt.

Sj ökarte verket.

Sjökarte- Uti sin ofvanberörda skrifvelse af den 28 november 1892 har chefen

verket. för gjökarte verket förnyat sin nästföregående år gjorda framställning,
att anslaget till sjökarteverket, som alltsedan år 1870 utgått med 60,000
kronor, måtte, med afseende på förhöjda pris på stenkol, proviant m. m.
och på det sjömätningsarbetena måtte kunna bedrifvas med all den
kraft, som verkets personal och materiel medgåfve, förhöjas till 70,000
kronor, och har kommissionen för de allmänna kartearbetena uti afgifvet
yttrande förklarat sig på det lifligaste förorda en sådan förhöjning.

Då emellertid nästlidet års lagtima Riksdag icke fann skäl bifalla
det då i anledning af enahanda framställning gjorda nådiga förslag om
anslagsförhöjningen, och några förändrade förhållanden, som göra det
antagligt, att Riksdagen skulle finna anledning frångå sitt då fattade
beslut, icke synas mig föreligga, har jag icke ansett mig för närvarande
kunna tillstyrka äskande af förhöjning uti ifrågavarande anslag.

Stipendier åt sjöofficerare under anställning i utländsk
tjenst eller kommendering utrikes.

[10.] Till stipendier åt sjöofficerare under anställning i utländsk tjenst

Stipendier åt eller kommendering utrikes finnes för närvarande i riksstaten upptaget
sjöofficerare. ans]ag 4 15^000 kronor. Då på senare tid svårighet mött att bereda
tillfälle för våra sjöofficerare att vinna anställning i främmande länders
mariner, har anslaget icke blifvit till hela sitt belopp taget i anspråk
och torde icke heller under den närmaste framtiden kunna för nämnda
ändamål till fullo användas. Enär det synes fullkomligt öfverensstämma

Femte hufvudtiteln.

med anslagets ändamål att icke endast åt officerare utan jemväl åt
ingeniörer vid flottan lemna tillfälle att i främmande land inhemta
kännedom om utvecklingen inom sjövapnet derstädes, men anslagets
benämning icke fullständigt uttrycker detta, har det synts mig rättast
att, då jag nu anser anslagsbeloppet kunna utan olägenhet för det
dermed afsedda ändamål nedsättas till 12,000 kronor, tillika föreslå
sådan förändring i anslagets titel att deraf tydligen framgår, att detsamma
är afsedt äfven för ingeniörer.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen:

att anslaget till stipendier åt sjöofficerare under anställning i utländsk
tjenst eller kommendering utrikes må under förändrad titel:
»Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan under anställning
eller kommendering utrikes» i riksstaten uppföras med ett från 15,000
kronor till 12,000 kronor nedsatt belopp.

Durchmarschkostnader.

T enlighet med den uppgjorda planen för sjömanskårens organisa- [11.]
tion och beräkningen af förändringarne i de deraf berörda anslag under ^rsdhfemte
hufvudtiteln bör anslaget till durchmarschkostnader, som för år kostnader.

1893 finnes i riksstaten upptaget med 10,000 kronor, för år 1894 minskas
med 4,000 kronor; och jag får fördenskull hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att anslaget till durchmarschkostnader, nu 10,000 kronor, må i

1894 års riksstat nedsättas med 4,000 kronor och sålunda upptagas till

6,000 kronor.

Signal- och telefonstationers betjenande samt telefonledningars
underhåll.

Under erinran, att de signal- och telefonstationer, till hvilkas inrät- [12.]
tande 1891 och 1892 årens Riksdagar anvisat medel, kunde antagas blifva Signal-och
fullbordade under loppet af innevarande år, har chefen för flottans stab stationer.
anmält, att till bestridande af utgifterna för underhäll af telefonledningarne
till dessa stationer samt för abonnementsafgifter till telegrafverket
och de enskilda bolag, med hvilka stationerna komme att stå i förbindelse,
erfordrades, enligt verkstälda beräkningar, årligen 7,750 kronor,

Bih. till Riktd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 3

Femte hufvudtiteln.

[13.]

Lotsverket.

hvartill komme arvoden till ett belopp af 25 kronor vid hvarje station
åt dem, som omhänderhade vården och uppbörden af stationernas materiel;
och då antalet ifrågavarande stationer vore 49, skulle alltså de
föreslagna arvodena medföra en årlig kostnad af 1,225 kronor. Härvid
är förutsatt, att underhållet af såväl landledningarne som kablarne skulle
ombesörjas af telegrafverket mot derför beräknad afgift samt att lotsverket
skulle, mot rätt att erhålla de från allmänheten inflytande telefonafgifterna,
bekosta utgifterna för uppassningen å stationerna.

I fråga om beredande af medel till bestridande af ofvan omförmälda
kostnader bär chefen för flottans stab föreslagit, att, då lotsverket
hade att af ifrågavarande stationer påräkna ganska stort gagn,
lotsmedlen borde lemna något bidrag till gäldande af kostnaderna för
ledningarnas underhåll och för abonnementsafgifterna, h vil ket bidrag
syntes lämpligen kunna bestämmas till en tredjedel af nämnda till
7,750 kronor beräknade kostnader eller till ett belopp af 2,583 kronor
34 öre, samt att återstående beloppet af sistnämnda kostnader, utgörande
5,166 kronor 66 öre, äfvensom det till arvoden för vård och
uppbörd af stationernas materiel erforderliga belopp af 1,225 kronor,
skulle bestridas af anslag för flottan. För ifrågavarande stationers betjenande
samt underhåll af telefonledningar erfordrades alltså å flottans
stat ett anslag af tillhopa 6,391 kronor 66 öre eller i rundt tal 6,400
kronor.

Då jag till alla delar instämmer i chefens för flottans stab förevarande
framställning, emot hvilken lotsstyrelsen och telegrafstyrelsen,
i hvad dem angår, icke haft något att erinra, får jag hemställa, det
Eders Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till signal- och telefonstationers
betjenande samt telefonledningars underhåll uppföra ett årligt
anslag på femte hufvudtiteln till belopp af 6,400 kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Sedan Eders Kongl. Maj:t, med anledning af statskontorets derom
gjorda framställning, beslutat, att inkomsttiteln fyr- och båkmedel för
nu ifrågavarande statsregleringsperiod skall upptagas med ett från

1,200,000 kronor till 1,400,000 kronor förhöjdt belopp, lärer penningeanslaget
till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna böra
i riksstaten upptagas till sistnämnda belopp, och följaktligen anslaget,
med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar 409 kronor,
utföras med 1,400,409 kronor, under förutsättning derjemte, att de å

Femte liufrudtiteln.

förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom
hittills få användas till de med anslaget afsedda ändamål.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å femte hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå
någon annan ändring än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., nu utgörande
46,852 kronor, må höjas med 46 kronor 48 öre till 46,898 kronor 48 öre.

Extra anslag.

Tillbyggnad af underbefälsskolans hus i Carlskrona.

För detta ändamål beviljade 1892 års lagtima riksdag uppå Eders
Kongl. Maj:ts förslag ett anslag af 125,000 kronor samt anvisade deraf

för år 1893:

dels odisponerade båtsmansvakansafgifter................. kr. 14,416: 48

dels ock såsom extra anslag.......................................... » 56,000: —

eller tillhopa kr. 70,416: 48;

och jag får nu underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
måtte af Riksdagen begära anvisandet af återstående 54,583 kronor 52
öre på extra stat för år 1894.

Artillerimateriel.

Marinförvaltningen har anfört att, på sätt förvaltningen vid föregående
tillfällen erinrat, i behöflig artillerimateriel en ej obetydlig brist förefunnes,
hvilken med anledning af de för anskaffning af sådan materiel
beviljade anslagens otillräcklighet endast kunnat delvis afhjelpas, till följd
hvaraf eu betydande del af samma brist återstår, samt att, beträffande
särskild! fartygen, enär den påbörjade förändringen af bestyckningen å

[14.]

Skrifmaterialier
m. m.

[15.]

Underbefälsskolans
hus
i Carlskrona.

[16, 17
o. 18.]

Artilleri materiel.

Femte hufvudtitcln.

kanonbåtarne af l:a klass visat sig särdeles fördelaktig, förvaltningen
ansåge det vara af stor vigt, att densamma utan afbrott fortsattes, och
att fördenskull härför erforderliga 15 cm. och 57 mm. kanoner i mån
af förändringens genomförande anskaffades; och har marinförvaltningen
på grund häraf anmält följande behof, beträffande

a) fartygen:

Vapen:

2 st. 15 cm. kanoner med lavettage................................... kr. 56,000: —

2 » 57 mm. kanoner med d:o .................................... b 13,000: —

Ammunition:

2,000

25.000

14.000

st.

25 cm. pansargranater af stål.........

d:o d:o af tackjern

d:o granater ..................................

d:o granatkartescher ..................

57 mm. patroner (stålgranat).............

d:o d:o (jerngranat) ..........

25 mm. d:o .................................

brunt prismatiskt krut

till ersättande af förbrukadt kanonkrut

kr.

15.000

6.250

5.250
2,600

31.500
28,400

37.500

42.000

18.000

	Summa kr.	255,500: —
b) sjöbefästning ar ne:
60 st. 24 cm. pansargranater af stål......	.................... kr.	17,500: —
90 b d:o granater..............................	.................... B	9,000: —
12,000 kg. brunt prismatiskt krut ..................	.................. B	36,000: —
	Summa kr.	62,500: —

hvarjemte och då anställande af skjutförsök fortfarande vore af
synnerlig vigt ej minst för vår inhemska fabrikation af stålprojektiler
och krut marinförvaltningen ansett samma belopp som föregående år
eller 10,000 kronor böra jemväl för år 1894 för ifrågavarande ändamål
äskas.

Vid hvad marinförvaltningen sålunda föreslagit, har jag intet vidare
att erinra än att, då, efter hvad jag inhemtat, de bland ammunitionen
för fartygen upptagna 22 st. granatkartescher kunnat bekostas

Femte hufvud titeln.

af andra tillgängliga medel, det för fartygen upptagna belopp 255,500
kronor, bör nedsättas till 252,900 kronor.

I öfrigt får jag till hvad marinförvaltningen anfört endast tillägga,
att, om medel till anskaffning af de af förvaltningen nu upptagna
effekter för fartygen erhållas och sålunda den nu befintliga bristen
skulle kunna hufvudsakligen fyllas, hädanefter, under förutsättning att
det begärda fasta nybyggnadsanslaget beviljas, särskilda anslag i allmänhet
ej behöfva begäras till annan ammunition än krut samt att, då tillverkning
af de nya stora stålprojektilema erfordrar en jemförelsevis lång
tid och patronhylsor till de snabbskjutande kanonerna icke ännu kunna
tillverkas inom landet, det är af synnerlig vigt att anskaffningen af
här upptagna ammunition icke blifver uppskjuten. Hvad särskildt beträffar
ammunitionen för fästningarne är dess snara anskaffning så
mycket nödvändigare, som till de nya kraftiga kanonerna till Kungsholms
fästning, hvilka skola ievereras före den 1 juni innevarande år,
endast en del af behöfliga projektiler hittills kunnat beställas och ej
något krut anskaffas.

På grund af det nu anförda hemställer jag underdånigst, att Eders
Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen att till artillerimateriel å extra stat
för år 1894 anvisa

a) för fartygen ..................... kr. 252,900: —

b) » sjöbefästningarne................... b 62,500: —

c) till skjutförsök....................................................................... b 10,000: —

Minväsendet.

På sätt jag här ofvan vid frågan om anslag till flottans materiel [19.]
anfört, har jag ansett nödiga medel för det fasta minförsvaret och min- Minväsendet.
väsendets utveckling fortfarande böra på extra stat anvisas; och då
marinförvaltningen härtill i det för fartygsmaterielen föreslagna anslag
å 2,500,000 kronor beräknat ett belopp af 100,000 kronor, anser jag
detta belopp, som är lika med hvad i medeltal under flere föregående
år härför användts, äfven böra för år 1894 äskas, hemställande
jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till minpositions-
och handminmateriel samt för minväsendets utveckling i öfrigt
för år 1894 bevilja ett extra anslag af 100,000 kronor.

Femte liufvudtiteln.

Kruthus m. m. på Kalsholmen.

[20.] Uti ofvan omförmälda skrifvelse kar marinförvaltningen anmält, att

Kalsholmen var^sc^e^en vid flottans station i Carlskrona alltsedan år 1882 i sina
årliga förslag till beräknande af utgifterna för lians förvaltning under
andra året derefter upptagit behofvet af ett nytt kruthus för stationen,
förlagdt på Kalsholmen invid Carlskrona. Marinförvaltningen funne
ock vigtiga skäl tala derför. De alldeles invid staden på dess östra
sida liggande gamla otidsenliga kruthusen af sten, livilka kunde af en
fiende upptäckas på långt håll, kunde ej länge rymma den qvantitet krut,
som numera borde finnas i förråd. Ett kruthus å Kalsholmen skulle förskaffa
behöflig^ utrymme och derjemte genom sitt tillbakadragna läge erbjuda
säkrare skydd för det derstädes förvarade krutet; och slutligen blefve
Carlskrona stad befriad från de nuvarande kruthusens farliga granskap.
Vid föredragning af bemälde varfschefs ifrågavarande framställning år
1891 hade marinförvaltningen, som ansåg helt andra fordringar beträffande
utrymme och byggnadssätt för ett hus af ifrågavarande slag
föreligga då än år 1882, anmodat varfschefen att inkomma med ritningar
och kostnadsförslag till ett kruthus för stationen, lämpadt efter nutida
fordringar. Varfschefen hade nu inkommit med å stationens ingeniörsdepartement
i samråd med chefen för artilleridepartementet upprättade
ritningar och kostnadsförslag. Af dessa handlingar framginge, att kruthuset,
såsom år 1882 föreslagits, borde förläggas å Kalsholmen samt
att kostnaden för kruthus, våghus, brygga, vakthus och uthusbyggnad
beräknats till 53,000 kronor, hvarutöfver varfschefen ansett ytterligare

4,000 kronor erforderliga för expropriering af ön Kalsholmen.

Då marinförvaltningen, vid sin anmälan om hvad sålunda i detta
ärende förekommit, tillika förklarat sig anse kruthusanläggningen vara
af behof påkallad och icke haft något att erinra vid de upprättade ritningarna
och kostnadsförslaget, får jag, som äfven anser det vara af
synnerlig vigt att nu tillgodose i fråga varande behof, i likhet med marinförvaltningen
hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t måtte för anläggning af ett kruthus med
våghus, brygga, vakthus och uthusbyggnad å Kalsholmen invid Carlskrona
hos Riksdagen äska ett extra anslag för år 1894 af 57,000 kronor.

Femte lmfvudtiteln.

Sj ökrigsskolan.

Till 1888 års Riksdag gjorde Eders Kongl. Magt nådig framställning
om förbättring i lektorernas vid sjökrigsskolan lönevilkor till likhet
med hvad lektorerna vid de allmänna lävoverken då åtnjöto, hvarvid
Eders Kongl. Maj:t föreslog, bland annat, att, för beredande af denna
löneförbättring, dels det å ordinarie stat uppförda anslag för sjökrigsskolan
måtte förhöjas med 1,860 kronor, dels ock att af kadetternas
terminsafgifter finge användas, utöfver hvad deraf redan blifvit, till löneförbättring
åt lärare anvisadt, ytterligare 1,300 kronor. Riksdagen beslöt
emellertid på det sätt bifalla Eders Kongl. Majrts berörda framställning,
att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan dels finge
användas af kadetternas terminsafgifter, så vidt de dertill lemnade tillgång,
ett belopp af 1,300 kronor, dels ett extra anslag af 1,860 kronor
för år 1889 anvisades. Sedermera har Riksdagen för hvarje år på extra
stat anvisat enahanda belopp 1,860 kronor att, utöfver nyss berörda 1,300
kronor af kadetternas terminsafgifter, användas till löneförbättring åt
lärarne vid sjökrigsskolan, jemte det Riksdagen åren 1891 och 1892 dervid
för löneförbättringens erhållande fäst det vilkor, att den, som ville
deraf komma i åtnjutande, icke finge, jemte sin lärarebefattning i sjökrigsskolan,
utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt
för inträde i nämnda skola.

Då behofvet af förbättrade aflöningsförmåner för sjökrigsskolans
lärare qvarstår oförminskadt och då frågan om aflöningsförbättringens
uppförande på ordinarie stat icke lärer, med hänsyn till Riksdagens vid
föregående tillfällen och senast vid nästlidna års lagtima riksmöte gjorda
uttalanden i ämnet, kunna med utsigt till framgång för Riksdagen framläggas
annorledes än i sammanhang med frågan om definitiv reglering
af aflöningen för lärarne vid de allmänna läroverken, får jag hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen, att till löneförbättring
åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de 1,300 kronor, som enligt
1888 års Riksdags medgifvande få dertill användas, anvisas för år 1894
ett extra anslag af 1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens
erhållande fästade vilkor, att den, som vill deraf komma i åtnjutande,
icke må, jemte sin lärarebefattning i sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet
vid någon privat undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

[21.]

Sjökrigs skolan.

Femte hufvudtiteln.

För uppförande af ett gymnastik- och exercishus rn. rn. för skeppsgosseinrättningen
i Carlskrona har marinförvaltningen ifrågasatt ett extra
anslag för år 1894 å 53,200 kronor; men sedan den af Eders Kongl.
Maj:t under den 23 sistlidne september nedsatta komité för utredning
af åtskilliga frågor rörande fästningsartillerikåren för sjöbefästningarne
vid Carlskrona föreslagit kårens förläggande till nämnda stad samt bland
de byggnader, som der för kåren skulle komma att uppföras, upptagit
ett exercishus, hvilket tillika bör kunna begagnas för skeppsgossarnes
öfning, torde framställning till Riksdagen om ofvannämnda anslag
för närvarande icke böra göras.

Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och
hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning
tillika att afskrift af detta protokoll skulle till
finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:
F. Wrangel.

Femte hufyudtiteln

Förslag

till

Stat

för Femte hufvudtiteln för år 1894.

			Indelning och dermed
	Anvisning	jemförlig anvisning				Summa
	i kontant.	på förslag.		Samma.		summarum.
Sj öförs varsdep artementet.			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
Departementet och öfyerstyrelsen.
Departementschefen ....................................	17,000	—	—	—	—	—	17,000	—
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
samt kommandoexpeditionen .....................	26,800	—	—	—	—	—	26,800	__
Marinförvaltningen ...............................	38,600	—	—	—	.. ——	—	38,600	—
Sgr	82,400	—	——	—	—	—	82,400	—	82,400	—
Flottans personal.
Aflöning för flottans kårer och stater ............	1,726,054	—	—	—	—	—	1,726,054	—
Fästningsartillerikåren för sjöbefästningarne vid
Carlskrona, reservationsanslag ..................	189,600	—	—	—	—	—	189,600	—
Alderstillägg, förslagsanslag ........................	32,000	—	—	—	—	—	32,000	—
Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst	6,400	—	—	—	—	—	6,400	—
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
reservationsanslag....................................	287,500	—	—	-	—	—	287,500	—
Naturaunderhåll, förslagsanslag........... .........	452,450		-—	—	—	—	452,450	—
Båtsmansindeluingen...................................	-—-	—	2,600	—	26,400	—	29,000	—
Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble-	— ;
kinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län..............................	114,000	—	—	-	—	—	114,000	—
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för-
slagsanslag.......................	33,300	—	—		—	—	33,300	—
Sgr	2,841,304	—	2,600	—	26,400	—	2,870,304	—	2,870,304	—
Flottans materiel.
Flottans underhåll, reservationsanslag...........	1,260,000	—	—	—	—	—	1,260,000	—
Flottans nybyggnad, reservationsanslag .........	2,000,000	—	—	—	—	—	2,000,000	—
Sgr	3,260,000	—	—	—	—	—	3,260,000	—	3,260,000	—
Transport	—	—	—	—	—	—	—	—	6,212,704	—

Bih. Ull Riksd. Prof. 1893. 1 Sarnl. 1 Afd. 4

Femte linfrö dtiteln,

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag.	Summa.		Summa summarum.
			Friheter.	Ersättningar.
.1 (;V » n;?	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
Transport									6,212,704	—
Diverse anslag.
Flottans öfningar, reservationsanslag ............	670,000	—	—	—	,,—	—	670,000	—
\| Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad			—
och ersättning derför, förslagsanslag ......... \| Undervisningsverken:	256,500						256,500
1 Sjökrigsskolan......................... 31,040: — Skeppsgosseskolan ..................... 8,780: —	39,820 60,000						39,820
'' i Sjökarteverket, reservationsanslag..................	—	—	—	—	—	60,000	—
Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan
under anställning eller kommendering utrikes	12,000	—	—	—	—	—	12,000	—
Durchmarschkostnader, reservationsanslag ...... Signal- och telefonstationers betjenande samt	6,000						6,000		•
telefonledningars underhåll........................	6,400	—	—	—	—	—	6,400	—
Sjukvård ..................................................	39,000	—	—	-	—	—	39,000	—
Diverse behof.............................................	19,175	—	—	—	—	—	19,175	—
Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för-	25,000	—	—		—		25,000
slagsanslag .............................................	46,898	48	—	—	—	—	46,898	48
1 Extra utgifter.............................................	12,500	—	—		-7	—	12,500	—-
Sgr	1,193,293	48	—	—	—	—	1,193,293	48	1,193,293	48
Summa för sjöförsvaret	7,376,997	48	2,600	—	26,400	—	—	—	7,405,997	48
Handeln.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-
terna, reservationsanslag...........................	1,400,000	—	405	—	4	—	1,400,409	—
Undervisningsanstalter för sjöfart ..................	86,150	—	—	—	—	—	86,150	—
Nautisk-meteorologiska byrån........................ Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-	9,000	—	—	—	—	—	9,000	—
anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag	13,000						13,000
Summa för handeln	1,508,150	—	405	—	4	—	1,508,559	—	1,508,559	—
Summa för femte hufvudtiteln	8,885,147	48	3,005	—	26,404	—	—	—	8,914,556	48

Femte hufvudtitcln.

	Kronor.	Ö.
Extra ordinarie anslag.
Till genomförande under år 1894 af löneregleringen för flottan ..............................	50,000	—
» tillbyggnad af underbefälsskolans hus i Carlskrona, återstående......................	54,583	52
» artillerimateriel för fartyg........................................................................	252,900	—
» artillerimateriel för sjöbefästningarne............................................................	62,500	—
» skjutförsök...............................................................................................	10,000	—
» minväsendet.............................................................................................	100,000	—
» kruthus m. m. på Kalsholmen.....................................................................	57,000	—
» löneförbättning åt lärame vid sjökrigsskolan ...............................................	1,860	—
Summa	588,843	52

Sjette hufvudtiteln.

Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
i Statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe och
Christerson.

Departementschefen statsrådet Groll anhöll i underdånighet att få
underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande
anslagstitlarne:

Bi/t. till /liked. Prof. 1803. 1 Sami. 1 Afd. 1 lliift.

Sjette Imfvudtiteln.

[1-]

Anslag
till rikets
ekonomiska
kartverk.

Rikets ekonomiska kartverk.

Sedan afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning
i skrifvelse den 26 november 1892 afgifvit förslag till stater för de
ekonomiska kartverken för innevarande år, har Eders Kongl. Maj:t den
10 december 1892 faststält berörda förslag, enligt hvilka kostnaderna
skulle under år 1893 utgöra:

för det allmänna ekonomiska kartverket, som har att kartlägga
södra och mellersta delande af riket, 69,700 kronor och

för Norrbottens läns ekonomiska kartverk 28,200 kronor.

De tillgångar, som för dessa utgifter kunna påräknas, äro

för mellersta och södra delarne af riket:

anslag på ordinarie stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000
kronor, under anslaget till landtmäteristaten besparade 24 andre-landtmätarelöner
21,600 kronor samt förslagsvis beräknad inkomst för under
år 1892 försålda kartor och beskrifningar 100 kronor, eller tillhopa
72,700 kronor; och

för Norrbottens län:

anslag på extra stat 31,000 kronor och förslagsvis beräknad inkomst
genom försäljning af kartor och beskrifningar 200 kronor, eller
tillhopa 31,200 kronor.

Å tillgångarna för hvardera kartverket beräknas sålunda ett öfverskott
af 3,000 kronor och, enligt hvad Eders Kongl. Maj:t sistnämnda
dag beslutat, får det sålunda å de extra anslagen till kartverken uppstående
öfverskottet i män af behof användas till bestridande af utgifter
för det topografiska kartverket.

I ofvanberörda skrifvelse har afdelningschefen jemväl gjort framställning
om de anslag, som för kartarbetenas bedrifvande under år
1894 erfordras, och i detta afseende hemstält att de för innevarande
år för ifrågavarande ändamål anvisade anslag äfven måtte för år 1894
få utgå med oförändrade belopp, hvarjemte afdelningschefen föreslagit
att, liksom hittills skett, medgifvande måttfj lemnas att använda den
behållning, som möjligen kan uppstå å de ekonomiska kartverkens anslag,
till bestridande af utgifter för generalstabens topografiska arbeten.

Hvad afdelningschefen sålunda hemstält och föreslagit har af kommissionen
för de allmänna kartarbetena förordats till bifall.

Med anledning deraf att, ehuru uti den framställning, som låg till
grund för Eders Kongl. Maj:ts hemställan till Riksdagen år 1892 om

Sjette hufrudtiteln.

anslag till de ekonomiska kartarbetena, dåvarande afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning uttalat den mening att anslaget
till Norrbottens läns ekonomiska kartverk kunde för år 1894 nedbringas
till 24,000 kronor, nuvarande afdelningschefen i det nu föreliggande
förslaget upptagit anslaget till detta kartverk till oförminskadt
belopp, har jag från nuvarande afdelningschefen begärt och erhållit en
promemoria, deruti afdelningschefen hufvudsakligen anfört följande:

»Innan man genom minskning i anslaget till Norrbottens kartverk
föranleder rubbning i arbetenas gång och tvingar till minskning af den
nu befintliga, arbetsskickliga personalen, som sedan ej inom flera år
kan med fullgoda arbetskrafter ersättas, synes mig att det vore rätta
tidpunkten att, i samband med bestämmande af 1895 års anslag, pröfva
frågan, huruvida Sveriges kartläggning norrifrån skall upphöra, då man
nått södra gränsen för den nu planlagda kartan öfver Norrbotten, 65:te
parallelgraden, samt uppmätt de delar af Vesterbottens län, som ligga
ofvan odlingsgränsen, eller om det ej fastmera vore i alla afseenden
fördelaktigare, att med den befintliga personalen, som är van vid arbeten
i dessa trakter och i denna lilla mätskala samt hittills visat ett
synnerligen godt arbetsresultat under förhållanden, som ej hafva sin
motsvarighet i landets sydligare delar, fortsätta arbetena åtminstone
öfver hela den del af Vesterbottens län, som ej behöfver uppmätas i
utförligare skala, än den hittills för Norrbottens län använda.»

»Från denna senare förutsättning, som synes mig i alla afseenden
naturligast och fördelaktigast, då man derigenom bibehåller kontinuitet
i, arbetena och använder arbetskrafterna, der de på grund af sin utbildning
bäst lämpa sig, har man äfven utgått i den utredning angående
hela landets topografiska kartläggning, som medföljde framställning till
1890 års riksdag angående förnöjdt anslag till generalstabens topografiska
arbeten. Man torde äfven få antaga att Riksdagen, åtminstone
i hufvudsak, gillade den gjorda framställningen samt de skäl och utredningar,
på hvilka den grundade sig, då på framställningen följde en
anslagsförhöjning, visserligen ej den begärda till 90,000 kronor, men
dock en förhöjning från 60,000 kronor till 75,000 kronor.»

»Skall Norrbottens kartverks personal fortsätta med uppmätning af
Vesterbottens län utöfvef redan bestämda delar deraf, bör beslut derom
fattas i samband med bestämmandet af 1895 års anslag, på det att
nödiga förarbeten, triangelmätning och stomkartesammansättning, må i
tid hinna utföras.»

»Förr, än denna fråga blifvit afgjord, torde ej heller minskning böra
ske i kartverkets anslag. Minskas nemligen detta anslag utan mot -

Sjette hufvudtiteln.

svarande förhöjning i den topografiska afdelningens arbetsanslag, så
kan ej den topografiska afdelningen i rätt tid triangulera och bereda
stomkarta, för den händelse man sedan skulle vilja kartlägga nu ej
afsedda delar af Vesterbotten.»

»Men äfven under den förutsättning, axt Norrbottens kartverk,som
visar det gynsammaste förhållandet mellan kostnad och arbetsqvantitet,
om några år skall upphöra, måste väl i alla händelser personalens
arbetsduglighet på lämpligaste sätt tagas i anspråk intill den tid, då
kartograferna kunna erhålla pension. Äfven ur denna synpunkt är det
fördelaktigt, om medel beredas till nödiga triangulerings- och stomkartearbeten,
så att dessa kartografer kunna finna sysselsättning i nordliga
Sverige till fortsättning af sina föregående arbeten. De lemna der ett
vida värdefullare bidrag till landets kartläggning, hvilket ju är alla arbetenas
slutmål, samt åstadkomma en vida billigare arbetsprodukt, än
om de skola med dryga kostnader förflyttas till mellersta Sverige och
der på äldre dagar inöfva nya arbetsmetoder och lefva under nya förhållanden,
der de ej kunna, såsom hittills, åtnöja sig med mindre
ersättning än öfrige kartografer.»

»Så vidt skilda, som norra och södra Sverige äro, torde det utan
allt tvifvel vara fördelaktigast att inom hvardera landsändan arbeta
med ur ortens befolkning rekryterad personal; då man är nog lycklig
att hafva en liten korps, som i norra Sverige arbetar billigt och väl, bör
man ej nu ställa densamma på indragning för att kanske om ett eller
annat årtionde åter nödgas med uppoffring af tid och penningar bilda
en ny i något af de norrländska länen, der de söderifrån kommande
arbetskrafterna ej visa sig lämpliga. Snarare då så länge som möjligt
draga fördel af densamma inom ett område, der den är lämpligare än
de öfriga arbetskrafter, man disponerar.»

»På grund af hvad som ofvan blifvit anfördt anser jag mig ej
kunna förorda en minskning i det till Norrbottens läns kartverk nu
utgående anslaget, förr än afgjordt blifvit, huruvida ej kartverkets personal
bör öfvertaga hela Vesterbottens läns uppmätning eller åtminstone
trygghet vunnits för utförandet af triangelmätnings- och stomkartearbeten
i det omfång, att Norrbottens kartverks nuvarande personal
kan under sin återstående tjenstetid beredas tillfälle till fortsättning af
sina arbeten i norra Sverige.»

Då en minskning af anslaget till Norrbottens läns ekonomiska kartverk,
innan den i promemorian vidrörda frågan om kartläggning af Vesterbottens
län genom detta kartverks personal blifvit afgjord, måste komma

Sjette hufvudtiteln.

att medföra olägenhet, derest beslut framdeles fattas att kartverket
skall bibehållas för kartläggning af sistnämnda län, i hvilket fall
anslaget fortfarande blifver behöfligt till dess nuvarande belopp, samt å
andra sidan anslagets bibehållande oförminskadt för år 1894 medför den
förmån, att kartan öfver Norrbottens län och de delar af Vesterbottens
län, som det redan nu är bestämdt att ifrågavarande kartverk skall
bearbeta, blifver fullbordad tidigare än eljest skulle blifva fallet, anser
jag mig böra förorda att anslaget för år 1894 bestämmes till samma
belopp, som under en följd af år utgått, eller 31,000 kronor, liksom jag
icke har något att erinra i afseende å det för det allmänna ekonomiska
kartverket föreslagna anslagsbeloppet.

Med anledning af afdelningschefens hemställan att möjligen uppstående
behållningar å anslagen till de ekonomiska kartverken måtte få
användas till bestridande af utgifter för de topografiska kartarbetena,
anser jag mig böra upprepa min vid två föregående tillfällen, vid behandlingen
af frågan om anslag till de ekonomiska kartverken, gjorda
erinran att, derest det årliga anslaget till det topografiska kartverket
höjes till 90,000 kronor, hvarom Eders Kongl. Maj:t jemväl i dag besluta
att till Riksdagen göra framställning, det icke vidare blifver behöfligt
att för de topografiska kartarbetena anlita besparingar å de
ekonomiska kartverkens anslag. Då emellertid det medgifvande i afseende
å dylika besparingars användande, som hittills plägat af Riksdagen
lemnas, fortfarande är behöfligt, derest Eders Kongl. Maj:ts
berörda framställning icke skulle komma att af Riksdagen bifallas, torde
ett dylikt medgifvande äfven för år 1894 böra af Riksdagen äskas.

Med anmälan att det förslag till landtmäterikorpsens omorganisation,
hvilket jag vid föregående tillfällen omnämnt såsom berörande det ekonomiska
kartverket och de derför behöfliga anslag, ännu icke blifvit slutligen
pröfvadt samt med erinran att de besparade andre-landtmätarelönerna
fortfarande äro för de ekonomiska kartverken att påräkna, hemställer
jag, på grund af hvad ofvan anförts, att Eders Kong!. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen

att, utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska
kartverk uppförda ordinarie anslag, 0,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1894 anvisa till de ekonomisk-geografiska
kartarbetena i Norrbottens län och de delar af Vesterbottens län,
som äro belägna ofvan odlingsgräns^! eller ingå i kartblad, tillhörande
den under utgifning varande kartan öfver förstnämnda län, 31,000 kronor
och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000
kronor, eller tillsammans 70,000 kronor, äfvensom medgifva att möjligen

Sjette liufvndtiteln.

uppstående behållningar å båda anslagen må användas äfven till bestridande
af utgifter för det topografiska kartverket.

Landsstaterna i länen.

[2.] I sin berättelse angående statsverkets tillstånd och behof har stats Höjning

af kontoret anmält dels att i följd af förre tjensteinnehafvarens afgång
följd*^af ett kronofogdebostället i Göstrings och Vifolka härads fögderi af Östergöt^sstatsb0-
lands län, Väderstad N:o 5, % mantal, för hvilken den i stat beräkdragning
nade afkastningen utgjorde 695 kronor, komme att efter tilländalupna
m- “• tjenste- och fardagsår till statsverket indragas, dels ock att, i enlighet
med nådiga brefvet den 1 maj 1891, det länsmannen i Valbo härads
norra distrikt af Elfsborgs län anslagna bostället Rennelanda stommen
N:o 1, s/4 mantal, undergått förnyad uppskattning för bestämmande
af afdraget å den kontanta lönen, dervid detta afdrag minskats med
380 kronor; och har statskontoret i följd häraf hemstält att anslaget till
landsstaterna i länen måtte höjas med en mot nämnda båda belopp,
sammanlagda, svarande summa af 1,075 kronor.

På grund häraf tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att anslaget till »landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»
må höjas med 1,075 kronor eller från 2,651,227 kronor
till 2,652,302 kronor.

Landtbruksstyrelsen.

[3.] Enligt den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen för landtbruks Ändring

styrelsen fastställa stat samt den för styrelsen gällande instruktion utlandtbruks-
göres styrelsen af en öfverdirektör och chef samt såsom ledamöter en
styrelsen, fiskeriinspektör och två byråingeniörer, nemligen en öfveringeniör och
en landtbraksinspektör, hvarjemte hos styrelsen skall finnas anstäld en
sekreterare. För kompetens till ledamotsbefattningarna äro uppstälda sådana
vilkor, som ansetts nödiga för att vinna trygghet för att hvarje
ledamot eger erforderliga teoretiska fackinsigter och praktisk erfarenhet
inom det område, som tillhör hans verksamhet, hvaremot några juridiska
insigter eller förfarenhet i administrativa värf naturligtvis icke uppstäda
såsom behörighetsvilkor. Af sekreteraren fordras deremot att han af -

Sjette hufvudtiteln. 7

lagt examen för inträde i rikets rättegångsverk eller till Eders Kongl.
Maj:ts kansli.

Uti underdånig skrifvelse af den 30 nästlidne september bär nu
landtbruksstyrelsen anfört att under den tid, styrelsen redan varit i verksamhet,
erfarenheten otvetydigt gifvit vid handen, att dess nuvarande
organisation i ett afseende vore mindre tillfredsställande. För landtbruksstyrelsen
såsom centralt embetsverk vore nemligen de fackkunskaper uti
de till styrelsens verksamhetsområde hörande näringsgrenar, hvilka erfordrades
hos fiskeriinspektören och byråingeniörerne, icke de enda, som
kunde och borde utöfva ett bestämmande inflytande på styrelsens beslut.
Dessa borde tillika grunda sig på en klar och bestämd insigt om uppgiften,
omfånget och gränserna för de förvaltande embetsverkens verksamhet
i allmänhet jemte reglerna och sätten derför, äfvensom på en
mera omfattande kunskap beträffande gällande lagar och författningar
än som gifvetvis kunde förutsättas hos dem, hvilka icke gjort
dithörande ämnen till föremål för speciela studier samt under tjenstgöring
inom statsadministrationen eller på liknande sätt gjort sig fullt
förtrogne med ifrågavarande slag af offentlig verksamhet. Med styrelsens
nuvarande organisation gåfves icke någon garanti derför att äfven
sistnämnda insigter och erfarenhet skulle inom styrelsen städse finnas
i erforderlig grad representerade, då den hos styrelsen anstälde sekreteraren
hvarken enligt instruktionen vore ålagd eller med sin ställningkunde
åläggas att i de ärenden, styrelsen hade alt handlägga, verkställa
sjelfständiga utredningar eller uttala sin mening. Styrelsen vore
derföre, om den nuvarande instruktionen strängt följdes, hänvisad att
antingen undvara erforderliga upplysningar i nämnda afseende eller ock,
till skada för den praktiska riktning, i hvilken styrelsen ansåge elghorn
arbeta, nödga ledamöteme inom styrelsen, hvilkas hufvudsakliga
studier och erfarenhet folie inom ett annat område, att egna en god
del af sitt arbete åt tidsödande undersökningar för lösningen af de juridiska
och administrativa frågor, hvarmed ärenden inom styrelsen ofta
stode i oupplösligt sammanhang. För motverkande af de antydda olägenheterna
hade visserligen styrelsen, då derstädes förekommit ärenden,
hvilka kräft juridisk eller administrativ fackinsigt, såsom frågor om
instruktioner för under styrelsens inseende stående tjensteman och
anstalter, reglementen för administrativa inrättningar, afseende understödjande
af vissa grenar af landthushållningen, besvärsmål in. m.,
låtit sekreteraren deltaga i öfverläggningarna inom styrelsen, men, då
sekreteraren icke härför vore underkastad tjenstemannaansvar, hänvisade
den utväg, som sålunda måst anlitas, endast ytterligare på behofvet af

Sjette hnfvudtiteln.

en förändring af styrelsens organisation i syfte att densamma komme
att bestå, förutom af öfverdirektören och de nuvarande ledamöterne,
af ytterligare en ledamot med juridisk eller administrativ fackbildning,
i hvilken händelse likväl sekreterarebefattningen kunde indragas. Af
de göromål, som för närvarande ålåge sekreteraren, vore, näst biträdet
vid uppsättandet af expeditioner, registrators- och aktuariegöromålen
de mest tidsödande, beroende derpå att antalet till styrelsen inkomna
mål och ärenden allt ifrån den tid, styrelsen trädde i verksamhet,
varit ganska betydligt och visat en sådan tendens att tillväxa, att
samma antal, som år 1890 utgjort 989 och år 1891 vuxit till 1,060,
under år 1892 så tilltagit, att det vid sistlidne september månads utgång
uppgått till 913 eller 277 flera än motsvarande dag år 1890 och 201
flera än motsvarande dag år 1891. Då sekreterarens biträde vid uppsättningen
i icke ringa grad tagits i anspråk på styrelsens samtliga
afdelningar, hade styrelsen, för att sekreteraren måtte kunna egna tillräcklig
uppmärksamhet åt det maktpåliggande expeditionsväsendet samt
vid förefallande behof kunna deltaga i styrelsens öfverläggningar, låtit
registrators- och aktuariegöromålen under sekreterarens inseende och på
hans ansvar handhafvas af en hos styrelsen anstäld extra ordinarie
tjensteman. Om en dylik anordning vidtoges i det fall, att sekreterarebefattningen
hos styrelsen indroges och en ny ledamotsplats i stället
inrättades, skulle den nye ledamoten kunna öfvertaga, jemte de af hans
ställning såsom ledamot härflytande åligganden, äfven öfriga med sekreterarebefattningen
för närvarande förenade göromål.

För vidtagande af en sådan åtgärd, som den af styrelsen sålunda
ifrågasatta, talade för öfrigt åtskilliga andra skäl. Sålunda funnes t. ex.
ett helt slag af ärenden, hvilka med styrelsens nuvarande organisation
icke kunde erhålla en lämplig beredning och föredragning, nemligen
vissa styrelsens ekonomiska angelägenheter, i det att, förutom styrelsens
aflöningsmedel, hvilka skulle, efter upprättadt förslag af sekreteraren,
på vissa tider af styrelsen reqvireras, styrelsen hade att verkställa en
stor mängd såväl régelbundet återkommande som tillfälliga utbetalningar,
för hvilka medel skulle på behöriga tider reqvireras och lyftas.
Beslut om alla dessa utgifter, hvilka under nuvarande förhållanden skulle
påfordra föredragning än af den ene än af den andre utaf de nuvarande
ledamöterne, kunde icke, derest någon enhet eller reda uti styrelsens
förvaltning uti ifrågavarande afseende skulle kunna bibehållas, fattas
annat än efter förslag af en och samma person, hvartill styrelsen
ansåge den bäst lämpa sig, som handhade styrelsens ekonomiska angelägenheter.
Vidare hade det med styrelsens nuvarande sammansättning

Sjette hufvudtiteln.

visat sig förenadt med nästan oöfverstigliga svårigheter att under sommartiden,
då inspektioner af de under styrelsens inseende stälda läroverk
och andra anstalter samt den styrelsen underlydande personal och
dess tjensteförrättningar hufvudsakligen måste ske, upprätthålla styrelsens
verksamhet, hvartill erfordrades att antingen styrelsens chef och
en ledamot eller två ledamöter af styrelsen vore i residensstaden närvarande,
och sådant hade, oaktadt hvarken öfverdirektören eller ledamöterne
i regel åtnjutit någon semester, endast låtit sig göra derigenom
att embetsresorna så mycket som möjligt inskränkts, hvilket åter icke
kunnat undgå att medföra beaktansvärda olägenheter. Genom anställande,
på sätt föreslaget blifvit, af ytterligare en ledamot, hvilken naturligtvis
icke behöfde företaga några embetsresor, blefve denna svårighet
undanröjd. Slutligen borde det icke lenmas oanmärkt att den
sekreteraren tillkommande aflöningen vore så knappt tilltagen, att styrelsen
icke i allmänhet kunde beräkna att till innehafvare af denna befattning
erhålla fullt kompetent person eller få bibehålla denne längre,
än till dess han lyckats förvärfva eu annan mera förmånlig anställning,
hvadan och då en ökning af sekreterarens aflöning, om befattningen
bibehölles, i allt fall vore af förhållandena oundgängligen påkallad, det
syntes styrelsen synnerligen lämpligt att, på samma gång som en ändring
i styrelsens stat vidtoges, dess organisation lämpades efter hvad
erfarenheten visat vara i sådant afseende nödvändigt.

Då styrelsen emotsåge att dess verksamhet redan under den närmaste
framtiden skulle komma att än ytterligare utvidgas, ansåge sig
styrelsen icke böra längre uppskjuta med att underställa Eders Kongl.
Maj ds pröfning frågan om de åtgärder, som till afhjelpande af ofvan
omförmälda brister i styrelsens organisation kunde erfordras. Om äfven
styrelsen härvid Båge sig nödsakad föreslå en förhöjning af det för
styrelsen bestämda anslag, hade styrelsen så mycket mindre funnit sig
böra häraf afhålla sig från att göra underdånig framställning i ämnet,
som styrelsen vore öfvertygad derom att, då ett embetsverk för befrämjande
af landets modernäring och andra i samband dermed stående näringar
inrättats, det icke kunde vara med god hushållning förenligt att
genom inbesparande af den obetydliga utgift, verkets fullständiga
uppsättande skulle medföra, äfventyra eller åtminstone försvåra uppnåendet
af det ändamål, hvarför verket inrättats.

Beträffande de åligganden, Indika skulle tillkomma den ifrågasatta
nye ledamoten af styrelsen, har landtbruksstyrelsen föreslagit att det
skulle åligga denne att dels deltaga i behandlingen af alla sådana frågor,
som erfordrade juridisk fackinsigt, och inom styrelsen föredraga alla

liih. till lliksd. Prat. 1893. 1 Smal. 1 Afd. 1 Raft. 2

Sjette hufrudtiteln.

kansli- och kameralärenden; dels utöfva tillsyn öfver registrators- och
aktuariegöromålen; dels ansvara för uppsättningen af samt till styrelsens
granskning öfverlemna koncept till expeditioner i ej mindre de
utaf honom sjelf föredragna, än äfven alla ofri ga af styrelsen eller öfverdirektören
till honom för uppsättning aflemnade mål och ärenden; dels
uppbära och handhafva af styrelsen reqvirerade medel samt medlen
till vederbörande utbetala och i laga ordning redovisa; dels ock besörja
verkställigheten åt styrelsens beslut i ekonomiska angelägenheter.

Beträffande den föreslagna nye ledamotens aflöningsförmåner har styrelsen
ansett dessa böra sättas lika med de nuvarande ledamöternes,
med hvilka lian jemväl i afseende å vilkoren för aflöningens åtnjutande
samt rätt till åklerstillägg, pension och semester borde vara likstäld,
och den nye ledamotens aflöning följaktligen i styrelsens stat upptagas
med 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, förutom två ålderstillägg, hvardera å 500
kronor. Då sekreterarebefattningen i stället borde indragas, skulle deremot
sekreterarens aflöning, hvarmed äfven vore förenade två ålderstillägg
å 500 kronor hvartdera, ur staten utgå, hvadan och då någon
indragningsstat ej syntes erforderlig, den ifrågasatta omorganisationen
af styrelsen skulle kräfva ett förhöjdt anslag af endast 1,000 kronor.

Med stöd af hvad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen hemstält
att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, med godkännande
•af de föreslagna ändringarna i staten för styrelsen, medgifva att anslaget
till styrelsen finge från och med år 1893 höjas med ett belopp
af 1,000 kronor, eller från 27,800 kronor till 28,800 kronor.

Öfver styrelsens framställning har statskontoret den 21 oktober
1892 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deruti anfört att, derest
Eders Kongl. Maj:t skulle finna den af landtbruksstyrelsen föreslagna
omorganisationen redan vara åt behofvet påkallad och hvarför styrelsen
syntes statskontoret i allmänhet hafva anfört goda skäl, statskontoret,
med hänsyn till mängden och beskaffenheten af de åligganden, som enligt
landtbruksstyrelsens förslag skulle tillkomma den ifrågasatta nye ledamoten,
icke hade något att erinra mot den för ändamålet föreslagna
höjningen af det till styrelsen utgående anslag.

För en ändring af landtbruksstyrelsens organisation i det syfte,
som med styrelsens nu förevarande framställning afses, synas mig giltiga
skäl tala. Hos styrelsen förekomma så många vigtiga ärenden,
för hvilkas behöriga afgörande erfordras insigter i juridiska ämnen och
en noggrannare kännedom om administrativa förhållanden, att det må -

Sjette liufvudtiteln.

ste för styrelsen vara af vigt att ega tillgång till någon juridiskt och
administrativt bildad person, som är pligtig att deltaga i styrelsens
öfverläggningar i dylika ärenden och dervid under tjenstemannaansvar
yttra sin mening. Att de i styrelsen anstälde fackmän i landtbruk
och dertill hörande näringar skola behöfva använda en god del af
sin tid för att sätta sig in i frågor, som för dem, livilkas utbildning
är af naturvetenskaplig och teknisk art, alltid måste förblifva
mer eller mindre främmande, kan icke vara annat än till skada
för det allmänna, då de derigenom i viss mån dragas ifrån sin egentliga
uppgift, och sådant måste i längden inverka menligt på styrelsens
förmåga att behörigen fylla de fordringar, som på densamma ställas.
Och saknaden af en ledamot med juridiska och administrativa insigter
kan icke ersättas deraf att dylika insigter förefinnas hos sekreteraren,
då denne tjensteman för de meningar, som af honom yttras under
styrelsens öfverläggningar, till deltagande hvari han, enligt hvad styrelsen
upplyst, hittills stundom plägat kallas, icke är under nuvarande
förhållanden underkastad tjenstemannaansvar, och hans yttranden följaktligen
icke kunna annorlunda anses än såsom enskild! till styrelsens chef
eller ledamöter uttalade åsigter.

Enligt styrelsens förslag skulle för vinnande af det åsyftade ändamålet
inom styrelsen inrättas en ny befattning, hvars innehafvare skulle
utom sina åligganden såsom ledamot öfvertaga den nuvarande sekreterarens
skyldigheter, hvaremot sekreterare^’ensten skulle indragas. Huru
den nya befattningen skulle benämnas, derom har styrelsen icke yttrat
sig. För min del anser jag deremot den erforderliga förändringen i
styrelsens organisation lämpligare åstadkommas på det sätt, att sekreterarebefattningen
bibehålies, men sekreteraren, jemte det han fortfarande
fullgör sina nuvarande åligganden, göres till ledamot af styrelsen. I sak
vinnes detsamma hvilkendera utvägen än väljes. Men då de göromål,
som hufvudsakligen torde komma att upptaga ifrågavarande tjenstemans
tid, äro desamma, som hittills tillhört sekreteraren, synes det mig egentligare
att för befattningen äfven bibehålla benämningen af sekreterare.
Jag torde böra erinra att ett dylikt förenande i en befattning af ledamots
åligganden och af sådana göromål, som vanligen tillhöra underlydande
tjensteman, icke är för vår statsförvaltning främmande, i det att
don ene af öfverintendentsembetets förste intendenter samt landtmäterisekreteraren
på en gång fullgöra sekreteraregöromål och äro ledamöter
af sina respektive verk.

Af den tillökning i göromål, som sålunda skulle åläggas sekreteraren,
och den förändrade ställning inom styrelsen, han skulle komma

Sjette hiifrudtiteln.

att intaga, följer att han äfven i afseende å aflönings- och andra förmåner
bör, på sätt landtbruksstyrelsen föreslagit, likställas med styrelsens
öfrige ledamöter.

Då sekreteraren för närvarande åtnjuter lön 1,800 kronor och tjenstgöringspenningar
1,200 kronor med rätt till två ålderstillägg, hvardera
å 500 kronor, bör han i stället erhålla i lön 2,500 kronor och såsom
tjenstgöringspenningar 1,500 kronor med rätt att jemväl kunna komma i
åtnjutande af två ålderstillägg till nyssnämnda belopp. Förhöjningen i
aflöning inskränker sig således till 1,000 kronor, för hvilken ringa tillökning
i utgifterna för landtbruksstyrelsen det allmänna i min tanke
fullt kommer att beredas ersättning genom den förbättring i styrelsens
organisation, som derigenom vinnes.

Jag anser sålunda att i staten för landtbruksstyrelsen bör, på det
att sekreteraren må kunna uppflyttas bland styrelsens ledamöter, göras
den ändring att aflöningen för sekreteraren bestämmes till lön 2,500
kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, utan förändring i den
nuvarande bestämmelsen om ålderstillägg åt denne tjensteman. Tillika
bör, på det att sekreteraren jemväl i afseende å semesterförmån må
blifva likstäld med de öfrige ledamöterne, vilkoren och förbehållen för
åtnjutande af de i staten upptagna löneförmåner ändras sålunda, att
semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång
kan ega rum, åtnjutas af styrelsens chef och ledamöter under en och
en half månad årligen.

Då det icke torde böra ifrågasättas att för genomförande af den
antydda ändringen i styrelsens organisation göra rubbning i den redan
faststälda riksstaten för innevarande år, bör den erforderliga anslagsförhöjningen
icke inträda förr än 1894.

Derest förändringen i styrelsens organisation beslutas, erfordras i
följd deraf vissa ändringar i styrelsens instruktion, men i detta afseende
torde jag icke behöfva nu vidare yttra mig.

För närvarande hemställer jag alltså endast att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de af mig ifrågasatta ändringar i staten för
landtbruksstyrelsen och i vilkoren och förbehållen för åtnjutande af
de deri upptagna löneförmåner, från och med år 1894 höja anslaget
till landtbruksstyrelsen från dess nuvarande belopp, 27,800 kronor, till
28,800 kronor, eller med 1,000 kronor.

Sjette hut™ dtitel ii.

Skiften och afvittringar.

I underdånig skrifvelse den 21 November 1892 har landtmäteri- [4.]
styrelsen beräknat kostnaderna för storskiftes- och afvittringsverken
under år 1894 sålunda:

för Kopparbergs län till...................................... 7,000 kr.

» Vesterbottens » » 14,000 »

» Norrbottens » » 65,000 »

eller tillhopa till 86,000 kr.

styresmannen
för storskiftesverket
m. m.

Enligt hvad styrelsen tillika meddelat, blifver den vid 1893 års utgång
påräkneliga behållningen å anslagen till skiften och afvittringar
jemte 1894 års ordinarie anslag till samma ändamål tillräcklig för fyllande
af anslagsbehofvet för sistnämnda år. Något extra anslag för
ifrågavarande arbetens fullföljande under år 1894 behöfver alltså icke
af Riksdagen äskas.

Deremot, och i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen föreslagit,
hemställer jag, på det att styresmannen vid storskiftesverket i Kopparbergs
län samt storskiftes- och afvittringslandtmätarne äfvensom föredraganden
af afvittringsärendena i Norrbottens län må för år 1894
komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit dem
beviljade, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för år 1894 bevilja förhöjning i styresmannens för storskiftesverket
i Kopparbergs län årsarfvode med 400 kronor; att medgifva
att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1894 för afvittringslandtmätare
i Vesterbottens och Norrbottens län samt storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län kunna komma att understiga 2,500
kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för
dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må
desse tjenstemäu godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;
och att för år 1894 åt föredraganden af afvittringsärendena
i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning
af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon
annan ändring, än att förslagsanslaget till

Sjette Imf vildt! teln.

[5.]

Skrifmaterialier

m. m.

[6.]
Löneförbättring
åt
banvakter.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af *hufvudtitelns slutsumma ökas med 24 kronor eller
från 118,541 kronor till 118,565 kronor.

Sedan departementschefen sålunda genomgått de i riksstaten för
innevarande år uppförda ordinarie anslagstitlar, i afseende å hvilka
någon förändring borde ifrågasättas, yttrade departementschefen vidare
beträffande

Statens jernvägstrafik.

Vid 1892 års lagtima riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t att
Riksdagen måtte medgifva att banvakt vid statens jemvägstratik måtte
kunna uppflyttas i nittonde löneklassen enligt gällande aflöningsreglemente
för embete- och tjenstemän samt betjente vid statens järnvägstrafik
med årligt arfvodesbelopp af 600 kronor. Då emellertid Riksdagen,
som inhemtat att Eders Kongl. Maj:t anbefalt jernvägsstyrelsen att
inkomma med förslag till nytt aflöningsreglemente för embets- och
tjenstemän samt befjente vid statens jernvägstrafik, antog att förslag
till en allmän revision af det nu gällande aflöningsreglementet kunde
redan för nästa Riksdag framläggas, höll Riksdagen före att den slutliga
pröfningen af frågan om förbättring af banvakternas lönevilkor
borde till dess anstå. Men då det syntes Riksdagen ostridigt att behofvet
af en något högre aflöning för vissa banvakter, särskildt de i Norrland
anstälde, vore så känbart att detsamma borde så fort som möjligt
för tillfället afhjelpas, biföll Riksdagen på det sätt Eders Kongl. Maj:ts
ifrågavarande framställning, att Riksdagen medgaf att af jernvägstrafikmedlen
ett belopp af högst 12,000 kronor finge under år 1893,
efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förböjning i vissa
fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner
utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor
för hvarje banvakt, som af förhöjningen kommen åtnjutande.

Sedan jernvägsstyrelsen den 26 november 1892 afgifvit förslag till
nytt aflöningsreglemente, hvilket förslag till civildepartementet inkommit
den 13 derpå följande december, har styrelsen i underdånig skrifvelse den

Sjette hufvadttteln.

14 i sistnämnda månad — jemte anmälan att nyssberörda belopp,

12,000 kronor, komme att tilldelas de banvakter, till ett antal icke
öfverstigande 200, som sedan fem år eller längre tid med godt vitsord
tjenstgjort och fortfarande tjenstgjorde å bandelar norr och öster om
Ljusdal — liemstält att, för den händelse det nya aflöningsreglementet, till
livilket styrelsen ingifvit förslag, icke komme att tillämpas för år 1894,
Eders Kongl. Maj:t täcktes till instundande Riksdag aflåta nådig proposition
om anvisande af ett belopp af högst 12,000 kronor att såsom
tillfällig löneförhöjning för sistnämnda år utöfver det nu medgifna högsta
arfvodesbeloppet med högst 60 kronor till hvarje banvakt, som af förhöjningen
komme i åtnjutande, efter samma grunder, som tillämpats
för användning af det för innevarande år anvisade beloppet, tilldelas å
berörda bandelar tjenstgörande banvakter.

Då jernvägsstyrelsens förslag till nytt aflöningsreglemente icke bör
företagas till pröfning, innan en närmare utredning i vissa hänseenden
hunnit åstadkommas, för hvars åvägabringande jag ämnar inom kort
föreslå Eders Kongl. Maj:t att vidtaga åtgärder, lärer någon framställning
i fråga om förändrade aflöningsvilkor för jernvägstrafikens
personal icke till nu instundade Riksdag komma att aflåtas. Vid sådant
förhållande och då det af Riksdagen erkända behofvet af förbättring
af särskildt de i Norrland austälde banvakternas aflöningsförmåner
fortfarande qvarstår oförminskadt,'' tillstyrker jag att Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva

att af jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor må
under år 1894, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning
i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters
löneförmåner utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet,
med högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen kommer
i åtnjutande.

Patentbyrån.

Beträffande patentbyråns ekonomiska förhållanden under år 1892
har dess chef uti en till mig öfverlemnad promemoria meddelat att
byråns inkomster under nämnda år utgjort:

utgifter för 1,004 patentansökningar (deraf 6 obetalda) kronor 49,900: —
årsafgifter för patent....................................................... » 49,875: —

transport kronor 99,775: —

[7-]

Angående
disposition af
patent- och
varumärkesafgifter.

Sjette lintråd ti teln.

transport kronor 99,775: —-

afgifter för 200 registreringsansökningar..................... )) 8,000: —

för försålda publikationer ............................................... » 1,903: 75

summa kronor 109,678: 75
samt att b}7råns utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke
vore afskräde, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma
år uppgått till 87,424 kronor 40 öre, af hvilket belopp de vigtigaste
posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 37,148 kronor 57 öre,
byråns publikationer 29,540 kronor 50 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter
6,895 kronor, utgifter för byråns bibliotek 2,618 kronor
73 öre, renskrifning 2,019 kronor, bidrag till upprätthållande af patentunionens
internationela byrå i Bern 1,510 kronor 17 öre samt hyra för
byråns lokal 4,000 kronor.

För år 1891 belöpte sig patentbyråns inkomster till 101,401 kronor
25 öre och dess utgifter till 80,614 kronor 75 öre. Antalet patentansökningar
år 1891 utgjorde 941, antalet registreringsansökningar 209.
Årsafgifter för patent samma år uppgingo sammanräknade till 45,415
kronor.

I likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag
att Eders Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen medgifva

att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må
användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning
under år 1894 af förordningen angående patent och lagen om skydd
för varumärken.

Arbetareförsäkringen.

[8.] Vid hvardera af åren 1890—1892 har Riksdagen afsatt 100,000

Förvaltnings- pr0nor till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
^utkfssol och sjukkassors bildande, hvarjemte Riksdagen enligt dess underdåniga
m- m- skrifvelser den 13 maj 1891 (n:r 85) och den 20 maj 1892 (n:r 67)
medgifvit att de för nämnda ändamål afsätta belopp finge för åren
1892 och 1893 användas, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt
sjukkassor under vissa i Riksdagens förstberörda skrifvelse angifna
vilkor, dels ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens
försorg af årsredogörelser för sjukkasseväsendet i riket.

Den 1 juli 1892 har lagen om sjukkassor trädt i verksamhet, och
med anledning af Riksdagens nyssberörda medgifvanden hafva den

Sjette hufvudtiteln.

30 oktober 1891 och den 10 juni 1892 utfärdats nådiga kungörelser
angående förvaltningsbidrag åt sjukkassor, hvarjemte sistnämnda dag
genom särskild nådig kungörelse meddelats erforderliga föreskrifter
angående handläggningen af frågor om dylikt förvaltningsbidrag.

Jemväl vid nu instundandd Riksdag synes mig enahanda belopp,
som vid hvar och en af de tre senaste lagtima riksdagarne afsatts, böra
för ifrågavarande ändamål anvisas, hvarom ock chefen för finansdepartementet,
efter hvad jag under hand inhemtat, lärer komma att
föreslå framställning till Riksdagen; och då samma medgifvande, som
Riksdagen för sistförflutna och innevarande år lemnat i afseende å
användningen af de för nämnda ändamål afsätta medel, jemväl för år
1894 bör af Riksdagen äskas, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen medgifva

att Eders Kongl. Maj:t må för år 1894 använda de till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt
sjukkassor under enahanda vilkor, som i Riksdagens underdåniga skrifvelse
den 13 maj 1891 (n:r 85) äro angifna, dels ock till utarbetande
och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse
för sjukkasseväsendet i riket.

Vidare anförde departementschefen:

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för
innevarande år till ................................................................. kr. 4,803,612: —

Vid bifall till de af mig framstälda förslag om
höjning i anslagen:

till landsstaterna i länen med.................. kr. 1,075: —

» landtbruksstyrelsen med..................... » 1,000: —

» skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. med.......................................... » 24: —

skulle de ordinarie anslagen höjas med ....................... »_2,099: —

eller till...................................................................................... kr. 4,805,711: —

Bih. till Rited. Prof. 181)3. 1 Rami. 1 Afd. 1 Raft.

Sjette hufvndtiteln.

[9.]

Kontroll å
försäkringsanstalterna.

[10.]

Utgifvande s
polisunderrättelser.

[ll.]

Särskild
polisstyrka
på landet.

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
de redan omförmälda anslagen, 76,000 kronor, till rikets ekonomiska
kartverk, anförde departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning af Kong! Maj:ts kansli.

Då det anslag, som Riksdagen sedan flera år tillbaka årligen plägat
på extra stat bevilja för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna,
är till oförminskadt belopp behöflig! jemväl för år 1894, hemställer
jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll ä försäkringsanstalterna, för år 1894
på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:t,s förfogande ett belopp af

4,500 kronor.

Öfverståthållareembetet.

Med erinran att Riksdagen under en följd af år på extra stat anvisat
ett anslag af 15,000 kronor för utgifvande af tidningen »Polisunderrättelser»,
hemställer jag, med anledning jemväl af en utaf öfverståthållareembetet
i underdånig skrifvelse den 29 oktober 1892 i ämnet
gjord framställning, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att

för år 1894, till utgifvande under samma år af »Polisunderrättelser»,
på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

Det anslag, som Riksdagen alltsedan år 1875 plägat ställa till
Eders Kongl. Maj:ts förfogande till aflöning och underhåll af särskild
polisstyrka på landet, der sådan kunde af förhållandena påkallas, äfvensom
till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares

Sjette hufvudtlteln.

efterspanande eller gripande, utgick för hvardera af åren 1883—1892
med 50,000 kronor, men höjdes sistnämnda år för innevarande år till

65.000 kronor.

Då äfven för år 1894 anslag till sistnämnda belopp torde vara för
ändamålet behöfligt, hvartill man synes vara berättigad att sluta deraf
att de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande begärda bidrag från
1893 års anslag öfverstigit 65,000 kronor, tillstyrker jag att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1894 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ett anslag af 65,000 kronor att användas till aflöning och
underhåll af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande eller gripande.

Om detta bifalles, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom förut skett, vilja
förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslagets användande
till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis böra
tilldelas kommuner, hvilka sjelfva vilja lemna motsvarande tillskott, eller
der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt
att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet
af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt och annat bidrag till bestridande
af kostnaderna derför icke kan erhållas.

Uppå Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen för hvart- [12.]
dera af åren 1891, 1892 och 1893 beviljat ett extra anslag af 10,000 Arfyoden^åt
kronor till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge app.°®.ar
samt till lappfogdar och lappförmän.

Äfven för år 1894 lärer anslag för detta ändamål vara behöfligt
till oförminskadt belopp, och jag tillstyrker derföre att Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen

att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge
samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1894 anvisa

10.000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder har Riksdagen [13.]
för hvardera af åren 1892 och 1893 på extra stat anvisat 5,000 kronor.

Med erinran härom har nu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti broar, mindre
underdånig skrifvelse den 3 december 1892 förmält att det visat sig, hamnar m- m -

[14.]

Aflöningar
ra. m. vid
Ultima landtbruksinetitut.

20 Sjette hufvmltiteln.

det medel jemväl erfordrades för bestridande af utgifter vid upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten
icke vore förenade med vägföretag och undersökningskostnaden förty
icke ansetts kunna gäldas af det för vägundersökningar afsedda anslaget;
och har styrelsen med anledning häraf, utan att ifrågasätta någon
höjning af anslagsbeloppet, hemstält om aflåtande af framställning till
Riksdagen derom att anslaget till undersökningar af mindre hamnar
och farleder måtte för år 1894 få anvisas jemväl till undersökningar
af broar.

Med afseende å hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört och
då, vid det förhållande att anslaget för år 1892 icke till fullo behöft
användas, det torde kunna antagas att från anslaget, utan förhöjning
af dess belopp, medel kunna beredas äfven till broundersökningar,
utan att det ändamål, för hvilket anslaget från början beviljats, eller
understödjandet af undersökningar af mindre hamnar och farleder, derigenom
åsidosätta, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att för år 1894 på extra stat anvisa, till undersökningar af broar,
mindre hamnar och farleder, ett anslag af 5,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar.

Sedan Riksdagen år 1891 med anledning af Eders Kongl. Maj:ts
hos Riksdagen gjorda framställning om förändrad organisation af landtbruksinstitutet
vid Ultima beslutat, bland annat, att, med godkännande
af en för nämnda institut uppgjord stat, slutande å 49,000 kronor, bibehålla
det å sjette hufvudtiteln under denna anslagstitel uppförda ordinarie
anslag till institutet vid oförändradt belopp, 20,000 kronor, samt
på extra stat för 1892 anvisa för aflöningar och öfriga institutets utgifter

29,000 kronor, har Riksdagen jemväl för innevarande år på extra stat
anvisat för berörda ändamål ett anslag till sistnämnda belopp.

Då, på sätt af mig till statsrådsprotokollet för den 13 januari 1892
jemväl yttrades, någon tids erfarenhet om lämpligheten af institutets
nya organisation bör afvaktas, innan det ifrågasättes att förhöja
det ordinarie anslaget till institutet, tillstyrker jag i underdånighet, med
anledning tillika af hvad landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 30 september 1892 hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

Sjette hufvud titeln. 21

att på extra stat för år 1894 anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter
vid Ultuna landtbruksinstitut, 29,000 kronor.

Under erinran, hurusom med anledning af en utaf Eders Kongl.

Maj:t i ämnet gjord framställning Riksdagen år 1891, till bestridande
af kostnader för nja byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom,
inköp af en äldre byggnad, reparation och förändring af så
väl denna som andra äldre byggnader äfvensom kreatursstammens tillökning
och förbättrande, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de
i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari 1891 angifna
grunder med vissa af Riksdagen ifrågasatta förändringar, beviljat ett
sammanlagdt belopp af 68,000 kronor samt deraf på extra stat för år
1892 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande anvisat 30,000 kronor, samt
att Riksdagen år 1892 af berörda anslag för innevarande år anvisat

19,000 kronor, hvadan oanvisadt återstår ett belopp af 19,000 kronor,
tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att af det utaf Riksdagen år 1891 till bestridande af kostnader för
nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom m. m. beviljade
anslag, 68,000 kronor, å extra stat för år 1894 anvisa återstående
beloppet, 19,000 kronor.

För anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid [16.]
Alnarps landtbruksinstitut anvisade 1892 års lagtima Riksdag på extra Högre mejeristat
för innevarande år ett anslag af 10,000 kronor, eller samma be- ”“j^Ainårpf
lopp, som under åren 1883—1891 utgått för anordnande af dylik undervisning
vid rikets båda landtbruksinstitut, men uttalade vid anmälan af
detta beslut att enligt Riksdagens åsigt möjlighet borde förefinnas att
i någon mån nedbringa kostnaderna, då den högre mejeriundervisningen
för framtiden komme att meddelas vid endast ett läroverk, under det
att den dittills lemnats vid två å skilda orter belägna läroverk.

Vid underdånig anmälan af Riksdagens berörda beslut behagade
Eders Kongl. Maj:t anbefalla styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut
att inkomma med förslag till plan för den högre undervisningen i
mejerihushållning vid nämnda institut, och med anledning häraf har
styrelsen med underdånig skrifvelse den 1 oktober 1892 öfverlemnat
ej mindre af motiver och detaljerad läroplan åtföljdt förslag till plan
för undervisningen vid en med Alnarps landtbruksinstitut förenad högre
mejeriskola än äfven förslag till stat för skolan, hvilket sistnämnda förslag
upptager ett statsanslag af 10,000 kronor.

[15.] •

Byggnader
m. m. vid
Ultuna.

Sjette Imfvndtiteln.

Sedan landtbruksstyrelsen i särskilda skrifvelser af den 5 december
1892 dels afgifvit utlåtande i anledning af institutsstyrelsens förslag,
dels ock hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition om anvisande
å ordinarie stat från och med år 1894 af ett anslag af 10,000
kronor till ett mejeriinstitut vid Alnarp, anhåller jag att nu få underställa
detta ärende Eders Kongl. Maj:ts pröfning, såvidt ärendet bör
föranleda framställning till Riksdagen.

Enligt institutsstyrelsens förslag skall den högre mejeriskolan,
hvilken borde utgöra eu afdelning af landtbruksinstitutet samt stå under
ledning af dess styrelse och föreståndare, hafva till ändamål att åt män,
som på ifrågavarande område önska förskaffa sig en högre teoretisk
utbildning, vare sig för enskildt behof eller för att vinna anställning
såsom undervisare i mejeri- och boskapsskötsel eller såsom föreståndare
för större mejerier och ladugårdar, meddela undervisning i de kunskapsarter,
hvarpå mejerihushållningen och boskapsskötseln, dess ordnande,
ledning och förvaltning böra vara grundade, äfvensom öfning i
handläggning af mejeri- och ladugårdsarbeten. Med afseende å skolans
hufvudsyften att utbilda dels lärare i mejeriskötsel, dels ock föreståndare
för större mejerier, borde skolan delas i två afdelningar, en
öfre och en lägre. Erfarenheten under de nio år, den nuvarande högre
mejeriskolan vid Alnarp varit i verksamhet, hade nemligen ådagalagt
att för sagda ändamål en enda kurs icke vore tillräcklig. Mejeriläraren
behöfde icke blott en betydligt mera omfattande teoretisk utbildning
och i sammanhang dermed större förkunskaper än mejeristen, utan
äfven kunskaper i landthushållning. Den praktiska mejeristen åter, för
hvilken en dylik omfattande teoretisk utbildning icke vore erforderlig,
behöfde deremot en större praktisk utbildning. Följden af den nuvarande
anordningen af den högre mejeriskolan hade ock varit, att ingen
derifrån utexaminerad elev, som ej tillika genomgått landtbrukskurs,
erhållit plats såsom mejerikonsulent, liksom å andra sidan ingen af
skolans elever blifvit praktisk mejerist, under det att de fleste af dem,
hvilka utgått från Malmöhus läns hushållningssällskaps vid Alnarp förlagda
mejeriskola, hvilkens undervisning den föreslagna nedra afdelningen
närmast skulle komma att motsvara, erhållit platser såsom mejerister.
Då för närvarande icke någon af staten underhållen skola för
utbildande af manliga mejerister funnes inom landet, ehuru behofvet
deraf blefve allt större i den mån andelsmejeriernas antal ökades, syntes
skäl vara för handen att inrätta en dylik skola genom att dela den
högre mejeriskolan i två afdelningar. Såsom ett ytterligare skäl härför
borde framhållas att, medan antalet från den högre mejeriskolan ut -

Sjette hufvudtiteln.

examinerade elever redan vore ganska betydligt, de platser, som desse
elever kunde påräkna att erhålla, deremot vore ganska få och i allmänhet
besatta med yngre personer, hvadan tilloppet till skolan säkerligen
skulle hafva betydligt minskats, om skolan uteslutande skulle haft till
uppgift att utbilda mejerilärare, samt att å andra sidan en afdelning
för utbildande af mejerister med säkerhet kunde påräkna många sökande.

Hvardera afdelningens kurs skulle omfatta ett år. I den öfra
afdelningen, afsedd för utbildning af mejerilärare, skulle undervisning
meddelas i mejerilära, husdjurs- och foderlära, nötkreaturens, fårens
och svinens helso- och sjukvårdslära, ångmaskinlära samt byggnadslära.
Undervisningen i den nedra afdelningen, som skulle vara ämnad att
utbilda praktiska mejerister, skulle omfatta kemiens och fysikens enklaste
grunder, mejeriskötsel, nöt- och svinkreaturens byggnad och lif, utfodring
och skötsel, deras helsovårds-, sjukdoms- och förlossningslära m. m.
samt ångmaskinlärans och byggnadslärans enklaste grunder. I begge
afdelningarna skulle dessutom förekomma praktiska öfningar, dock till
större utsträckning i den nedra än i den öfra. För inträde i den öfra
afdelningen skulle fordras, bland annat, godkänd afgångsexamen såsom
landtbrukselev vid någotdera af rikets landtbruksinstitut eller deremot
svarande kunskaper, hvaremot goda folkskolekunskaper borde vara tillräckliga
för inträde i den nedra afdelningen. Såsom vilkor för inträde
i skolan, vare sig i dess öfra eller nedra afdelning, borde dessutom
stadgas att den sökande minst ett hälft år deltagit i de vid ett mejeri
förefallande göromål.

Elevernes antal borde årligen utgöra i båda afdelningarna tillsammans
högst 12, af hvilka en frielev i hvardera afdelningen. Detta
antal, som vore detsamma som förut årligen kunnat utbildas vid både
Alnarps och Ultima högre mejeriskolor tillsammans, kunde dock skolan
emottaga endast under förutsättning att den delades på två afdelningar.
Skulle deremot skolan fortfarande komma att inskränkas till en högre
afdelning, kunde icke flera än sex elever antagas.

Elev i öfra afdelningen borde erlägga samma afgift som elev vid
institutet i andra årskursen, d. v. s. för närvarande 600 kronor,
hvaremot afgiften i lägre afdelningen borde bestämmas till 400 kronor,
för hvilket belopp elev i denna afdelning skulle åtnjuta samma förmåner
som landtbrukslärlingarne vid Alnarp.

För undervisningen i skolan borde anställas en lärare i mejeriskötsel,
en assistent åt denne samt en mejeriinstruktör, hvilken sistnämnde
skulle hafva att under mejerilärarens öfverinseende handleda
lärjungarne vid deras praktiska arbeten och öfningar i mejeriet m. m.,

Sjette hRfvudtlteln.

äfvensom i den nedra afdelningen meddela undervisning i något af de
der förekommande läroämnena. Derjemte borde institutets lärare vara
skyldige att meddela erforderlig undervisning vid skolan. Tillika skulle
för undervisning i byggnadslära antagas en extra lärare.

Det af institutsstyrelsen uppgjorda förslag till stat för skolan är af
följande lydelse:

Inkomster.

Statsanslag ....			..... kr.	10,000: —
Afgifter för 5	elever i ofta afdelningen å kr.	600:	— »	3,000: —
)> » 5	» i nedra x> å »	400:	— »	2,000: —
			kr.	15,000: —

‘i

Utgifter.

Läraren i mejeriskötsel ...............................	kr.	4,000	—
Assistenten .......................................................	»	1,500	—
Instruktören ................................................	5)	500	_
Läraren i byggnads- och ångmaskinlära	»	1,000	—
» i husdjur slära för nedra afdelningen ))	200	—		\
Lör undervisning i skrifning, räkning och
i ladugårdsskötsel m. m. .....................	»	150	—
Laboratorie- och försökskostnader..........	»	1,200	—
Undervisningsmateriel ..................................	»	300	—
Bidrag till underhåll af inventarier, instru-
ment m. m..........................................	»	250	—
2 frielevsplatser.............................................	»	900: —	kr.	10,000: —
Mathållning: 5 elever i öfra afdelningen:
350 dagar å 1,30 pr dag	kr.	2,275: —
» 5 elever i nedra afdel-
ningen: 350 dagar å l,io
pr dag ...............................	»	1,925: —	»	4,200: —
Städning och uppassning ...........................				»	400: —
Bidrag till belysning och uppvärmning ..					250: —
Läkarevård och medicin...............................				»	150: —

Kronor 15,000: —

Sjette hufvudtitcln.

Lika med styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut anser landtbruksstyrelsen
undervisningen vid den ifrågavarande läroanstalten böra fördelas
på två kurser, afsedda den ena för utbildande af mejerilärare,
den andra för mejeristers utbildning. Deremot är landtbruksstyrelsen
af olika mening med institutets styrelse i afseende å anstaltens ställning
till landtbruksinstitutet vid Alnarp. Landtbruksstyrelsen anser
nemligen att skolan bör anordnas, icke, såsom institutsstyrelsen föreslagit,
såsom en afdelning af institutet, utan såsom eii fristående anstalt,
ehuru under ledning af samma styrelse och föreståndare som institutet.
I enlighet med denna uppfattning föreslår landtbruksstyrelsen att anstalten
i sin helhet skall benämnas mejeriinstitut, hvarjemte styrelsen
anser att dess afdelningar böra, då benämningen högre mejeriskola synes
styrelsen icke kunna utan oegentlighet tilläggas den för blifvande
mejerister afsedda undervisningskursen, hvilken icke har någon som
helst vetenskaplig karakter, benämnas, den för blifvande mejerilärare
afsedda högre mejeriskola och den andra mejeriskola. Det förslag till
stadgar för detta mejeriinstitut, som styrelsen uppgjort och bifogat sitt
underdåniga utlåtande, skiljer sig i öfrigt från institutsstyrelsens förslag
till plan för undervisningen i de hänseenden, som jag ofvan berört,
hufvudsakligen allenast derutinnan att landtbruksstyrelsen såsom vilkor
för inträde vid institutet uppställer den fordran att sökande skall hafva
under minst ett år allvarligt deltagit i alla vid ett mejeri förefallande
göromål, medan, såsom nyss omnämnts, institutsstyrelsen anser ett
hälft års dylik verksamhet vara tillräcklig.

Vid det af institutsstyrelsen uppgjorda förslaget till stat har landtbruksstyrelsen,
som ansett kostnaderna för mejeriinstitutet icke kunna nedbringas
under de af institutsstyrelsen beräknade, icke haft något annat
att erinra, än att lönen för läraren i mejeriskötsel syntes kunna utan
olägenhet nedsättas från 4,000 kronor till 3,500 kronor, helst fri bostad
kunde denne lärare beredas, samt att den för assistenten beräknade
aflöningen, 1,500 kronor, syntes vara så låg att lämplig person
icke torde kunna beräknas komma att för denna aflöning åtaga sig
befattningen, hvadan samma aflöning syntes böra höjas till 2,000 kronor.

Den af institutsstyrelsen framlagda, af landtbruksstyrelsen i allt
väsentligt biträdda planen för undervisningens ordnande synes mig vara
af beskaffenhet att kunna i hufvudsak godkännas. Särskilt synes mig
institutsstyrelsen hafva för förslaget om undervisningens fördelande på
två skilda kurser förebragt goda skäl. Hvad angår frågan om läroanstaltens
ställning till landtbruksinstitutet och om dess benämning, torde jag

Vih. till Itilcsd. Prat. 18DJ. 1 Sami. 1 Afd. 1 Väft. I

Sjette hufvudtlteln.

icke derom behöfva nu närmare yttra mig, då denna frågas lösning
icke inverkar på undervisningsplanen och i allt fall synes vara af underordnad
betydelse.

Hvad angår frågan om stat för anstalten, synes mig någon tids
erfarenhet böra afvaktas, innan dylik definitivt fastställes, och de för
anstalten under år 1894 erforderliga statsmedel följaktligen böra anvisas
allenast å extra stat. Vid sådant förhållande lärer jag icke heller
nu böra underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning förslag till stat för
anstalten för nästkommande år. Jag anser mig dock böra redan nu
nämna att enligt min tanke läraren i mejeriskötsel bör i aflöningshänseende
likställas med lektorerne vid Ultuna landtbruksinstitut, för
hvilka Riksdagen år 1891 bestämt aflöningen till 3,000 kronor förutom
tre ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att vederbörande tillgodokomma
efter respektive 5, 10 och 15 års tjenstgöring, med rätt för
löntagaren att härvid tillgodoräkna sig den tid han före utfärdande af
den nya staten för institutet derstädes tjenstgjort i lärarebefattning, som
i afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten är med hans nya
befattning jemförlig. Huru stort belopp, som för år 1894 bör för ifrågavarande
lärarebefattning beräknas, bör således blifva beroende på huruvida
den, som till befattningen antages, förut innehaft sådan befattning,
att han kan anses vara berättigad att på grund deraf åtnjuta förhöjning
af aflöningen utöfver 3,000 kronor eller icke. Likaledes torde aflöningen
till assistenten i viss mån böra blifva beroende deraf, huruvida en
fullt lämplig person kan till befattningen erhållas för den af institutsstyrelsen
föreslagna aflöningen af 1,500 kronor eller ej. Hvad angår
de aflöningsbelopp, tillhopa 1,350 kronor, som af institutsstyrelsen beräknats
för uppehållande af undervisningen i byggnads- och ångmaskinlära,
husdjurslära i den nedra kursen samt i skrifning, räkning m. m., hvilken
undervisning enligt styrelsens plan synes vara afsedd att åtminstone
delvis uppehållas af lärare vid landtbruksinstitutet, torde, då billigheten
synes kräfva att de lärare vid institutet, hvilka, jemte uppehållande
af undervisningen vid landtbruksinstitutet, i någon högre grad
deltaga i den nya läroanstaltens undervisning, derför erhålla någon
gratifikation, någon afsevärd nedsättning i nyss nämnda belopp,
1,350 kronor, icke vara att påräkna. Då i öfrigt institutsstyrelsens utgiftsberäkning
icke gifvit anledning till någon väsentligare anmärkning,
synes mig, äfven om möjligen utgifterna i deras helhet för framtiden
skulle kunna något nedbringas, försigtigheten bjuda att icke beräkna
det för 1894 erforderliga statsanslaget till lägre belopp än det af styrelsen
föreslagna, eller 10,000 kronor, helst det icke med säkerhet kan

Sjette hufvudtiteln.

påräknas att elevafgifterna år 1894 komma att uppgå till hela det beräknade
beloppet, 5,000 kronor. Skulle det visa sig att statsanslaget
icke till hela sitt belopp behöfver tagas i anspråk, kommer ju den möjliga
besparingen statsverket till godo, då anslaget uppföres å extra stat.

På grund häraf hemställer jag att Eders Kong! Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att, för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid
Alnarps landtbruksinstitut, för år 1894 anvisa å extra stat ett anslag af

10.000 kronor. ___

Sedan Riksdagen år 1891, till bestridande af kostnaderna för vissa
i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari samma år
upptagna byggnadsarbeten och ny värmeledning vid Alnarp samt anskaffning
af inventarier och möbler, beviljat 67,425 kronor och deraf på
extra stat för år 1892 anvisat 38,000 kronor, har Riksdagen nästlidna
år af berörda beviljade belopp för innevarande år anvisat ytterligare

15.000 kronor, hvadan ett belopp af 14,425 kronor återstår att anvisas.

Med ifrågavarande anslag afsågs, bland annat, uppförande af en

ny mejeribyggnad samt bostad åt förste läraren vid den högre mejeriskolan
vid Alnarps landtbruksinstitut. Sedan genom nådigt bref den 12
maj 1892 medgifvits att mejeribyggnaden finge uppföras i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med en af institutsstyrelsen insänd ritning, har nu
styrelsen, med hänvisning till det af styrelsen afgifna, nyss inför Eders
Kongl. Maj:t anmälda förslag till ordnande af den högre mejeriundervisningen
vid Alnarp, i underdånig skrifvelse den 1 oktober 1892 anmält
att bostäder vid institutet saknades ej blott åt den assistent och den
mejeriinstruktör, som enligt berörda förslag borde vid mejeriskolan anställas,
utan ock för det ökade antalet elever derstädes, men att uti den
nya mejeribyggnaden sådana förändringar i afseende å inredningen
kunde göras, att bostäder derstädes kunde bemälde personer beredas,
hvarjemte styrelsen hemstält om anvisande af härför nödiga medel,
uppgående till 5,000 kronor för sjelfva bostädernas anordnande och 1,000
kronor till anskaffande af nödiga inventarier dertill. Såsom en tillgång,
som härtill skulle kunna användas, har styrelsen hänvisat på den besparing,
som å det för innevarande år anvisade anslaget, 10,000 kronor,
till anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid institutet
komme att uppstå i följd deraf, att det ökade antalet elever vid mejeriskolan
icke kunde intagas förrän den 1 november innevarande år.

Sedan landtbruksstyrelsen anbefalts att i anledning häraf afgifva
utlåtande, har denna styrelse från institutsstyrelsen begärt utredning

Sjette hufvudtiteln.

dels i fråga om kostnaderna för anskaffande af nu ifrågavarande bostäder
och inventarier, dels ock i hvad mån nyssnämnda anslag kunde
lemna tillgång till bestridande af dessa kostnader, hvarefter landtbruksstyrelsen
med underdånigt utlåtande af den 12 december 1892 öfverlemnat
en skrifvelse från institutsstyrelsen, hvilken deruti beräknat ifrågavarande
kostnader sålunda:

för vissa tillägg och förändringar uti inredningen af det nya mejeriets
öfra våning och vind för anordnande af bostäder för assistenten
och ökadt antal elever samt af en ritsal i enlighet med bifogad ritning

och kostnadsförslag .................................................................. kr. 4.875: _

till skåp, ritbord, stolar, lampor m. fl. inventarier i ritsalen
....................................................................................'' »

till möbler och inventarier i assistentens bostad ...... »

d:o d:o i 4 elevrum............ ..................... »

425

300

400

summa kr. 6,000

I fråga om förstnämnda utgiftspost har styrelsen anfört att med
den betydliga utvidgning af ämnena byggnads- och maskinlära, som det
uPPg''jorda undervisningsförslaget upptoge, anordnandet af en särskild
ritsal för den högre mejeriskolan blifvit. en nästan oafvislig nödvändighet;
att då, med anledning deraf att hela öfra våningen sålunda komme
att upptagas, de för mejeriets behof nödiga vattencisternerna måste placeras
på vinden, sådant medförde en särskild utgift, som ock vore i
förslaget upptagen; samt att hvad anginge en i kostuadsförslaget upptagen
post å 1,900 kronor, utgörande prisskilnad för anbringande af värmeledning
för spillånga i stället för ugnar, anbringandet af en dylik värmeledning
befunnits behöfligt till eu del för att minska eldfara och tillgodogöra
spillångan, men hufvudsakligen på grund af svårigheten att
till de många eldstäderna under den låga takresningen anbringa brukbara
skorstensrör.

Beträffande den påräknade besparingen å 1893 års anslag till högre
mejeriundervisning, har styrelsen anfört att, då den utvidgade kursen
vid den. högre mejeriskolan icke kunde komma att taga sin början
förrän vid ett nytt läsårs ingång eller den 1 november 1893 och sålunda
under innevarande år komme att pågå allenast två månader, densamma
skulle komma att erfordra allenast en sjettedel af det belopp, 5,000
kronor, hvarmed anslaget blifvit för år 1893 höjdt utöfver det förut
anvisade beloppet, hvadan ett belopp af 4,166 kronor 67 öre vore att
tillgå för betäckande af ofvan omförmälda kostnader.

Sjette hufyudtiteln.

Uti sitt utlåtande har landtbruksstyrelsen anfört att af en jemförelse
mellan det föreliggande förslaget till ändrad inredning af öfra
våningen i mejeribyggnaden och det genom nådiga brefvet den 12
maj 1892 faststälda förslaget framginge, att enligt det nya förslaget
ytterligare en lärarebostad och två elevrum skulle inrättas, hvarigenom
i denna våning bostäder komme att finnas för två lärare och åtta elever;
att det i det äldre förslaget uti ifrågavarande våning förekommande
större rum, å ritningen till samma förslag betecknadt med
ordet »vindsplats», uti nu förevarande förslag tagits i anspråk, förutom
till den nya lärarebostaden och ett elevrum, jemväl för inrättande derstädes
af en ritsal; samt att emellertid genom sistnämnda anordning de
för mejeriets behof nödvändiga vattencisternerna, hvilka skolat hafva
sin plats i nyssberörda större rum, måst förflyttas till vinden.

För egen del har landtbruksstyrelsen funnit de föreslagna förändringarna
i mejeribyggnaden äfvensom de derför beräknade kostnaderna
icke gifva anledning till någon erinran samt hemstält att till bestridande
af kostnaderna för de ifrågasatta arbetena m. m. måtte få användas
4,166 kronor 67 öre af de för anordnande af högre undervisning i
mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut för år 1893 anvisade
medel. Beträffande återstoden af det beräknade kostnadsbeloppet. eller
1,833 kronor 33 öre har styrelsen ansett institutsstyrelsen böra hänvisas
att om dess betäckande gona underdånig framställning, sedan det
visat sig om och i hvad mån öfverskott komme att uppstå å det af
1891 års Riksdag till nybyggnader m. m. vid institutet beviljade anslag.

Då de af instituts styreis en för beredande af bostäder åt assistenten
och det ökade antalet elever vid den blifvande högre mejeriundervisningsanstalten
vid Alnarp föreslagna förändringar i mejeribyggnaden,
liksom de öfriga förändringar, styrelsen i samband dermed
ifrågasatt, synas mig i hufvudsak lämpliga, ehuru tilläfventyrs vid det
definitiva fastställandet af ritning till arbetena vissa jemkningar kunna
visa sig erforderliga, samt till bestridande af kostnaderna härför lämpligen
synes kunna användas den besparing, som å omförmälda anslag
till högre mejeriundervisning kommer att uppstå — hvilken besparings
belopp dock måste blifva beroende af den stat för ifrågavarande undervisningsanstalt,
som Eders Kongl. Maj:t framdeles torde vilja fastställa
för månaderna november och december af innevarande år — men ett
dylikt användande af nämnda besparing icke torde kunna ega rum utan
Riksdagens medgifvande, anser jag framställning derom böra hos Riksdagen
göras. Hvad af de ifrågavarande kostnaderna icke kan betäckas

[17.]

Byggnadsarbeten
m. m
vid Alnarp.

[18.]
Användande
af besparing
å 1893 års
anslag till
högre undervisning
i
mejerihushållning.

[19-]

Allmänna
landtbruksmöten.

[20.]
Prisbelöningar
vid
allmänna
landtbruksmöten.

[21.]
Agrikulturkemiska

stationer.

30 Sjette linfviidtiteln.

af nämnda besparing jemte det af 1891 års Riksdag beviljade anslag
till byggnadsarbeten m. m. vid Alnarp, torde kunna bestridas af andra till
Eders Kongl. Maj:ts disposition stående medel, hvadan något särskildt
anslag för ifrågavarande ändamål icke beliöfver af Riksdagen begäras.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels att af det utaf Riksdagen år 1891 för bestridande af kostnaderna
för byggnadsarbeten och ny värmeledning vid Alnarp in. in. beviljade
anslag, 67,425 kronor, på extra stat för år 1894 anvisa återstående
14,425 kronor, ''

dels ock medgifva att den besparing, som kommer att uppstå å det för
anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut
å extra stat för år 1893 ''anvisade anslag, 10,000 kronor,
må. användas för genomförande af förändrade anordningar i den nya
mejeribyggnaden vid Alnarp samt för anskaffande af möbler och inventarier,
allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med styrelsens för institutet
ofvan omförmälda förslag.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar.

På sätt landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 30 september
1892 hemstält, tillstyrker jag att Eders Kongl. Magt måtte
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1894 anvisa

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten
7,500 kronor, samt

till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra iordbruksalster

12,500 kronor.

Såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof beviljade Riksdagen år 1892 på extra stat för
innevarande år ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station eller tillhopa
28,000 kronor. De sålunda beviljade anslagen åtnjutas af stationerna
i Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro, Vesterås, Jönköping och
Hernösand.

Sjette hufvudtiteln.

Jag har härvid att anmäla att Norrbottens läns landsting och
hushållningssällskap i särskilda till civildepartementet inkomna skrifter
gjort framställning om beviljande af ett anslag af 7,000 kronor till
underhåll af en kemisk-växtbiologisk försöksanstalt inom länet; men då
öfver dessa framställningar, af hvilka den ena till civildepartementet
inkom först den 20 december 1892, landtbruksstyrelsen ännu ej hunnit
afgifva infordradt utlåtande, är jag icke för närvarande i tillfälle att
underställa desamma Eders Kongl. Majrts pröfning.

Då jag icke har att föreslå någon förändring, vare sig i beloppet
af de till ofvannämnda sju stationer nu utgående anslag eller i de för
anslagens åtnjutande stadgade vilkor, hemställer jag, i enlighet med
hvad landtbruksstyrelsen i dess nyssberörda skrifvelse tillstyrkt, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof—inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta
laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad och hyresmedel
för kemist och assistent samt bekosta aflöningen till desse och laboratorietjenaren
äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt
till inköp af böcker och inventarier för stationens behof — på extra
stat för år 1894 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station
eller tillhopa 28,000 kronor.

För innevarande år liksom för åtskilliga föregående år har Riks- [22.]
dagen, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, på extra stat anvisat F]^ton1]re]11''

10,000 kronor för att under vissa vilkor användas till understöd åt
frökontrollanstalter.

För sistlidna år inkommo till Eders Kongl. Maj:t ansökningar om understöd
åt IS dylika anstalter till ett sammanlagdt belopp af 11,750 kronor,
och genom nådigt bref den 4 mars 1892 har det af Riksdagen för
samma år beviljade anslaget till fullo disponerats. De belopp, som dervid
tilldelades anstalterna, vexlade mellan 850 kronor och 100 kronor.

Då anslag för ifrågavarande ändamål sålunda lärer vara till oförminskadt
belopp behöflig! jemväl för år 1894 och jag icke har anledning
ifrågasätta någon förändring i de för anslaget gällande bestämmelser,
tillstyrker jag, på sätt landtbruksstyrelsen uti sin sistberörda
skrifvelse jemväl hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen.

att på extra stat för år 1894 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor för
hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som

[23.]

Elev i
boskapsskötsel
och
mejerihushållning.

[24.]

Svenska

mosskultur föreningen.

32 Sjette liufvudtiteln.

af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka
anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kong!. Maj:t
fastställas.

För hvartdera af åren 1891, 1892 och 1893 har landtbruksstyrelsen
bemyndigats att antaga en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning
emot åtnjutande af ett utaf Riksdagen på extra stat anvisadt årligt belopp
af 1,000 kronor. Den sålunda antagne eleven, hvilken bör åtfölja
någondera af instruktörerne i boskapsskötsel och mejerihushållning för
att af honom handledas, har dessutom berättigats att åtnjuta rese- och
traktamentsersättning i likhet med landtbruksstipendiaterne eller efter
femte klassen i gällande resereglemente.

Uti underdånig skrifvelse den 30 september 1892 har landtbruksstyrelsen
gjort framställning om anvisande jemväl för år 1894 af ettanslag
å 1,000 kronor till utbildande af en dylik elev. I sammanhang
härmed har styrelsen, med förmälan hurusom sedan från och med år
1891 större mejeriutställningar, hufvudsakligen enligt danskt mönster,
börjat hållas i Malmö samt med statsmedel understödda nötboskapspremieringar
inom rikets samtliga län, med undantag af ett enda, år 1892
kommit till stånd, tillfälle till undervisning numera kunde beredas eleven
äfven derigenom att han på styrelsens uppdrag besökte dylika utställningar
och premieringar, dervid han likväl icke alltid kunde antagas
komma att åtfölja någon af bemälde instruktörer, hemstält att bemälde
elev måtte berättigas att enligt samma grunder, som gälde för landtbruksstipendiaterne,
åtnjuta resekostnads-och traktamentsersättning vid samtliga
de resor inom landet, eleven på uppdrag af landtbruksstyrelsen företoge.

Mot hvad landtbruksstyrelsen sålunda föreslagit bär jag icke något
att erinra och jag hemställer nu att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att på extra stat för år 1894 anvisa, till utbildande af en elev i
boskapsskötsel och mejerihushållning, 1,000 kronor.

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen på
extra stat beviljat för hvartdera af åren 1890 och 1891 5,000 kronor
samt för hvartdera af åren 1892 och 1893 10,000 kronor. Derjemte
har Eders Kongl. Maj:t åren 1888, 1889, 1890 och 1891 såsom bidrag till
utgifvande af föreningens tidskrift af tillgängliga medel anvisat, hvartdera
af de två förstnämnda åren 600 kronor och hvartdera af åren 1890
och 1891 1,000 kronor. Dessutom har Riksdagen beviljat 4,000 kronor

Sjette hufvudtiteln.

till bestridande af kostnaderna för föreningens deltagande i sjuttonde
allmänna landtbruksmötets utställning i Göteborg år 1891.

Mosskulturföreningen bär nu uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven
skrift anhållit om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition om beviljande
åt föreningen af ett statsanslag till belopp af 15,000 kronor för
år 1894.

Enligt en i ansökningen meddelad förslagsberäkning skulle föreningens
utgifter under år 1894 utgöra: skuld från år 1893 3,765 kronor,
tidskriftens utgifvande 7,665 kronor, postporto 600 kronor, kulturförsöksverksamheten
7,600 kronor, reseersättningar 5,500 kronor, aflöningar
10,900 kronor, inventarier och litteratur 1,000 kronor, årsmöten

1,000 kronor, hyror, arrenden och diverse utgifter 1,480 kronor. Till
betäckande af dessa, till ett sammanlagdt belopp af 39,510 kronor uppgående
utgifter beräknar föreningen det nu begärda statsanslaget, 15,000
kronor, anslag af hushållningssällskap och landsting 11,750 kronor, ledamotsafgifter
6,600 kronor och inkomster af tidskriften 6,160 kronor
eller tillhopa 39,510 kronor.

En jemförelse mellan den nu gjorda beräkningen för år 1894 och
den i statsrådsprotokollet för den 13 januari 1892 omförmälda, af föreningen
uppgjorda utgiftsberäkning för innevarande år visar att för år
1894 kulturförsöksverksamheten beräknats till 2,900 kronor mindre än
för år 1893, hvaremot beräkningen af följande utgiftsposter för år
1894 höjts, nemligen tidskriftens utgifvande med 665 kronor, reseersättningar
med 1,000 kronor, aflöningar med 800 kronor samt hyror,
arrenden och diverse omkostnader med 580 kronor.

Landtbruksstyrelsen, som öfver ansökningen afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande, har deruti vitsordat att, på sätt styrelsens chef
under 1892 dels genom närvaro vid förenmgens årssammankomst dels
ock vid aflagda besök vid åtskilliga af föreningens försöksodlingar haft
tillfälle inhemta, föreningens verksamhet fortfarande bedrefves på ett
synnerligen gagnande och framgångsrikt sätt, och på grund häraf har
styrelsen, som icke hade något att erinra vid den i ansökningen gjorda
beräkningen af föreningens inkomster och utgifter för år 1894, förordat
bifall till ansökningen. Såsom vilkor för åtnjutande af det begärda
anslaget har styrelsen ansett böra, i likhet med hvad förut egt
rum, föreskrifvas att det skulle åligga föreningen ej mindre att inom
viss tid afgifva berättelse rörande anslagets användande samt att
vara underkastad inspektion från statens sida af föreningens verksamhet,
än äfven att kostnadsfritt tillställa hvardera af rikets landtbruksinstitut
två exemplar samt enhvar af de med statsmedel understödda

llih. till /Hind. Prat. 180/1. 1 Sami. / Afl/. / Haft. 5

[25.]

Geologiska

undersök ningarna.

34 Sjette liufviidtiteln.

landtinanna- och lantbruksskolor ett exemplar af föreningens tidskrift
för år 1894.

Med afseende å hvad landtbruksstyrelsen rörande föreningens verksamhet
anfört,, anser jag denna fortfarande synnerligen förtjent att med
statsbidrag understödjas. Hvad åter angår beloppet af det bidrag, som
sålunda för år 1894 bör föreningen tilldelas, saknar jag allmängiltiga
grunder att åberopa för att kunna förorda högre bidrag än 10,000 kronor
eller samma belopp, som uti den till 1892 års Riksdag aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof föreslogs och jemväl
för innevarande år anvisades af Riksdagen, inom hvilken dock förslaggenom
motion hade blifvit väckt om understödets bestämmande till

15,000 kronor.

Jag tillstyrker alltså att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att,

till understöd åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat för
år 1894 anvisa ett anslag af 10,000 kronor.

Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t vilja, i likhet med hvad för
innevarande år skett, angående vilkoren för anslagets åtnjutande meddela
bestämmelser i det syfte, landtbruksstyrelsen föreslagit.

Uti underdånig skrifvelse den 26 november 1892 har chefen för
Sveriges geologiska undersökning afgifvit, förslagsberäkning öfver de
under år 1894 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel.

Denna beräkning upptager utgifterna till 92,500 kronor.

Häraf är beräknadt för:

Aflöning en.

Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden . kronor 56,450.

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning, verktyg, fraktkostnad

m. m..................................................................................... » 19,000.

Byråafdelningen.

Inventarier, arbetsmateriel m. m........................................... » 2,000.

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar .............................................. » 1,700.

Transport kronor 79,150.

Sjette hxifvudtitelTi.

Transport kronor 79,150.

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och dylikt, ritning

af originalkartor m. in.................................................... » 12,000.

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader .............................................................................. » 1,350.

Summa kronor 92,500.

Till bestridande af utgifterna är att påräkna behållning
af sålda kartor .......................................................... » 500,

hvadan det belopp, som enligt förslagsberäkningen härutöfver
erfordras för år 1894, utgör .......................... kronor 92,000.

eller 500 kronor mera än för innevarande år af Riksdagen anvisats.

Denna tillökning beror, enligt hvad undersökningens chef upplyst,
derpå att en geolog blir nästkommande år berättigad att komma i
åtnjutande af ålderstillägg.

Beträffande den i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari
1892 vidrörda frågan om förändring i skalan för utgifning af vissa
geologiska kartor, har undersökningens chef uti en till mig aflemnad
promemoria meddelat att, sedan de i mitt berörda yttrande omförmälda,
på Hallands läns hushållningssällskaps bekostnad upprättade
jordartskartor öfver Halland numera blifvit färdigtryckta på underlag
af de topografiska terrängkartorna i skalan 1 : 100,000 och det visat
sig att de geologiska färgerna kunnat med erforderlig tydlighet derå
anbringas samt derjemte ett stort antal försök med färgläggning för
hand af andra kartor med mycket bruten terräng utfallit nöjaktigt, förarbetena
för ett förändradt tryckningssätt af de geologiska kartorna
nu torde vara afslutade; och vore det chefens afsigt att med det
snaraste framlägga förslag såväl om utgifningsskalans förändring från
1 : 200,000 till 1 : 100,000, som ock om kartornas tryckning efter hufvudsakligen
samma plan, som för omförmälda Hallandskartor blifvit följd.

Då för närvarande någon förändring i de hittills följda förslagsberäkningarna
icke kan ifrågakomma, hemställer jag att Eders Kongl.
Maj:t, måtte föreslå Riksdagen

att, för fortsättande under år 1894 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och upp -

[26.]

En andre instruktör
i
husslöjd.

[27.]

Väf6kolan i
Borås.

[28.]
Anslag till
handelsundervi8ning.

36 Sjette hiifrudtiteln.

satser, bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 92,000
kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Sedan många år tillbaka bär Riksdagen plägat anvisa medel till en
andre instruktör i husslöjd; och då en sådan instruktör fortfarande är
behöflig, tillstyrker jag, i enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 8 december 1892 jemväl hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1894 bevilja, till anställande af en andre
instruktör i husslöjd, 2,000 kronor.

Vidare hemställer jag, med anledning jemväl af en i ämnet gjord
framställning, hvaröfver kommerskollegium afgifvit underdånigt utlåtande,
att Eders Kongl. Maj:t måtte, i likhet med hvad förut egt rum,
föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1894 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Boras — med vilkor att från Elfsborgs läns
landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften
af statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af en
andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda
belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest
tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

I en till Eders Kongl. Magt stöld skrift af den 25 maj 1888
gjorde styrelsen för Sveriges allmänna exportförening framställning om
vidtagande af åtgärder i syfte att utbilda agenter för befrämjandet af
exporten af svenska produkter, i hvithet afseende styrelsen förestälde
sig att detta mål kunde uppnås dels genom förbättrande af våra handelsskolor,
och dels genom beredande af stipendier åt unge män, som
egnade sig åt handelsyrket, för att i utlandet förskaffa sig de derför
erforderliga kunskaperna.

Sedan kommerskollegium, på grund af nådig remiss, i häröfver
afgifvet utlåtande tillstyrkt dels att, på sätt jemväl styrelsen för exportföreningen
föreslagit, en sakkunnig man skulle utsändas, för att vid
Europas och Nordamerikas förnämsta handelsskolor taga kännedom om

Sjette hufrudtlteln.

dessa läroverks organisation, lärokurser och om undervisningens praktiska
handhafvande vid dem, med skyldighet för denne att derom till civildepartementet
afgifva berättelse, dels ock att anslag af statsmedel måtte
beredas för inrättande, i enlighet med af kollegium närmare angifna
bestämmelser, af resestipendier åt unge män, som egnade sig åt köpmansyrket,
föredrogs ärendet inför Eders Kongl. Maj:t den 12 januari
1889 af dåvarande chefen för civildepartementet, dervid Eders Kongl.
Maj:t, som ansåg nödigt att, innan ärendet till slutlig pröfning företoges,
närmare utredning åvägabringades angående handelsundervisningens
tillstånd inom landet samt om och i sådant fall hvilka åtgärder
tilläfventyrs borde vidtagas för denna undervisnings höjande, täcktes
uppdraga åt kommerskollegium att verkställa en dylik utredning; och
har kollegium i underdånigt utlåtande af den 21 april 1891 framlagt den
äskade utredningen.

I detta utlåtande erinrar kollegium till en början att handelsund ervisningen
här i landet för närvarande hufvudsakligen bedrefves dels vid
två mera omfattande läroverk, hvilka kunde anses såsom verkliga handelsläroverk
eller handelsinstitut, nemligen Göteborgs handelsinstitut
och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus
praktiska handelsinstitut, dels ock vid ett större antal, af enskilda handelslärare
inrättade s. k. handelsskolor. Enligt hvad kollegium vidare
meddelar, lemnas vid de förra läroverken en systematiskt ordnad
undervisning i vissa för en blifvande köpman nyttiga och erforderliga
kunskapsgrenar, hvaremot de senare läroverken i allmänhet icke afse
någon på ett visst kunskapsmått baserad, sammanhängande och afslutad
studiekurs, utan åsyfta att bereda tillfälle för elever äfven med ganska
ringa förkunskaper att genomgå fristående, längre eller kortare, undervisningskurser
i olika ämnen, förnämligast och oftast i bokhålleri och
skrifning.

Kollegium meddelar vidare i afseende å de båda förstnämnda läroverken,
bland annat, följande:

1) beträffande Göteborgs handelsinstitut:

Detta stiftades år 1826 efter subskription inom handelsföreningen i
Göteborg och började sin verksamhet samma år. Dess uppgift är att
»jemte allmän bildning meddela sina lärjungar de särskilda insigter och
färdigheter, som utgöra ett väsentligt vilkor för köpmannens teoretiska
och praktiska duglighet»; det står under Göteborgs stadsfullmäktiges och
dess handelsförenings fullmäktiges uppsigt och vård, närmast utöfvad af
en utaf dessa myndigheter tillsatt styrelse, bestående af fem personer.
Till institutet har af »Renströmska fonden» anvisats eif anslag af 120,000

Sjette hufvu(ltiteln.

kronor för uppförande af eget hus, och dessutom eger institutet ett
genom besparingar samladt kapital.

Före höstterminen 1885 var institutet deladt i två klasser, en förberedande
och en kontorsklass. I den förberedande klassen bedrefs
undervisningen efter den s. k. fria kursläsningsmetoden. Kontorsklassen
åter hade en fast ettårig kurs med hufvudsaklig undervisning i rent
merkantila kunskapsgrenar. Från och med höstterminen 1885 infördes
treårig undervisningskurs vid institutet. Den första klassen afsåg jemväl
då en mera allmänt bildande undervisning, såsom i lefvande språk,
allmän historia och geografi, aritmetik, algebra, fysik, kemi och välskrifning;
i andra klassen tillkom bokföring och kontorsarbete, handelsräkning
och varukännedom och i tredje eller kontorsklassen än ytterligare,
förutom spanska språket, som var valfritt, handelshistoria, handelsrätt,
handelsgeografi, statskunskap, nationalekonomi och »politisk aritmetik))
(ränta på ränta, annuiteter, lån med och utan kapitalrabatt) samt
handelsvetenskap.

Denna utsträckning af lärotiden vid institutet visade sig emellertid
ej gynsam för detsamma. Elevernes antal aftog efter hand, till följd
hvaraf ekonomiska svårigheter att upprätthålla undervisningen infunno
sig. Antagligen funno elevernes vederbörande målsmän kursen för dyr,
eller ansågs det att eleverna blefvo för gamla, innan de hunnit afsluta
sin skolkurs. Man fann sig derför nödsakad att frångå den treåriga
kursen. Från och med höstterminen 1889 blef undervisningen, till
hvilken jemväl qvinliga elever egde tillträde, för inträdande elever fördelad
på två ettåriga klasser. I första klassen undervisades i svenska,
engelska, tyska, franska, geografi, bokföring och kontorsarbeten, aritmetik,
fysik, kemi och välskrifning; i andra klassen omfattade undervisningen
svenska, engelska, tyska, franska, spanska (valfritt), handelsgeografi,
statskunskap, handelsrätt, handelsvetenskap (deri inbegripna
handelslära, bokföring och kontorsarbeten, handelskorrespondens och
handelsräkning) samt varukunskap. Läsåret utgjordes af 40 veckor,
fördelade på en hösttermin och en vårtermin.

För inträde i första klassen fordrades samma kunskapsmått. som
för uppflyttning till nedra sjette realklassen vid de allmänna läroverken.
Den inträdessökandes ålder fick i allmänhet ej öfverstiga 18 år. För
inträde i andra klassen fordrades att hafva inhemtat de lärokurser, som
äro stadgade för den första klassen; inträdessökande till andra klassen,
som aflagt maturitetsexamen, underkastades pröfning i lefvande språk
och aritmetik, i hvilka ämnen klassens alla elever borde hafva genomgått
första klassens kurs.

Sjette hufvudtitelii.

Undervisningen vid institutet hade under åren 1881 —1890 begagnats
af i medeltal 65 elever per år. Elevantalet var under denna periods
första år (1881) 48. Högsta antalet lärjungar under perioden bevistade
skolan år 1885, då antalet under vårterminen var 74 och under höstterminen
84. Derefter har emellertid elevantalet nästan jemt sjunkit.
Vårterminen 1890 var det 52 och höstterminen samma år 57. 1891

års vårtermin var elevantalet 48. Medelåldern hos de under nämnda
10 år i institutets första klass intagna eleverne hade varit 16,9 år,
hvadan ynglingarne efter fullbordad kurs utträdt. i det praktiska lifvet
vid o näring 19 års ålder under den tid kursen varit tvåårig, och vid
tjugu års ålder under den tid den varit treårig. De, hvilka aflagt maturitetsexamen,
hade vanligen varit något äldre och voro ej heller medräknade
i nämnda medeltal. Lärarne, hvilka, med undantag af föreståndaren,
icke voro fast anstälde utan aflönades per timme, voro 1891
års vårtermin till antalet tolf.

2) Angående Frans Schartaus handelsinstitut:

Detta, som började sin verksamhet 1865, grundadt genom medel,
sammanskjutna bland medlemmarne af Stockholms börs, har till ändamål
att meddela undervisning i för handelsyrket nödiga läroämnen samt
att bibringa kännedom om de arbeten, som vanligen förekomma på handelskontor.
Högsta ledningen tillkommer en styrelse, bestående af,
förutom institutets direktor, tre ledamöter, valde genom deputerade af
grosshandelssocieteten i Stockholm. Läroverket eger två för dess ändamål
af grosshandelssocieteten uppförda byggnader, af hvilka den ena
innehåller två lärosalar och bostad för direktor, och den andra är afsedd
att bereda en del af institutets lärjungar tillfälle till erhållande af
hel inackordering, dervid eleven har att erlägga för eget rum med
möbler 300 kronor per läsår och, om han delar rummet med annan
elev, 150 kronor samt dessutom för kost in. in. 50 kronor i månaden.

Undervisningen, som i början af institutets verksamhet bestod i eu
ettårig kurs, meddelas sedan 1871 i två ettåriga klasser, den förberedande,
der undervisningen omfattar svenska, tyska, engelska, franska,
geografi, bokhålleri och kontorsarbete, aritmetik, kemi och välskrifning,
och kontorsklassen, der undervisning lemnas i, förutom förenämnda
språk, äfven spanska (valfritt) samt i geografi, bokhålleri och kontorsarbete,
handelsrätt, aritmetik, välskrifning och varukunskap.

För att vinna inträde i förberedande klassen fordras hufvudsakligen
att i de läroämnen, i hvilka inom institutets förberedande klass
undervisas, hafva insigter jemförliga med dem, för hvilka i allmänt

Sjette hufvudtiteln.

läroverks femte klass vid vårterminens sint meddelas minst vitsordet
godkänd, dock att den, som åtnjutit undervisning å latinlinien, skall
underkastas särskild pröfning i engelska språket. I kontorsklassen kan
den intagas, som aflagt maturitetsexamen eller från allmänt läroverks
öfre sjette klass vid vårtermins slut erliållit minst vitsordet godkänd
eller som godkännes vid af institutets lärare anstäld pröfning. Läsåret
tager sin början den 1 september och slutar den 31 påföljande maj,
med ferier från och med den 21 december till och med den 7 januari.

Antalet elever har från och med 1885 i medeltal utgjort omkring 49
och högst (under året 1887—1888) 62. Medelåldern vid inträdet i den
förberedande klassen bär under de senare åren varit 16,9 samt vid utgåendet
från kontorsklassen omkring 19,2; beroende den höga medelåldern
vid utträdet derpå att eu del studenter, som inträdt vid högre ålder,
medräknats. Lärarnes dåvarande antal uppgick till 9, men af desse
var endast direktor fast aflönad.

Sedan kollegium i sitt utlåtande den 21 april 1891 redogjort för
undervisningen vid de båda handelsinstituten och äfven något berört
den lägre handelsundervisningen, som meddelas vid de s. k. handelsskolorna,
öfvergår kollegium till att lemna en öfversigt öfver handelsundervisningen
i Norge samt vissa främmande länder, Danmark,
Finland, Tyskland, Österrike—Ungern, Frankrike, Storbritannien och Irland,
Italien, Schweiz, Holland och Belgien samt Nord-Amerikas förenta
stater, hvarefter kollegium anställer en kort jemförelse mellan den
svenska och hvar och en af nyssnämnda främmande länders handelsundervisning,
så vidt den kunde bedömas af läroverkens program och
tillgänglig litteratur i ämnet; på grund af hvilken jemförelse kollegium
kommer till det liufvudsakliga resultat, att den svenska handelsundervisningen,
sådan den är anordnad vid de båda handelsinstituten, icke
kan sägas i allmänhet vara underlägsen den, som utlandets motsvarande
läroverk förmå lemna.

Kollegium anser vidare undervisningen vid de båda handelsinstituten
öfverhufvud vara efter våra förhållanden väl afpassad samt kunna
lemna ett ganska tillfredsställande resultat och yttrar derefter, bland
annat, följande:

»Hvad som deremot vid studiet af de svenska handelsskoleförhållandena
måste falla i ögonen är det relativt ringa antal elever, som vid handelsinstituten
söka sin utbildning. Såsom ofvan visats har medel elevantalet
vid Göteborgs handelsinstitut för 10 år varit 65 och vid Schartaus
för 6 år 49. Dessa medeltal torde näppeligen kunna anses stå i något

Sjette hiifvudtiteln.

rimligt förhållande till hela antalet af dem, som egna sig åt handelseller
bankrörelse eller industriel verksamhet. Antalet af alla dessa personer
torde visserligen icke kunna för det närvarande exakt uppgifvas,
men enligt befolkningsstatistiken för 1880 öfversteg då antalet handelsbokhållare,
agenter och banktjenstemän 12,000, samt voro cirka 650
personer sysselsatta å sågverkskontor. Den svenska industrien och
handeln har sedan dess ej obetydligt gått framåt, så att antalet af med
kontorsgöromål nu sysselsatte personer sannolikt är vida större. Och
om äfven för alla dessa en teoretisk liandelsfackunderbyggnad icke kan
anses vara absolut nödvändig, torde dock för ett betydande antal bland
dem en sådan vara af väsentlig nytta.))

»Med hänsigt till möjligheten att egna alla eleverna en tillräcklig
uppmärksamhet kunna emellertid vid handelsinstituten icke flere än 25
elever i första klassen och några, ftien ej många, flere i den högre på
en gång undervisas. För att handelsinstituten skola kunna lemna en
fullgod undervisning åt ett större antal elever, måste alltså parallel- <
klasser inrättas.»

»Vid Schartaus handelsinstitut finnes emellertid icke för närvarande
klassrum för sådant ändamål. Genom ny inredning af läroverkshuset
och förläggande af direktörens bo ställs våning till det för helpensionärer
afsedda, läroverket tillhöriga hus, skulle dock, i händelse elevantalet vid
institutet skulle visa synnerlig tendens till stegring, utrymme kunna vinnas
för flere klassrum.»

»Vid Göteborgs handelsinstitut finnes redan i institutets hus utrymme
för parallelklasser, och sådana hafva äfven der förekommit före inrättandet
af treårskursen och jemväl någon tid under dennas fortgång,
men af ekonomiska orsaker möter svårighet för inrättande ånyo af dylika
klasser, derest icke tillströmningen af elever till institutet visar sig
varda särdeles stor.»

»Fn lifligare tillströmning af elever till handelsinstituten lärer dock
i väsentlig mån motverkas af de höga elevafgifterna, som der fordras.
Under det att undervisningen vid de allmänna läroverken är i det närmaste
kostnadsfri, måste, såsom i det föregående blifvit nämndt, för
undervisningen erläggas vid Göteborgs handelsinstitut första året 280
kronor och det andra 320, samt vid F. Schartaus handelsinstitut båda
åren 225 kronor för år. Och då dertill kommer att nyttan af en för
en blifvande köpman särskildt afpassad undervisning ännu icke torde
vara allmänt insedd, är det lätt förklarligt att vederbörande målsmän
hellre låta de unga personer, hvilka af dem äro beroende, fullfölja sina
studier vid de allmänna läroverken än vid handelsinstituten, äfven då
Bih. till Riksd. Prut. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 0

dre. s^fyai; fQrtH afsigt .&ht l^-fca,; , unga.; söka! sin \framtid;Ä•''•homtonswfefk-r

in A .Uuhimssdiov I ::/-/}i»i^en, mest verkande; qrsaken dertill, att någon allmännare, åstundan
att genomgå] hapdelsinstitutenuicke förspörjes, torda, dock ligga.! berörda
blint .på,. insigt hos allmänhet eu om nyttan af en, o rd nåd Ilande I s un dorn
}b§nii)grn]; kära tid, pch nifd gifvas, som. anse .dylik,undervisning icke
aljenagtj ,(p;heln>flig .utan,,; jnpavätLmindre: nyttig. y: Det,,är nemligen, [inkö
Ovanligt -.att det, framlif lies att deri framgång, köpmanståndet, fordom
Yiunniti.i:iippnått^,intanJ.någon egentlig,, för detta;stånd sär-skildt.afpassiad
teoretisk; utbildning,, lock vidare, plägar det; anfpras ;att de unge män*
som utgått från handelsinstituten,, otro ;1sig,gara,; fullärda, pcb derföre ,geb
na,st ^nwu'' skola, tillämpa; pin, .lärdom: på: kontoren,; ingalunda; reda sig bättre än de,
som,dpr,i v,pund kelp sin folkbildning, .hvadan de måstei börja, sina stp-,
dier .pa Hytt .pcb ^ålpnda endast;-förlorat tid--o Dessa, pcb dylika, åsigter.
finner,pråm u tf alade,ej allenast bär i, landet, utan, vid studiet,af; utkant
dets hithörande förhållanden, äfven i andra länder. Men om fick köp.-!
mannens, yrke, icke, på^om dt- ex. jngeniörens; ,måste hvila.pårvetenskapliga
^öch .teoretiska grunder, lärer dock alltid en väk Ordnad , och,iafpas-i
sad,h,andelsundervis!ning, hvilken naturligen likväl aldrig[k&n,,Äfse att
utbilda, j ,oj?b . alle ärna,.; elever, .ijvuxna;,: en . sjelfständig verksamhet, kunna
meddpj^ijöu.1 grund;f af .vetande,, .påu hvilken Under, mn franltida verksamt
het en vidare utveckling säkrare kan byggas, än dåi denna grand saknas,
Emellertid;, .to.rde,, det,; fpiibållåndeE 11 att '' jlist '' handelssfcåudet. »såväl här
sona,;i,de; finskt andra ,länder ffagit, initiativ till handelsttndervispings
åvägabringandöii antyda att iUyttan af .dylik: ..undervisning är erkänd af
ep; stor def af, jäst ,dplnV frågan, närmast berör;,; och säriskil.dt torde den
liffiga, ntY.eekbnsfUniPå-.; lånare tid i;,af.. handejsundervisnibgsväsendQt.fii
Frankrike, der detsamma betraktas såsom en ’ vigtig .-faktare[för; tippfätF
hålländp af’ landets; rtntrkaptija, pcb jemväl .politiska ställningd äfvensom
dep] •omständigheten,-,att; .Dnglands, praktiska affärsmän alltmer kommit
tilEiden, .uppfattning, •, attj;äfMeni fföreen köpman, ep,'' teoretisk. faökunder-i
byggtutdiiikt nf iivigtji.knuna'' anses visa att behofvet af en planmässigt
ondnad-hapdohundfervi^ning allt mer, och» mor gör sig. kännbart.))/v-! .ur
ilbud»fjaudelsiindoryispingon i vårt land, torde; alltså: likai val som ,den
Övriga, speciabmdenvisuingen,ibdra-åf ..statsmakterna Uppmärksammas,och
främjas.».; narri; •gniuaiw-bru» ■ tblhbru;;-: murnpol Munr/iild no

njjif: Sedan kollegium ytterligarp;!framhållit att .i''-enligt diess tanke råtta
yägeff wtilEib^ffåfUjiindu, af (dep filli®d{iinff .köpmanijiabildningenjii lanidetj
bestpde;;deri;ätt, med; bibehållande hbufvudsak af den. »infattning studie*

Kursernaotvid • våraiåahdfelsinstittstglfédhn legff,9^fe^}koft&fiteI#]lftöie för
©ifctf större''[‘antal1 trriga'' personer att v4<^ eådanä» [haft^fein&tititt
teoretisk underbyggnad för sin blifvande ’vÖrköåmliöf i i rhd&de]gsij4jéB!sti
och ''ratt för • éfnfcnÖet af detta "öilekniögfemål ahslaguäf ’ ahrnäiinäbtoedel
berrdeJeberödas tilleen borj ang åt ”dfi: födan bestående ‘handelsinstituten,
på 1 dét Ätt ..de dymedeMfghåtte/kunna i: betydligäfe /månbnedsätta'' bita,
elévafgifter Och &otillfälle! att inrätta) parallelfelalsBery’■ sammanfattar 1 kol*
legiuniL! slutligfeb siiia åsigter i fråga ”Om dén ’ögéntliga höndelsundervisnihgiéneEfivm-trland]''.
sålunda’:''olliv torn mgibuimllaiabida in tillära .teimv
att de båda högre svenska handelsinstituten kunnatånséB''gabå''ka ’Väl
fylla’ shr.plats!..och ''meddela[för bni blifvahde köpman i ganska tillfredsställande.
förkunbkapebjfv.r. 0/8; 1881 nan''; i-»btfir nxlivd rBinefligfrj

s; bo natt "den åtgärder;/ som till bajndelsanKieiif istetögenfe ’ frätnj aéSe i b i Väst
lånad! ‘tföirde ''dådtagas^ äckel dordn -höra bestå lirkning'' ''afl läf öfrör&mia lifter
höjaaåé’8åf ''in tnädesfo f drill garn a vid handelfemk€thfenpiufcan tbtefédande
å)f’ !nn^jligh''ét Iför/bitti större 1 antal elever’ lätt i vi dghaikÖelsinstitutbn i behålla
undervisning, ih vilket mål ”skulle" tippfiås dörigerrbni ättnönsläg"af stats*
na®iåélt! anvisades,n dels för ätt sätta''hundelsinstitnten ''i tillfälle ätt ii” ali*
mänhet, sänka sina nlevafgiftbr tobis öppna^påralieiklasseTi, dels ''ock''för att
bereda fripilatser och fetipendier/.för. "behöfvahde öeh. iframétåehdefeiwer’;

att fast aflönade lärare hide'' vigtigastelfackämnénä borde’anstäHasj
stoffatt /handelsinstituten ''borde iförses/med’åskådningarhäteriel och verktyg
för fundervisnitaghn; i i warufcäriiffiedöm- samts’Kuiqq t r ?bloyi elwn / ”it
- ''bf/att språkundervisniggeh under senare a ro t'' borde meddelas af infödde
tyska, engelska ''och ’ franska lärare/ ,q di ”g t!r; nnn-mul •.låda
-volt) j.li; i!''.)" /•:■>!!■ b b >1 i- f c ino/bgi "a11 inne t ''jhnjrmv un ob *tn in gaiuii/bi
, c ■-nSbdérrhera hafva Styrelserhiaz/för ofvannämnda båda (handelsinstitut
hvar för/ sig i nnderdåniga skrifvelser deh 1 december 18911 och den

3,0 /januari- 1892, med: åberopande af kommerfeköllegii inflätande af dbin
21 .april'' 1891 öeh i under ytterligarbi framhållande saf vigtett åt att de
båda högre/handelslärovérken sattes i" tillfälle att''i vidsträcktare man
an,^ ''hittills kunnäl i tillgodose, i landets noll köpmannäståhdeteokraf på en
god debi lätt tillgänglig handfelsuindervisnirig,! anhållibom understöd härför
af >istatsmedel, dervid styrelsen--för Göteborgs handelsinstitut anfört
bland annat: •„ liga in! ii i vuic-iivi-.bm'' da .v-eg nlmufaii •-•mm’ i. b! av o >
:>8"b attbinstitutet- mottoge ett’ stort antal lärjungar från andra orter än
Göteborgvoch: således >ioké>i blött ifylåe eib lokalt behof,’utan äfven: bore
till -nytta för landet i dess helhet, hvithet fråmging© deraf att bland
363 i lärjungair,Jivilka åren 188LG 1890 vid institutet Inskrifvits,'' endast
142 varit hemman i Göteborg, undan dot att! 221 i eller öfvek»; 00’pfocént
haft sin hemort i andra delar af riket;

Sjette hufvudtiteln.

att oaktadt storleken af elevafgifterna, 280 kronor för första och
320 kronor för andra året, institutets inkomster under flera år icke varit
tillräckliga att betacka utgifterna;

att inkomsterna, utom elevafgifterna, vore dels 3,000 kronor om
året i anslag af Göteborgs stadsfullmäktige, dels räntan å ett institutet
tillhörigt kapital, hvilket den 31 december 1890 belöpte sig till 64,423
kronor 21 öre, dels ock hyror, inflytande för upplåtelse af lokaler i institutets
rymliga och tidsenliga läroverks hus, hvilket blifvit till läroverket
skänkt af stadsfullmäktige, mot vilkor att institutet skulle hafva
sex frielever årligen;

att emellertid, såsom nämnts, inkomsterna icke räckt till att betäcka
utgifterna, hvilka under åren 1884—1890 vexlat mellan högst 32,793
kronor 30 öre till lägst 22,265 kronor 97 öre, hvarföre ofvannämnda
kapital minskats från 73,841 kronor 62 öre den 31 december 1884 till
nyssnämnda belopp 64,423 kronor 21 öre den 31 december 1890;

att denna minskning i institutets kapital utan tvifvel haft sin grund
i den höstterminen 1885 införda treåriga kursen, i det denna medförde
så mycket ökade kostnader för eleverne, att desses antal från att höstterminen
1884 hafva utgjort 68 efter hand aftagit så, att detsamma höstterminen
1889 nedgått ända till 45, och att i följd deraf äfven de inkomster
institutet haft af elevafgifter minskats; samt

att emellertid, sedan den tvååriga kursen återinförts, elevantalets
sjunkande tyckts upphöra, men att, äfven om institutets inkomster och
utgifter genom åtskilliga i senare tid för besparing vidtagna åtgärder
skulle komma att gå ihop, detta dock endast kunde ske under förutsättning
af att de nu varande terminsafgifterna bibehölles och att elevantalet
icke vidare sjönke; men då afgifterna, 600 kronor för hela kursen,
vore så höga, att många afhölles från begagnandet af det tillfälle institutet
erbjöde att förskaffa sig en för köpmannens teoretiska och praktiska
duglighet grundläggande undervisning, motverkades derigenom institutets
ändamål, köpmannabildningens utbredning och höjande.

Styrelsen för Göteborgs handelsinstitut har'' derföre i sin inlaga i
underdånighet anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda institutet
ett tillräckligt stort anslag för att sätta detsamma i stånd att genom
elevafgifternas sänkande göra sin undervisning tillgänglig för en större
allmänhet, äfvensom att, i händelse af ett växande elevantal, tillgodose
undervisningen genom inrättande af parallelklasser och möjligen återinförande
af en tredje klass eller hållande af fortsättningskurser för sådana
personer, som ansåge sig behöfva vidare utbildning i ett eller annat
ämne, äfven sedan de börjat sin praktiska verksamhet.

Sjette hufvudtiteln.

Beträffande storleken af ett sådant anslag, har styrelsen vidare andraga
att den borde vara sådan, att elevafgifterna kunde nedsättas till
en tredjedel af deras nuvarande belopp eller till 100 kronor om året;
att, enligt ett vid ansökningen fogadt kostnadsförslag, institutet, för att
med en sådan sänkning af elevafgifterna kunna utan alla förändringar
uppehålla undervisningen efter den nuvarande planen, skulle behöfva
ett årligt anslag af 11,000 kronor, och, för att sättas i stånd att i händelse
af behof öppna en parallelklass, 15,000 kronor årligen, samt, i
händelse af nödvändigheten att inrätta en parallelafdelning af hvardera
klassen, 19,000 kronor; hvarförutom för införandet ånyo af en tredje
klass, som äfven kunde tjena till meddelande af fortsättningskurser, ett
anslag af ytterligare 4,000 kronor blefve behöflig!.

Det åberopade kostnadsförslaget upptager, enligt alla de fyra alternativen,
bland utgifterna: aflöningar åt rektor och vaktmästare 7,000 kronor
samt fastighetens underhåll, uppvärmning, belysning, vatten- och
renhållning, assurans och skatter, böcker, skrifmaterialier och dylikt, tillhopa
2,950 kronor, eller sålunda sammanlagd! 9,950 kronor, samt bland
inkomsterna bidrag af Göteborgs stad (utom fri lokal) 3,000 kronor, ränta
å eget kapital 2,750 kronor och hyror 1,000 kronor, tillhopa 6,750
kronor, men ställer sig i öfrigt sålunda, att bland utgifterna upptagas aflöningarna
åt öfrige lärare (utom rektor) i

alternativ 1 (= utan parallelafdelning)................... till kronor 12,200: —

» 2 (= med en d:o ) ..................... » » 17,200: —

)> 3 (= y> » d:o af hvardera klassen) » » 22,200: —

» 4 (— » ytterligare en tredje årsklass) » » 27,200: —

och att bland inkomsterna beräknats a) elevafgifterna enligt

alternativ 1 efter 44 sådana (utom 6 frielever) med kronor 4,400: —
» 2 » 54 » » » » » » 5,400: —

» 3 » 64 » » » » » » 6,400: —

x> 4 » 64 » » » » b » 7,400: —

samt b) erforderligt statsanslag enligt

alternativ 1 till........................................................................ kronor 11,000: —

» 2 )> ...................................................................... » 15,000: —

» 3 » » 19,000: —

». 4 » ....................... » 23,000: —

Sjrfttb t h uffwithwhb''

-as eSfcjprelseM?!för tFrånte ,§ehartans.tib»ndelBmstitot’bär. i sin ifrilgawöfande
åöfeäfcnifigbh!£måM.lffc~r afttnEderb vKbngL Maji: It täcktes ; tills; baudeleinstitftfö i etik t anslagypfehtatsmedd'',;''tillräckligt fetisMrjtbför att
éltttaöipéÄflét- i stånda»iåéls;; ntt>igen*oin! nad^ättningi af Meva-fgiftéiima och
Sétt : antal: fripliatser, tgöraruMervismngbB lättafe tillgänglig
ätHfen fördMmlre berpedladep dels att: genom öppnandet: afl eu päbalellaf*
dekningTid''©!''siden högre klassén. då undervisningen i det hela meta- ändamålsenligt:
ordnad äii1 Kibtillfe varit; Möjligt, ; samt; iljilrvent attp i samband
nt©dofeef edandetnäfi dätosalefömdennainya aftAelmngy >fä tillfälle att-genom
inkedandetiaf eusivälbehöfligi särskild dekad för :varus3rnl(ing.(öfch.ilaboa:h+
töriunr bättre'':kunnas tillgodba»! dfefc «vigtiga läroämnstl varukunskap;; -oöh
har styrelsen, med liftidtisidrig i ii •ötffigfc i till;! kMtoMerskrdlhgitit -/mfarbgrörda
utlåtandet denräi april'''' ISftiprBprskiicb-popekattdels ■ dticjdenIinuvfikande
dry^åXåfäafgiftean öhö ikaconot^osdm urgnåT«å&ngd«W^^jstfen^^äncr•.éraaft
Ritterna: ''vid . den ailmhnnaiiiätroTOitken^hsrimt'' frånvamh/^afk fri platser vid
idb itldhkj mppenbårligen ftmägte t göräddpt> ivårt lhlleE Lomöjligt^ömMåtoga
knmiofré<(''bemedladé ynglfegbr itts begagnå sig-:af MstitutetsMndéitasMng
©öhi''detta"sär3kildt för sådaneqisbrhrÉg hade''sitt Ihéangi •jStbckholmvud«l«
deF .atkqohjelfva- .verket^FVåns Sehartaus handelsinstitut heéipktesr tdbett
stortr^nfcgluelever* Ifrån iandiiittji-tehiäus-hufviidetaden,'';!.det akt af.den3»34
elever, som under de senaste sju läsåren i 1880^-1892:''bJifvi b vidvingstd-ituteb)(inskfifp%ob]pt(l{j^L30
eller omkring;ÖB,fråg SfpyJMqjm
och:(d«e ^tprstående 204, eller ej mindre än. é1 prfllcepjt^från öfriga delar
af riket,©hvarjemte styr|elsen:>(vjdar,Qrapfört ptt institutet^..hvilket såsom,
föruhi,ngmnts varit i till sitt,förfogande

egde en af grosshandelssocieteten för ändamåfet uppförd byggnad, kunde
påräkna jjöljagde .Årliga, inkomst^,, ipewligfln.:j t1).

årligt anslag af sagda societet........................,.............. kronor 7,000: —

elevafgifief ä'' ä25 Krbnor'' af l medeltal'' 48Mldverj b j K5;8O0.; 1

•004.9 tillsammans kronor.. 17,800: —

under ''det att de årliga utgifterna belöpte sig bill 17,700 kronor, vid
hvilket förhållande någon nedsättning i elevafgiftepna. för närvarande
icke vore möjlig;

— : äi$. iför: åvägabringande af eu sådan nedsättning till il001kronor
per ååltOetf tillskott till de årliga inkomsterna skulle erfordra^, som, under
;(äb‘i!ä^inde af en freqvens af 50 elever per år, uppgång^ till 5,700
kroridty.Öller, om derjemte 6 frielevplatser inrättades, till 6.800 kronor;

att, hvad anginge inrättandet af en parallelafdelning för den högre
klassen, styrelsen likaledes ville hänvisa till hvad kommerskollegium
härom anfört, nemligen att den förändring borde vidtagas, att institutets

åt

tvååriga Tlfuif&rj.inMdiTdqft/aHäiänna läroverkens 5:te realklass såsom bas
bordei ifagtliållas såsom en helhet, och i&tfeidhffl&ftirejn ssprskäfl klä sårnad
eitårjgti-lpirs borde inrättas för dem, isoifariaflagjkÉtoäeateäamenrlfeliéi
annars innehade vissai:Högre .föhkunhkåpö^pihMri geflooml Bnfxah skulle hindvikariat
ganska stora, på olikhet i elevernes ålder, MtifflaJoma mognad
och.^fpipiipi§r''bgj:oe^^ ^lagenheterna vid undervisningen i den högre
klassen, der nu, jemte de från den lägre klassen kommande eleverne,
äfven * lärjuittgarlifrån -del äifeafiimanlätDverbensidv^ännejMÖgieikiaBserl samt
studenfemamoittogesfjtntir- mala brun! ‘Sb ^ahihvltm i obuBtidln iginåbieban
sb datt litet! fnör (föftigti-tbrdé.** fcunfaa ainsesl;gif^etr,:^ttpdim Telievatgifterna
nödsatMs,*] det Iderigenomi ökadé itil|fl£pe;t; sktilla n.ädväiidiggöirai^öffipnandet-jaf^en n^iiafdelhingjyrfsamt-niaröt nota!
a ne 5! att. * plåts! Topidenunudifrågäsatta.jparällelklass^idfcJr ''det- närvarande
icke-.funneslii inätituitéts Shus^osom mn! blett! inrymdaitvemfejläföaalarfrixih
expeditiönlsarum a^ecofeeiöboätä^BkåninggrM ftektdrpflfa«ro<åttdg§Ésfifa fehy4
rande tuff annan i bostad-(åt i rektor! (utrymme rföi döti onlyai lär o fallen! lätt
sknlle.jkirhiihnvipnas äfbmsoitiHruminföcl eti.( hittills känbälrtdsakhadfr^sårM
shildi (lokal* 1 (föd f&ttfc&ÄnlingjcpdhfIldtiorMoirikim,!aém mtvidignmg^isom lika-''
ledigt i j af•. 1 komnlerskollfegium ! tfranlhållitsd .såsom rsynnérligen IIönskivärd
hyadf * bär skild! ;*jSchartausr.ihaindelsiiistitutubeiääiffadej då méapljgfen-i.Götö*-.
borgrs/jhandelsinståtdt;!redan!:egde*reni(dylik*dokali''; neagnld eigod neb flis
-föl Styrelsen^! sbm> nya lärosalen samt lokalen för vari^tiaemniiodhdläbor&toriuffii kolumn
atsfr < f omtilbdäj ''kihbdfe 1 fesbödås rpo d< i eti * bil stitiltdt > * till kbrdg i^mdrei {fond,
fetaräkÖairölskidK^dnp: Ände® tiTöiintsäiMingkafo|prtskftt (bidrag;ifrån iSffoekft
bolin a{ c jgtod s handels srxiiete 11 i *m eib,*i SgöiO 0 * kr q wm * *ft> r 1 åly »itfe !b bl o p jo e t; raf
det * (statsanslag,; rsoxh erfordras för* ,^e no pi förande oaF hvad5fetyirels^n! ifotiU
gasätt,/.lutgolrf IdjOOQ krétier: för;;åj.-enligt enufeid! ansökningemrffogjid
kostnadsberäkning,! derinnpptagas qå^rimiirdMomätemidtdsqyai nio nog ah
grosshandelssacietetens. tillskott pengar ojrrarrjf...foxla-JvkrpaKgfiatff^öOgiks
årsdfgiftejr 1 af. 5jd; elever! ((förutomgö: ifrielever)ml.. a..i..au-/‘tenbod 5$400i ta-n-i
årligt 1 statsanslag''/) .0... 1j;..: .-.....-.i;;; m4nji;aju..Lmn..r.uaaa.. * blind n-12,6ö0;fts«i

7,riia ''r'';i Mrrsal

6ch såsöm;utgifter:" : j"'' ''Å'' c .u_ nob -r-.l obimqrrrnl etoBirdadiMy

nuvarande utgifter........-.''dlfa.a.i...^:i..a.:!!.l^ak^htifnkf^Ö^''ia—

deribland rektors lön 5,500 kronor (oberäknad! ett
, t ålderstillägg om 500 kronor, efter 10 år),, arfyoden

l,;>1^1 toO! kfoildk öb&m V ny(I

:>o bmd tii i; v i i 1. g u 11 f >. tv i ''ib ii ii ii I a b n in 1 in na.tadnel
ilab (taljrörd -bfv—svika ''«im -av ny a,—rab

"''‘‘-"åt Öfri^d''lärår©-''#
;1. 00(> krohoH-"''1- 1

-in

-alebnml (.röjd nio emu kalas bo

it1 ni*/ a väg gina—svirra—
Transport Srofior 17,700;

Sjette hufvudtiteln.

Transport kronor 17,700: —•

lärare för den nya parallelklassen.................................... » 5,000: —

för hyra af ny bostad åt rektor...................................... » 1,200: —

» de nya lokalernas eldning, belysning, städning

och underhåll................................................. »_500: —

Summa kronor 24,400: —

Kommerskollegium, som den 3 mars 1892 inkommit med infordradt
underdånigt utlåtande i anledning af handelsinstitutens ansökningar, har
dervid, under åberopande af sitt utlåtande den 21 april 1891 och då
upplyst blifvit att en högst betydlig del af eleverne vid de båda instituten
förskrefve sig från andra orter inom landet än de städer, der
läroverken vore belägna, hvadan jemväl ur denna synpunkt läroverkens
vidmakthållande och utveckling kunde anses beröra det allmännas intresse,
tillstyrkt beredande af årliga anslag åt Göteborgs handelsinstitut
till belopp af 15,000 kronor, för att sätta institutet i stånd att sänka
årliga elevafgifterna till 100 kronor och inrätta en parallelafdelning,
samt åt Schartaus handelsinstitut till belopp af 12,000 kronor, att användas
till elevafgifternas nedsättande till 100 kronor för år, inrättande
af 6 frielevsplatser och till underhåll af ej mindre en parallelafdelning
till den högre klassen än äfven varumuseum och laboratorium, hvarvid
dock för åtnjutande åt de föreslagna understöden borde bestämmas följande
vilkor och förbehåll, nemligen:

att årligt understöd från Göteborgs stadsfullmäktige för Göteborgs
handelsinstitut och från grosshanaelssocieteten i Stockholm för Schartaus
handelsinstitut fortfarande utginge till minst samma belopp som
hittills; att Eders Kongl. Maj:t skulle ega att i hvardera institutets
styrelse insätta en ledamot; att statsunderstöden ej finge utbetalas förr,
än genom inspektion af sakkunnig person, som af Eders Kongl. Maj:t
årligen utsåges, visshet hvarje gång vunnits att undervisningen vid
instituten bedrefves i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant
sätt, att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande;
samt att, beträffande särskildt Schartaus institut, kostnaden för läroverkshusets
lämpande för den nya parallelklassen och varumuseet med
laboratorium bestriddes af institutets egna medel.

Den af kommerskollegium verkstälda utredningen rörande beskaffenheten
af handelsundervisningen i vårt land och åtskilliga andra länder
synes mig gifva vid handen dels att åsigterna om huru handels -

Sjette liufvndtiteln.

undervisningen bör vara ordnad, för att med något så när rimliga kostnader
kunna motsvara sitt ändamål, äro i de olika länderna betydligt
vexlande, dels ock att vår handelsundervisning, hvilken hufvudsakligen
meddelas vid de båda förenämnda instituten i Göteborg och Stockholm,
till sin beskaffenhet är jemförbar med och till och med öfverträffar undervisningen
i vissa andra kulturländer. Gifvet är att, sådan ifrågavarande
undervisning hos oss är ordnad, den icke kan blifva så grundlig
och omfattande som vid några utländska läroverk med längre kurser
och ett rikhaltigt åskådningsmateriel, men man kan sätta i fråga huruvida
så vidlyftiga anordningar äro här i landet behöfliga. Våra handelsförhållanden
komma säkerligen länge att i allmänhet förblifva enklare
och mindre invecklade än dem, som råda på verldens större handelsplatser,
Hamburg, London och dylika, och att till följd deraf hos handelns
utöfvare kräfva mindre omfattande underbyggnad än den, som måste
fordras på sådana platser. Hvad som deremot enligt min tanke är af
största vigt, det är att handelsundervisningen meddelas under sådana
vilkor, att ett större antal än nu är händelsen kan få tillfälle att tillgodogöra
sig densamma. Den klagan öfver bristande köpmannabildning,
som nu från många håll i landet förspörjes, torde till stor del hafva
sin grund deri att största delen af de personer, som valt handeln till
sitt yrke, icke förvärfvat sig den derför nödiga underbyggnaden; och
anledningen till att de underlåtit sådant har säkerligen för mången
berott derpå att möjligheten att förskaffa sig den nödiga köpmannabildningen
varit förenad med kostnader, som han icke mäktat underkasta
sig. Här, likasom i afseende å ej mindre flera andra grenar af
specialundervisning än äfven den allmänna undervisningen, lärer det
ligga i statens intresse att söka underlätta undervisningens spridning.
Men då, när det är fråga om det första steget på denna väg hvad
handelsundervisningen beträffar, det icke gerna kan blifva tal om att
på statens bekostnad från grunden inrätta nya läroverk, torde det för
staten blifva nödigt inskränka sig till att söka bispringa de redan befintliga
läroverken, så att de sättas i stånd att åt ett större antal personer
meddela undervisning på sådana vilkor, att allmänheten vill
och kan deraf begagna sig. Af hvad så väl kommerskollegium som
styrelserna för de båda handelsinstituten i ärendet anfört torde framgå
nödvändigheten af att elevafgifterna sänkas, för att det skall kunna
påräknas att elevantalet i någon nämnvärd grad ökas; och anser jag
mig böra biträda hvad härutinnan ifrågasatts, nemligen att elevernes årsafgifter,
som, efter hvad förut nämnts, utgöra i medeltal vid Göteborgs
institut 300 kronor och vid Schartaus institut 225 kronor, nedsättas

Bih. till Bifall. Prut. 181)11. 1 Hand. 1 Afd. I Haft. 7

50 Sjette hufvudtiteln.

till 100 kronor, med skyldighet derjemte för hvardera institutet att
mottaga 6 frielever.

Det ökade elevantal, som till följd af afgifternas sänkande efter
all anledning är att emotse, betingar med nödvändighet anordnande af
parallelafdelningar, åtminstone vid de öfre klasserna, hvilket derjemte
för undervisningens jemna gång är önskvärdt med hänseende till den
olika grad af allmän bildning, som kan hos eleverne förekomma. Innan
vidare erfarenhet vinnes, torde dock parallelafdelningarna kunna inskränkas
till en vid hvardera institutet, och likaså torde böra anstå
med anordnandet af den utaf styrelsen vid Göteborgs handelsinstitut
föreslagna tredje årsklassen.

Hvad beträffar beloppen af de statsunderstöd, som, under förutsättning
att instituten inrätta sig i öfverensstämmelse med de nu angifna
grunderna, må ifrågakomma, synes mig hvad kommerskollegium derutinnan
föreslagit kunna af mig för nästkommande år biträdas, nemligen
att understöden skulle utgå med 15,000 kronor till Göteborgs handelsinstitut
och med 12,000 kronor till Schartaus handelsinstitut; och torde
emot de af kollegium för öfrigt uppstäda vilkor och förbehåll för statsunderstödens
åtnjutande i hufvudsak icke skäligen kunna göras annan
anmärkning, än att det synes väl strängt att för kontrollens skull fordra
både att i styrelserna insättas ledamöter för statens räkning och att
särskild inspektion skall ega rum.

Derest ifrågavarande båda handelsinstitut blifva stälda under kontroll
af staten, torde af derifrån utgående elever en eller annan, som visar
synnerligen framstående fallenhet för köpmannayrket, kunna af statsmedel
tilldelas stipendium för att i främmande länder vidare utbilda sig,
och såmedelst skulle jemväl det andra af de önskemål, som af styrelsen
för Sveriges allmänna exportförening i dess underdåniga framställning af
den 25 maj 1888 uppstäldes, kunna komma att i hufvudsak realiseras.
Något särskilt anslag för detta ändamål torde åtminstone till en början
icke behöfva af Riksdagen äskas. För närvarande föreligger således
allenast fråga om statsanslag till de båda handelsinstituten i riket. Denna
fråga afser naturligtvis en statsutgift af mera stadigvarande art, men
som någon tids erfarenhet erfordras för att bedöma, med hvilket belopp
anslaget bör för en längre framtid i riksstaten uppföras, hemställer jag
för närvarande att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1894 anvisa ett anslag af 27,000 kronor,
för att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs
handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut.

Sjette hnfvudtiteln.

För innevarande år, liksom för hvardera af de fem närmast före- [29.]
gående åren, har Riksdagen på extra stat beviljat ett anslag af 20,000 Främjande af
kronor att af Eders Kong]. Maj:t användas, för att åt alster af svensk Afsättning T
industri och svenska näringar bereda afsättning i främmande länder. utlandet.

Sedan kommerskollegium undfått nådig befallning att, efter det
Sveriges allmänna exportförening lemnats tillfälle att sig yttra, efter
samråd med landtbruksstyrelsen afgifva underdånigt utlåtande och förslag
rörande lämpligaste sättet att använda det för innevarande år
anvisade anslaget, har kollegium i underdånig skrifvelse den 15 oktober
1892 afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet och dervid — med öfverlemnande
af ett utaf exportföreningens styrelse afgifvet yttrande, deri
styrelsen föreslagit, bland annat, att 15,000 kronor af anslaget måtte
öfverlemnas till styrelsen att hufvudsakligen användas för upprätthållande
och utvecklingen af föreningens verksamhet genom ombud i
utom Europa belägna länder — för egen del, efter samråd med landtbruksstyrelsen,
hemstält att 5,000 kronor måtte anvisas för upprätthållande
under innevarande år af fiskeriagenturen i Norra Tyskland,

8,500 kronor anvisas för upprätthållande under samma år af mejeriagenturen
i Manchester samt återstående 6,500 kronor ställas till styrelsens
för exportföreningen förfogande för att på lämpligaste sätt användas
i det af Riksdagen angifna syfte.

Innan detta ärende i sin helhet afgöres, har jag emellertid ansett mig
böra från exportföreningens styrelse begära upplysning huru exportföreningen
ärnade disponera de medel, som kunde komma att föreningen tilldelas
af ifrågavarande anslag, äfvensom specificerad förslagsberäkning öfver föreningens
inkomster och utgifter för innevarande år, och i följd häraf
har jag ännu icke understält Eders Kongl. Maj:ts pröfning frågan om
dispositionen af det för år 1893 beviljade anslaget.

Då jag icke eger anledning att för år 1894 ifrågasätta någon förändring
i afseende å det anslagsbelopp, som Riksdagen hittills plägat
för ifrågavarande vigtiga ändamål bevilja, tillstyrker jag att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1894 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000
kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas, för att åt alster af svensk
industri och svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

Sjette hufrudtiteln.

[30.]

Bergsskolorna
i Filipstad
och Falun.

[31.]

Anordnande
af fabriksinspektion.

[32.]

Ersättning
för gjorda
förskott.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Under denna anslagstitel tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under nästlidna och
flera föregående år varit förhållandet,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill
hörande skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1894
fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig
person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp
af 14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret utbetalas.

Anordnande af fabriksinspektion.

Då jag icke anser mig böra för närvarande ifrågasätta någon förändring
i afseende å det anslag, som hittills plägat af Riksdagen anvisas
för anordnande af fabriksinspektion, hemställer jag att Eders
Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen

att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1894
anvisa till aflöning åt tre inspektörer 15,000 kronor, med 5,000 kronor
till hvardera för år räknadt, och till bestridande af kostnaden för skrifbiträden
och likartade utgifter 1,800 kronor, eller tillhopa 16,800 kronor.

Ersättning för förskottsvis bestridda utgifter.

Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af Riksdagen
under sjette hufvudtiteln, nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen
H. Bolling, såsom innehafvare af bostället V2 mantal n:r 1 Möllekulla,
förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1890 till den
14 mars 1891 för från bostället exproprierad jord ... kronor 45: 28
till länsmannen S. Lundbohm från Elfsborgs läns

Transport kronor 45: 28

Sjette liufviidtiteln.

Transport kronor

ränteri utbetald ränta för tiden från den 7 juni 1890
till den 14 mars 1891 å till statskontoret levererad
ersättning för jord, som tagits i anspråk från läns mansbostället

Rennelanda stommen n:r 1...................... »

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt
nådiga brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,
hvarmed boställen varit förenade, egt
undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit far dagsår.

........................................................................................ »

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden
åt ledamöterne af den utaf Eders Kongl. Maj:t
den 20 juni 1890 tillsatta komité för utarbetande af
förslag till ändring af grufvestadgan i fråga om dispositionsrätten
öfver mineralfyndigheter å viss kronojord
samt utgifter för inköp af böcker samt för tryckning
och renskri fläng för komitén ........................................... »

45: 28

7: 69

2,990: —

3,721: —

Summa kronor 6,763: 97.

Vidare ifrågakomma till ersättande af Riksdagen åtskilliga utgifter,
som under år 1892 blifvit bestridda för genomförande af åtskilliga
anordningar till förhindrande af kolerans införande i riket. För detta
ändamål hafva nemligen på grund af Eders Kongl. Maj:ts derom fattade
beslut dels åtskilliga observationsanstalter äfvensom vid Fejan i Stockholms
skärgård en karantänsplats anordnats, dels åtskilliga flottan tillhöriga
kanonbåtar och andra fartyg utlagts vid vissa observations- och
karantänsplatser för utöfvande af erforderlig bevakning samt för att
tillhandagå de vid dessa platser anstälde läkare, hvarjemte jemväl
vissa andra åtgärder för ändamålet vidtagits. Ehuru kostnaderna härför
ännu icke äro till fullo kända, torde likväl de kostnadsbelopp, å
hvilka uppgifter nu äro tillgängliga, böra vid instundande riksdag anmälas
till godtgörande. Dessa kostnadsbelopp äro:

utgifter, som af medicinalstyrelsen till 1892 års slut bestridts af
det belopp, 75,000 kronor, som statskontoret på grund af nådiga bref
af den 21 juli och den 22 oktober nämnda år till styrelsen under förskottstitel
utanordna!, för genomförande af det genom förstberörda nådiga
bref föreskrifria anordnandet af observations- och karantänsanstalter
............................................................................... kronor 62,811: 02.

Transport kronor 62,811: 02.

Sjette hufvudtitelu.

Transport kronor 62,811: 02.

utgifter, som af flottans station i Stockholm bestridts
i följd af förläggande dels af en ångslup jemte en mindre
roddbåt vid Fejans karantänsplats, dels af en kanonbåt vid
Känsö, dels ock af en kanonbåt vid Juniskärens observationsplats;
uppgående dessa utgifter, enligt af marinförvaltningen
meddelad uppgift, till .................................................................... 18,188: 42.

Summa kronor 80,999: 44.

Sammanlagda beloppet af de förskott, som sålunda nu torde böra
till ersättande af Riksdagen anmälas, utgör alltså 87,763 kronor
41 öre.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt
tal af kronor, hemställer jag alltså att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda förskottsvis bestridda utgifter,
anvisa ett extra anslag af 87,764 kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande kontrolleras
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Uti sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse af den 3 december
1892 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit förslag rörande
de anslag, som styrelsen ansåge böra af Riksdagen äskas för år 1894
till understödjande dels af anläggning m. m. af vägar, dels af bro- och
hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder, dels ock af företag,
som afse frostländighetens minskande.

I öfverensstämmelse med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att för år 1894 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

[33.] till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning

Anläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, 800,000 kronor,

vägar.

[34.] till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamn ^byggnato""

byggnader samt upprensning af åar och farleder, 150,000 kronor, samt,

m. m.

[35.] till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af

i^n° ^företag s^ana myr utdikning ar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minmgs
° ska frostländigheten för närliggande bygd, 100,000 kronor.

Sjette hufvndtiteln.

I afseende å vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af ofvan
omförmälda statsbidrag samt kontrollen derå, att faststälda planer varda
vid arbetenas utförande följda, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att bibehålla de allmänna vilkor och bestämmelser,
hvilka nu äro gällande och finnas intagna i Riksdagens skrifvelser
den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni 1883 (n:o 67) och den
7 maj 1889 (n:o 43), hvarvid jag dock anser mig böra erinra att Riksdagen,
enligt dess skrifvelse den 6 maj 1891, från en af dessa bestämmelser
medgifvit undantag för en väganläggning mellan Wistträsk och
Glommersträsk i Norrbottens län.

I sammanhang härmed torde jag böra erinra

att, enligt 1891 års Riksdags beslut, blifvit för 1894 beviljade till [36.]
understödjande, medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar 1,000,000
kronor. vägar.

Enär den tid, för hvilken 1888 års Riksdag anvisat medel till odlingslånefonden,
med innevarande år tilländalöper, hafva uti underdånig
skrifvelse den 9 december 1892 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
landtbruksstyrelsen hemstält om nådig framställning till Riksdagen om
anvisande af medel till nämnda fond för åren 1894—1898, i sammanhang
hvarmed styrelserna jemväl föreslagit visst tillägg till de för åtnjutande
af lån från fonden nu stadgade vilkor.

Öfver styrelsernas framställning har statskontoret anbefalts att afgifva
underdånigt utlåtande, hvarjemte fullmäktige i riksgäldskontoret
lemnats tillfälle att i ärendet sig yttra. Men då yttranden från dessa
myndigheter ännu icke inkommit, är jag icke i tillfälle att förrän under
riksdagens lopp underställa detta ärende Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Statens jernvägstrafik.

I underdånig skrifvelse den 14 december 1892 bär jernvägsstyrelsen
gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående
anslag för år 1894 till nya byggnader och anläggningar samt anskaffande
af ytterligare rörlig materiel för det sammanhängande statsbanenätet
söder om Vännäs.

Hvad angår anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar,
föreslår styrelsen att för detta ändamål måtte af Riksdagen för år 1894
äskas ett anslag af 500,000 kronor.

Sjette hufvudtiteln.

I afseende å användningen af detta anslag hänvisar jag till följande
i styrelsens omförmälda skrifvelse intagna förslagsberäkning:

))Byggnader och anläggningar.

Linien Sparr eholm—Flen: bidrag till anläggning
af en station vid Skeboqvarn, afsedd dels för ortens
trafik, dels ock för erhållande af en mötesplats för tåg
Linköping: uppförande af en byggnad, afsedd för

ilgods förvaring och expedierande ...................................

Sya: uppförande af en byggnad, afsedd till bostad
åt en stationskarl, hvilkens i stationshuset befintliga
boställslägenhet är behöflig för utvidgning af

expeditionslokalerna ............................................................

Malmö: uppförande af stängsel kring bangården
Sundsvall: uppförande af en byggnad, innehållande
lokaler för förråd och öfverliggningsrum för tågpersonal
äfvensom bostäder för lokomotivförareförman,

vagnförman oeh förrådsvakt ...............................................

Anm. Ofvan angifna byggnader och anläggningar
finnas upptagna i styrelsens den 14 december
1891 afgifna underdåniga skrifvelse, i
hvilken styrelsen uppgifver behofvet af anslag
till nya byggnader och anläggningar m. in. för
år 1893, men hvilkas utförande måst, på grund
af gjord nedsättning af den begärda anslagssumman,
uppskjutas.

Stockholms norra station: fullbordande af det i förslaget
för 1893 med belopp af 110,000 kronor upptagna
godsexpeditionshuset...................................................

Tomteboda: fortsättning af uppförandet af den i
förslaget för 1893 med belopp af 30,000 kronor
upptagna verkstadsbyggnaden med tillhörande spårläggning
samt anskaffning af derför erforderlig mark
Stockholms södra station: uppförande af en lastkaj
för lastning och lossning af boskap m. m. utom den
der befintliga men otillräckliga............................................

Transport

Beräknad kostnad

kr. 18,000: —

» 10,000: —

» 3,000: —

» 10,000: —

» 31,800: —

*> 35,000: —

» 100,000: —

»__ 2,800: —

kr. 210,600: —

Sjette lmfradtiteln.

Transport kr. 210,600: —

Södertelje: uppförande af eu lastkaj för lastning
och lossning af boskap, gods m. m., som stationen

för närvarande saknar ............................................................ » 1,000: —

Rilsmo: utläggning af ett stickspår för utvidgning

af stationens nu otillräckliga spårsystem ........................ » 3,400: —

Göteborg: tillbyggnad af stationshuset för utvidgning
af resgodslokalen.......................................................... » 5,000: —

Antalet till stationen med bantåg ankomna
resande, som 1870 uppgick till 259,4 i medeltal
per dag och 1880 till 363,6, hade 1891 ökats till
529, till följd hvaraf lokalen för ankommande
resgods numera är alldeles otillräcklig.

D:o: utvidgning af spårsystemet vid Göteborgs

hamnbana enligt närmare redogörelser här nedan ...... » 94,000: —

Herrljung a: uppförande af bostäder åt 6 stationskarlar
med jordköp, föranledt af svårigheten för stationspersonal
att kunna förskaffa sig lämpliga bostäder
i stationens närmaste grannskap.............................. » 12,000: —

Rumla: tillbyggnad af godsmagasinet, erforderlig

till följd af ökad trafik vid stationen ............................ » 1,200: —

Malmö: uppförande af ett vagnskjul, behöfligt till
förvaring af personvagnar, hvilka städse till betydligt

antal äro uppställa vid stationen...................................... » 12,100: —

Vagnskjulet beräknas kosta 32,100 kronor,

hvaraf 20,000 kronor skulle tagas från det kontanta
belopp, Malmö—Tomelilla-banan skall betala

för anslutning med statsbanestationen i Malmö.

Hästveda: uppförande af bostäder åt 6 stationskarlar
af samma skäl, som anförts för dylika bostäder

vid Herrljunga........................................................................ » 9,000: —

Nässjö: uppförande af ett hus vid den nya lokomotivstallbyggnaden
med öfverliggningsrum för lokomotivpersonal,
vattentorn med flere vid lokomotivstall

behöfliga lokaler....................................................................... » 30,000: —

Arvika: uppförande af ett omlastningsskjul för
gods, erforderligt för inventering och omlastning af

Transport kr. 378,300: —

liih. till Riksd. Prat. 1893. I Sami. 1 Afd. 1 Haft. 8

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr. 378,300: —

transiterande styckegods, hvilket till följd af bristande

utrymme icke kan försiggå i godsmagasinet................. » 2,000: —

Byvalla: nedläggning af en vagnvåg, behöflig till
följd af den från Långshyttan till stationen nyanlagda
enskilda jernvägen, som tillför statsbanan en

mängd vagnslastgods, hvilket måste vägas ..................... » 3,600: —

Hästbo: utläggning af ett nytt sidospår till underlättande
af tågmöten vid stationen .............................. » 5,800: —

Söderhamns vestra station: uppförande af bostad
för en banvakt, för hvilken bostadslägenhet nu för hyres

i staden för 250 kronor per år ............................ » 3,300: —

östavall: uppförande af bostäder för 2 stationskarlar
af enahanda skäl, som anförts för anskaffning

af bostäder vid Herrljunga .................................................. » 5,600: —

Erikslund: utläggning af ett nytt sidospår till

underlättande af tågmöten vid stationen.......................... » 4,800: —

Ange: uppsättning af en fristående vattenkran
med vattenledning för underlättande af vattentagning

till lokomotiven under tågtjenst.......................................... » 7,000: —-

Östersund: nedläggning af vattenledning med brandposter
och inledning i jernvägens hus.............................. » 9,000:

Sedan vattenledning blifvit anlagd af staden,
bör denna för vinnande af ökad trygghet mot
eldfara inledas i jernvägens byggnader å stationen.

Bispgärden: utläggning af ett nytt sidospår, beliöf ligt

af samma anledning som det vid Erikslund ......... » 3,800: —

Helgum: tillbyggnad af stationshuset för till följd
af ökad lokaltrafik å stationen erforderlig utvidgning

af expeditionslokalerna............................................................ » 3,000: —

Örnsköldsvik: uppförande af kolbås........................... » 2,700: —

Vännäs: D:o af d:o med tillhörande spårutläggning » 4,200: —

Båda platserna äro afsedda för större kolupplag
och i saknad af kolbås.

Fullföljande af förut påbörjade anordningar för
vexelförreglings- och förbättrade signalapparater vid en

del stationer å bandelen Stockholm—Malmö................. » 50,000: —

Diverse utgifter................................................................. » 16,900: —

Summa kr. 500,000: —»

Sjette hufvudtiteln.

Vidkommande den föreslagna utvidgningen af spårsystemet vid
Göteborgs hamnbana, upplyser styrelsen att denna utvidgning vore betingad
af den stadiga ökning af trafiken å denna bana, som under de
senare åren egt rum. Medan år 1884 antalet öfver statsbanan befordrade
eller för befordran afsedda vagnar, som lossats och lastats vid
hamnbanan, utgjort 31,679, hade antalet år 1891 ökats till 41,844 eller
med nära en tredjedel. Sedan stadsfullmäktige i Göteborg inledt
underhandlingar med styrelsen om dels hamnbanans fortsättande från
dess nuvarande ändpunkt vid Göteborgs förra jernväg öfver den nyanlagda
kajen vesterut till Sänkverket, samt dels beredande af nya förbindelser
mellan denna del af hamnbanan samt statens och Bergslagernas
jernvägsaktiebolags bangårdar, hade kontrakt blifvit upprättadt
mellan jernvägs styreis en och Göteborgs stad beträffande hamnbanans
utvidgning och trafikering, allt under förbehåll att nödiga medel blefve
af Eders Kongl. Maj:t anvisade för utförande af de statsbanan enligt
berörda kontrakt åliggande arbeten.

För anskaffande af ny rullande materiel har jern vägsstyrelsen i
sin ofvanberörda skrifvelse hemstält att Eders Kongl. Maj:t måtte för
år 1894 äska ett anslag af 500,000 kronor, och anför styrelsen i fråga
om behofvet följande:

»De ogynsamma trafikförhållanden, hvilka framkallats och vidmakthållas
genom de tryckta konjunkturerna inom handel och industri, föranleda
styrelsen att vid dess framställning denna gång hos Eders
Kongl. Maj:t om ökande af statens jernvägars rörliga materiel afse från
största delen af de behof i detta hänseende, hvilka under andra förhållanden
omtanken om den befintliga materielens skötsel och vård,
sådan den af ekonomiska skäl borde, men i saknad af tillräcklig reservmateriel
ej kan handhafvas, otvifvelaktigt skulle manat styrelsen att
framhålla. För att belysa angelägenheten af en större tillgång på
reservmateriel, tillåter sig styrelsen här omförmäla, att den disponibla
dragkraften i hög grad förringas derigenom att af lokomotiven omkring
20 stycken redan äro mer än 30 år gamla och i följd deraf föga brukbara,
och att vid innevarande års slut ungefär 1,000 stycken vagnar
ej kunnat — dels i följd af bristande verkstad sutrymme, dels emedan
de ej kunnat i trafik undvaras — i tid som vederbort intagas till reparation
och ommålning. Men ehuru en ganska betydlig förstärkning
vore påkallad för att möjliggöra rättidiga reparationer af den rullande
materielen, inskränker sig styrelsen af ofvan anförda skäl till att hos

[37.]

Nya byggnader
m. m.
vid statens
jernvägar.

[38.]

Ny rörlig
materiel vid
statens jernvägar.

60 Sjette lmfvudtiteln.

Eders Kongl. Maj:t hemställa om utverkande af anslag till inköp af
endast nedannämnda materiel, hvars anskaffning ej kan anstå utöfver år
1894, nemligen:

3 lokomotiv..................................................................... 150,000 kronor,

4 personvagnar och 50 täckta godsvagnar samt

axlar och hjul .................................................................. 300,000 »

äfvensom, med hänsyn till krafven på förbättrad
belysning och uppvärmning i en del företrädesvis
tredje klassens personvagnar samt på anordningen för
säkerheten vid persontågens framförande, till inköp af
apparater för belysning, uppvärmning och bromsning 50,000 »

v Summa 500,000 kronor.»

»Lokomotiven böra vara sexkopplade godstågslokomotiv af typen
Kd, personvagnarne kombinerade för II och III klass efter bogiesystemet,
och denna materiel såväl som godsvagnarne utföras i öfverensstämmelse
med de af Eders Kongl. Magt innevarande år godkända och
i statens jernvägstrafik redan använda konstruktioner.»

»Anskaffningspriserna för denna materiel äro härvid antagna till:

för lokomotiven med reservdelar..... 50,000 kronor pr stycke,

» personvagnarne................................. 20,000 » » »

» godsvagnarne ............................... 3,750 » » » och

» vagnsaxlar med hjul .................... 300 » » » .»

Då jag icke har något att erinra i afseende å beloppet af de anslag,
jernvägsstyrelsen för ifrågavarande ändamål ansett böra af Riksdagen
äskas, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1894 anvisa

dels å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrafik, 500,000 kronor,

dels ock å riksstaten utom hufvudtitlarne, till anskaffande af ny
rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar, 500,000 kronor.

Sjette hufnidtiteln.

Statens jernvägsbyggnader.

Uti underdånig skrifvelse den 14 december 1892 har jern vägsstyrelsen
afgifvit förslag å det statsanslag, som borde för år 1894 äskas
för fortsättuingen af arbetena å stambanan genom öfre Norrland, och
dervid anfört följande.

•Med den stora utsträckning, som åt arbetena å bandelen Vännäs—
Öfver-Luleå (Boden) under år 1892 kunnat gifvas och som med användande
af det för innevarande år beviljade statsanslag af 4,000,000
kronor ytterligare kunde påräknas under år 1893, borde jernvägsbyggnaden
vid sistnämnda års utgång hafva så framskridit, att, under förutsättning
det erforderliga medel af Riksdagen beviljades, hela bansträckan
utan svårighet kunde fullbordas under loppet af år 1894.

I enlighet med för bandelarna Långsele—Vännäs och Vännäs—
Boden under åren 1885—1888 verkstälda undersökningar och upprättade
kostnadsförslag, skulle hela den sammanlagda bansträckan kräfva en
byggnadskostnad af 25,105,000 kronor.

Af detta belopp hade under nedan nämnda år följande byggnadsanslag
blifvit af Riksdagen anvisade:

för år 1887......... 1,000,000 kronor,

j> » 1888 2,000,000 »

» » 1889......... 2,090,000 »

» » 1890......... 4,000,000 »

)> » 1891......... 4,000,000 »

» » 1892......... 4,000,000 »

* » » 1893........ 4,000,000 »

tillsammans 21,090,000 kronor.

För hela banliriiens Långsele—Boden fullbordande skulle således
ytterligare erfordras ett belopp af 4,015,000 kronor, att användas för
arbetenas å stambanan Vännäs — Boden afskalande.

Vid förberörda undersökning af byggnadslinien mellan Långsele
och Boden hade denna linies sammanlagda längd uppgått till 507,392
meter; men vid den permanenta utstakning, som under 1892 års höst
i sin helhet afslutats, hade åtskilliga större och mindre afvikningar från
den föregående undersökningslinien blifvit gjorda, dervid synnerligast å
sträckningen mellan Norrbottens lånegräns och Elfsbyn förbättringar i
plan och profil vunnits samt så stor förkortning af väglängden kunnat

[39.]

Afsittande af
arbetena å
stambanan
norr om
Yännäs.

Sjette hnfvudtiteln.

göras, att banliniens hela längd från Långsele till Boden minskats från
ofvan nämnda 507,392 .meter till 498,719 meter, motsvarande en vägförkortning
af 8,673 meter.

Visserligen komme den utstakade byggnadslinien mellan Norrbottens
lånegräns och Elfsbyn att i jemförelse med den äldre undersökningslinien
kräfva något större terrasseringsarbeten, men det oaktadt hade
den på grund af verkstälda omstakningar upprättade och beräknade kostnaden
för återstående arbeten å bandelen Vännäs—Boden till följd af
den betydliga vägförkortningen och de senare årens låga pris å skenor
så nedgått, att för arbetenas afsilande å denna handel endast ett belopp
af 3,700,000 kronor skulle erfordras i stället för 4,015,000 kronor,
som bort utgå enligt första kostnadsförslaget.

Totala byggnadskostnaden för den 498,7 kilometer långa bandelen
Vännäs—Boden skulle härigenom komma att uppgå till 24,790,000
kronor mot förut beräknade 25,105,000 kronor eller till i rundt tal

50,000 kronor per bankilometer.

Förutom de här ofvan omförmälda särskilda byggnadanslag, hade
af Biksdagen hittills anvisats till rullande materiel:

för år 1889 ........ 410,000 kronor,

» » 1891 ........ 665,000 »

tillsammans 1,075,000 kronor.

I det för jernvägsbyggnadens fortsättning och afsilning nu upptagna
belopp af 3,700,000 kronor inginge icke kostnaden för den materiel,
som ytterligare kunde anses behöflig.

Med tillämpning af den hittills följda beräkningen i fråga om första
uppsättningen utaf rullande materiel för stambanan genom öfre Norrland,
eller en anskaffningskostnad af 5,000 kronor per bankilometer,
skulle den 499 kilometer långa liniens Långsele—Boden utrustning i
berörda hänseende kräfva ett belopp af 2,495,000 kronor. Häraf hade,
enligt hvad ofvan nämnts, af Riksdagen redan för banlinien Långsele—
Vännäs anslagits tillsammans 1,075,000 kronor, hvadan för den återstående
bandelen Vännäs—Boden skulle återstå eu summa af 1,420,000
kronor. Ehuru denna i kostnadsförslaget beräknade summa utan tvifvel
inom få år komme att erfordras för bandelens framtida trafikerande,
hade styrelsen dock, enär föga sannolikhet förefunues derför att ifrågavarande
bansträcka under första året af dess trafikerande skulle påkalla
mer än ett tåg dagligen i hvardera riktningen, ansett att behofvet af
rullande materiel för närvarande kunde inskränkas till följande antal

Sjette hufvudtiteln. 63

lokomotiv ock vagnar med tillhörande delar för en sammanlagd kostnad
af 800,000 kronor, nemligen:

för 6 lokomotiv med reservdelar........................................ kr. 300,000: —

» 12 st. person-, post- och bagagevagnar å kr. 20,000 » 240,000: —

» 60 st. godsvagnar till medelpris af kr. 3,000 ......... » 180,000: —

» axlar och hjul....................................................................... » 65,000: —

» apparater för bromsning, belysning och uppvärmning » 15,000: —

tillsammans kr. 800,000: —

Samtliga dessa slag af rörlig materiel vore antagna att utföras i
enlighet med redan å statens jernvägar befintliga och af Eders Kongl.
Maj:t godkända typer, nemligen lokomotiv sexkopplade af godstågstypen
Kd, personvagnar samt post- och bagagevagnar efter bogiesystemet,
de förra kombinerade II och III klass, de senare kombinerade post- och
bagagevagnar, samt godsvagnar fyrhjuliga dels öppna dels täckta, till
hälften af hvartdera slaget.

I öfverensstämmelse med den af Eders Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 4 februari 1892 faststälda planen för arbetenas bedrifvande
å stambanan genom öfre Norrland under nämnda år, hade dessa arbeten
omfattat:

dels terrassering åt en 76 kilometer lång bansträcka från Norra
Degerfors till landsvägskorsningen vid Bastuträsk jemte resterande arbeten
å bandelen Vännäs—Degerfors, deribland det stora brobyggnadsarbetet
öfver Vindelelfven; vidare samma bansträckas beläggande med
syllar och skenor samt ytterligare dess komplettering med bangårdar
och husbyggnader till Hällnäs, 259 kilometer från Långsele, hvarigenom
den 48 kilometer långa bandelen Vännäs—Hällnäs kunnat under 1892
års höst för tillfällig trafik öppnas;

dels ock terrassering af en omkring 40 kilometer lång bansträcka
från Bodens station å Gellivarabanan söderut till närheten af banans
öfvergång af Piteelf med den stora brobyggnaden öfver Luleelf jemte
banans skenläggning från Boden, 32 kilometer.

Dessutom hade, såsom ofvan angifvits, den 140 kilometer
långa banlinien från Bastuträsk till Piteelf blifvit närmare undersökt
och definitivt utstakad, dervid eu förut omnämnd betydande vägförkortning
vunnits genom liniens framdragande i vestligare sträckning
vid öfvergång af Skellefte eif samt från Byskeelf till Elfsbyn,
hvarjemte arbetsväg med flera förberedande arbeten utförts å 1893
års arbetslinie.

Sjette hufvudtiteln.

Beträffande de arbeten, bvilka styrelsen ansåge sig med det för år
1893 beviljade anslaget kunna utföra, skulle dessa komma att omfatta
ej mindre terrassering och skenläggning af en 80 kilometer lång bansträcka
från Bastuträsk till korsningen af landsvägen mellan Piteå och
Arvidsjaur med de större brobyggnaderna öfver Skellefte och Byske
elfvar än äfven terrassering och skenläggning af ytterligare 35 kilometer
å bansträckningen från Boden söderut eller från Krokträsk till
närheten af Bänkerträsk med brobyggnad öfver Piteelf.

I enlighet härmed skulle större delen af banvallens terrassering
under loppet af år 1893 kunna utföras och för år 1894 endast återstå
planering och skenläggning af den 25 kilometer långa bansträckan
från landsvägskorsningen vid Storlångträsk till Bänkerträsk jemte de
större grusnings-, bangårdsplanerings- och husbyggnadsarbeten, hvilka
tillhörde banans komplettering mellan Jörn och Boden.

Enär den för jernvägsbyggnadsarbetets afslutande mellan Vännäs
och Boden beräknade kostnad af 3,700,000 kronor blifvit uppgjord under
förutsättning att utslutning skedde under loppet af år 1894, skulle,
derest arbetets utslutning utsträcktes utöfver detta år, kostnaden komma
att betydligt öfverstiga detta belopp, och på grund häraf ansåge sig styrelsen
böra hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition om beviljande för år 1894 af hela det för stambanebyggnadens
fullbordande till Öfver-Luleå (Boden) erforderliga byggnadsanslaget
af 3,700,000 kronor äfvensom, för banans förseende med rörlig
materiel, ett belopp af 800,000 kronor eller tillsammans 4,500,000
kronor.

Då det ur flera synpunkter måste anses synnerligen önskvärd! att
ifrågavarande stambana skyndsamt färdigbygges, hemställer jag, med
instämmande i hvad jernvägsstyrelsen föreslagit, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att, till afslutande af arbetena å stambanan mellan Vännäs (Nyby)
och öfver-Luleå (Boden) samt för banans förseende med rörlig materiel,
för år 1894 anvisa ett anslag af 4,500,000 kronor; lärande Eders Kongl.
Maj:t vilja, uppå föredragning af chefen för finansdepartementet, besluta
om sättet för anskaffande af härtill nödiga medel °).

‘) Se bil. till statsverkspropositionen: »Finansplanen».

Sjette hufvudtiteln.

Slutligen har jag att anmäla en underdånig skrifvelse af den 29
december 1892, deruti jernvägsstyrelsen hemstält om anslag till förstärkande
af Gellivarabanans rörliga materiel. I denna skrifvelse har
styrelsen anfört följande:

Trafiken på Gellivarabanan hade under år 1892 uppnått ett ej obetydligt
större omfång, än hvad styrelsen i sin underdåniga skrifvelse af den
16 december 1891, hvilken af mig omnämnts i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 13 januari 1892, på grund af vederbörande grufegares
framställning ansett sig hafva skäl att antaga såsom påräknelig,
i det att nemligen dels malmtransporterna under året i dess helhet
kunde beräknas komma att omfatta omkring 180,000 tons i stället för
de i ofvannämnda skrifvelse beräknade 100,000 tons, dels äfven den
öfriga trafiken visat en oväntad liflighet. Så hade under de elfva månaderna
januari—november de resandes antal varit öfver 75,000 och
de försålda personbiljetterna inbragt öfver 84,000 kronor, hvarjemte
utom malmen transporterats öfver 16,000 tons fraktgods. Också hade
från Gellivarabanan till styrelsens hufvudkassa under år 1892 till den
29 december såsom nettobehållning vid jemvägsdriften inreverserats

207.000 kronor.

Då af den nyssnämnda malmqvantiteten allra största delen utskeppats,
syntes det vara att antaga att Gellivaramalmen numera vunnit
insteg på den europeiska marknaden och att sålunda redan från och
med år 1893 afl utsigt förefunnes till en stadigvarande malmtransport,
hvars omfång, bedömdt efter den qvantitet, som fraktats per månad
sedan den egentliga trafiken börjats i juni månad år 1892, syntes styrelsen
böra antagas till minst 300,000 tons per år.

Under sådana förhållanden måste styrelsen för sin del anse att
den i styrelsens åberopade skrifvelse omförmälda, af vederbörande
grufegare för mer än ett är sedan gjorda och sedermera ofta förnyade
enträgna framställningen, att jernvägen måtte sättas i stånd att redan
från och med år 1893 till Luleå nedfrakta nyssnämnda qvantitet af

300.000 tons malm årligen, borde med hänsyn till jernvägens ekonomiska
fördel väl beaktas och jemvägsdriften med afseende derpå inrättas.
Om en så stor malmtransport skulle kunna stadigvarande

v ombesörjas, blefve emellertid följande åtgärder behöfliga:

l:o) banvallens fullständiga iordningställande och dränering jemte
den komplettering af byggnadsarbetena vid stationerna, som påkallades
af den person- och godstrafik, hvilken, enligt hvad erfarenheten numera
visat, uppträdde i sammanhang med malmtransporterna;

Rik. till Ritod. Prof. 18!)3. 1 Sami. 1 Åfd. 1 lläft.

[40.]

Inköp af
malmvagnar
för LuleåGellivarabanan.

Sjette hnfvudtiteln.

2:o) omfattande permanenta anordningar vid liamnen å Svartön
utanför Luleå för underlättande af malmens inskeppning; samt

3:o) anskaffande af rörlig materiel i tillräcklig mängd samt uppförande
af byggnader för dess förvarande och reparation.

Hvad det under punkten l:o) anmärkta bekofvet anginge, så vore
det visserligen styrelsens bestämda uppfattning att de nödiga kompletteringsarbetena
för banan och stationerna slutligen komme att uppgå
till den af styrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 16 december
1891 beräknade totalkostnad af 3,598,000 kronor, med det afdrag allenast,
som utelemnandet af stängsel kunde medföra. Då det emellertid
skulle blifva förenadt med ganska stor svårighet och dryg kostnad att
under pågående malmtransporter af 1,000 tons i medeltal per dag fortsätta
dessa kompletteringsarbeten i samma skala, som under år 1892
skett, borde de arbeten, som ännu återstode att utföra, enligt styrelsens
förmenande lämpligen fördelas på längre tidrymd än den, som skulle
erfordrats, om de utförts innan trafiken hunnit växa. Nu kunde visserligen
kostnaderna för de kompletteringsarbeten, som under nyssnämnda
trafikförhållanden skulle kunna medhinnas under ett års förlopp,
med någorlunda säkerhet beräknas att uppgå till 400,000 kronor,
eller ungefär det belopp, hvilket ännu återstode oanvändt af de till
ifrågavarande ändamål af 1892 års Riksdag anslagna medel, dock endastunder
förutsättning att transporterna fortginge något sånärjemnt
under året. Men vid osäkerheten om huru malmtrafiken kunde komma
att fördelas på årets månader, och då denna fördelning af naturliga
skäl vore bestämmande för vidden af de kompletteringsarbeten, som
kunde medhinnas, hade styrelsen ansett rättast att vid detta tillfälle
ej hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning om ytterligare anslag till
nu omliandlade ändamål. Deremot förbehölle sig styrelsen att framdeles
till framläggande för 1894 års Riksdag få inkomma med underdånigt
förslag till anslag för de kompletteringsarbeten, hvilka, på grund
af den erfarenhet, som vunnes under år 1893, kunde synas styrelsen
behöfliga och lämpliga att utföra under år 1894.

Vidkommande derefter de permanenta anläggningarna på Svartön,
så syntes med dessa arbetens utförande ännu någon tid kunna anstå,
då det nemligen, att döma af den erfarenhet rörande utskeppningen,
som under år 1892 erhållits, syntes vara möjligt att med relativt billiga
provisoriska inrättningar tills vidare nöjaktigt sköta inskeppningen äfven
af en qvantitet af 300,000 tons årligen.

Hvad slutligen anginge behofvet. af rörlig materiel samt byggnader
för denna materiels förvarande och reparation, ville styrelsen i under -

Sjette hufvudtiteln.

fl Enighet, framhålla att, då under år 1893 ballastarbetena på banan af
ofvan anförda skäl borde blifva betydligt mindre omfattande än under
år 1892 och en stor del af den för dessa arbeten använda dragkraften
sålunda kunde göras disponibel för tågtjensten, med ytterligare anskaffning
af lokomotiv för Gellivarabanan syntes kunna tills vidare anstå.
Deremot vore behofvet af ökad vagnpark för malmtransporten oafvisligt
och kunde ej anslås lägre, än hvad som motsvarade det af styrelsen
i dess underdåniga skrifvelse den 16 december 1891 angifna behofvet
af 175 stycken vagnar af 25 tons bärighet pr vagn.

Totalkostnaden för dessa vagnar hade i nämnda skrifvelse beräknats
till 700,000 kronor. På grund af särskilda förhållanden syntes
emellertid det sålunda förefintliga behofvet af ökade transportmedel
kunna tillgodoses för en betydligt lägre kostnad.

För att upprätthålla den malmtrafik, hvilken under 1892 års sommar
erbjudit sig och hvilken under en tid uppgått ända till 35,000 tons i
månaden, hade nemligen styrelsen funnit lämpligt att af bolaget »The
North Central Waggon Company» den 1 juli 1892 förhyra 300 stycken
malmvagnar, hvilka — förut uthyrda till det Svensk-Norska jernvägsbolaget
— funnits i Luleå tillgängliga. Af dessa vagnar hade sedermera,
på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga medgifvande, inköpts
50 stycken af 20 tons bärighet för det rf 1892 års Riksdag beviljade
anslaget till rörlig materiel vid Gellivarabanan till pris af 2,160 kronor
per stycke. De öfriga 250 vagnarna vore fortfarande förhyrda på det
vilkor att, om köp af dessa vagnar uppgjordes före den 1 april 1893
med betalningsskyldighet den 1 juli samma år, skulle priset utgöra

2,000 kronor per vagn, men deremot vid betalningstillfället återställas
den erlagda hyran, 45 kronor per vagn i månaden, efter afdrag likväl
af den till 4 procent per år från den 1 juli 1892 beräknade räntan å
vagnens nyssnämnda inköpspris, 2,000 kronor. Då nu dessa 250 stycken
vagnar, hvilka vore af samma typ som nyssnämnda, förut anskaffade
50 stycken samt de i sammanhang med banan inköpta 75 stycken,
ehuru med en bärighet af endast 18 tons, befunne sig i fullgodt skick
samt tillhopa erbjöde samma lastförmåga som de ofvan omförmälda till
anskaffning förut föreslagna 175 vagnarna, ansåge styrelsen dem tjenliga
att användas i stället för dessa senare. Den ofvan antydda besparingen
i anskaffningskostnaden för den vid en årlig malmtransport
af 300,000 tons erforderliga vagnmaterielon skulle då utgöra 200,000
kronor, hvarjemte af det utbetalda hyresbeloppet 85 procent skulle
återbäras.

För den vid banan befintliga rullande materielens vård och repara -

Sjette hufvuiltiteln.

tion torde enligt styrelsens förmenande tillsvidare genom provisoriska
åtgärder kunna någorlunda tillfredsställande sörjas, hvarför styrelsen
icke ansåge sig böra nu framställa någon anslagsbegäran för detta
ändamål.

Under förutsättning att ofvan omförmälda »The North Central
Waggon Company» tillhöriga vagnar finge inköpas, att köpet kunde
uppgöras före den 1 april innevarande år och att liqviden kunde
fullgöras den 1 juli samma år, kunde styrelsen alltså, beträffande anslag
till Gellivarabanans iordningställande, för närvarande inskränka
sig till att i underdåhighet anhålla det Eders Kongl. Maj:t täcktes af
Riksdagen äska till förstärkande af Gellivarabanans materiel ett anslag
af 500,000 kronor, att utgå redan under år 1893.

Då vilkoren för det ifrågasatta inköpet synas vara för statsverket
fördelaktiga, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 500,000
kronor, att i mån af behof lyftas för att användas till det af jern vägsstyrelsen
ifrågasatta inköp af malmvagnar för Luleå—Gellivarabanan;
lärande Eders Kongl. Maj:t vilja, uppå föredragning af chefen för finansdepartementet,
besluta om sättet för anskaffande af härtill nödiga medel0).

Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:
Aug. Alströmer.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: »Finansplanen».

Stockholm, K. L. Beckman, 1893.

Sjunde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Januari 1893.

Närvarande statsrådsledamöter:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,
anhöll departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen att få anmäla
de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtitelu, samt anförde
dervid beträffande anslagstitlarne:

Bih. till lliksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

Sjunde hufvudtiteln.

[i-3

Post verket.

Ordinarie anslag.

Postverket.

De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda aflöningsstater
för postverket upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten......................................................... kronor 2,922,300: —

öfvergångsstaten ................................................. » 4,600

indragningsstaten................................................... » 2,593

pensionsstaten........................................................ » 95,500

omkostnadsstaten................................................. » 4,337,000

oförutsedda utgifter ............................................ » 40,000

afkortningar och restitutioner m. in............... » 41,507

tillsammans kronor 7,443,500: -—

I den underdåniga skrifvelse af den 21 sistlidne November, som
innefattar Generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år
1894, har Styrelsen till eu början beträffande

Aflöningsstaten,

med erinran att det af komitén för utredning af frågan om post- och
telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse afgifna underdåniga
betänkande för närvarande är remitteradt till styrelserna för de
båda verken för särskilda yttrandens afgifvande, anfört, att Styrelsen
vid sådant förhållande ansett sig, med allenast två undantag, nu icke
böra begära någon Ökning i aflöningsstaten, sådan den senast blifvit
af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen beslutad.

Generalpoststyrelsen anmäler härefter, att, med tillämpning af Eders
Kongl. Maj:ts och Riksdagens år 1884, i sammanhang med reglering
af postanstalternas vaktbetjening, fattade beslut om indragning efter
hand af de återstående vaktmästarebefattningarna vid postanstalterna och
deras ersättande med vaktbetjentbefattningar enligt ny stat, antalet qvarstående
vaktmästare af andra lönegraden nu bör minskas från det i
innevarande års stat upptagna antalet 19 till 6 och i stället antalet
»andra vaktbetjente» vid postanstalterna ökas i motsvarande mån eller
från 741 till 754.

Då aflöningen för vaktmästare af andra lönegraden är bestämd till
700 kronor, medan lönen för vaktbetjent utgör 500 kronor, uppstår
härigenom en minskning i anslagen å aflöningsstaten med 2,600 kronor.

Sjunde hufvudtiteln. B

Beträffande förslagsanslaget till aflönande af extra biträden vid
distriktsförv ältning ärna och postanstalterna, hvilket i innevarande års stat
upptagits till 4*80,000 kronor, kar Generalpoststyrelsen anfört, att då
utgifterna å anslaget för tiden 1 Juli 1891—30 Juni 1892 uppgått till
i rundt tal 475,700 kronor, kunde deraf dragas den slutsats, att utgifterna
redan för år 1892 kotnme att uppgå till det högre belopp, som
för innevarande år beräknades.

Om således med ökad posttrafik under innevarande år detta anslag
måste öfverskridas, blefve detta i ännu högre grad fallet under år 1894,
derest anslaget då bibehölles oförändradt, ty det kunde ju icke undvikas
att, i mån af verkligt behof, åt allt flere postanstalter lemna ökadt
arbetsbiträde för att möjliggöra tillfredsställande skötsel af det ökade
arbetet, angående hvars stegring Generalpoststyrelsen åberopar, hurusom
under år 1891 antalet rekommenderade försändelser ökades med
87,369 stycken, antalet assurerade försändelser med 86,026 stycken,
antalet postförskottsförsändelser med 44,137 stycken, antalet postanvisningar
med 58,348 stycken och hela antalet försändelser af alla slag
med 6,960,285 stycken eller från 130,547,775 till 137,508,060.

Generalpoststyrelsen har fördenskull ansett anslaget böra af denna
anledning höjas med 20,000 kronor.

Härtill komme, att, ehuru de af Generalpoststyrelsen för innevarande
år begärda och af Eders Kongl. Maj:t. hos Riksdagen äskade
medel för att bereda tjenstemän vid postanstalterna och distriktsförvaltningarna
semester utan minskning i inkomster å tjensten icke
blifvit af Riksdagen beviljade, hufvudsakligast af det skäl att Riksdagen
ansett denna semesterfråga böra lösas först i sammanhang med
frågan om post- och telegrafverkens förening, Generalpoststyrelsen likväl
trott sig böra, oberoende af föreningsfrågan, nu ånyo upptaga sin
förut framstälda begäran om dylik semester.

Generalpoststyrelsen erinrar, hurusom i mitt underdåniga yttrande
till statsrådsprotokollet den 13 Januari 1892 anförts, att, i betraktande
af det trägna och ansträngande arbete, posttjensten kräfde, den begärda
semestern vore af rättvisa och billighet påkallad och att den äfven
skulle, derest den i öfverensstämmelse med Generalpoststyrelsens förslag
blefve obligatorisk för dem bland ifrågavarande tjenstemän, som
hade sig anförtrodd uppbörd, innebära en högst afsevärd skärpning af
kontrollen öfver uppbörden af postmedel.

När så vore förhållandet, syntes det Generalpoststyrelsen, som
om detta medel till skärpt kontroll icke bordo undanskjutas för eller
göras beroende af frågan om post- och telegrafverkens förening, åt -

Sjunde hufvudtiteln.

minstone icke med mindre än att beviljandet af semesterförmånen kunde
anses i något afseende lägga hinder i vägen för eller försvåra verkens
förening. Men att medgifvaudet af den begärda semestern icke innebure
något sådant hinder eller medförde någon som helst olägenhet
för föreningens genomförande framginge deraf, att komitén för de båda
verkens sammanslagning tramhållit, att denna semesterförmån icke stode
i något direkt sammanhang med frågan om verkens förening, hvadan
komitén ansett den icke ens böra upptagas i kalkylen öfver kostnaderna
för den gemensamma lokalstaten.

Med anledning af Riksdagens uttalade mening, att, om en dylik
förmån medgåfves postpersonalen, anspråk på erhållande af enahanda
förmån snarligen kunde motses från telegrafpersonalens sida, hvilka
anspråk i sådant fall svårligen kunde afvisas, och att Riksdagen sålunda
i sjelfva verket stode inför en långt större utgift, än den statsverkspropositionen
i denna fråga utvisade, tilläte sig Generalpoststyrelsen
erinra, att kostnaderna naturligen skulle blifva större, om jemväl telegrafpersonalen
bereddes enahanda förmån, men att enligt nyssnämnda komités
beräkningar utgifterna för beredande åt den nuvarande telegrafpersonalen
af enahanda förmån skulle begränsas till inemot 25,000
kronor, medan åter kostnaden för beredande åt den gemensamma personalen
af dylik semester skulle komma att uppgå till omkring 49,500
kronor; och då kostnaden för anordnande af semester åt postpersonalen
af Generalpoststyrelsen beräknats till 30,000 kronor, syntes föreningen
således icke hafva på saken annan inverkan, än att genom densamma
skulle för statsverket i detta hänseende uppkomma eu minskning i utgift
af omkring 5,500 kronor.

Under åberopande i öfrigt af hvad Generalpoststyrelsen i semesterfrågan
anfört vid afgifvande af underdånigt förslag till postverkets stater
för innevarande år, har Styrelsen slutligen erinrat, att, för möjliggörandet
af denna semester, tjensteman af lägre grad vid distriktsförvältning
eller postanstalt skulle vara skyldig att, om han för beredande
af semester förordnades till högre befattning, densamma bestrida
mot åtnjutande endast af sina egna aflöningsförmåner, dock ej längre
tid än tre månader hvarje^ år, och att således postverkets kostnader
för semesters beredande skulle begränsas till utgifvande af skäliga arfvoden
åt de extra tjenstemän, som, eljest oaflönade, tillkallades att under
semestertiden å postanstalterna tjenstgöra, till hvilka kostnader
skulle komma ersättning till vikarie enligt gällande resereglemente, när
resa för inställelse till tjenstgöring erfordrades.

Med hänsyn till nu anförda båda omständigheter, nemligen be -

Sjunde hufvudtiteln.

hofvet af ökning i det ifrågavarande anslaget redan med dess nuvarande
användning och kostnaderna för semesterns genomförande, har Generalpoststyrelsen
hemstält, att anslaget måtte höjas med 50,000 kronor.

Ehuru jag fortfarande finner Generalpoststyrelsens förslag angående
beredande af semester åt tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna
och postanstalterna, särskildt med hänsyn till den skärpta kontroll öfver
uppbörden af postmedel, som derigenom skulle vinnas, vara särdeles
beaktansvärdt, anser jag det likväl icke vara skäl att, då Eders
Kongl. Maj:ts till nästlidet års lagtima Riksdag i sådant syfte gjorda
framställning icke vunnit Riksdagens bifall, efter en så kort tids förlopp
ånyo upptaga denna fråga. Jag finner mig derföre icke böra för
genomförande af nämnda förslag förorda någon förhöjning i anslaget
till aflönande af extra biträden vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna,
men då af hvad Generalpoststyrelsen anfört framgår, att
ökning i berörda anslag erfordras redan med dess nuvarande användning,
lärer anslaget böra förhöjas med det belopp, Generalpoststyrelsen
af sådan anledning ifrågasatt, eller med 20,000 kronor.

Anslaget till ålderstillägg är i det underdåniga statsförslaget upptaget
till samma belopp, hvarmed det är i postverkets stater för innevarande
år uppfördt.

Enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelat, hafva bland utgifterna
å detta anslag inberäknats de ålderstillägg, som tre utaf de af Generalpoststyrelsen
föreslagne och af Eders Kongl. Maj:t den 18 November
nästlidet år för en tid af tre år från den 1 Januari innevarande år förordnade
postinspektörer intjenat å innehafvande ordinarie befattningar
i postverket, då Styrelsen antagit, att desse vore berättigade att fortfarande
uppbära ålderstilläggen, och derom gjort underdånig hemställan,
samt i allt fall nödiga medel till ålderstilläggen måste beräknas i staten,
för den händelse att postinspektor frånträdde det honom meddelade
förordnandet och återginge till sin ordinarie befattning.

Med afseende derå att, på sätt Statskontoret i inhemtadt underdånigt
utlåtande anfört, aflöningsförmånerna för samtliga postiuspektörerua
vore lika och blifvit bestämda utan att hänsyn tagits till möjligheten
för en del af tjensteinnehafvarne att förutom dessa aflöningsförrnåner
bibehålla någon del af den aflöning, som vore beviljad för
annan tjenstebefattning inom postverket, fann emellertid Eders Kongl.
Maj:t vid meddelande af nådiga förordnanden för postinspektörerna i
de fem postinspektionsdistrikten hinder möta för bifall till Generalpoststyrelsens
framställning derom, att tre bland de till postinspektor
förordnade posttjenstemännen, hvilka intjenat ålderstillägg i iiinehaf -

Sjunde hnfvudtiteln.

vande ordinarie befattningar, måtte förklaras berättigade att uppbära
berörda ålderstillägg äfven såsom postinspektörer.

Det ligger naturligtvis icke ringa vigt derpå, att postinspektörsbefattningarna
må besättas med personer af framstående och bepröfvad
duglighet, hvilka gjort sig väl förtrogna med den postala verksamheten
i dess olika g renar. De i sådant hänseende erforderliga qvalifikationerna
lära företrädesvis vara att finna hos innehafvare af mera
magtpåliggande ordinarie tjänster inom postverket. Med dessa tjenster
äro i allmänhet förenade aflöningsförmåner, som öfverstiga eller åtminstone
ej afsevärdt understiga den för postinspektörerna bestämda aflöningen.
Vid sådant förhållande och då postinspektörerna icke erhålla
fullmagt å sina tjenster, utan förordnas att för viss tid uppehålla dem,
synes det mig vara med billighet öfverensstämmande, att, om en till
postinspektor förordnad posttjensteman intjenat eller under den tid,
förordnandet fortfar, kommer att intjena den särskilda löneförbättring,
som en längre tids innehafvande af en tjenst medför i form af ålderstillägg,
han icke må gå förlustig denna förmån derföre, att han förordnats
att på viss tid sköta annan tjenst. Jag hemställer derföre,
att Riksdagens medgifvande måtte inhemtas dertill, att posttjensteman,
som förordnas till postinspektor, må, jemväl medan sådant förordnande
af honom innehafves, ega uppbära ålderstillägg, som af honom
i innehafvande ordinarie befattning iutjenats eller under tiden för förordnandet
intjenas.

Å anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag
för en del betjente, hvilket i staten för såväl 1892 som innevarande år
upptagits till förslagsvis 50,000 kronor, hafva, enligt hvad Generalpoststyrelsen
meddelar, utgifterna uppgått under år 1891 till 51,480
kronor 6 öre, under perioden 1 Juli 1891—30 Juni 1892 till 53,603
kronor 88 öre samt under första hälften af sistnämnda år till 27,089
kronor 16 öre, motsvarande för helt år en kostnad af 54,178 kronor
32 öre. Anslaget vore således redan nu otillräckligt och blefve det
ännu mera vid en fortgående utsträckning af postbefordringen å jernväg,
der antalet postförda nymil år 1891 ökats från 1,426,789 till
1,475,514 eller med 48,725 nymil, vid ökadt, bestyr med distribution
af tidningar och tidskrifter genom postverkets försorg, hvilket bestyr
omfattade 58,212,336 nummerexemplar år 1890, men 60,971,966 nummerexemplar
år 1891, samt i allmänhet vid ökningen inom alla de
postverkets rörelsegrenar, der biträde af vaktbetjent kunde användas
för ombesörjande af en del enklare göromål.

Med bibehållande af den ordinarie vaktbetjentpersonalen vid dess

Sjunde hufvudtiteln. 7

nuvarande antal har Generalpoststyrelsen fördenskull hemstält, att
det ifrågavarande anslaget måtte höjas med 10,000 kronor eller från

50,000 kronor till 60,000 kronor.

Denna Generalpoststyrelsens hemställan anser jag mig böra biträda.

Beträffande

öfvergångsstaten

har Generalpoststyrelsen anmält, att, sedan den derå med en aflöning
af 1,000 kronor upptagne postmästaren i Misterhult nyligen aflidit,
anslagen under nämnda stat kunna minskas med nämnda belopp eller
från 4,600 kronor till 3,600 kronor.

I anslagen under

Indragningsstaten

förekommer, enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelat, icke anledning
till någon ändi-ing.

Beträffande

Pensionsstaten

■■ .".Öl '' V ■ ife

anmäler Generalpoststyrelsen,

att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de
pensioner, som utgått < *

till förre

n ii

ii ii

ii >i

ii 11

ii ii

ii 11

ii >i

postmästaren I. Lindstedt ..........................		kronor	1,250	—*
vaktmästaren P. G. Wibom........................		77	570	—
postexpeditören M. Lindstedt.....................		77	1,200
postmästaren P. W. Cederborg..................		77	1,800	—
„ A. G. Höijer...........................		77	900	—
eldaren å postångfartyget »Öland» P. Landergren ..................................................	C.	7*	400	.
postmästaren C. G. G. Hagberg ..............		V	1,950	—
extra postiljonen I. Anderssons enka .....		77	30	—
vaktbetjenten A. J. Luthboms enka Ch. Lutlibom, född Sundberg, .....................	C.	77	150: —

eller tillhopa kronor 8,250: —

8 Sjunde hufYudtiteln.

men att deremot å staten böra uppföras följande pensioner, som
blifvit beviljade, efter det Eders Kongl. Maj:t till sistlidet års lagtima
Riksdag aflat nådig proposition angående statsverkets tillstånd och
behof, nemligen

för förre
n n

11 11

ii 11

ii ii

postmästaren A. L. Gellin ...........

vaktbetjenten C. G. Lindahl ...
„ J. Andreasson ...

„ G. T. Carlsson .

„ J. P. Åberg .......

„ N. Christoffersson

„ A. Jonsson ..........

äfvensom den pension å.....................................................

hvartill postmästaren i Ullånger C. O. Lené enligt
nådiga brefvet den 23 Oktober 1891 förklarats berättigad,
då han efter den 10 April 1892 erhölle
afsked från postmästaretjensten.

kronor	2,400
11	200
V	300
11	300
11	300
11	300
11	200
11	1,500

Summa kronor 5,500: —

Hvad beträffar

Omkostnadsstaten,

föreslår Generalpoststyrelsen, att följande anslag måtte höjas, nemligen
anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision med 10,000 kronor från

320.000 '' kronor till 330,000 kronor, anslaget till expensutgifter med

15.000 kronor från 3S5,000 kronor till 400,000 kronor, anslaget till
rese- och traktamentser sättning ar för resor i embets- och tjensteärenden i
allmänhet med 3,500 kronor från 25,500 kronor till 29,000 kronor, anslaget
till traktamenten för tjenstemän i jernvägspostkupé med 20,000
kronor-,från 270,000 kronor till 290,000 kronor, anslaget till traktamenten
för vaktbetjente med 10,000 kronor från 500,000 kronor till

510.000 kronor, anslaget''till postföringskostnad vid befordran å jernväg
med 90,000 kronor från 1,390,000 kronor till 1,480,000 kronor, anslaget
till postföringskostnad vid befordran å landsväg och inom postanstalternas
områden samt till landtbrefbäring med 10,000 kronor från 740,000
kronor till 750,000 kronor, samt anslaget för tillverkning af frimärken,
frankokuvert, brefkort och kortbref med 15,000 kronor från 100,000
kronor till 115,000 kronor.

Den föreslagna höjningen i anslaget till rese- och traktamente -

Sjunde hnfvudtiteln.

ersättningar för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet är
föranledd af Generalpoststyrelsens förslag om beredande af semester
åt tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna, och
skulle med dessa medel betäckas de kostnader, som komme att uppstå,
då vikarie för posttjensteman under semester icke kunde r tjenstgöringsorten
erhållas, utan måste från annan ort dit beordras.

Beträffande anslaget till postforingskostnad vid befordran å jernväg,
hvilket anslag i innevarande års stat är upptaget till 1,390,000
kronor och hvari, såsom jag nyss nämnt, begäres en förhöjning af

90,000 kronor, har Generalpoststyrelsen anfört, att de kostnader, som
af anslaget bestridas, uppgått i runda tal, år 1891 till 1,350,400 kronor
samt under tiden 1 Juli—31 December 1891 till 702,100 kronor
och under tiden 1 Januari—30 Juni 1892 till 637,500 kronor eller
för hela perioden 1 Juli 1891—30 Juni 1892 till 1,339,600 kronor.
Orsaken till denna skenbara minskning läge deri, att under år 1891
betalades postbefordran å statens jernvägar för 13 månader, hvaremot
under de två angifna halfårsperioderna liqviderades dylik befordran å
statens jernvägar för 12 månader, nemligen under tiden 1 Juli—31
December 1891 för sju månader och under första hälften af år 1892
för fem månader. Då numera enligt nådiga brefvet den 29 April 1892
medgifvits statens jernvägar för postbefordran medelst bogievagnar en
godtgörelse af 18 öre för hvarje med post tillryggalagd kilometer,
hvilken godtgörelse redan nu medförde en ökad årlig kostnad för postverket
af omkring 25,000 kronor, som icke ens till någon del inginge
i utgifterna å anslaget för nyssnämnda två halfårsperioder, då jemväl
under innevarande år nya betydande jernvägslinier med postbefordran
tillkomme samt då ytterligare utvidgning af jernvägsnätet vore att förvänta
under år 1894, har Generalpoststyrelsen, äfven med antagande
att bestämmelserna om ersättning till statens och enskildes jernvägar''
för postbefordran bibehölles oförändrade, ansett anslaget böra för år
1894 med ofvan nämnda belopp förhöjas.

Då jag icke ansett mig kunna tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att
nu ånyo hos Riksdagen göra framställning i syfte att åt tjenstemännen
vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna bereda semester utan
minskning i inkomster, följer deraf, att jag icke heller kan förorda
den af Generalpoststyrelsen, under förutsättning att sådan semester
blefve beredd, begärda ökning i anslaget till rese- och traktamentsersättningar
för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet.

Mot de af Generalpoststyrelsen i öfrigt föreslagna förhöjningar i
Bill. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 2

Sjunde hufvudtiteln.

anslagen under omkostnadsstaten, hvilka samtliga äro en följd af den
ständigt tillväxande posttrafiken, som naturligtvis i sin ordning kommer
att tillföra postverket ökade inkomster, har jag icke något att erinra.

Det å postverkets stat uppförda anslag till oförutsedda utgifter,
hvilket i gällande stat faststäldes till 40,000 kronor, är i det nu afgifna
statsförslaget upptaget till samma belopp.

I anslaget till afkortningar och restitutioner, hvilket i innevarande
års stat upptagits till 41,507 kronor, föreslår Generalpoststyrelsen, för
erhållande af en jemnare slutsumma å utgiftsstaterua i deras helhet,
en förhöjning af 4,350 kronor. För vinnande af en jemn slutsumma
å utgiftsstaterna, sådana de af mig tillstyrkas, torde emellertid ifrågavarande
anslagssumma böra utföras med 46,357 kronor, då ökningen
blifver 4,850 kronor, för hvilken höjning jemväl anledning finnes i
den omständigheten, att utgifterna från anslaget under de senaste åren
ökats, så att de utgjort år 1890 61,100 kronor, år 1891 51,000 kronor
och under perioden 1 Juli 1891—30 Juni 1892 52,300 kronor.

Sammanställas de af mig nu tillstyrkta ändringarne i postverkets
stater, visar det sig,

att under ajlöningsstaten ökning komme att ega rum med följande
belopp, nemligen:

Ökning. Minskning.

i anslaget till vaktbetjente,
för beredande af lön till
13 vaktbetjente, som
komme att ersätta 13
indragna vaktmästare,

med ............................ kronor 6,500: —

i dito till aflönande af extra
biträden vid distriktsförvaltningarna
och

postanstalterna med...... „ 20,000: —

i dito till arfvoden åt extra
vaktbetjente och hushyresbidrag
för eu del

betjente med.................. „ 10,000: —

kronor 36,500: —

Transport kronor 36,500: —

Sjunde hufvudtiteln.

Ökning.

Transport kronor 36,500: —

hvaremot minskning
skulle uppkomma genom
uteslutande ur staten af
13 vaktmästarebefattningar
med en lön af tillhopa ...... „ 9,100: —

så att alltså aflöningsstaten på det hela

skulle växa med kronor..................................... 27,400: 1—

att å öfvergångsstaten genom afförande af
det för postmästaren i Misterhult upptagna
belopp minskning komme att uppstå med

kronor ................................................................

att å pensionsstaten i
följd af pensionstagares frånfälle
komme att besparas kronor 8,250: —
hvaremot skulle tillkomma
af Eders Kongl. Maj:t
beviljade nya pensioner...... „ 5,500: —

så att alltså minskning i denna stat

komme att ega rum med kronor .....................

att under omkostnadsstaten ökning komme
att eg a rum:

i anslaget till uppbörds- och

frimärkesprovision med kronor 10,000: —

i dito till expensutgifter med „ 15,000: —

i dito till traktamenten för
tjenstemän i jernvägs postkupé

med ............... „ 20,000: —

i dito till traktamenten för

vaktbetjente med ......... „ 10,000: —

i dito till postföringskostnad
vid befordran å jernväg
med ................................. „ 90,000: —

Transport kronor 145,000: —

27,400:

Minskning.

1,000: —

2,750: —

3,750: —

Sjunde hnfvudtiteln.

Ökning. Minskning.

Transport kronor 145,000: — 27,400: — 3,750: —

i anslaget till postföringskostnad
vid befordran å
landsväg och inom postanstalternas
områden
samt till landtbrefbä ring

med ...................... „ 10,000: —

i dito för tillverkning af frimärken,
frankokuvert,
brefkort och kortbref
med ............................... ,, 15,000: —

så att alltså under omkostnadsstaten

skulle uppstå en ökning af tillsammans......... 170,000: —

samt att slutligen anslaget till a/Jcortningar
och restitutioner in. m. komme att ökas
med kronor.............................................................. 4,850: —

tillhopa kronor 202,250: — 3,750: —

En ökning på det hela komme alltså att ega rum med kronor

198,500;

och skulle staternas slutsummor blifva följande:
aflöningsstaten .................................................... kronor 2,949,700: —

öfvergångsstaten................................................... „ 3,600: —

indragningsstaten .............................................. „ 2,593: —

pensionsstaten ..................................................... „ 92,750: —

omkostnadsstaten.................................................. „ 4,507,000: —

oförutsedda utgifter............................................. „ 40,000: —

afkortningar och restitutioner.,......................... „ 46,357: —

tillsammans kronor 7,642,000: —

Då postverkets inkomster för år 1894 beräknats till 8,100,000
kronor, skulle alltså inkomsterna.komma att öfverstiga utgifterna med

458,000 kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af de utaf mig nu tillstyrkta
ändringar i postverkets stater äfvensom af den föreslagna bestämmelsen

Sjunde hufvudtiteln.

om rätt för postinspektor att uppbära i hans innehafvande ordinarie
befattning intjent ålderstillägg, måtte för år 1894 bestämma postverkets
anslag, förslagsvis beräknadt, till 7,642,000 kronor, att utgå direkt af
postmedlen.

Telegrafverket.

Sedan nästliden års lagtima Riksdag antagit utgiftsstater för tele- [2.]
grafverket, slutande å 1,341,310 kronor, att gälla under innevarande år, Tele9rafverketmed
rätt för Eders Kongl. Maj:t att i nämnda stater göra de jemkningar,
som kunde finnas af behofvet påkallade, har Eders Kongl. Maj:t
den 2 September 1892 faststält telegrafverkets stater för år 1893 och
dervid beträffande stationspersonalen vidtagit den jemkning, hvilken
bör för Riksdagen anmälas, att kommissarietjensten vid Skellefteå station
nedflyttats från första till andra klassen och kommissarietjensten
vid Umeå station uppflyttats från andra till första klassen.

De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ..................................................... kronor

öfvergångsaflöningsstaten ................................. ,,

pensions- och understödsstaten....................... „

underhållsstaten ................................................. „

tillsammans kronor

946,200: —
5,300: —
101,320: —
284,800: —
1,337,620: —

beroende skilnaden mellan de af Eders Kongl. Maj:t faststälda och de
af Riksdagen antagna staternas slutsummor derpå, att till följd af dödsfall
dels från öfvergångsaflöningsstaten, dels ock från pensions- och
understödsstaten afförts sammanlagdt 3,690 kronor.

I underdånig skrifvelse den 11 sistlidne November har Telegrafstyrelsen
afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1894
och dervid beträffande

Aflöningsstaten

till en början anfört, att det nuvarande, till arfvoden åt ingeniörer på
Styrelsens stat upptagna belopp, 8,000 kronor, hvilket bestämdes år
1883, visat sig mer och mer otillräckligt. Ingeniörsgöromålen vid
telegrafverket skulle dermed icke kunnat nöjaktigt uppehållas, derest
icke Styrelsen haft särskild!, nådigt bemyndigande att låta de assistenter,
som förordnats att tills vidare förrätta dessa göromål, under tiden behålla

Sjunde hufvudtiteln.

hela eller större delen af deras assistentaflöning. Men denna anordning
hade den oegentlighet med sig, att de extra ordinarie tjenstemän, som
förordnades att uppehålla ifrågavarande ordinarie tjenstemäns befattningar
vid stationerna, måste helt och hållet eller till större delen aflönas
med arfvoden från det för stationspersonalen afsedda särskilda anslag
för extra biträden och vikariat. Denna oegentlighet hade Styrelsen
visserligen sökt att, så vidt möjligt varit, undvika derigenom, att telegrafingeniörerne,
åt hvilka på senare åren måst i vidsträckt mån uppdragas
jemväl utförandet af telefonarbeten, fått jemte sina arfvoden på
telegrafverkets utgiftsstat, men med afstående af så stor del af assistentaflöningen,
som erfordrats för bestridande af deras assistenttjenster,
uppbära särskilda efter förhållandena lämpade fyllnadsbelopp af telefonmedel.
Men såväl genom den med början af år 1889 inträdda nedsättning
i det inländska telegramportot och deraf föranledda betydliga
tillökning i telegrafkorrespondensen som genom det telegrafverkets
stationspersonal pålagda arbete äfven med telefonledningars betjenande
hade denna persouals göromål så tilltagit i mängd, att den stationerna
från början åliggande närmaste tillsynen öfver telegraflinierna numera
ej kunde af dem på ett tillfredsställande sätt fullgöras, hvadan befattningen
dermed måst för dem väsentligt inskränkas och i stället i
vidsträcktare mån än förut öfvertagas af de särskildt förordnade ingeniörerne.

Till följd häraf och genom såväl de nya telegrafledningar, hvilka
med anledning af korrespondensens tillväxt upprättats och ytterligare
erfordrades, som ock de vidtomfattande telefonanläggningarna, hvilka
till stor del utfördes invid eller i omedelbart sammanhang med telegraflinierna,
har ingeniörernes antal, enligt hvad Telegrafstyrelsen vidare
anmäler, måst ökas, så att, då ännu år 1888 endast fyra ingeniörer
voro såsom arbetschefer anstälde vid liniearbetena, antalet numera uppginge
till sex och inom kort behöfde ytterligare förstärkas. Styrelsen
hade nemligen funnit oundgängligt att, i den mån rikstelefonnätet utvidgades,
indela såväl detta som telegrafnätet uti flera, för båda näten
gemensamma områden eller distrikt, inom hvart och ett af hvilka telegrafverkets
alla liniearbeten (anläggning af nya telegraf- och telefonledningar
samt arbeten för underhåll af dessa och förut befintliga ledningar)
äfvensom inrättande af nya telegraf- och telefonstationer eller
omredning af förutvarande sådana numera ombesörjdes af en på lämplig
ort inom distriktet bosatt ingeniör, hvilken äfven hade till åliggande
att meddela allmänheten erforderliga upplysningar i dit hörande angelägenheter.

Sjunde hufvudtiteln. 15

Telegrafstyrelsen hemställer med afseende på det anförda, att
anslaget till arfvoden åt ingeniörer måtte höjas från dess nuvarande
belopp, 8,000 kronor, till 12,000 kronor, dervid Styrelsen tillika erinrar,
att i det af komitén för utredning af frågan om post- och telegrafverkens
förenande under en gemensam styrelse afgifna underdåniga betänkande
likaledes föreslagits, att till arfvoden åt ingeniörer borde i Styrelsens
stat uppföras ett anslag åt 12,000 kronor.

Som med den utvidgade verksamhet, telegrafverket genom
telefonväsendets storartade utveckling erhållit efter år 1883, då det
ifrågavarande anslagets nuvarande belopp bestämdes, helt naturligt
uppstått behof af ökadt antal ingeniörer, anser jag mig böra förorda
den af Telegrafstyrelsen äskade anslagsförhöjningen.

I den till nästlidet års lagtima Riksdag aflåtna nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Majrt,
på framställning af Telegrafstyrelsen, att den normala aflöningen till de
vid telegrafverkets stationer anstälde direktörer, utgörande ett antal af
fyra, nemligen en vid hvardera af stationerna i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Sundsvall, måtte ökas med 500 kronor för en hvar eller från

4,000 kronor till 4,500 kronor, deraf 3,375 kronor i lön och 1,125 kronor
i tjenstgöringspenningar. Detta förslag, som då icke vann Riksdagens
bifall, har af Telegrafstyrelsen uti dess nu förevarande underdåniga skrifvelse
åter upptagits.

De skäl, som af Telegrafstyrelsen i dess nästlidet år gjorda framställning
för berörda löneförhöjning anfördes, voro hufvudsakligen: att,
i anledning deraf att aflöningen till bemälde stationstjenstemän, innan
de uppnådde ålderstillägg, vore densamma som kommissariernas af
första klassen, sedan desse erhållit båda ålderstilläggen, den olägenhet
uppstått, att vid återbesättande af två under år 1890 lediga direktörsbefättningar
endast ett fåtal sökande anmält sig; att till Styrelsens
kännedom ock hade kommit, att åtskilliga kommissarier af första klassen,
hvilka på grund af tjensteålder och bepröfvad skicklighet skulle
kunnat komma i åtanke till direktörstjenster, förklarat sig icke önska
sådant, enär med dessa tjenster vore förenadt ökadt ansvar, utan att
sagda tjenster under de fem första åren lemnade någon tillökning i
inkomst eller beredde förhöjning i pension; samt att telegrafdirektörerna,
hvilka i vissa afseenden utöfvade chefskap öfver telegrafstationspersonalen
och telegramtrafiken inom hvar sin del af riket, syntes, hvad
aflöningen vidkomme, böra likställas å ena sidan med tjenstemännen
af andra graden inom de centrala embetsverken och å andra sidan med
sina vederlikar inom vissa embetsverks lokalförvaltningar.

Sjunde hufvudtiteln.

På det att icke genom bifall till omförmälda förslag skulle uppstå
någon väsentlig tillökning å aflöningsstaten, föreslog Telegrafstyrelsen
tillika, att samtidigt med aflöningsförhöjningen, utgörande för de fyra
direktörerna tillhopa 2,000 kronor, det å staten uppförda särskilda anslag
till hushyresersättniug åt direktören vid Stockholms centralstation skulle
nedsättas från 1,000 kronor till 500 kronor och att det likartade anslagsbeloppet,
600 kronor, åt direktören vid Göteborgs station skulle helt
och hållet indragas, då denna befattnings nuvarande innehafvare, hvilken
redan uppnått pensionsåldern, men med Styrelsens begifvande tills
vidare qvarstode i tjensten, ur denna afginge, hvadan ökningen på telegrafverkets
utgiftsstater skulle komma att inskränka sig till 900 kronor.

^Riksdagen ansåg likväl dessa af Telegrafstyrelsen anförda skäl för
den ifrågasatta aflöningsförhöjningen åt telegrafdirektörerna icke vara
tillräckliga. Enär fördelen för dem skulle komma att inskränka sig
dertill, att pensionsbeloppet ökades, och då direktörsbefattningarna i
Stockholm, Malmö och Sundsvall nyligen vore tillsatta samt den nuvarande
telegrafdirektören i Göteborg redan uppnått pensionsåldern och
alltså icke kunde, enligt bestämmelserna i gällande pensionsreglemente
för telegrafverket, blifva delaktig af den förhöjda pensionen, fann Riksdagen
frågan om förändring i direktörsaflöningen utan någon olägenhet
kunna anstå till den allmänna lönereglering för post- och telegrafstaterna,
som i sammanhang med frågan om verkens förenande kunde
antagas komma under ompröfning. Dertill ansåg sig Riksdagen böra
lägga, att någon svårighet att med nuvarande aflöningsbestämmelser få
direktörsbefattningen i Göteborg besatt med lämplig person vid den
nuvarande innehafvarens afskedstagande syntes, i motsats till hvad
uppgifvits hafva varit fallet vid senaste tillsättning af direktörsplatserna
i Malmö och Sundsvall, så mycket mindre kunna antagas uppkomma,
som en kommissarie af första klass, äfven om han intjenat båda ålderstilläggeu,
skulle vid befordran till direktörsbefattningen i Göteborg
komma att erhålla en förbättring i sina löneinkomster med 600 kronor
eller det belopp, telegrafdirektören i sistnämnda stad åtnjöte i hyresersättning.

I anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört har Telegrafstyrelsen
erinrat, att det belopp, hvarmed pensionen för direktör med uppnådda
två ålderstillägg skulle på grund af den föreslagna aflöningsförhöjningen
ökas, utgjorde tre fjerdedelar af förhöjningen eller 375
kronor, hvaraf emellertid större delen eller 240 kronor icke komme
att betunga telegrafverkets utgiftsstat, utan utgå från verkets pensionsinrättning
mot uppbärande dessförinnan af dels befordrings- och dels

Sjunde hufVudtiteln.

årsafgifter af den ifrågavarande delegaren, samt att alltså den af statsmedel
utgående pensionsförhöjningen skulle komma att inskränka sig
till endast 135 kronor för år räknadt.

Den sålunda för de nuvarande direktörerna i Stockholm, Malmö
och Sundsvall äfvensom för framdeles blifvande telegrafdirektörer afsedda
pensionsförhöjning skulle emellertid, enligt Telegrafstyrelsens förmenande,
vara till förmån icke blott för dem sjelfva, utan jemväl för
telegrafverket, helst densamma kunde med så ringa uppoffring af verkets
medel beredas. Ju mindre nemligen skilnaden vore emellan tjenstemannens
slutliga löneinkomst, å ena sidan, och den honom efter tjenstetidens
upphörande tillfallande pension, å andra sidan, desto mindre betänklighet
mötte det från hans sida att efter uppnådd pensionsålder
omedelbart afgå ur tjensten, så att denna kunde vid flera sådana tillfällen
till båtnad för det allmänna öfvergå i yngre och kraftfullare
händer.

Bland de af Telegrafstyrelsen anförda skäl för ifrågavarande
aflöningsförhöjning, efter hvilken den normala aflöningen skulle uppgå
till 4,500 kronor och, efter intjenade två ålderstillägg, till 5,500 kronor,
har Styrelsen ansett det icke minst vigtiga vara det, att telegrafdirektörerna
derigenom blefve åtminstone tillnärmelsevis likstälde med sina
vederlikar inom andra embetsverks lokalförvaltningar. I sådant afseende
har Styrelsen framhållit, hurusom inom postverket direktörerna visserligen
åtnjöte endast 4,000 kronor såsom egentlig aflöning för år, men
att de dessutom erhölle, i form af frimärkesprovision, direkt af postmedel,
ett belopp, i medeltal räknadt, af 2,953 kronor och sålunda tillhopa
6,953 kronor, utgående omedelbart efter tjenstens tillträdande,
under det telegrafdirektörernas nuvarande aflöning från början utgjorde
allenast 4,000 kronor samt efter 5 och 10 års tjenstgöring stege till

4,500 resp. 5,000 kronor, hvartill, enligt nu gällande stat, komme särskild
hushyresersättning till belopp af 1,000 kronor för direktören i
Stockholm och 600 kronor för direktören i Göteborg.

Vid statens jernvägar uppbure ban-, maskin- och trafikdirektörerna,
hvilka på grund af sin ställning och tjensteutöfning närmast
syntes vara att jemföra med telegrafdirektörerna, visserligen från början
endast 200 kronor mera i fast aflöning, än hvad de senare åtnjöte,
men de förra erhölle, efter viss tids tjenstgöring, två ålderstillägg till
sammanlagdt belopp af 600 kronor och hade dessutom förmånen af
fri bostad med vedbrand, hvilken i allmänhet syntes kunna beräknas
till ett värde af 1,500 kronor. I pension erhölle nämnde jernvägsHih.
till liiksd. Prot. 1893. 1 Sand. 1 Åfd. 3

Sjunde hufvndtiteln.

tjensteman 4,608 kronor, då telegrafdirektörernas enahanda förmån för
närvarande utgjorde allenast 3,750 kronor.

Vid tullverket åtnjöte tio tullförvaltare i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Norrköping, med inberäkning af ålderstillägg, 7,000 kronor
hvardera och åtskilliga andra tullförvaltare, likaledes med inberäkning
af ålderstillägg, 6,000 kronor hvardera. Pensionsbeloppen för de högre
aflönade tullförvaltarne uppginge till 4,000 kronor.

Med ledning af förestående jemförelse anser Telegrafstyrelsen
det vara tillfullo ådagalagdt, att telegrafdirektörerna för närvarande intaga
en sämre ställning än deras vederlikar inom andra statens verk. På
sätt Telegrafstyrelsen erinrar, har också post- och telegrafkomitén för
åtta direktörer å en gemensam post- och telegrafstat föreslagit, utan
någon ändring i deras nuvarande tjensteåligganden, att aflöningen, ålderstilläggen
inberäknade, skulle för tre bland dem bestämmas till 7,000
kronor och för de fem öfriga till 6,000 kronor.

Af det anförda framgår, att Telegrafstyrelsen lägger synnerlig
vigt derpå, att de fyra telegrafdirektörerna må beredas aflönings- och
pensionsförmåner, motsvarande den ställning, de intaga inom telegrafverket.
Att, hvad dylika förmåner angår, telegrafdirektörerna, vare sig
jemförelse anställes med deras underordnade inom telegrafverket eller
med deras vederlikar inom andra verk, för närvarande äro ogynsamt
stälda, kan med fästadt afseende på de af Telegrafstyrelsen anförda
förhållanden icke gerna bestridas. Det bör, såsom Telegrafstyrelsen
ock erinrat, vid bedömande af hithörande förhållanden icke förgätas,
att telegrafdirektörerna icke blott äro föreståndare hvar för sin telegrafstation,
utan derjemte i viss mån kunna anses såsom distriktschefer
inom telegrafverket. Jemlikt gällande instruktion för stationstjenstgöringen
och ett särskildt af Telegrafstyrelsen utfärdadt cirkulär äro
nemligen direktörerna pligtige att inspektera de inom deras distrikt
befintliga stationer, så ofta sådant anses behöfligt, dock i regeln minst
en gång hvart annat år. Vid dessa inspektioner skola direktörerna,
bland annat, verkställa inventering af stationernas kassa och inventarier,
taga kännedom om de förhållanden, som kunna verka hindrande
på telegrafkorrespondensen, efterse, huruvida telegrambäringen är på
ett tillfredsställande sätt ordnad, undersöka beskaffenheten af telegraflokal,
mot hvilken finnas befogade anmärkningar, samt upptaga stationsföreståndares
förslag till reparation och underhåll af stationsinventarier.
Hvad telefonväsendet angår, skola direktörerna, bland annat, tillse, att
ordentlig förteckning föres öfver de hos abonnenterna utsatta telefonapparater
och batterielement m. m., samt att apparater och ledningar

Sjunde hufvudtiteln.

hållas i godt stånd och oundvikliga fel med skyndsamhet repareras,
äfvensom undersöka, huruvida från allmänhetens sida anmärkningar i
afseende på telefonförhållandeua göras, öfver de vid inspektionerna
gjorda iakttagelser skall hvarje år före den 1 Oktober till Telegrafstyrelsen
afgifvas rapport, deruti jemväl skola intagas erforderliga förslag
angående reparationer och underhåll eller ändringar och utsträckningar
af telegraf- eller telefonlinierna.

Det inses häraf, att telegrafdirektörerna hafva eu synnerligen
vigtig uppgift att fylla inom telegrafverket och att icke ringa vigt
ligger derpå, att till beklädande af dessa platser de skickligaste och
mest bepröfvade krafter inom verket må kunna förvärfvas. Å andra
sidan kan det icke förvåna, att, såsom erfarenheten ådagalagt, svårighet
mött att finna personer, villiga att mottaga nämnda befattningar.
I de flesta fall lära väl inga andra dertill ifrågakomma än kommissarier,
som så länge innehaft sina befattningar, att de intjenat sina två
ålderstillägg. För desse måste utsigten förefalla mindre lockande att
under en tid af fem år eller intill dess de i egenskap af direktörer
intjena ålderstillägg nödgas utan någon löneförbättring icke allenast
öfvertaga chefskapet öfver en större station, utan derutöfver ganska
omfattande inspektionsåligganden inom ett vidsträckt distrikt.

Nu kan visserligen mot det föreliggande förslaget framställas den
anmärkning, att, då den för direktörerna föreslagna löneförhöjningen
af 500 kronor skulle komma att motvägas för direktörerna i Stockholm
och Göteborg af nedsättning i eller borttagande af dem tillkommande
hushyresersättning och för direktören i Malmö af nedsättning i det
arfvode, som tillkommer honom i egenskap af föreståndare för dervarande
centraltelefonstation, hela åtgärden väsentligen komme att inskränkas
till en förbättring i pensionsförmåner, en förbättring, med
hvars genomförande Riksdagen på grund af nu föreliggande förhållanden
ansett utan olägenhet kunna någon tid anstå. Denna åtgärdens
jemförelsevis ringa innebörd synes hafva varit ett i väsentlig mån bestämmande
skäl för Riksdagens afslag å det nästlidet år framlagda
förslaget, och jag anser mig vid sådant förhållande icke böra förorda,
att samma förslag nu ånyo underställes Riksdagens pröfning. Med
erinran att jemlikt Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens nästlidet år
fattade beslut postiuspektörer blifvit tillsatta med uppdrag att utöfva
distriktsförvältning inom postverket, anser jag mig likväl i detta
sammanhang icke böra underlåta att framhålla, att, om än icke inom
telegrafverket förhållandena med samma nödvändighet som inom postverket
påkalla inrättandet af fristående distriktsmyndigheter, äfven här

Sjunde hufvudtiteln.

utan tvifvel förefinnes behof af en inspektion på närmare håll öfver de
särskilda stationerna, än som kan utöfvas af Telegrafstyrelsen. Att en
sådan inspektion redan nu finnes, framgår af hvad jag anfört rörande
telegrafdirektörernas tjensteåligganden, men svårligen kan denna inspektion
göras fullt effektiv, derest icke nämnda direktörer, utöfver den
aflöning, som bör tillkomma dem i egenskap af föreståndare för de
mest betydande telegrafstationer i riket, beredes sådan godtgörelse för
inspektionsbestyren, att med fog äfven stora anspråk i sistnämnda hänseende
kunna på dem ställas. Jag utbedjer mig derför att framdeles
få, efter skedd utredning, underställa denna enligt mitt förmenande
ingalunda ovigtiga fråga Eders Kongl. JVIajits pröfning.

Telegrafstyrelsen hemställer vidare om nedflyttning af kommissarietjensten
i Visby från första till andra löneklassen och uppflyttning af
kommissarietjensten i Nässjö från tredje till andra löneklassen.

Till stöd för denna anordning, hvilken icke komme att inverka
på aflöningsstatens slutsumma, enär i ena fallet minskning och i det
andra fallet ökning med 300 kronor skulle ega rum, har Styrelsen
anfört, att genom tid efter annan skedda indragningar af telegrafstationerna
i Burgsvik, Fårösund, Klintehamn och Ronehamn numera
återstode af de gotländska telegrafstationerna, förutom Visby, endast
Slite, hvadan betydelsen af Visby station icke oväsentligt minskats.
Då innehafvare!! af dervarande kommissarietjenst innevarande år uppnådde
pensionsåldern och komme att afgå, kunde denna tjensts nedflyttning
till andra löneklassen från och med år 1894 utan olägenhet
ega rum.

Ett alldeles motsatt förhållande förekomme beträffande Nässjö
station, hvilken från början varit afsedd att betjenas af allenast en
tjensteman, nemligen en kommissarie af lägsta löneklassen, men genom
nyligen vidtagen förändring af telegraf- och telefonledningarne uti och
i närheten af Jönköping numera utgjorde en så vigtig knutpunkt inom
telegraf- och telefonnätet, att ensamt för de telegrafiska göromålens
ombesörjande derstädes måst dels från Jönköping förflyttas och dels
från annat håll beordras biträden, manliga och qvinliga, till ett antal
af fem personer, hvarförutom stationsföreståndaren ålåge att hafva inseende
öfver den af fyra personer bestående telefonbetjeningen.

Genom den nu föreslagna förändringen, som synes mig af förhållandena
påkallad, komme således antalet af andra klassens kommissarier
att ökas från 22 till 24, hvaremot antalet af första klassens kommissarier
komme att minskas från 30 till 29 och antalet tredje klassens
kommissarier från 14 till 13.

Sjunde hnfvudtiteln.

Telegrafstyrelsen har slutligen beträffande aflöningsstaten föreslagit,
att telegrafisternas antal måtte ökas med 13 eller från 197 till 210.

Den ringa ökning i telegrafisternas antal, som tid efter annan egt
rum, har hufvudsakligen varit föranledd af samtidig indragning af
kommissarie- eller assistenttjenster för vinnande af besparing å utgiftsstaten.
Detta framgår, enligt hvad Telegrafstyrelsen påvisat, tydligast
deraf, att, ehuru telegrafkorrespondensen från år 1887, då antalet taxerade
telegrammer utgjorde allenast 1,190,000, till år 1891, då motsvarande
antal uppgick till 1,850,000, ökats med 55 procent, hela
den ordinarie stationspersonalens antal icke allenast icke ökats eller ens
bibehållits oförändradt, utan minskats från 375 år 1887 till 369 enligt
den faststälda utgiftsstaten för år 1893. Till följd häraf har för telegraferingsgöromålens
ombesörjande måst i vida högre grad än tillförene
anlitas biträde af icke blott extra ordinarie tjenstemän, utan äfven och
isynnerhet af qvinliga extra ordinarie telegrafister, så att numera måste
i tjenstgöring äfven under vintermånaderna eller den tid af året, då
korrespondensens omfattning är minst, bibehållas ett antal af sammanlagdt
omkring 100 aflönade extra biträden. c Mellan antalet ordinarie
och extra ordinarie tjenstemän har derigenom uppstått ett missförhållande,
hvilket verkar ofördelaktigast för den talrika qvinliga telegrafpersonal,
som ännu icke vunnit befordran till ordinarie telegrafistbefattning,
hvilken är den enda befattning, som denna personal kan uppnå.
Huru ogynsamma de närvarande befordringsutsigterna äro för denna
personal, framgår, enligt hvad Telegrafstyrelsen anför, deraf, att de
äldsta extra ordinarie telegrafisterna redan uppnått femton tjensteår
och, då de ändtligen uppnådde målet, måste på grund deraf se sin
årsinkomst minskad genom ganska betungande särskilda retroaktiva
afgifter till pensionsinrättningen.

Det belopp, hvarmed den ordinarie aflöningsstaten till följd af
det nu framställa förslaget komme att ökas, utgör 900 kronor för
hvardera af de 13 telegrafisterna eller tillhopa 11,700 kronor; men då
det vanliga årsarfvodet till en extra ordinarie telegrafist, 800 kronor,
utgår af det för detta ändamål på aflöningsstaten upptagna särskilda
förslagsanslag, komme utgifterna å detta anslag att samtidigt minskas
med 10,400 kronor, hvadan ökningen på aflöningsstaten i dess helhet
för ifrågavarande ändamål skulle inskränka sig till 1,300 kronor. Med
bibehållande af berörda förslagsanslag vid dess nuvarande belopp skulle
genom den ifrågasatta förändringen äfven vinnas fördelen, att samma
anslag, hvilket, oaktadt tid efter annan skedd ökning, ändock visat
sig otillräckligt, icke behöfde i afsevärd mån öfverskridas.

Sjunde hufvudtiteln.

Hvad Telegrafstyrelsen sålunda föreslagit synes mig, såsom grundadt
på rättvisa och billighet mot den talrika extra ordinarie telegrafistpersonalen,
böra vinna godkännande, helst genom åtgärden äfven telegrafverkets
och den korresponderande allmänhetens bästa komme att
befordras.

Sammanfattar jag de af mig sålunda tillstyrkta ändringar''i aflöningsstaten,
visar sig, att ökning skulle uppkomma genom förhöjning af anslaget
till arfvoden åt ingeniörer med 4,000 kronor och genom uppförande
i den ordinarie aflöningsstaten af 13 nya telegrafistbefattningar
med 11,700 kronor, hvadan aflöningsstaten på det hela skulle komma
att ökas med 15,700 kronor.

Hvad beträffar

Öfvergångsaflöningsstaten,

anmäler Telegrafstyrelsen, att det å nämnda stat för genomförande
af den med år 1883 inträdda förändring af vissa telegrafistbefattningar
uppförda anslag å 4,000 kronor, att utgå till 20 f. d. förste
telegrafister med 200 kronor åt hvarje, kan nedsättas med 200 kronor
eller till 3,800 kronor på grund deraf, att en bland nämnda
telegrafister under innevarande år kommer att såsom pensionsmessig
afgå ur tj ensten.

Vidkommande

'' t » ; .... i..,, . . , . ; - ,

‘i v . Fi'' :; ''1 . ■■ - i

Pensions- och Understödsstaten

har Telegrafstyrelsen ingen annan förändring att föreslå, än att, då
telegrafverkets inkomster, i innevarande års stat upptagna till 1,350,000
kronor, blifvit för år 1894 beräknade till 1,370,000 kronor, bidraget till
telegrafverkets pensionsinrättning, hvilket skall motsvara fem procent
af den för året beräknade telegramportoinkomst, måtte från det i staten
nu upptagna beloppet, 67,500 kronor, ökas med 1,000 kronor eller till

68,500 kronor. |

Vid de af Telegrafstyrelsen under öfvergångsaflönings- samt
pensions- och understödsstaterna sålunda ifrågasatta ändringar lärer
intet vara att erinra.

Sjunde hufvudtiteln.

I fråga om

•=''Vi; r.'' t oi ; ro- ■ ''.urhr: ur''’‘ . i

Underhållsstaten

iUViii” t.TOi i);.: J K vi VM O -■ Té il < ''.flriftbU /i!

föreslår Telegrafstyrelsen ingen ändring.

Med de af mig ifrågasatta ändringar skulle telegrafverkets stater
för år 1894 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten..............................

öfvergångsaflöningsstaten ..........

pensions- och understödsstaten
underhållsstaten...........................

......................... kronor 961,900: —

......................... „ 5,100: —

......................... „ 102,320:

........................ „ 284,800: —-

tillsammans kronor 1,354,120: —

hvilket belopp med 16,500 kronor öfverstiger slutsumman å de af
Eders Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstaterna för år 1893.

I sammanhang härmed anhåller jag att få anmäla en af Telegrafstyrelsen
den 18 nästlidne November afbiten underdånig skrifvelse, deruti
Styrelsen till en början erinrar, att, då aflöningsförhållandena för Styrelsen
år 1878 omreglerades, frågan om styrelsepersonalens pensionering enligt
de för de öfriga centrala embetsverken bestämda grunder eller att
pensionen skulle utgå med ett mot senast innehafvande lön svarande
belopp ännu icke blifvit löst, till följd hvaraf intet kunde derom inflyta
i nådiga kungörelsen den 1 November samma år angående vilkoren för
åtnjutande af de från 1879 års början faststälda nya lönefömåner för
Tel egrafstyrelsen.

Denna * likställighet med öfriga centrala embetsverk erhölls först
genom nådiga brefvet den 5 Oktober 1883, hvarigenom, i sammanhang
med fastställandet af 1884 års utgiftsstater för telegrafverket, förordnades,
bland annat, att telegrafverkets tjenstemän skulle eg a att efter
uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjensteår, om de tillhörde Styrelsens
personal, samt efter uppnådda 95 sammanräknade lefnads- och tjensteår,
om de vore anstälde vid verkets stationer, åtnjuta pension, motsvarande
lönens hela belopp, att utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättniug,
enligt bestämmelserna i det för denna inrättning gällande
reglemente, och dels med erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets

Sjunde hufvudtiteln.

medel; dock att, hvad anginge den då varande personalen, rättigheten
till dylik fyllnadspension af telegrafmedlen för en hvar tjensteman
gjordes beroende deraf, att han inom utgången af år 1883 åtoge sig
förbindelse att vid uppnådd pensionsålder med oafkortad lön såsom
pension från tjensten afgå, derest icke Eders Kongl. Maj:t eller Telegrafstyrelsen,
der det tillkomme Styrelsen att afskedet utfärda, skulle
finna den pensionsberättigade fortfarande kunna i tjensten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och af sådan anledning läte
med afskedet anstå, samt att enahanda skyldighet att efter uppnådd
pensionsålder från tjensten afgå skulle åligga en hvar, som dädanefter
befordrades till eller anstäldes i tjenstebefattning å telegrafverkets stat.

Enligt hvad Telegrafstyrelsen vidare anför, blef den föreskrifna
förbindelsen att vid uppnådd pensionsålder afgå ur tjensten infordrad
från de då varande ordinarie tjenstemännen vid telegrafverket, men
icke från vaktbetjeningen vid verket, af hvilken allenast den på aflöningsstaten
för Styrelsen uppförda åtnjöt både lön och tjenstgöringspenningar,
då deremot aflöningen till vaktmästare och telegrambärare vid
stationerna utgick under form af arfvoden.

Nu förelåge hos Telegrafstyrelsen för första gången fråga om
afsked med pension för en af Styrelsens vaktmästare, hvilken hade
600 kronor i lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar. Ehuru han
redan uppnått 68 lefnads- och 46 tjensteår, syntes han likväl af
orsak, som ofvan vore nämnd, icke böra anses pligtig att ur tjensten
afgå. Han hade emellertid förklarat sig dertill villig, om och när han,
i likhet med sina vederlikar inom andra centrala embetsverk, kunde
erhålla pension motsvarande lönens hela belopp eller 60 kronor i
fyllnadspension af telegrafmedel utöfver det belopp af 540 kronor, han
såsom delegare i telegrafverkets pensionsinrättning egde att från denna
inrättning efter afskedstagandet uppbära.

Detta anspråk syntes Telegrafstyrelsen ega stöd af både billighet
och rättvisa, och ett medgifvande för Styrelsens vaktbetjening af samma
rätt till undfående af hela lönen i pension, som tillerkänts den öfriga delen af
telegrafpersonalen, hvars aflöning, likasom nämnda vaktbetjenings, funnes
å stat uppförd att utgå dels såsom lön och dels såsom tjenstgöringspenningar,
skulle äfven ur synpunkten af telegrafverkets eget intresse
vara synnerligt önskvärd!, i det att tillfälle derigenom bereddes ifrågavarande
betjente att kunna tidigare än eljest ur tjensten afgå utan att
mista någon större del af sin årsinkomst än tjenstgöringspenningarne.

Vid postverket hade frågan om vaktbetjentes pensionering på ena -

Sjunde hnfvndtiteln.

hända vilkor, som för posttjenstemän vore stadgade, blifvit löst genom
nådiga brefvet till Generalpoststyrelsen den 31 Maj 1889 angående
postverkets stater för år 1890.

Då den utgift, som genom den ifrågasatta likställigheten skulle
för telegrafverket uppstå, vore föga afsevärd, bar Telegrafstyrelsen
anhållit, att Styrelsens å stat uppförda vaktbetjening måtte förklaras
berättigad till pension på enahanda sätt och vilkor, som uti ofvan åberopade
nådiga brefvet den 5 Oktober 1883 vore bestämda för tjensteman
bos Styrelsen.

Denna Telegrafstyrelsens framställning anser jag mig böra biträda.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå,

att Riksdagen, dels med godkännande af de nu tillstyrkta ändringarne
i telegrafverkets stater, dels ock med förklarande, att Telegrafstyrelsens
å stat uppförda vaktbetjening må ega rätt till pension på
enahanda sätt och vilkor, som uti nådiga brefvet den 5 Oktober
1883 äro bestämda för tjensteman hos Telegrafstyrelsen, må, under
Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de
jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag,
att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år
1894 anvisa enahanda belopp, 1,370,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna
för året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att det
öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna uppstå, må af Eders Kongl.
Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring.

Genom nådiga brefvet den 3 Juni nästlidet år angående telegrafverkets
utgiftsstater för år 1893 med mera har Eders Kongl. Maj:t, med
anledning af Riksdagens i dess underdåniga skrifvelse den 19 Maj 1892
angående regleringen af riksstatens sjunde hufvudtitel derom uttryckta
önskan, anbefalt Telegrafstyrelsen, bland annat, att årligen, intill dess
definitiv stat för statens telefonväsende kunde upprättas, i sammanhang
med det förslag till utgiftsstater för telegrafverket, hvarmed Styrelsen
enligt gällande instruktion hade att före den 15 November till Eders
Kongl. Maj:t inkomma, meddela ett öfverslag öfver de beräknade inkomsterna
och utgifterna för telefonväsendet det år, nyssnämnda statsförslag
afsåge.

Bih. till Jliksd. Frot. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

Sjunde hufvudtiteln.

Till åtlydnad häraf har Telegrafstyrelsen i sin förut omförmälda
underdåniga skrifvelse den 11 November 1892 meddelat, att inkomsterna
af och utgifterna för statens telefonväsende år 1894 kunde, då ingen
hänsyn toges till möjligheten att nettobehållning uppkomme, förslagsvis
beräknas till följande belopp i runda tal:

Inkomster: abonnementsafgifter.................................... kronor 900,000: —

särskilda afgifter för telefonsamtal ...... „ 300,000: —

tillsammans kronor 1,200,000: —

Utgifter: för drift och underhåll ytl............................. kronor 800,000: —

till räntor och afbetalning å upplånta ,

anläggningsmedel................................... „ 400,000: t-—

tillsammans kronor 1,200,000: —

I sammanhang härmed anhåller jag att få meddela följande ur
Telegrafstyrelsens underdåniga berättelse för år 1891 hemtade tabell,
deri för hvarje år allt ifrån statstelefonväsendets början sammanstälts
dels inkomster och driftkostnader samt inbetalda amorterings- och räntemedel,
dels skiluaden mellan inkomster och utgifter samt driftkostnadens
förhållande till bruttoinkomsten: < i

; *, i; ; • r, i }?v i • i. ; År.	Brutto- inkomst.	Driftkostnad.	Ränta och amortering å erhållna lånemedel.	Skilnad emellan inkomst och utgift (vinst).	Drift-kostnadens förhållande till brutto-inkomsten.
1882 .........................	3,904 45,005	303		3,601	8 «/o
1883 ..........................	13,698	17,000	14,307	30 „
1884 i.........................	76,333	29,650	26,353	20,330	39 ,,
1885 ..........................	109,971	50,268	31,649	28,054	46 „
1886 ........................	149,907	52,661	39,333	57,913	3,5 „
1887 ...........................	191,868	66,484	53,480	71,904	35 „
1888 ...........................	296,831	119,940	56,180	120,711	40 „
1889 ..........................	364,665	180,187	58,168	126,310	49 „
1890 ...........................	440,838	254,449	65,119	121,270	58 „
1891 ...........................	744,983	486,684	118,425	139,874	65 „

i • * '' »t*

Till fullständigande af dessa uppgifter är jag i tillfälle meddela,
att för år 1892, för hvilket år bokslutet ännu icke blifvit uppgjord^
bruttoinkomsten af telefonväsendet uppgått till omkring 1,000,000 kronor,

Sjunde hufvndtiteln.

driftkostnaden, beräknad till 65 procent af bruttoinkomsten, till 665,000
kronor," ränta och amortering å erhållna lånemedel till 183,913 kronor
33 öre samt vinsten till omkring 166,000 kronor.

Telefonväsendets skuld vid 1892 års slut utgjorde:

,1 f -i ,:U

till Statskontoret .................................................v- kronor 1,016,000:it—

,, Riksgäldskontoret .......».....a:............................• 2,000,000: —

summa kronor 3,016,000: —

.''In* be :i ::7;b • • i'' ''■ - ; "■ 1

Tullverket.

,i.l ‘ . ,;i r -g-,;.• ; vi • • . ,-evg ?Ai\u)

• Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 11 sistlidne
November afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1894, har dervid
gjort framställning om nedan omförmälda ändringar i

r.r>i ff -/.nviri cf- '' ''■ *■ ■■''

^ Y Aflöning sstaten.

På sätt Generaltullstyrelsen erinrar, har icke under de senast förflutna
tjugufem åren den ordinarie personalen vid tullkamrarne och tullbevakningen
i Göteborg och Helsingborg likasom ej heller antalet
kammarskrifvare och underbetjente i Malmö ökats, oaktadt under denna
tid trafiken i samtliga dessa städer mer än fördubblats och uppbörden
stigit: i Göteborg från 4,666,000 kronor till 8,527,000 kronor år 1891,

i Helsingborg från 248,000 kronor till 1,033,000 kronor sagda år och
i Malmö från 968,000 kronor till 3,770,000 kronor likaledes 1891, samt,
hvad särskildt angår sistnämnda två städer, dervarande hamnar betydligt
utvidgats.

Också har det, enligt hvad Generaltullstyrelsen meddelar, redan
innan de år 1888 beslutade genomgripande förändringarne i vårt lands
tullagstiftning vidtagits och göromålen inom tullverket derigenom ökats,
visat sig behöfligt. att till förstärkning af tullkammare- och tullbevakningspersonalen
i omförmälda tre städer anlita tillfälliga biträden i en
icke ringa omfattning; och detta behof har sedermera så tilltagit, att
under år 1891 måst i tjenstgöring dagligen användas:

vid tullkammaren i Göteborg 5 extra ordinarie kammarskrifvare;
vid tullbevakningen derstädes 37 extra ordinarie vaktmästare;

ii i Helsingborg 4 extra ordinarie kammarskrifvare, af hvilka en
handhaft bestyret med tullbehandling af resandes effekter samt uppbörden
af derför inflytande medel, samt 7 extra ordinarie vaktmästare; och

[3-1

Tullverket.

Sjunde hufvudtiteln.

i Malmö 7 extra ordinarie kammarskrifvare, af hvilka en för handhafvande
derstädes af nyssberörda bestyr, samt 11 extra ordinarie vaktmästare.

Generaltullstyrelsen förmenar, att ett anlitande i sådan utsträckning
af extra biträden för tillgodoseende af kraf på förstärkta arbetskrafter,
som visat sig icke vara af blott öfvergående beskaffenhet och
i hvilka någon minskning så mycket mindre lärer vara att motse, som,
efter det genom den nya tulltaxa, hvilken den 21 Juni nästlidet år
trädde i tillämpning, en mängd förut tullfria varor blifvit med tull
belagda, göromålen än ytterligare ökats, icke fortfarande kan eller
bör ega rum, utan att ifrågavarande kraf åtminstone till en del måste
fyllas genom en personaltillökning på ordinarie stat.

Generaltullstyrelsen har derför funnit oundgängligen nödigt, att
följande nya tjenstebefattningar inrättas, nemligen:
i Göteborg:

å tullkammaren: två kammarskrifvare utöfver der nu anstälde;

vid tullbevakningen: ytterligare tio vaktmästare;
i Helsingborg: ytterligare en kammarskrifvare och fem vaktmästare; samt
i Malmö: ytterligare två kammarskrifvare och fem vaktmästare.

Jemväl vid en annan af tullförvaltningsafdelningarne i Göteborg,
nemligen packhusinspektionen, vid hvilken tydligtvis göromålens mängd
i ännu högre grad än vid dervarande tullkammare vuxit genom de vidtagna
förändringarne i tullagstiftningen, är enligt Generaltullstyrelsens
åsigt en tillökning i den ordinarie tjenstemannapersonalen af behofvet
oafvisligt påkallad. Visserligen har, sedan på framställning af Generaltullstyrelsen
anslag dertill år 1890 beviljats, ifrågavarande personal från
och med år 1891 förstärkts med två kammarskrifvare, men äfven efter
denna förstärkning, hvarmed hufvudsakligen afsågs att tillgodose det
kraf på ökad arbetskraft, som en år 1889 beslutad utvidgning af tullpackhuset
i Göteborg antogs komma att medföra och jemväl medfört,
har personalen icke kunnat uppbära en mängd af de vid inspektionen
förekommande vigtiga göromål, i följd hvaraf också derstädes extra
biträden måst användas i större omfattning, än enligt Generaltullstyrelsens
mening varit lämpligt, nemligen under år 1891 i medeltal dagligen
8 och under månaderna Januari—September af nästlidet år i
medeltal dagligen 9 extra ordinarie kammarskrifvare.

Vid sådant förhållande och då någon minskning i göromålen lika
litet kan antagas komma att ega rum vid ifrågavarande inspektion som
vid tullkammaren, har det synts Generaltullstyrelsen nödvändigt, att
inspektionens personal ytterligare förstärkes med. två kammarskrifvare.

Sjunde hufvudtiteln.

Generaltullstyrelsen hemställer, på grund af hvad sålunda blifvit
anfordt, att å tullverkets ordinarie aflöningsstat måtte, utöfver der redan
upptagne tjensteman och betjente vid lokaltullförvaltningarne, ytterligare
uppföras:

dels sju kammarskrifvare i andra lönegraden eller med lön 1,500
kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg
å sammanlagdt 1,000 kronor;

dels ock tjugu vaktmästare i fjerde lönegraden eller med lön 800
kronor, tjenstgöringspenningar 400 kronor samt rätt till två ålderstillägg
å tillhopa 300 kronor;

hvarigenom den ordinarie aflöningsstaten, som omfattar lön och
tjenstgöringspenningar, skulle komma att ökas med sammanlagdt 38,000
kronor.

Generaltullstyrelsen anför vidare, att, ehuru, derest hvad Generaltullstyrelsen
sålunda hemstält vinner bifall, en afsevärd minskning
i utgifterna för extra biträden tydligtvis bör kunna motses från och
med år 1894, Generaltullstyrelsen likväl icke finner sig kunna ifrågasätta
någon nedsättning i det å aflöningsstaten uppförda anslaget till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. vid lokaltullförvaltningen. Till följd
af det allt ifrån år 1888 ständigt ökade behofvet af dylika biträden
har nemligen berörda anslag, trots den förhöjning deri, som af 1889
års Riksdag beviljats, fortfarande visat sig vara otillräckligt för sitt
ändamål, och Generaltullstyrelsen har jemväl efter sistnämnda år
varit nödsakad att, med begagnande af den Styrelsen enligt nådiga
brefven den 24 Maj och den 1 November 1878 tillerkända rätt, för
samma ändamål använda betydliga belopp af besparingarne å den
ordinarie aflöningsstaten.

I ett annat afseende har Generaltullstyrelsen deremot funnit sig
kunna föreslå en minskning i nu ifrågavarande stat, i det en del på
försök ledighållna kustbevakningssysslor, nemligen en kustsergeantstjenst
och sjutton kustvaktstjenster till häst eller till fot synts Generaltullstyrelsen
enligt den erfarenhet, som vunnits under den tid, de varit
obesatta, kunna för framtiden undvaras. Generaltullstyrelsen hemställer
derför, att dessa fenster måtte indragas, hvarigenom antalet kustsergeanter
skulle nedsättas till 32 och antalet kustvakter till häst eller
till fot till 58 samt en besparing af 14,800 kronor uppkomma i
ordinarie aflöningsstaten. Den tillökning i nämnda stat, som kommo
att uppstå genom de föreslagna nya tjensternas inrättande, eller 38,000
kronor, skulle följaktligen till en icke ringa del motvägas genom nyssberörda
besparing, så att aflöningsstaten i sin helhet komme att ökas

Sjunde hufvudtiteln.

endast med 23,200 kronor eller från 1,813,800 kronor, hvartill den för
år 1893 bestämts, till 1,837,000 kronor.

Enligt hvad Generaltullstyrelsen anmäler, har

: r'' '' 1 c|n if.gi!

uo:.j f , T ;;: ■. , • o ■ ■" -r-t--.

Öfvergängsaflöningsstaten ''i- ,: ■ .n:>f

•’ ){) f i.j;u:• ‘i*. ''

genom två derå uppförda personers afgång minskats med 4,770 kronor
från 18,820 kronor till 14,050 kronor; och har å

pro • •dill: r.

i!; ilöl ''Jishfnimo i ''■ - ... '' ''■•••h '' ''Ti i; i! . ii, ;i

Indragningsstaten,

.•ior.n\Å

som för år 1893 upptagits till 23,510 kronor, uppstått en minskning
af 2,560 kronor, i följd hvaraf denna stats slutsumma komme att uppgå
till 20,950 kronor.

I öfriga stater ifrågasätter Generaltullstyrelsen ej annan förändring,
än att, till jemnande af staternas slutsumma, det å omkostnadsstaten
uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter måtte ökas med 130 kronor
samt denna stat sålunda höjas från 213,070 kronor till 213,200 kronor.

Den af Generaltullstyrelsen under aflöningsstaten förordade ökningen
i tullpersonalen i Göteborg, Helsingborg och Malmö innebär allenast
ett öfverflyttande å ordinarie stat af en del utaf de arbetskrafter, hvilka
den kraftigt tillväxande rörelsen i de nämnda tro betydande hamnstäderna
visat vara utöfver den ordinarie personalen oundgängligen
erforderlig. Då med afseende å de af Generaltullstyrelsen anförda
förhållanden med full visshet kan antagas, att behofvet af den till
sådan öfverflyttning ifrågasatta personal är stadigvarande, lärer vid
sådant förhållande så väl allmänhetens som tullverkets eget intresse
kräfva, att samma behof icke i längden fylles genom det i
allt fall i icke ringa utsträckning erforderliga anlitandet af extra
biträden. Med erinran att för tullverkets tjenstemän och betjente
lönegraden är bestämd efter tjenstgöringsorten och att sålunda do
föreslagna nya kammarskrifvare- och vaktmästarebefattningarne uppförts
i ;samma lönegrader, som deras förut anstälde vederlikar i
Göteborg, Malmö och Helsingborg tillhöra, anser jag mig böra förorda
hvad Generaltullstyrelsen i njnss antydda hänseende hemstält. Vid
den af Generaltullstyrelsen föreslagna indragningen af vissa kustbevakningssysslor
lärer lika litet som vid de ifrågasatta ändringarne

Sjunde hufvudtiteln. 81

i öfvergångsaflönings-, indragnings- och omkostnadsstaterna något
vara att erinra.

Då jag sålunda tillstyrker bifall till de af Generaltullstyrelsen
föreslagna ändringar i tullverkets utgiftsstater, anser jag mig derutöfver
böra beträffande »pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes
i fattigdom efterlemnade enkor och barn» förorda en förändring, som
är föranledd af redan gifna förhållanden. I i :

Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t till nästlidet års
lagtima Riksdag aflåten nådig proposition medgaf Riksdagen, att af
tullmedlen ett belopp af 10,000 kronor finge från och med år 1892 tills
vidare årligen utgå såsom bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättping,
dock med vilkor, så länge ifrågavarande bidrag af inrättningen
åtnjötes, att inga pensioner utom de före 1893 års ingång beviljade
finge utgå till afliden delegares barn, som uppnått aderton års
ålder, samt att hvarken höjning i utgående pension eller nedsättning i
inflytande pensionsafgifter eller annan förändring i grunderna för pensionsinrättningens
verksamhet af beskaffenhet att kunna för pensionsinrättningen
medföra ökade förpligtelser utöfver de inrättningen då åliggande
finge vidtagas. På grund af detta Riksdagens medgifvande har
Eders Kongl. Maj:t den 2 sistlidne December, jemte det nådig kungörelse
utfärdats rörande de ändringar i-pensionsinrättningens reglemente,
som påkallades af de vid sagda medgifvande fögade vilkor, bemyndigat
Generaltullstyrelsen att af tullmedlen till tullstatens enskilda
pensionsinrättning för nästlidet år omedelbart och framdeles för hvarje
löpande kalenderår vid dess början utbetala det af Riksdagen anvisade
årliga anslaget af 10,000 kronor.

Då ifrågavarande anslag anvisats att tills vidare årligen utgå af
tullmedlen, såsom bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning, lärer
detsamma ock böra upptagas i tullverkets utgiftsstater. I dessa stater
finnes under rubrik »pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes
i fattigdom efterlemnade enkor och barn» såsom förslagsanslag upptaget
ett belopp af 31,800 kronor för bestridande af den genom nådiga
reglementet den 16 Februari 1833 stadgade pensionering af tulltjenstemäns
i fattigdom efterlemnade enkor och barn. Det synes lämpligt att
under gemensam rubrik med detta anslag upptaga det nu ifrågavarande
bidraget till tullstatens enskilda pensionsinrättning, hvilken inrättning
afser pensionering af enkor och barn efter aflidne tjensteman och betjente
i tullverket. För sådant ändamål torde under den gemensamma
rubriken »pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes enkor
och barn» böra upptagas två poster, don ena »för bestridande af den

[4-]

Skogsväsendet,

Sjusd» hufvudtiteln

genom nådiga reglementet den 16 Februari 1833 stadgade pensionering»
såsom förslagsanslag med 31,800 kronor och den andra såsom »bidrag
till tullstatens enskilda pensionsinrättning» med 10,000 kronor, hvarigenom
alltså det under den nuvarande rubriken i utgiftsstaterna upptagna
belopp komme att ökas med 10,000 kronor till 41,800 kronor.

Med iakttagande af sålunda föreslagna förändringar skulle tullverkets
stater för år 1894 komma att utvisa följande slutsummor:
mi: lobu.ai»!. ifi r ^o.-lA ''.‘vi; A ''''LA . no A: boi''

aflöningsstaten kronor 1,837,000:

öfvergångsaflöningsstaten............................. „ 14,050:

ålderstilläggsstaten....................................................... „ 220,000:

indragningsstaten......................................................... „ 20,950:

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente
.........;;.................................. „ 227,000:

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och be tjentes

éfterlemnade enkor och barn............... „ 41,800:

oniikostnadsstaten.................... „ 213,200:

• i • i ’ . i i '' . —__il_ ''

Summa kronor 2,574,000:

Ii .■ '' . "i •'' ''■ ii1'' s ...mi-/: - «;v:

eller 26,000 kronor mer än det belopp, 1893 års stat upptager.

Åberopande hvad jag nu anfört, tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de utaf mig nu föreslagna förändringar
i tullverkets stater, för år 1894 bestämma anslaget för tullverket till
ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,574,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Skogsväsendet.

För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1893 uppfördt:
dels bestämdt anslag:

för skogsstaten ....................................... kronor 447,208: —

„ statens skogsläroverk .................. „ 47,700:— 494,908:

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

,: skogsinstitutets lärarepersonal......................................... 84,400: —

Transport kronor 579,308: —

Sjunde hufvudtiteln. 33

Transport kronor 579,308: —

dels reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen........ kronor 8,600: —

,, kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet.
................................................ _401,492:— 410,092: —

tillsammans kronor 989,400: —

Domänstyrelsen har i sin den 27 September 1892 aflåtna underdåniga
skrifvelse angående anslagsbehofvet för skogsväsendet år 1894
icke ifrågasatt någon ändring i de för skogsstaten, för statens skogsläroverk,
till ålderstillägg och till enskilda skogsundervisningen nu uppförda
anslagens belopp. Hvad angår sistnämnda anslag, från hvilket utgå
understöd till skogsskolorna vid Skogshåll i Södermanlands län och
vid Presterud i Vermlands län samt till Gotlands folkhögskolas landtbrukskurs,
har jag att anmäla en af Vermlands läns landsting gjord, af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet insänd framställning
om fortsatt understöd af statsmedel med enahanda belopp som hittills,
eller 3,800 kronor årligen under ytterligare två år, räknadt från den
1 November 1893, till skogsskolan vid Presterud.

Vidkommande den del af reservationsanslaget för skogsväsendet,
som afser kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i
allmänhet, har Domänstyrelsen i sin nyesberörda skrifvelse ansett detta
anslag böra något höjas.

Enligt nådiga brefvet den 29 November 1889 är föreskrifvet, att
skogsstaten skall, med vissa undantag, ombesörja skogsodling och
andra arbeten för skogsskötselns främjande å de för statsverkets räkning
utarrenderade egendomar samt å ecklesiastika och civila boställen;
och skall enligt samma nådiga bref kostnaden för dessa arbeten, så
vidt de afse utarrenderade kronoegendomar samt sådana civila boställen,
hvilkas skogsafkastning icke öfverstiger husbehofvet, utgå af reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet.

Domänstyrelsen anmäler nu, att ej mindre dessa föreskrifter än
äfven den utvidgning af dylika arbeten å kronoparker, som blifvit en
naturlig följd af statens inköp af delvis kala utmarker, hvilkas försättande
i skogbärande skick snarast möjligt bör eftersträfvas, under
Bih. till Riksd. Prof. 1893. 1 Sarnl. 1 Afd. 5

Sjunde hufvudtiteln.

senare åren föranledt en ej obetydlig successiv stegring i utgifterna
från nyssberörda reservationsanslag. Så hafva de med detta anslag
bestridda kostnaderna för skogsodling och skogsvård, hvilka i jemna
krontal år 1889 belöpte sig till blott 43,239 kronor, år 1890 stigit
till 61,800 kronor och år 1891 till 69,585 kronor samt äro i de faststälda
generalförslagen för åren 1892 och 1893 beräknade till respektive
80,474 och 86,429 kronor. Äfven andra utgifter, såsom för skatter
och onera m. m., ökas naturligen likaledes till följd af nya kronoparkers
bildande. Hittills hafva de årliga anslagen med förefintliga
reservationer kunnat bestrida de ökade utgifterna, men för en fortgående
utveckling af skogsväsendet varder anslaget med sitt nuvarande
belopp otillräckligt. Domänstyrelsen, som emellertid anser den erforderliga
förhöjningen i anslaget för det närvarande kunna inskränkas till
29,600 kronor, hemställer derför i underdånighet, att anslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
må med sistnämnda belopp höjas till 431,092 kronor.

Den af Domänstyrelsen begärda förhöjning i reservationsanslaget
för skogsväsendet är, såsom af det anförda framgår, föranledd af de
på senare tider meddelade föreskrifter för åstadkommande af ett intensivare
skogsbruk å de betydande skogsarealer, som tillhöra kronans
utarrenderade egendomar, äfvensom af åtgärder för beredande af skogsåterväxt
å inköpta kala utmarker. Då medlen sålunda komme att
erhålla en synnerligen produktiv användning, anser jag mig böra förorda
bifall till Domänstyrelsens framställning.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att höja anslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet med 29,600 kronor från
401,492 kronor till 431,092 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning: bestämdt

anslag:

för skogsstaten ..................... kronor 447,208: —

„ statens skogsläroverk „ 47,700: — kronor 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal ........................................................ „__84,400: —

Transport kronor 579,308: —

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisnin gen

.......................................... kronor 8,600: —

„ kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogs -

väsendet i allmänhet

431,092:

579,308: —

439,692:

Summa kronor 1,019,000: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 29,600 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej
anledning att föreslå någon förändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till postverket med ................................................... kronor

„ telegrafverket med ........................ „

,, tullverket med ...................................................... „

skogsväsendet med ............................................. »

198,500

20,000

26,000

29,600

så att förhöjningen på det hela å de ordinarie
anslagen skulle blifva ......................................... kronor 274,100:

Härvid bör likväl, beträffande anslagen till
post-, telegraf- och tullverken, erinras, att kostnaderna
för dessa verk bestridas af verkens
egna medel.

Lägges till den föreslagna förhöjningen
summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
nu gällande riksstat ................................................... „__16,534,966:

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag
sålunda hemställ, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1894 blifva......... kronor 16,809,066:

Öfriga ordinarie
andag.

Sjunde hufvudtiteln.

[5.]

Arfvode
för en
byråassistent
ä Finansdepartementets

bankbyrå.

[6.]

Ersättning
för af Statskontoret

gjorda
förskott.

Extra anslag.

I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade
departementschefen beträffande

Arfvode för en byråassistent å Finansdepartementets bankbyrå.

Till beredande af arfvode för en byråassistent å Finansdepartementets
bankbyrå har Riksdagen på extra stat för innevarande år
likasom för de tre närmast föregående beviljat 4,000 kronor; och då
detta anslag är till oförändradt belopp behöfligt äfven för år 1894,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till beredande af arfvode för en byråassistent å Finansdepartementets
bankbyrå på extra stat för år 1894 anvisa ett belopp af

4,000 kronor.

Ersättning för af Statskontoret gjorda förskott.

De af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra
sjunde hufvudtiteln och böra till ersättande bos Riksdagen anmälas,

äro enligt uppgifter från Statskontoret:

till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af åtskilliga kronans domäner ... kronor 13,588: 5 5
,, ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader
å vissa indragna boställen ........................ „ 18,538: —

„ inlösen af en del åbyggnader å förra öfverste bostället

Öresten i Elfsborgs län ........................ „ 1,080: —

„ ersättning till vissa kronoarrendatorer och boställsbafvare
för saknad afkomst af exproprierad
jord ......................................................................... „ 3,009: 5 2

,, godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjelmarens och Qvisma rens

sänkning ............................................................ „ 7,726: 12

Transport kronor 43,942: 19

Sjunde hufvudtiteln.

''Transport kronor 43,942: 19
till godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattonafled-.-

ningsföretag X......................ä!......................!... u, „ 8,901: 6 3

„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen.
............................................................................ „ 126*1,53;.18

„ godtgörande af förskjutna husröteersättningar
åt tillträdande arrendatorerna af indragna mili-,
tieboställena 11 mantal Sundranäs med Norrnäs
N:o 1 i Kronobergs län, 1 mantal Holma i
Göteborgs och Bohus län samt ? mantal Måla

i Östergötlands län ................................................. „ 9,846: 6 9

„ godtgörande af skifteskostnad, belöpande å indragna
militieboställena yV mantal Böle N:o 15
eller Gyllengård och fh mantal Böle N:o 13 eller

Wilhelmsdal i Norrbottens län, ........................... „ 9,009: 7 8

„ godtgörande af reparations- och underhållsarbeten
å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms
broar ............................................................. ,, 2,361: 71

„ ersättning till egare af skattefrälsehemman,

hvilkas räptor icke blifvit af statsverket inlösta „ 7,947: 0 3

„ kostnader för utarbetande af förslag till ny förordning
angående mantalsskrifning..................... „ 7,662: 3 5

„ kostnader för komitén för utredning af frågan
rörande post- och telegrafverkens förenande
under en gemensam styrelse .................................. _28,255: 18

eller tillhopa kronor 244,079: 7 4;

Och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning,

att till gäldande af nämnda förskott må å extra stat för år 1894
anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten
torde få utföras med 244,080 kronor.

■,[. . . ■ t % > j.. •'' ■ . i > » i •; <> i ■ i; ii t '' !*■*.. it; .{il

Anläggning af telefonledningar.

För anläggning af telefonledningar beviljade 1889 års Riksdag
ett extra anslag af 750,000 kronor, att utgå under fem år, af hvilket
anslag hittills anvisats 150,000 kronor för hvartdera af åren 1890,
1891, 1892 och 1893. Enligt den för nyssnämnda Riksdag framlagda

[7-]

Anläggning
af telefonledningar.

38 Sjunde hufvudtiteln.

plan borde i första rummet till anläggande förekomma linierna Stockholm—Malmö,
Stockholm—Hernösand, Göteborg—Malmö, Göteborg—
Jönköping och Göteborg—Uddevalla med föreslagna utgreningar.

I fråga om användningen af de hittills anslagna medlen, sammanlagdt
600,000 kronor, erinrar jag derom, att Eders Kongl. Maj:t
anvisat:

genom nådiga bref den 5 Oktober 1889 och den 6 Juni 1890:
för två dubbelledningar mellan Stockholm och
Malmö jemte utgreningslinier, hvardera med
två dubbelledningar, till Jönköping och

Vexiö .,.................................................................. kronor 343,915: —

genom nådigt bref den 4 Juli 1891:

för en dubbelledning å linien Göteborg—Malmö „ 67,435: —

,, en dito å linien Göteborg—Jönköping ...... „ 35,425: —

„ en dito å linien Göteborg—Uddevalla......... „ 26,465: —

„ två dubbelledningar å linien Stockholm—

Upsala ................................................................. „ 32,825: —

genom nådigt bref den 26 Augusti 1892:

för en dubbelledning å linien Upsala—Söderhamn
.................................................................. 112,300: —

Summa kronor 618,365: —
af hvilken summa det belopp, 18,365 kronor, som öfverskjuter de hittills
af Riksdagen gjorda anvisningarne å 1889 års anslag, förskjutits
af telegrafmedlen.

I underdånig skrifvelse den 11 sistlidne November har Telegrafstyrelsen
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till utbetalning år 1894 anvisa den sista femtedelen, eller 150,000
kronor, af det anslag å 750,000 kronor, som af 1889 års Riksdag beviljades
att under åren 1890—1894 utgå för anläggning af telefonledningar.
Omförmälda anslagsbelopp skulle, enligt hvad Telegrafstyrelsen anmäler,
användas sålunda:

till återgäldande af nyssnämnda, af telegrafmedel

förskjutna belopp ...................................................... kronor 18,365: —

„ fortsättning till Hernösand af de under åren
1891 och 1892 på sträckningen Stockholm—

Söderhamn fullbordade telefonledningar, nemligen: -

Transport kronor 18,365: —

Sjunde hufvndtiteln.

Transport kronor

för sträckningen Söderhamn—Hudiksvall
............ kronor 29,975: —

„ „ Hudiksvall—

Sundsvall...... ,, 45,650: —

,, „ Sundsvall—

Hernösand ... „ 28,950: —

18,365:

104,575:

22,935:

till utgreningsledning från Hernösand till Sollefteå
„ diverse å redan färdiga telefonledningar verkstälda
kompletteringsarbeten, hvilka icke ingått

i förut gjorda kostnadsberäkningar,..................... „ 4,125: —

eller tillhopa kronor 150,000: —
Sedan de arbeten fullbordats, för hvilkas utförande den sista femtedelen
af 1889 års anslag nu skulle äskas, har således den för samma
års Riksdag framlagda plan till telefonanläggningar att bekostas af
nämnda anslag blifvit till alla delar genomförd.

Telegrafstyrelsen har vidare i underdånig skrifvelse den 16 sistlidne
December gjort framställning om anvisande, utöfver den till utgående
under år 1894 afsedda sista femtedelen, 150,000 kronor, af det
utaf 1889 års Riksdag för anläggning af telefonledningar beviljade anslag,
af ett särskildt anslag till belopp af 238,600 kronor att utan
återbetalningsskyldighet anvisas för åstadkommande af nedan omförmälda
interurbana telefonlinier.

l:o) Malmö—Hildesborgs kabelhus.

Beträffande syftemålet med dennatelefonlinie anför Telegrafstyrelsen,
att, sedan svårigheterna för telefonering mellan orter, vidt aflägsna från
hvarandra, under de senare åren öfvervunnits, telefonen numera äfven
såsom internationelt samfärdselsmedel intoge en framstående plats.
Sålunda finnas telefonförbindelser upprättade mellan Paris och Briissel,
mellan London och Paris, mellan Wien och Budapest med flera af
verldens förnämsta affärscentra. Inseende det nya samfärdselsmedlets
stora betydelse i internationelt afseende, hade ock 1891 års Riksdag
anslagit medel till en telefonförbindelse mellan de båda förenade rikena.

Det synes Telegrafstyrelsen icke kunna råda något tvifvel derom,
att, med afseende å den lifliga affärsverksamhet och passageraretrafik,

Sjunde hufvndtiteln.

som eger rum mellan Sverige och Danmark, en telefonförbindelse äfven
mellan dessa båda grannländer skulle medföra högst väsentliga fördelar.
öfvertygad härom, har Telegrafstyrelsen under år 1891 hos den
danska telegrafförvaltningen väckt förslag om upprättande af en telefonledning
mellan Köpenhamn och Malmö, hvilken sistnämnda stad,
med hänsyn till densammas stora affärsförbindelser med Danmark och
lätta kommunikation med rikstelefonnätet, anses vara den lämpligaste
anknytningspunkten för den nu ifrågasatta internationela telefonledningens
förbindande med detta nät. Detta Telegrafstyrelsens förslag hade
hos nämnda förvaltning vunnit stor anslutning, som gifvit sig uttryck
uti ett den danske telegrafdirektörens besök i Stockholm för träffande
af preliminära bestämmelser rörande trafiken å den föreslagna ledningen.

Genom detta nya kommunikationsmedel skulle, enligt hvad Telegrafstyrelsen
anför, gifvetvis stora fördelar tillskyndas vårt land, i
främsta rummet Skåne, men äfven den del af landet i öfrigt, som hade
affärsförbindelser med Danmark. Vigten deraf att ett snabbt kommunikationsmedel
af sådan natur som telefonen komme till stånd mellan
Skåne och Danmark framginge tydligt af det stora antal passagerare
— förnämligast från de skånska städerna — som dagligen året om
befordras med ångbåtarna i Öresund. Härvid kuude man icke undgå
att fästa uppmärksamheten på den brist i dervarande kommunikationsförhållanden,
som berodde på saknaden af telefonförbindelser, hvilken
brist endast genom telefonen kunde och, enligt Telegrafstyrelsens åsigt,
äfven borde med det snaraste afhjelpas.

Enär Malmö genom dubbeltrådiga telefonledningar står i förbindelse
icke allenast med de öfriga städerna och mera betydande platserna i
Skåne, utan jemväl med hufvudstaden och samtliga de orter, som äro
intagna uti rikstelefonnätet, skulle äfven dessa kunna beredas en ny,
tidsenlig och billig kommunikationsled med Danmark.

Kostnaden för ledningen i fråga varder jemförelsevis ringa. Genom
försök, som Telegrafstyrelsen under år 1891 låtit genom sin öfveringeniör
utföra, har det nemligen visat sig, att, med användande af befintliga
reservledningar uti de i Öresund nedlagda telegrafkablar, hvilka egas
af Sverige och Danmark gemensamt, samt medelst nämnda ledningars
anknytande till en af rikstelefonledningarne från Stockholm till Skåne,
telefonsamtal kunna på tillfredsställande sätt utvexlas mellan Stockholm
och Danmark. Då för åvägabringande af telefonledningen Köpenhamn
—Malmö den danska telegrafförvaltningen har att utföra landledningen
från Köpenhamn till den omkring 25 kilometer norr derom belägna
kabelstationen Vedbsek, hvarifrån de dansk-svenska telegrafkablarne

Sjunde hufvud titeln.

utgå, inskränker sig kostnaden på Sveriges sida till anläggandet af en
dubbeltrådig förbindelseledning från Malmö till Hildesborg — beläget
ungefär 6 kilometer norr om Landskrona — hvarest nyssnämnda kablar
äro anknutna till det svenska telegrafnätet.

Kostnaden för denna ledning, som anses lämpligast böra anordnas
inom jernvägens område från Malmö via Kjeflinge till Landskrona samt
derifrån utefter landsväg till Hildesborg, uppgår till 20,000 kronor.

2:o) Norrköping—Vestervik—Oscar shamn.

Under det att de vestra, södra och delvis äfven de norra delarne
af landet blifvit försedda med rikstelefonledningar, så att innan kort
samtliga mera betydande orter längs rikets kuster stå i telefonisk förbindelse
med hvarandra, är, enligt hvad Telegrafstyrelsen anför, södra ostkusten
ännu i saknad af detta kommunikationsmedel. Redan uti det
till Eders Kongl. Maj:t den 18 December 1888 af Telegrafstyrelsen
afgifna underdåniga förslag till anläggning genom telegrafverkets försorg
af telefonförbindelser mellan landets vigtigare städer upptogs en ledning,
afsedd för de å södra ostkusten belägna städernas intagande uti rikstelefonnätet.
Vanlottade på förbindelser af ifrågavarande slag, men
ingalunda på framstående industriela etablissement, hafva under nästlidet
år en stor del af orterna i norra Kalmar län ingått till Telegrafstyrelsen
med framställningar om rikstelefonnätets utsträckning äfven
till dessa orter, och hafva styrelserna för telefonföreningarne i såväl
Vestervik och Oscarshamn som närmast norr om sistnämnda stad belägna
platser beslutit att öfverlåta sina telefonnät till staten, derest
lämplig förbindelseledning kan anordnas för deras intagande i rikstelefonnätet.
Det synes äfven Telegrafstyrelsen billigt, att samma fördelar beredas
denna del af landet som öfriga delar, hvilket lämpligast synts kunna
ske på det sätt, att eu dubbeltrådig telefonledning uppföres från Norrköping
öfver Vestervik till Oscarshamn för att till eu början åt nämnda
städer med kringliggande orter bereda förbindelse med riketelefonnätet.

Kostnaden för en sådan ledning beräknas uppgå till 45,000 kronor.

3:o) Sundsvall—Östersund.

Uti skrifvelse till Telegrafstyrelsen har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Jemtlands län gjort framställning derom, att Telegrafstyrelsen
ville i underdånigt förslag till Eders Kongl. Maj:t förorda
Bih. till liiksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 6

42 Sjunde huvudtiteln.

anläggande under år 1894 af en rikstelefonlinie till Östersund. Till
stöd för denna framställning hafva följande skäl, utvisande behofvet af
en sådan förbindelse, blifvit anförda.

Jemtlands stora areal och dess ogynsamma kommunikationsförhållanden
hafva alstrat sträfvanden att förbättra dessa senare; och
då detta endast ofullständigt låter sig göra med landsvägsposten samt
ingen förbättring i jernvägsförbindelserna hittills stått att vinna, har
för meddelanden inom länet telefonen tagits i ganska stort anspråk.
För meddelanden med orter utom länet är emellertid icke så väl sörjdt,
i det att under vintertiden svar på ett bref till Stockholm icke kan
påräknas förr än på sjette dagen och från Sundsvall eller Throndhjem
på fjerde dagen. Det finnes en etatstelegrafstation i Östersund och
två i Herjeådalen eller tillhopa tre stationer, af hvilka den i Östersund
är i hög grad anlitad, såsom naturligt är, då andra samfärdselsmedel
äro så långsamma. Sålunda måste länets affärsmän i långt högre grad
anlita telegrafen för nödvändiga meddelanden till de större afsättnings-,
export- och importorterna, än förhållandet är å orter, der man kan påräkna
svar på afsända bref redan samma dag eller dagen derpå. Der
någon vidlyftighet i meddelandena är af nöden, medför telegrafens
anlitande för desamma dryga utgifter, och har det derföre varit och är
ett önskningsmål att få del af de fördelar, hvilka de jemförelsevis
billiga meddelandena genom telefonen medgifva. Rikstelefonnätets utsträckning
till Östersund vore derföre för befolkningen af den största
betydelse och skulle, så långt som möjligt är, utjemna de olägenheter,
som härröra från länets geografiska belägenhet.

Staten har dessutom ett alldeles särskildt intresse af lättade kommunikationsmedel
till Östersund, då denna stad enligt den antagna
arméorganisationen blir i vigt och betydelse den andra garnisonsstaden
i riket och, då dertill räknas Frösön med depöter af materiel, manskap
och hästar, stående framför hvarje annan landsortsstad.

Till alla delar instämmande uti hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
sålunda framhållit rörande vigten af Östersunds förbindande
med rikstelefonnätet, har Telegrafstyrelsen beträffande lämpligaste
sättet härför i underdånighet anfört, att, då Sundsvall är den närmast
Östersund belägna ort af någon större betydelse, som vid 1894 års
ingång torde vara intagen uti rikstelefonnätet, och då dessa båda städer
sinsemellan hafva stora affärsförbindelser samt äro förbundna med
jernväg, inom hvars område en telefonledning förmånligen kan anordnas,
Telegrafstyrelsen anser Sundsvall såsom den lämpligaste ort för en från
Östersund kommande linies anknytning till rikstelefonnätet.

Sjunde hufvudtiteln.

Den sålunda ifrågastälda telefonlinien betingar en kostnad af

46,000 kronor.

4:o) Norrköping—Örebro.

Den betydliga telefontrafik, som förefinnes mellan Norrköping och
söder om denna stad belägna orter, å ena sidan, samt Örebro och öster
derom liggande platser, å andra sidan, måste nu ega rum öfver Stockholm.
Till följd häraf blifva de från hufvudstaden utgående ledningarne
delvis upptagna af samtal, som för dessa ledningar icke äro afsedda,
till stort men för hufvudstadens korrespondens med ifrågavarande orter,
hvilken, enligt hvad erfarenheten visat, skulle, om tillfälle dertill bereddes,
kunna vara mycket mera omfattande, än hvad nu är fallet, då en
stor del af de begärda samtalen, på grund af omöjligheten att för desamma
å ledningarne bereda plats, icke komma till stånd, hvilket i
sin tur åter framkallar missnöje hos den telefonerande allmänheten.

Afhjelpandet af denna olägenhet för såväl hufvudstadens telefontrafik
till och från landsorten som ock mellan Östergötland, Småland
och Blekinge, å ena sidan, samt Nerike och Vestmanland, å den andra,
kan, enligt Telegrafstyrelsens mening, lämpligast ske genom upprättande
af en telefonledning Norrköping—Örebro, hvilken med hänsyn till
den framtida utvecklingen af rikstelefonnätet inom Östergötland ansetts
böra framdragas inom jernvägens område från Norrköping öfver Motala
till Örebro.

Kostnaden för densamma beräknas uppgå till 41,000 kronor.

5 :o) Göteborg—Falköping—Sköfde.

Under loppet af nästlidet. år hafva på gjord framställning af
vederbörande egare de enskilda telefonnäten i Hjo och Tidaholm öfverlåtits
till staten. Telefonnätet i förstnämnda stad med omnejd har
sedermera af telegrafverket ombygts till dubbeltrådigt och blifvit medelst
en dubbeltrådig ledning till Sköfde stäldt i förbindelse med rikstelefonnätet.
Nätet i Tidaholm var deremot redan vid öfverlåtelsen till större
delen dubbeltrådigt och genom en dubbeltrådig ledning äfvenledes till
Sköfde satt i förbindelse med rikstelefonnätet. Enligt hvad till Telegrafstyrelsen
blifvit anmäldt, har Falköpings telefonförening likaledes beslut.
it
i Vestergötland anslutning till rikstelefonnätet lärer vara att förvänta.
Vid de nyssnämnda telefonnätens öfverlåtande till staten har särskildt

Sjunde hnfyndtiteln.

framhållits vigten af en ny och beqväm telefonförbindelse till Göteborg
såsom varande nämnda landsdels förnämsta afsättningsort. Visst är
ock, på sätt Telegrafstyrelsen meddelar, att den del af den indirekta
ledningen Stockholm—-Göteborg, nemligen mellan sistnämnda stad
och Sköfde, som är afsedd för öfre Vestergötlands korrespondens
till och från Göteborg, icke kan befordra det stora antal samtal, som
mellan dessa orter komma att utvexlas. Till stöd härför anför Telegrafstyrelsen,
att å en mellan Göteborg och Falköping befintlig äldre,
enkeltrådig ledning, tillhörande dels staten, dels Falköpings telefonförening,
dagligen utvexlas ej mindre än omkring 150 samtal mellan
å ena sidan Göteborg och å andra sidan Falköping och kringliggande
landsbygd. Denna ledning, hvilken såsom enkeltrådig ej kan tillkopplas
dubbeltrådiga förbindelseledningar, är i högst bristfälligt skick, framdragen
som den är dels å enskild mark, dels utefter landsväg, och
kräfver med anledning deraf dryg underhållskostnad. Telegrafstyrelsen
anser derföre, att densamma bör med det snaraste ersättas med
en dubbeltrådig ledning, anordnad inom jernvägens område, hvilken
ledning bör utsträckas till Sköfde för beredande af ytterligare en kommunikationsled
mellan Göteborg, å ena, samt Sköfde, Hjo, Falköping
och Tidaholm med flera orter, å andra sidan, enär det är att förutse,
att den redan befintliga Göteborg—Sköfdeledningen kommer att upptagas
af Göteborgs samtal till och från Nerike, Vermland och Norge.

Kostnaden för anordnandet af den sålunda föreslagna ledningen
Göteborg—Falköping—Sköfde beräknas uppgå till 22,000 kronor.

6:o) Upsala—Sala—Norberg.

Sedan under nästlidet års höst dubbeltrådiga telefonnät blifvit
genom telegrafverkets försorg upprättade i Smedjebacken med kringliggande
platser och medelst ledning till Norberg satta i förbindelse
med rikstelefonnätet, samt Telegrafstyrelsen, på gruud af derom gjorda
förfrågningar, har att förvänta framställningar om anläggande i den
närmaste framtiden af ytterligare nya nät i bergslagen, anser Telegrafstyrelsen
det vara en oafvislig pligt att söka bereda dessa orter en
bättre förbindelse med hufvudstaden än den, som nu finnes öfver Hallstahammar,
enär ledningarne mellan denna plats och Stockholm äro tagna
i anspråk för ett större antal samtal, än hvad som ur synpunkten af
allmänhetens intresse bör ega rum. Genom anläggandet af en telefonlinie
från Upsala till Sala samt derifrån vidare öfver Krylbo till Norberg
skulle en mera direkt kommunikationsled till hufvudstaden åväga -

Sjunde hnfvndtiteln.

bringas för såväl orterna i bergslagen som Sala, hvilken stad äfven
har behof af en lättare förbindelse med Stockholm än den nu befintliga
öfver Vesterås. På sådant sätt kunde äfven en lättnad beredas
de ofvan nämnda ledningarne Stockholm—Vesterås—Hallstahammar,
så att dessa blefve tillgängligare för samtal mellan hufvudstaden och
de vestra orterna. Antalet samtal, som vexlas mellan hufvudstaden
och Sala jemte Norberg och bortom denna plats belägna^orter, uppgår
redan nu till omkring 1,360 i månaden. Detta antal skulle med all
sannolikhet inom kort mångdubblas, om den här ofvan föreslagna ledningen
komme till stånd, då Telegrafstyrelsen derigenom sattes i tillfälle
att i bergslagen anordna nya telefonnät, hvilket möjliggöres endast
genom åvägabringandet af den derför behöfliga förbindelseledning
till dessa orter.

Kostnaden för liuien Upsala—Sala—Krylbo—Norberg är beräknad
till 26,000 kronor.

7 :o) Malmö—Helsingborg.

De statistiska uppgifterna rörande trafiken å telegrafverkets förbindelseledningar
gifva vid handen, att de söderut från Helsingborg
upprättade ledningarne äro de mest anlitade och att antalet begärda
samtal å dessa ledningar vida öfverstiger hvad å desamma kan befordras.
Sålunda utvexlades å de till Landskrona och Malmö framdragna
ledningarne under sistlidne September månad ej mindre än
cirka 25,000 samtal, af hvilka flertalet till Malmö och till de söder och
öster om denna stad belägna orter. Redan dessa siffror utvisa, enligt
Telegrafstyrelsens mening, behofvet af ytterligare en förbindelseledning
mellan Helsingborg och Malmö. Då härtill kommer, att öfverenskommelse
nyligen träffats mellan Telegrafstyrelsen och Halmstads telefonförening
om dervarande telefonnäts öfverlåtande till staten och intagande
uti rikstelefonuätet och telegrafverket derjemte har under anläggning
ett telefonnät i Falkenberg, framträder ännu tydligare behofvet af en
sådan förbindelseledning, för så vidt tillfälle skall kunna beredas för
utvexling af samtal mellan ofvannämnda hallandsstäder och Malmö
jemte södra Skåne; och Telegrafstyrelsen förväntar sig, med kännedom
om den lifliga trafik, som eger rum mellan dessa orter, en afsevärd
telefontrafik mellan desamma.

Den ifrågavarande ledningen har ansetts lämpligast böra anordnas
utefter jernväg och i sammanhang med den här ofvan föreslagna

Sjunde hufvudtiteln.

ledningen från Malmö till Hildesborg, under hvilken förutsättning kostnaden
beräknas utgöra 12,600 kronor.

8: o) Var ekil—Hatt an.

Telegrafstyrelsen meddelar, att det, allt sedan telefonanläggningar
på statens bekostnad först började utföras inom bohuslänska skärgården,
inom den för sillfisket mest betydande delen af samma skärgård varit
en enstämmig önskan att erhålla en telefonstation å tull- och lotsplatsen
Hättan i Stenkyrka socken af Tjörns härad. Underdåniga ansökningar
om denna telefonstations inrättande hafva derför ock ingifvits
under åren 1888 och 1889, hvarjemte såväl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet som Telegrafstyrelsen i underdåniga utlåtanden
förordat densamma.

Tull- och lotsplatsen Hättan är belägen uti en trakt, som, enligt
både innevarande och föregående sillfiskeperioders erfarenhet, företett
ett det allra ymnigaste sillfiske, samt lämpar sig bäst för inrättandet
af en för sillfiskets främjande i denna trakt afsedd telefonstation för
allmänheten, på samma gång en sådan station der skulle erbjuda äfven
en betydande förmån för sjöfarten från utrikes orter på Uddevalla.
Saknaden af telefonstation på denna plats har derföre länge utgjort
en stor olägenhet, som särskilt för sillfiskebedriften varit känbar och
lagt hinder i vägen för inrättandet derstädes af nödiga förädlingsverk
för sillens beredning till handelsvara.

För att i fullaste mått motsvara ändamålet anses Hättan böra
införlifvas med rikstelefonnätet, och har detta ansetts lättast och billigast
kunna åstadkommas medelst anordnande af en dubbeltrådig ledning
öfver Stockevik till Yarekil, hvilken sistnämnda station redan under
innevarande år kommer i förbindelse med rikstelefonnätet, sedan
1892 års lagtima Riksdag anslagit medel till en ledning Göteborg—
Varekil—Lysekil.

Kostnaden för ledningen Varekil—Hättan utgör 11,000 kronor.

9:o) Göteborg—Uddevalla.

Sedan den interurbana telefonledningen Uddevalla—Grebbestad
— Strömstad, till hvars anläggning medel af Riksdagen anslagits, blifvit
vid slutet af år 1891 till allmänhetens begagnande upplåten, har abonnentantalet.
i de trakter, denna ledning berör, i väsentlig grad ökats. Sålunda
finnas dubbeltrådiga nät upprättade i såväl Strömstad som Grebbe -

Sjunde hufvndtiteln.

stad, hvarjemte i Fjellbacka, Bovallstrand, Hunnebostrand, Hafstensund
med flera betydande fiskelägen smärre nät anordnats och stälts i förbindelse
med rikstelefonnätet. För samtliga dessa orter har det ansetts
af synnerlig vigt att erhålla en lätt kommunikation med de förnämsta
afsättnings- och skeppningsorterna för fisken, särskilt Göteborg. Detta
låter sig dock svårligen göra, enär den mellan Uddevalla och Göteborg
befintliga ledningen till förfång för telegrafverkets abonnenter i norra
Bohuslän helt och hållet upptages under de vigtigaste affärstimmarne
på dagen af de samtal, som utvexlas mellan Uddevalla, Venersborg
och Trollhättan, å ena sidan, samt Göteborg och det öfriga rikstelefonnätet,
å den andra. Framställningar hafva derföre hos Telegrafstyrelsen
blifvit gjorda om beredande af en utfart6väg äfven för norra Bohusläns
korrespondens genom upprättande af ytterligare en förbindelseledning
från Uddevalla till Göteborg, hvilken ledning, med afseende på anläggningskostnaden,
lämpligast synts böra uppläggas på den redan
befintliga stolplinien mellan dessa städer öfver Ljungskile, Stenungsund
och Hisingen.

Kostnaden för denna ledning beräknas uppgå till 15,000 kronor.

Jag har vid föregående föredragningstillfällen, senast den 13
Januari nästlidet år, utvecklat de skäl, hvilka enligt min åsigt gjorde
det angeläget, att, sedan staten öfvertagit uppgiften att åvägabringa
ett hela landet omfattande telefonnät, de hufvudledningar, hvilka skulle
förbinda de olika landsdelarne med rikstelefonnätet, komme till utförande,
så fort omständigheterna det medgåfve. Dessa skäl, grundade dels
på de särskilda orternas berättigade anspråk att utan längre dröjsmål
än nödigt komma i telefonisk förbindelse med öfriga landsdelar, dels
derpå att statens telefonnät, först sedan det erhållit en sådan utsträckning,
att det omfattade alla orter af betydenhet i landet, komme att
utveckla sin hela betydelse för samfärdseln och de ekonomiska intressena
samt gifva full afkastning å det i dem nedlagda kapitalet, behöfver
jag derföre nu icke närmare utveckla.

Såsom känd!, har vid anläggningen af statens telefonnät den
grundsats under senare år blifvit följd, att anläggning och inköp af
lokala telefonnät samt kortare förbindelseledningar bekostats af upplåga
medel, medan deremot kostnaden för de ledningar, hvilka förbinda
olika landsdelar med hvarandra, eller de s. k. interurbana led -

Sjunde hufvudtiteln.

ningarne, blifvit bestridd af medel, som lemnats såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet. Grunden för denna åtskilnad har varit den,
att de medel, som nedlagts i de lokala telefonnäten med tillhörande
kortare förbindelseledningar, beräknats kunna af deras afkastning förräntas
och inom en jemförelsevis kortare tid amorteras, hvaremot
utsigt till enahanda resultat af trafiken å de långsträckta ledningarne,
åtminstone inom den närmare framtiden, icke förefunuits. Derföre att
dessa ledningar icke under en längre eller kortare tid efter sin anläggning
kunna ekonomiskt bära sig och sålunda, derest icke statens
telefonväsende skall komma på obestånd, måste åvägabringas utan att
hänsyn dervid tages till möjligheten att det i dem nedlagda kapitalet
skall kunna förräntas och amorteras, får det ingalunda betraktas som
en gifven sak, att icke staten i en framtid bör kunna äfven af dessa
ledningar påräkna tillbörlig afkastning. Till upplysning i detta hänseende
anhåller jag att få meddela några sifferuppgifter angående två
af de förnämsta interurbana telefonledningarne, nemligen liuierna
Stockholm—Göteborg och Stockholm—Malmö. A båda linierna finnes
så väl en direkt som en s. k. indirekt ledning, den senare upptagande
samtal äfven från stationer mellan de båda ändpunkterna. Linien
Stockholm—Göteborg är bekostad af lånemedel, som erhållits från
handels- och sjöfartsfonden, med skyldighet för telegrafverket att å
lånet erlägga fyra procent årlig ränta samt att, sedan tio år förflutit,
efter det medlen lyftats, årligen deraf återbetala en tiondedel. Anläggningskostnaden
för linien Stockholm—Malmö åter är anvisad såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet.

Å linien Stockholm—Göteborg utgjorde det statistiskt beräknade
antalet telefonsamtal

å den direkta ledningen: å den indirekta ledningen:

1890 ................................. 21,346 ................................... 18,540

1891 .................................. 28,793 ................................... 43,743

1892 .................................... 32,300 ................................... 57,900.

Den direkta ledningen Stockholm—Göteborg är redan så upptagen,
att antalet samtal å densamma endast i obetydlig mån kan vidare ökas.

Anläggningskostnaden för de båda ledningarne å linien Stockholm—Göteborg
utgör...................................................... kronor 230,000: —

Sjunde hufvudtiteln Bruttoinkomsten

för år uppskattas till............... kronor 30,000: —

Afdrages den beräknade kostnaden för drift

och underhåll ...................................................... » 18,000: —

så utgör återstoden kronor 12,000: —

eller något öfver 5,2 procent å anläggningskapitalet.

Å linien Stockholm—Malmö utgjorde det beräknade antalet telefonsamtal å

den direkta ledningen: å den indirekta ledningen:

1891 .............................. 18,328 .............................. 50,870

1892 ............................. 29,600 ............................. 87,300.

Å den direkta ledningen Stockholm—Malmö finnes ännu utrymme
för en ökning i antalet telefonsamtal med 10 å 15 procent.

Anläggningskostnaden för de båda ledningarne å linien Stockholm—Malmö
utgör........................................................... kronor 343,000: —

Bruttoinkomsten för år beräknas till ............... kronor 27,000: —

Afdrages kostnaden för drift och underhåll „ 18,000: —

så utgör skilnaden kronor 9,000: —

eller något öfver 2,6 procent å anläggningskapitalet.

De anförda siffrorna, hvilka utvisa ett vida gynsammare ekonomiskt
resultat af de ifrågavarande linierna, än man vid deras anläggning
vågat hoppas, torde berättiga till antagandet, att, i mån som
telefonväsendet hinner utveckla hela sin betydelse för samfärdseln och
å de förnämsta sträckningarne så många ledningar anordnas, att de
förmå upptaga hela den trafik, som å dem vill söka sig fram, äfven
de interurbana ledningarne komma att visa sig som ett ekonomiskt
fördelaktigt företag.

Lika med Telegrafstyrelsen anser jag hänsynen till telefonnätets
erforderliga utveckling kräfva, att, utöfver den på år 1894 belöpande
sista femtedelen af 1889 års anslag för telefonledningar, för förstnämnda
år, likasom för åren 1892 och 1893 egt rum, medel anvisas
för åvägabringande af ett antal interurbana telelonledningar af större
betydelse, och då Telegrafstyrelsen synes mig hafva anfört fullgiltiga
skäl för valet af särskildt de nu föreslagna ledningarne, hemställer jag,
under åberopande af det anförda, att Eders Kong!. Ma:jt täcktes föreslå
Riksdagen

Bih. till RiJcsd. Brot. 1893. 1 Sarnl. 1 Afd.

[8-]

Genomförande
af Öfverintendentsembetets
nya
organisation.

[9.]

Uppförande
af nytt
landsstats hus
i Mariestad.

50 Sjunde hufvudtitelu.’

dels att af det utaf 1889 års Riksdag till utgående under en
tid af fem år beviljade anslaget för anläggning af telefonledningar på
extra stat för år 1894 anvisa den sista femtedelen med 150,000 kronor,
dels ock att för anläggning af telefonledningar från Malmö till
Hildesborgs kabelhus, från Norrköping öfver Veslervik till Oscarshamn,
från Sundsvall till Östersund, från Norrköping till Örebro, från Göteborg
öfver Falköping till Sköfde, från Upsala öfver Sala till Norberg, från
Malmö till Helsingborg, från Varekil till Hättan samt från Göteborg
till Uddevalla bevilja ett extra anslag för år 1894 å 238,600 kronor.

Genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation.

Till detta ändamål är å extra stat för innevarande år anvisadt
ett belopp af 500 kronor; och då öfverintendentsembetet i underdånig
skrifvelse den 15 November nästlidet år anmält, att det förhållande,
som föranledt anvisande af berörda anslag, ännu fortfar, hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för genomförande af öfverintendentsembetets nya organisation
å extra stat för år 1894 anvisa enahanda belopp, 500 kronor.

Uppförande af nytt landsstatshus i Mariestad.

I underdånig skrifvelse den 30 Maj 1891 har Eders Kongl. Majrts
Befallningshafvande i Skaraborgs län gjort framställning om anordnande
af nya em betslokaler för länsstyrelsen.

I denna skrifvelse erinrar Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande
till en början, hurusom genom nådiga brefvet den 5 Februari 1808
bestämdes, att nya embetslokaler för länsstyrelsen i Skaraborgs län
borde å den landshöfdingebostället Mariebolm tillhörande holmen med
samma namn i ån Tidan uppföras i två skilda envåningsbyggnader af
sten, den ena eller nuvarande kansliflygeln på det gamla kansliets
stenfot och källrar, den andra eller den så kallade ränteriflygeln strax
derbredvid, på andra sidan om infartsvägen till landshöfdingebostaden,
allt efter förut uppgjorda ritningar och kostnadsförslag. Dimensionerna
å dessa, ännu i bruk varande tjenstelokaler voro enligt landskontorets
uppgift den 12 Mars 1840 för kansliflygeln 6 alnar i höjd från stenfoten
till taklisten, 32| alnar i längd och 25 alnar i bredd samt för
ränteriflygeln lika höjd och bredd, men 331 alnar i längden. På föranledande

Sjunde hufvudtiteln.

af den antagne byggnadsentreprenören anmärktes dock redan vid en
besigtning den 24 Maj 1809, dels att någon kostnad af arkitekten ej
beräknats för säker och varaktig grund å kanslihusets vestra sida, dels
att arkitekten ansett den gamla grundmuren vara tillräcklig och pålitlig
för den nya byggnaden och dels att ingången till källrarne saknade
tak, hvilket dock vore nödvändigt, enär en del vägg ar måste hvila
derpå. År 1810 beviljades ock anslag till de anmärkta bristernas
afhjelpande. Afsyning, åtminstone å kansliflygeln, egde rum den 9
December 1811, och befanns arbetet öfverhufvud försvarligt utfördt.
Hofintendenten G. af Silléns berättelse öfver en besigtning i Augusti
1816 visade dock, att kansliflygelns grundmur, som förut burit allenast
ett envånings trähus, men dåmera hade att uppbära det nya stenhuset
med eu alns ytter- och en half alns mellanmurar, redan hade fått en
svår sättning å östra gafveln, midt igenom muren och upp till taklisten,
hvarjemte andra sprickor funnos å huset; att äfven ränteriflygeln tagit
sättning i sydöstra hörnet, så att fotmurens öfverkant var 7\ tum
lägre än vid det sydvestra hörnet och 5 tum lägre än vid det nordöstra;
samt att nästan alla anmärkta bristfälligheter härledt sig från
jordmånens löshet och icke med skäl kunde tillvitas entreprenören.
Efter ytterligare besigtning å husen år 1819 anvisades år 1821 medel
till ommurning af kansliflygelns sydöstra hörn och till åtskilliga andra
bättringsarbeten. Sedermera hade under årens lopp och särdeles under
det senaste årtiondet ofta måst företagas arbeten till förekommande
eller botande af sprickor å de båda embetshusen, och i förstnämnda
afseende hade kansliflygeln för åtskilliga år sedan längs insidan af
dess södra långvägg uppe vid taklisten måst genomdragas med ett
groft jernband. Då år 1883 i ränteriflygeln inlades en brandbotten
till arkivets skyddande, bidrog detta till förnyade sättningar, hvilka,
oaktadt arkivet måst till större delen utrymmas, numera vore så väsentliga,
att golfvet i ett af rummen på en längd af 134 fot lutade mera
än 7\ tum och att ännu större lutning tycktes förekomma å sjelfva
brandbottnen. Enär båda flyglarnes gaflar läge endast 20 till 40 fot
från Tidans begge grenar, vore antagligt, att jemväl de stora vexlingarne
i nämnda ås vattenstånd inverkat ofördelaktigt på husens
bestånd. För närvarande befunnes båda flyglarnes väggar, oaktadt
årliga lagningar, å många ställen alltigenom sönderspruckna, så väl de
yttre som äfven mellanväggarne.

Men utom det att sålunda verklig fara förefunnes för dessa två
byggnaders framtida bestånd, vore de i följd af sin anordning för sitt
ändamål alldeles olämpliga och för trånga. Genom deras fördelning i

52 Sjunde hufvudtiteln.

två skilda hus uppkomme flera olägenheter, såsom att räntmästaren
och domänintendenten derigenom icke kunde meddela sig med landskontoret
eller dettas personal med dem utan att passera två förstugor,
två brotrappor och en öppen gårdsplan, att den förres lokal, hvari stora
penningebelopp förvarades, läge alldeles isolerad i ändan af en temligen
mörk korridor och sålunda lätt utsatt för hemligt eller öppet
våld, hvilket kunde tänkas förekomma till och med under den vanliga
expeditionstiden, utan att förmärkas af den öfriga landsstatspersonalen,
samt att landskontorets arkiv måste förvaras till en dol å den oeldade
och mörka vinden i andra embetsflygeln och till den öfriga, större delen
å en landshöfdingebostaden tillhörande spanmålsvind, som saknade
ändamålsenliga fönster och hade sin trappuppgång förlagd i eu spannmålsbod.
Sjelfva kansliflygeln vore, i förhållande till den utveckling
göromålen och derigenom äfven personalen numera uppnått, alldeles
otillräcklig och oändamålsenlig. För den allmänhet, som skulle bevista
offentliga förrättningar hos länsstyrelsen eller meddela sig med dess
tjenstemän, likasom för vaktkonstaplar och fångförare med flere, som
väntade på expedition, funnes ej annat förmak eller väntrum än förstugan.
Denna saknade annat fönster än ett på sjelfva ytterdörren anbringadt
samt innehölle på längden 19 fot och på bredden endast 8
fot, hvilket ringa utrymme ytterligare minskades genom skåp och vedbänkar.
För landshöfdingen och länsnotarierna saknades egna rum.
Landssekreteraren och ordinarie länsnotarie!! förfogade tillsammans öfver
ett rum af 13 fots längd och lika bredd. För kanslipersonalen i öfrigt,
som vanligen utgjordes af 10 till 11 personer utom vaktmästaren, funnes
två rum, det ena 20 x 17| fot, det andra 23 x 13 fot, uti hvilka det
icke vore möjligt bereda erforderlig plats, så att på sista tiden en extra
ordinarie tjensteman måst anvisas plats i sessionssalen. Denna, som
ursprungligen varit arkiv, hade väl en längd af 37 fot, men en bredd
af endast 16£ fot och eu höjd af 10J- fot samt upplystes blott af två,
å ena kortväggen anbragta fönster. Landskontorspersonalen, utom landskamereraren
och länsbokhållaren vanligen sex tjenstemän och eu vaktmästare,
förfogade öfver ett enda rum, 22f fot långt och 17| fot bredt,
och länsbokhållaren hade ett genomgångsrum, 14 x 13 fot, med hvarje
vägg upptagen af fönster och dörrar. I alla dessa rum, hvilkas ofvan
nämnda mått vore blott approximativa, minskades det angifna utrymmet
af en mängd hyllor, kassa- och dokumentskåp samt hängare för
tjenstemännens ytterplagg.

Till lokalernas otillräcklighet komme ock andra olägenheter. Trots
ofta företagna omsättningar af en del eldstäder trängde rök in i vissa

Sjunde hnfvudtiteln.

rum, företrädesvis sessionssalen. Den dager, som kunde inkomma genom
de i dagöppningen 5^ fot höga och 3|J- fot breda fönstren i alnstjocka
murar, vore i vissa rum otillräcklig, och genom de visserligen
delvis hvälfda, men likasom sjelfva grundmurarne mycket gamla —
antagligen från 1600-talet härstammande — källrarne trängde från den
af Tidan stundom genomdränkta grunden upp i rummen en obehaglig
och ohelsosam luft, vissa tider så intensiv, att verkligt illamående deraf
ansetts uppkomma.

Ett utkast till embetslokalernas förändring och tillbyggnad lemnades
väl år 1880 af arkitekten J. F. Åbom; men detta förslag, som
afsåg de båda husens sammanbyggande till ett enda, då körväg till
landshöfdingens bostad skulle beredas genom ett hvalf under husets
midtelparti, hade befunnits icke på långt när afhjelpa behofvet af utrymme,
då derigenom skulle tillkomma endast ett större arkivrum öfver nämnda
hvalf samt fyra rum å nedra botten, hvart och ett endast 11 fot bredt,
eller ens i någon afsevärd mån förebygga öfriga anmärkta bristfälligheter.
De ifrågavarande byggnadernas förut antydda bristfälliga beskaffenhet
gjorde dessutom detta förslag alldeles oantagligt.

Af hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt anser Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande otvetydigt framgå, att nya och bättre embetslokaler
vore för länsstyrelsen oundgängligen nödiga och att detta
behof icke kunde fyllas annorledes än genom fullständig nybyggnad.

1 fråga om platsen härför leddes tanken naturligen i främsta
rummet till den holme, der residenset och de nuvarande landsstatsbyggnaderna
vore belägna och hvarest^utrymme ej skulle saknas, såvida
icke förut befintliga byggnaders läge och beskaffenhet funnes utgöra
hinder för en sådan anordning. Antagligen kunde emellertid icke någon
ändamålsenlig nybyggnad å holmen åstadkommas,* utan att de båda
nuvarande landsstatshusen först nedrefves, men i sådan händelse måste
embetslokaler under hela byggnadstiden förhyras, hvilket blefve förenadt
med icke obetydliga svårigheter. Att uppföra nya byggnader i alldeles
samma läge som de nuvarande landsstatshusen kunde ej heller
obetingadt förordas, enär dessa hus läge snedt i förhållande till den å
Marieholmsbron utmynnande Kungsgatan, hvilket vore vanprydligt.
Båda husen sköte derjemte så långt fram, att de förhindrade Marieholmsbrons
förläggande i rak linie med Kungsgatan, hvilket borde ske vid
ifrågakommande ombyggnad af bron. Enligt hvad förut blifvit antydt,
funnes dessutom anledning befara, att grunden å holmen icke vore
lämplig för uppförande af ett större stenhus.

Under förutsättning att residensholmen funnes icke böra till

Sjunde hufvudtiteln.

byggnadsplats användas, har Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande
ansett, att ett landsstatshus kunde lämpligen uppföras antingen uti den
till residenset hörande, i närheten af länsfängelset, invid landsvägen
och midt emot Kungsgatan belägna parken Alhagen eller inom staden
Mariestads område; och hade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hos stadens fullmäktige gjort framställning, huruvida de i sistberörda
händelse skulle vara villige att upplåta lämplig byggnadstomt. Till
svar härå hade fullmäktige beslutit att till uppförande af nya embetslokaler
för länsstyrelsens behof kostnadsfritt till kronan för evärdlig
tid upplåta, efter myndigheternas egna val, 3 eller 4 af de i qvarteret
B.a liggande tomterna N:is 154—159 med tillhörande förgårdar under
vilkor, att de med ifrågavarande jordafträdelse förenade kostnader af
hvad beskaffenhet som helst borde gäldas af kronan, att tomterna af
kronan vederbörligen inhägnades med staket, samt att inhägnaden för
framtiden underhölles.

Då emellertid för ett närmare bedömande af de antydda alternativen
samt det enas eller andras företräde erfordrades stödet af en på
verklig sakkunskap grundad undersökning jemte upprättande af alternativa
ritningar och kostnadsförslag, anhölle Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
att sådan undersökning måtte företagas samt att, efter
det förslag i ämnet blifvit i nåder godkändt, nödiga medel måtte beredas
för företagets utförande. *

Efter det öfverintendentsembetet erhållit nådig befallning att öfver
berörda framställning afgifva underdånigt utlåtande, infordrade Embetet
från orten uppgift om antalet, den ungefärliga storleken och det
lämpligaste läget af de för länsstyrelsen erforderliga lokaler, hvarjemte
genom en af Embetets tjenstemän med Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande på platsen öfverlades såväl rörande de två af
länsstyrelsen föreslagna byggnadsplatserna för det tillämnade huset,
den ena i Alhagen och den andra inom qvarteret B.a i Mariestad, som
ock beträffande en genom Embetets försorg för nämnda byggnad uppgjord
eskissritning. Derefter lät Embetet, enär åtskilliga anmärkningar
mot berörda eskissritning uppkommit, med ledning af desamma utarbeta
ny planeskiss till ifrågavarande byggnad, afsedd att tillämpas vare sig
V å den ena eller den andra af de båda föreslagna byggnadsplatserna.
Vid öfversändande till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af sist
omförmälda ritning anhöll Öfverintendentsembetet, jemte begäran om
yttrande beträffande densamma, det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ville låta undersöka, hvilkendera byggnadsplatsen kunde från
olika synpunkter finnas tjenligast under iakttagande att i fråga om

Sjunde hufvudtiteln.

platsen inom staden Mariestad hela qvarteret B.a finge för ändamålet
disponeras. I skrifvelse till Embetet af den 17 Oktober 1891 tillkännagaf
derefter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att stadsfullmäktige
i Mariestad, för uppförande af nytt landsstatshus, genom beslut
den 9 i samma månad, bvilket beslut, enligt hvad Öfverintendentsembetet
sedermera erfarit, icke öfverklagats, under vissa vilkor upplåtit hela
förenämnda qvarter B.a samt att Eders Kongl. Maj:t.s Befallningshafvande
låtit genom sakkunnig person, byggmästaren A. E. Ahlström, verkställa
undersökningar å båda de föreslagna byggnadsplatserna. Enligt det
af denne afgifna yttrande hade vid undersökningarne utrönts, att å platsen
i parken Alhagen byggnadens midtparti skulle komma att, derest broarne
till Marieholm omlades i Kungsgatans i Mariestad riktning och samma gata
rakt framdroges, ligga midt för slutet af denna gata; att vid så väl gräfning
som borrning till omkring 2,5 meters djup grunden å nyssnämnda plats
befunnits bestå af mosand, större och mindre sten samt i södra delen
af berg; att dränering svårligen kunde ske på denna plats, emedan
vid afvägning befunnits, att vattnet i ån Tidan vid vårflöde stege ända
till en meter under byggnadsplatsens jordyta; att å denna tomtplats
byggnadens södra gafvel komme ungefär 1,5 meter in på vägen till
Marieholms kungsgård och den norra gafveln endast omkring 16 meter
från det derinvid belägna länsfängelsets inkörsport, dervidf närheten
till fängelsebyggnaden icke kunde undvikas, utan att den ifrågasatta
byggnaden flyttades så långt vesterut, att den komme i en sänkning,
dit Venerns vatten någon gång stege; att i qvarteret B.a i Mariestad
grunden vid borrning funnits bestå af lera till 5 å 6 meters djup och
derunder af fast grusbotten; samt att dränering vore på denna plats
lätt, emedan kloakledning funnes i närheten.

På grund af hvad sålunda förekommit förklarade Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande sig förorda omförmälda qvarter såsom plats
för den nya landsstatsbyggnaden.

Med iakttagande af vissa af länsstyrelsen vid den uppgjorda förslagsritningen
framstälda erinringar har derefter Öfverintendentsembetet låtit
upprätta och med underdånig skrifvelse den 1 December 1891 till nådig
pröfning insändt fullständiga ritningar jemte kostnadsförslag till det
ifrågasatta landsstatshuset, slutande å ett belopp af 143,000 kronor.
Enligt den till ritningarna hörande beskrifningen skulle byggnaden komma
att uppföras af tegel i två våningar på gråstenssockel och gråstensgrund,
lagd på bjelkrust; källare och arkivrum skulle hvälfvas; fasaderna skulle
putsas med kalkbruk och yttertaket täckas med svart jernplåt; bottenvåningen
skulle innehålla lokaler för ränteri, landtmäterikontor, domän -

56 Sjunde hnfvudtiteln.

intendent, vaktrum och bostad för vaktmästare samt en genomgående
korridor; till öfre våningen skulle leda förutom hufvudtrappan en trappa i
hvardera ändan af korridoren; öfre våningen skulle innehålla sessionssal,
rum för landshöfdingen, landskamererare, landskontor, länsbokhållare,
landskansli, landssekreterare, notarier och ett par arkivrum äfvensom en
genom hela huset gående korridor; jordvåningen, till hvilken skulle
utifrån leda två breda trappor å husets gaflar och en trappa från bottenvåningen
invid vaktmästarebostaden, skulle inrymma klosettrum, hushållskällare,
ångpannerum och bränsleförråd; och skulle byggnaden förses
med värmeledning och ventilation.

Hvad slutligen angår den beräknade kostnaden för ifrågavarande
landsstatshus, 143,000 kronor, öfverstiger denna summa kostnadsförslaget
till det Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning af Öfverintendentsembetet
den 1 December 1891 understälda landsstatshuset i Luleå, hvilket
kostnadsförslag slutade å 102,000 kronor, med 41,000 kronor.

Denna ökade kostnad för landsstatshuset i Mariestad föranledes,
enligt hvad öfverintendentsembetet anmält, dels af dyrare grundläggning
...................................................... kronor 13,784: —

dels af uppvärmning hufvudsakligen
medelst värmapparat i stället för
med kakelugnar, hvilken förstnämnda
anordning i Mariestad ansetts lämpligare, ,, 10,850: —

dels ock genom stensättning af

källare ............................................................. „_500: — 25,134: —

efter afräkning af hvilken tilläggskostnad skilnaden mellan de beräknade
kostnaderna för de ifrågasatta landsstatshusen i Luleå och Mariestad
blifver 15,866 kronor, beroende förnämligast af husets i Mariestad
större dimensioner, begärda af länsstyrelsen; dock borde nämnda skilnad
kunna än ytterligare minskas, derest uppvärmningen medelst kakelugnar
blefve tillämpad i vidsträcktare mån, dervid likväl Embetet
erinrat, att genom uppvärmning medelst ånga i förevarande fall vunnes
en besparing af bränsle, hvilken ej vore lika af nöden i Luleå, der tillgången
på ved vore rikligare och priset å densamma förty billigare.

Redan sedan längre tid tillbaka har, enligt hvad af länsstyrelsens
underdåniga skrifvelse framgår, behof af bättre embetslokaler för sagda
styrelse gjort sig kändt. Efter verkstälda utredningar inkom den
nu föredragna underdåniga framställningen till Eders Kongl. Maj:t
under December månad år 1891, men ansåg jag mig, med afseende på
den då jemväl föreliggande frågan om uppförande af nytt landsstatshus
i Luleå, hvilken fråga föranledde nådig framställning till 1892 års lag -

Sjunde hufvudtiteln.

tima Riksdag, icke höra ifrågasätta, att framställning samtidigt dermed
gjordes om anvisande af medel för uppförande af nytt landsstatskus
äfven i Mariestad.

Af den lemnade utredningen framgår, att de två byggnader, i
hvilka länsstyrelsens i Skaraborgs län embetslokaler äro inrymda, befinna
sig i ett skick, som kan betecknas såsom i hög grad bristfälligt. Härtill
kommer, att sjelfva embetslokalerna, som delvis äro mörka och
osunda, erbjuda alldeles otillräckligt utrymme för den personal, som numera
erfordras för handläggning af göromålen hos länsstyrelsen i detta
län, ett af landets folkrikaste, hvarförutom betryggande förvaringsrum
för ränterikassa och arkiv saknas. Dessa omständigheter i förening
synas mig icke lemna något utrymme för tvifvel om nödvändigheten
deraf, att nytt landsstatskus med det snaraste uppföres, och jag tvekar
derföre icke att understödja Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i sådant afseende gjorda framställning.

Hvad beträffar valet mellan de olika byggnadsplatser, om hvilka
i ärendet varit fråga, anser jag mig, med hänsyn till den härom verkstälda
utredningen, lika med Eders Kong], Maj:ts Befallningshafvande
böra förorda platsen i qvarteret B.a i Mariestad, hvilket qvarter stadsfullmäktige
i nämnda stad erbjudit sig att utan köpeskilling med full
eganderätt öfverlåta till kronan.

Vid de upprättade ritningarna och kostnadsförslagen har jag i
hufvudsak icke annat att erinra, än att det synts mig tvifvelaktigt,
huruvida den föreslagna uppvärmningen medelst värmapparat vore att
föredraga framför uppvärmning medelst kakelugnar. Såsom af det förut
anförda framgår, vållas häraf eu ökad kostnad af 10,850 kronor. Visserligen
skulle, enligt hvad Öfverintendentserabetet anfört, genom uppvärmning
medelst ånga vinnas en besparing af bränsle, men då utredningsaknas
angående storleken af denna besparing och företrädet i öfrigt
af den centrala uppvärmningen, hvilken, enligt hvad jag inhemtat, icke
finnes införd i något annat landsstatskus, åtminstone kan sägas utgöra
föremål för delade meningar, anser jag mig böra förorda, att den af sagda
uppvärmningssätt föranledda ökade kostnaden uteslutes från kostnadsförslaget.
Detta bör för öfrigt äfven minskas med kostnaden för ritningarnas
och kostnadsförslagets upprättande, hvilken kostnad, jemlikt
nådigt bref den IG sistliden December, med 1,300 kronor anvisats å
sjunde hufvudtitelus anslag till extra utgifter. Med iakttagande af dessa
reduktioner skulle den beräknade kostnaden minskas med i rundt tal

12,000 kronor till 131,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1803. 1 Sami. 1 Afd.

[10, 11.]

Den lokala
förvaltningen
af statens
jordbruksdomäner.

[12.]
Byggnadsarbeten
och
inventarier
vid skogsinstitutet.

58 Sjunde hufvudtiteln.

Med åberopande af det anförda hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnaden för uppförande af nytt landsstatshus
i Mariestad bevilja ett extra anslag af 131,000 kronor att utgå
under två år och deraf anvisa 60,000 kronor för år 1894.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och
uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, dels
ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,080 kronor;
och då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande äro behöfliga
samt, enligt hvad Domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 7
sistlidne Oktober anfört, anledning saknas att föreslå förhöjning eller
nedsättning i beloppen, hemställer jag lika med Domänstyrelsen, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes för år 1894 å extra stat äska samma belopp,
som äro beviljade för år 1893, dock att, för erhållande af jemn slutsumma
å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget till resekostnader
vid domänförvaltningen må höjas med 74 kronor och således
upptagas till 40,154 kronor.

Byggnadsarbeten och inventarier vid skogsinstitutet.

På framställning af Eders Kongl. Maj:t godkände nästlidet års
lagtima Riksdag definitiv stat för det dittills endast provisoriskt anordnade
skogsinstitutet. I sammanhang med fastställande af denna stat
anbefalde Eders Kongl. Maj:t, med anslutning till en af Domänstyrelsen
i dess förslag till organisation af skogsinstitutet framstäld, af Riksdagen
i dess underdåniga skrifvelse angående reglering af riksstatens sjunde
hufvudtitel biträdd mening, genom nådigt bref den 3 Juni samma år
Domänstyrelsen att inkomma med förslag till anordnande vid skogsinstitutet
af speciela kurser för sådana ynglingar, som önskade utbilda
sig till privata skogsförvaltare.

I underdånig skrifvelse den 27 September nästlidet år har Domänstyrelsen
anfört, att skogsinstitutets lokaler å Kongl. Djurgården invid
hufvudstaden redan för den nuvarande undervisningen visat sig i viss
mån otillräckliga och komme att blifva detta ännu mera efter anord -

Sjunde hufvudtiteln.

nande af de ifrågasatta kurserna för bildande af privata skogsförvaltare,
hvarföre institutets lokaler borde med det snaraste försättas i fullt nöjaktigt
skick. Enligt ett af institutets direktör uppgjordt förslag, mot
hvilket Domänstyreisen åtminstone i hufvudsak icke haft något att
erinra, skulle detta ändamål vinnas dels genom tillbyggnad vid hufvudbyggnadens
ena flygel, dels ock genom vissa förändringar inom de
nuvarande lokalerna, för hvilket allt, jemte anskaffande af en del nya
inventarier, beräknats en kostnad af 15,000 kronor. Domänstyrelsen
hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska ett
extra anslag å berörda belopp för byggnadsarbete och inventarier vid
skogsinstitutet; och uttalar Domänstyrelsen, för det fall att anslaget
beviljas, såsom önskvärd!, att arbetet måtte kunna begynna redan innevarande
år och att derföre de medel, som inom anslagsbeloppet tilläfventyrs
kunna under nämnda år erfordras, måtte få af Statskontoret
i mån af behof förskjutas.

Af det upprättade förslaget till byggnadsarbeten m. m. vid skogsinstitutet
jemte tillhörande ritningar framgår, att med den föreslagna
tillbyggnaden vid hufvudbyggnadens sydöstra flygel afses att vinna en
ritsal med plats för trettio elever och en stor föreläsningssal, som tilllika
kan användas för de biologiska samlingarne. Vidare skulle de
förutvarande lokalerna ändras, så att de blefve rymligare och försedda
med särskilda utgångar, hvarjemte de stora arbetsborden i de gamla
lärosalarne skulle utbytas mot mindre skrymmande pulpeter och diverse
ny inredning anskaffas. Så väl ritningarna som kostnadsförslaget innehålla
två alternativ, slutande det ena å en kostnadssumma af 14,000
kronor och det andra, hvilket direktören vid skogsinstitutet ansett böra
föredragas, å 13,640 kronor. Dertill kommer för inredning och för
inköp af inventarier en summa af 1,360 kronor, så att kostnaden för
samtliga ifrågasatta åtgärder skulle uppgå till förut omförmälda belopp
af 15,000 kronor.

Under afbidan på lösningen af frågan om skogsinstitutets definitiva
organisation och den dermed sammanhängande om orten för institutets
förläggning hafva inga andra kostnader ansetts böra nedläggas
på institutets nuvarande byggnader än de för deras underhållande nödtorftigaste.
Då det efter nästlidet års lagtima Riksdags i ämnet hittade
beslut är afgjordt, att skogsinstitutet fortfarande kommer att vara förlagdt.
i Stockholm, möter ur denna synpunkt intet hinder för verkställande
af de föreslagna förändringsåtgärderna, hvilka, enligt hvad
af det förut anförda framgår, i väsentlig mån äro föranledda af behofvet
att bereda erforderlig lokal för anordnande af de ifrågasatta speci -

Sjunde hnfvndtiteln.

ela kurserna för utbildande af privata skogsförvaltare. Visserligen är
ännu icke definitivt beslut fattadt rörande sistnämnda fråga, men något
tvifvel synes mig icke böra råda derom, att, sedan på grund af den
Domänstvrelsen meddelade befallning plan för dylika kurser blifvit upprättad,
dessa kurser ock böra komma till stånd. Den naturliga beskaffenheten
af vårt land, hvars yta till större relativ utsträckning än
öfriga europeiska länders, med undantag af Ryssland, upptages af skog
eller af mark, som icke egnar sig för annan användning än skogsproduktion,
hänvisar landets invånare till skogsbruket såsom en hufvudnäring
af föga mindre betydelse än jordbruket. De rika skogstillgångar, vårt
land egt och ännu eger, hafva likväl på grund af vanvård och misshushållning,
ofta orsakade af okunnighet om grunderna för skogens
ändamålsenliga skötsel, icke för den enskildes hushållning vunnit den
betydelse, de med en omsorgsfull vård kunnat och bort ega. Den senare
tiden har väl bevittnat ett framsteg äfven i den enskilda skogsvården,
åtminstone der skogen varit af större betydenhet, men ännu återstår i
detta afseende mycket att önska. Ett sätt till åstadkommande af en
bättre ordning härutinnan ligger otvifvelaktigt i inrättandet af kurser i
rationel skogshushållning, hvilka utan att kräfva de förkunskaper, den
tid och den kostnad, som ett fullständigt genomgående af skogsinstitutet
skulle fordra, likväl, praktiskt anordnade, skulle kunna bibringa
jordegare och personer, som önska utbilda sig till privata skogsförvaltare,
kunskaper, tillräckliga för en mindre omfattande skogsskötsel.

Då jag mot de föreslagna åtgärderna, genom hvilka skogsinstitutets
lokaler skulle försättas i fullt ändamålsenligt skick, icke har något
att erinra, hemställer jag i u
föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnaden för byggnadsarbeten och anskaffande
af inventarier vid skogsinstitutet i enlighet med upprättadt
kostnadsförslag bevilja ett extra anslag för år 1894 af 15,000 kronor.

nderdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

Skogsodlingens befrämjande.

[13.] För skogsodlingens befrämjande har Riksdagen ej mindre för

SkagsodHn- innevarande år än för hvart och ett af de fyra närmast föregående
9C”jandläm anvisat ett extra anslag af 25,000 kronor.

De för ifrågavarande ändamål för de fyra sistförflutna åren beviljade
anslag hafva blifvit af Eders Kongl. Maj:t till fullo disponerade.
Att intresset för det med anslaget afsedda ändamål fortfarande är oför -

Sjunde hufvudtiteln.

minskadt, framgår deraf, att för innevarande år till Eders Kongl. Maj:t
inkommit ansökningar om delaktighet i anslaget till sammanlagdt belopp
af 32,800 kronor.

Då anledning icke finnes att antaga annat, än att anslaget äfven
för år 1894 är till oförminskadt. belopp behöfligt, samt jag icke eger
skäl att ifrågasätta ändring i de för åtnjutande af bidrag från samma
anslag stadgade vilkor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att för skogsodlingens befrämjande för år 1894 bevilja ett extra
anslag af 25,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödja enskilda skogsodlare genom tillhandahållande af skogsbo
och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde
vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till
något län utgå med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej
heller till högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

. ! ■:[ ti»A.l< i.i.ii t jl/.-Uta H »YHTJIÖtf .aAK !»A Afel .K.lOll/T>•)''!>;

Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år
1894 utgör 822,334 kronor mot 872,334 kronor i riksstaten för år 1893.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad
föredragande departementschefen sålunda hemstält och
föreslagit beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln;
och behagade Hans Maj:t Konungen dertill
lemna bifall.

Ex protocollo:
G. Wilh. Smerling.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

Åttonde hufvudtiteln

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen, i närvaro af Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen, i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1893.

Närvarande statsrådsledamöter:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre voon Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gill ja m,

friherre Rappe och
Christerson.

Departementschefen, statsrådet Gilljam föredrog följande ärenden rörande
regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma
hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof; hvarvid departementschefen
yttrade beträffande

Bill. till lliksd. Blot. 1893. t Sami. 1 Afd.

Åttonde hufyudtiteln.

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

[1-] Efter det Riksdagen från och med år 1875, i enlighet med Eders

^aj:^s nådiga framställningar, till utförande af statistiska arbeten
å departement™1*1 departementets byråer för undervisningsärenden årligen anvisat ett
te‘a/deinilMaextva ansla£ af 6>000 kronor, deraf 4,200 kronor utgingo såsom arfvode åt
9 den, som utförde det hufvudsakliga statistiska arbetet, samt återstoden såsom
arfyoden åt tillfälliga biträden vid samma arbete, föreslog Eders Kongl.
Maj:t — sedan genom nådiga beslut den 31 december 1875 och den 16 februari
^1877 närmare föreskrifter meddelats angående de primäruppgifter,
som från vederbörande skolråd, folkskoleinspektörer, allmänna läroverk och
domkapitel borde till departementet årligen insändas för att der bearbetas —
1878 års Riksdag, att de för nämnda ändamål afsedda anslag skulle, i
sammanhang med departementets aflöningstillgångar i öfrigt, uppföras på
ordinarie stat sålunda, att der upptoges lön åt en kanslisekreterare och att
anslagets återstod, 2,000 kronor, sammanfördes med det till departementschefens
förfogande stälda anslag för amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning
och extra vaktbetjente m. m.

Denna framställning blef af Riksdagen bifallen; och har sedermera
det statistiska arbetet inom departementet utförts, med tillhjelp af för
ändamålet särskildt antagna biträden, under ledning af en kanslisekreterare,
som varit dermed uteslutande sysselsatt.

Ehuru det statistiska arbetet hittills varit begränsadt till de allmänna
läroverken och folkskolorna, har det dock visat sig omöjligt att utföra
detsamma med de krafter, som med de af Riksdagen för ändamålet anslagna
medel kunnat anskaffas. Den del af amanuensanslaget, hvilken varit
att påräkna för de statistiska arbetena, och hvilken för öfrigt, med hänsyn
till de många andra behof nämnda anslag haft att fylla, icke kunnat
utgå med det från början afsedda beloppet, 2,000 kronor, utan allenast
med omkring 1,500 kronor, har naturligen icke medgifvit anställande af
andra än tillfälliga, icke vetenskapligt bildade biträden, s. k. timbiträden,
men arbetets såväl omfattning som beskaffenhet är sådan, att denna arbetsbi
elp befunnits både qvantitativt och qvalitativt otillräcklig.

Detta förhållande vinner erforderlig förklaring redan vid en hastig
öfversigt öfver det arbete, den statistiska afdelningen har att utföra. Departementet
offentliggör för närvarande i Sveriges officiela statistik berättelser
om allmänna läroverken och om folkskolorna. Antalet läroanstalter
inom den förra gruppen uppgår, pedagogierna oberäknade, till 77. Redan

Åttonde hufvudtiteln.

granskningen af deras årsredogörelser, hvilkas flesta moment skola statistiskt
bearbetas, tager i anspråk en betydlig tid, hvartill ytterligare kommer,
att de rättelser, som blifva en följd af granskningen, oftast ej kunna
verkställas utan inhemtande från läroverken af nya uppgifter eller förklaringar.
Så utfärdades t, ex. för berättelsen för läseåret 1889—1890 för
detta ändamål 127 anmärkningsskrifvelser. Till den senare gruppen höra
öfver 10,000 folkskolor, för hvar och en af hvilka till departementet ingå
primäruppgifter enligt faststäldt tabellformulär. Ehuru dessa uppgifter
gått genom skolrådsordförandenas och folkskoleinspektörernas händer, behöfva
de ytterligare i departementet undergå en omsorgsfull granskning,
likasom äfven de uppgifter, hvilka enligt annat tabellformulär lemnas för
hvart och ett af rikets nära 2,400 skoldistrikt. Äfven af denna granskning
framgår såsom följd en mängd anmärkningsskrifvelser af till största
delen ganska stor vidlyftighet. Under hvart och ett af de två senaste åren
hafva omkring 500 sådana skrivelser måst utfärdas. Efter allt detta, som
dock endast utgör förarbeten, följer sedan den egentliga statistiska bearbetningen
af det ytterst omfattande materialet. Äfven åtgår en betydlig tid
för diariiföring och för expedierandet af de utgående skrifvelserna.

Det torde finnas uppenbart, att detta omfattande arbete icke kan med
erforderlig omsorg och skyndsamhet utföras af en enda person med tillhjelp
af de biträden, som för medel från amanuensanslaget erhållas. Det
har visat sig oundgängligen nödigt att erhålla ökad arbetskraft och dertill
sådan, som genom vetenskaplig utbildning kunde lemna ett mera värdefullt
och verksamt biträde.

Också har under de senare åren, utom timbiträdena, särskildt vetenskapligt
bildadt biträde varit för de statistiska arbetena användt. Att
erhålla ett sådant har möjliggjorts genom de å allmänna läroverkens anslag
befintliga reservationer, hvilka synts kunna i någon mån tagas i anspråk
för befordrande af arbetet med den del af statistiken, som afser de
allmänna läroverken. Genom denna anordning har läroverksstatistiken
kunnat föras fram så, att berättelsen för läseåret 1889—1890 nu är under
tryckning samt alla tabellerna för läseåret 1890—1891 utarbetade.
Det ändamål, som närmast afsågs med anlitande af nämnda särskilda biträde,
nemligen att bringa berättelserna fram till det löpande läseåret,
torde kunna med visshet påräknas blifva uppnådt under nästkommande
år, hvarefter af detta slags arbete återstår endast en berättelse årligen att
utföra. Medelbart har det för läroverksstatistiken särskildt anlitade biträde
ländt äfven folkskolestatistiken till godo. Denna statistik, sådan den för
närvarande i tryck föreligger, sträcker sig visserligen allenast till och med
år 1885, men det jemförelsevis långa tidsrum, som förflutit före offentlig -

Åttonde hufvudtiteln.

görandet af senaste berättelsen, har måst användas till ytterst tidsödande
och vidlyftiga förarbeten, vållade af primäruppgifternas i vissa hänseenden
högst otillfredsställande beskaffenhet. Denna deras bristfällighet, länge
iakttagen, föranledde slutligen en i alla enskildheter ingående granskning,
med åtföljande anmärkningar och skriftvexling, för att vinna fullt pålitliga
och riktiga resultat. Sedan det vidlyftiga arbete, som häraf vållades,
nu undangjorts — dels, såsom nämndt, före utgifvandet af berättelsen för
år 1885, dels i öfrigt under utarbetandet af redogörelsen för år 1886 —
kan utan uppskof arbetet med berättelsernas offentliggörande återupptagas,
och det är att beräkna, att de skola i rask följd utkomma. För
framtiden böra sådana omfattande förarbeten, som nu måst göras, icke
blifva behöfliga, enär dels skolrådsordförandena och folkskoleinspektörerna
genom den omnämnda skriftvexlingen, hvilken alltid gått genom de senares
händer, gjorts uppmärksamma på de olika arterna af fel, som plägat
förekomma, dels det genom nådiga kungörelsen den 5 augusti 1892, angående
ändring af vissa paragrafer uti folkskolestadgan, blifvit betydligt
lättare, hvad särskildt distriktens skolräkenskaper beträffar, både för ordförandena
att lemna riktiga sammandrag af dessa räkenskaper, Indika sammandrag
numera ej behöfva lemnas förr än efter skedd revision, och för
inspektörerna att utöfva den dem åliggande granskningsskyldighet.

Behofvet af särskildt sakkunnigt biträde qvarstår emellertid äfven för
framtiden. Äfven om planen för läroverks- och folkskolestatistiken kommer
att för framtiden i vissa delar, såsom afsedt är, något begränsas, och
äfven om genom redan verkstälda omfattande förarbeten det kommande
arbetet blifvit i afsevärd mån underlättadt, är i allt fall nämnda statistiska
arbete till omfång och beskaffenhet sådant, att det påkallar en vetenskapligt
bildad man vid sidan af arbetets hufvudsaklige ledare. Härtill
kommer emellertid, att flera andra läroverksgrupper utom de förut nämnda
vänta på att äfven blifva representerade bland Bidrag till Sveriges officiela
statistik. Bland de statens läroverk, som höra under ecklesiastikdepartementet,
må i sådant hänseende erinras om universiteten, Karolinska institutet,
tekniska högskolan och andra tekniska läroverk, gymnastiska centralinstitutet,
veterinärinstitutet, lärare- och lärarinneseminarier, s. k. abnormskolor
m. fl. Äfven andra läroverk, Indika af staten uppmuntras genom
understöd eller på annat sätt, böra härvid ihågkominas, såsom enskilda
läroverk med dimissionsrätt, högre skolor för qvinlig ungdom, folkhögskolor
m. fl. Utan tvifvel är det högeligen önskvärdt, att det statistiska
arbetet efter hand, i den mån befintliga arbetskrafter det medgifva och i
den ordning, som kan pröfvas lämplig, utsträckes till alla eller de flesta
af nu antydda områden, om än dervid den statistiska behandlingen såväl

Åttonde hufvudtitelu.

af de nytillkommande områdena som af dem, Indika för det närvarande
bearbetas, torde böra anläggas efter en mera begränsad plan än den, som
hittills för undervisningsstatistiken varit följd.

Man torde derför utan fara för misstag kunna påstå, att det statistiska
arbetet inom departementet icke någonsin skall kunna skötas med mindre
än två särskildt utbildade tjensteman och ett efter omständigheterna
afpassadt antal timbiträden. Att anlita reservationerna å anslagen till de
allmänna läroverken låter sig, då biträdets arbete i väsentlig mån skulle
tagas i anspråk jemväl utom området för de allmänna läroverken, icke vidare
göra, oafsedt att på sådan väg icke skulle kunna lemnas fast anställning
åt någon, utan allenast uppdrag af tillfällig natur. I hög grad angeläget
är emellertid, att den person, hvars biträde är behöfligt, vinner fast
plats inom departementet. Ett blott tillfälligt uppdrag, ovisst till sin fortvara
och utan rätt för innehafvaren att tillgodoräkna sig tjenstgöringen
för framtida befordran, pensionering och dylikt, är icke egnadt att locka,
i alla händelser icke att qvarhålla en verkligt dugande man. Helt visst
skulle en sådan, frånsedt det jemförelsevis ringa arfvode, som med ett dylikt
uppdrag kunde förenas, icke stanna längre än till dess han på annat
håll funne en lämplig, med större förmåner och bättre framtidsutsigter
förenad plats. Men sådant vore ej förmånligt för departementet och för
kontinuiteten i arbetet, hvilken kräfver, att biträdet, som naturligen borde
efter hand sätta sig in i alla de inom departementet förekommande statistiska
arbeten, kunde vid hufvudledarens tjenstledighet eller vid förfall för
honom öfvertaga ledningen af det hela. För kontinuiteten i arbetena högst
betänklig är den nuvarande ställningen, under hvilken det icke finnes inom
departementet någon person, åt hvilken ens i händelse af semester för
den ensamme statistiske tjenstemannen ett förordnande kan lämpligen
gifvas.

Den nya tjenst, som sålunda inom departementet erfordras, synes böra
till benämning och löneförmåner motsvara de s. k. aktuariebefattningarna
inom statistiska centralbyrån. Detta embetsverks chef har såsom vetenskapliga
biträden förutom amanuenser dels tre s. k. förste aktuarier, dels
två aktuarier. Dessa sistnämnda åtnjuta i lön och tjenstgöringspenningar

3,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor efter respektive
fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring. Här torde få erinras derom,
att kommerskollegium från och med år 1892 har en särskild statistisk
afdelning, inom hvilken äro anstälde en förste aktuarie och en aktuarie
med samma löneförmåner som liknämnde tjensteman inom statistiska centralbyrån,
och derjemte två amanuenser med fasta arfvoden samt ett större
antal extra biträden.

Åttonde hufrudtiteln.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag i underdånighet, det
täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen,

att för anställande inom ecklesiastikdepartementet, såsom biträde vid
utförande af de statistiska arbetena inom departementet, af en aktuarie,
med en aflöning af 3,000 kronor, deraf 1,800 kronor skola utgöra lön och
1,200 kronor tjenstgöringspenningar, hvilken lön kan höjas efter fem år
med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt med
skyldighet att vara underkastad samma vilkor för dessa löneförmåners
åtnjutande och eljest, som gälla för öfrige inom departementet fast anstälde
tjensteman, anslaget till ecklesiastikdepartementets afdelning af Eders Kongl.
Maj:ts kansli må höjas från sitt nuvarande belopp, 79,800 kronor, till 82,800
kronor, eller med 3,000 kronor.

Kongl. biblioteket.

[2.] I underdånig skrifvelse den 17 oktober 1892 har öfverbibliotekarien

Anslag för a«vid kongl. biblioteket anfört, att, sedan bibliotekets läsesal från medlet af
*éKo<«fce"^w-Januari månad nämnda år alla söcknedagar hållits för allmänheten tillgangiigt
viss gänglig jemväl under en del af eftermiddagen, det visat sig, att de för
^middagarne sådan t ändamål anslagna medel, utgörande för hvartdera afåren 1892 och
1893 500 kronor till bestridande af driftkostnaden för elektrisk belysning
i bibliotekets förstuga, kapprum, låneexpedition och läsesal samt 1,000
kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och vaktbetjening, vore
otillräckliga, äfvensom att svårigheter uppstått att derför erhålla nödig
personal utan alltför mycket betungande af de ordinarie tjenstemännen och
isynnerhet vaktbetjente. öfverbibliotekarien har på grund häraf hemstält,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen äska, dels att kostnaden
för läsesalens och dertill angränsande lokalers belysning om eftermiddagarne
måtte, liksom förhållandet vore med kostnaden för belysning af kongl.
bibliotekets arbetsrum och andra lägenheter, få utgå af åttonde hufvudtitelns
expensmedel, dels ock att ett belopp af 2,000 kronor måtte å ordinarie
stat anvisas för ersättningar åt extra ordinarie amanuenser äfvensom ordinarie
och extra ordinarie vaktbetjente, hvilka tjenstgöra under den tid,
kongl. bibliotekets läsesal om eftermiddagarne hålles tillgänglig.

Beträffande tjenstgöringen inom kongl. biblioteket meddelar öfverbibliotekarien
följande uppgifter.

Tjenstemännens redan förut af löpande göromål inom verket hårdt
anlitade tid upptoges nu än ytterligare genom att på förmiddagarne framtaga
de böcker, som reqvirerats för att tillhandahållas den allmänhet, som
på eftermiddagarne besökte kongl. bibliotekets läsesal. Från den 15 januari

Åttonde hufvudtiteln.

till den 1 oktober 1892 hade läsesalen besökts af 4,877 personer, för hvilkas
räkning under förmiddagarne framtagits 9,531 volymer ur samlingarna.

I hvilken grad de med allmänhetens betjenande i låneexpeditionen
äfvensom med den årliga boktillökningens inordnande förenade göromål
tillvuxit, sedan kongl. biblioteket i början af år 1878 blef tillgängligt i
sin nuvarande lokal, framginge för öfrigt af följande jemförelse:

Besökande i lånesalen

Framtagna böcker .....

IJemlånta >
Arstillväxt af böcker

1878	1891
..... 9,880	15,921
...... 17,979	34,668
...... 5,000	9,385
..... 12,696	20,355.

En följd af de löpande göromålens tillväxt hade varit, att, så långt
med tillgängliga medel kunnat ske, extra biträden måst anlitas. För närvarande
funnes inom verket 7 extra ordinarie amanuenser. Till vikariatsersättningar,
gratifikationer, renskrift m. m. vore å ordinarie stat anslagna

6,000 kronor. Häraf utginge årligen

dels vikariatsersättningar under öfverbibliotekariens och

bibliotekariernas semester................................................ kronor 175: —

dels fasta arfvoden åt de 4 äldsta extra ordinarie amanuenserna
med full tjenstgöring (deri inberäknade ersättningar
åt vikarier för ordinarie amanuenser under

semester)............................................................................ » 4,500: —

dels fasta arfvoden åt 2 extra ordinarie vaktmästare .. .. » 1,000: —

dels gratifikation åt kongl. bibliotekets ombud i Nordamerika
för uppköpande af svenskt tryck derstädes » 200: —

Summa kronor 5,875: —

Sedan dessa belopp utgått af ifrågavarande anslag, återstode för
gratifikationer åt öfriga extra ordinarie tjensteman och tillfälliga biträden
samt för katalogskrifning endast 125 kronor.

Statskontoret, hvars yttrande infordrats i fråga om bestridandet af
kostnaden för belysning af kongl. bibliotekets läsesal och angränsande
lokaler, har i underdånigt utlåtande den 8 sistlidne november anfört, att
kostnader af omförmälda slag i allmänhet utginge af vederbörande hufvudtitels
ordinarie förslagsanslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,
och att anledning så mycket hellre syntes saknas att i förevarande hänseende
tillvägagå på annat sätt, som någon begränsning icke skett i det
belopp, som till nödiga expensmedelsutgifter till kongl. biblioteket finge
mot behörig redovisning utanordna^ och Riksdagen redan yttrat sig

Åttonde hufvudtiteln.

angående behofvet af ifrågavarande utgift, hvars belopp på förhand svårligen
kunde bestämmas. Statskontoret, som ansett Riksdagens vidare hörande i
denna fråga icke vara erforderligt, om ej för det sammanhang den kunde
ega med andra frågor, hvilka tillhörde Riksdagens pröfning, har derför
hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att ifrågavarande kostnad
finge till det belopp, som kunde befinnas nödvändigt, gäldas af åttonde
hufvudtitelns förslagsanslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,
äfvensom att samma belopp. finge utgå och redovisas på enahanda sätt
som öfriga expensmedelsutgifter för nämnda bibliotek.

Då den förändrade anordning inöm kongl. biblioteket, som föranledts
af Riksdagens bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställningar om anslag till
elektrisk belysning i vissa af bibliotekets lokaler samt till arfvoden åt
extra ordinarie tjensteman och vaktbetjening, för att biblioteket skulle
kunna hållas tillgängligt för allmänheten äfven å viss tid af eftermiddagarne,
numera tillämpats under nära ett års tid, torde tillräcklig erfarenhet hafva
vunnits för att kunna till utgående från ordinarie statsanslag anvisa de
för omförmälda ändamål behöfliga medel. Hvad då först beträffar den
med ifrågavarande lokalers belysning förenade driftkostnad, lärer det väl
vara i sin ordning, att denna kostnad gäldas af samma anslag, hvarifrån
utgifterna för bibliotekets belysning i öfrigt bestridas. Vidare torde af
den utredning öfverbibliotekarien i detta ärende meddelat angående tjenstgöringen
inom kongl. biblioteket in. in. framgå, att för beredande af skälig
ersättning åt de extra ordinarie tjensteman och de vaktbetjente, som skola
der tjenstgöra under den tid läsesalen om eftermiddagarne hålles tillgänglig
för allmänheten, erfordras högre anslag, än som för sådant ändamål hittills
af Riksdagen beviljats. I detta afseende synes man dock kunna stanna
vid samma belopp, som härtill af öfverbibliotekarien begärdes för hvartdera
af åren 1892 och 1893, eller 1,500 kronor. För behörigt tillgodoseende
af ifrågavarande behof under innevarande år torde, under förutsättning
att kostnaden för nyssnämnda lokalers belysning får från årets
början bestridas af åttonde hufvudtitelns expensmedel, lämpligen kunna anlitas,
utöfver de till arfvoden redan anvisade 1,000 kronor, det anslag af
500 kronor, som på extra stat för år 1893 uppförts till gäldande af driftkostnaden
för den elektriska belysningen. Jag hemställer derför i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

dels att, för beredande af arfvoden åt extra ordinarie tjensteman samt
ersättning åt vaktbetjening för särskild tjenstgöring om eftermiddagarne, då
kongl. biblioteket å sådan tid hålles öppet, höja kongl. bibliotekets anslag från
dess nuvarande belopp, 62,700 kronor, till 64,200 kronor, eller med 1,500 kronor,

Åttonde hufvudtiteln. ö

dels ock medgifva, ej mindre att kostnaden för belysning af bibliotekets
förstuga, kapprum, låneexpedition och läsesal från och med innevarande
år må mot behörig redovisning gäldas af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., än äfven att det af Riksdagen
på extra stat för år 1893 beviljade anslag å 500 kronor till bestridande af
den med ifrågavarande lokalers belysning förenade driftkostnad må användas
till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och godtgörelse åt vaktbetjening
för sådan särskild eftermiddagstjenstgöring, som nyss blifvit nämnd.

Universiteten.

Med hänsyn till behofvet af ökade arbetskrafter vid patologiska in- [3.]
stitutionen i Lund ingick det större akademiska konsistoriet vid universitetetP«io%;»ia
derstädes år 1890 med underdånig framställning, det täcktes Eders Kong! ‘““fl™™ ’
Maj:t af Riksdagen äska dels ett årligt anslag af 1,500 kronor till inrättande
af en assistentbefattning vid institutionen, dels ett anslag af 500 kronor
om året att användas antingen såsom arfvode åt en andre amanuens eller
till ersättning åt extra amanuenser vid densamma. Då det syntes kunna
förutsättas, att, derest anslag till den ifrågastälda assistentbefattningen beviljades,
det jemväl begärda amanuensarfvodet borde kunna tillsvidare
umbäras, ansåg sig Eders Kongl. Maj:t böra af Riksdagen för det dåvarande
allenast äska ett årligt anslag af 1,500 kronor till aflönande af en assistent.
Riksdagen år 1891 ansåg emellertid, att behofvet af ökad personal vid
institutionen skulle blifva på ett tillfredsställande sätt tillgodosedt, derest ett
anslag af 500 kronor stäldes till Eders Kongl. Majrts förfogande för arbetets
uppehållande vid densamma, och anvisade på extra stat för år 1892 sagda
belopp, hvilket sedermera beviljats jemväl för år 1893. Redan samma år,
som detta belopp anvisades, och jemväl sistlidna år har akademiska konsistoriet
framhållit, att, så behöfligt och välkommet detta för extra arbetshjelp
afsedda mindre anslag än varit, kunde det dock endast i någon mån
lätta, men ingalunda fylla, det trängande behofvet af ett fast biträde, sådant
som den föreslagna assistentbefattningen afsåg. På grund häraf och med
åberopande af förut lemnad utförlig motivering äfvensom af eu utaf
institutionsföreståndaren ytterligare ingifven framställning har konsistorium
förnyat sin begäran, att för patologiska institutionen måtte beviljas, utöfver
det nu å extra stat anvisade belopp af 500 kronor, ett årligt anslag af

1,500 kronor till en assistentbefattning.

I nyssnämnda framställning har institutionsföreståndaren till den utredning,
som förut lemnats, tillagt följande.

På frågan, hvarför behofvet af ökadt arbetsbiträde och särskilt af

Bih. till Rikta. Pr Öl. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 2

Åttonde hufvndtiteln.

den begärda assistentplatsen just på sista tiden och ej i samma mån förr
gjort sig känbart, vore det icke svårt att gifva ett tillfyllestgörande svar.
Vetenskapens rastlöst fortgående utveckling förde med sig, att alltjemt
nya forskningsområden öppnades, hvarvid icke sällan resultat vunnes af
den ingripande praktiska betydelse, att derur utbildade sig mer eller mindre
sjelfständiga discipliner. En sådan vore bakteriologien, hvilken både för
den praktiska medicinen och för hygienen fått en så afgörande betydelse,
att en läkarebildning utan insigt i densamma icke kunde anses fullständig.
En annan sådan vetenskapsgren vore nervsjukdomarnes patologi med sitt
patologiskt-anatomiska underlag. Det borde då icke heller förtänkas lärarne,
att de, efter upprättandet af den nya patologiska institutionen och dermed
gifna yttre möjlighet för hithörande studier, önskat upptaga äfven nyssnämnda
vetenskapsgrenar inom ramen af den vid Lunds medicinska fakultet
meddelade undervisning samt efter förmåga och lägenhet sökt främja
studiet af desamma. Om dessa önskningar och sträfvanden hittills endast
delvis kunnat förverkligas, berodde detta just på den blåst i arbetskraft,
som de begärda anslagen varit afsedda att fylla.

I bakteriologi hade visserligen under de senare åren regelbundna
kurser kunnat gifvas åt yngre studerande för medicine-kandidat-examen,
likasom äfven längre i studierna framskridna flitigt begagnat det tillfälle
till eget arbete, som det bakteriologiska laboratoriet erbjöde. Men då
bakterieodlingen och handhafvandet af dertill hörande redskap kräfde
mycken tid och omsorg, hade det icke varit möjligt för institutionens ende
amanuens att jemte öfriga göromål besörja äfven dessa. Att verksamheten
på ifrågavarande område hittills kunnat hållas i någorlunda jemn gång,
finge derför i väsentlig män tillskrifvas det tillfälliga biträde, som man
lyckats vinna, på senaste tiden dock endast mot ersättning. Då det sålunda
visat sig, att efter tillkomsten af den bakteriologiska afdelningen
amanuensgöromålen vida öfverstege hvad som skäligen kunde fordras eller
ens medhinnas af en person, samt då den tillfälliga och frivilliga arbetshjelp,
hvartill institutionen hittills varit hänvisad, utgjorde en alltför osäker
grund för att derpå kunna bygga en ordnad verksamhet, syntes häri ligga
fullt giltiga skäl för bibehållandet af det en gång beviljade anslaget å 500
kronor, antingen och helst i den friare form för användningen, hvarunder
det nu utginge, eller ock i form af arfvode åt en amanuens vid bakteriologiska
afdelningen. De båda institutioner, som vid Lunds universitet
närmast kunde jemföras med den patologiska, nemligen den anatomiska
och den kemiska, åtnjöte sedan flera år tillbaka förmånen af två amanuenser.

Den andra sidan af institutionens utvidgade verksamhet berodde på
de tillfällen till obduktioner och patologisk-anatomiska undersökningar,

Åttonde hufvudtiteln.

som Lunds hospital och asyl för sinnessjuka i så rikt mått erbjöde. Härvid
borde erinras, att dessa stora sjukvårdsanstalter blifvit förlagda till
Lunds nära granskap just med hänsyn till det gagn, som den medicinska
undervisningen vid universitetet deraf skulle kunna hemta. Med afseende
på der förefallande obduktioner hade det redan från början lyckats ordna
saken så, att dessa under läseåret skulle komma patologiska institutionen
till godo. De hade hittills förrättats delvis af extra ordinarie professorn
sjelf, delvis af medicine studerande under hans ledning, samt flitigt besökts
och sålunda, oafsedt de tillfällen och det material de lemnat till specielt
nervpatologiska undersökningar, äfven fylt den uppgiften att tillgodose
studiet af den patologiska anatomien i allmänhet. Så länge det galt det
måttliga antal obduktioner, som förekommit vid sjelfva hospitalet (med
354 platser), hade blott undantagsvis egentlig svårighet mött att fullgöra
nämnda, i undervisningens intresse frivilligt åtagna arbete; men sedan den
stora ‘ asylen med sina 684 platser öppnats och redan till största delen
hunnit fyllas, hade ställningen blifvit väsentligen förändrad och blefve det
än mera, när samtliga platser upptagits och Malmöhus läns sinnessjukanstalt
snart tillkomme. Det vore klart, att det sålunda ungefär tredubblade
obduktionsmaterialet, om det verkligen skulle komma undervisningen till
godo, måste kräfva en motsvarande förökning af det arbete, som hittills
från institutionens sida kunnat egnas deråt. Såsom af den föregående
utredningen framginge, vore likväl gränsen för det arbetsmått, som institutionen
med nu disponibla krafter kunde åstadkomma, så i ena som
andra riktningen redan hunnen och en ytterligare utsträckning deraf
ogörlig. Skulle således den medicinska undervisningen icke gå miste om
de ovärderliga tillfällen till patologisk-anatomiska studier, som denna
Sveriges största sjukvårdsanstalt med sammanlagdt öfver 1,000 platser i
så rikt mått erbjöde, måste nödvändigt en verklig förstärkning i patologiska
institutionens arbetskraft beredas. Det vore också hufvudsakligen
med hänsyn till nu omnämnda, för institutionen så maktpåliggande behof,
som begäran om anslag till en assistentbefattning å nyo framstäldes, ehuruväl
inrättandet af en dylik befattning äfven i andra hänseenden för institutionen
vore af största betydelse.

Med afseende å hvad i denna fråga förut förekommit och nu ytterligare
anförts synes det mig vara med goda skäl styrkt, att den patologiska
institutionen i Lund, för att kunna motsvara de anspråk, dem undervisningens
utveckling medför, har behof ej blott att få tillgodonjuta det
anslag af 500 kronor, hvilket under de två senaste åren anvisats åt
densamma, utan jemväl att erhålla medel till eu assistents aflönande. Det
förra af de sålunda erforderliga anslagen torde böra äskas allenast å

Åttonde hufvndtiteln.

[4-]

Laborator v
botaniska in
stitutionen
i Lund.

extra stat, och får jag tillfälle att vid redogörelse för de till sagda stat
hänförliga anslagsbehof derutinnan göra underdånig hemställan. Beträffande
deremot assistentbefattningen tillstyrker jag nu, att Eders Kong! Maj:t måtte å
nyo till Riksdagen göra framställning om beviljande af ett årligt anslag å 1,500
kronor till aflönande af en assistent vid patologiska institutionen i Lund.

Uti nådig framställning till nästlidna års Riksdag föreslog Eders
wKongl. Maj:t, att till aflöning åt en laborator i växtfysiologi vid botaniska
'' institutionen i Lund måtte beviljas ett årligt anslag af 3,000 kronor. Denna
framställning blef emellertid icke af Riksdagen bifallen. Akademiska
konsistoriet har nu, sedan institutionsföreståndaren ytterligare framhållit
bebofvet af denna lärarebefattning, å nyo hemstält, att Eders Kong! Maj:t
täcktes utverka beviljandet af det härför erforderliga anslag. Det af
institutionsföreståndaren till konsistoriets protokoll afgifna yttrande i denna
fråga innehåller hufvudsakligen följande.

Anledningen till Riksdagens vägran att bevilja ifrågavarande anslag
hade väsentligen varit den, att en dylik lärarebefattning för närvarande ej
ansetts vara af behofvet påkallad vid den botaniska institutionen i Upsala,
hvarvid det antagande läge nära till hands, att den äfven vore mindre
behöflig i Lund. Det borde emellertid ej förbises, att något växtfysiologiskt
laboratorium hvarken funnes vid den nuvarande botaniska institutionen i
Upsala, ej heller, så vidt man finge döma af planen för den utvidgning af
denna institution, till hvars genomförande Riksdagen beviljat anslag, för
närvarande vore afsedt att der inrättas. Vid sådant förhållande vore det
naturligt, att en laborator i växtfysiologi derstädes skulle vara öfverflödig.

Väsentligen annorlunda vore förhållandet vid den nya botaniska institutionen
i Lund, hvarest ett fullständigt och i allo tidsenligt laboratorium
för experimentel växtfysiologi funnes anordnad!. Af de åt denna anstalt
upplåtna rum i den nya byggnaden vore två salar afsedda för undersökningar
om de fysiska krafternas och om de olika kemiska ämnenas inverkan
på växtens utveckling och lif, ett rum innehölle en fullständig frökontrollanstalt,
två mindre rum vore inrättade för undersökning af de lägre
parasitsvamparnes biologiska förhållanden och tre andra vore upplåtna för
studium af växternas lifsförrättningar i ljus, i mörker och vid konstant
temperatur. Ett särskild! rum vore inredt till verkstad för anordnandet
och hopsättandet af de apparater, som skola användas i laboratoriets olika
afdelningar. Dessutom funnes i omedelbar anslutning till den kemisktfysiologiska
arbetssalen ett mindre försöksväxthus, hvarjemte det af staden
Lund skänkta område, på hvilket den nya institutionsbyggnaden vore uppförd,
lemnade utrymme för kontrollerande kulturförsök i det fria.

Åttonde hufvudtiteln. 13

Det anförda borde i någon mån kunna lemna en föreställning om en
blifvande laborators åligganden. Under den tid anstalten varit i verksamhet
hade undervisning meddelats två förmiddagar i veckan. Men då de
experiment och kulturförsök, som anstäldes på ett växtfysiologiskt laboratorium,
omöjligen kunde inskränkas till viss begränsad tid, utan hvar för
sig påginge under en längre tidsföljd och således kräfde en daglig tillsyn,
hade den docent, som haft ledningen af arbetena sig anförtrodd, varit nödsakad
att dagligen under längre eller kortare tid öfvervaka försöken. Dessutom
hade han meddelat särskild undervisning i kontrollering af utsädesfrö.
Att det tillfälle till växtfysiologiska studier, som sålunda blifvit den
studerande ungdomen beredt, af densamma med begärlighet omfattats,
framginge deraf, att under vårterminen 1892 sju studerande deltagit i de
experimentalfysiologiska öfningarna, två i svampundersökningar och sex i
arbetena på frökontrollanstalten. Vid början af höstterminen hade tolf
studerande anmält sig till deltagande i de fysiologiska öfningarna.^

Redan förut hade påvisats, att de göromål, som ålåge de bada fast
anstälde lärarne i botanik, icke tilläte dem att derjemte ataga sig det tidsödande
arbete, som ledningen af ett fysiologiskt laboratorium kräfde. Desse
lärares åligganden hade numera, sedan de nya bestämmelserna rörande
den akademiska undervisningen trädt i kraft, blifvit väsentligen ökade dels
genom undervisningstidens förlängning dels genom stadgandet om anordnande
af propedevtiska kurser. Också hade man hvarje gång framställning
gjordes om anslag till ny byggnad för botaniska institutionen erinrat om
behofvet af en laborator. Om ej lön för en sådan beviljades, skulle det
växtfysiologiska laboratoriet förfela sitt ändamål.

Vidare vore att beakta, att, då vid tillsättandet af de bada botaniska
professorsbeställningarna hänsyn borde tagas till de sökandes vetenskapliga
skicklighet i allmänhet och ej särskildt till deras kunskap om fysiologi,
man ej hade tillräcklig garanti för att någon af de ordinarie lärarne vore
i besittning af den för ledningen af ett växtfysiologiskt laboratorium nödiga
skickligheten i den experimentala växtfysiologi en, hvilken kräfde väsentligen
andra förutsättningar än öfriga grenar af botaniken. Mahända kunde
å andra sidan befaras, att dessa vetenskapsgrenar skulle blifva val styfmoderligt
behandlade, i fall laboratorn blefve befordrad till vare sig ordinarie
eller extra ordinarie professor i botanik och således två af de botaniska
lärareplatserna komme att innehafvas af fysiologer; men en sådan farhåga
vore fullkomligt ogrundad, enär knappast någon hade utsigt professorsbeställning i botanik, hvilken ej adagalagt skicklighet i någon
annan gren än fysiologien.

Beträffande växtfysiologiens vigt och betydelse kunde man med skäl

[5.]

Anslaget till
konstsamlingarna.

14 Åttonde hufvudtiteln.

pasta, att den intoge en mycket framstående plats i vår tids naturforskning.
Också funnes numera växtfysiologiska laboratorier vid snart sagdt alla
fullständiga utländska universitet, och vid måmga af dem vore anstäld en
ordinarie professor särskildt i växtfysiologi. Derjemte hade denna gren af
botaniken en mycket stor praktisk betydelse, enär agronomien kunde sägas
vara en tillämpning af fysiologien. Inrättandet af ett växtfysiologiskt
laboratorium i den för botaniska institutionen uppförda nya byggnaden
asyftade således tillgodoseendet af ett i såväl vetenskapligt som praktiskt
hänseende synnerligen vigtigt behof. Men för att denna anstalt skulle
kunna uppfylla sin bestämmelse, måste dess verksamhet ledas af en person,
som gjort växtfysiologien till sitt särskilda studium.

Den utredning, hvilken sålunda lemnats och hvilken icke i samma
fullständighet förelåg vid ärendets behandling hos Riksdagen nästlidna år,
synes mig pa ett tillfyllestgörande sätt bemöta de invändningar, Indika i
fragans da befintliga skick kunde riktas mot förevarande anslagsbegäran.
-Tåg anser mig derför böra i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes å nyo till Riksdagen aflåta framställning derom, att till aflöning
åt en laborator i växtfysiologi vid botaniska institutionen i Lund må
beviljas ett ärligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 750 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Akademiska konsistoriet i Lund har vidare gjort framställning derom,
att, då det till universitetets konstsamlingar utgående årliga anslag, 100
kronor, vore alldeles otillräckligt för underhåll af den utaf enskilda personer
till konstmuseum skänkta tafvelsamlingen samt inköp af nödig undervisningsmateriel,
detta anslag måtte varda höjdt till 500 kronor. Konsistorium
har härvid åberopat hvad professorn i estetik samt litteratur- och
konsthistoria i ärendet anfört. Detta anförande är af följande innehåll.

Det sa kallade konstmuseets uppgift vore att utgöra undervisningsmaterial
för det konsthistoriska studiet vid universitetet. Att för ett så
obetydligt ^belopp som 100 kronor årligen något dylikt material ej kunde
inköpas, läge i öppen dag, då man besinnade de konsthistoriska planschverkens
dyrbarhet; ensamt ett af de för föregående års besparingar inköpta
arbetena — öfver gräfningarna i Olympia — hade gått till öfver 250
kronor. Men ett dylikt åskådningsmaterial vore lika nödvändigt för undervisningen
i konsthistoria som ett laboratorium för det kemiska studiet.
Utan sadant material kunde någon konsthistorisk undervisning icke meddelas
vid universitetet.

I den undervisningsplan, som professorn på grund af nu gällande
statuter utarbetat och hvilken af kanslern blifvit godkänd, hade ett visst

Åttonde hufvudtiteln.

mått af konsthistoriska kunskaper upptagits för betyg i ämnet »estetik samt
litteratur- och konsthistoria». Skulle han nu icke blifva i tillfälle att meddela
någon undervisning i sistnämnda kunskapsgren, måste han ingå till
kanslern med förslag till nya examensfordringar, i hvilka konsthistoria
såsom ej längre studerad vid universitetet uteslötes; ty att såsom examensämne
upptaga en vetenskap, i hvilken ingen undervisning kunde lemnas,
syntes knappt befogadt gent emot den studerande ungdomen.

Då uppenbart torde vara, att ifrågavarande anslag är för sitt ändamål
otillräckligt, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen att bevilja förhöjning i årsanslaget till konstsamlingarna
vid universitetet i Lund med 400 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

I en till universitetskanslern stäld och af honom till Eders Kongl. [6.]
Maj:t öfverlemnad skrifvelse har lärarekollegiet vid Karolinska mediko- Förhöjning af
kirurgiska institutet bland andra institutets behof, hvilka syntes påkalla aJe^t°0rn vid
nådig framställning till innevarande års Riksdag, framhållit vigten dels institutet in. in.
deraf, att det årliga arfvodet åt rektorn vid institutet höjdes från 900 kronor
till 1,500 kronor, eller med G00 kronor, dels ock deraf, att bemälde rektor
befriades från eu del af den honom åliggande undervisningsskyldighet, och
att för aflöning åt den vikarie, som förordnades att uppehålla nämnda
undervisning, å institutets stat uppfördes lämpligt belopp, hvilket af kollegiet
föreslagits till 2,000 kronor.

Till stöd för denna framställning har hufvudsakligen anförts följande.

Arfvodet för inspektor eller, såsom han numera kallas, rektor vid
Karolinska institutet bestämdes genom nådiga brefvet den 20 mars 1858
till 900 kronor om året. Sedan nämnda tid hade af staten aflönade tjensteman
i allmänhet erhållit i större eller mindre mån förbättrade lönevilkor,
äfven om de med deras befattningar förenade göromål ej alls eller ej
nämnvärdt förökats. Arfvodet till rektorn vid Karolinska institutet hade
emellertid blifvit oförändradt, och detta ehuru hans göromål mångdubblats
och arfvodet numera ej stode i rimlig proportion till göromålens omfång.

Huru betydligt dessa göromål sedan 1858 ökats, insåges lätt, om man
toge i betraktande den utveckling, institutet sedan dess erhållit.

År 1858 utgjordes lärarekollegiet vid Karolinska institutet af 8 ordinarie
professorer, jemte hvilka funnos anstälde 5 adjunkter samt ytterligare
eu lärare, hvars befattning motsvarade en adjunktur, alltså tillsammans
14 lärare, med 3 aflönade amanuenser såsom biträden. För närvarande
utgjordes lärarekollegiet af 22 ordinarie och extra ordinarie professorer,

Åttonde hufyndtiteln.

hvartill komme 2 laboratorer och 1 prosektor samt 13 docenter. De aflönade
amanuensernas antal utgjorde 15 och dessutom funnes 7 icke aflönade
extra ordinarie amanuenser. Lärarnes och assistenternas nuvarande
antal uppginge sålunda till 60. Detta antal måste med de alltjemt stegrade
krafven på undervisningen ytterligare ökas.

Tillökningen af lärareantalet motsvarades af höjning utaf de studerandes
antal. Läseåret 1857—1858 var lärjungarnes antal vid institutet
122. Efter vexlande stigning och sjunkning började från och med år 1880
en stark tillströmning af lärjungar, hvilken fortgick till läseåret 1887— 1888,
då lärjungarnes antal uppgick till 481, vid hvilken höjd det sedermera
temligen oförändradt förblifvit, hvadan lärjungeantalet alltså från år 1858
fyrdubblats.

I samband med den angifna betydande ökningen i lärarekåren stode
upprättandet af flera nya kliniker och institutioner med hvad dertill hörde;
och den starka tillströmningen af lärjungar hade gjort det nödvändigt att
låta undervisningen vid de flesta klinikerna fortgå utan afbrott under hela
kalenderåret, ett förhållande, som saknade motsvarighet vid något annat
läroverk i vårt land.

Denna starka utveckling i alla riktningar hade för rektorn blifvit så
mycket mer betungande, som han, i motsats till hvad förhållandet vore
vid universiteten, dels icke hade till sin hjelp ett ständigt kansli utan måste
sjelf utföra en ingalunda ringa del af de ai’beten, kanslierna vid universiteten
utförde, dels icke hade sig medgifven någon minskning i sin undervisningsskyldighet,
hvilket vore så mycket mer beaktansvärdt, då rektor,
såsom nu vore fallet, af sitt läroämnes natur nödgades att undervisa dubbelt
så många timmar i veckan som det enligt stadgarne för institutet
ålåge en professor att meddela undervisning. Skulle han, såsom stadgarne
föreskrefve, undervisa endast 4 timmar i veckan, blefve det nödvändigt att
anskaffa en vikarie för att fylla behofvet i öfrigt af undervisning i ämnet,
men härtill saknades för närvarande alla tillgångar; och skulle rektor sjelf
aflöna en vikarie för detta ändamål, komme rektoratets skötande att för honom
medföra en ej obetydlig ekonomisk uppoffring, hvilket vore orimligt att ifrågasätta.
Rektorns vid Karolinska institutet göromål vore emellertid under angifna
förhållanden numera så omfattande och tidsödande samt kräfde så mycket
arbete, att de svårligen kunde fullgöras samtidigt med det han fullgjorde
alla sina åligganden såsom professor med oförminskad undervisnings-, tentamens-
och examinationsskyldighet. En nedsättning i undervisningsskyldigheten
vore för honom fullt ut lika mycket af nödvändighet påkallad, som
den redan länge erkänts vara det för innehafvare af motsvarande befattningar
vid andra läroverk.

Åttonde hufvudtiteln.

För ådagaläggande af billigheten deraf, såväl att rektor erhölle förhöjdt
arfvode, som ock att han befriades från en del af den honom åliggande
undervisningsskyldighet, har lärarekollegiet särskildt till jemförelse
åberopat förhållandet vid tekniska högskolan i Stockholm. Vid denna läroanstalt,
hvarest antalet lärare under läseåret 1890—91 utgjordes af 12
professorer, 7 lektorer och 7 extra lärare med biträde af 13 assistenter
och hvarest elevantalet under samma läseår utgjorde 218, egde enligt
nådiga brefvet den 19 september 1890 tillförordnade föreståndaren att, utöfver
honom såsom professor tillkommande lön och tjenstgöringspenningar, uppbära
ett årligt arfvode af 1,500 kronor, hvarjemte ett belopp af 2,000
kronor om året vore stäldt till styrelsens för högskolan förfogande till bekostande
af den del utaf den föreståndaren tillkommande undervisning,
från hvilken denne ansåges böra befrias. Billighet och rättvisa syntes
kräfva, att rektor vid Karolinska institutet blefve i berörda hänseenden
likstäld med föreståndaren för tekniska högskolan, då göromålen för rektorn
vid institutet måste kräfva minst lika mycken tid och arbete som
göromålen för föreståndaren vid högskolan, helst Karolinska institutet vore
genom sitt stora antal skilda, till en del mycket spridda, institutioner långt
mer kompliceradt till sin sammansättning än högskolan, hvartill komme
att, såsom förut nämndt, undervisningen vid institutet å flera afdelningar
fortginge under hela året utan alla ferier.

Den framställning, hvilken sålunda blifvit gjord och hvilken af universitetskanslern
förordats, synes mig hvila på giltiga grunder. Beloppet
af det anslag, som ifrågasatts för uppehållande af en del utaf rektors
undervisningsskyldighet, torde dock skäligen kunna sättas något lägre, än
hvad lärarekollegiet föreslagit. Jag hemställer derför, det täcktes Eders
Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att dels för höjande till 1,500 kronor af
det arfvode, som tillkommer rektor vid Karolinska institutet, bevilja ett
årligt anslag af G00 kronor, dels anvisa ett årligt anslag af 1,500 kronor
för uppehållande af den del utaf den rektor åliggande undervisningsskyldighet,
från hvilken han med hänsyn till rektorsgöromålen må varda
befriad.

Jemväl för den hygieniska institutionen vid institutet hafva anslag af lärare- [7.]

kollegiet begärts och af universitetskanslern tillstyrkts. Kollegiet har i HygknM-a
sådant hänseende hemstält dels om förhöjning med 1,000 kronor i det till tnsMul,on^
sagda institution på ordinarie stat uppförda anslag af 500 kronor, dels
om ett tillfälligt anslag af 2,000 kronor för anskaffande af åtskilliga för
institutionens laboratorium behöfliga instrument och apparater. Lärarekollegiets
anhållan grundar sig på följande motivering och utredning.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 3

Åttonde hufvudtiteln.

Sedan Riksdagen år 1886 åt den hygieniska institutionen vid institutet
beviljat ett ordinarie anslag af 500 kronor, hade detta anslag utgått till
oförändradt belopp, men visade sig numera alldeles otillräckligt för sitt
ändamål. Detta framginge bäst deraf, att större delen af anslaget åtginge
för de stora laboratorielokalernas hållande i tillbörligt skick och för anskaffande
af nödigt biträde dertill, alldenstund någon vaktmästare icke
funnes vid institutionen anstäld. An mer både behofvet af ökade medel
för institutionen gjort sig känbart, sedan genom nådiga brefvet den 18
oktober 1889 föreskrifvits, att genomgående af en kurs i hygien vid institutet
vore obligatoriskt för dem, som vilja aflägga medicine kandidatexamen.
Att någon framställning om förböjning i anslaget icke förut
gjorts hade sin grund deri, att förre innehafvaren af professorsbefattningen
i hygien aflidit kort efter det ofvan berörda föreskrift meddelades, samt att
samma befattning först under nästlidna läseår blifvit med ordinarie innehafvare
åter besatt. Ytterligare kostnader komme att tillskyndas institutionen
genom de kurser, som lärarekollegiet, med anledning af nådiga
kungörelsen den 11 december 1891 angående vilkoren för behörighet till
förste provinsialläkarebefattning, funnit nödvändigt att anordna för läkare,
hvilka för erhållande af dylik befattning behöfde speciel utbildning i vissa
ämnen och bland dem hygien.

Till följd af det ringa anslag, som hittills stått till den hygieniska
institutionens förfogande, befunne sig laboratoriet i ett synnerligt otillfredsställande
skick. Visserligen anskaffades de för dåvarande förhållanden
nödvändigaste apparater med det anslag af 1,500 kronor, som 1886 års
Riksdag jemväl anvisade, men enär laboratoriets verksamhet måste vara
mycket mångsidig, såsom omfattande både bakteriologiska, fysikaliska och
kemiska undersökningar, erfordrades ännu åtskilliga apparater, utan hvilka
en mängd vigtiga undersökningar och demonstrationer icke kunde å laboratoriet
utföras. En del af de apparater, som sålunda behöfdes för att
sätta laboratoriet i ett tillfredsställande skick, vore emellertid så dyi’bara,
att de icke kunde bekostas med det årliga anslaget, äfven om detta på
angifvet sätt förhöjdes. Sålunda erfordrades följande instrument in. in.,
för hvilka kostnaderna förslagsvis upptagits till nedanstående belopp:

Mikroskop, deribland ett med akromatisk lins för olj	eimmersion,	kr.	800: —
Mikrotom.................................................................		»	100: —
Recknagels differentialmanometer .........................		»	70: —
Fotometer .............................................................		»	350: —
Rumvinkelmätare...............................................			50: —
	Transport	kr.	1,370: —

Åttonde hufvudtiteln.

Transport kr. 1,370: —

Autoclav ............................................................... » 200: —

Centrifug ............................................................................................. » 100: —

Termostat och serumapparat ....................................................... » 350: —

Tillsammans kr. 2,020: —

Behofvet af den ifrågasatta förhöjningen utaf institutionens årsanslag
äfvensom af det tillfälliga anslag, som för institutionens laboratorium begärts,
torde, i betraktande af den lemnade utredningen, icke kunna bestridas.
Jemte det jag anhåller att framdeles vid redogörelse för de till
extra stat hänförliga behof få återkomma till frågan om sistberörda anslag,
tillstyrker jag nu, det täcktes Eders Kong! Maj:t föreslå Riksdagen att
bevilja förhöjning med 1,000 kronor i det till den hygieniska institutionen
å ordinarie stat uppförda anslag, hvilket anslag derigenom skulle komma
att uppgå till 1,500 kronor.

I nyss omförmälda framställning har lärarekollegiet vid Karolinska [8.]
institutet anhållit om beredande af ett årligt anslag å 500 kronor till £111“ Materiel vid
skaffande och underhåll af materiel för undervisningen å den o/tabulafriska
kliniken vid institutet.

Till stöd för denna af universitetskanslern förordade anhållan har
hufvudsakligen anförts följande.

Den oftalmiatriska kliniken, hvilken år 1888 skildes från den kirurgiska,
hade sedan dess varit stadd i nästan jemn tillväxt och hade med
början af år 1892 erhållit en ny, i afseende å sjuksalar och utrymme tidsenlig
institution. Ifrågavarande klinik hade emellertid hittills helt och
hållet saknat medel till bestridande af de för undervisningen och den
vetenskapliga forskningen nödiga utgifter. Detta vore så mycket mer känbar!,
som kliniken lede brist på snart sagdt det allra nödvändigaste. Den
egde intet mikroskop, ingen fotometer, icke ens en duglig ögonspegel eller
en undersökningslampa. Ett småningom skeende anskaffande af nödiga
instrument samt deras underhåll och komplettering med nya, på det att
kliniken måtte hållas i jemnhöjd med vetenskapens utveckling, kräfde årligen
icke obetydliga belopp. Likaledes erfordrades årliga omkostnader
för det vetenskapliga tillvaratagandet af sjukmaterialet, för mikroskopiska
och bakteriologiska undersökningar samt för tillverkning af nödiga preparat
för belysning af kliniska demonstrationer och föreläsningar.

Med åberopande af hvad sålunda anförts anser jag mig böra i underdånighet
tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra

Åttonde hnfvudtiteln.

framställning derom, att till anskaffande och underhåll af materiel för den
oftalmiatriska kliniken vid institutet må beviljas ett årligt anslag af 500
kronor.

Allmänna läroverken.

[9.] De förslag till ombildning af vissa pedagogier och treklassiga allmänna

införande af läroverk, som af Eders Kongl. Maj:t åren 1890 och 1892 framlades för
Tiotid”dé Riksdagen, blefvo icke af denna antagna. Och vid behandlingen af frågan
treklassiga a/i härom dels i de utskott, som hade att deröfver afgifva utlåtande, dels i
"‘“Terken ''°'' kamrarne framstäldes så olika och vidt från hvarandra gående meningar,
att jag för närvarande icke anser lämpligt att framställa något förslag till
definitiv lösning af denna fråga. I en punkt har emellertid en ganska stor
samstämmighet visat sig, nemligen angående lämpligheten att vid de ifrågavarande
mindre läroverken mottaga flickor till Barnundervisning med gossarne.

De skäl för en dylik anordning, som i de nådiga propositionerna anförts,
hafva hufvudsakligen varit följande: att enligt den erfarenhet, som
vunnits dels i andra länder dels i folkskolan inom vårt eget land, icke
några egentliga faror eller olägenheter kunde antagas uppstå af Barnundervisning
utaf gossar och flickor till 14 eller 15 års ålder, åtminstone icke
i kommuner med så litet omfång och så enkla förhållanden som de, till
hvilka de nu afsedda läroverken äro förlagda; att det af ekonomiska skäl
visat sig omöjligt att i dessa kommuner upprätthålla särskilda flickskolor
med tillfredsställande organisation eller att, der sådana för tillfället förefunnes,
för framtiden bibehålla dem; att utan tvifvel ett mot det erforderliga
lärareantalet fullt svarande antal lärjungar skulle å ifrågavarande orter
kunna påräknas, om flickor jemte gossar mottoges till undervisning vid
berörda läroverk, i synnerhet om derjemte kursen vid dessa läroverk utsträcktes
till femårig; att flera kommuner, der treklassigt allmänt läroverk
eller pedagogi funnes, inkommit med ansökningar angående dessa läroverks
förändring till samskolor; samt att den 1885 tillsatta s. k. flickskolekomitén
lifligt förordade en anordning af detta slag samt önskade se den utsträckt
till ett flertal läroverk i mindre städer. Det särskilda utskott, som vid
1890 års Riksdag behandlade läroverksfrågan, hade intet att anmärka mot
ifrågavarande anordning; och statsutskottet vid 1892 års lagtima Riksdag
yttrade med afseende härå-, att 1882 års läroverkskomités plan för de
mindre läroverkens organisation, hvilken plan utskottet ville i hufvudsak
hafva lagd till grund för en blifvande omorganisation, men hvilken icke
upptagit frågan om samundervisningen, borde utvidgas derhän, att sam -

Åttonde hnfvndtiteln. 21

undervisning af gossar och flickor kunde, efter vederbörandes önskan^ ega
rum i dessa skolor. Den allmänna meningen syntes, enligt utskottets åsigt,
allt mer både hos skolans och ungdomens målsmän med förtroende omfatta
idén om samundervisning äfven på ett högre stadium än folkskolans. Obestridligt
vore också, att, om Barnundervisning komme till stånd i dessa
skolor, de skulle i ojemförligt mycket högre grad än eljest blifva till gagn
för de kommuner, för hvilka de närmast vore afsedda.

Den osäkerhet med afseende på deras framtida öde, som under en
lång följd af år försvårat och nedtryckt de mindre läroverkens verksamhet
— sedan år 1882 hafva ledigblifna lärareplatser vid de treklassiga allmänna
läroverken och pedagogierna icke fått med ordinarie innehafvare besättas
— har äfven inneburit talrika anledningar till bryderi och bekymmer för
de kommuner och orter, hvilka dessa läroverk tillhöra, särskildt då fråga
varit om byggande eller förändring af skollokaler eller om ordnandet af
undervisningen° för den qvinliga ungdomen. Till gagn och tillfredsställelse
för dessa läroverk och kommuner skulle det derför utan tvifvel lända, om
en åtgärd vidtoges, som, om den också icke innebure en fullständig lösning
af frågan om läroverkens framtida ställning, dock gåfve dem en ny uppgift
att lösa samt dermed utsigt till fortfarande framgångsrik verksamhet.
En sådan åtgärd anser jag det vara att medgifva intagandet af flickor vid
nämnda läroverk till samundervisning med gossarne samt att vidtaga deraf
föranledda anordningar. Beträffande de treklassiga läroverken skulle en
dylik åtgärd icke behöfva medföra någon ökad utgift för statsverket, och
finner jag mig fördenskull böra hemställa, att framställning i ämnet ma i
afseende å dem göras till Riksdagen.

Enligt af mig meddeladt uppdrag hafva t. f. rektorn vid allmänna
läroverket i Askersund J. G. Spangenberg och t. f. rektorn vid pedagogien
i Köping M. P. Mattson utarbetat detaljerad läsplan med kursfördelning
för en samskola under iakttagande af den största möjliga besparing i afseende
å lärarekrafter samt med det slutmål för undervisningen, som uppstälts
af den ofvan nämnda flickskolekomitén för de af densamma föreslagna
samskolorna. Detta slutmål innefattade:

i kristendom: insigt i bibliska historien och katekesen, kännedom af
bibeln och den kyrkliga bekännelsen;

i modersmålet: säkerhet i rättstafning och interpunktion, färdighet i
välläsning, öfning att i tal och skrift redigt och korrekt framställa sina
tankar öfver lättare ämnen jemte derför erforderlig kännedom af form- och
satslära, en genom flitig litteraturläsning vunnen bekantskap med vara mera
framstående författare;

i historia: icke blott bekantskap med de vigtigaste personligheterna

Åttonde hufvudtiteln.

och tilldragelserna i svenska historien, utan äfven kännedom af mensklighetens
utveckling i dess hufvudpunkter;

i geografi: kännedom af jorden såsom menniskans hem;
i ett eller två främmande lefvande språk: korrekt innanläsning, förmåga
att uppfatta sådana hörda och lästa stycken på det främmande
språket, som icke erbjuda större svårighet, någon öfning att muntligen och
skriftligen yttra sig öfver alldagliga ämnen;

i matematik: färdighet i praktisk räkning och förande af hushållsbok,
kännedom af läran om triangeln, fyrhörningen och cirkeln, vana vid beräkning
och mätning af plana och solida figurer; för gossarne dessutom
en särskild vidsträcktare kurs;

i naturkunnighet: en med hänsyn till det praktiska lifvets kraf, särskildt
helsovården, meddelad insigt i grunddragen af zoologi, botanik, fysik
och kemi; en något utförligare kurs för gossarne;

i teckning: färdighet att afteckna fristående föremål;
i välskrifning: förmåga att skrifva snabbt och väl;
i slöjd och qvinliga handarbetenvana vid bruket af de i träslöjden
förekommande verktyg, förmåga att förfärdiga och vidmakthålla egna kläder
och hemmets linneförråd.

Såsom resultat af bemälde rektorers utredning har framgått, att för ernående
af nämnda slutmål skulle, med hufvudsakligen samma inträdesfordringar
som vid de allmänna läroverken, kräfvas en femårig kurs, samt
att för bestridande af undervisningen vid en dylik skola skulle — under
förutsättning att lärjungeantalet vore mellan 60 och 70, temligen jemnt
fördeladt på de särskilda årsklasserna, och att sammanslagning af två årsklasser
till gemensam undervisning skulle ega rum, så ofta sådant lämpligen
kunde ske — erfordras två ämneslärare och två ämneslärarinnor med
full tjenstgöring samt tre öfningslärare, af hvilka lärarne i teckning och
gymnastik skulle erhålla en ungefär dubbelt så sträng tjenstgöring som
motsvararande lärare vid treklassiga läroverk, under det att läraren i musik
icke behöfde åläggas flere undervisningstimmar än som för närvarande
åligga dylik lärare vid treklassigt läroverk.

Lärarepersonalen vid ett treklassigt allmänt läroverk utgöres, såsom
bekant, af en rektor, två kolleger samt öfningslärare i musik, teckning och
gymnastik. I aflöning åtnjuter för närvarande rektor, utom fri bostad,
som tillhandahålles af kommunen, å stat upptagen lön 3,000 kronor och
såsom tillfällig löneförbättring 250 kronor, eller tillsammans 3,250 kronor,
samt hvardera kollegan å stat upptagen lön 1,500 kronor och såsom tillfällig
löneförbättring 500 kronor, eller tillsammans 2,000 kronor, hvarjemte
rektor, derest han såsom ordinarie lärare tjenstgjort minst 15 år, eger att

Åttonde hufvudtiteln. 23

uppbära ett ålderstillägg å 500 kronor, och kollega kan, beroende af den
tid, hvarunder han vid allmänt läroverk tjenstgjort, hafva att uppbära ända till
fyra ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, dock att, derest han uppbär i ålderstillägg
2,000 kronor, den tillfälliga löneförbättringen inskränkes till 250
kronor. Till öfningslärarne utgå arfvoden å 300 kronor för hvar och en,
eller tillsammans 900 kronor. Utom ålderstilläggen uppgå således statens
kostnader för ett treklassigt allmänt läroverk i regeln till 8,150 kronor
årligen. Förändrades således ett treklassigt allmänt läroverk till en samskola
med ofvan angifven lärarepersonal, så skulle rektorn, den ena kollegan
och musikläraren kunna bibehållas med sina hittillsvarande löneförmåner,
under det att medel erfordrades till aflöning åt tva ämneslärarinnor,
hvaraf den ena skulle vara biträdande föreståndarinna för flickorna, samt
till ökning af arfvodena åt lärarne i teckning och gymnastik. Deremot
skulle en besparing af 2,000 kronor uppstå derigenom, att den andra
kollegan kunde undvaras. Bestämdes nu aflöningen för hvardera ämneslärarinnan
till 1,200 kronor — det minsta som för en så ansträngande
befattning torde höra ifrågakomma, då såsom kompetensvilkor maste fordras
betyg öfver afgångsexamen från högre lärarinneseminariet eller annat deremot
fullt svarande intyg — och ansloges 300 kronor till arfvode för biträdande
föreståndarinnan, 400 kronor till ökning af arfvodena för lärarne
i teckning och gymnastik samt 200 kronor till arfvoden för undervisning
i bokhålleri och handarbete, skulle, utöfver hvad som besparades derigenom,
att den ena kollegabefattningen lemnades obesatt, erfordras ett belopp af
1,300 kronor. Detta belopp skulle komma att höjas med 1,200 å 1,800
kronor, om det blefve nödvändigt att afstå från att sammanslå olika årsklasser
till gemensam undervisning, så att hvarje årsklass maste erhålla
särskild undervisning i hvarje ämne, något, som måste blifva fallet, derest
lärjungeantalet i någon betydligare mån öfverstege 70 eller vore temligen
ojemnt fördeladt på de särskilda årsklasserna, eller om andra hinder mötte
för sammanslagningen, såsom bristande utrymme eller andra svårigheter,
dem undervisningen i en af två årsklasser bestående afdelning kunde
medföra.

Skulle det nu åligga vederbörande kommun icke blott att tillhandahålla
sunda och ändamålsenliga skollokaler och bostad för rektor utan
äfven att gälda de kostnader till belopp mellan 1,300 och 3,100 kronor,
som, utöfver det hittills utgående statsbidraget till det treklassiga allmänna
läroverket, erfoi’drades för uppehållandet af samskolans verksamhet, sa
skulle sådant säkerligen innebära en alltför stor tunga för flertalet af de
kommuner, som här äro i fråga. Också skulle skyldigheten att bekosta
den högre undervisningen för den qvinliga ungdomen derigenom öfver -

Åttonde hufvudtiteln.

flyttas från föräldrarne på kommunen. Det synes derför icke obilligt, att
kommunen finge rätt att inom vissa gränser och på vissa vilkor, såsom
bidrag till de utgifter, kommunen för skolan iklädt sig, uppbära en terminlig
afgift af lärjungarne. Att ålägga endast flickorna denna afgift och derifrån
befria gossarne synes mig emellertid föga tilltalande. Och då genom
samundervisningens införande tillfälle bereddes gossarne att vinna en icke
obetydlig ökning i sitt kunskapsmått genom att få stanna vid skolan två
år längre än eljest, torde fördelen häraf fullt uppväga den skäligen obetydliga
ökning i terminsafgift, som här skulle ifrågakomma, nemligen högst
10 kronor för de tre första årskurserna och högst 20 kronor för de båda
senare.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,

att treklassigt allmänt läroverk må, på framställning af vederbörande
kommunalstyrelse, anordnas såsom samskola för gossar och flickor, med
rätt för Eders Kongl. Maj:t att i sådant fall för undervisningens uppehållande
vid läroverket disponera såväl de å läroverkets stat upptagna lönemedel
som de på de särskilda i staten uppförda lärareplatserna belöpande löneförbättringsmedel,
så länge sådana utgå, under vilkor att vederbörande
kommun åtager sig att gälda de kostnader, som för undervisningens
uppehållande blifva erforderliga utöfver hvad sålunda af statsmedel utgår;
samt

att kommunen må, såsom bidrag till betäckande af sina nämnda kostnader,
vara befogad att uppbära en terminlig afgift af läroverkets lärjungar
till belopp, som på kommunalstyrelsens förslag af Eders Kongl. Maj:t fastställes,
men som icke må öfverstiga 10 kronor för lärjunge inom l:sta, 2:dra och
3:dje årskurserna och 20 kronor för lärjunge inom 4:de och 5:te årskurserna,
med rätt för läroverkskollegiet att från hela eller en del af denna
afgift befria medellöse eller mindre bemedlade lärjungar, hvilka genom
fallenhet för studier, flit och godt uppförande anses förtjenta af denna förmån;
dock att summan af de afgifter, från hvilka befrielse meddelas, icke
må uppgå till mer än 25 % af det belopp, som skulle inflyta, om alla lärjungar
erlade full afgift.

Folkundervisningen.

[10.] Domkapitlet i Göteborg har på anhållan af rektor vid folkskolelärare Underviming

^seminariet derstädes inkommit med underdånig framställning derom, att
‘!kHeiärafe!e-undervisning i slöjd måtte blifva införd vid nämnda seminarium.
minaret i Gå- Såsom skäl derför har åberopats, att, äfven om denna undervisning

Åttonde hufvudtiteln. 25

ej vore af större vigt för seininarieelevernas egen utbildning under läroåren,
skulle ämnet likväl under närvarande omständigheter ej utan skada
kunna saknas på seminariets arbetsordning. Slöjdkunnighet vore nemligen
numera af icke liten betydelse för elevens befordran, enär den, som utexaminerats
från ett seminarium, bland hvars läroämnen slöjd inginge,
torde på många ställen komma att föredragas framför den, som fått
sin utbildning vid seminarier, hvarest dylik undervisning icke meddelades.
Detta komme naturligtvis att ske företrädesvis i de bygder, i
hvilka skolor med slöjd funnes i större mängd, och till sådana kunde
särskildt räknas de delar af landet, som omgåfve Göteborg och derför
plägade taga sina lärare från dervarande seminarium. Att några större
olägenheter i berörda afseende ännu icke förmärkts, torde förnämligast
hafva berott derpå, att en stor del af de nuvarande lärarne vunnit anställning,
innan slöjd blifvit införd i deras skolor, och under tiden hunnit
genomgå kursen vid Nääs slöjdlärareseminarium. För framtiden kunde
dock olägenheterna icke på detta sätt förebyggas. Oafsedt huru svårt
det stundom kunde vara att vinna inträde som elev vid nyssnämnda,
mycket anlitade läroanstalt, vore det tydligt, att genomgående af särskild
slöjdkurs efter seminarietiden vållade eleverna förlust både af tid och penningar.
Dessutom vunnes ej på detta sätt det, som vore det vigtigaste,
nemligen att eleverna vid afgången från seminarierna hunnit förvärfva
sig kompetens som slöjdlärare.

Med hänvisning till den utredning af frågan om undervisning i slöjd
vid seminarierna, som i bilagor till 1887 års statsverkspropositioner lemnades
af departementets dåvarande chef, får jag erinra derom, att anslag
till undervisning i slöjd är beviljadt till alla qvinliga seminarier samt till
de manliga i Karlstad, Hernösand, Lund, Linköping och Vexjö.

Rektor vid nu ifrågavarande seminarium har ansett synnerligen önskvärdt,
att en särskild byggnad uppfördes, för att deri måtte inredas lokaler
såväl för undervisningen i slöjd som för de gymnastiska öfningarna,
men då, enligt vunnen utredning, lämplig slöjdlokal kan anordnas i seminariehuset,
torde uppförande af en ny byggnad för omförmälda ändamål
icke nu böra ifrågasättas.

Kostnaderna för införande af slöjdundervisning vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg äro beräknade till en utgift för en gång af 3,000
kronor, hvilket belopp afses för ordnande af lokal och inköp af verktyg,
samt till en årlig utgift af 1,500 kronor till arfvode åt lärare och inköp
af virke m. in.

Med anledning af hvad nu blifvit anfördt hemställer jag, det Eders

Hih. tiU Kikad. Prat. 18.93. 1 Sami. I Afd. 4

26 Åttonde hufvudtiteln.

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att för anordnande af undervisning
i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Göteborg anslaget till seminarierna
för folkskoleläi’ares bildande må höjas med 1,500 kronor; och torde jag
vid redogörelsen för de å extra stat erforderliga anslagen få återkomma
till frågan om det i förevarande hänseende för en gång erforderliga belopp.

[11.] På framställning af Eders Kongl. Maj:t höjde Riksdagen år 1876 an Undcryhnings-slaget

till anskaffande af undervisningsmateriel in. in. för folkskolorna till
Jö^foikskniw^ -Villo kronor och uppförde detsamma på ordinarie stat. Under de senare
åren har detta anslag visat sig alltmer otillräckligt för det dermed afsedda
ändamålet. I samma män nemligen, som intresset för folkundervisningen
tillväxt, skolornas antal ökats och förfaringssätten vid undervisningen förbättrats,
hafva anspråken på lämplig undervisningsmateriel inom de olika
läroområdena blifvit större och reqvisitionerna af den undervisningsmateriel,
som genom ecklesiastikdepartementets försorg anskaffats, talrikare. Härtill
kommer, att Riksdagen sistlidna år, på Eders Kongl. Maj:ts förslag, beviljade
döfstumskolorna rätt att erhålla ifrågavarande materiel för samma
pris som de allmänna folkskolorna, samt att förfrågningar ingått till folkskolebyrån
inom ecklesiastikdepartementet, om ej de seminarier för bildande
af lärare vid småskolan, hvilka af landsting upprättats, kunde
komma i åtnjutande af samma förmån.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att anslaget
till undervisningsmateriel in. m. för folkskolorna måtte höjas med 5,000
kronor, eller till 20,000 kronor, samt att den undervisningsmateriel, som
af ecklesiastikdepartementet anskaffas, måtte få på reqvisition af vederbörande
styrelser till samma pris, som medgifves åt de allmänna folkskolorna,
tillhandahållas äfven de seminarier för bildande af lärare vid
småskolan, hvilka af landsting upprättats.

[12.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen år 1874 ett

Höjning af a«-förslagsanslag af 12,000 kronor till befrämjande af folkundervisningen bland
slundervl{°!?''de * rikets nordligare trakter bosatta finnar. Detta anslag, hvilket af Riksgens
befråm- dagen år 1889 höjdes till 25,000 kronor, har, i öfverensstämmelse med den
{""rileuntrd-^1'' detsamma från början angifna plan, blifvit användt till upprättande
agave trakter och underhållande af ett småskolelärareseminarium i Haparanda, till stibosatia
>nnar-pendier åt elever vid nämnda seminarium samt åt finsktalande elever vid
folkskolelärareseminariet i Hernösand, till bidrag för inrättande af folkoch
småskolor inom de finsktalande församlingarna, till höjande af dervarande
folkskolelärares löner öfver eljest bestämdt minimibelopp, till lindring

Åttoude hufvudtiteln.

af skoldistriktens öfriga omkostnader för skolväsendet samt till utarbetande
af lämpliga läroböcker och anskaffande af annan undervisningsmateriel,
hvarjemte några skolor inrättats, som antingen helt och hållet bekostats
af anslaget eller vid hvilka lärarnes löner i sin helhet utgå från detsamma,
dessa skolor med särskild uppgift att meddela undervisning på
svenska språket.

Tvifvelsutan har detta anslag, behöfligt redan af hänsyn till de finsktalande
socknarnes svaga ekonomiska vilkor, hvilka påkalla större uppoffringar
för skolväsendet från statens sida än som komma andra delar
af landet till godo, varit af synnerligt gagn. Särskildt hafva genom detsamma
möjliggjorts anordningar, åsyftande att befordra ett vigtigt fosterländskt
ändamål, nemligen att inom den ifrågavarande bygden främja
svensk odling och språkkunskap, ett ändamål hvars stora värde de finsktalande
församlingarna sjelfva lifligt behjertat.

Till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning föreligger nu en framställning,
åsyftande att i vidsträcktare mån än hvad hittills kunnat ske befordra folkbildningen
och särskildt den svenska undervisningen inom rikets finsktalande
område.

Domkapitlet i Hernösand har nemligen, efter att hafva anmodat Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län att verkställa och till domkapitlet
insända utredning, huruvida och på hvilka orter inom länets
finsktalande församlingar af staten inrättade och underhållna folkskolor
med svenska såsom undervisning sspråk kunde ytterligare vara af behofvet
påkallade, öfverlemnat och dervid med underdånigt utlåtande beledsagat
en af Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande, efter vissa församlingars
samt vederbörande skolråds, pastorsembetens och folkskoleinspektörers hörande,
i berörda hänseende gjord utredning.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har deruti anfört, att den finsktalande
befolkningens undervisning i svenska språket vore enligt Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes åsigt af den största betydelse samt för en stor del af
denna befolkning ett sedan länge kändt önskningsmål. Att ett ökadt antal
skolor af ofvan antydda beskaffenhet vore erforderligt syntes påtagligt
ensamt deraf, att i följd af bristen på dylika skolor det område inom
länet, hvarest svenska språket talades, alltjemt förminskades. Vid sådant
förhållande vore det en pligt att vidtaga sådana anordningar, att undervisning
åt alla svenska föräldrars barn meddelades på svenska språket
och att tillfälle bereddes åt de finska att inhemta kunskaper i svenska språket.
Då emellertid församlingarna ansåge sig icke vara i stånd till ökade uppoffringar
för sitt skolväsende, och då något användande af tvångsmedel
icke i detta fall borde ifrågasättas, återstode, enligt Eders Kongl. Maj:ts befall -

28 Åttonde hufvudtiteln.

ningshafvandes åsigt, intet annat, än att staten trädde emellan och sjelf
läte inrätta det ökade antalet skolor, som behöfdes intill dess församlingarna
sjelfva kunde bekosta dem.

Vid bestämmande af de erforderliga skolornas lägen samt den ordning,
hvari de borde till utförande förekomma, syntes den grundsats lämpligast
böra följas, att de orter först dermed borde tillgodoses, hvilka egde eu
blandad svensk- och finsktalande befolkning eller gränsade intill eu
dylik eller till svensktalande bygd. Skälen härtill läge i öppen dag. Det
maste naturligen i första rummet gälla att bereda möjlighet för de svenska
elementen att bibehållas vid sina fäders språk och kultur. Innan detta
skett kunde man icke hoppas, att undervisning i svenska språket inom
den oblandadt finska bygden skulle kunna bära stadigvarande frukt, hvilket
förutsätter, att dess befolkning äfven utom skolan framgent och ofta sättes
i beröring med svensktalande befolkning.

Pa grund häraf vore det i språkgränsen och dess närhet dessa skolor
först borde anläggas, eller på de orter inom det oblandadt finska området,
hvarest svenska kolonier eller någon vigtigare centralpunkt funnes. Denna
grundsats hade jemväl hittills följts med afseende på de redan anlagda
eller under anläggning varande skolorna, som staten ensam bekostat.

Men äfven på den långsträckta språkgränsen erbjöde olika punkter
olika behof af svensk språkundervisning och olika utsigter till snabb framgång.
Till belysande af detta förhållande erinrar Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande,
hurusom det finska språket inträngt djupast i landet inom
Gellivare och Jockmocks socknar, ehuru det härstädes på tre sidor omgafves
af svenska och lappska språken. Genom denna framskjutna del af
det finska språkområdet framginge numera Luleå—Ofoten-banan. Det
vore enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt detta område, som
med största utsigt till framgång kunde återvinnas genom svenska skolors
anläggning och med full säkerhet bibehållas för svenska språket.

Hvad beträffar Torneådalen och de skolor, hvilkas inrättande derstädes
vederbörande skolråd och pastorsembeten förordat, så kunde visserligen
i några fall deras verkan icke anses lika säker, då några af dem
icke vore förlagda i full enlighet med ofvan angifna grundsats utan djupt
in i finnbygden vid riksgränsen; men då nämnda skolor komme att ligga i
denna landsdels hufvudorter, der ett om än ringa svenskt element alltid
förefunnes, och då de för öfrigt vore eftersträfvade af befolkningen samt
komme att lemna en hittills saknad erfarenhet rörande dessa skolors
lämpligaste anordning, tvekade Eders Kongl. Muj:ts befallningshafvande
icke att instämma i förslagen samt förorda jemväl dessa till skyndsamt
utförande.

Åttonde hufvudtiteln.

På grund af hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda anfört
har beinälda embetsmyndighet föreslagit, att följande antal folkskolor med
svenska såsom undervisningsspråk måtte på statens bekostnad inrättas,
nemligen: 1 i Jockmock med station i Sarkavara eller flyttande mellan
Sarkavara och Nietsavara; 6 i Gellivare, deraf fem flyttande: i Skröfven—
Storberget, Mäntyvara—Yrtivara, Palohurnas—Leipojärvi, Dokkas—Afvara,
Sakavara—Liikavara, och en fast, nemligen i Sammakko; 3 i NederTorneå
i Seivis, Wuono och Mattila; 2 i Karl Gustaf i Kukkola och Korpikylä;
2 i Hietaniemi i Kukkasjärvi och Niemis; 3 i Ofver-Torneå i Jänkisjärvi,
Matarengi och Kuivakangas; 2 i Korpilombolo i Narken och Jerijärvi;
3 i Pajala. i Kengis, Johonpieti och Kaunisvara; 1 i Tärendö i
Saittajärvi; samt 1 i Juckasjärvi i Wittangi.

För 12 af dessa 24 skolor erfordrades särskilda skolhusbyggnader, af
hvilka 5 af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansetts böra innehålla
skolsal med afklädningsrum jemte ett rum för läraren, och 5 förutom
skolsal m. in. två rum för läraren. Byggnadskostnaden beräknades för
hvart och ett af de förstnämnda skolhusen till 1,200 kronor samt för
hvart och ett af de sistnämnda till 1,500 kronor, hvarförutom behöfdes
ett belopp af 300 kronor till skolmateriel för hvarje skola. Härförutom
erfordrades för uppförande af ett större skolhus, i Sammako, inberäknadt
materiel, 5,000 kronor, samt för byggnad vid skolan i Jockmock 2,500
kronor, materiel inberäknad. För Övriga skolor skulle lokaler kunna förhyras
till belopp, i allmänhet vexlande mellan 250 och 350 kronor och
beräknade sammanlagdt till 1,450 kronor.

Lönerna till lärarne hafva af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
beräknats till kontant belopp af 700 kronor att utgå af statsmedel,
under antagande att alla församlingarna såsom vilkor för erhållande af
dessa skolor tillförbundes att, i likhet med hvad Gellivare församling frivilligt
åtagit sig, tillhandahålla läraren kofoder samt derutöfver erlägga
belöpande pensionsafgifter.

Vid öfverlemnande af denna Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes framställning
har domkapitlet förmält, att domkapitlet beträffande behofvet af
de föreslagna skolorna, nödvändigheten af statens mellankomst för deras
inrättande och de grundsatser, som borde följas vid bestämmandet af deras
lägen, helt och hållet instämde med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
Men då alla de föreslagna skolorna svårligen på en gång kunde komma
till stånd, hade domkapitlet ansett sig böra med ledning af handlingarna
för närvarande från förslaget utesluta några, med hvilkas inrättande borde
kunna någon tid anstå. De sålunda uteslutna vore folkskolorna i Pajala
(utom i Kengis) och i Tärendö, i hvilka församlingar icke något afsevärdt

Åttonde hufvudtiteln.

svenskt element för närvarande funnes, till hvilket den svenska undervisningen
kunde ansluta sig; folkskolan i Korpikylä inom Karl Gustafs socken,
der det enligt folkskoleinspektörens uppgift för närvarande ej vore utsigt
att få många elever; och folkskolan i Wittangi inom Juckasjärvi socken,
der den fåtaliga svensktalande befolkningens barn redan nu kunde få
svensk undervisning i församlingens folkskola. Beträffande den föreslagna
skolan i Wuono by af Neder-Torneå församling både domkapitlet, enär
en af staten inrättad folkskola förut funnes i nämnda församling, och
Wuono ej läge mer än en half mil från helsvensk skola, ansett, att kostnaderna
för inrättande af en skola i denna by för närvarande borde inbesparas
för att användas, der behofvet vore ännu mera trängande.

Hvad Jockmocks församling anginge, funnes visserligen i den del
deraf, der finsktalande befolkning förekomme, en mindre folkskola, som
meddelade svensk skolundervisning; men då finska.språket i denna trakt
allt mer utbreddes, hvilket framginge deraf, att enligt tillförlitliga uppgifter
barnen nästan uteslutande använde detsamma, ansåge domkapitlet,
att en undervisningsanstalt vore behöflig, som bättre än en mindre folkskola
kunde tillgodose behofvet af svensk undervisning; på grund hvaraf
domkapitlet, i likhet med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, föreslagit,
att en folkskola måtte derstädes inrättas, dock med hufvudstation
i Kvoka och flyttande efter barnantal och behof dels norrut till Sarkavara
—Nietsavara, dels söderut till Murjek. Endast i Sarkavara behöfde skolhus
uppföras, enär i Kvoka och Murjek, som vore jemförelsevis välbyggda byar,
lokaler utan svårighet kunde förhyras.

Visserligen hade folkskoleinspektören P. O. Grape ansett, att någon
skola i Kukkasjärvi af Hietaniemi församling icke erfordrades; men då,
efter många inflyttningar från Kalix, svenska språket här till stor del användes
och borde befästas, ansåge domkapitlet i likhet med Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande en svensk skola derstädes vara af behofvet högeligen
påkallad.

På grund af hvad domkapitlet sålunda anfört och under åberopande
i öfrigt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förslag har domkapitlet
i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, för inrättande
på nedannämnda ställen af folkskolor med svenska såsom undervisningsspråk,
bereda anslag af allmänna medel till följande belopp,
nemligen:

Åttonde hufvndtiteln.

	Byggnads- kostnad och materiel.	Hyra.	Lön.
i Jockmock: Kvoka—Sarkavara—Murjek, 1 skolhus	2,500	600	700
» Gellivare: Skröfven—Storberget, 2 d:o	3,800	—	700
Mäntyvara—Yrtivara, 2 d:o	3,300	—	700
Palohurnas—Leipojärvi, 2 d:o	3,300	—	700
Dokkas—Alavara, 2 d:o	8,300	—	700
Sakavara—Liikavara, 2 d:o	3,300	—	700
Sammakko, 1 d:o	5,000	—	700
» Neder-Torneå: Seivis .....................................	—	350	700
» Ofver-Torneå: Jänkisjärvi ................................	—	250	700
» Hietaniemi: Kukkasjärvi ..................................	—	250	700
» Neder-Torneå: Mattila......................................	—	300	700
» Korpilombolo: Narken .........................................	—	250	700
» Ofver-Torneå: Matarengi ...................................	—	250	700
» Karl Gustaf: Kukkola ........................................	—	300	700
» Pajala: Kengis bruk............................................	—	200	700
» Ofver-Torneå: Kuivakangas ...................................	—	200	700
> Hietaniemi: Ni em is .................................................	—	300	700
» Korpilombolo: Jerijärvi .............................................	—	200	700
Summa kronor	24,000	3,450	12,600

eller för en gång 24,000 kronor och tills vidare årligen 16,050
kronor.

Då genom inrättande af folkskolor på statens bekostnad på ofvannämnda
ställen eu stor lättnad skulle beredas församlingarna med afseende
på deras skolväsen, har domkapitlet i underdånighet föreslagit, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreskrifva såsom vilkor, att församlingarna
för att komma i åtnjutande af denna förmån skola tillhandahålla lärarne
kofoder och erlägga pensionsafgifter efter det lönebelopp, som förutom
naturaförmåner eller ersättning derför af dem uppbäres. Äfvenså borde
Gellivare församling i öfverensstämmelse med sitt erbjudande kostnadsfritt
tillhandahålla tomter för skolhusen.

32 Åttonde hufvudtiteln.

Sedan statskontoret, i ärendet hördt, erinrat derom, att ej alla de
ifrågavarande församlingarna afgifvit yttranden i ämnet, samt Eders
Köngl. Maj:t genom nådig remiss anbefalt domkapitlet att från de församlingar,
hvilka ännu icke blifvit hörda, infordra yttranden och med
desamma jemte det förnyade utlåtande, som domkapitlet kunde finna
sig föranlåtet afgifva, till Eders Kongl. Maj:t inkomma, har domkapitlet
i underdånig skrifvelse den 2 december 1891 ånyo utlåtit sig i ärendet
och dervid öfverlemnat de infordrade yttrandena. Af dessa yttranden
jemte förut till Eders Kongl. Maj:t ingifna handlingar framgår, att
alla i domkapitlets förslag angifna församlingar, med undantag af Korpilombolo,
förklarat sig villiga att erlägga kofoder och pensionsafgifter
för lärarne vid de skolor, som jemlikt domkapitlets förslag kunde varda
inom dessa församlingar inrättade, hvaremot Korpilombolo församling
ansett sig icke kunna lemna större bidrag än ett årligt belopp af 100
kronor till hvardera af de två föreslagna skolorna. Med anledning af
hvad Korpilombolo församling anfört har domkapitlet emellertid förmält,
att domkapitlet fortfarande vidhölle sitt förslag, att ifrågavarande folkskolor
må inrättas endast med vilkor, att vederbörande församling erlägger
kofoder eller ersättning derför samt pensionsafgift, beräknad efter deri
kontanta lön, som läraren förutom naturaförmåner åtnjuter.

Efter nådig remiss har statskontoret i detta ärende den 11 januari
sistlidet år ånyo sig yttrat, dervid statskontoret anfört, att, då behofvet
af statens mellankomst för ifrågavarande ur flera synpunkter särdeles
vigtiga ändamål syntes vara till fullo ådagalagdt, statskontoret funne sig
böra i underdånighet tillstyrka bifall till domkapitlets förevarande framställning.
För beredande af tillgång till de för ändamålet erforderliga
medel har statskontoret tillika hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af
Riksdagen äska dels å extra stat ett anslag af 24,000 kronor för uppförande
af 12 folkskolebyggnader i finnmarken samt deras förseende med
erforderlig materiel, dels ock att det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslag till befrämjande af folkundervisningen bland de i
rikets nordligare trakter bosatta finnar, från hvilket det utaf domkapitlet
för nu ifrågakomna ändamål äskade årliga anslag af 1 G,050 kronor till
hyres- och aflöningsmedel borde utgå, men hvilket anslag under de senare
åren måst i väsentlig grad öfverskridas, måtte höjas med 20,000
kronor och sålunda hädanefter i riksstaten uppföras med 45,000 kronor.

Otvifvelaktigt torde vara, att genomförandet af domkapitlets förevarande
förslag skulle i hög grad gagna folkundervisningen och särskildt.
den svenska odlingen inom rikets nordligare trakter; och då de församlingar,
för hvilka de nya anordningarna ifrågasättas, icke torde kunna i

Åttonde hufvudtiteln.

vidsträcktare mån, än som i förslaget blifvit förutsatt, bidraga till de för
ändamålet nödiga kostnaderna, om ej möjligen med det för skolan och
läraren erforderliga bränsle, synes mig statens mellankomst till den utsträckning,
som föreslagits, vara med fullt skäl påkallad. Då emellertid
härigenom skulle vållas ett väsentligt öfverskridande af det befintliga, redan
förut otillräckliga, statsanslaget, och då i öfrigt kostnaden för de föreslagna
skolhusbyggnaderna icke lämpligen torde böra utgå från det ordinarie anslaget,
utan, på sätt statskontoret hemstält, bestridas genom särskildt för
ändamålet anvisade medel, får jag, under anhållan att vid redogörelse för
anslagsbehofven å extra stat få återkomma till frågan om sistberörda särskilda
anslag, nu underdånigst hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t
föreslå Riksdagen att höja förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen
bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar, nu 25,000
kronor, till 45,000 kronor, eller med ett belopp af 20,000 kronor.

Å öfriga under rubriken »Folkundervisningen» i riksstaten uppförda [13.]
förslagsanslag hafva under de senare åren betydande brister förekommit. Höjning af
Med hänsyn till det stora missförhållande, som i fråga om förslags
anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor förefunnits ningen anmellan
det beräknade och det verkliga behofvet, och då en successiv höj-yät,J“®*ri
ning af nämnda förslagsanslag syntes böra ega rum, föreslog Eders Kongl.

Maj:t nästlidna års Riksdag, att anslaget skulle höjas med 200,000 kronor,
eller från dåvarande beloppet 3,525,000 kronor till 3,725,000 kronor; och
blef denna framställning af Riksdagen bifallen. Utgifterna å förevarande
anslag hafva emellertid under år 1891 uppgått till 3,917,890 kronor 43
öre; och, då de med visshet kunna beräknas allt framgent stiga, synes en
ytterligare förhöjning af anslaget med 200,000 kronor nu böra ega rum.

Beträffande förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor, hvilket från
och med år 1879 finnes i riksstaten uppfördt med nuvarande beloppet,

40,000 kronor, hafva utgifterna derå uppgått

år 1887 till
» 1888 »

» 1889 »

> 1890 »

» 1891 »

kronor 56,050: —
» 55,525: —

» 49,647: 50

» 57,510: —

» 59,600: —,

eller i medeltal för hvart och ett af de senaste åren till 55,666 kr.;
och torde vid sådant förhållande detta anslag böra höjas med 15,000
kronor.

Vidkommande det sedan år 1878 i riksstaten med 30,000 kronor upp Uih.

till Riksd. Prat. 18!Ki. 1 Hand. 1 Afd. 5

Åttonde hufvndtiteln.

förda förslagsanslaget för aflönande af lärare vid förtsättning sskolan inhemtas
af rikshufvud bokens kapitalkonto, att å detta anslag uppstått

för år 1887 en brist af

» » 1888 » » »

» » 1889 » » »

» » 1890 » » »

» » 1891 » » »

kronor 19,575: —

» 17,150: —

» 18,900: —

» 20,437: 50

» 22,350: —

Enär vigten att bereda barn, som afgått från folkskolan, tillfälle till
fortsatt undervisning alltmer inses, komma utgifterna å berörda anslag
helt visst att under de närmaste åren icke obetydligt stiga. Jag anser en
tillökning i detta anslag af 20,000 kronor behöflig.

A förslagsanslaget till bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna,
hvilket anslags storlek år 1889 bestämdes till nuvarande beloppet,

75,000 kronor, hafva utgifterna uppgått

år 1889 till ...................................... kronor 95,146: 49

» 1890 » .......................................... » 104,414: 52

» 1891 » ....................................... > 111,815:76.

Då öfvertygelsen om nyttan deraf, att barnen fa öfva handaslöjd i
skolan, mer och mer vinner insteg, kommer med all sannolikhet undervisning
i detta ämne att under den närmaste framtiden införas i allt flere
skolor. En följd häraf blifver, att utgifterna å det ifrågavarande anslaget
komma att samtidigt icke oväsentligt stiga; och en förhöjning i anslaget
med 35,000 kronor synes mig derför af behofvet påkallad.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja följande förslagsanslag: till

lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu 3,725,000
kronor, till 3,925,000 kronor, eller med 200,000 kronor;

till understöd åt folkhögskolor, nu 40,000 kronor, till 55,000 kronor,
eller med ett belopp af 15,000 kronor;

till understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsskolan, nu 30,000
kronor, till 50,000 kronor, eller med ett belopp af 20,000 kronor; samt
till bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna, nu 75,000
kronor, till 110,000 kronor, eller med ett belopp af 35,000 kronor.

De tekniska läroverken.

Styrelsen för Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg har i underdånighet
anhållit, bland annat, att den vid nämnda anstalt befintliga lärare -

Åttonde hufvudtiteln.

befattningen i allmän och hus-byggnadskonst måtte förändras till ett lektorat
i byggnadskonst och ornamentsritning, samt att den nuvarande förstelärareplatsen
i skeppsbyggeri måtte förändras till ett lektorat i detta ämne.

Beträffande förändringen af lärarebefattningen i allmän och hus-bygg- [14.]
nadskonst till ett lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning har styrel- Förändring
sen anfört i hufvudsak följande. “fattningen^

I sammanhang med den första tillämpningen af 1877 års förnyadebyggnadskonst
nådiga stadgar för anstalten och på grundvalen af den då faststälda ut-1'' tekfis1frs
gifts- och aflöningsstaten infördes flera förbättringar i den förut vid an- läroanstalt.
stalten gällande undervisningsplanen. Flera beaktansvärda punkter i det
förslag, som af särskildt utsedde komiterade den 21 november 1874 afgifvits
angående den lägre tekniska undervisningen i riket, kunde dock, hufvudsakligen
af ekonomiska skäl, icke då genomföras, och under de femton
år, som sedan dess förflutit, hade ännu flera ändringar i undervisningsplanen
visat sig mer eller mindre nödvändiga. Med begagnande af de
räntor å donationsmedel, som stått styrelsen för anstalten till förfogande,
hade styrelsen sökt afhjelpa de mest framträdande bristerna, och de beslutade
åtgärderna hade, såsom styrelsen vågade hoppas, varit anstalten
till gagn. Så länge elevantalet hållit sig vid den höjd, som under medlet
af åttiotalet varit den normala, eller mellan 100 och 150, hade ock visat
sig, att styrelsen med tillgängliga medel kunnat bestrida de erforderliga
omkostnaderna, om ock styrelsen måst för nämnda ändamål så fullständigt
använda donationsräntorna, att den ej kunnat använda något deraf till
stipendier och premier, hvilket senare dock med all sannolikhet ingått uti
donatorernas afsigter, äfven om det icke uti gåfvobrefven föreskrifvits.

Under de senaste åren hade dock elevantalet vid anstalten så vuxit, att
förhållandena blifvit i väsentlig mån ändrade. Styrelsen hade uppgjort
och i en bilaga meddelat en tabell öfver elevantalet under de tio sista
åren, hvaraf framginge, huru detta jemnt och stadigt vuxit från 103 under
höstterminen 1883 till 225 under höstterminen 1892, och sålunda nu vore
mer än dubbelt så stort som vid decenniets början. Med anledning häraf
hade styrelsen måst vidtaga provisoriska åtgärder, för hvilkas genomförande
under den kommande tiden omkostnaderna blefve större, än att de till
styrelsens disposition stående medlen kunde förslå. Särskildt hade styrelsen
varit tvungen att uti ett par årskurser införa parallelafdelningar, såväl på
grund af lokalernas otillräcklighet att rymma det odelade antalet elever
som för att möjliggöra en god undervisning.

Uti sitt år 1874 afgifna betänkande hade ofvannämnde komiterade
upptagit å anstaltens lönestat en lärare i »allmän byggnadslära och hus -

3 G

Åttonde hufvudtiteln.

byggnadskonst med tillhörande byggnadsritning» med 1,500 kronors årlig
lön samt föreslagit, att vid uppgörandet af undervisningsplanen för de olika
årskurserna 6 timmar i veckan skulle anslås till »allmän byggnadskonst
och byggnadsritning» uti högre afdelningens andra årskurs, samt uti samma
afdelnings tredje årskurs 6 timmar i veckan till »byggnadskonst jemte ritning»
och 4 timmar i veckan till »frihandsteckning (ornamentik)», hvarvid
dock särskild! framhållits önskvärdheten af, att den speciella undervisningen
i byggnadskonst utvidgades. Vid tillämpningen af detta förslag
hade ordningen vid anstalten blifvit den, att bemälde lärare i byggnadskonst
ålagts att mot åtnjutande af det i staten upptagna arfvodet af

1,500 kronor meddela undervisning i allmän byggnadslära 3 timmar och
i husbyggnadskonst 6 timmar i veckan, hvarjemte styrelsen af donationsräntor
anslagit åt honom 600 kronor om året mot skyldighet att undervisa
4 timmar i veckan uti arkitektonisk ornamentsritning och perspektivlära.
I början af 1880-talet hade undervisningen i andra årskursen ökats
med croquisritning 1 timme i veckan, hvarjemte styrelsen måst, för att få
behålla en fullt duglig lärare, något öka aflöningen. Den nuvarande, sedan
1886 anstälde läraren åtnjöte dock ej mer än 2,100 kronor — de å den
faststälda lönestaten upptagna 1,500 kronor och 600 kronor af donationsmedel
— mot en tjenstgöringsskyldighet af 4 timmar i veckan i högre
afdelningens andra årskurs och 10 timmar i samma afdelnings tredje årskurs,
eller inalles 14 timmar i veckan. Denna aflöning kunde emellertid
icke anses motsvara den maktpåliggande undervisning, som ålåge anstaltens
främste lärare inom husbyggnadsfacket. Dertill komme, att det, enligt
styrelsens åsigt, skulle vara af största gagn, om undervisningen i allmän
byggnadslära i andra årskursen kunde ökas med två timmar i veckan, något,
som redan föreslagits i 1874 års komitébetänkande och som nu, två
årtionden senare, måste med den hastiga utveckling, industrien och särskilt
byggnadsverksamheten vunnit, visa sig än mer behöflig! Undervisningsplanen
inom byggnadsfackskolans andra årskurs medgåfve ock en sådan
utvidgning utan lärjullgarnes öfveransträngning.

Af de sex undervisningstimmar i veckan, som i högre afdelningens
tredje årskurs egnades åt husbyggnadskonst, vore endast två anslagna åt
föreläsningar, under det att fyra upptoges af konstruktionsritning. Då den
till föreläsningar anslagna tiden vore så kort, att någon undervisning i
stillära derunder icke kunde medhinnas, hade eleverna sökt afhjelpa denna
brist genom att besöka aftonlektionerna i detta ämne vid Göteborgs slöjdförenings
skola; och hade under sista årtiondet det gynsamma förhållande
egt rum, att nämnda lektioner hållits af läraren i byggnadskonst vid Chalmerska
läroanstalten. Klart vore emellertid, att berörda lektioner vid slöjd -

Åttonde hufvudtiteln.

87 ''

föreningens skola, hvilka egentligen vore afsedda för en helt annan lärjungekrets
än Chalmerska anstaltens elever, endast kunde vara en nödfallsersättning
för lektioner, som omedelbart vore lämpade efter de sistnämndes
behof. Styrelsen hade derför betraktat såsom ett önskningsmål att få
uppdraga åt läraren i husbyggnadskonst vid anstalten att hålla en eller
två föreläsningar i veckan för ifrågavarande årskurs, utöfver hvad nu vore
fallet.

Det antal undervisningstimmar — 14 timmar i veckan — som läraren
i byggnadskonst för närvarande hade sig ålagdt, vore så stort, att det
mötte svårighet att förmå någon af stadens främsta arkitekter att afstå åt
anstalten så mycken tid, helst mot så låg aflöning som 2,100 kronor, då
han måste betrakta denna tjenstgöring såsom en biförtjenst och hafva sin
hufvudverksamhet på annat håll. Jemförde man Chalmers’ tekniska läroanstalt
i detta hänseende med Tekniska högskolan, der främste läraren i
berörda ämne hade en aflöning af 6,000 kronor, framträdde olikheten skarpt.
Ökade man tjenstgöringen för den ifrågavarande läraren vid Chalmerska
anstalten med två timmar i allmän byggnadslära och eventuelt med en
eller två timmar i stillära, hvilket, såsom styrelsen framhållit, vore högeligen
önskvärd!, växte svårigheterna att finna lämplig person för denna
undervisning ännu mera, äfven om ett särskild! anslag kunde beredas till
ersättning för den ökade tjenstgöringen. Styrelsen förestälde sig derför,
att tidpunkten nu vore inne att förändra lärarebefattningen i byggnadskonst
vid anstalten till ett lektorat. Vid de tekniska elementarskolorna
hade redan i anledning af 1874 års komitéförslag lektorat i byggnadskonst
blifvit inrättade, och Chalmerska läroanstalten vore sålunda ensam bland
de tekniska läroverken i saknad af ett dylikt.

Äfven med den ofvan föreslagna utvidgningen af tjenstgöringen för
läraren i byggnadskonst vid anstalten skulle icke flera undervisningstimmar
komma att åläggas en blifvande lektor, än att frihandsteckningen i
högre afdelningens andra årskurs kunde åt honom uppdragas. Denna undervisning
i frihandsteckning uppehölles för närvarande medelst särskild!
anslag af donationsmedel och hade före 1886 varit uppdragen åt läraren
i byggnadskonst. Mycket talade ock för en sådan sammanslagning.
Den croquisritning, som nu i andra årskursen leddes af läraren i byggnadskonst,
stode nemligen i så nära samband med frihandsteckningen, att
de delvis inginge i hvarandra och helst borde ledas efter gemensam plan af
en och samme lärare; och den arkitektoniska ornamentsritningen i tredje
årskursen, hvilken det ålåge läraren i husbyggnadskonst att leda, vore en
omedelbar fortsättning af frihandsteckningen i andra årskursen, hvarför
ock, då dessa båda slag af teekningsundervisning före 1886 stodo under

38 Åttonde hufvudtiteln.

samma ledning, förarbeten gjordes i andra årskursen, hvilka fullbordades
i tredje årskursen.

Upprättandet af ett lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning
skulle sålunda tillskynda läroanstalten stora fördelar. Den skulle derigenom
erhålla större utsigt att för framtiden kunna tillförsäkra sig dugliga
lärare i ämnet och genom den omändring i undervisningen, som i sammanhang
dermed kunde vidtagas, skulle arbetet inom anstalten ej oväsentligt
befrämjas, hvarjemte det för närvarande af donationsmedel utgående
anslaget till läraren i byggnadskonst blefve lösgjordt och kunde af styrelsen
användas till andra för anstalten vigtiga, men mera tillfälliga ändamål.

Såsom af det anförda framgått har lärjungeantalet vid Chalmers’ tekniska
läroanstalt under senaste årtiondet vunnit en högst betydlig tillväxt.
Såväl i följd häraf som på grund af de ökade kraf, hvilka i vår tid ställas på
den tekniska undervisningen, synes det mig oundgängligt att anstaltens
lärarepersonal förstärkes; och då en dylik förstärkning lämpligen synes
kunna ske derigenom, att lärarebefattningen i byggnadskonst förändras till
ett lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning, anser jag mig böra tillstyrka
denna åtgärd.

Enligt den för Chalmerska läroanstalten gällande aflöningsstat åtnjuter
en lektor vid denna anstalt i årlig lön 3,500 kronor jemte två ålderstillägg
å 500 kronor hvartdera efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring,
under det att för läraren i allmän och hus-byggnadskonst är upptaget
ett arfvode å 1,500 kronor. Den kostnad, som den ifrågasatta förändringen
skulle medföra, utgör således för det närvarande 2,000 kronor
om året. Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t ville göra framställning
till Riksdagen, att för inrättande vid Chalmers’ tekniska läroanstalt,
i stället för den nuvarande lärarebefattningen i allmän och hus-byggnadskonst,
af en lektorsbefattning i byggnadskonst och ornamentsritning,
med rätt för innehafvaren till aflöning och andra förmåner i likhet med
öfriga lektorer vid anstalten, årsanslaget till anstalten måtte ökas med

2,000 kronor.

[15.] Till stöd för sin anhållan om förändring af förste-lärarebefattningen

Förändring afl skeppsbyggeri vid anstalten till ett lektorat i detta ämne har styrelsen,
‘^beflutningen me(f förmälan att innehafvaren af nämnda förste-lärarebefattning senast
i skeppsbyg9enm.ed innevarande läseårs slut komme att afgå, och att således frågan om
tekniska Ti™-denna befattnings återbesättande vore snart förestående, i hufvudsak anan^».
dragit följande.

Sedan den 1 oktober 1887 hade, enligt nådigt bref af den 31 december
1886, den förut med navigationsskolan i Göteborg förbundna skepps -

Åttonde hnfyudtiteln.

byggeriskolan varit förenad med Chalmers’ tekniska läroanstalt såsom ett
särskilt deri ingående fack. Förste läraren i skeppsbyggeri hade för närvarande
en tjenstgöring af 24 timmar i veckan från den 1 oktober till
den 1 maj och åtnjöte på anstaltens stat en lön af 3,000 kronor med två
ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring.
På grund af de för anstalten gällande nådiga stadgarna af den
10 augusti 1877 tillsattes den nämnda befattningen af styrelsen genom
förordnande, under det att lektoraten tillsattes genom fullmakt.

Enligt styrelsens åsigt vore emellertid förste lärarens i skeppsbyggeri
tjenstgöring så maktpåliggande och så omfattande, att han måste betrakta
sin anställning vid anstalten såsom sitt hufvudarbete, hvarföre han ock
borde hafva fast anställning vid anstalten. I anseende till tjenstgöringens
beskaffenhet vore han äfven närmast jemförlig med lektorerna och meddelade
liksom dessa undervisning äfven på anstaltens högsta stadier. Naturligt
och riktigt vore derför, att i bemälde lärares aflöning inginge ålderstillägg,
men såsom något oegentligt måste det anses, att han tillsattes
genom förordnande tills vidare. Derigenom att denna plats likstäldes med
lektorsbefattningarna vid anstalten, såväl med afseende på tillsättningen genom
fullmakt som med hänsyn till löneförmåner och pensionsrätt, skulle
den utan tvifvel blifva mer begärlig för sökande, än den hittills varit.
Och det förhållande, att för en del af skeppsbyggerieleverna läseåret endast
räckte från den 1 oktober till den 1 maj, borde härvid så mycket mindre
tagas i betraktande, som erfarenheten visat, att en del af skeppsbyggerieleverna,
nemligen de, som fullgjort den föreskrifna praktiska tjenstgöringen
vid varf eller dermed jemförliga verkstäder, för hvilken tjenstgörings underlättande
den nämnda inskränkningen af läseåret egt rum, i allmänhet
både började sina studier vid anstalten den 8 september och fortsatte
dermed till läseårets slut den 10 juni. Särskildt vore det önskvärdt, att
examensperioden för de afgående eleverna utsträcktes till sistnämnda tidpunkt,
hvilket äfven varit förhållandet under de senaste åren, sedan skeppsbygge1^0^11
förenats med Chalmerska anstalten.

Då denna läroanstalt vore den enda i vårt land, der fullständig undervisning
i skeppsbyggeri meddelades, vore det af så mycket större vigt
att allt gjordes för att tillförsäkra densamma verkligt goda och dugliga
lärare, och styrelsen vore öfvertygad, att den jemförelsevis obetydliga tillökning
i den ifrågavarande lärarebefattningens löneförmåner, som skulle
blifva följden, om styrelsens nu framstälda förslag vunne Eders Kongl.
Maj:ts och Riksdagens godkännande, skulle i väsentlig mån stegra utsigterna
att erhålla eu fullt kompetent förste lärare inom skeppsbyggerifacket
vid anstalten.

Åttonde hufvndtiteln.

Enligt den erfarenhet, som vunnits under de år, skeppsbyggeriskolan
varit förenad med Chalmerska anstalten, önskade ett flertal af skeppsbyggerieleverna
så tidigt egna sig åt detta yrke, att en skeppsbyggeriskola
utan en lägre afdelning svårligen skulle kunna uppfylla det med densamma
afsedda ändamålet. Chalmerska anstalten erbjöde i detta afseende beaktansvärda
fördelar, och styrelsen betviflade icke, att dess skeppsbyggerifack
skulle vara mäktigt af en tillfredsställande utveckling och kunna följa med
sin tid, om blott goda lärarekrafter erhölles.

Då jag i likhet med styrelsen finner högst antagligt, att en fullt skicklig
och lämplig hufvudlärare inom skeppsbyggerifacket vid anstalten lättare
skall kunna erhållas, om man är i tillfälle att erbjuda denne lärare fast
anställning äfvensom den aflöning och öfriga förmåner, som äro tillförsäkrade
anstaltens lektorer, och då jag derjemte anser det vara af vigt,
att fackskolan i skeppsbyggeri likställes med anstaltens öfriga fackskolor
äfven i det afseendet, att dess hufvudlärare erhåller samma fasta ställning
som liufvudlärarne vid de senare, så tillstyrker jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att för inrättande vid Chalmers’
tekniska läroanstalt, efter nuvarande förste-lärarens i skeppsbyggeri afgång,
af en lektorsbefattning i detta ämne i stället för den nuvarande förstelärarebefattningen,
med rätt för innehafvaren af den blifvande lektorstjensten
till aflöning och andra förmåner i likhet med öfriga lektorer vid
anstalten, årsanslaget till anstalten måtte ökas med 500 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Genom nådigt bref den 20 juli 1861 förordnades, att dåvarande proiwvinsialkirurgsbefattningen
i Stockholms län skulle, såsom icke vidare af
“£behofvet påkallad, indragas, så snart detta utan förnärmande af enskild
/- rätt kunde ske. Sedan befattningens innehafvare den 2 januari 1875 aflidit,
blef genom nådigt bref den 31 derpå följande maj förklarad!, att det å
anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater ännu qvarstående
arfvode för denne provinsialkirurg, 225 kronor, skulle statsverket besparas.
Med förmälan härom har statskontoret i underdånig skrifvelse den 6 sistlidne
december hemstält, att detta arfvode måtte från riksstaten uteslutas
och nämnda anslag således nedsättas med ett arfvodet motsvarande belopp.

I anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att berörda arfvode må ur riksstaten afföras och anslaget
till medicinalstyrelsen med dithörande stater minskas från 494,975 kronor
med ett mot arfvodet svarande belopp af 225 kronor, eller till 494,750 kronor.

Åttonde hnfvudtiteln.

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.

I underdånig skrifvelse den 23 september 1892 angående medicinal- [17.]
verkets behof har medicinalstyrelsen erinrat, att barnmorskeundervisnings- Bammor,kean
stål ten i Göteborg för de senare åren af statsmedel uppburit ett årligt“"^en7/a*"''^r,‘
anslag af tillhopa 8,891 kronor, hvaraf 6,300 kronor enligt kongl. brefvet « Göteborg.
den 30 maj 1879 vore afsedda till lärarepersonalens aflöning och af återstoden
anvisats dels 1,080 kronor, jemlikt kongl. brefven den 13 december 1855 och
den 20 mars 1858, till frilärlingars underhåll, dels 911 kronor, enligt kongl.
brefven den 16 november 1854 och den 13 december 1855, till hyresmedel,
ved, ljus, inventarier för frilärlingarnas rum och åtskilliga behof
för undervisningen, dels ock 600 kronor, jemlikt kongl. brefvet den 24 maj
1872, såsom bidrag till beredande af lokal för anstalten. Sedan genom nådiga
brefvet den 22 december 1887 föreskrifvits, att besparingar å anslagen
till nämnda undervisningsanstalt skulle till statsverket återlevereras, men det
inträffat att, särskildt år 1889, anslagen till underhåll af frilärlingar och
till materiela behof icke räckt till utgifternas bestridande, utan brist uppkommit,
och det kunde förutses, att brist äfven framdeles kunde komma
att uppstå på en af de tre anslagsposter, som icke vore afsedda till aflöning,
under det att möjligen något öfverskott kunde uppstå på en annan
af samma tre poster, har medicinalstyrelsen ansett det högeligen önskvärd!,
att medicinalstyrelsen finge disponera hela det till frilärlingars underhåll,
materiela behof och hyra anslagna belopp, 2,591 kronor, så att uppkomna
besparingar å en af dessa titlar finge användas i första rummet till betäckande
af brist å en annan, hvarigenom kunde undvikas särskilda, kanske
årligen återkommande underdåniga framställningar för beredande af tillgång
att fylla sålunda uppkommen brist.

För att ådagalägga behöfligheten af den sålunda ifrågasatta anordningen
anför medicinalstyrelsen vidare, att ett mellan styrelsen och stadsfullmäktige
i Göteborg afslutadt hyreskontrakt blifvit uppsagdt, enär en del
för elever vid anstalten afsedda rum numera erfordrades för ett ökadt
antal barnaföderskor, och att följaktligen annan lokal måste anskaffas för
ändamålet eller lämplig kontant ersättning för den förlorade naturaförmånen
af fri bostad beredas eleverna, samt att något särskildt anslag för
nyanskaffning och underhåll af undervisningsmateriel icke funnes vare sig
för läroanstalten i Göteborg eller för någon af de öfriga undervisningsanstalterna
för barnmorskor.

På dessa skäl hemställer medicinalstyrelsen, dels att Eders Kongl.

Maj:t täcktes medgifva, att uppkommande besparingar å anslagen till fri Bih.

till Jliksd. Prof. 18!) 3. 1 Sami 1 Afd. C

Åttonde hnfvudtiteln.

lärlingars underhåll, till hyra och till materiela behof vid anstalten måtte
få af medicinalstyrelsen disponeras för att användas i främsta rummet till
betäckande af brist under föregående år och vidare för underhåll och
komplettering af undervisningsmaterielen, först och främst vid Göteborgs
läroanstalt och i mån af tillgång äfven vid anstalterna i Stockholm
och Lund, allt under vilkor att icke någon del af anslaget användes till
höjande af aflöning för tjensteman eller tjenstebiträden vid anstalterna,
dels ock att i staten för barnmorskeundervisningsanstalten i Göteborg
de tre anslagsposterna till frilärlingars underhåll, till hyra och till materiela
behof måtte sammanföras till en enda post.

Statskontoret, hvars yttrande i detta ärende blifvit infordradt, har i
afgifvet utlåtande meddelat, att medicinalstyrelsen på grund af de i nådiga
brefvet den 22 december 1887 gifna bestämmelser angående användandet
af besparingar å ifrågavarande del af anslaget till barnmorskeundervisningsanstalten
i Göteborg, till statskontoret levererat följande belopp, hvilka
tillgodoförts åttonde hufvudtitelns allmänna besparingar, nemligen

den 20 maj 1889....................................................... kronor 933: 95

den 19 maj 1891 .............................................................. » 347: 39

och den 20 oktober 1892 ................................................ » 403: 55.

Derjemte har statskontoret anfört, att, derest Eders Kongl. Maj:t
skulle anse sig böra till Riksdagen aflåta nådig proposition i ämnet, statskontoret
för sin del icke hade något att erinra vare sig mot syftet af
medicinalstyrelsens framställning eller mot den föreslagna nya uppställningen
af staten, hvilken syntes ega företräde framför den nu gällande.

Hvad i detta ärende förekommit synes mig hafva ådagalagt lämpligheten
deraf, att de belopp, som för barnmorskeundervisningsanstalten i
Göteborg å olika tider beviljats till frilärlingars underhåll, till hyra och
till hvarjehanda materiela behof, nu sammanföras till ett gemensamt anslag
med sådan titel, att deraf må tydligt framgå, att anslaget kan användas
jemväl till underhåll och komplettering af undervisningsmateriel vid anstalten.
Deremot torde tillräcklig anledning ej förefinnas att i fråga om
dispositionen af blifvande besparingar på detta gemensamma anslag meddela
sådana föreskrifter, som medicinalstyrelsen ifrågasatt. Statskontoret
har erinrat, hurusom gällande bestämmelser torde medgifva, att af uppkommande
besparingar å dessa medel qvarhålles hvad vid anslagsårets slut
är behöfligt för gäldande af då redan för hit hörande ändamål gjorda beställningar;
och vid öfriga af medicinalstyrelsen åsyftade tillfällen, hvilka
sannolikt mindre ofta förekomma, torde Eders Kongl. Maj:t böra hafva
-sig förbehållet att på framställning i hvarje särskilda fall besluta. Jag

Åttonde hnfvudtiteln. 48

hemställer derför i underdånighet, det Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå
Riksdagen, att i staten för barnmorskeundervisningsanstalten i Göteborg de
medel, som vid olika tillfällen anvisats till frilärlingars underhall samt till
hyra, ved, ljus, inventarier för frilärlingarnas rum och åtskilliga behof
för undervisningen, må sammanföras till en gemensam anslagspost, för
slutsummans jemnande ökad med 9 kronor eller till 2,600 kronor, under
den förändrade titeln »till frilärlingars underhåll, hyra, bränsle, lyse, inventarier,
undervisningsmateriel m. m.», i hvilket fall anslaget till nämnda
barnmorskeundervisningsanstalt, nu 8,891 kronor, komme att uppgå till
8,900 kronor.

Veterinärundervisningen.

I underdånig skrifvelse den 27 september 1892 har direktionen för [18.]
veterinärinstitutet i Stockholm förnyat en af direktionen redan i skrivelser Ny professur
den 22 september 1888 och den 28 september 1891 gjord underdånig institutet
framställning, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta pro- » Stockholm.
position om höjande af ordinarie anslaget för veterinärinstitutet med 6,000
kronor, deraf 5,000 kronor till lön och tjenstgöringspenningar åt en professor
i histologi, patologisk anatomi och bakteriologi samt 1,000 kronor
till anskaffande af undervisningsmateriel för samma professur, äfvensom
att lönen för innehafvaren af denna befattning måtte, i likhet med hvad
som gäller för de nuvarande professorslönerna vid institutet, kunna efter
fem tjenstår höjas med 500 kronor såsom ålderstillägg.

Till stöd för denna framställning har direktionen anfört följande.

Det funnes icke någon gren af veterinärvetenskapen, hvilken under
de senare åren nått sådan utveckling som nyss nämnda läroämnen, och ej
heller någon, som vore af större vigt för kännedomen om kreatursfarsoter
samt deras bekämpande än patologisk anatomi och bakteriologi. Vid alla
utländska veterinärläroverk vore derför ock sedan flera är tillbaka! anstälda
särskilda lärare för undervisning i dessa ämnen, hvilka ansetts så vigtiga
för den praktiska sjukvården om husdjuren, att man inom nagra af vara
grannländer genom allmänna medel anordnat för redan utexaminerade
veterinärer särskilda kurser, synnerligast i bakteriologi. Äfven i Sverige
hade en början dertill skett, i det att, enligt nådigt bref af den 10 april
1891, en dylik kurs hållits vid veterinärinstitutet under oktober månad
samma år för 15 äldre veterinärer. Vid denna kurs hade meddelats undervisning
i de ämnen, som hufvudsakligen afsage sinittosamma husdjurssjukdomars
säkra igenkännande och ändamålsenligaste bekämpande.

En jemförelse mellan antalet lärare vid veterinärinstitutet i Stockholm

44 Åttonde hufvudtiteln.

och flera af utlandets mindre veterinärskolor, såsom i Hannover, Mtinchen,
Stuttgart, Utrecht och Bern, visade, att de senare i allmänhet förfogade
öfver ungefär dubbelt så stort antal lärare som veterinärinstitutet i Stockholm,
hvarest lärarepersonalen utgjordes af 4 professorer, 1 lektor, 1 adjunkt
och 1 instruktionssmed. Till följd af det ringa antalet lärare vid
veterinärinstitutet i Stockholm måste hvarje lärare der undervisa i två
till fyra läroämnen, hvarigenom han icke så odeladt som önskligt vore
kunde följa med den utveckling, som egde rum inom hvarje af de särskilda
vetenskapsgrenarne, ett förhållande, som ej kunde vara till fromma för
undervisningen och som gjorde behofvet af ökade lärarekrafter vid institutet
allt mer oafvisligt. Genom öfverförande på eu särskild lärare af
ifrågavarande läroämnen skulle de nuvarande lärarnes undervisningsskyldighet
icke komma att minskas, utan skulle dessa lärare i stället meddela
så mycket mer omfattande undervisning i sina hufvudsakligaste ämnen.
Härjemte borde tagas i betraktande, att under snart ett fjerdedels århundrade
någon ny lärarebefattning icke blifvit vid institutet inrättad,
oaktadt de stora framsteg veterinärvetenskapen under samma tid gjort.

Medicinalstyrelsen, som blifvit hörd öfver direktionens föregående framställningar
i ämnet och då lemnat dem sitt understöd, har i infordradt,
den 2 november 1892 afgifvet underdånigt utlåtande på de af direktionen
anförda skäl jemväl nu förordat nådigt bifall till dess framställning.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och då jag anser det vara
af yttersta vigt, att vid institutet tillfredsställande undervisning lemnas
särskildt i bakteriologi, hvarom kännedom är nödvändig för ett rationel
bekämpande af härjande kreatursfarsoter, samt då den jemförelsevis obetydliga
utgift, hvarom här är fråga, mångdubbelt uppväges af det gagn,
som derigenom beredes icke blott undervisningen vid veterinärinstitutet,
utan hela vårt landtbruks ekonomi, tvekar jag icke att i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att
ordinarie anslaget till veterinärinstitutet i Stockholm må ökas från 50,100
kronor till 56,100 kronor eller med 6,000 kronor, deraf till aflöning åt
en professor i histologi, patologisk anatomi och bakteriologi 5,000 kronor,
att utgå med 3,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
samt till anskaffande af undervisningsmateriel för ifrågavarande
professur 1,000 kronor, äfvensom att lönen för innehafvaren af
denna befattning må, i likhet med hvad som gäller för de nuvarande professorerna
vid institutet, kunna efter fem års tjenstetid höjas med 500
kronor. Vid bifall härtill skulle hela anslagstiteln för veterinärundervisningen
komma att höjas från nuvarande beloppet, 51,500 kronor, till

57,500 kronor.

Åttonde hnfvudtiteln.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

I skrifvelse den 13 september 1892 har vitterhets-, historie- och anti- [19.]
qvitetsakademien anfört, bland annat, att af de ordinarie statsanslag, som Boksamlingen.
vore strida till akademiens förfogande, funnes ett, som af gammalt visat
sig i hög grad otillräckligt, nemligen anslaget för boksamlingen. Detta
anslag har från och med år 1877 utgått med 1,500 kronor årligen; och
akademien har redan vid flera föregående tillfällen, senast i skrifvelse
den 16 september 1885, gjort framställningar om anslagets höjande; men
Eders Kongl. Maj:t har icke funnit skäl att i anledning af dessa framställningar
vidtaga någon åtgärd.

Akademien har nu å nyo framkommit med begäran om förhöjning af
berörda anslag och till stöd derför anfört följande. Efter år 1885 hade akademien
funnit hvart år visa omöjligheten att med ett anslag af 1,500 kronor
tillfredsställa de fordringar, som omtanken om statssamlingarna och fornlemningarna
stälde på ifrågavarande bibliotek. Dessa fordringar hade
blifvit ytterligare ökade, sedan genom nådiga reglementet rörande vården
af de under akademiens inseende stäkla samlingarna den 17 oktober 1890
ett bibliotek, innehållande företrädesvis arkeologisk och numismatisk litteratur,
upptagits såsom en särskild afdelning af dessa statssamlingar. Då
under sådana förhållanden kongl. biblioteket, jemlikt § 8 i det för biblioteket
gällande reglemente, ej inköpte arbeten hörande till de vetenskaper,
som i detta fackbibliotek vore representerade, måste man i detta
jemväl fästa sig vid den vetenskapliga forskningens behof; och hade äfven
det antiqvariskt-numismatiska biblioteket år efter år flitigare anlitats af
forskare icke blott i hufvudstaden utan äfven i landsorten.

Enär inom de arkeologiska och numismatiska områdena forskningen
med hvart år blefve allt mångsidigare och grundligare, växte litteraturen
inom dessa ämnen i mycket hög grad, och svårigheten att för ifrågavarande
bibliotek erhålla hvad der ej kunde undvaras ökades årligen. En förhöjning
af biblioteksanslaget vore derför af yttersta vigt.

På grund af det sålunda anförda anhåller akademien, att anslaget till
biblioteket måtte på ordinarie stat ökas från 1,500 kronor till 2,500 kronor.

Då hvad akademien i förevarande ämne anfört synes mig innefatta
tillräckliga skäl för anslagets höjande på sätt akademien begärt, får jag i
underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att årsanslaget till det under vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens
inseende stälda bibliotek må ökas med ett belopp af 1,000 kronor, eller
till 2,500 kronor, hvarigenom anslaget till nämnda akademi, nu 29,450
kronor, skulle komma att uppgå till 30,450 kronor.

46 Åttonde hufrndtiteln.

Musikaliska akademien.

[20.] 1 underdånig skrifvelse den 27 nästlidne oktober har musikaliska

Höjning af »»-akademien bland annat anfört, hurusom det å akademiens stat till 4,668
penser”''kronor upptagna anslag till expenser, instrumenters vård, inköp af musikalier
och böcker samt för uppvärmning och lyshållning i akademiens
byggnad, af hvilket anslag jemväl böra utgå årligen till aflöning åt en
eldare 900 kronor och en portvakt 200 kronor, visat sig för de afsedda
ändamålen otillräckligt. Redan vid akademiens flyttning till dess nya
byggnad hade å nämnda medel uppkommit en brist, som vid 1880 års
slut uppgått till 1,129 kronor 91 öre, till hvars betäckande Eders Kongl.
Maj:t behagat af allmänna besparingarna å anslagen under riksstatens
åttonde hufvudtitel anvisa motsvarande belopp. Trots all sparsamhet vid
expensmedlens användning hade emellertid äfven derefter visat sig omöjligt
att med desamma bestrida de utgifter, som varit nödiga för statens under
akademiens inseende stälda läroverk, utan hade akademien för behofvens
fyllande måst anlita sina egna tillgångar. Enligt hvad skrifvelsen bifogadt
utdrag af räkenskaperna för åren 1883—1891 utvisade, hade under berörda
tid årligen utgått i medeltal: till arfvoden åt eldaren och portvakten samt
instrument vårdare, städerska, orgeltrampare och en under de senare åren
mot ett årsarfvode af 150 kronor anstäld läkare, hvilkens råd afgiftsfritt
varit att tillgå för de oftast mycket obemedlade eleverna, 1,849 kronor 3
öre, till instrumenters inköp och underhåll 504 kronor 93 öre, till böcker och
musikalier 193 kronor 6 öre, till annonser och tryck 441 kronor 95 öre,
till uppvärmning och lyshållning 1,727 kronor 29 öre samt till brandförsäkring,
skrifmaterialier in. m. 258 kronor 39 öre. För nu angifna
ändamål hade under nämnda 9 år utbetalts sammanlagdt 44,771 kronor
83 öre eller i medeltal 4,974 kronor 65 öre om året. Då härför under
samma tid å expensmedelskontot funnits tillgängliga allenast 42,169 kronor,
hade akademien måst af egna medel tillsläppa återstoden, 2,602 kronor 83
öre nemligen,

o ar	1883..............................	............... kronor	316: 01
»	1884...............................	»	40: 66
	1885 ............................		85: 90
»	1886 .............................	................ »	138: 47
åren	1887 och 1888 ..........		665: 75
o ar	1889 ............................	»	294: 90
»	1890 ..........................	............ »	458: 23
>	1891 .........................	»	602: 91

summa kronor 2,602: 83,

Åttonde hufvndtiteln.

eller i medeltal omkring 800 kronor årligen. Deri hade dock ej inberäknats
särskilda tillskott, som akademien under tiden af egna medel
lemnat för höjande af portvaktens aflöning, hvilken akademien funnit alldeles
otillräcklig, samt till betäckande af kostnaden för gasförbrukning utöfver
ett qvartal för hvarje år. Dessutom hade akademien hvarje år för undervisningens
bestridande utgifvit af egna medel betydliga tillskott i form af
bidrag till lärarearfvoden, när sådant erfordrats till följd af det stora tillströmmande
antalet elever, i synnerhet inom organistklassen. Med anledning
häraf och då det vore oafvisligen nödvändigt att musikkonservatoriets
egna expenser bestredes af statsmedel, om akademien skulle blifva
i tillfälle att främja undervisningen, hade akademien hemstält, huruvida
icke skäl kunde anses vara för handen att till Riksdagen göra framställning
om ifrågavarande anslags förhöjning.

Efter nådig remiss har statskontoret den 7 sistlidne december afgifvit
underdånigt utlåtande i ärendet, dervid statskontoret, enär erfarenheten
under en längre följd af år ådagalagt otillräckligheten af det å akademiens
stat för olika ändamål anvisade gemensamma expensmedelsanslag,
och akademien för behofvens fyllande nödgats af egna tillgångar under
de senare åren i medeltal använda omkring 300 kronor årligen, ansett,
jemväl med hänsyn till hvad akademien för öfrigt i ärendet upplyst,
tillräcklig anledning förefinnas att till innevarande års riksdag aflåta nådig
proposition angående förhöjning af ifrågavarande anslag från dess nuvarande
belopp, 4,668 kronor, till en jemn summa af .6,000 kronor, eller med 332
kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit anser jag giltiga skäl förefinnas
att nu bereda musikaliska akademien någon förhöjning i dess anslag,
hvilken lämpligen torde kunna bestämmas till 300 kronor, på det att
akademiens stat, som nu uppgår till 44,900 kronor, må erhålla jemn slutsumma.
Jag tillstyrker derför i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att i musikaliska akademiens stat bevilja en förhöjning
af 300 kronor till expenser in. m.

I underdånig skrifvelse den 24 november 1892 har musikaliska akade- [21.]
mien förnyat sin vid ett par föregående tillfällen gjorda underdåniga''*»»*''*?tillvppframställning
rörande anslag till understöd, åt svenska tonsättare. mdmu^åt

Redan år 1874 ingick akademien till Eders Kongl. Maj:t med en inhemska
skrifvelse i ämnet, hvilken ock föranledde en nådig framställning till
1875 års riksdag. Eders Kongl. Maj:t föreslog då, att till Eders Kongl.

Maj:ts disposition skulle på ordinarie stat anvisas ett reservationsanslag
af 6,000 kronor, för att i enlighet med de föreskrifter, Eders Kongl. Maj:t

ton Käfta rf.

Åttonde hufvudtiteln.

kunde finna skäligt att vidare meddela, användas dels till reseunderstöd
åt lofvande tonkonstnärer och dels till honorarier åt inhemska tonsättare
för arbeten af högre konstvärde. Framställningen afstyrktes emellertid af
statsutskottet under hänvisning till den höjning af akademiens ordinarie
anslag, som under de närmast föregående åren egt rum, samt det då nyligen
beviljade anslaget till ny byggnad för akademien, och vann icke
heller Riksdagens bifall, ehuru inom båda kamrarne förekommo betydande
uttalanden till förmån för Eders Kongl. Maj:ts förslag och ett
ganska stort antal röster afgafs för beviljande af anslag i nämnda syfte.

Frågan återupptogs af akademien i skrifvelse den 17 september 1891,
hvari hufvudsakligen anfördes följande.

De musikaliska kompositörernas ställning vore hos oss ingalunda sådan,
att de kunde påräkna att genom sin verksamhet såsom tonsättare
bereda sig en inkomst, som ens tillnärmelsevis motsvarade lefnadsbehofven.
Det kunde till och med sägas, att, ju mera omfattande och ju konstfullare
utarbetadt ett musikverk vore, desto mindre utsigt hade tonsättaren att
få sitt derpå nedlagda arbete i någon mån ersatt, I lyckligaste fall kunde
han måhända hoppas att få verket utfördt — utan arfvode, eller tryckt
-— utan författarehonorar. Omsorgen om lifsuppehället tvingade honom
sålunda att vända sig till andra grenar af musikalisk verksamhet, såsom
utöfning af eller undervisning i tonkonst, och endast undantagsvis kunde
han bereda sig tillfälle att genom skapande verksamhet tillfredsställa sitt
eget musikaliska behof, dervid han i de flesta fall af praktiska hänsyn
hölle nsig till visans eller pianostyckets mera tillgängliga former.

A andra sidan vore otvifvelaktigt den musikaliska konstens lif och
utveckling i väsentlig mån beroende derpå, att de skapande förmågorna, der
de uppstode, äfven funne tillfälle till utbildning och verksamhet. Då som
allmänt erkändt finge antagas, att musiken, så väl som hvarje annan
konst, icke blott för sin egen skull utan ock för sin i stor mening uppfostrande
inverkan vore af största betydelse för ett lands odling, borde
hon ock kunna anses ega berättigade anspråk på att, just i hvad som
rörde hennes vigtigaste och ömtåligaste grenar, från statens sida njuta
det skydd och den uppmuntran, som i allmänhet komme kulturintressen
till del, helst staten icke undandragit sig liknande förpligtelser, när det
galt litteratur eller bildande konst. Så vore ett årligt anslag af 6,000
kronor beviljadt till understöd åt framstående vitterhetsidkare, att utdelas
efter förslag'' af svenska akademien, och till de bildande konsternas befordran
funnes anvisadt ett årligt belopp af 9,000 kronor till resestipendier,
de der ofta för längre tid åt sina innehafvare betryggade ett ostördt
arbete i konstens tjenst. Genom det för inköp af lefvande svenska konst -

Åttonde hufvudtiteln.

närers arbeten å nationalmusei stat uppförda anslag af 6,000 kronor årligen
bildades och vidmakthölles en samling, representerande den inhemska
konsten, hvarförutom dennas idkare i hoppet att se sin talang
uppskattad och sitt arbete ersatt egde en sporre till fortsatt verksamhet.
På musikens område deremot vore de skapande konstnärerna uteslutande
hänvisade till den sparsamma uppmuntran, som enskilda förläggare och
allmänheten kunde förunna dem.

I våra grannländer, Norge och Danmark, ansåges deremot rättvist att
låta den musikaliska konstens representanter varda delaktiga af statsunderstöd,
lika väl som författare och bildande konstnärer.

Efter att hafva lemnat en redogörelse för förhållandena i Norge och
Danmark uti nu ifrågavarande hänseende samt erinrat derom, att den
uppfattning af statens intresse att understödja den inhemska tonsättningen,
som genomförts i båda dessa länder, äfven blifvit erkänd och åtminstone
vid ett tillfälle tillämpad hos oss, i det att Riksdagen år 1883 beviljade
förre hofkapellmästaren L. Norman ett årligt understöd af 2,000 kronor,
hemstälde akademien, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
nådig proposition om beviljande af 6,000 kronor årligen till understöd åt
musikaliska kompositörer.

Med anledning af denna framställning, för hvilken enligt min uppfattning
akademien anfört fullt giltiga skäl, föreslog Eders Kongl. Maj:t
i statsverkspropositionen år 1892 Riksdagen att till understöd åt inhemska
tonsättare uppföra under musikaliska akademiens stat ett årligt anslag af

6,000 kronor, att af Eders Kongl. Maj:t, efter akademiens hörande, fördelas.

Detta förslag antogs emellertid icke af Riksdagen, som i skrifvelse den
20 maj 1892 uti detta ämne anförde följande. Enligt Riksdagens uppfattning
kunde det anses vara en statens uppgift att bidraga till den musikaliska
konstens uppodling. Att i det afseendet beviljandet af anslag
till understöd åt inhemska tonsättare skulle visa sig såsom ett verksamt
medel, om det lemnades i rätt form och så, att konstnärernas och konstens
utveckling derigenom fullt tillgodosåges, torde vara obestridligt,
och staten syntes vid sådant förhållande icke böra undandraga sig att
främja den i så hög grad allmänbildande och för vida kretsars uppfattning
tillgängliga tonkonstens utveckling inom landet, lika litet som den
gjort det i fråga om vitterheten och de bildande konsterna. För ett rätt
främjande af det erk annans värd a ändamålet måste det emellertid vara
af vigt att finna det bästa sättet för statens medverkan. Af hvad akademien
meddelat om förhållandena i Norge och Danmark i detta afseende
syntes framgå, att bidrag åt tonsättare lemnats under olika former, nemligen
dels såsom fast eller tillfälligt understöd, dels såsom reseanslag, dels

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sand. 1 Afd. 7

50 Åttonde hufvudtiteln.

ock såsom hedersgåfvor på lifstid. Hvad nu först beträffade det sista
sättet för statsanslags meddelande, syntes det Riksdagen, som om ett beslut
härom borde, för att få sin rätta betydelse, blifva beroende på pröfning
af Konung och Riksdag och icke sättas i sammanhang med dispositionen
på angifvet sätt af ett så beskaffadt årsanslag, som blifvit
ifrågasatt. I hvad mån åter genom det äskade anslaget för öfrigt uppmuntran
skulle anses kunna och böra lemnas åt tonsättare, som deraf
kunde hafva gjort sig fullt förtjenta, eller åt yngre krafter med hänsyn
till förhoppningar om en lifskraftig musikalisk utveckling eller
ock komma båda dessa grupper till godo, derom lemnade akademiens
framställning icke tillräcklig upplysning. Med afseende härå och då
Riksdagen saknade ledning för att rätt kunna bedöma, i hvad mån anslaget
skulle blifva verkligt fruktbringande för den inhemska tonsättarekonsten,
i det att de hufvudsakliga vilkoren för tillgodonjutande af andel
deri, om de ock varit föremål för öfvervägande, dock ej blifvit närmare
angifna, funne sig Riksdagen, ehuru den till fullo behjertade angelägenheten
af det främjande från statens sida af tonsättarekonsten, hvarom
vore fråga, dock i sakens dåvarande skick icke kunna till Eders Kongl.
Maj:ts ifrågavarande framställning lemna bifall.

Ehuru Riksdagen sålunda ej ansett sig böra lemna sitt bifall till den
senast aflåtna nådiga propositionen i detta ärende, ville det dock — yttrar
musikaliska akademien i sin skrifvelse den 24 sistlidne november — synas
akademien, som skulle Riksdagens uttalande ingifva förhoppning, att det
ifrågavarande anslaget möjligen kunde komma att bevilias, derest Eders
Kongl. Maj:t behagade derom framlägga förnyad nådig proposition med
angifvande af de bestämmelser rörande vilkoren och sättet för anslagets
utdelande, hvilka Riksdagen förmält sig sakna. I förhoppning, att Eders
Kongl. Maj:t. täcktes å nyo upptaga denna fråga till nådig pröfning, ville
akademien i afseende på vilkoren och sättet för anslagets utdelande anföra
följande.

Beträffande först fördelningen af den föreslagna summan förestälde
sig akademien, att deraf kunde bildas stipendier af olika storlek, så att
det högsta belopp, som för hvarje gång kunde till en person utdelas, bestämdes
till 2,000 kronor för år, under det åter intet understöd, så vida
något gagn dermed skulle kunna vinnas, borde understiga 1,000 kronor.

Vilkoren åter för att efter ansökan komma i åtnjutande af stipendium
syntes böra affattas så, att den sökandes egentliga studier i komposition
och instrumentering borde vara afslutade, hvilket skulle styrkas
genom egna arbeten, som jemte ansökan inlemnades till akademien. Vidare
borde en viss maximiålder stadgas såsom vilkor för första tillträ -

Åttonde hufvudtiteln. 51

dandet af ett stipendium. I detta hänseende kunde det ej undgå akademiens
uppmärksamhet, att i vårt land, hvarest tonsättningskonsten oftast
blott utgjort en mera tillfällig verksamhet vid sidan af annat arbete
inom musikens område, och der, efter hvad erfarenheten hittills visat, de
konstnärliga anlagen i allmänhet jemförelsevis sent vunne mognad och
stadga, det mötte stora svårigheter att träffa sådana bestämmelser, som
ej uteslöte möjligheten af understöd, der sådant måhända ur konstnärlig
synpunkt funnes befogadt och önskligt. Akademien ansåge sig emellertid
böra uttala den meningen, att en sådan åldersgräns åtminstone ej borde
sättas lägre än 30 år.

öfver ansökningar, hvilka inom viss föreskrifven tid inkommit från
behörigen qvalificerade personer, skulle akademien till Eders Kongl. Maj:t
afgifva underdånigt utlåtande jemte förslag till anslagets fördelning.
Dock ansåge akademien sig äfven böra anhålla om rättighet att, derest
särskilda omständigheter dertill föranledde, kunna å förslaget upptaga
person, som öfverskridit förutnämnda åldersgräns och förty ej egt kompetens
att sjelf derom göra ansökan, med iakttagande att den del af anslaget,
som skulle kunna användas för sådant ändamål, begränsades till
ett belopp af högst 2,000 kronor.

I fråga om den tid, under hvilken ett efter ansökan erhållet stipendium
skulle kunna af stipendiaten innehafvas, ansåge sig akademien slutligen
böra föreslå, att stipendiet skulle utan vidare ansökan få behållas i
två år, inom hvilken tid stipendiat borde, genom inlemnadt musikaliskt
arbete i större form, ådagalägga, att understödet burit frukt, hvarefter
stipendietiden skulle kunna förlängas med två år och sedermera, under
förutsättning af fortsatt styrkt kompositionsverksamhet, med ett år i
sänder under ytterligare tre år. Hvarje gång bestämmelse träffades om
förlängning af stipendietiden, kunde möjligen äfven beloppet ändras, inom
förut angifna gränser.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt anhåller akademien, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om ett
årligt anslag för svenska tonsättare å G,000 kronor att fördelas efter de bestämmelser
akademien angifvit eller Eders Kongl. Maj:t eljest kunde finna lämpliga.

Då jag den 13 januari 1892 för Kongl. Maj:t anmälde musikaliska
akademiens underdåniga skrifvelse i ämnet den 17 september 1891, tillät
jag mig uttala, att det här gälde den gren af tonkonsten, som ej blott
vore den högsta och för den fosterländska odlingen af mest ingripande
betydelse, utan äfven, såsom erfarenheten visat, mest i behof af en verksam
omvårdnad, samt att det ej torde lida något tvifvel, att det under -

52 Åttonde hufvudtiteln.

stöd, som i Norge och Danmark från statens sida lemnats dessa länders
kompositörer, kraftigt bidragit till den norska och danska tonkonstens utveckling
och nationella prägel, likasom att äfven hos oss goda frukter
vore att vänta af en liknande uppmuntran från det allmännas sida. I
öfverensstämmelse med de åsigter jag sålunda uttalat, och då af Riksdagens
svar på den sistlidna år aflåtna nådiga framställningen i ämnet
synes kunna dragas den slutsats, att Riksdagen i hufvudsak delar dessa
åsigter, tvekar jag ej att nu tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
framlägga en förnyad proposition, i hvilken jemväl antydas de grunder,
efter hvilka ett anslag för ändamålet bör användas.

Enligt hvad af akademiens framstälda förslag framgår, skulle anslaget i sin
helhet disponeras uteslutande till stipendier, att utgå såsom understöd åt
tonsättare, hvilka ännu ej uppnått full konstnärlig mognad. Med en sådan
användning af anslaget skulle dock enligt min tanke ej beredas allt
det gagn för den inhemska tonsättningskonsten, som med detsamma bör
och kan vinnas. Akademien har sjelf erinrat derom, att de musikaliska
kompositörernas ställning hos oss är sådan, att de icke kunna utan alltför
stora ekonomiska uppoffringar egna sig åt utöfningen af sin konst. Vid
sådant förhållande synes det ej vara nog, att staten genom understöd i
form af stipendier bidrager till utvecklingen af lofvande anlag inom
ifrågavarande konstart, utan staten bör ock söka sätta den mognade konstnären
i tillfälle att utöfva den förmåga han förvärfva!. Sker ej detta,
har hvarken staten eller konstnären sjelf den båtnad af hans konstnärliga
utveckling, som varit afsedd och kunnat påräknas. Följaktligen anser jag,
att någon del af anslaget hör kunna användas till belöning åt eller uppmuntran
af inhemska tonsättare för åstadkommande af musikaliska konstverk af högre
värde. Tydligt är, att något visst årligt belopp ej kan bestämmas till användning
på sådant sätt, utan lärer det böra ankomma på Eders Kongl. Maj:t att efter
akademiens hörande i hvarje fall bestämma hvad i sådant afseende bör utgå.

Hvad åter beträffar stipendierna, till hvilka väl i regeln större delen
af ifrågavarande anslag skulle komma att användas, finner jag akademiens
förslag i hufvudsak tillfredsställande. Dock anser jag, att den
maximitid af sju år, som af akademien föreslagits för innehafvande af
stipendium, är något för högt tilltagen. Jag tillåter mig att i detta afseende
erinra derom, att enligt det af Eders Kongl. Maj:t faststälda reglemente
angående det på akademiens för de fria konsterna stat uppförda
reservationsanslag till resestipendier åt konstidkare den längsta tid, hvarunder
ett af dessa stipendier kan innehafvas, är bestämd till sex år; och
maximitiden för innehafvande af ett stipendium för musikidkare synes
mig i hvarje fall icke böra bestämmas längre, snarare något kortare för

Åttonde lmfvudtiteln.

att, såsom akademien jemväl erinrat, bereda uppväxande yngre förmågor
större möjlighet att komma i åtnjutande af sådant understöd. Äfven
synes det mig mindre lämpligt att, på sätt akademien föreslagit, meddela
någon bestämmelse om viss ålder såsom vilkor för rätt att söka stipendium
— en bestämmelse, som ej heller har någon motsvarighet eller visat
sig erforderlig i afseende å de med dessa stipendier jemförliga stipendierna
vid akademien för de fria konsterna.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört och under hänvisning till mina
i det föregående uttalade åsigter rörande det ifrågasatta anslagets användning
hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att under musikaliska akademiens stat uppföra ett årligt
reservationsanslag af 6,000 kronor för att, i enlighet med de föreskrifter,
som af Eders Kongl. Maj:t meddelas, användas dels till stipendier åt
yngre svenska musikidkare med anlag för tonsättningskonst och dels
till belöning åt eller uppmuntran af inhemska tonsättare för åstadkommande
af musikaliska arbeten af högre värde.

Naturhistoriska riksmuseum.

Till expenser för naturhistoriska riksmuseet utgår för närvarande ett [22.]
anslag af 10,370 kronor. Redan år 1877 anmälde vetenskapsakademien
hos Eders Kongl. Maj:t behofvet af detta anslags höjande från 7,470 kro
nor, hvarmed detsamma då utgick, till 12,000 kronor, och nådig propo- nnsla9■
sition i sådant syfte afläts till 1878 års Riksdag; men Riksdagen beviljade
då endast en förhöjning af 2,900 kronor, eller till anslagets nuvarande
belopp. I underdånig skrifvelse den 17 september 1890 anförde akademien,
att detta anslag, i hvilket äfven vore inberäknade särskildt anvisade 500
kronor expensmedel för museets mineralanalytiska laboratorium, under de
senare åren visat sig mer och mer för sitt ändamål otillräckligt. Anledningarna
härtill vore hufvudsakligen att söka dels i tillkomsten af en ny
museiafdelning, den för arkegoniater och fossila växter, dels i de stegrade
prisen på stenkol och koks, som användes för museets värmeledning.

Bristen å expensmedelsräkningen hade under de då närmast förflutna åren
alltjemt ökats. Då det icke läte sig göra att längre fortgå med denna år
för år växande brist, som med museets fortskridande tillväxt otvifvelaktigt
komme att med åren stegras i ett ännu starkare förhållande, anhöll akademien
om aflåtande af nådig proposition om expensmedelsanslagets höjande
till 12,000 kronor, då akademien ville tillse, att deraf till en början kunde
erhållas ett årligt bidrag till successiv förminskning af den dåvarande
bristen, efter hvars fullständiga amortering det höjda anslaget antagligen

54 Åttonde lmfvudtiteln.

icke skulle komma att visa sig vara mer än tillräckligt för bestridande af
museets årliga expensutgifter.

I enlighet med akademiens sålunda gjorda hemställan afläts till 1891
års Riksdag nådig proposition, i afseende å hvilken statsutskottet anförde,
att den ej gifvit anledning till någon utskottets erinran. Den blef ock af
Första Kammaren bifallen, men afslogs af Andra Kammaren, och vid
gemensam votering afgjordes frågan i enlighet med Andra Kammarens
mening. En af akademien i skrifvelse den 9 september 1891 gjord framställning
i ämnet föranledde icke någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

Nu har akademien i underdånig skrifvelse den 14 september 1892
åter upptagit denna fråga och dervid anfört, bland annat, att bristen å
nämnda anslag numera uppginge till omkring 4,000 kronor samt att ordnandet
af denna angelägenhet icke längre kunde uppskjutas utan väsentligt
men för riksmuseet och verksamheten vid detsamma; och har akademien,
med åberopande af sina föregående underdåniga skrivelser i ämnet,
anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst instundande riksdag aflåta
förnyad nådig framställning om förhöjning af det till museet utgående
expensanslaget från dess nuvarande belopp, 10,870 kronor, till 12,000 kronor,
eller med 1,6,30 kronor.

Hvad sålunda i ärendet förekommit synes mig tydligt utmärka, att
här föreligger ett verkligt och oafvisligt behof, hvadan jag tillstyrker, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till höjande af naturhistoriska
riksmuseets årliga exepensmedelsanslag bevilja 1,630 kronor,
hvarigenom museets ordinarie anslag skulle komma att uppgå till 76,650
kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

[23.] I underdånig skrifvelse den 30 oktober 1891 anhöll vetenskapsaka utvidgande

a/demien, på hemställan af föreståndaren för statens meteorologiska centraltotalt
professorn R. Rubenson, att nådig proposition måtte aflåtas till
staiten. 1892 års Riksdag om beviljande dels af ett årligt anslag å 8,200 kronor
att utgå från och med år 1893 för ett fullständigt och planmessigt ordnande
och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska centralanstalten
såväl på förmiddagarne under hela året som ock på eftermiddagarne
under månaderna juli—september, dels ock af ett extra anslag
å 2,000 kronor för upprätthållande vid anstalten af en väderlekstjenst
till jordbrukets gagn under månaderna juli—september 1892.

Ehuru det syntes önskvärdt, att meteorologiska centralanstaltens verksamhet
blefve efter ett bestämdt system utvidgad och så fullständig som

Åttonde hufvudtiteln.

möjligt, ansåg jag mig likväl, af hänsyn till de många andra behof, hvilka
borde tillgodoses med statsanslag, icke kunna vid berörda skrifvelses föredragning
tillstyrka bifall till den gjorda framställningen i den utsträckning,
som föreslagits, utan hemstälde allenast, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att åt meteorologiska centralanstalten på extra stat för år 1893
bevilja till anordnande af väderleksmeddelanden om eftermiddagarne under
månaderna juli—september 2,500 kronor samt såsom bidrag till bestridande
af vissa utgifter för väderlekstelegram m. m. 2,200 kronor, med
rätt för Kongl. Maj:t att till ersättande från dessa anslag låta af tillgängliga
medel förskjuta hvad som för ifrågavarande ändamål under år 1892
erfordrades; och afläts till Riksdagen nådig proposition i enlighet med
hvad jag sålunda hemstält.

Emellertid väcktes inom Riksdagen genom enskild motion förslag
derom, att Riksdagen ville för utvidgning af den meteorologiska centralanstaltens
verksamhet, särskildt med afseende på utgifvandet af väderleksmeddelanden,
bevilja för år 1893 ett extra anslag af 10,200 kronor, hvarmed
åsyftades genomförande af ofvan omförmälda, utaf anstaltens föreståndare
framstälda förslag, ehuru hela det erforderliga beloppets beviljande
förordades allenast på extra stat.

I skrifvelse den 20 maj 1892, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel, anförde Riksdagen, att, ehuru hvad
af bemälde föreståndare ifrågasatts angående utvidgningen af anstaltens
verksamhet synts Riksdagen beaktansvärdt, Riksdagen likväl, med hänsyn
till det af mig mot ett genomförande af förslaget i dess helhet anförda
skäl, icke funnit sig kunna biträda framställningen i annan mån, än att
Riksdagen faststält det för anordnande af väderleksmeddelanden om eftermiddagarne
under sommarmånaderna afsedda anslag till något högre belopp
än det Eders Kongl. Maj:t föreslagit; att Riksdagen inliemtat, att för
fortsättning under år 1892 af den provisoriska eftermiddagstjenstgöring,
som under 1890 och 1891 årens somrar varit anordnad, af föreståndaren
beräknats åtgå en summa af 2,000 kronor; att, då det synts Riksdagen
lämpligt, att ifrågavarande väderleksmeddelanden måtte anordnas på det
något förbättrade sätt, föreståndaren syntes hafva åsyftat, Riksdagen ansett,
att medel till belopp af 2,000 kronor för hvartdera året, eller tillhopa

4,000 kronor, borde lemnas till föreståndarens förfogande för ändamålet;
att som Riksdagen likväl förestält sig, att en tillgång af 500 kronor skulle
kunna beredas genom minskning i då från anstaltens anslag utgående
arfvoden, förenämnda belopp, 4,000 kronor, synts Riksdagen kunna i nytt
anslag begränsas till allenast 3,500 kronor; samt att Riksdagen, som icke
haft något att erinra mot Eders Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af

Åttonde hufvudtiteln.

2,200 kronor till bestridande af vissa utgifter för väderi ekstelegram m. m.,
åt meteorologiska centralanstalten på extra stat för år 1893 beviljat, till
anordnande af väderleksmeddelanden om eftermiddagarne under månaderna
juli—september, 3,500 kronor samt såsom bidrag till bestridande af vissa
utgifter för väderlekstelegram m. in. 2,200 kronor, med rätt för Eders
Kongl. Maj:t att till ersättande från dessa anslag låta af tillgängliga medel
förskjuta hvad som för ifrågavarande ändamål under år 1892 erfordrades.

Vid underdånig föredragning den 15 juni 1892 af Riksdagens omförmälda
skrifvelse behagade Kongl. Maj:t ställa berörda anslag till föreståndarens
för meteorologiska centralanstalten förfogande att användas till de
med dem afsedda ändamål.

I en till vetenskapsakademien stäld skrifvelse af den 13 september
1892 har föreståndaren för meteorologiska centralanstalten ånyo framlagt
förslag till utvidgning af anstaltens verksamhet efter samma plan, som
förut omförmälts. I denna skrifvelse anföres hufvudsakligen följande.

De skäl, som förut åberopats för ifrågavarande utvidgning af anstaltens
verksamhet, egde fortfarande sin fulla giltighet och hade genom sista årets
erfarenhet ytterligare vunnit i styrka. Denna erfarenhet gåfve nemligen
vid handen, att de brister i det telegrafiska observationsnätet, som äfven
efter de senast vidtagna provisoriska förbättringarna förefunnes, men hvilka
det fullständiga förslaget afsåg att afhjelpa, ännu, oaktadt all möjlig omsorg
egnats åt materialets bearbetning, i ej ringa mån menligt inverkade
på väderleksutsigternas tillförlitlighet i de delar af vårt land, hvilkas
väderlek mera direkt påverkades af närbelägna områden i utlandet, från
hvilka väderlekstelegram ännu saknades, medan deremot utsigterna för andra
delar af vårt land, hvilkas väderleksförhållanden mindre direkt berördes
häraf, torde hafva tillfredsstält alla billiga anspråk.

Rörande den i sammanhang med utvidgningen af sommartjensten föreslagna
förbättringen af systemet i dess helhet ville föreståndaren nu ytterligare anföra,
att allt fortfarande anstaltens meddelanden om väderleksutsigterna på telegrafisk
väg dagligen sändes till de förnämsta hamnarne i riket, samt att under
årets lopp fyrfaldiga gånger till anstalten ingått förfrågningar från sjöfarande
och andra personer rörande utsigterna för vind och väderlek i olika delar
af Sverige och omgifvande farvatten, och syntes det föreståndaren alltså
högeligen önskvärdt, att anstalten äfven derutinnan utrustades med tillräckliga
hjelpmedel, så mycket hellre som den stora allmänheten och särskilt
jordbrukaren äfven under de öfriga årstiderna hade nytta af tillförlitliga
meddelanden om väderleksutsigterna.

På grund af det anförda ansåge föreståndaren sig böra ännu en gång
framlägga det år 1891 utarbetade förslaget till ordnande af väderlekstjensten

Åttonde hufvudtiteln.

vid meteorologiska centralanstalteii, dock med den förändring, som föranleddes
af Riksdagens erinran, att en årlig tillgång af 250 kronor borde
kunna beredas genom minskning i de från anstaltens anslag nu utgående
arfvoden, hvilken minskning föreståndaren trott kunna ske å den ersättning
af 500 kronor årligen, som från anstalten utginge till den tjensteman
vid Stockholms centraltelegrafstation, hvilken öfvervakade och sammanfattade
de dit inkommande väder lek stelegrammen; och hade således i det
ändrade kostnadsförslaget nämnda ersättning beräknats till endast 250
kronor om året.

Det af föreståndaren nu framlagda kostnadsförslag för utvidgning af
anstaltens verksamhet på föreslaget sätt har följande utseende.

1. Arfvoden till observatörer vid statens meteorologiska stationer.

Arfvoden till observatörer vid 11 stationer för
uppsättande af väderlekstelegram dagligen

året om klockan 8 f. m. å 75 kronor...... kronor

Arfvoden till observatörer , vid ytterligare 10
stationer för uppsättande af väderlekstelegram
klockan 8 f. m. under månaderna juli —september
a 20 kronor.................................... »

Arfvoden till alla ofvannämnda 21 observatörer
för verkställande af observation och uppsättande
af väderlekstelegram hvarje eftermiddag
under juli—september å 30 kronor »
Arfvoden för anställande af ytterligare extra ''
observationer och uppsättande af väderlekstelegram
till utlandet................................... »

Arfvode för observationer och telegrafering vid
Stockholms observatorium................................. »

825: —

200: —

630: —

200: —

256: — 2,111: —

2. Arfvoden till biträden vid det ökade
arbetet vid anstalten för den dagliga väderlekstjensten.

Vetenskapligt biträde vid den utvidgade väderlekstjensten
under förmiddagarne och dermed
i samband stående undersökningar, byråarbete
m. m.................................................

Vetenskapligt biträde vid den nya efter middags tjensten

under juli—september....................

Transport

Bill. till Kikad. Prut. 18.93. 1 Samt. 1 Afd.

» 1,800: —

» 600: —

» 2,400: — 2,111: —

Åttonde hufvudtitoln.

Transport kronor 2,400: — 2,111: —
ökade kostnader för telegrafering vid anstalten,
kopiering af väderleksuppgifter och synoptiska
kartor, budbäring m. m.............................. » 1,200: — 3,600: _

3. Diverse omkostnader.

Ökad förbrukning af kartblanketter, formulär,
anslag, telegrafremsor, skrifmaterialier, ljus

m. m..................................................................... » 214: —

Underhåll af telegraflinien mellan Stockholms

observatorium och centraltelegrafstationen .. » 150: — 364:-

4. Ersättning till utländska telegraflinier
för befordran af de nya väderlekstelegrammen
till anstalten.

Ersättning till engelska telegrafverket och nordiska
telegrafbolaget............................................

Ersättning till danska telegrafverket....................

5. Ersättning till svenska telegrafverket.

Till den tjensteman vid Stockholms centraltelegrafstation,
som öfvervakar och sammanfattar
de inkommande väderlekstelegrammen,

För telegram vexling med Hamburg...................

För eftermiddagstelegram till England och

Ryssland .........................................................

För de nya telegrammen.......................................

700: —

300: ~ 1,000: —

» 250: —

» 300: —

» 200: —

* 1,175: — 1,925: —

Summa kronor 9,000: —

Härifrån skulle dock afgå det tillskott, som anstalten
enligt nådiga brefvet den 31 maj 1889 åtnjuter,

nemligen ......................................................................... kronor 1,050: —

Således utgjorde den för ifrågavarande förslags genomförande
behöfliga tillökningen i anstaltens årliga anslag

en summa af.................................................................. » 7,950: —

Härvid har föreståndaren emellertid ansett sig böra framhålla, att anstalten
alltsedan år 1877 faktiskt åtnjutit ett tillskott af 2,150 kronor
utöfver sitt ordinarie anslag af 16,000 kronor, hvadan statsverkets verkliga
utgift för anstalten uppgått till 18,150 kronor, under det att enligt före -

Åttonde hufyudtiteln. 59

ståndarens förslag utgiften för framtiden, anstaltens lönestat oberäknad,
skulle utgöras af

det äldre ordinarie anslaget...................................... kronor 16,000: —

tillskottet enligt nådiga brefvet den 31 maj 1889 .......... » 1,050: —

den nu begärda tillökningen i det ordinarie anslaget . . »_7,950: -

Summa kronor 25,000: —

Då härifrån afdroges förut anvisade............................... kronor 18,150: —

återstode såsom den verkliga tillökningen i utgift för

statsverket.................................................................... » 6,850: —

Men härtill komme, enligt hvad en föreståndarens framställning bilagd
skrifvelse från telegrafstyrelsen den 17 juni 1892 utvisade — i hvilken
skrifvelse telegrafstyrelsen uttalade den uppfattning, att från och med år 1893
ersättning af allmänna medel borde beredas telegrafverket för bestyret med
de under juli, augusti och september månader vid meteorologiska centralanstalten
behöfliga nya meteorologiska telegrammen — under innevarande
år en ersättning till telegrafverket för nämnda telegram, hvilken telegrafstyrelsen,
på förfrågan af föreståndaren, beräknat till 925 kronor.

Ifrågavarande godtgörelse vore visserligen inbegripen i det efter aftal
med telegrafstyrelsen beräknade årliga ersättningsbelopp till telegrafverket
af 1,175 kronor, som funnes upptaget i det fullständiga förslag till väderlekstjenstens
ordnande, hvilket i vetenskapsakademiens underdåniga skrifvelse
den 30 oktober 1891 framlades; men då detta förslag ej vann bifall,
utan Riksdagen i stället beviljade till upprätthållande af väderlekstjensten
under juli—september 1893 en summa af 1,750 kronor, hvari ej ingick
lörenämnda af telegrafstyrelsen begärda ersättning, och då meteorologiska
centralanstaltens ordinarie anslag icke tilläte bestridandet af denna opåräknade
utgift, hvilken från och med år 1894 inberäknats i den nu föreslagna
förhöjningen af anstaltens årsanslag, såge föreståndaren sig nödsakad att
för år 1893 begära särskild godtgörelse af allmänna medel.

På grund af det sålunda anförda anhölle föreståndaren, att vetenskapsakademien
måtte söka utverka aflåtande af nådig proposition till
Riksdagen dels om förhöjning af meteorologiska centralanstaltens nuvarande
ordinarie anslag med en summa af 7,950 kronor, hvarigenom anstaltens
ordinarie årsanslag, lönestaten oberäknad, skulle komma att utgöra 25,000
kronor, dels ock om beviljande för en gång af en summa af 925 kronor
att till anstalten utgå under år 1893 för bestridande af den utaf telegrafverket
begärda ersättning för de nya meteorologiska telegrammen.

Med underdånig skrifvelse den 14 september 1892 bar vetenskapsakademien
till nådig pröfning öfverlemnat berörda af meteorologiska cen -

60 Åttonde hufvudtiteli!.

tralanstaLtens föreståndare gjorda framställning och dervid anfört, att, då
akademien icke kunde finna annat, än att föreståndaren andragit fullt
bindande skäl för sin anslagsbegäran, som ju hufvudsakligen åsyftade att
bereda ett eftersträfvadt gagn åt landets modernäring, åkerbruket, akademien
hade den giltigaste anledning att med sitt kraftigaste förord beledsaga
föreståndarens framställning till nådigt bifall.

Riksstaten för innevarande år upptager under rubriken meteorologiska
eentralanstalten såsom ordinarie anslag ett belopp af 25,050 kronor, deraf

16,000 kronor reservationsanslag, samt såsom extra anslag 5,700 kronor.

Det ordinarie anslaget innefattar dels lönestat för föreståndaren och
amanuensen med en slutsumma af 8,000 kronor, dels förenämnda enligt
nådigt bref den 31 maj 1889 såsom bidrag till anstaltens årliga utgifter
för väderlekstelegram m. m. anvisade .anslag å 1,050 kronor, dels ock
reservationsanslaget å 16,000 kronor, hvilket enligt nådiga bref den 12
maj 1876 och den 12 juni 1882 är afsedt till arfvoden åt observatörerna
vid rikets meteorologiska stationer, för räknebiträden, aflöning åt en vaktmästare,
anskaffande och underhåll af instrument, underhåll af anstaltens
telegraf och materiel, äfvensom för andra behof vid anstalten. Derest den
af meteorologiska centralanstaltens föreståndare nu begärda förhöjning af
anstaltens ordinarie anslag beviljas, bör enligt vetenskapsakademiens i underdånig.
skrifvelse den 30 oktober 1891 uttalade mening, hvartill akademien
uti sin senaste skrifvelse i ämnet hänvisa?, anslagsförhöjningen sålunda
fördelas, att till reservationsanslaget, som närmast afser fyllandet af
anstaltens egna, år från år något vexlande behof jemte aflöning åt observatörer,
läggas 6,075 kronor, motsvarande de af föreståndaren uppgifna
utgiftsposterna 1, 2 och 3, samt att, tillika med det redan befintliga anslaget
å 1,050 kronor, återstoden af anslagsförhöjningen, 1,875 kronor,
afsättes för bestridande af de i föreståndarens förslag under 4 och 5 upptagna
utgiftsposter, tillhopa 2,92p kronor.

Jern likt nådiga brefvet den 21 september 1877 åligger det anstalten
att årligen till telegrafverket utbetala 300 kronor för utvexling af meteorologiska
telegram med Deutsche Seewarte i Hamburg och 1,850 kronor
i ersättning för arfvoden åt telegraf^''enstemän, som besörja väderlekstelegraferingen
på åtskilliga orter utom Stockholm, för de meteorologiska
telegrammens sammanfattning å telegrafverkets centralstation i Stockholm,
för underhåll af telegrafledningen mellan denna station och Stockholms
observatorium samt för telegraferingens ombesörjande vid sistnämnda observatorium.
Till bestridande af dessa utgifter, tillhopa 2,150 kronor, balett
motsvarande belopp årligen måst anvisas af särskilda medel, hvilket
förhållande föreståndaren åsyftar, då han i sin anförda framställning upp -

Åttonde hufvudtiteln.

fil

gifver, att anstalten faktiskt åtnjutit ett tillskott af 2,150 kronor utöfver
sitt ordinarie anslag. Genom nådiga brefvet den 31 maj 1889 blef, såsom
förut nämndt, det ordinarie anslaget till anstalten böjdt med 1,050 kronor
såsom bidrag till bestridande af ifrågavarande utgifter; men återstående
1,100 kronor hafva äfven sedermera måst af Eders Kongl. Maj:t särskildt
anvisas, till dess Riksdagen år 1892 på extra stat beviljat medel för
fyllande af denna brist.

På grund af hvad föreståndaren för meteorologiska centralanstalten
och vetenskapsakademien i förevarande ämne anfört hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, för ett
fullständigt ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid anstalten i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med föreståndarens nu afgifna förslag, det
till anstalten utgående årliga anslag måtte höjas med 7,950 kronor, deraf
6,075 kronor såsom reservationsanslag, hvarigenom anstaltens ordinarie
anslag skulle uppnå en slutsumma af 33,000 kronor (deraf 22,075 kronor
reservationsanslag).

Till föreståndarens framställning angående ett extra anslag af 925
kronor till bestridande af ersättning åt telegrafstyrelsen för de nya meteorologiska
telegrammen torde jag få framdeles återkomma i sammanhang
med redogörelsen för de å extra stat erforderliga anslagen under åttonde
hufvudtiteln.

Hospitals underhåll.

I skrifvelse den 23 september nästlidna år angående medicinalverkets [24.]
behof har medicinalstyrelsen anfört, att, enär arbetena å Piteå hospitals Apningsstat
byggnader så långt framskridit, att hospitalet kunde tagas i bruk under1°.
loppet af innevarande år, och då det tillika vore af den största vigt, att
sjuke der måtte kunna emottagas så snart som möjligt, för att i någon
mån fylla det stora behofvet af plats för sinnessjuke, det vore nödvändigt,
att ajlöningsstat för hospitalets läkare och andra tjenstemän bestämdes.
Beträffande ifrågavarande aflöningsstat har medicinalstyrelsen ansett samma
grunder i allmänhet böra följas, som tillämpats i fråga om andra hospital.
Aflöningsstater för dessa hospitals läkare och öfriga tjenstemän hafva
blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststälda den 5 juni 1885 hvad angår de
äldre hospitalen och den 4 juni 1886 beträffande Kristinehamns hospital,
som i storlek svarar mot det vid Piteå. För sysslomannen vid sistnämnda
hospital borde dock, enligt medicinalstyrelsens åsigt, lönen bestämmas högre
än för syssloman vid lika stora hospital i södra och mellersta Sverige, alldenstund
vid Piteå hospital göromålen komme att blifva betydligt mera

Åttonde bnfvndtiteln.

omfattande och dertill kräfva större förmåga hos sysslomannen på grund af
de särskilda omständigheter, som betingades af detta hospitals nordliga läge
och hvilka koinme att göra sig gällande såväl vid hospitalets iordningställande
som ock vid den årliga förvaltningen.

I fråga om aflöning för andra tjensteman än läkare och syssloman
vid de hospital, för hvilka aflöningsstater bestämdes åren 1885 och 1886,
har Riksdagen medgifvit, att till arfvoden åt dessa tjensteman må användas
ett kontant belopp af högst 17,000 kronor af förslagsanslaget till hospitals
underhåll. För beredande af arfvoden åt motsvarande tjensteman vid
Piteå hospital skulle enligt medicinalstyrelsens förslag erfordras 1,300
kronor.

På de af medicinalstyrelsen anförda skäl och i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad bemälda styrelse föreslagit hemställer jag, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes göra framställning derom,

att Riksdagen må godkänna följande aflöningsstat för öfverläkare, biträdande
läkare och syssloman vid Piteå hospital:

öfverläkaren ............................................................. kronor 6,000: —

jemte boställsvåning, ved och elektrisk belysning;

biträdande läkaren ....................................................... » 2,500: —

jemte bostad med möbler, sängkläder, lyse, ved, tvätt
och kost lika med allmänna afdelningen samt såsom
kostförbättringspenningar 200 kronor;

sysslomannen..................................................................... » 3,200: —

jemte boställsvåning, ved och elektrisk belysning;

att i fråga om denna stats tillämpning Riksdagen jemväl må godkänna,
att enahanda föreskrifter, som af Eders Kongl. Maj:t redan be träffande

stat för tjensteman vid Kristinehamns hospital meddelats om den
kontanta aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, om förändring
i biträdande läkarens aflöning under vissa förhållanden samt om
förbud för öfverläkaren att utom hospitalet utöfva annan än viss praktik,
äfven skola tillämpas för bemälde tjensteman vid Piteå hospital;

att, på det Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att lemna arfvoden
åt öfriga vid Piteå hospital erforderliga tjensteman, Riksdagen må med
1,300 kronor öka det belopp af högst 17,000 kronor, som af Riksdagen
åren 1885 och 1886 beviljats till arfvoden åt motsvarande tjensteman vid de
hospital, för hvilka aflöningsstater då faststäldes; äfvensom

att Riksdagen må medgifva, att de sålunda för samtliga tjensteman
vid Piteå hospital afsedda aflöningar skola utgå af förslagsanslaget till
hospitals underhåll.

Åttonde hufvudtiteln.

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande.

I riksstaten har alltsedan år 1841 varit uppfördt ett anslag till [25.]
understöd för resor i vetenskapligt syfte samt till utgifvande af lär oböcker Höjning af
och lärda verk. Ursprungligen utgörande en summa af 10,000 riksdaler sla'',et''
banko, med tillägg af 400 riksdaler samma mynt, som förut varit under
sundhetskollegii stat upptagna till reseunderstöd åt unge läkare, har anslaget
genom de förhöjningar, som vid riksdagarne åren 1862—63 och år
1872 på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar beviljats, blifvit
ökadt till 24,000 kronor.

Omförmälda förhöjningar hafva påkallats af de växande kraf på delaktighet
af anslaget, som vetenskapens idkare framstält och som ofta måst
lemnas ohörda af brist på medel, huru berättigade anspråken än må hafva
varit. Ej heller det nuvarande anslaget lemnar tillräcklig tillgång till
understöd åt alla deraf förtjente sökande, och Eders Kongl. Maj:t har derför
redan år 1889 till Riksdagen gjort framställning, att anslaget måtte
ytterligare höjas med 6,000 kronor, hvilken framställning dock icke vann
Riksdagens bifall. Detta synes likväl ej hafva berott på den uppfattning,
att anslagets ökande vore opåkallad^ I det af statsutskottet öfver nämnda
framställning afgifna utlåtande yttrade utskottet, att, då de af Eders Kongl.

Maj:t äskade förhöjningar i de under åttonde hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag, hvilka utskottet i föregående punkter funnit sig böra tillstyrka,
redan uppginge till ett ganska ansenligt belopp, samt behofvet af
den ifrågavarande anslagsförhöjningen icke vore af så trängande beskaffenhet,
att icke med dess tillgodoseende skulle kunna ännu någon tid utan
olägenhet anstå, ansåge sig utskottet icke kunna hos Riksdagen förorda
denna anslagsförhöjning, hvadan utskottet hemstälde, att framställningen
icke måtte af Riksdagen bifallas. Första Kammaren godkände likväl
Eders Kongl. Maj:ts framställning. I Andra Kammaren, hvilken biföll
statsutskottets hemställan, torde, att döma af kammarens protokoll, icke
någon obenägenhet mot anslagets ökande i och för sig hafva framkallat
beslutet, utan man var af den åsigt, att tillökningens beviljande kunde
uppskjutas ett eller annat år; och vid gemensam votering segrade Andra
Kammarens mening.

De år, som sedermera förflutit, hafva ådaglagt, hurusom de skäl, hvilka
år 1889 af dåvarande departementschefen inför Eders Kongl. Maj:t androgos
för en förhöjning uti ifrågavarande anslag, med tilltagande styrka
göra sig gällande. Anslagets knapphet i förhållande till de berättigade
anspråken på understöd deraf blir allt mer i ögonen fallande. Vetenska -

Åttonde hufvudtiteln.

poens fält vidgar sig hos oss liksom hos andra kulturfolk mer och mer.
A andra sidan rigtar hvarje enskild vetenskapsman sina studier på mera
begränsade områden, hvilka desto djupare genomforskas. Häraf och af det
ökade vetenskapliga intresset i allmänhet följer, att antalet af nitiske forskare
ökas. Men ju mera det vetenskapliga arbetet specialiseras, desto mindre
blifva utsigterna, framför allt i ett litet land såsom vårt, att hos en
större allmänhet vinna afsättning för arbetsprodukten och derigenom i någon
mån få ersättning för häfda kostnader och mödor. Statens mellankomst, som
häraf i ökad grad påkallas, blifver nu för tiden så mycket nödvändigare,
som man vid utgifvandet af vetenskapliga verk numera kan och måste,
för att göra dem rätt fruktbringande, i högre grad än förr betjena sig af
de ypperliga hjelpmedel, som de reproducerande konsterna erbjuda, en förmån,
som dock måste köpas med betydligt stegrade kostnader.

Med hänvisning i öfrigt till hvad i detta ämne af min närmaste företrädare
anfördes till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 12
januari 1889, får jag särskild! åberopa, att eu stor de! af det nuvarande
anslaget redan kan sägas vara disponerad för tillgodoseende af vissa ändamål.
På sätt i nyssnämnda protokoll närmare angifves, utgå nemligen
sedan länge dels till resestipendier 10,500 kronor, dels såsom bidrag till
utgifvande af universitetens årsskrifter och »Nordiskt medicinskt arkiv»
4,200 kronor, hvilket sistnämnda belopp dock visat sig otillräckligt för
att understödja berörda företag i så hög grad, som varit önskligt. Under
de senaste åren har jemväl beviljats ett belopp af 500 kronor om året
såsom bidrag till utgifvande af en fjerde tidskrift, »Arkiv för nordisk
filologi». Efter afdrag af samtliga dessa belopp återstår å det nuvarande
anslaget endast en summa af 8,800 kronor. Att ur denna återstod tillfredsställa
öfriga välgrundade anspråk i förevarande hänseende har visat
sig omöjligt.

I afseende å storleken af den behöfliga anslagsförhöj ningen, hvilken, på
sätt i nämnda statsrådsprotokoll yttras, bör hufvudsakligen afse att vara
en förstärkning af medlen till understöd för utgifvande af läroböcker och
lärda verk samt hafva till syfte förnämligast att underlätta och främja
utgifvandet i tryck af värdefulla arbeten, som icke kunna påräkna någon
större afsättning, och hvilka eljest icke skulle komma den vetenskapliga
forskningen till godo, anser jag, att det belopp, som af Eders Kongl Maj:t
äskades vid 1889 års riksdag, äfven nu bör begäras.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja reservationsanslaget
till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande från

24,000 kronor till 30,000 kronor, eller med 0,000 kronor.

Åttonde hufvndtiteln.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att [26.]
föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, skrifmateriförslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved in. m., för närvarande “p^fr^ved
upptaget till 23,090 kronor, måtte höjas med 3 kronor, eller till 23,093 «• «>■

kronor.

Extra anslag-.

Riksarkivet.

I skrifvelse den 30 sistlidne september har riksarkivarien, under erinran [27.]
att i den af Eders Kongl. Maj:t den 1 juni 1877 för riksarkivet faststälda Arfvoden åt
stat en summa af 6,000 kronor vore anslagen till vikariatsersättningar,6:
arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning m. m., anfört,
bland annat, att af denna summa utginge till vikariatsersättningar, då samtliga
tjensteman begagnade sig af sin rätt till semester, ett belopp af 1,325
kronor, till arfvoden åt extra vaktmästare omkring 300 kronor och till
renskrifning ett vexlande, mindre belopp, under det att omkring 4,300
kronor tillädes e. o. amanuenser såsom arfvoden och flitpenningar, på det
sätt att 3,000 kronor lemnades i form af bestämda arfvoden å 1,000 kronor
årligen åt tre sådana amanuenser emot viss, daglig tjenstgöringsskyldighet,
och återstoden, omkring 1,300 kronor, qvartalsvis utdelades till de öfriga
e. o. amanuenserna. Då emellertid antalet af riksarkivets e. o. amanuenser
numera uppginge till 10, blefve ersättningen för dem, som ej åtnjöte bestämdt
årsarfvode, mycket ringa och stode, enligt riksarkivariens mening,
ej i något rimligt förhållande till det arbete, de inom arkivet utförde.

Flertalet af dem tjenstgjorde nemligen å riksarkivet så godt som dagligen
flere eller färre timmar, deras arbete vore för arkivet af mycket värde och
skulle ej utan stor olägenhet kunna undvaras. Äfven under antagande,
att antalet af e. o. amanuenser vid riksarkivet skulle kunna något minskas,
blefve det för ändamålet i staten anslagna beloppet i hvarje fall alldeles
otillräckligt. Riksarkivarien, som ansåge billigt, att ett så godt och redbart
arbete som det, hvilket utfördes af de ifrågavarande extra ordinarie
tjenstemännen, icke af staten lemnades utan någorlunda skälig ersättning,
har derför hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
vid nästkommande statsreglering höja det i riksarkivets stat till vikariats Bih.

till Jliksd. Vrol. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 9

Åttonde lmfvndtiteln.

ersättningar, arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning
ra. in. anslagna belopp från 6,000 kronor till 8,500 kronor eller, i fall
sådant skulle befinnas lämpligare, att på extra stat. för år 1894 anvisa ett
belopp af 2,500 kronor att användas till arfvoden åt de extra ordinarie
tjenstemännen vid riksarkivet.

De af riksarkivarien sålunda anförda skäl finner jag synnerligen beaktansvärda.
Sedan den tid, då gällande stat för riksarkivet faststäldes,
har detta embetsverk kommit i besittning af en betydligt utvidgad lokal,
hvilket förhållande i förening med arkivaliernas tillväxt framkallat behof
af ökad tillgång på arbetskrafter. För att tillgodose detta behof torde den
af riksarkivarien angifna utväg att genom extra anslag bereda skäliga
arfvoden åt ett tillräckligt antal e. o. amanuenser i riksarkivet tillsvidare
kunna och böra anlitas; och jag tillstyrker derför i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1894 anvisa ett belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie
tjensteman i riksarkivet.

[28.] Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 30 sep uigifv

ande af timber 1892 gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t
handlingar måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet
af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia,
på extra stat äfven för år 1894 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, eller
samma belopp, som under flera föregående år varit för ändamålet beviljadt.

[29.] I nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl

ingifvande affär år 1894 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt utgif^
dagsakterT Yan(^e genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar,
som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1621—1718».

Med anledning häraf och då de skäl, som föranledt Riksdagen att under
de senaste åren anslå medel för ifrågavarande ändamål, fortfarande ega
giltighet, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1894 på extra stat bevilja för sagda ändamål ett anslag
af 1,500 kronor, eller samma belopp, som för innevarande år blifvit anvisadt.

Nationalmuseum.

[30.] Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den

industriella 28 september 1892 gjorda framställning hemställer jag, det Eders Kongl.
samlingar. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad förut skett, anvisa

Åttonde hufvudtiteln.

jemväl för år 1894 ett extra anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll
och tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Lifrustkammaren.

På derom af föreståndaren för lifrustkammaren i skrifvelse den 28 [31.]

september 1892 gjord underdånig framställning tillstyrker jag, det Edersz''i-O''“s(ianmo"
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård
af lifrustkammarens samlingar m. m. anvisa på extra stat jemväl för år
1894 ett anslag af 5,800 kronor, att användas enligt samma grunder, som
hittills följts.

Domkapitlens expeditioner.

För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne- [32.]
förbättring under år 1894, i likhet med föregående år, erfordras anslag Lsne/urbätttill
oförändradt belopp; och får jag för den skull i underdånighet tillstyrka männen vid
framställning till Riksdagen derom, att för berörda ändamål måtte å extra domkapitlens

r o j • o r-r -t i expeditioner.

stat för ar 1894 anvisas 3,716 kronor.

Universiteten.

Med anledning af vederbörandes framställningar om fortfarande under- [33.]
stöd af statsmedel för de vid universiteten befintliga seminarier för Språk-Seminf,rief för
vetenskap och matematik får jag, under åberopande af hvad tillförene i skap och matedetta
hänseende anförts, i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t maliktäcktes
föreslå Riksdagen att åt ifrågavarande anstalter äfven för år 1894
bevilja extra anslag till samma belopp som förut, nemligen:

till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala................ kronor 3,000: —

» » » »i Lund ................. » 2,950: —

» » matematiska > i Upsala.............. » 1,500: —

» » » » i Lund................... » 1,500: —

Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att laboratorstjensten i experi- [34.]
mentel fysik samt observatorstjensten i astronomi vid universitetet i Upsala1/""''»? åt en
måtte kunna med ordinarie innehafvare förses, för hvardera af nämnda 0 !

befattningar 3,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve
härför tillgängliga; och hafva i berörda afseende för hvartdera af åren

Åttonde hufYudtiteln.

1890—1893 anvisats 6,000 kronor. Sedan numera adjunkten L. Edman,
efter det honom beviljats förhöjd pension, sökt och erhållit afsked, har den
af Edman innehafda adjunktslön blifvit tillgänglig att användas för en af
de ofvannämnda befattningarna. Jag får derför i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning om anvisande
för år 1894 af 3,000 kronor till aflöning åt observatorn i astronomi
vid universitetet i Upsala.

[35.] Af det vid 1888 års riksdag beviljade anslag, 36,000 kronor, för an Univeniteis-

ställande vid universitetet i Upsala under sex år af lärare i tyska, franska
lektorer^ Up''och engelska språken äro för hvardera af åren 1889—1893 anvisade 6,000
kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning derom, att af oinförmälda anslag må för
år 1894 anvisas 6,000 kronor.

[36.] Bland de af akademiska konsistoriet i Upsala begärda och af universi Pndei-tiisninsentetskanslern

förordade anslag förekommer ett, som är afsedt för uppei
geogra . fållande af undervisningen och examinationen i geografi vid nämnda universitet.

T fråga om behofvet af detta anslag inhemtas af handlingarna, att
professorn i statskunskap O. J. Alin vid humanistiska sektionens sammanträde
den 5 december 1891 anfört, hurusom undervisningen i geografi vid
universitetet dittills ingått i undervisningen uti statskunskap endast för så
vidt geografisk kunskap vore nödig för vinnande af den kännedom om
de särskilda ländernas politiska förhållanden, som undervisningen i statskunskap
afsåge att meddela, men att i följd af de den 17 april 1891 vidtagna
ändringar i universitetsstatuterna och den samma dag utfärdade nya
stadga angående filosofie kandidat- och licentiat-examina numera måste
jemte undervisningen i statskunskap meddelas särskild undervisning i geografi
och denna åtminstone till det omfång, att kunskapsfordringarna i filosofie
kandidatexamen motsvarade det kraf, som borde ställas på blifvande
läroverksadjunkter i ämnet. Alin hade vidare dels tillkännagifvit, att han icke
ansåge sig i sin egenskap af professor i statskunskap ega skyldighet att
meddela undervisning i geografi i den utsträckning, som sålunda blifvit
bestämd, och ej vore villig att åtaga sig denna skyldighet, då ett dylikt
åtagande skulle menligt inverka på uppfyllandet af de skyldigheter, som
han vid emottagandet af sin professur iklädt sig, dels ock erinrat, att universitetet
inom sin lärarekår egde en annan person, som vore både skicklig
och villig att åtaga sig meddelandet af den ifrågavarande undervisningen.
Med anledning häraf beslöt sektionen ingå till kanslern med anhållan, att

Åttonde hufvudtiteln.

af universitetets medel måtte för läseåret 1892—1893 anvisas en summa af

1,000 kronor till arfvode för bestridande af undervisning och examination
i geografi enligt de bestämmelser, som kanslern kunde föreskrifva. Denna
af drätselnämnden och det mindre konsistoriet förordade anhållan bifölls
af kanslern. Då emellertid drätselnämndens förord gafs under förutsättning,
att sådant anslag skulle endast under läseåret 1892—1893 utgå af
universitetets medel, samt att, derest jemväl framdeles enahanda anslag
blefve erforderligt, detsamma skulle bestridas af statsmedel, har hemställan
nu gjorts, att åtgärder måtte vidtagas för utverkande af ett statsanslag
å 1,000 kronor, att af universitetet disponeras för uppehållande af
undervisningen och examinationen i geografi under läseåret 1893—1894.
Sektionen har visserligen ansett den föreslagna summan under vanliga förhållanden
vara för det uppgifna ändamålet otillräcklig, men då upplyst
blifvit, att nöjaktig undervisning i ämnet kan för tillfället anskaffas mot
omförmälda ersättning, funnit sig böra stanna vid en anhållan om nämnda
belopp, hvarom konsistorium ock gjort framställning.

Då geografien numera så väl vid elementarundervisningen som vid
universitetet intager en långt vigtigare och sjelfständigare ställning än förr,
är det af stor vigt, att vid universitetet finnes någon lärare, som är skyldig
att undervisa och examinera i detta ämne i den utsträckning, som nu
erfordras. Jag finner mig derför böra tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t
måtte till Riksdagen göra framställning derom, att på extra stat för år
1894 må anvisas ett belopp af 1,000 kronor, att användas för uppehållande
af undervisningen och examinationen i geografi vid universitetet i
Upsala.

Vid senaste riksdag anvisades, enligt Eders Kongl. Maj:ts framställ- [37.]
ning, på extra stat för innevarande år ett belopp af 2,500 kronor till arfvoden
åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala. Då upsala.
detta anslag fortfarande är af beliofvet påkalladt, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för ifrågavarande ändamål bevilja
för år 1894 ett extra anslag af 2,500 kronor.

Vid senaste riksdag beviljades till nya byggnader och förändringar vid [38.]
botaniska institutionen i Upsala ett anslag af 56,000 kronor, hvaraf för Bmnader
innevarande år anvisades 30,000 kronor. Då angeläget är, att ifrågavarande Zacutione^i
byggnads- och förändringsarbeten snart varda utförda, får jag i underdå- uPmia.
nighet hemställa, det Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att till
utgående under år 1894 anvisa återstoden af nämnda anslag, 26,000 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

[39.] Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie pro Ajiöning

åt enfessur inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna tillC"
°\ PLund.>0’sättas, ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner
blefve härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af
åren 1890—1893. Då medel å universitetets stat ännu icke äro att för
ifrågavarande ändamål tillgå, hemställer jag, att Eders Ivongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning om anvisande för år 1894 af 4,000 kronor
till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten
i Lund.

[40.] Af det vid 1889 års riksdag beviljade anslag, 36,000 ki’onor, för an Universitets■

ställande för en tid af sex år vid universitetet i Lund af lärare i tyska,
CLund.'' franska och engelska språken, äro för hvartdera af åren 1890—1893 anvisade
6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda
anslag må för år 1894 anvisas 6,000 kronor.

[41.] Under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af ett

Arfvode åt personligt anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, får
^Söderberg. US 1 underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå'' Riksdagen
att såsom särskildt arfvode åt docenten Söderberg för år 1894 anvisa
ett extra anslag å 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg under
nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets historiska museum samt myntoch
medalj kabinett.

[42.] Vidare hemställer jag, att, på det vice bibliotekarien vid universitetet

^e^bibihte1 *'' Lund August Jacob Theodor Palm må fortfarande komma i åtnjutande
larief a. j. af det honom vid 1889 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders
t. Palm. Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig framställning derom, att
för nämnda ändamål må anvisas för år 1894 ett extra anslag af 500 kronor.

[43.] Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i

Lönetillägg åt Lulld Oscar Gerhard Regnell må fortfarande komma i åtnjutande af det
rercirenl''o.m Regndi. Maj:t, täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell
för år 1894 på extra stat anvisa samma belopp som det för innevarande
år anslagna, eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

[44.] Med anledning af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af arf Ubibiiotehu

VOf^en åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund tillstyrker jag,

i Lund.

Åttonde hufvudtiteln.

det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad
under flera år egt rum, jemväl för år 1894 på extra stat anvisa 1,500 kronor
till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.

Enär det anslag, som för åren 1892 och 1893 beviljats till arfvode [45.]
åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund, fortfarande-''!»;/!)»* åt en
är behöfligt, tillstyrker jag, att till Riksdagen må göras nådig framställning
derom, att för omförmälda ändamål må för år 1894 anvisas ett extra
anslag till samma belopp som förut, eller 500 kronor.

Med åberopande af hvad jag förut under punkten 3 anfört om be- [46.]
bofvet af förstärkning utaf arbetskrafterna vid patologiska institutionen iPatoiogMa inLund
hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att sMui™fn 1
för sagda ändamål bevilja för år 1894 ett extra anslag af 500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till [47.]
arfvoden åt tvä amanuenser vid Karolinska institutet, för hvilka sådant an- Arfvoden åt
slag under en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Kongl. amanuenserMaj:t
täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1894 å extra stat anvisa:

till arfvode åt en amanuens vid Karolinska institutets gy nekologiska

klinik................................................................... kronor 900: —

» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium
........................................................................................ » 900: —

De skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:ts under de närmast före- [48.]
gående åren hos Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställningar Kliniker för
om anslag till uppehållande såväl af den pediatriska kliniken vid Kronprin- barnvukd°-sessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk poliklinik i hufvudstaden,
ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning i ämnet
framgår, fortfarande giltighet. För den skull hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1894 anvisa:

till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård -

anstalt för sjuka barn ............................................ kronor 1,800: —

» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............. » 2,800: —

under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1894.

72 Åttonde liufvudtiteln.

[49.] Ytterligare hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks wtewia°Ko

^agen> att ett anslag å 1,500 kronor måtte, i likhet med hvad för de seveändamål9*
nare åren egt rum, å extra stat för år 1894 beviljas till bekostande af teckningar
i vetenskapliga ändamål vid Karolinska institutet.

[50.] Nästlidna års riksdag beviljade på Eders Kongl. Maj:ts framställning

UtVafoioiniMf ett ansla§ l20»800 kronor för om- och tillbyggnad af den åt Karolinska insti anåtomhka^nJn^s

patologiskt-anatomiska och kemiska institutioner in. m. för närvarande
b ‘“""1 uPP^tna byggnad, till de nya lägenheternas inredning och förseende med
yggna m. m UppVärmnings- och luftvexlingsinrättningar samt gas- och vattenledningar
äfvensom till uppsättning å den bakteriologiska afdelningen af erforderliga
instrument in. m.; och anvisade Riksdagen af dettao anslag ett belopp af

25,000 kronor till utgående under innevarande år. Återstoden af anslaget,
95,800 kronor, torde lämpligen böra på två år fördelas; och hemställer
jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att af nu ifrågavarande
anslag anvisa å extra stat för år 1894 ett belopp af 50,000 kronor.

[51.] Under åberopande af den utredning, som i punkten 7 här ofvan lem mITZenLna''tS

angaen(^e hell of vet af åtskilliga instrument och apparater för den hygiem''hygieniskaen
niska institutionen vid Karolinska institutet, hemställer jag, att Eders Kongl.
institutionen. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om anvisande å extra stat
för år 1894 af 2,000 kronor att användas till anskaffande af behöfliga
instrument och apparater för nämnda institution.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

[52.] För att äfven under år 1894 må beredas tillfällig löneförbättring åt

Tillfällig iöne-lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter samma
förbättring. grun(jer gom för innevarande år, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på, extra stat för år 1894 anvisa
enahanda belopp, som för ändamålet är i detta års riksstat uppfördt,
eller 345,725 kronor.

[53.] ^ Likaledes hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till arfvoden

Arfvoden åt åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare
eXtr''m. l enahanda belopp, som under de senaste åren anvisats, eller tillsammans

100,000 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

Högre lärarinneseminariet.

För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet af [54.]
tillfällig löneförbättring jemväl för år 1894, att utgå efter samma grunder?Wä% innesom
den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders Kongl. fårbattnn9-Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1894 på extra stat anvisa enahanda
belopp som hittills, eller 4,000 kronor.

I skrifvelse den 20 sistlidne september har direktionen för högre lä- [55.]
rarinneseminariet i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes Valfri fjerde
göra framställning till Riksdagen om anslag på extra stat för år 1894 afundervisni™‘i
dels 3,000 kronor för uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid sedlig ekonomi,
minariet, dels 5,000 kronor för beredande af undervisning i huslig ekonomi
vid seminariet och den dermed förenade normalskolan för flickor.

Beträffande seminariets valfria fjerde årskurs har direktionen erinrat
derom, att densamma första gången anordnades läseåret 1890—91 och
sedermera oafbrutet fortgått. Den bekostades till en början af besparingar
å medel, som stälts till direktionens förfogande, men sedan 1892 års ingång
af anslag, som af Riksdagen för ändamålet anvisats. Läseåret 1890
—91 undervisades i berörda kurs 9 elever och läseåret 1891—92 10 elever.
Höstterminen 1892 utgjorde de ordinarie elevernas antal 11, hvartill kommit
2 extra elever. Närmare redogörelser för denna fjerde årskurs, hvilken
sedan 1892 års början varit fullständigt ordnad efter de af Eders Kongl.

Maj:t den 13 november 1891 utfärdade bestämmelser, och som syntes direktionen
väl motsvara sin bestämmelse, funnes upptagna i seminariets årsberättelser.

Med afseende å det begärda anslaget till undervisning i huslig ekonomi
har direktionen i hufvudsak anfört följande.

För anordnande af dylik undervisning anvisade 1892 års lagtima Riksdag,
i enlighet med nådig framställning i ämnet, på extra stat för år
1893 ett belopp af 5,000 kronor, men så, att möjlighet bereddes direktionen
att redan under år 1892 fa uppbära den del af beloppet, som erfordrades
för att anordna undervisning i ämnet under höstterminen 1892,
hvadan alltså berörda anslag beräknades räcka till bestridande af kostnaden
för sagda undervisning under tre terminer. Direktionen, som från
början beräknat ungefärliga kostnaden för läseår till 5,000 kronor, hade
sökt att göra den beviljade summan i någon mån tillräcklig för tre terminer
genom följande^ anordningar. Föreståndarinnans årslön, som från
början beräknats till 1,200 kronor, hade tills vidare bestämts till 1,000

Uih. till liikid. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 10

Åttonde hufTudtiteln.

kronor. Föreståndarinnans sakkunniga biträde, som skulle bispringa dels
vid den mångsidiga undervisningen, dels vid den ekonomiska förvaltningen,
lönades med endast 300 kronor för år. Antalet elever från seminariet och
normalskolan begränsades till tjugu, och af de elever, som tillhörde normalskolan,
kräfdes en årsafgift af 25 kronor.

Dessa anordningar ville direktionen emellertid betrakta såsom mer
eller mindre provisoriska under den första försökstiden. Hvad särskildt
anginge föreståndarinnans och hennes biträdes aflöningar, borde de så fort
som möjligt höjas, om de, med afseende på den ansträngande och maktpåliggande
uppgiften, skulle blifva skäliga. Hvad åter vidkomme antalet
af de elever, för hvilka af de anvisade medlen månatliga afgifter skulle
till matlagningsskolan inbetalas, borde detta antal äfven för nästkommande
arbetsår begränsas till tjugu, helst det vore ovisst, huruvida ett större
antal elever af detta slag kunde beqvämligen undervisas och öfvas vid anstalten
under den tid af året, månaderna september—juni, till hvilken deras
arbete lämpligen borde förläggas. Beträffande slutligen frågan, huruvida
äfven framdeles en årsafgift skulle upptagas af eleverna från normalskolans
fortsättningsklass — den klass, i hvilken undervisningen och utbildningen
i huslig ekonomi meddelades — syntes det direktionen, som om
det vore lämpligt att bibehålla en årsafgift för vissa elever, på det att
kursen för de fattigare eleverna skulle kunna göras fullkomligt kostnadsfri.

Innan direktionen beslutit att ingå till Eders Kongl. Maj:t med förnyad
begäran om anslag för ifrågavarande ändamål, hade direktionen förfrågat
sig hos professorskan Anna Retzius, född Hierta, huruvida hon ville
upplåta sin matlagningsskola jemväl under år 1894 till begagnande för
undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan; och hade
professorskan Retzius i en till direktionen stäld skrifvelse, som i afskrift
bifogades, förklarat sig härtill villig på samma vilkor som tillförene, dock
att direktionen skulle förbinda sig att betala hyran för matlagningsskolans
lokal för tiden från den 1 januari till den 1 april 1895, i den händelse
samma skola efter 1894 års slut icke mer skulle komma att för läroverkens
räkning användas. Den risk, som detta vilkor medförde, belöpte sig
till omkring 500 kronor, då årliga hyresbeloppet för matlagningsskolans
lokal för närvarande utgjorde 2,000 kronor. Och det vore med hänsyn
till denna risk, som direktionen i sin kostnadsberäkning upptagit en summa
för extra utgifter.

Undervisningen i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan
vore för närvarande sålunda ordnad, att den teoretiska kursen meddelades
åt alla elever samtidigt och bestode i hushållslära, hushållskemi, helsovårdslära,
bokföring och affärsräkning. För den praktiska utbildningen åter

Åttonde hufvudtiteln.

vore eleverna delade i tre grupper, hvilka omvexlande, hvalp e grupp under
två på hvarandra följande veckodagar, deltoge i arbetet inom matlagningsskolan.
På detta sätt undvekes de olägenheter, som en sammanhängande
kurs på tre månader för hvarje elev skulle medföra, utan att
den afgift, som för hvarje elev vore att erlägga till matlagningsskolan,
förändrades.

Med stöd af det sålunda anförda har direktionen uppgjort sin kost -

nadsberäkning och dervid upptagit:

till föreståndarinnans lön......................... kronor 1,200: —

» arfvode åt föreståndarinnans biträde .............................. » 400: —

» afgifter till matlagningsskolan för 20 elever, med beräkning
af tre månaders kurs efter 40 kronor i månaden
för hvarje elev..................................................... » 2,400: —

» lektioner i kemi, helsovårdslära, bokföring och affärsräkning
under 30 veckor och 4 timmar i veckan

efter 4 kronor för timme................................................ » 480: —

» extra utgifter......................................................................... »_520: —

Summa kronor 5,000: —

Mot direktionens framställningar i dessa båda frågor synes mig intet
vara att erinra. Och då den hittills vunna erfarenheten såväl med afseende
på den valfria fjerde årskursen vid seminariet som beträffande undervisningen
i huslig ekonomi tyckes angifva, att dessa anordningar varit
till gagn för den qvinliga ungdomens utbildning, hemställer jag, med hänvisning
till de skäl, som bestämt föregående riksdagars beslut i dessa frågor,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1894 bevilja för högre lärarinneseminariet:

dels för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen 3,000
kronor,

dels för beredande äfven under år 1894 af undervisning i huslig
ekonomi vid seminariet och normalskolan 5,000 kronor.

Folkundervisningen.

Då de skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att af senast församlade [56.]
riksdagar äska anslag till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folk- Line/Måttskolelärareseminarierna
samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenst-d göring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, oförändrade folk,koltqvarstå,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagenldra™e‘f™na''

76 Åttonde hufvudtiteln.

att till beredande af nämnda löneförbättring och arfvoden för år 1894,
enligt samma grunder som för år 1893 blifvit bestämda, på extra stat anvisa
ett belopp af 33,300 kronor.

[^7.] Under åberopande af hvad förut i punkten 10 blifvit anfördt hem ,

i“iställer jag> att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anordtkuieiärare-
nande af undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Göteborg an“oöubotl.
'' visa Pa extra stat för ar 1894 ett belopp af 3,000 kronor.

[58.] Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor,

läroår vidSOln atnJutao bidrag af statsmedel, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
folkhögskolor. matte föreslå Riksdagen att jemväl för år 1894 på extra stat anvisa ett
belopp af 15,000 kronor.

[59.] _ Under åberopande af hvad i punkten 12 blifvit anfördt hemställer

uiTfoikskoiJ^ o Edcrs Kongl- Majrt täcktes föreslå Riksdagen att, för uppförande
''byggnaderåtskilliga folkskolebyggnader inom vissa jinsktalande församlingar af
rn. rn inom Norrbottens län samt deras förseende med erforderlig materiel, anvisa på
"‘ungar’™ extra stat för år 1894 ett belopp af 24,000 kronor.

Norrbottens

län.

Tekniska läroverken.

[60.] I underdånig skrifvelse den 28 sistlidne september har styrelsen för

^n*Äm0/tekniska högskolan — med tillkännagifvande, att det af särskilda komigen
vid tek- terade den 15 december 1891 afgifna underdåniga betänkande och förslag
niska hög- till utvidgning och omorganisation af nämnda högskola, hvilket den 22
januari 1892 af Eders Kongl. Maj:t till styrelsen remitterats för afgifvande,
efter lärarekollegiets hörande, af underdånigt utlåtande, blifvit till
kollegiet öfverlemnadt, men att detta ännu icke hunnit slutbehandla det
omfattande ärendet — anhållit, det täcktes Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen
göra framställning om beviljande äfven för år 1894 af följande,
för innevarande ar af Riksdagen till högskolan anvisade anslag:

till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik ...... 2,000 kronor

» elektrotekniska apparater och laborationer ...................... 1,200 »

» förstärkning af undervisningen.............................................. 15,800 »

» hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi ............ 600 »

Styrelsen har härvid anfört, att det, i följd af de extra anslag å
tillsammans 46,700 kronor, som af 1892 års lagtima Riksdag beviljades

Åttonde hufvudtiteln.

högskolan, och bland hvilka ingingo de nu ifrågavarande, blifvit styrelsen
möjligt att redan under 1892 års hösttermin anordna undervisning för ett
från 80 till 100 ökadt antal elever i läroverkets första årskurs äfvensom
att föranstalta om utsträckning af undervisningen i elektroteknik. Att
den beslutade åtgärden angående mottagande af ett ökadt elevantal varit
af behofvet påkallad, framginge deraf, att till inträde i första årskursen
anmält sig 117 sökande, bland hvilka efter anstäld pröfning 100 visat sig
vara kompetenta till intagning; men då 5 af de förutvarande eleverna
erhållit tillstånd att i afdelningen qvarstå, hade styrelsen nödgats utesluta
5 kompetenta inträdessökande. Men äfven oafsedt möjligheten af att
mottaga flere elever hade de vidtagna åtgärderna varit af väsentligt gagn
för beredande af förbättrad undervisning vid högskolan. Under sådana
förhållanden ansåge sig styrelsen böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes göra framställning till Riksdagen om beviljandet för år 1894 af
de anslagsbelopp, som erfordrades för undervisningens fortsatta upprätthållande
i enlighet med den nya provisoriska läroplan, hvilken af högskolans
lärarekollegium blifvit tillstyrkt samt af Eders Kongl. Maj:t och
Riksdagen gillad.

Då Riksdagen nästlidna år meddelade sitt beslut i anledning af Eders
Kongl. Maj:ts då i ämnet gjorda framställning, hvilken afsåg beviljande
jemväl af ett anslag å 4,500 kronor till diverse utgifter, förklarade sig
Riksdagen icke godkänna sistberörda anslagsbegäran, enär enligt Riksdagens
åsigt de för ändamålet erforderliga medel kunde beredas genom
upptagande från eleverna af särskilda afgifter för deltagande i laborationer
och öfningar. Dylika afgifter hafva ock af Eders Kongl. Maj:t
genom beslut den 29 juli 1892 faststälts, hvadan nyss omförmälda
anslagsbelopp ej vidare begäres. Riksdagen ifrågasatte jemväl, huruvida
icke särskilda terminsafgifter borde eleverna åläggas, samt anhöll, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes i sistberörda afseende låta verkställa utredning
samt deri till Riksdagen afgifva förslag. I sistnämnda fråga hafva infordrade
yttranden afgifvits af högskolans lärarekollegium och styrelse; men
såväl med hänsyn till hvad i dessa yttranden anförts som med afseende
derå, att frågan om terminsafgifters införande synes lämpligast vinna sin
lösning vid det snart förestående definitiva ordnandet af undervisningen
i dess helhet vid högskolan, finner jag mig icke nu vara i tillfälle att
i ämnet för Eders Kongl. Maj:t framlägga något förslag.

Då sistlidna års lagtima Riksdag på de skäl, som finnas anförda i
nådiga propositionerna iris 1 och 41 till bemälda Riksdag, på extra stat
för år 1893 beviljat, jemte andra, nu ifrågavarande anslag till undervisningens
utvidgning och förbättring vid högskolan, och då den undervis -

Åttonde hufvndtiteln.

ningsplan och öfriga anordningar, som i följd deraf blifvit vidtagna, skulle
på det betänkligaste sätt förryckas och göras ändamålslösa, derest medel
till deras fortsatta genomförande saknades, får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att, till utvidgning
af undervisningen vid tekniska högskolan under nästkommande år, på
extra stat för år 1894 bevilja:

till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik .. . 2,000 kronor,

» elektrotekniska apparater och laborationer........................ 1,200 »

» förstärkning af undervisningen vid högskolan under år

1894........................................................................................ 15,800

» hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi för år

1894.......................................................................................... 600

eller tillsammans 19,600 kronor.

[61.] I skrifvelse den 11 oktober 1892 har direktionen för tekniska

Förstärkning skolan i Eskilstuna i underdånighet anmält, att under nämnda års höstkrlfurna^idtermin
vid anstaltens söndags- och aftonskola efter verkstäld inträdesiefcniiiasiofanpröfning
53 nya elever intagits i första afdelningen, och då jemväl 27
i Eskilstuna. föregående läseår i denna afdelning qvarvarande elever återkommit,
hade afdelningens elevantal under sagda termin ökats till icke mindre än
80. Af dessa erhöllo 67 undervisning i matematik, 62 i svenska språket,
51 i linearritning, 49 i välskrifning och 48 i frihandsteckning. Då afdelningens
elevantal varit allt för stort för att af en lärare kunna samtidigt
undervisas, utan att undervisningen skulle deraf betänkligt lida,
hade direktionen fördelat eleverna i två grupper, hvilka undervisats af
skilda lärare i alla förenämnda läroämnen utom i frihandsteckning, hvari
en delning af eleverna väl äfven varit önskvärd, men ej så oundgängligt
nödvändig som i de öfriga läroämnena. Kostnaden för denna fördelning
af första afdelningens elever i två grupper hade af direktionen beräknats
utgöra 750 kronor, nemligen

för en extra lärare i matematik..................................................... 240 kronor,

» » » » » svenska språket.......................................... 192 »

» » » » » välskrifning................................................... 96 »

» » > » > linearritning .............................................. 144 »

till förökade utgifter för belysning m. m............................... 78 »

Under erinran derom, att Eders Kongl. Maj:t för år 1892 beviljat
skolan till aflönande af extra lärare och bestridande af utgifter, som
blifvit nödvändiga i följd af förökadt lärjungeantal, ett tillfälligt anslag

Åttonde hufvudtiteln. 79

af 750 kronor, har direktionen meddelat, att detta anslag till en del användts
under sagda års vårtermin och att återstoden komme att åtgå
under höstterminen. Direktionen funne sig på grund häraf nödsakad att
hos Eders Kongl. Magt i underdånighet anhålla, att för aflönande af extra
lärare och bestridande af andra utgifter, som föranleddes af skolans ökade
elevantal, ett anslag af 750 kronor äfven för år 1893 måtte tilldelas
skolan.

I en senare ingifven underdånig skrifvelse har styrelsen ytterligare
framhållit, hurusom antalet kompetente inträdessökande under de senaste
tio åren alltjemt ökats och att lärjungeantalet derigenom oafbrutet stigit
från 100, som det utgjorde år 1882, till 176, hvartill det under senaste
året uppgått. Med säkerhet kunde ock förutses, att skolan för undervisningens
behöriga bedrifvande allt framgent skulle blifva i behof af ett
årligt anslag till det belopp, som i skrifvelsen den 11 sistlidne oktober
begärdes; och hemstälde derför styrelsen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
göra nådig framställning till Riksdagen om ett årligt anslag af 750 kronor
för mötande af de i ofvan nämnda skrifvelse angifna utgifter, som måste
blifva en följd af det alltjemt ökade antalet af skolans lärjungar.

På enahanda skäl, som nu af styrelsen för tekniska skolan i Eskilstuna
andragits, och då det syntes i hög grad önskvärdt, att tillträde till
skolans undervisning kunde beredas den ungdom, som sådant önskade
och dertill vederbörligen förberedt sig, anvisade Eders Kongl. Maj:t, på
sätt styrelsen erinrat, genom beslut den 29 januari sistlidna år 750 kronor
till bemälda skola att utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda anslag till extra utgifter. Då emellertid svårighet möter att
från detta anslag för sagda ändamål vidare bereda medel, och då för öfrigt
behofvet för skolan, såsom af styrelsens andragande framgår, qvarstår
och åtminstone för den närmaste framtiden kommer att fortvara, hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på
extra stat för år 1894 bevilja tekniska skolan i Eskilstuna till förstärkning
af lärarekrafterna ett anslag af 1,500 kronor, med rätt för Eders
Kongl. Maj:t att till ersättande från detta anslag låta af tillgängliga medel
förskjuta det belopp af 750 kronor, som för berörda ändamål är under
innevarande år erforderligt.

Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kost- [62.]
nader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett belopp Under,töd åt
af 35,000 kronor årligen, under vilkor att det bidrag,, som af dessa medel,a£* J‘*J**°
komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga m. m.
hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Då omför -

80 Åttonde hufyudtiteln.

mälda belopp fortfarande är för ifrågavarande ändamål erforderligt, hemställer
jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att jemväl
för år 1894 härtill, under nämnda vilkor, på extra stat anvisa 35,000
kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

[63.] På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 23 september 1892

Arfvode för angående medicinalverkets behof gjord framställning tillstyrker jag, det
9 To spanien /^Ed er s Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1894
rätenskaper. bevilja ett anslag af 1,200 kronor, eller samma belopp som under flera
föregående år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

[64.] Medicinalstyrelsen har i nyssnämnda skrifvelse anmält, att den i hufvud Poiikiinik

/d> staden inrättade poliklinik för tandsjukdomar, hvilkens verksamhet sedan
(<''domar, början af år 1885 fortgått enligt de af styrelsen på nådigt uppdrag meddelade
bestämmelser, under tiden tillvunnit sig ökadt förtroende, hvadan
och då patienternas antal betydligt stigit, medicinalstyrelsen hemstält, att
medel för denna anstalts fortsatta upprätthållande måtte beredas; och tillstyrker
jag i anledning häraf, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat äfven för år 1894 anvisa ett belopp af 4,000
kronor för uppehållande under samma år af nämnda poliklinik.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

[65.] Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i under tird°dåf

ia-dånig skrifvelse den 13 september 1892 gjorda anhållan hemställer jag,
demiens sam- att, enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål,
lingar m. m. tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande år liksom för
flera föregående ar beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderlig3)
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1894 bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
> stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening .. kronor 4,000: —
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn lemningar

m. m.................... , 3,200: —

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra
märkvärdiga föremål i statens historiska museum m.m. » 2,000: —

tillhopa kronor 9,200: —

Åttonde hufvudtiteln. 81

I underdåniga skrivelser den 29 september och den 19 december 1891 [66.]

fäste vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien Eders Kongl. Maj:ts upp -Bevarande a/
märksamhet på angelägenheten deraf, att särskilda åtgärder vidtoges till skydd HeZngborg.
för vissa fornminnen i vårt land. I sådant afseende hemstälde akademien,
att Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen äska dels ett årligt anslag af

10,000 kronor under tio år till vidtagande af åtgärder för bevarande af
landets märkligare historiska ruiner, dels ock ett årligt anslag af 5,000
kronor under fem år för blottande, aftecknande och restaurerande af äldre
målningar samt för underhåll af minnesmärken i kyrkorna. Berörda framställning
föranledde likväl icke någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

Akademien har sedermera i underdånig skrifvelse den 13 september
1892, med åberopande af hvad hon förut anfört i ämnet, upprepat nyssnämnda
hemställan och dervid framhållit, att ju längre man dröjde att för
dessa ändamål vidtaga åtgärder, desto drygare blefve med nödvändighet de
erforderliga beloppen, att ifrågavarande minnesmärken vore i sig och genom
sin fosterländska betydelse i synnerligt hög grad värda att bevaras, samt
att det vore ytterst beklagligt, om Sverige skulle dröja ännu längre att
deltaga i den täflan, som hos Europas öfriga kulturstater egde rum med
afseende på de nationela minnesmärkenas vård.

Bland de ruiner, som i nämnda skrifvelser åsyftas, har akademien
särskilt påmint om Helsingborgs Kärna, Bohus ruin, Nyköpings, Stegeborgs,
Stekeholms, Borgholms, Axevalla och Sölvesborgs slottsruiner, ruinerna på
Yisingsö och vid Grenna, Kronobergs ruin, Sigtuna kyrkoruiner samt Riseberga,
Alvastra och Gudhems klosterruiner.

Akademien har vidare erinrat, att åtgärder af omförmälda slag redan
af staten bekostats beträffande ruiner i och invid Visby. Äfven i Danmark
hade sådana åtgärder vidtagits. Der funnes tre fasta anslag för
rumers underhall, nemligen för Hammershus på Bornholm 800 kronor, för
Gåsetornet i Vordingborg 400 kronor och för Koldingshus 300 kronor.

För utgräfningar i Vordingborgs slott hade utbetalats 1,200 kronor, för
utgräfningar vid Antvorskogs kloster 8,600 kronor och för restaurerande
af Koldingshus 7,996 kronor, allt under år 1890. Vidare vore i Danmark

10,000 kronor om året anslagna för de förhistoriska minnesmärkena. Dessutom
funnes der ett årligt anslag af 3,500 kronor för aftecknande och
restaurerande af kyrkmålningar från gammal tid, ett anslag af 12,000
kronor, att utgå med 4,000 kronor under hvart af tre år, för iståndsättande
af kyrkliga inventarieföremål, epitafier, predikstolar, dekorativa detaljer
in. in. samt ett anslag af 5,000 kronor, att utgå under två år, för utgifvande
af af bildningar i ljustryck af altarskåp från den senare medeltiden.

Vidkommande särskildt Helsingborgs Kärna anhöllo i början af år

Bill. till Iliksd. Prot. 189H. 1 Sami. 1 Afil. 11

Åttonde hufvudtiteln.

1889 Helsingborgs stadsfullmägtige, att Eders Kong! Maj:t ville af den då
sammanträdande riksdagen äska ett anslag af 30,000 kronor för behöflig
reparation å denna ruin. (ifver nämnda af Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län förordade ansökning, vid hvilken fans fogadt ett
af byggmästaren N. Andersson uppgjord t kostnadsförslag, slutande å 30,000
kronor, afgåfvos infordrade utlåtanden ej mindre af vitterhets-, historie- och
antiqvitetsakademien, som dervid tillstyrkte, att åtgärder måtte så fort som
möjligt vidtagas för detta märkliga fornminnes bevarande, än äfven af öfverintendentsembetet,
som förklarade sig vid granskning af nämnda kostnadsförslag
ej hafva funnit skäl till anmärkning mot den för ifrågavarande
arbete beräknade kostnad af 30,000 kronor; men Eders Kongl. Maj:t fann
ej skäl att till Riksdagen aflåta nådig proposition i ämnet.

Nu har emellertid riksantiqvarien i underdånig skrifvelse den 22 sistlidne
december anmält, att förhållanden inträffat, som gjorde det för honom
till en skyldighet att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med en särskild framställning
rörande Helsingborgs Kärna. Så betänkliga tecken till ett stundande
ras af ansenligt mått hade nemligen der visat sig, att vederbörande myndighet
måst, till förebyggande af fara för menniskors lif eller leinmar, inhägna
platsen närmast ruinen. Ännu hade visserligen icke det väntade raset inträffat,
men nu tillstundade just den för ruiner farliga årstiden med rik
tillgång på väta, som trängde sig in i fogar och sprickor, samt med köld,
som sprängde sönder murar ända in i deras innersta delar. Förhållandena
hade nu kommit till den af riksantiqvarien länge förutsedda punkt, att
man stäldes inför det beklagliga valet, huruvida Helsingborgs Kärna skulle
bevaras åt oss och våra efterkommande eller om den skulle få försvinna.

Enligt riksantiqvariens mening hade vi icke råd, ur fosterländsk synpunkt,
att låta denna byggnad försvinna. I forna tider var det i Sverige
vanligt att anordna fästena så, att de bestodo af ett midttorn eller så
kallad kärna samt en yttre krans af murar och andra byggnader. Numera
egde vi i vårt land blott en byggnad, i hvilken vi kunde studera den
gamla kärnkonstruktionen, och denna byggnad vore Helsingborgs Kärna,
hvilken, förskonad från senare ändringar, bevarat sin medeltidskarakter.
Ur antiqvarisk synpunkt skulle det vara en stor förlust, om Helsingborgs
Kärna skulle försvinna. Men denna medeltidsbyggnad egde äfven ett
historiskt intresse genom de otaliga minnen, som anknöte sig dervid. Den
stora roll, som detta fäste spelat i Danmarks historia, innebure en förpligtelse
för oss, som kommit i besittning af det fordom danska Skåne,
att särskildt vårda ett minne, som icke blott vore vårt utan äfven andras.

Helsingboi-gs Kärna, meddelar riksantiqvarien, byggdes redan under en
tidig del af medeltiden. Under 1200-talet fans den redan. På 1500-talet

Åttonde hufvudtiteln. 83

voro Kärnan och gården ännu omslutna af den gamla med torn späckade
ringmuren. Kristian IV gaf de omslutande fästningsverken eu annan
karakter och tog ned Kärnans öfverstå parti, på det att de å taket stälda
kanonerna skulle kunna sända kulor mot en belägrande fiende och icke
öfver dennes hufvud. Under Karl XI:s tid sprängdes de omgifvande fästningsverken
i luften, men Kärnan lemnades qvar för att vittna om tider,
som gått, och att tjena som märke för dem, som färdades fram genom
sundet. Någon omvårdnad egnades icke det väldiga tornet. Taket, som
uppförts vid midten af 1600-talet, egde ej samma fasthet som de äldre
delarne af byggnaden, det föll sönder och grusades, på gruset frodades
gräs och buskar. Ännu på 1840-talet kom man endast med svårighet
genom de väl bevarade, men med allt möjligt skräp fylda trapporna till
det öfre partiet med dess grönska och dess utsigt. Från detta tillstånd
af förfall räddades Kärnan af Helsingborgs samhälle, som anbragte ett tak
öfver den kvarstående delen af tornet, hvarjemte dettas inre delar sattes i
godt skick. Men under den tid, då Kärnan stod utan tak, börjades ett
förstörelseverk, hvilket genom anordningen af det nya taket blef endast
delvis hämmadt. Muren består nemligen af två delar, en inre mur och en
yttre, af tegel uppförd, beklädande mur. Uppifrån inträngande väta har
under långliga tider löst större eller mindre delar af denna beklädnadsmur
från den inre muren, och när denna sålunda blifvit tillgänglig för väder
och väta, påskyndades förstörelsen. Under den tid riksantiqvarien inspekterat
Helsingborgs Kärna, hade han länge, ar efter ar, med oro sett bortspjelkandet
af tegelbeklädnaden. Så kom ett år, då från öfverstå våningens
sal syntes dagern genom ett hål i den tjocka muren. Hålet hade visserligen
sedermera på Helsingborgs stads bekostnad blifvit fyldt, men denna
tätning kunde ej anses vara mer än provisorisk full trygghet vunxies
ej, förrän hela muren utvändigt blifvit satt i ursprungligt skick. Två åtgärder
måste vidtagas: att skaffa ersättning för det som fallit bort, sa att
de inre delarne ej skadades, och att hafva anledningen t i 11 ^fortgående förstöring
genom att på ett kraftigt sätt skydda murarne från uppifrån inträngande
väta.

Efter att, hafva inhemtat närmare upplysningar angående det arbete,
som här skulle ifrågakomma och hvars syfte uteslutande vore att bevara
ruinen, har riksantiqvarien hemstält, att Eders Kongl. Maj:t matte af
Riksdagen äska till bevarande af Helsingborgs Kärna 15,000 kionor,
eller hälften af den summa, som stadsfullmägtige i Helsingborg år 1889
begärde. Med 15,000 kronor kunde det vigtigaste arbetet fullgöras, och
till utförande af det öfriga borde det nödiga beloppet kunna erhållas
genom frivilliga bidrag, hvilka vore lättare att få, när det behöfliga be -

[67.]

Museets afdelning
för
arkegoniater
och fossila
växter.

84 Åttonde hufvudtiteln,

loppet blifvit nedsatt till hälften och frikostighet från statens sida lockade
till efterföljd.

Att en nations aktning för sig sjelf fordrar, att den skall akta sina
historiska minnen, derom torde man icke behöfva erinra det svenska
folket, som vid flera tillfällen i handling visat, att det väl känner den
stora förbindelse, hvari det står till sin ärorika forntid. Det kan ej
heller betviflas, att Riksdagen, hädanefter som hittills, skall vara villig
att lemna nödiga bidrag för att i den mån lämpligen ske kan åt efterverlden
bevara sådana i vårt land förefintliga vigtigare minnesmärken
af en försvunnen tid, som kunna anses förtjenta att skyddas. Man torde
likväl med fog kunna påräkna, att staten icke ensam skall behöfva vidkännas
hela kostnaden för de åtgärder, som i berörda afseende kräfvas,
utan att äfven från de orter, som äro närmast intresserade i bevarandet
af sådana fornlemningar, hvarom här är fråga, lernnas skäliga tillskott
till nämnda företag. Det synes för öfrigt mindre lämpligt, att, såsom
vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien föreslagit, en större summa
skulle härför på en gång begäras af statsmedel, att utbetalas under en
följd af år, utan torde det vara ändamålsenligare att, efter behörig utredning
af behofvet i hvarje särskildt fall, låta frågan om anslag pröfvas
beträffande hvart företag för sig. Hvad nu särskildt Helsingborgs Kärna
vidkommer, torde, med afseende å hvad riksantiqvarien yttrat angående
denna märkliga ruin, mera omfattande mått och steg för dess skyddande
icke längre kunna utan alltför stor risk uppskjutas; och jag tillstyrker
derför i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till vidtagande af de nödvändigaste åtgärderna för bevarande af
Helsingborgs Kärna anvisa på extra stat för år 1894 ett anslag af 15,000
kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 14 september
1892 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till
inköp och insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning
för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till
bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter
fortfarande, är behöflig^ får jag i underdånighet hemställa, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på
extra stat jemväl för år 1894 enahanda belopp som för innevarande år,
eller 2,000 kronor.

Åttonde hufyudtiteln.

Likaledes får jag, med anledning af vetenskapsakademiens i skrif- [68.]
velse den 14 september 1892 gjorda framställning derom, att behofvet Museets
af anslag för vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etns°a9f^a
etnografiska samling vore detsamma som under föregående år, i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för år 1894 enahanda
belopp som för innevarande år, eller 2,800 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

Af skäl, som jag haft tillfälle att i punkten 23 anföra i sammanhang [69.]
med frågan om höjning af det till meteorologiska central an stalten ut- Anslag nu
gående ordinarie anslag, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till godtgörelse åt telegrafverket för de under
juli, augusti och september måuader 1893 vid anstalten behöfliga nya
meteorologiska telegrammen anvisa på extra stat för år 1894 ett anslag
af 925 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att låta förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna ifrågavarande
belopp.

Läroanstalter för döfstumma och blinda.

Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och [70.]
Bollnäs anordnade läroanstalter för öfveräriga döfstumma har Riksdagen Läroanstalter
för hvart och ett af de senare åren på extra stat anvisat tillsammans^äy^*"f°
49,200 kronor.

Samtidigt med utfärdande af lag angående ordnande af döfstumundervisningen
i riket förordnade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 31 maj 1889, bland annat, att i dessa läroanstalter finge, jemte
döfstumma i de åldersklasser, för hvilka anstalterna egentligen vore afsedda,
för framtiden, i den mån utrymme och tillgång på lärarekrafter
medgåfve, äfven intagas döfstumma barn i åldern 12—15 år.

Då, enligt anstälda undersökningar, antalet sådana öfveråriga döfstumma,
för hvilka ifrågavarande anstalter äro afsedda, ännu är så stort,
att anstalternas verksamhet än vidare måste fortgå, och anslaget för
deras bibehållande alltså fortfarande erfordras, hemställer jag, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för uppehållande af undervisningen
vid nämnda tre läroanstalter, anvisa ett extra anslag för år
1894 af 49,200 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

[71.] Styrelsen för blindskolan i Vexiö har i underdånig skrifvelse den

Blindskolan i 14 september 1892, med öfverlemnande af förslag till stat för skolan
vtm°. f~r anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska

för uppehållande af skolans verksamhet under år 1894 enahanda belopp,
som under flera föregående år beviljats, eller 11,000 kronor; och får
jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till
ifrågavarande skola anvisa nämnda belopp på extra stat för år 1894.

[72.] På derom af styrelsen för liandtverksskolan i Kristinehamn för blinda

Handtverk*- i underdånig skrifvelse den 28 september 1892 gjord begäran hemställer
jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att ena bimda.

banda belopp, som beviljats för skolans uppehållande under år 1893,

eller 10,000 kronor, må för denna skola anvisas på extra stat för
år 1894.

[73.] I enlighet med en af direktionen öfver institutet för blinda gjord

Tryckning a/underdånig framställning får jag tillstyrka Eders Kongl. Maj:t föreslå
bbndm.rmUr’ Riksdagen att, i likhet med hvad under flera föregående år egt rum,

äfven för år 1894 på extra stat anvisa till tryckning af blindskrifter

2,500 kronor och till understöd åt blindlärareelever 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

[74.] Sedan Riksdagen till uppförande vid Lunds asyl af en nybyggnad

Nybyggnad för vård af obotliga sinnessjuka qvinnor beviljat ett anslag af 237,400
v,dkronor samt deraf anvisat på extra stat för år 1893 ett belopp af

150,000 kronor, får jag, på derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den
23 september 1892 gjord framställning, i underdånighet tillstyrka, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fullbordande af
ifrågavarande nybyggnad vid Lunds asyl anvisa på extra stat för år
1894 återstoden af det beviljade anslaget, eller 87,400 kronor.

[75.] Efter det Riksdagen år 1892, för anordnande af en asyl i Vadstena

Vadstena asyi.för sinnessjuke m. in., beviljat ett anslag af 431,790 kronor samt deraf på
extra stat för år 1893 anvisat ett belopp af 100,000 kronor, har medicinalstyrelsen
i nyssnämnda skrifvelse, med tillkännagifvande att den
egendom, hvarå asylen skulle inrättas, blifvit inköpt, anfört, att för år
1894 erfordrades minst 250,000 kronor, för att byggnadsarbetet skulle

Åttonde hnfrudtiteln. 87

kunna bedrifvas med ekonomisk fördel samt anstalten kunna blifva till
begagnande upplåten utan onödigt dröjsmål och ändamålet med denna
asyl uppnås äfven i det afseende, att det trängande behofvet af plats
för obotliga sinnessjuka måtte hastigare tillfredsställas.

På grund af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört hemställer jag,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fortsättande af
arbetet å Vadstena asyl anvisa på extra stat för år 1894 af det beviljade
anslaget ett belopp af 250,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har i förenämnda skrifvelse den 23 september [76.]
1892 underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks-W#* sjukhus
dagen att till understöd åt Jerf so sjukhus för spetelske anvisa för år 1894/or spetes e''
ett extra anslag af 14,000 kronor, eller enahanda belopp, som blifvit
för närmast föregående år beviljadt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att anvisa äfven för år 1894 ett extra anslag
af 14,000 kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under
vilkor att Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000
kronor och medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid sjukhuset
erhålla vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Kyrkorestaurering.

Sedan Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljat till [77.]
restaurering af Vadstena klosterkyrka ett anslag af 100,000 kronor, hafva
häraf anvisats för år 1892 ett belopp af 20,000 kronor och för inne- a/lottearkyZ.
varande år 40,000 kronor eller sammanlagdt 60,000 kronor. Jag hemställer
nu, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fortsättande
och afsilande af ifrågavarande restaureringsarbete anvisa för
år 1894 på extra stat återstående beloppet 40,000 kronor.

Diverse anslag.

I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skäl, [78.]
som då förekommit, torde Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att Svenskn
jemväl för år 1894 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till
s venska fomskrift sä I Iskapet.

88 Åttonde hufvudtiteln.

[79.] Under flera föregående år har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts

Reiigionsvård framställning beviljat anslag till beredande af religionsvård åt svenske
sjömän*™. Cji. sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande
* landsmän, och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t jemväl

för år 1894 af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska anslag till
samma belopp som det, hvilket hittills årligen plägat anvisas, eller

10,000 kronor.

[80.] På Eders Kong]. Maj:ts framställning beviljade 1890 års Riksdag

Ang. åtgärder för beredande af en förbättrad religionsvård inom Hernösands stifts finskbåttradfreil
ta,fnde församlingar på extra stat: dels till anställande af två kontraktsvård
m0madj un kter inom Vesterbottens fjerde kontrakt, enligt de närmare beftifts^finst-
stämmelser Eders Kongl. Maj:t kunde komma att meddela, 12,000
talande för- kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1891, dels ock, för utsamiingar.
bildande af prestmän förtrogna med finska språket, till två universitetsstipendier
för teologie studerande, enligt de närmare bestämmelser, som
Eders Kongl. Maj:t kunde komma att meddela, 4,500 kronor, deraf

1,500 kronor att utgå under år 1891. Sedan Eders Kongl. Maj:t den 26
september 1890 i ofvannämnda afseenden meddelat erforderliga bestämmelser,
har Riksdagen åren 1891 och 1892 på Eders Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställningar af de beviljade beloppen anvisat för hvardera
af åren 1892 och 1893 af anslaget till kontraktsadjunkterna 4,000
kronor och af anslaget till stipendier 1,500 kronor; och kommer alltså
den sista tredjedelen af de vid 1890 års riksdag för omförmälda ändamål
beviljade anslag att utgå under innevarande år.

Domkapitlet i Hernösand har nu, efter det vederbörande kontraktsprost
yttrat sig i ärendet, i skrifvelse den 7 september 1892 gjort underdånig
framställning om förnyelse af omförmälda anslag; och redogör
domkapitlet dervid till en början så väl för den verksamhet, som utöfvats
af ifrågavarande kontraktsadjunkter, som ock för det sätt, hvarpå
de omförmälda stipendierna blifvit använda.

Hvad först angår kontraktsadjunkterna meddelar domkapitlet, att
den ene af dem under åren 1891 och 1892 varit stationerad i NederTorneå,
med skyldighet att utom tjenstgöringen derstädes äfven, på
vissa af kontraktsprosten bestämda tider, deltaga i själavården inom
Karl Gustafs församling samt vid tillfälliga behof biträda pastor i ÖfverTorneå,
samt att den andre år 1891 deltagit i själavården inom Juckasjärvi
och Pajala församlingar och under någon mindre del af samma år
inom Ofver-Torneå församling, under det att hans verksamhet år 1892
varit inskränkt till Juckasjärvi och Pajala församlingar, dervid emellertid

Åttonde hufvudtiteln.

domkapitlet, till följd af den rådande prestbristen, under en del af hans
tjenstetid nödgats förordna honom att, jemte sin innehafvande befattning,
uppehålla predikantsbefattningen i Tärendö kapell. Af de utaf
dessa kontraktsadjunkter enligt föreskrift afgifna årsberättelser för år
1891 — det enda år, för hvilket dylika berättelser ännu hunnit afgifvas
— inhemtades hufvudsakligen följande. Den i Neder-Torneå stationerade
kontraktsadjunkten har under nämnda år hållit inalles 137 predikningar
och bibelförklaringar, de flesta på finska, förrättat 64 barndop, 18 begrafningar
och 6 vigslar, dels ensam hållit och dels deltagit i 13 husförhör,
undervisat konfirmander i Karl Gustafs församling samt särskildt
besökt aflägsna byar och öar, hvilkas befolkning varit i behof af själavård.
Den andre kontraktsadjunkten har under samma år öfvat själavård
i Öfver-Torneå församling, särskildt bland den svensktalande
befolkningen, hvilken inom denna församling är jemförelsevis talrik,
hållit skriftskola i Juckasjärvi med årets nattvardsungdom, under det
att dervarande kyrkoherde varit sysselsatt med nattvardsundervisning
af äldre okonfirmerade personer, företagit resor till nästan alla byar
i det vidsträckta, nära 129 qvadratmil omfattande pastoratet, samt under
tre månader varit bosatt inom Pajala i Junosuando by, belägen 5Va
mil från sockenkyrkan, äfvensom i nämnda och närliggande byar till nattvardsskola
hopsamlat och sedan konfirmerat ej mindre än 70 personer
i en ålder af 19 till 51 år. Samme kontraktsadjunkt, som för öfrigt
företagit flera föiTättningsresor till åtskilliga byar, der särskild själavård
varit behöflig, har under år 1891 haft tre särskilda nattvardsskolor,
hållit 72 predikningar och 25 nattvardsgångar, gjort 23 sjukbesök, verkstält
85 barndop och 27 jordfästningar samt förrättat 30 vigslar.

Hvad derefter angår universitetsstipendierna meddelar domkapitlet,
att, likasom en väsentligen förbättrad själavård i finnmarksförsamlingarna
genom kontraktsadjunkterna kommit till stånd, så hafva stipendierna
visat sig kunna framlocka dugliga ämnessvenner för den presterliga
tjenstgöringen inom de finsktalande församlingarna. Det ena stipendiet
har intill sistlidne vårtermins slut innehafts af en teologie studerande,
som nu efter aflagd, väl vitsordad teologie kandidatexamen blifvit anstäld
såsom prest i den finsktalande bygden. Det andra stipendiet
innehades, när domkapitlet aflat sin nu förevarande framställning, af en
teologie studerande, som snart skulle afsluta sin akademiska kurs.

Tillägger man till denna redogörelse för hvad sålunda åstadkommits
med dessa anslag, under den korta tid de utgått, hvad domkapitlet
vidare anför, bland annat, om den fortfarande otillräckligheten af presterliga
krafter i de finsktalande församlingarna och svårigheten att finna

Bill. till Rikad. Prot. 1893. I Sami. 1 Afd. 12

Åttonde hufvudtitelu.

extra ordinarie prestman, som äro på en gång villiga och skickliga att
användas i det svåra, svagt aflönade arbetet i dessa församlingar, måste
man, synes det mig, erkänna, att fullt giltiga skäl tala för, att man i
den redan inslagna rigtningen bör arbeta på att tillgodose det omisskänneliga
behof af förbättrad själavård, som förefinnes i dessa aflägsna
bygder. Jemte det domkapitlet i sin nu föreliggande skrifvelse lifligt
framhåller detta, anmärker domkapitlet dels önskvärdheten af en mindre
väsentlig förändring i nu gällande bestämmelser för stipendiernas utgående,
dels ock nödvändigheten att genom ett ytterligare anslag bereda
utväg att lemna kontraktsadjunkterna bidrag för lindrande af deras resekostnader.

Beträffande stipendierna anser domkapitlet, att dessa icke såsom
hittills ovilkorligen böra vara afsedda för teologie studerande allenast.
Domkapitlet anser väl, att man i allmänhet kan hoppas, att studerande,
som genom aflagd filosofisk examen beredt sig inträde i teologisk fakultet,
skola finnas villiga att på nu gällande vilkor söka ifrågavarande
stipendier. Likväl förutsätter domkapitlet, att fall kunna inträffa, då
sålunda qvalificerade sökande saknas, under det att studerande, som
genom studier inom filosofiska fakulteten bereda sig för inträde i den
teologiska, kunde finnas villige att söka stipendiet och åtaga sig dermed
förbundna förpligtelse!''. Af denna anledning anser domkapitlet
önskvärdt, att rättighet måtte beredas domkapitlet att, der teologie studerande
icke anmäla sig såsom sökande, för kortare tid, exempelvis
ett år, utdela stipendiet åt sådan sökande, som nyss nämnts.

I fråga om kontraktsadjunkternas resor upplyser domkapitlet, att
det i några församlingar lyckats att på enskild väg förmå vederbörande
ordinarie presterskap att helt eller delvis bekosta dessa resor, men i
andra hafva deremot presterna förklarat sig icke kunna lemna något
bidrag för detta ändamål. Enligt hvad domkapitlet uppgifver äro lefnadskostnaderna
i synnerhet i den nordligare finnbygden, der de längsta
resorna förekomma, mycket dryga, och då man icke rimligen kan begära,
att kontraktsadjunkten skall använda någon större del af sitt arfvode
till resekostnad, blifver följden, att han icke i det omfång, som önskligt
och nödigt är, kan i själavårdande syfte besöka de olika trakterna
åt sitt distrikt. Den kontraktsadjunkt, som under år 1891 företrädesvis
varit stationerad i Juckasjärvi och Pajala, och hvilken under nämnda år
färdats till fots eller med båt eller efter häst minst 158 mil, anmärker
ock, att han icke rest omkring så mycket som varit behöfligt, emedan
han af ekonomiska skäl måst inskränka sig till det nödvändigaste.
Domkapitlet framhåller derför vigten af att bereda kontraktsadjunkterna

Åttonde hulYudtiteln.

någon ersättning för deras resekostnader, såvida ändamålet med institutionen
icke skall i betydlig mån förfelas. Att på förhand med en
bestämd siffra angifva, huru stor denna ersättning bör vara och i hvad
mån den bör utgå till den ene eller andre kontraktsadjunkten, anser
domkapitlet så mycket mindre möjligt, som man icke på förhand kan
för längre tid bestämma adjunkternas tjenstgöring. Det behof, som
här är i fråga, anser domkapitlet bäst kunna tillgodoses, om ett anslag
af 500 kronor för hvart af åren 1894—1896 anvisades och domkapitlet
erhölle rätt att inom gränsen af detta anslag efter hvarje års
slut tilldela kontraktsadjunkterna den resekostnadsersättning, som med
afseende å omständigheterna kunde finnas lämplig.

Hvad domkapitlet i denna fråga anfört synes mig i allo behjertansvärdt,
och jag finner mig ega fullt skäl tillstyrka Eders Kongl. Maj:t
att föreslå Riksdagen att, förutom förnyandet af de hittills utgående anslagen,
bevilja ytterligare anslag för lindrande af kontraktsadjunkternas
resekostnader. Likasom år 1890 torde äfven nu anslagen höra äskas
på extra stat att utgå under tre års tid, och synes det jemväl vara
lämpligast, att åt Eders Kongl. Maj:t öfverlåtes att framdeles, efter
ärendets behandling hos Riksdagen, meddela närmare bestämmelser
om anslagens användande.

På grund af det anförda hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

dels att på extra stat bevilja:

till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde
kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1894;

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,
deraf 500 kronor att utgå under år 1894; samt

till två stipendier för utbildande vid universitet af prester, förtrogna
med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under
år 1894;

dels ock att åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemna att meddela de närmare
bestämmelser, som må erfordras rörande anslagens användande.

Med åberopande af 1890 års Riksdags beslut om anvisande af ett
extra anslag för år 1891 af 25,000 kronor till nordiska museet har museets
styrelse anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas framställning om
beviljande jemväl för år 1894 af enahanda anslag; och får jag med anledning
häraf i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1894 anvisa ett belopp
af 25,000 kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet för -

[81.]

Nordiska

museet.

92 Åttonde hufvudtiteln.

fogande för att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande
ändamål.

[82.] Med anledning af en utaf e. o. professorn J. A. Lundell gjord an Tidskri/t

för Bökning om fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften
an små m. mf)2^yare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif»
anser jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl. Maj:ts
förfogande ett extra anslag till samma belopp, som vid flera föregående
riksdagar anvisats, eller 3,150 kronor, att på de vilkor, Eders Kongl.
Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd för utgifvande
äfven under år 1894 af nämnda tidskrift.

[83.] Hos Eders Kongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Acta mathe Tidskriften

matica», professorn G. Mittag-Leffler, underdåuigst anhållit, att enahanda
"Amatica»he''belopp, eller 4,000 kronor, hvilket för innevarande år liksom för flera
föregående år beviljats såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift
och som vore behöfligt för fortsatt utgifvande af tidskriften, äfven
för år 1894 måtte sökanden för sådant ändamål beredas; och har
vetenskapsakademien i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande och dervid
på det lifligaste förordat bifall till ansökningen.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1894 anvisa ett belopp
af 4,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för utgifvande under samma år af tidskriften »Acta mathematica» till
professorn Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.

[84.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen för hvart och

Föreläsning»- ett af åren 1889—1893 beviljat ett extra anslag af 20,000 kronor att
arbetsklassen, användas till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna
föreläsning skurser för arbetsklassen, dock under vissa vilkor, hvilka vid
senast beviljade anslag voro följande:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager
föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser; dock att, hvad

Åttonde hufvudtiteln. 93

landsbygden beträffar, Eders Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra
de eftergifter, som omständigheterna kunna påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvas
nödiga och lämpliga.

Jag hemställer, det Eders Kongl. Maj:t. behagade föreslå Riksdagen
att bevilja jemväl för år 1894 ett extra anslag å 20,000 kronor att under
enahanda vilkor, som nyss nämnts, användas till omförmälda ändamål.

Likasom närmast föregående år har afdelningschefen vid general- [85.]
stabens topografiska afdelning gjort framställning om beredande för år Precisions1894
af ett anslag å 9,000 kronor för fortsättande af precisionsnivelle- arbeten m!''m.
ringsarbetena i norra Sverige. Af styrelsen för nautisk-meteorologiska
byrån har hemställan gjorts om anvisande för nämnda år dels af 2,500
kronor för underhåll och tillsyn m. m. af de inrättade vattenhöjdmätningsstationerna,
dels af 1,000 kronor till fortsatt sammanställning och
bearbetande af anteckningarna öfver registrerade vattenhöjder.

Med åberopande af hvad förut i statsrådsprotokollen öfver ecklesiastikärenden
den 12 januari 1889, den 11 januari 1890 och den 12 januari
1891 blifvit i ämnet anfördt hemställer jag, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1894 bevilja 12,500
kronor, deraf 9,000 kronor till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige, 2,500 kronor till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna
m. m. samt 1,000 kronor till fortsatt sammanställning
och bearbetande af anteckningarna öfver de vid dessa stationer
registrerade vattenhöjder.

På grund af nådigt bref den 6 juni 1890 har statskontoret under [86.]
förskottstitel utanordnat till disposition af öfverintendentsembetet ett Ersättning
belopp af 1,950 kronor till betäckande af de härtill beräknade kostna- ^ÖT fÖT,koU''
der för uttorkning af den nya riksarkivbyggnaden genom uppvärmning
under tiden intill dess byggnaden blefve fullbordad. Sedan öfverintendentsembetet,
som genom nådigt bref af samma dag anbefalla att inkomma
med uppgift, om och i hvad mån berörda belopp kundo godtgöras
med någon behållning å anslaget för uppförande af riksarkivets nya

Bih. till Rilcsd. Prat. 1893. 1 Sami. 1 A fil. 13

Åttonde hufvudtiteln.

byggnad, efter mottagande af vederbörande byggnadschefs slutredogörelse
angående byggnadsarbetet anmält, hurusom någon sådan behållning
icke uppkommit, enär hvarjehanda kompletteringsåtgärder behöft
vidtagas före arkivaliernas inflyttning i den nya lokalen, har statskontoret
i underdånig skrifvelse den 28 sistlidne november anhållit om
godtgörelse för ifrågavarande förskott.

Likaledes har statskontoret anhållit om godtgörelse för förskott till
sammanlagdt belopp af 6,608 kronor 60 öre, utgörande kostnad för den
komité, som haft i uppdrag att verkställa omarbetning af läsebok för
folkskolan.

I anledning häraf tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för
återgäldande af berörda förskott äska af Riksdagen ett extra anslag för
år 1894, hvilket anslag, till undvikande af öretal i riksstaten, torde
böra bestämmas till 8,559 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets
öfriga ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

Alfred Zimmerman.

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1893.

ilfrii/tHjt

■torsnfi luVvfj

.R9tBJÖ«!noi853q

uv--:‘o\''d •<•''"! ;:0 ‘ r r10 ::''■•• '' >mi>{ >t> ''ibfjitgriu.u!

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Januari 1893.

Närvarande statsrådsledamöter:

„ J . pjIfitgJliji lifrt.>*?■ f''i(ifyisins t*} vä*}£taiii .4- j f''f-; j j&h

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,
Statsrådet Friherre von Essen att få anmäla de frågor, som
rörde regleringen af

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. * 1

Hvad först angick

Nionde hnfvndtiteln.

pensionsstaten,

hemstälde departementschefen efter samråd med chefen för Sjöförsvarsdepartementet,
att, då amiralitetskrigsmanskassan numera jemlikt nådiga
reglementet den 22 Januari nästlidet år benämndes Flottans Pensionskassa,
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

[1.] att den under nu ifrågavarande stat uppförda anslagsrubriken

Flottan» Pen- »Amiralitetskrigsmanskassan» må upptagas under den förändrade benäm»ums
otta. nj:ngen »Flottans Pensionskassa».

Vidare erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts, enligt Finansdepartementet
tillhandakommet protokollsutdrag, på ecklesiastikdepartementets
föredragning den 31 sistlidne December fattade beslut (se bil. I
vid detta prot. pag. 7) att föreslå Riksdagen att, i afseende å kostnaderna
för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning
och verksamhet under år 1894, medgifva,

[2.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

Kostnaden för för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt
^»mdskoiT att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

lärare» m. fl. \ öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den
understöd»- m^n influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsanstait
under medel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den
år 189J>'' mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas
härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

I öfrigt hade, enligt hvad departementschefen anmälde, anledning
icke förekommit att ifrågasätta någon förändring i afseende å de anslag,
som funnes uppförda å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptoge
1,314,898 kronor.

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på nedannämnda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nemligen:

Nionde hufvudtiteln.

på landtför svar sdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prof. pag. 14)

att för förrådsvaktmästaren vid Jönköpings regemente Adolf Bragd
må å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af 200 kronor, att
af honom under hans återstående lifstid årligen åtnjutas, med beräkning
från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från
vaktmästarebefattningen;

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 17)

att åt befälhafvaren å kronans vid Karlsborgs fästningsbyggnad använda
ångfartyg, pumpmästaren Frans BjÖrling må från allmänna indragningsstaten
beviljas en årlig pension af 600 kronor, att utgå från
och med månaden näst efter den, då han varder från sina förenämnda
befattningar entledigad;

på sjöförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 20)

att åt aflidne underofficerskorporalen vid l:a eldare- och handtverkskompaniet
vid flottan n:o 102 Sven Olof Anderssons enka Mathilda
Andersson må på allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension
af 100 kronor, att utgå från och med innevarande år under hennes återstående
lifstid, så länge hon lefver ogift;

på civildepartementets föredragning:

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 23)

att undervisaren i fiskodling Friherre Gustaf Carl Ulrik CederstrÖm
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning
erhåller entledigande, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 1,200 kronor;

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 26)

att beridaren vid Ottenby stuteri Magnus Robert Ericsson må från
och med månaden näst efter den, under hvilken han från befattningen
entledigas, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,200 kronor;

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 28)

att stuteriveterinären vid Flyinge hingstdepot Carl Axel Johan von
Zweigbergks enka Maria Malin von Zweigbergk, född Hyllén, må, så
länge hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 400 kronor, att utgå från och med Juli månad år 1892;

[3.]

Pension för
förrddsvaktmästaren
A.
Bragd.

[4-]

Pension för
dngbdtsbefälhafvaren
F.
Björling.

[5.]

Pension för
underofficerskorporalen
S.
O. Anderssons
enka.

[6-]

Pension för
undervisaren
i fiskodling
Friherre O. C.
U. CederstrÖm.

[7-]

Pension för
beridaren M.
R. Ericsson.

[8.]

Pension för
stuteriveterinären
C. A.
J. von Zweigbergks
enka.

Nionde hufvudtiteln.

[9.]

Pensionerätt
för instruktören
i husslöjd.

[10.]
Pension för
förre inspektören
S.
Svensson.

[HO

Pension för
länsmannen
N. E. Palmcer.

[12.]
Pension för
länsmannen
J. E. Berg.

[13.]

Pension för
akademiadjunkten
F.
O. Afzelius.

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 30)

att den å ordinarie stat anstälde instruktören i husslöjd må undfå
samma rätt till pension å allmänna indragningsstaten, som på grund af
1876 års Riksdags beslut tillkommer instruktörerne i boskapsskötsel och
mejerihushållning samt undervisaren i fårskötseln och ullkulturen;

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 32)

att förre inspektören vid Ultuna landtbruksinstitut Sven Svensson
må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 500 kronor, att utgå från och med November månad
år 1892;

(se bil. 7 vid detta prot. pag. 35)

att länsmannen i Vesterås fögderis tredje distrikt af Vestmanlands
län Nils Erik Palmaer må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han erhåller afsked från länsmanstjensten, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp,
att detta tillsammans med den pension från civilstatens pensionsinrättning,
600 kronor, hvartill han synes vara berättigad, utgör 1,200 kronor,
eller 600 kronor årligen;

(se bil. 7 vid detta prot. pag. 37)

att länsmannen i Solleröns distrikt af Kopparbergs län Johan Edvard
Berg må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller
afsked, dock först från och med den 1 Januari 1894, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så stort
belopp, att detta tillsammans med den pension från civilstatens pensionsinrättning,
600 kronor, hvartill han är berättigad, uppgår till 1,200 kronor,
eller 600 kronor årligen;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. I vid detta prot. pag. 9)

att adjunkten vid universitetet i Upsala Fredrik Georg Afzelius
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från adjunktsbefattningen
kan varda honom beviljadt, under sin återstående lifstid
uppbära, utöfver den honom enligt Kongl. brefvet den 6 Juni 1873 tillkommande
pension å allmänna indragningsstaten af 2,500 kronor, en
pensionsförhöjning af 500 kronor, eller tillsammans 3,000 kronor;

Nionde hnfvudtiteln.

(se bil- I vid detta prot. pag. 10)

att för docenten Karl Piehl må vid universitetet i Upsala inrättas
en personlig extra ordinarie professur i egyptologi och för detta ändamål
på allmänna indragningsstaten anvisas årlig lön till belopp af 4,000
kronor, deraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt för
Piehl att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ålderstillägg
med 500 kronor årligen;

; .. o;::- •••1 t 1 -!i| »:; Wi• luv

(se bil. I vid detta prot. pag. 13)

att å allmänna indragningsstaten må för år 1894 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt
sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen anförde härefter:

Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är i riksstaten
för innevarande år uppfördt med 1,600,652 kronor, deraf såsom anvisning
i kontant upptagits 1,600,052 kronor och såsom ersättning för indragen
indelning m. m. 600 kronor. Utgifterna från detta anslag hafva
uppgått, år 1889 till 1,859,332 kronor 73 öre, år 1890 till 1,912,481
kronor 74 öre och år 1891 till 1,902,255 kronor 17 öre.

Då någon väsentlig nedgång i utgifterna från detta anslag icke
kan vara att motse, får jag, under åberopande af hvad jag förut i dag
anfört om önskvärdheten deraf, att, för vinnande af ökad stadga i statsregleringen,
höjning må ega rum i förslagsanslag, å hvilka större brister
uppstått, hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att höja det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten med
184,214 kronor eller från 1,600,052 kronor till 1,784,266 kronor, då med
inheräkning af den under anslaget utgående ersättning för indragen in -

delning m. m., 600 kronor, anslagets slutsumma blir kronor 1,784,866: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ............... „ 1,314,898: —

skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1894 blifva .................................... kronor 3,099,764: —

[14.]

Personlig e. o.
professur för
docenten K.
Piehl.

[15.]

Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.

[16.]

Allmänna indragningsstaten.

Nionde hnfrudtiteln.

[17.]

Anslag för
upprätthållande
af arméns
pensionskassas
egen pensionering
samt till
fyllnadspensioner.

Extra anslag

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens
affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 25
sistlidne November på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil. 8
vid detta prof. pag. 40) fattade beslut att föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1894 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till
fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för
sådana pensioners utgående.

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde
hufvudtiteln hemstält biträddes af Statsrådets öfriga
ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen gilladt
och godkändt; och behagade Hans Maj: t Konungen,
på Statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna, att nu
anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:

G. Wilh. Smerling.

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31
December 1892.

Närvarande:

! * •»'' ’ H > i »• '' *.''{''•''*1 -J iif’, 1; ’ ,*\t'' I *_•. .,_•** .* ..JL‘ • 1 • 1. i-J». '' *'' r V ].

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewknhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

Friherre Rappe och
Christerson.

Departementschefen, Statsrådet Gilljam yttrade:

Vid aflåtande till innevarande års lagtima Riksdag af nådig proposition
angående inrättande af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd
åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor äfvensom
icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, hvilken anstalt
skulle benämnas småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och
träda i verksamhet med år 1893 samt förvaltas af direktionen öfver
folkskolelärarnes pensionsinrättning, tillkännagaf Eders Kongl. Maj:t, att,
derest en dylik anstalt på de af Eders Kongl. Maj:t föreslagna grunder
komme till stånd, Eders Kongl. Maj:t skulle framdeles ej mindre, efter

[2.]

Koitnaden för
förvaltningen
af 8mcUkolclärarea
m. fl.
ålder dömaunderatödaanatalt
under
år 1894.

Nionde hufvndtiteln: bil 1.

det närmare erfarenhet vunnits angående omfånget af de göromål, som
tillhörde anstalten, samt dessa göromåls lämpliga fördelning, till Riksdagen
afgifva förslag till stat för anstalten än äfven, i den mån särskilt
bidrag från statsverket till anstaltens uppehållande blefve erforderligt,
till Riksdagen aflåta proposition om uppförande i riksstaten af
härtill erforderligt anslag; hvaremellertid Eders Kongl. Maj:t, i afseende
å kostnaderna för anstaltens förvaltning och verksamhet under år 1893,
föreslog Riksdagen att medgifva, att de belopp, som för bestridande af
anstaltens förvaltningsbestyr under år 1893 blefve erforderliga, finge af
Eders Kongl. Maj:t bestämmas, samt att de för berörda förvaltningskostnad
och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga
medel finge af Eders Kongl. Maj:t, i den mån från skoldistrikten influtna
afgifter icke vore att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel
såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de
under året till anstalten inginge, eller, derest sagda afgifter skulle för
året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Riksdagen, som antog de föreslagna grunderna för understödsanstalten
med allenast några mindre jemkningar, biträdde jemväl Eders
Kongl. Maj:ts förslag i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning
och verksamhet under år 1893.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 22 sistlidne Juni, med godkännande
af Riksdagens beslut i ämnet, faststält och låtit utfärda reglemente för
understödsanstalten, har Eders Kongl. Maj:t den 11 nästförflutne November,
efter det direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning
afgifvit underdånigt förslag, meddelat bestämmelser angående arbetets
anordnande inom anstalten för år 1893 samt om bestridandet af anstaltens
förvaltningskostnad och öfriga utgifter under samma år.

Då anstalten först med nu instundande år träder i verksamhet och
följaktligen någon erfarenhet om kostnaderna för dess förvaltning ej är
vunnen, kan något förslag icke nu afgifvas till definitiv reglering af
anstalten. Det förslag af direktionen, som nyss omnämnts, är visserligen
uppgjordt med det antagande, att detsamma skulle finnas i allt
väsentligt tillämpligt äfven för framtiden. Direktionen har dock framhållit,
hurusom erfarenheten efter någon tids verksamhet inom anstalten
kunde komma att visa behof af förändringar.

Då vid nu angiftia förhållanden en provisorisk anordning lärer
finnas nödig jemväl för år 1894, hemställer jag, det täcktes Eders Kongl.
Maj:t föreslå Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning
och verksamhet under år 1894, medgifva:

att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,

Nionde hufvndtiteln: bil. 1. 9

som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;
samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i
öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t, i
den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i
den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

I denna hemställan förenade sig Statsrådets öfriga ledamöter.

Statsrådet Gilljam föredrog härefter:

En af adjunkten vid universitetet i Upsala Fredrik Georg Afzelius
gjord underdånig ansökning, i hvilken Afzelius, med förmälan att han
år 1893, vid åttio års ålder och efter en femtioårig tjenstgöring såsom
akademiadjunkt, önskade afgå från denna befattning emot åtnjutande af
pension, som stode i jemlikt förhållande till den, som komme andra
tjensteman med motsvarande löneförmåner, särskilt lärarne vid allmänna
läroverken, till del, i underdånighet anhållit om aflåtande af nådig proposition
till Riksdagen om beviljande åt honom efter afskedstagandet af
en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 3,500 kronor.

Af handlingarna inhemtades, att Afzelius är född den 7 December
1812 samt att han efter vunnen filosofie doktorsgrad blifvit år 1838
förordnad till docent i praktisk filosofi vid ofvannämnda universitet och
år 1842 utnämnd till adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi derstädes.

öfver ansökningen hade underdåniga utlåtanden afgifvits ej mindre
af universitetskanslern, hvilken på det lifligaste tillstyrkt bifall till densamma,
än äfven af Statskontoret, som anfört: att enligt gällande stat
för universitetet de ännu qvarstående adjunkternas aflöning utginge med

2,500 kronor i fast lön och 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar eller
tillsammans 3,500 kronor; att enligt Kongl. brefvet den 6 Juni 1873
universitetsadjunkt vore berättigad att efter uppnådd lefnadsålder af 65
år blifva vid afskedstagandet uppförd å allmänna indragningsstaten till
åtnjutande af pension å 2,500 kronor; att redan vid föregående tillfällen
framhållits, hurusom någon förhöjning af akademiadjunkternas pension
skulle påskynda genomförandet af den vid 1877 års riksdag beslutade
ombildningen af adjunkturer m. m. vid universiteten; att för adjunkt vid
allmänna läroverken, hvilken innehade högsta adjunktslön, 3,500 krono!,
pensionen utginge med 3,000 kronor; att vid innevarande års lagtima
riksdag beviljats för akademiadjunkten L. Edman, utöfver den honom
författningsenligt tillkommande pension af 2,500 kronor, en pensionsBih.
till Riksd. 1''rot. 181)3. 1 Sand. 1 Afd. 2

[13.]

Pension för
akademiadjunkten
F.
G. Afzelius.

Nionde hufvudtiteln: bil 1.

förhöjning af 500 kronor eller tillsammans 3,000 kronor; samt att jemväl
adjunkten Afzelius, som uppnått åttio år och snart femtiofem år verkat
i den akademiska bildningens tjenst, gjort sig väl förtjent af någon förhöjning
i den för universitetsadjunkt bestämda pensionen, hvilken Statskontoret
dock ansett böra föreslås till samma belopp som det för Edman
beviljade.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att adjunkten
Afzelius må förklaras berättigad att från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked från adjunktsbefattningen kan varda honom beviljadt,
under sin återstående lifstid uppbära, utöfver den honom enligt
Kongl. brefvet den 6 Juni 1873 tillkommande pension å allmänna indragningsstaten
af 2,500 kronor, en pensionsförhöjning af 500 kronor,
eller tillsammans 3,000 kronor.

Föredragande departementschefen yttrade:

[14.] Vid universitetet i Upsala har vid flera tillfällen väckts förslag att

Personlig e. o. söka utverka inrättande af en personlig extra ordinarie professur för
^docenten zT docenten Karl Piehl, och sådant förslag har åter upptagits vid öfverläggPiehi.
ningarna om de universitetets behof, för hvilkas afhjelpande anslag skulle
vid nu sammanträdande riksdag begäras. Ifrågavarande åtgärd har
motiverats sålunda.

Det måste anses ligga i universitetets intresse att till erhållande
af personliga professurer föreslå sådana yngre vetenskapsmän, som jemte
framstående och flitig författareverksamhet äfven ådagalagt nit och skicklighet
inom den akademiska undervisningens område. En sådan rekommendation
från universitetets sida torde så mycket mer kunna försvaras,
om en förtjenstfull forskare och lärare saknade utsigter att på den vanliga
befordringsvägen uppnå en fast anställning. Det vore nemligen
beklagligt, om den, som med stor framgång egnat sig åt en vetenskap,
hvars vigt och betydelse måste till fullo uppskattas, äfven om dess
studium af ett eller annat skäl icke kunde upptagas i universitetets
ordinarie läroplan, skulle gå miste om det erkännande och den uppmuntran,
som hans väl vitsordade arbete och begåfning förtjenade. Man
borde fast mera, när tillfälle dertill yppade sig, söka draga fördel af den
speciella sakkunskap, som på samma gång kunde understödja studiet åt
andra vetenskaper och bidraga till universitetets heder derigenom, att
inom dess lärarekår en ny forskningsgren representerades af en pröfvad
förmåga.

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

Docenten i egyptiska språket Karl Piehl hade sedan år 1881 tillhört
universitetet såsom lönlös lärare. Han hade under denna tid utvecklat
en mycket omfattande skriftställareverksamhet inom sin vetenskap
och tillika gått den studerande ungdomen till hända genom så väl
offentlig som enskild undervisning. Han hade företagit flera utländska
resor i vetenskapligt syfte och ej blott för dem, utan äfven för utgifna
arbeten erhållit understöd af allmänna medel. Dessa bidrag hade kommit
honom till del på grund af de förmånliga vitsord, som kompetenta
granskare afgifvit om hans duglighet inom sitt fack. Af intyg, som
afgifvits af åtskilliga framstående målsmän för den egyptologiska vetenskapen
i utlandet — professorerne Lieblein i Kristiania, Diimichen i
Strassburg, Erman och Brugsch-Pascha i Berlin, Ebers i Leipzig samt
föreståndaren för de egyptiska och assyriska samlingarna i British Museum
Le Sage Renouf — framginge, att alla dessa vetenskapsmän erkände
Piehl såsom en särdeles skicklig medarbetare^ och ansåge honom i hög
grad förtjent att komma i åtanke vid besättandet af en lärostol i egyptologi.

Det vore således icke tvifvel underkastadt, att Piehl innehade de
egenskaper, som kunde fordras för en personlig professur. En professor
i egyptologi torde lika väl kunna utöfva en fruktbringande verksamhet
vid universitetet i Upsala som vid det norska universitetet, der denna
vetenskap redan i många år varit representerad af en fast anstäld lärare. -Äfven om antalet af de studerande, som särskildt egnade sig åt det
egyptiska språkets studium, af naturliga skäl alltid, till och med vid de
största universitet, måste blifva temligen ringa, borde det icke förbises,
att egyptologien erbjöde flerfaldiga beröringspunkter med andra vetenskapsgrenar,
hvilka, i samma mån som forskningsarbetet inom detta område
utvidgades och fördjupades, skulle hemta större nytta deraf. Så
vore förhållandet med forntidens historia, konsthistorien och arkeologien,
den klassiska filologien, den allmänna lingvistiken och de orientaliska
studierna. Den egyptiska arkeologien borde icke betraktas såsom stående
ensam för sig, utan ses i sammanhang med den vidtomfattande orientaliska
arkeologi, som genom sina stora och öfverraskande upptäckter i
Egypten och flera asiatiska länder vunnit kännedom om ett forntida
kulturlif, som egde stor historisk märkvärdighet. Det vore väl bekant,
att denna orientaliska arkeologis resultater ingått såsom en vigtig beståndsdel
i vår tids bildning. Men om man undantoge hvad som af
docenten Piehl genom undervisning och genom af honom anskaffade och
ordnade samlingar erbjödes, funnes för de studerandes handledning inom
hela detta område vid våra universitet intet. Det kunde derför med

Nionde hufvudtiteln: bil 1.

fullt skäl sägas, att det för universitetet skulle vara af stort intresse
att genom Piehls anställning såsom e. o. professor åt den studerande
ungdomen bereda tillfälle att fortfarande och i något större omfattning
än hittills få genom undervisning åtminstone i en af den orientaliska
arkeologiens hufvuddelar inhemta något om denna vetenskaps förutsättningar,
hjelpmedel och metod samt om dess uppgifter och resultater.
Universitetet borde icke alldeles åsidosätta någon af de forskningsgrenar,
som intoge ett betydande rum inom vår samtids bildning.

Man har ock erinrat, hurusom under senaste riksdag vid behandlingen
af fråga om personliga professurer statsutskottet uttalat den åsigt,
att i särskilda fall, då någon vetenskapsman egnat sig åt ett ämne, som
icke hade någon representant vid universiteten och tillika vore af den
beskaffenhet, att den, som dermed sysselsatte sig, saknade hvarje utsigt
att erhålla ordinarie befattning och svårligen kunde genom sin sysselsättning
med ämnet förtjena sitt uppehälle, skäl kunde finnas att åt viss
person med framstående ställning inom vetenskapen bereda en personlig
professur.

På grund al hvad sålunda blifvit, anfördt har akademiska konsistoriet
— som ansett sig böra erinra derom, att Piehl fått sig af Eders
Kongl. Maj:t tilldeladt för en tid af tre år, räknadt från den 1 Mars
1892, det anslag af 900 kronor årligen, som är afsedt för sådana vetenskapliga
studier, hvilka icke tillhöra de egentliga examensämnena — anhållit,
att för Piehl måtte inrättas en extra ordinarie professur i egyptologi
med de löneförmåner, som tillkomma öfriga extra ordinarie professorer
vid universiteten. Denna anhållan är af universitetskanslern till
bifall förordad.

Med afseende så väl på den fördel, som skulle tillskyndas universitetet
genom docenten Piehls anställande derstädes såsom ordinarie lärare,
som ock på billigheten deraf, att Piehl, hvilken på grund af arten af den
vetenskapliga verksamhet, åt hvilken han egnat sig, icke kan i vanlig
ordning vinna befordran till någon ordinarie befattning vid våra universitet,
må beredas en väl förtjent uppmuntran, finner jag mig böra hemställa om
nådig proposition till Riksdagen angående inrättande för Piehl af en
personlig professur. Då de för ändamålet erforderliga medel icke kunna
äskas såsom ständigt årsanslag och det ej heller kan ifrågasättas, att de
skulle år för år anvisas å extra stat, synas de rätteligen böra begäras
å allmänna indragningsstaten; och tillstyrker jag alltså, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att för Piehl må
vid universitetet i Upsala inrättas en personlig extra ordinarie professur
i egyptologi och för detta ändamål på allmänna indragningsstaten anvisas

Nionde hnfvudtiteln: bil. 1.

årlig lön till belopp af 4,000 kronor, deraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
med rätt för Piehl att efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring erhålla ålderstillägg med 500 kronor årligen.

Statsrådets öfriga ledamöter förklarade sig instämma med föredraganden.

Vidare hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att, i likhet med hvad under flera föregående. år egt
rum, å allmänna indragningsstaten måtte äfven för år 1894 anvisas ett
anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t
kunde finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor
åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Häruti förenade sig Statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad Statsrådet beträffande de under näst förestående
fyra punkter upptagna ärenden i underdånighet
tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen
i nåder gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag
härom öfverlemnas till Finansdepartementet för behörigt
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

[15.]

Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.

Ex protocollo:
Carl Tornérhielm.

Nionde hufrodtiteln: bil. 2.

[3.]

Pension för
förrådsvaktmästaren
A.
Bragd.

Utdrag af protokollet öfver l andtförs farsör en den, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet ä Stockholms slott
den 2 December 1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe.

Departementschefen föredrog härefter i underdånighet:

En af chefsembetet vid Jönköpings regemente den 8 sistlidne
Oktober aflåten och af vederbörande generalbefälhafvare öfverlemnad skrifvelse,
hvaruti chefsembetet —- med förmälan att förrådsvaktmästaren
vid regementet, f. d. distinktionskorporalen Adolf Bragd, som uppnått
61 års ålder och hvilkens kropps- och själskrafter under senare åren
betydligt försvagats, anhållit om afsked från vaktmästaresysslan med
begäran om utverkande åt honom af någon pension vid afskedstagandet
— på anförda skäl och med öfverlemnande af tjensteförteckning samt
läkare- och prestbetyg för Bragd äfvensom vederbörligt intyg angående
Bragds ekonomiska ställning, i underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t

Nionde hufvudtiteln: bil 2.

täcktes bevilja Bragd, som saknade förmåga att genom arbete bidraga
till sitt uppehälle, en pension å allmänna indragningsstaten med ett belopp,
motsvarande vaktmästarearfvodet, eller 250 kronor årligen, att
utgå från och med månaden näst efter den, då Bragd erhåller afsked.

Af nyssberörda handlingar inhemtades, bland annat, att Bragd, som
vore född den 25 September 1831 och år 1850 antagits till soldat vid
Jönköpings regemente, der han, efter undergången korporalsexamen, befordrats
till vice korporal år 1864, till korporal år 1871 och till dist inktionskorporal
år 1881, från och med den 16 Maj 1885 innehaft förrådsvaktmästaresysslan
vid regementet, att han städse med synnerlig ordning
och redbarhet skött sina åligganden samt iakttagit ett hedrande uppförande
äfvensom att han numera till följd af dålig hörsel, minskad synförmåga,
ålderdomssvaghet och betydlig ålderdomsdarrning vore oförmögen
att genom arbete bidraga till sitt uppehälle och sålunda vore i
behof af understöd.

Uti infordradt utlåtande hade Arméförvaltningen å intendentsdepartementet
med stöd af nämnda handlingar samt då billigheten syntes
fordra, att Bragd, som efter mångårigt och väl vitsordadt arbete i kronans
tjenst måste i anseende till bristande arbetsförmåga taga afsked,
blefve från allmänna medel hugnad med något bidrag till sitt uppehälle
på ålderdomen, i underdånighet hemstält, att, i likhet med hvad vid jemförliga
fall tillförene egt rum, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
proposition om uppförande för Bragd på allmänna indragningsstaten
af ett årligt belopp, motsvarande hans vaktmästarearfvode, eller 250
kronor.

Statskontoret, hvars utlåtande genom remiss jemväl infordrats, hade
i likhet med Arméförvaltningen ansett skäl vara för handen, att hos
Riksdagen gjordes framställning om uppförande åt Bragd å allmänna
indragningsstaten af en årlig pension, hvars belopp dock Statskontoret,
med afseende å Bragds ålder och tiden, hvarunder han innehaft förrådsvaktmästaresysslan,
ansett böra bestämmas till 200 kronor.

Departementschefen anförde härefter:

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst rörande Bragds tjenstgöring
och ekonomiska ställning och då Bragd vid afsked från vaktmästarebefattningen
icke är berättigad till pension från arméns pensionskassa,
får jag, med erinran att senast vid innevarande års lagtima riksdag
pension å allmänna indragningsstaten blifvit beviljad åt en förrådsvaktmästare
med 200 kronor, i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för Bragd å allmänna indragningsstaten
uppföra en pension af 200 kronor, att af honom under hans åter -

Nionde hnfvndtiteln: bil. 2.

stående lifstid årligen åtnjutas, med beräkning från och med månaden
näst efter den, då lian erhåller afsked från vaktmästarebefattningen.

Uppå underdånig tillstyrkan af Statsrådets öfriga
ledamöter täcktes Hans Maj:t Konungen härtill lemna
nådigt bifall; och skulle utdrag af detta protokoll till
Finansdepartementet expedieras för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af riksstatens
nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Emil Hallgren.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

Utdrag af protokollet öfver lan dt för svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet d Stockholms slott
den 31 December 1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm.

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Rappe
föredrog i underdånighet:

Departementschefen anförde härefter i underdånighet:

Uti skrifvelse af den 16 sistlidne November har Arméförvaltningen
å fortifikationsdepartementet, med tillstyrkan af nådigt bifall, till Eders
Kongl. Maj:t öfverlemnat chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse
den 9 sistlidne November, deri nämnde chef anhållit, att till nästkommande
Riksdag måtte aflåtas nådig proposition angående beviljande
af 600 kronor pension å allmänna indragningsstaten för befälhafvaren å
Bill. till lli/csd. Prof. 1.8!)3. 1 Sand. 1 Afd. 3

[4-]

Pension för
angbåtshefälh
afvar en F.
Björling.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

kronans vid Karlsborgs fästningsbyggnad använda ångfartyg, pumpmästaren
Frans Björling.

Såsom stöd för denna hemställan har chefen för fortifikationen
åberopat:

att Björling, hvilken enligt skrifvelsen bilagdt prestbetyg är född
den 10 Januari 1828 och sålunda i början af nästkommande år fyller
65 år, tjenstgjort mera än 41 år såsom befälhafvare å berörda ångfartyg;

att Björling under den långa tid, han varit anstäld i kronans
tjenst, med nit och omtanka samt pålitlighet och skicklighet fullgjort
sitt ansvarsfulla kall samt såväl härigenom som genom den sorgfälliga och
noggranna vård han egnat fartygen och deras maskiner varit kronan
till stor nytta, hvaraf han äfven rönt erkännande, då han år 1881 fått
sig tilldelad guldmedalj af femte storleken för nit och skicklighet i
rikets tjenst;

att, såsom af ett handlingarne bifogadt läkarebetyg framgår,
Björling i följd af ålder och kronisk muskelrheumatism är mindre förmögen
att längre fortsätta sin verksamhet såsom ångbåtsbefälhafvare,
och att hans tjenstgöring i nämnda egenskap, om icke framkallat, åtminstone
i hög grad bidragit till ifrågavarande sjukdoms uppkomst; samt

att Björling, hvilken jemte sin förutnämnda befattning innehaft
anställning såsom pumpmästare vid Karlsborgs fästning, för båda dessa
befattningar uppburit aflöning, uppgående i medeltal till ett sammanlagdt
belopp af endast 1,150 kronor årligen, och att han, som varit
tillfullo upptagen af berörda befattningar och derigenom hindrats att
på annat sätt skaffa sig någon tillökning i inkomster, å nämuda ringa
lön icke kunnat göra några besparingar för sig och sin familj till skydd
mot nöd och bekymmer på ålderdomen.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet Eders Kongl. Maj:t behagat
infordra, har uti skrifvelse den 12 innevarande månad, med
tillkännagifvande att enligt till Statskontoret ingånget meddelande
Björlings aflöning såsom ångbåtsbefälhafvare och pumpmästare vid
Karlsborgs fästning under år 1891 uppgått till sammanräknadt 1,267
kronor samt att han dessutom åtnjöte förmånen af fri bostad och vedbrand,
i underdånighet hemstält, att, då den föreslagna pensionen i
förhållande till Björlings långa tjenstetid och de af honom åtnjutna
löneförmåner ingalunda kunde anses vara för högt tilltagen, chefens
för fortifikationen ifrågavarande framställning måtte vinna nådigt bifall.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

Då jag, med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit, anser
det vara af rättvisa och billighet påkalladt, att Björling vid sitt entledigande
beredes ett årligt understöd för sitt lifsuppehälle, och jag derjemte
icke har något att erinra mot det föreslagna understödsbeloppet,
hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att bevilja Björling en årlig pension från allmänna indragningsstaten
af sexhundra kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, då han varder från sina förenämuda befattningar entledigad.

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
Statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag
af detta protokoll till Finansdepartementet expedieras
för behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.

Ex protocollo:
F. Lagerfelt.

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den 12
Januari 1893.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam och
Christerson.

[5.] Departementschefen föredrog härefter:

Pension för En af enkan efter underofficerskorporalen vid l:a eldare- och

korporaien^s. handtverkskompaniet vid flottan n:o 102 Sven Olof Andersson, Mathilda
o. Anderssons Andersson, ingifven skrift, deruti hon, som genom sin mans under
tjenstgöring å kanonbåten Svensksund vådligen timade död råkat i
synnerligen bekymmersamma ekonomiska omständigheter och icke egde
att af allmänna medel uppbära mer än 18 kronor årligen under fem
års tid, i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes tilldela henne
något underhåll af tillgängliga medel eller genom anslag från allmänna
indragningsstaten.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades: att sökandens
man, hvilken såsom dykare varit anstäld å kanonbåten Svensksund

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

under den expedition till rikets vestra kust, som år 1891 företagits
med nämnda fartyg, den 14 December samma år ljutit döden under
tjenstgöring i berörda egenskap vid arbete för upptagande af en söder
om Elfsborgs fästning sjunken bogserbåt; att den efter mannens död
upprättade bouppteckning visade en brist i boet af 327 kronor 33 öre;
samt att sökanden, hvilken i äktenskap med sin bemälde man egde
ett minderårigt barn, enligt ett af förste bataljonsläkaren vid Kongl.
flottan Fr. Backström den 13 April 1892 utfärdadt läkareintyg ej kunde
till följd af blodbrist och underlifslidande samt nedsatta kroppskrafter
i någon betydlig mån bidraga till sitt lifsuppehälle.

Uti häröfver infordradt utlåtande den 17 Maj 1892 hade Marinförvaltningen,
i betraktande af sålunda föreliggande bevekande omständigheter
och med hänsyn särskildt dertill att sökandens man träffats
af döden under utöfningen af sitt farliga yrke i flottans tjenst, funnit
den af sökanden, som, enligt gällande reglemente för flottans pensionskassa,
icke egde uppbära understöd derifrån med högre belopp än 18
kronor årligen under fem års tid, gjorda underdåniga ansökning synnerligen
behjertansvärd och förty hemstält, dels att proposition måtte
aflåtas till Riksdagen om anvisande från allmänna indragningsstaten af
en årlig pension af 100 kronor, att till sökanden utgå, så länge hon
lefde ogift, dels ock att sökanden måtte tilldelas en nådegåfva för en
gång af 100 kronor från femte hufvudtitelns anslag till extra utgifter.

Sedan Kongl. Maj:t under den 22 Juni 1892 funnit godt tilldela
sökanden den af Marinförvaltningen föreslagna nådegåfva för en gång,
hade, såvidt frågan rörde beredande af pension å allmänna indragniugsstaten,
Statskontoret den 31 sistlidne December afgifvit infordradt utlåtande
och deruti biträdt Marinförvaltningens omförmälda hemställan
om framställning till Riksdagen angående beviljande af sådan pension
för sökanden, att utgå från och med år 1893.

I betraktande deraf att sökandens man omkommit under utöfning
af kronans tjenst samt med hänsyn jemväl till öfriga i ärendet förekommande
omständigheter hemstälde Statsrådet, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på allmänna indragningsstaten bevilja enkan
Matbilda Andersson en årlig pension af etthundra kronor, att utgå
från och med innevarande år under hennes återstående lifstid, så länge
hon lefver ogift.

Nionde hufvndtiteln: bil. 4.

Hvad Statsrådet sålunda hemstält behagade Hans
Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och skulle
protokollsutdrag härom till Finansdepartementet öfverlemnas
för behörigt iakttagande vid uppgörande af
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
R. Sundin.

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 22 December
1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

Friherre Rappe och
Christerson.

Departementschefen, Statsrådet Groll föredrog derefter:

13:o.

En af undervisaren i fiskodling Friherre Gustaf Carl Ulrik Cederström
till Kongl. Maj:t stäld, af Landtbruksstyrelsen med underdånigt
utlåtande af den 9 nästlidne November till Kongl. Maj:t insänd skrift,
deruti Friherre Cederström anhållit att, i anseende till långt framskriden
ålder och numera försvagade kroppskrafter, få såsom pension tillgodonjuta
det arfvode, 1,500 kronor, lian i förenämnda egenskap innehade;
i anledning hvaraf Statskontoret inkommit med infordradt underdånigt
utlåtande af den 1 i denna månad.

Uti sitt förberörda underdåniga utlåtande hade Landtbruksstyrelsen,
med öfverlemnande af prestbevis, utvisande att sökanden vore
född den 10 Maj 1806 och således uppnått en ålder af öfver 86 år,
till en början erinrat, att sökanden på grund af nådiga bref den 9

[6.]

Pension för
undervisaren
i fiskodling
Frih. G. C. V.
Cederström.

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

November 1854 och den 12 Januari 1855 af Landtbruksakademiens
Förvaltningskomité första gången antagits att, enligt med honom upprättadt
kontrakt, under en tid af 3 år, räknadt från 1855 års början,
vara verksam för fiskafvelns befrämjande i riket, hvartill hörde såväl
att fortsätta de af honom påbörjade forskningar i ämnet som ock att
med råd och upplysningar rörande ändamålsenligaste sättet för odling
af fisk tillhandagå dem af allmänheten, som sådant åstundade, allt emot
uppbärande från anslaget till fiskerinäringens understöd af ett årligt
arfvode utaf 600 riksdaler banko; att nämnda uppdrag blifvit förlängdt
på grund af särskilda nådiga bref den 27 Mars 1858, den 21 Januari
1859 och den 9 Mars 1860, hvarje gång på ett års tid, och på grund
af nådigt bref den 25 Januari 1861 för då innevarande statsregleringsperiod
emot uppbärande från och med år 1858 af ett ökadt arfvode
utaf 1,500 riksdaler riksmynt; samt att Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 12 Februari 1864 förklarat, att sökanden, med hänsigt till de
af honom under eu lång följd af år ådagalagda gagneliga bemödanden
för fiskerinäringens utveckling, finge framgent tills vidare bibehållas vid
den befattning, han i afseende å fiskerierna dittills innehaft, på enahanda
vilkor, som i det enligt nådiga brefvet den 25 Januari 1861 upprättade
kontrakt funnes bestämda, och emot åtnjutande af i detta kontrakt
faststälda samt från anslaget till »fiskerinäringens understöd» utgående
arfvode och reseersättning, utgörande i förra hänseendet 1,500
riksdaler årligen.

Vidare hade Landtbruksstyrelsen vitsordat, att sökanden, i egenskap
af statens undervisare i fiskodling, alltjemt med nit och skicklighet
varit verksam för fiskerinäringens befrämjande och såväl genom
i sådant afseende meddelade upplysningar och råd som genom af trycket
utgifna skrifter gagnat idkarne af denna näring, hvarjemte Styrelsen
ansåge de utaf sökanden äfven under sista tiden bedrifna, uti tid
efter annan till Landtbruksstyrelsen afgifna berättelser meddelade studier
rörande de såsom föda för fiskyngel och större fiskarter ytterst
vigtiga lägre kräftdjur sannolikt icke komma att sakna värde för
framtida forskningar på detta område; och då sökanden, till följd
af sin numera uppnådda höga ålder, icke längre kunde, såsom förut,
gagna utvecklingen af den näring, hvaråt han under 37 år egnat tid
och krafter, samt det från anslaget till fiskerinäringens understöd till
sökanden utgående arfvodesbelopp, 1,500 kronor, syntes kunna för
denna näring fördelaktigare användas, derest genom detsammas anlitande
yngre krafter kunde vinnas för fiskerinäringens tjenst, hade
Landtbruksstyrelsen, som ansåge, att, på grund af de förtjenster, sökan -

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

den inlagt om nämnda näring, han borde, derest han från sin innehafvande
befattning entledigades, för sin återstående lifstid komma i åtnjutande
af pension till lika belopp med berörda arfvode, slutligen i
underdånighet hemstält, att Kong!. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta
nådig proposition om beviljande åt sökanden af pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 1,500 kronor, att utgå från och med
månaden näst efter den, hvarunder han blefve från ifrågavarande befattning
entledigad.

För sin del både Statskontoret, ehuru någon rätt till pension icke
vore tillförsäkrad innehafvaren af omförmälda befattning, dock ansett,
att sökanden, med afseende å hans höga ålder och långa samt väl vitsordade
verksamhet i fiskerinäringens tjenst, gjort sig förtjent att komma
i åtnjutande af den begärda pensionsförmånen, samt förty hemstält om
bifall till ansökningen på sätt Landtbruksstyrelsen föreslagit.

Med afseende å hvad Landtbruksstyrelsen i ärendet anfört och då,
enligt hvad af ytterligare inkomna handlingar syntes framgå, Friherre
Cederström vore för sitt uppehälle uteslutande hänvisad till det arfvode,
han af statsmedel uppbure, ansåg Statsrådet sig böra förorda, att pension
af statsmedel Friherre Cederström bereddes, när han afginge från
sin befattning, ehuru pensionens belopp skäligen syntes böra bestämmas
till allenast åttio procent af arfvodet; och tillstyrkte Statsrådet
fördenskull, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att
undervisaren i fiskodling Friherre Cederström finge från och med månaden
näst efter den, hvarunder han från sin befattning erhölle entledigande,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 1,200 kronor.

Till hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt behagade
Hans Maj:t Konungen lemna bifall samt förordnade,
att utdrag af protokollet härom skulle meddelas Finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

Ex protocollo:
E. K. Almqvist.

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

[7-]

Pension för beridaren

M. B. Ericsson.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 December
1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll, t

Wikblad,

G ILL JAM,

Friherre Rappe och
Christerson.

Chefen för Civildepartementet, Statsrådet Groll anmälde härefter
i underdånighet:

33:o.

Stuteriöfverstyrelsens underdåniga skrifvelse den 29 Oktober 1892
angående pension å allmänna indragningsstaten för beridaren vid
Ottenby stuteri, underlöjtnanten m. m. Magnus Robert Ericsson samt
fodermarsken vid Flyinge hingstdepot Sven Persson Svensson; i anledning
hvaraf Statskontoret den 17 nästlidne November afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande.

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

Hvad angick fodermarsken Svensson, anmälde departementschefen,
att denne, enligt inkommet meddelande, den 25 i denna månad aflidit,
i följd hvaraf Stuteriöfverstyrelsens framställning, såvidt, den rörde Svensson,
icke erfordrade vidare åtgärd.

I fråga om beridaren Ericsson inhemtades af handlingarne, att
Ericsson, som vore född den 6 Februaifi 1833, blifvit den 1 November
1851 antagen till volontär vid Kronprinsens husarregemente och år
1853 utnämnd till sergeant vid samma regemente, hvarifrån han afgått
år 1857, då han i enahanda egenskap erhållit anställning vid Skånska
husarregementet; att Ericsson den 20 November 1858 blifvit antagen
till beridare vid Ottenby stuteri, hvilken befattning han ännu innehade;
att Ericsson åren 1861 och 1862 under sammanlagdt fem månader fört
befälet vid stuteriet; samt att, enligt ett af t. f. stuterichefen, majoren
m. m. C. A. Siwers den 29 September 1892 utfärdadt intyg, Ericsson,
under den tid Siwers varit t. f. chef för stuteriet, eller alltsedan den
1 Januari 1888, med berömvärd ordning, nit och skicklighet fullgjort
alla de till beridarebefattningen hörande göromål på ett sätt, som fordrade
aktningsfullt erkännande, äfvensom under kortare tider under
Siwers’ frånvaro fört befälet öfver stuteriet med största pålitlighet.

Enär till följd af den beslutade indragningen af Ottenby stuteri
Ericssons befattning derstädes snart nog blefve öfverflödig, hade Stuteriöfverstyrelsen
i sin ifrågavarande skrifvelse, under åberopande af
Ericssons berömvärda nit och städse ådagalagda pålitlighet, skicklighet
och välförhållande vid fullgörande af små åligganden, hemstält, att
Kongl. Maj:t måtte genom nådig proposition föreslå Riksdagen, att
Ericsson finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han
erhölle afsked från nu innehafvande beställning såsom beridare vid
Ottenby stuteri, under sin återstående lifstid af allmänna medel åtnjuta
en årlig pension, motsvarande åttio procent af den enligt gällande stat
till Ericsson utgående kontanta lön, med 1,200 kronor.

För sin del hade Statskontoret — jemte erinran att, enligt af
Kongl. Maj:t den 14 December 1888 faststäld aflöningsstat, beridaren
vid Ottenby stuteri, hvilken hade skyldighet att vid stallskolan undervisa
i ridning, åtnjöte, förutom vissa naturaförmåner, i kontant lön

1,500 kronor — med afseende å Ericssons långa och fördelaktigt vitsordade
tjenstgöring samt hvad af Stuteriöfverstyrelsen i öfrigt blifvit anfördt,
ansett Ericsson väl förtjent att undfå pension å allmänna indragningsstaten
till det för honom föreslagna belopp samt förty tillstyrkt bifall
till Stuteriöfverstyrelsens underdåniga framställning.

Nionde hufvudtiteln: bil.* 6.

[8.]

Pension för
stuteriveterinären
C■ A.
J. von Zweigberglcs
enka.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,^att^beridaren vid
Ottenby stuteri Ericsson finge från och med månaden näst efter den,
under hvilken han från befattningen entledigades, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,200
kronor.

34:o.

Stuteriöfverstyrelsens underdåniga skrifvelse den 3 Oktober innevarande
år, deruti Styrelsen anmält, att aflidne stuteriveterinären vid
Flyinge hingstdepot Carl Axel Johan von Zvveigbergks enka Maria
Malin Hyllén uti en af chefen för nämnda depot till Styrelsen insänd
skrift anhållit, att henne måtte af allmänna medel beredas något årligt
underhåll under hennes återstående lifstid; i anledning hvaraf Statskontoret
den 26 nästlidne November afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande.

Af de till ärendet hörande handlingar inhemtades:
att stuteriveterinären von Zweigbergk, som, född år 1833, blifvit
år 1856 antagen till sqvadronshästläkare och år 1861^förordnats till
veterinär vid Flyinge stuteri, år 1863 erhållit konstitutorial å sistnämnda
tjenst, hvilken han innehaft till sin den 30 sistlidne Juni timade död,
hvarförutom von Zweigbergk tjenstgjort vid hästpremieringen inom
Malmöhus län under åren 1861—1891, företagit åtskilliga resor i utlandet
för inköp af hästar såväl för statens som för enskildes räkning samt
utgifvit arbeten rörande stuteri väsendet;

att von Zweigbergk vid sin död såsom sterbhusdelegare efterlemnat
förutom enkan, hvilken vore född år 1843, tretton barn, nemligen
sju söner, utaf hvilka fyra nu uppnått myndig ålder och de tre
öfrige vore födde, en år 1875, en år 1876 och en år 1878, samt sex
döttrar, af hvilka fyra uppnått myndighetsåldern samt de två öfriga
vore födda, den ena år 1873 och den andra år 1880;

att behållningen i boet vid dödsfallet utgjort allenast 666 kronor
73 öre och att enkan von Zweigbergk enligt vederbörande pastors intyg
vore stadd i medellösa omständigheter och ur stånd att försörja
sina många oförsörjda barn;

samt att depotchefen, med vitsordande af von Zweigbergks mer
än trettioåriga verksamhet vid stuteriet samt hans förrättningar för
hästafvelns främjande i olika delar af riket, äfvensom hans verksamhet
i öfrigt till landthästafvelns fromma i en vidsträckt krets af Malmö -

Nionde hafva dtiteln bil. 6.

hus län, tillika intygat, att enkan von Zweigbergk med försvagade
krafter befunne sig jemte sina oförsörjda barn i högst behjertansvärd
nödstäld belägenhet, med anledning hvaraf depotchefen på det varmaste
förordat hennes ansökning.

Uti sin ofvanberörda skrifvelse hade Stuteriöfverstyrelsen, på
grund af von Zweigbergks långvariga och gagnande verksamhet vid
Flyinge hingstdepot och i betraktande af den synnerligen beklagansvärda
ekonomiska ställning, hvari enkan von Zweigbergk, enligt hvad
handlingarne utvisade, med oförsörjda barn sig befunne, hemstält, att
Kongl. Maj:t täcktes genom nådig proposition föreslå Riksdagen, att
enkan von Zweigbergk finge, så länge hon förblefve enka, från allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor, att
utgå från och med den 1 Juli innevarande år;

Och hade Statskontoret, med bifogande af ett till Stuteriöfverstyrelsen
stäldt och till Statskontoret öfverlemnadt- yttrande af chefen
för Flyinge hingstdepot, hvaraf framginge, att enkan von Zweigbergk
icke från något af sina äldre barn kunde påräkna bidrag till sitt och
de oförsörjda barnens underhåll, anfört, att Statskontoret ansåge sig,
med afseende å de i ärendet förekomna ömmande omständigheter, böra
biträda Stuteriöfverstyrelsens hemställan om nådig proposition till Riksdagen
att bevilja enkan von Zweigbergk pension från allmänna indragningsstaten
; dock att beloppet syntes Statskontoret, vid jemförelse med
de pensioner, som under senare tid af Riksdagen under liknande förhållanden
beviljats, böra nedsättas till 400 kronor.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att stuteriveterinären
von Zweigbergks enka, Maria Malin von Zweigbergk, född
Hyllén, fiDge, så länge hon förblefve enka, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta eu årlig pension af 400 kronor, att utgå från och med
Juli månad år 1892.

Hans Maj:t Konungen täcktes i nåder bifalla hvad
Statsrådet uti de under Nrris 33 och 34 upptagna ärenden
tillstyrkt samt förordnade, att. utdrag af protokollet
angående dessa ärenden skulle Finansdepartementet
meddelas för iakttagande vid uppgörande af
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

Nionde hnfvudtiteln: bil. 6.

[9.]

Pension för
instruktören
i husslöjd.

73:o.

Departementschefen, Statsrådet Groll yttrade härefter:

Uti underdånig skrifvelse (N:o 43) af den 16 Maj 1876 angående
reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel medgaf
Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom i nådig proposition
den 28 nästförutgångne Januari gjorda förslag, att landtbruksingeniörerne,
^undervisande i boskapsskötsel och mejerihushållning samt
undervisaren i fårskötseln och ullkulturen egde undfå pension å allmänna
indragningsstaten efter de grunder, som i sådant hänseende
vore för civile embets- och tjenstemän i allmänhet gällande, med berättigande
derjemte för landtbruksingeniör att redan vid 60 års ålder
kunna komma i åtnjutande af sådan pension, såvida han efter minst
30 års anställning som landtbruksstipendiat eller landtbruksingeniör
befunnes vara till helsa och kroppskrafter så försvagad, att han icke
längre kunde sin befattning på tillfredsställande sätt utöfva; allt dock
under vilkor att samtlige desse tjenstemän skulle vara underkastade
att, när de funnes berättigade att komma i åtnjutande af pensionen,
kunna, utan ansökning om entledigande från sin befattning, öfverflyttas
å indragningsstaten, vederbörande, hvilken det tillkomme att
entledigandet meddela, obetaget att låta med detsamma anstå, derest
och så länge den pensionsberättigade pröfvades kunna i befattningen
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och han funnes villig
att i densamma qvarstå.

Nu har Landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 9 December
1892, under åberopande af Riksdagens omförmälda skrifvelse
af den 16 Maj 1876, förmält, att, då instruktören i husslöjd, hvilkens
aflöningsförmåner blifvit jemlikt nådigt bref den 1 Juni 1877 bestämda
i likhet med hvad i sådant afseende gäller beträffande landtbruksingeniörerne
och statens öfrige i olika delar af landthushållningen anstälde
undervisare, icke hittills blifvit tillerkänd förmånen af rätt till
pension å allmänna indragningsstaten, Styrelsen, som ansåge denna
bristande likställighet med hänsyn till pensionsrätten mellan ifrågavarande
instruktör, å ena sidan, och landtbruksingeniörerne samt nämnde
undervisare, å andra sidan, på intet sätt vara af förhållandena betingad,
funne sig böra i underdånighet hemställa om aflåtande till Riksdagen
af nådig proposition med förslag, att Riksdagen måtte medgifva, att

Nionde hufTudtiteln: bil. 6.

den på ordinarie stat uppförde instruktören i husslöjd måtte undfå
pension å allmänna indragningsstaten efter de grunder, som i sådant
hänseende gälde för landtbruksingeniörerne samt statens öfrige kringresande
undervisare i särskilda delar af landthushållningen.

Statskontoret, som till följd af härå erhållen remiss den 23 December
1892 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet, har deri hemstält, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att instruktören
i husslöjd på ordinarie stat måtte eg a samma rätt att komma i åtnjutande
af pension å allmänna indragningsstaten, som vid 1876 års riksdag beviljades
undervisarne i boskapsskötsel och mejerihushållning samt undervisaren
i fårskötseln och ullkulturen.

Samtlige förenämnde undervisare, af hvilka de i boskapsskötsel
och mejerihushållning samt i husslöjd numera benämnas instruktörer,
åtnjuta i aflöning, utom reseersättning, hvardera 2,000 kronor, hvilken
aflöning'' må, efter innehafvares af beställningen väl vitsordade tjenstgöring
under en tid af fem år, räknadt från och med året näst efter
det, då han blifvit antagen, ökas med 500 kronor och således utgå
med 2,500 kronor, vidare efter fem års sådan tjenstgöring höjas till

3,000 kronor och slutligen efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring
höjas till 3,500 kronor; och då instruktören i husslöjd äfven i
andra afseenden är närmast likstäld med öfrige instruktörer och undervisaren
i fårskötseln och ullkulturen, anser jag mig böra i hufvudsak
biträda Landtbruksstyrelsens framställning och hemställer alltså, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att den å ordinarie
stat anstälde instruktören i husslöjd må undfå samma rätt till pension
å allmänna indragningsstaten, som på grund af 1876 års Riksdags beslut
tillkommer instruktörerne i boskapsskötsel och mejerihushållning samt
undervisaren i fårskötseln och ullkulturen.

Uti denna departementschefens hemställan instämde
Statsrådets öfrige ledamöter; och behagade
Hans Maj:t Konungen till densamma lemna bifall
samt befalde, att utdrag af protokollet härom skulle
meddelas Finansdepartementet för iakttagande vid
uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.

Nionde hnfvudtiteln: bil. 6.

[10.]
Pension för
förre inspektören

S. Svensson.

Departementschefen föredrog härefter:

74:o.

Styrelsens för landtbruksinstitutet. vid Ultuna underdåniga skrifvelse
den 27 sistlidne Oktober, hvarmed öfverlemnats en af dåvarande inspektören
vid nämnda institut Sven Svensson till styrelsen ingifven
ansökning, att, enär han, som till följd af institutets omorganisation
komme att den 1 November 1892 frånträda den befattning vid institutet,
han sedan år 1874 innehaft, under fullgörande af sina åligganden
i denna befattning ådragit sig en allvarlig kroppsskada, som
i hög grad nedsatte hans förmåga att förvärfva sitt lifsuppehälle,
underdånig framställning måtte göras om beredande af ett skäligt
understöd åt honom under hans återstående lifstid; varande vid
ansökningen fogade dels prestbetyg, utvisande att Svensson vore
född den 25 December 1845, dels tre särskilda läkarebetyg, utfärdade
den 14, 16 och 17 September innevarande år af legitimerade
läkaren C. G. Leczinsky, medicine professorn S. E. Henschen och
läkaren vid förenämnda institut T. Brunnberg, af hvilka betyg inhemtades,
att Svensson lede af inflammation i ryggraden (spondylitis)
och på grund häraf icke utan svårighet och fara för försämring kunde
förrätta sådant arbete, som vore förenadt med kroppsrörelse, samt att
denna sjukdom sannolikt för all framtid komme att inskränka hans
arbetsduglighet och i sammanhang dermed hans förmåga att med eget
arbete sig försörja, dels ock två af befallningsmännen E. Holmberg
och A. Rosén i nästlidne September månad utfärdade intyg, af hvilka
syntes framgå, att Svensson ådragit sig nämnda sjukdom genom ansträngande
lyftningar m. m. under arbete vid institutet.

För egen del hade institutets styrelse anfört, att Svensson, som
alltsedan hösten år 1874 varit anstäld vid institutet såsom inspektor
vid egendomen och såsom lärare i jordbrukslära m. m. för institutets
landtbrukslärlingar, åtnjutit, förutom bostad och fri vedbrand, en kontant
årlig lön, som till en början varit bestämd till 1,950 kronor, men
sedermera under våren år 1884 höjts till 2,500 kronor, med hvilket
belopp den derefter utgått, samt att Svensson i utöfvandet af sin befattning
städse ådagalagt den största duglighet och pålitlighet och alltid
fullgjort sina åligganden till styrelsens synnerliga belåtenhet; och hade
styrelsen, som måst uppsäga Svensson till följd af institutets förändrade
organisation, enligt hvilken inspektorsbefattningen ej komme att bibehållas
efter] den 1 November 1892, med anledning deraf och då det
på grund af den för Svenssons arbetsförmåga i hög grad menliga

Nionde hufvud titeln: bil. Ö.

kroppsskada, som han ådragit sig under sin anställning vid institutet,
måste anses synnerligen ovisst, huruvida det kunde blifva möjligt för
honom att erhålla en annan, mot hans föregående verksamhet svarande
befattning, i underdånighet hemstält, att KoDgl. Maj:t måtte hos Riksdagen
göra framställning om beviljande åt Svensson af en årlig pension
af 1,000 kronor.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hade Landtbruksstyrelsen
i underdånigt utlåtande af den 9 nästlidne November anfört, att då,
med afseende å innehållet af ofvan omförmälda läkarebetyg, det måste
anses i hög grad sannolikt, att Svensson af den kroppsskada, hvilken
han, enligt hvad handlingarna i ärendet syntes utvisa samt jemväl
förre direktören vid institutet F. G. Norström inför chefen för Landtbruksstyrelsen
vitsordat, i institutets tjenst ådragit sig, för all framtid
komme att lida men, samt det under sådana förhållanden måste blifva
förenadt med stor svårighet för Svensson, som, utan enskild förmögenhet,
med de löneförmåner, han under sin verksamhet i institutets tjenst
åtnjutit, knappast kunnat göra några nämnvärda besparingar, att förskaffa
sig anställning i enskild tjenst, om icke säkerhet funnes, att,
om hans kroppsskada komme att göra honom oförmögen till arbete,
han kunde med egna tillgångar sig nödtorftligen försörja, Styrelsen,
som på grund af Svenssons långvariga och väl vitsordade verksamhet
vid institutet funne staten icke böra undandraga sig att lemna Svensson
något understöd, på det att hans framtid måtte kunna anses i någon
mån betryggad, ansåge sig kunna biträda framställningen om beredande
af pension åt honom; men då Svensson, som då ännu ej uppnått 47 års
ålder, icke vore till följd af den honom ådragna kroppsskadan för
närvarande urståndsatt att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle,
syntes pensionsbeloppet skäligen kunna nedsättas till 500 kronor.

Efter jemväl erhållen remiss hade slutligen Statskontoret i underdånigt
utlåtande af den 1 innevarande månad, enär den sjukdom, som
enligt flere läkares sammanstämmande intyg i betydlig grad nedsatt
Svenssons förmåga att förrätta sådant arbete, som fordrade kroppslig
ansträngning eller rörelse, och hvaraf han enligt läkarneä åsigt sannolikt
för all framtid komme att lida stort men, ådragits under arbete i
tjensten, hemstält om nådigt bifall till hvad Landtbruksstyrelsen i
ärendet föreslagit.

Bih. till lliksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit hemstälde Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att förre inspektören
Svensson finge under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 500 kronor, att utgå från och med
November månad år 1892.

Hvad Statsrådet sålunda hemstält behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla samt befalde,
att utdrag af protokollet härom skulle meddelas
Finansdepartementet för iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Carl G. Edman.

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari
1893.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

Christerson.

Statsrådet Friherre Rappe anmäldes vara
sig infinna.

Chefen för Civildepartementet, Statsrådet
dånighet:

l:o.

En af länsmannen i Vesterås fögderis tredje distrikt af Vestmanlands
län Nils Erik Palmaer till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i nämnda län med skrifvelse den 15 December
1892 insänd, af ålders- och läkarebetyg jemte tjensteförteckning åtföljd
underdånig ansökning att, då Palrnaer till följd af obotlig sjukdom alltsedan
år 1886 varit och fortfarande för all framtid vore oförmögen att
bestrida sin länsmanstjenst, men ännu icke uppnått den för erhållande

af sjukdom hindrad att
Groll föredrog i under -

[11.]
Pension för
länsmannen
N. E. Palmeer.

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

af pension å allmänna indragningsstaten föreskrift^ lefnadsålder, Kongl.
Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om beviljande för honom,
utöfver det pensionsbelopp, han efter afskedstagandet vore berättigad
att uppbära från civilstatens pensionsinrättning, eller 600 kronor, af en
årlig tilläggspension till enahanda belopp, att utgå från och med månaden
näst efter den, under hvilken afsked blefve honom beviljadt.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att Palmser,
som vore född den 22 December 1834, år 1857 antagits i statens tjenst
och den 10 December 1858 utnämnts till ordinarie länsman, samt att,
enligt ett af provinsialläkaren Axel Ihrfors den 10 December 1892
utfärdadt betyg, Palmser, som efter en på våren år 1886 genomgången
hjernsjukdom lidit af tidtals påkommande minnesslöhet och kroppslig
svaghet, på grund deraf ej vore i stånd att sköta sin tjenst och äfven
för framtiden vore dertill oförmögen.

Till denna ansökning hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillstyrkt
nådigt bifall och dervid tillika fäst uppmärksamhet å den svårighet,
som alltsedan år 1886 mött för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att emot den knappa aflöning, som af Palmsers löneinkomster
lagligen kunde för ändamålet anvisas, medelst vikarie nöjaktigt uppehålla
hans tjenst.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hade Statskontoret uti
underdånigt utlåtande af den 29 December 1892 anfört att, ehuru en
tid af sju år ännu återstode, innan Palmser hunnit den lefnadsålder, att
han vore berättigad att komma i åtnjutande af författningsenlig pension
å allmänna indragningsstaten med ett länsmanslönen jemte ålderstillägg
derå, hvilket genom nådiga brefvet den 17 Januari 1879 beviljats
honom, motsvarande belopp af 1,200 kronor, Statskontoret likväl, då
genom laglig läkareattest blifvit styrkt, att Palmser, hvilken alltsedan
våren 1886 varit af sjuklighet urståndsatt att sköta sin tjenst, äfven
för framtiden vore dertill oförmögen samt den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anmärkta svårigheten att fortfarande medelst vikarie
uppehålla ifrågavarande länsmanstjenst syntes vara värd afseende, ansåge
sig böra hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra
nådig framställning, att åt länsmannen Palmser måtte å allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig fyllnadspension af 600 kronor, att utgå
från och med månaden näst efter den, i hvilken han blefve från tjensten
entledigad; varande derefter af civilstatens pensionsinrättnings revisionskontor
den 5 innevarande månad meddeladt, att Palmser varit delegare
i och inbetalt stadgade pensionsafgifter till nämnda pensionsinrättning
för mer än trettio år.

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

På grund af hvad i ärendet förekommit tillstyrkte Statsrådet, att
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att länsmannen Palmaer
finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked
från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillsammans
med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill
han syntes vara berättigad, utgjorde 1,200 kronor, eller 600 kronor
årligen.

2:o.

En af länsmannen i Solleröns distrikt af Kopparbergs län Johan
Edvard Berg till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i nämnda län med skrifvelse den 26 November 1892 insänd
underdånig ansökning, att han, som ännu icke uppnått den ålder, som
berättigade till erhållande af pension å allmänna indragningsstaten,
men på grund af sjukdom svårligen kunde komma att återtaga sin tjenstgöring,
måtte från och med år 1894 få sig i nåder tilldelad sådan pension.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att Berg,
som vore född den 19 Juli 1832, år 1854 antagits i statens tjenst
och den 15 December 1855 utnämnts till ordinarie länsman, samt att,
enligt ett af provinsialläkaren Strickert Landgren den 4 November
1892 utfärdadt betyg, Berg lede af obotlig bröstsjukdom (emphysema
pulmonum) och att han till följd häraf äfven i framtiden vore ur stånd
att tjenstgöra.

För egen del hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, jemte meddelande
att sökanden åtnjutit oafbruten tjenstledighet för sjukdom under
en tid af mer än sex år, hemstält att, enär sökanden, som varit anstäld
i statens tjenst mer än 38 år, deraf såsom ordinarie länsman nära 37 år,
med läkarebetyg styrkt, att han till följd af obotlig sjukdom vore för
all framtid oförmögen att förrätta sin tjenst, Kongl. Maj:t täcktes i
nåder bereda honom rätt att efter afskedstagandet undfå pension å
allmänna indragningsstaten från och med år 1894 till belopp af 1,200
kronor, motsvarande länsmanslönen jemte ålderstillägg.

Efter härå erhållen nådig remiss hade Statskontoret inkommit med
underdånigt utlåtande af den 2 nästlidne December och deruti—jemte
meddelande att länsmannens i förenämnda distrikt löneförmåner utgjordes
af lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar 600 kronor och expensmedel
100 kronor samt att sökanden derjemte enligt nådigt bref den 17 Ja -

[12.]
Pension för
länsmannen
J. E. Berg.

Nionde hnfvudtiteln: bil. 7.

nuari 1879 åtnjöte ålderstillägg å lönen med 300 kronor — i öfrigt
anfört att, ehuru sökanden redan för tre år sedan uppnått den tjensteålder,
som enligt bestämmelserna i nådiga brefvet den 1 Juni 1877
berättigade honom till erhållande af pension å allmänna indragningsstaten
med lönens hela belopp eller 1,200 kronor, i den för pensions
åtnjutande föreskrifna lefnadsålder skulle ännu vid den tid, då den begärda
pensionsförmånen vore afsedd att inträda, fattas honom omkring
tre och ett hälft år; att, då sökanden emellertid under mer än sex år
varit otjenstbar och, enligt hvad läkarebetyget innehölle, lede af en
obotlig sjukdom, som jemväl för framtiden satte honom ur stånd att
tjenstgöra, det äfven från det allmännas sida syntes vara önskväi-dt, att
sökanden bereddes tillfälle att vid den föreslagna tidpunkten lemna sin
tjenst; att Statskontoret med afseende å sökandens långa tjenstetid
icke hade något att erinra mot det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagna pensionsbeloppet; samt att, då sökanden redan nu torde
hafva uppfylt vilkoren för erhållande af pension från civilstatens pensionsinrättning,
Statkontoret hemstälde, att Kongl. Maj:t, efter det frågan
om sökandens pensionsrätt från nämnda pensionsinrättning blifvit behörigen
utredd, täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att åt
sökanden måtte från allmänna indragningsstaten beviljas ett pensionsbelopp
så stort, att det tillsammans med pensionen från civilstatens
pensionsinrättning uppginge till 1,200 kronor, att, efter det sökanden
erhållit afsked från tjensten, utgå från och med den 1 Januari 1894.

Härefter hade jemväl direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning
den 17 sistlidne December sig yttrat och dervid meddelat att, som
Berg fullgjort de i 14 § af nådiga reglementet för nämnda pensionsinrättning
den 23 November 1888 stadgade vilkor för pensions erhållande,
han vore berättigad att från och med månaden näst efter den,
hvarunder afsked från tjensten blefve honom beviljadt, åtnjuta pension
för sin återstående lifstid från samma inrättnings tjenstemannafond i
sjette klassen med årligt belopp af 600 kronor.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att länsmannen
Berg finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle
afsked, dock först från och med den 1 Januari 1894, under sin

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så
stort belopp, att detta tillsammans med den pension från civilstatens
pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han vore berättigad, uppginge
till 1,200 kronor, eller 600 kronor årligen.

Till hvad Statsrådet uti förestående två ärenden
tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen
lemna bifall samt förordnade, att utdrag af protokollet
härom skulle meddelas Finansdepartementet för iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Aug. Alströmer.

,Mö;rr*ofi tf!''noll aapliooxil Silf;!*!

f rj J/.HX i WiUl t» . lvm.) :; i i *J t ■ i

_ . /.''•■'' • itill*i ru-djäihifejVi

, u. i ritt i hm ä A ‘med n 1
•*

,.1.1 OM O
fUA.UiSlV/

II ij

. -ri i/.H n-j i it''1

a .;•),] )

t If i f<)''! b‘Viol

Nionde hnfvndtiteln: bil. 8.

[17.]

Anslag för
upprätthållande
af arméns
pensionskassas
egen pensionering
samt till
fyllnadspensioner.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar sär suden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
den 25 November 1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Rappe
föredrog i underdånighet:

Departementschefen yttrade:

Sedan innevarande års lagtima Riksdag på det sätt'' bifallit Eders
Kongl. Maj:ts förslag om anvisande för år 1893 af ett kreditiv till
upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering och till
fyllnadspensioner för arméns befäl och underbefäl med vederlikar, att
Riksdagen på extra stat för berörda år anvisat ett förslagsanslag af

1,520,000 kronor, att under vanliga vilkor för ändamålet användas,
har direktionen öfver nämnda kassa uti skrifvelse den 10 innevarande
månad afgifvit yttrande i fråga om det belopp, som för enahanda
ändamål under år 1894 erfordrades, och dervid förmält sig anse en

Nionde hnfvudtiteln: bil. 8.

förhöjning i nyssnämnda belopp af 20,000 kronor vara för pensioneringens
upprätthållande af nöden; och har direktionen med anledning
deraf hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
för år 1894 för ofvanberörda ändamål bevilja ett förslagsanslag af

1,540,000 kronor.

Då jag så mycket mindre har något att deremot] erinra,'' som
ifrågavarande anslag under en följd af år behöft höjas med 50,000
kronor årligen och ännu för år 1893 den erforderliga förhöjningen uppgått
till 45,000 kronor, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1894 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp mot^skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och
dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående.

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
Statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes[Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag
af detta protokoll tillställas Finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Eugéne Peyron.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

♦ Ifli

Finansplanen.

n ''

Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
i Statsrådet å Stockholms slott den lå Januari 1893.

Närvarande statsrådsledamöter:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerheilm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Härefter yttrade departementschefen, Statsrådet Friherre von samman -

De anslag, Eders Kong], Maj:t på de särskilda departements- titiame.
chefernas föredragning besluta äska af Riksdagen för år 1894, utgöra
sålunda:

Bill. till Biksd. Frot. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

Essen:

fattning af
utgifterna
under hufvud -

Anslag utom
hufvudtitlame.

Riksgäldskontorets

ställning.

2 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

I hufvudtiteln:	ordinarie ...				kronor	1,320,000: —
II	11	ordinarie: kronor	3,887,900	—
	extra:	ii	67,000	—	11	3,954,900: —
III	11	ordinarie:	11	606,750	—
	extra:	11	4,500	—	11	611,250: —
IV	it	ordinarie:	11	24,247,600	—
	extra:	11	2,529,086	—	11	26,776,686: —
V	11	ordinarie:	11	8,914,556	48
		extra:	ii	588,843	52	11	9,503,400: —
VI	11	ordinarie:	11	4,805,711	—
		extra:	11	2,131,289	—	11	6,937,000: —
VII	11	ordinarie:	11	16,809,066	—
		extra:	>1	822,334	—	11	17,631,400: —
VIII	11	ordinarie:	11	12,900,625	—
		extra:	11	1,324,375	—	11	14,225,000: —
IX	11	ordinarie:	11	3,099,764	—
		extra:	11	1,540,000	—	11	4,639,764: —

kronor 85,599,400: —

Jag bör vidare erinra derom, att Eders
Kongl. Maj:t förut denna dag på föredragning
af chefen för Civildepartementet beslutit föreslå
Riksdagen att till utgående under år 1894 utom
hufvudtitlarne å riksstaten anvisa till anskaffande
af ny rörlig materiel vid statens trafikerade jern vägar.

................................................................................ „ 500,000: —

Fullmäktige i Riksgäldskontoret hafva i
skrifvelse den 14 sistlidne December, som torde
få under litt. B biläggas dagens protokoll, lemnat
uppgift å de Riksgäldskontorets utgifter för
år 1894, hvilka Fullmäktige ansett böra i riksstaten
uppföras. Enligt denna fullmäktiges beräkning
utgöra dessa siffror:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar
m. m., förslagsvis ......... kronor 707,750: —

Transport kronor 707,750:— kronor 86,099,400: —

Finanspl anen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 707,750:— kronor 86,099,400: —
räntor å statsskulden och
afbetalningar å de fonderade
statslånen
kronor 12,927,350: —
efter afdraga f
de till Riksgäldskontoret
ingående
rånte- och
kapitalbetalningar
kronor 2,701,500: —

förslagsvis................................. „ 10,225,850: — „ 10,933,600: —

Enligt hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 11 Maj 1888 anmält, har Riksdagen,
som beslutit, att för inrymmande af Riksdagen,

Riksgäldskontoret och Justitieombudsmansexpeditionen
samt af Riksbanken skulle uppföras två
skilda byggnader å vestra delen af Helgeandsholmen,
i sammanhang härmed fattat beslut om
bildande af en byggnadsfond för riksdags- och
riksbankshus, hvaruti skulle ingå dels den för uppförande
af nytt riksdagshus bildade fonden, då
uppgående med ränta till 2,900,000 kronor, dels
de till nytt hus för Riksbanken afsätta 1,500,000
kronor, dels af sådana medel i Riksbanken, som
blifvit afsätta för inlösen af gamla sedlar, en summa
af 255,000 kronor, dels ock under sju års tid
årligen ett anslag af 250,000 kronor eller tillsammans
1,750,000 kronor, hvarigenom denna
byggnadsfond skulle uppbringas till en totalsumma
af 6,405,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed
har Riksdagen af nyssnämnda 1,750,000 kronor
på extra stat för hvart och ett af åren 1889,

1890, 1891, 1892 och 1893 anvisat ett belopp af

250,000 kronor; och bör för ifrågavarande ändamål
för år 1894 afsättas enahanda belopp eller... „ 250,000: —

Summan af statsverkets utgifter för år 1894
uppgår således till.................................................... kronor 97,283,000: —

Afsättning till
byggnadsfonden
för
riksdags■ och
riksbankshus.

4 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Statsverkets tillgångar för den förevarande
statsregleringen äro beräknade till........................... kronor 97,383,000: —

Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma „ 97,283,000: —

återstår ett belopp af................................................ kronor 100,000: -LT

Afsättning till I riksstaterna för hvart och ett af åren 1891, 1892 och 1893 har
Uaf<åtgärder Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts framställning uppfört ett belopp åt
för arbetares 100,000 kronor till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsfb°rsäkringS''och
försäkring och sjukkassors bildande. Efter samråd med chefen för Civilsjukkassors
departementet tillstyrker jag, att för ifrågavarande ändamål må äfven
bildande. för 1394 afsättas enahanda belopp eller 100,000 kronor, motsvarande
nyssnämnda öfverskott å samma års statsreglering.

^elpariname ^ eammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till
TEST riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statstitiame.
regleringen för år 1894 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841
angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne
fortfarande må blifva gällande.

Ulriksstatenm R& föredragning af chefen för Civildepartementet har Eders Kongl.
en- Maj:t förut denna dag beslutit föreslå Riksdagen dels att för år 1894
anvisa 4,500,000 kronor till afslutande af arbetena å stambanan mellan
Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå (Boden) samt för banans förseende med
rörlig materiel, dels att till Eders Kongl Maj:ts förfogande ställa ett belopp
af 500,000 kronor, att i mån af behof lyftas för att användas till
inköp af malmvagnar för Luleå—Gellivarabanan; och har Eders Kongl.
Maj:t tillika förklarat Sig vilja, på föredragning af chefen för Finansdepartementet,
besluta om sättet för anskaffande af de för sagda ändamål
erforderliga medel.

För anläggningen af norra stambanan har hittills till utgående å
riksstaten anvisats ett belopp af sammanlagdt 17,065,000 kronor. Skulle
jemväl nyssnämnda, för banans fullbordande och förseende med rörlig
materiel för år 1894 erforderliga anslag anvisas å riksstaten, blefve
för sådant ändamål nödigt att uttaga beloppet genom särskild beskattning.
Härför lärer emellertid så mycket mindre skäl få anses förefinnas,
som för anläggning af den ifrågavarande, minst rentabla sträckan af
statens jern vägar redan af skattemedel anvisats ett högst betydligt belopp
och vid sådant förhållande betänklighet icke torde möta deremot,
att den återstående kostnaden fördelas öfver ett antal kommande år,
hvilket varder fallet, om tillgång till det erforderliga kostnadsbeloppet
beredes genom upplåning.

Hvad angår anslaget å 500,000 kronor till inköp af malmvagnar

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5

för Luleå—Gellivarabanan, lärer detta, i öfverensstämmelse med det förfarande,
som enligt 1890 och 1892 årens Riksdagars beslut iakttagits
vid anvisandet af medel till inköp af banan och densammas försättande
i fullständigt skick m. m., böra bestridas af lånta medel.

Jag hemställer derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t må
föreslå Riksdagen att till utgående från Riksgäldskontoret anvisa

dels till afsilande af arbetena å stambanan mellan Vännäs (Nyby)
och Ofver-Luleå (Boden) samt för banans förseende med rörlig materiel

4,500,000 kronor,

dels ett belopp af 500,000 kronor, att i mån af behof lyftas för att
användas till inköp af malmvagnar för Luleå—Gellivarabanan.

På Statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t
Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält
och åt honom uppdraga att, sedan han erhållit
protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga departementens
föredragning blifvit beslutadt med afseende å
statsregleringen, uppsätta och till justering inför Kongl.
Maj:t anmäla förslag till nådig proposition angående
statsverkets tillstånd och behof i enlighet med Kongl.
Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.

Ex protocollo:

G. Wilh. Smerling.

Bih. till Biksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. I

Bil. Litt. B.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kong!. Finansdepartementet.

l:i uab a t-JloJ nolii

; '' ........ i

Med anledning af Eder skrifvelse den 15 nästlidne November
hafva Fullmäktige i Riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed till
Eder öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver Riksgäldskontorets
sannolika ställning vid slutet af hvartdera året 1892 och 1893
samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter 1894.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen
jernvägshypoteksfonden, de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder
samt fonden för extra amortering af statsskulden; och enär
de utgifter, som af upplåningen för jernvägshypoteksfonden föranledts,
höra med de till fonden ingående rånte- och kapitalbetalningar bestridas,
. finnes i beräkningarne ej bland utgifterna uppförd den andel
af annuiteten för 1878 års statslån, som belöper å de återstående obligationer
af nämnda lån, genom hvilkas försäljning medel till utlåningen
från jernvägshypoteksfonden anskaffats och hvilkas valuta ännu för fondens
räkning användes.

Stockholm den 14 December 1892.

ALB. ANDERSON.

PER SAMZELIUS. J. NORDENFALK. EDW. SEDERHOLM.

CLAES WERSÄLL. OTTO M. HÖGLUND. J. JOHANSSON.

P. R. Rabe.

Bill. till Biksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd.

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

.a ii J .naFörslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets Inkomster och

Riksgäldskontorets kassabehållning den 12 December
1892....................................................................... 546,239: 30

Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:

emot uppköpta obligationer ...... 883,790: —

,, reverser och depositionsbevis
....................................... 1,795,000: — 2,678,790: —

Fordran af fonderna i..............................................•....... 36.552:46

T! ’ i * -’-

■orm: i

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda
föremål anvisade låneunderstöd, som förfalla
med 1,448,040 kronor, men hvarå beräknas

^ inflyta ................................1,192,400: —

Ränta å utgifna belopp från odlingslånefouden ...... 113,200: 4 7

Genom förräntande af tills vidare utlånta medel

samt ränta å lån för telefonväsendets utveckling 60,000: —

OrO

\! ,-v

3,261,581

. [•
i 1 • U»

1,365,600

Transporti 4,627,182

7 6

4 7

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. B

♦

Utgifter från och med den 12 December 1892 till årets slut.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader................................... 15,000: —

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek............... 2,000: —

Förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret............... 5,500: —

Ränta å obligationer af 1887 års 3,6*-lån .................. 111,255: —

Dito å gamla 5%-lånet, å Konung Carl XIII:s hem giftskapital

samt å Göta kanals reparationsfond 9,153: 8 3

Återbetalning till fonden för extra amortering af stats

skulden för försträckning ....................................... 340,000: —

med 4% ränta .............................................................~_10,846: 67

Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter .............-.........

Vid 1879 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret anvisadt
anslag, högst 4,000,000 kronor, för inköp af Hallsberg—

'' '' ‘ ................. 730: 31

Vid

Motala—Mjölby jernväg, återstoden
1885 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
år 1887 anvisade medel, 2,350,000 kronor,
för jernvägens mellan Hudiksvall och Näsviken
inköp och ombyggnad m. m., återstoden
af det för inlösen af i jernvägen intecknade
obligationer anvisade belopp, 105,624 kronor 7 öre, 5,124: 07
1890 års riksdag å Riksgäldskontoret anvisade
medel till bestridande af ifrågakommaude kostnader
vid inköp af jernvägen mellan Luleå och

norska gränsen............................................................... 250,000: —

1892 års riksdag å Riksgäldskontoret anvisade
medel: för komplettering m. m. af Luleå—Gellivara-banan,
återstoden af beviljade

2,800,000 kronor................................... 230,000: —

återstoden af lånet 1,000,000 kronor _____

Transport 230,000:— 255,854:3 8

142,908

350,846

58,822

552,577

4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang.VRiksgäldskontorets ställning. 5

Transport 230,000: — 255,854: 3 8
för fortsatt utveckling af statens

telefonväsende .................................... 250,000: — 480,000:_

552,577 73
735,854 38

Låneunderstöd för enskilda jernvägar:

Ur'' 1886 års fond, 5,000,000 kronor,
återstoden af 1891 års anslag,

1,000,000 kronor,........................... 215,975: —

Ur 1891 års fond, 5,000,000 kronor,
återstoden af 1892 års anslag,

1,000,000 kronor,.-......................... 200,000:— 415,975:

Vid 1891 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
år 1892 anvisadt lånebidrag, 1,175,000
kronor, för anläggning af jernväg mellan Hernösand
och Sollefteå, återstoden ............................. 400: —

Odlingslånefonden:

Vid 1888 års riksdag anvisade medel:

återstoden af 1889 års anslag 365,406 kronor
34 öre ..........................................................................

1890 års anslag ........................................................

1891 års dito .......................................................

1892 års dito ........................... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år

beräknade, till Kongl. Statskontoret
inflytande annuiteter 145,500: —

Beräknad behållning vid 1892 års slut ....................

Summa kronor

165,406: 34
97,730: 12
643,777: 79

854,500: —

416,375

1,761,414

1,160,960

4,627,182

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1893 års början.............................................

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd, som under år 1893 förfalla med 2,660,238

kronor, hvaraf beräknas inflyta ..................... 2,335,000: —

Afbetalningar å lån till undsättningar inom
Kronobergs och Kalmar län i anledning af

1868 års missväxt............................................... 1,120: —

Ränta å 1885—1893 års hela anslag för odlings lånefonden.

............................................................ 215,800: —

Genom förräntning af tills vidare utlånta medel
samt ränta å lån för telefonväsendets utveckling
................................................................ 125,000: —

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1893 upptagna riksdags-, kyrkomötes- och
revisionskostnader, aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de
fonderade lånen samt räntor å öfrig statsskuld 13,711,820: —
efter afdrag af den för Riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af

ränte- och kapitalinbetalningar .............. 2,676,920: —

Återbetalning af Kongl. Statskontoret för lemnad kassaförstärkning
Lån till fullbordande af Skara domkyrkas restaurering ..................

Upplåning:

Vid 1892 års riksdag beräknad återstående upplåning för år 1892
och föregående år.,.................................................. 6,117,119: 93

Transport 6,117,119: 93

1,160,960

2,676,920

11,034,900

2,500,000

40,000

17,412,780

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7

j X*

Inkomster och Utgifter år 1893.

Utgifter:

Riksdags-, kyrkomötes- och revisionskostnader
samt aflöningar m. in.:

riksdags- ock revisionskostnader..... 580,000: —

kyrkomöteskostnader ........................... 40,000: —

kostnader för Riksdagens hus ......... 25,000: —

„ „ „ bibliotek 3,000: —

löner, arfvoden ock expenser vid

Riksgäldskontoret............................ 64,925: —

löner på indragnings- ock pensions stat

vid dito....................................... 12,575: —

aflöning, resekostnad ock expenser för
Justitieombudsmannen och hans
expedition ..................................... 22,250: —

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen

annuitetsanslag:

1860 års lån emot
premieobligationer
1878 års lån emot
4 % obligationer ...

1880 års lån emot
4 % obligationer ...

1886 års lån emot

Ränta.

&/2% obligationer
1890 års lån emot
3l/a % obligationer

Transport

Kapital.

131,lll:u 161,888:89

287,472:80 568,426:16

1,306,800: — 4,321,152: —

196,444: 44 1,949,235: 56

290,666: 67 1,220,022: 22
2,212,495: 02 8,220,724: 83
2,212,495: 02 8,220,724: 83

o*i •ms)eTed till

747,750: —

300,000: —

1,047,750: —

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 6,117,119: 93
med tillägg af medgifven ytterligare upplåning
för år 1892:

för komplette-ring m. m. af

Luleå-Gellivara-

banan .................. 2,800,000: —

för lån till fortsatt
utveckling af sta-tens telefonvä-sende ................. 1,000,000: — 3,800,000:

samt för år 1893:
till låneunder-stöd för enskil-da jernvägar ... 1,000,000: —
för lånebidrag
till anläggning
af jernväg mel-lan Hernösand
och Sollefteå ... 1,175,000: —
till betäckande
af motstående
utgift från od-

lingslånefonden 805,000: — 2,980,000: — 6,780,000: —

17,412,780

8''ij ‘ )*, v"''

12,897,119: 93

som minskas med:

redan verkstäld upplåning genom försäljning af
obligationer, tillhörande

1886 års 3J/2 %-

lån ..................... 6,055,831: 79

1887 års36/10 %-

lån ..................... 2,832,385: — 8,888.216: 79

skilnaden mellan beräknade an-slagen för odlingslånefonden

för år 1890 ...... 854,140: —

„ år 1891 ...... 871,500: —

1,725,640: —

Transport 1,725,640: — 8,888,216: 79 12,897,119: 93 |

17,412,7 80|

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontors ställning. 9

Kapital. Ränta.

Transport 2,212,495: 02 8,220,724: 83 1,047,750:

ränteanslag:

1887 års lån emot 3,6 %
obligationer 822,510: —

1888 års lån
emot 3 % obligationer
... 800,000: —

1891 års tillfälliga
lån
emot 4 % obligationer
_ 288,000:_ 1910 510:__

fond för extra amortering
af statsskulden ... 85,333: 3 3

Sgr 2,297,828: 35 10,131,234:83 12,429,063:18

Ränta å medgifven och beräknad, men ännu icke
verkstäld upplåning (deruti inberäknad ränta
å kassaförstärkning till Kongl Statskontoret)... 220,000: —
Ränta å gamla 5 %-lånet, å konung Carl XIII:s
bemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond,
tillsammans 15,030 kronor 7 0 öre, som för
motstående ersättningsbelopps utlemnande upptagas
till ..................................................................15,006: 8 2

Vid 1888 års riksdag anvisade medel för odlingslånefonden: 1893

års anslag....................................................... 1,000,000:

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,
till Kongl. Statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån .................................................. 195,000:

löt

13,711,820

Bih. till Riks. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afä.

805,000
Transport) i.4,516,82Ö|-

10 Finansplanen; Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 1,725,640: — 8,888,216: 79 12,897,119:93

och de enligt Kongl.
Brefvet den 30
September 1892
bestämda belopp,
att utbetalas
från Riksgäldskontoret

för år

1890 97,730:12
för år

1891 643,777: 79

741,507: 91 984,132: 09 9,872,348: 88

Summa kronor

17,412,780

3,024,771

20,437,551

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

Transport

14,516,820

Vid 1891 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
under år 1893 anvisade utgifter:
lån ur 1891 års fond för enskilda jernvägar,

5,000,000 kronor,......................................................

lånebidrag till anläggning af jernväg mellan Hernö sand

och Sollefteå, återstoden..............................

lån till fullbordande af Skara domkyrkas restaurering
..........................................................................

1,000,000:

1,175,000:

40,000:

2,215,000

Beräknad behållning

vid 1893 års slut.

Summa kronor

3,705,731

20,437,551

12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver liiksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1894 års början

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd, som under år 1894 förfalla med 2,710,960
kronor, hvaraf beräknas inflyta ........................ 2,385,700: —

Ränta å 1885—1893 års hela anslag för odlings lånefonden

............................................................. 215,800: —

Genom förräntning af tillsvidare utlånta medel
samt ränta å lån för telefonväsendets utveckling.
.......................................................................... 100,000: —

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1894 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade

lånen samt ränta å öfrig statsskuld ............... 13,635,100: —

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af
rånte- och kapitalbetalningar...................... 2,701,500: —

Upplåning till betäckande af motstående lån till enskilda iernvägar
år 1894 .............................................................

Transport

3,705,731

2,701,500

10,933,600

1,000,000

18,340,83Tf» 2

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13

Inkomster och Utgifter år 1894.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt ajlöningar m. m.:

riksdags- och revisionskostnader................................. 580,000

kostnader för Riksdagens hus .................................... 25,000

„ „ „ bibliotek ......................... 3,000

löner, arfvoden och expenser vid Riksgäldskontoret
................................................................................. 64,925: —

löner på indragnings- och pensionsstat vid dito... 12,575: —
aflöning, resekostnad och expenser för Justitieombudsmannen
och hans expedition....................... 22,250: —

707,750:

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen ....................................... 300,000: —

annuitetsanslag:
1860 års lån emot
premieobligationer
1878 års lån emot
4 % obligationer...
1880 års lån emot
4 % obligationer...
1886 års lån emot
3 1/a % obligationer
1890 års lån emot
3 V, % obligationer

Kapital. Ränta.

131,111: ll 161,888: 89

299,095: 20 627,446: 16

1,306,800: — 4,268,880: —

196,444: 44 1,949,235: 56

300,888: 89 1,209,670: —
2^234,339: 64 8,217^120: 61

Transport 2,234,339: 64 8,217,120: 61 1,007,750:

14 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning, lo

Kapital. Ränta.

Transport 2,234,339: 64 8,217,120:61 1,007,750:

ränteanslag:

1887 års lån emot 3,6 %
obligationer 822,510: —

1888 års lån
emot 3 % obligationer
... 800,000: —

1891 års tillfälliga
lån

emot 4% obligationer.
.. 288,000:— 1,910,510:

fond för extra amortering
af statsskulden 85,333: 33 __

Sgr 2,319,672: 97 10,127,630: 61 12,447,303: 58

Ränta å medgifven och beräknad, men ännu icke

verkstäld upplåning............................................... 165,000:

Ränta å gamla 5 %-lånet, å konung Carl XlII:s
hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond,
tillsammans 15,030 kronor 7 0 öre, som
för motstående ersättningsbelopps utjemnande
upptagas till ....................................................... 15,046: 42

Lån ur 1891 års fond för enskilda jernvägar,

5,000,000 kronor, att utgå under år 1894...................................

Beräknad behållning vid 1894 års slut...............

13,635,100

1,000,000

3,705,731

Summa kronorjl8,340,831

Statsverkspropositionens justering.

Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 16 Januari
1893.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut, fattade, af
Statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådigt proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle
i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition till
Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Hjalmar Vettig.

Bih. till Riksd. Vrot. 1892. 1 Sami. 1 A fä.

Rättelse

Kongl. Maj:ts proposition n:o 1. Bil. Tredje hufvudtiteln.

Tryckfel. Sid. 15, rad. 2 nedifrån står: »men vid hvilka»

läs: »eller vid hvilka»»

Bih. till Rilcid. Prof. ISO3. 1 Sami. 1 Afd.