Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

N:o 71.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 maj 1890.
— — — — Andra Kammaren den 15 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till förnyade förordningar angående
Sveriges allmänna hypoteksbank och angående de
allmänna grunder, som vid hypoteksförening ars bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända.

(Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande n:o 2.)

Till Konungen.

I en den 12 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition har
Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för dess del bifalla propositionen
vidlagda förslag till förnyade förordningar dels angående
Sveriges allmänna hypoteksbank och dels angående de allmänna grunder,
som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet
skola till efterrättelse lända.

Då, såsom statsrådet och chefen för finansdepartementet i sitt
anförande till statsrådsprotokollet yttrat, genom de föreslagna ändringarne
i gällande författningar angående allmänna hypoteksbanken och
hypoteksföreningarne landets jordegare komma att beredas de väsentliga
fördelarne att vid erhållande af lån från hypoteksföreningarne
kunna välja mellan lån med viss årlig amortering och lån utan fastBih.
till Rilcsd. Prof. 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft. 1

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

stäld amortering; att, i den mån amortering egt rum å erhållet lån,
få återbekomma derför aflemnad säkerhet samt i allmänhet att erhålla
lån på mindre betungande vilkor än hittills, har Riksdagen bifallit
Eders Kongl. Maj:ts förevarande proposition.

Riksdagen har emellertid i vissa paragrafer vidtagit några förtydliganden
och smärre jemkningar i uttryckssättet.

Förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

§ 1 i förslaget till denna förordning har följande lydelse:

»Sveriges allmänna hypoteksbank har till ändamål att för de
inom riket bildade, i föreskrifven ordning stadfästade hypoteksföreningar
ombesörja all den upplåning, som erfordras för att åt dessa föreningar
bereda medel till de lån, som af dem, enligt faststälda grunder,
skola deras delegare tillhandahållas. Denna hypoteksbank skall hafva
sitt säte i Stockholm.»

Då inom riket finnas »hypoteksföreningar» mellan egare af hus
och tomter i städer, men de i denna förordning omförmälda hypoteksföreningar
endast få meddela lån mot säkerhet i jordegendom, har
Riksdagen ansett i paragrafen böra tydligen utmärkas, att delegare i
hypoteksbanken äro hypoteksföreningar för »egare eller innehafvare af
jord», hvilket uttryck är hemtadt från § 1 af förordningen angående
de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida
verksamhet skola till efterrättelse lända.

Första delen af § 8 lyder sålunda:

»Hypoteksbanken eger att till de i banken delegande hypoteksföreningar
utlemna lån att återbetalas antingen genom viss årlig amortering
eller efter viss längre tids förlopp utan faststäld amortering.
Lån, som af hypoteksbanken utlemnas, skall, sedan tio år förflutit från
lånets utlemnande, kunna af låntagaren uppsägas till inbetalning efter
ett år» — — —--- — — —--— — — — — — —; —

De i detta stycke förekommande orden »skall--kunna» gifva,

enligt Riksdagens uppfattning, en onödig tyngd åt meningen, hvarför
Riksdagen utbytt dem mot ordet »kan».

§ 11 är af följande innehåll:

»I den mån afbetalning skett å lån, som från hypoteksbanken
utlemnats, eger låntagare rätt att förfoga öfver motsvarande andel af
den för lånet stälda inteckningssäkerhet, hvarvid det åligger hypoteksbanken
tillse, att full säkerhet fortfarande finnes för bankens återstående
fordran till såväl kapital och ränta som eljest förskritna afgifter; och

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

skola härvid iakttagas de närmare föreskrifter, hvilka i förordningen
angående de allmänna grunder, som för hypoteksföreningars bildande
och framtida verksamhet skola lända till efterrättelse, meddelas i fråga
om rätt för hypoteksförening att i mån af verkstäld amortering förfoga
öfver aflemnad inteckningssäkerhet.»

Affattningen af denna paragraf har synts Riksdagen icke fullt
tillfredsställande. Låntagarens rätt att i mån af afbetalning förfoga
öfver motsvarande del af hypoteket torde nemligen vara alltför skarpt
framhållen i jemförelse med uttryckandet af den inskränkning i nämnda
rätt, som ligger i hypoteksbankens pligt att tillse, det full säkerhet
fortfarande finnes. Riksdagen har derför uteslutit de i början af §:n
förekommande orden »rätt att» samt längre ned mellan orden »det»
och »åligger» insatt ordet »dock», genom hvilken förändrade ordalydelse
Riksdagen föreställer sig, att ofvan anmärkta oegentlighet i paragrafens
affattning blifvit undanröjd.

Förordningen angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars

bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända.

§ 17 i förslaget till denna förordning lyder:

»I mån af verkstäld amortering vare låntagare hos hypoteksförening
berättigad att förfoga öfver motsvarande andel af den för lånet
stälda inteckningssäkerhet, antingen, der flere inteckningar för samma
lån aflemnats, genom återbekommande af den bland dessa, som är till
förmånsrätten den sista, eller, om endast en inteckning är aflemnad,
genom dödande af visst belopp å densamma. Sistnämnda åtgärd verkställes
genom hypoteksföreningens styrelses försorg, men på låntagarens
bekostnad.

Vid pröfning af gjord framställning i ofvan omförmälda syfte
åligger det hypoteksföreningens styrelse att noga tillse, det full säkerhet
fortfarande finnes för föreningens återstående fordran till såväl
kapital och ränta som eljest förskrifna afgifter.»

För att bringa lydelsen af denna paragraf till öfverensstämmelse
med motsvarande § 11 i den af Riksdagen antagna förnyade förordning
angående Sveriges allmänna hypoteksbank, har Riksdagen i andra
stycket mellan orden »det» och »hypoteksföreningens» inskjutit ordet
»dock», hvarigenom jemväl motsättningen mellan bestämmelserna i
första och i andra stycket mera framhålles.

Vid behandlingen af 5 § i förordningen angående hypoteksföreningars
bildande in. m. har inom riksdagen anmärkts, att hypoteks -

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

förening vägrat att såsom säkerhet för lån emottaga inteckning i jordegendom,
som saknat för jordbrukets bedrifvande nödiga åbyggnader,
hvarjemte det blifvit ifrågasatt, huru vida icke, till förekommande af
dylik vägran, i paragrafen borde intagas uttrycklig föreskrift derom,
att lån må efter särskild pröfning af styrelsen kunna beviljas äfven
mot inteckning i jordegendom, hvarå icke finnes åbyggnad. Men då,
enligt Riksdagens uppfattning, lydelsen af ifrågavarande paragraf, lika
litet som motsvarande paragraf i nu gällande förordning, lägger hinder
i vägen för beviljande af lån mot dylik säkerhet, samt det inom
riksdagen blifvit upplyst, att åtskilliga hypoteksföreningar meddela
lån å sådan jordegendom, har Riksdagen icke ansett nödigt, att i
paragrafen inryckes ett särskiidt stadgande af ofvan angifna innehåll.

Inom riksdagen har äfven väckts fråga derom, att till 16 § i
nyssnämnda förordning foga en bestämmelse att rätten att inbetala
från hypoteksförening erhållet lån eller del deraf å annan tid, än vid
lånets utlemnande blifvit aftaladt, skulle i främsta rummet tillkomma
dem, som innehade de äldsta lånen, å hvilka amortering följaktligen
längst egt rum, samt att, derest flere lån af samma ålder på en gång
anmäldes till inbetalning, de till beloppen mindre skulle ega företräde
framför de större. Riksdagen har emellertid icke ansett en sådan
bestämmelse erforderlig. Riksdagen kan nemligen icke föreställa sig
annat, än att vid tillämpningen af det föreslagna stadgandet om rätt
till dylik inbetalning sådana grundsatser skola inom de olika hypoteksföreningarne
göra sig gällande, hvilka öfverensstämma med billighet
och rättvisa, samt att tillfälle till inbetalning beredes så många som
möjligt af de föreningens delegare, som förklarat sig vilja begagna
sig af berörda förmån. Till detta antagande eger Riksdagen så mycket
större anledning, som det är Riksdagen bekant, att i fråga om utgåendet
af lån reglementen för hypoteksföreningar innehålla, att lån på
mindre summor skola ega företrädesrätt framför dem på högre belopp.

Riksdagen har alltså för sin del antagit:

a) dels följande

Förnyade förordning angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

§ I -

Sveriges allmänna hypoteksbank har till ändamål att för de inom
riket bildade, i föreskrifven ordning stadfäslade hypoteksföreningar

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

för egare eller innehafvare af jord ombesörja all den upplåning, som
erfordras för att åt dessa föreningar bereda medel till de lån, som af
dem, enligt faststälda grunder, skola deras delegare tillhandahållas.
Denna hypoteksbank skall hafva sitt säte i Stockholm.

§ 2.

Såsom delegare i allmänna hypoteksbanken skall] ingå hvarje
hypoteksförening, som hädanefter inom riket bildas; så ock hvarje
redan inom riket bildad hypoteksförening för all den upplåning, föreningen
hädanefter finner sitt ändamål påkalla, af sådan beskaffenhet,
som i § 1 sägs.

§ 3.

Delaktighet i hypoteksbanken bestämmes efter oguldna beloppet
af från hypoteksbanken erhållet lån; dock eger icke någon hypoteksförening
inträda såsom delegare i hypoteksbanken för mindre belopp
än en million kronor.

§ 4.

Till grundfond för allmänna hypoteksbanken öfverlemnar staten
genom riksgäldskontoret ett belopp af trettio millioner kronor i af
staten utgifna obligationer, ouppsägbara å innehafvarens sida samt
förskrifna med tre och en half procent årlig ränta; egande hypoteksbanken
öfver dem förfoga efter som här nedan sägs.

§ 5.

Ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles tillkommande, hypoteksförening
eller hvilken annan kreditinrättning som helst, än allena
den allmänna hypoteksbanken, må utgifva tryckta eller graverade, till
innehafvaren stälda, på viss årlig afbetalning eller på uppsägning
lydande, räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i
jordegendom på landet utlofvas.

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

§ 6.

I den mån de särskilda liypoteksföreningar, hvilka ingått såsom
delegare i hypoteksbanken, anmäla sig till erhållande af lån, skall hypoteksbanken,
så vida andra för ändamålet användbara medel icke för
densamma äro att tillgå, vidtaga erforderliga åtgärder för upptagande
af lån mot räntebärande, till innehafvaren stälda obligationer.

Hafva flere föreningar anmält sig till erhållande af lån och kunna
deras lånebehof ej på en gång fullt tillgodoses, må de för ändamålet
tillgängliga medel mellan de lånsökande föreniugarne fördelas i mån
af de utaf hvarje förening före nästförflutne qvartals utgång anmälda
lånebehof.

§ 7.

Hypoteksbanken eger upptaga lån att inom viss, vid lånets upptagande
bestämd tid återbetalas antingen genom årlig amortering eller
efter uppsägning utan faststäld amortering. Lån, som af hypoteksbanken
upptages, skall vara från hypoteksbankens sida uppsägbar! efter
viss tid, högst tio år, från lånets upptagande; och skola i öfrigt lånevilkoren
vara sådana, att de äro förenliga med grunderna för låns utgifvande
till hypoteksföreningarnes delegare.

§ 8.

Hypoteksbanken eger att till de i banken delegande hypoteksföreningar
utlemna lån att återbetas antingen genom viss årlig amortering
eller efter viss längre tids förlopp utan faststäld amortering.
Lån, som af hypoteksbanken utlemnas, kan, sedau tio år förflutit från
lånets utlemnande, af låntagaren uppsägas till inbetalning efter ett år;
dock att vid omsättning af lån, utlemnadt före den tid, då detta stadgande
träder i tillämpning, sådan uppsägningsrätt icke eger rum för
den del af det nya lånet, som motsvarar den oguldna delen af det gamla
lånet. Den kapitalrabatt och öfriga kostnader, som hypoteksbanken
vid sin upplåning kan hafva fått vidkännas, skola vid låns utlemnande
till hypoteksföreningarne af dem gäldas efter den beräkning af dessa
omkostnader, som hypoteksbankens delegare vid hvarje ordinarie årssammankomst
skola för tiden till nästa ordinarie årssammankomst fastställa;
dock eg a delegarne å sådan sammankomst besluta, att omför -

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

mälda kapitalrabatt och omkostnader må kunna gäldas genom årliga
afbetalningar under viss tid, ej öfverstigande tio år från låns utlemnande.

I öfrigt eger hypoteksbanken vid utlåning till hypoteksföreningarne
angående ränta, återbetalningstider och öfriga lånevilkor träffa
de aftal och göra de bestämmelser, som, med fästadt afseende dels på
jordbruksnäringens behof af längre eller kortare återbetalningstider,
dels på möjligheten att inom eller utom riket anskaffa medel, befinnas
ändamålsenliga och nödiga. Dock må ej utan förutgånget beslut af
hypoteksbankens delegare vid lagligen utlyst allmän sammankomst samt
Kongl. Maj:ts dertill lemnade bifall lån till hypoteksförening utlemnas
annorledes än i kontanta penningar eller emot högre ränta än fem för
hundra om året.

§ 9.

Hypoteksbanken åligger att vid all den upplåning, densamma till
utlåning åt hypoteksföreningarne ombesörjer, noggrant tillse, att tillräcklig
säkerhet derför i jordegendom ställes och under hela afbetalningstiden
bibehålies i enlighet med de grunder, som i sådant afseende
äro bestämda genom Kongl. Maj:ts denna dag utfärdade särskilda nådiga
förordning angående de allmänna grunder, som för hypoteksföreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse
lända.

De af hypoteksförening för erhållna lån stälda säkerhetshandlingar
skola under offentlig vård på lämplig ort nedsättas.

§ io.

Hypoteksförening, som i hypoteksbanken undfått lån, vare pligtig
att årligen på bestämda tider till banken verkställa liqvid af den ränta,
kapitalafbetalning och öfriga afgifter, som vid lånets utgifvande till
föreningen blifvit bestämda; erlägge ock bidrag till förvaltningskostnaderna,
efter hvad derom är stadgadt. Underlåtes någon sådan inbetalning,
erlägge hypoteksföreningen ränta å förfallna beloppet efter
en half procent i månaden.

Delegarne i allmänna hypoteksbanken skola årligen å allmän ordinarie
sammankomst bestämma, i hvilken utsträckning och på hvilka
vilkor hypoteksförening må ega att tidigare än aftaladt är till hypoteksbanken
inbetala lån, vid hvars utlemnande förbehåll om sådan rätt
icke blifvit gjordt.

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

§ 11.

I den mån afbetalning skett å lån, som från bypoteksbanken utlemnats,
eger låntagare förfoga öfver motsvarande andel af den för
lånet stälda inteckningssäkerhet, hvarvid det dock åligger hypoteksbanken.
tillse, att full säkerhet fortfarande finnes för bankens återstående
fordran till så väl kapital och ränta som eljest förskrifna afgifter; och
skola härvid iakttagas de närmare föreskrifter, hvilka i förordningen
angående de allmänna grunder, som för liypoteksföreningars bildande
och framtida verksamhet skola lända till efterrättelse, meddelas i fråga
om rätt för låntagare hos hypoteksförening att i mån af verkstäld amortering
förfoga öfver aflemnad inteckningssäkerhet.

§ 12.

Alla i bypoteksbanken delegande hypoteksförening^!- ansvara, en
hvar i mån af sin delaktighet i banken, för fullgörandet af de förbindelser,
banken genom utgifna obligationer eller annorledes sig iklädt.

Såsom säkerhet för dessa förbindelser skola anses och i sådant
afseende kunna användas: först de förskrifningar med åtföljande säkerheter
i jordegendom, dem hypoteksföreningarne för undfångna lån till
bypoteksbanken afgifvit, dernäst bankens alla öfriga tillgångar och slutligen
grundfonden, på sätt här nedan sägs.

§ 13.

De i § 4 omförmälda, af staten till allmänna hypoteksbanken såsom
grundfond öfverlemnade obligationer må ej i någon händelse till
anskaffande af medel för bankens utlåningar begagnas, utan endast i
följande två fall kunna, genom deras försäljning till större och mindre
de!, efter behof, användas, nemligen: a) i den oförmodade händelse att
sådant i den ordning, som i § 12 är sagd, vid bankens utredning för
infriande af bankens förbindelser oundvikligen erfordras, och b) då i
följd af uraktlåten eller fördröjd inbetalning af hvad delegande hypoteksföreningar
för undfångna lån enligt § 10 böra erlägga eller af
annan anledning banken saknar egna, för tillfället användbara tillgångar
till fullgörande af sina förbindelser mot sina långifvare.

I de under litt. b) omförmälda fall må de grundfonden tillhöriga
obligationer till större eller mindre del äfven kunna af hypoteksbanken

Rilisckigens Skrifvelse N:o 71.

pantsättas; åliggande hypoteksbanken i hvarje händelse att om obligationernas
användande riksgäldskontoret genast underrätta.

§ 14.

Har af den under litt. b) i nästföregående § nämnda anledning
försäljning egt ruin, vare hypoteksbanken pligtig såväl att, så snart
ske kan, åter inköpa ett, det försålda motsvarande belopp af samma
obligationer som ock att till riksgäldskontoret godtgöra den för de försålda
obligationerna belöpande ränta, till dess att grundfonden på
nämnda sätt blifvit till sitt ursprungliga belopp återstäld.

Kan sådant återköp ej ske inom den tid, som dertill efter aftal
emellan riksgäldskontoret och hypoteksbanken bestämmes och som ej
må utsträckas öfver två år, erlägge hypoteksbanken till riksgäldskontoret
för de ännu utelöpande obligationerna full liqvid och varde derigenom
berättigad att, i de användas ställe, nya obligationer till motsvarande
belopp erhålla.

Der, på sätt i § 13 medgifvet är, obligationer blifvit för hypoteksbankens
behof pantsatta, skola de senast inom ett år från pantsättningsdagen
af banken åter inlösas.

§ 15.

För den händelse att erforderliga medel till det återköp eller den
liqvid, som i § 14 sägs, ej på annat sätt kunna anskaffas, ege hypoteksbanken
för sådant ändamål erforderligt tillskott från de i banken
delegande hypoteksföreningar, i mån af deras delaktighet i banken,
inom utsatt tid infordra, och vare, i sådant fall, desse pligtige att, genom
en efter behofvet lämpad, på delegarne i förhållande till deras
delaktighet uttaxerad afgift, det nödiga beloppet upptaga.

Om genom försäljning eller pantsättning af de till grundfonden
hörande obligationer för det i § 13 litt. b) uppgifna ändamål grundfonden
vid något tillfälle skulle komma att nedgå med fyra millioner
kronor, må ej hypoteksbanken nytt lån upptaga förr, än grundfonden
blifvit till sitt ursprungliga belopp återstäld; skolande i ofvannämnda
fall hypoteksbankens delegare, derest icke allmän ordinarie sammankomst,
efter hvad i § 20 sägs, inom en månad infaller, genast kallas
till extra sammankomst för vidtagande af de åtgärder, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.

Bill. till liikscl. Prof. 1890. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 16 Käft.

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

§ 16-

Der så händer, att på afskräde upplåningskontrakt eller af annan
anledning medel till liypoteksbanken inflyta, som ej genast kunna till
utlåning i vederbörlig ordning för delegande hypoteksföreningar eller
till fullgörande af andra bankens förbindelser användas, ege hypoteksbanken
sådana medel på kortare tid antingen utlåna mot säkerhet i jordegendom
eller i statens eller egna eller hypoteksföreningars räntebärande
obligationer eller ock göra fruktbärande genom uppköp af sådana
obligationer eller, om sådant finnes lämpligare, genom medlens
insättande i bankinrättning mot ränta.

§ 17-

Af den behållning, som å hypoteksbankens rörelse kan uppstå,
sedan bankens förvaltningskostnader blifvit bestridda och vederbörliga
afskrifningar verkstälda, bildas eu reservfond, hvilken, så länge hypoteksbankens
verksamhet fortfar, icke annorlunda må komma hypoteksföreningarne
till godo än dels genom nedsättning uti eller befrielse från
utgifvande af det i § 10 omförmälda bidrag till gäldande af hypoteksbankens
förvaltningskostnader och dels genom nedsättning i förskrifven
ränta å de till föreningarne utlemnade lån, allt på sätt och i den ordning
här nedan stadgas.

Då det i hypoteksbankens ofvan angifna behållning ingående årliga
ränteöfverskott, efter afdrag af de belopp, som erfordras så väl
för afskrifning enligt antagen plan å kapitalrabatträkningarne som för
debiterade annuitetsomkostnader, befinnes tillräckligt att betäcka bankens
förvaltningskostnader, ega delegarne vid allmän sammankomst
besluta, att bidrag till gäldande af samma kostnader ej må från föreningarne
utgå; dock skall skyldigheten för föreningarne att gälda dylikt
bidrag åter inträda, derest sådant under något år för förvaltningskostnadernas
betäckande skulle finnas erforderligt.

Då det årliga ränteöfverskottet, efter afdrag af förutnämnda afskrifningar
jemte förvaltningskostnaderna, uppgår till en tiondedels
procent af ursprungliga beloppet utaf de hos föreningarne utestående
lån, för hvilka den högsta ränta erlägges, må nedsättning af räntan å
dessa lån till motsvarande belopp kunna af delegarne beslutas.

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

§ 18.

Hypoteksbanken förvaltas af en styrelse med säte i hufvudstaden.
Styrelsen skall bestå af fem ledamöter: en utsedd af Kong’1. Maj:t och
som tillika skall vara ordförande, en utsedd af fullmägtige i riksgäldskontoret,
hvilken tillika skall vara vice ordförande, och tre valda af
de i banken delegande hypoteksföreningar. Sistnämnde tre ledamöter
utses af hypoteksföreningarnes ombud efter hufvudtalet vid den i § 20
omförmälda sammankomst. För dessa tre ledamöter utses då på enahanda
sätt tre suppleanter.

I vigtiga fall ege styrelsen dessutom till rådplägning och deltagande
i beslutet kalla ett ombud för hvarje delegande förening. En
hvar ledamot af styrelsen äfvensom för tillfället inkalladt ombud svare,
en för alla och alla för en, för alla de beslut rörande bankens förvaltning,
till hvilka han med sin röst bidragit. Beslut må ej fattas,
utan att tre ledamöter äro tillstädes och två af dem om beslutet ense.
I fall af skiljaktiga meningar gälle den mening, om hvilken de fleste
sig förenat. Åro rösterna lika delade, vare den mening beslut, hvilken
ordföranden biträder.

§ 19-

Revision af hypoteksbankens förvaltning och räkenskaper skall
årligen verkställas på tid, som vid allmän sammankomst emellan bankens
delegare bestämmes. De i hypoteksbanken delegande hypoteksföreningarne
utse härtill årligen fyra revisorer sålunda, att en hvar af
fyra hypoteksföreningar efter tur väljer en revisor. Utom de revisorer,
som af de delegande föreningarna sålunda väljas, skall en revisor af
fullmägtige i riksgäldskontoret utses, och före han vid revisionen ordet.

Till deltagande i revisionen af de hypoteksföreningars förvaltning,
som i hypoteksbanken äro delegare, skall ett ombud af bankens styrelse
utses.

§ 20.

Hvarje år, efter det revision af hypoteksbankens förvaltning blifva
afslutad, skall allmän ordinarie sammankomst emellan bankens delegare
eg a rum i hufvudstaden å dag, som i sådant afseende på nästföregående
sammankomst bestämmes, och hvarje förening dertill sända

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

tre ombud, af hvilka minst ett bör af föreningens styrelse vara ledamot.
Fullmägtige i riksgäldskontor skola ock ett ombud dertill utse.

På denna sammankomst, dervid revisorerne, så vidt ske kan, böra
vara tillstädes, skall revisionsberättelsen till granskning företagas, beslut
rörande decharge för styrelsen fattas och val af de ledamöter och
suppleanter, som af föreningarne skola utses för att i styrelsen ingå,
då anställas. Vid sammankomsten skola delegarne jemväl till efterrättelse
för samtliga i hypoteksbanken delegande föreningar bestämma
de grunder, efter hvilka inom hvarje förening särskild värdering af
jordegendom skall ske i de fall, då lånerätt i förening skall efter sådan
grund bestämmas, samt, efter förslag af styrelsen, besluta om vilkor
vid låns utlemnande och om förvaltningsbidrag äfvensom uti de ämnen,
hvilka i §§ 8, 10 och 17 här ofvan omförmälas såsom ankommande
på delegarnes beslut.

Vid allmän ordinarie sammankomst må i öfrigt behandlas alla
frågor, som hafva afseende på hypoteksbankens verksamhet. Dock
skall förslag, som afser utverkande af ändring i denna förordning eller
i förordningen angående de grunder, som vid hypoteksföreningars bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, före februari
månads utgång och hvarje annat förslag, som icke framlägges af styrelsen,
minst åtta dagar före sammankomstens början skriftligen aflemnas
till styrelsen. Underlåtes detta, må förslaget ej upptagas till
pröfning. Olver förslag om ändring i någon af nämnda två förordningar
böra styrelsen och revisorerne afgifva yttranden, som skola å
sammankomsten föredragas; och må sådant förslag icke anses antaget
förr än delegarne vid två på hvarandra följande sammankomster bifallit
detsamma.

Bestämmande af arfvoden och aflöningar för ledamöterne i hypoteksbankens
styrelse äfvensom för bankens tjenstemän ankomme ock på
beslut af delegarne vid allmän ordinarie sammankomst.

§ 21.

Allmän extra ordinarie sammankomst ege styrelsen utlysa, när
det af omständigheterna påkallas. Kallelse dertill skall de delegande
hypoteksföreningarnes styrelser meddelas minst en månad förut och
tillika upptaga de frågor och ärenden, som på sammankomsten skola
förekomma. Till sådan sammankomst ega ock fullmägtige i riksgäldskontoret
att utse ett ombud.

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

§ 22.

Utom i de frågor, som angå decharge för styrelsen och val af
styrelseledamöter samt arfvoden för desse och för revisorerne, ega så
väl styrelsens ledamöter som revisorerne att i besluten vid allmän
sammankomst taga del.

I förenämnda val må icke heller riksgäldskontorets ombud deltaga.

§ 23.

Vid allmän sammankomst föres ordet af den, som i hypoteksbankens
styrelse ordförande är. År han af förfall hindrad, varde ordförande
för tillfället vid sammankomsten vald.

Besluten afgöras efter omröstning per capita genom enkel pluralitet.
Utfalla rösterna lika för olika meningar, gälle såsom beslut den
mening, ordföranden biträder, utom i fråga om val, som genom lottning
afgöras bör.

§ 24.

Revisionsberättelsen skall, innan årets ordinarie sammankomst
hålles, i tryck offentliggöras och samtliga i hypoteksbanken delegande
föreningars styrelser, fullmägtige i riksgäldskontoret samt kongl. finansdepartementet
delgifvas.

§ 25.

Alla hypoteksbanken tillhöriga handlingar, kassor och räkenskaper
skola när som helst hållas tillgängliga för den undersökning, Kongl.
Maj:t eller chefen för finansdepartementet kan finna för godt att låta
anställa.

b) och dels följande

Förnyade förordning angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända.

§ I Egare

eller innehafvare af jord, hvilka inom någon del af riket önska
bilda hypoteksförening och till delaktighet deruti för ett belopp af

Bilcsdagens Skrifvelse N:o 71.

minst en million kronor sig tecknat, söke derå Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse
och ingifve derjemte ett i öfverensstämmelse med de i denna
förordning stadgade grunder uppgjordt förslag till det reglemente, de
i sådant afseende för sig vilja antaga.

§ 2-

Såsom delegare i hypoteksförening må ej andra vinna inträde än
de, som inom det område, föreningen omfattar, äro egare af sjelfständig
jordlägenhet och sin eganderätt dertill styrka, så ock innehafvare af
fideikommissegendom, derest fideikommiss-stiftelsen egendomens inteckning
och belåning medgifvit eller Kongl. Maj:t funnit skäligt tillåtelse
dertill meddela. För jordegendom, som under någon stads domvärjo
lyder, må ock inträde i hypoteksförening kunna beviljas, derest genom
bevis från stadens magistrat styrkes, att den, som inträde sökt, till
grunden egen, fri och ständig rätt innehar.

§ 3.

Delaktighet i hypoteksförening bestämmes efter oguldna beloppet
af lån, som från föreningen erhållits.

§ *■

Beloppet af lån, som må af hypoteksförening meddelas å viss
jordegendom, bestämmes antingen efter egendomens bevillningstaxering
eller efter särskild värdering; och må lån till hälften af värdet kunna
medgifvas utom i det fall, som i § 14 här nedan omförmäles, föreningens
styrelse alltid obetaget. att förordna om särskild värdering och
efter sig företeende omständigheter bestämma lånets belopp lägre än
hälften af egendomens på någotdera af ofvanuämnda sätt utrönta värde.

§ 5.

Vid bestämmande enligt nästföregående § af det värde, i förhållande
hvartill lån å egendom meddelas, må endast jordvärdet, men
icke åbyggnad, skog eller annat, som kan från egendomen skiljas, tagas
i beräkning. Lån må icke i något fall meddelas å egendom, der ej de
för jordbrukets bedrifvande nödiga åbyggnader äro mot brandskada försäkrade
i någon af de med vederbörlig stadfästelse försedda försäkringsanstalter
inom riket, hvilken styrelsen finner erbjuda full säkerhet.

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

§ 6.

En livar, som, efter livad ofvan är sagdt, eger eller innehar jordegendom,
å hvilken enligt de i denna förordning stadgade grunder lån
kan meddelas, vare, der ej andra omständigheter det hindra, berättigad
till erhållande af lån i hypoteksförening. Lån till lägre belopp än femhundra
kronor må ej meddelas.

§ 7.

På flera under särskild! bruk varande, såsom säkerhet för lån i
hypoteksförening godkända, samma lånsökande tillhörande jordegendomar
må antingen ett samfäldt eller särskilda lån kunna beviljas.
Sökes samfäldt lån, varde likväl, der så lämpligen ske kan, i skuldebrefvet
och inteckningshandlingen utsatt det belopp, för hvilket hvarje
sådan egendom eller lägenhet särskildt skall häfta.

§ 8.

öfvergår sådan egendom eller lägenhet till annan egare eller
styckas fastighet, som i hypoteksförening är belånad, och vilja egarne
till de särskilda fastighetsdelarne hvar för sig sin andel i det samfälda
lånet behålla, må detta vara tillåtet, såvida hvarje sådan fastighetsdel
uppgår till det värde, att särskildt lån kunnat enligt de i denna förordning
bestämda grunder ursprungligen derå meddelas.

§ 9‘

Lån till delegare i hypoteksförening må i allmänhet endast mot
första inteckning i uppgifven egendom kunna beviljas. Derest egendomen
förut är med laga inteckning till säkerhet för annans fordran
behäftad och sådan inteckning ej på föreningen i vederbörlig ordning
öfverflyttas eller till förmånsrätt efter det hos föreningen sökta lånet
tillbakasättes, varde det lånebelopp, som eljest hade kunnat på samma
egendom beviljas, med så stor del minskadt, som motsvarar hufvudstol
med derå beräknad tre års ränta af den äldre intecknade gälden.

§ io.

Utom hvad angående inteckningssäkerheten nu är sagdt åligger
ock delegare, som lån hos hypoteksförening söker, att vederbörligen

Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

styrka sin uteslutande rätt att den uppgifna egendomen ega eller be.
sitta och med laga verkan inteckna låta.

§ 11.

Öfvergå!- egendom, som för lån, hypoteksförening till säkerhet,
intecknad är, genom arf, köp, eller på annan grund till annan egare
eller laga innehafvare, vare denne pligtig, derest han lånet behålla vill,
att inom ett år från den dag, han af egendomen egare eller innehafvare
blef, hos föreningens styrelse sig, till lånets öfvertagande på sitt namn,
skriftligen anmäla. Försummas det, ankomme på styrelsen att, när
deri så skäligt finner, lånet uppsäga till inbetalning inom ett år, räknadt
från uppsägningsdagen.

§ 12-

Om så inträffar, att egendom, som hypoteksförening till säkerhet
för meddeladt lån intecknad är, under lånetidens lopp genom vanvård
eller annorledes undergått sådan förändring, att full anledning finnes att
säkerhetens framtida tillräcklighet betvifla, eller yppas andra omständigheter,
som till minskning af säkerhet inverka, vare föreningens styrelse
pligtig tillse, huru vida lånet, antingen till hela beloppet eller till
större eller mindre del, efter omständigheterna uppsägas bör till återbetalning
inom ett år, räknadt från dagen för uppsägningen, så vida ej
lånets innehafvare annan fullgod säkerhet i jordegendom, till fyllnad i
den förra, lemna kan.

§ 13-

För lån, som af hypoteksförening utlemnas, gälle till efterrättelse
de vilkor och bestämmelser, som i förordningen angående eu allmän
hypoteksbank för riket äro föreskrifna för lån från hypoteksbanken till
hypoteksförening; och skola lån från hypoteksförening utlemnas på de
för låntagaren mest fördelaktiga vilkor i afseende på ränta, kapitalrabatt,
förvaltningsbidrag och öfriga omkostnader samt återbetalningssätt,
som föreningens till hypoteksbanken åtagna förbindelser medgifva.

§ 14-

Lån utan faststäld amortering, med skyldighet till återbetalning
inom viss, längre tid, må meddelas till en ti-edjedel af egendoms enligt

Riksdagens Skrifvelse N:o 71,

bestämmelserna i §§ 4 och 5 här ofvan utrönta värde, föreningens styrelse
obetaget att bestämma lånets belopp lägre än tredjedelen af samma
värde.

§ 15.

Försummar låntagare hos hypoteksförening att på behöriga, i hypoteksföreningarnes
reglementen utsatta tider verkställa full liqvid af
ränta, kapitalafbetalning och öfriga afgifter, ege styrelsen hvad sålunda
förfallet är, senast vid nästa sammankomst, genom lagsökning utkräfva
låta, och vare derjemte den försumlige pligtig att från och med förfallodagen
dröjsmålsränta å hela det förfallna beloppet, efter en procent
för månaden, erlägga, hypoteksförening dock medgifvet att dröjsmålsräntan
nedsätta till lägst två tredjedels procent för månaden.

§ 16.

I fråga om rätt för låntagare att inbetala från hypoteksförening
erhållet lån eller del deraf å annan tid, än vid lånets utlemnande blifva
aftaladt, gälle hvad i § 10 i förordningen angående en allmän hypoteksbank
för riket finnes föreskrifvet om inbetalning af lån från
hypoteksbanken.

§ 17-

I mån af verkstäld amortering vare låntagare hos hypoteksförening
berättigad att förfoga öfver motsvarande andel af den för lånet
stälda inteckningssäkerhet, antingen, der flera inteckningar för samma
lån aflemnats, genom återbekommande af den bland dessa, som är till
förmånsrätten den sista, eller, om endast en inteckning är aflemnad,
genom dödande af visst belopp å densamma. Sistnämnde åtgärd verkställes
genom hypoteksföreningens styrelses försorg, men på låntagarens
bekostnad.

Vid pröfning af gjord framställning i ofvan omförmälda syfte
åligger det dock hypoteksföreningens styrelse att noga tillse, det full
säkerhet fortfarande finnes för föreningens återstående fordran till så väl
kapital och ränta som eljest förskrifna afgifter.

§ 18-

Delegare i hypoteksförening vare för föreningens förbindelser ansvarige,
en hvar i män af sin delaktighet.

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft.

18 Riksdagens Skrifvelse N:o 71.

§ 19.

Hypoteksförening, som efter utfärdandet af denna förordning bildas,
vare pligtig att såsom deltagare i allmänna hypoteksbanken ingå
och, i fråga om sina upplåningar, sig i alla delar till efterrättelse ställa
hvad derom uti den angående nämnde bank utgifna nådiga förordning
af denna dag finnes stadgadt.

Detsamma gälle ock för redan befintliga hypoteksförening^’ i afseende
å de upplåningar, som hädanefter af deras ändamål påkallas.

§ 20.

Hypoteksförening, som hädanefter bildas, ege ej rätt att annan
utlåningsrörelse bedrifva, än som består uti de för dess räkning af
eller genom allmänna hypoteksbanken upplånta medlens fördelning
såsom lån på iöreningens delegare.

§ 21.

Hvad i nästföregående § är sagdt gälle ock för redan bildad
hypoteksförening, som i allmänna hypoteksbanken såsom delegare ingått,
i hvad angår föreningens verksamhet i sådan dess egenskap. I
fråga deremot om de medel, som till sådan förening inflyta i och för
liqvider af eller såsom inbetalningar på äldre lån, dem föreningen i
eget namn upptagit och för hvilka den allena ansvarar, äfvensom i
fråga om medel, som af i föreningen redan befintlige icke- låntagande
delegare inbetalas, samt medel, som till dess reservfond höra, må det
förblifva vid hvad i sådant afseende i det för föreningen gällande reglemente
nu är stadgadt.

§ 22.

Det förvaltningsbidrag, som enligt §§ 10 och 20 i förordningen
angående allmänna hypoteksbanken skall utgå till hypoteksbanken,
äfvensom hypoteksföreningens egna förvaltningskostnader skola i mån
af behof erläggas af föreningens delegare på sätt föreningen beslutar.

§ 23.

De närmare föreskrifter, som vid förvaltningen af hypoteksförenings
angelägenheter skola till efterrättelse lända, upptagas i det reglemente,

Riksdagens Skrifvelse N:o TI.

föreningen, enligt hvad i § 1 sägs, eger uppgöra och Kongl. Maj:t till
nådig pröfning och stadfästelse underställa; och svare ledamöterna i
hypoteksföreningens styrelse, en för alla och alla för en, för de beslut
rörande föreningens förvaltning, till hvilka de med sin röst bidragit.

Stockholm den 15 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad.