Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

1

N:o 89.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 maj 1889.

— — — — Andra Kammaren — 15 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till ordnande af döfstumundervisningen
i riket.

(Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 1.)

Till Konungen.

Uti en den 22 mars 1889 till Riksdagen afbiten proposition har Eders
Kongl. Maj:t, under åberopande af hvad vid propositionen fogadt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden samma dag innehölle, inhemta!
Riksdagens yttrande öfver propositionen jemväl bilagdt, här nedan
i detta utlåtande infördt förslag till förordning angående döfstumundervisningen
samt föreslagit Riksdagen att

dels antaga §§ 1—12, 29 och 34 af berörda författningsförslag:
dels medgifva:

att statsbidrag till uppehållande af döfstumskola, anordnad af skoldistrikt,
hvarom i § 3 mom. 1 i nämnda förordning förmäldes, måtte, enligt
de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela,
utgå för år räknadt med 250 kronor för hvarje barn, som inom skplan
eller på dess bekostnad åtnjöte underhåll, samt med 125 kronor för hvarje
annat i skolan intaget barn; och

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 10 Sami. 1 Afd. 14 Haft.

1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

att statsbidrag till uppehållande af annan döfstumskola, hvilken Eders
Kongl. Maj:t funne vara förtjent af dylikt bidrag, måtte utgå för år räknadt
med högst 100 kronor för hvarje barn, som inom skolan eller på
dess bekostnad åtnjöte underhåll, samt med högst 50 kronor för hvarje
annat i skolan intaget barn:

dels ock, i stället för de under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
ordinarie anslag till allmänna institutet för döfstumma samt till understöd
och uppmuntran åt mindre uppfostringsanstalter för medellösa döfstumma
och blinda barn, hvilka anslag tillhopa utgjorde 110,000 kronor, på ordinarie
stat bevilja till befrämjande af döfstumundervisningen ett förslagsanslag
å 200,000 kronor samt tillåta att deraf måtte, förutom här ofvan
angifna statsbidrag, utgå:

till arfvoden åt inspektörer ............................... årligen högst kr. 1,500: —

» stipendier åt döfstumlärare-elever ............... » » » 3,000: —

» vård och undervisning åt sådana personer,

som vore både döfstumma och blinda... » » » 5,000: —

» uppehållande af institutet å Manilla......... » » » 60,000: —

sistnämnda anslag dock ej längre än senast till 1894 års slut; samt
» skoldistrikt, inom hvilka döfstumundervisningen på ändamålsenligt sätt
anordnades, bidrag för en gång till upprättande af intagningsklass,
hvilka bidrag af Eders Kongl. Maj:t bestämdes, men tillhopa för
samtliga skoldistrikt ej måtte öfverstiga 18,000 kronor;
kunnande tillgång till den erforderliga anslagsförhöjningen, 90,000
kronor, för år 1890 beredas genom motsvarande nedsättning af den summa,
Eders Kongl. Maj:t i den till innevarande års Riksdag aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit att använda till förstärkande
af statsverkets kassaförlagsfond.

I förevarande proposition har Eders Kongl. Maj:t dels velat inhemta
Riksdagens yttrande öfver det propositionen bilagda författa in gsförslaget,
dels ock föreslagit Riksdagen antaga vissa uppräknade paragrafer af detsamma.
Då emellertid, enligt Riksdagens åsigt, jemväl andra delar af förslaget,
såsom innefattande närmare bestämmelser rörande den kommunala
verksamheten för ifrågavarande ändamål, äro af den beskaffenhet, att Riksdagen
icke bör inskränka sig till att öfver dem afgifva ett yttrande, samt
öfriga stadganden synas på de andra i mer eller mindre mån inverka, har
Riksdagen ansett sig böra fatta beslut öfver förslaget i dess helhet.

Vid den granskning, författningsförslaget inom Riksdagen undergått,

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

3

hafva så val förslagets hufvudgrunder som ock dess detaljbestämmelser
blifvit af Riksdagen godkända, med vissa förändringar. För de väsentligaste
af dessa går Riksdagen nu att närmare redogöra, dervid följande
den pararagrafindelning, i hvilken förslaget är affattadt.

Beträffande då först författningens rubrik har Riksdagen ansett densamma
böra ändras till »lag angående döfstumundervisningen».

§ b

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, har vederbörande departementschef
ansett, att de döfstumma, som tillika vore blinda, icke borde underkastas
skoltvång, emedan hvarje metod, hvarigenom döfstumbildningen
skulle tillgodoses, hade sin hufvudsakliga utgångspunkt i synförnimmelserna.
Riksdagen delar denna uppfattning, men anser, att stadgande derom
bör för tydlighetens skull inflyta i denna paragraf.

§ 3.

Beträffande denna paragraf har depai’tementschefen vid ärendets föredragning
inför Eders Kongl. Maj:t anfört bland annat, att, om skolorna,
på sätt förslaget innehölle, ordnades efter grundsatsen om barnens indelning
efter anlag och begåfning på skilda linier, kommunalrepresentationernas
ekonomiska uppoffringar för döfstumundervisningen skulle blifva ytterst
betungande, derest icke en sammanslagning af de kommunala enheter, som
de representerade, i ganska stor omfattning egde rum. Om af pedagogiska
skäl det vore nödvändigt, att den barngrupp, som samtidigt undervisades,
ej vore större än att densamma uppginge till omkring ett tiotal af barn,
måste det nemligen af ekonomiska skäl vara lika angeläget, att denna grupp
komme att omfatta detta eller åtminstone i det allra närmaste detta antal,
på det att icke lärarekrafter onödigt måtte förslösas. Det vore derför
önskligt, att distrikten blefve så stora, att de lemnade tillgång att fylla
skolornas skilda klasser med nyssnämnda antal barn. Mellan så fritt beslutande
och så talrika korporationer som landsting och stadsfullmägtige
ansåge departementschefen emellertid det ej blifva lätt att få överenskommelser
om sådan sammanslagning till stånd. Erfarenheten från den tid,
då ofvanberörda representantförsamlingars yttranden inhemtades öfver döfstumkomiténs
betänkande i denna fråga, hade ock gifvit vid handen, att
så olika åskådningar och intressen inom dessa kunde göra sig gällande, att
en öfverenskommelse på frivillighetens väg ej vore sannolik, derest icke så
uppenbara fördelar af staten erbjödes, att de nära nog med nödvändighet

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 8.9.

framkallade dylika föreningar. Enligt livad i statsrådsprotokollet meddelas,
har departementschefen jemväl förutsatt, att uttryckliga bestämmelser om
distriktsindelning framdeles blefve erforderliga, sådana departementschefen
emellertid nu icke velat ifrågasätta; och har departementschefen till statsrådsprotokollet
meddelat det förslag till distriktsindelning han med hänsyn
till för handen varande omständigheter ansett lämpligast, nemligen:

l:a distriktet.

Stockholms stad, Stockholms län, Södermanlands län, Vestmanlands
län, Östergötlands län, Norrköpings stad och Gotlands län med ett invånareantal
år 1887 af 985,194 och ett antal bildbara döfstumma i skolåldern
enligt 1876 års uppgifter af 174 och enligt 1885 års af 164.

2:a distriktet.

Kalmar läns norra och Kalmar läns södra landstingsområden samt
Jönköpings och Kronobergs län med motsvarande siffror 597,413 samt 118
och no.

3:e distriktet.

Kristianstads län, Malmöhus län, Malmö stad och Blekinge län med
motsvarande siffror 732,290 samt 108 och 130.

4:e distriktet.

Göteborgs och Bohus län, Göteborgs stad, Hallands län, Elfsborgs län
och Skaraborgs län med motsvarande siffror 958,511 samt 158 och 121.

5:e distriktet.

Örebro län och Vewnlands län med motsvarande siffror 439,131 samt
98 och 82.

6de distriktet.

Upsala län, Kopparbergs län och Gefleborgs län med motsvarande
siffror 514,795 samt 124 och 101.

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

5

7:e distriktet.

Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens lan med
motsvarande siffror 506,961 samt 82 och 106.

Med en sådan distriktsindelning borde, enligt departementschefens
åsigt, åttaklassiga skolor med årlig intagning anordnas inom 1 :a, 3:e och
4:e distrikten, hvaremot antalet döfstumma inom de öfriga icke vore större,
än att der borde ordnas fyraklassiga skolor med intagning hvartnnnat år.

Riksdagen delar till fullo departementschefens åsigt om nödvändigheten
åt att kommunalenheterna för denna angelägenhet sammanslutas i lämpliga
distrikt. Detta synes Riksdagen erforderligt så väl för åstadkommande af
en väl ordnad organisation af döfstumundervisningen som för undvikande
af allt för stora ekonomiska uppoffringar för densamma. Dessa uppoffringar
skulle, föreställer sig Riksdagen, i synnerhet för de mindre kommunalenheterna
blifva känbara, derest de icke finge sammansluta sig med någon
eller några större till gemensamt ordnande af undervisningen.

Det sätt Eders Kong! Maj:t föreslagit för åvägabringande af sådana
sammanslutningar, nemligen den fria öfverenskommelsen, har synts Riksdagen
vara förenadt med nästan oöfvervinneliga praktiska svårigheter och
i alla händelser, äfven om dessa skulle kunna öfvervinnas, leda till ett icke
önskvärdt uppskjutande af en organisation, hvilken Riksdagen sedan 30
år tillbaka vid upprepade tillfällen begärt. Landstingen sammanträda nemligen
i regeln endast en gång om året och då nästan samtidigt öfver hela
riket. Den minsta olikhet i de landstings beslut, mellan hvilka en öfverenskommelse
för ifrågavarande ändamål ifrågasatts, skulle göra ett sådant
förslag för den gången om intet. Riksdagen har derför ansett nödigt, att
i lagen om döfstumundervisningen införes stadgande om en bestämd distriktsindelning.

Vid uppgörande af ofvan intagna förslag till distriktsindelning har,
såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, hänsyn tagits ej mindre till vederbörande
kommuners folkmängd och antalet döfstumma barn, än äfven till
landets geografiska förhållanden och kommunikationer. Dervid hafva tillika
de nuvarande döfstumanstalterna i möjligaste måtto tillgodogjorts, i det att,
enligt förslaget, hvarje distrikt komme att i sig innesluta någon af dessa
anstalter och de flesta distrikten två af dem. Slutligen har äfven till någon
del det gillande eller ogillande, som af några landsting uttalades öfver det
af komitén uppgjorda förslaget till distriktsindelning, inverkat vid förslagets

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

uppgörande. Den af departementschefen föreslagna distriktsindelningen har
Riksdagen derför ansett lämplig att antaga.

För att emellertid särskilda kommun.ers önskningar, så vidt sådant
utan men för det hela kan ske, må i möjligaste mån blifva tillgodosedda,
har Riksdagen ansett, att i lagen jemväl bör inflyta stadgande derom att,
på framställning af landsting eller stad, som ej i landsting deltager, Eders
Kongl. Maj:t må ega att i afseende å distriktens omfattning och antal
vidtaga de förändringar, som af omständigheterna kunna påkallas, och
jemväl, der så lämpligt synes, medgifva, att ett landstingsområde eller en
sådan stad må för sig utgöra ett skoldistrikt.

Med sådant innehåll af förevarande paragraf blifver, enligt Riksdagens
åsigt, en fast utgångspunkt vunnen för organisationens genomförande.

§ 4.

Enligt Riksdagens mening bör i lagen finnas stadgande om hvar skolstyrelsen
har sitt säte. Detta har Riksdagen ansett höra läggas till den
plats, der skolan eller dess hufvudafdelning är belägen, hvarför Riksdagen
gjort ett tillägg till paragrafen af sådant innehåll.

§ 5.

För vinnande af mera öfverskådlighet af innehållet i §§ 5, 6 och 7
har Riksdagen ansett detsamma böra så omordnas, att dessa paragrafer
komma att inrymma: § 5 stadgande om huru skolstyrelse skall utses, § 6
föreskrift om för hvilken tid ledamöterna väljas samt § 7 stadgande om val
af styrelsens ordförande och om dess arbetsformer.

Så väl det af Eders Kongl. Maj:t föreslagna antalet ledamöter i skolstyrelsen
för distrikt, som omfatta mer än en kommunalenhet, som den
grund, efter hvilken ledamöterna skulle väljas, har synts Riksdagen böra
förändras. I distrikt, omfattande två kommun al enheter, komme i regeln,
enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag, skolstyrelsen att bestå af fyra ledamöter,
i distrikt, omfattande tre sådana enheter, af 3 ledamöter, i distrikt,
omfattande 4 sådana enheter, af 4 ledamöter o. s. v. En sålunda sammansatt
skolstyrelse synes Riksdagen, med hänsyn till den ganska vid
sträckta befogenhet, som blefve densamma inrymd, i allmänhet blifva allt
för fåtalig, hvarjemte den oegentlighet komme att uppstå, att i mera omfattande
distrikt skolstyrelsen i visst fall komme att blifva fåtaligare än, i
annat fall lika talrik med skolstyrelsen i mindre distrikt, Riksdagen har
derför ansett, att den grund, efter hvilken ledamöterna skola väljas, bör

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

vara folkmängden i vederbörande kommun. Genom införande af det
stadgande, att en ledamot i skolstyrelsen väljes för hvarje fullt tal af
nittiotusen inom det område, för hvilket han utses, dock så att en ledamot
väljes,. äfven om folkmängden icke skulle uppgå till nittio tusen, föreställer
sig Riksdagen, att skolstyrelserna skulle komma att utgöras af lämpligt
antal ledamöter. Med sådana bestämmelser komme nemligen, enligt senaste
statistiska uppgifter öfver folkmängden, skolstyrelsen att utgöras: i lista
distriktet af 9 ledamöter, i 2:a distriktet af 5 ledamöter, i 3:e distriktet
af 7 ledamöter, i 4:e distriktet af 9 ledamöter, i 5:te distriktet af 4 ledamöter,
i 6:e distriktet af 5 ledamöter och i 7:e distriktet af likaledes 5 ledamöter.

Skulle Eders Kongl. Maj:t i särskild! fall förordna, att ett landstingsområde
eller en stad, som ej i landsting deltager, må utgöra ett skoldistrikt,
bör, på sätt Eders Kongl. Maj:t i motsvarande fall under § 6 mom. 1 föreslagit,
landstinget eller stadsfullmägtige välja ledamöter i skolstyrelsen till
antal af minst tre.

§ 6.

I följd af hvad under § 5 redan anförts, har Riksdagen ansett innehållet
af § 6 mom. 1 böra flyttas under § 5 samt innehållet af § 6 mom.
2 införas under § 7. I stället bör § 6 innehålla hvad i Eders Kongl. Maj:ts
förslag finnes stadgadt under § 7, nemligen för hvilken tid ledamöter och
suppleanter i skolstyrelse skola väljas. Emot Eders Kongl. Maj:ts förslag,
att tiden bestämmes till fyra år, har Riksdagen intet annat att erinra, än
dels att åren böra angifvas såsom kalenderår, dels ock, för vinnande af
mera kontinuitet inom styrelsen, att hälften af ledamöternas antal eller,
om detta icke är jemnt, det antal, som är närmast under hälften, bör vid
slutet af andra året, efter det val första gängen inom distriktet egt rum,
utträda efter lottning, som inom skolstyrelsen anställes.

§ 7.

Såsom redan nämnts, har Riksdagen ansett ifrågavarande stadgande
med af Riksdagen antaget tillägg böra införas under § 6.

Under § 7 torde i stället böra införas dels hvad i Eders Kongl. Maj:ts
förslag förekommer under § 5 mom. 1 och § 6 mom. 2, dels ock föreskrifter
om styrelsens beslutmessighet, formen för åstadkommande af beslut och
andra dylika bestämmelser.

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

Enligt § 5 mom. 1 eger Eders Kongl. Maj:t för viss tid utse ordförande
i skolstyrelse inom distrikt, hvarom i § 3 mom. 1 af förslaget
förmälts. Då emellertid Riksdagen antagit ett annat sätt för åstadkommande
af distrikt än det Eders Kongl. Maj:t afsett, samt tillräcklig säkerhet
för ett rätt användande af de medel, statsverket tillskjuter, torde vinnas
genom inspektionen, har Riksdagen ansett, att såväl i distrikt, som
omfatta mer än ett landstingsområde eller en stad, som ej i landsting deltager,
som i sådana, hvilka omfatta allenast en kommunalenhet, skolstyrelsen
sjelf bör få utse sin ordförande. Sådant val bör, enligt Riksdagens
tanke, ske för hvarje kalenderår; och torde för samma tid jemväl vice
ordförande böra utses.

§ 8.

Denna paragraf har hos Riksdagen icke föranledt annan anmärkning
än att, enär annorstädes i Eders Kongl. Maj:ts författningsförslag föreståndare
åtskiljes från lärare, samt skolstyrelse jemväl bör tillkomma att tilloch
afsätta föreståndare, föreskrift derom torde höra i paragrafen inflyta.

§ 9.

I ändamål att vid den föreslagna organisationen, hvilken hvilar på
kommunal grund, rättigheten till kommunal sjelfstyrelse må i möjligaste
man blifva tillgodosedd, har Riksdagen funnit lämpligast* att beslut i de
frågor, om hvilka i § 9 mom. 1 förmärs, hänskjutas till vederbörande
landstings och stadsfullmägtiges pröfning, samt att, i händelse dervid olika
beslut uppstå, frågans afgörande öfverlemnas till en nämnd, utsedd af
vederbörande kommunalrepresentationer. Till denna nämnd bör landsting
eller stad, som ej i landsting deltager, för hvarje år välja, efter folkmängden
inom sitt område, en ledamot för hvarje fullt tal af trettio tusen.
Går ej folkmängden upp till detta antal, bör dock väljas en ledamot.
Nämnden torde böra sammanträda på kallelse af skolstyrelsens ordförande,
der skolstyrelsen har sitt säte. Tillika torde i paragrafen böra inflyta föreskrifter
om nämndens beslutmessighet, val af ordförande, sättet för besluts
fattande m. in.

Det belopp, som utöfver påräkneligt statsbidrag och öfriga för skolstyrelsen
tillgängliga medel erfordras, bör, på sätt Eders Kongl. Maj:t i
mom. 2 föreslagit, af styrelsen fördelas på vederbörande landstingsområden
eller städer i förhållande till deras folkmängd. Med den ändring af mom.
1, Riksdagen ansett nödig, torde emellertid det höra åläggas styrelsen att

0

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

vid aflemnandet af skolans utgiftsstat meddela vederbörande landsting eller
stadsfullmägtige underrättelse om hvad sålunda på kommunen belöper.

Sedan genom sammanstämmande beslut af vederbörande kommunalrepresentationer
eller genom beslut af nämnden, hvilken naturligen komme
att sammanträda först sedan landstingen åtskilts, utgiftsstaten för skoldistriktet
blifvit faststäld, bör det tillkomma skolstyrelsen att derom göra
anmälan hos vederbörande Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med
uppgift på hvad som enligt ofvan angifna grund belöper på hvarje landstingsområde
eller stad; och torde det då böra åläggas Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande att, derest erforderliga medel icke redan blifvit af
vederbörande landsting eller stadsfullmägtige för ändamålet anvisade, låta
verkställa uträkning å hvad som för vederbörande landstingsområde eller
stad belöper på hvarje bevillningskrona samt debitera och indrifva medlen
i sammanhang med kronoskatterna under benämning: »bidrag till döfsturnundérvisningen»,
hvarefter medlen borde tillhandahållas skolstyrelsen.

§§ 10—12.

Eders Kongl. Maj:ts förslag innehåller i § 10 stadganden beträffande
distrikt, som omfatta endast ett landstingsområde eller en stad, motsvariga
de föreskrifter § 9 inrymmer beträffande distrikt, som omfattar flere kommunalenheter.
Af denna anledning och då önskligt vore att, utan ändring
i öfrigt af paragrafföljden i Eders Kongl. Maj:ts förslag, erhålla utrymme
för ett, enligt Riksdagens mening, erforderligt nytt stadgande om att ledamöter
i skolstyrelse och nämnd likasom revisorer må ega att, hvar af den
kommun, som honom utsett, åtnjuta resekostnadsersättning såsom för landstingsmän
är föreskrifvet, har Riksdagen ansett, att innehållet af § 10 bör
flyttas till ett sjunde moment under § 9. Författningsförslagets § 11 torde
då lämpligen blifva § 10 samt förslagets § 12 blifva § 11.

Sedan Riksdagen redan antagit, att skolstyrelse sjelf må utse ordförande,
torde sista punkten i det kongl. förslagets § 12 kunna utgå. Med
dessa förändrade anordningar blefve under § 12 plats för det nya stadgande,
som nyss omförmälts.

§ 14.

Då det måste anses vara af synnerlig vigt, att de döfstumma barnen
under sin lärotid vid skolan förvärfva sig tillräcklig arbetsskicklighet för
att sedermera vid utträde ur densamma kunna försörja sig sjelfva och icke
falla fattigvårdssamhällena till last, har Riksdagen ansett slöjden såsom

Bill. till Riksd. Prof,. 10 Sami. 1 Afd. 14 Raft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

läroämne i skolan böra erhålla en något mer framskjuten plats än enligt
Eders Kongl. Maj:ts förslag. Riksdagen har för den skull velat, att i § 14
mom. 4, hvarest stadgande i berörda afseende förekommer, orden: »den
intellektuella undervisningen derigenom ej lider intrång eller» skola utgå
och momentet i stället erhålla följande lydelse: »Härförutom må lämpliga
tider för lärjungarnes utbildning i handaslöjd och handtverk anvisas, dock
så, att barnens krafter ej öfver måttan tagas i anspråk».

§ 17-

Denna paragraf innefattar en utförlig redogörelse för den plan, som
vid de döfstummas undervisning bör följas. Då 16 § redan stadgar hvilka
undervisningsämnen skola i döfstumskola förekomma, torde de närmare
föreskrifterna rörande undervisningen eller den s. k. läroplanen lämpligare
böra ankomma på Eders Kongl. Maj:ts beslut och derigenom lättare undergå
den jemkning, som af omständigheterna kan påkallas. Riksdagen har
derför ansett, att i stället för den föreslagna § 17 bör införas stadgande,
att vid döfstummas undervisning följes läroplan, som af Eders Kongl.
Maj:t meddelas.

§ 20.

Med hänsyn till det jemförelsevis ringa antal skolor, inspektionen
komme att omfatta,, och de lätta kommunikationer, vårt land numera i
allmänhet erbjuder, torde en person vara för inspektionens bestridande
tillräcklig. Derigenom skulle ock, föreställer sig Riksdagen, den enhet i
undervisningen befrämjas, som bör vara med en väl ordnad organisation
af denna art förenad.

§ 50.

Huru önskvärdt ett snart genomförande af organisationen än är, har
Riksdagen ansett, att tiden för öfvergången till de nya förhållandena bör,
med hänsyn dertill att åtskilliga kommuner hittills icke gjort något för
döfstumundervisningen, utsträckas något längre än hvad Eders Kongl.
Maj:t ifrågasatt. Och har Riksdagen i sådant afseende funnit lämpligt, att
intagningsklass skall inom hvarje skoldistrikt vara inrättad senast höstterminen
1892.

Efter § 52 torde lämpligen böra införas en ny paragraf af innehåll
att de närmare föreskrifter, som för tillämpningen af denna lag kunna
vara erforderliga, utfärdas af Eders Kongl. Maj:t.

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

Hvad Eders Kong], Maj:t i förevarande proposition föreslagit angående
anvisande af erforderliga medel för döfstumundervisningen och för organisationens
genomförande, har icke gifvit anledning till någon erinran.
Såsom ofvan är anmärkt, delar Riksdagen den mening, som i statsrådsprotokollet
uttalats, nemligen att för åstadkommande af en väl ordnad
organisation af döfstumundervisningen det är af vigt att mera omfattande
distrikt komina till stånd och att således endast undantagsvis ett landstingsområde
eller en stad, som ej i landsting deltager, må utgöra ett
skoldistrikt. Häraf följer, att Riksdagen anser de af Eders Kongl. Maj:t
föreslagna högre statsbidragen allenast böra tillkomma distrikt, som omfatta
mer än ett landstingsområde eller en stad, som ej i landsting deltager.

På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen, som, på sätt ofvan
är nämdt, funnit sig icke kunna bifalla Eders Kong], Maj:ts ifrågavarande
proposition i oförändradt skick, för sin del antagit följande

Lag

angående döfstiinmndervisningen.

Skoldistrikt och skolstyrelser.

§ I Med

döfstumma, å livilka denna lag är tillämplig, afses: l) sådana,
hvilkas döfhet är medfödd eller i den spädare åldern uppkommit, 2) sådana,
hvilkas döfhet inträdt efter talförmågans fullständiga utveckling och
som för stumhets förebyggande hafva behof af döfstumlärares handledning,
samt 3) sinnesslöa döfstumma, som efter behörig pröfning befinnas mottagliga
för undervisning i döfstumskola.

A döfstumma, som tillika äro blinda, eger denna lag ej tillämplighet.

12

Riksdagens Skrifvelse A’:o 89.

§ 2.

Landsting eller stadsfullinägtige i städer, som ej i landsting deltaga,
skola föranstalta om undervisning åt de inom vederbörande landstingsområden
eller städer befintliga döfstumma barn.

§ 3.

1. För ordnande af de döfstummas undervisning indelas riket i distrikt,
omfattande: l:a distriktet: Stockholms stad, Stockholms län, Södermanlands
län, Vestmanlands län, Östergötlands län, Norrköpings stad och
Gotlands län; 2:a distriktet: Kalmar läns norra och Kalmar läns södra
landstingsområden samt Jönköpings och Kronobergs län; 3:e distriktet:
Kristianstads län,'' Malmöhus län, Malmö stad och Blekinge län; 4:e distriktet:
Göteborgs och Bohus län, Göteborgs stad, Hallands län, Elfsborgs län
och Skaraborgs län; 5:e distriktet: Örebro län och Vermlands län; 6:e distriktet:
Upsala län, Kopparbergs län och Gefleborgs län; samt 7:e distriktet:
Vesternorrlands län, Jemtlands län, Vesterbottens län och Norrbottens län.

2. Kommer annan stad än de i mom. 1 nämnda att ej i landsting
deltaga, skall sådan stad bibehållas vid det distrikt den förut tillhört.

3. På framställning af landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
eger Kongl. Mnj:t att i afseende å distriktens omfattning och antal
vidtaga de förändringar, som af omständigheterna kunna påkallas, äfvensom
medgifva, det må landstingsområde eller stad, som ej i landsting deltager,
för sig utgöra ett skoldistrikt.

§ 4.

För hvarje skoldistrikt skall finnas en skolstyrelse, som har sitt säte,
der skolan eller dess liufvudafdelning är belägen.

§ 5.

1. Ledamöter i skolstyrelsen skola utses af vederbörande landsting
och stadsfullinägtige i de städer, som ej i landsting deltaga. Hvarje landsting
och sådan stad väljer, efter folkmängden inom sitt område, en ledamot
för hvarje fullt tal af nittio tusen. Går ej folkmängden upp till
nittio tusen, väljes dock en ledamot.

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

2. På enahanda sätt väljas suppleanter till lika antal som ledamöter.

3. Skulle Kong! Maj:t i särskildt fall förordna, att ett landstingsområde
eller en stad, som ej i landsting deltager, må .utgöra ett skoldistrikt,
väljer landstinget eller stadsfullmägtige ledamöter i skolstyrelsen
till antal af minst tre samt suppleanter till lika antal som ledamöter.

§ 6.

Ledamöter och suppleanter i skolstyrelse väljas för en tid af fyra
kalenderår. Hälften af antalet eller, om detta icke är jemn!, det antal,
som är närmast under hälften, skall dock vid slutet af andra året efter
det val första gången inom distriktet egt rum utträda efter lottning, som
inom skolstyrelsen anställes.

§ 7.

1. Skolstyrelsen utser inom sig för hvarje kalenderår ordförande och
vice ordförande.

2. Skolstyrelsen må ärende ej handlägga, der icke mer än hälften af
ledamöternas hela antal är tillstädes; dock att, der ledamöterna endast äro
tre, hela antalet bör tillstädesvara.

3. Aro både ordförande och vice ordförande förhindrade att inställa
sig vid sammanträde, eger skolstyrelsen utse annan ledamot att för tillfället
föra ordet.

4. Omröstning sker öppet och tillkommer hvarje röstande en röst.
Aro rösterna å båda sidor lika delade, gäller den mening ordföranden biträder.

Val skall, der så äskas, förrättas med slutna sedlar. Mellan lika röstetal
skiljer lotten.

§ 8.

Skolstyrelse tillkommer: att i enlighet med denna lag uppgöra skolreglemente,
hvaraf ett exemplar insändes till ecklesiastikdepartementet, att
till- och afsätta föreståndare och lärare, att handhafva skolans ekonomi,
att öfvervälta undervisningen, att fastställa derför nödig läs- och arbetsordning
äfvensom att vid hvarje läsårs slut till ecklesiastikdepartementet
ingifva berättelse om döfstumundervisningens anordning och utveckling
inom distriktet jemte sammandrag af räkenskaperna.

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

§ 9.

1. I distrikt, omfattande mer än ett landstingsområde, eller en stad,
som ej i landsting deltager, eger skolstyrelsen att utöfver livad i § 8 blifva
stadgadt besluta jemväl i öfriga frågor rörande döfstumundervisningen;
dock att styrelsens beslut, der desamma angå anskaffande af erforderliga
lokaler för skola eller skolas årliga utgiftsstat, underställas vederbörande
landstings och stadsfullmägtiges pröfning.

2. Uppstå dervid olika beslut, skall frågans afgörande hänskjutas till
en nämnd, till hvilken landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
för hvarje år väljer, efter folkmängden inom sitt område, en ledamot för
hvarje fullt tal af trettio tusen. Går ej folkmängden upp till trettio tusen,
väljes dock en ledamot.

8. På enahanda sätt väljas suppleanter till lika antal som ledamöter.

4. Denna nämnd sammanträder på kallelse af skolstyrelsens ordförande
der skolstyrelsen har sitt säte; och bör minst halfva antalet af
ledamöterna vara tillstädes, om giltigt beslut skall kunna fattas. Hvarje
ledamot tillkommer vid omröstning en röst. Nämnden väljer inom sig
med slutna sedlar ordförande, och, om vid detta val två eller flere erhålla
lika och det högsta röstetalet, skilje lotten dem emellan. I öfrigt sker
omröstning öppet; och äi''o dervid rösterna å båda sidor lika delade, gäller
den mening ordföranden biträder.

5. Det belopp, som utöfver påräkneligt statsbidrag och öfriga för
skolstyrelsen tillgängliga medel erfordras, skall af styrelsen fördelas på
vederbörande landstingsområden eller städer i förhållande till deras folkmängd.
Det åligger styrelsen att vid aflemnande af skolans utgiftsstat
meddela vederbörande landsting eller stadsfullmägtige underrättelse om
hvad sålunda på kommunen belöper.

6. Sedan genom sammanstämmande beslut af vederbörande landsting
och stadsfullmägtige eller genom beslut af nämnden utgiftsstaten för skoldistriktet
blifvit faststäld, har skolstyrelsen att derom göra anmälan hos
vederbörande Kong! Maj:ts befallningshafvande med uppgift på hvad som
enligt den i mom. 5 angifna grund belöper på hvarje landstingsområde
eller stad; och åligger det Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, derest erforderliga
medel icke blifvit af landsting eller stadsfullmägtige för ändamålet
anvisade, med tillämpning af den debiteringsgrund, som är stadgad
i afseende å landstingsmedel, låta verkställa uträkning å hvad som för
landstingsområdet eller staden belöper på hvarje bevillningskrona samt debitera
och indrifva medlen i sammanhang med kronoskatterna under be -

Riksdagens Skrifvelse N:o 89. 15

näraning: bidrag till döfstumunder visning en, hvarefter medlen tillhandahållas
skolstyrelsen.

7. I distrikt, omfattande allenast ett landstingsområde eller en stad,
fastställes af vederbörande landsting eller stadsfullmägtige årligen utgiftsstat
för döfstumundervisningen efter derom af skolstyrelsen afgifvet förslag.
På landstinget eller stadsfullmägtige beror, huru vida åt skolstyrelse
i sådant distrikt må öfverlemnas att besluta jemväl i andra än de i § 8
nämnda frågor.

§ io.

Hvarje landsting eller stad, som ej i landsting deltager, må för granskning
af styrelsens förvaltning och räkenskaper årligen utse revisorer .och
suppleanter för dem, högst till det antal kommunen eger att välja ledamöter
i styrelsen.

§ Il Revisorernas

berättelse skall föreläggas vederbörande landsting eller
stadsfullmägtige, och ega de hvar för sig att afgöra, huru vida ansvarsfrihet
må meddelas eller, i anledning af förekomna anmärkningar, laga
anspråk väckas.

§ 12.

Ledamöter af skolstyrelse och nämnd likasom revisorer ega att tillgodonjuta,
eu hvar af den kommun, som honom utsett, resekostnadsersättning
såsom för landstingsmän är stadgadt.

Skolor.

§ 13.

1. Vid hvarje skola bör, derest densamma är ordnad för undervisning
efter skilda metoder, finnas en linie för undervisning efter
talmetod, en linie för undervisning efter skrifmetod och, der" så erfordras,
en för undervisning efter teckenmetod. Är skolan ordnad för
undervisning efter talmetod allenast, skall densamma med hänsyn till
barnens olika förmåga att tillgodogöra sig undervisningen indelas på särskilda
linier.

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

2. För utrönande af barnens olika begåfning och anlag skall vid
hvarje skola finnas en särskild intagningsklass, hvilken i skola, anordnad
för undervisning efter skilda metoder, skall vara ettårig. I skola, ordnad
för tillämpning af skilda metoder, skall i intagningsklassen alltid först
talmetoden tillämpas. Endast de barn, som befinnas icke kunna lämpligen
undervisas efter denna metod, hänvisas till undervisning efter de
metoder, som användas å skolans öfriga linier. Till teckenlinien hänvisas
endast de svagast begåfvade. År skola anordnad för tillämpning af talmetoden
allenast, är intagningsklassens uppgift att utröna, å hvilken af
skolans olika linier barnet på grund af sin begåfning bör undervisas.

3. Af skolans föreståndare böra tid efter annan undersökningar
anställas, på det att det må utrönas, huruvida barn må kunna öfverflyttas
till''annan linie än den, till hvilken det ursprungligen hänvisats.

4. Skola må anordnas med intagning af barn antingen årligen
eller hvartannat år.

5. Skolans skilda linier äfvensom intagningsklassen må förläggas till
olika platser. Särskildt bör tillses, att icke undervisningen å tallinien blir
lidande derigenom att dess lärjungar obehörigen sammanföras med lärjungarne
å de öfriga lini erna.

§ 14.

1. Undervisningen skall fortgå fyratio veckor om året, derest icke
skolans styrelse af särskild anledning finner skäl medgifva inskränkning
till trettioåtta veckor.

2. Läsåret fördelas på en hösttermin och en vårtermin.

3. Den dagliga undervisningstiden för bokliga ämnen bör upptaga
omkring fem timmar med tjenliga afbrott; egande emellertid styrelsen
att för de yngsta lärjungarne något minska timantalet äfvensom att i
öfrigt om läsetiderna närmare bestämma.

4. Härförutom må lämpliga tider för lärjungarnes utbildning i
handaslöjd och handtverk anvisas, dock så, att barnens krafter ej öfver
måttan tagas i anspråk.

§ 15.

1. Lärokursen bör i allmänhet upptaga en tid af åtta år.

2. När lärjunge från skolan afgår, skall betyg öfver uppförande,
flit, kunskaper och färdigheter honom af föreståndaren och vederbörande
lärare meddelas.

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

17

§ 16.

Så vidt med hänsyn till de döfstummas bristande sinne är möjligt,
bör i döfstumskolan meddelas undervisning i samma kunskapsämnen som
i folkskolan och till ungefär samma omfattning. Undervisningsämnen i
döfstumskolan vare alltså: modersmålet, välskrifning, kristendomskunskap,
räkning, geografi och historia, naturkunnighet, teckning, gymnastik och
handaslöjd samt trädgårdsskötsel, der lämpligt jordland härtill hlifvit
upplåtet.

§ 17-

Läroplan för de döfstummas undervisning meddelas af Kongl. Maj:t.

§ 18.

Vid hvarje termins slut anställas förhör och uppvisning med lärjungarne
inför skolans styrelse. Om och när offentliga examina skola hållas,
ege styrelsen att bestämma.

§ 19.

För att underhålla den döfstummes håg för kunskaper samt stödja
hans religiösa och sedliga lif läte styrelsen sig angeläget vara att, i den
mån omständigheterna medgifva, erbjuda utgångna lärjungar tillfälle att
under någon vecka af året besöka skolan, då jemväl tillträde till H. H.
Nattvard må kunna beredas dem, som det åstunda.

§ 20.

Att hafva inseende öfver döfstumskolorna samt vaka öfver deras
ledning och utveckling förordnar Kongl. Maj:t en sakkunnig man, för
hvilken särskild instruktion utfärdas.

Omkostnaderna för inspektionen bestridas af statsmedel.

Bill. till Riksd. Prot. 1889. 10 Sami. 1 Afd. 14 Häft.

3

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

Lärare.

§ 21.

1. Vid hvarje skola skall finnas föreståndare samt för öfrigt nödig
lärarepersonal.

2. Två hvarandra närbelägna skolor inom samma distrikt må dock
kunna under samma föreståndare förenas.

§ 22.

1. För att kunna antagas till lärare vid döfstumskola fordras, utom
god fallenhet för lärarekallet, att hafva aflagt godkänd afgångsexamen
vid det genom statens försorg anordnade seminarium för bildande af
döfstumlärare.

2. För att kunna antagas till föreståndare fordras dessutom ådagalagd
lärareskicklighet samt för öfrigt sådana egenskaper, som med afseende
på föreståndarebefattningens särskilda beskaffenhet pröfvas vara nödiga.

§ 23.

1. Då föreståndare- eller ordinarie lärarebefattning vid skolan är
ledig, skall kungörelse om ledigheten af skolstyrelsen införas tre gånger
i den tidning, genom hvilken officiella meddelanden tillkännagifvas.

2. Tjensten sökes hos styrelsen; och bör sökande inom sextio dagar
från ledighetens första kungörande i nämnda tidning till styrelsens ordförande
ingifva sin ansökan, åtföljd af prestbetyg samt de intyg i öfrigt,
genom hvilka han vill styrka sin behörighet till befattningen.

3. Förordnande för vederbörligen antagen föreståndare och lärare
utfärdas af styrelsen utan lösen.

§ 24.

1. Extra ordinarie eller biträdande lärare samt de personer, som
för undervisning i handaslöjd kunna vid skolan vara behöfliga, antagas
och afskedas af styrelsen efter föreståndarens förslag.

2. Vårdare och tjenare vid skolan, enligt uppgjord stat, antagas
och afskedas af föreståndaren.

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

19

§ 25.

Föreståndare åligger:

a) att för hvarje termin upprätta förslag till läs- och arbetsordning
samt noga tillse, att densamma, sedan den blifvit af styrelsen faststäld,
till alla delar iakttages; att leda undervisningen och så mycket som möjligt
sjelf taga del deri; att nitiskt och i samverkan med den öfriga vid skolan
anstälda personalen vaka öfver lärjungarnes uppförande och flit samt eljest
på allt sätt befrämja skolans ändamål;

b) att föra matrikel öfver skolans lärjungar, terminligen upprätta
betygskatalog samt förvara dessa jemte skolans öfriga handlingar;

c) att i styrelsen föredraga undervisnings- och ordningsfrågor rörande
skolan; egande föreståndaren, der styrelsen fattar mot hans uttalade åsigt
stridande beslut, att i protokollet anteckna sin afvikande mening; samt

d) att biträda styrelsen i handhafvande! af skolans ekonomi.

§ 26.

1. Lärare, som ej tillika är föreståndare, vare skyldig att undervisa
trettio timmar i veckan, utöfver hvilken tid hans undervisningsskyldighet
må utsträckas endast, derest sjukdomsfall bland lärarepersonalen eller
andra dylika omständigheter göra det nödigt och sådant billigtvis kan
honom åläggas.

2. Härförutom åligger det lärare att, i den mån anordningarna vid
skolan sådant fordra, tillse lärjungarne och främja deras utveckling äfven
på de från egentlig undervisning lediga tider; och vare läraren pligtig att
vid lärjungarnes undervisning och uppfostran iakttaga de råd och anvisningar,
som af föreståndaren honom meddelas.

3. Lärare må icke, medan han innehar tjenst vid skolan, utan skolstyrelsens
medgifvande egna sig åt annan verksamhet.

§ 27.

1. Vill föreståndare eller lärare blifva från sin befattning entledigad,
ingifve ansökan till styrelsen; och ankommer det på denna att, derest
afskedet begäres under pågående läsetermin, detsamma genast eller först
vid terminens slut bevilja.

2. Skulle föreståndare eller lärare befinnas oskicklig till eller försumlig
i förrättande af sin tjenst eller ådagalägga ett sådant uppförande, att han

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

ej bör vid densamma längre bibehållas, må styrelsen ega att, efter föregången,
i dess protokoll intagen men fruktlös befunnen varning, honom
från innehafvande befattning och aflöning skilja.

§ 28.

Sökande till föreståndare- eller lärarebefattning, som anser skolstyrelse
hafva vid befattningens tillsättande olagligen förfarit, så ock den,
som, på sätt i § 27 mom. 2 sägs, af skolstyrelse undfått varning eller
blifvit från föreståndare- eller lärarebefattning skild, eger att öfver styrelsens
beslut anföra besvär hos domkapitlet i det stift, inom hvilket skolan
är belägen; och vare tid för besvärs anförande densamma, som för klagan
öfver kyrkostämmas beslut är föreskrifven. Domkapitlets utslag må kunna
i vanlig ordning hos Kong!. Maj:t öfverklagas.

Lärjungar.

§ 29.

Alla döfstumma barn i skolåldern skola till undervisning i distriktets
döfstumskola inställas, så vida icke föräldrar eller målsmän, som sådant
föredraga, enskildt sörja för undervisningen af dem, hvilka stå under
deras målsmanskap; dock åligger det skolstyrelse att tillse, att den undervisning,
barnen sålunda erhålla, i noggrannhet och omfattning hufvudsakligen
motsvarar den, som i de offentliga döfstumskolorna meddelas; börande,
om ett annat förhållande befinnes ega rum, skolgång åläggas barnen
i skola, som af styrelsen anvisas.

§ 30.

1. Skolåldern räknas från och med det år, under hvilket barnet
fyller sju år, och må dess skolgång ej uppskjutas längre än till det år,
under hvilket barnet fyller nio år, derest icke sådant i följd af skolans
anordnande med intagning allenast hvartannat år ovilkorligen påkallas, i
hvilket fall ytterligare ett års uppskof må ega rum.

2. Barn är skolpligtigt under de åtta år, som följa efter dess intagning
i skolan, derest barnet icke före denna tid inhemtat sådana kun -

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

sk ap er och nått den utveckling, att det anses böra från skolgång befrias,
eller är så svagt begåfvad!, att dess fortsatta vistelse i skolan, efter inspektörens
pröfning, anses vara utan gagn.

§ 31.

För att blifva i tillfälle att anordna och öfvervaka samtliga döistuinma
barns nöjaktiga undervisning ege styrelsen att från hvarje till
distriktet hörande församlings skolråd en gång om året, å tid som styrelsen
bestämmer, bekomma fullständig förteckning på alla inom församlingen
befintliga döfstumma under aderton år, äfvensom att i öfrigt erhålla de upplysningar,
styrelsen kan finna erforderliga.

§ 32.

I den händelse föräldrar eller målsmän tredskas att efterkomma de
föreskrifter, som, i afseende å de döfstumma barnens undervisning, i denna
lag eller i enlighet med densamma af vederbörande skolstyrelse meddelas,
skola de tredskande undergå varning af församlingens skolråd, som om
verkställigheten deraf underrättar styrelsen genom protokollsutdrag. Blifver
sådan varning fruktlös, må genom skolrådets försorg barnen kunna från
föräldrar eller målsmän skiljas och på desses bekostnad öfversändas till
skola, som af styrelsen anvisas.

§ 33.

1. För barns inträde i döfstuinskola erfordras:

a) prestbevis, upptagande det döfstumma barnets ålder samt föräldrarnes
stånd och vilkor;

b) skolbetyg, om den döfstumme förut bevistat skola; samt

c) läkarebetyg med särskild! yttrande om syn-, hörsel- och tal-organens
beskaffenhet samt uppgift, huruvida den döfstumme lider af idioti eller af
sådan sjukdom, som kan hafva en skadlig verkan på skolans öfriga lärjungar.

2. Derest målsman uraktlåter att till skolstyrelse ingifva nu omförmäkla
handlingar, åligger det skolråd att på styrelsens begäran desamma
anskaffa och till styrelsen insända. Det åligger och skolråd att tillse, att
de döfstumma barnen å den tid, styrelsen bestämmer, vid skolan inställas.

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

Kostnader för döfstumskoleväsendet.

§ 34.

1. Utgifterna för undervisningen, lärarnes aflöning, lärjungarnes underhåll,
anskaffande af erforderliga lokaler för skolan, skoltnöbler, undervisningsmateriel
och hvad i öfrigt för skolan erfordras bestridas af skoldistrikten.

2. Om bidrag af statsmedel till döfstummas undervisning är särskilt
stadgadt.

3. Landsting eller stadsfullmägtige, hvarom här är fråga, ega för
hvarje till landstingsområdet eller staden hörande, i dess döfstumskola intaget
barn bestämma viss årlig afgift, med hvilken föräldrar eller målsman
böra bidraga till en del af barnets kosthåll vid skolan. Sådana afgifter
komma landstinget eller staden till godo såsom bidrag till betäckande af
de i mom. 1 omförmälda utgifter. De barn, hvilkas föräldrar eller målsmän
icke ega tillgång till afgiftens erläggande, böra genom fattigvårdssamhällets
försorg härutinnan understödjas.

Döfstumlärares utbildning.

§ 35.

Med döfstumskola å Manilla bör, för bildande af lärare och lärarinnor
för döfstumundervisningen, vara förenadt ett seminarium, der afgiftsfri
undervisning meddelas åt dem, som önska anställning såsom lärare eller
lärarinnor vid döfstumskolor.

§ 36.

Döfstumskolans föreståndare är tillika rektor vid seminariet. Honom
åligger att ordna och leda arbetena vid seminariet samt sjelf meddela den
vigtigaste och ansvarsfullaste delen af seminariielevernas undervisning.

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

28

§ 37.

Skolans styrelse åligger att till lärare vid seminariet efter rektors
förslag utse den eller dem bland skolans lärare, som dertill befinnas
mest lämpliga.

§ 38.

Lärokursen vid seminariet beräknas till ett år och fortgår samtidigt
med undervisningen i döfstumskolan.

§ 39.

Undervisningen vid seminariet, som är hufvudsakligen teoretisk, omfattar
följande läroämnen och öfningar:

a) öfverblick af döfstumbildningens historia;

b) om döfstumheten, dess orsaker, beskaffenhet och verkningar;

c) om döfstumundervisningens mål och anordning efter olika undervisningsmetoder; d)

om åtbördsspråket, dess uppkomst, utveckling och användning vid
undervisningen;

e) om talverktygen samt sättet och ordningen för språkljudens frambringande
;

f) om undervisningsämnenas metodik;

g) öfversigt af läroplanen för döfstumskolorna;

h) om undervisningsmaterielen och dess användning;

i) om döfstumskolas organisation och förvaltning samt de i riket
gällande författningar om döfstumundervisningen; samt

k) lektioner i döfstumskolans särskilda klasser.

§ 40.

För att antagas till elev vid seminariet fordras att hafva med goda
vitsord aflagt afgångsexamen vid något statens seminarium för bildande
af folkskolelärare eller lärarinnor, hvarjemte den, som icke omedelbart
öfvergår från folkskolelärare- till döfstumlärareseminarium, skall förete
betyg öfver sin verksamhet och sitt uppförande under mellanliggande
tiden. Dessutom skall den sökande visa sig vara fri från fel i hörsel- och
talorganen äfvensom stamning och läspning.

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

§ 41.

Intagning i seminariet sker vid läsårets början.

§ 42.

Efter afslutad seminariikurs och sedan elev af seminariets rektor
erhållit intyg deröfver samt väl vitsordats för flit och uppförande, eger
han att genomgå ett profår vid den döfstumskola, som honom af chefen för
ecklesiastikdepartementet anvisas.

§ 43.

Elev är skyldig att, under så väl seminarii- som profårskursen, städse
iakttaga ett stilla och sedligt uppförande samt för öfrigt ställa sig till
efterrättelse de för den undervisningsanstalt, der han befinner sig, i allmänhet
gällande eller af föreståndaren i särskilda fall meddelade föreskrifter.

§ 44.

Af föreståndaren för den i § 42 omförmälda döfstumskola erhåller
eleven efter afslutad profårskurs intyg öfver ådagalagd praktisk skicklighet
såsom döfstumlärare, med särskildt angifvande af hans lämplighet
för lärarekallet efter tal-, skrif- eller teckenmetoden. Intyget bör tillika
innefatta vitsord om flit och uppförande under profårskursen.

§ 45.

Med de elever, som genomgått sådan profårskurs, anställes afgångsexamen
å seminariet vid vårterminens slut i närvaro af en eller flera af
chefen för ecklesiastikdepartementet förordnade sakkunnige personer.

§ 46.

Afgångsexainen skall omfatta de läroämnen och öfningar, hvari undervisning
vid seminariet meddelas, hvarjemte eleven hör författa en skriftlig
uppsats öfver något till döfstumundervisningen hörande ämne samt dessutom
aflägga undervisningsprof i döfstumskolan.

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

25

§ 47.

1. Betyg öfver afgångsexamen skall upptaga vitsord öfver den
examinerades ådagalagda kunskaper och färdigheter i de ämnen, i hvilka
undervisning vid seminariet åtnjutits, äfvensom öfver de i § 46 omförmälda
prof.

2. Rektor skall, efter samråd med seminariets lärare, utfärda betyget,
hvilket jemväl skall påtecknas af den eller de af chefen för ecklesiastikdepartementet
utsedde sakkunnige.

§ 48.

Vid bedömandet af elevs kunskaper och undervisningsskicklighet
användas vitsorden:

berömlig, med beröm godkänd, godkänd, försvarlig; och må, om så
anses behöfligt, mellan betygen godkänd och med beröm godkänd användas
vitsordet med nöje godkänd samt mellan betygen med beröm godkänd och
berömlig vitsordet med utmärkt beröm godkänd.

Såsom betyg för flit användas vitsorden:
mycket god, god, mindre god;
och såsom betyg för uppförande vitsorden:
mycket godt, godt, mindre godt.

§ 49.

På framställning af vederbörande skolstyrelse anvisas i mån af tillgång
medel till stipendier åt lärareelever.

Vid fördelning af dessa medel bör styrelsen iakttaga: 1) att stipendium
tilldelas endast behöfvande elev, som ådagalagt god flit och godt uppförande;
2) att elev, som för inställelse vid anstalten fått vidkännas större
resekostnader, må tilläggas högre belopp; 3) att elev, som vid anstalten
tillbragt ett år, icke må för den tid, han derutöfver qvarstår, åtnjuta stipendium,
derest icke sjukdom eller annan giltig omständighet föranleder till
undantag, i hvilket fall han må kunna undfå stipendium ytterligare en
termin.

Bill. till RiJcsd. Frot. 188.9. 10 Samt. 1 Af cl. 14 Haft.

4

26

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

Öfvergångsstadganden.

§ 50.

1. Har skoldistrikt träffat sådana anordningar, att intagningsklass,
hvarom i § 13 mom. 2 förmärs, kan begynna redan höstterminen 1890
eller höstterminen 1891, skall inom samma distrikt sk ovigtighet inträda
i förra fallet för döfstumma barn, som äro födda år 1881, och i senare
fallet för döfstumma barn, som äro födda år 1882.

2. Intagningsklass skall inom hvarje skoldistrikt vara inrättad senast
höstterminen 1892, hvilket år skolpligtighet inträder för samtliga döfstumma
barn, födda år 1883.

3. Efter det skolpligtighet sålunda börjat inom distriktet, skola å de
döfstumma barnen, i den mån de uppnå skolåldern, tillämpas föreskrifterna
i §§ 29—33.

§ 51.

Det distrikt, åt hvilket nuvarande allmänna institutet å Manilla kan
komma att upplåtas, må tillsvidare, dock ej längre än till höstterminen
1894, ega att få de barn, för hvilkas undervisning distriktet har att ansvara,
underhållna och undervisade å nämnda institut mot en årlig afgift
af 300 kronor.

§ 52.

De döfstumlärare och lärarinnor, som vid denna lags utfärdande varit
minst två år anstälda vid döfstumskola, äro, så vida de genomgått hittillsvarande
seminariet å Manilla eller afiagt folkskolelärareexamen eller examen,
som berättigar till inträde vid universitet, behöriga till ordinarie lärarebefattning
vid de blifvande döfstumskolorna.

På Kongl. Maj:t ankommer att, der ytterligare eftergift af de för
vinnande af anställning såsom döfstumlärare i denna lag föreskrifna
kompetensvilkor kan för någon före samma lags utfärdande anstäld skicklig
döfstumlärare finnas af omständigheterna påkallad, dylik eftergift på
framställning af vederbörande skolstyrelse meddela.

§ 53.

De närmare föreskrifter, som för tillämpningen af denna lag kunna
erfordras, utfärdas af Kongl. Maj:t.

27

Riksdagens Skrifvelse N:o 89.

Vidare har Riksdagen, i anledning af Eders Kong! Maj:ts ifrågavarande
proposition, med uteslutande ur riksstaten af de under åttonde
hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag till allmänna institutet för döfstumma,
60,000 kronor, samt till understöd och uppmuntran åt mindre
uppfostringsanstalter för medellösa döfstumma och blinda barn, 50,000
kronor, till befrämjande af döfstumundervisningen beviljat ett förslagsanslag
af 200,000 kronor, att på ordinarie stat uppföras; samt medgifvit
att af detta anslag må utgå:

dels till uppehållande af döfstumskola, anordnad af skoldistrikt, omfattande
mer än ett landstingsområde eller en stad, som ej i landsting
deltager, statsbidrag, för år räknadt med 250 kronor för hvarje barn, som
inom skolan eller på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med 125
kronor för hvarje annat i skolan intaget barn, och till uppehållande af
annan döfstumskola, hvilken Eders Kong! Maj:t finner vara deraf förtjent,
statsbidrag, för år räknadt med högst 100 kronor för hvarje barn, som
inom skolan eller på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med högst
50 kronor för hvarje annat i skolan intaget barn;

dels ock till arfvode

åt inspektör ........................................................ årligen högst kr. 1,500: —

till stipendier åt döfstumlärare-elever .............. » » » 3,000: —

» vård och undervisning åt sådana personer,

som äro både döfstumma och blinda.. » » » 5,000: —

» uppehållande af institutet å Manilla......... » » » 60,000: —

samt till skoldistrikt, inom hvilka döfstumundervisningen på ändamålsenligt
sätt anordnas, bidrag för en gång till upprättande af intagningsklass,
hvilka bidrag af Eders Kongl. Maj:t bestämmas, men
tillhopa för samtliga skoldistrikt ej må öfverstiga 18,000 kronor.

Stockholm den 15 maj 1889.

Med undersåtlig vördnad: