Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

15

tf:o 85.

Uppläst och godkänt hos Första Kammaren den 16 maj 1889.
— __ — — Andra Kammaren den 16 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående lindring i vilkoren
för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsholag
af staten beviljadt lån ä 2,000,000 kronor.

(Statsutskottets utlåtande n:o 74).

Till Konungen.

Sedan Riksdagen år 1877 beviljat Hjelmarens och Qvismarens
sjösänkningsholag,. för sänkning och reglering af vattenhöjden i sjöarne
Hjelm aren och Qvismaren samt utförande af dermed sammanhängande
arbeten ett lån å 2,000,000 kronor att från statskontoret utgå med vilkor,
utom andra, att å hvarje lyftadt belopp af lånet skulle årligen till slutet
af år 1887 erläggas fem procent ränta från lyftningsdagen samt för
tiden från och med år 1888 årligen erläggas åtta procent å hela den
lyftade lånesumman, hvaraf ränta skulle godtgöras efter fem för hundra
af det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgöra afbetalning derå,
samt, efter det hela lånebeloppet blifvit af bolaget lyftadt, Riksdagen,
med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj :t i ämnet aflåten proposition,
år 1885 dels, för tiden från och med år 1886, nedsatt räntan å berörda

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

lån till fyra och en half procent för år, dels ock medgifvit, att bolaget
finge erhålla anstånd med denna räntas erläggande för åren 1886—1890
sålunda, att efter dessa års förlopp den för desamma upplupna ränta
lades till den beviljade lånesumman, hvarefter å det sålunda uppkommande
beloppet skulle erläggas vid slutet af hvartdera året 1891, 1892,
1893, 1894 och 1895 fyra och en half procent årlig ränta samt vid
slutet af år 1896 och följande år, tills lånet blifvit slutbetaldt, eu annuitet
af åtta procent, deraf fyra och en half procent beräknades som
ränta å oguldna beloppet och återstoden utgjorde kapitalafbetalning,
har i en den 22 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition Eders
Kongl. Magt föreslagit Riksdagen:

att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag måtte erhålla
eftergift å den vid 1890 års slut upplupna, till 450,000 kronor uppgående,
oguldna räntan för åren 1886—1890 å ifrågavarande statslån;
samt

att sjösänkningsbolaget derjemte måtte medgifvas den lindring i
betalningsvilkoren för lånet, att å lånesumman, 2,000,000 kronor, skulle
erläggas vid slutet af hvartdera året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895
tre och en half procent ränta samt vid slutet af år 1896 och följande
år, tills lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af fem procent, deraf tre
och en half procent skulle beräknas som ränta å oguldna beloppet och
återstoden utgöra kapitalafbetalning.

Riksdagen har funnit giltiga skäl förefinnas att bereda bolaget
någon lättnad i de svårigheter, med Indika bolaget har att kämpa.
Kostnaden för företagets utförande har med icke mindre än omkring
1,000,000 kronor öfverstigit den summa, bolaget haft skälig anledningantaga
vara tillräcklig; nära 1,000,000 kronor af kostnaden har bolaget
måst utgifva för ändamål, som visserligen äro för det allmänna afvigt,
men för delegarne i sjösänkningsföretaget af jemförelsevis underordnad
betydelse, nemligen, bland annat, bibehållandet af sju fots segeldjup i
Hjelmaren och Hjelmare kanal, hvilken sistnämnda kommunikationsled
ansetts så gagnelig såsom länk i landets samfärdselsystem, att Konung
och Riksdag för kanalens ombyggnad på sin tid vidkänts uppoffringar
till belopp af 1,500,000 kronor; och slutligen torde det ej kunna förnekas,
att den vinning af ypperlig åkerjord, som genom sjösänkningen
blifvit beredd, innefattar en afsevärd fördel för landet i dess helhet.

Emellertid har Riksdagen, nu likasom år 1885, då fråga om lindring
i bolagets betalningsvilkor senast hos Riksdagen förevar, ansett eu
till sin art så väsentlig afvikelse från ingånget aftal som rent efterskänkande,
på sätt Eders Kongl. Maj:t föreslagit, af ett fordringsbelopp

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

17

vara eu betänklig åtgärd, hvilken Riksdagen så mycket mindre kunnat
godkänna, som det ej synes vara ådagalagdt, att den är af nödvändighet
påkallad. Riksdagen har förestält sig, att det väsentligaste är att
bereda bolaget frihet från bördan af statslånet under den tid, då delegarne
äro betungade med utgifter dels för gäldande af de skulder,
bolaget utöfver statslånet måst ikläda sig för företagets fullbordande,
och dels för de vunna egoväldenas bringande i det skick, att de lemna
påräknad afkastning, samt förseende med nödiga byggnader, och har
Riksdagen härjemte, med afseende å detta företags dyrhet och säregna
beskaffenhet, ansett någon nedsättning i räntan under den för odlingslån
gällande billigtvis böra medgifvas.

För dessa eftergifter har Riksdagen likväl funnit det vilkor böra
från statens sida uppställas, att anståndstiden behörigen användes till
bolagets frigörande från all annan skuld än den till staten, hvilket förutsätter
de dertill erforderliga medlens uttaxering på delegarne, hvaröfver
kontroll torde böra utöfvas af den revisor, Eders Kongl. Maj:t
lärer eg a att till deltagande i granskningen af bolagets angelägenheter
utse.

Enligt de nu gällande bestämmelserna skulle räntan efter 4 Va
procent för åren 1886—1890, tillhopa utgörande 450,000 kronor, vid
1890 års slut läggas till kapitalet, hvarefter å det sålunda uppkomna
beloppet af 2,450,000 kronor skulle vid slutet af hvartdera året 1891—1895
erläggas 4V2 procent ränta, eller 110,250 kronor, samt från och med utgången
af år 1896 till dess lånet slutbetalts gäldas en årlig 8 procents
annuitet, utgörande således 196,000 kronor, deraf 4V* procent ränta å
oguldna beloppet och återstoden kapitalafbetalning.

De jemkningar häri, Riksdagen velat medgifva, äro följande:

att räntan för tiden från och med år 1891 nedsättes till 4 procent
för år; samt

att anstånd medgifves med betalning af räntan för de tio åren
1806—1895, utgörande tillhopa 850,000 kronor, och att detta belopp
erlägges sålunda, att det vid 1895 års slut lägges till kapitalet, och från
slutet af år 1896 och följande år, till dess det sålunda uppkommande
beloppet af 2,850,000 kronor jemte ränta blifvit guldet, å detta sistnämnda
belopp erlägges en annuitet af 6 procent, eller 171,000 kronor,
deraf 4 procent ränta och återstoden afbetalning.

Bolaget skulle härigenom till 1896 års slut befrias från alla
liqvider till staten samt från och med nämnda tid få annuiteten nedsatt
från 196,000 till 171,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Haft.

3

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

Riksdagen har alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande
proposition, att Riksdagen, på vilkor att Hjelmarens och Qvismarens
sjösänkningsbolag förbinder sig att under tiden till 1895 års slut
gälda all annan sin skuld än den till staten, medgifvit:

att räntan å bolagets kapitalskuld till staten, 2,000,000 kronor, för
tiden från och med år 1891 nedsättes till fyra procent för år; samt

att anstånd med erläggande af räntan för åren 1886—1895, utgörande
tillhopa 850,000 kronor, må åtnjutas sålunda, att efter dessa
års förlopp denna ränta lägges till lånesumman, hvarefter å det sålunda
uppkommande beloppet 2,850,000 kronor vid slutet af år 1896 och följande
år, tills detta belopp jemte ränta blifvit slutbetaldt, skall erläggas en
annuitet af sex procent, deraf fyra procent beräknas som ränta å oguldna
beloppet och återstoden utgör kapitalafbetalning.

Stockholm den 16 maj 1889.

. Med undersåtlig vördnad.