Riksdagens Skrifvelse N:o 78.
1
N:o 78.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 maj 1889.
— — — — Andra Kammaren den 15 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående rätt för kronan att
å viss kronojord tillgodonjuta den i 3 kap. grufvestadgan
omförmälda jordegareandel.
(Lagutskottets utlåtande n:o 53.)
Till Konungen.
Med afseende å de stora rikedomar, vårt land eger uti malmfyndigheter,
särskildt i de nordligaste delande af Norrland, synes det,
för att dessa rikedomar skola komma landet och dess inbyggare till
gagn, vara af yttersta vigt, att dessa malmfyndigheters bearbetande
och tillgodogörande verkställas med största omsorg och följ dugtighet
samt på ett sådant sätt, att kommande generationer deraf utan onödiga
uppoffringar få nytta, äfvensom att statens intressen i öfrigt i vidsträcktaste
mån — så vidt möjligt och lämpligt är — tillgodoses. Staten bör derför
ock vara i tillfälle att med uppmärksamhet och framgång verka i
denna rigtning.
Bill, till Riksd. Prot. 1889. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. It) Höft.
1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 78.
Nu gällande grufvestadga lemnar dock icke möjlighet dertill,
enär staten, enligt 3 kap. 17 § sista mom., till förmån för inmutaren
afsagt sig jordegareandelen till malmfyndigheter, som inmutas å sådan
kronans mark, hvilken ej är åt annan upplåten. Häraf framgår, att
staten ej kan utöfva något inflytande eller någon kontroll vid grufvors
bearbetande å kronans mark.
Hvilka menliga följder detta kan komma att medföra vid grufdrifts
bedrifvande vid de förut omnämnda, i lappmarkerna belägna,
storartade malmfyndigheterna, ligger i öppen dag, och torde den uppfattning
numera vara temligen allmän, att något bör göras för att vinna
reda och klarhet i berörda afseende.
Om det ock måste förutsättas, att staten ej kan eller bör ingå
såsom delegare i industriella företag, komma dock — om staten blir
innehafvare till jordegareandelen i malmfyndigheter — desammas öfverlåtande
till andra mot malmören, arrende eller annorledes att föranleda
såväl ekonomiska fördelar som framför allt möjlighet att vid upplåtelsen
och i öfrigt iakttaga statens intressen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen, hos
hvilken framställning i ämnet skett, härigenom anhålla, att Eders Kongl.
Maj:t, täcktes taga i öfvervägande, huru vida det kunde lända till fördel
för kronan att å kronojord, som icke under ständig besittningsrätt innehades
eller vore till boställe anslagen eller blifvit för kronans räkning
till brukning på viss tid åt annan upplåten, kronan tillerkändes rätt att
till hälften med inmutaren deltaga i grufarbetet och den deraf fallande
vinsten.
Stockholm den 15 maj 1889.
Med undersåtlig vördnad.