32

Riksdagens Skrifvelse N:o 77.

N:o 77.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1889.
— — —. — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om ändring af § 22 i
kongl. förordningen angående patent den 16 maj 1884.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 3 utlåtande n:o 11).
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts n:o 3 utlåtande n:o 34).

Till Konungen.

Uti § 22 af kongl. förordningen angående patent den 16 maj 1884
stadgas straff'' för den, som, med undantag af de fall, hvilka omförmälas
i förordningens 16 och 17 §§, utan patenthafvares lof inom riket till afsalu
tillverkar vara eller med tillverkning till afsalu använder tillverkningssätt,
hvarå honom veterligen patent här åtnjutes, eller till salu här i riket håller
eller för försäljning till riket inför här patenterad eller efter här patenteradt
tillverkningssätt frambragt vara, som honom veterligen utan patenthafvarens
tillstånd åstadkommits.

Hos Riksdagen har i väckt motion framhållits, hurusom ofvanherörda
förordning vore otillfredsställande i fråga om det skydd, som patent medförde
för patenthafvare, samt att det vore af vigt att sådan ändring i förordningens

Riksdagens Skrifvelse N:o 77.

33

22 § vidtoges, att patenthafvares rätt i möjligaste mån omgärdades. En
jemförelse mellan vårt lands och utlandets lagstiftning i detta ämne visade,
att det skydd, som här i riket medgåfves patenthafvare, vore icke obetydligt
mindre omfattande än hvad i allmänhet i utlandet för motsvarande fall vore
stadgadt. Detta skydd vore jemväl inskränktare än det, som lemnats i 1856
års patentförordning, enligt hvilken patentet medförde rätt för innehafvare!!
att under patenttiden, med andras uteslutande, ensam eller genom andra,
öfver allt inom riket utöfva den uppfinning och åstadkomma de tillverkningar,
hvarå patentet lydde, samt hålla dessa tillverkningar till salu,
vid ansvar för den, som gjorde intrång i dessa patenthafvarens rättigheter.
Något skäl, hvarför skyddet så betydligt inskränkts, hade icke i
motiven till den nya patentförordningen anförts, utan ville det synas, som
om anledningen dertill endast vore att söka i en icke tillfredsställande
formulering af förordningens 22 §. Denna formulering föranledde emellertid
dertill, att patenträtten ofta blefve helt och hållet illusorisk. Mången
patenthafvare, som med möda och kostnad utarbetat en vigtig uppfinning
samt ordentligt erlagt alla de afgifter, som erfordrades för att erhålla
ett patent och hålla detsamma vid magt, hade fått erfara, att han trots
patentet stode fullkomligt försvarslös gent emot personer, som för industriella
ändamål begagnade sig af hans uppfinning. Så hade det inträffat, att en
svensk, som uppfunnit en maskin och derå erhållit patent, förlorat eu rättegång
mot en konkurrent, som begagnat sig af hans uppfinning, på den grund,
att konkurrenten kunnat visa, att den af honom använda maskin inköpts i
Tyskland. Maskinen hade icke varit införd för försäljning utan endast för
användning, och vederbörande hade derför icke kunnat straffas enligt nu
gällande lag.

De i 22 § af nu gällande patentförordning förekommande bestämmelser
i fråga om det patenthafvare tillkommande skydd finner Riksdagen icke vara
fullt tillfredsställande. I nämnda paragraf, hvarest lemnas noggranna och,
som det synes, fullt betryggande bestämmelser mot ingrepp i patenthafvares
rätt, då fråga är om tillverkning af patenterad vara eller användande af
patenteradt tillverkningssätt, när sådant sker för afsalu, äfvensom angående
hållande af dylik vara till försäljning, antingen den tillverkats inom riket
eller dit införts utifrån, har deremot helt och hållet förbisetts de fäll, då här
patenterad men i utlandet tillverkad vara eller maskin införes till Sverige,
visserligen icke för att här hållas till salu, men dock för att här användas
för ett mera allmänt bruk, äfvensom då industriidkare sjelf förfärdigar patenterade
föremål, som äro för hans rörelse erforderliga. Patenterade maskiner
och redskap kunna på sådant sätt utan patenthafvarens samtycke strafflöst
Bill. till liiksd. Prat. 1S89. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Haft. 5

34 Riksdagens Skrifvelse N:o 77.

få begagnas af fabrikanter och andra näringsidkare för framställande af fabrikat
och varor till försäljning, utan att hvad ifrågavarande paragraf innehåller
om förbud mot användande af patenteradt tillverkningssätt för tillverkning
till afsalu härpå är tillämpligt, på sätt äfven inhemtas af ofvan
omförmälda rättsfall. Men äfven andra patenterade föremål än de, som äro
afsedda att användas i fabrikationens tjenst, kunna, utan att hållas till salu,
erhålla en så vidsträckt användning, att den måste skadligt inverka på patenthafvarens
rätt och göra ingrepp i densamma. Så till exempel lärer, efter
det en person inom Sverige erhållit patent på en svänggunga, en annan person
tillverkat en gunga af enahanda konstruktion, hvilken han härpå under eu
längre tid utan patenthafvarens tillstånd för begagnande mot betalning tillhandahållit
allmänheten, utan att derför kunna underkastas vare sig ansvar
eller ersättningsskyldighet.

Riksdagen anser i följd häraf önskligt, att den brist, som sålunda
otvifvelaktigt förefinnes i vår nu gällande patentförordning till skada för patenthafvare,
så fort möjligt afhjelpes, samt föreställer sig, att detta mål lättast
och säkrats skulle vinnas genom föreskrifter, som, så vidt sådant är tillämpligt
på och erforderligt för svenska förhållanden, erhölle öfverensstämmelse
med motsvarande stadganden i den norska patentlagen, i hvilkens 7:de § föreskrifves
bland annat, att patent medför den verkan, att icke någon utan patenthafvarens
samtycke annat än till eget bruk eger tillverka eller från utlandet
införa det patenterade föremålet eller hålla till salu eller sälja detsamma
samt att om patentets föremål utgöres af ett förfarande, en apparat, en
maskin eller ett verktyg eller annat arbetsredskap, patentet derjemte har
den verkan, att icke någon eger att utan patenthafvarens samtycke använda
patentets föremål i sin rörelse. Särskildt torde såsom lämplig böra framhållas
den i norska lagstiftningen tillämpade principen, att tillverkning ^och
användning af patenterad vara eller patenteradt tillverkningssätt icke i något
fäll må utan patenthafvarens tillstånd annat än för eget bruk ega rum.

Riksdagen, som sålunda anser det åsyftade ändamålet kunna till fullo
vinnas genom en ändring i oftanämnda 22 § af nu gällande patentförordning
i ofvan berörda rigtning utan att några ytterligare ändringar i samma
paragraf behöfva vidtagas vare sig i afseende på deri förekommande straffbestämmelser,
Indika, tillämpade med noggrant iakttagande af brottets beskaffenhet
och omfång, torde vara tillfyllestgörande, eller i fråga om den
deri stadgade skyldighet för den brottslige att ersätta den genom brottet
uppkomna skadan, hvilken sistnämnda i det antagligen ej ovanliga fall, att
domstolen saknar grund för bedömande af skadans storlek, domstolen säkerligen
ej underlåter att underställa kunnige och i dylika saker förfarne gode

Riksdagens Skrifvelse JS:o 77.

35

mans pröfning och uppskattning'', får, på grund af hvad sålunda anförts,
anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för ett kommande
års Riksdag framlägga förslag till ändring i 22 § af kongl. förordningen
angående patent den 16 maj 1884 i här ofvan angifvet syfte.

Stockholm den 14 maj 1889.

Med undersåtlig vördnad.