Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
13
vore bestämdt i fråga om köpeskillingarna för de hemman och lägenheter,
hvilkas försäljning egde rum jemlik! kongl. hrefvet den 29 maj 1874.
Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen bifallit.
Stockholm den 13 maj 1889.
Med undersåtlig vördnad.
I:o 52.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1889.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående efterskänkande af kronans rätt till
vissa danaarf.
(Statsutskottets utlåtanden n:is 15 och 54.)
Till Konungen.
Efter det Riksdagen till behandling förehaft Eders Kongl. Maj:ts särskilda
propositioner angående eftergift af kronans rätt till vissa danaarf,
får Riksdagen härmed anmäla sina i dessa frågor fattade beslut.
l:o) Enligt hvad af Eders Kongl. Majds proposition till Riksdagen
af den 7 december nästlidna år inhemtas, hade, sedan kyrkovaktaren
Gustaf Wilhelm Lundberg från lägenheten Hagaberg i Sånga socken af
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
Färentuna härad och Stockholms län aflidit den 19 april 1878, efterlemnande
sin hustru, Emma Margareta Charlotta Sandberg, men icke några
vid bouppteckningen den 29 i samma månad kända arfvingar, samt några
sådana ej heller inom natt och år från dödsfallet sig anmält, kammaradvokatfiskalsembetet,
å Eders Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, instämt
enkan Lundberg till Färentuna häradsrätt med yrkande, att aflidne mannens
lott i boet måtte förklaras böra såsom danaarf tillfalla kronan, hvilket
yrkande häradsrätten i utslag den 3 juli 1888, som vunnit laga kraft,
bifallit, jemte det enkan Lundberg förpligtades att för samma lott till
kammaradvokatfiskalsembetet redovisa i enlighet med bouppteckningen,
som visade en behållning af 433 kronor 7 öre, med tillägg af de medel,
som vid dödsfallet innestått å sparbanksbok med ränta derå till lyftningsdagen.
Innan berörda rättegång anhängiggjordes, hade emellertid enkan Lundberg
i en till EderS Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 9 januari 1888
anhållit, att, då hälften af boets tillgångar måste betraktas såsom danaarf,
men sökanden vore i mindre goda omständigheter och dessutom hade en
åldrig moder att försörja, Eders Kongl. Maj:t måtte af nåd låta sökanden
komma i åtnjutande äfven af den del af boet, som skulle tillfalla kronan;
hvarförutom sökanden förmält, att hon vid bouppteckningstillfället
bland tillgångarne uteglömt en sparbanksbok, derå funnits insatta omkring
500 kronor. Af bifogade intyg af vederbörande pastorsembeten inhemtades,
att sökanden, som vore född år 1834, hade att försörja sin år 1805
födda moder.
I anledning af ansökningen hade utlåtanden afgifvits af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län samt kammaradvokatfiskalsembetet,
hvilka på de af sökanden anförda skäl och med hänsyn till det
för staten obetydliga belopp, som den begärda eftergiften omfattade, tillstyrkt
efterskänkande af kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel;
varande af kammaradvokatfiskalen, som anfört, att, då från boets hela
behållning, 933 kronor 7 öre, afdroges sökandens fördel, giftorätt och
morgongåfva med tillhopa 584 kronor 18 öre, danaarfsbeloppet utgjorde
398 kronor 89 öre, sparbanksräntan deri dock ej inberäknad, tillika yrkat,
att förbehåll måtte göras om den rätt, honom lagligen tillkomme, och
hvilken, vid det förhållande, att den upplupna och än vidare upplöpande
sparkasseräntan ej kunde beräknas, samt häradsrättens utslag ej komme
till verkställighet, derest ansökningen bifölles, ansåges böra beräknas efter
ett jemnadt belopp af 400 kronor.
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
Med afseende å hvad sålunda förekommit har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel
måtte öfverlåtas på sökanden under förbehåll, att den kammaradvokat,-fiskalen tillkommande provision, beräknad efter ett kapitalbelopp af fyra
hundra kronor, blefve af sökanden gulden.
Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning har af Riksdagen bifallits.
2:6) Sedan förra vaccinatrisen Magdalena Fisch er, hvilken enligt
vederbörligt prestbevis allt sedan sin födelse varit bosatt i Umeå, derstädes
den 2 mars 1886 aflidit i en ålder af 83 år utan att efterlemna
kända arfvingar, samt kungörelse om dödsfallet varit införd i Post- och
Inrikes tidningar utan att inom natt och år derefter andra arfvingar efter
den aflidna sig anmält än Hedvig Johanna Carolina Hamnqvist, född Fischer,
och Abr. Alfr. Hamnqvist, hvilka dock ej styrkt någon slägtskap, hade,
enligt hvad i Eders Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen af den 7
december nästlidet år omförmäles, kammaradvokatfiskalsembetet, å Eders
Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, instämt beinälda Hedvig Johanna Carolina
Hamnqvist och Abr. Alfr. Hamnqvist äfvensom stadskassören Gustaf
Imf, den sistnämnde i egenskap af god man för boet, till rådstufvurätten
i Umeå med yrkande, att qvarlåtenskapen efter Magdalena Fischer måtte,
med undantag af 200 kronor, angående hvilket belopp den aflidna i lifstiden
genom testamente den 16 maj 1884 särskild! förordnat, förklaras
böra såsom danaarf tillfalla kronan.
Under rättegången hade Hedvig Johanna Carolina Hamnqvist och
Abr. Alfr. Hamnqvist förmält, att, som de icke kunde styrka sin uppgiga
slägtskap till den aflidna, de ej hade något att invända emot stämningspåståendet;
hvarefter rådstufvurätten i utslag den 13 september 1888,
som vunnit laga kraft, förklarat att med undantag af ofvan omförmälda
200 kronor behållna qvarlåtenskapen efter Magdalena Fischer, uppgående
enligt lemnad redovisning, efter afdrag af nyssberörda belopp, till 1,200
kronor, skulle såsom danaarf tillfalla kronan.
Redan innan detta utslag meddelades, hade stadsfullmägtige i Umeå
i en genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län
till Eders Kongl. Maj:t insänd skrift af den 19 januari 1888, med framhållande
deraf, att stadens förvärfskällor vore mycket inskränkta, anfört,
att antalet lärjungar vid stadens folk- och småskolor under de senare
åren så ökats, att behöflig! vore att, förutom redan varande folkskolebyggnader,
två eller tre byggnader för småskolorna, som nu vore inrymda
i staden tillhöriga, för andra ändamål afsedda lokaler, i skilda delar af
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 52-
staden uppfördes, samt att stadens utgifter, i synnerhet sedan den nyss
reparerade kyrkan genom vådeld den 24 december 1887 gått förlorad,
blifvit mycket stora i förhållande till stadens förmåga att bära dem, med
afseende hvarå och då det under sådana omständigheter skulle varda en
god hjelp, om Magdalena Fischers efterlemnade tillgångar äfven kunde
få användas till uppförande af omförmälda byggnader, stadsfullmägtige
anhållit, att kronans rätt till danaarf efter bemälda aflidna, hvilken under
hela sin lefnad vistats i staden Umeå och derstädes utöfvat sitt yrke,
måtte till staden öfverlåtas;
och hade ej mindre Umeå stads magistrat än äfven Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Yesterbottens län på de af sökandena anförda
skäl tillstyrkt bifall till ansökningen, magistraten med erinran tillika, att
staden redan hade att vidkännas betydliga utgifter för beredande af vattenaflopp
från eu stor del af staden samt inotsåge ännu större kostnader
för ett nytt elementarläroverkshus med andra behöfliga inrättningar.
I anledning af omförmälda ansökning hade vidare kammaradvokatfiskalsembetet
afgifvit infordradt utlåtande, deri embetet förmält, att,
ehuru embetet följde den regel att icke tillstyrka bifall till gjorda ansökningar
om danaarfs efterskänkande till förmån för kommuner, derest
icke något välgörande ändamål till detsammas användande kunde uppgifvas,
embetet likväl, då den eldsvåda, som inträffat den 25 juni nästlidet
år och till största delen ödelagt staden Umeå, utgjorde ett nog
talande skäl för att göra undantag från förenämnda regel, tillstyrkte efterskänkande
af kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel; varande dervid
förbehåll af kammaradvokatfiskalen framstäldt om den rätt, som honom
lagligen tillkomme.
Med afseende å hvad sålunda förekommit har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel
måtte på Umeå stad öfverlåtas, under förbehåll att den kammaradvokatfiskalen
tillkommande provision af staden gäldades och att staden för
framtiden afstode från den ersättning för förlorad tullfrihet, som med
årligt belopp af fyratiosex kronor 12 öre från statsverket till staden
utginge.
Riksdagen, som vidhåller den vid flera tillfällen förut uttalade åsigten
om önskvärdheten deraf, att de anslag, som vissa städer uppbära i ersättning
för förlorade tullfriheter, må komma att upphöra, samt anser lämpligt
att de inom samma städer förekommande danaarfsmedel varda för
17
jRiksdagens Skrifvelse U:o 52.
sådant ändamål använda, har alltså bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i
förevarande hänseende föreslagit.
3:o. Enligt hvad en utaf Eders Kongl. Maj:t den 8 nästlidne mars
aflåten proposition inhemtas, hade andre landtmätaren Anders Sahlins
enka Anna Sahlin, född Söderberg, aflidit den 20 mars 1868, efterlemnande
såsom sterbhusdelegare en son, sjömannen Robert Sahlin, som vistades
å utrikes ort, samt en dotter, snickaren Anton Svanbergs enka, Ulrika
Andrietta Svanberg, hvilka båda, jemlikt af enkan Sahlin upprättadt testamente,
jemte andra deri namngifva personer tillerkänts viss andel af
hennes qvarlåtenskap.
Som bemälde Robert Sahlin icke under länore tid låtit sig afhöra,
förklarade rådstufvurätten i Sundsvall, på ansökan af enkan Svanberg,
genom beslut den 26 maj 1885, att Sahlin skulle för död anses. Instrumentet
öfver den efter honom den 25 juni 1886 förrättade bouppteckning
upplyste, att han såsom enda arfvinge efterlemnat »halfsyster™:)
enkan Svanberg, hvilken uppgifvit boet, äfvensom att tillgångarne deruti
utgjordes af Robert Sahlins arfs- och testamentsmedel efter sin förenämnda
moder, 1,000 kronor, jemte derå upplupen 5 procent ränta under 10 år
eller 500 kronor.
På förekommen anledning hade kammaradvokatfiskalsembetet å Eders
Kongl. Maj:ts och kronans vägnar instämt enkan Svanberg och länsmannen
Axel Rydin i Sala, den sistnämnde såsom god man för Robert Sahlin,
till rådstufvurätten i Sundsvall, med yrkande att Sahlins qvarlåtenskap
måtte förklaras som danaarf. Genom utslag den 1 oktober 1888, som
vunnit laga kraft, hade rådstufvurätten förklarat att, enär, efter det Robert
Sahlin blifvit för död förklarad, någon laglig arfvinge efter honom
icke inom natt och år sig anmält, samt enkan Svanberg, såsom af oäkta
börd, icke egde någon rätt till arf efter Robert Sahlin eller på grund af
åberopadt testamente kunde anses vara berättigad att träda i hans ställe
såsom testamentstagare till ifrågavarande medel, qvarlåtenskapen efter
Robert Sahlin borde såsom danaarf tillfalla kronan, hvarjemte Rydin
ålades att till kammaradvokatfiskalsembetet för medlen i laga ordning
redovisa.
Af de utaf Rydin för sådant ändamål åberopade samt i öfrigt företedda
handlingar inhemtades, att Robert Sahlins laglott i boet efter sin
bemälda moder rätteligen utgjort 1,639 kronor 63 öre; att i följd af
Robert Sahlins förutvarande gode man, grufingeniören A. M. Gullbrandssons
försummelse att medelst klander af det utaf enkan Sahlin upprättade
Bill. till Riksd. Prof. 1S89. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Käft. 8
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
testamente tillvinna Robert Sahlin hans fulla laglott, enkan Svanberg med
stöd af samma testamente af enkan Sahlins qvarlåtenskap lyft 639
kronor 63 öre mer än henne lagligen bort tillkomma; samt att, sedan
Rydin för Robert Sahlins räkning ur Gullbrandssons konkursbo uppburit
den Robert Sahlin tilldömda arfslotten oafkortad jemte ränta med tillhopa
2,480 kronor 46 öre, Rydin den 13 december 1888 behörigen redovisat
ifrågavarande danaarfsmedel med 3,413 kronor 54 öre, som, efter afdrag
af den kammaradvokatfiskalen tillkommande aktoratsprovision, med 3,072
kronor 19 öre inlevererats till statskontoret.
Innan omförmälda rättegång mot enkan Svanberg och länsmannen
Rydin af kammaradvokatfiskalsembetet anhängiggjordes, hade enkan Svanberg
uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 3 februari 1888,
med förmälan, att, då hon hos bemälde Rydin sökt att få lyfta henne
tillkommande arfsmedel efter Robert Sahlin, Rydin vägrat att till henne
utlemna desamma, enär hon såsom född före enkan Sahlins äktenskap
vore oäkta dotter till denna, anhållit, att, då vid sådant förhållande ifrågavarande
medel skulle såsom danaarf tillfalla kronan, sökanden, som vore
medellös, måtte komma i åtnjutande af kronans rätt till danaarf efter
Robert Sahlin, hvilkens enda tillgångar enligt sökandens uppgift utgjordes
af hans mödernearf, 1,000 kronor, jemte ränta. Af bifogadt intyg af
vederbörande pastorsembete bekräftades sökandens uppgift, att hon, som
är född den 14 april 1816, vore medellös.
I anledning af berörda ansökning hade utlåtanden afgifvits dels af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län, som på
de af sökanden anförda skäl tillstyrkt bifall till framställningen, dels ock
af kammaradvokatfiskalsembetet, som dervid anfört, att, då sökanden, på
sätt här ofvan angifvits, af enkan Sahlins qvarlåtenskap lyft 639 kronor
68 öre utöfver hvad henne lagligen bort tillkomma, samt ifrågavarande
ansökning endast afsåge, att sökanden måtte få åtnjuta kronans rätt till
den qvarlåtenskap efter sökandens för död förklarade halfbroder, som
härflutit från de 1,000 kronor, honom tillfallit enligt moderns testamente,
och hvilket belopp med ränta upptoges i den efter honom upprättade
bouppteckning, den summa, som kunde ifrågakomma att efterskänkas till
förmån för sökanden, borde inskränkas till ett belopp, som stode i samma
förhållande till hela behållna danaarfvet, som det Robert Sahlin i testamentet
tillagda och af Gullbrandsson lyftade kapital 1,000 kronor stode
till det af Rydin i Gullbrandssons konkurs lyftade kapitalbelopp 1,639
kronor 63 öre; med afseende hvarå kammarädvokatfiskalsembetet i be
-
19
Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
traktande af sökandens naturliga slägtskap med Robert Sahlin och hennes
styrkta medellöshet hemstält, att sökanden måtte af ifrågavarande danaarfsmedel
erhålla ett belopp af 1,873 kronor 71 öre.
Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit har Eders Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att af ifrågavarande danaarfsmedel
måtte enkan Svanberg tilldelas ett belopp af 1,873 kronor
71 öre.
Jemväl denna Eders Kongl. Maj:ts framställning är af Riksdagen
bifallen.
Stockholm den 13 maj 1889.
Med undersåtlig vördnad.