TILL

KONGL. MAJI,

DEN 29 APRIL 1867,

KONGL. MALTS OCH RIKETS KAMMARCOLLEGIUM

AFGIFVET NYTT UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE

ANGÅENDE

EKLESIASTIK BOSTÄLLSORDNING.

STOCKHOLM

IWAK HiEGQSTRÖMS BOKTRYCKERI

1868.

Xnrieliall

Underdånigt utlåtande......

Omröstningsprotokoll ......

K si ttelser

i underdåniga utlåtandet

den no Mars 1805.

Sid. 139 rad. 6 nerifrån står: 1844 läs: af 1844.
n 153 »7 »i några .exemplar står: Abyggnader läs: Åbyggnader.

» 1(11 » 12 uppifrån står: efterträdare läs: afträdare.

>» 190. Rubriken bör lyda för 40 § 9 mom.: Ekonomisk besigtning i stad, och för 10 inom. i

samma §: Kontraktsprosts frihet från ansvar.

den 20 April 1801.

Sid. 26 rad. 4 uppifrån står: 247 läs: 427.

» 70 » 16 nerifrån » Bobus » Bohus län.

» 80 » 9 uppifrån » 248 » 428.

» 118 » 5 nerifrån i några exemplar står: s dana läs: sådana.

» 124 » 10 uppifrån står: 26 läs: 27.

» 147 » 13 nerifrån i några exemplar står: s läs: så.

» 217 » 15 » » » » A Å.

Stomägtigste, Allernåäigste Konung!

Vid föredragning af KammarCollegii den 30 Mars 1865 afgifna underdåniga
utlåtande med förslag till Eklesiastik Boställsordning har Eders Kongl. Maj:t den
9 nästpåföljde Juni i nåder dels forordnat, att samtlige Domkapitel i Riket skulle,
sedan vederbörande presterskap kontraktsvis blifvit hördt och sig yttrat, med dessa
och egna underdåniga yttranden i ämnet till Eders Kongl. Maj:t inkomma inom
6 manader eftei erhallen del åt den nadiga remissen, och dels i sammanhang härmed
bemyndigat Collegium att låta trycka 1800 exemplar af nämnde utlåtande med
förslag; och, sedan Collegium uti underdånig skrifvelse den 17 November anmält,
att detta tryckningsarbete blifvit fullbordadt, har Eders Kongl. Maj:t den 21 December
samma år anbefalt Dess Befallningshafvande i vederbörande län att till Collegium
inom den 1 Juli 1866 insända till Eders Kongl. Maj:t ställda underdåniga yttranden
öfver förslaget och bemyndigat Collegium att genom bokhandlen tillhandahålla
allmänheten 250 exemplar af Collegii underdåniga utlåtande med förslag, mot ett

pris af 1 Rdr för hvarje exemplar, samt att genom kungörande i allmänna tidningarne
uppmana dem, som dertill kunde finna sig töranlatne, att inom nämnde tid
inlemna sina yttranden öfver förslaget till Collegium, som derefter egde att i anledning
af dessa yttranden samt de tran Domkapitlen och presteiskapet infoidmde
underdåniga utlåtanden, hvilka skulle efter hand varda till Collegium i nåder öfverlemnade,
inkomma med det ytterligare underdåniga yttrande, hvartill omständigheterna
kunde föranleda.

Efter emottagande den 30 Januari 1866 af sist anmärkta nådiga Bref beslöt
Collegium den 2 nästpäföljde Februari införande i Post och Inrikes Tidningarne
3:ne gånger, en månad emellan hvarje, af kungörelse, deruti, med tillkännagifvande,
att Collega underdåniga utlåtande den 30 Mars 1865 med förslag var i bokhandlen
mot ett pris af 1 Rdr exemplaret för allmänheten tillgängligt, de, som dertill kunde
finna sig föranlåtne, uppmanades att inom den 1 Juli samma år med yttranden
öfver förslaget till Collegium inkomma: och blefvo i sammanhang härmed 250
exemplar till Holmbergska bokhandlen här i staden aflemnade.

Sedermera har Collegium tid efter annan, sednast den 7 September 1866,
fatt emottaga underdåniga yttranden i ärendet dels från Länsstyrelserne och dels,
genom särskilda nådiga remisser, från Domkapitlen; äfvensom Komministern C. J.
Palman i Skönberga, Östergötlands Län, till Collegium inlemna t en skrift angående
förslaget, men i öfrig! hafva icke några enskilde personer med yttranden inkommit.

Handlingarne bifogas i underdånighet, inbundne i ett band samt folierade
och registrerade.

*) Uti de inkomna underdåniga yttranden äro anmärkningar framställda mot
redaktionen åt flera §§. i det af Collegium upprättade författningsförslag, och
Collegium, som ingalunda vill bestrida, att åtskilliga bland dessa anmärkningar ega
skäl, tror sig hafva derå vid den förnyade granskning, förslaget nu hos Collegium
undergått, fästat tillbörlig uppmärksamhet; men i anledning af de brister i redaktionen,
som sålunda blifvit anmärkta, och de, hvilka ännu torde deruti förefinnas, beder
Collegium få underdånigst anföra, att, då Collegium erhöll Eders Kongl. Maj:ts
nådiga befallning att upprätta förslag till Eklesiastik Boställsordning, Collegium,
hvars tid är ganska mycket upptagen med handläggningen åt de många, ofta både
vidlyftiga och invecklade ärenden, hvilka det tillhör Collegium att behandla och
afgöra, så uppfattat denna nådiga befallning, att Collegium borde i främsta rummet *)

*) Se omröstningsprotokoll A. l:o.

egna sina bemödanden deråt, att i författningsförslaget bleiVo införda så fullständiga
och ändamålsenliga stadganden som möjligt.

Då nu Collegium går att redogöra för de anmärkningar, som emot Collegii,
förslag i sak blifvit framställda, har Collegium trott sig böra omförmäla alla de i
sådant afseende uti de afgifna yttranden gjorda anmärkningar, äfven om dessa icke
alltid hållit sig inom gränsorna af det ämne, som varit föremål för det upprättade
författningsförslaget, utan sträckt sig utöfver dessa gränsor och omfattat andra,
dermed ej i oskiljaktigt samband stående frågor.

Till en början förekommer:

1) att, likasom under ärendets förra handläggning skett, äfven nu någya
kyrkoherdar (föl. i de inbundna handlingarne 28 v., 31, 32 v., 52 v., 55 v., 58 v.,
62 v., 74, 156, 168 v., 218 v., 228, 249 v., 252, 253 v., 257, 261 & 486 v.) förklarat
sig godkänna den nya, för dem mera än förr betungande byggnadsskyldigheten
endast med vilkor eller under förutsättning, att församlingarne bygga åt komminister
och, såsom i ett yttrande tillagts, äfven åt klockare.

Nu anmärkta yttranden äro icke af beskaffenhet att till vidare utlåtande
föranleda. *)

2) Af presterskap^ i Willands kontrakt, Lunds stift, hafva (308 v.) föreslagits
ändringar dels uti 9 §. 2 mom. af Kong]. Förordningen den 11 Juli 1862, om
presterskapets aflöning, hvad Skåne angår, dels uti Kongl. Reglementet den 5
October 1839 för Byggnadskassan, och dels uti Kong]. Resolutionen den 23 Mars
1849 om amorteringsfonden; — och af presterskap^ i södra kontraktet af Wisby
stift har (423 v.) klagats öfver det sätt, hvarpå Lönereglerings-Nämnderne derstädes
i visst hänseende förfarit; men det ena eller andra häraf lärer, i den ordning framställningarne
derom nu blifvit gjorda, icke af Eders Kongl. Maj:t till Nådig pröfning
upptagas och påkallar följaktligen ej heller vidare utlåtande af Collegium.

3) Presterskapet i Helsinglands norra kontrakt, Upsala stift, har (377) anfört,
att, ehuru förtjenstfullt förslaget än i sig måtte vara, tiden för dess genomdrifvande
visst ännu icke vore kommen; — att församlingarne genom den pågående löneregleringen
blifvit försatta i mycken oro och missnöje, hvilket utan tvifvel skulle
jäsa öfver bräddarne, derest en ny boställsordning komme öfver dem med förökad
tunga; — att äfven för presterskapet blefve den föreslagna ordningen i ett och
annat hänseende skadlig; — och att genom upptagande af hölador och fäbodehus

) Se omröstningsprotokoll A. 2:o.

bland de laga husen skulle boställsinnehafvarne tvingas att nedlägga vida större
kostnader pa sådana hus, än nödvändigheten kräfde, och ett nytt tält öppnas för
godtycket att betrycka afträdande sterbhus, dä deremot liqvider för sådana hus
hittills biff vit uppgjorda man efter man utan synnerlig kostnad, hvarvid ock borde
förblifva; och har med anledning häraf detta presterskap enhälligt och eftertryckligt
anhållit, att den tiilämnade reformen för det närvarande inhiberades; men Collegium
har icke funnit hvad sålunda anförts utgöra skäl att till nämnde anhållan tillstyrka
nådigt bifall.

4) En Komminister i Trögds kontrakt, Upsala stift, har (345), dä Collegium
uti underdåniga utlåtandet den 30 Mars 1865, sid. 118, sjelf medgifvet, att derstädes
omnämnde handlingar afse »endast kyrkoherdeboställen», funnit Collegii
åtgärd att icke dess mindre på eget bevåg utarbeta förslag till en boställsordning,
omfattande äfven andra boställen och lägenheter, vara till sina motif lika opåkallad
och öfverflödig, som förslaget till sina föreskrifter obilligt, orättvist och orimligt
samt i sin tillämpning aldeles outförbar!.

Något bemötande af sistanmärkta omdöme om förslaget kan naturligtvis å
Collegii sida icke ifrågakomma, och beträffande Collegii åtgärd att utarbeta förslag
till en Eklesiastik Boställsordning är skälet dertill redan på åberopade ställe i 1865
års underdånigt utlåtande anfördt.

5) Denne Komminister, som (346) anser förklaring tarfvas af hvad, som
törstås med det i nämnde underdåniga utlåtande, sid. 119, förekommande uttrycket:
»andra en egendom tillhörande herrligheter», har ock funnit asigten, att
»de föreskrifter, som härom meddelas, böra gälla lika för alla och således
göra eu klassifikation i detta afseende obehöflig», mindre billig
mot de till 2:dra, 3:dje och 4:de klasserna hänförde, svagast aflönade boställsinnehafvare;
men Collegium finner icke något vidare yttrande i anledning häraf tarfvas.

6) Eu Kyrkoherde i Wilska kontrakt, Skara stift, har (171) förklarat sin
vilja och rena önskan, att, enär tidsandan uttalar presterskapets skilsmessa från
kommunal-bestyr, bör ock Kongl. Maj:t och Kronan draga försorg om presterskapets
boställen och löneförmåner på så sätt, att Kronan helt och hållet har bestyr med
prestboställens byggnader, på Statens bekostnad, samt att presterne i allmänhet
få uppbära och qvittera sin lön vid ränteriet, och således undgå obehaget att utkräfva
lönen ur åhörares händer; och har det i århundraden varit eu förundransvärd
fråga, hvarföre icke prester och skollärare, så väl som öfrige rikets tjensteman,

kunna få uppbära sin lön å ränteriet samt sina bostäder genom Statens försorg
uppbyggde och underhållne. Häremot har förslag om prestboställens öfvertagande
af församlingarne framstälts i så måtto, att dels presterskapet i Ölands medelkontrakt,
Calmar stift (393 v.) ansett, att bäst torde vara, om pastor finge öfverlemna
bostället (trädgården dock undantagen) till församlingen, som ansvarade för
lönens utgörande, och dels af en Kyrkoherde i Fellingsbro kontrakt, Westerås stift
(512) blifvit anfördt: att, då, efter de större församlingarnes redan verkställda eller
blifvande fördelning, flera pastorat uppkomma med blott en prest, hvilken således
behöfver all sin tid och alla sina krafter för att »uträtta sitt embete redeliga»,
bör han ock skiljas från allt jordbruk, ty, är han road af detsamma eller behöfver
det för sin anständiga bergning, uppoffrar han sin mesta tid och bästa förmåga att
sköta det, hvaraf hans egentliga kall får lida; är han åter icke intresserad af
nägotdera, uppletar han lätt i det förra en förevändning för sin försummelse i det
sednare; — att församlingen bör derföre öfvertaga bostället med undantag af en
rotfruktstäppa och trädgården samt i följd deraf ladugårdshusen, samt gifva presten
anständig aflöning efter tidens fordringar och 1862 års förordning samt vissa centner
hö och halm till utfodring för, till exempel, 2 hästar för kyrkoherden och eu
för komminister samt några kor jemte nödig vedbrand; — och att han, om han
då ej fyller sitt kall med nit och de krafter, han eger, må med fog klandras, men
skall han sjelf bruka sitt boställe och deraf taga sin förnämsta lön samt fullgöra
alla de skyldigheter, andra afdelningen i Collegii förslag om jordens häfd och bruk
föreskrifver, blir föga tid öfrig för honom att sköta sitt embete, och då må ingen
klaga, om detta mer eller mindre försummas.

Framställningar i hufvudsakligen enahanda syftning, eller att prest bör, på
ett eller annat sätt, från alla ekonomiska bestyr befrias för att blifva i tillfälle uteslutande
egna sig åt sitt egentliga kall, gjordes ock under målets förra handläggning,
såsom uti 1865 års underdåniga utlåtande sid. 22 momm. 2:o och 6:o, sid. 27
mom. 1), sid. 46 mom. a) och sid. 59 mom. c) är anmärkt; men ansågos af Collegium,
sid. 120, icke böra vidare uppmärksamhet tillegnas, hvilken tanka i underdånighet
åberopas.

7) Bildande stifts- eller kontrakts- eller pastorats-vis af en byggnadsfond,
såsom i Skåne är förhållandet, har, med hänseende till de fördelar eu sådan anstalt
skulle medföra, förordats af: en utnämnd Kyrkoherde i Kinds kontrakt, Linköpings
stift (140); — en Komminister i Roslags östra kontrakt, Upsala stift (363 v.);

— presterskapet i Jemtlands norra, södra och vestra kontrakter, Hernösands stift
(470, 475 V. & 476); — och eu Kyrkoherde i Fellingsbro kontrakt, Westerås stift
(512); och får i anledning häraf Collegium underdånigst åberopa hvad i detta ämne
uti 1865 års utlåtande, sid. 131, förekommer.

8) Framställningar om utarrendering på bestämd tid af prestboställen äro
gjorda af: en Kyrkoherde i Sunnerbo kontrakt, Wexiö stift (36); — en Kyrkoherde
i Halmstads kontrakt, Göteborgs stift (272); — en Kyrkoherde i Erlinghundra
kontrakt, Upsala stift (350); — Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län (378 v.); — och presterskapet i Westerbottens tredje kontrakt,
Hernösands stift (456 v.); äfvensom en Komminister i Trögds kontrakt, Upsala
stift (347), förmodat utarrendering för tjenstetid böra äfven framdeles få förblifva
boställshafvarens ensak.

Sistnämnde yttrande påkallar icke något vidare utlåtande, då en boställshafvares
rätt i det omnämnda hänseendet aldrig varit ifrågasatt, som äfven af 56 §
inhemta^, och beträffande de öfriga framställningarne har Collegium redan uti 1865
års utlåtande, sid. 119, anfört, att då gjorda af enahanda innehåll icke kunde emot
föreskrifterne i nådiga Förordningen den 11 Juli 1862 vidare afseende förtjena eller
till några stadganden i eu Eklesiastik Boställsordning föranleda. Det har visserligen
inträffat, att Eders Kongl. Maj:t vid fastställande af löneregleringar, enligt
nämnde nådiga Förordning, för en de! pastorater i nåder medgifvit önskad utarrendering
för bestämd tid af prostgårdar, men häraf torde något allmänt stadgande
derom i eu Eklesiastik Boställsordning icke böra anses vara af behof påkalladt,
utan lärer det vid sådana undantagsfall få bero på särskild öfverenskommelse eller
beslut, huru med byggnadsskyldigheten bör förhållas.

9) Consistorium i Göteborg, som uti dess skrifvelse den 28 October 1863,
anmärkt i 1865 års utlåtande, sid. 24, ansett det, efter allmänt stadgande om hvilka
hus, som borde af presten eller af församlingen byggas, böra för öfrigt bero pa
närmare bestämningar, som stifts- eller läns-vis kunde träffas eller i särskilda lönekonventioner
intagas, om derå bland de åt PresteStåndet föreslagna lägenheter
skola i ett enda hus sammanföras, till antal och utrymme ökas eller minskas o. s. v.,
har, uti dess nu afgifna underdåniga utlåtande den 6 Juni 1866 (235), funnit anledning
att å nyo framhålla sin åsigt, att lagen framför allt bör bestämdt fastställa
de allmänna grundsatserne för byggnadsskyldighetens fördelning mellan församling
och boställsinnehafvare, men att tillfälle må lemnas för sådana närmare bestämningar,

som stifts- eller läns-vis eller till och med häradsvis, kontraktsvis eller socknevis
kunna genom särskilda förhållanden påkallas.

Hvad Consistorium, som icke framställt en enda speciel anmärkning emot
de i förslaget uppfattade föreskrifter, sålunda blott i allmänhet yttrat, har Collegium
icke funnit behöfva närmare bemötas, desto heldre som det altid står vederbörande
Öppet att inom ett distrikt, större eller mindre, fatta de beslut, som af der befintliga
särskilda förhållanden möjligen påkallas och hvarom de kunna öfverenskomma,
såsom i fråga om karaktershus särskild! 9 §. 1 mom. innehåller.

10) Uti 1865 års utlåtande, sid. 119, har, efter antecknande, att ändring uti
nu gällande stadganden om nödiga åbyggnader och deras beskaffenhet å prostgårdar
på landet blifvit uti afgifna yttranden bestridd och afstyrka ibland andra
skäl, jemväl på den grund, att sådan ändring vore mot privilegierne stridande,
Collegium anfört, att af hvad sålunda och i öfrigt blifvit i ämnet yttradt Collegium
icke funnit skäl frånträda dess förut i underdånigt utlåtande den 28 Februari 1862
uttalade tanka om företrädet af den nu ifrågasatta grunden för prestgårdsbyggnad
framför de föreskrifter, som nu äro gällande och »hvilka så vidt de till privilegier
äro att hänföras, icke utan PresteStåndets eget medgifvande
kunna förändras, vid hvilket förhållande ordandet om kränkning af
dessa privilegier icke förtjenar vidare uppmärksamhet».

Denna Collega »förklaring» har eu Komminister i Trögds kontrakt, Upsala
stift, (346 v.) funnit »högst oväntad», då Collegium, »i fall det då ännu
h vilande, men sedermera antagna Kongl. Representationsförslaget skulle,
såsom nu verkligen skett, blifva upphöjd! till grundlag, väl vet, att
det, enligt denna nya Riksdagsordning, ej längre kommer att finnas
något på de blifvande riksdagarne representerad! särskild t Prestestånd,
lika litet som något annat Riksstånd, och att rikets presterskap följaktligen
hädanefter derigenom blifvit betaget all utväg att, såsom vid
de fordna riksdagarne, sina få, ännu återstående, visserligen foga
afvundsvärda, men redan nu nog dyrköpta privilegier från all vidare
kränkning och obehörigt intrång bevara».

Vid författandet af dess underdåniga utlåtande den 30 Mars 1865 måste
Collegium naturligtvis taga hänsyn till hvad, då gällande grundlag stadgade, och
icke till hvad, eu möjligen blifvande sådan kunde komma att innehålla, ehuru
Collegium icke blott hade sig bekant både tillvaron och beskaffenheten af det

Kongl. Representationsförslaget, utan äfven visste — hvarom likväl anmärkaren
synes hafva varit aldeles okunnig — att dermed och såsom följd deraf stod i
sammanhang jemväl ett förslag till eu ändring i 114 §. Regeringsformen, enligt
hvilket förslag en annan myndighet än PresteStåndet, nemligen Kyrkomötet, skulle
framdeles komma att bevaka presterskapets privilegier.*)

**) Efter att sålunda hafva upptaget hvad emot förslaget i allmänhet blifvit
erinradt, öfvergår Coliegium till granskning af de mera speciela anmärkningar,
som mot förslaget framstälts, dervid Coliegium skall beträffande hvarje §. och
moment särskildt sig i underdånighet yttra, med citerande inom paranthes af de
blad, der anmärkningarne förekomma, men anser sig förut böra i underdånighet
anmäla, att uti underdåniga utlåtandet den 30 Mars 1865, sid. 111, bordt bland författningar
äfven omnämnas 26 §. 1 mom. i Kongl. Instruktionen för Landshöfdingarne
och de vid länsstyrelserne anställde tjensteman af den 10 November 1855.

§ 1.

1) Komminister Pålman har, enär, enligt Kongl. Stadgan den 18 Juni 1842,
församling är skyldig upplåta fri bostad och nödiga uthus åt examinerad folkskolelärare
samt folkskolan i administratift hänseende står under öfverinseende af
kyrklig myndighet, (10, 10 v. & 16) ansett skäligt, att bland fjerde klassens boställen
folkskolelärares upptagas.

2) Ordet »pastorsadjunkter» synes Consistorium i Linköpings stift (104
v.) böra utbytas mot »pastoratsadjunkter», Indika 2:ne uttryck icke hafva enahanda
betydelse.

3) Af Consistorium i Carlstads stift är (193 v.), i likhet med hvad ock blifvit
af presterskapet i Kihls kontrakt derstädes (199 v. & 200) yttradt, anmärkt, att vid
boställenas klassifisering äro förbigångna dels i andra klassen kyrkoherdeboställen
i prsebendepastorater, enär de icke kunna sägas »bebos» åt kyrkoherdarne, Indika
äro pligtige att bo i universitets- eller stifts-staden, hvarföre lämpligare är, att
andra klassens prestgårdar benämnas »kyrkoherdeboställen»; — och dels i
tredje klassen pastorats- och socken-adjunkts boställen, Indika derföre böra upptagas,
hvarvid Consistorium särskildt erinrat, att i stiftet finnas icke pastors- men
väl pastorats-adjunkts boställen, ehuru i Collega underdåniga utlåtande annorlunda

*) Se omröstningsprotokoll A, 3:o.

**) Se omröstningsprotokoll A, 4-.o.

uppfattats; varande jemväl yttradt af några piaster i Pryksdals kontrakt (210 v.),
att med de i §:n omnämda Pastorsadjunkter och Sockenpredikant^- torde menas
Pastorats- och Socken-adjunkter; af presterskapet i Norra Dals kontrakt (229 v.),
att ordet »pastorsadjunkter» hör mot »pastoratsadjunkter» utbytas; och af
presterskapet i Södra Dals kontrakt (231), att med »pastorsadjunkter» torde
menas »pastoratsadjunkter».

4) Presterskapet i Onsjö kontrakt, Lunds stift, (294), med hvilket Consistorium
derstädes sig förenat (282 v.), har anmärkt, att, då i Skåne finnas sodalitiehemman,
altaregods m. m., torde sådana äfven böra i femte klassen specificeras.

5) Af LandshöfdingeEmbetet i Elfsborgs Län (326 v.) yttras, att inom länet
och veterligen icke eller inom hela riket finnas boställen för pastorsadjunkter, men
i den del af länet, som tillhör Carlstads stift, eller Dalsland, äro flerestädes pastoratsadjunkter,
åt församlingarne pastoratsvis antagne och afiönade särskilde prestman,
åt hvilka, vanligen på församlingens bekostnad, äro upplåtna boställen, Indika böra,
såsom tillhörande tredje klassen, uttryckligen nämnas.

6) En Komminister i Trögds kontrakt, Upsala stift, har anmärkt, dels (345
v.) att komministrarne på landet förut, likasom komministrarne i städerne, i 3:ne
klasser indelade, kunna icke ens sins emellan, långt mindre med hänsigt till komministrarne
i städerne, till en och samma klass med billighet hänföras, med afseende
å »boningshus» för sig sjelfve, sina familjer och sitt tjenstefolk, utan bör
så väl härvid, som likaledes hvad »ladugårdshusen» vidkommer, skäligt afseende
göras på boställenas större eller mindre egovidd, läge och afkastning, som gör
somliga hus öfverflödiga, andra deremot aldeles oumbärliga; — och dels (346) att,
då beträffande klockare- och orgelnist-boställen, åtminstone på landet, icke blott
dessa boställsinnehafvares utan ock folkskolelärare-tjensten är förenad, åtnjuta dess
innehafvare mångenstädes fullt ut lika stor, om ej större årlig löneinkomst än
komministrar på landet, utan deremot svarande byggnadsskyldighet; hvadan billigt
synes vara att antingen nedflytta komministrarne till fjerde klassen eller uppflytta
de till denna klass nu hänförda boställsinnehafvare till tredje klassen.

7) Presterskapet i Håbo kontrakt, samma stift, har (356 v.) ansett, att vid
förekommande fall af komministertjenstens indragning pastor, i händelse han af
komministersbostället blifver innehafvare, bör befrias från all annan byggnadsskyldighet
än sådan, som är föreskrifven för egendomar af femte klassen.

8) Då inom Ålems pastorat, Stranda kontrakt, Calmar stift, tinnes en pedagogi,
som skötes af prestman, hvilken innehar l''/2 hemman till boställe, har presterskapet
i nämnde kontrakt (384) velat sådant anmäla, under hemställan, om denna
lägenhet bör i Boställsordningen inrymmas.

9) Af anledning, att de med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd på ett eller annat
ställe i riket antagne brukspredikanter äro så fåtalige, att några allmänna lagstadganden
icke synas vara erforderliga för ordnandet af deias, manligen genom
särskilda aftal till belåtenhet bestämda löneförmåner af bostad m. in., har Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vester-Norrlands län (407 v.) ansett denna
klass af prestman icke böra omnämnas.

10) Då de till 4:de och 5:te klasserna hörande boställen och hemman skola
på lika sätt bebyggas och de jemväl i andra omständigheter, som på klassindelningen
kunna inverka, ega med hvarandra fullkomlig likhet, har LandshöfdingeEmbetet
i Nyköpings län (410 v.) ansett dessa båda klasser lämpligen kunna och
böra till en sammanslås.

11) Lappmarkspastorernes boställen har presterskapet i Westerbottens tredje
kontrakt, Hernösands stift (454), ansett böra till tredje klassen hänföras, enär
nämnde pastorer i allmänhet ej hafva dyrare lefnadskostnad än komministrarne.

Redan i 1865 års underdåniga utlåtande, sid. Ill, har Collegium ansett eu
Eklesiastik Boställsordning icke böra upptaga folkskolelärare-boställen, hvilket
äfven eger tillämpning å den i Alems pastorat befintliga pedagogi; hvadan Collegium
icke kan tillstyrka något afseende å hvad härom i 1 och 8 punkterne yttras.

Hvad, som anföres i 6:te punkten om komministers- klockare- och orgelnistboställen;
i 10:de punkten om sammanslagning af fjerde och femte klasserne; och
i ll:te punkten om pastorsboställen i Lappmarken bär Collegium ej funnit böra
till någon ändring i förslaget föranleda; och då, för den händelse att, såsom i 7:de
punkten upptages, indragning af ett komministersboställe och dess öfverlemnande till
kyrkoherde förordnas, skyldighet att bebygga detsamma såsom komministersboställe
upphört, samt föreskrift, huru med bebyggandet deraf bör förfäras, särskildt torde
komma att meddelas, lärer något allmänt stadgande för ett sådant specielt fäll icke
lämpligen böra i en Eklesiastik Boställsordning införas.

1 stället för orden »prestgårdar, som af kyrkoherdar bebos», torde, med anledning
af hvad i 3:dje punkten är anmärkt, i stället böra införas: »kyrkoherdeboställenideell
dä brukspredikanter på enskild begäran anställas, dervid deras löneförmåner

af bostad m. m. bestämmas, torde, i enlighet med 9:de punkten, ordet »brukspredikanter»
höra uteslutas.

Med anledning af hvad under 3:dje punkten är antecknadt, anser Collegium
ordet »sockenpredikanter» böra till »socken-predikanter eller -adjunkter» förändras; äfvensom
det i 2:dra, 3:dje och öde punkterne anmärkta ordet »pastorsadjunkter», hvilket
genom missskrifning tillkommit, bör emot »pastoratsadjunkter» utbytas.

Efter ordet »mensal» anser Collegium böra, med anledning af hvad under 4:de
punkten är antecknadt, tilläggas: »eller andra lönings-».

Med afseende å hvad sålunda och i öfrig! förekommit tillstyrker Collegium,
att § 1 må erhålla följande lydelse:

»Boställen samt andra hemman och lägenheter, anslagna eklesiastike embets- och
tjenste-män, indelas med hänseende till de byggnader, som derå böra finnas, i fem klasser
och räknas till första klassen: Biskopars embetsgårdar i städerne och boställen på
landet; till andra klassen: Kyrkoherdébostållen; till tredje klassen: boställen åt
Komministrar, Kapellprester, vice Pastorer, Socken-predikanter eller -adjunkter, tredje Predikanter
och Pastoratsadjunkter; till fjerde klassen: boställen åt Klockare och Orgelnister;
samt till femte_ klassen: prcebende- slom- annex- och mensal- eller andra lönings-hemman,
äfven de, som äro till enkesäten anordnade.»*)

§ 2.

1) De 2:ne benämningarne: bostads- och ladugårds-hus har Pålman (10 v.)
väl funnit vara i fråga om byggnadsskyldighets fullgörande beqväma i lagstiftningsväg
och således kunna i §:n qvarstå, men, då vid tillämpningen deraf i följande
§§ förekommer den oegentligheten, att hus, som bebos af menniskor, komma under
benämningen ladugårdshus och tvärtom, har han ansett, att, till förebyggande af
alla nominella oegentligheter, benämningarne böra utgå och i stället lika ändamålsenligt
stadgas: Församling bygge 1) sätes byggning etc., Boställshafvare 1) ko- oxoch
får-hus m. fl.

2) Indelningen uti »bostadshus» och »ladugårdshus»-synes Eders Kongl.
Maj ds Befallningshafvande i Blekinge län (403 v.) mindre rig-tig, ty med »bostadshus»
förstås, efter allmänt språkbruk, alla hus å bostaden och således äfven ladugårdshus,
hvarföre indelningen bör blifva den i nu gällande lag begagnade af mangård
och ladugård eller mangårds- och ladugårds-hus.

'') Se omröstningsprotokoll A, 5:o.

3) Dä drängstugan skall räknas till de s. ii. ladugårdshusen, har LandshöfdingeEmbetet
i Nyköpings län (411) hemstält, att denna sednare benämning må
emot »landtbruksbyggnåder» utbytas.

Med föranledande af hvad sålunda blifvit anmärkt och till öfverensstämmelse
med de uti allmänna lagen begagnade benämningar hemställer Collegium, att § 2
må erhålla följande lydelse:

»Abyggnaden är i allmänhet af två slag: mangård och ladugård.»*)

§ 3.

1 inom.

1) Beliofvet af spannmålsbod har LandshöfdingeEinbetet i Gottlands län (5)
förestält sig böra vara beroende af, om jord finnes till bostället, då i annat fäll
hushållsspannmålen torde kunna utan särskild magasinsbyggnad rymmas; hvarförutan
LandshöfdingeEmbetet ansett momentet hafva en sådan lydelse, att, om jord
hörer till bostället, författningen skulle kunna tydas så, att biskopen bör erhålla
2:ne drängstugor och" 2:ne stall, hvilket icke kan vara meningen.

2) Kyrkoherden i Hardemo, Rumla kontrakt, Strengnäs stift, har (97) yttrat
sig om 3, 4 och 5 §§ i ett sammanhang och dervid hufvudsakligen anfört: att, då
dels allmänna språkbruket fordrar, det drängstuga räknas till bostadshus och ej till
ladugårdshus, och dels innehafvare af boställe i alla händelser, äfven om intet jordbruk
är med detsamma förenadt, nödvändigt måste hafva dräng, som för flerahanda
sysslors förrättande är alldeles oumbärlig, bör drängstuga såsom bostadshus och ej
såsom ladugårdshus anses; — att vid boställen af första, andra och tredje klasserne
i stad mindre stall och vagnshus likaledes, äfven om intet jordbruk är med sådant
boställe förenadt, äro nödvändiga och sålunda böra räknas till bostadshus; — att
detta också, om byggnadstomten är inskränkt, vore särdeles lämpligt, enär de öfriga
husen på tomten utgöras af bostadshus, som kunna till största delen inrymmas
under ett tak; — och att ett sådant inrymmande ej kan ske, om ofvannämnde hus
anses såsom ladugårdshus, då de, såsom afsöndrade från de öfriga, skulle kräfva
relativt stor kostnad att bygga och underhålla, men i motsatt fall, eller om de lika
med öfriga husen tillhöra församlingen, kunde med ringa kostnad med bostadshusen
sammanföras och underhållas; och har på grund häraf denne Kyrkoherde föreslagit,
ibland annat, följande lydelse af nu ifrågavarande moment:

*) Se omröstningsprotokoll A, Ö:o.-

»I stad skola biskops bostadshus utgöras af: karaktershus, stuga
för en dräng, visthusbod, spannmålsbod, källare, brygghus med bakugn
och tvättstuga, vedlider, mangelbod, mindre stall och vagnshus, hemligthus
och brunn, der ej annars tillgång på godt och tillräckligt vatten
finnes, samt, om så stor jord är med egendomen förenad, att synerätt
pröfvar särskilda hus härför nödiga, af följande ladugårdshus: större
drängstuga, större stall, redskapshus, fä-, får- och svin-hus, hus för höns
in. fl. småkreatur, foderlada samt loge med lador.» -

3) Consistorium i Linköpings stift anser (104 v.) till bostadshus böra hänföras
äfven drängstuga, mindre stall och vagnshus, derför grund synes kunna hemtas
i 2 mom. 4 § och i 7 §, enär till bostadshus väl böra räknas alla sådana byggnader,
som äro behöfliga äfven på de ställen, der boställshafvare icke sjelf sköter
jordbruk.

4) Åt ordställningen anser Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings
län (138 v.) den slutsats kunna dragas, att, då jord är med egendomen
förenad, derstädes skola, jemte större drängstuga och större stall, finnas äfven särskild
stuga för en dräng och mindre stall, hvilket, om så är meningen, likväl synes
vara öfverflödigt; varande hufvudsakligen enahanda anmärkning framstäld af Eders
Kong! Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge och Vester-Norrlands län (404 & 408)*).

5) Consistorium i Carlstads stift och presterskapet i Kihls kontrakt hafva
(194 v. & 200) ansett dels spannmålsbod vara öfverflödig, om icke jordbruk är med
biskopsboställe i stad förenad!, och dels »tvättstuga» böra förändras till »bagarekammare»,
emedan man väl möjligen kan tvätta, men icke baka i brygghuset.

6) Presterskapet i Wikornas södra kontrakt, Göteborgs stift, anser (249 v.),
att, enär stall och vagnshus äro lika nödvändiga för boställshafvare utan som med
jordbruk, böra dessa byggnader med fullt skäl hänföras till bostadshus och icke
till ladugårdshus.

7) Då bakugn väl lämpligast bör vara i särskilt rum anbringad, synes
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län (321 v.), det bör, för
undvikande af tvätydighet, i stället för: »brygghus med bakugn och tvättstuga»
införas: »brygghus, innehållande tvättstuga och bagarestuga med
bakugn».

*) Se omröstningsprotokoll A, 7:o.

8) Visthusbod och spannmålsbod, hvilka nämnas såsom särskilda hus, anser
LandshöfdingeEmbetet i Elfsborgs lön (326 v.) alltid kunna och böra i ett bus
sammanbyggas utöfver hvad 9 § i detta ämne förmår.

9) Eders Kong! Maj:ts Befallningshafvande i Vester-Norrlands län anmärker
(407 v.), att, då med ladugårdshus enligt språkbruket förstås sådana byggnader,
som för boskap eller gröda blifvit uppförda, synes drängstugas hänförande till dylika
hus, vara dessinera oegentligt, som, med tillämpning häraf på stadganderne i 9
och 10 §§, drängstugan, ehuru med eldstad försedd, skulle få sammanbyggas under
ett tak med fähuset samt rör och halm till täckningsämnen derå användas.

10) Presterskapet i Vesterbottens tredje kontrakt, Hernösands stift, har (454
v.) ansett brunn böra finnas äfven vid ladugården.

Collegium, som redan i dess underdåniga utlåtande den 28 Februari 1862
till ladugården hänfört drängstuga, stall och vagnshus, har uti förslaget bibehållit
denna fördelning af skäl, att dessa hus, om ock eu prest äfven utan jordbruk kan
deraf vara i behof, likväl hufvudsakligast och egentligen äro nödiga för jordbruket;
och Collegium hemställer, att dervid äfven framdeles må förblifva, samt således de
uti 2:dra, 3:dje, 6:te och 9:de anmärkningspunkterna uppfattade yrkanden om ändring
härutinnan lemnas utan nådigt afseende.*)

Med hänsigt till stadgandet i 9 § 2 mom. tarfvas icke någon särskild föreskrift
om sammanbyggnad af visthusbod och spannmålsbod, såsom i 8:de punkten
framstälts; och då en brunn synes vara nog, lärer hvad i 10 punkten yrkats icke
förtjena nådigt afseende.

Häremot finner Collegium, med godkännande af hvad, som är anfordt i
-punkterna 1 och 5 om spannmålsbod; 1 och 4 om 2:ue drängstugor och stall; och
5 och 7 om brygghuset, sig böra i underdånighet tillstyrka följande förändrade
lydelse af detta moment:

»/ stad skall biskops embetsgård utgöras i mangården af sätesbgggning, visthusbod,
källare, brygghus, jemväl innehållande tvättstuga och bagarestuga med bakugn, vedlider,
mangelbod, hemligthus och, der ej annars tillgång på godt och tillräckligt vatten finnes,
brunn, hvaremot till ladugården skall räknas stall och vagnshus samt drängstuga; men är
jordbruk med egendomen förenadt, skola_ äfven uppföras i mangården: spannmålsbod, och

‘) Se omröstningsprotokoll A, 8:o.

i ladugården: redskapshus, fä-, får- och svin-hus, hus för höns m. fl. småkreatur, foderlada
samt loge med lador.» *)

2 mom. Orden »rättade efter behofvet och» ånger Collegium kunna såsom öfverflödiga
uteslutas. **)

§ 4.

1) AOd denna samt 5, 8 och 10 §§ har under anförande, att föreskrifterne
angående de till andra och tredje klassernas boställen hörande bostads- och ladugårds-hus
synas dels i allmänhet erfordra förändring till någon inskränkning i
boningsrummens antal, och dels icke utan många olägenheter kunna öfver allt i
landet tillämpas, emedan lokala förhållanden, seder Qch bruk på olika orter förete
högst betydliga skiljaktigheter, hvilka vkf bestämmandet af byggnadernas beskaffenhet
nödvändigt påkalla afseende, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands
län (425 v.) hemstält: att storleken och beskaffenheten af ifrågavarande
hus jemte deras byggnads- och täcknings-ämnen samt rummens antal och öfriga
inredning må särskildt för hvarje län föreslås af eu nämnd samt derefter af Eders
Kongl. Maj:t i nåder pröfvas och fastställas; — att denna nämnd kan bestå af en
ordförande, utsedd af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, och två ledamöter, utsedde
den ene af länets landsting och den andre af Domkapitlet; — att nämnden bör
sammanträda i länsresidensstaden och ega att sig till biträde tillkalla byggmästare
eller andre sakkunnige män; — att nämndens förslag med tillhörande ritningar ingifves
till Kong], Maj.-ts Befallningshafvande, som till Eders Kongl. Maj:t insänder detsamma
jemte eget och Domkapitlets underdåniga utlåtanden; — och att kostnaden
för nämndens sammanträde samt förslagets och ritningarnes upprättande ersättes
af allmänna medel efter de grunder, som särskildt varda i nåder bestämda.

2) Kyrkoherden i Brunskogs pastorat, Fryksdals kontrakt och Carlstads stift,
har (208) uppgifvit, att prestgårdens mark är så belägen, att både bostads- och
ladugårds-hus behöfvas å 2:ne ställen, enär en större bergshöjd med svåra nedstigningsvägar
å ömse sidor åtskilja hemegorna från utegorna, så att dessa 2:ne
possessioner, ehuru närbelägne, nödvändigt måste brukas för sig sjelfva och tarfva
en fullständig åbyggnad; och då Collegium icke synes hafva förestält sig ett slikt

*) Se omröstningsprotokoll A, 9:o. och C.

**) Se omröstningsprotokoll A, 10:o.

undantagsfall, har Kyrkoherden ansett sig böra anmäla detsamma, på det nödigt
stadgande måtte i Boställsordningen blifva intaget.

En sådan åtgärd, som Eders Kong! Maj ds Befallningshafvande i Östergötlands
län föreslagit, torde i allmänhet lika litet finnas nödvändig i fråga om
eklesiastika boställen, som den ansetts erforderlig beträffande militära eller civila
boställen, ehuru äfven de, lika med de förra, äro i olika landsorter belägna; hvadan
något stadgande i den föreslagna syftningen icke kan af Collegium, under åberopande
i öfrigt af hvad i 1865 års utlåtande sidd. 121 och 122 i likartad! ämne förekommer,
i underdånighet tillstyrkas.

Icke heller kan Collegium finna det undantagsförhållande, som i Brunskogs
pastorat skall ega rum — måhända det enda i hela riket — påkalla något särskildt
stadgande i Boställsordningen, utan torde det med tillämpning af 8 § 2 inom., och
då naturligtvis blott en sätesbyggning äfven i detta pastorat erfordras, tillhöra synerätt
att angående alla öfriga hus, derest flere eller färre deraf behöfva på mera än
ett ställe uppföras, föreskrifter meddela.

1 mom.

1) Den ändamålsenliga föreskriften i 10 § 7 punkten om beredande af foderrum
i hus, der kreatur äro inrymda, har synts LandshöfdingeEmbetet i Gottlands
län (5 v.) göra foderlada i det närmaste öfverflödig.

2) Framför ordet »foderlada» anser Pålman (16) böra tilläggas: »och der
behofvet så påkallar», då byggnadsskyldighet af foderlada bör endast vara vilkorlig,
enär dels detta hus, om foderskullar byggas tillräckligt höga, 5 fot från
skullbotten till takfot, icke beköfs utom på aflägsen utäng, och dels numera, efter
nya pålitliga sätt, dös sättes lika väl af hö som af halm.

3) Inom Wexiö stift hafva följande hus ansetts böra från ladugården till
mangården öfverflyttas nemligen: drängstuga af presterskap i Kinnevalds och Norrvidinge
kontrakt (30 och 45); drängstuga och vagnshus i All bo kontrakt (31);
drängkammare, vagnshus och stall i Sunnerbo och Konga kontrakt (38, 40 och 41);
drängstuga med handtverksrum i Upvidinge kontrakt (49); samt drängstuga, stall,
vagnshus och svinhus i Wista kontrakt (62 v.) och Consistorium (27 v.), derföre
såsom skäl hufvudsakligen anförts: att boställsinnehafvare behöfver egen stalldräng,
åkdon och hästar, i händelse bostället varder utarrenderad!; — att innehafvare af
prestboställe, äfven om dermed jordbruk icke är förenad!, likväl behöfver dessa hus;
— att, om åter till boställe hörer jordbruk, det icke är lämpligt, att indelningshafvaren

inhyser sin dräng samt vagnar och hästar i de hus, som tilläfventyrs äro för eu
arrendator uppförda eller upplåtna; — att, då drängstuga, vagnshus och stall af
Collegium ansetts nödvändiga för presterskapet i städerne såsom bostadshus, borde
deraf framgå, att dessa hus böra äfven på landet så anses, helst presten der behof
ver göra flera resor både inom och utom församlingen och dessutom ofta måste
till herbergerande emottaga främmande med deras körsvenner, hästar och vagnar,
oberoende åt, om han sjelf brukar jorden eller icke; — att, om indelningshafvare!!
vill utarrendera prestgården, må det vara hans ensak att bestämma, huru han vill
hysa arrendatorn, hans folk, vagnar och hästar, utan att bostället betungas med
att underhålla sådana hus, som i enskilda fall kunna anses nödvändiga; — att,
enär presterne ej gerna kunna undvara manlig betjening, vare sig vid resor i tjensteärender
eller för andra i och för embetet erforderliga tjenstbarheter, och då det
synes vara församlingens åliggande att anskaffa och underhålla bostad för eu dylik
person, bör det icke vara mycket mera betungande att äfven anskaffa bostad till
de drängar, som för boställets brukning kunna erfordras; derigenom åtminstone
den naturliga bestämmelse vunnes, att till boställshus hänföras alla de hus, som af
meuniskor bebos; — och att konsistorium uti dess förslag dels utgått frän den
synpunkten, att till bostadshus borde räknas hvad, som i allmänhet för en någorlunda
talrik familjs utrymme och beqvämlighet erfordras, äfven om jordbruk icke
innehafves, och dels tagit hänsyn till förutvarande förhållanden.

4) Presterskapet i Östra Härads kontrakt, samma stift, har (58) ansett drängstuga
böra icke blott till bostadshus hänföras, helst den i sjelfva verket är det
och, vid jemförelse emellan åbyggnadernes närvarande och blifvande fördelning
emellan presterskapet och församlingen, synes med större rättvisa tillhöra församlingen,
så vida icke presterskapet skall genom det nya betungas; utan ock vid
boställen med jordbruk uppföras med 2:ne rymliga ruin på nedra botten och ett
handtverksrum på den öfra för att äfven kunna vid sådant behof inrymma hälftenbrukare
eller arrendator, enär, om utrymme för arrendator och handtverksrum icke
finnas, öfverloppshus för detta behof blifver nödvändigt, hvilket är både mera betungande
för bostället och eu obehaglig handel för presterskapet.

5) Bakugnens förläggande till köksspisen i sätesbyggningen i stället för dess
inrättande uti brygghuset, som altid måste vara uppfördt på längre afstånd från
mangårdens öfriga hus, bär presterskapet i Konga kontrakt, samma stift (40),
tillstyrkt.

6) På de här ofvan under 3 § 1 mom. antecknade skäl har Kyrkoherden i
Hardemo, Rumla kontrakt, Strengnäs stift (97 v.) ansett »drängstuga» böra från
ladugårdshus till bostadshus öfverfiyttas.

7) Förslag till ändring uti fördelningen af bostads- och ladugärds-lius, beträffande
ömsom endast kyrkoherdeboställen och ömsom både kyrkoherde- och
komministers-boställen, äro inom sistnämnde eller Strengnäs stift äfven i öfrigt framställda
af innehåll, att bland bostadshus böra upptagas, enligt yttranden från Consistorium
(65): lämpligt vagnshus samt ett mindre stall, å kyrkoherdeboställen med
minst 4 och å tredje klassens boställen med minst 2 spiltor; — Domprosteriets
kontrakt (67 v.): drängstuga, vagnshus och ett mindre stall; — Oppunda östra
kontrakt (72): drängstuga, stall, vagnshus och rum för handtverkare; — Oppunda
vestra kontrakt (74): mindre stall och vagnshus; — Nyköpings vestra kontrakt
(75): stuga åt stalldräng och stall med foderlada; — Nyköpings östra kontrakt
(77 v.): stall; — Vester Rekarne kontrakt (84): antingen stall med höskulle, 5 spilt
och utrymme för seltyg m. in. samt drängstuga eller ock endera; — och Öster
Rekarne kontrakt (88 v.): drängstuga, stall med 4 å 5 spiltor och vagnshus; hvaremot
dels, enligt yttranderne från Oonsistorium samt Domprosteriets, Nyköpings
östra jemte Vester och Öster Rekarne kontrakter, spannmålsbod ansetts kunna till
ladugårdshus öfverfiyttas, och dels presterskapet i Nyköpings vestra och Vester
Rekarne kontrakter förklarat sig vilja medgifva minskning i boningsrummens antal;
och har utom åtskilligt, som här förut är upptaget, såsom grund för förslagen
hufvudsakligen anförts: att de öfverensstämma med grundsatsen för byggnadernes
fördelning i bostads- och ladugårds-hus; — att till presterskapets lindring* böra
hänföras till bostadshus så många och till ladugårdshus så få byggnader som möjligt;
— och att spannmålsbod hädanefter ej blifver behöflig, när lefverering in natura
upphör.

8) En prest i Glanshammars kontrakt, samma stift, har (92 v.) ansett, att
till beredande af nödigt rum för arrendator bör efter ordet »drängstuga» tilläggas
»jemte kök och kammare» eller åtminstone »kök», helst det är toga troligt,
att synerätt skall, med stöd af 8 § 2 inom., finna sig befogad att fureskriiva ett
sådant tillägg, om det saknas i Boställsordningen; och kunde boställshatvarens härigenom
i någon män förökade byggnadsskyldighet jemnas dermed, att vagnshus till
bostadshus öfverflyttades.

9) Tväune prester i Rumla kontrakt, samma stift, hafva (93 & 96) ansett,

dels att, då bakugnen är den enda på bostället, hvaraf följer, att tvättstugan måste
äfven till bagarestuga begagnas, men mångenstädes brygghus så väl som tvättstugor
uppföras med stengolf och utan allt inre tak, hvilket byggnadssätt gör tvättstugan
fullkomligt obrukbar till bagarestuga, så bör efter ordet »tvättstuga» tilläggas:
»eller bagarestuga»; — och dels att orden: »foderlada samt loge med lador»
böra förändras till »foderlador samt logar med lador efter boställets
behof», enär en foderlada och en loge mångenstädes blifva otillräckliga.

10) Inom Linköpings stift hafva mera eller mindre omfattande anmärkningar
framställts. Sålunda bär yttrats:

a) af presterskapet i Södra Wedbo kontrakt (156), att, på det prestens
byggnadsskyldighet icke må öfver höfvan betungas derigenom, att flera hus, än
förr varit vanligt, åläggas presterskapet att bygga och underhålla, böra hänföras
till bostadshus: 1) sätesbyggning; 2) brygghus med spis, bakugn, pannemur och
bagarestuga; 3) spannmåls- och visthus-bod i två afdelningar med 2:ne loft; 4) källare;
5) drängstuga med 2:ne rum, ett större och ett mindre; 6) hemligthus; 7) stall
för hästar med 6 spiltor och foderskulle; 8) vagn- och ved-bod; 9) brunn med tillbehör;
alla husen af den dimension, som Domkapitlet föreslagit; — och till ladugårdshus:
1) ladugård, innehållande ko- och ox-hus; 2) fårhus med foderskulle och
redskapslider; 3) loge med 2:ne golf; 4) en lada till förvarande af halm och löf;

5) svinhus och hönshus; 6) en eller två brunnar med tillbehör; varande i ämnet
vidare anfördt: att med billighet synes vara öfverensstämmande, det stall och vagnbod
hänföras till de hus, som af församlingen böra byggas och underhållas, ty en
pastor, som i de aldra flesta fall måste skjutsa sig sjelf vid alla förefallande förrättningar,
är i behof af dessa hus, äfven om han icke har något jordbruk; — och
att pastorernes byggnadsskyldighet dessutom blir hädanefter vida större, än den
hittills varit, dock ville pastorerne ej undandraga sig densamma, så vida äfven
komministrars och klockares bold komma under samma kategori, att deras innehafvare
bygga uthusen och församlingen mangårdshusen.

b) att till bostadshus böra hänföras drängstuga, stall och vagnshus: af presterskapet
i Rankekinds (116 v.) och Wifolka (148) kontrakt; — drängstuga, mindre
stall och vagnshus: af Consistorium (104 v.) och presterskapet i Göstrings kontrakt
(149); — drängstuga och stall: af presterskapet i Skärkinds (118), Lysings
(154) och Norra Wedbo (155) kontrakt; — fähus och stall: af en prest i Norrköpings
kontrakt (122); — drängstuga och vagnshus: af presterskapet i Wikbolands

(123) och Hammarkinds (126) kontrakt; — drängstuga: af presterskapet i Domprosteriets
(107) och Norrköpings (120) kontrakter samt en prest i Kinds (140 v.) kontrakt;
— och stall med foderskulle: af en prest i Södra Tjusts kontrakt (132) i
det fall, då församling icke bygger både till pastor och till komminister; varande
för dessa åsigter uti några yttranden vidare skäl icke anförda och i andra åter i
sådan egenskap andraget: att dessa hus äro i och för tjensten för prest behöfliga
äfven på de ställen, der lian icke sjelf sköter jordbruk; att Collcgii förslag strider
emot både PresteStåndets förslag och Kongl. Resolutionen den 10 Augusti 1762;
och att, utan denna ändring, presterskapet får för stor byggnadsskyldighet, hvilket
är obilligt, då det otvifvelaktigt faller sig mycket lättare för eu hel församling, än
för en boställshafvare ensam, att densamma utgöra.

c) att till ladugårdshus såsom rätteligen dit hörande bör hänföras spanmålsbod:
af presterskapet i Domprosteriets (107) och Göstrings (149) kontrakter.

d) att såsom öfverflödiga böra försvinna mangelbod och foderlada: af presterskapet
i Domprosteriets kontrakt (107); — bakugn och tvättstuga: af presterskapet
i Bergslags kontrakt (128); — och tvättstuga: af presterskapet i Göstrings kontrakt
(149).

e) af Gonsistorium (105), att »tvättstuga» bör mot »bagarestuga» utbytas;
— samt af presterskapet i Domprosteriets kontrakt (107), att efter »visthusbod»
bör tilläggas »med loft för husbehofssäd», och »brygghus med bakugn och
tvättstuga» förändras till »brygg- och tvätt-hus»; — och i Göstrings (149) kontrakt
och en prest i Norrköpings kontrakt (122), att bakugn bör icke i brygghus
utan i köket inrättas, såsom öfverflödig på det förra, men vanlig på det sednare
stället.

f) att godkännande af Consistorii förra förslag den 14 October 1863 yrkats
af presterskapet i Norra Tjusts kontrakt (130) helt och hållet, och i Ydre kontrakt
(142 & 147) med vissa förändringar.

11) Af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län är (158 v.)
anfördt: att, enligt Resolutionen på presterskapets besvär den 10 Augusti 1762,
hafva »drängstuga» samt »vagnshus eller redskapshus» förklarats böra af
pastorerne byggas, hvilka bägge hus äfven blifvit i förslaget bland ladugårdshusen
upptagna; men, då den hittills bestående fördelningen af byggnadsskyldigheten
emellan presten och församlingen i afseende på kyrkoherdeboställen å landet icke
vidhållits, enär till ladugårdshusen, hvilka skulle af boställshafvaren byggas och

underhållas, hänförts äfven stall och särskilt redskapshus samt den lada med loge,
hvilken församlingen haft att bygga; och presten hittills varit befriad från byggande
af både vagnshus och redskapshus, utan blott behöft uppföra ettdera; alltså, och
då drängstuga, hvilken jemväl i 1762 års Resolution räknas till mangården, samt
stall och ett mindre vagnshus, der de för embetsresor nödiga bättre åkdon kunna
förvaras, äro behöfliga utan afseende på hvad, som erfordras till boställets skötsel,
synas sistnämnde tre hus böra bland bostadshusen upptagas, på sätt PresteStåndets
förslag innefattar.

12) Inom Skara stift har yttrats af presterskap^ i: Wiuköls kontrakt (169)
såsom en önskan, att drängstuga och vagnbod blifvit bland bostadshus upptagna; —
Kåkinds kontrakt (176), att mangelbod blir öfverflödig, om efter tvättstuga tillägges:
»med utrymme för mangel», och att »hus för höns m. fl. småkreatur» kan
uteslutas, enär dessa icke räknas till de nödvändiga husdjuren och af somliga till
och med anses, om icke såsom skadedjur, åtminstone såsom okynnes fä, för hvilkas
vård ingen boställshafvare må kännas skyldig att hålla byggnad: — och Södra
Wadsbo kontrakt (180), att tvättstugan bör förses med eldstad för att jemväl kunna
till bagarestuga begagnas; och har Consistorium (163) ansett Kåkinds presterskaps
yttrande förtjent af nådigt afseende.

13) Inom Carlstads stift är yttradt af eu prest i Gillbergs kontrakt (224),
att sätesbyggningen med dess 2:ne våningar, rum och dimensioner äfvensom dit
hörande byggnader och uthusen äro rundeligen föreslagna; — af Consistorium
(194 v.), dels att såsom bostadshus böra räknas äfven drängstuga och vagnbod,
hvartill jemväl kunde läggas ett mindre stall för 2:ne hästar, helst dessa byggnader
för en prest på landet äro nödvändiga, om han ock icke har jordbruk; och dels
att »tvättstuga» bör, likasom vid 3 § 1 mom. anmärkts, utbytas mot »bagarekammare»;
— af presterskapet i Kilds kontrakt (200 v.), att sistnämnde förändring
bör ega ruin och i öfrig t att vagnbod bör räknas till bostadshus, enär åkdon
icke behöfvas för åkerbruket, men äro för embetsresor nödvändiga; — af presterskapet
i Elfdals kontrakt (203 & 204), att till bostadshus bör räknas drängstuga
dels af det skäl, att den verkligen är ett bostadshus, och dels derföre att boställshafvaren
eljest får för mycken ökning i sin byggnadsskyldighet emot hvad, som
förut egt rum; — af eu prest i Fryksdals kontrakt (209), dels att, då spannmålsbod
väl skall inrymma både tionden och prestgårdens spannmålsafkastning, således vara ett

magasin af större omfång i flera våningar, bör i lagen uttryckas, att boden skall
tjena till bägge dessa ändamål, der tertialtionde brukas, eller endast till prestgäll
dens spannmålsskördar, der sådan lönereglering blifvit af Kongl. Maj:t faststäld, att
tionden alltid skall lösas med penningar, i b vilket fall boden kan förminskas; och
dels att 2:ne källare, der så oundgängligt behöfves, böra vara i lag föreskrift^,
hvarom vidare under 8 § 2 mom. här nedan förekommer; — och af presterskapet
i ^Vestra Dals kontrakt (232 & 232 v.), dels att hänförandet till ladugårds- i
stället för bostads hus af drängstuga, vagnshus och stall är icke blott principvidrigt
utan ock en orättvisa mot kyrkoherdarne, hvilkas byggnadsskyldighet skulle, om
förslaget blefve lag, blifva betydligt mera betungande, än hvad den nu är, hvarföre,
och då onekligt är, det en prest utan jordbruk, snarare, då han bor på landet än i
stad, behöfver drängstuga, vagnshus och ett mindre stall med foderskulle, dessa
hus böra höra till bostadshus och af församlingen underhållas, på det att, om ock
ingen full ersättning utan blott en lättnad i kyrkoherdarnes ökade byggnadsskyldighet
härigenom beredes, dock förslaget må förete eu genomförd grundsats och
fördenskull blifva mera antagligt samt boställenas utarrendering möjligen kan underlättas;
och dels att bland ladugårdshusen bör upptagas ytterligare ett stall,
tillräckligt stort för jordbrukets behof, men hvarken drängstuga eller vagnshus.

14) Inom Göteborgs stift önskas upptagande bland bostadshus af dels drängstuga:
af presterskapet i Kinds (261), Falkenbergs (270) och Laholms (281) kontrakt,
enär en prest å landet alltid är i behof af tjenstehjon utaf mankön utan afseende
på, om lian sjelf brukar bostället eller utarrenderar detsamma, samt denna
byggnad dessutom enligt begreppsbestämningen hör till bostadshus; — dels stall
och drängstuga: af presterskapet i Wikornas södra kontrakt (249 v.), enär de äro
lika nödvändiga för prest utan som med jordbruk; — dels stuga för en dräng,
mindre stall och vagnshus: af presterskapet i Elfsyssels norra kontrakt (247> af
skäl, att, då kyrkoherdarnes byggnadsskyldighet genom den nya ordningen blifver
vida drygare, än den förut in praxi varit, böra till bostadshusen räknas alla de lägenheter,
dem en prest i och för sin embetsutöfning behöfver, äfven om lian icke
är jordbrukare, således äfven ifrågavarande 3:ne hus; — och dels drängstuga,
vagnshus och stall: åt presterskapet i Warbergs kontrakt (269), enär de äro be~
höflige, äfven om prest icke har jordbruk.

15) Presterskapet i Wikornas södra kontrakt, samma stift, har ansett (250)
eu passande bagarestuga med eldstad böra i stället för tvättstugan tinnas.

2?»

16) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län och LandshöfdingeEmbetet
i Elfsborgs län göra vid detta moment (321 v. & 326 v.) enahanda
anmärkningar, som här förut under 3 § 1 mom. äro antecknade.

17) Inom Upsala stift äro följande yttranden afgifna, nemligen mera allmänna:
af presterskapet i Hagunda kontrakt (339), att den föreslagna fördelningen
af husen vore mera, än den gamla, för boställshafvaren betungande, i det att stall
och fähus, som nu skulle öfverflyttas på boställshafvaren, snart taga röta, ofta erfordra
reparation och inom kort tid behöfva ombyggas; i Trögds kontrakt (344),
att Collegii förslag, såsom för de byggnaclsskyldige allt för betungande, icke vore
antagligt, hvaremot Consistorii förra förslag till alla delar godkändes; och i Norunda
kontrakt (367 v.), att Collegii förslag vore med presterskapets åsigt öfverensstämmande,
likväl under iakttagande af de inskränkningar och tillägg, som Consistorium
i sitt utlåtande af den 7 October 1863 så välgrundad! förordat; — och mera speciel
a) af presterskapet i Waksala (332), Hagunda (339), Lagunda (340), Svartsjö
(359), Roslags östra (361 & 364) och Orbyhus (368 v.) kontrakt: att drängstuga
bör bland bostadshus upptagas, derför såsom skal anföres: att detta hus är, lika
med pigkammare, som församlingen ålagts anskaffa, oundgängligt för pastor, som
för sina hästar, hviika äro honom nödvändiga för embetsresor, behöfver dräng; att
det bör, såsom egande eldstad, skiljas från ladugårdshus och med brygghuset eller
bagarestugan sammanbyggas; att församlingens byggnadsskyldighet blifver efter förslaget
vida mindre betungande, än förr, då det alltid medför större kostnad att
underhålla ladugårdshus, hviika förr taga röta än bostadshus; att prest, äfven då
han ej har landtbruk, svårligen kan undvara dräng; och att drängstuga utgör en
verklig bostad för menniskor; b) af presterskapet i: Lagunda kontrakt (340), att
ordet »tvättstuga» bör utbytas mot »timrad bagarstuga såsom varmrum i
sammanhang med brygghuset», hvilket sistnämnda, anses kunna såsom tvättstuga
begagnas; Södra Fjerdhundra kontrakt (342), att ordet »tvättstuga» bör
utbytas mot »bagarestuga», enär till tvättstuga bör kunna begagnas brygghuset,
hvilket är olämpligt till bagarestuga, helst detta, vid en prestgård å landet alldeles
oumbärliga rum måste vara varmare; och i Åsunda kontrakt (349), att tvättstugan
bör vara bagarestuga, d. v. s. varmrum med eldstad; — c) af presterskapet i
Lagunda kontrakt (340), att byggandet af stall och fähus blifver för pastorerne allt
för kännbart i afseende på underhållet, hvarföre dessa hus böra, såsom förut, tillhöra
kommunerne att bygga och underhålla; och har ansetts billigare, att, när än -

äring skall ske, pastorerne bygga drängstuga, såsom förut, äfven med tillökning af
brygghus och bagarestuga; men, kan detta utbyte icke beviljas, böra (340 v.),
äfven utan pastors boställsbruk, finnas rum för en dräng, rum för 2:ne hästar och
ett litet lider för inrymmande af åkdon; — d) af eu prest i Södra Fjerdhundra
kontrakt (343 v.), att ett mindre stall med ett mindre vagnshus jemte rum för eu
dräng, såsom behöflige för en pastor på landet, äfven om han icke har jordbruk,
höra ingå såsom bostadshus, i likhet med förhållandet i stad för pastor utan landtbruk
enligt 2 inom.; — och e) af presterskapet i Hagunda kontrakt (339), att bland
ladugårdshusen behöfves särskild! eu mindre byggning till bostad antingen för ladugårdspiga
med stat samt gift rättare, om pastor sjelf brukar sitt boställe, eller ock
för arrendator, när bostället är bortarrenderadt.

18) Vid uppdragandet af skilnaden emellan bostadshus och ladugårdshus har
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län (378 v.)
tänkt sig det förhållande böra befordras, att prosten, skiljd från allt bestyr med
bostället, hvars bebrukning är öfverlemnad åt arrendator, som äfven svarar för
hans byggnadsskyldighet, kan, i möjligaste måtto ostörd af timliga omsorger, egna
hela tiden åt sitt andliga kall, hvarföre till den bostad, som församlingen honom tillhandahåller,
äfven böra räknas ett mindre stall jemte vagnbod, hvilka hus lian icke
gerna kan hafva gemensamma med arreudatorn, utan att anledning till obehag
vore att befara; och har af sådan orsak Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansett, att bland bostadshusen bör tiunas stall med höskulle och spiltor för 2 hästar
jemte vagnbod, likasom bland ladugårdshusen skall finnas stall med höskulle för
dragare till boställsjordens bebrukning; men, är bostället ringa, må synerätt ega
bestämma, att allenast ett stall skall finnas, hvilket då tillhör ladugårdshusen.

19) Af presterskapet i Calmar stift och följande kontrakter anföres, nemligen:
Norra Möre (382), att presterskapets byggnadsskyldighet blifver mera betungande
efter förslaget, än förut varit, hvarföre önskvärd! är i allmänhet, men i synnerhet
för de svagare lägenheterna, om någon lindring kunde tillvägabringas; och då bland
ladugårdshusen äro upptagna både vagnshus och redskapshus, men endast det sednare
egentligen hörer dit, hvaremot det förra är behöflig! till förvarandet af prestens
både sommar- och vinter-åkdon, äfven om han är skiljd från allt jordbruk,
syntes vagnshuset böra till bostadshusen öfverflyttas och således af församlingen
byggas och underhållas; — Stranda (384), att, på det den nya byggnadsskyldigheten
för pastorerne ej må blifva för mycket betungande, bör drängstugan räknas

till bostadshusen; — Handbörds (385 v.), att bland bostadshusen böra ovilkorligt
upptagas drängstuga, vagnshus och stall, så mycket nödvändigare som jordbruket
vid ett boställe kan komma att bortarrenderas, och innehafvare!! i intet fäll kan
undvara dessa hus, ty hästar, åkdon och dräng måste han alltid hafva till nödiga
embetsresor och körslor för hushållet; men skulle byggnadsskyldigheten i mangården
icke med dessa hus kunna ökas, kan i stället för dem borttagas »tvättstuga,
mangelbod och vedbod», som, ehuru ock nödiga, dock äro det mindre än de förstnämnde;
— Södra Möre (387 & 388 v.), att, då församlingen befrias från byggnadsskyldighet
för fähus och loge med lada i ladugården, äfvensom från större stall och större
vagns- och redskaps-lider derstädes, och då pastor väl behöfver, i och för sitt embetes
utöfning, rum för eu dräng, för några åkdon och för ett par hästar, synes det vara ömkligt,
att dessa byggnader blefvo upptagna bland bostadshusen, dem församlingen åligger;
att, om man kunde umbära den med brygghuset förenade tvättstugan och förrätta
tvätten i sjelfva brygghuset samt sammanbygga den föreslagna mangelboden
med en mindre drängstuga och vedboden med en vagnsbod, så återstode ett min
dre stall, som skulle tillkomma ibland bostadshusen; och att, om pastor brukar bostället
sjelf, men i synnerhet om det skall utarrenderas, hvilket man synes i allmänhet
åsyfta, maste byggas ett särskildt större stall och ett större hus för drängar
och arbetsfolk, hvilka byggnader då skulle räknas till ladugårdshus, dem det åligger
pastor att uppföra och underhålla i den mån de icke öfvertagas af en arrendator;
— Ölands norra (391 & 392), att till bostadshus böra äfven räknas drängstuga
med kammare innanför, vagnshus, svinhus, hus för höns m. fl. småkreatur, emedan
sådana hus äro nödiga äfven utan jordbruk, stall för embetshästar, så att till ladugårdshus
endast böra hänföras stall för arbetshästar, fähus, fårhus, redskapshus,
foderlada samt loge med nödiga lador; — Ölands medel (393 v.), att husen böra
inskränkas till: boningshus, brygghus, visthusbod på nedra botten och spannmålsvind
på öfra botten, källare, drängstuga, hemligthus, stall, fähus, fårhus, svinhus, sädeslada
med loge, brunn i ladugården och mangården, hus för fjäderfä och hägnad
kring gården; — och Ölands södra (396), att drängstuga bör till bostadshus hänföras;
och har stiftets Consistorium (381) ansett sig böra förorda presterskapets önskan,
att rum för dräng, vagnar och hästar till prestens embetsresor må bland bostadshus
upptagas.

20) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län (403 v.) och
LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län (407 v.) anse drängstuga böra bland

bostadshus upptagas, det sednare på de skäl, som här förut vid 3 § 1 mom. äro
antecknade.

21) Då presterskapets inkomster i en ej aflägsen framtid komma att utgå i
kontant aflöning, anser LandshöfdingeEmbetet i Stockholms län (247 v.) det ej
vara lämpligt att hänföra spannmålsbod till bostadshus, helst denna byggnad endast
blifver behöflig för jordbruket och således ej kan komma att betraktas såsom
tiondebod; åtminstone borde byggandet och underhållet af detta hus åligga pastor
från och med den tid, han uppbär sin lön i kontant.

22) Inom Hernösauds stift har af Consistorium (430 v.) samt presterskapet i
följande 4 kontrakter, nemligen: Ångermanlands östra (435 v.) och vestra (437 v.),
Westerbottens tredje (454) och Medelpads (460 v.) ansetts, att drängstuga och
vagnshus böra till bostadshus från ladugårdshus öfverflyttas, deremot en sådan öfverflyttning
af drängstuga ensamt föreslagits af presterskapet i Ångermanlands
södra (433) och nordvestra (439 v.) samt Jemtlands östra (473 v.) kontrakter;
varande härför andragna hufvudsakligen enahanda skäl, som från andra orter anförts
och här förut äro anmärkte; hvarjemte hemstälts om sammanbyggnad under
ett tak dels af drängstugan med brygghuset, hvarigenom den förmånen vunnes, att
en möjligen antagen hälftenbrukare der finge lämpligare boningshus, och dels af
vagnshuset med mangelboden eller vedlidret, till besparing i byggnadskostnaden;
och har beträffande drängstugan särskildt anmärkts i ett yttrande: att deremot
kunde rummens antal i karaktershuset minskas; — i ett: att, då den qvinliga
tjenstepersonalen fått sig rum anvisade i bostadshusen, borde väl ock den manliga
till samma kategori hänföras; — och i ett: att drängstuga ingalunda bör hänföras
till ladugårdshus *), utan heldre hemligthus upptagas bland ladugården; kunnande
drängstuga, men icke hemligthus sammanbyggas med mangårdsbyggning och deraf
utgöra ett rum.

23) Presterskapet i Jemtlands norra, södra och vestra kontrakter samma
stift (469 v., 475 och 476), har, på sätt vid 8 § 1 mom. varder anmärkt, ansett
rummens antal i karaktershuset kunna minskas emot. det, att till bostadshusen i
stället hänföres något af ladugårdshusen, helst stallet.

24) Inrättande af brunn äfven i ladugården har presterskapet i Ångermanlands
södra (433) och Westerbottens tredje (454 v.) kontrakter, samma stift, ansett nöd -

*) Se omröstniugsprotokoll A, ll:o.

vändigt, det förra vilkorligt, eller i händelse ladugårdshusen äro belägna något aflägse
från bostadshusen, och det sednare ovilkorlig^

25) Presterskapet i Westerbottens fjerde kontrakt, samma stift, har (459 v.)
föreslagit tillägg vid momentet af orden: »eller tvänne rior med eldstäder och
till dem nödiga hässjor och halmlador.»

26) Presterskapet i Ångermanlands nordvestra kontrakt, samma stift, har
(439 v.) anmält, att särskildt hus för höns m. fl. småkreatur är för den trakten i
allmänhet icke behöfligt, under yttrande i öfrigt, att det åtminstone icke bör upptagas
såsom obligatorisk byggnad, utan må synerätt ompröfva, huruvida en sådan
kan vara af behof påkallad eller icke.

27) Kyrkoherden i Jockmock, Westerbottens tredje kontrakt, samma stift,
har (458), i afseende på Lappland och de byggnader, hvilka böra vid prestgårdarne
uppföras och underhållas, afgifvet ett så lydande förslag: »1) vid hvarje
församling uppföras nödiga hus efter pastoratets storlek och efter det
antal kreatur, som kunna vinterfödas; — 2) socknemännen bygga och
underhålla: mangårdsbyggnad med 7 rum sålunda: 2:ne kamrar på ena
ändan af byggningen; sal midt för förstugan; kök med kökskammare
på andra ändan; hela byggningen vare 14 alnar bred inom knutarne och
lång 27 alnar; jemte 2:ne vindskamrar, deri kakelugnar uppföras;
dubbla fönster i alla rummen; — ladugården efter behof stor med port
och lada; hela huset väl täckt och spisel i fähuset; stall afdeladt i två
rum, hvaraf det ena varmrum och det andra foderlada. Detta hus kan
behöfvas större vid det ena prestbordet och mindre vid det andra;
stolpebod med loft 9 alnar i fyrkant med utskog; visthus eller matbod
med loft, 9 alnar i fyrkant; bagarestuga 15 alnar lång, 10 alnar bred
afdelad i bagarestuga och kammare med förstuga, med bakugn och
spis; kornlada eller långlo efter hvarje orts behof; — 3) pastor bygge
och underhålle: badstuga, fårhus, redskapshus, qvarn och hemligthus
jemte x/3 uti brunn, då socknemännen deltaga med pastor till 2/3. — 4) På
ofvanstående sätt kan man å ömse sidor hafva något lagomt i byggnadsväg.
Som svin sällan uppfödas i norra Lappmarkerna, så anses
svinhus icke behöfvas; men, skulle det på något ställe behöfvas, må
pastor bygga sådant.»

28) Inom Westerås stift yttras af en prest i Munktorps kontrakt (496): att

i synnerhet vid de kyrkoherdeboställen, der arrendator behöfvas, böra för sådana
fall drängstugubyggnaderne tillökas med ett eller tvänne rum, äfven om en deremot
svarande minskning af rummen i karaktersbyggningen skolat erfordras; — af
en prest i Fellingsbro kontrakt (512), dels att drängstuga och vagnshus böra till
bostadshus hänföras, enär presten enligt ingångna konventioner är skyldig sjelf
hålla sig häst i socknebud, på husförhör och skolinspektioner, utom för andra embetsresor,
och detta till församlingens förmån *), och dels att särskild! hus för höns och
andra fjäderfä icke behöfves, utan kunna dessa kreatur inrymmas i fähuset, hvilket
på ganska många ställen sker, hvarföre det må på boställshafvarens eget godtycke
få bero, om han för dem vill bygga eget hus eller ej; — af en prest i samma kontrakt
(513), att, der prest åligger eller ålägges att vid förrättningar hålla sig häst
eller bestå sig skjuts, torde ej obilligt vara, att drängkammare, stall och vagnshus
räknas till bostadshus; — af en prest i samma kontrakt (514), att drängstuga bör
upptagas bland bostadshusen samt uppföras i förening med och under samma tak
som brygghus; — af 2:ne prester i Leksands kontrakt (521 & 522), att drängstuga
bör räknas icke till ladugårds- utan till bostads-hus, enär, såsom en prest anför, i
pastorat, der boställsjord icke finnes, pastor ändock behöfver bostad för en dräng,
hvilken han icke kan undvara; — af presterskapet i Mora kontrakt (531 v.), att
drängstuga, lika så väl som rum för qvinligt tjenstehjon, bör få räknas till bostadshus;
— af presterskapet i Stora Tima kontrakt (533 & 534), att billigt torde kunna
anses, det så väl drängstuga som vagnslider (»för de bättre åkdonen» tillägger
en prest) räknas till bostadshusen, i fall, såsom en prest yttrar, dräng för en kyrkoherde
icke bör anses öfverflödig, äfven om han icke eger boställsjord; — af presterskapet
i Hedemora kontrakt (535), att skäligt är, det församlingen bygger och
underhåller jemväl drängstuga, stall och vagnshus, enär boställshafvaren, äfven der
han finner förmånligare eller af andra skäl nödigt att utarrendera sitt boställe, i
alla fall icke kan undvara tjenstedräng jemte stall och åkdon, hvarföre ifrågavarande
3:ne hus rättare och med mera skäl böra räknas till bostads- än till ladugårds-hus,
hvilka sistnämnda ju äro de hus, som uteslutande anses nödvändiga för
boställets bruk och skötsel; — och af preslerskapet i Fernebo kontrakt, a) (537 &
540 v.) att till bostadshus böra räknas drängstugubyggnad i två rum, vagnshus
och stallbyggnad, emedan, å ena sidan, dessa tre hus icke hafva någon så nödvändig
gemenskap med s. k. ladugårdshus, att de skulle kunna anses öfverflödiga för

'') Se omröstningsprotokoll A, ll:o.

boställshafvaren, i fall lian saknade jordbruk, och, å den andra, byggnads- och
underhålls-skyldigheten, såsom PresteStåndet ock anfört, sålunda blefve mellan församling
och dess kyrkoherde åtminstone med mera rättvisa fördelad; varande vidare
andraget: att tager man, som rättvisan fordrar, ännu gällande lagstadganden
i betraktande, torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida full reciprocité ens med
detta tillägg kan anses uppnådd, utan snarare huruvida icke till första kategorien
ett och annat hus derutöfver borde uppflyttas af dem, som i den föreslagna 4 §
til! ladugårdshus räknas, hvilka af boställshafvaren skola både byggas och underhållas,
från hvilken skyldighet han förut varit, nära nog, helt och hållet befriad;
att denna skyldighet måste i synnerhet kännas tung för en kyrkoherde i ett mindre
pastorat, ehuru ock, om full rättvisa, som sig bör, skall vederfaras båda parterne,
det måste erkännas, att i pastorater med färre mantal den föreslagna byggnadsordningen
vid dess tillämpning skall medföra en tunga, som för de byggnadsskyldige
å båda sidor kommer att kännas allt för tryckande; och att någon medling
synes vara af nöden och å båda sidor med full rättvisa påkallad; och har uti
detta yttrande eu prest i Domprosteriets kontrakt (490 v.) instämt; — och b) (540)
att får- och höns-hus synas böra uteslutas från boställshafvarens byggnadsskyldighet,
såsom under åtskilliga omständigheter icke behöfliga.

Uti en mängd yttranden äro påståenden gjorda om öfverflyttning från ladugårds-
till mangårds-hus af drängstuga, vagnshus och stall, antingen alla 3 husen
eller 2:ne af dem eller endast ett af dem, hvarom framställningar förekomma under
punkterne 3, 4, 6, 7, 10 a och b, 11, 12, 13, 14, 17 a och d, 18-, 19, 20, 22 och 28;
men Collegium åberopar det underdåniga afstyrkande, som vid 3 § 1 mom. i lika
ämne är anfördt *), till följd hvaraf Collegium jemväl anser de särskild! i sammanhang
dermed stående yrkanden om stall både bland mangårds- och bland ladugårdshus,
punkterne 13 och 18, icke någon uppmärksamhet förtjena.

Vidare har yrkats öfverflyttning från ladugårds- till mangårds-hus af spannmålsbod,
punkterne 7, 10 c och 21; af svinhus, punkterne 3, 10 b, 17 c och 19; af
foderlada antingen ensamt eller gemensamt med loge, punkterne 7 och 9; af fähus,
punkterne 10 b och 17 c; och af hus för höns, punkten 19, hvilka yrkanden, då
dessa hus ostridigt tillhöra ladugården, icke kunna af Collegium understödjas.

Såsom alldeles öfverflödiga hus hafva åter i andra yttranden ansetts sistnämnde
hus, punkterne 12, 26 och 28; mangelbod, bakugn och tvättstuga, punk -

‘) Se omröstningsprotokoll C.

ten 10 d; och fårhus, punkten 28, samt foderlada, punkterne 1, 2 och 10 d, hvilka
åsigter icke kunna af Collegium delas.

Collegium har under 3 § 1 mom. yttrat sig i anledning af framställning om
sammanbyggnad af visthusbod och spannmålsbod, hvilket yttrande åberopas så väl
i samma ämne, punkten 16, som beträffande i punkten 22 yrkad sammanbyggnad
af dels drängstuga med brygghus och dels vagnshus med mangelbod eller vedbod.

Uti ett yttrande, 27, har förslag gjorts om stadgande för prestgårdar i Lappmarken,
men Collegium finner ej nödigt, att i Boställsordningen införes särskild
föreskrift för denna, mera än för någon annan landsort i riket.

Framställningar äro gjorda om hus eller rum för handtverkare, punkterne 3
och 7; om särskild byggning i ladugården för ladugårdspiga med stat eller för gift
rättare eller för arrendator, punkten 17 rf; och om uppförande af rior, punkten 25;
men Collegium kan nu, lika litet som i 1865 års underdåniga utlåtande, dessa framställningar
understödja.

Hvad yrkandet om inrättande af 2:ne brunnar angår, punkterne 10 a och 24,
åberopar Collegium det, som här ofvan under 3 § 1 mom. anförts.

Åtskilliga framställningar äro gjorda om inredningen af drängstuga, stall,
visthus och spannmålsbod, punkterne 4, 7, 8, 10 e, 13 och 28, äfvensom angående
inrättande af mangel i tvättstugan, punkten 12; men vidare stadgande i dessa ämnen,
än det redan i 8 § 2 mom. föreslagna, anser Collegium icke tarfvas.

Med anledning af hvad i punkterne 5, 9, 10 e, 12, 13, 15, 16 och 17 b, angående
bakugn, brygghus samt bagare- och tvätt-stuga, förekommer samt i öfverensstämmelse
med Collegii tillstyrkande vid 3 § 1 mom. hemställer Collegium, att
§ 4, 1 mom. må erhålla följande lydelse:

*) ”Kyrkoherdeboställe å landet bör vara försedt med följande hus dels i mangården:
sätesbyggning, visthusbod, spannmålsbod, källare, brygghus, jemväl innehållande tvättstuga
och bagarestuga med bakugn, vedlider, mangelbod och hemlighus, äfvensom brunn, der ej
annars tillgång på godt och tillräckligt vatten finnes; och dels i ladugården: drängstuga,
vagnshus, redskapshus, stall, fähus, fårhus, svinhus, hus för höns m. fl. småkreatur, foderlada
samt loge med lador."

2 mom.

1) På de här ofvan under 3 § 1 mom. antecknade skäl har Kyrkoherden i
Hardemo, Kumla kontrakt, Strengnäs stift (97 v.), ansett momentet böra lyda:

'') Se omröstningsprotokoll A, 12:o,

»Å prestgård i stad böra bostadshusen vara desamma, som för
biskopsboställe i stad sagdt är, och ladugårdshusen likaledes, om så
stor jord är med egendomen förenad, att synerätt pröfvar särskilda
sådana nödiga.»

2) Presterskapet i Göstrings kontrakt, Linköpings stift, har (149) erinrat:
att ett stall är nödigt äfven i ladugården; — att fähuset bör innehålla 2:ne rum,
ett för kor och ett för oxar, hvartdera med särskild foderskulle; — att ettdera af
dessa fähus äfven kan inrymma fåren; — att särskilt hus för höns och andra småkreatur
är öfverflödigt; — och att likaledes en särskild byggnad såsom foderlada
är öfverflödig, hvaremot ett foderrum i hvartdera fähuset bör finnas.

3) Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i Kronobergs län har (157 v.)
erinrat, att å prestgård i stad synas spannmålsbod, drängstuga, stall och vagnshus
icke vara behöfliga i annat fall, än om jord är med egendomen förenad eller pastor
tillika har landsförsamling.

4) Af Consistorium i Carlstads stift och presterskapet i Kihls kontrakt (194 v.
& 200 v.) är anmärkt, att för kyrkoherde i stad synes spannmålsbod öfverflödig,
om han icke har jordbruk.

5) Då behof af drängstuga och stall i allmänhet icke finnes för kyrkoherde
i stad, der jord icke är med bostället förenad, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Blekinge län (403 v.) stadgandet om byggande af dessa hus
böra utgå.

6) LandshöfdingeEmbetet i Upsala län (406) anser, lika med 2:ne ledamöter
i Collegium, att stall och vagnshus icke erfordras för kyrkoherde i stad, till hvars
boställe jord ej hörer.

7) Af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i WesterNorrlands län (408)
anmärkes, att uppförande af stall och vagnshus ej bör ega rum å prestgård, dyjord
saknas och pastor icke tillika har landsförsamling. *)

8) Af presterskapet i Westerbottens första kontrakt, Hernösands stift (445),
yttras: att, ehuruväl förslaget helt och hållet frikänner kyrkoherde i stad, som icke
har boställsjord, från skyldigheten att hålla ladugårdshus, synes han dock vara berättigad
att för sin tjenstetid förse sig med ett dylikt,''om han finner sådant med
sin fördel öfverensstämmande; —■ att vid sådant förhållande synes ock författningen
böra innehålla bestämdt yttrande derom, att nödig tomt för dylikt hus med dertill

*) Se omröstningsprotokoll A. 13:0.

hörande tillräckligt stort foderrum bör pastor af församlingen tillhandahållas; —
och att, då stall enligt förslaget bör blifva »skyldighetshus», bör ock dertill erforderligt
foderrum förklaras medföra enahanda åliggande för pastor.

9) Kyrkoherden i Köpings pastorat, Westerås stift, anmäler (500 v.), att
tvekan derstädes kan uppstå i afseende på Boställsordningens tillämpning beträffande
ladugårdshusen, i hvilken fråga vidare anföres: att med bostället i staden är
jord inom stadens område icke för det närvarande förenad, hvarföre ladugårdshusen
skulle komma att bestå af drängstuga, mindre stall och vagnshus; — att detta block
tillräckligt såsom kyrkoherden för det närvarande har sin hushållning inrättad;
— att boställena Fantetorp och Ulfvesta i Köpings socken äro af kronan upplåtna
åt pastor såsom ersättning för stadsjord, hvilken på 1600-talet blef kyrkoherden
fråntagen och donerad åt staden till dess utvidgande; — att derföre kunna landsboställena
på visst sätt anses såsom förenade med bostället i staden; — att, för
att bereda pastor tillgång på ladugårdsprodukter, finnas fähus och svinhus vid sistnämnda
boställe, hvilka byggas af församlingarne; — att ifrån landsboställena, som
äro utarrenderade, har en del af arrendeafgälden bestått i hö och halm till kreaturens
utfodring; — och att detta anmärktes, dock icke såsom något alldeles nödvändigt,
ty, såsom landtbruket i sednare tider vunnit förkofran äfven i afseende på
ladugårdsskötsel^ bör svårighet för kyrkoherden icke uppstå att erhålla ladugårdsprodukter
utan egen ladugård.

Något stadgande i Boställsordningen lärer icke påkallas hvarken af hvad i
sistnämnde yttrande rörande staden Köping anföres eller af hvad, 8:de punkten innehåller
i fråga om rättighet för kyrkoherde att för sin tjenstetid förse sig med
ladugårdshus och om skyldighet i sådant fall för församlingen att anskaffa nödigtomt
för dylikt hus med tillräckligt stort foderrum.

I anledning af hvad, som yttras i denna 8:de punkt och i 2:dra punkten,
om inredning af stall och fähus, samt i sistnämnde punkt derom, att hus för höns
och foderlada äro öfverflödiga, åberopar Collegium i underdånighet hvad här ofvan
under 1 mom. blifvit i likartade ämnen anfördt.

Hvad i första punkten yttras befinnes, vid jemnförelse med hvad i ämnet är
under 3 § 1 mom. upptaget, gå derpå ut, att drängstuga, stall och vagnshus skulle
finnas bland mangårdshusen, hvilket, likasom här förut, af Collegium i underdånighet
afstyrkes.

Uti punkterne 3, 4, 5, 6 och 7 är erinradt, att spannmålsbod, drängstuga,

stall och vagnshus icke äro ovilkorligen behöfliga, utan tarfvas endast då jordbruk
är med prestgård^! förenadt eller pastor tillika har landsförsamling.

kollegium har ej funnit skäl frånträda 1865 års underdåniga utlåtande, sid.
121, beträffande drängstuga, stall och vagnshus, men val, i likhet med hvad redan
här ofvan vid 3 § 1 mom. skett, i fråga om spannmålsbod; och då dessutom förekommer,
att olika föreskrifter tarfvas i det fall, att stads- och lands-församlingar
äro till ett pastorat förenade, hemställer Collegium, att ifrågavarande 2:dra mom.
må erhålla följande förändrade lydelse:

*) n0m åbyggnad å prestgård i stad galle hvad i, 3 § 1 mom. sagdt är, när stadsförsamling
antingen för sig utgör ett pastorat eller, i förening med landsförsamling, år
moderförsamling, men år stadsförsamling blott annex, bör endast anskaffas ett embetsrum
för presten att begagnas, då han i staden sig infinner, tillika med nödiga rum åt hans
medhafvande dräng jemte hästar och åkdon, om ej någon jord jemväl är presten anslagen,
hvaremot i motsatt händelse de för jorden behöfliga hus i man- och ladu-gård skola uppbyggas
och underhållas i enlighet med den föreskrift, synerätt egen meddela.»

§ O. ''

En för denna med flera §§ gemensamt framstäld anmärkning af Eders
Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län är vid 4 § antecknad och
besvarad.

1 mom.

1) Hvad, som vid 4 § 1 mom. under 3) blifvit af presterskap och Consistorium
i Wexiö stift anmärkt, angående öfverflyttning från ladugårdshus till mangården å
kyrkoherdeboställen af drängstuga m. in., torde äfven afse tredje klassens boställen
å landet, ehuru derom något uttryckligt yttras endast för Kinnevalds (30), Sunnerbo
(38) och Upvidinge (49) kontrakt.

2) Utom hvad här ofvan under 4 § 1 mom. 7) är antecknadt från Strengnäs
stift förekommer, att komministrar i Öster Rekarne kontrakt derstädes (90) ansett
di ängstuga, stall och vagnshus böra äfven å deras boställen till mangården
hänföras.

3) Inom Linköpings stift är yttradt af presterskapet i Bergslags kontrakt (128):
att åbyggnaderne å komministersboställen äro allt för många och byggnadsskyldig -

*) Se omröstningsprotokoll A, 14:o och C.

heten för desse svagt lönade tjensteman blifver allt för betungande, mången gång
ruinerande, äfven om 16 och 17 §§ skola så förstås, att byggnadsskyldigheten i
mangården åligger församlingen; — af komministrarne i Norra Tjusts kontrakt (130
& 131): att, så framt ej nämnde skyldighet församlingarne ålägges, bör utan någon
förändring fortfarande förblifva gällande det gamla stadgandet: att »å kapellansboställen
bygges såsom å kronohemman»; — af presterskapet i Göstrings
kontrakt (149): att vid tredje klassens boställen erfordras blott ett stall, hvilket
bland ladugårdshusen upptages, och att, om förslaget i 17 § 2 mom. ej fastställes,
blifver det högst angeläget att ändra stadganderne i nu förevarande moment, emedan
i annat fall en byggnadsskyldighet skulle drabba innehafvarne af tredje klassens
boställen, hvilken de icke förmå bära; — och af presterskapet i Lysings kontrakt
(153 v.): att byggnadsskyldigheten, så vida den qvarstår hädanefter såsom
hittills och ensamt drabbar boställshafvaren, synes blifva alltför kännbar och betungande,
ja för många ruinerande.

4) En prest i Domprosteriets kontrakt, Skara stift, har (165) ansett drängstuga
böra finnas i mangården å komministersboställe, såsom, om ej nödvändig,
dock högst behöflig; — och presterskapet i Kakinds kontrakt, samma stift, har (1 /6)
funnit bestämmandet å 3:dje klassens boställen a landet, det vill säga allmänligast
komministersboställen, af lika antal byggnader, som för andra klassen, vara utöfver
hvad, omständigheterna kräfva och medgifva, hvilken åsigt stiftets Consistorium
(163) till nådigt afseende anmält.

5) LandshöfdingeEmbetet i Elfsborgs län (326 v.) gör härvid enahanda anmärkning,
som vid 3 § 1 mom. är antecknad.

6) Presterskapet i Trögds kontrakt, [Jpsala stift (344), har ansett stadgandet
icke antagligt såsom medförande komministrarnes ruin genom den allt för vidt utsträckta
byggnadsskyldigheten och att å 3:dje klassens boställen böra finnas: kök
med bakugn och kammare, sal med kammare, sängkammare och ett vindsrum,
visthusbod, spannmålsbod, källare, drängstuga, vedlider, hemligthus, redskapslider,
stall, fähus, fårhus, svinhus i 4 utdelningar, lada med loge och brunn; dock att på
skoglös ort husens så väl storlek som antal kunna'' efter synd ätts pröfning förminskas.

7) Inom Hernösands stift yttras af presterskapet: i Ångermanlands södra
kontrakt (433 v.), att drängstuga bör upptagas bland mangårdshus emot indragning
af 2:ue rum i karaktershuset; — i Ångermanlands östra kontrakt (435 v.), att

drängstuga och vagnshus höra bland mangårdshus upptagas åt samma skål som å
kyrkoherdeboställen; — och i Westerbottens tredje kontrakt (454 v.), att brunn
bör äfven vid ladugården finnas.

8) Presterskapet i Fernebo kontrakt, Westerås stift, anser (540) tår- och
höns-hus böra, synnerligast vid tredje klassens boställen, uteslutas tran bostållshafvarens
byggnadsskyldighet, såsom under åtskilliga omständigheter icke bekötliga.

Uti punkterne 3 och 4 yttras, att de föreslagna åbyggnaderne äro för många
och att den gamla föreskriften, om byggnad å kapellansboställen såsom å kronohemman,
bör förblifva gällande, i händelse icke det föreslagna stadgandet i 17 §
2 inom., om skyldighet för församling att bygga bostadshus, varder godkändt; äfvensom
i 6:te punkten särskildt förslag till byggnader å tredje klassens boställen
framstälts. Collegium, som, på sätt redan i 1865 års underdåniga utlåtande, sid.
119, är anmäldt, icke har sig bekant någon äldre föreskrift om nödiga åbyggnader
och deras beskaffenhet å tredje klassens boställen, har ansett och anser fortfarande
de nu föreslagna husen vara af behof påkallade.

*) De öfriga framställningarne angå dels öfverflyttning från ladugårds- till
mangårds hus af drängstuga m. fl. hus, punkterne 1, 2, 4, 6 och 7, dels sammanbyggnad
af visthusbod och spanmålsbod, punkten 5, dels inrättande af brunn äfven
i ladugården, punkten 7, och dels öfverflödigheten al tår- och höns-hus, punkten 8;
och åberopar Collegium i underdånighet hvad i dessa ämnen här ofvan under 3 §
1 mom. och 4 § 1 mom. blifvit anfördt.

**) Någon annan ändring af detta mom. anser Collegium ej erforderlig, än
att orden »bostads- och ladugårds-hus» ändras till »hus i mangård och ladugård.»

2 mom.

1) Kyrkoherden i Hardemo, Knuffa kontrakt, Strengnäs stift, har (97 v.), på
här ofvan under 3 § 1 mom. antecknade skäl, föreslagit följande lydelse:

»För sådana boställen gäller i afseende på antalet af både bo"
stadshus och ladugårdshus hvad i § 3 mom. 1 sagdt är.»

2) Af Consistorium i Carlstads stift och presterskapet i Kihls kontrakt (194
v. A 200 v.) erinras, att komminister i stad beliöfver vagnbod, antingen han har
jordbruk eller icke. *) **)

*) Se omröstningsprotokoll C.

**) Se omröstningsprotokoll A, 15:o.

3) Presterskapet i Westerbottens första kontrakt, Hernösands stift, bär (445 v.)
ansett det åt detsamma vid 4 § 2 mom. föreslagna stadgande böra äfven uti detta
moment inflyta.

Collegium åberopar i underdånighet i anledning af dels sistnämnde yttrande
hvad i ämnet under 4 § 2 mom. och dels beträffande öfverflyttning från ladugårdstill
mangårds-hus af drängstuga m. m., derom i punkterne 1 och 2 handlas, hvad
under 3 § 1 mom. och 4 § 1 mom. anförts; men, likasom Collegium föreslagit ändring
uti 4 § 2 mom., anser Collegium enahanda ändring böra ega rum uti nu förevarande
moment, hvilket således torde få lyda:

) »Sadana boställen i stud skola vara försedda. med lika antal hus i mangården, soja
i föregående mom. sagdt år, med undantag af spannmålsbod, der ej jordbruk år med bostället
förenadt, i hvilket fall så vål detta hus som ladugårdshus, likaledes till enahanda
antal, böra finnas; och tillämpas i öfrigt hvad 4 % 2 mom. innehåller, •når stads- och
lands-för samlingar äro till ett pastorat förenade.»

§ 6.

1 mom.

1) Ehuru uti motiverne, sid. 121, till 1—6 §§ af Collegii förslag andrages,
att, väl blifvit framstäldt, det stomhemman borde blott för eu åbo bebyggas, men
att detta skulle innefatta förbud mot klyfning af hemman, som derför annars kunde
och borde blifva föremål, i öfverensstämmelse hvarmed något stadgande om ett
slikt inskränkt bebyggande af dessa hemman icke föreslagits, är likväl af presterskapet
i Upvidinge kontrakt, Wexiö stift, (46 v.) anfördt, att i den föreslagna Byggnadsordningen
är bestämdt, det å stomhemman skall finnas endast en byggnad för
abo, med gillande hvaraf den önskan uttryckts, att, der flera åbyggnader eller
bostadshus finnas a stomhemman, desamma må anses såsom öfverbyggnader eller
öfverloppshus.

2) Att synerätt må pröfva, huruvida ladugårdshus tarfvas eller icke, yttras
åt presterskapet i Hagunda kontrakt, Upsala stift (339 v.).

Det förra af dessa yttranden är af ett fullkomligt missförstånd föranledt och
hvad i det sednare föreslås förtjena]'' icke afseende, enär klart är, att, om jordbruk

*) Se omröstningsprotokoll A, lti:o.

icke till bostället finnes, ladugårdshus icke tarfvas, derom någon pröfning åt synerätt
således icke är af nöden.

*) På grund åt Collegii framställning vid föregående §§ i författningsförslaget
torde orden: »bostads- och ladugårds-hus» utbytas mot »hus i man- och ladugård» samt
ordet »jord» ändras till'' >:jordbruk.»

1 enlighet med Collegii hemställan om ändring uti 1 § bör emellan orden
»mensal» och »hemman» införas: »eller andra lönings-.»

Härförutan torde jemväl i detta moment ändring, likasom i 4 § 2 mom. och
5 § 2 inom., ega rum för det fall, att stads- och lands-församlingar äro till ett
pastorat förenade, och derföre i slutet tilläggas:

»äfvensom å klockare- och orgelnist-lostållen, når stads- och lands-församlingar åro
i ett pastorat förenade, skall tillämpas hvad 4 % 2 mom. innehåller.»

2 mom.

Någon anmärkning vid detta moment är icke framstäld, men, likasom i det
föregående, böra orden »eller andra lönings-» införas emellan orden »mensal» och
»hemman.»

§ 7.

1) 2:ne piaster i Upvidinge kontrakt, Wexiö stift, hafva (49) ansett, det bör
mälthus i brygghus inrymmas och badstnfva, der den af synerätt pröfvas behöflig,
till ladugårdshus hänföras.

2) Då synerätt numera icke torde anse badstuga och mälthus erforderliga
vid något boställe, finner Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län
(321 v.) denna § böra antingen helt och hållet utgå eller erhålla följande lydelse:
»Rådstufva och mälthus, der de finnas, betraktas som öfverloppshus,
hvilka boställsinnehafvaren sjelf må bygga och underhålla. Är virket
taget från boställets skog, förfares vid afträdet, som i 24 § stadgas.»

3) Presterskapet i Ångermanlands nordvestra kontrakt, Hernösands stift
(439 v.), anmärker, att derstädes badstuga alltid ansetts såsom en nödvändig
byggnad; finnes ock allestädes i orten och bör derföre, utan synerätts ompröfvande,
äfven framgent vara att tillgå och till bostadshus hänföras; varande af presterskapet
i Jemtlands östra kontrakt, samma stift (473 v.), endast yttradt, att tork- och
mält-hus höra och kunna sammanbyggas och räknas till bostadshus.

*) Se omröstningsprotokoll A, 17:o.

4) Då badstuga cell malthus icke uti föregående §§ äro upptagne bland de
byggnader, som vid boställen böra, der de äro behöflige, finnas, anser Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län (482 v.) denna § böra erhålla förändrad
lydelse i följande syftning: »Badstuga och malthus böra äfven, då synerätt
anser sådant nödigt, vid boställe finnas; och hänföras dessa i sådant
fall till bostadshus.»

5) Presterskapet i Fernebo kontrakt, Westerås stift, har (540) ansett badstuga
vara af den nödvändighet för boställshafvaren, att en sådan byggnad bör,
oberoende af synerätt^ pröfning, inräknas bland bostadshus i § 4, dock att nämnde
byggnad kan i pastorat, der både kyrkoherde och komminister finnas, af dem båda
gemensamt begagnas.

Hvad sålunda är vordet yttradt kan Collegium ej finna böra till ändring i
det föreslagna stadgandet föranleda, utan torde endast ordet »bostadshus» utbytas
mot »mangårdshus.» *)

§ 8.

En af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län emot
denna och flera §§ gemensamt framstäld anmärkning är vid 4 § antecknad och
derstädes besvarad.

1 mom.

1) LandshöfdingeEmbetet i Gottlands län har (5 v.) anmärkt, att för biskopsboställe
i stad gästrum torde vara öfverflödigt och att kyrkoherdeboställets karaktershus
är med sina många lägenheter allt för rikt utrustadt och blir så väl för
allmogen som för presterskapet allt för betungande, hvarföre LandshöfdingeEmbetet
tror stadgandet mera afse undantag än vanliga förhållanden; varande karaktershuset
fullständigt ordnadt för eu prestman, som har vuxna barn af bägge könen,
små barn för barnkammaren och tillika behöfver embetsbiträde, men få familjer
inom Wisby stift — för närvarande, så vidt LandshöfdingeEmbetet känner, icke en
enda, — äro i behof af sådant utrymme; och anser LandshöfdingeEmbetet, det
embetsrum, sal, förmak, gästrum och 4 sofrum äro för vanliga förhållanden fullt
tillräckliga.

2) Under yttrande, att vederbörande äro Collegium tacksamme för förslaget
om rymligare, efter tidens sed och behof lämpade bostäder, har Pålman (11 v.)

'') Se omröstningsprotokoll A, 18:o,

vidare anfört: att härvid kan göras en anmärkning om det relativa behofvet för
boställshafvaren och den relativa rättvisan för den byggnadsskyldige; — att i pastorat
med större folkmängd och vidsträcktare umgängeskrets behöfves större sätesbyggning
och i pastorat med mindre folknummer och umgänge en mindre; — och
att, så val med hänsyn härtill som ock med afseende på olika orters relativa förmåga
att fullgöra sin byggnadsskyldighet, torde 2:ne storlekar af sätesbyggning å
kyrkoherdeboställen böra stadgas (12), nemligen l:o) den ena: 60 fot lång, 40 fot
bred och rummen i nedpå våningen minst 10 fot höga från golf till tak, med brutet
yttre tak och innehållande på nedra botten: a) förstuga med trappuppgång till
vinden; h) tambur med eldstad; c) 4 k 5 kamrar och sal; d) kök med bakugn och
utbygd förstuguqvist; e) skafferi med eldstad; och /) 2:ne rum å vinden på hvarje
gafvel, med kontor å sidorna; — 2:o) den andra: 48 fot lång, 32 fot bred och rummen
i nedra våningen minst 9 fot höga från golf till tak, med brutet yttre tak, innehållande
på nedra botten: a) förstuga med trappuppgång till vinden; c) 3 å 4 kamrar
och sal; d) tambur med eldstad; e) kök med bakugn och inbygdt skafferi (5
fot bredt och 12 fot långt) samt utbygd förstuguqvist; och /) på vinden å ena
gaflen ett större rum och på den andra 2 mindre samt kontor på sidorna.

Sätesbyggningen å komministrars eller andre ordinarie predikanters boställen
anser Pålman böra blifva af förut anmärkta mindre storlek.

3) Kyrkoherden i Hallaryd, Sunnerbo kontrakt, Wexiö stift, har (34) yttrat
den tanka, att allt för många rum, 15 till antalet, äro i pastors bostad föreslagna
och kunna utan saknad nedprutas till 10 å 11, ty att uppföra öfverflödiga rum blir
kostsamt för församlingarne och för en mindre väl lönad kyrkoherde än kostsammare
att passande möblera; varande det måhända lämpligast, att Wexiö stifts pastorer
vidblifva öfverenskommelsen af år 1836 om öfverbyggnad (troligen den genom
Kongl. Brefvet den 23 Februari 1838 faststälda).

4) Komministern i Ryssby pastorat, samma kontrakt, har (38) ansett, att,
då icke blott pastorater utan äfven komministraturer, enligt Kongl. Förordningen
om allmän reglering af presterskapets löner, böra indelas i särskilda klasser, antagligen
tre af hvartdera slaget, vore väl både rätt och ändamålsenligt, att bostadshusens
storlek för hvarje klass bestämdes efter en af Kongl. Maj:t gillad normalritning
för hvardera kategorien.

5) Presterskapet i Westbo kontrakt, samma stift (55 v.), har fästat Eders
Kong!. Maj:ts höga uppmärksamhet derpå, att endast under vilkor, det församlin -

garne åtaga sig den föreslagna byggnadsskyldigheten för eu del af komministershusen,
dessa hus i anseende till byggnadsdimensionerna och rummens antal skäligen
kunna böra bestämmas att blifva så stora, som föreslaget är, utan finnes en inskränkning
deruti nödig, så vida de förut nog fattige komministrarne icke skola
ruineras.

6) Kyrkoherden i Hardemo, Rumla kontrakt, Strengnäs stift, har (98) andraga^
att föreskriften, det karaktershusen vid alla boställen af samma klass skola
innehålla lika antal rum, men husets storlek i öfrig! rättas efter boställets storlek
och ortens sed, behöfver förändras; — att klart är, att, om husets dimensioner förminskas,
men antalet rum bibehålies, kostnaden för detsamma ingalunda i samma
män minskas, enär antalet dörrar, fönster och eldstäder förblifver detsamma; — att
för öfrigt äro för ett rums sundhet och beqvämlighet vissa dimensioner på detsamma
nödiga, som icke få understigas, men hvilket skulle blifva händelsen, om
ett hus bygdes med mindre dimensioner, men för öfrigt lika. ett annat med någorlunda
sunda och beqvämliga rum; — att häraf lätt inses, att det är otillräckligt att
föreskrifva ensamt rummeris höjd till minst 10 fot (10 § 4 punkten), tv ett sådant
rum kan ju, om icke dess golfarea är tillräckligt stor, vara vida osundare och
obeqvämare än ett annat med mindre höjd, men desto större utrymme; — att derföre
böra i karaktershuset rummens dimensioner först och främst bestämmas, men
deras antal naturligtvis rättas efter antalet medlemmar i den familj eller det hushåll,
som uti detsamma skall hafva sin bostad; — att denna bestämning af rummens
dimensioner bör i allmänhet gälla för boställen i de 3 första eller åtminstone
andra och tredje klasserna, så att likbenämnda rum uti en klass äro lika stora med
likbenämnda rum i en annan, med undantag måhända af säl, förmak, dagligt rum
och kök, som äro samlingsplatser för flera personer och således för ett större hushåll
behöfvas större, än för ett mindre, hvaremot icke ringaste anledning finnes,
att t. ex. en sängkammare skulle byggas på ett boställe större eller mindre än på
ett annat; — att det emellertid torde vara mindre ändamålsenligt att i en boställsordning
speciel bestämma hvarje rums golfarea, hvaremot rummens sammanlagda
area lämpligen synes kunna angifvas, då man erhåller frihet att lämpa huset efter
byggnadsplatsen, hvilket icke alltid torde låta sig göra, om hvarje rum vore till
sitt utrymme noga bestämdt eller en gifven normalritning alltid skulle följas; —
att antalet rum kan icke heller lemnas obestämdt, ehuru det är svårt att bestämma
på Indika boställen i allmänhet större eller mindre familjer komma att bo; — att

det underdåniga förslaget uti 1 mom. af § 8 lemnar en sådan bestämning, då man
väl kan antaga, att en biskop i allmänhet har större familj eller hushåll, än en
kyrkoherde, denne åter större än en komminister; — och att den punkt, som i
momentet handlar om kyrkoherdeboställe, dock synes lämpligen böra underafdelas
i 2:ne, nemligen den ena: för kyrkoherdeboställen i l:a och 2:a och den andra: för
kyrkoherdeboställen i 3:dje klassens pastorater, ty uti l:a och 2:a klassens pastorater,
som utgöras af större eller flera församlingar, blir kostnaden för byggnad
och underhåll af bostadshusen för församlingsboerne relativt billigare, än för dem i
3:dje klassens pastorater, som vanligen af mindre och fattigare församlingar utgöras;
hvarförutom sistnämnda pastorater kunna anses såsom exspektansplatser, hvilkas
innehafvare i allmänhet äro till lefnadsåldren yngre och antagligen hafva mindre familj»
än de vid l:a och 2:a klassens pastorater, och således för dem ett karaktershus med
mindre antal rum tillräckligt; och har, på grund af hvad sålunda är vordet andra -get, föreslagits, att:

i första punkten om biskopsboställe i stad bör i slutet efter »handkammare»
tilläggas: »hvilkas sammanlagda area, utom vind, bör utgöra minst
1600 qvadratalnar»;

andra punkten bör ändras till 2:ne afdelningar, den första omfattande kyrkoherdeboställe
i l:a och 2:a klassens pastorater, i öfrigt lydande som nuvarande
punkt, med tillägg i slutet efter »handkammare» af orden: »hvilkas sammanlagda
area, utom vind, bör utgöra minst 1300 qvadratalnar»; — och den
andra så lydande: »å kyrkoherdeboställe i 3:dje klassens pastorater med

1) en eller två förstugor; 2) ett embetsrum; 3) sal; 4) dagligt rum; 5)
sängkammare; 6) barnkammare; 7) tvänne rum för hemmavarande äldre
barn; 8) ett gästrum; 9) ett rum för tjenstehjon af qvinnokönet; 10)
kök med spiskammare, hvilkas sammanlagda area, utom vind, bör
utgöra minst 1050 qvadratalnar»; och

uti tredje punkten om komministers m. fl. tredje klassen tillhörande boställen
bör i slutet efter »spiskammare» tilläggas: »hvilkas sammanlagda
area, utom vind, bör utgöra minst 730 qvadratalnar.»

7) I öfrigt är vid detta mom. inom samma eller Strengnäs stift anfördt af:
presterskapet i Öfver Selö kontrakt (71), att rummens antal ej blott vid kyrkoherdes,
utan synnerligen vid kapellans boställen synes allt för stort, och det är
fara värdt, att dermed skulle följa en ökad lefnadskostnad, som hvarken står väl

tillsammans med presterskapets löneinkomster i allmänhet eller med embetets alfvar
och värdighet; — presterskapet i Nyköpings vestra kontrakt (75 v.), att karaktershusen
synas vara föreslagna att byggas till ett omfång, som är större, än hvad behofvet
i allmänhet torde påkalla, och att, då ovisst är, om, på sätt presterskapet
anser högst önskligt, Collega förslag rörande byggnadsskyldigheten å 3:dje klassens
boställen vinner nådig stadfästelse, utan 17 § möjligen i 2 mom. får den, sid. 126,
i det underdåniga utlåtandet alternatift föreslagna lydelsen, presterskapet icke ville
lemna oanmärkt, att en byggnadsskyldighet till det omfång, som i 8 § bestämmes,
skulle för de redan af sin nuvarande byggnadsskyldighet nog tryckte komministrarne
blifva ytterligare och öfver måttan betungande, hvadan, derest icke byggnadsskyldigheten
kan blifva mellan boställshafvaren och församlingen fördelad, såsom Collegium
önskningsvis föreslagit, någon lindring häruti är högeligen af behofvet påkallad;
— presterskapet i Nyköpings östra kontrakt (78), att i mindre församlingar,
för undvikande af en allt för betungande byggnadsskyldighet, inskränkning i rummens
antal må kunna ega rum efter bepröfvande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eller den myndighet, som kan varda förordnad att öfver Boställsordningens
efterlefnad hafva närmaste tillsyn; och hade det af Skara Consistorium afgifna förslaget
i detta ämne väckt en välförtjent uppmärksamhet; — en prest i Daga kontrakt
(81), att uppförande å pastorsboställena af de föreslagna pompösa bostadshusen
befaras, i anseende till den dyra möbleringen och uppvärmningen af så
många rum, hafva till påföljd, att församlingarne bygde pastorerne ur hus och ej i
hus; och skulle pastorerne, inhyste i dessa ståtliga hus, ock blifva ansedde som
herrar, ej såsom herdar för församlingen, hvarförutan det är högst sannolikt, att
församlingarne aldrig kunna öfvertalas och ännu mindre tvingas att hvarken å pastors
eller komministers boställen uppföra de föreslagna husen; — presterskapet i
Vester Rekarne kontrakt (84 v. & 85 v.), att kyrkoherde bör åtnöja sig i karaktershuset
med 9 i stället för 11 boningsrum, blott de blifva tillräckligt stora, försedda
med rappade väggar, glaeerade kakelugnar och dubbelgolf in. m., som i förslaget
upptages; att, ehuru lika önskligt som billigt är, det, enligt Collegii förslag, komministrarne,
med hänseende till byggnadsskyldigheten vid sina boställen, relativt
ställas i likhet med kyrkoherdarne, skulle det, i händelse församlingarne icke vilja
åtaga sig att åt sina komministrar bygga ett karaktershus med lika många rum,
som i detta mom. omförmälas, ändock blifva eu stor fördel, som törtjenar att med
tacksamhet emottagas, om landsförsamling tillförbindes att åt komminister bygga

och underhålla ett karaktershus af samma beskaffenhet, som den enligt nu gällande
lag bygger åt kyrkoherde; och att, om, emot förmodan och billighet, komministrarne
icke erhålla någon betydligare lindring i sin byggnadsskyldighet, måste denna åtminstone
hädanefter ej blifva större, än för närvarande är i lag stadgadt, så vida
icke komministersbeställningarne för det mesta skola komma att blifva obesatta,
emedan ingen då lärer vilja söka dem af fruktan att komma i ekonomiskt obestånd;
— presterskapet i Öster Kekarne kontrakt (88 & 90), att möjligen kan ett af de å
kyrkoherdeboställe under 9) upptagna rum för hemmavarande barn indragas, och
att nog är, om karaktershus å komministersboställe innehåller 4 rum med kök på
nedra botten samt 1 å 2 vindsrum, allt beräknadt efter den storlek, som hittills
varit bruklig för pastorsboställen; —■ en prest i Glanshammars kontrakt (92 v.),
att ett särskildt rum för tjenstehjon af qvinnokönet synes öfverflödigt, då kök med
spiskammare finnes; — och Consistorium (64 v.), att det ingalunda förbisett, att
hittills varande bestämmelser angående karaktershus å kyrkoherdeboställen numera,
i fråga om antalet rum, icke öfverensstämmer ens med de billigaste fordringar,
samt att jemväl beträffande komministrarnes bostadsboställen tidsenliga bestämmelser
äro af behofvet högligen påkallade, men hyser ock den öfvertygelse, att, om i
särskilda fall det antal rum, som nu blifvit föreslaget, kan vara behöfligt, sådant
likväl ingalunda i allmänhet är förhållandet; att flere af stiftets prester yttrat enahanda
åsigt och dervid jemnväl häntydt på (förutom den ökade kostnaden för de
byggnadsskyldige, som skulle blifva en följd af karaktershusens uppförande till
större omfång och med flera inredda lokaler, än som, utom i undantagsfall, kunde
anses erforderliga,) äfven den kostnad, som för boställsinnehafvarne sjelfve skulle
uppstå i och för de många rummens anständiga möblering, uppeldande m. m.; att
Consistorium, för egen del, tror det vara tillräckligt, om, på sätt Domkapitlet i
Skara uti sitt den 9 October 1863 afgifna, i Collegii underdåniga utlåtande, sid. 49,
omförmälda yttrande hemställt, beträffande rummens antal blefve stadgadt, att
kyrkoherdes boningshus bör innehålla minst 6 rum jemte kök och handkammare;
och att, då vidare enligt Collegii förslag byggnadsskyldigheten för komministrarnes
boningshus skulle på församlingarne öfverflyttas, hvilket Consistorium anser i hög
grad önskvärdt och billigt, torde likväl afseende i möjligaste måtto böra fästas på
den ökade kostnad, som derigenom tillskyndas de sednare, särdeles i församlingar,
der kyrkoherde och komminister finnas vid samma altare, af hvilken anledning,
och då i alla fäll komministersboställena skulle komma att blifva både rymligare

och beqvämligare, än nu i allmänhet är förhållandet, Consistorium äfven i afseende
å dessa boställen fann en inskränkning så vida kunna göras, att dylika boningshus
borde innehålla på nedra botten 4 ruin jemte kök samt ofvanpå 1 eller 2 vindsrum
efter synerättens bepröfvande.

8) Inom Linköpings stift är yttradt beträffande:

a) kyrkoherdeboställen

af presterskapet i: Domprosteriets kontrakt (107 v.), att karaktershuset
skall vara inredt med förstuga, kök med bakugn och handkammare, sal och
6 kamrar med behöflig,! antal garderober, hvarigenom rummens antal reduceras
från 15 till 10, hvilket är fullt tillräckligt för vanliga behof; — Hammarkinds
kontrakt (126), att spiskammare, såsom helt och hållet öfverflödig, kan saklöst
borttagas; — Wifolka kontrakt (148), att sätesbyggningen bör innehålla sal, 5
rum, kök och skafferi på nedra botten samt på den öfra 4 mindre vindsrum; —
Göstrings kontrakt (149 v.), att huset alltid bör uppföras i en våning, med vindseller
frontespis-rum och, utom 2:ne förstugor, innehålla 5 rum jemte kök och skafferi
på nedra botten samt 3 å 4 rum på vinden jemte garderober och kontor å
båda bottnarne; — och Norra Wedbo kontrakt (155), att karaktershuset är för
stort tilltaget och bör i stället bestå af: 1) 2:ne förstugor; 2) embetsrum; 3) rum
för embetsbiträde; 4) sal; 5) förmak; 6) sängkammare;, 7) barnkammare; 8) rum
för hemmavarande äldre barn; 9) gästrum; 10) kammare; och 11) kök med spiskammare;
men ifrån denna åsigt hafva 2:ne prester varit skiljaktige och anfört: att
synerätt bör pröfva huru stort utrymme kan vara behöflig!; att afseende härvid bör
tagas på pastoratets storlek, folkmängd, inkomster och andra förhållanden; att de
flesta af 3:dje klassens pastorater, som gifva 12—1500 riksdalers inkomst, böra ej
belastas med så stor byggnad, den församlingarne ej mägta att uppföra och prester
ej att möblera; och att det, som förslaget innehåller, bör vara det högsta utrymmet
samt det minsta blifva: 2:ne förstugor, kök med en liten spiskammare, pigrum,
sal, förmak, sängkammare, ett frontespisrum till embetsrum och 2:ne gafvelrum,
dessa rum försedda med nutidens förbättringar å gagnliga och prydliga eldstäder,
jernspisel, postlinskakelugnar.

b) komministers m. fl. tredje klassen tillhörande boställen

af: Consistorium (105), att »dagligt rum» bör kunna undvaras, hvaremot »sal»
är ett behöflig! rum; — presterskapet i Domprosteriets kontrakt (107 v.), att karaktershuset
bör innehålla förstuga, kök med bakugn och handkammare, sal med 3 kammare

och behöfligt antal garderober, hvarigenom rummens antal reduceras från 10 till 7,
som är fullt tillräckligt för vanliga behof; — en komminister i Hammarkinds kontrakt
(127 & 127 v.), (som bifogat ritning å boningshuset: långt 5072 och bredt 34
fot, innehållande utom förstuga och kök, blott 5 rum på nedra botten och 2:ne
vindsrum) att en mindre ugn eller stekugn bör i köket inrättas och att bättre är,
om »dagliga rummet» och »rummet för tjenstehjon af qvinnokönet» sammanslås
till ett större rum eller sal, ty pigorna måtte väl, såsom vanligt är, kunna
bo och sofva i köket, om det väl konditioneras; annars må spiskammaren uppoffras
åt dem och spisningen såsom vanligt ske i salen, blott man får en sådan; — presterskapet
i Wifolka kontrakt (148), att huset bör innehålla tre kamrar, sal och
kök på nedra botten samt tvänne vindsrum; — och presterskapet i Göstrings kontrakt
(149 v. & 150), att huset bör inredas till 4 rum jemte kök och skafferi på
nedra botten samt 2 rum på vinden äfvensom behöfliga garderober och kontor;
men, varder ej stadgadt, att bostadshusen skola af församlingarne byggas, blifver
det högst angeläget att ändra nu föreslagne föreskrifter, emedan i annat fall en
byggnadsskyldighet skulle drabba boställshafvarne, hvilken de icke förmådde bära.

9) Inom Skara stift har yttrats beträffande:

a) kyrkoherde- och komministers-boställen gemensamt:

af presterskapet i Wilska kontrakt (170), att förslaget i afseende på utrymmet
och beqvämligheten i presterskapets bostäder spänner bågen allt för högt, åtminstone
både kan och bör på den orten, som lider brist på skogseffekter, presterskapet
åtnöja sig» med ringare boningshus än de föreslagna, och torde äfven på mången
annan ort någon jemkning vid förslagets tillämpning böra åt synerätt öfverlåtas.

b) kyrkoherdeboställen ensamt:

af presterskapet i: Kåkinds kontrakt (176 v.), att få kyrkoherdar behöfva det
föreslagna antalet rum, så att detta utan olägenhet kan minskas åtminstone med
2:ne, t. ex.: »dagligt rum», som godtgöres af salen, samt »rum för embetsbiträde»,
emedan sådant svårligen lärer behöfvas eller bekommas förr, än dels barnkammaren
är för sitt ändamål obehöflig och dels kyrkoherden är af ålder och svaghet
från det mödosamma embetsrummet hänvisad till sängkammarens lugn; att det
väl må medgifvas, att de större pastoraterne böra förmå och möjligen förpligtas att
bygga och underhålla karaktershus m. m. i enlighet med det underdåniga förslaget,
då deremot i de mindre pastoraten, hvilka utgöra flertalet, byggnaden och underhållet
af ett dylikt karaktershus skulle blifva för församlingen öfver höfvan tryc -

kande samt för flertalet af indelningshafvare antingen lemna några öde rum eller i
och för möblering, prydning och värmning orsaka opåkallade kostnader; att äfven
på de ställen och i allmänhet i de fall, församling kan tillförbindas bygga bostadshus
i öfverensstämmelse med det underdåniga förslaget, skulle det för en indelningshafvare
vara förmånligare, om, med förutsättning af minskning i antal rum uti
karaktershuset, drängstugan hänfördes till bostadshusen; och att med denna lindring
i egen byggnadsskyldighet kunde kyrkoherden åstadkomma bostad för en brukare
eller arrendator, hvilken öfverloppsbyggnad tyckes allt mer allmänt erfordras, åtminstone
att döma af förhållandet inom Kåkinds kontrakt, hvarest af dess 7 kyrkoherdeboställen
de sex äro på arrende upplåtna; — i Norra Wadsbo kontrakt (181),
att det föreslagna antalet af rum bör något inskränkas, ty, ehuru synerätt medgifvits
pröfningslatitud i detta, som i många andra fall, och således kan inskränka eller
utvidga förhållandet, skulle dock möjligen den generella föreskriften härom hos de
byggnadsskyldige väcka obenägenhet emot förslagets antagande; — och i Billings
kontrakt (182), att det underdåniga förslaget tilltagit manbyggnaden i en skala,
som åtminstone för Skara stift torde vara för stor, utan vore Consistorii förslag
den 9 December 1863 lämpligast, hvad rummens både antal och höjd beträffar,
dock kunde längden af byggnaden nedsättas till 32 alnar med bibehållande åt 18
alnars bredd.

c) komministersboställen ensamt:

af komministrarne i Wäne kontrakt (166 v.), att rummen gerna kunde inskränkas
till något mindre antal, än Collegium föreslagit; samt af presterskapet: i
Kåkinds kontrakt (177), att 5 rum med eldstad samt kök och skafferi göra tillfyllest,
så indelade, att ett af boningsrummen utgör ett gafvelrum på vinden, då på
andra gaflen kan vara en handkammare utan eldstad; att församlingarne, i fall
de någonsin åtaga sig bostadshusen på kaplansbohl, lära väl aldrig tillförbinda
sig denna byggnadsskyldighet i vidsträcktare omfång; och att den, för komministrarne
bibehållen, är redan tung nog; varande af detta presterskap särskild!, såsom
tillämpligt i fråga om både kyrkoherde- och komministers-boställen, anfördt:
att, huru högt som helst byggnadsskyldigheten må stegras, komma tvifvelsutan
mångenstädes, till följd af vissa indelningshafvares särskilda behof och tycke, så
kallade öfverloppshus att förefinnas, och olägenheten med sådana, af Indika något
eller några finnas på hvarje eklesiastik boställe i kontraktet, är verkligen mindre,
än man i allmänhet föreställer sig, ty de utgöra nemligen, törhända i de flesta fall,

en indelningshafvares enda öfverloppsegendom och sålunda för ett afträdande
sterbhus en säker och lämplig tillgång för godtgörelse af bristerna på de laga husen;
— i Södra Wadsbo kontrakt (180), att komministrarne, så länge de äro förpligtade
att sjelfVe åt sig bygga, icke må underkastas andra föreskrifter, än hvad nu gällande
lag förmår; — och i Billings kontrakt (182), att manbyggnaden bör innehålla
förstuga, 4 boningsrum, kök och skafferi på nedra botten samt 2:ne vindsrum
med kontor på ömse sidor.

Stiftets Consistorium har för dess del (162 v.) andragit: att förslaget, beträffande
så väl kyrkoherde- som komministers-boställe å landet, är tilltaget i en öfver
höfvan stor stil och åsyftar en rymlighet och beqvämlighet, som, till och med i vår
tid, dels är i sig sjelf öfverflödig, dels ock skulle ej mindre för de byggnadsskyldige
än för de underhållsskyldige i verkligheten finnas högst betänklig och tryckande;
— att i hufvudstaden och vissa andra större städer må det gälla såsom nödigt
och ändamålsenligt att anordna pastorsboställen om 13 och komministers om
8 rum, men i landsorten skola säkerligen betydligt inskränktare boningar blifva
tillfyllestgörande för afl den beqvämlighet, nämnde tjensteman kunna skäligen och
billigtvis fördra eller önska; — att visserligen torde inom ett och annat stift så
beskaffade landspastorat finnas, ehuru antagligen ganska få, der särskild! kyrkoherdens
boställe kan påkalla en vidlyftighet af det omfång, som förslaget angifver,
men dessa blifva tvifvelsutan att betrakta som enstaka undantag; — att Consistorium
deremot icke drager i betänkande uttala sin mening derhän, att karaktersbyggnaden
för en pastor å landet blifver fullkomligt rymlig och beqväm, om densamma,
med cirka 33 å 35 alnars längd och 18 alnars bredd, å nedra botten innehåller
6 rum, till 5 alnars höjd, jemte kök och skafferi, samt 1 å 2 gafvelrum å
öfra, äfvensom att komminister, hvars tjensteplats äfven framgent måste anses öfverhufvud
såsom exspektansplats, bör finna sig till fullo belåten med en bostad om
4 boningsrum jemte kök och skafferi och näppeligen i detta afseende kan göra
vidlyftigare anspråk på församlingen, som nu till följd af förslaget skulle öfvertaga
byggnadsskyldighet äfven åt honom; — och att denna Consistorii åsigt delas för öfrigt
af en öfvervägande pluralitet af stiftets presterskap, såsom ock af de från några
kontrakter afgifna yttranden kan skönjas; varande slutligen af Consistorium anfördt,
att ett nådigt afseende torde särskildt förtjena det, som af presterskapet i
Kåkinds kontrakt andragits.

10) Inom Carlstads stift är yttradt beträffande:

a) kyrkoherde- och komministers-boställen gemensamt:

af en prest i Gillbergs kontrakt (224) detsamma, som redan här ofvan under
4 § 1 mom. är antecknadt; — af presterskapet i Elfdals kontrakt (203 & 204), att
i karaktershuset felas alldeles skafferi och mjölkkammare, som är mycket vigtigare
än t. ex. spiskammare till köket, som kan undvaras, då det blifver särskildt rum
för tjenstehjon af qvinnokönet; och att torkvind är af högsta vigt; — och af presterskapet
i Westra Dals kontrakt (232 v.), att antal rum är allt för frikostigt tilltaget;
att en kyrkoherde i 3:dje klassens pastorat skulle endast få 4 rum mindre
än en biskop, hvilken skilnad alldeles icke svarar emot skilnaden i embetsvärdighet
och ännu mindre mot skilnaden i inkomster; att i karaktershus vid de största pastoraten
kan det föreslagna antalet rum vara på sin plats, dock kunde äfven der
tålas afdrag af ett eller tvänne rum; att vid de minsta pastoraten blir karaktershuset
för mycket betungande för församlingen att underhålla, och inkomsterne otillräckliga
för innehafvaren att till så många rum köpa erforderligt möblemang
och ved, synnerligast om han har stor familj och är skuldsatt; att detta inträffar
ännu snarare vid komministers och dermed jemförliga sysslor; att följaktligen blifva
flera rum obegagnade och således ändamålslöst, men med icke ringa kostnad uppsatta
och underhållna af församlingen, hvilken, om den sluppe med en mindre karaktersbyggnad,
skulle, utan tillökning i omkostnaden, kunna hålla sin prest drängstuga,
vagnshus och ett mindre stall, hvarmed han vore bättre belåten; att i karaktershus
af andra klassen tyckas 8—11 och i de af tredje klassen 5—7 rum, utom
kök och handkammare, vara tillräckliga; och att synerätt bör bestämma vid
hvarje syssla antalet rum inom en viss begränsning, med hänseende till sysslans
inkomster och församlingens storlek.

b) komministersboställen ensamt:

af en komminister i Gillbergs kontrakt (226), att man kan bo mycket beqvämt
i ett mindre antal rum, än Collega™ föreslagit, och hvilket en fattig komminister
eller dess vederlike icke skulle förmå att tillräckligt möblera eller uppelda,
emedan de flesta boställen sakna tillräcklig vedbrand.

11) Presterskapet i Laholms kontrakt, Göteborgs stift, har (281) ansett det
tillägg nödigt: att i pastorater, tillhörande tredje klassen, bör, der omständigheterna
sådant föranleda, minskning i karaktershusets dimensioner ega rum, derom
de byggnadsskyldige må ingå till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med hemställan
att, i samråd med Domkapitlet, till pröfning och afgörande upptagas.

12) Af Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län (322)
yttras beträffande a) kyrkoherdeboställen: att, ehuru erkännas måste, att de på
många ställen icke äro så bebyggde, att en indelningshafvare, synnerligast med
större familj, är någorlunda beqvämt logerad, synes dock det af Collegium föreslagna
antal rum vara större, än som mången gång är förenligt med indelningshafvarens
verkliga fördel och behofvet i allmänhet krafvel-; hvarföre hemställes,
att ej ovilkorligen måtte fastställas det föreslagna antalet ram, utan att ej mindre
i skoglösa orter, der tillgång på byggnadstimmer och ved är knapp, än äfven annorstädes,
der alla parterne derom åsämjas, synerätt må ega pröfva och bestämma,
om ett mindre antal ram må anses tillfyllestgörande; — och b) tredje klassens boställen:
att, ehuru det föreslagna antalet rum för en tjensteman med familj kan
vara behöfligt, synes dock, för att ej för mycket betunga en indelningshafvare och
de byggnadsskyldige, enahanda jemnkning i afseende på föreskriften om dessa boställens
bebyggande böra ifrågakomma, som rörande kyrkoherdeboställen af Eders
Kongl. Maj ds Befallningshafvande föreslagits.

13) Inom Upsala stift är yttradt af: presterskapet i Närdinghundra kontrakt
(333), att byggnadsskyldigheten bör till någon del minskas vid mindre och i synnerhet
komministrars och kapellpredikanters m. flis lägenheter, så vida icke församlingarne
till någon betydligare del åtaga sig densamma; — en prest i Lyhundra
kontrakt (335 v.), att föreslagna antalet rum blifver väl tillräckligt, och torde svårighet
möta att skaffa bränsle för dem alla på skoglösa orter, äfvensom för obemedlade
att möblera dem; — presterskapet i Sjuhundra kontrakt (337 v.), att, i
öfverensstämmelse med Consistorii förra yttrande, karaktershusen i mindre folkrika
och svagare pastorater af andra och tredje klasserna böra få mindre dimensioner
och rummens antal förminskas till hvad, förslaget bestämmer för boställen i tredje
klassen, samt att vid komministersboställen förminskning i karaktershusen äfven
bör ske, emedan komministrar, som på egen bekostnad skola bygga sina hus, merendels
äro fattige och hafva för små löneinkomster att bekosta och underhålla
större byggningar, än de behöfva; kunnande 5 å 6 rum, förstuga och kök inbegripna,
gifva ett tillräckligt utrymme för en familj, som blifvit van att sakna de
flesta af lifvets beqvämligheter; — presterskapet i Trögds kontrakt (344 v.), att
föreskrifterne, i enlighet med hvad vid 4 § 1 mom. och 5 § 1 mom. förut erinrats,
äro ''oantaglige och förkastlige; — och presterskapet i Svartsjö kontrakt (359), dels
att, i stället för det dagliga rummet, som utan afsaknad torde kunna indragas, bör

tambur finnas i förstugan med ingång till embetsrummet och salen, och dels att
vid komministersboställe bör ock finnas rum för dräng.

14) Inom Calmar stift är yttradt af presterskapet i Stranda kontrakt (384),
att komministrarne, om de icke befrias från skyldigheten att bygga bostadshus,
blifva, i synnerhet vid de svagare lägenheterne, allt för mycket betungade, om de
skola bygga boningshuset till den storlek, förslaget upptager; — och i Ölands
norra kontrakt (391 & 392), att dels å kyrkoherdeboställe bör byggningens längd
och bredd utsättas lika med PresteStåndets förslag, eller längd 30 och bredd 16
alnar, samt rummen vara: 1)2) två förstugor, 3)4) två embetsrum eller ett embetsrum
med tambur, 5) ett rum för embetsbiträde, sedan lika med Collegii förslag, med
tillägg af nödiga garderober eller kontor i förstugorna eller på andra passande
ställen, och dels å komministersboställen böra ock finnas en sal, en handkammare
och nödiga garderober.

15) Eders Kongl. Majds Befallningshafvande i Calmar län (397 v.) hemställer,
om ej åt synerätt må inrymmas tillåtelse att för lägsta klassens pastorat och för
komministerslägenheter, då giltiga skäl dertill förefinnas, medgifva inskränkning uti
boningsrummens bestämda antal, helst innehafvare af sådana pastorat och lägenheter
hvarken för det närvarande innehafva så rymliga bostäder, som nu föreslagits,
eller, i anseende till sina knappa lönevilkor, befinna sig i tillfälle att kunna bekosta
eu deremot svarande myckenhet husgerådssaker, hvaremot påtagligt är, att byggnadsoch
underhålls-skyldigheten skulle för vederbörande falla sig allt för betungande.

16) Det- ovilkorlig^ stadgandet om inredning till ett visst antal rum synes
LandshöfdingeEmbetet i Upsala län (405 v.) mindre lämpligt; och bör enligt dess
åsigt åt synerätt vara öfverlåtet att bestämma härutinnan lika väl som om karaktershusets
och rummens storlek, dock endast med iakttagande deraf, att bostaden
blifver så rymlig, som, med afseende å prestlägenhetens mer eller mindre förmånliga
beskaffenhet, en innehafvare skäligen kan fordra; blifvande byggnadsskyldigheten
i allt fall betungande och för pastoraten i större delen åt länet ganska tryckande,
dels emedan pastoraten i allmänhet äro små och bestå af få byggnadsskyldige
hemman, dels ock af brist på byggnadsämnen, som på många ställen icke
finnas att tillgå annat än på långa afstånd; hvarförutan det, med den nuvarande
indelningen, i afseende å godheten, i lista, 2:dra och 3:dje klassens pastorater, synes
LandshöfdingeEmbetet obilligt, att de byggnadsskyldige i ett pastorat af tredje
klassen skola vara pligtige hålla karaktershus åt sin kyrkoherde till samma beskat -

fenhet, som innevånarne i ett pastorat af första klassen, ty den inskränkning i rummen
och byggnadens storlek, som synerätt är berättigad medgifva, blifver icke af
någon synnerlig lindring för de byggnadsskyldige, då byggnadens inredning till
visst antal rum är ovilkorlig.

17) Om med skäl kan göras den anmärkning, att karaktershusen, efter nu
gällande föreskrifter, lemna ett efter nutidens fordringar allt för otillräckligt utrymme,
torde, yttrar LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län (411), med lika skäl
en alldeles motsatt anmärkning kunna framställas i afseende på de nu föreslagna
karaktershusen; och blifver uppförandet af dem till obehöflig!; stora dimensioner
betungande icke blott för de byggnadsskyldige, utan äfven för innehafvarne sjelfve,
bvilka i viss mån få underhållskyldigheten vidkännas; börande hufvudsakligen härvid
tillses, det husen erhålla en beqväm och ändamålsenlig inredning med ett,
efter de särskilda innehafvarnes samhällsställning erforderligt, men icke öfverflödigt
utrymme.

18) En prest i Medel-kontraktet, Wisby stift, yttrar (420 v.), att Konventionsstadgan
ej bestämmer huru många eller stora hus, allmogen skall bygga åt presten,
utan gäller i detta afseende allmänna lagens numera olämpliga föreskrift, hvarföre
önskligt är, att denna fråga blefve i lag bestämd, men uppförandet och underhållandet
af en så stor byggnad, som Collegium föreslagit, skall för allmogen, särdeles
i de mindre pastoraten, blifva ganska betungande och den för densamma förökade
byggnadsskyldigheten väcka stort missnöje, äfvensom en byggnad med så
många rum icke heller skall vara till någon fördel för kyrkoherde med 2 å 3,000
Rdrs inkomst, enär han i allmänhet ej kan behöfva dem och ej utan skuldsättning
kan möblera dem; hvadan den föreskrift är lämplig, att synerätt får efter omständigheterne
bestämma rummens antal till mindre än nu föreslagna; varande jemnväl
af stiftets Consistorium (417) anfördt: att det föreslagna antalet rum för 2:a och
3:e klassens boställen är visserligen motsvarande boställsinnehafvarens beqvämlighet
och nödiga utrymme, men synes kunna tåla någon inskränkning, med hänseende
till dels lägenheternes storlek och församlingarnes förmåga att bära kostnaden och
dels sjelfva tjensternes beskaffenhet, så att en del kan helt och hållet, en annan
i mer eller mindre mån anses som öfvergångs- eller exspektans-platser för innehafvaren;
— att förslaget, hvilket utgår från motsatt synpunkt emot allmänna lagen,
som i 26 Cap. ByggningaBalken upptager det minsta innehåll af karaktershus,
stadgar deremot ett utrymme, som sällan torde å boställen i dessa klasser öfver -

skridas; — att vanligen hafva församlingar beredt större utrymme, än lag föreskrifver;
— och att det torde ock vara billigt, att omständigheterne kunna få medföra
en minskning i den fullständiga byggnadsskyldighet, som förslaget upptager.

19) Af LandshöfdingeEmbetet i Stockholms län yttras (427 v.), att det, i
likhet med hvad Consistorium i Upsala (den 7 October 1863) anfört, kan icke underlåta
fästa uppmärksamhet å nödvändigheten, att, der förhållanden påkalla undantag
från allmänna regien, i afseende å byggnadsskyldigheten, sådant må kunna
för sig gå, på det att i pastorat med ringa och obemedlad befolkning en både allt
för betungande och obehöflig byggnadsskyldighet må kunna undvikas, helst då man
känner svårigheten på många trakter, särdeles å slättlandet, att kunna erhålla ej
allenast byggnadsvirke utan äfven vedbrand; att för presterskapet skulle en sådan
inskränkning otvifvelaktigt vara till stor nytta och fördel, enär eljest å svagare lägenheter
möbleringen och eldningen af de många rummen samt det derigenom
framkallade dyrare lefnadssättet ej skulle komma att stå i proportionerligt förhållande
till inkomsterne; och att LandshöfdingeEmbetet i öfrigt åberopade hvad,
nämnde Consistorium i detta afseende välgrundadt yttrat.

20) Af presterskapet i följande kontrakter inom Hernösands stift yttras beträffande a)

kyrkoherdeboställen:

Ångermanlands södra (433), att ett rum under n:r 9 och rummet null
kunna utgå, mot skyldighet för församlingen att i stället bygga drängstuga;
— Westerbottens tredje (454 v.), att mot öfverflyttande till bostadshusen
af drängstuga och vagnshus kunna de under n:ris 6 och 9 upptagna 3
rum försvinna, såsom mindre nödvändiga, hvaremot tamburer äro nödiga i den
kalla orten; — Jemtlands norra (469 v.), att nu föreslagna stadgande må blifva
endast för första klassens pastorater, men vid andra och tredje klassens kan rummens
antal inskränkas, så att församlingen befrias från att bygga, inreda och underhålla
rummen mris 6, 9 och 11, emot skyldighet att i stället bygga och underhålla
något af ladugårdshusen, helst stallet; — Jemtlands östra (473 v.), att, ett
karaktershus med 10 rum synes vara fullt tillräckligt; — och Jemtlands södra (475)
och vestra (476), att i andra och tredje klassens pastorater ett mindre antal rum
kan vara tillräckligt, emot det församlingens skyldighet ökas med byggande och
underhåll af något ladugårdshus, i synnerhet stallet; varande den i de flesta af dessa
yttranden föreslagna tillökning af bostadshusen här förut vid 4 § 1 mom. anmärkt.

b) tredje klassens boställen:

Ångermanlands södra (433 v.), att, emot öfverflyttande till bostadshus af
drängstuga, såsom vid 5 § 1 mom. är anmärkt, de 2:ne rummen under n:ris 6 och
7 kunna indragas; — och Westerbottens tredje (454 v.), att ett rum under n:r 6
och rummet under n:r 7, såsom mindre behöfliga, böra emot tambur och 2:ne förstugor
utbytas.

21) En kyrkoherde i sistnämnda kontrakt har (458) framstält ett vid 4 § 1
mom. infördt förslag, som äfven rörer karaktershuset å kyrkoherdeboställen.

22) Inom Westerås stift yttras af en prest i Domprosteriets kontrakt (488),
att han instämde med konsistorium i Upsala (sid. 41 i Collegii utlåtande den 30
Mars 1865) om obehöfligheten af en bostad af den omfattning, förslaget uppställer,
i synnerhet vid mindre pastorat; — af en prest i Fellingsbro kontrakt (513), att
boställshafvare af tredje klassen, derest och hvar byggnadsskyldighet honom ålägges,
betungas ofta allt för hårdt, om han skall vara skyldig att bygga och underhålla
bostadshus af den beskaffenhet, som är- föreslagen, hvarföre han, heldre än
att utarmas, än mera än nu, af byggnadsskyldigheten, må undvara den afsedda beqvämligheten
och åtnöjas med hvad hittills brukligt varit; — af presterskapet i
Mora kontrakt (531 v.), att karaktershus af andra klassen tyckas kunna tåla vid
någon inskränkning och det oaktadt anses tillräckliga för utrymme och beqvämlighet;
— och af presterskapet i Sala kontrakt (541), att, i händelse 17 § 2 mom.,
sådant det nu lyder, kommer att utgå och Kongl. Maj:t icke finner skäligt ålägga
de församlingar att bygga bostadshus åt komminister, som hitintills en sådan byggnadsskyldighet
icke haft, skulle en komminister blifva alldeles ruinerad, om han
blefve tvungen att sjelf bygga enligt Collegii förslag, hvarföre det bör tillåtas hvar
och en komminister, hvilken hela byggnadsskyldigheten ålägges, att bygga bostadshus
efter gammalt bruk, innehållande 4 rum och kök.

Mera allmänna anmärkningar äro: att å karaktershuset böra 2:ne storlekar
bestämmas, punkten 2; — att storleken deraf bör rättas efter det sätt, hvarpå pastoraterne
vid löneregleringen enligt 1862 års nådiga Förordning blifvit bedömda
eller efter pastoraternas klassindelning, punkterne 4, 6, 11, 13 och 16; —att Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller annan myndighet bör bestämma rummens
antal, punkten 7; — och att synerätt bör så i ett som i annat hänseende gifva
föreskrifter för hvarje syssla, punkterne 8, 10, 12, 15, 16 och 18; men alla dessa
framställningar, hvilka i större eller mindre mån äro likartade med dem, derom

Collegium dels i 1865 års utlåtande, sidd. 121 och 122, och dels här ofvan under
4 § redan sig yttrat, kunna icke af Collegium i underdånighet understödjas.

*) Med afseende å de flera anmärkningar, som framstälts rörande antalet af
rum i sätesbyggningen å 2:dra och 3:dje klassernas boställen och då det måste
medgifvas, att det är ej blott för församlingarne betungande att bygga större sätesbyggning,
än behofvet påkallar, än ock för presterskapet ganska kostsamt att nödgas
anskaffa och underhålla möbler samt elda flera rum, än oundgängligt är, anser
Collegium i underdånighet, det rummens antal kan inskränkas så, att å kyrkoherdeboställe
af de der föreslagna rum utgå »dagligt rum», hvartill salen eller annat rum
utan olägenhet skulle kunna användas, samt ett, af de »tvånne rum för hemmavarande
äldre hårnät Rummens antal blefve då 9 utom''kök med spiskammare samt särskild
handkammare eller lika antal med hvad, PresteStåndet i dess tryckta förslag upptagit.
Hvad rummens antal å 3:dje klassens boställen beträffar, torde ett af de
»tvänne rum för hemmavarande äldre barn» jemväl här kunna lämpligen uteslutas
samt »dagligt rum» utbytas mot »sal».

Då behofvet af boningsrum i sätesbyggningen i allmänhet är enahanda på
olika ställen, antingen församlingen är större eller mindre, eller jordbruket vid bostället
af större eller mindre omfattning, torde rummens antal i sätesbyggningen ej
böra vara beroende af pastoratens klassificering, såsom flere påstått i de afgifna
yttranden, utan bör samma stadgande härom gälla för samma slags boställen, på
sätt författningsförslaget ock innehåller.

Beträffande redaktionen af detta mom. hemställer Collegium: att orden
»Icaraktershus uppbygdt med» må ändras till: »säteshyggnivg innehållande»; att orden
»i stad», som förekomma efter »MsJcopsboställe», må för mera tydlighets skuld uteslutas;
och att af samma orsak efter orden: »när biskop jemväl är kyrkoherde» tilläggas
: »i församlingen.»

2 mom.

1) Under antagande såsom grundsats, att skyldigheter och rättigheter i en
skilda aftal och allmän lag skola till förekommande af tvist vara skarpt begränsade,
har Pålman (12) derföre önskat, att höjd, längd och bredd å sätesbyggning,
men deremot dels endast höjdmåttet å samtliga ladugårdshus (stall, ko , ox- och
fårhus) från golf till tak och från skullbotten till takfoten bestämmas i den blifvande
Boställsordningen, och dels indelningen af rummen i sätesbyggningen och *)

*) Se omröstningsprotokoll A, 19:o och 20:o.

storleken af ladugårdshusen, hvad längd och bredd vidkommer, öfverlåtas i ena
fallet åt boställshafvaren och byggnadsskyldige och i andra åt synerätt.

2) Komministern i Ryssby pastorat, Sunnerbo kontrakt och Wexiö stift, som,
på sätt under 1 mom. i denna § är anmärkt, ariett bostadshusens storlek böra
efter en af Kongl. Maj:t gillad normalritning bestämmas, har funnit (38) ladugårdshusens
dimensioner deremot böra bero af boställets storlek och andra på utrymmet
inverkande omständigheter.

3) Presterskapet i Östra Härads kontrakt, samma stift (58), har ansett, att
bestämmande åt karaktershusets storlek, deruti befintliga rum jemte deras inrättande
bör öfverlemnas åt länsarkitekt eller annan dertill kompetent person, hvilken
uppgör ritning och kostnadsförslag antingen efter af Kongl. Maj:t. i nåder faststäld
modell eller fritt; börande ritningen Kongl. Maj:ts Befalluingshafvandes pröfning
och stadfästelse underställas; och är såsom skäl för denna åsigt anfördt: att synerätt
torde icke kunna anses kompetent, hvad karaktershuset beträffar, i synnerhet
om ingen modell i nåder fastställes, hvaremot de öfriga åbyggnaderne kunna, utan
behof af den kostnad, som anlitande af arkitekt medför, efter synerätts anordning
och bestämmande nybyggas och alla husen lagas och botas.

4) Kyrkoherden i Hardemo, Kumla kontrakt, Strengnäs stift, har (99), i öfverensstämmelse
med sitt här ofvan under 1 mom. 6) anmärkta förslag, ansett, att
emellan orden »inrättande» och »der» bör införas: »så att deras sammanlagda
area ej understiger ofvan angifna minimivärden.»

5) Från samma stift är i öfrigt andraget af: presterskapet i Daga (80 v.)
och bödertelje (83 v.) kontrakt, att, då höjden af boställsrummen är bestämd till
10 fot (10 § 4 punkten), synes ock, i likhet med hvad hittills varit stadgadt, böra
bestämmas ett minimum i afseende å rummens längd och bredd, och sådant icke
åt synerättens bestämmande öfverlemnas; — af förstnämnda presterskap särskildt
(80 v.), att ett minimum i afseende på alla öfriga laga husens storlek äfven Jbör
bestämmas, hvilket är lika nödigt nu, som i fordna tider, på det hvarken presten
eller församlingen måtte blifva underkastad eu synerätts möjligen godtyckliga behandling;
en prest i Glanshammars kontrakt (92 v.), att synerätt måhända bör
aläggas att vid fattande af dess beslut om storleken af karaktershuset och deruti
befintliga rum jemte deras inrättande fästa billigt afseende äfven å antalet af pastoratets
byggnadsskyldige hemman; — och Consistorium (65), att det svårligen
är fullt betryggande, vare sig för den ene eller andre parten, att åt synerätten

öfverlåta att oinskränkt bestämma i afseende å rummens storlek, om ock särskilda
förhållanden kunna påkalla olikhet i vissa delar; och då hvarje nybyggnad afser
en lång framtid, skulle möjliga misstag af synerätten kunna medföra många olägenheter
och mycket missnöje, hvarföre, jemte utsättande åt rummens höjd, bör,
äfven om sjelfva indelningen af dem ej anses kunna utgöra föremål för allmänna
stadganden, likväl ej blott sammanlagda golfytan, utan hvarje särskildt rums golfyta
vara i allmänhet bestämd, med angifvande tillika af de gränsor, inom hvilka
afvikelse ifrån det normala finge ega rum.

6) Från Linköpings stift är andraget af Consistorium (105), att, till förebyggande
af olika beslut på särskilda ställen, synes vara ändamålsenligt, att husens
inredning med tambur, garderober och kontor samt kökets förseende med mindre
bakugn, äfven om jernspis der finnes, föreskrifves såsom allestädes behöflig; — samt
af: presterskapet i Skärkinds kontrakt (118 v.), att, då synerätt uppgjort förslag
till karaktershus, lämpadt efter boställets storlek och beskaffenhet, bör ritning derefter
af byggmästaren, som vid synen är närvarande, uppgöras och åtminstone Consistorii
pröfning underställas, sedan boställsinnehafvare!! och tillträdaren deröfver sig
utlåtit; — en prest i Norrköpings kontrakt (122), att den minsta storleken af alla laga
husen bör bestämmas, hvilken storlek i allt fall icke må understiga den, som vid
hvarje boställe förut varit, och att först då, när större utrymme, i anseende till
förändrade förhållanden, erfordras, detsamma må af synerätt bestämmas; — presterskapet
i -Bergslags kontrakt (128), att en föreskrift, det i fähus bör finnas fodergång
mellan väggen och häcken, är nödvändig; — presterskapet i Wifolka kontrakt
(148 v.), att ändamålsenligt är stadgande, det bredden bör vara lika på de
hus, som kunna sammanbyggas; — och presterskapet i Södra Wedbo kontrakt
(156 v.), att det är kanhända betänkligt att i lag bestämma uthusens dimensioner,
så att de på alla ställen skulle vara lika, men skäligt är, att i hvarje kontrakt finnes
en byggnadskomité, bestående af en utaf presterskapet vald pastor och en inför
Häradsrätten vald laicus, hvilka jemte kontraktsprosten i samråd med synenämnden
bestämma husens dimensioner.

7) Presterskapet i Wäne kontrakt, Skara stift, har (166) förklarat sig belåtet
med Consistorii förslag den 9 December 1863 i afseende på pastors bostadsoch
ladugårds-hus, dock att orden deruti »byggnadernes läge, storlek och
beskaffenhet bestämmas af laga synerätt» något förändras, ty det ligger åtminstone
inom möjlighetens gräns, att synerätt kan vid sitt bestämmande handla

mindre rättvist; och då skilnaden emellan pastorsboställenas afkastning i spannmål
och foder är högst betydlig i kontraktet, likasom annorstädes, samt ladugårdshusens
storlek bör lämpas derefter, borde nämnde ord förändras till följande: »byggnadernes
läge och beskaffenhet bestämmas af laga synerätt, likaså deras
storlek, dock med synerättens skyldighet att bestämma den efter boställshemmanets
större eller mindre afkastning.»

Presterskapet i Redvägs kontrakt, samma stift, har (184) dels förklarat, att
det med allt alfvar måste motsätta sig det föreslagna stadgandet, att synerätt må
bestämma om beskaffenheten af husen ä kyrkoherde- och komministers-boställen
samt om storleken af karaktershuset och deri befintliga rum jemte deras inrättande,
ty att lemna så vigtiga frågor i en ung och oerfaren, kanske mindre prestvänlig,
domares händer, under det denne är biträdd af en, kanske likgiltig nämnd samt
andra, måhända mindre för saken intresserade personer, är allt för riskabelt, och
en bekant sak är, att icke sällan yngre tillförordnade domare förrätta sådana syner,
hvarföre presterskapet ansett, att bestämda normalritningar för minimum af bostadshusen
och rummens anordnande och inrättande böra, faststälda, åtfölja den Eklesiastika
Boställsordningen; — och dels funnit slutorden: »der ej det ena eller
andra häraf, hvad karaktershuset angår, blifvit genom af Kong]. Maj:t
i nåder faststäld ritning bestämdt» böra förändras till: »dock ej under hvad
dithörande normalritningen som minimum bestämmer», ty att uppgöra ritningar
till bostadshus för hvarje särskildt fall, der nybyggnad skall ske och derpå
söka nådig fastställelse, blir något söndrigt i anordningen samt förorsakar en mängd
besvär, kostnad och arbete, som både böra och kunna undvikas, lika så visst som
väl torde böra undvikas att besvära Kongl. Maj:t med en mängd af dylika ansökningar;
hvarföre presterskapet begärt, att normalritningar för bostadshusen så väl
af sten som af träd måtte blifva uppgjorda, faststälda och den föreslagna Boställsordningen
bifogade.

8) Inom Carlstads stift är yttradt åf Consistorium och presterskapet i Kihls
kontrakt (194 v. & 200 v.), att bestämd föreskrift om ritning bör intagas; — af
presterskapet i Elfdals kontrakt (203 & 204), att ritningar böra antagas och lända
till efterrättelse, med stadgande, att boställshus böra afsynas och godkännas af
samme byggmästare, som uppgjort kostnadsförslaget; — af en prest i Fryksdals
kontrakt (208 v.), att den synerätt lemnade frihet att bestämma alla ladugårdshusens
och de flesta bostadshusens beskaffenhet förefaller i någon mån betänklig,

ehuru den kan vara god i vissa fall; att den skall naturligtvis åstadkomma stor
olikhet på samma prestgård den ena gången emot den andra; att den ene domaren
dömer så, den andre annorlunda, hvarföre godt vore, om förslaget innehölle åtminstone
någon ledning för pröfningen, ty annars kan, såsom exempelvis framställes,
hända, att en synerätt bestämmer, huru många tunnor potates skola sättas i jorden
och inhöstas i källaren, en annan finner denna kalkyl felaktig och förordnar en
större eller mindre dimension å potateskällarén, derefter en tredje synerätt säger,
att lagen blott föreskrifver en enda källare, hvadan den nu befintliga enda källaren
är tillfyllest, den källare nemligen som efter nu gällande lag är föreskrifven, d. v. s. en
sådan källare, som icke rymmer potates, ty potates och potateskällare funnos icke inom
hela riket, då 26 Cap. ByggningaBalken och sedan utkomna förklaringar stiftades;
att, om förslaget menar en potateskällare, borde detta för säkerhetens skuld nämnas;
att det måtte blifva sällsamt att finna en så djup och rymlig plats inunder något
annat hus, såsom 9 § 2 mom. tillstyrker, att flera 100 tunnor potates deri kunna
frostfritt förvaras; att muras en så stor källare djupt ned i jorden, såsom ske bör,
lärer väl ytterst sällan denna murning kunna verkställas under bostads- och ladugårdshusen,
enär dessa väl oftast äro belägna å någon högland plats, der berg snart
råkas; att det blir då ofta nödvändigt att uppleta höga jord- eller sand-backar, i
hvilka källaren bör nedgräfvas, men de kunna vara så aflägsna, att källaren ej kan
begagnas till dagligt bruk utan blott till ett allmänt förvaringsrum, hvarur förråden
flera gånger under vintern komma att framköras i mindre qvantiteter till en särskild
mindre källare invid bostadshusen, en källare, som kan bildas ofvanpå ett
hälleberg med jordfyllnad på tak och sidor,; och att derföre, såsom under 4 § 1
mom. här ofvan redan är antecknadt, 2:ne källare böra vara i lag föreskrifna, der
så oundgängligt behöfves; ■—■ och af presterskapet i Westra Dals kontrakt (233),
att rummens storlek bör icke af synerätt bestämmas, utan vara icke blott till höjd
utan ock till qvadratinnehållet i författningen utsatt.

9) Presterskapet i Wikornas södra kontrakt, Göteborgs stift, har, under
åberopande i öfrigt af dess förra yttrande, (250) anmärkt, att, likasom rummens
antal blifvit i 1 mom. bestämdt, borde ock deras storlek och inredning äfven utsatts
i detta moment i stället för att åt en synerätts ompröfning öfverlemnas; — och af
presterskapet i Wikornas norra kontrakt, samma stift, (253) är erinradt, att, till
förekommande af många och långvariga processer och mycket missnöje, åtminstone
minimum af karaktershusets storlek bör vara i författningen stadgadt, men dock åt

synerätt inrymmas rätt att, der boställets storlek eller andra förhållanden förorsaka
behof af större utrymme i denna byggnad, dertill döma i öfverensstämmelse med
detta behof.

10) LandshöfdingeEmbetet i Elfsborgs län (326 v.) anser ganska nödigt, att,''
till ledning vid uppförande af karaktershus, godkänd ritning, lämpad efter ortens
förhållanden, alltid finnes att tillgå, men att en normalritning svårligen kan uppgöras
af beskaffenhet att i alla detaljer böra tjena till ovilkorlig efterlefnad, hvarföre
åt synerätt torde böra öfverlemnas att densamma efter ortens förhållanden
lämpa, hvaremot det, om normalritning icke varder faststäld, bör åligga de byggnadsskyldige
att anskaffa förslagsritning, hvilken synerätt likaledes eger pröfva.

11) Inom Upsala stift yttras af presterskapet i Svartsjö kontrakt (359), att
bestämmandet af karaktershusets och deri befintliga rums storlek m. m. bör, till
undvikande af alltid obehagliga stridigheter, icke få bero af synerätt eller församlingen,
utan bör bestämdt lagstadgande i detta hänseende uti den nya Boställsordningen
intagas; — och i Roslags östra kontrakt (361), att vid de kyrkoherde- och
komministers-boställen, hvilka äro så belägna, att församlingens sockenstuga icke
beqvämligen kan för nattvardsbarnens undervisning begagnas, bör ibland de föreslagna
rummen något annat, än salen, tilltagas i sådana dimensioner, att nämnde
barn der kunna undervisas, utan att hvarken dessa eller husets innevånare blifva
störda i sina förehafvanden.

12) Det yttras af presterskapet i Ölands dels norra kontrakt, Calmar stift
(391 v.), att synerätt bör ega rättighet att, särdeles i mindre pastorat, något minska
dimensionerne på sätesbyggningen och äfven på andra hus, der den finner skäl
dertill, och dels medel-kontrakt (393 v.), i sammanhang med dess under 4 § 1 mom.
redan antecknade förslag till åbyggnader, att det enda af husen, hvars storlek kan
i lag utsättas, är boningshuset, hvaremot alla öfriga hus böra bestämmas af synerätt,
som opartiskt kan bedöma deras, behofvet motsvarande både antal och storlek;
att en större mängd eller storlek af husen, än hvad är nödvändigt, blifver ett onus
för både pastor och församlingen i afseende på deras underhåll; att, om en pastor
ville hafva flera hus, kunde han bekosta dem sjelf; och att genom förminskning
af husen på pastorsbostället kunde äfven komministern få åtnjuta samma fördel
som pastor, nemligen: att församlingen bestod honom med nödiga hus, så att underhållskostnad
och husröta icke allt för mycket skuldsatte honom.

13) Af presterskapet i nedannämnde 3:ne kontrakter inom Hernösands stift

yttras, nemligen: Södra Lappmarkens (443 v.), att storleken af karaktershus och
deri befintliga rum jemte deras inrättande icke må bero af synerätts beslut, utan
blifva en gång för alla genom en af Kongl. Maj:t i nåder faststäld ritning bestämd,
enär, ehuru ett boställe och en församling, åtminstone inom Lappmarken, för närvarande
väl icke äro så störa, de blifva det innan kort, ty, till följd af odlingstillgångarne,
har händt, att befolkningen på en tid af 50 år flerdubblats på de flesta
ställen, hvilket förhållande tvifvelsutan kommer att i framtiden ega rum; kunnande
ett karaktershus, väl bygdt och försedt, ega bestånd minst 70 å 80 år, således till
en framtid, då förhållanderna komma att gestalta sig mycket annorlunda, än de för
närvarande äro; — Westerbottens första (445 v.), att den synerätten medgifna inskränkning,
i fråga om rummens storlek, bör äfven till deras antal utsträckas, samt
efter ordet »inrättande» tilläggas: »och inredning»; — och Medelpads (460 v.),
att, till förekommande af de mångahanda tvister och rättegångar, som ej sällan
uppstått, och till undvikande derjemte af den olika, stundom fullkomligt motsatta
tillämpning af befintliga stadganden, som synerätterne hittills ådagalagt och hvarmedelst,
under eljest lika förhållanden, stor olikhet vid byggnadsskyldighetens fullgörande
uppstått, bör, i enlighet jemväl med PresteStåndets förslag, föreskrifvas:
att alla karaktershusen skola, innan de till boställshafvaren öfverlemnas, vara behöfligen
diktade och ombonade samt rummen tapetserade och oljemålade, med
framgen underhållsskyldighet för den byggnadsskyldige, der ej sådan vanvård,
hvarom 16 § 4 mom. handlar, annorlunda krafvel-.

14) Af en prest i Köpings kontrakt, Westerås stift, yttras (500), att väl
vore, om ett stadgande funnes, hvarigenom det öfverläts åt synerätt att medgifva
någon minskning i afseende på antal af rum i karaktershuset, äfvensom af öfriga
boställshus, endast innehafvaren nödtorftigt och anständigt blifver herbergera^.

15) Af presterskapet i Fernebo kontrakt, samma stift, (537 & 540 v.), med
hvilket en prest i Domprosteriets kontrakt derstädes (490 v.) förklarat sig instämma,
yttras: att, då karaktershuset, sådant det i 1 mom. bestämmes, i synnerhet å
biskopsboställe och äfven kyrkoherdeboställe, synes göra rättvist anspråk på både
prydlighet i sitt yttre och beqväm inredning, och då härtill kommer, att stridiga
åsigter i fråga om denna byggnad och särskildt husets dimensioner mellan boställshafvaren
och de byggnadsskyldige kunna förutses, om frågan skall öfverlemnas till
synerätts bedömande, hvilket sistnämnda förhållande dessutom alltid måste hafva
till påföljd stora olikheter, der likhet, åtminstone i vissa delar af byggnaden, borde

ega ruin; så är det alldeles nödvändigt, att Boställsordningen i detta moment föreskrifver,
att karaktershus vid första, andra och tredje klassernas boställen skola
uppföras i öfverensstämmelse med en af Kong!. Maj:t i nåder stadfästad ritning.

Af dessa yttranden, 37 till antalet, innehålla flera klander af de rättigheter,
som blifvit synerätt tilldelade, under yrkande om inskränkning deraf, —andra åter
påstående, om utvidgande af samma rättigheter — och de förra äro nu, likasom
under ärendets förra handläggning, i fråga om de föreskrifter, som i stället borde
meddelas, sins emellan stridiga, så att flera olika, mer eller mindre fullständiga
och omfattande förslag, i synnerhet beträffande sätesbyggningen, blifvit framstälda,
utan att ett enda är med ett annat fullkomligt öfverensstämmande. Af dessa förhållanden,
jemförde dermed, att förslaget blifvit uti ett vida större antal, här icke
upptagna yttranden antingen uttryckligen godkändt eller lemnadt utan all anmärkning,
kan anledning hemtas till den slutsats, att det innefattar en medelväg emellan
de olika åsigterna; och Collegium har ej funnit skäl att, af hvad anfördt blifvit
eller eljest förekommit, ändring i förslaget tillstyrka vidare, än att ordet »Jcaraktershuset»,
som på två ställen i momentet förekommer, utbytes emot »sätesbyggning» och att
efter ordet »inrättande» bör, till fullständigande af meningen med stadgandet, tilläggas
: »och inredning.» *)

§ 9.

1 inom.

1) De fleste inom Sunnerbo kontrakt, Wexiö stift, hafva (32 v.) önskat, att,
om ritning för karaktershus å de andra och tredje klasserna tillhörande boställen
inom ett helt stift eller större del deraf blefve af Kongl. Måj:t i nåder faststäld, i
betraktande måtte tagas, till hvilken afdelning af samma klass boställena höra och
karaktershusens storlek bestämmas, allt efter som bostället hörer till den högre
eller lägre utdelningen af klassen.

2) Kyrkoherde och komminister i Nottebäcks pastorat, Upvidinge kontrakt,
samma stift, hafva (50) förnyat Consistorii i stiftet uti dess förra yttrande den 16
September 1863, sid. 10 i underdåniga utlåtandet den 30 Mars 1865, gjorda förslag
derom, att en läns- eller härads-vis utsedd byggnadskommission skall dels utstaka
plan till nya byggnader och dels uppgöra ritning dertill.

'') Se omröstningsprotokoll A, 21:0. och C.

3) Från Linköpings stift har yttrats af Consistorium (105), att, då den häruti
om förmälda, af Kongl. Maj:t faststälda ritning säkerligen kommer att behöfva jemkning
i enskilda fall, torde böra stadgas, huru af behofvet påkallade förändringar
skola tillvägabringas, och synas de, föreslagna af den i husesyn deltagande byggnadskunnige
personen, kunna, efter boställshafvarens hörande, underställas Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes och Domkapitlets pröfning och fastställelse; — samt af:
presterskapet i Norrköpings kontrakt (120 v.), att synnerligen vigtig! är, det vid
nybyggnad af karaktershus föreskriften om verkställande efter gillad ritning iakttages,
emedan erfarenheten visat, att mången gång ganska dyrbara byggnader
genom ändamålslös konstruktion och inredning i verkligheten blifva mycket obeqväma;
— en prest i Ydre kontrakt (145 v.), att det är olämpligt både att besvära
Kongl. Maj:t med fastställande af ritningar till byggnader, som icke äro af monumental
beskaffenhet och vanligast blifva till största antal af trädvirke uppförda, och
att ytterligare betunga församlingar med kostnader, utan bör länsbyggmästaren
fullgöra dessa ritningar, utan ersättning, på reqvisition af ordföranden i församlingens
kommunalstyrelse; —• och presterskapet i Göstrings kontrakt (149 v.), att
orden: »der belägenheten sådant medgifver» böra utgå.

4) Ritningarnes fastställande stiftsvis önskas af Consistorium i Carlstads stift
samt presterskapet i Kihls och Elfdals kontrakter (194 v., 200 v., 203 & 204.)

5) Om ej den i momentet föreslagna, af Kongl. Maj:t faststälda normalritning
för ett helt stift skulle utfärdas, har presterskapet i Laholms kontrakt, Göteborgs
stift (281), ansett, att vid uppförande af karaktershus ritning, sedan ordinarie
prestman eller, der ej sådan finnes, kontraktsprost sig yttrat, bör underställas
granskning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Domkapitlet, som ega tillse,
att den föreslagna byggnaden, med hänsyn till de lokala förhållanderne, motsvarar
måttliga fordringar på utrymme och beqvämlighet.

Något utlåtande öfver det, som under punkterne 1 och 4 förekommer, torde
ej tarfvas.

Under tredje punkten upptagas 2:ne, hvarandra motstridiga yttranden, hvilka
afse det ena afvikelse från en af Kongl. Maj:t faststäld ritning, och det andra, att
slik afvikelse icke bör få ske, uti hvilket ämne Collegii tanka redan uti 1865 års
utlåtande, sid. 123, är uttalad.

Uti punkterne 2, 3 och 5 äro, äfven under ärendets förra handläggning
gjorda, förslag förnyade om en byggnadskommission och om ritnings uppgörande

ai länsbyggmästaie eller pa annat sätt5 men Collegium kan, lika litet nu som förr,
anse dessa förslag böra till några särskilda stadganden i Boställsordningen föranleda.

Orden »der belägenheten sådant medgifver», hvilka uti ett i slutet af tredje
punkten anmärkt yttrande, utan anförande af vidare skäl, ansetts böra utgå, äro,
enligt Collegii tanka, af behof påkallade.

Ordet »karaktershus» i detta mom. torde, likasom vid föregående §§ blifvit
hemstäldt, ändras till »sutesbyggning» och uttrycken »bland både bostadshus och synnerligast
ladugårdshus» förändras till »i både mangården och synnerligast ladugården.»*)

2 mom.

1) Då det kali anses lämpligt att sammanbygga icke blott tvänne utan till
och med tre eller fyra mindre hus, af hvilka således det eller de medlersta fä
tvänne väggar gemensamma med andra hus, böra, efter presterskapets i Wista
kontrakt, Wexiö stift, tanka (62 v.), äfven såsom lagliga anses hus med 2:ne väggar,
då den tredje och fjerde väggen till annat hus utgöres.

2) Från Linköpings stift har yttrats af presterskapet i: Norrköpings kontrakt
(120 v.), att önskligt är, det, der sådant låter sig göra, hvälfd källare anbringas
under sjelfva bostadshuset, hvarigenom beqvämlighet utan tvifvel befrämjas; -— i
Bergslags kontrakt (128), att stadgas bör, det åtskilliga hus, såsom fähus och fårhus,
svinhus och hönshus, vedlider, mangelbod och hemligthus, få inrymmas inom
samma knutar och under samma tak; — och en prest i Ydre kontrakt (145 v.),
att med hvarandra alltid må sammanbyggas spannmålsbod och vind med visthus,
mangelbod med visthus och brygghus med vind, å hvilken bör finnas kölna till
beredning af malt och torkning af lin, hvaremot rökning af köttvaror sker lättast
i eu flyttbar kur af bräder.

3) Att äfven ett mellan 2:ne andra inbygdt hus med 2:ne väggar bör såsom
lagligt anses, yttras af presterskapet i Svartsjö kontrakt, Upsala stift (359 v.).

Hvad under punkten 2 är upptaget påkallar, efter Collegii tanka, icke något
särskildt nytt stadgande i Boställsordningen, helst, enligt 8 § 2 mom., synerätt tillkommer
att i de afhandlade ämnena besluta.

Till fullständigande af stadgandet i slutet af momentet: »dervid hus med
tvenne väggar må för lagligt anses, då den fjerde af väggen till ett annat lins utgöres»,
finner Collegium detsamma, med godkännande af yttranderne under punkterne 1
*) Se omröstningsprotokoll A, 22:o och C.

och 3, böra med ett, till förekommande af eldfara genom drängstugan påkalladt
tillägg, erhålla följande lydelse:

»dervid hus med tvänne eller tvenne väggar må för lagligt anses, då de öfriga af
ouggar till andra hus utgöras; dock att drängstuga ej må med annat ladugårdshus sammanbyggas.
»

I öfrigt torde orden »bostadshus» ändras till »mangårdshus» och »karakter sim set»
till »sätesbyggningen.» *)

§ 10.

1) Palman har (16) andragit:

A) att punkterne 1, 2 och 3 kunde sammandragas till eu, så lydande:
»l:o att byggnadsskyldig eger rätt att efter ändamålsenliga och antagna
byggnadssätt samt åt i orten tillgängliga och brukliga byggnadsämnen
uppföra hus, hvilket som laga anses enligt följande bestämmelser:
a) boningshus: företrädesvis af brändt tegel, men äfven
af konstgjord sandsten, liggande timmer, resvirke med inklädnad åt
stående, helst gammalt, men dugligt timmer eller åt enkel, 7 tum tjock
tegelvägg med kalkrappning in- och ut-vändigt, dock att i sistnämnda
fallet tegelväggen beklädes invändigt med 1 l/4 tums spontade bräder
och äfven dessa med förhydningspapp, eller af andra, enligt vunnen
erfarenhet, tjenliga byggnadsämnen; b) visthusbod, häst-, ox- och kostall
samt fårhus: företrädesvis, der tillgången så medgifver, af gråsten
med 2 alnars tjocka murar och cementrappning i inre och yttre
fogarne, men äfven af brändt tegel, konstgjord sandsten, af kalkbruk
och småsten, af liggande timmer, af resvirke med öfver- och underslag,
af 6 å 7 tums fyrkantiga bjelkar med inklädnad af drifvet och
diktadt timmer eller af 7 tums tjock enkel tegelvägg med kalkrappning
in- och ut-vändigt; c) brygghus, vedlider, mangelbod, vagns- och
redskaps-hus, hemligthus, loge och lador: af resvirke med dubbla
öfver- och under-slag å först- och sist-nämnda hus af 6 ä 7 tums fyrkantiga
bjelkar och enkla (öfver- och under-slag) å de öfriga med inklädnad
af klafve! timmer, plank eller 1 J/4 tums tjocka bräder; d)bygg -

*) Se omröstningsprotokoll A, 22:o.

nåder öfver bod till spannmåls vind, dito öfver stall, fä- och får-hus till
foderskullar: af stående virke med inklädnad, som i föregående punkt
sägs; e) golf af småsten och sand, af plan- eller annan tuktad sten,
af asfalt m. in.: i uthus, der golf enligt ortens sed anses behöfligt;/) tak å
sätesbyggning, drängstuga, brygghus, visthus- och spannmåls-bod, stall
och vagnshus, der desse sistnämnde hushållsbyggnader ligga vid
sidan af gårdsplanen: af jernplåt, zink, spån, tegel, skiffer, papper,
sten på näfver samt näfver och torf, alla på underlag af bräder; af
smetadt tegel, asfaltfilt och stickor (dock att de sednare äro kokade
i vitriol) å läkt; tak å fähus samt andra laga hus: af bunden halm,
stickor m. m., som förut nämndt är. Tak endast af bräder vare, såsom
snart förmultnade, skogsödande och eldfarliga, i allo förbju.dna.»

Varande af Pålman anmärkt vid punkten d): att häruti omnämnda byggnadssätt
brukas nu allmänligen och är både ändamålsenligt och billigt, hvarföre det införts;
— e): att detta stadgande är äfven nytt samt på skoglös eller skog-fattig ort
underlättande för byggnadsskyldig och under alla förhållanden ändamålsenligt; —
och /): att stadgandet om tak af näfver och torf, såsom hörande till det uräldsta
och i allmänhet blott brukas i Skåne, som har sin egen Eklesiastika Boställsordning,
synes saklöst kunna utgå, men hade dock blifvit upptaget.

B) att uti 4:de (enligt Pålman 2:dra) punkten böra utbytas ordet »sten»
mot »b rån dt murtegel» och orden: »skorstenar till alla eldstäder» mot
»behofliga skorstenar för eldstäderna», enär meningen icke kan vara, att
r2 skorstenar, en för hvar eldstad, skola å sätesbyggningen finnas.

C) att uti öde (enligt Pålman 4:de) punkten bör tilläggas: »samt att husen
sa inrättas, att den våta spillning''en efter kreaturen kan till boställsjordens
nytta uppsamlas och användas»; varande detta lätt verkstäldt
genom anbringande af rännor under golf af plank och af rännstenar, der golf är
af sten.

D) att 7:de (enligt Pålman öde) punkten bör lyda: »att sistnämnda hus,
der boställes större kreatur inrymmas, byggas i möjligaste måtto
breda; att häststall äro minst 8, ko-, ox- och får-hus minst 7 fot höga
och förses med tillräckligt många och stora, med glasrutor försedda
fönster till ljus och luftvexling; att foderskullarne öfver sistnämnda

hus blifva minst 5 fot höga från skullbotten till takfoten, på det tillräckligt
foderrum må beredas.»

E) att 8:de (enligt Pålman 6:te) punkten, jemte det ordet »korsvirke»,
hvilket blott brukas om det stående virke i bus, som äro med enkel tegelvägg inklädda,
varder mot »resvirke» utbytt, bör erhålla ungefär följande lydelse: »att
timrade hus och bus af resvirke med inklädnad af plank eller bräder
skola med bräder om knutarne inklädas och alla, året efter sedan de
blifvit färdiga och derefter hvart femte år, med rödfärg eller annat
tjenligt ämne anstrykas. Lag samma vare ock med brädfodrade bus.
Hus, förvarade genom kalkrappning, bättras delvis eller i sin helhet,
så ofta bebofvet krafvel-.»

F) att 9:de (enligt Pålman 7:de) punkten, då hvarje hus, som nybygges,
måste ha ett rum, bör, till förekommande af missförstånd, få ungefärligen följande
lydelse: »att hus ej må byggas å annan plats eller till annan storlek och
byggnadssätt, än som i vederbörlig ordning bestämmes.»

2) En emot denna och flera §§ gemensamt af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Östergötlands län framstäld anmärkning är vid 4 § antecknad.

3) LandshöfdingeEmbetet i Stockholms län anmärker (428 v.), att någon bestämmelse
om tid för sättning af nytimrade boningshus, innan inredning får ega
rum, icke i förslaget igenfinnes, ehuru sådant torde vara åt nöden, åtminstone hvad
allmogens byggnadsskyldighet vidkommer.

4) Till de många speciella bestämmelser i afseende å byggnadssättet, denna
§ innehåller, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län (482 v.)
äfven förtjena att läggas, det boningshus bör vara, i förhållande till ortens kraf
och bruk, väl ombonadt.

5) En komminister i Roslags östra kontrakt, Upsala stift, har (363 v.) ansett
böra stadgas, det församlings byggnadsskyldighet alltid skall af behörigen vitsordad,
byggnadskunnig person verkställas.

Den af Pålman förordade sammandragning af första, andra och tredje punkterne
till en enda, kan, då denna punkt skulle komma att bestå åt sex särskilda
afdelningar a—f, Collega™ icke finna vara i formelt hänseende af någon nytta
och kommer att om de af honom i sak föreslagna speciella förändringar här nedan
vid hvarje punkt särskildt i underdånighet sig yttra, i den mån sådant anses
erforderligt.

Den vid denna och flera §§ gemensamt, under 4 § här ofvan antecknade
anmärkning är derstädes äfven besvarad.

Att, såsom under punkten 3 föreslagits, uti en Boställsordning, som skall
gälla för hela Riket, bestämma tid för sättning af nytimrade boningshus, innan inredning
får ega rum, är alldeles olämpligt, då den olika beskaffenheten af marken,
hvarpå huset uppföres, är i detta hänseende af betydligt inflytande.

Att ett hus bör vara väl ombonadt, ligger i sakens natur och torde således
icke, såsom under punkten 4 föreslagits, höra särskildt föreskrifvas; likasom i Boställsordningen
icke heller lärer behöfvas, enligt förslaget under punkten 5, något stadgande
om den person, af hvilken församlings byggnadsskyldighet skall verkställas.

1 punkten.

1) Presterskapet i Wista kontrakt, Wexiö stift, anser (62 v.) bestämdt böra
uttryckas, att valet mellan de olika byggnadsmaterialierne öfverlemnas åt den byggnadsskyldige,
hvilken väl icke bör kunna åläggas att å ort, der god tillgång finnes
på timmer, uppföra hus af tegel eller sten, äfven om tillgång härpå till skälig kostnad
skulle vara för handen.

2) Consistorium i Carlstads stift och presterskapet i Kihls kontrakt (195 &
200 v.) anmärka, att teglet bör vara brändt, och presterskapet i Vestra Dals kontrakt
anser (233) föreskrifterne i l:a och 2:a punkterne böra vara mera bestämda
och begränsade, i hvilket afseende anföres: att bland de »flera» hus, som »uppförda
af resvirke med beklädnad af plank eller bräder må för laggilda
anses», enligt 2:dra punkten, kunna, utom brygghus, sonr är särskildt nämndt, äfven
räknas visthus och spannmålsbod, möjligen också drängstuga eller annat boningshus;
åtminstone förebygger förslaget'' icke en sådan tydning; — att pätaglige.
bör dock vid bestämmandet af materiel och byggnadssätt afseende fästas vid ändamålet
med det hus, som är i fråga; — att visthus och spannmålsbod, hvartill också
kan räknas vagnshus, äro förvaringsrum för dyrbar egendom och sålunda ändamålslösa,
om de uppföras af resvirke med beklädnad, emedan de hvarken utehålla
tjufvar eller drifsnö; — att ännu mera ändamålslöst skulle ett brygghus, uppfördt
af resvirke, blifva, ty det blefve ett uthus, hvarest den arbetande tjenstepersonalen,
som hela dagar och nätter, äfven under den kallare årstiden, hafva der att syssla,
skulle förspilla helsa och lif; — att svårt är att begripa hvartill bakugn der skulle
tjena, enär för baks verkställande, äfven under den blidare årstiden, fordras ett
bus, som håller värmen inne och är dragfritt; — och att i författningen bör vara

tydligen bestämdt, att icke blott alla boningshus, utan ock brygghus, visthus, spannmålsbod
och vagnshus böra uppföras af sten eller timmer, så att väggarne blifva
tillräckligt fasta och täta för att kunna svara mot husets ändamål.

3) Presterskapet i Svartsjö kontrakt, Upsala stift (359 v.), anser, att gråsten
icke må till byggnadsämne begagnas.

4) Af en prest i Domprosteriets kontrakt, Westerås stift (490), yttras, dels
att, så vidt boställshafvare icke, såsom önskligt vore, alldeles befrias från den betungande
skyldigheten att bygga och underhålla ladugård, bör ett sådant hus alltid,
åtminstone i skoglösa orter, uppföras af sten och den synnerligt dryga nybyggnadskostnaden
derföre ersättas den, som fått vidkännas densamma, medelst amortering,
fördelad på minst 50 eller 75 år; och dels att, för den händelse boställshafvare
ålägges att också bygga och underhålla stall, bör äfven detta byggas af sten i
sammanhang med ladugårdshuset med samma rättighet till ersättning, som förut
blifvit nämndt.

Uti den i punkten 1 uttalade allmänna åsigt, att valet emellan de olika
byggnadsmaterialierne bör åt den byggnadsskyldige öfverlemnas, hvilken åsigt äfven
synes delas af Palman, Ä) 1), kan Collegium icke instämma, enär det måste tillhöra
synerätt att föreskrift härutinnan meddela, då husets bestånd i högst väsentlig
måtto beror på de materialier, som dertill användas, och detta åter är ett förhållande,
som berör icke blott den för tillfället byggnadsskyldiges rätt.

Då det byggnadsmateriel, som kallas »tegel» alltid är »brändt» och i obrändt
tillstånd kallas »ra sten», behöfver det ej heta »brändt tegel» såsom af Pålman, A) 1) a),
och äfven i andra punkten föreslagits.

Det i samma punkt förekommande yttrande, att i förslaget icke förebygges
uppförande utaf drängstuga eller annat hus »af resvirke med beklädnad af
plank eller bräder», såsom det heter i §:ns andra punkt, härleder sig från missförstånd
eller förbiseende, då om boningshus handlas i §:ns första punkt, hvarest
hus af resvirke icke omförmälas.

Då i tredje anmärkningspunkten yrkas ovilkorligt förbud mot begagnande
af gråsten, bör detta ämne deremot efter Pålmans åsigt, A) 1) b), företrädesvis till
vissa hus användas; och Collegium kan icke inse ringaste skäl till ett förbud i
nämnde syftning.

Uti fjerde anmärkningspunkten yrkas ovilkorligt stadgande derom, att i skoglös
ort ladugård och stall skola byggas af sten, men detta kan icke af Collegium för -

ordas, då äfven i skoplös ort sten kan vara ett dyrare materiel och svårare att
anskaffa, än timmer, hvarföre sådant måste bero på pröfning i hvarje särskilt fall.

Det i andra anmärkningspunkten uttalade klander beträffande de i §:ns andra
punkt omförmälda hus af resvirke grundar sig på en förutsättning derom, att
huset skall blifva illa uppfördt, och förtjenar derföre icke vidare uppmärksamhet.

Den mängd speciella stadganden om olika hus och sättet för deras uppförande,
som Pålman, under A) 1), a, b, c, d och e, föreslagit, synas, om ock de må
vara dugliga i hans ort och innefatta nyttiga föreskrifter för en byggmästare, icke
lämpliga att i en allmän Boställsordning införa, utan måste sådant allt rättas efter
förhållanden och bruk i hvarje ort samt förty tillhöra synerätt att pröfva och bestämma,
hvilket äfven gäller om det i slutet af andra anmärkningspunkten föreslagna
stadgandet rörande bonings- och några andra hus.

2 punkten.

1) Från Strengnäs stift är anmärkt af: presterskapet i Vester Rekarne kontrakt
(85), att brygghus, hvilket, om det uppföres af resvirke och plank eller bräder,
blir under vintermånaderne för kallt, torde böra såsom hittills af timmer byggas;
— tvänne prester i Rumla kontrakt (93 v. & 96), som, på sätt förut vid 4 §
1 mom. är antecknadt, ansett bagarestuga böra i brygghuset inrättas: att, med hänsigt
till behofvet åt värme i denna stuga, bör brygghuset ej få byggas af resvirke
med brädväggar, såsom högst olämpligt för alla hus med eldstäder; — och en prest
i samma kontrakt (99), att ordet »brygghus» bör uteslutas, enär det skulle vara
högst olämpligt att uppföra ett sådant hus, som skall innehålla bakugn och tvättstuga,
med väggar af endast resvirke och plank- eller bräd-beklädnad.

2) Consistorium i Linköpings stift har (105 v.) yttrat, att brygghus, särdeles
om bagarestuga tillkommer, bör icke få uppföras af resvirke med bräder och att
närmare bestämningar behöfvas för undvikande af orden »med flera», hvilka ord
äfven presterskapet i Lysings kontrakt, samma stift (153 v.), anser böra uteslutas
och deremot bestämdt stadgas hvilka hus få uppföras af resvirke och beklädas med
bräder och plank, hvilket, då detta byggnadssätt innebär en stor lindring i byggnadskostnaden,
är af särdeles vigt; hvarförutan en komminister i Hammarkinds kontrakt
(127), anmärkt, att brygghus med bakugn och tvättstuga ej bör göras af resvirke
med plank- eller bräd-beklädnad, ty huru skulle då nödig värme stanna der
för brygd och bak under vintertiden, hvarföre ett timmerhus, indeladt i 2;ne rum,

det yttre såsom brygghus, försedt med inmursgryta, och det inre såsom ej blott
tvätt- och bagare-stuga utan äfven väfvarstuga, väl är det bästa.

3) Utom hvad af presterskapet i Vestra Dals kontrakt, Carlstads stift, yttrats

och här förut under första punkten är antecknadt, har från samma stift anförts
dels af Consistorium och presterskapet i Kihls kontrakt (195 200 v.), att, så vida

med »resvirke» förstås stolphus med väggar af bräder, kunna sådana på intet vis
vara dugliga till brygghus, spannmålsbod eller visthusbod, utan måste dessa hus
vara timrade; och dels af presterskapet i Elfdals kontrakt (203 & 204 v.), att, om
brygghus m. fl., der eldrum skall finnas, få uppföras af resvirke med beklädnad af
plank eller bräder, kunna de blifva alldeles utan värme om vintertiden, ehuru det
fordras, i synnerhet vid bak och tvätt, att hafva ganska varmt.

4) Presterskapet i Wikornas södra kontrakt, Göteborgs stift, bär (250) anmärkt,
att brygghus torde så mycket heldre böra uppföras af timmer, som deruti skall
vara bakugn och bryggpanna, för hvilkas begagnande ett varmare rum synes erfordras.

5) Då brygghus skall, utom tvättstuga, innehålla bakugn, men ett af resvirke med
beklädnad af plank eller bräder uppbygdt hus måste under den kallare årstiden
medföra fara för deras helsa, som der skola verkställa bakning, utsatte, å ena sidan,
för eldens hetta och, å den andra, för drag genom de otäta väggarne, anser
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus (379) brygghus,
uppfördt på omförmälta sätt, icke böra tillåtas.

6) Brygghus anser LandshöfdingeEmbetet i Stockholms län (428) böra uppföras
af tegel och icke af resvirke med beklädnad af plank eller bräder, livilket
torde blifva äfventyrlig! i afseende å eldfara.

7) Då hus af resvirke med brädbeklädnad lemna icke någon eller ringa sä kerhet

mot inbrott, har presterskapet i Westerbottens andra kontrakt, Plernösands
stift (452 v.), ansett husen, så vidt det utan allt för stor kostnad kan ske, nödvändigt
böra af timmer byggas. >

8) Inom Westerås stift yttras af en prest i Domprosteriets kontrakt (490 v.),
att boställshafvare må, till besparing af den dryga kostnaden utaf timmer, medgifvas
att uppföra ladorna af stolpvirke med fyllnad af bräder; — af en prest i Fellingsbro
kontrakt (514), att brygghus, för att kunna betraktas såsom laggildt, bör
vara uppfördt i full enlighet med vanliga boningshus; — och af presterskapet i
Fernebo kontrakt (537 & 540 v.), med hvilket förenämnde prest i Domprosteriets
kontrakt (490 v.) förklarat sig instämma: att, då brygghus, på sätt 3 § föreskrifver,

skall förses med bakugn och tvättstuga, men både bak och tvätt, särdeles förstnämnde
förrättning, under den kallare årstiden fordra varmt rum, kan icke inses,
huru ett sådant hus, uppfördt af resvirke med beklädnad af plank eller bräder,
skall kunna motsvara dermed afsedda ändamål och följaktligen kunna för laggildt
hus anses; och då ordet: »med flera» lemnar en vådlig frihet vid författningens
tolkning, är det angeläget, att sålunda uppförda hus, då de skola för laggilda anses,
också specificeras; lärande till hus af så beskaffadt byggnadssätt blott kunna som
laggilda anses: vedlider, mangelbod, hemligthus, vagnshus, redskapshus, foderlada
samt loge med lador.

Utom hvad här ofvan under §:ns första punkt förekommer, i viss mån äfven
till denna punkt hörande, inhemtas: att, då Palman, under ansett brygghus

kunna af resvirke uppföras, är sådant afstyrkt uti alla anmärkningspunkterne utom
den 7:e, deruti åter alla hus af resvirke anses böra, »så vidt det utan allt för stor
kostnad kan ske» undvikas; — att orden »med flera» uti anmärkningspunkterne
2 och 8 förmenas böra närmare bestämmas; — och att i sistnämnde anmärkningspunkt
föreslås ladors uppförande af stolpvirke med fyllnad af bräder i stället för
byggandet af timmer.

Det af Collegium föreslagna stadgande är lika lydande med det, som förekommer
i 24 § af MilitieBoställsordningen den 23 Januari 1836; och då det för dessa
slag af boställen kunnat nu i öfver 30 års tid tillämpas utan behof af ändring eller
förklaring, torde sadant äfven fa antagas kunna ega rum i fråga om eklesiastika
boställen, destoheldre som anmärkningarne endast afse ämnen, som det efter förhallanden
i hvarje ort maste tillhöra synerätt att afgöra och derom närmare speciella
föreskrifter äro både olämpliga och ofta omöjliga att i en allmän Boställsordning
meddela, dock torde ordet »brygghus», hvars uppförande af resvirke i allmänhet
icke är lämpligt, kunna uteslutas.

3 punkten.

1) Näfver och torf eller bräder må icke, såsom vanprydligt, till taktäckningsämne
å karaktershus användas, efter hvad en prest i Rumla kontrakt, Strengnäs
stift (99), uttalat.

2) Från Linköpings stift är erinradt af Consistorium (105 v.), att tak på
boningshus af spån, stickor, näfver och torf äro mindre tjenliga såsom eldfarliga
och, åtminstone hvad tak af stickor beträffar, icke nog skyddande mot köld och
snöyra; samt af presterskapet: i Domprosteriets kontrakt (107 v.), att pappers-och

torf-tak böra utgå såsom otjenliga; — i Norrköpings kontrakt (120 v.), att endast
skiffer och tegel böra få användas till täckningsämnen å byggnader med eldstäder,
emedan alla öfriga här uppräknade slag äro i mer eller mindre man eldfarliga och
dessutom icke så väl skydda huset för röta genom regn och snöyra; — och i Lysings
kontrakt (153), att täckningsämnen af spån på byggnader med eldstäder böra
ej tillåtas af flera skäl såsom eldfara, snöyra och köld.

3) Tak af näfver och torf anser presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads
stift (203 & 204 v.), numera vara aldeles kassabla.

4) .Efter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Westerbottens län tanka
(318 v.) bör äfven plåt få användas till täckning af tak, men deremot böra sten på
näfver, torf och papper icke antagas såsom lämpliga täckningsämnen å byggnader
med eldstäder och å andra bostadshus.

5) Inom Upsala stift anses af presterskapet: i Sjuhundra kontrakt (337 v.), att
sten och torf på näfver, bröd-, spån- och pappers-tak, som äro eldfarliga, icke motsvarande
sitt ändamål och derföre redan ur bruket försvunnit, böra uteslutas samt
endast skiffer, tegel och stickor behållas, emedan sådana tak bäst emotstå tidens
härjningar, äro af brandstodsbolagen icke ansedda för eldfarliga och i följd deraf
mindre kostsamma i de årliga brandförsäkringsafgifter; — i Trögds kontrakt
(344 v.), att papperstak, såsom eldfarlig! och ovaraktigt, icke bör med fördel användas;
— och i Svartsjö kontrakt (359 v.), att torftak med näfver icke bör få
begagnas, ty det nedtrycker byggnaden, skyddar icke för läck och gör det svårt
att upptäcka läckorna.

6) Tegel utan underlag af bräder har, enligt hvad af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län yttras (379), befunnits icke vara
ändamålsenligt inom olika trakter af länet och torde derföre icke böra godkännas.

7) LandshöfdingeEmbetet i Stockholms län anför (428), att papper till taktäckningsämne
är, efter hvad erfarenheten visat, mindre tjenlig!, hvadan tillåtelse
dertill icke torde böra medgifvås.

De af Palman, under A) 1)/), och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Westerbottens län omnämnda, förut icke upptagna täckningsämnena »plåt, zink
och asfaltfilt» anser Collegium böra upptagas sålunda, att »plåt, zink» framför ordet
»skiffer» införas, deremot ordet »papperstak» ändras till: »tak af papper och asfaltfilt»;
men i öfrig! finner Collegium icke skäl att någon ändring uti punkten tillstyrka
i anledning af hvad de afgifna, ibland sins emellan stridiga yttranderne innehålla.

Ordet »bostadshus» torde utbytas emot »mangårdshus.» *)

4 punkten.

1) En prest i Rumla kontrakt, Strengnäs stift, har (99) ansett punkten efter
ordet »höga» böra lyda sålunda: »ljusa, så att ett rums fönsterarea ej gerna
understiger 15 procent af dess golfarea, vara försedda med innanfönster,
med ugnar af kakel, jern eller sten med jernplåtar eller plansten
på golfvet framför och dels skorstenar af väl brändt tegel till
nödig höjd uppmuras med allt igenom särskilda rökgångar för
h varj e eldst ad.»

2) Inom Linköpings stift är yttradt af Consistorium (105 v.), att på de mindre
husen är stenfot af 2 fots höjd tillräcklig; på bodbyggnad torde hörn- och
stödje-stenar vara tillräckliga; vindsrum och drängstuga behöfva ej vara mera än 8
fot höga; och i karaktershusets boningsrum böra blott kakelugnar, icke jern- eller
ler-ugnar få uppsättas, med undantag af köket; — samt af presterskap i Norrköpings
kontrakt (121 v.), att till eldstäder i boningsrummen böra endast få be_
gagnas ugnar uppförda af kakel, emedan dylika af tegel eller jern både bereda
mindre värme och snarare föranleda os, som både förorsakar otrefnad och dessutom
är för helsan menligt; — i Bergslags kontrakt (128 v.), att oafgjordt är, huru och
af hvem rummens rymlighet skall bestämmas; — en prest i Ydre kontrakt (145 v.),
att rummens höjd är för stor, ty, när den i vanliga boningsrum öfverstiger 5 alnar,
blifva rummen otrefliga och kalla, hvarföre måttet 5 alnar synes vara mera passande;
— i Göstrings kontrakt (149 v.), att till de mindre byggnaderne icke torde erfordras
stenfot å 2 fots höjd, hvilket mångenstädes skulle medföra en nog dryg kostnad,
hvarföre denna föreskrift bör inskränkas till större byggnader, och att bonings,
rummen på vinden samt drängstugan icke behöfvas 10 fot höga; — och i Lysings
kontrakt (153 v.), att 8 fots höjd torde vara nog i drängstugan.

3) I stället för »ugnar af kakel, jern och sten» bör, enligt Consistorii
i Carlstads stift och presterskapets i Kihls kontrakt tanka (195 & 200 v.), stå
»ugnar af glas er adt kakel», såsom de enda, hvilka i boningsrum äro ändamålsenliga,
och presterskapet i Södra Dals kontrakt anmärker (231), att ugnar af
jern i boningsrum icke böra såsom laggilda antagas.

4) Såsom en väsentlig brist i förslaget har presterskapet i Orousts och
Tjörns kontrakt, Göteborgs stift (248) anmärkt, att i detta moment ingen bestäm *)

Se omröstningsprotokoll A, 23:o.

ning förekommer rörande boningsrummens inredning, såsom deras oljemålning,
tapetsering, förseende med öfverstrukna papperstak och dubbelfönster, hvarförutan
de icke äro beboeliga, i hvilket skick de dock skäligen synas höra lenmas åt
boställshafvaren, så att han icke till iståndsättande äfven af dessa församlingens
hus må vara skyldig lemna något bidrag; och då i momentet namnes, att rummen
böra vara försedda med ugnar af kakel, jern eller sten, skulle i följd af dessa
sväfvande alternativer kunna anordnas jern- eller sten-ugnar i de bättre boningsrummen,
hvarigenom boställshafvaren blefve oskäligen nödgad att sjelf bekosta de
bättre eldstäder, hvarpå man efter tidens kraf rättmätigt bör kunna göra anspråk,
hvarföre, till undvikande af obestämdhet i denna del, momentet hör bestämdare
innehålla, att, med undantag af rummet för tjenstehjonen, som kunde förses med
jern- eller sten-ugn, de öfriga boningsrummen böra vara försedda med de nu allmänt
brukade hvita tegelugnarne med ytterdörrar af messing; äfvensom att dörrarne
emellan dessa boningsrum böra vara så kallade dubbeldörrar, försedda med
bättre lås af messing eller något dylikt, brukbart ämne; varande jemväl af presterskapet
i Laholms kontrakt, samma stift (281 v.), erinradt, att boningsrummen böra
vara försedda med trossbottnar för tak och golf, gipsade eller spända tak, samt
tapetserade och hafva ugnar af kakel.

5) Att ugnarne i alla de egentliga boningsrummen skola uppföras af kakel,
helst hvitglaserad, anmärkes af presterskapet i Östra kontrakt, Lunds stift (314),
äfvensom att valet af tapeter, som ock böra i boningsrummen anbringas, må få
bero af boställshafvaren, men priset derå, hvaröfver han ej får gå, utan att sjelf
ersätta öfverskottet, af synerätt bestämmas vid hvarje särskild! tillfälle, då tapetsering
ifrågakommer.

6) Inom Upsala stift yttras af en prest i Lyhundra kontrakt (335 v.), att,
till förekommande af tvister, bör hvarje rums storlek icke blott till höjd utan äfven
till längd och bredd samt antalet7 dörrar noga bestämmas; — samt af presterskapet
i Sjuhundra kontrakt (337 v.), att alla rum i alla karaktershus böra bestämmas till
höjd och storlek, så att boställshafvaren och församlingar icke godtyckligt eller af
egennytta göra rummen allt för små; — i Hagunda kontrakt (339 v.), att stadgas
bör rörande dimensionerna af de särskilda rummen, rappning deraf invändigt, målning,
dubbla fönsters anskaffande, kakelugnar af porslin och mera sådant, hvilket
alldeles icke bör öfverlåtas åt synerätten att bestämma; — i Lagunda kontrakt
(340 v.), att boningsrummens höjd kan från 10 till minst 9 fot nedsättas, hvaremot,

till förekommande af tvist, bör, att af synerätt vid bestämmande, enligt 8 § 2 inom.,
af rummens inrättande iakttagas, stadgas, att äfven tapeter, oljemålning och innanfönster
böra åt bostadshus bestås; •— i Södra Fjerdhundra kontrakt (342), att rummens
höjd bör bestämmas till minst 9 i stället för 10 fot, hvilket är nödvändigt
med afseende på svårigheten att på skoglösa orter hålla rummen varma; — i samma
kontrakt (343), att till karaktershusens fullständiga beskaffenhet bör anses höra
icke blott ugnar och skorstenar utan ock rummens invändiga rappning och tapetsering,
oljemålning å dörrar och fönster med tillhörande fodringar in- och ut-vändigt
samt tillhandahållande af innanfönster, hvarom bestämdt stadgande är så mycket
mera nödigt, som säkerligen derförutan många synerätter hädanefter, såsom hitintills,
icke skola anse sig kunna ålägga den byggnadsskyldige dessa prsestatiouer,
som dock tydligen för husets bestånd och möjligheten af dess‘begagnande äro af
väsentlig betydelse, äfvensom, allt efter synerätternes olika åsigter, ett olika förhållande
i detta hänseende skall inom riket, till och med inom samma stift uppkomma,
samt rättegångar ensamt om denna del af byggnadsskyldigheten skola så mycket
mindre kunna undvikas, som kostnaden för dess fullgörande blifver kännbar i
samma mån, som det förökade antalet af rum och byggnadens deraf beroende
större vidd gör den svårare att åstadkomma; — och i Helsinglands vestra nedre
kontrakt (374), att något torde hafva bordt stadgas om boningsrummens målning,
tapetserande, innanfönster och dörrlås; — och har slutligen, med anledning af hvad
sålunda af presterskapet yttrats, af Consistorium (330) anförts, att, till undvikande
af tvister och rättegångar, bör tilläggås det stadgande, presterskapet i Södra Fjerdhundra
kontrakt (343) föreslagit, på sätt här förut är upptaget.

7) Inom Calmar stift yttras af presterskapet i följande 3:ne kontrakter, nemligen:
Handbörds (385 v.), att stenfoten under andra hus än karaktershus må minskas
ända till en fot öfver marken, hvilket torde vara tillräckligt för att freda
väggarne från den röta, som från jorden kan angripa och skada dem; — Södra
Möre (387 & 389), att föreskrift är önsklig, det i karaktershuset dörrar och fönster
skola vara oljemålade samt boningsrummen försedda med innanfönster och i nedra,
våningen äfven med fönsterluckor, hvaremot tapetseringen torde af hvarje boställshafvare
efter egen smak få besörjas och bekostas utan något slags ersättningsanspråk;
— och Olands norra (392), att skorstenar må äfven uppföras af passande
sten, ej blott tegel.

8) En prest i Medel-kontraktet, AVisby stift, anmärker (420 v.), att före -

skriften om skorstenars uppmurande af tegel ökar byggnadskostnaden för allmogen,
ty på öen linnes intet tegelbruk, till följd hvaraf tegel är dubbelt så dyrt som på
fasta landet och skorstenar deraf sällan uppföras; hvadan billigare är att stadga,
det skorstenar få af tegel och kalksten uppmuras, såsom på öen är i allmänhet
brukligt.

9) LandshöfdingeEmbetet i Stockholms län anser (428) dubbla golf böra anbringas
i karaktershusets bottenvåning med passande fyllnadsämne samt lufttrummors
upptagande på stenfoten.

10) Presterskapet i Medelpads kontrakt, Hernösands stift, har (461) anhållit, att
stenfot under samtliga boställshus måtte erhålla en minimihöjd af 2 fot.

11) En prest i Fellingsbro kontrakt, Westerås stift (514), anser ugnar af
jern, om ock icke missprydande, åtminstone högst olämpliga och ändamålsstridiga,
enär de väl kunna hastigt uppvärmas, men lika hastigt svalna och således äro vida
mer vedödande än ugnar af kakel; — och af presterskapet i Fernebo kontrakt,
samma stift (537 v. & 540 v.), med hvilket en prest i Domprosteriets kontrakt förklarat
sig instämma (490 v.), anmärkes, att föreskriften om boningsrummens inredning
bör vara mera specifik, i hvilket afseende vidare anföres: att, då t. ex. af
Collegium uti motiverne, sid. 130 mom. d, yttras, att tapetsering, liksom allt annat
i fråga om bostadshusen skall bekostas af pastoratsboerne i enlighet med de föreskrifter,
som varda dem meddelade, hade det, åtminstone till förekommande af
tvister och en godtycklig tydning af författningen, varit af nöden, att en föreskrift
derom och om annat, som hörer till inredningen, särdeles af karaktershuset, vant''
i Boställsordningen intagen, ty man finner af bilagorna till förslaget huru olika
pretensioner i detta hänseende blifvit gjorda, och det kan icke hvarken för den
ene eller den andre parten vara likgiltigt, i hvad mån dessa pretensioner varda
uppfylda.

Pålman, under B, anser »skorstenar till alla eldstäder» böra till »behöfliga
skorstenar för eldstäderne» förändras, hvilket Collegium finner i så
måtto böra bifallas, att orden förändras till: »behöfligq skorstenar.»

Anmärkningen under andra punkten, att oafgjordt är, huru och af hvem rummens
rymlighet skall bestämmas, ådagalägger förbiseende af 8 § 2 mom..

Likasom i 1865 års utlåtande, sid. 130 d), är upptaget, har äfven nu, enligt
7:e anmärkningspunkten, yrkats, att boställshafvaren skulle sjelf bekosta tapetsering,

hvilket lika litet som det i samma ämne uti öde anmärkningspunkten omnämnda
påstående förtjena!- afseende.

Om höjden af foten under husen yttras i anmärkningspunkterne 2, 7 och
10 olika åsigter, hvilka Cöllegium ej funnit böra till ändring i förslaget föranleda.

I fråga om uppförande af ugnar och skorstenar jemte rökgångar dertill äro
så väl af Pålman, under B, som uti anmärkningspunkterne 1—8 gjorda åtskilliga
framställningar, hvilka Cöllegium ej anser böra vidare bestämmelser i författningen
påkalla.

I öfrigt hafva beträffande rummens storlek och inredning med innanfönster
och dörrar in. m. i anmärkningspunkterne 1, 2, 4, 6, 7, 9 och 11 föreslagits mer
eller mindre speciella föreskrifter, de der likväl, efter Collegii åsigt, icke böra i
författningen införas; dock hemställer Cöllegium, att efter orden: »10 fot höga» införes:
»med undantag dock af rum å vinden till 2:a och S:e klassens boställem, hvilka
rum må innehålla minst 9 fots höjd.» Äfven torde orden: »med jernplåctar eller plansten
på golfvet framför vindugnar» böra ändras till: »och framför dem jernplåtar eller
plansten på golfvet»; hvarjemte benämningen: »karaktershus» förändras till »sätesbyggning.
» *)

5 punkten.

En prest i Ydre kontrakt, Linköpings stift, har (145 v.) ansett böra tilläggas,
att i trädhus icke få dels väggar, åtminstone ej utan nischer, uppdragas bakom
eldstäder, och dels vindskupor läggas på bjelkar eller plankor, utan hvälfvas mot
hvarandra till ömsesidigt stöd; men slika speciella föreskrifter anser Cöllegium
onödiga.

6 punkten.

1) LandshöfdingeEmbetet i Gottlands län har (5 v.) anmält, att för detsamma
är obekant ändamålet med diken omkring hus, hvaruti kreatur äro inrymda.

2) Presterskapet i Ölands norra kontrakt, Calmar stift (392), anser de omförmälda
diken icke vara ändamålsenliga.

3) En prest i Medel-kontraktet, Wisby stift, yttrar (421), att svårt är att
inse nyttan af diken omkring de ifrågavarande husen, helst som de skola å minst
2 fots stenfot uppföras.

4) Af presterskapet i nedannämnde 2:ne kontrakter inom Hernösands stift

'') Se omröstningsprotokoll A, 24:o.

yttras, nemligen: Westerbottens tredje (454 v.), att anläggande af diken, hvilka på
få ställen i den trakten torde behöfvas, icke bör stadgas; varande föreskrift om
anbringande af nrinlårar under fähus af vida större nytta för jordbruket; — och
Medelpads (461), att sådana diken icke böra förordnas ifrågakomma annorstädes,
än der de af behofvet oundgängligen påkallas, helst ladugårdshusens uppförande
dels på stolpar och dels på hög stenfot, allt efter särskilda omständigheter och
olika orters sed, i högsta måtto främjar spillningens rätta skötsel, vid hvilket förhållande
väl sjelfva dikningen, såsom sådan, torde kunna ske och, till följd af förslagets
ordalydelse, om den vunne laga kraft, ådömas, utan att dock blifva af ringaste
båtnad.

Ändamålet med den föreskrifna dikningen är, såsom ock i 1836 års MilitieBoställsordning
uttryckligen sägs, att förekomma röta; och då föreskriften icke är
ovilkorlig samt synerätt är oförhindrad att, när så nödigt och lämpligt befinnes,
meddela stadgande om vidtagande af inrättningar för uppsamlande af den våta
spillningen, hvarom afPålman, under C, och uti 4:e anmärkningspunkten fråga väckts,
anser Collegium någon ändring uti nu ifrågavarande punkt icke tarfvas.

7 punkten.

1) Presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads stift, anmärker (203 & 204 v.),
att uti nötkreaturshus kan foder ej förvaras å skulle, emedan det skadas af kreaturens
och gödselns utdunstning. „

2) Af presterskapet i Lagunda kontrakt, Upsala stift (340 v.), yttras, att
fodret förvaras friskare i särskild bod, än om det packas ofvanpå de hus, der
boskapskreatur finnas, men bredden bör dock vara sådan, att kreaturen icke komma
nära väggarne; — och presterskapet i Södra Fjerdhundra kontrakt, samma stift,
anser (342 v.) stadgandet böra lyda: »sistnämnda hus byggas tillräckligt
breda med hufvudsakligt afseende derpå, att kreaturen ej må komma
i ständig omedelbar beröring med väggarne», under anförande vidare, att
den gängse vanan, att på skullarne till ladugårdshus bereda foderrum, bör åtminstone
ej genom lag uppmuntras, såsom förslaget åsyftar, enär erfarenheten visat
fodrets förvarande på skullarne öfver begagnade boskapsstall verka menligt på
dess användbarhet till utfodring och derföre efter hand böra komma ur bruk.

3) Presterskapet i Westerbottens tredje kontrakt, Hernösands stift (454 v.),
anser der på orten skullar öfver fähus vara ej blott onödiga utan till och med
skadliga, emedan fodret blir unket.

4) Af presterskapet i Fernebo kontrakt, Westerås stift (537 v. & 540 v.), med
hvilket en prest i Domprosteriets kontrakt derstädes (490 v.) förklarat sig instämma,
yttras: att, då en ändamålsenlig utfodring- af kreaturen, hvarpå eu så stor magt
ligger, helt och hållet är betingad af husets bredd, hvaruti kreaturen äro inrymda,
synes, i synnerhet till vinnande af detta ändamål, vara af nöden, att i denna
punkt föreskrift meddelas hvad minsta bredden af ett sådant hus bör vara, om det
som laggildt skall kunna anses, och torde husets bredd icke få understiga 40 fot
inom knutarne, om utfodringen skall kunna ske på ett fullt ändamålsenligt sätt.*)

Det i anmärkningspunkterne 1, 2 och 3 innefattade klander af foders
förvarande å skullarne torde ej förtjena vidare afseende, men af hvad i öfrigt blifvit
anmärkt finner Collegium anledning hemställa, att punkten förändras till följande
lydelse:

»att sistnämnda hus byggas tillräckligt breda.»

8 punkten.

1) Presterskapet i Skärkinds kontrakt, Linköpings stift, har (118 v.) ansett
kalkrappning på pinnar eller tegelbeklädning böra upptagas såsom laglig beklädnad
å bostadshus, och presterskapet i Norrköpings kontrakt, samma stift, har (121)
önskat få bestämdt, att timrade hus borde, så fort de hunnit sjunka, helt och hållet
fodras med bräder eller på annat sätt reveteras, dels för att derigenom göra rummen
varmare och dels för att skydda huset i sin helhet för den oblida väderlekens
menliga inflytande.

2) Att knutfodra spannmålsbodar anse Consistorium i Carlstads stift och
presterskapet i Kihls kontrakt (195 & 200 v.) icke vara lämpligt, enär sådant bereder
gömställen för råttor och leder till byggnadens förstöring, så vida den icke är
timrad med släta knutar eller så kallade laxknutar.

3) Presterskapet i Orousts och Tjörns kontrakt, Göteborgs stift, anmärker
(248 v.), att timrade hus böra helt och hållet, och icke blott knutarne deraf med
bräder beklädas.

4) Inom Upsala stift yttras af presterskapet i följande 3:ne kontrakter, nemligen:
Hagunda (339 v.), att brädfodringen kan säkert, utan skada för byggningen,
i 10 år uppskjutas; —Lagunda (340 v.), att knutarne å nya byggnader böra vara släta
eller så kallade laxknutar eller tapfelknutar, hvarigenom blott 2 bräder behöfvas
till en sådan knuts fodring, då eljest 6 å 8 bräder åtgå; — och Södra Fjerdhundra

*) Se omröstningsprotokoll A, 2ö:o.

(342 v.), att allmänt bör i Boställsordningen stadgas, det timrade bostads- och
ladugårds-hus, utan undantag, uppföras med så kallade lax- eller kappel-knutar, enär
derigenom en ganska betydlig besparing så väl i afseende på timrets längd som i
synnerhet vid knutarnes brädfodring vinnes.

5) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län anser
(379 v.) timrade hus böra icke blott till knutarne utan ock till alla fristående
väggar inom 3 år med bräder fodras med det mera i momentet är föreslaget,

6) Tiden, hvarinom knutarne på timrade hus böra brädfodras, anser LandshöfdingeEmbetet
i Stockholms län (248) vara väl kort och kunna utsträckas till 5
år, då hus och knutar skola med röd färg eller annat tjenligt ämne anstrykas.

7) Af presterskapet i följande 3:ne kontrakter inom Hernösands stift yttras,
nemligen: Ångermanlands södra (433 v.); att brädfodring är erforderlig inom 3 ar
icke endast af boningshuset utan äfven af spannmåls- och visthus-boden, hela
byggnaden igenom och icke blott knutarne; — Westerbottens första (445 v.), att
brädfodringen bör utsträckas till hela huset, hvad boningshus beträffar, dock först
5 år efter nybyggnaden; — och Westerbottens tredje (455), att alla timrade bostadshus
böra inom 3 år helt och hållet (ej blott till knutarne) fodras med bräder
och med rödfärg eller annat tjenligt ämne anstrykas, hvilka åtgärder åter icke
torde böra utgöra något lagstadgande för alla ladugårdshus, aldraminst för hölador.

Uti stadgandet, motsvarande hvad i likartadt ämne i 24 § af 1836 års
MilitieBoställsordning förekommer, är af Pålman, under E, och i första anmärkningspunkten
tillägg föreslaget, afseende kalkrappade hus, hvilket likväl icke torde
behöfvas.

Olika förslag äro afgifna: dels om hvilka hus, som böra brädfodras, antingen
endast boningshus eller ock äfven andra hus; — dels om tiden, när det bör ske, genast
eller när de hunnit sjunka eller ock först efter 3, eller 5 eller 10 års förlopp;
— och dels om åtgärden bör omfatta hus i dess helhet eller blott till en del; äfvensom
yrkats stadganden, ej mindre att knutarne böra vara släta eller så kallade
laxknutar eller tapfelknutar, än ock att rödfärgning bör ske året efter det ett hus
blifvit färdigt och derefter hvart femte; hvilka alla förslag och yrkanden Collegium
icke anser böra till någon ändring föranleda, lika litet som det åt Pålman förordade
utbytet af ordet »korsvirke» mot »resvirke», hvaremot Collegium finner
orden: »äfvensom hus uppförda af korsvirke och l/rådheklådda likaledes» böra till »äfven -

som andra brädbekläda hus likaledes» förändras, enär hus af korsvirke i allmänhet
icke äro försedda eller behöfva förses med brädheklädnad.

9 punkten.

1) Af presterskapet i Westbo kontrakt, Wexiö stift (55 v.), är anmärkt, det undantag
bör ske för det fall, att, till följd af eldsvåda eller annan vådlig händelse,
förstördt bus behöfver oförtöfvadt åter uppbyggas, då en lättare utväg är nödig
för att strax och med mindre kostnad fa bestämdt hvad punkten innehåller.

2) Inom Linköpings stift är yttradt af presterskapet: i Bergslags kontrakt
(128 v.), att obestämdt är af hvilken myndighet och enligt hvilken ordning de i
punkten förekommande föreskrifterne skola uppgöras; uti hvilken tanka en prest i
Ydre kontrakt (146) ock instämt; — och i Göstrings kontrakt (149 v.), att stadgandet
bör aldeles utgå, enär det skulle föranleda stora omgångar och kostnader
utan motsvarande fördelar, helst den byggnadsskyldige i alla händelser måste ställa
sig byggnadsordningen till efterrättelse och underkasta hvarje uppförd byggnad
synerättens pröfning vid den laga syn, som inträffar efter byggnadens uppförande.

3) Då af- och till-trädessyn ofta ej återkommer förr än efter 20, 30, ja
ibland 50 år och ekonomisk besigtning endast hvart femte, men man ej kan vänta
så lång tid på sådan bestämmelse, har presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads
stift (203 & 204 v.), ansett föreskrift erforderlig, huru denna bestämmelse kan på
genare väg vinnas, och föreslaget, att pastor med socknemän i det fäll, att sista
syn eller besigtning intet bestämt, må kunna öfverenskomma i detta fäll, då nybyggnad
af hus ej kan uppskjutas.

4) Inom Upsala stift yttras af presterskapet i följande 3:ne kontrakter, nemligen:
Lagunda (340 v.),''att nybyggnad, om den måste uppföras emellan de tider,
då synerätt eller af- och till-trädessyner hållas, bör kunna bestämmas af ekonomisk
besigtning, så vidt huset är af föga betydenhet; —■ Södra Fjerdhundra (342 v.),
att ekonomiska besigtningsmännen höra berättigas bestämma stället för uppförande
af sådana hus, hvilkas ombyggnad vid tillträdessyn icke behof! ifrågakomma, men
sedermera blifver nödvändig, innan ny syns sammanträde af inträffad ledighet påkallas,
ty förutsättas måste skälig anledning att vid slik ombyggnad flytta husen
till annan plats, men så, som stadgandet här är föreslaget, skulle icke detta få
ske utan att vidkännas besväret och kostnaden för särskild husesyn blott för att
vinna tillåtelse till sådan flyttning, ty det framstår af 19 § tydligt, att den »vederbörliga
ordning», som här är föreskrifven för »bestämmande af stället»,

der huset skall stå, icke är iakttagen, om icke bestämmelsen i alla händelser utgått
från synerätten; — och Svartsjö (359 v.), att uttrycket »i vederbörlig ordning»
bör närmare bestämmas och all onödig kostnad undvikas.

5) LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län (411) bar funnit tvekan uppstå
om hvad med föreskriften rätteligen skall förstås, då dermed jemföres stadgandet i
23 § 1 mom., der det heter, att boställsinnehafvare!! skalk förrätta all den nybyggnad,
som under hans besittningstid blifver nödig i den ordning, husen af synerätt
blifvit utdömda »eller i den mån desamma efter af- och till-trädessyn så
förfallit, att de icke vidare kunna begagnas eller med reparation
upp hjelp as»; och yttrar LandshöfdingeEmbetet vidare: att detta sednare stadgande
ålägger boställshafvaren bygga i den mån husen förfalla, men föreskriften i
detta moment förbjuder honom att företaga någon nybyggnad, innan tomtplatsen
och husets storlek in. in. blifvit i vederbörlig ordning bestämd, utan att någonstädes
i förslaget återfinnes någon föreskrift, huruledes detta bestämmande skall ega rum;
— och att ifrågavarande, från MilitieBoställsordningen hemtade stadgande har ock,
på sätt erfarenheten ådagalagt, dels föranledt till den förvillade uppfattning, att
boställsinnehafvare ej skulle vara skyldig att verkställa någon nybyggnad, med
mindre synerätt derom meddelat föreskrift, men dels ock i de flesta fall icke iakttagits,
hvadan detsamma antingen icke bordt i den nya boställsordningen öfverföras
eller ock erhålla ett bestämdare uttryck, som undanröjde all tvekan om dess
rätta betydelse.

*) Det kan icke nekas, att nybyggnad af ett svinhus, hemligthus eller annat
uthus bör kunna ske utan den kostsamma åtgärden af laga syn. Likaså, om genom
eldsvåda eller annan händelse boningshuset förstöres, är det af vigt, att nybyggnad
deraf sker utan det uppskof, som genom syn föranledes, synnerligast i de norra
orterne, der domhafvandens hemvist stundom är beläget 20 mil eller längre från
bostället. Uti den byggnadsskyldiges intresse ligger dessutom att så uppföra byggnaden,
att den blir ändamålsenlig och med Boställsordningen öfverensstämmande,
helst han eljest vid af- och till-trädessyn är underkastad påföljden att nedtaga den
och bygga annan i stället.

Med föranledande af åtskilliga emot föreskrifterne i detta moment framstälda
anmärkningar och med afseende å innehållet af § 44, 5 mom., för så vidt det afser
förhållandet vid af- och till-trädessyn, samt enär händelser kunna inträffa, då det *)

*) Se omröstningsprotokoll A, 26:o.

blefve för kostsamt och äfven medförande skadlig tidsutdrägt för boställshafvaren,
om detta moment skulle tillämpas, anser Collegium ingen våda vara förenadt med
uteslutande af förevarande moment, kvilket Collegium alltså underdånigst tillstyrker.

§ 11.

1) Palman (17 v.) anser, dels att orden: »annan beklädnad» böra utbytas
mot »annat förvaringsmedel», då deruti inbegripes beläggning med tunnt tegel
och afrappning å detta, kalkrappning och beklädnad med förhydningspapp; —
och dels att emellan orden:''»icke» och »hvad» bör införas: »hvad föreskrifven
rödfärgning eller.»

2) Såsom ett i allmänhet nog hårdt stadgande har presterskapet i Westbo
kontrakt, Wexiö stift (55 v.), ansett, att nödig nybyggnad, t. ex. nytt taks påläggning
och brädfodring, ej skall få ske utan de dryga kostnader, som laga syn kommer
att medföra.

3) Presterskapet i Östra Härads kontrakt, samma stift, har (58 v.) dels
ansett tak af halm, stickor, bräder och jord icke böra såsom nybyggnad räknas
utan som underhållsskyldighet, och dels förklarat vara tvifvelaktigt, huruvida brädfodring
bör till nybyggnad hänföras, så vida skog finnes på boställets egor eller
erhålles från annan kronans jord utan betalning.

4) Presterskapet i Bara kontrakt, Lunds stift (287 v.), med hvilket Consistorium
derstädes instämt (282 v.), anser, att tak af halm bör undantagas, emedan
det är dels mindre varaktigt, ty, såsom det upplägges i Skåne, ligger det blott
10 å 18 år och kan således blott räknas till husets underhåll, dels föga kostsamt,
enär halmen vexel- på stället, och dels eldfarlig^ hvarföre tak af sådan beskaffenhet
icke bör af lagstiftningen uppmuntras.

5) Af presterskapet i Ölands norra kontrakt, Calmar stift, anses (392), att
påläggning af nytt tak och brädfodring böra räknas till reparation och kunna utan
synerätts pröfning företagas.

6) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i WesterNorrlands län anmärker
(408), att, om meningen med sednare delen af stadgandet, på sätt i motiverne antydes,
varit återgifvandet i kortare ordalag af de i andra likartade författningar
gifna stadganden om förbindelse för innehafvare af boställe, der nybyggnadsskyldigheten
tillhör annan person, att sjelf ombesörja och bekosta tillfälliga reparationer
eller smärre reparationer, ändamålet icke synes vara vunnet, enär ordalydelsen

föranleder till en för innehafvare! vida längre utsträckt uncTerhållningsskyldighet
eller till allt livad, som icke kan under nybyggnad inbegripas.

7) Af LandshöfdingeEmbetet i Stockholms län är (428 v.) erinradt, att
bland föreskrifter om hvad, som skall räknas till nybyggnad, saknas bestämmelse,
huru nedtagning af ett gammalt hus samt dess återbyggande med tillhjelp af större
eller mindre del nytt virke bör anses; varande ett sådant förfarande icke ovanligt
på ett boställe, der skogstillgången är svag eller ingen.

Eders Kongl. Majits Befallningshafvande i WesterNorrlands län synes, enligt
6:te punkten, hafva förbisett de stadganden, om hvem underhålls- eller reparationsskyldigheten
åligger, som uti 15—18 §§ förekomma och hvarå ordet »vederbörande»
i denna § tydligen hänvisar.

Det torde säga sig sjelft, att nedtagning af ett gammalt hus och dess uppförande
å nyo är till nybyggnad att hänföra, hvarföre LandshöfdingeEmbetet i
Stockholms län saknat anledning till sitt yttrande i 7:de punkten.

*) råläggning af nytt tak samt brädfodring på gammalt hus eller annan beklädnad,
hvarigenom husets framtida bestånd befrämjas, hafva, likasom i 1836 års
MilitieBoställsordning och 1844 års förslag till Civil Husesynsordning, af Collegium
upptagits såsom nybyggnad, enär åtgärderne väl egentligen icke kunna till blott
botande af bristfälligheter hänföras; Och Collegium hemställer derföre, att de
framstälda anmärkningarne icke må till någon ändring i §:n föranleda.

§ 12.

1) Af Pålman (17 v.) är anmärkt: att man kan tänka sig, det en pastor
anlägger klädesfabrik, spinneri, oljeslageri eller dylikt; — att det är hårdt, att en
efterträdare mot sin vilja skall lösa och underhålla dylik byggnad, äfven om han
är medellös, konjunkturerne förändrat sig, eller anläggningarne icke blifvit ändamålsenligt
verkstälda; —- och att han i dessa fall bör ha frihet att lösa eller icke
lösa, dock att afseende fästes vid, om timret till byggnaderne .är taget från boställets
skog.

2) Då indelningshafvare skall bygga qvarn eller annan gagnlig inrättning,
som med vederbörligt tillstånd blifvit anlagd, anser presterskapet i Elfdals kontrakt,
Carlstads stift (203 & 204 v.), det vara orätt, att synerätt skall få pröfva dess
framtida bibehållande, ty synerätt kan ett år vara af alldeles motsatt mening med *)

*) Se omröstningsprotokoll A, 27:o och B.

synerätt ett annat år, hvarföre man bör, i detta afseende och i allt hvad boställen
angår, lägga så liten magt som möjligt i synerätts hand, utan har qvarnen m. m.
blifvit med vederbörligt tillstånd anlagd, bör ändring endast ske i den ordning,
som följdes vid anläggandet, och på särskild ansökan.

3) Då prestgårdsinnehafvare ej må, enligt gällande lag, få befatta sig med
bruks- eller andra handteringar, bör denna § utgå; hvilket yttras af presterskapet
i Bara kontrakt, Lunds stift (287 v.), deruti Consistorium derstädes (282 v.) instämmer.

4) Presterskapet i Westerbottens första kontrakt, Hernösands stift, har (445 v.)
erinrat, att alla sådana inrättningar, som sträcka sig utöfver boställsinnekafvarens
husbehof, böra icke som laga hus anses och bedömas; varande ibland presterskapet
i Medelpads kontrakt, samma stift (466 v.) äfven framstäld den anmärkning (som
likväl icke åt pluraliteten gillats), att qvarnar in. fl. inrättningar böra såsom
öfverlopps-, ej såsom laga ladugårds-hus räknas.

5) Åt presterskapet i Fernebo kontrakt, Westerås stift (539 & 540 v.), med
hvilket en prest i Domprosteriets kontrakt derstädes (490 v.) instämt, yttras: att i
48 § 1 mom. under Credit l:o, c) heter det: »all annan antingen vid föregående
syn ådömd eller med vederbörligt tillstånd verkstäld byggnad
eller anläggning, som synerätten finner vara för bostället gagnlig»;
— att, ehuru meningen här icke kan vara, att ersättning för vid föregående syn
ådömd byggnad skulle vara beroende af en sednare syns pröfning angående byggnadens
gagnlighet, hvilket innebär en motsägelse, utan relativet »som» blott torde
syfta på byggnad och anläggning, som med vederbörligt tillstånd blifvit verkstäld,
synes likväl, äfven under sistnämnde förutsättning, en anmärkning kunna med skäl
göras; — att, om anläggningen, sedan den med vederbörligt tillstånd blifvit verkstäld,
skall underkastas, i afseende på dess gagnlighet, ompröfning och frågan om
godtgörelse efter årsberäkning för anläggningskostnaden bero af denna pröfning,
är med skäl att befara, det detta stadgande lägger hinder i vägen, att en för bostället
aldrig så gagnlig inrättning icke af någon boställshafvare sättes i fråga, än
mindre i verket; — och att derföre föreslås, dels att 12 § erhåller en förändrad
redaktion, hvarigenom pröfuingen om anläggningens gagnlighet föreskrifves böra
ske, innan ifrågasatt anläggning sättes i verket, så vida ersättningsanspråket skall
med framgång kunna framställas; och dels att ofvanberörde punkt c) i 48 § får en

derefter rättad ordalydelse, som derjemte undanrödjer den redan anmärkta tvätydigheten.

Collegium kan icke dela de i 3 och 4 punkterne yttrade åsigter om ob.ehöfligheten
af stadgandet och om byggnadernes betraktande såsom öfverloppshus; och
då en inrättning blifvit i vederbörlig ordning pröfvad böra vid ett boställe bibehållas,
bör ej, såsom i första punkten anses, frågan härom vidare få bero på en ny
boställshafvares behag.

Anläggning af en qvarn eller annan gagnlig inrättning vid ett eklesiastikt
boställe bör naturligtvis behandlas i samma ordning, som då frågan rörer annan
egendom. Detta är en sak, eu annan är att afgöra, om inrättningen är af den beskaffenhet,
att den bör vid bostället för framtiden bibehållas. Tages, såsom sig
bör, i betraktande skilnaden emellan dessa 2:ne olika slag af frågor med deraf
framkallade pröfningar eller beslut, och då intet hindrar en boställshafvare att hos
synerätt utverka sig beslut i sednare frågan, innan den förra af honom göres anhängig,
torde vidare förklaring icke erfordras i anledning af hvad 2:dra och öde

anmärkningspunkterne innehålla.

Ordet »såsom» torde för mera tydlighets skuld ändras till »lika med.»

§ 13.

1) Så kallade ängslador, der de i anseende till lokala förhållanden anses
nödvändiga, bar presterskapet i Kinnevalds kontrakt, Wexiö stift (30 v.), ansett äfven
böra hänföras till de bus, som indelningshafvare blifver pligtig att hålla.

2) Från Strengnäs stift är anfördt af: presterskapet i Domprosteriets kontrakt
(68), att, med hänsigt till den gagnliga grundsatsen, att boställets jord bör

af innehafvaren med omsorg skötas och ändamålsenligt behandlas, synes det icke

vara rätt billigt, att en boställshafvare, som genom odlingar uppdrifvit jordens afkastning
och dervid, för vinnande af större arbetsstyrka, på egen bekostnad anlägger
torp och uppför der erforderliga byggnader, icke skulle derför hafva att vid
afträdandet påräkna ersättning; att, om man nemligen anser, att, der förhållanderne
sådant i öfrigt tillåta, det är fördelaktigare, att ett boställe skötes med jordtorpare,
än med statdrängar, skulle dock stadgandet i denna § afskräcka hvarje boställsinnehafvare
från att medelst torps anläggande förbättra bostället för kommande tider,
då han, i osäkerhet om, huru snart han måste lemna platsen, icke kunde hafva
att påräkna någon ersättning för sina uppoffringar, som då helt och hållet kommo

efterträdaren till godo; att ännu obilligare synes det vara, om detta stadgande
skulle hafva eu retroaktif verkan, så att äfven de torp, som nu äro inköpta eller
på innehafvarens egen bekostnad anlagda, skulle anses såsom laga ladugårdshus
och af honom lemnas utan ersättning; och att rättvisare synes det då vara, att
sådana hus å torp eller fäbodar, om de också icke skulle räknas till öfverloppshus,
hvilket de, såsom på egen bekostnad uppförda, i sjelfva verket äro, dock anses
lika med de byggnader, som behöfva på nyodlingar uppföras och om hvilka 34 §
handlar; presterskapet i Wester Rekarne kontrakt (85), att byggnader vid jordtorp,
som för jordbrukets uppehållande blifvit anlagda, liksom de uthusbyggnader,
som till följd af en vid bostället åstadkommen förökad afkastning blifvit uppförda
och hvilka vid sednast hållna af- och till-trädessyn ej blifvit såsom laga hus upptagna,
böla af en efterträdare, om han dem vill behålla, lösas efter synerätts värdering
(om ej annorlunda öfverenskommes), med afdrag af värdet för det virke,
som från boställets skog kan vara taget, men, vill efterträdaren dem ej lösa, betraktas
de såsom öfverloppshus, med hvilka förfares såsom om sådana stadgadt är;
varande det ej billigt, att den, som med en ej obetydlig kostnad förökat boställets
afkastning, skall dertill göra sin efterträdare en present af de byggnader, som till
följd deraf blifva vid bostället behöfliga; — och Consistorium (65 v.), att, då stadgandet
i §:n kunde tydas derhän, att den, som för boställets förbättring underkastat
sig kostnaden för nya torps anläggning, skulle, långt ifrån att derför af
efterträdaren undfå ersättning, i stället nödgas betala husröta på de byggnader,
han för egna medel och utan något slags åliggande uppfört, sådant måste ovilkorligen
förhindra hvarje förbättring af boställena, hvilken vore förenad med anläggandet
af nya torp eller annan, i 12 § s. k. gagnlig inrättning, med hvilken någon
nybyggnad vore förknippad; och då 21, 22 och 23 §§ icke synas ega nog klarhet
och bestämdhet för att kunna förekomma nämnde tolkning, har Consistorium funnit
det vara med billigheten öfverensstämmande, att sådana hus böra antingen af
efterträdaren, om han vill dem behålla, lösas efter synerätts värdering, så vida ej
annorlunda öfverenskommes, dock alltid efter afdrag af värdet för det virke, som
från boställets skog kan vara taget, eller ock, om efterträdaren ej vill lösa dem,
betraktas såsom öfverloppshus, i afseende å hvilka skulle förfäras på sätt i 24 §
är stadgadt.

3) Presterskapet i Lysings kontrakt, Linköpings stift, har (154) ansett bo -

ställshafvare böra berättigas bruka torpen till gården, när sådant är för honom
förmånligt, och i så fall vara befriad från deras byggnad.

4) Jemte erinran om 3 § i presterskapets privilegier den 16 October 1723

är af presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads stift (203 & 204 v.) vidare yttradt:
att, har det en gång blifvit eller blifver medgifvet att anlägga torp, i hvilket fall
nämnde privilegier äro gällande, vore det allt för olämpligt, att synerätt finge besluta
deras borttagande; — att borttagandet skulle hafva den följd, att innehafvare!
i stället måste hafva flera arbetare i kost och lön, för det att torpet måtte vexa
igen till skog; — att, om jordbruk blifvit på torp tillåtet, må det val anses gifvet,
att det skall fortfara; — att det vore orimligt neka boställsinnehafvare, der odlingsmark
och tillräckligt utrymme finnes, att deraf draga fördel genom placerande af
arbetare, hvilka, i tillräckligt antal, förutan någon den ringaste afkastning för
boställe, icke är att vinna; — att minskning af de fria arbetarnes antal vore

lämplig''blott i det fall, att flera bostäders tillvaro förödde liusbehofsskogen; —och
att till jordtorp måste också finnas bostadshus, som enligt 14 § skulle komma att
blifva öfverloppshus och således kunna rifvas för hvarje ombyte af boställsinnehafvare,
så vida nemligen icke meningen i 13 § är den, att sådana bostadshus

skulle byggas af indelningshafvare!!, men är åter meningen, att de ej skulle finnas,
måste rättelse ske.

5) Denna §, i hvad den angår jordtorp, anser presterskapet i Warbergs
kontrakt, Göteborgs stift (269), böra utgå.

6) LandshöfdingeEmbetet i Elfsborgs län (328) anse]1, beträffande anläggning

af torp, stadgandet i 26 § af Kong! SkogsOrdningen den 1 Augusti 1805, ehuru

af Collegium icke uttryckligen vidrördt, böra tjena till efterlefnad och göra

tillfyllest.

Att §:n, i hvad den rörer jordtorp, är öfverflödig och förty bör utgå, såsom
sist anmärkte 2:ne punkter innehålla, kan Collegium icke inse, men tillstyrker deremot,
med anledning af hvad i l:a punkten yttras och då der omnämnda ängslador
äro med fäbodar i viss mån jemförlig^, att i §:n efter ordet »anlagda» må
införas: »ängslador, der de i anseende till lokala förhållanden pröfvas nödvändiga.»

I enlighet med hvad i tredje punkten yrkats, men i den fjerde åter bestridts,
är det klart, att, utan behof af särskildt stadgande derom, synerätt eger,
när sådant af omständigheterne föranledes, förordna, det ett torp må brukas till
hufvudgården.

Den i slutet af fjerde punkten förekommande anmärkning om bostadshus
ådagalägger förbiseende deraf, att äfven dessa slag af hus å ett torp skola i fråga
om byggnads- och underhålls-skyldigheten såsom ladugårdshus betraktas.

Hvad i andra punkten erinrats hade troligen uteblifvit, om vederbörande
iakttagit, att byggnader å torp skola, enligt 12 §, såsom »laga» hus anses och bedömas,
hvaraf följer, att äfven å dem skall tillämpas hvad i förslaget vidare stadgas
om boställsinnehafvare» ersättning för verkstäld byggnad under sin besinningstid
och om liqvid emellan af- och till-trädare så väl vid öfvergången från gamla
till nya förhållandet som framdeles, i enlighet hvarmed fråga, att betrakta nödiga
hus å torp såsom öfverloppshus, icke kan, jemnlikt 14 §, uppstå.

§ 14.

Pålman har (17 v.) föreslaget följande lydelse af denna §: »Laga hus, som
boställshafvare, efter vunnen erfarenhet om boställes behof, byggt
större, än lag förmår eller synerätt bestämt, må hafva namn af öfverbyggnad,
och alla andra hus, som boställshafvare till sin nytta eller
beqvämlighet byggt, må anses som öfverloppshus. Om öfverbyggnad
skiljs i § 23 momm. 3, 4 och 5 och om öfverloppshus i § 24.»

Till stöd för detta förslag är anfördt: att boställshafvare hittills icke erhållit
ersättning för öfverbyggnad, huru nödvändig den än varit, hvilket är obilligt och
bör i en blifvande Boställsordning rättas; — att Collegium i 23 § 3,4 och 5 momm.
rättat detta missförhållande, men bestämd skilnad mellan öfverbyggnad och öfverloppshus
har ej blifvit uppdragen; — och att en sådan derföre blifvit, till förekommande
af allt missförstånd i thy fall, af Pålman föreslagen.

Anmärkningen förtjena!- icke vidare uppmärksamhet, såsom grundande sig
på ett orätt begrepp om öfverbyggnad. Om ett boställe innehafts i t. ex. 10 år,
men boställshafvaren derunder byggt »laga» hus, som uppskattas motsvara t. ex. 20
år, så har han, såsom 23 § 3 mom. tydligen innehåller, verkstält öfverbyggnad för
10 år och är derför till ersättning berättigad, men aldrig har hittills ansetts och
icke heller bör framdeles anses såsom öfverbyggnad, om han företager sig att
uppföra ett laga hus större, än lag förmår eller synerätt bestämt, utan det
är, likasom all annan byggnad utöfver de laga huseq, att till öfverloppshus
hänföras.

§ 15.

1 mom.

Consistorium i Wisby stift (417) anmärker, att för de städer, som äro
biskopsprsebenden, något särskildt stadgande, Consistorium veterligt, ej finnes, som
ålägger dem att hålla biskopsboställe, utan bebos kyrkoherdebostället af biskopen;
och torde, om så förhåller sig, dessa församlingar svårligen kunna åläggas att bebygga
dessa boställen utöfver hvad för kyrkoherdeboställe stadgas, eller utlägga
deremot svarande hyrespenningar.

I anledning häraf åberopar Collegium underdånigst 54 § och hvad i motiverne
dertill, sid. 146, blifvit anfördt.

§ 16.

1 mom.

1) Stadgandet om rättighet för stads innevånare att, i stället för boställe,
lemna hyrespenningar, anser presterskapet i Wester Eekarne kontrakt, Strengnäs
stift (85), böra utgå, emedan deraf kunde blifva den följd, att kyrkoherden i mindre
städer stundom icke finner lämplig lokal till bostad.

2) Orden »i den mån de enligt lag och särskilda författningar äro
skyldige i prestgårdsbyggnad deltaga» önskar presterskapet i Norra Dals
kontrakt, Carlstads stift (229), måtte erhålla en mera tydlig och bestämd formulering
och anses af stiftets Consistorium och presterskapet i Kihls kontrakt (195,
200 v. & 201)'' böra, till förekommande af missförstånd och onödiga rättegångar,
förändras till: »och fördelas kostnaden dem emellan på sätt genom lag
och särskilda författningar är stadgadt», jemte det stadsinnevånare icke böra
vara berättigade lemna hyrespenningar i stället för boställe, om ej frivillig öfverenskommelse
kan träffas; åtminstone borde det vara stadgadt hvem, som skall bestämma
hyresbeloppet, t. ex. Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i förening med
Domkapitlet; hvarförutan förstnämnde presterskap (229 v.) uttalat den åsigt, att,
så vidt bestående samhällsförhållanden medgifva, bidragen till eklesiastika boställens
byggande och underhåll måtte bestämmas att utgå efter fyrk, såsom ledande till
större rättvisa, än hvad hittills egt rum.

3) Consistorium i Hernösands stift (430 v.) och presterskapet i Westerbottens
första kontrakt derstädes (446) anse ett tillägg nödigt af innehåll, att hyrespennin -

garne motsvara det belopp, som efter tidsförhållanderne erlägges för det boställe,
församlingen i annat fall varit skyldig att bygga.

4) Presterskapet i Fernebo kontrakt, Westerås stift, anser (540) föreskriften
om lemnande af hyrespenningar föranleda många olägenheter såsom t. ex. svårighet,
om icke, i vissa fall, omöjlighet att få hyra en mot anordningen i 4 § svarande
lokal, oupphörlig flyttning och dermed förknippade omkostnader för boställshafvaren
m. m., samt derjemte gifva anledning till tvistigheter angående hyresmedlens
belopp m. fl. trakasserier för boställshafvaren; hvadan ifrågavarande föreskrift
bör utgå.

Stadgandet om hyrespenningar måste qvarstå, intilldess 7 § i Presterskapets
privilegier den 16 October 1723 i detta hänseende varder ändrad i den ordning,
114 § i Regeringsformen förmår. De förespeglade olägenheterne deraf kunna ej
hädanefter blifva andra eller större, än de hittills varit, om de annars i verkligheten
existerat; och utgör föreskrift om den myndighet, af hvilken möjligen uppkommande
tvist skall pröfvas, icke föremål för en Eklesiastik Boställsordning, lika så
litet som stadgande efter hvad grund i prestgårds byggande och underhållande
skall deltagas, om efter fyrk, såsom enligt andra punkten föreslagits, eller på
annat sätt.

Med anledning af hvad i öfrigt blifvit anmärkt tillstyrker Collegium, att
detta moment må erhålla följande lydelse:

*) »Kyrkoherdeboställe i stad, hvarmed landsförsamling icke är förenad, skall byggas
och underhållas af stadens dertill enligt lag och särskilda författningar pligtige innevånare.
Finnes ej boställe, skall kyrkoherden erhålla lämplig hyresersättning.»

2 mom.

1) Pålman har (11) föreslaget, att församling befrias från skyldigheten att
bygga a) bagare- och tvätt-stuga med bakugn; b) vedlider; c) mangelbod; d) hemligthus;
och e) brunn, såsom skäl hvarför han anfört i fråga om: a) att, då brygghus
får inklädas till väggarne med bräder och plank, en bagarestuga, om hon skall
motsvara sitt ändamål, icke blott brödets bakning utan ock föregående jäsning,
måste af tjockare, värmehållande byggnadsämnen tillbyggas; att bakning af bröd
hittills på aldra flesta boställen förrättats i köken utan olägenhet och tvätten i
brygghuset; och att hvarje skälig anledning till missnöje med församlings byggnadsskyldighet
bör undvikas, synnerligen som denna, genom det billiga stadgandet, att

'') Se omröstningsprotokoll A, 28:o.

hon till en del skall bygga åt komminister m. fl., blifvit ökad; — b), c), d) att de
härunder upptagna hus, som numera kunna till väggar inklädas med bräder, kosta,
jemnförelsevis, obetydligt i nybyggnad och underhåll och hafva hittills, der särskild
mangelbod ansetts behöflig, blifvit utan knot af boställshafvare bygda och underhållna;
— och e) att skyldigheten att bygga brunn är aldeles öfverflödig, enär så1 dana

finnas å boställen, der de behöfvas. Pålman vill derföre på boställshafvare
öfverföra skyldigheten att bygga de under a), b), c) och d) omnämnda hus (med
undantag af bod för mangel, som vanligen nu inrymmes i visthus eller vagnbod),
hvaremot han önskar, att från boställshafvare på församling öfverflyttas byggnadsskyldighet
af a) drängstuga, 14 alnar lång och 12 alnar bred, som å kronohemman,
och b) häststall med 6 spiltor, i händelse af uppförandet utaf den af honom föreslagna
andra storlekens sätesbyggning. Stadgades härförutan, att drängstugan bör
förses med spisel och bakugn jemte ett mindre kök, kunde både bak och tvätt
ske i det sednare; och skulle enligt detta förslag boställshafvares och församlings
ökade och minskade byggnadsskyldighet uti de ifrågavarande fallen, efter Palmans
åsigt, väga ungefärligen lika.

Uti detta ämne är af honom vidare (12 v.) anfördt: att, för att om möjligt
skipa relativ rättvisa mellan boställshafvare och församling, såsom båda byggnadsskyldige,
syntes i följande 2:ne fall böra uti den blifvande Boställsordningen upptagas
en skiljaktighet i ömsesidiga byggnadsskyldigheter: l:o) församlings likställighet
i byggnadsskyldighet å kyrkoherdeboställe är ex absoluto rigtig, der hon blott
bygger åt kyrkoherde, men de relativo icke så, då hon derjemte skall bygga åt
komminister eller annan ordinarie predikant, vare sig i samma socken eller i annexförsamling.
I förra fallet synes församlings byggnadsskyldighet blifva större, pastor
till fördel, och i sednare hänseendet mindre, pastoratsboer till förmån. Denna
jemnkning emellan nämnde parter synes vid öfvervägande af ömsesidiga fördelar
och olägenheter vara billig och rättvis, dervid såsom motiv, hvad kyrkoherdes
ökade byggnadsskyldighet vidkommer, Pålman fästat uppmärksamhet på a) hans
ökade inkomst från annexförsamling eller b) .förmånen af ordinarie embetsbroders
biträde vid samma altare; — 2:o) rättvist synes äfven vara, att, der församling
bygger första storleken af sätesbyggning, hennes skyldighet att bygga andra hus
minskas, och tvärtom.

Pålman har slutligen dels anmärkt, att, enligt hans förslag, skulle med byggandet
af första storlekens sätesbyggning följa byggnadsskyldighet af a) visthusbod

med spannmålsvind; b) brygghus; c) drängstuga; cl) källare; — och med andra
storleken derjemte: byggandet af stall med 6 spiltor; — och dels tillkännagifvet,
att han inser fullväl svårigheten att i en allmän författning klart och tydligt uppdraga
dessa gränslinie!- så, att ingen otydlighet förefinnes, men väl vore, om de,
synnerligen i första fallet, kunde åstadkommas.

2) Kyrkoherden i Hallaryd, Sunnerbo kontrakt, Wexiö stift, har (34 v.) ansett
det vara nog drygt, att pastorerne skola hålla ladugårdshusen, helst erfarenheten
visar, att desamma hastigare rötas, taken blottställas för ödeläggande stormar
och fordra ofta reparationer, om icke nybyggnad.

3) Några prester i Östbo kontrakt, samma stift, hafva (53) ansett det prestgårdarne
i sednare tider affordrade deltagandet i byggnadsskyldighet af församlingens
skolhus med flera sådana byggnader böra vara inbegripet uti och tillhöra
prestgårdens manhus samt således tillkomma socknen, utan boställsinnekafvarens
betungande.

4) Så väl presterskapet i Tveta (52 v.), Westbo (55 v.), Östra Härads (58 v.)
och Wista (62 v.) kontrakter, i samma stift, som Consistorium derstädes (28 v.)
hafva anmärkt, att förslaget om pastorernes byggnadsskyldighet, hvilken blifver
högre än förr, bör fastställas endast i den händelse, att förslaget beträffande församlingarnes
skyldighet att bygga å tredje klassens boställen äfven varder lag.

5) Tvänne prester i Rumla kontrakt, Strengnäs stift, äro (93 v. & 96) af
den tanka, att, för att borttaga ett gammalt trätofrö emellan presten och dess församling,
bör, i likhet med 41 § i Kong!. Resolutionen på allmogens besvär den 25
Maj 1720, bestämmas, det presterskapet endast för de detsamma tillhöriga hemman,
men ej för sina boställen eller sin lön deltager i församlingens byggnadsskyldighet,
emedan särskild byggnadsskyldighet är presterskapet ålagd i de fall, då det bör
vara byggnadsskyldigt.

6) En prest i Tunaläns kontrakt, Linköpings stift, har (133) ansett bostadshusen
af pastorerne och ladugårdshusen af församlingarne böra byggas och underhållas;
och är af presterskapet i Lysings kontrakt, samma stift (154), anfördt: att
följden af stadgandet blir onekligen de byggnadsskyldige församlingsboernes betydliga
betungande och mången boställshafvares, i synnerhet vid de mindre pastoraterne
och alla saeellanier, totala ruinerande; — att ett sätt likväl finnes att förekomma
så väl det ena som det andra och som icke synes innebära någon orättvisa,
nemligen att ställa prestgårdsbyggnad i samma kategori som kyrkobyggnad

och derföre i 26 Cap. 1 § ByggningaBalken efter ordet »fattigstuga» införa »lag
samma vare med bostadshusens byggnad och underhåll vid pastorsoch
komministers-boställen å landet. Byggnadsvirke tages å prestgårds
egor, om tillgång dertill finnes eller i annat fall utgöres det
efter hemmantalet och dagsverken efter matlag»; — att, sedan egandet af
frälsesäterier, rå och rör m. fl. upphört att vara ett adligt privilegium, synes det
vara en stor orättvisa, att sådana hemman skola vara befriade från prestgårdsbyggnad,
ty åboer derå behöfva lika väl prestens tjenst som å andra; — och att
billigt synes, det torpare och backstugumän, de förre i vida bättre omständigheter
än bönder på små hemmansdelar, med dagsverken biträda vid prestgårdsbyggnad.

7) Orden »i den mån de enligt lag och särskilda författningar äro
skyldige i prestgårdsbyggnad deltaga» önskar presterskapet i Norra Dals
kontrakt, Carlstads stift (229), måtte erhålla en mera tydlig och bestämd formulering
och anses af stiftets Consistorium och presterskapet i Kihls kontrakt (195 v.
& 201) böra förändras till: »som kpstnaderne sig emellan fördela enligt
lag och särskilda författningar»; hvarjemte förstnämnde presterskap (229 v.)
uttalat den åsigt, att, så vidt bestående samhällsförhållanden medgifva, bidragen
till eklesiastika boställens byggande och underhåll måtte bestämmas att utgå efter
fyrk, såsom ledande till större rättvisa, än hvad hittills egt rum.

Presterskapet i Nordmarks kontrakt, samma stift, har (218 v.) fullkomligt
missförstått ofvannämnda ord och ansett dem innefatta ett förbehåll för pastoratsboerne
att icke bygga mera, än hvartill de hittills varit pligtige, på grund af
hvilket missförstånd afgifves ett vidlyftigt yttrande, som med tystnad kan och bör
förbigås.

8) Inom Göteborgs stift har yttrats af en prest i Kinds kontrakt (261 v.),
att det skulle blifva ett ganska svårt onus för kyrkoherdar, om de åläggas att ensamme
bygga och underhålla alla nödiga uthus; — af presterskapet i Warbergs
kontrakt (269 v.), att byggnadsskyldigheten för andra klassens prestgårdar är allt
för mycket tillökt för pastor, enär han, mot åtagande af hela ladugårdsbyggnadsskyldigheten,
blifvit endast från källare och hemligthus befriad; — och af en prest i
Halmstads kontrakt (272), att det, om förslaget i detta moment blifver lag, måtte
pastor medgifvas att, om han så önskar, få på viss bestämd tid, åtminstone 20 år,
bortarrendera boställsjorden.

9) Inom Upsala stift har af presterskapet i Närdinghundra kontrakt (333)

förordats, att de församlingar, som redan åtagit sig någon större eller mindre
byggnadsskyldighet, må vid densamma bibehållas.*)

10) Af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län anföres
(399 v.), att Collegium i dess underdåniga utlåtande anmält, hurusom, till
följd af särskilda aftal och bestämmelser, med byggnad och underhåll af så väl
bostads- som ladugårds-hus annorledes förhålles inom de flesta pastorater af länet,
än hittills varit i allmän lag och gällande författningar föreskrifvet, och olika emot
hvad Collegium nu föreslaget, att dermed hädanefter bör i allmänhet förhållas; —
att en sådan skiljaktighet från de sålunda föreslagna allmänna bestämmelserna har
ock blifvit för en tid af 50 år bekräftad genom de aftal, som inom länet blifvit,
på grund af nådiga Förordningen den 11 Juli 1862, om allmänt ordnande af presterskapets
inkomster, i omförmälda hänseende uppgjorda och hvilka dels vunnit
Eders Kongl. Maj:ts nådiga» stadfästelse, dels ännu äro på föreskrifven behandling
beroende; — att hvad, förslaget innehåller i detta moment och 58 §, afser utan
tvifvel de undantagsförhållanden, om hvilkas fortfarande bestånd för eu längre tid
sålunda är vordet i nåder redan förordnadt eller vederbörande emellan aftaladt; —
och att, då likväl de nådiga resolutioner, hvarigenom dylika aftal af Eders Kongl.
Maj:t fastställas, icke torde i allmänhet kunna begripas under den i detta moment
begagnade benämningen »särskilda författningar», och då ordet »må» i 58 §,
i fråga om dylika undantagsbestämmelsers tillämpning, kan gifva rum för den tydning,
att derom gifna särskilda resolutioners tillämpning icke är ovilkorlig, utan
blott tillåten, om vederbörande derom åsämjas, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hemstälde, om icke vid ifrågavarande moment bör tilläggas: »derest
icke för vissa lägenheter särskilda, härifrån afvikande bestämmelser i
ämnet äro gifna» och i 58 § ordet »må» bör mot »skall» eller »bör» utbytas.

11) Consistorium i Wisby stift bär (416 v.) åberopat sitt förra yttrande den
14 October 1863, anmärkt i Collegii underdåniga utlåtande den 30 Mars 1865,
sid. 15.

12) Som erfarenheten visat, att på många ställen tvister emellan församlingen
och kyrkoherden uppkommit i följd af församlingens skyldighet att bygga och
hufvudsakligen underhålla karakterslös vid kyrkoherdens boställe, och då, ej allenast
till förekommande af dylika tvister utan jemväl till beredande af utväg för
kyrkoherden, att efter egen beqvämlighet inrätta bostadshusen, samt för församlingens

■) Se omröstningsprotokoil A, 29:o, a).

befriande från de å dessa byggnader ofta återkommande kostsamma reparationer,
lämpligast synes vara, att bostadshusen tillhöra kyrkoherdens byggnadsskyldighet,
så har Eders Kongl. Ma j ds Befallningshafvande i Östergötlands län (426) tillstyrkt
den förändring, att å kyrkoherdeboställe å landet skola byggas och underhållas
laga bostadshus af kyrkoherden och laga ladugårdshus af församlingen.

13) Af LandshöfdingeEmbetet i Stockholms län yttras (428 v.), att underhållet
af bostadshusen är helt och hållet ålagdt församlingen; men, som dessa hus
och särdeles inredningen, genom mindre aktsamhet, kunna förfalla och uppkommande
brister, om de snart afhjelpas, med lindrigare kostnad kunna åt boställsinnehafvaren
botas, samt församlingens anlitande för afhjelpande åt mindre brister
synes olämpligt, torde det vara billigt och nyttigt, att mindre reparationer tillföibindas
boställsinnehafvare^ på sätt stadgadt är för dem, som bebo kronans hus, enligt
Kongl. Reglementet den 15 Mars 1856, och såsom boställsinnehafvarens åliggande i
allmänhet nu är.

14) Af presterskap^ inom Hernösands stift och Westerbottens första kontrakt
är (446) yttradt, att vid jemförelse emellan det underdåniga förslaget och nu
gällande stadganden befinnes vara öfverflyttadt till pastors skyldighet: fähuset
jemte lada och loge, samt till församlingens: källare, badstuga och hemligthus;
att, värderar man af dessa hus ensamt fähuset, som i medelstora pastorat icke kan
under 1,000 Rdr uppföras, och sätter deremot församlingens nya hus, hvilka kunna
byggas källaren för 200, badstugan för 100 och hemligthus för 50 eller tillsammans
350 Rdr, befinnes presterskapet hafva, utöfver sin hittills varande skyldighet, fått
sig ålagdt byggnader (loge och lada ändock oberäknade) för 650 Rdr mera än
församlingen vid första uppsättningen; att härvid bör dessutom ock tagas i beräkning,
att, under det församlingens ofvannämnda skyldighetshus efter uppförandet
stå minst 100 år, beståndstiden häremot för ett fähus icke kan beräknas högre än
till 30 år; att häraf framstår klart, att boställshafvaren måste bygga för 3,333V*
Rdr, under det församlingen en gång bekostat byggnader för 350 Rdr; och att, då
ett sådant förhållande utvisar, att presterskapet genom det föreslagna stadgandet
skulle få den, för en stor del deraf redan nog tryckande byggnadsskyldigheten
betydligt förökad, samt af de ladugårdshus, som detsamma för öfrig! åligga, fåroch
svin-hus minst lika ofta som fähus måste nybyggas, presterskapet anhölle, att
församlingen måtte bibehållas vid skyldigheten att bygga och underhålla fähus och

presterskapet deremot vid åliggandet att bygga och underhålla källare, badstuga
och hemligtlius samt dertill efter förslaget lada med loge.

15) Kyrkoherden i Jockmock, Westerbottens tredje kontrakt, samma stift,
bär, jemte framställande af ett under 4 § 1 mom. här ofvan intaget förslag rörande
Lappland särskild^ jemväl (458 v.) ansett, det sockenmännen böra med pastor
deltaga uti arbetet med uppförandet af nödiga lador på utängarne sålunda, att, då
sockenmännen uppföra eu lada, så bygger pastor den andra; sockenmännen underhålla
sin lada och pastor sin.*)

16) Presterskapet i Jemtlands östra kontrakt, samma stift (473), dels anser
godt och nödvändigt ett bestämdt stadgande efter hvad grund — antingen hemmantalet
(skattetalet) eller s. k. röktal — byggnads- och underhålls-skyldigheten
skall utgöras samt om och i hvad mån torpare m. fl. skola deruti deltaga, och dels
anmärker, att det i allt fall synes obilligt, att boställshafvare skall ansvara för
nybyggnad och underhåll af alla s. k. ladugårdshus, emedan sådana alltid äro de
kostsammaste att uppföra och hålla vid magt, enär de, med undantag af kornlada,
3, 4 gånger måste nybyggas under samma tid, som ett boningshus eger bestånd.

17) Inom Westerås stift har yttrats af 2:ne piaster i Köpings kontrakt
(503 v.), att''all nybyggnad af ladugårdshusen bör församlingarne åläggas; — afen
prest i Fellingsbro kontrakt (514), att skyldigheten att bygga och underhålla alla
ladugårdshusen blifver allt för betungande för boställshafvaren, som bör befrias åtminstone
från byggande och underhållande af stall och fähus i synnerhet med afseende
på deras kostsamma inredning, men rättast borde boställshafvares åliggande
i fråga om ladugårdshusen endast bestå uti att dem underhålla; — af några prester
i Rättviks kontrakt (524), att vid uppgörande af nya löneregleringen är församlingens
fortfarande byggnadsskyldighet till samma omfång som hittills tagen i beräkning,
hvarföre, om densamma förminskades genom öfverflyttande af en del deraf
på boställshafvaren, ett högre lönebelopp ovilkorligen bör åt honom anslås, motsvarande
den minskning i hans inkomster, som blefve en följd af den byggnadsskyldighet,
som blefve honom pålagd, emedan i annan händelse lönen i sjelfva
verket blefve förminskad, hvilket strider emot principen för löneregleringen; och
hafva på grund häraf desse prester bestridt ett ovilkorlig! öfverflyttande på boställsbafvaren
af skyldigheten att bygga och underhålla ladugårdshusen, utan må det
endast under vilkor, att församlingen öfverlemnar till boställstillträdare af synerätt

*) Se omröstningsprotokoH A, 29:o b).

lö

såsom behöfliga bestämda, i fullgiltig! skick befintliga ladugårdshus, blifva lians
skyldighet att dem underhålla och till efterträdare i laggildt skick öfverlemna; —
och af presterskapet i Fernebo kontrakt (540 v.), att dess önskan är, det de ännu
gällande lagstadgandeu, för så vidt de angå boställshafvare i andra klassen, icke
mätte förändras, helst det vore att befara, att tillämpningen af det underdåniga
förslaget i denna del kommer att medföra stort missnöje å båda parternes sida,
som äro byggnadsskyldighet underkastade.

Följande väckta frågor nemligen uti: 3:dje punkten, om deltagande för prestgårdar
i uppförande af skolhus in. fl. sådana byggnader; —- 5:te punkten, om prests
deltagande för boställe eller egna hemman i utgörande af församlings byggnadsskyldighet;
— fide punkten, om ändring af 26 Gap. 1 § ByggningaBalken; — 6:te
och 16:de punkterne, om byggnadsskyldighet för derifrån nu befriade säterier m. fl.
(hvarom se 1865 års utlåtande, sid. 130, mom. />); — 7:de och 16:de punkterne, om
byggnadsskyldighetens utgörande efter fyrk eller annan grund; — och 8:de punkten,
om utarrendering, innefatta ämnen, som icke äro föremål för stadgande i en Eklesiastik
Boställsordning.

Hvad i fjerde punkten förekommer om ett vilkor vid fastställelse af pastorernes
byggnadsskyldighet tarfvar icke vidare utlåtande.

Jemte yttranden i allmänhet uti 2:a, 8:e och 16:e punkterne, att det blifver
drygt för kyrkoherde att bygga och underhålla ladugårdshusen, har vidare framstälts
uti punkterne: 6 och 12, att bostadshus af prest och ladugårdshus af församling
böra byggas och underhållas; — 13, att mindre reparationer å bostadshusen
böra presten åläggas; — och 17, dels att ladugårdshusen böra af församling nybyggas,
men af presten underhållas, och dels att nu gällande författningar icke
böra förändras, i hvad de boställshafvare i andra klassen angå; men då detta allt
strider emot den grundsats, hvarpå hela förslaget är bygdt, varder afseende derå
al'' Collegium i underdånighet afstyrka

Kollegium, sota tillstyrkt ett tillägg uti 13 § angående ängslador, anser vid
sådant förhållande vidare yttrande icke erfordras i anledning af framställningen i
15:e punkten om lador på utängarne.

Uti punkterne 1, 14 och 17 innefattade framställningar, om öfverflyttning af
byggnads- och underhålls-skyldigheten af vissa hus från presten till församlingen
och tvärtom, kunna icke af Collegium i underdånighet understödjas; och då vid

7:e punkten redan är anmärkt, att den deruti yttrade tanka grundar sig på ett
fullkomligt missförstånd, tarfvas i detta ämne icke vidare utlåtande.

Stadgandet uti 61 § 3 mom. torde göra vidare föreskrift öfverflödig i anledning
af hvad, som uti punkten 17 yttras om det skick, hvaruti ladugårdshus
böra vid öfvergång från gamla till nya förhållandet af församling öfverlemnas.

Uti punkterne 9, 10, 11 och 17 äro framställningar gjorda om efterlefnad,
utan hinder af den blifvande Boställsordningen, utaf öfverenskommelser om ett
annat sätt för utgörande af byggnads- och underhålls-skyldigheten, än uti författningen
kommer att förordnas; men vidare föreskrift härutinnan torde icke behöfvas,
än som uti 58 § redan är föreslagen.

I afseende å redaktionen tillstyrker Collegium i underdånighet, att ifrågavarande
moment må få denna lydelse:

*)»M kyrkoherdebostålle på landet skola laga mangårdshus byggas och underhållas
af pastoratets, enligt lag och särskilda författningar, till prestgårdsbyggnad pligtige innevånare,
hvaremot byggnads- och underhålls-skyldigheten af ladugårdshusen åligger innehafvaren.
»

3 mom.

1) Af presterskapet i Vester Rekarne kontrakt, Strengnäs stift (85 v.), är
anmärkt, att stadgandet är allt för mycket till fördel för stadsinnevånarne i de
pastorater, der, såsom fallet är i Thorshälla, Eskilstuna in. fl. ställen, kyrkoherden
icke i staden utan blott på landet eger boställe, ty i så fall skulle stadsinnevånarne
befrias från all skyldighet att bygga åt sin kyrkoherde, utan böra väl under sådant
förhållande stads- och lands-boer gemensamt, efter som de kunna öfverenskomma
eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i första rummet bestämmer, bygga och
underhålla bostadshusen vid bostället; och har stiftets Consistorium (65 v.) häruti
instämt.

2) Det synes, enligt Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvandes i Jönköpings
län tanka (188 v.), mindre billigt, att i pastorat, som består af stads- och landsförsamlingar
förenade, landsförsamlingen, äfven då den måste åt kyrkoherden underhålla
särskilda bostadshus på landet, derjemte skall deltaga i byggnad och underhåll
af bostadshusen i staden, hvilket ej heller öfverensstämmer med 1762 års
resolution på städernes besvär, som bestämmer ifrågavarande skyldighet allenast
för det fall, att stad Och land utgöra en församling samt nyttja en kyrka och *)

*) Se omröstningsprotokoll A, 30:o.

100

prestgård; men skulle det inträffa, att kyrkoherdebostället å landet med dervarande
bostadshus äro belägna så nära intill en med landsförsamling i ett pastorat förenad
stad, att särskild bostad i staden för kyrkoherden icke erfordras, torde i denna
händelse, likasom då stads- och lands-församlingar nyttja samma prestgård i
stad, underhållsskyldigheten, hvad bostadshusen angår, böra blifva gemensam.

3) Af Eders Kong]. Majrts Befallningshafvande i Westerbottens län (318 v.)
yttras, att det vill synas, som i pastorat, bestående af stads- och lands-församlingar
förenade, pastor icke skulle vara i behof af fullständiga bostads- och ladugårds-hus
både i stad och på landet, utan blott på ena stället och på det andra af en mindre
lägenhet för embetsgöromål jemte stallrum för hästar; och lärer hvar församling
för sig böra bekosta bostadshus åt pastor, utan deltagande af annan församling.

4) Af skäl, som vid 2 mom. i denna § äro antecknade, anser Eders Kongl.

Majrts Befallningshafvande i Östergötlands län (426), att i pastorat, som bestå af

stads- och lands-församlingar förenade, böra byggas och underhållas vid kyrkoherdebostället
å landet bostadshus af kyrkoherden och ladugårdshus af församlingen.

5) Pastor i Köpings pastorat, Westerås stift, yttrar (500 v.), att han med

den föreslagna fördelningen af byggnadsskyldigheten har skäl att för egen del

vara belåten; — att han dervid skulle göra en vinst i jemförelse med nuvarande
förhållandet, helst han, som nu måste hålla sig sjelf vedlider och vagnshus i stadsbostället
och ansvara för hela byggnadsskyldigheten vid bostället på landet, endast
skulle komma att vidkännas byggnaden af ladugårdshus å sistnämnda boställe; —
att detta kunde äfven i någon mån vara billigt, emedan han genom den derstädes
förberedda löneregleringen skulle komma att mista en god del af nuvarande löneinkomster;
— att härvid likväl möter den omständigheten, att kyrkoherden svårligen
kan hafva tid att sjelf bruka bostället på landet, hvarföre det ock vid löneregleringen
är föreslaget, att detta boställe skall utarrenderas, med åliggande för
arrendator att öfvertaga byggnadsskyldigheten; — att i sådant fall och då fråga
icke kan uppstå, att der skall finnas rum för tjenstgörande prest, synes det icke
vara lämpligt, att landsförsamlingen skulle bygga bostadshusen åt arrendator!!; —
att snarare torde bostället på landet böra anses såsom hörande till femte klassens
boställen och i afseende på byggnad och byggnadsskyldighet anses lika med kronohemman;
— och att Köpings landsförsamling, som der aldrig haft någon byggnadsskyldighet,
bör ock hädanefter derifrån befrias, men, då hon för det närvarande

101

bygger fähus i stadsbostället, vore billigt, att hon, om fähusbyggnaden indroges
för framtiden, erhölle ett i lämplig proportion förökadt deltagande i byggnad och
underhåll af den åbyggnad, som enligt den föreslagna byggnadsordningen skulle
komma att finnas vid bostället i staden.

Angående det, som i 4:de punkten förekommer, har Collegium redan här
ofvan under §:ns 2 mom. sig yttrat, men i öfrigt, och enär olika föreskrifter i viss
män behöfvas med hänsigt till hvilkendera församling är moder- eller annex-församling,
samt då, på sätt anmärkt blifvit, billigt synes vara, det stadsförsamling, äfven
när den är annex, deltager i bostadshusen å prestgården i moderförsamlingen å
landet, har Collegium, jemväl med anledning af den ändring, som af 4 § 2 mom.
bär ofvan föreslagits, funnit ifrågavarande 3 mom. böra gifvas följande förändrade
lydelse:

*) I pastorat, som bestå af stads- och lands-församlingar förenade, bygga och underhålla
alla pastoratsboerne gemensamt, utan afseende å hvilken församling är modereller
annex-församling: rnangårdshusen i moderförsamlingen efter den fördelning, hvarom
de kunna öfverenskomma eller, i annat fall, af Kongl. Maj:ts Befallningshaf vande i första
rummet bestämmes; innevånare i stad ensamt, når den år moderförsamling: ladugårdshus>
och, när den år annex: alla nödiga hus; och innehafvaren ensam: dels ladugårdshus, når
landsförsamling är moderförsamling, och dels i motsatt fall eller då den är annex, alla
hus enligt 18 §.»

4 mom.

1) De fleste piaster i Upvidinge kontrakt, Wexiö stift, hafva (46 v.) ansett
nödvändigt ett så lydande tillägg:

»Det åligger församlingen att å deras hus fullgöra, så väl å pastors
som komministers boställen, alla de brister, som vid ekonomisk
eller laga af- och till-trädessyn blifvit ådömda. Samma skyldighet
åligger boställsinnehafvare]! å sina hus. När åbyggnader så af ålder förfalla,
att nybyggnad blir nödvändig, ansvare hvarje byggnadsskyldig
föV de hus, som honom tillkommer.»

2) En prest i Domprosteriets norra kontrakt, Göteborgs stift (259), anser
momentet böra hafva följande lydelse:

»Kyrkoherde stånde i ersättningsansvar, om, genom hans underlåtenhet
att vederbörligen gifva för de byggnadsskyldige förhållandet *)

*) Se omröstningsprotokoll A, 31:o.

102

tillkänna, de hus förfalla, som äro till hans begagnande af församling
öfverlemnade.»

3) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län anser (322 v.)
momentet, för undvikande ''af tvetydighet, höra erhålla det tillägg, att kyrkoherde
är ersättningsskyldig ej blott för hvad genom hans eget utan äfven för hvad genom
hans husfolks vårdslöshet, vanvård eller ovarsamhet skadas eller förderfvas.

4) Presterskapet inom Upsala stift i Svartsjö (359 v.) och Helsinglands
vestra öfre (376) kontrakter har ansett, det förra: att, på det pastor icke må
stanna i byggnadsansvar för församlingens hus, bör uttrycket »vårdslöshet och
vanvård» närmare bestämmas; — och det sednare: att närmare bestämningar
måtte intagas hvad med ordet »vanvård» förstås.

5) Då det otvifvelaktigt skulle orsaka svårlösta tvister och olikhet i tillämpning,
derest kyrkoherdes ersättningsansvar förklaras beroende af både vårdslöshet
och vanvård, har presterskapet i Medelpads kontrakt, Hernösands stift (461) önskat,
det måtte ordet »vårdslöshet» utgå och ordet »vanvård» ensamt qvarstå, helst
begreppsskilnaden mellan dessa båda ord torde vara för konkreta fall temligen
svårfunnen samt allt det egentliga af lagstiftarens mening i det sednare ordet
innehållas.

Af de i punkterne 1 och 2 förordade redaktioner afser den förra ämnen,
derom redan förut i de föregående momenternc i §:n är tillräckligt stadgadt, och
den sednare synes Collega™, då hvarje husegare väl sjelf bör vara uppmärksam
på underhållet af sitt hus, sakna allt skäl för sig, hvilket omdöme äfven gäller om
framställningen i tredje punkten, enär det med allmän rättvisa icke låter sig
förena, att en person, som ej kan hindra en annans gerning, likväl skall derför
ansvara.

I anledning af hvad, 4:de och öde punkterne innehålla, må anmärkas: att i
26 Cap. 2 och 3 §§ ByggningaBalken brukas orden »vanrykt» på förra och »vårdslösheto
på sednare stället; — att det förra ordet, såsom numera föråldradt, af
Collegium utbytts mot »vanvård»; — att i förslaget står »vårdslöshet eller» (icke
»och» på sätt 4:de punkten innehåller) »vanvård»; — och att dessa bägge ord icke
torde tarfva någon förklaring, hvilken dessutom i eu författning icke lämpligen kan
eller bör inrymmas.

103

§ 17.

2 inom.

1) Ehuru innerligt önskande, det Collegii förslag till församlings byggnadsoch
underhålls-skyldighet å tredje klassens boställen måtte blifva lag, bär Pålman
likväl (11 v.) uttalat sig befara, att denna nya skyldighet föranleder missnöje i en
tid, som icke är prestvänlig, hvilket kan förmodas af de under en lång följd af
riksdagar förekomna förslag om församlingarnes fullkomliga befriande från byggnadsskyldighet
å prestgårdar; hvadan lian hemstält, att församlings byggnads- och
underhålls-skyldighet å tredje klassens boställen inskränkes till uppförande och
underhåll endast af sätesbyggning utaf storleken n:o 2, enligt hans vid 8 § anmärkta
föislag, samt att, med hänsyn till de svaga lönerna för innehafvarne af
denna klass boställen, (undantagandes port och lider, som kunna mot redskapshus
och vedlider utbytas) öfriga hus, visthusbod med spannmålsvind, stall, fähus, fårhus,
loge och brygghus, må, såsom hittills, ingå i boställshafvares laga byggnadsskyldighet,
men deremot drängstuga, vagnshus m. m. som öfverloppshus anses
och lösas.

2) I öfverensstämmelse med hvad här ofvan vid 16 § 2 mom. (under 4) är
antecknadt hafva presterskapet i Allbo (31) samt de fleste prester i Sunnerbo
(32 v.) och IJpvidinge (46 v. & 48) kontrakter, Wexiö stift, tillkännagifvet sig ingå på
förslaget endast för det fäll, att forsamlingarne antaga detsamma beträffande byggnaden
å komministersboställen.

3) I sammanhang med deras förslag till ändring af 16 § 3 inom. hafva
Consistorium i Strengnäs stift (66) och presterskapet i Wester Eekarne kontrakt
deistädes (85 v.) ansett, det i pastorat, som bestå af stads- och lands-församliugar
förenade, landsboerne böra med stadens innevånare deltaga i byggandet af erforderliga
så väl bostads- som ladugårds hus åt komminister i staden; varande af
presterskapet i Oppunda östra kontrakt (73) samma stift, yttradt, att med rättvisa
och billighet öfverensstämmer, det byggnads- och underhålls-skyldigheten ä komministersboställen
fördelas mellan församlingen och boställsinnehafvare!! efter de grunder,
som för samma skyldighets fördelning å kyrkoherdeboställen nu äro gällande.

4) Från Linköpings stift förekommer:

o) Med hänsigt dels till den komministrar nu åliggande byggnadsskyldighet,
hvilken är nog tryckande för att kunna uthärda ytterligare tillökning, och dels
dertill att församlingarne i allmänhet tvifvelsutan komma att undandraga sig del -

104

tagande i detta onus, har en komminister i Dals kontrakt (115) förmenat bäst vara,
att ifrågavarande byggnadsskyldighet förblifver vid hvad den hittills varit, till dess
den pågående allmänna regleringen till förbättrande af komministrarnes lönevilkor
visat, huruvida ett utsträckt åliggande i detta hänseende utöfver det redan föreskrifna
kan derigenom blifva möjligt att fullgöra; och hafva likaledes några komministrar
och vice pastorer i Wikbolands kontrakt (124) bestridt förslaget i hvad
det angår åbyggnaderne å tredje klassens boställen, så vidt Eders Kongl. Maj:t
icke kan ålägga församlingärne den nu ifrågasatta byggnadsskyldigheten.

b) Då i 5 § 1 mom. stadgas, att å tredje klassens boställen skola finnas
bostads- och ladugårds-hus till lika antal som å kyrkoherdeboställen, och 16 § 2
mom. säger, att bostadshus å kyrkoherdeboställe å landet skola af pästoratsboerne
byggas och underhållas i den mån, de, enligt lag och särskilda författningar, äro
skyldige att i prestgårdsbygguad deltaga, samt 17 § 2 mom. säger, att hvad i
detta moment stadgas om andra äfven bör gälla om tredje klassens boställen; så
har det synts presterskapet i Skärkinds kontrakt (118) härigenom icke vara nog
tydligt uttryckt hvad, författningen synes mena, nemligen att pastoratsboerne skola
bygga ocli underhålla bostadshusen å tredje klassens boställen, då hittills ingen
sådan skyldighet dem ålegat, men detta blifver dock aldeles nödvändigt, emedan
ganska få tillträdare af tredje klassens boställen skulle vara i stånd att bygga ett
sådant bostadshus, som i 8 § föreskrifves, på egen bekostnad, och att ålägga flere
efterträdare att efter årsberäkning ersätta en sådan kostnad skulle leda till långvarigt
trassel och oftast orättvisa; varande äfven af presterskapet i Bergslags
kontrakt (128) ansedt någon otydlighet i stadgandet förefinnas till följd af de i 16
§ 2 mom. förekommande orden: »i den mån de (pastoratsboerne) enligt lag
och särskilda författningar äro skyldige att i prestgårdsbyggnad deltaga»,
hvilka kunna lätt tydas derhän, att församlingarne, hvilka hittills ej haft
någon byggnadsskyldighet å komministersboställen, ej hädanefter kunna en sådan
åläggas, hvarföre ett förtydligande synes erforderligt; men, om meningen är, att
komministrarne härefter som hittills skola sjelfve bebygga sina boställen, så atstyrktes
i denna del den föreslagna Boställsordningen helt och hållet såsom alldeles
orimlig; och har slutligen jemväl Consistorium (105 v.) funnit stadgandet böra tydligare
uttryckas, under yttrande i öfrigt, att de mest talande skäl för församlingarnes
byggnadsskyldighet i detta fall förefinnas; men, om den icke kan dem aläggas,
torde föreskriften om karaktershusets storlek och beskaffenhet så jemkas, att

105

boställshafvarens byggnads- och underhålls-skyldighet ej må blifva allt för betungande.

5) Genom här föreslagna stadgande skulle, yttras af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Jönköpings län (189), otvifvelaktigt beredas boställsinnehafvarne
en förmån, som i många fall vore väl behöflig, men i öfvervägande torde dock
böra komma, dels att vid uppgörandet af löneregleringar, enligt nådiga Förordningen
den 11 Juli 1862, kostnaden för byggnad och underhåll af husen å komministersboställen
tagits i beräkning vid uppskattning af dessa boställens afkastning och
bestämmandet af öfriga löneförmåner, dels ock att andre tjensteman, som innehafva
boställen, såsom de vid landsstaten anstälde och underbefälet vid arméen, sjelfve
måste bygga och underhålla så väl bostads- som ladugårds-hus; likasom att genom
byggnads- och underhålls-skyldighetens öfverflyttande på församlingarne en icke
obetydlig tillökning i kostnader skulle för dem uppkomma; hvaremot, och om
Collegii alternativa förslag gillas, eller att byggnads- och underhålls-skyldighet å
tredje klassens boställen å landet skall åligga innehafvaren, särskilda bestämmelser
torde erfordras i fråga om skyldigheten att bygga och underhålla boställshusen i
stad, hvilken skyldighet synes hädanefter, såsom hittills, böra staden åligga.

6) Af presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads stift (203 & 205), erinras,
att ingen rubbning bör ske uti de särskilda föreskrifter, som hittills varit följda, i
det att församlingen på vissa ställen åtagit sig bygga alla tredje klassens boställshus;
och har stiftets Consistorium (195 v.) fästat Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
derpå, att kyrkoherdarne, nu som förut, gifvet tillkänna, att de äro
villige åtaga sig den nya, för dem betydligt mera betungande byggnadsskyldigheten
endast med det vilkor, att församlingarnes byggnadsskyldighet utsträckes äfven till
bostadshusen på komministrars pastoratsadjunkters, sockenadjunkters, kapellpredikanters
och brukspredikanters boställen, der sådan byggnadsskyldighet icke redan
förut åligger församlingarne.

7) Presterskapet i Ljunits och Herrestads kontrakt, Lunds stift (291), med
hvilket Consistorium derstädes sig förenat (282 v.), har ansett stadgandet böra
gälla äfven för redan varande eller framdeles blifvande komministrar i Skåne.

8) Inom Upsala stift är yttradt af: presterskapet i Närdinghundra kontrakt (333),
att de församlingar, som redan åtagit sig någon större eller mindre byggnadsskyldighet,
må vid densamma bibehållas; — presterskapet i Lagunda kontrakt (340), att
komministrarne ville vidblifva sin förra stora byggnadsskyldighet, om de icke fingo

106

byggnadshjelp af kommunerne eller statsmedel, i kvilket fall Collegii alternativa
förslag, sid. 126, borde lemnas utan afseende; — en komminister i Erlinghundra
kontrakt (354 v.), att komministrarnes byggnadsskyldighet bör förblifva, som den
nu är, så vida det ej kommer derhän, att de blifva från all slik skyldighet befriade,
hvilket vid betraktandet af deras usla och knappa inkomster i sanning vore
det enda rätta; — komministrarne i Ulleråkers kontrakt (365 v.), att de ansågo
förslaget antagligt endast med den förutsättning, att församlingarne kunde tillförbindas
att bygga och underhålla en del af byggnaderne vid komministersboställen,
men att det vore omöjligt för boställsinnehafvarne att, såsom nu sker, på egen
bekostnad bygga och underhålla alla hus med de dimensioner, som äro föreslagna;
— och presterskapet i Helsinglands vestra nedre kontrakt (374), att Collegii alternativa
förslag kunde ej annat än blifva odrägligt betungande.

9) Presterskapet i Handbörds kontrakt, Calmar stift, har (385 v.) önskat,
att tydligare måtte uttryckas den totala förändring, nya författningen kommer att
införa i afseende på komministersboställenas bebyggande, nemligen att det skall
ske alldeles lika med pastorsboställena, så att församlingen bygger man-, men
innehafvare!! ladu-gården, ty allmogen, åtminstone i den orten, behöfver fa denna
nya skyldighet sig antydd genom ett bestämdt lagbud, en skyldighet, som väl icke
kan motsägas, då han är så fullt motiverad af befrielsen från byggnad af pastorernes
ladugårdar, men kan såsom ny föranleda motvilja och motsträfvighet; varande
af presterskapet i Ölands norra kontrakt, samma stift (392 v.) yttradt, att
det ansåge af synnerlig vigt, det noga iakttages innehållet af 10:de punkten i
anmärkningarne vid det af PresteStåndet afgifna förslag, deruti handlas om bebyggande
af komministersboställen.

10) Consistorium i Wisby stift anser (416 v.) det kunna vara tvifvel underkastadt,
huruvida byggnadsskyldighet å komministers och öfriga af Collegium i
tredje klassen upptagna boställen kan öfverflyttas till någon del på församlingarne,
der den icke redan dem tillhörer; och torde åtminstone härvid en skilnad kunna
göras emellan kapellaner, såsom genom kyrkoordningen erkända att tillhöra ordinarie
presterskapet, och kapellprester m. fl. genom särskilda omständigheter tillkomne
församlingslärare.

11) Inom Westerås stift yttras afen komminister i Munktorps kontrakt (492),
att han anser någon egentlig fördel genom det föreslagna stadgandet hoställshafvaren
icke beredas, så framt icke den ändring göres, att ladugårdshusen, som fallit

107

på boställshafvarens lott, utbytas mot dem, eller bostadshusen, som komma att tillhöra
församlingen, ty dels äro de förra både kostsammare att bygga och underhålla

1 anseende dertill, att deras antal öfverstiger de sednares och reparationer å desamma
efter förloppet af några tiotal utaf år måste hvart efter annat ske, då de af
den utandning och utdunstning, som går från kreaturen, så lätt rötas och taga
skada; och dels skola eller böra alla dessa ladugårdshus finnas efter en noggrannare
plan bygda, antingen de behöfvas eller icke; — af en komminister i Rättviks
kontrakt (527), hvarest byggnadsskyldigheten hittills församlingen ensam ålegat:
att härvid bör förblifva, ty skulle byggnadsskyldigheten till större eller mindre del
komma på boställshafvarens lott, kunde det medföra en kostnad, som gjorde de
behållna inkomsterne för framtiden betydligt mindre, än hvad de hittills varit och
fortfarande böra vara; men blir genom allmän lag stadgadt, att eklesiastik boställshafvare
skall bygga och underhålla t. ex. ladugårdshusen, är det billigt, att densamme
för sådana utgifter erhåller af församlingen någon ersättning i penningar
utöfver den faststälda lön, som församlingen är skyldig till honom utgöra; äfvensom
husen då böra till boställshafvaren af församlingen öfverlemnas i fullgodt skick
och till det antal och den beskaffenhet, som blir föreskrifvet efter föregående laga
syn, på sätt i 7:de afdelningen föreslås; — af en komminister i Fernebo kontrakt
(540), att i de små komministraturer, der byggnadsskyldighet för det närvarande
åligger församlingen, skulle det blifva betungande för komminister att, med långt
ringare lön än pastor, likväl bygga lika många ladugårdshus som denne, låt ock
vara af smärre dimensioner; och skulle hvad, komminister möjligen genom löneregleringen
vunnit, kanhända helt och hållet, och kanske mera dertill, bortgå genom
denna föreslagna byggnadsskyldighet, emot hvilken komministern fördenskuld
reserverade sig; — och af presterskapet i samma kontrakt (540 v.), att det önskade,
att lindring i byggnadsskyldigheten, som efter de nu gällande lagstadganden
åligger boställshafvare i 3:dje klassen, måtte dem på något sätt beredas.

I anledning af det, som förekommer i punkterne: 2 och 6, om vilkor vid
fastställande af pastorernes byggnadsskyldighet; — 11, om byggande af bostadshus
utaf prest och ladugårdshus utaf församling; — och 6, 8 ocli 11, om efterlefnad af
gamla överenskommelser, åberopas i underdånighet hvad i samma ämne under 16 §

2 mom. blifvit yttradt.

Femte punkten synes innefatta ett afstyrkande af Collegii förslag om församlings
skyldighet att bygga bostadshus och uti 10:de punkten yttras den tanka,

108

att denna skyldighet torde kunna endast för kapellansboställen ifrågakomma, men
det ena och andra anser Collegium ej förtjena vidare uppmärksamhet under åberopande
af hvad 1865 års utlåtande innehåller, sid. 125, der Collegium äfven anfört
sin åsigt om redan då väckt och nu i punkten 4 a förnyad framställning om uppskof
till följd af de pågående löneregleringarne.

De bestridanden, som innefattas dels ovilkorlig!, i ll:te punkten af en komminister
i Fernebo kontrakt, och dels vilkorligt, eller så vida Eders Kongl. Maj:t
icke kan ålägga församlingarne den föreslagna byggnadsskyldigheten, uti punkterne
4 och 8, påkalla icke något särskild! yttrande.

Uti punkten 1 är framställning gjord dels om skyldighet för församling att
bygga endast karakterslös och dels om ändring hvad öfriga byggnader angår,
men Collegium har icke kunnat finna detta böra till någon förändring i förslaget
föranleda.

Nådiga Förordningen den 3 Februari 1860 om prestgårdsbyggnad i Skåne,
hvarest i äldre tider icke funnits komministraturer, innehåller intet om boställen
dertill, hvaraf följer, att derom måste lända till efterrättelse hvad i en allmän Eklesiastik
Boställsordning stadgas, utan att sådant behöfver särskilt föreskrifvas, såsom
i 7:de punkten åsyftas.

Till följd af den ändring, Collegium här förut föreslaget af 16 § 3 mom.,
tarfvas icke vidare yttrande i anledning af det, som i 3:dje punkten anmärkts.

Församlings skyldighet att bygga å tredje klassens boställen på landet
bostadshus, likasom å kyrkoherdeboställen, anser Collegium vara tillräckligt uttryckt
genom hänvisning till 16 § 2 mom., deruti denna skyldighet är tydligt stadgad,
och kan derföre icke finna värdt vidare uppmärksamhet hvad, 4:de och 9:de punkterne
i detta ämne innehålla.

Uti 5:te punkten är erinradt om behofvet af särskilda bestämmelser i fråga
om boställen i stad, i händelse Collegii alternativa förslag, sid. 126, varder gilladt,
hvilken erinran måste tillskrifvas ett förbiseende af hvad, 1 mom. innehåller.

3 mom.

1) Stadgandet, att fjerde klassens eller klockares och orgelnisters boställen
skola af innehafvaren byggas och underhållas, har Pålman (10) ansett hafva emot
sig både gammal häfd och billigheten, under anförande vidare, att de jure finnes
visserligen intet lagstadgande, det församlingen är skyldig åt nämnde tjensteman
bygga och underhålla nödiga bostadshus, men de facto har så tillgått, att hon an -

109

tingen upplåtit 2:ne rum och kök i den s. k. sockenbyggningen (jemte rättighet
att stundom begagna sockenstugan), eller ock byggt som på kronohemman: sätesbyggning
med stufva och kök i nedra våningen och en kammare på vinden samt nödiga
uthus; — att denna församlingens välvilja, billig som grundsats, har in praxi
blifvit ej blott häfd, utan liksom lag; — att i den mån, de klockare och orgelnister,
hvilka ej tillika äro folkskolelärare, afgå, försvinner de facto i allmänhet boställsarten:
klockare- och orgelnist-boställen, men, då det undantagsförhållande kan inträffa,
att, i anseende till församlings vidsträckthet eller persons ålder och sjuklighet,
orgelnist och klockare tillika ej kan vara skollärare, synes billigheten fordra,
att församling åt honom bygger och underhåller boställsrum (2:ne kamrar och
kök) eller ock årligen lemnar honom hyresmedel till sådan lägenhet; — och att,
om landtbruk är med klockares och orgelnists lön förenadt, må han sjelf bygga
och underhålla ladugårdshus; varande af Pålman, som, på sätt vid 1 § är anmärkt,
ansett folkskolelärares boställen böra i fjerde klassen upptagas, (18) hemstäldt, att
ifrågavarande 3 mom. i 17 § bör, såsom orden lyda, »få 2:ne afdelningar, a)
om examinerad folkskolelärares boställslägenket med nödiga uthus är
särskildt stadgadt i Kongl. Maj:ts nådiga förordning om folkundervisningen
i riket af den 18 Juni 1842. I fråga om afdeln. b) i detta moment
får jag föreslå 2:ne alternativer: 1:o) Der orgelnist- och klockaresyssla
ej är förenad med en examinerad folkskolelärares befattning,
upplåte och underhålle församling åt orgelnist och klockare antingen
boställslägenhet af 2:ne rum och kök med bakugn eller, der ej så ske
kan, gifve honom årligen nödiga hyresmedel till dylik lägenhet. År
landtbruk förenadt med sådan orgelnists och klockares lön, bygge och
underhålle han nödiga ladugårdshus; förenar deremot examinerad
folkskolelärare med denna sin syssla, orgelnist- och klockare-befattning
i samma socken, bygge och underhålle församling, der jord till
hans aflöning anslagen är, äfven ladugårdshusen. 2:o) Der examinerad
folkskolelärares, orgelnists och klockares sysslor i samma socken
ej äro förenade, eller der jordbruk är förbundet med orgelnist- och
klockare-lägenhet, der bygge församling laga bostads- och ladugårdshus,
men innehafvaren underhålle dem efter laga af- och till-trädessyn
under sin tjenstetid.»

2) 2:ne prester i Kumla kontrakt, Strengnäs stift, hafva (93 v. & 96) funnit

obilligheten i stadgandet och billigheten deraf, att församlingen biträder klockare
och orgelnister, likasom presterskapet, med byggande, framstå desto tydligare, om
man besinnar, att en klockare, som innehar 3 ä 4 tunneland boställsjord, är derföre,
enligt 6 §, skyldig att med en kostnad, kanske mången gång öfverstigande inkomsten
af denna jord, hålla äfven ladugårdshus så, som lagen rörande kronohemman
i allmänhet förmår.

3) Presterskapet i Göstrings kontrakt, Linköpings stift, har (149 v.) ansett
det föreslagna stadgandet böra utgå och i stället föreskrifvas, att klockare och
orgelnist skall af församlingen med nödig bostad förses, under anförande, att
nämnda stadgande strider emot den praxis, som hittills inom stiftet på de aldra
flesta ställen varit gällande, enär församlingarne försett sina klockare och orgelnister
med boställsrum i sockenhuset samt med några uthus; — att, endast der jordbruk
varit med lägenheten förenadt, har innehafvaren på somliga ställen underhållit
derför nödiga uthus; — och att desse tjensteman äro i allmänhet så svagt aflönade,
att det är för dem alldeles omöjligt bygga och underhålla sina boställen; varande
af stiftets Consistorium (105 v.) yttradt, att det visserligen vore önskligt, om klockare
och orgelnister, äfven då de icke tillika äro skollärare, försågos med bostadshus
af församlingarne; — att i flera orter inom stiftet hafva ock af ålder klockare
och orgelnister varit i åtnjutande af berörde förmån; — att, der sådant enligt häfd
hittills varit fallet, synas vederbörande böra åläggas fortfarande byggnadsskyldighet;
— och att många af desse tjensteman i stiftet hafva icke boställsjord eller
ock endast några få tunneland, kyrkans jord på arrende sig upplåten.

4) Några prester i Fryksdals kontrakt, Carlstads stift, hafva (210 v.) ansett
önskligt, att byggnadsskyldigheten varder så fördelad, som för tredje klassen är
stadgadt, enär klockare och orgelnister i allmänhet äro svagt aflönade och således
i behof af byggnadsunderstöd.

5) Att stadgandet må gälla äfven för 4:e klassens boställen i Skåne, yttras af
presterskapet i Ljunits och Herrestads kontrakt, Lunds stift (291), deruti Consistorium
derstädes instämt (282 v.).

6) Inom Upsala stift har yttrats af presterskapet i följande 3:ne kontrakter,
nemligen: Trögd (344 v.), att vid momentet bör tilläggas: »der ej annorlunda
stadgadt är eller brukligt varit»; — Svartsjö (359), att, då klockare och
orgelnister i allmänhet icke äro så lönte, att de utan aldra största svårighet skulle
kunna bygga och underhålla nödiga bostads- och ladugårds-hus, församlingen bör

bygga äfven dessa, men boställshafvaren dem underhålla; — och Örbyhus (368 v.),
att innehafvare af fjerde klassens boställen måtte i afseende på byggnads- och
reparations-skyldighet få tillgodonjuta samma förmåner, som enligt förslaget tillkomma
andra och tredje klassens boställshafvare, enär orgelnister och klockare
med sina i allmänhet knappa löner deraf äro i synnerligt behof.

7) Då kändt är, att byggnads- och underhålls-skyldigheten vid de i detta
moment omförmälda, ofta af församlingarne inköpta och till klockareboställen anslagna
lägenheter åt skatte natur flerestädes utgöres af församlingarne sjelfva och
boställshafvarnes i allmänhet knappa löneförmåner icke torde medgifva de dryga
utgifter, som skulle blifva en följd af byggnads- och underhålls-skyldighetens öfverflyttande
pa boställsinnehafvarne, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Westmanlands län (477 v.) ifrågavarande onus icke ovilkorligen böra bindas vid
innehafva!ne, utan bör någon förändring uti nuvarande förhållande icke ega rum.

8) Presterskapet i Fernebo kontrakt, Westerås stift, har (540 v.) önskat, att
lindi ing i byggnadsskyldigheten, som efter de nu gällande lagstadganden åligger
boställshafvare i fjerde klassen, måtte dem på något sätt beredas.

Hvad, som här ofvan .under 2 mom. i denna § blifvit anfördt angående komministersboställen
i Skåne, gäller äfven beträffande klockare- och orgelnist-boställen
derstädes, hvarom i öde punkten framställning blifvit gjord.

I alla öfriga punkterne har antingen yrkats åläggande för församlingarne
att, pa ett eller annat sätt, bekosta boställen åt klockare och orgelnister, hvilket
icke kan af Collegium, lika litet nu som i 1865 års utlåtande, tillstyrkas, eller anmälts,
att sådant nu på flera ställen sker, under önskan, att dervid måtte få förblifva,
hvilket icke påkallar något särskildt utlåtande med hänsigt till stadgandet
i 58 § och då det hädanefter, likasom hittills, är hvarje församling obetaget att,
ehuru den icke har någon i lag grundad skyldighet härutinnan, sådan likväl frivilligt
sig ikläda.

§ 18.

Presterskapet i Ljunits och Herrestads kontrakt, Lunds stift, har (291) ansett,
att häruti föreslagna stadgande bör gälla äfven för Skåne, och af presterskapet
i Gärds kontrakt, samma stift (311 v.), yttras, att tillräckligt tydligt bör
bestämmas, att icke indelningshafvaren, utan den vederbörligen antagne arrendatorn
eller åboen är den egendomens »innehafvare», som menas, eller ock kunde i

112

slutet af §:n eller såsom öfvergångsstadgande i särskild § bestämmas, att »åboer
på annex-, mensal- och stom-hemman, som innehafva sina lägenheter
på lifstidsstädja, anses, i hänseende till boställsskyldigheter, lika med
författningsenligt antagen arrendator», enär rättsförhållandet hittills varit
sådant i Skåne enligt häfd och äldre författningar, men ett tydligt stadgande i
denna syftning kan undanrödja allt missförstånd och thy åtföljande försök att på
indelningshafvaren kasta sådana byggnads- och andra boställsskyldigheter, som
innehafvaren försummat eller icke längre förmår fullgöra, allt under förevändning,
att han endast är enskildt antagen och skyldigheterne honom enskildt pålagde;
varande jemväl af presterskapet i Onsjö kontrakt, samma stift (294), anfördt, att
en del af mensal- och annex-hemmanen i Skåne numera är bortarrenderad, deremot
en del ännu under lifstidsstädja innehafves, hvilket förhållande bör tagas i betraktande,
så att för innehafvare under lifstidsstädja må gälla detsamma som för arrendator,
och således på de förre tillämpas hvad i denna § finnes stadgadt angående
byggnads- och underhålls-skyldighet; och har stiftets Consistorium (282 v.) uti
dessa 3:ne yttranden instämt.

Enligt hvad under 17 § 2 mom. blifvit erinradt gäller stadgandet äfven för
Skåne och hvad i öfrig! anförts, anser Collegium ej böra till ändring i momentet
föranleda.

§ 19.

1) Orden: »utan afräkning å eller sammanblandning med den årliga
byggnadsskyldigheten» anser presterskapet i Östra Härads kontrakt,
Wexiö stift (58 v.), böra lika med alla andra ställen, der årlig byggnadsskyldighet
förekommer, utgå med anledning af det, som vid 21 § föreslås.

2) Denna §, hvars innehåll finnes, endast med andra ord, i 23 § 1 mom.
återgifvet, synes derföre Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands
län (477 v.) kunna helt och hållet utgå.

Collegium, som, enligt hvad här nedan under 21 § yttras, icke kunnat instämma
uti presterskapets i Östra Härads kontrakt dervid gjorda anmärkning, kan
således ej heller å dess i sammanhang dermed nu framstälda yrkande tillstyrka
afseende.

En jemförelse emellan denna § och 23 § 1 mom. visar, att hvad i 2:dra
punkten yttras icke är värdi vidare uppmärksamhet.

113

Med anledning af hvad, Collegium yttrat vid § 10 inom. 9, anser Collegium

orden: »på sått vidare sågs--omförmälas» böra här uteslutas och i stället införas:

»sådan p^öfvas nödig.» *)

§ 20.

1) En prest i Sunnerbo kontrakt, Wexiö stift, har (38) yttrat, att, då boställets
skogstillgång får användas till behöfliga nybyggnader och reparationer af de
byggnadsskyldige, således af församlingen likasom af boställshafvaren, borde väl
äfven föreskrifvas, att behörigen varder tillsedt, det skog till nödig och tillräcklig
vedbrand å bostället ej derigenom kommer att saknas samt att likaledes virke till
stängsel derå finnes, innan församlingens byggnadsskyldige erhålla tillstånd att af
boställets skog begagna materialier, eller ock att församlingen i motsatt fall förpligtas
att tillhandahålla boställsinnehafvare!! skogseffekter till nybyggnad och reparation
å de honom åliggande hus samt till vedbrand och stängsel, i fall församlingen
bär disponerat öfver boställsskogen till förstnämnda behof.

2) Presterskapet i Östra Härads kontrakt, samma stift, har (58 v.) ansett
rättigheten att, utan särskildt tillstånd, använda å boställets egor tillgängliga byggnadsmaterialier
böra medgifvas hädanefter såsom hittills endast åt boställshafvaren
och således församlingen blott efter utsyning, helst annars kan en obehaglig kollision
emellan presterskapet och församlingen vid samtidig byggnad uppkomma,
många andra olägenheter att förtiga; hvadan föreslås, att orden »af boställshafvare»
införas framför orden: »utan särskildt tillstånd.»

3) Consistorium i samma stift har (28) ansett den ifrågavarande tillåtelsen
böra inskränkas så, att skog till nödig vedbrand och stängsel ej må saknas, i öfverensstämmelse
med det, som sedermera i §:n vid stadgandet om skogsutsyning
från annat boställe eller under kronans disposition stående hemman förekommer
derom, att sådan utsyning må ske endast i det fall, att bostället eller hemmanet
»utan afsaknad kan med byggnadsvirke undsätta», hvilken begränsning synes
mycket välbetänkt.

4) Inom Strengnäs stift har yttrats af presterskapet i: Domprosteriets kontrakt
(68 v.), att stadgandet är i så måtto obestämdt, att, der skogstillgången på
boställe eller allmänningslott är så inskränkt, att den icke är tillräcklig till byggnad
och underhåll af både bostads- och ladugårds-hus, men möjligen till endera,

*) Se omröstningsprotokoll A, 32:o.

114

företrädesrätt till skogens begagnande icke är boställshafvaren förbehållen, ty, om
flera eller färre af bostadshusen tarfva nybyggnad och församlingen eger rätt att
dertill använda all tillgång af virke, skulle boställsinnehafvaren derigenom komma
att sakna nödigt virke till underhåll och nybyggnad af ladugårdshusen, ehuru billigheten
synes fördra, att boställets skog, om den icke räcker till mera än ladugårdshusens
underhåll och byggnad, förbehålles åt boställsinnehafvaren, då det är
för honom vida kännbarare att på annat håll anskaffa virke än för församlingen i
mån af dess byggnadsskyldighet; — Nyköpings östra kontrakt (78), att åsigten,
det boställen, med öfverflödig skog försedda, böra aflåta af sitt öfverflöd åt behöfvande
byggnadsskyldige, godkännes, men missbruk kan vid afverkningen lätt göra
sig gällande, hvarföre stadgas bör, att den ej må ega rum annat än å skog, som i
trakthuggning blifvit indelad, och aldrig utsträckas utöfver årshygget, förutan hvilket
stadgande lätteligen kan inträffa, att boställsinnehafvaren sjelf för afhjelpande af sina
varande eller blifvande behof råkar i förlägenhet, helst erfarenheten visat, att församlingarne
någon gång för sina byggnader vid prestgård så anlitat boställens
skogar, att föga eller intet för innehafvare återstått; — och Wester Rekarne
kontrakt (86), att det tillåtna användandet af prestboställes skog bör endast med,
det uttryckliga vilkor få ega rum, att skogen är så tillräcklig, att boställshafvaren
deraf ändock har nog till sitt behof af byggnadsvirke, vedbrand och stängselvirke,
såsom ock Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 17 September 1723, § 48,
innehåller, att »presten eger bästa rätten till skogens nyttjande, dock
icke till salu.»

5) Från Linköpings stift har yttrats af:

a) presterskapet i Domprosteriets kontrakt (107 v.), att §:n bör utgå helt
och hållet, så att i den delen må förblifva vid gamla stadgandet, såsom i alla afseenden
bättre och ändamålseuligare.

b) presterskapet i Bankekinds kontrakt (116), att i afseende på byggnadsmaterialier
bör intagas det förbehåll, som i 24 § af Kongl. Förordningen den 1
Augusti 1805 är stadgadt, med tillägg, att boställshafvaren eger företrädesrätt till
uttagande af sitt byggnadsbehof framför församlingen.

c) presterskapet i Bergslags kontrakt (128 v.), att §:n bör förändras till ungefär
följande lydelse:-»Till så väl reparation som nybyggnad må af pastor
eller komminister utan särskilt tillstånd användas de å boställets
egor tillgängliga byggnadsmaterialier och följaktligen äfven den

115

skogstillgång, som vid bostället eller å detsamma tillskiftad lott af
allmänning finnes, och af församlingen i den händelse, att boställshafvare
icke derigenom lider minskning i den för honom behöfliga
skogstillgång.»

d) en prest i Ydre kontrakt (145), att stadgandet, att det ena bostället
skulle ega rätt att hemta skogsbehof från ett annat inom 3 mils afstånd, är fullkomligen
rättsvidrig!, så framt härmed afses icke blott civila, militär och komministers
boställen, hvilka äro kronans, utan äfven kyrkoherdeboställen, som icke äro
kronans, utan äro anslagna icke till eklesiastik stat i allmänhet utan till hvarje
pastor och församling särskildt, utan all inblandning eller gemenskap med nästgränsande
socknar; och blefve följden af ett dylikt stadgande, att skogen måhända
så mycket skyndsammare föröddes och mindre väl hushållades med på de ställen,
der egovidden i skog är mindre, i förlitande på ersättning från ett annat, der en
större egovidd icke medgaf lika hastig afverkning.

tf) prestérskapet i Wifolka kontrakt (148 v.), att virke till alla åbyggnader
och reparationer å boställshus må på prestgårds egor tagas, så vida, med afseende
på framtida bestånd, tillräcklig skog dertill finnes, men i annat fall tages byggnadsvirke
på boställets egor endast till de hus, hvilkas byggnad och underhåll pastor
åligger, och det så långt tillgången räcker, hvaremot, der ingen skog finnes på
boställets egor, tillräckligt såg- och byggnads-timmer till åbyggnaderne bör få
hemtas från närmast belägna härads- eller krono-park.

/) presterskapet i Lysings kontrakt (154), att §:n borde vara mera bestämd,
och att fördelen, som deri förespeglas, är mera skenbar än verklig.

g) Consistorium (106), att, angående församlingarnes rätt att taga byggnadsvirke
af prestgårdarnes skogar, närmare bestämmelse, till förekommande af boställsskogarnes
sköfling, är behöflig och att boställshafvare alltid bör hafva företrädesrätt
för sitt byggnadsbehof.

6) Af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län är (159) erinradt,
att utsyningsförmån från annat boställe icke, såsom motsvarande stadgande
i MilitieBoställsordningen innehåller, begränsats till eklesiastika boställen, utan
skulle, enligt ordalydelsen, utsyning kunna ifrågasättas äfven från sådana boställen,
som icke tillhöra eklesiastikstaten; och ehuru det måste tillkomma kronan att
disponera om densamma tillhörande boställens öfverflödiga skog utan afseende
derpå, att boställena blifvit till olika stater anslagna, men en sådan åsigt hittills

116

ej gjort sig uti lagstiftningen gällande, torde, till förekommande af skiljaktighet
och osäkerhet i uppfattningen af författningens mening, derest endast närbelägna
eklesiastika boställen afses, sådant höra bestämdt uttryckas.

7) Från Carlstads stift är vttradt af Consistorium och presterskapet i Kibls
kontrakt (195 v. & 201), att det synes billigt bestämma, att, i fall boställets skog
icke kan lemna tillräckligt byggnadsvirke till både innehafvarens och församlingens
hus å bostället, den förre dä har företrädesrätt; — och af presterskapet i Elfdals
kontrakt (203 & 205), att, då till reparation och nybyggnad utan särskild! tillstånd
fä tagas byggnadsmaterialier, förtjenar dervid erinras, att, om eller då ordnad hushållning
med boställsskogarne blifver införd, boställshafvaren ej må hindras taga
allt sitt husbehof der det närmast och beqvämligast finnes; att, om detta hindras
af skogshushållningen och innehafvaren jemte torparne tvingas att resa en eller
annan mil efter sitt behof, då det beqvämligen kunde fås på nära, t. ex. några
hundrade alnars afstånd, blefve det allt för orimligt, om hemtningen på en yta af
5—10,000 tunneland blefve så svär i oländig, o vägad mark, att det blefve billigare
rent af köpa behofvet; och att detta förtjenar noga observeras i synnerhet i
norra delen af Carlstads stift.

8) Byggnadsvirke har presterskapet i Warbergs kontrakt, Göteborgs stift
(269), funnit väl må hemtas af prestgårdens skog, dock med det uttryckliga förbehåll,
att tillräckligt bränsle för boställsinnehafvare!! reserveras; och presterskapet i
Falkenbergs kontrakt, samma stift (270 v.), bär ansett i §:n böra stadgas,, det
byggnadsvirke å boställes egor, som har tillgång dertill, bör så begagnas, att ingenderas
rätt, hvarken pastors eller församlingens, förnärmas samt att tillräckligt
bränsle för boställsinnehafvaren förbehålles.

9) Inom Upsala stift är yttradt af presterskapet i följande 4 kontrakter,
nemligen: Sjuhundra (338), att rättigheten, att till ett boställe från ett annat, inom
3 mil derifrån beläget, få afhemta virke, är icke uppmuntrande för skogens vård
och bör derföre uteslutas; — Svartsjö (359 v.), att boställshafvare bör åtnjuta
dubbel byggnadsårsberäkning, om byggnadsmaterialier icke på här uppräknade sätt
kunna erhållas, utan måste på aflägsna^ håll med stor kostnad anskaffas; — Orbyhus
(368 v.), att församling till nybyggnad och reparation af boställshus icke bör
tillåtas att, utan synerätts behöriga medgifvande, taga byggnadsmaterialier af skog,
som vid bostället eller å detsamma tillskiftad lott af allmänning finnes, emedan
eljest, helst då ett boställes skogstillgång är medelmåttig eller knapp, hvarjehanda

117

trakasserier skulle kunna uppstå emellan boställsinnehafvare och församling; —
och Helsinglands vestra nedre (374), att, om alla de i denna § anvisade utvägar
skulle saknas, bör församlingen vidkännas skyldighet att mot billig ersättning tillhandahålla
erforderliga byggnadsmaterialier.

10) Presterskapet i Norra Möre kontrakt, Calmar stift, har (382 v.) ansett
upplysning och förklaring nödig, huruvida tillåtelsen äfven sträcker sig till den ekskog,
som på ett boställe möjligen kan finnas; — och presterskapet i Ölands norra
kontrakt, samma stift (392), anmärker, att rättigheten att taga byggnadsvirke af
bostället bör först förbehållas åt innéhafvaren och åt församlingen i andra rummet.

11) LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län har (411 v.) hemstält, att föreskrifterne
i denna § fingo ur förslaget utgå, eller åtminstone inskränkas till frågan
om boställsinnehafvares rätt att till boställets behof få använda dess egna skogstillgångar,
hvaremot öfriga bestämmelser i §:n torde tillhöra den skogsordning, hvilken
snart lärer vara att förvänta och som väl kommer att afse alla boställen; men,
skulle emellertid denna, hemställan icke vinna nådigt afseende, har LandshöfdingeEmbetet
ansett sig böra fästa uppmärksamhet på ofullständigheten i förslaget derutinnan,
att detsamma, i fråga om användandet af närbelägna boställens skogar till
annat boställes behof, endast gjort förbehåll om deras rätt, som fått tillstånd till
salukolning. 1805 års Skogsordning förutsätter visserligen icke försäljning af skog
i annan form än kol från boställe, men stadgandet härom lärer väl numera icke
kunna annorlunda tydas, än att, der försäljning af skog, förvandlad till kol, får
medgifvas, rättighet jemväl kan beviljas att sälja skog utan en sådan föregående
förbränning, hvarföre det är ganska möjligt, att sådana lika befogade försäljningsrättigheter
kunna finnas, som dem förslaget omförmäler.

12) Consistorium i Wisby stift (417) anmärker saknaden af det i 24 § af
Kongl. Skogsordningen den 1 Augusti 1805 gjorda förbehåll, att för prestgårds
byggnad och bättring sockenmän må af boställets skog taga timmer och virke,
så vida tillgång dertill finnes, utan att skogen till prestboställets öfriga behof för
mycket medtages, hvilket förbehåll dock lärer vara både nyttigt och billigt och
således skogen för byggnad och bättring å boställe ej få användas utan tillåtelse
efter anstäld syn; varande af en prest i medel-kontraktet, samma stift (421), erinradt,
att denna § tyckes gifva den byggnadsskyidige allmogen rättighet att »utan
särskild! tillstånd» använda boställets skog till nybyggnad och reparationer,
hvilket är ett vådligt förslag, ty på flera ställen är boställsinnehafvaren nödsakad

118

att köpa skog till gärdsel och bränsle, hvarföre allmogen ej bör få »utan särskilt
tillstånd» tillgripa hvad boställsinnehafvare]! sparar, utan dessa ord utbytas
mot: »om genom vederbörlig besigtning visas, att tillgång dertill
finnes.»

13) Vid stadgandet, om rättighet att afhemta byggnadsmaterialier från, inom
3 mils afstånd beläget boställe eller annat under kronans disposition stående hemman,
erinras af LandshöfdingeEmbetet i Stockholms län (429), dels att afverkning af
skog från ett utarrenderadt kronohemman synes stå i strid med derom utfärdade
kontrakter, dels ock att skogsfång från andra boställen, än möjligen eklesiastika,
icke lärer grunda sig på rättvisa och billighet, så vida icke samma förmån förunnas
militie- och landsstats-boställen, att nemligen vid förefallande behof använda eklesiastika
boställens skog; innehållande MilitieBoställsordningen ock, att denna rätt
till skogsfång från andra boställen icke sträcker sig vidare än till de på militiestaten
anslagna.

14) Af presterskapet i Ångermanlands nordvestra kontrakt, Hernösands stift,
yttras (439 v.), att det vill synas, som skulle rättighet att begagna boställets skogstillgång
vara medgifven ej allenast åt innehafvaren utan ock åt församlingen vid
så väl reparationer som nybyggnader, men betänkligheten af ett dylikt stadgande
fäller lätt i ögonen, ty, med hänsyn till många boställens mindre goda skogstillgångar,
öfver hvilket, förhållande innehafvaren väl bör anses vara den mest kompetente
domaren, kan dock emellan honom och församlingen en olika uppfattning,
huruvida skogen för ofvan antydda ändamål tål afverkning, ega rum, åtminstone
förutsättas, hvadan, då icke stadgadt är, att i thy fäll någon myndighet eger
pröfnings- och doms-rätt, stridigheter och obehag lätteligen kunna uppkomma; och
har presterskapet derföre ansett, att församlingarne hädanefter såsom hittills måtte
vidkännas skyldigheten att bekosta det timmer eller andra byggnadsmaterialier,
som i och för reparationer och nybyggnader af bostadshus anses erforderliga.

15) Vid öfvervägande af den omständigheten, att planmessig'' trakthuggning
redan torde vid åtskilliga eklesiastika boställen vara införd eller ock snarligen
blifva det äfven vid s dana boställen eller andra kronolägenheter, der öfverflödig
skog relativt förefinnes till det mått, att den anses kunna i allmänhet medgifva
undsättning med byggnadsvirke åt annat skoglöst boställe inom 3 mils afstånd, har
presterskapet i Medelpads kontrakt, samma stift (461), hemstält, huruvida ej i §:n
bör, beträffande det undsättande bostället eller kronohemmanet, inrymmas det för -

119

tydligande tillägg: »och utan att, der för boställe eller lägenhet ordnad
t rak t huggnings plan blifvit faststäld, denna plan i någon man rubbas.»

16) Till undvikande af missförstånd anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Westmanlands län (477 v.) böra närmare bestämmas, huruvida med
stadgandet, om rättighet i vissa fall för skoglöst eklesiastikt boställe att undfå
skogsvirke från »annat inom tre mils afstånd beläget boställe», afses, att
jemnväl andra, än eklesiastika boställen skulle kunna för sagda ändamål anlitas.

17) Derest meningen med stadgandet är, att byggnadsvirke må få hemtas
jemväl från andra närbelägna boställen än eklesiastika, anser Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Jemtlands län (482 v.) pröfningsrätten härom, åtminstone hvad
angår militieboställen, icke ensamt tillkomma Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utan gemensamt med vederbörande RegementsChef.

18) Af presterskap^ i Fernebo kontrakt, Westerås stift (538 & 540 v.), med
hvilket en prest i Domprosteriets kontrakt derstädes (490 v.) förklarat sig instämma,
yttras: att, för den händelse boställets skog icke förslår till så väl nybyggnad som
byggnadernes underhåll, uppstår vid tillämpning af denna § en fråga, som lätt kan
föranleda tvist, den nemligen: om hus i första eller andra kategorien må ega förmånsrätt
vid användandet af å boställsskogen befintligt virke; — att, då, enligt
Kongl. Förordningen den 11 Juli 1862, § 4, föreskrifves, att vid ordnandet af presterskapets
löner »boställe, som afses att af löntagare bebos och brukas,
skall till en, dess verkliga värde, efter afdrag af byggnadskostnaden
motsvarande inkomst beräknas», torde för löneregleringsnämnd denna beräkning
blifva omöjlig att exakt verkställa, innan utredt är hvad byggnadskostnaden,
som skall afdragas, belöper sig till; — att denna utredning är åter beroende af
frågan, huru mycket af boställsskogen får användas för byggnad och underhåll af
de hus, hvilka boställshafvaren äro tilldelta; — att ett bestämmande i sistnämnda
hänseende synes för anförda fall lika litet kunna förbigås, som det i öfrigt, efter
åberopade Förordnings både anda och bokstaf, lärer kunna bestridas, att företrädesrätt
till boställsskogens begagnande för afsedda ändamål måste boställshafvaren
tillerkännas; — att af enahanda skäl synes stadgandet i denna §, som under vissa
vilkor medgifver rättighet att få afhemta, utan ersättning, behöfligt byggnadsvirke,
som å ett boställe saknas, från annat, som derpå har öfverflödig tillgång, svårligen
kunna tillämpas på eklesiastika boställen, som äro underkastade ofvannämnde taxering
och som skola, såsom ingående i beräkningen af boställskafvarens lön, till en

120

deras verkliga värde motsvarande inkomst beräknas; — och att med skäl
torde ock kunna sättas i fråga på hvilken rättsgrund detta stadgande kvilar; åtminstone
förekommer det svårt att fatta, att denna rättsgrund skall vara betingad
af den tillfälliga omständigheten, att vid den tid, föreslagna Boställsordning skall
tillämpas, en del boställen med större skogstillgång sökt och vunnit rätt till
salukolning, en del icke.

Det har framställe dels uti slutet af punkten 9, att församling bör, när
annan utväg saknas, vara skyldig att, mot billig ersättning, tillhandahålla pimsten
nödiga byggnadsmaterialier, och dels uti punkten 14, att församling bör bekosta
det timmer eller andra byggnadsmaterialier, som i och för reparation och nybyggnad
af bostadshus erfordras; men dessa framställningar, af hvilka den sednare går derpå
ut, att församling aldrig skulle få använda något vid bostället befintligt materiel,
förtjena icke afseende, lika litet som yrkandet i punkten 9, om stadgande af dubbel
byggnadsårsberäkning i ett visst fall, hvilket afser ett ämne, som, enligt 21 §?
tillhör synerätten att bestämma.

Föreskrift om begagnande af ekskogen å ett boställe, hvarom framställning
gjorts uti punkten 10, lärer ej utgöra föremål för stadgande i en Boställsordning.

Uti punkterne 1—5, 7—12 och 18 har i fråga om begagnande af ett boställes
skog åtskilligt framstälts, gående hufvudsakligen derpå ut: att vid 24 § af
Kongl. Skogsordningen den 1 Augusti 1805 må förblifva; — att §:n må inskränkas
till föreskrift om boställshafväres rätt att till boställets behof använda dess egna
skogstillgångar; — att boställshafvare alltid bör hafva företräde framför församling;
—- att denna sednare icke utan efter utsyning får använda skogen; — att skog ej
bör få till byggnad så tillgripas, att brist på vedbrand eller gärdsel yppas; — och
att boställshafvare bör vara berättigad att utan hinder af införd trakthuggning taga
allt sitt husbehof, der det närmast och beqvämligast finnes; men dessa framställningar
behöfva icke med svar bemötas, sedan numera under den 29 Juni 1866 utfärdats
nådig Förordning angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket,
deruti föreskrifter äro meddelte, till följd hvaraf Collegium kommer att här nedan
föreslå ändring uti ifrågavarande §.

I fråga om den föreslagna rättigheten till skogsfång från annat boställe eller
annan egendom, äro uti punkterne 4, 5, 6, 9, 11, 13, 15—18 åtskilliga anmärkningar
framstälda. Förslaget i denna del, såsom icke förenligt med de i åberopad

121

nådiga Förordning meddelte stadganden, anser Collegium böra förfalla, såsom följd
hvaraf något yttrande öfver nämnde anmärkningar icke tarfvas.

Då i §:n afhandlas och äfven framdeles torde böra afhandlas dels skogs- och
dels andra byggnads-materialier, tinner Collegium skäligt föreslå §:ns indelning i
2:ne momenter, så lydande:

al mom. Till så väl reparation som nybyggnad af husen må, utan tillstånd, boställshafvare
och, efter i behörig ordning utverkad tillåtelse af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
pastoratsboer begagna boställes skog, ined iakttagande i öfrigt af hvad redan
år i Kongl. Förordningen, angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket, den
29 Juni 1866 eller framdeles varder stadgadt.

2 mom. Till samma ändamål må ock andra på boställets egor tillgängliga byggnadsmaterialier
af boställshafvare, utan och af pastoratsboer efter, på sätt förut nämndt
är, vunnet tillstånd, användas; och skall den förre, i händelse tillgången icke medgifver
anskaffande af hvad, både han och pastoratsboerne behöfva, ega rätt att framför de sednare
få sitt behof fyldt.»

Da i 1866 års nådiga Förordning väl omtalas »skogsfång», men icke närmare
hvad detta ord omfattar, har Collegium trott i första momentet böra antydas, att
skogen må till reparation och nybyggnad af husen användas. Häremot har Collegium
uteslutit förut föreslagne stadganden, dels om understöd från annat boställe
eller annat under kronans disposition stående hemman, af redan anförd orsak, och
dels om användande af skog å bostället tillskiftad lott af allmänning, å kronan tillhörig
park eller allmänning, och å lands- och härads-allmänning, enär om dispositionen
af så beskaffade skogstrakter uti 1866 års nådiga Förordning föreskrifter äro
meddelte, utom hvad angår landsallmänningar, Indika enligt samma författning numera
icke finnas.

Uti 2 mom. äro, i fråga om andra byggnadsmaterialier än skog, föreskrifter
uppfattade, de der icke torde behöfva vidare motiveras.

§ 21.

1) Fn prest i Sunnerbo kontrakt, Wexiö stift, har (38) anmärkt, att vid nybyggnader
bör årsberäkningen ske med hänsigt till det antal år, under Indika huset
kan skäligen anses vara gagnligt och brukbar!, med förutsättning af dess behöriga
underhållande, så att ej, såsom hittills ofta händt, t. ex. ett nytt karaktershus beräknats
för 10 års nybyggnad, då det sedermera fått syn efter syn qvarstå och

lö

122

ansetts för lagligt i 50, ja kanske någon gång cirka 100 år, genom hvilken orättvisa
beräkning flere efterträdare kunnat utan någon ersättning få njuta frukterna
af dens kostnader och besvär, som först blifvit ålagd att nybygga huset.

2) Presterskapet i Norrvidinge kontrakt, samma stift, har (45) ansett, att
den årliga byggnadsskyldigheten bör, till ledning vid syneförrättningen och förebyggande
af allt godtycke dervid, vara till summan bestämd; och torde byggnadsskyldigheten
böra för pastor ökas med 50 procent utöfver, men för komminister
kunna bibehållas vid den nuvarande summan. (Härmed afses troligen de belopp
af ersättning för öfverbyggnad, nemligen 500 Rdr Banko å kyrkoherde- och 200
Rdr samma mynt å kapellans-boställen, som i Kongl. Brefvet den 23 Februari
1838 omförmälas.)

3) Presterskapet i Ostra härads kontrakt, samma stift, har (58 v.) ansett §:n
böra utgå och i stället stadgas:

»All nybyggnad af laga hus åligger vederbörande. Nybyggnad
af laga ladugårdshus, som boställshafvare i föreskrifven ordning verkställer,
skall räknas honom till godo med: 70 års amortering för stenoch
tegel-lius; 50 års amortering för timrade trädhus; 25 års amortering
för resverkshus, med plank- eller bräd-beklädnad; och 10 år för
andra föremål, som till amortering vidare bestämmes. Utom denna nybyggnad
verkställer boställshafvare underhållsskyldighet enligt 11 §,
men ingen årlig nybyggnad.»

Till stöd för detta förslag anföres, att den årliga nybyggnadsskyldigheten är
alltför godtycklig och ålägges efter en synerätts åsigt i hög grad olika mot en
annan; — att det ena häradets synerätt hittills ålagt årlig byggnadsskyldighet, det
andras icke; — och att amorteringen grundar sig på kostnadsförslag och qvitterade
räkningar samt kan icke fluktuera annat än genom olika orters olika priser.

4) Af presterskapet i Daga kontrakt, Strengnäs stift, är (80) anmärkt, att

i §:ns föreskrift icke finnes tillräckligt skydd mot de kännbaraste uppoffringar och

förluster; — att klart är, det den pastor, som först blir underkastad tillämpningen

af den nu föreslagna Boställsordningen, måste, särdeles vid ett stort, men skoglöst
/

boställe, för de nya byggnaderne vidkännas stora penningeutgifter, möjligen uppgående
till 3 å 4,000 Rdr; — att, om han nu skulle, för att få boställets hus i laga
skick, utan ersättning utgifva sådana summor och möjligen strax efter fullbordad
byggnad med döden afgå, voro i sanning enka och barn att mer än beklaga; —

123

och att, om härtill komme, att de så kallade öfverloppshusen, som finnas vid alla
boställen och på en del uppgå till rätt högt värde (i Björnlunda pastorat till 4,000
Rdr), blifva öfverflödiga, då de nu äro alldeles nödvändiga, vore ett hjelplöst
elände att emotse; hvadan detta presterskap vid förslagets antagande fästat det
vilkor, att full ersättning för all nybyggnad äfvensom för förut varande öfverloppslms,
som möjligen komma att såsom laga hus ingå, skall, efter af synerätt gjord
noggrann beräkning åt kostnaden, lemnas på så sätt, att kostnaden fördelas lika
på 25 å 30 år, då det åligger boställshafvaren att å det primitiva kostnadsbeloppet
hvarje år afbetala V25, om summan bestämmes böra utgå på 25, eller 1/30 om på
30 år, hvaraf blir en följd, att efterträdaren skall vid sitt tillträde af bostället till
företrädaren eller hans sterbhus betala det återstående beloppet, i likhet med hvad
vid landtmäteriförrättningar å prestbol är föreskrifvet och hvilket Collegium äfven
föreslagit att i fråga om odlingskostnader tillämpas; och är ett hufvudsakligen lika
förslag, ehuru utan någon motivering, af presterskapet i Södertelge kontrakt, samma
stift (83), framstäldt.

5) Presterskapet i Norra Wedbo kontrakt, Linköpings stift, har (155) anmärkt,
att hittills för torpen icke beräknats byggnadsår; och då på flera prostgårdar finnas
många torp och backstugor, hvilka äro lättare att föröka än förminska, synes vara
rättast, att för torp hädanefter icke heller böra beräknas byggnadsår, utan boställshafvaren
för deras laga skick ansvara, uti hvilken tanka Consistorium (106)
instämt.

6) Ofverlåtandet åt synerätt att bestämma årsberäkning anser väl Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i Wermkänds län (159 v.) lämpligt, men, på det
icke allt för stora olikheter måtte vid tillämpningen uppstå, synes viss byggnadskostnad,
beräknad efter materialiernas större eller mindre dyrhet, byggnadssättet
m. m., böra bestämmas att motsvara visst antal år, samt ett maximum fastställas,
utöfver hvilket årtalsberäkningen icke må sträckas.

7) Det kan befaras, yttrar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings
län (189), att, då någon mera bestämd föreskrift till ledning vid årsberäkningen
komme att saknas, tillämpningen af det föreslagna allmänna stadgandet,
äfven under eljest lika förhållanden, ofta blefve högst skiljaktig; och, om än antagandet
af en för alla orter och förhållanden ovilkorligen gällande årsbestämmelse
för hvarje särskild! hus må vara mindre lämplig, synes dock ett minimum och
maximum i detta afseende böra utsättas, med bemyndigande tillika för synerätten

124

att, med fästadt afseende på de i förslaget angifva omständigheter, inom sålunda
stadgade gränsor bestämma årsberäkningen efter hvad skäligt pröfvas.

8) Att årsberäkningen bestämmes af lagen, såsom nu är förhållandet, anser
presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads stift (203 & 205 v.), vara vida bättre.

9) Af presterskapet i Bara kontrakt, Lunds stift, med hvilket Consistorium
derstädes (282 v.) instämt, yttras (287 v.), att denna § utgör medelpunkten och
grundvalen för hela den del, som handlar om byggnader å prestgård, och torde
derföre böra vara af ett mera positiv innehåll, om ej tillämpningen af alla de öfriga
bestämningarne skall blott komma att bero på en tillfällig och subjektif uppfattning;
— att väl äro bestämningarne i 26 Gap. 3 § ByggningaBalken föråldrade
och den på samma principer bestämda byggnadsskyldighet i 26 § af Kongl. Militie
Boställsordningen den 23 Januari 1836 mindre lämplig, men det synes dock som
andra tidsenliga grunder skulle kunna uppgöras; — att nödvändigheten af sådana
är af Kongl. Maj:t i ett annat hänseende uttalad redan i 4 § af Kongl. Resolutionen
på presterskapets besvär den 10 Augusti 1762, der det heter: »och på det i
fråga om storleken af dessa hus lag och icke domares godtycke må
eg a rum , för e skr it'' v es»; — att, när detta kunnat sägas om storleken af husen, synes
det ännu mera kunna sägas om bestämmandet af årsberäkningen utaf byggnadsskyldigheten
såsom af ännu mera subjektif beskaffenhet; — att, när nu synerätt,
med uteslutande af de oftast sakkunniga, offentliga ombuden, utgöres endast af
domare och 2:ne nämndemän, således de fakto af den förre; när denne, ehuru för
kunskaper och redbarhet utmärkt, kan ofta vara en ung man, som ännu icke
hunnit förvärfva sig insigt i byggnadsföretag; och när nu öfverrätt, derföre att inga
bestämda lagrum i detta hänseende finnas, vanligen alltid, såsom erfarenheten visat,
stadfäster underrätts dom i sådana mål, så synes det vara fullkomligen klart, att
några allmänna bestämda grunder för årsberäkningen af byggnadsskyldigheten böra
finnas; — att, om några sådana komma att saknas i den nya Boställsordningen,
hvar och en inser lätt till hvilken förbistring i tillämpningen deraf det kommer att
leda på olika orter och olika tider samt att det blifver helt och hållet ändamålslöst
att anföra besvär, ehuru befogade de ock kunde vara, öfver synerätts dom, alldenstund
i författningen icke finnas positiva grunder, hvarpå dessa besvär kunna byggas,
utan blott deri besvärandes: »jag förmenar», som dock inför lag bör gälla
bra litet; — och att, många sådana grunder kunna uppgöras, t. ex. om synerätt, i
förening med de offentliga ombuden, bär bestämt, att på den ifrågavarande lägen -

125

heten erfordras byggnader till ett belopp för 6,000 Rdr, beräknadt efter priserne
under 10 eller 20 år, samt att de ifrågavarande byggnaderne kunna, till följd af
deras byggnadssätt och beskaffenhet, vara brukbara under 80 år, så blefve den årliga
byggnadsskyldigheten 75 Rdr, d. v. s., att värdet af de erforderliga byggnaderne,
bestämdt efter deras nödiga omfång på hvarje lägenhet, divideradt med tiden
för deras uppskattade varaktighet, blifver lika med den årliga byggnadsskyldigheten.

10) Presterskapet i Södra Fjerdhundra kontrakt, Upsala stift (343 v.), finner
stadgandet bristfälligt deruti, att ingen grund är anvisad, efter hvilken synerätt må
ega bestämma årsberäkniugen, utom hvilken den mest olika tillämpning är att
befara.

11) Presterskapet i Ölands norra kontrakt, Calmar stift, anser (392 v.), att
nybyggnad af större hus bör beräknas för ungefär 20 å 25 år och årsberäkningen
för alla husen bestämmas i boställsordningen, så att en likhet deri uppkommer
öfver hela riket.

12) Dä, med kännedom om olika domares skiljaktiga uppfattning och de
derigenom utan tvifvel, äfven uti domsagor inom samma stift uppkommande olika
och stridiga resultater, det måste förefalla betänkligt att åt synerätts godtfinnande,
utan inskränkning eller närmare ledning, öfverlemna bestämmandet af den årsberäkning,
som bör hvart och ett af de flera till särskilda slag af prestbol hörande
bostads- och ladugårds-hus åsättas, har Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i
WesterNorrlands län (408) ansett önskligt, att i författningen, i likhet med MilitieBoställsordningen,
inom hvarje boställsklass bestämdes ett maximum af år för
hvarje timradt trädlus, med tillökning eller nedsättning i årsberäkningen i mån af
dertill använda, mer eller mindre varaktiga byggnadsämnen.

13) LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län bär (412), då det bör vara en
boställshaivares rätt att sjelt kunna bedöma det antal år, som bör honom för verkstad
nybyggnad tillgodoräknas, förestält sig, att, åtminstone i fråga om de hufvudsakligare
byggnader, det borde bestämmas ett minimum och maximum för årtalsberäkningen,
med rättighet för synerätten att derinom, efter materialiernas och byggnadssättets
beskaffenhet m. fl. omständigheter, lämpa årtalsberäkningen.

14) I motsats till Collegium finner Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Westmanlands län (478) betänkligt att åt synerätt öfverlemna bestämmandet af
årsberäkningen utan någon ledning af derför i Boställsordningen angifna grunder,
ty frånvaron af alla bestämmelser härutinnan kan befaras ofta leda till ett godtyck -

126

ligt förfarande; föreställande sig Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att med
den latitud, som vid bestämmande af årsberäkningen för hvarje särskildt hus i
MilitieBoställsordningen finnes medgifven, de af Collegium framhållna misstag i
detta hänseende skulle kunna i möjligaste måtto förekommas.

15) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län anser (483)
uttrycket »årsberäkning» böra åtföljas af ett förtydligande af hvad dermed förstås,
samt att, om än, på sätt Collegium i motiverna anfört, hvarje försök til! allmän
bestämmelse för årsberäkningen troligen skulle leda till misstag, än till förlust
än till vinst för ene eller andre boställshafvaren, sådant antagligen i ännu större
grad skulle blifva förhållandet, om årsberäkningen, utan alla allmänna bestämmelser, öfverlemnades
åt synerätts pröfning, helst det ingalunda kan antagas, att den konseqvens
härutinnan, sakens vigt kräfver och som ensamt kan förebygga en allmän
osäkerhet och missbelåtenhet å boställshafvares sida, alltid eller ens i regel skall
blifva iakttagen af synerätt, hvars ledamöter ofta ombytas och åt hvilkas subjektiva
uppfattning af grunderna för en dylik beräkning frågan alltså helt och hållet vore
öfverlemnad, hvarförutan dessa grunder och slutledningarne deraf äro, oberäknadt
det inflytande derpå, som lokala förhållanden kunna medföra, så invecklade och
svårlösta, att ensamt denna omständighet lätteligen kan äfven i likartade fäll föranleda
till högst skiljaktiga beräkningar; hvadan Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande
hyser den åsigt, att den af Collegium befarade olägenhet af allmänna föreskrifter
i ämnet vida öfverväges af den olägenhet, bristen på dylika föreskrifter
skall medföra, helst det väl ej bör vara omöjligt att affatta föreskrifterne så, att
äfven lokala förhållanden må vid deras tillämpning få tillmätas erforderligt afseende.

*) Ehuru Collegium vidhåller sin i underdåniga utlåtandet den 30 Mars 1865
uttalade danka om svårigheten att utfinna en för alla orter i riket, emellan hvilka
ganska skiljaktiga bruk och lokalförhållanden sig förete, lämplig årsberäkning för
hvarje särskildt hus, som det enligt förslaget åligger en eklesiastik boställshafvare
att bygga och underhålla, har Collegium dock, med afseende å de anmärkningar,
som emot förevarande § af författningsförslaget blifvit framstälda, och då det icke
kan bestridas, att saknaden af ett allmänt stadgande i detta ämne kan leda till
ganska olika uppfattning hos domaren, äfven uti domsagor inom samma stift, och
föranleda till mycket stridiga beslut i frågor af likartad beskaffenhet, trott sig *)

*) Se omröstningsprotokoll A, 33:o och B.

127

böra, med stöd dels af stadganderne i 26 Cap. 2 § och 27 Cap. 3 § ByggningaBalken
samt dels af föreskrifterne i 25 och 26 §§ MilitieBoställsordningen, angifva
de grunder, hvaraf synerätt skulle kunna hemta ledning för bedömandet af årsberäkningen,
så att den icke blefve helt och hållet beroende på domarens godtycke.
Af sådan anledning, och då i de flesta orter af riket hus ännu byggas af timmer,
har Collegium ansett för hvarje timradt hus inom vissa grader böra bestämmas ett
maximum och minimum af år, hvarinom synerätt, med afseende å använda olika
materialier samt deraf jemte sjelfva byggnadssättet, dagsverkspriset i orten med
flera omständigheter beroende större eller mindre kostnad och varaktighet, skall
tillgodoberäkna boställshafvaren den under hans besittningstid fullgjorda nybyggnad,
dervid Collegium funnit en högre årtalsberäkning än den i MilitieBoställsordningen
antagna böra fastställas, på det ej boställshafvaren må allt för mycket af byggnadsskyldigheten
betungas; och Collegium hemställer alltså i underdånighet, att § 21
må erhålla följande lydelse:

»1 mom. All nybyggnad, som boställshafvaren verkställer, skall honom tillgodoföras
uti årsberäkning. Enär hus i de flesta orter af riket - ännu byggas af timmer,
skola alla timrade husbyggnader upptagas i årsberäkning till någon af de i efterföljande
tabell utförda två särskilda grader, af hvilka den första af ser det förhållande, att timmer
och annat byggnadsvirke finnes på egendomens egor eller erliålles genom utsyning från allmänning
inom två mils afstånd, och den andra omfattar alla sådana boställen eller egendomar,
der byggnadsvirket måste köpas eller på längre afstånd från allmänning anskaffas.
Härvid bör iakttagas, att samma slags hus, utan afseende på dess olika storlek eller på
boställets eller hemmanets mantal vid de särskilda klasserna af eklesiastika boställen och
hemman,beräknas för boställshafvaren tilllika årtal inom graden; och att inom de i tabellen å
hvardera graden för hvarje sårskildt hus utförda högsta och minsta årtal syneråtten åligger
att bestämma årsberåkningen i förhållande till de å huset använda olika materialier samt
deraf jemte sjelfva byggnadssättet, dagsverkspriset i orten med flera omständigheter beroende
större eller mindre kostnad och varaktighet.

2 mom. Tillökning i den stadgade årsberåkningen må ega rum för plåt-, tegeloch
skiffer-tak, efter som de anses hafva kostat mera ån annat i orten brukligt täckningsåmne,
med högst 15 procent för plåttak och högst 10 procent för tak af skiffer och tegel,
samt för husets fodrande med bräder eller annan beklädnad med 10 till högst 15 procent;
hvaremot nedsättning i den för timrade trädhus faststålda årsberäkning skall ske för byggnader
uppförda antingen af korsvirke eller af resvirke, fodrade med bräder, i den mån

128

dessa anses hafva kostat mindre och jemväl ega mindre varaktighet än timrade trådhus,
med y4 för korsvirkshus och Vs för hus af resvirke.

3 mom. Hus uppförda af sten och tegel uppskattas till det högre värde, som de
på hyggnadsstäUet anses ega i jemförelse med ett der timradt trädhus, dock i årtal icke
mera ån 50 procent utöfver det för det sednare faststälda värde i den grad, hvartill
egendomen liörer.

4 mom. Timrade trådhus beräknas efter följande tabell:

Boningshus........................................................................

Drängstuga......................................................................

Wisthusbod......................................................................

Spannmålsbod ..................................................................

Källare.............................................................................

Hemligtlius.......................................................................

Vagnshus...........................................................................

Redskapshus ....................................................................

Stall ................................................................................

Fähus ............................................................................

Fårhus ............................................................................

Svinhus .............................................................................

Hus för höns m. fl. småkreatur.......................................

Foderlada .......................................................................

Loge med sådeslador........................................................

Badstufva och medikus......................................................

Ängslador efter deras antal och storlek, men tillhopa

högst...........................................................................

Nytt tak efter dess olika beskaffenhet och varaktighet, högst 5:te delen och minst
20:de delen, samt ny brådbeklädnad å gammalt hus från 10:de till lo:de delen af husets
årtal, lika i bägge graderne.

Årtal.
l:sta graden.	2:dra graden.
Minsta.	Högsta.	Minsta.	Högsta.
7	10	10	13
5	8	8	11
2	4	4	6
2	4	4	6
2	3	3	4
1/ / 3	7s	7s	1
l	2	2	3
l	2	2	3
3	5	5	7
5	7	7	9
1	2	2	3
Vs	2/ / 3	7s	1
Vs	7s	7s	1
2	3	3	5
5	7	7	9
2	3	3	4
2	3	3	4

129

§ 22.

1 mom#

1) Ordet »betydligare» har presterskapet i Westbo kontrakt, Wexiö stift
(55 v.), ansett böra utgå.

2) Presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads stift, anser (203 & 205 v.)
uttrycket »betydligare kostnad» vara allt för obestämdt och all sådan nybyggnad
böra fördelas.

3) En prest i Medelpads kontrakt, Hernösands stift, har (466 v.) anmärkt,
att ersättningen ofta torde blifva en lika orättvis som betungande skyldighet för
efterträdare, hvadan skäligen bör tillkomma den inskränkning, att sagda ersättning
städse skall bero af skälig jemkning utaf synerätt; men denna anmärkning bär af
öfrige presterne i kontraktet förklarats sakna all befogenhet, enär bär endast förekom
tillämpning af redan utfärdad och gällande Kongl. Förordning, för närvarande
liggande helt och hållet utom föremålet för pre''sterskapets öfverläggning.

Dessa 3:ne anmärkningar finner Collegium icke förtjena vidare uppmärksamhet.

2 mom.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län (478) yttrar,
att sådana omständigheter kunna inträffa, att det i detta moment omnämnda bidrag
icke lagligen kunnat uttagas hos den boställshafvare, under hvars besittningstid
skyldigheten bordt utgöras, och billigheten fordrar i sådana fäll, att efterträdaren
får vidkännas dessa bidrag, enär i annan händelse desamma skulle fördelas och
betunga öfrige byggnadsskyldige, oaktadt desse icke kunnat utkräfva bidragen hos
den förre boställshafvaren; men å denna anmärkning finner Collegium sig icke
kunna tillstyrka något afseende.

§ 23.

Presterskapet i Östra härads kontrakt, Wexiö stift, har (59) föreslagit denna
§ till följande lydelse uti 3:ne momenter, nemligen:

»1 mom. Afträdande boställshafvare åligge det att fullgöra påsynta
brister före* afträdet och förut påsynt, påbörjad nybyggnad 6
man åder efter afträdet. Boställshafvare full gö re ock vid laga syn eller
ekonomisk besigtning påsynta brister inom af synerätt eller besigtning''
föreskrifven tid. Finnes något icke tillgjordt vid restsynen,

130

som i laga ordning blifvit påsynt, skall det genom entreprenad genast
verkställas för den tredskandes räkning. Vid af- ock tilj,-trädessyn
påsynt nybyggnad verkställes af tillträdaren.

2 mom. Tillträdaren betalar till afträdaren så väl af den sednare
vid sitt tillträde utgifven amorteringsskilling som amorteringsskilling
för af afträdaren under sitt innehaf verkstäld nybyggnad, hvarföre
amortering blifvit honom tillerkänd, bägge delarne för så många
år, som af tilldömd amorteringstid återstå. Af denna amorteringsskilling
skall dock i första rummet utgifvas den underhållsskyldighet,
hvaruti afträdaren brustit och som blifvit genom entreprenad verkstäld.

3 mom. Dör boställshafvare och sterbhuset saknar tillgång att
helt och hållet eller till någon del fullgöra eller utgifva hvad syn
ålagt, och ingen amorteringsskilling kommer sterbhuset till godo, då
skall tillträdaren fullgöra påsynta brister efter tillträdet i för öfrigt
för afträdaren föreskrifven ordning och njute för sådan verkstäld underhållsskyldighet
10 års amortering, räknadt från tillträdet.»

Vid 1 och 2 momenterne är särskilt anfördt vid det förra: att till- och afträdare
böra icke hafva intresse den ene af hög och den andre af låg värdering,
och att tillträdares rätt, att fästa uppmärksamheten på befintliga brister, vare
oqvald, men afträdares både rätt och pligt vare att laga och bota till det pris, han
gitter; —och vid det sednare: att amorteringens belopp för hvarje nybygdt hus bestämmes
af näst efter byggnaden blifvande af- och till trädessyn och grundas på
verklig, styrkt byggnadskostnad; varande uppgörelsen af amorteringsskillingen den
enda liqvid, som bör mellan af- och till-trädare förekomma.

Detta förslag, som står i strid med flera i 4:de och öde afdelningarne af
Collegium meddelade föreskrifter och i öfrigt grundar sig på samme anmärkares
under 21 § punkten 3 antecknade åsigt, om upphörande af all årsberäkning och
stadgande i stället af godtgörelse genom amortering, hvilket icke kunnat af Collegium
godkännas, varder vid sådant förhållande af Collegium i underdånighet afstyrka

1 mom.

1) Presterskapet i Westbo kontrakt, Wexiö stift, har (55 v.) ansett boställshafvare
böra få sjelf före afträde!; verkställa den honom åliggande byggnadsskyldigheten.

131

2) Af presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads stift, är (203 & 205 v.)
yttradt, att det nästan alltid blifver omöjligt att, utan egen betydlig förlust, med
busrötemedel, som blifvit afträdaren ådömde, fullgöra arbetet, ty synerätterne värdera
alltid för lågt, hvarföre vida bättre är, att afträdaren sjelf ålägges fullgöra
hvad, han brustit, helst tillträdaren skall eljest i de aldraflesta fall blifva betydligt
lidande.

3) Billigheten synes kräfva, yttrar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Blekinge län (403 v.), att rättighet lemnas boställsafträdare att inom viss bestämd
tid jemväl efter ny innehafvare» tillträde sjelf ombesörja den nybyggnad och de
reparationer, hvilka vid af- och till-trädessyn kunna blifva honom ålagde, likväl
med den påföljd för honom, i händelse nämnde tid försittes, att arbetet varder,
efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förordnande, mot lega på hans bekostnad
utfördt.

4) En prest i Fellingsbro kontrakt, Westerås stift, anser (512) det vara en
obillig, för att ej säga orimlig fordran, att en efterträdare, som fått sätta sig i
ganska stor skuld för sin bosättning, skall vara skyldig fullgöra företrädarens af
brist på tillgångar eftersatta nybyggnads- och underhållsskyldighet och derföre
kasta sig i ytterligare skuldsättning, utan bör denna skyldighet tvärtom åligga
församlingen, hvilken vid synerne halt sina ombud, som sedan bonit vaka deröfver,
att byggnaderne blifvit vidmagthållne; och må derefter tillträdaren godtgöra församlingen
förskotterne efter årsberäkning.

Sistnämnde anmärkning innefattar ett högst obilligt påstående och de 3:ne
andra anmärkningarne afse ändring uti 49 § 2 mom., hvilken icke kan af Collegium
tillstyrkas.

2 inom.

1) Af presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads stift (203 & 205 v.), frågas:
hur det skall gå, om synerätt af ömhet för ett sterbhus förklarar nästan alla hus
då laggilda, men många hus om några år äro obegagneliga? hvilket förhållande 3
mom. visserligen söker rätta, men icke tillräckligt.

2) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län anser (318 v.)
nödigt det tillägg, dels att ett visst årligt nybyggnadsbidrag må för hvarje boställe,
efter husens storlek och beskaffenhet, af synerätt bestämmas, och dels att den
boställshafvare, som under sin besittningstid icke verkstält nybyggnad för den

132

summa, som på denna tid belöper, bör påföras skilnaden, hvilken tillträdaren mot
redovisningsskyldighet emottager.y

3) Stadgandet finner Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs
län (400) visserligen vara öfverensstämmande med hvad hitintills är föreskrifvet,
men detsamma måste genom den afskrifning af nybyggnadsskyldighet,
som deraf blifver en följd, föranleda dertill, att den, som mottager ett nybygdt
boställe, kan under loppet af många år besitta detsamma utan betydlig underhållsoch
utan någon nybyggnads-kostnad, då en efterträdare deremot kan få vidkännas
betydliga kostnader för utförande af de nybyggnader, som då på en gång blifvit
af nöden just derföre, att under hans företrädares besittningstid någon nybyggnad
icke behöfdes och hans skyldighet att bygga derföre blef afskrifven; och har Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett en större jemlikhet i fördelningen af
byggnadsbesvärets tunga, än nu gällande och föreslagna stadgandet kan medföra,
böra emellan boställshafvarne tillvägabringas och kunna beredas, om för sådant
ändamål bestämdes, att en, i förhållande till beräkneliga tiden för husets bestånd,
för hvarje år belöpande andel af byggnadskostnad^! för detsamma skulle boställshafvaren
för hans besittningstid påföras och i liqvidationsinstrumentet vid af- och
till-trädessynen i beräkning tagas, så att den tillträdande boställshafvaren, som
slutligen blefve föranlåten att huset nybygga, finge vid tillträdet erforderliga medel
dertill emottaga, när det gamla huset till ombyggnad utdömdes, på hvilket sätt
hvarje boställshafvare komme att i förhållande till den tid, som han åtnjutit fördelen
af husets begagnande, deltaga i kostnaden för detsammas anskaffande, hvilket
ostridigt är med billighet öfverensstämmande, då deremot obilligt är, att den ene i
många år njuter förmånen af boställsbyggnaderne utan någon kostnad, men sådana
åter drabba en annan, understundom till ruinerande belopp.

4) Presterskapet i Westerbottens tredje kontrakt, Hernösands stift, har (455)
hemstält, huruvida det icke ändå vore rättvist, att en boställshafvare ansvarade
och till efterträdare redovisade för all den nybyggnadsskyldighet, som efter antagen
årsberäkning svarar mot hela hans besittningstid, fastän alla åbyggnader vid
hans afträdande befinnas i laggildt stånd.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anmärkt anser Collegium, i öfverensstämmelse
med 66 § i MilitieBoställsordningen ett tillägg vid momentet nödigt, så
lydande:

»Finnes vid laga af- och till-trådessyn boställe till dess åbyggnad vara i särdeles

133

godt stånd, så att på längre tid föga eller ingen nybyggnad förestår, och blifver tilltrådaren
iclce heller förpligtad att ersätta företrädaren någon betydligare öfverbyggnad, skall
synerätten fastställa ett visst årligt penningebidrag till boställets framtida nybyggnad och
iståndsättande, lämpadt efter den större kostnad, som i sådant afseende framdeles förestår,
att till efterträdaren vid boställets afträdande utgifvas och af denne redovisas.»

5 mom.

1) För den händelse Pålmans grundsats, att kommunalnämnd på landet och
stadsfullmägtige i stad böra hafva närmaste uppsigten öfver boställes vård och i
sista hand lagliga ansvaret för boställes vanhäfd, antages (hvarom vidare här nedan
under § 39 förekommer), har han (15) ansett 2:ne stadgande!! böra i Boställsordningen
ingå, det ena, som manande tvång för nämnde vederbörande att noggrant
tillse boställsvården, uti 40 § 7 mom., och det andra, som skydd, då denna
vård af boställshafvaren försummas, uti 23 § 5 mom., deruti borde stadgas ungefärligen:
»Uraktlåter boställshafvare till följe af bristande tillgångar,
senfärdighet eller tredska att fullgöra anbefald byggnadsskyldighet
inom föreskrifven tid, ege ordföranden i kommunalnämnden eller för
stadsfullmägtige eller kronobetjent rätt att, der icke laga skäl till
dröjsmålet kan företes, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande söka
inteckning i boställshafvares årliga lön till så stort belopp, att kostnaden
för de försummade byggnadernes uppförande eller bättring med
ränta inom viss tid blir gulden. Nämnd vederbörande, söm sådan
qvarstad sökt och erhållit, vare skyldig att för så erhållande medel
genom entreprenad låta verkställa ådömd, men försummad byggnadsskyldighet.
»

2) Consistorium i Wexiö stift (28) samt 2:ne prester i Upvidinge (49 v.) och
presterskapet i Wista (63) kontrakt, samma stift, hafva, likasom i en del andra
yttranden skett, anmärkt, att ordet i första raden »efterträdare» bör vara:
»företrädare» eller »afträdare.»*)

3) Presterskapet i Norra Wedbo kontrakt, Linköpings stift, har (155 v.)
yttrat, att det kan hända, som ofta händt, att boställshafvare dör och hans bo går
till konkurs, men husrötan har icke blifvit bevakad af brist på någon, som dertill
ansett sig berättigad, hvarföre är behöflig! ett stadgande, som i sådant fall gör till
kontraktsprostens skyldighet att bevaka en efterträdares rätt, så att denne slipper,

*) Se omröstningsprotokoll A, 34:o.

134

så vidt möjligt är, ligga i betungande förskotter; och har Consistorium (106) funnit
detta föi-slag vara välgrundad!.

4) Inom Lunds stift har yttrats af presterskapet i Gärds kontrakt (312), att
de föreslagne stadganderne i detta moment och 49 § 2 mom. angående boställsbrister,
som afträdaren icke förmår ersätta, äro otillämplige vid femte klassens
lägenheter, der endast byggnads- och bruknings-skyldigheter, men inga öfverbyggnadsliqvider
kunna ifrågakomma, hvarföre i afseende på dem endast behöfver stadgas,
att tillträdare, som får uppbära de husrötemedel, afträdaren ådömes och
kunna af honom uttagas, ålägges fullgöra boställsbristerne efter synerätts föreskrift;
— och i Bräkne och Listers kontrakt (317), att det icke är med rätt och billighet
öfverensstämmande, att, i händelse eu afträdare eftersatt sin nybyggnads- eller
underhålls-skyldighet och tillgång saknas till husröteersättning, efterträdarne skulle
belastas med öfvertagandet af en sådan företrädares skuld, hvilken skulle komma
att verka synnerligen betungande på en följd af efterträdare, då det icke kunde
antagas, att närmaste efterträdare skulle vara i stånd att sig från densamma frigöra,
utan borde denna förbindelse, såsom vid analoga fäll, åligga staten eller åt
en vis lagstiftning annan utväg beredas till undvikande af en tillträdande eklesiastik
tjenstemans betungande i detta hänseende; och bär Consistorium (282 v.), för
dess del, dessa 2:ne yttranden åberopat.

5) Af presterskapet i Medelpads kontrakt, Hernösands stift, yttras (461 v.),
att stadgandet väl, å ena sidan, rättvisligen afser att hålla efterträdare skadeslös
för företrädares oförmåga att ådömd husröteersättning utgöra, men, å den andra,
lätt kan medelst genast nödvändiga byggnadskostnader vålla mången obemedlad
tillträdares stora förlägenhet och obestånd, ja, till följd af täta förändringar och
hastiga dödsfall, förlamande inverka på flera familjers bestånd och bästa; hvarföre,
och då sjelfva ursprunget till detta, möjligen för flere efterträdare oblida förhållande
svårligen kan tänkas hafva uppkommit utan svår uraktlåtenhet af bestämda
åligganden, presterskapet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder tillerkänna
husrötemedelsersättning egenskapen af efterträdares prioriterade fordran i
företrädares bo eller sterbhus; varande jemväl af stiftets Consistorium (430 v.)
den tanka yttrad, att med billighet och rättvisa är öfverensstämmande, det all sådan
ersättning utgår med förmånsrätt.

Ordet »efterträdare» på första raden i den tryckta upplagan af 1865 ais utlåtande
är, såsom i flera yttranden förmodats, tryckfel i stället för »afträdare»; och

135

då Collegium icke kan dela den under punkten 1 uttryckta åsigt, om kommunalnämnds
och stadsfullmägtiges befattning med eklesiastika boställen, varder det i
enlighet härmed yrkade stadgande i underdånighet afstyrka

Befogenheten af anmärkningen i punkten 4, om otillänipligheten af föreskrifterne
i fråga om femte klassens egendomar, kan Collegium icke inse, äfven om
derstädes några öfverbyggnadsliqvider icke skulle ifrågakomma, hvilket likväl ingalunda
är otänkbart.

Likaledes anser Collegium allt skäl saknas till godkännande af yrkanderne
i 3:dje punkten, att kontraktsprost skall bevaka husrötemedel i en afträdares möjligen
uppstående konkurs, och i 4:de punkten, att ersättning för brist härutinnan
skall af statsverket gäldas eller på annat, än nu föreslaget sätt beredas.

Fråga, om med förmånsrätt eller icke fordran för husrötemedel i konkurs
bör utgå, hvarom 5:te punkten innehåller framställning, utgör icke föremål för stadgande
i en Eklesiastik Boställsordning.

§ 24.

1) Stadgandet, om de s. k. byggnadsåren, har Pålman (13) önskat böra
uteslutas från boställsordningen och i stället, till lättnad i boställshafvares nybyggnadsskyldighet,
anbefallas en årlig afbetalning (amortering) för hvarje nybygdt
hus, allt efter byggnadsämnenas inbördes varaktighet och byggnadssättets dyrhet,
men då en sådan anordning ej kan ske förr, än Konung och Ständer ändrat den
civila lagens stadgande om byggnadsår, synes dock, att boställshafvares öfverloppshus
kunna efter antydd grund genom årlig afbetalning gäldas, enär ett sådant lösningssätt
endast berörer enskilda lifvets förhållanden, hvarföre Pålman ock (18 v.)
föreslagit följande lydelse af denna §:

»Mom. 1. Boställshafvare, som uppbygt ändamålsenligt öfverloppshus,
ingifve, när huset till sitt afsedda ändamål färdigt är, räkning
å kostnaden för inköpta byggnadsämnen och utgifna arbetslöner
i stad till Rådstufvurätt och på landet till vederbörlig Häradsrätt,
der nämnde räkning besvärjes. Byggnadsämnen tagna å boställes
skog, körslor verldsvälde med boställshafvares egne dragare och dagsverken
af egne arbetare upptagas icke i denna räkning.

Mom. 2. Kostnadssumman för inköpta byggnadsämnen och ut -

136

gifna arbetslöner vare, i enlighet med besvuren rakning,! dividend, afbetalningsåren
divisor och qvoten det årliga afbetalningsbeloppet.
Afbetalningsåren, räknade från nästföljande 1 Maj, då räkning blifvit
besvuren, upptagas i värde af antal år efter byggnadsämnenas inbördes
varaktighet och byggnadssättets dyrhet enligt följande grund:
a) för boningshus, uppfördt af brändt tegel med 12 tums tjocka väggar
och deröfver, samt för hus af konstgjord sandsten med 18 tums tjocka
väggar: 40 år; af liggande nytt timmer: 35 år; af resvirke med inklädnad
af dugligt timmer och kalkrappning in- och ut-vändigt, af
resvirke med inklädnad af enkel tegelvägg och kalkrappning in- och
ut-vändigt samt innre beklädning med 1*4 tums spontade bräder och
förhydningspapp öfver dessa: 30 år; — b) för ladugårds- och andra
ut-hus af brändt tegel och murbruk, af konstgjord sandsten eller liggande
nytt timmer: 35 år; af gråsten med 2 alnars tjocka väggar och
cementrappning i yttre fogningarne: 30 år; af resvirke med inklädnad
af timmer eller enkel vägg af brändt tegel med kalkrappning in- och
ut-vändigt: 25 år; för skullar och vindar af resvirke med inklädnad af
klufvet timmer, plank eller 1 f4 tums bräder; för byggnader med
dubbla öfver- och under-slag af 6 å 7 tums fyrkantiga bjelkar och
inklädnad af dito: 20 år; för byggnader med enkla öfver- och underslag
och inklädnad af dito: 15 år.

Mom. 3. Boställshafvare, som uppbygt öfverloppshus helt och
hållet med köpta byggnadsämnen eller ock af boställes skog, ege rätt
att, der synerätt och tillträdare anse det antingen i allo öfverflödigt
eller så illa uppfördt och underhållet, att det icke motsvarar sitt ändamål,
nedrifva och bortföra detsamma, dock att värdet af byggnadsämnen,
tagna från boställes skog, efter synerätts värdering, till boställets
förbättring kommer tillträdaren till godo (eller alternatift:
godtgöras, som i allmän lag skiljs).

Mom. 4. Tillträdare vare skyldig att lösa ändamålsenligt och
behöfligt öfverloppshus efter grund, som i 2 mom. sagd är; men ege
dock rättighet att, efter sin beqvämlighet, antingen, med afdrag af ett
års ränta af 6 procent för hvarje afbetalningsqvot, på en gång betala

137

hela amorteringssumman, eller ock årligen belöpande qvot till vederbörande
rättsinnehafvare.

Mom. 5. Öfverloppshus tillfälle, med det undantag som i 3 mom.
sägs, efter afbetalningsårens slut boställe och ingånge i boställshafvares
laga underhållsskyldighet, så länge de, enligt synerätts
vitsord, för sitt afsedda ändamål kunna bättras och begagnas.»

Varande af Palman anmärkt vid 2 mom.: att motiv till olikheten i afbetalningsårens
antal för bonings- och ut-hus af samma byggnadsämnen är, att de förra
vanligen vårdas bättre än de sednare; —- vid 3 mom.: att genom stadganderne i
detta och föregående moment blir det en vinning att bygga varaktiga hus och väl
underhålla dem samt en fördel att lösa sådana; hvarjemte ock förekommes allt
prejeri å af- och till-trädares sida; — och vid 4 mom.: att genom detta stadgande
blir det både af- och till-trädares vinst, att öfverloppshusen lösas på en gång.

2) Från Linköpings stift är yttradt af dels en prest i Ydre kontrakt (146), att det
är ingen rättvisa uti valet emellan att taga hvad bjudes för öfverloppshusen eller att
dem afflytta, emedan de i sednare fallet förlora största delen af sitt värde, hvarföre
billigast är, att, om husen äro boställshafvarens enskilda egendom, han sjelf eller
hans rättsinnehafvare må antingen bortsälja eller bortföra dem till hvem han behagar,
dock att, om materialierne äro från boställets egor afhemtade, värdet af
arbetskostnaden bör ersättas med penningar, kvilket värde afgöres och bestämmes
antingen genom synerätten eller ock genom kompromissrätt, bestående af konsistorii
ombud och 2:ne kompromissarier, en för af- och en för till-trädaren; — och
dels presterskapet i Lysings kontrakt (154), att stadgas bör, det ingen boställshafvare
får bygga öfverloppshus på, uti, invid eller i förening med laga hus, utan så
att de utan svårighet eller de sednares rubbning kunna bortföras, hvilket stadgande
Consistorium (106) funnit hafva skäl för sig.

3) Af presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads stift, är (203 & 205 v.) erinradt,
att materialierne, om de under bruket i en längre tid äro utnötta, förruttnade,
böra icke ersättas med högre belopp än deras värde, då huset bortflyttas.

4) Efter orden »utan någon inköpskostnad» anser presterskapet i
Olands norra kontrakt, Calmar stift (392 v.), böra tilläggas: »eller annan större
kostnad för transport m. m.»

5) Utan att vilja bestrida rättsprincipen för stadgandet i det hela, har det
likväl förekommit presterskapet i Fernebo kontrakt, Westerås stift (538 v. & 540 v.),

138

med hvilket en prest i Domprosteriets kontrakt derstädes (490 v.) förklarat sig
instämma, att ett fall såsom undantag från regeln förefinnes, på hvilket tillämpningen
deraf innebär en orättvisa. Om nemligen virket, som vid s. k. öfverloppshus
blifvit användt, bevisligen är hemtadt från den årslott af boställsskogen, som på
grund af trakthuggningsindelning är upplåten till boställshafvarens oinskränkta
disposition, kan ersättning för sådant virke icke med minsta rätt tillerkännas efterträdaren,
så mycket mindre som företrädaren för sin tid, utan förnärmande af
efterträdarens rätt, kunnat försälja det virke, han i stället begagnat vid öfverloppshuset
i fråga; och inses befogenheten af denna anmärkning ännu tydligare af det
förhållande, att vid den föreskrifna löneregleringen i boställshafvarens lön skall inräknas
inkomsten af bostället till ett belopp, fullt motsvarande dess värde, hvaremot
ett annat förhållande uppkommer, då boställets skog är så inskränkt, att den
vid boställets taxering ansetts nätt och jemnt kunna fylla årsbehofvet, och då följaktligen
någon vidare behållning af skogen icke blifvit i boställshafvarens lön inräknad.

Orden uti 2 § 26 Cap. ByggningaBalken: »bygger prest flera hus, ån prestgård
tarfvar, till sin beqvämlighet» utmärka hvad med öfverloppshus förstås och dem bör
en efterträdare aldrig tvingas att till sig lösa, men en motsatt åsigt ligger till
grund för hela det under punkten 1 antecknade förslag, hvilket derföre af Collegium
afstyrkes.

Yttrandet i början af 2:dra punkten om rätt för en afträdare att få sälja
till hvem som helst, härleder sig från ett missförstånd, då orden »åt tillträdaren efter
öfverenskommelse öfverlåtas» ansetts innefatta förbud att sälja till någon annan, ehuru
rättighet härtill tydligen ligger i ordet »bortföras.»

Uti samma punkt föreslås, dels att, när materialierne äro från boställets egor
afhemtade, värdet af arbetskostnaden bör ersättas efter värdering på jemväl föreslaget
sätt, och dels stadgande om ställe, der öfverloppshus må uppföras, men Collegium
finner icke skäl att härtill tillstyrka bifall, lika så litet som till yrkanderne
uti punkten 3 om föreskrift beträffande materialiernes värde, och punkten 4 om
tillägg af orden »eller annan större kostnad för transport m. m.»

Då hvad i öde punkten yttras har skäl för sig, torde, med hänsigt till innehållet
af 24 § i Kong], Skogsordningen den 29 Juni 1866, ordet »köpta» böra till
»egna» förändras och orden »hemtats från bostället eller» förändras till uhemtats antingen
från bostället och icke utgjorts af sådan andel i bostållsskogens afkastning, som enligt
24 § af Kongl. Förordningen den 29 Juni 1866 boställshafvaren tillkommer, eller ock.»

139

§ 25.

1 mom.

Tvänne prester i Erlinghundra kontrakt, Upsala stift (351 & 353), anse någon
rättsgrund icke finnas i stadgandet, utan kunde det varit nog, att den, som säljer
utan lof, förpligtas uppföra ett laggildt hus för det försålda; och fordrar rättvisan,
att köparen af ett sådant hus äfven träffas af en tillbörlig plikt; men denna anmärkning
finner Collegium icke förtjena vidare uppmärksamhet.

2 mom.

Detta moment har Palman (19 v.) ansett kunna utgå, i händelse hans förslag
till 24 § antages.

Anmärkningen tarfvar icke vidare utlåtande, då den deruti omnämnda ändring
af 24 § icke kunnat af Collegium understödjas, men Collegium tillstyrker för
mera tydlighets skuld införande efter ordet »till» af orden »värdet å.» *)

§ 26.

1 mom.

1) Då uti denna § endast boställshafvare tillförbindes låta brandförsäkra de
hus, som han är skyldig att hålla, men det utan tvifvel är lika vigtigt för församlingen,
att vidtaga samma åtgärd med sina byggnader, har presterskapet i Norrköpings
kontrakt, Linköpings stift (121), ansett, att mot »boställshafvare» bör utbytas
ordet »byggnadsskyIdige»; och har jemväl Consistorium (106) funnit ett
sådant utbyte böra ega rum.

2) Föreskriften om brandförsäkring anse Consistorium i Carlstads stift samt
presterskapet i Kihls och Södra Dals kontrakter (196, 201 & 231) böra äfven till
församlingens hus utsträckas, emedan, såsom det förstnämnda yttrar, det både för
församlingen och innehafvaren kan medföra allt för stora olägenheter, om bostadshusen
å ett prestboställe uppbrinna och ingen ersättning erhålles till hjelp vid deras
återuppbyggande.

3) Socknarnes byggnadsskyldige innevånare anser LandshöfdingeEmbetet i
Stockholms län (429) jemväl böra, på sätt för boställshafvare är föreslaget, förpligtas
att i allmän brandstodsinrättning låta försäkra de hus, som af socknarne
byggas.

'') Se omröstningsprotokoll A, 35:o.

140

4) Denna åsigt yttras ock af presterskapet i Södra Lappmarkens kontrakt,
Hernösands stift (443 v.).

Collegium finner icke någon anledning vara för handen att i Boställsordningen
införa det i dessa anmärkningar föreslagna stadgande, om åläggande för församlingarne
att låta brandförsäkra de dem tillhörande åbyggnader, hvilken åtgärd
de, allt stadgande förutan, icke lära underlåta, om de så anse nödigt, lika med
hvarje annan enskild husegare, för hvilken något åläggande uti ifrågavarande hänseende
aldrig blifvit ifrågasatt eller gerna kan ifrågasättas, hvaremot ett annat förhållande
förefinnes i fråga om en boställshafvare, som icke eger husen, utan begagnar
åbyggnader, som äro annan tillhörige.

2 mom.

1) Den häruti stadgade tillsyn anser LandshöfdingeEmbetet i Hallands län
(25 v.) vara, om icke omöjlig, åtminstone svår att utöfva för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som icke får del af protokoller öfver syner å eklesiastika boställen,
och derföre böra i stället åläggas Consistorium, som erhåller syningsprotokollen,
med rättighet att, likasom hittills, af Kongl. Majds Befallningshafvande undfå
handräckning för verkställande genom kronobetjeningen af det, som i så väl ena
som andra fallet af boställsinnehafvaren underlåtits eller försummats.

2) Presterskapet i Wista kontrakt, Wexiö stift (63), har ansett, att, om boställe
brinner, under det att det af till annan lägenhet befordrad prestman eller af
afliden prestmans sterbhus innehafves, bör utfallande brandskadeersättning icke få
af afträdaren lyftas utan mot vederhäftig borgen; och har stiftets Consistorium (28)
uti denna anmärkning instämt.

3) Om prest icke på föreskrifvet sätt använder utfallande brandskadeersättning,
om han är mycket skuldsatt och fordringsegarne begagna tillfället att af ersättningen
utbekomma sin rätt och han snart derefter aflider, innan Consistorium
eller kontraktsprost hunnit vidtaga någon åtgärd enligt 40 §, hvem skall då bekosta
uppbyggandet af de afbrända husen, om de efterlemnade tillgångarne icke äro tillräcklige?
yttras af en prest i Glanshammars kontrakt, Strengnäs stift (92 y2), med
hemställan, om icke här vore nödigt ett tillägg, som, när större brandskador timat
å boställsinnehafvarens laga hus och följaktligen betydligare brandskadeersättning
utfaller, berättigade Consistorium eller kontraktsprost att, om så pröfvas nödigt,
hos vederbörande brandstodsbolags styrelse begära medlens insättande i länets
ränteri eller på upp- och af-skrifningsräkning i bankinrättning, hvarifrån de, på an -

141

ordning af Consistorium eller kontraktsprost, fingo lyftas i den mån uppbyggandet
af de afbrända husen framskrider.

4) Handhafvandet af tillsyn derå, att laga hus, hvilkas uppförande åligger
boställshafvaren, varda af honom behörigen brandförsäkrade och försäkringen vid
gällande kraft bibehållen, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands
län (159 v.) rätteligen böra tillkomma Consistorium eller kontraktsprost, men
icke Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som, jemlikt gällande Instruktion, beträffande
tillsyn å eklesiastika boställen endast har att lemna medverkan, när sådan af
vederbörande påkallas.

5) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län (319), som
förmodar den Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ålagda tillsyn deröfver, att boställshafvare
använder utfallande brandskadeersättning till det afbrända eller skadade
husets återuppbyggande eller iståndsättande, svårligen kunna åstadkommas, anser
derjemte annan kontroll i förevarande fall ej vara lämplig eller behöflig än den,
som vinnes genom ekonomisk besigtning och laga syn.

6) Af flera skäl finner Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands
län (479) olämpligt att åt länsstyrelserne uppdraga kontrollen öfver brandförsäkringsafgifternes
ordentliga erläggande och brandskadeersättningarnes behöriga
användande, i hvilket hänseende Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande trott sig
endast behöfva erinra, att, då Collegium ansett ifrågavarande kontroll böra genom
kronobetjeningen vid ekonomiska besigtningarne och synerne utöfvas, härvid möta
följande omständigheter, nemligen: dels att dessa besigtningar, enligt Collegii eget
förslag, regelmässigt icke skola förrättas oftare än hvart femte år, då kontrollen
öfver försäkringsafgifternes erläggande följaktligen blifver otillfredsställande, åtminstone
i fråga om sådana boställen, hvars åbyggnader blifvit försäkrade i brandförsäkringsverk,
enligt hvilkas reglementen försäkringsafgifterne årligen skola erläggas,
vid äfventyr af försäkringsrättighetens förlust; — dels att, hvad särskilt beträffar
synerne, dessa förrättningar, äfvenledes enligt Collegii förslag, skola å första, andra
och tredje klassens boställen på landet med tillhörande stom-annex- och mensalhemman
verkställas af domhafvande med nämnd, utan att kronobetjent dervid ens
behöfver vara närvarande; —- dels att Consistorierna så väl i allmänhet genom
kontraktsprostarne som särskildt vid de ekonomiska besigtningarne och synerne
genom de eklesiastika ombud, som dervid böra vara tillstädes, lättast äro i tillfälle
att utöfva den tillsyn, som i ifrågavarande hänseende erfordras; — och dels ändt -

142

ligen att handhafvandet af den ifrågavarande kontrollen skulle på ett betänkligt
sätt öka de redan allt för många och ansträngande göromålen hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande.

7) Om boställshafvare i dess förra skick återställer brändt eller af eld skadadt
hus, synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län (483 v.)
någon redovisning för brandstodsmedlen ej vara erforderlig; och anser Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i (ifrigt föreskrift böra intagas derom, att hvad, boställshafvare
för sådant ändamål måste utöfver brandstodsmedlen tillskjuta, skall honom
i årsberäkning tillgodoföras.

Redovisning för brandstodsmedlen bör alltid ega rum äfven i det uti 7:de
punkten omförmälda fall, och den i samma punkt i öfrigt föreslagna föreskrift är
öfverflödig, ty det säger sig sjelft, till följd af författningens innehåll, att boställshafvare
är till den ifrågasatta godtgörelsen berättigad, utan att sådant behöfver
specielt stadgas.

*)Med afseende å hvad, som blifvit anmärkt om svårigheten för Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att utöfva den i detta moment omförmälda tillsyn, anser
Collegium, att tillsynen öfver verkställigheten af hvad så väl i detta som uti nästföregående
moment är föreskrifvet bör kunna af Consistorium genom kontraktsprosten
ändamålsenligare hållas; men dertill bör ej hänföras att taga vård om
brandförsäkringshandlingarne till alla eklesiastika boställen eller att uttaga och tillhandahålla
boställshafvare brandskadeersättningsmedlen, hvilket icke synes vara
lämpligt eller med Consistorii verksamhet förenligt. Med boställshafvarens eget intresse
är dessutom mest öfverensstämmande, att han sjelf bestyr om brandförsäkringens
bibehållande vid gällande kraft och vidtager erforderliga åtgärder för brandskadeersättningens
utbekommande utan biträde af Consistorium, helst samma rättighet
och förbindelse tillkommer andre boställshafvare.

Collegium hemställer alltså, att i stället för orden »åliggande--tillsyn»

införes följande: »åliggande det Consistorium att öfver verkställigheten af hvad i detta
och nästföregående moment år föreskrifvet genom kontraktsprosten utöfva noggrann
tillsyn.»

3 mom.

Billighet och rättvisa torde, enligt en prestmans i Sunnerbo kontrakt, Wexiö
stift (38 v.), tanka, fordra, att, då boställsinnehafvare är skyldig låta brandförsäkra

‘) Se omröstningsprotokoll A, 36:o.

143

alla sina hus, afgifterne härför, huru de än utgå, böra amorteringsvis ersättas och
beräknas för och under alla de år, för hvilka husens bestånd blifvit beräknadt och
hvarunder eldskada ej timat.

Stadgandet är med 1860 års författning för Skåne öfverensstämmande och
bör icke förändras, helst de ifrågavarande afgifterne äro till sin beskaffenhet
olikartade.

§ 27.

1 inom.

1) Då stadgandet är af yttersta vigt, har presterskapet i Skärkinds kontrakt,
Linköpings stift (118 v.), ansett Consistorium eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
böra infordra uppgifter, huruvida kartor finnas öfver alla eklesiastika boställen samt
deras ålder, med föreläggande för församlingarne att, hvad dem angår, inom viss
tid fullgöra sitt åliggande, helst presterskapet i detta fall mångenstädes mött motstånd
af församlingarne.

2) Under anmärkning, att landtmäteriförrättning af häruti omförmäld beskaffenhet
icke må, utan dertill meddeladt förordnande, företagas, och att föreskrift
icke är lemnad, att boställshafvaren skall sådant påkalla och huru förfaras bör, om
han underlåter att ett honom derutinnan gifvet föreläggande efterkomma, har Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län (400 v.) ansett det
stadgande böra tilläggas: att, om vid åt- och till-trädessyn eller ekonomisk besigtning
behofvet af dylik landtmäteriförrättning utröues, boställshafvaren bör föreläggas
att inom viss tid begära vederbörligt förordnande dertill och närvarande Consistoriiombud
tillse, att föreskriften varder fullgjord, samt eljest om försummelsen göra
anmälan hos Domkapitlet, som då eger att föranstalta, det ansökning om landtmätares
förordnande varder till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inlemnad.

3) Presterskapet i Ångermanlands nordvestra kontrakt, Hernösands stift,
anser (440), att, då flera boställen ligga i skifteslag med byar, bör den gemensamma
karta, som efter laga skifte blifvit öfver sådana upprättad, ock vara för
boställena tillräckligt betryggande så i ett som annat hänseende; — och af presterskapet
i Westerbottens tredje kontrakt, samma stift, anmärkes (455), att landtmätaren
bör till förrättningen af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, på anmälan af
boställshafvaren, förordnas.

4) Om stadgandet skall kunna vinna tillämpning, anser Eders Kongl. Mapts

144

Befallningshafvande i Jemtlands län (484) föreskrift böra meddelas, huru förfaras
bör vid boställshafvares underlåtenhet att anskaffa karta öfver bostället, hvilket
stundom kan erfordra en kostsam skiftesförrättning eller mätning.

Yttrandet i början af 3:dje punkten förutsätter, att karta redan finnes, och
det säger sig sjelft, att vid sådant förhållande någon ny icke behöfver upprättas,
derom särskild föreskrift icke tarfvas, lika litet som derom, att landtmätare, hvarom
i samma punkt och punkten 2 yttrande förekommer, bör till förrättningen förordnas,
helst den annars icke eger vitsord, på sätt i landtmäteriförfattningarne stadgas.

Öfriga anmärkningar afse föreskrifvande af åtgärder på ett eller annat sätt
för att bringa stadgandet till verkställighet, men härom tillhör det, till följd af
detta moment jemnfördt med 43 § 2 mom. och 47 §, synerätt att besluta.

2 mom.

1) En prest i Roslags östra kontrakt, Upsala stift (364), anser stadgandet,
att boställsinnehafvaren skall låta uppmäta och kartlägga boställets mark, blifva
alltför betungande för innehafvare af de mindre och svagt aflönade lägenheterne,
och föreslår derföre den föreskrift, att å de ställen, der boställets taxeringsvärde ej
öfverstiger 6,000 Rdr, skall församlingen bekosta den behöfliga uppmätningen och
kartläggningen af boställets mark.

2) Af en prest i Medel-kontraktet, Wisby stift, anföres (421), att i särskilda
författningar är bestämdt i hvilken mån boställsinnehafvare skall deltaga i kostnaden
för laga skiften och andra landtmäteriförrättningar, men icke i kostnaden för Egodelningsrätts
sammanträden; — att vid dessa skall Skiftesstadgan tillämpas och således
äfven Landtmäteritaxan af år 1857, enligt hvilken boställsinnehafvaren deltager
i kostnaden med eu fjerdedel, sedan alla reseräkningar och gode mäns arfvoden
förut blifvit frånräknade; — att så likväl icke dömes, ty han hade såsom
boställshafvare blifvit af Egodelningsrätt ålagd en gång att deltaga i alla kostnader,
likasom hvarje annan hemmansegare, och en annan gång att, jemte öfrige
delegare i skifteslaget, af egna medel förskjuta kostnaden; — och att han derföre
ansåg någon bestämd föreskrift i detta afseende böra lemnas. *)

Collegium anser hvad i ofvanberörde måtto blifvit anfördt icke förtjena vidare
uppmärksamhet, men i stället för 1827 års Skiftesstadga och 1857 års Taxa
bör införas: vill § af Kongl. Stadgan om skiftesverket den 9 November 1866 och 19 §
3 mom. i Kongl. Taxan för landtmäteriförrättningar den 8 Februari 1867.v

‘) Se omröstningsprotokoll A, 37:o.

145

§ 28.

Om 1 mom. erhåller ungefär följande förändrade lydelse: »boställsinnehafvare
bör med omsorg häfda boställets jord, så att densamma» etc. etc., anser
LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län (412 v.) de bägge andra momenterne kunna
utgå, helst det andra momentet lätt kan föranleda till missbruk, så att ängar och
beteshagar till verklig skada afklädas all skog, och i afseende på 3:dje momentet
det väl med skäl torde kunna betvifla^, att »tjenlig dikning» någonsin kan vara
onödig; varande af LandshöfdingeEmbetet vidare (414 v.) anfördt, att någon annan
och ändamålsenligare kontroll öfver jordens behöriga häfd än den, som hittills deröfver
utöfvats, torde dock för framtiden blifva nödvändig; — att, om det ock må
kunna antagas, ej blott att hvarje boställshafvare önskar att på bästa sätt häfda
boställets jord, utan äfven att han deraf hemtar den största ekonomiska vinsten,
kan det likväl icke alltid förutsättas, att han besitter dertill erforderliga insigter
och förmåga; — och att det derföre är behöfligt och önskligt,'' att alla boställen
inspekterades hvart tredje eller fjerde år af någon statens agronom, som dervid
egde att meddela nödiga föreskrifter till iakttagande, vid påföljd, att bostället eljest
för innehafvarens räkning utarrenderas.

Uti hvad sålunda blifvit anfördt kan Collegium icke i underdånighet instämma.

I inom.

1) Orden »odal åkerjorden må ej förminskas» anser Pålman (19 v.)
böra utelemnas, enär ju mer ett-rationel! åkerbruk blir sed, desto mer gör sig den
åsigten gällande, att dålig jord, vore hon än odal, användes till betesmark och nyodlad
bättre jord till omloppsbruk med hö och säd.

2) Presterskapet i Kinnevalds kontrakt, Wexiö stift (30 v.), har ansett afträdare
vara skyldig ombesörja åkerjordens nödiga höstkörning och, om tillträdaren
så önskar, verkställa höstsådd mot ersättning efter länets markegångspris för utsädet;
och har stiftets Consistorium (28 v.) uti denna anmärkning instämt.

3) 2:ne prester i Rumla kontrakt, Strengnäs stift, hafva (94 v. & 96) anmärkt,
att uti förslaget saknas några för både af- och till-trädare ganska vigtiga
bestämmelser nemligen: 1) huru stor del af åkerjorden en afträdare skall lemna i
träde att af efterträdaren höstsås; 2) huru stor del af åkren skall »vid afträdet
vara nydikad; och 3) huru mycket af gödseln afträdaren skall lemna efterträdaren
till första årets höstutsäde, hvilka bestämmelser äro ganska vigtiga, ty intet hindrar

146

eljest en afträdare att vårså allt för stor del af åkren och derpå använda kanske
all spillning till stort men för efterträdaren; hvadan synes billigt att bestämma afträdarens
skyldigheter och tillträdarens rättigheter så, att 1) af åkerjorden lemnas
i träde, för att af tillträdaren hösten näst före tillträdet besås, hälften af boställets
åkerjord, med afdrag likväl för den gräsbärande delen af åkren, hvilken del dock
i intet fall må uppskattas till mera än V2 eller % af denna hälft eller så att minst
x/6 af hela åkerarealen då kan af tillträdaren hesås; 2) att denna trädesjord af afträdaren
upplöjes hösten eller våren förr, än den skall besås, samt ny dikas; och 3)
att afträdaren får till sin sista vårsådd icke använda mera än x/4 af det under nästförlidna
vinter samlade gödselförråd.

4) Inom Linköpings stift är anmärkt, dels af en prest i Ydre kontrakt (146),
att stadgande saknas om prestens rätt att efter afflyttningen uppberga råggrödan
och af presterskapet i Lysings kontrakt (154 v.), att bestämdt och vid ansvar bör
stadgas, det vårjorden skall af företrädaren lemnas till efterträdaren omsorgsfullt
häfdad och väl tillredd; och dels af Consistorium (106), att tillredd vårjord bör af
afträdaren åt tillträdaren lemnas.

5) Presterskapet i Bara kontrakt, Lunds stift, dermed Consistorium derstädes
(282 v.) instämt, har (288 v.) anfört, att önskligt varit, det Landtbruksakademien,
som eger den säkraste öfverblick af åkerbrukets beskaffenhet i landets olika delar,
blifvit i fråga om jordens häfd och bruk hörd; — att några tillfredsställande allmänna
föreskrifter i detta hänseende icke kunna gifvas för ett land med en utsträckning
af 14 breddgrader och hvaraf den nordliga delen går öfver polcirkeln
och den sydliga utgöres af rationel åkerbrukande distrikter, der en bestämd flerårig
cirkulation är nödvändig; — att till följd häraf ock icke ett enda ord om cirkulation
i författningsförslaget influtit; — att det i denna lag borde vara presterskapet
tillåtet att, efter hushållningssällskapernas eller Landtbruksakademiens hörande, få
stifts- eller läns-vis ingå till Kongl. Maj:t med förslag till nådiga föreskrifter om
jordens häfd och bruk; — att ingen sak har vid de eklesiastika boställen .varit
nära nog så öfverklagad inom Skåne, som brytandet af cirkulationen under tjenstoch
nåd-år; — att den är derstädes vanligen 7 å 8 krig, och, sedan den en
gång blifvit bruten, fordras nära eu lika lång tid för att återställa den; — att en
annan omständighet förtjenar ock att i hög grad påaktas, den nemligen, att enligt
förslaget afträdaren icke synes vara skyldig att höstplöja och utså vintersäd, likasom
tillträdaren icke heller är berättigad att med eget folk och dragare verkställa

147

det; — att exempel funnits, der tillträdaren varit nödsakad att genom uppoffring
af penningar tillköpa sig rättighet att sjelf få utså vintersäd, men sådant borde
vara i en ny lag förekommet; —• och att presterskapet, för den händelse dess önskan,
att få på uppgifvet sätt ingå till Kongl. Maj:t med förslag till särskilda föreskrifter
om jordens häfd och bruk, icke anses lämplig, anhöll, det nödiga stadganden
i ofvan angifna syfte måtte i den föreslagna Boställsordningen inflyta.

6) Af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län yttras, dels
(322 v.) att föreskrifterne om jordens vård och bruk äro icke tillfyllestgörande,
under anförande vidare, att Eders Kongl. Maj:ts beslut i det af Collegium, sid. 131,
åberopade nådiga Brefvet den 2 September 1859, om uppskof med afgörande af
väckt fråga att använda vexelbruk eller annan mindre vanlig jordbruksmetod,
hvilket måhända varit föranledt af ärendets då möjligen outredda skick, så mycket
mindre synes kunna antagas såsom skäl att uti ifrågavarande förslag låta vid det
gamla bero, som, för den händelse vexelbruk på grund af den dertill meddelade
tillåtelsen skulle införas, derigenom förhållanden emellan af- och till-trädare uppstå,
hvilka, derest tydlig föreskrift saknas, huru med dem bör förfaras, kunna lemna
fritt fält för godtycke hos syneförrättare samt medföra förluster än för den ene än
för den andre parten; hvarföre Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemstält,
att, så vida ej allmän författning utfärdas om de förhållanden, som kunna vara beroende
af användande utaf vexelbruk eller annan mindre vanlig jordbruksmetod,
derom måtte i Boställsordningen intagas tydliga föreskrifter, hvarefter synemännen
hafva sig att rätta s väl vid ekonomiska besigtningar för bedömande af jordens
häfd och bruk som vid laga syner för urskiljande af de rättsförhållanden, som af
en sådan förändrad jordbruksmetod kunna bero; — och dels (325) att, då den
praxis, som nu å eklesiastika boställen i allmänhet lärer gälla, att nemligen afträdare
eger rätt till höstsäd efter sig, medför många och stora olägenheter för så väl
af- som till-trädare, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande trott sig böra hemställa,
huruvida ej i Boställsordningen kunde införas en föreskrift i det syfte, att, i
likhet med hvad som eger rum vid Kronans utarrenderade egendomar samt utarrenderade
stomhemman, tillträdare vid fardagen utan inskränkning emottoge bostället
emot det, att han ersatte den kostnad, som för trädesbruk och höstsådd
vore af företrädaren förskjuten, hvilken kostnad då borde i den i 48 § omnämnda
liqvid upptagas.

7) Med anmärkning, att föreskrift saknas, huru, der vexelbruk är infördt, vid

148

af- och till träde förhållas bör med jordens beredning under hösten och höstutsädets
verkställande, har, då det dock synes högst angeläget, att nödiga stadganden härom
finnas, likasom att afträdande boställshafvare hindras att rubba det brukningssätt,
som genom vexelbruket blifvit infördt, LandsböfdingeEmbetet i Elfsborgs län (327 v.)
föreslagit, att afträdande boställshafvare, vid ansvar såsom för vanhäfd och påföljd
af ersättningsskyldighet, skall hösten, innan afträde sker, verkställa dels höstplöjning
af åkerjorden och den vall, som dertill är i tur, och dels, efter gödning, höstutsäde
å dertill beredd jord, dock mot ersättning för arbetet och utsädet, hvilken
ersättning, i brist af åsämjande, synerätt eger bestämma; och bör det likaledes vara
afträdare förbjudet att till större del, än som med antaget vexelbruk öfverensstämmer,
upplöja och med vårsäd beså den del af åkerjorden, som är till odling af
fodervexter indelad.

8) Presterskapet i Helsinglands vestra nedre kontrakt, Upsala stift (374 v.),
önskar tillagdt stadgande om skyldighet för afträdare att efter ortens sed ombesörja
vederbörlig höstsådd, mot ersättning för sjelfva utsädet, höstträda åkren, utföra
gödseln på snöföre, der så brukligt och nödigt är, samt framskaffa så mycket
bränsle, att tillträdaren dermed kan vara belåten, intilldess det blifver honom möjligt
att sjelf åt sig hemforsla erforderlig vedbrand, helst det synes billigt och rättvist,
att den, som haft bostad och vedbrand samt skördat afkastningen för året,
jemväl bör ansvara för häfden och vedens hemförande under samma år, hvaremot
sådana bestyr för den aflägset boende tillträdaren måste vara olägliga och kanske
någon gång fordra öfverdrifna kostnader.

9) Om en afträdare uppsår eller på annat sätt förminskar trädan för efterträdaren,
bör det med stora böter beläggas, yttrar presterskapet i Ölands Medelkontrakt,
Calmar stift (393 v.).

10) Consistorium i Wisby stift (417 v.) anser, att, för att vinna likhet i alla
landsorter, ett stadgande bör tilläggas, hvarigenom bestämmes hvilkendera, af- eller
till-trädare den 1 Maj, eger att utså och skörda höstsädet närmast före denna tid
och huru stor del af öppna åkerjorden må få af afträdaren besås, i fall denna
gröda anses böra honom tillkomma; varande i samma ämne af en prest i stiftets
Medel-kontrakt (422) anfördt: att väl är bestämdt i 38 §, att fardag är den 1 Maj,
men ingenting är stadgadt, huru förhållas bör med höstsädesgrödan, hvem som
skall så eller skörda den, af- eller till-trädaren, ej heller hvem, som skall tillreda
åkerjorden för vårsädet, hvilket arbete bör vara före den 1 Maj verkstäldt; hvadan,

149

och om, såsom derstädes är brukligt, afträdaren eller hans rättsinnehafvare får så
och skörda höstsäde!, bör ock föreskrifvas, att denne, om det der brukliga tredingsbruket
nyttjas, ej får till höstsäde använda mera än en tredjedel af åkerjorden
samt bör höstplöja den tredjedel, som skall begagnas till vårsäde, den del, som är
besådd med gräs, likväl frånräknad.

11) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län (426 v.)
anser tillträdaren böra, efter rättens pröfning vid af- och till-trädessyn, utgifva ersättning
för jordbruk och sådd, som den afflytande skall vara pligtig att, efter
ortens bruk, verkställa under hösten näst före fardagen.

12) Kyrkoherden i Jockmock, Westerbottens tredje kontrakt, Hernösands
stift, som, på sätt under 4 § 1 mom. är antecknadt, framstält ett särskild! förslag
i afseende på Lappland, har (458 v.) yttrat, att sockenmännen böra uppoffra ett
dagsverke om året på röjdning, dikning och åkerbrytning å prestbordet på så
sätt, att de skattlagde nybyggarne indelas i två delar; den ena delen arbetar ena
året och den andra delen det andra året; sålunda blir det lätt, då de tura om
hvartannat år.

13) Med stadgandet finner presterskapet i Medelpads kontrakt, samma stift
(461 v.), hafva tvifvelsutan afsetts att med skärpa, hvilken i och för sig förtjenar
allt erkännande, afvisa vårdslöshet och likgiltighet från handhafvande! af boställsjorden;
men, då bestämningen »högsta fruktbarhet och afkastning» är allt
för mycket sväfvande, helst när den, menad att blifva gällande inom aldra närmast
det i norr och söder långsträckta Sveriges rike, saknar allt uttryckt lokalafseende,
har presterskapet önskat den föreskrift, att boställens åkerjord skall njuta den häfd
och skötsel, som betingar beredelse »till fruktbarhet och afkastning i likhet
med andra väl skötta hemman i orten»; varande af stiftets Consistorium (431)
i ämnet yttradt, att stadgandet är svårt att tillämpa, dels derföre att uttrycket
»högsta», såsom i sig sjelft allt för sväfvande och obestämdt, lätteligen medgifver
en skiljaktig uppfattning af boställsinnehafvarens pligt i afseende på boställets
skötsel, och . dels derföre att en sträng tolkning af ordalydelsen skulle kunna, till
förmån för efterträdaren, allt för mycket inkräkta på innehafvarens skäliga behållning
af bostället.

Den i sist anmärkte punkt föreslagna redaktion synes ej vara af behof påkallad,
då det säger sig sjelft, att vid bedömandet af jordens fruktbarhet och afkastning
hänsyn måste tagas till förhållandet i orten och således å ett boställe

150

jemförelse icke anställas med jord, belägen i en derifrån aflägsen eller olikartad
trakt af riket.

Yttranderne under punkterne 8 och 12 om anskaffande af bränsle och om
sockenmäns skyldighet att göra dagsverken vid röjdning m. m. förtjena icke vidare
uppmärksamhet; och finner, utan afseende å hvad första punkten innehåller, Collegium
orden »odal åkerjorden må ej förminskas» böra qvarstå.

Lika litet som det skett i 1836 års MilitieBoställsordning och i 1844 års
förslag till Hysesynsordning för civila boställen, anser Collegium lämpligt att i en
Eklesiastik Boställsordning intaga i alla delar fullständiga, specifika reglor, huru
åkerjorden å eklesiastika egendomar bör häfdas, utan bär trott och tror, att endast
de mest allmänna föreskrifter böra gifvas; hvadan Collegium ej kan, på sätt i
punkten 5 yttras, tillstyrka något Landtbruksakademiens hörande; varande det
alltid rikets presterskap obetaget att, såsom i samma punkt vidare omförmäles, hos
Kongl. Maj:t i underdånighet göra de framställningar, läns- eller stifts-vis, hvartill
det må finna sig befogadt, utan att något stadgande härom i Boställsordningen behöfver
inflyta.

Af hvad i öfrigt blifvit anfördt har Collegium funnit sig föranlåtet i momentet
föreslå följande tillägg, hvilket icke torde behöfva närmare förklaras, nemligen:

»Tillträdare vare berättigad verkställa så vål trädesbruk, upplöjning och höstsådd,
som ock jordens beredning och besående om våren, meå vill han icke dermed sig befatta,
åligger det ena och andra afträdaren emot ersättning, som uti den i 48 § 1 mom. omförmälta
liqvid upptages och, derest öfverenskommelse om beloppet icke kan af- och tillträdare
emellan träffas, bör af synerätt bestämmas.»

2 mom.

1) Pålman, som (13 v.) ansett ett stadgande om ersättning för anlagd ängsvattning,
ehuru sällan förekommande, dock böra, för fullständighetens skuld, i den
blifvande Boställsordningen intagas, har (19 v.) föreslagit, att detsamma borde innehålla:
att plan till ängsvattning å boställe uppgöres af någon statens agronom
och ersättning för sådant verkstäldt arbete utgöres efter samma grund och på
samma sätt som för täckdikning, hvarom han under nästföljande moment sig yttrat.

2) En prest i Sunnerbo kontrakt, Wexiö stift (38 v.), har anmärkt, att den
i momentet meddelade föreskrift är dels för sträng i allmänhet och dels på många
ställen af naturliga orsaker omöjlig att fullgöra, hvilken sednare åsigt presterskapet
i Wista kontrakt, samma stift (63), äfven uttalat.

151

3) Presterskapet i Södra Wadsbo kontrakt, Skara stift, har (180 v.) ansett
ordet »moss» böra utgå eller oek momentet ändras derhän, att, så vidt görligt är,
må förekommas, att marken blir mosslupen.

4) Inom Garlstads stift yttras af presterskapet i följande 3:ne kontrakter, nemligen:
a) Elfdals (203 & 205 v.), att det skulle blifva ett oerhördt arbete att i
Weimland, i synnerhet norra och vestra, hindra betesmarken att blifva mosslupen,
hval till skulle, enär det ej lärer kunna vinnas annorlunda än genom markens upphackning
med handhackor, åtgå ett ofantligt antal dagsverken; — att man måste
nödvändigt göia afseende pa lokalförhållanden; — att det är olika, der marken är
sa stenbunden, att det till bete för hvarje kreatur fordras 20, 30, 50 gånger så
stor areal, emot der marken har en jemn sammanhängande gräsmatta; — och att
undantag maste ovilkorligen ske för steniga fjellmarker och betets vidmagthållande
sa oulnas, att dess underhållande ej blir för svårt, eller att skogsafkastning lemnas
till ersättning derför; — b) Nordmarks (220), att det tillägg är ganska nödigt, att,
der den naturliga ängen icke lemnar tillräcklig fodertillgång för gårdens behof,
vallar efter sednaste höstsäden skola vara igenlagda till den vidd, som vanligt
varit eller af synerätt pröfvas erforderligt för en vid ett ordnadt jordbruk lämpligt
afpassad proportion mellan ängen och den öppna åkerjorden; — och att merändels
inträffar, i synnerhet under vakanser, att sädesskörden näst före ett afträde
uppbringas till den behöfliga ängens minskning och till stor skada för efterträdaren,
hvilket icke synes nog kunna förekommas genom den obestämda föreskriften
i 1 inom. af denna §, helst denna sväfvande föreskrift göres ansvarslös genom 45
§ 4 inom.; — och c) Vestra Dals (233), att det är lättare sagdt än gjordt, att allestädes
å ängs- och betes-mark bortrödja mossan, hvilket skulle, enligt nutidens
åsigter, i flera fall vara skadligt, hvarföre stadgandet, som icke kan tillämpas, icke
bör finnas.

Äfven stiftets Consistorium har (196) anmärkt, att stadgandet väl kan för
en del orter vara lämpligt, men mångenstädes blifver omöjligt att efterkomma, åtminstone
skulle det medföra en kostnad, som många gånger öfverstege värdet af
den afkastning, en sådan äng eller betesmark kan lemna.

5) Orden »moss eller» anser presterskapet i Warbergs kontrakt, Göteborgs
stift (269 v.), böra utgå.

6) En prest i Medel-kontraktet, Wisby stift, yttrar (421 v.), att derstädes i

152

allmänhet icke äro några skogsmarker, som ej till beteshagar användas, utan finnes
den egentliga skogen i beteshagarne; — att skulle beteshagarne vårdas så,
att icke en del af desamma blifver skoglupen, komme snart all skog å boställena
att försvinna; — att det i de aldra flesta fall är en omöjlighet att vårda beteshagarne,
ja till och med ängarne så, att de ej blifva mosslupna, hvarförutan arbetet
skulle vida öfverstiga värdet af betet; — och att derföre orden »så att de ej
blifva moss- eller skog-lupna» torde böra utgå.

Något särskildt stadgande om ängsvattningsanstalter, derom talas i första
punkten, är icke nödigt, utan länder derom till efterrättelse 12 §, när anstalten
tillkommit på sätt i Kongl. Brefvet den 1 Juni 1849 är förordnadt.

Hvad under punkten 4 b) yttras om vallar efter höstsäden och om ängens
minskning anser Collegium ej böra till något särskildt stadgande föranleda.

Alla öfriga anmärkningar angå orden »så att de ej blifva moss- eller skoglupna»,
men hade troligen uteblifvit, om Collegium ej förgätit att, såsom i 35 § af
1836 års MilitieBoställsordning och 24 § af 1844 års förslag till Civil Boställsordning
skett, emellan »ej» och »blifva» införa orden »till men för gräsvexten», hvilka
visa afsigten med stadgandet och att detta ej är af sådan syftning, som till grund
för vissa anmärkningar förmenats; hvadan Collegium tillstyrker, att nämnda, nu
bristande ord måtte på uppgifvet ställe inrymmas.

3 mom.

1) Under anförande (13), att åkerjords befriande från bottensyra är en
bland jordbrukets första och största uppgifter; att detta sker endast genom ändamålsenlig
täckdikning; att verkställigheten af en sådan är dyrbar och eger,
allt efter jordvallens beskaffenhet, bestånd från 40 till 100 år, såsom man förmodar;
att det derföre synes rättvist och billigt, att icke en boställshafvare, livilkens
lefnadstid är ganska oviss, ensam betungas med kostnaden för verkstäld täckdikning
å innehafvande boställe; och att ett - stadgande om årlig afbetalning för
täckdikningskostnad skulle sannolikt mycket befordra verkställigheten af denna
nödvändiga åtgärd till åkerjordens förbättring; — har Pålman (19 v.) föreslagit,
det måtte införas uti 28 § antingen ett nytt moment eller ock i dess nuvarande
3:dje mom. en ny punkt (b) af ungefärligen följande lydelse: »Plan till täckdikning
å boställsjord, der nödigt vattenaflopp finnes, uppgöres af statens
agronomer och verkställes under tillsyn af officielt erkände
täckdikningsmän (sådane som genomgått täckdikningskurs vid någon

153

af statens lantbruksskolor). Kostnaden för ändamålsenlig, efter jordens
olika beskaffenhet verkstad täckdikning gäldas boställshafvare
genom årlig afbetalning efter till vederbörlig rätt ingifven räkning,
hvilken, allt efter boställes olika judiciela läge, besvärjes vid Kådstufvu-
eller Härads-rätt. Afbetalningsåren blifva 30 och räknas från
nästföljande 1 Maj, efter det räkning blifvit besvuren. Kostnadssuniman
för verkstäld täckdikning (i hvilken summa dock icke med egna
dragare verkstälda kördagsverken upptagas eller värdet af småsten,
ris och trinne, tagna å boställets egor, ingår), utförd i fulla riksdaler
riksmynt, blifve dividend, afbetalningsåren divisor och qvoten årliga
afbetalningsbeloppet. Der detta ej blifvit gäldadt boställshafvare under
dennes besittningstid, gälde efterträdaren betalningen för återstående
år antingen på en gång, med afdrag af 6 procent för hvarje afbeta
In ingspost, eller ock årligen till vederbörande rättsinnehafvare.»

2) Då sednare tiders erfarenhet visat, att täckdikning, allt efter jordmånens
och andra för handen varande förhållandens beskaffenhet, är af obestridligt öfvervägande
och bestående nytta för jordens uppbringande till fruktbarhet och afkastning,
men första kostnaden för dess åvägabringande ofta dryg och till följd deraf
obilligt, om å boställen denna kostnad skulle ensamt drabba anläggare!], har presterskapet
i Medelpads kontrakt, Hernösands stift (462), utbedt sig ett tillägg vid
§:n i den syftning, att å boställen, efter af synerätt lemnad föreskrift och plan,
verkstäld täckdikning må medelst amortering på högst 10 års tid ersättas, under
hemställan derjemte, att der, medelst skogsförsäljning eller annorlunda tillkomna,
för beredande åt boställets bästa afsätta medel finnas, dessa måtte föreskrifvas
höra till sådan ersättning företrädesvis användas.

Å hvad sålunda anförts kärr, jemlikt nådiga Kungörelsen den 2 September
1859 och nådiga Brefvet af samma dag, åberopade i 1865 års utlåtande, sid. 131,
något afseende af Collegium icke tillstyrkas.

§ 29.

1) Eu prest i Sunnerbo kontrakt, Wexiö stift (38 v.), har anmärkt, att någon
gräns för boställsträdgårdens successiva utvidgning ej är föreskrifven.

2) Presterskapet i Wista kontrakt, samma stift (63), har ansett uttryckligen

154

böra föreskrifvas, att, der icke, utom trädgård, äfven ordentlig trädskola tinnes,
inga fruktträd eller andra å boställe planterade träd få af afträdare bortföras.

3) Inom Linköpings stift bär dels af presterskapet i Skärkinds kontrakt
(118 v.) fråga framstälts, om icke efterträdare bör kännas skyldig till någon ersättning,
enligt synerätt^ pröfning, der företrädare redan gjort större kostnader för
trädgårds anläggning, ädlare fruktträds plantering m. in., och dels af en prest i
Norrköpings kontrakt (122) anmärkts, att trädgårdsanläggning, såsom varande ett
nytillkommet onus, ej bör kunna af synerätt boställshafvare åläggas, utan må det
stå hvar och eu fritt att sådan verkställa, utan att för uraktlåtenhet härutaf kunna
vid afträde till ersättning förbindas.

4) Föreskrift om trädgårds omhägnande har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Norrbottens län (191 v.) ansett nödig.

5) Consistorium i Lunds stift har (282 v.) instämt uti presterskapets i Bara
kontrakt (289) önskan om positivt förbud mot bortförande från trädgård af träd
och buskar.

6) Eu prest i Medel-kontraktet, Wisby stift (421 v.) anmärker, att ordalydelsen,
det trädgård skall nödtorfteligen utvidgas och förbättras, gifver anledning
förmoda, att hvar och eu boställshafvare skall utvidga densamma; — att föreskriften
är olämplig och skall förorsaka tvister och obehag; — och att trädgården synes
ej behöfva utvidgas, då, enligt 31 §, böra planteras träd af ädlare slag, hvarmed
val förstås »fruktträd.»

7) Med fästadt afseende derå, att trädgårdsanläggningar vid eldesiastika boställen,
särskild! ur synpunkten af exempel gifvande, goda föredömen för allmogen,
böra uppmuntras, så vidt det, utan förnärmande af någons välförstådda rätt, kan
ske, och åtminstone icke försvåras eller tillbakahållas genom tillintetgjord utsigt att
i någon mån återbekomma den anläggningskostnad, som till följd åt dödsfall eller
annan oförmodad förändring icke kan af väntad afkastning gäldas, samt under
öfvertygelse tillika, att dessa omständigheter särdeles böra beaktas beträffande
norra delarne af riket, har presterskapet i Medelpads kontrakt, Hernösands stift
(461 v.), anhållit, att boställshafvare, som trädgård med planteringsland nyanlagt,
må tillerkännas ersättning på de grunder, som i 21 § beträffande verkstäld nybyggnad
angifvas.

Hvad sålunda anförts finner Collegium, under åberopande af 1865 års utlåtande,
sid. 132, vidare afseende icke förtjena.

155

§ so.

1) I hvad mån innehållet åt'' denna § må vara tillfyllest bestämdt och upplysande
i afseende på boställshafvarens rättigheter och förbindelser till skogens användande
och vård, synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs
län (401) blifva beroende af de bestämmelser derom, som komma att i förordningen
om skogarne i Riket meddelas, och anför vidare, att den ovisshet, som
nu derutinnan förefinnes, samt den tidsutdrägt och omgång, som möta vid behandling
af nu i ämnet förekommande frågor, gifva åt behofvet af bestämda föreskrifter
derom ökad vigt, helst nu för handen varande omständigheter icke sällan hindra,
både att boställsskogarne kunna lemna innehafvaren den afkomst och fördel, som
han skäligen bör kunna påräkna så väl af skogsmarken som af öfriga till bostället
häfdade egor, och att dessa skogar egnas den vård, som vore ändamålsenligast
eller af behofvet påkallad; — och att, om boställshafvares rätt att njuta den afkomst
af skogen, som med en ändamålsenlig vård och dess bestånd för framtiden
låter sig förena, icke blifvit ifrågasatt, torde någon föreskrift i afseende derpå icke
kunna anses hafva varit mera behöflig, än om hans rätt till åtkomsten af boställsjorden
i (ifrigt; men, då olika åsigter i förstnämnde hänseende sig yppat, har Eders
Kongl. Majrts Befallningshafvande hemstält, om icke det stadgande, som Eders
Kongl. Maj:t derom täckes i nåder meddela, lämpligare bör i boställsordningen, än
i skogsordning^! inrymmas.

2) Under åberopande af sitt yttrande vid 20 § har LandshöfdingeEmbetet i
Nyköpings län (412 v.) hemstält, att föreskrifterne i nu ifrågavarande §, såsom tillhörande
en allmän skogsordning, måtte utgå.

Hvad sålunda i allmänhet anförts anser Collegium ej böra till någon
ändring i förslaget föranleda, med hänsigt till nådiga Förordningen den 29
Juni 1866.

1 mom.

1) Tillämpning af föreskriften i detta moment skulle, efter LandshöfdingeEmbetets
i Gottlands län åsigt (5 v.), på de aldra flesta beteshagar förstöra den
lilla skog, som ännu tinnes qvar på boställena derstädes, hvarföre stadgandet är
för länet så mycket mera olämpligt, som annan skogstillgång, än den i beteshagarne
befintliga, icke linnes och samma skog till hufvudsakligaste delen består af
barrträd.

2) Under anförande: att svedjning, behöflig i oröjd bygd, behöfves ej i röjd;

156

att svedjningens missbruk i de flesta delar af Sverige har så väl skämt sommarbetena
som försenat eller förhindrat skogens återvext; och att utmark genom
oupphörligt svedjande derå slutligen blifvit eu ofruktbar hage, som hvarken bär
gräs eller barrskog, — bär Palman (13 v.) ansett böra, såsom grundsats i fråga om
skogens vård, stadgas, att allt svedjande för vinnande af bete må vara förbudet
och endast tillåtligt i vissa fall; varande af honom (20) föreslaget följande innehåll
af ifrågavarande 1 moment: »A) Allt svedjande å boställes mark för vinnande
af bete vare i allo förbjudet. För vinnande af bete anläggas
syrfällen medelst högar af ris och grenar efter fäld skog till högst
4 fots djup och bortföras efter 3 års förlopp, då den af det fälda barret
gödda jorden besås med tjenlig^ gräsfrö, hvars tillvext skyddas för
kreaturs tramp och bett under ett år. B) Endast i följande fall må
svedj ning, efter förutgången syn af någon länets jägeribetjent och erhållet
tillstånd af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande samt under den
förstnämndes tillsyn, verkställas: «) för odling af kärr- och moss-jord
till åker och äng; b) å till trakthuggning (indelad?), mosslupen och
afverkad skogsmark för mossas uppbränning och befordran af skogens
fortskyndade återvext.»

3) En prest i Sunnerbo kontrakt, Wexiö stift, har (38 v.) anmärkt, att borttagande
å alla boställets beteshagar af alla barrträd, för att befordra dels löfskogens
tillvext och dels betets förbättring, later sig flerestädes ej göra, nemligen der
antingen löfskog ej finnes eller beteshagarne bestå endast af ljungmark, hvarest
borttagandet af den möjligen befintliga barrskogen skulle både blifva en förlust på
nödig skogstillgång och en skada för betet genom den frihet, som derigenom bereddes
åt ljungens tillvext.

4) Presterskapet i Ostra härads kontrakt, samma stift, har (59 v.) ansett
böra stadgas: »Ängar rödjas för barrskog och hagar efter ortens sed och
boställets skogstillgång, bägge delarne såsom husrötebrist. Öfverflödig
löfskog må ock af synerätt till rödjning dömas, och må löftägten
i sådant fäll genom försäljning från gården betäcka rödj ningskostnaden,
i händelse öfverflödig löfskog finnes.»

5) Presterskapet i Vester Rekarne kontrakt, Strengnäs stift, har (86) ansett
stadgandet om fållande af barrträd i beteshagar fordra det tillägg: »så vida icke
särskilda förhållanden föranleda till undantag», ty på vissa boställen före -

157

komma beteshagar, bestående till eu del af berg, bevexta med barrskog, och varda
dessa höjder afröjda, kan på långliga tider ingen återvext förväntas, men väl bostället
få ett ödsligt utseende, helst om bostadshusen ligga nära eller hafva utsigt
deråt, utan att derföre något bättre bete erhålles.

6) Inom Linköpings stift är yttradt af: a) presterskapet i Domprosteriets
kontrakt (107 v.), att momentet bör utgå, ty boställshafvare må val snarare uppmuntras
att bevara än att föröda skogen, och svedjning å boställen är ett förgift;
— b) en prest i Norrköpings kontrakt (122), att svedjelands besående med gräsfrö
och infredande, såsom varande ett nytillkommet onus, bör ej kunna af synerätt
boställshafvare åläggas, utan må det stå hvar och en fritt att sådant verkställa
utan att för uraktlåtenhet härutaf kunna vid afträde till ersättning förbindas; —
och c) presterskapet i Norra Wedbo kontrakt (155 v.), att önskligt synes, det boställshafvare
berättigas att vid fållning, efter Landshöfdingens tillåtelse, få, såsom
lindring i rödjningskostnaden, låta bortföra grenar och toppar.

7) Derest oaktadt svårigheten att kontrollera, det svedjande''med varsamhet
verkställes, så att icke mulljorden dervid uppbränues, »lindrigt svedjande»
skulle finnas böra medgifvas i och för rödjning af ängar och beteshagar, har Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län (160) ansett vederbörandes
skyldighet att, innan sådan åtgärd vidtages, anmäla sig hos Kongl. Maj ds Befallningshafvande,
böra bestämdare uttryckas och momentet erhålla följande lydelse:

»Till följd af boställshafvares i § 28 inom. -2 stadgade skyldighet
att rödja ängar och beteshagar, böra der vexande barrträd efter hand
fällas samt till byggnadsvirke, gärdsel eller vedbrand vid bostället
användas; och må, sedan anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skett och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter inhemtade upplysningar
om markens beskaffenhet, funnit skäligt sådant tillåta, grenar
och ris efter de fälda träden varsamt brännas; skolande den sålunda
lindrigt svedjade marken med gräsfrö besås samt derefter i minst
2 års tid på ändamålsenligt sätt för kreaturens tramp och bett fredas.»

8) Af presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads stift, anföres (203 & 206),
att de boställen, hvarest grenar och ris få uppbrännas, böra en gång för alla bestämmas;
— att rödjning behöfver ske alla år på mindre arealer; — att det blefve
allt för tungt att inhägna ett par tunneland här, ett par der hvartenda år; — att
lika trakasserande är att hvarje år göra särskild ansökan hos Kongl. Maj ds Befall -

158

ningshafvande om grenars och qvistars förbränning; — och att detta bör för hvarje
ort eu gång för alla bestämmas, ja till och med för hvarje boställe, som inom
samma ort äro mycket olika.

9) Stadgandet, att marken skall i minst 2:ue års tid för kreaturens tramp
och bett fredas, har LandshöfdingeEmbetet i Elfsborgs län (327) funnit, om det
ock vore praktiskt och verkställbar!, i allt fall vara allt för strängt; och då kreaturen
icke kunna göra sjelfva sådden egentlig eller hufvudsaklig skada, torde stadgandet
icke vara erforderligt.

10) Presterskapet i Norra Möre kontrakt, Calmar stift (382 v.), anser stadgandet,
att Kong! Maj:ts Befallningshafvande skall förordna om uppbrännandet af
grenar och ris, böra försvinna och åt boställshafvaren öfverlåtas att bränna nedqvistade
grenar utan Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes särskilda anordning.

11) I likhet med hvad, 37 § i MilitieBoställsordningen den 23 Januari 1836
innehåller, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län (397 v.),
att jemväl innehafvare af eklesiastikboställe må tillstädjas att uti ängar och beteshagar,
vid skeende rödjningar till betets förbättrande, på föreskrifvet sätt anställa
svedjande utan Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes särskilda tillstånd dertill.

12) En prest i Medel-kontraktet, Wisby stift, anser (421 v.) föreskriften ej
böra efterlefvas, under yttrande: att i många, ja de flesta beteshagar finnes knappt
något enda löfträd; — att skulle då barrträden efter hand fallas, blefve ej allenast
all skog borttagen utan äfven gräsvexten förstörd; — och att samma förhållande
eger rum med en stor del ängar.

13) Af presterskapet uti nedannämnde 5 kontrakter, Hernösands stift, yttras
nemligen: a) Ångermanlands södra (433 v.), att omvägen med ärendets hänskjutande
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, såsom förenad med flera kostnader
för syner m. in., bör undvikas; och kan en sådan sakens behandling ej heller anses
synnerligen nödig, enär ju i alla händelser rödjandet jemte aflägsnande! af affallen
efter detsamma är för både boställshafvare och boställe i sig sjekt gagnligt och
nödvändigt; — b) Ångermanlands östra (436) och vestra (437 v.), att i den orten,
der röjdningar i anseende till beteshagarnes vidsträckta omfång årligen måste
verkställas, synes stadgandet om ärendets hänskjutande till Kongl. Maj ds Befallningshafvande
mindre behöfligt och lämpligt såsom endast medförande besvär och
kostnader för boställshafvaren; och då gräsvexten snarare tager skada derigenom,
att, om boställshafvaren underläte söka nämnde tillstånd, grenar och ris Ange

159

qvarligga och ruttna, än om detta afskräde genast blefve uppbrändt, hemställes,
huruvida icke ifrågavarande moment kunde borttagas eller åtminstone ett undantaggöras
för rikets norra eller i allmänhet mera skogbevexta orter; - <•) Medelpads
(462), att, då 28 § 2 mom. innehåller rörande ängens vård allt, som torde skäligen
erfordras, och 20 § likaledes nöjaktigt angifver, huru all skog, således äfven den å
äng vexande och till röjdning förfallna, skall och får användas, bör ifrågavarande
moment helt och hållet utgå och i stället stadgas: att, der behof af nya beteshagar
uppstår, må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, uppå boställshafvarens ansökning,
förordna, att å dertill tjenlig skogsmark träden fällas samt grenar och ris efter de
huggna träden varsamt brännas och den sålunda svedjade marken med gräsfrö
besås, hvarefter samma mark skall minst i 2:ne års tid på ändamålsenligt sätt för
kreaturens bett och tramp fredas; — och d) Jemtlands östra (473 v.), att stadgandet
om qvistars och barrs brännande är nog småaktigt; att, om nordanvinden behagar
nedlägga på slottern en och annan gran eller tall, hvilket ej sällan händer,
skall det då vara nödigt att, afvakta Kongl. Maj.ds Befallningshafvandes lof att få
bränna upp qvistarne, eller skola de, om detta nekas, då qvarligga till skada för
slottern; och att det derföre vore bättre föreskrifva, att qvistar och dylikt otygskall
uppbrännas eller från slotter och ängar bortskaffas utan särskildt lof dertill;
och har e) stiftets Consistorium (431) ansett sig, på de af presterskapet anförda
skäl, böra afstyrka, åtminstone hvad Norrland angår, stadgandet, att för brännande
af grenar och ris efter fälda barrträd Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bifall skall
inhemtas.

14) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län anser (484)
föreskrifterne äfven böra få af synerätt meddelas.

Yttranderne under punkterne 2 och 6 a) förtjena icke vidare uppmärksamhet,
såsom afseende svedjande af skog och mark i vidsträckt mening eller så kallade
svedjeland, hvilket stadgandet likväl icke rörer.

Framställningar äro i punkterne 1, 3, 9, 12 och 13 d) och c) gjorda om uteslutande
af stadgandet helt och hållet eller ock icke tillämpande deraf i vissa
orter, men kunna icke af Collegium i underdånighet understödjas, lika litet som
yrkanderne uti punkterne 6 b), om rättighet för hvarje boställshafvare att efter
eget behag beså och infreda svedjeland; — 6 c), om rättighet att såsom ersättning för
röjdningskostnaden få bortföra grenar och toppar; — och 8, om bestämmande en
gång för alla af de boställen, hvarest grenar och ris få uppbrännas.

160

Uti punkterne 4 och 13 c) äro nya stadganden föreslagne, angående det
förra: bortrödjande af löfskog, och det sednare: inrättande af nya beteshagar, men
Collegium anser löfskog ej böra få på sådant sätt förstöras och fråga om inrättande
af beteshagar böra af synerätt vid dess sammanträde handläggas; varande det i
5:te punkten yrkade tillägg öfverflödigt, då ärendet beror på vederbörlig pröfning.

Kongl. Maj:ts Befallniugshafvandes tillstånd bar i punkterne 10, 11 och 13
a), b) ansetts aldeles icke behöfvas, och dess befattning med ärendet har uti 7:de
punkten förmenats icke vara nog bestämdt uttryckt, bvilka åsigter icke kunna af
Collegium delas, hvaremot, och med anledning af hvad i 14:de punkten yttras,
Collegium tillstyrker införande efter ordet »må» af orden: »synerätt, om frågan vid
dess sammanträde väckes, men annars.»

2 mom.

1) Då kalhuggning skett på månget boställe till följe af boställshafvares
eller arrendators oförstånd, fattigdom eller girighet, har Pålman (18 och 20) ansett
böra stadgas: »Boställe med ringa skogstillgång får ej til! byggnader,
stängsel eller vedbrand kalhuggas.» -

2) Under ''anförande: att med skog bör väl hushållas, men för noggrann hushållning
visar erfarenheten vara verklig misshushållning; att många träd föråldras
och blifva derigenom dugliga till intet, knappast till bränsle; och att i täta
dungar uppvexa rankiga träd, som dels qväfvas i vexten, do ut och brista i stycken
utan att blifva till ringaste gagn, dels suga näringskraften från de vextligare och
således hindra deras snabbare vext, — har eu prest i Sunnerbo kontrakt, Wexiö stift
(34 v.), hemstält, om det icke kunde vara pastorerne tillåtet att göra sig till gagn det
sålunda af skogseffekter antydda, för hvilket all billighet syntes tala; och vore
han öfvertygad, att, om detta betingas och bifalles, skogen i sin helhet vinner betydligt
genom en sådan hushållningsmetod, under det att indelningshafvaren vinner
något genom den vård, han deråt egnar.

3) Af presterskäpet i Elfdals kontrakt, Carlstads stift, anföres (203 & 206),
att, om t. ex. man vid ett ganska litet, magert och frostigt boställe med ett par
hästar skall resa 1 å 2 mil bort i en utskog, som är 5,000, 10,000 tunneland vid
och bestående af otillgängliga fjell, der man måste bana sig väg milslångt genom
djup snö för att hemta hem om sommaren upplagda vindfällen m. m., så blir detta
ett så oerhördt arbete, att hela boställsafkastningeu för en prestman, som ej sjelf
kan eller får vara arbetskarl, reduceras till 0, ja till 00; — att såsom herreman

161

får han bekosta hela skörden och vida deröfver till arbetarne; — att skall han
nu tillika rensa hela den ofantliga skogsarealen, utan att få taga sitt husbehof af
skogsalster närmast, så blir han derpå ruinerad; — och att detta stadgande derföre
är aldeles overkställbart i Wermland, åtminstone bestämdt i största delen deraf.

4) En prest i Medel-kontraktet, Wisby stift, yttrar (421 v.), att, då boställshafvaren
måste vara jordbrukare, skall sköta åker och äng, samt derjemte är
ålagd årligen plantera träd, fordrar väl billigheten, att han får använda boställets
skog till nödiga redskaper för åkerbrukets skötande och deras reparationer, men,
såsom nu är föreslaget, är honom ej tillåtet att begagna den ens till skaft på en
yxa eller spade eller till bro öfver diken i åkrar eller till de ''broar öfver allmänna
vägar, lian är skyldig underhålla, under det allmogen eger rätt »utan särskilt
tillstånd» medtaga all skog, således äfven den af boställshafvaren planterade, till
reparationer å bostället.

5) I sammanhang med dess förslag till ändring af 1 inom. i denna § har
presterskapet i Medelpads kontrakt, Hernösands stift (462), ansett, att näst efter
ordet »förtorkade» bör införas: »samt de å nyupptagne beteshagar fälda.»

6) Presterskapet i Ångermanlands södra (433 v.) och Westerbottens tredje
(455) kontrakter, samma stift, har föreslagit, att eklesiastika boställens skogar
måtte ställas under uppsigt och vård af jägeristaten, dels till vinnande af säkrare
skydd mot åverkan, och dels för att fritaga själasörjaren från den nödvändigheten
att uppträda, tilläfventyrs äfven emot medlemmar af egen församling, såsom angifvare
och part i dylika mål, hvilket, så vida skogen ej skall blifva helt och hållet
ruinerad, maste i annat fall ofta ske, der en stor mängd af den lösa befolkningen
nedsatt sig i de vid kyrkan och grannskapet af bostället förlagda störa kyrkostäderne;
varande detta förslag af stiftets Consistorium (431) på det lifligaste förordadt.

Under åberopande af hvad vid 20 § anförts och af den i samma § tillstyrkta
förändring anser Collega™ detta moment böra lyda sålunda:

»Boställshafvare och pastoratsboer ega dels bäggedera, såsom i 20 § sägs,
till nybyggnad, och reparation, och dels den förstnämnde ensamt, till husbehof af redskapsvirke,
gärdsel och ved, använda boställets skog, dervid vindfällen och förtorkade
träd alltid först böra begagnas; åliggande boställshafvaren i öfrigt att med skogen»
etc. etc.

162

Någon annan ändring kan icke af (kollegium tillstyrkas i anledning af hvad
nu blifvit anmärkt.

3 inom.

1) Consistorium i Linköpings stift har (106), lika med presterskapet i Skärkinds
kontrakt derstädes (118 v.), gjort framställning, att större boställsskogar
böra på allmän bekostnad uppmätas och skogstjensteman lemna föreskrift om deras
vård och afverkan.

2) Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län har (157 v.),
med afseende å angelägenheten af en noggrann hushållning med skogen å eklesiastika
boställen, hemstält, huruvida icke ett, med föreskriften i 38 § af 1836 års
MilitieBoställsordning öfverensstämmande stadgande må införas derom, att vid boställen,
der betydligare skog finnes, densamma bör till trakthuggning indelas.

3) Ett tillägg af innehåll, att boställsskogen till ordnad skogshushållning indelas
och boställshafvaren berättigas använda årliga afverkningen, anser Eders
Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län (191 v.) nödigt.

4) Af presterskapet i Laholms kontrakt, Göteborgs stift, anföres (281 v.),
att på boställen, der större skog finnes, bör trakthuggning införas och den årligen
afverkade skogen, sedan nödig stängsel och ved aftagits, å offentlig auktion försäljas,
derefter af försäljningssumman bildas en kassa, som, efter afdrag af omkostnadertie
för skogens vård, förvaltas för att vid förefallande behof användas vid nybyggnad
och reparation till underlättande ena hälften af boställsinnehafvare^ och
den andra hälften af församlingens byggnadsskyldighet.

5) En prest i Hagunda kontrakt, Upsala stift (339 v.), har ansett, att å
hvarje boställe af första, andra och tredje klassen tjenlig jord för skogshushållningbör
afskilja^ och till trakthuggning indelas samt den årliga afverkningen, såsom
merändels hittills, blifva till nytta för boställshafvaren först och sedan för församlingens
byggnadsskyldige vid prestgård, men öfverskottet blifva boställshafvarens
enskilda inkomst.

6) Af en prest i Medel kontraktet, Wisby stift, föreslås (422 v.) stadgande
af förbud mot löftägt å träd, som ej hunnit en höjd af 20 fot. *)

Det i 6:te punkten föreslagna förbud beträffande löftägt utgör ej föremål för
stadgande i en Boställsordning.

*) Se omröstningsprotokoll A, 37:o.

163

Öfriga anmärkningar förfalla till följd af den nya Skogsordningen; och torde
momentet numera böra erhålla följande lydelse:

»Hvad i (ifrigt skogen angår är i Kongl. Förordningen angående hushållningen
med de allmänna skogarne i Riket af den 29 Juni 1866 stadgadt.»

Detta moment bör blifva det fjerde i ordningen, i händelse 31 § 1 inom.,
såsom dervid tillstyrkes, till denna § öfverflyttas och bör då deruti blifva det tredje.

§ 31.

1 mom.

1) Från Linköpings stift är yttradt af: a) presterskapet i Bergslags kontrakt
(128 v.), att momentet bör utgå; — b) en prest i Norrköpings kontrakt (122), att
trädplantering, såsom varande ett nytillkommet onus, ej bör kunna af synerätt boställshafvare
åläggas, utan må det stå hvar och en fritt att sådant verkställa, utan
att för uraktlåtenhet häraf kunna vid afträde till ersättning förbindas; — och c)
en prest i Ydre kontrakt (145 v.), att kring alla åkrar och ängar på slättlandet
bör salix fragilis planteras till vedbrand och löftägt, ett trädslag, som befordrar
gräsvext och icke skadar säden, endast något litet försinkar hennes mogning.

2) Af presterskapet 1 Vestra Dals kontrakt, Carlstads stift (233), anföres:
att, om detta, sa högt åt behofvet påkallade stadgande skall, med framgång och
utan att för boställshafvare blifva för mycket betungande, kunna tillämpas, bör
dessförinnan utfärdas eu ny hägnadsförordning, som upphäfde all stängselskyldighet,
men ålade hvar och en att ovilkorligen vårda egna kreatur samt ansvara för den
ohägnad, de göra; — att det är för mycket fordradt, att boställshafvaren å en
skoglös ort, hvarest hägnadsvirket genom inköp och långväga frakt fäller sig dyrt,
skall först omhägna sin betesmark för att hafva vård om egna samt sedan sin
skogsplantering för att derifrån utestänga andras kreatur; — och att, innan en ny,
mera radikal hägnadsförordning kommer till stånd, är i skogsplanteringsväg icke
mycket att hoppas eller fördra.

3) Efter ordet »träd» anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens
län (319) böra tilläggas: »eller med skogsfrö beså en viss areal.»

4) Presterskapet i Svartsjö kontrakt, Upsala stift, anser (359 v.) ändamålsenligare
vara, att på en skoglös ort plantera barrträd, än ek, lind, lönn eller andra
träd, så vida icke hela momentet, såsom för boställshafvaren särdeles betungande,
torde kunna utgå.

164

5) Af presterskap^ i Westerbottens tredje kontrakt, Hernösands stift, aumäles
(455), att momentet ej behöfver å den orten tillämpas, men så mycket mer
omsorg bör egnas åt ungskogens vård antingen genom jägeristaten eller genom
antagen skogvaktare.

Stadgandet har ansetts böra utgå, punkterne 1 a) och 4, eller ock icke
tillämpas förr, än eu ny hägnadsförordning utfärdats, punkten 2, eller i en viss ort,
punkten 5, men detta kan icke af Collegium tillstyrkas, lika så litet som yrkandet
i punkten 1 b), att det må bero på hvarje boställshafvares behag att plantera eller
icke; och anser Collegium så speciella bestämmelser, som i punkterne 1 c), om
salix fragilis, och 4, om barrträd, icke lämpliga att i en Boställsordning införa.

Häremot finner Collegium, med anledning af hvad i 3:dje punkten anmärkes,
i momentet böra tilläggas dels efter ordet »slag» orden »eller ock dertill utså frö»,
och dels efter ordet »planteringar» orden »och sådder.»

I öfrigt och på det alla föreskrifter, som med skogen hafva sammanhang,
må i eu § förekomma, anser Collegium detta moment böra till 30 § uppflyttas och
31 § således komma att bestå endast af ett moment, det nuvarande andra, hvilket
handlar om torfmosse och således ett särskild! ämne.

§ 32.

1) Större delen af presterne i Konga (40) och en prest i Upvidinge (48)
kontrakt, Wexiö stift, hafva ansett böra stadgas: att indelningshafvare icke må
tillförbindas ansvara för annan stängsel än den i rågångarne samt emellan ut- och
in-egor, men få den andra sig tillgodoräknad vid afträdet efter dess beskaffenhet;
varande af de förre särskilt tillagdt, att ingen anmälan om borttagande af det
sednare slaget stängsel behöfver hos Kougl. Maj:ts Befallningshafvande göras.

2) Consistorium i Linköpings stift har (106) funnit förtjent af afseende presterskapets
i Dals kontrakt (110) framställning om införande i denna § af det
stadgande: att å orter, der tillgång på stängselvirke saknas, vallhjon må begagnas
och boställsinnehafvaren, mot skyldighet att hålla vallhjon, befrias från ansvar och
ersättning för de gärdesgårdar, han emottagit så väl vid rågångar som emellan inegor;
börande frågan härom utan vidare omgångar öfverlemnas till afgörande af
synerätten, som är bäst i tillfälle att på stället pröfva förhållandet, hvarefter, om
så skulle anses nödigt, synerättens åtgörande i detta fall underställes Kongl. Maj:ts
Befällningshafvandes stadfästelse.

165

Till stöd för denna framställning har dels åberopats det särskilda förhållande,
som i orten eller trakten kring staden Wadstena eger rum deruti, att den är skoglös,
så att stängselvirke icke är tillgängligt annorstädes än på flera mils afstånd,
stundom endast från Westergötland, hvarföre i de sednare åren samtlige innehafvare
af den till staden hörande jord sett sig nödsakade upphöra med gärdesgårdars
hållande och att i stället begagna vallhjon för grödans fredande, hvilken åtgärd
äfven närgränsande hemmansegare ur samma skäl påyrkat; — och dels i allmänhet
anförts, att bibehållande af de kostsamma och skogsödande gärdesgårdarne
är ej önskvärdt, då kändt är hvilken skada höstsäden lider af de vid gärdesgårdarne
samlade snödrifvorna, förutan svårigheten att vid gärdesgårdarne uppgräfva
och underhålla nödiga diken, vid hvilket förhållande tiden synes vara inne, att nu
gällande stadgar om stängsel upphöra, der de ej äro tillämpliga, och att i sådant
fall en afträdande boställshafvare befrias från skyldigheten att ersätta de gärdesgårdar,
han emottagit, helst han annars skulle komma att bekosta både hägnad
och vallhjon, och en efterträdare ej bör åläggas fullgöra hvad, företrädaren ej
mägtat åstadkomma.

3) Presterskapet i Ölands Medel-kontrakt, Calmar stift, har (393 v.) ansett
ansvaret för hägnaden böra endast sträcka sig til! odalmurar, afloppsdiken och
upprensande af diken kring årets besådda laglott.

T anledning af anmärkningen under punkten 2 bör erinras, dels att, jemlikt
Kongl. Förordningen den 31 Januari 1815 och Collegii kungörelse den 17 Oktober
samma år, hvilka författningar, enligt 18 § i Kongl. Förordningen den 21 December
1857, ännu äro gällande, hägnad kan och får på annat sätt än genom uppförande
af virke åstadkommas, och dels att uti 1 § af sist åberopade Förordning äfven
vallning är tillåten såsom.medel till egors fredande från skada af hemdjur, derom
något särskilt stadgande icke behöft införas i denna §, som endast afser skydd
för egor på annat sätt eller genom de åtgärder, som till hägnad i egentlig mening
äro att hänföra.

Anmärkningarne i lista och 3:dje punkterne förtjena icke heller afseende,
då hägnad måste upprättas och underhållas, hvarest den »nödig finnes», äfven om
sådant inträffar på de ställen, som enligt dessa punkter borde undantagas, och
icke ringaste skäl är för handen att i fråga om behofvet deraf och ersättning derför
meddela olika föreskrifter för eklesiastika och för andra boställen.

166

1 inom.

1) Då så kallad inre hägnad är en sak, som beror af hvars och ens åsigter
om ändamålsenlighet och behof deraf, har en prest i Sunnerbo kontrakt, Wexiö
stift (58 v.), ansett den böra, hädanefter som hittills, öfverlemnas åt boställsinnehafvarens
godtfinnande och ej kunna honom lagligen åläggas, dock med vilkor, att
sådan, der den finnes vid laga af- och till-trädessyn, ej får borttagas, utan skall
orubbad qvarstå mot skälig ersättning af efterträdare, om så lagligt äskas och af
synerätt pröfvas.

2) Presterskapet i Östra härads kontrakt, samma stift, har (59 v.) föreslagit, att
orden: »eller sådan stängsel, som icke är i egoskilnad mot annan egendom
uppförd» må förändras till: »mellan äng och åker, mellan dessa och
betesmark samt ömse sidor om allmän väg, som genomlöper inegor»;
varande härvid anfördt: att fördelningen af åkrar, ängar och utmark må vara
boställshafvarens ensak; att det må vara hans skyldighet, att dessa egor äro från
hvarandra skiljda genom hägnad, äfvensom att frånstänga allmän väg från inegor;
och att tydligt är, det vid vexelbruk vallar med artificiella fodervexter räknas
för åker.

3) Från Strengnäs stift förekommer: a) presterskapet i Domprosteriets
kontrakt (68 v.) har yttrat, att, ehuru gällande stängselförordning ingenting stadgar
om inre hägnad, torde dock, såsom Collegium föreslagit, någon bestämmelse
derom i en Boställsordning böra intagas, enär i motsatt fall nödiga hägnader kring
beteshagar m. m. kunde af en boställshafvare vanvårdas; hvaremot det vore särdeles
önskligt, för bevarandet af boställets skog, om, i stället för stadgandet, att
inre hägnader skola vidmagthållas i laggildt skick, hvilket obestämda ord vanligen
tydes efter det i hvarje ort brukliga stängselsättet, boställsinnehafvare vore för
hvarje anmärkning fredad, så snart inre hägnader, der de nödiga finnas, äro, i likhet
med hvad 19 § i gällande stängselförordning omförmäler, uppförda så, att de utestänga
större kreatur, hvilket medgifvande icke heller synes stå i strid med rneranämnde
förordning; — b) 2:ne prester i Rumla kontrakt (94 & 96) hafva föreslagit
den förändring, att all inre hägnad, såsom icke i allmän lag anbefald, betraktas
och behandlas såsom öfverloppsbyggnad, helst det ju är obilligt ålägga boställsinnehafvare
underhåll af en mängd gärdesgårdar, dem lian, till följd af ett förändradt
skiftesbruk, ej behöfver, hvaremot han, om de äro behöfliga, gerna underhåller
dem för egen fördels skuld och utan lagens tvång, likasom ock en efter -

167

trädare villigt köper denna öfverloppsbyggnad; — och c) presterskapet i Edsbergs
kontrakt (100) har anfört, att stängselskyldigheten icke bör hafva större utsträckning,
än nådiga Förordningen den 21 December 1857 föreskrifver, enligt hvilken
förordning, såsom densamma af synerätter i orten tillämpas, boställsinnehafvare
är helt och hållet befriad från all annan stängselskyldighet än i egoskilnad.

4) Presterskapet i Domprosteriets kontrakt, Linköpings stift, har (107 v.)
ansett momentet böra lyda: »Boställshafvare svarar blott för rågångshägnad
er.»

5) Presterskapet i Södra Wadsbo kontrakt, Skara stift, har (180 v.) ansett
momentet böra utgå, och presterskapet i Wäne kontrakt, samma stift, har (166 v.)
protesterat mot den föreslagna skyldigheten att hålla inre hägnader, under yrkande,
att det må bero på boställshafvares eget godtfinnande att dem hålla eller icke, till
stöd hvarför anföres, att priset på skogseffekter i sednare tider stigit betydligt, i
synnerhet på slättbygden inom stiftet, hvars största del ock är slättbygd; — att
efter all sannolikhet blifver det i en nära framtid icke blott ganska svårt, utan
nästan omöjligt att fa köpa nödiga skogseffekter till de ännu i lag föreskrifna
yttre eller i egoskilnad varande hägnader; — att dessa efter öfverenskommelse
allt mera borttagas pa slättbygden, dertill nöden tvingar; — att snart blifver det
för boställsinnehafvare en deras förmåga öfverstigande börda att fullgöra den i lag
föreskrifna skyldigheten att hålla yttre hägnader; — och att det då icke är rimligt
att föröka bördan medelst ny föreskrift om inre hägnaders hållande.

6) Af presterskapet i Nordmarks kontrakt, Carlstads stift, är (220) yttradt,
att momentet bör helt och hållet utelemnas, ty inre hägnader hafva förut icke
varit i lag särskildt föreskrifna och synes dertill nu mindre skäl vara enligt Kongl.
Stängselförordningen den 21 December 1857, som åsyftar, att, så vidt möjligt,
minska eller alldeles borttaga de skogsödande gärdesgårdarne.

7) LandshöfdingeEmbetet i Elfsborgs län anser (327) det böra vara boställshafvare
obetaget att, utan något särskildt tillstånd, borttaga eller bibehålla inre
hägnad, hvars uppförande följaktligen icke må såsom skyldighet honom åligga.

8) Föreskrift om gärdesgårdar inom egorna anser presterskapet i Svartsjö
kontrakt, Upsala stift (359 v.), temligen onödig, då detta naturligtvis bör vara boställshafvarens
ensak; — och presterskapet i Helsinglands vestra nedre kontrakt
(374 v.), samma stift, hemställer, huruvida en kostsam syn skall vara nödig för att
få borttaga en stängsel emellan inegorna, hvilken, då den först upprättades, var

168

nödig, sedan under andra förhållanden blifvit onödig, till och med menlig, och om
icke utlåtande af ekonomisk besigtning ensamt är tillräckligt.

9) Af LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län anföres (412 v.), att, då boställshafvare
kan, i den ordning Kongl. Förordningen den 21 December 1857 stadgar,
med sina grannar öfverenskomma om hägnads borttagande i egoskilnad, synes det
icke vara lämpligt eller med nyssnämnde förordnings syfte förenligt att vid en boställshafvare
fästa något slags åliggande att uppföra och vidmagthålla inre hägnader,
utan borde det väl på hvarje innehafvares egen uppfattning, om det för
honom nyttigaste sättet att bereda egofrid mot egna djur, få bero, om och i hvad
mån dylik stängsel skall uppföras; — att den förstomförmälda förmånen skulle
förlora sin väsentliga betydelse, om skyldigheten att uppehålla inre hägnader skulle
såsom regel qvarstå; — att väl åsyftar förslaget att medelst öfverlemnande till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af pröfningen, huruvida inre hägnad, som boställshafvaren
önskar borttaga, fortfarande skall vidmagthållas eller icke, bereda en
möjlighet för boställsinnehafvare!! att undslippa eller vinna lindring i denna byggnadsskyldighet,
men, utom det att genom de ständigt nya ärenden, som till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes behandling öfverlemnas, göromålen hos länsstyrelsen
redan vuxit till en sådan betydenhet, att deras oafbrutna gång icke längre torde
medgifva någon ytterligare tillökning, synes lämpligheten af den föreslagna utvägen
i allt fall ganska tvifvelaktig; — att, om emellertid stadgandet i förslaget skulle
till sitt hufvudsakliga innehåll vinna Eders Kongl. Maj:ts godkännande, torde likväl
redaktionen böra något förändras, så att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke
bemyndigas att tillåta borttagandet af hägnader, som finnas »nödige»; — och att
förslaget lemnar också obestämdt på hvem pröfningen i första hand beror, huruvida
en inre hägnad skall anses »nödig» eller icke.

10) Consistorium i Wisby stift anser (417), att borttagande af inre hägnad
bör, om fråga derom vid laga af- och till-trädessyn väckes, kunna af synerätten
medgifvas, utan att särskild anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande göres
och särskild undersökning förordnas.

11) Af presterskapet i Medelpads kontrakt, Hernösands stift (462 v.), yttras:
att inre hägnad räknar ej sällan sin uppkomst från boställshafvares egendomliga,
om än oförkastliga jordbrukssätt och kan äfven stundom härledas från okunnighet,
utan att det derföre alltid torde för synerätt eller annan vederbörande vara så lätt
funnet att bestämma dess absoluta nödighet eller onödighet; — att sådan hägnad,

169

utom det att den under olika tider kan vara gagnlig än här och än der på boställsjorden,
kan ock ändamålsenligt uppföras, utan att på långt när erfordra den varaktighets
betryggande skogsåtgång, som »laggildt stånd» förutsätter; — och att
vid öfvervägande häraf, med ändring af momentet, bör stadgas: inre hägnad eller
sådan stängsel, som icke är i egoskilnad mot annan egendom uppförd, kåfve boställshafvare
magt att efter eget skön hälla eller borttaga.

12) Då utvecklingen af jordbruket och deraf föranledt förändradt brukningssätt
ofta medför nödvändigheten att borttaga eller flytta inre hägnader, men de i
detta moment omförmälda undersökningar, till följd af dermed förenade kostnader
och besvär, måste inverka hämmande på de anordningar till häfdens förbättring,
som en företagsam, men mindre bemedlad boställsinnehafvare eljest kunde velat
vidtaga, synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län (479 v.)
för ändamålet vara tillfyllestgörande, om stadgadt blefve, att, der vid till- och afträdessyn
tillträdare påyrkade, att af afträdaren emottagen, men borttagen eller
flyttad gärdesgård skulle återupprättas eller återflyttas, och synerätt pröfvade sådant
för boställets rätta bruk nödigt, afträdaren i sådant fall skulle vara skyldig
att för hägnaden godtgöra tillträdaren; och borde, till nödig reda härutinnan, syneinstrumentet
alltid innehålla tydlig och noggrann beskrifning öfver hägnadernes
längd och läge, så att vid hvarje ny syn med lätthet kunde utrönas de förändringar,
som kägnaderne sedan föregående syn undergått.

13) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län (484) anser
föreskrifterne böra få äfven af synerätt meddelas.

14) Stadgandet bör, efter presterskapets i Sala kontrakt, Westerås stift,
tanka (541), helt och hållet utgå af skäl, att orden »der den nödig finnes»
gifva anledning till tvistighet^- emellan af- och till-trädare; och bör en boställshafvare
hafva frihet att på sina inegor uppföra gärdesgård, der den bäst behöfves,
utan att vara bunden af några lagstadganden.

Då i punkten 3 a) ansetts, att stadgandet är behöfligt, bär eu fullkomligt
motsatt åsigt, eller att det bör utgå och på boställshafvares behag få bero
att hålla eller icke hålla inre hägnad, deremot yttrats i punkterne 1, 3 c), 4, 5, 6,
7, 8, 9, 11 och 14 samt i viss mån äfven i punkten 12; men härå kan Collegium,
som funnit stadgandet nödigt i den Civila Husesynsordningen enligt underdåniga
utlåtandet den 18 Mars 1859, icke tillstyrka nådigt afseende.

Begreppet af inre hägnad är i momentet tillräckligt antydt utan behof af en

170

sådan redaktionsförändring, som i punkten 2 föreslås, och anmärkningen i punkten
3 a) emot uttrycket »laggill stånd» förtjenar icke vidare uppmärksamhet, lika
litet som förmenandet i punkten 3 b), att inre hägnad bör som öfverloppsbyggnad
betraktas.

Uti 9:de punkten anmärkes, dels att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, om
befrielse från den stadgade pröfningen icke kan erhållas, åtminstone icke må bemyndigas
tillåta borttagandet af hägnader, som finnas »nödiga», och dels att obestämdt
är på hvem pröfningen i första hand beror, huruvida en inre hägnad skall
anses »nödig» eller icke, hvilka anmärkningar synas Collegium sakna all grund.

Den i slutet af punkten 12 föreslagna föreskrift om innehåll af syneinstrument,
beträffande hägnadens längd och läge, torde vara öfverflödig.

Blott en undersökning och icke, såsom i punkten 8 förmenas, eu kostsam
syn är afsedd; och innefattar stadgandet icke något hinder för, att undersökningen
kan försiggå vid ekonomisk besigtning, när sådan af annan anledning
förrättas.

Med godkännande af hvad i punkterne 10 och 13 yttras anser Collegium,
att frågan äfven må af synerätt afgöras, och tillstyrker derföre underdånigst, att
orden »göte derom anmälan» förändras till: »må sådant af synerätt prof vas, om frågan
vid dess sammanträde väckes, men annars bör ärendet anmälas.»

3 mom.

1) Den ersättning, som skall af synerätt fördelas på framtid för verkstäld
stängsel, synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län (191 v.)
böra utgå under de 10 första åren.

2) Den bestämda tiden af 20 år anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Westerbottens län (319) böra inskränkas till högst 10 år, helst en dylik stängsel
ej lärer ega bestånd under längre tid.

Dessa anmärkningar finner Collegium icke böra till ändring i förslaget
föranleda.

§ 33.

1) Boställshafvares skyldighet att efter hand uppodla gräslindor inom åkergärden
synes Palman (20) kunna, under nuvarande jordbruksförhållanden, saklöst
utgå.

2) Att inom åkergärden efter hand borttaga sten och stenrösen finner pre -

171

sterskapet i Vester Rekarne kontrakt, Strengnäs stift (86 v.), väl med rätta böra
åligga en boställsinnehafvare, dock att sådant, der mycken stenbunden mark finnes,
ej tillförbindes en boställshafvare ensam, utan fördelas på flere följande, hvilket
väl ock är författningens mening; hvilken tanka hufvudsakligen delas af presterskapet
i Öster Rekarne kontrakt, samma stift (88 v.), som anmärker, att borttagandet
ej må åläggas inom allt för kort tid, utan få ske småningom, helst i annat
fall kunde hända, att hela kostnaden drabbade en enda boställsinnehafvare, hvilket
vore högst orättvist, i synnerhet som åkerjorden vid många boställen är mycket
stenbunden.

3) Presterskapet i Bergslags kontrakt, Linköpings stift, har (128 v.) ansett
§:n böra utgå, hvaremot en prest i Norrköpings kontrakt, samma stift (122), anmärkt,
att uppodling af gräslindor och borttagande af stenrösen, såsom varande
nytillkomna onera, ej böra kunna af synerätt boställshafvare åläggas, men det få
stå hvar och en fritt att sådant verkställa, utan att för uraktlåtenhet härutaf kunna
vid afträde till ersättning förbindas.

4) Då de häruti omförmälda förbättringar å boställets egor komma efterträdare
till godo, och till uppmuntrande af sådana, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Norrbottens län (191 v.) kostnaden derför böra fördelas på högst
20 är från den dag, tillstånd till arbetet af synerätt erhållits.

5) Boställshafvaren bör, efter presterskapets i Svartsjö kontrakt, Upsala
stift (360), tanka, njuta ersättning för odling af oländig mark och stenbrytning m.
m. att fördelas på 20 år, om den ej på annat sätt kan erhållas; — och presterskapet
i Helsinglands vestra öfre kontrakt, samma stift (376), anser, att de boställshafvaren
i denna § ålagde skyldigheter böra på bestämdt antal år fördelas.

Icke någon af dessa anmärkningar finner Collegium förtjena afseende.
Stadgandet angår, på sätt vid jemförelse med den påföljande 34 §:n nogsamt synes,
endast smärre, mindre betydliga odlingsåtgärder, som äro nödvändiga, men icke af
beskaffenhet att böra till någon ersättning derför på ett eller annat sätt föranleda.

§ 34.

1) Den i §:n föreslagna proceduren synes 2:ne prestera Ostbo kontrakt,
Wexiö stift (53 v. & 54 v.), förorsaka så många onödiga omgångar och stor kostnad,
att den väl svårligen kan tillämpas i andra fall, än der odling af särdeles stor
omfattning kommer i fråga, hvilket väl ock lärer vara förslagets mening; och hafva,

172

utgående från den åsigten, att ju enklare en procedur är, desto lättare är ock
kontrollen öfver densamma, desse prester hemstält, om ej i afseende på nyodlingar,
särdeles af mindre omfång, såsom 2 it 3 tunneland, det vore lämpligare att så förfara,
som enligt 1836 års prestmötes, af Kortgl. Maj:t stadfästade beslut sker i stiftet
eller att nyodling, för hvilken ersättning äskas, uppmätes, synes och värderas af
två eller tre i jordbruk kunnige män, hvilken syneförrättning sedan underställes
nästkommande ekonomiska besigtning.

2) Af presterskapet i Wista kontrakt, samma stift, är (63) anmärkt, att
den i §:n föreskrifna, vidlyftiga och kostsamma proceduren torde afskräcka
mången boställsinnehafvare från nyttiga odlingsföretag.

3) Presterskapet i Ostra härads kontrakt, samma stift, har (59 v.) såsom
anmärkning emot 10 mom. (ehuru det rörer §:n i sin helhet) framstäf, att dels den
dryga kostnad, som beredande af rätt till nyodling föregår, och dels brist på
amorteringsrätt förlama odlingsföretag och förbättring i synnerhet på mindre boställen,
hvarföre föreslagits det stadgande: »mindre odlingsföretag, som icke
sammanlagda öfverstiga 500 Rdr rmt på lista och 2:dra klassens boställen
samt 250 Rdr rmt på öfriga boställen, verkställe boställshafvaren
efter socknens gode mäns syn och värdering och åtnjute 10 års
amortering, räknadt, från det år, odlingen bär första skörd. Amorteringsskillingen
må icke beräknas högre än 50 Rdr rmt för så behandlad
och beskaffad odling.»

4) Consistorium i samma stift (28 v.) har äfven för sin del önskat, att
enklare och mindre kostsamma åtgärder kunde stadgas, men ansett de öfverklagade
olägenheterne förminskas väsentligen genom stadgandet i 4 mom., att kostnaden
äfven för de förberedande åtgärderne skall till godtgörande på vissa, högst 50 år
fördelas.

5) Presterskapet i Nyköpings östra kontrakt, Strengnäs stift, har (78) föreslagit
ett stadgande af innehåll, att, om innehafvare genom flyttning eller frånfälle
lemnar odlingsföretag, hvars nytta utaf auktoriteterne godkännes, bör ersättning
utgöras i mån af den kostnad, som på arbetet blifvit nedlagd, efter synerättens
bepröfvande.

6) Inom Linköpings stift har anförts af presterskapet a) i Lysings kontrakt
(154 v.), att stadgandet i denna § är förenadt med så många omgångar och besvär,
att detsamma torde betaga en boställshafvare all lust att göra förbättringar

173

vid sitt boställe, hvarföre lian borde ega rätt att, utan någons hörande, verkställa
odling a sådan mark, hvaraf han löga eller alls ingen nytta annars kan draga,
hvilket ju i alla händelser blitver en vinst för bostället; men, vill han deremot
odla annan mark, bör han dertill utverka sig vederbörlig tillåtelse; och synas frihetsår
för odlingar vara ett ingrepp i det allmännas rätt; — och b) i Norra Wedbo
kontrakt (155 v.), att vid större odlingar äro nog sådana vidlyftiga åtgärder nödvändiga,
men vid mindre eller något obetydligare iordningställande af odaljorden
till rimligare figurer kunna dessa åtgärder enklare företagas, såsom att en nämnd af
i kontraktet boende, i landtbruk kunnige prester kan, med ledning af de i §:n
gifna föreskrifter och med biträde af för länet antagen agronom, kostnadsfritt taga
ett sådant arbete i skärskådande och bedöma dess kostnad, hvilken sedermera
varder under 20 års tid amorterad.

7) Några prester i Fryksdals kontrakt, Carlstads stift, hafva (210 v.) ansett,
att den icke obetydliga kostnad, som skulle genom de föreslagna föreskrifterne
uppkomma, kan och bör undvikas såsom hinderlig för dylika företag, hvilka i
stället borde uppmuntras, hvarföre rättighet till pröfning och afgörande af sådan
fråga må tillerkännas synerätt, som vid af- och till-trädessyn eller ekonomisk besigtning
kan densamma afgöra.

8) De föreslagna åtgärderne för att vinna rätt till odlingsersättning synas
presterskapet i Kinds kontrakt, Göteborgs stift (261 v.) komma att medföra så
dryga omkostningar, att de afskräcka hvarje mindre bemedlad boställshafvare från
försök att på sadant sätt förbättra sina innehafvande boställen, hvarföre hemställes,
huruvida icke, när faststäld karta med beskrifning öfver bostället redan finnes, det
vore för ändamålet tillräckligt, om af Kong]. Maj:ts Befallningshafvande förordnad
kronobetjent, åtföljd af Consistorii- och pastorats-ombud, besigtigade den till odling
föreslagna och å karta utlagda oländiga marken, hvarefter instrumentet deröfver,
åtföljdt af eget utlåtande, till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande insändes.

9) Utan hinder af här förekommande stadgande!!, hvilka synbarligen afse
odlingar af betydligare omfång, torde, efter LandshöfdingeEmbetets i Elfsborgs län
(327) tanka, boställsinnehafvare böra uttryckligen berättigas att, utan föregången
anmälan och tillstånd, verkställa odlingar å boställets utmark, likväl så att han i
detta fäll icke är berättigad att betunga efterträdare medelst kostnadens fördelning
på flera år.

10) Presterskapet i Norra Möre kontrakt, Calmar stift, anser (382 v.) ända -

174

målet med denna § ovedersägligen vara att befordra ett boställes förbättring genom
verkstälda odlingar och i så måtto är visst intet att deremot invända, men genom
stadgandet i 4 mom. synes det åsyftade ändamålet snarare motverkas än befordras,
ty, då det helt och hållet beror på Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes pröfning att
odlingsansökningen bifalla eller afslå, och då de icke obetydliga kostnader, de förberedande
åtgärderne medföra, måste drabba boställshafvaren, lärer väl denne
mera än en gång betänka sig, innan han går i befattning med någon odling, då
han ingen säkerhet har att få fullfölja den och således alltid löper fara att icke få
de för förberedelserne betydliga kostnaderne ersatta; utan kunde man väl tilltro
en boställshafvare både så mycken urskiljning och så mycken månhet om eget väl,
att han icke företager någon annan odling än den, som länder honom sjelf till
fördel och bostället till förbättring, samt derföre låta det bero på .honom allena att,
sedan han iakttaget hvad 1, 2 och 3 momm. föreskrifva, odlingen företaga utan
förhinder af någon embetsmyndighet.

11) Boställshafvare anser Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i Calmar
län (398) böra befrias från de föreskrift^ åtgärderne för det fall, att han ej vill
mot blifvande efterträdare väcka ersättningsanspråk för odlingskostuaderne.

12) Af LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län anföres (413 v.), att det i
§:n föreslagna stadgandet torde få antagas afse det fall, att boställshafvare önskar
att få kostnaden för en odling, som han ämnar verkställa, fördelad på flera år, på
sätt 5 mom. jemväl antyder, men, då emellertid föreskrifterne, sådane de förekomma,
skäligen torde kunna föranleda till den uppfattning, att odling af »oländig
mark», äfven om boställshafvaren icke fördrar, att kostnaden på flera år fördelas,
likväl icke skulle få företagas utan sådana föregående åtgärder, som äro omförmälda,
och det säkerligen ofta skulle utgöra ett hinder för en sådan nyttig jordens
förbättring, särdeles då mindre fält äro i fråga att bearbetas, om dermed alltid
skulle vara förenade sådana omgångar och kostnader, hvartill den föreslagna besigtningen
och uppmätningen skulle föranleda, har LandshöfdingeEmbetet trott det
vara angeläget, att här otvätydigt utmärktes, att den föreslagna anmälan hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande erfordras endast i det fall, att boställshafvaren ville på
flera år låta fördela odlingskostnaden.

13) Som boställsinnehafvare icke skäligen må förmenas, att, utan särskildt tillstånd,
på egen bekostnad vid bostället uppodla oländig mark, anser Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län (426) uttryckligen böra utsättas, att

175

föreskrifterne i denna § komma att tillämpas endast i det fall, att boställsinnehafvare
vill påyrka odlingskostnadens fördelning till godtgörelse på vissa år.

14) Presterskapet i Medelpads kontrakt, Hernösands stift, har (462 v.) anmält
sig hysa motsatt åsigt om sättet för godtgörande af odlingar och anfört: att
det är visserligen sannt, att medelst 50 års amorteringstid utgiftstungan mindre
strängt drabbar dem, som få densamma i första hand vidkännas; — att dermed äro
uppodlare^, med andra ord afträdarens, rätt och bästa skäligen tillgodosedda; —
att likväl, då ifrågavarande odlingar antagligen icke kunna företagas af andre boställshafvare
än de, Indika redan ega eller med visshet snarligen motse ekonomiskt
oberoende, en mer eller mindre obemedlad efterträdare lätteligen kan, endast genom
det åliggandet att öfvertaga nyodling och erlägga amorteringskostnaden, iråka
ohjelpligt obestånd, helst sedan hvarjehanda andra kostnader vid eklesiastika boställen,
som förut af innehafvaren för tillfället fått gäldas, numera med fullgiltiga
skäl blifvit till amortering på viss tid utstälda; —- att med tillämpning af hittills
gällande föreskrifter efterträdares bästa varit behörigen beaktadt, under det företrädarens
rätt till ersättning för odlingskostnaden till fullo skyddats; — och att,

om än anses kan, att dervid efterträdares bästa i så måtto eftersatts, att flere af

dem lång tid måste undvara den stundom ej obetydliga vidd, som under frihetsår
upplåtits, har dock dermed aldrig händt och kan aldrig hända något annat eller
värre, än att ett boställe är bättre och ett annat sämre eller ock att ett och

samma boställe en tid är sämre och en annan tid blir bättre; varande, på grund af

hvad sålunda anförts, den önskan uttalad, att hittills gällande föreskrifter, rörande
nyodlingar å eklesiastika boställen och odlingskostnadens ersättande, må allt framgent
fortfara, med endast de förändringar, som Eders Kong! Maj:ts visa ompröfvande
torde finna af förändrade tidsförhållanden och andra tillkomna omständigheter
föranledda.

Hvad i sistnämnde punkt anförts har icke kunnat rubba Collegii öfvertygelse,
det vid ersättning för odling metoden, att genom årliga afbetalningar inom vissa
bestämda år godtgöra primitiva ersättningssumman, eger företräde framför den hittills
i allmänhet påbudna eller genom tilldelande af frihets- och besittnings-år, på
sätt ock Presteståndet redan den 8 Februari 1845 föreslagit och Collegium förut
i dess underdåniga utlåtanden den 27 Mars 1850 och den 30 Mars 1865, sid. 133,
ansett.

Endast i allmänhet yttras i punkterne 2 och 4, att de meddelta föreskrit -

176

terne äro afskräckande och att enklare åtgärder erfordras, men mera eller mindre
speciella, sinsemellan icke öfverensstämmande förslag till andra stadganden framställas
uti punkterne 1, 3, 6, 7, 8 och 10, Indika likväl icke kunna af Collegium, i
strid med dess förut uttalade åsigter, understödjas.

Beträffande det fall, som i 5:te punkten afses och kvilket rörer både 4 och
8 momm., eller att ett odlingsföretag börjas af en person, som måste lemna detsamma,
skall yttrande bär nedan under 8 mom. meddelas.

§:n i sin helhet visar, att den angår odlingsföretag af den beskaffenhet, att
ersättning derför vill åtnjutas, hvarföre ett mera specielt uttryckande deraf, såsom
i punkterne 9, 11, 12 och 13 åsyftas, icke är ovilkorligen nödigt, men kan måhända
icke skada, hvarföre tillägg i sådan syftning här nedan under 1 mom. tillstyrdes.

1 mom.

1) De fleste prester i Konga kontrakt, Wexiö stift, hafva (40 v.) uttalat den
önskan, att, då någon gjorde anmälan om oländig marks odling, hela boställets
odlingsbara jord på en gång undersöktes, kostnadsförslag uppgjordes samt afträdaren
får tillgodonjuta ersättning af tillträdaren, enligt de bestämda amorteringsgrunderne,
för det, som, enligt den upprättade kartan, kunde uppvisas vara
uppodladt.

2) De fleste prester i Upvidinge kontrakt, samma stift, hafva (47) till förekommande
af onödig kostnad för indelningshafvaren, i händelse ansökningen icke
bifalles, ansett böra stadgas, att Kong! Maj:ts Befallningshafvande bör förordna:
först kronofogde eller annan kronobetjent att, med biträde af 2:ne nämndemän, i
närvaro af Consistorii ombud, indelningshafvare, 2:ne ledamöter af Hushållningssällskapet
eller 2:ne gode män, besigtning af lägenheten förrätta, instrumentet deröfver
jemte deras yttrande till Kong! Maj:ts Befallningshafvande insända, — och derefter,
för så vidt den föreslagna odlingen godkännes, landtmätare att författa
karta.

3) Inom Skara stift har yttrats af presterskapet i Wartofta kontrakt (174),
att boställsinnehafvare må ega att, efter bästa förstånd om boställets nytta, först
verkställa odlingen och sedan anmäla den hos Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
för besigtning och uppmätning, på det att onödig kostnad må kunna undvikas, i
fall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande möjligen afslår ansökningen om verkställande
af odlingsföretag; — och i Norra Wadsbo kontrakt (181), att, då mindre arealer

177

äro i fråga, okulärbesigtningen och pröfningen af företaget må uppdragas åt någon
ledamot af länets Hushållningssällskap jemte några i orten ansedde, kunnige jordbrukare,
samt tillåtelse eller afslag sedan, på grund af meddelade underrättelser
från besigtningsmännen, åt Kongl. Maj ds Befallningshafvande öfverlemnas, hvarigenom
de kostsamma förberedande åtgärderne, som i förslaget äro föreskrifne, kunde
undvikas och odlingsföretagen, der de för bostället finnas gagnliga, blifva för innehafvaren
lättade.

4) Eders Kongl. Majds Befallningshafvande i Norrbottens län yttrar (191 v.),
att, der gamla, ringa gräsbärande ängar finnas, hvilka icke utan ordentlig uppodling
kunna åter blifva bostället till fördel, dessa jemväl må ingå uti den mark, som
får förädlas; — att den omförmälda stenbundna jorden bör vara af beskaffenhet
att med fördel kunna odlas; — och att den föreskrifna undersökningen synes, till
undvikande af onödiga kostnader, böra endast af landtmätare med gode män verkställas,
helst desse kunna förutsättas ega erforderlig sakkännedom.

5) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län (379 v.)
anser böra tilläggas stadgande om godtgörelse för boställsjords förbättring genom
täckdikning, hvarförutan sådan jords häfd icke skall kunna i allmänhet hålla jemna
steg med landets öfriga åkerbruk.

6) Presterskapet i Jemtlands östra kontrakt, Hernösands stift, anser (474),
att framför ordet »odling» bör sättas »större» eller »kostsammare», ty, om frågan
är om mindre sådana, t. ex. uppodling af en stenbacke af några qvadratfamnars
vidd, eller afröjdning af något småskog till utvidgande af en skogsslotter m.
m., lönar det ej mödan att för sådant ändamål bekosta syn och beskrifning, utan
då må heldre hela företaget få vara.

Om täckdikning, derom framställning är gjord i öde punkten, har Collegium
här ofvan under 28 § 3 mom. sig utlåtit och anser hvad uti punkten 4 yttras, om
gamla ängar och beskaffenheten af stenbunden jord, icke böra till några särskilda
föreskrifter föranleda, likasom dels det i punkten 6 föreslagna tillägg af ordet
»större» eller »kostsammare» vara aldeles öfverflödigt, och dels undersökning m. m.
på en gång af ett boställes hela odlingsbara jord, derom förslag i punkten 1 förekommer,
sakna allt skäl för sig.

Öfriga uti punkterne 2, 3 och 4 innefattade förslag förmenas skola föranleda
minskning i de förberedande kostnaderne, men, då icke detta mål, utan fullständig 23 -

178

het i åtgärderne bör i första rummet eftersträfvas, kan hvad sålunda föreslagits
icke af Collegium understödjas.

1 enlighet med hvad bär ofvan under §:n i allmänhet blifvit slutligen yttradt,
torde efter orden »vill bostållshafvare» införas: »emot godtgörelse såsom här nedan sägs.»

2 mom.

1) Svagt aflönade komministrar och extra ordinarie prestman, som förordnas
till Consistorii ombud, böra, efter Palmans tanka (14 v. och 23), tillerkännas skjutspenningar
för en häst bort och hem m. m., såsom varande rättvist, hvaremot kyrkoherdar,
hvilka i allmänhet äro bergligt aflönade, kunna efter regien undvara denna
ersättning, då synerne blifva nog dyra ändå.

2) Presterskapet i Edsbergs kontrakt, Strengnäs stift, har (100) ansett Consistorii
ombud böra undfå ersättning enligt nådiga Kungörelsen den 30 December 1863.

Af förbiseende har Consistorii ombud uteglömts, destoheldre som detsamma
i Collegii underdåniga utlåtande den 27 Mars 1850 såsom berättigad! till ersättning
upptagits, till följd hvaraf Collegium underdänigst tillstyrker följande lydelse
af momentet:

»Landtmätare, besigtning smän och Consistorii ombud äro berättigade till den ersättning,
som i gällande landtmåteritaxa för landtmätare, expeditionstaxa för besigtningsman
och resereglemente för Consistorii ombud till beloppen bestämmes, och hvilken af boställshafvaren
godtgöres.«

3 mom.

Orden »utan men för boställets öfriga egor» anser Pålman (20) böra
utgå, ty, hvarhelst än lägges sådan sten, som icke begagnas till nyttiga ändamål,
blir den till men eller hinder.

Denna anmärkning anser Collegium ej förtjena vidare uppmärksamhet.

4 mom.

1) Pålman finner (20 v.) 50 år vara för mycket och böra till 30 förändras,
samt orden: »hvarunder arbetet ansetts böra vara slutligen fullbordadt»
böra, till förekommande af missförstånd, utbytas mot: »nybyggnad blifvit verkstäld
och den nyodlade jorden första gången besådd med säd eller gräsfrö.»

2) Landskamreraren i Gefleborgs län har uti en, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
underdåniga utlåtande bifogad särskild mening (102) ifrågasatt, om
den nya grundsatsen, i fråga om odling af oländig mark, innebär samma eggelse
dertill, som den nu gällande, uttryckt i Krigs- och Kammar-Collegiernes kungö -

179

relse den 6 September 1803, och anmärkt, dels att det är svårare att träffa det
råtta ersättningsbeloppet åt odlande företrädare efter årsberäkning, än om hans
verksamhet belönas med frihets- och besittnings-år, helst han i sådant fall ej blir
beroende af tillträdares vilja eller förmåga att erlägga kostnadsanpart för återstående
ersättningsår, utan eger i sitt skön att sjelf deraf draga odlingens frukter,
och dels att bostället återfår då efter frihets- och besittnings-årens slut i odladt
och fruktbart skjck större eller mindre, eljest aldeles onyttig mark, hvarföre det ej
bör väcka förundran, att man, med kännedom om de många, icke obetydliga odlingstillfällen,
de flesta prestbolen i länet erbjuda, och att samma förhållande torde
ega rum i hela Norrland, förordar frihets- och besittnings-årens bibehållande; och
har Landskamreraren, ledd af någon erfarenhet om hvad, som utgör ett vigtigt
vilkor för företagandet af dylika frihets- och besittnings-odlingar, anhållit i sammanhang
härmed om nådig uppmärksamhet på ett förhållande, som i förevarande
hänseende bör, derest hans mening skulle anses förtjena något afseende, föranleda
beviljandet af en, enligt nu gällande bestämmelse, saknad och i särskilda fall derföre
vägrad ytterligare förmån, den nemligen: att med frihets- och besittnings-rätt
för vissa år, som stå i fullt motsvarande förhållande till odlingskostnaden och som
i Norrland torde böra, i följd af jordens svagare beskaffenhet, blifva tillräckligt
många, dock ej öfver 50, borde förenas rättighet till hägnadsfång och till skogsanslag
för erforderliga lador eller, om odlingens betydlighet, derpå exempel icke
saknas, sådant fordrar, till och med för derefter lämpade bonings- och ladugårdshus,
allt efter utsyning på boställes, åtminstone i Gefleborgs län i flesta fall öfverflödiga
skogstillgång, enär det bör anses likgiltigt af hvilken person skogens öfverflöd
användes, allenast den varder till boställets omedelbara gagn och förbättring
förbrukad, destoheldre som sådan anordning, på sätt af 20 § i förslaget inhemtas,
blifvit tillämpad för Eklesiastika Boställsordningen, som i MilitieBoställsordningen
gäller om öfverflödig skogs disponerande på annat boställes byggnadsunderhåll. Att
under sådant förhållande boställes eget utvidgande och förbättrande medelst odling af
förut oländig mark underlättas, —- ja möjliggöres, ty ofta blefve det ett conditio
sine qua non, — med ett ringa erforderligt och kontrolleradt skogsanslag, kan
aldrig blifva till skada, utan bör tvärtom altid blifva till nytta; varande af Landskamreraren
slutligen andraget, att bland de af Collegium, sid. 133, anförda motiver
finnes intet, som vederlägger rigtigheten af den grundsats, han försvarat; och då,
om dess tillämpning kan vara mera likgiltig för de mellersta och södra delarne af

180

riket, förhållandet otvifvelaktigt i detta hänseende är mycket olika i fråga om
Norrland, der, å ena sidan, odling ännu länge måste anses för en fråga, i afseende
hvarpå ingen gynsam anledning bör förbises, utan fastmera med ifver omfattas och
befrämjas, och, å den andra, ett bland de mest bjudande, man kunde såga, sig
sjelft påtrugande vilkor dertill förefinnes i skogens öfverflöd, har Landskamreraren
hållit före, att den föreslagna författningens allmänlighet i hela riket fordrar det af
honom förordade medgifvandet för de särskilda förhållanden, som sig förete i en
landsort, hvars storlek och framtida betydelse i afseende å landsodling nu, mera
än förr, tillvinna sig ett välförtjent afseende.

3) Då boställshafvare anses berättigad till ersättning för de odlingar, som
efter förslagets sanktion företagas, har presterskapet i Skärkinds kontrakt, Linköpings
stift (118 v.) hemstält, om ej billigheten fordrar, att någon ersättning lemnas
för redan verkstälda odlingar, när de, enligt synerätts pröfning, lända till boställets
synnerliga förbättring.

4) De 50 åren anser Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens
län (192) böra beräknas icke från arbetets fullbordan utan från den dag, då det
beslut, hvarigenom det tillåtits, vunnit laga kraft eller blifvit, i händelse af klagan,
faststäldt.

5) Kostnaden bör, efter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Westerbottens
län förmenande (319), på högst 30, i stället för 50, år fördelas.

Af hvad under punkten 2 förekommer finner Collegium ej skäl tillstyrka
något undantag för Norrland; och då odlingar af nu ifrågavarande beskaffenhet,
verkstälda före förslagets sanktion, bort eller böra godtgöras på sätt vid deras
företagande föreskrifvits, påkallas icke något särskild! stadgande af hvad i tredje
punkten yttras.

Under åberopande af hvad i 1865 års utlåtande, sid. 133, anföres, kan Collegium
icke tillstyrka den i punkterne 1 och 5 förordade inskränkning af amorteringstiden
från 50 till 30 år och finner ej heller af hvad, punkterne 1 och 4
innehålla, anledning vara för handen till ändring uti tiden, hvarifrån dessa 50 år
böra beräknas.

5 mom.

Efter sista ordet »fördelas» tillstyrker Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Norrbottens län (192) ett så lydande tillägg: »så beräknade, att bo -

181

ställsinnehafvaren genom lägenhetens ökade afkastning under dessa
år erhåller full ersättning för sina kostnader.»

Detta kan Collegium icke finna vara af behofvet påkalladt.

6 mom.

1) Palman har (20 v.) ansett, att, i enlighet med hans under § 39 uttalade
åsigt, orden: »Efter C on sist or ii hörande» böra utbytas mot »kommunalnämnds
och sekreterarens i länets Hushållssällskaps yttrande»; hvaremot
torde stadgas, att den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande gifna tillåtelsen
bör Consistorium af boställshafvaren meddelas.

2) LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län (413 v.) anför, att så väl i detta
moment som i 36 § 4 mom. förekommer upplysning om sättet att fullfölja
talan emot Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut uti deri omförmälda mål;
men, då för ändringssökandet i dessa fall enahanda ordning är föreslagen, torde
ett förnyadt upprepande deraf böra och kunna undvikas. *)

Collegium kan ej tillstyrka de i punkten 1 föreslagna ändringar; och då 34
och 36 § § angå fullkomligt olika ämnen, saknar anmärkningen i punkten 2
allt skäl.

7 mom.

1) På det ej tillträdaren måtte bli tvungen att lösa en genom »t räls ad d»
utsugen odling, bör, efter Palmans tanka (20 v.), såsom skydd efter ordet »föreskrifvet»
intagas: »dock må efter djup- eller flå-hackning samt bränning
ej mer än en, högst två sädesskördar bergås, innan den med höfrö
igensås till mångårig gräsvall.»

2) Presterskapet i Öster Rekarne kontrakt, Strengnäs stift, har (89 v.) anmärkt,
att, der redan verkstälda eller nu pågående odlingar erfordra flera eller
större logar eller lador, böra dessa byggnader anses såsom afträdarens egendom
och af efterträdaren lösas, hvarvid sista synerättens protokoll öfver de då befintliga
husen bör läggas till grund, så att de hus, som då voro pastors tillhörighet, må så
förblifva (se Kongl. Kungörelsen om odlingar och boställen af den 6 Juli 1849), ty
i högsta grad orätt och obilligt måste det väl i alla afseenden anses vara, att en
boställsinnehafvare, som genom omtanka och oftast med stor kostnad odlat och
väl skött sin jord och derföre äfven varit nödsakad att nybygga eller utvidga sina
logar eller lador, skall med förlusten af dessa plikta för sin möda och kostnad;

*) Se omröstningsprotokoll A, 37:o.

182

och har presterskap^ i Edsbergs kontrakt, samma stift (100), häruti hufvudsakligen
instämt under yttrande, att föreskriften, det byggnaderne böra såsom laga ladugårdshus
betraktas, är vådlig, emedan den möjligen kan motverka förbättringar å
boställen, hvarföre föreslås i stället, att, om i anseende till genom odlingar förökad
afkastning rymligare och flera hus behöfvas, dessa böra anses såsom den boställsinnehafvares
egendom, hvilken på sin bekostnad uppfört dem, och af efterträdaren
efter deras verkliga värde lösas.

3) Då momentet är något tvätydigt i afseende på afträdarens rättighet
till ersättning för de hus, som till följd af verkstäld nyodling blifvit för bostället
behöfiiga, har af presterskapet i Norrköpings kontrakt, Linköpings stift (121), önskats
vid slutet tillagdi: »med rättighet för afträdaren till ersättning efter
samma grund, som i 4 mom., i afseende på sjelfva odlingen, finnes
stadgadt.»

Det i punkten 1 föreslagna tillägg erfordras icke, och då det, som under
punkten 2 anföres, angår före utfärdande af nu ifrågavarande författning verkstälda
odlingar, i fråga hvarom de derför meddelte föreskrifter böra lända till efterrättelse,
kan deraf någon ändring i förslaget icke påkallas.

Häremot, och enär, på sätt i 3:dje punkten anmärkes, tvätydighet möjligen
kan uppstå genom orden »och de hus, som för odlingens skuld tarfvas, höra såsom laga
ladugårdshus betraktas», hvilka tillkommit endast för att utmärka, det de byggnadsskyldige
pastoratsboerne dermed icke hafva något att skaffa, tillstyrker Collegium,
att dessa ord må uteslutas, såsom i sjelfva verket öfverflödiga till följd af stadgandet
i 4 mom. om de odlingsföretaget »tillhörande byggnader.»

8 mom.

Väl har, yttrar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westernorrlands
län (408 v.), den händelse blifvit förutsedd, att bostället afträdes, innan de å en
fullbordad nyodling bestämda amorteringsåren tilländalupit, men deremot har rättsförhållandet
emellan af- och till-trädare icke blifvit ordnadt för det sannolikt ofta
inträffande fall, att bostället under amorteringstiden afträdes, innan odlingen hunnit
till fullo verkställas, likasom hvarje stadgande saknas, huruvida ej boställshafvarens
underlåtenhet att åt ett dylikt, i behörig ordning föreskrifvet företag egna det
arbete, som motsvarar den på hans besittning, efter tillståndsresolutionen, belöpande
tid, må kunna verka till ersättningsanspråk på tillträdarens sida eller åtminstone

183

till rättighet för denne sednare att för odlingens fullbordande få amorteringsåren
utsträckta.

Föremål för beslut i tillståndsutslaget är, ibland annat, att bestämma påföljden
för boställshafvaren, om han låter någon försummelse vid odlingsföretaget
komma sig till last,'' på sätt hittills, enligt nu gällande stadgande om odlings- och
frihets-år, iakttagits; och då verkan af en sådan underlåtenhet måste af en afträdare
ersättas, bör deraf icke på samma gång uppstå rättighet för efterträdaren
att få amorteringsåren förlängda; hvadan Collegium icke kan tillstyrka afseende å
hvad, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i dessa delar anfört.

Eu med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes framställning i öfrigt likartad
anmärkning är bär ofvan under §:n i allmänhet, punkten 5, upptagen; och då
stadganderne i detta moment och i 4:de mom. möjligen icke innehålla tillfyllestgörande
föreskrifter för det fall, att ett odlingsföretag börjas af en person, som får
lemna detsamma, anser Collegium att, för beredande häraf, detta moment bör erhålla
följande lydelse:

»Den boställshafvare, som afträder bostället antingen förr, än odlingsföretaget blifva
fullbordadt och dertill hörande byggnader uppförda, eller innan de bestämda amorteringsåren
tillåndagått, njute utaf efterträdaren ersättning i förra fallet för de derå nedlagde
kostnader, inberäknade utgifter för förberedande åtgärder, och i sednare fallet för det
kostnadsbelopp, som belöper på de återstående åren, hvilken ersättning bör i liqvid emellan
af- och till-trädare vid af- och till-trädessyn upptagas.»

9 mom.

Presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads stift, har (203 att stadgande saknas, huru tillgå bör, om så hända skulle, att 50 år redan förut
blifvit bestämde, så att amorteringstiden ej kunde förlängas, i hvilket fall den föreskrift
erfordras, att det årliga amorteringsbeloppet proportionaliter ökas.

Collegium har ansett och anser amorteringstiden icke under något vilkor
böra få utsträckas utöfver 50 år.

§ *35.

1) Presterskapet i Elfdals kontrakt, Carlstads stift, har (203 & 206 v.)
yttrat, att, då det för en boställshafvare i de flesta fall är omöjligt våga deltaga i
sådana, ofta ganska stora och dyra företag, anses lämpligare, att man för eklesiastika
boställen förfar på samma sätt, som i 34 § är bestämdt, och att kostnaden

184

amorteras under högst 50 år; — att vet man ingenting'' förut, så kan man ej våga
åstad, då utgången icke kommer att bestämmas förr än vid nästa laga syn, d. v. s.
efter innehafvarens död; — och att man kunde aldeles ruinera sterbhuset.

2) Då vid all slags odling i skogsmark och å mossar bränning af ris och
torfvor och dylikt blifver nödvändig och följaktligen bör utan särskild anmälan vara
tillåten, synes LandsköfdingeEmbetet i Elfsborgs län (327 v.) syftemålet med stadganderne
i Krigs- och Kammar-CoUegiernes kungörelse den 5 Juli 1821 uppnås
dermed, att all bränning af annan matjord förbjudes.

Dessa anmärkningar anser Collegium icke böra till någon ändring i förslaget
föranleda.

§ 36.

1 mom.

1) Tvänne prester i Rumla kontrakt, Strengnäs stift, hafva (94 & 96) andragit:
att förbudet mot bortförande af foder, hvilket Rikets Ständer i deras underdåniga
skrifvelse den 28 Januari 1863 utdömt såsom uråldrigt, är aldeles icke motsvarande
sitt ändamål att tillförsäkra jorden tillräcklig gödning; — att ett ojemförligt bättre
medel, till uppnående af detta ändamål, är att, med ledning af boställsjordens (vare
sig blott åkerns eller både åkerns och ängens) areal, ålägga boställshafvaren att
vinterföda ett visst, minsta antal klafbundna nötkreatur, t. ex. ett kreatur för
hvarje femte tunneland af åker och äng tillsammans; — ätt, ehvad dessa födas
med hö eller säd, kommer jorden ej att sakna gödning, hvilken blifver till och
med, genom kreaturens utfodring med säd, desto starkare; — och att boställshafvare
efter §:ns nuvarande innehåll är oförhindrad att beså all sin jord med säd,
hafva ingen ladugård och så beröfva jorden den så nödiga gödningen.

2) Enstämmigt hafva Consistorium i samma stift (66) samt presterskapet i
Domprosteriets (68 v.), Vester Rekarne (87 v.) och Edsbergs (100 v.) kontrakt
jemte en prest i Glanshammars kontrakt derstädes (92‘/^ v.) gjort framställning derom,
att halm icke bör vara förbudet att bortföra, dervid särskildt dels de 2:ne förstnämnde
ansett tillåtelse till bortförande deraf böra medgifvas, så vida öfverskottet
af hö blifver så stort, att det öfverskrider behofvet för eu riklig utfodring af, såsom
Consistorium för egen del tillagt, det efter boställets areal, enligt ortens förhållande,
lämpade antal kreatur; — dels ock presterskapet i Vester Rekarne kontrakt förmält
sig afse endast råg- och hvete-halm, hvaraf vid vissa boställen mer kan finnas,

185

än som kan af kreaturen uppstillas; varande såsom skäl för framställningarne hufvudsakligen
anfördt: att exempel icke saknas, det domstolarne hatt mot hvarandra
stridande åsigter vid bedömandet, om halm må räknas till foder, och att med de
förändrade förhållanden, som så val i åkerbruk som boskapsskötsel på sednare
åren inträdt, kan halm utan våda fä afyttras, helst, om nu föreslagna stadgande
bibehålies, halmen mången gång skulle komma att förstöras utan gagn både för
bostället och dess innehafvare.

3) Consistorium i Linköpings stift (106) och presterskapet i Lysings kontrakt
(154 v.) hafva ansett bränntorf och matjord böra tilläggas.

4) Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län (189 v.) synes
det vara mindre billigt, att, såsom åt bär föreslagna ovilkorlig^ förbud skulle följa,
den, som innehar liera särskilda lägenheter, till exempel den, som måste bo i
staden, men har boställsjord å landet, eller som bär både bostadsboställe och femte
klassens boställe, skulle vara förhindrad att, i mån af behof, föra föder eller spillning
från det ena till andra stället för att der användas.

5) Presterskapet i Vestra Dals kontrakt, Carlstads stift, har (233 v.) anfört:
att, om stadgandet i 28 § icke kunnat anses tillräckligt betryggande för boställsjordens
vanhäfdande, synes det varit ändamålsenligare att gifva några, allmänna,
tidsenliga föreskrifter för brukningsmetoden, än att framkomma med det föråldrade
förbudet mot bortförande af allt slags föder från bostället; — att å Rikets
Ständers, i Collegii underdåniga utlåtande, sid. 1, intagna yttrande bordt vid förslagets
upprättande fästas mera afseende, än som skett; — att förbudet är obehörigt
för den boställshafvare, som bär vilja och förmåga att väl sköta sitt jordbruk,
men i motsatt fall utan nytta; — att eu boställshafvare t. ex. kan till afsalu
odla jordmattande sädesskördar eller fabriksvexter på största delen af åkerjorden,
hvarigenom denna skall aftaga i bördighet och snart blifva utmattad, men han
uppfödrar all halmen på bostället och har dermed uppfylt all rättfärdighet efter
författningens föreskrift; — att eu annan deremot har så ordnat sitt jordbruk, att
jordens bördighet skall ökas; han låter värderika skördar af säd, hö och rotfrukter,
genom att bekosta dem på ladugården, komma jorden till godo; dessutom köper
han gödningsämnen m. m.; men säljer han till en nödstäld granne eller skänker
bort några lass halm, som han ej behöfver, i stället för att köra den direkte i sin
egen gödselstack, så är han strax en förbrytare; — och att derföre böra i Boställsordningen
införas stadganden, som skaffa säkrare garantier för vidmagthållandet af

186

boställens häfd, men nu anmärkta förbud utgå såsom varande för mycket egnadt
att sila mygg, men svälja kameler.

Några prester i Fryksdals kontrakt, samma stift, hafva (210) ansett foder
kunna få under vissa omständigheter afyttras, för hvilken åsigt de hemta stöd af
Rikets Ständers, i Collegii underdåniga utlåtande upptagna yttrande, med anmärkning
i öfrigt, att häraf skulle påkallas några redaktionsförändringar i åtskilliga
följande §§ och att någon våda för jordens vanhäfd icke kan uppstå, då synerätten
har att vaka deröfver.

6) Lika med Collegium har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Skaraborgs län (323 v.) ansett det vara af vigt, att förbudet i 27 Cap. 10 § ByggningaBalken
mot foders bortförande i allmänhet bibehålies, men i fråga om höstsädeshalmen,
hvarom dessutom olika åsigter, huruvida den är att såsom foder betrakta,
gjort sig gällande, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som är af
den tanka, att denna halm i allt fall är såsom gödningsämne att betrakta, föreslagit
det undantag från förbudet, att boställshafvaren, då bostället väl skötes och det
vanliga antalet kreatur underhålles, må ega, åtminstone vid tillfälle af allmännare
fodernöd, afyttra höstsädeshalm efter dertill för hvarje särskild gång erhållen
tillåtelse, på sätt 2 mom. vid öfverflödig tillgång på hö föreskrifver; hvarjemte
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, då icke sällan händer, att vid boställes
afträdande foder finnes öfver, som tillträdare icke vill godvilligt ersätta derföre,
att sådant icke får från bole föras, hemstält, huruvida ej rättvist vore, att tillträdare
förpligtas, efter öfverenskommelse eller mätismanna ordom, lösa det vid tillträdet
å bostället befintliga halm- och hö-foder, så vida afträdaren kan styrka sig
hafva under sednaste vinter framfödt lika många kreatur, som under föregående
åren.

7) Inom Upsala stift yttras a) af presterskapet i Sjuhundra kontrakt (338),
att vid momentet bör tilläggas: att, om tillräcklig höafkastning finnes och det bestämda
antalet kreatur framfödes, må boställshafvaren ega rätt att utan ansökning
hos vederbörande auktoriteter försälja eller bortskänka den halm, som ligger till
hinder och ruttnar till ingens nytta eller fördel; — b) af presterskapet i Lagunda
kontrakt (340 v.), att en afträdare, sedan lian förgäfves utbjudit möjligen qvarvarande
belopp af föder för billigt pris åt en efterträdare, bör tillåtas att antingen
få sälja eller bortflytta hvad efterträdaren icke anser sig behöfva, helst om afträdaren
styrker sig hafva under innehafvande tid anskaffat eller inköpt föder; —

187

a) af 2:ne prester i Erlinghundra kontrakt (351 & 353), att det stadgade ansvaret
icke .öfverensstämmer med sunda rättsgrunder, och skulle, i full konseqvens med
den etablerade principen, en arrendator, som förer både foder och gödsel till ett
boställe, få vid sitt afträde bortföra dubbelt så många lass, som han ditfört, och
dessutom för hvarje lass ett skäligt honorarium; — d) af presterskapet i Roslags
östra kontrakt (361), att alla möjliga kontroller må ställas deröfver, att prest sköter
sitt boställe väl och der framföder så stort antal kreatur som möjligt, men det må
ock vara honom tillåtet sälja foder, på det att ett tidsenligt närmande till ett
bättre ordnadt landtbruk icke för honom må vara omöjliggjordt; — och e) af presterskapet
i Helsinglands vestra nedre kontrakt (374 v.), att öfverloppsfodret, t. ex.
råghalm, som ej åtgått, synes, då gödseltillgången är fullt tillräcklig, böra få säljas,
ty olika stillnings- och bruknings-sätt kunna fordra sådan frihet, hvars inskränkande
så väl för bostället som innehafvaren vållar förluster, som dock icke äro nog
stora för att motsvara dryga synekostnader, hvarmed Landshöfding, Consistorium
och Kronofogde måste besväras.

8) Under åberopande af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 28
Januari 1863 och då det tvifvelsutan är en obestridlig sanning, att försäljning af
föder kan fortgå under en högt uppdrifven kultur, har LandshöfdingeEmbetet i
Nyköpings län (414) ansett de förekommande stadganderne icke vidare böra bibehållas;
varande härförutan af LandshöfdingeEmbetet anfördt: att den i detta moment
från MilitieBoställsordningen antagna föreskriften om återförskaffande af dubbelt
så många lass, som bortförts, visat sig vara särdeles opraktisk; — att, om en
sådan boställshafvare icke godvilligt fullgör ett domstolsbeslut, hvarigenom honom
blifvit ålagdt att till bostället återföra hö eller gödsel, gränsar det till det omöjliga
att verkställa ett sådant beslut, så vida icke den dömde eger känd förmögenhet;
— att verkställigheten i exekutif väg lärer nemligen icke annorlunda kunna företagas
än medelst upphandling på auktion, men en sådan åtgärd förutsätter full
visshet, att hos den dömde icke saknas tillgång till gäldande af den på sådant
sätt uppkommande kostnaden; — och att, om förbudet mot bortförande af foder
och gödsel skall fortfarande i lagstiftningen bibehållas, torde det derföre blifva
nödvändigt att åtminstone förändra föreskriften i afseende å sättet för skadeersättningens
gäldande.

9) Consistorium i Wisby stift anser (417 v.) böra tilläggas ett stadgande,
huru förfäras skall med fodertillgång, som kan finnas öfrig vid boställes frånträ -

188

dande den 1 Maj, antingen tillträdaren är pligtig att inlösa den eller om i annat
fall fodret kan få försäljas, då icke rimligtvis den utflyttande kan förbindas att
lemna kreatur qvar för dess uppställande; varande af en prest i stiftets Medelkontrakt
(422) yttradt: att föreskriften, det allt foder skall å stället uppstilla^, förefaller
temligen sträng och tyckes hafva tillkommit för att, så mycket möjligt är,
bereda tillgång af spillning åt- bostället; — att boställshafvaren kan önska eller
nödgas utarrendera en del af sina egor, åker och äng, men kan ej lemna arrendatorn
tillfälle att bo i prestgården eller att der hafva kreatur; — att föreskriften
utgör hinder för en slik utarrendering och medför ofta stor minskning i inkomsterne;
— att boställets val är sedt till godo, om det föreskrifves, att för det foder,
som ej i prestgården uppstilla®, skall lemna® för hvarje centner en tunna
kreatursgödsel eller deremot svarande annat gödningsämne; — och att med samma
skäl skulle det ock vara förbjudet att sälja rofvor, morötter eller annat dylikt
kreatursfoder, ja till och med spannmål från bostället, en föreskrift, som väl skulle
anses temligen hård, men i sjelfva verket ej är hårdare än den, som förbjuder försäljning
af artificielt gräs.

10) Af presterskapet i nedannämnde 5 kontrakter af Bernösands stift yttras
nemligen i a) Ångermanlands södra (434), att stadgandet beträffande foder bör
antingen utgå eller ändras derhän, att för boställshafvarens ladugård icke erforderligt
foder må få, under vissa vilkor, af honom försäljas eller på annat sätt honom
och bostället tillgodogöras, hvilken frihet dock bör vara någon kontroll underkastad
derigenom, att vid ekonomiska besigtningar frågan om antalet kreatur, som
vid hvarje boställe må skäligen anses kunna med dess foderafkastning- vinterfödas,
upptages och till efterrättelse afgöres, äfvensom att den Överskjutande fodertillgång,
som derefter möjligen kan något år förefinnas, ej bör afyttras förr än efter
delgifvande och samrådan i ämnet mellan boställshafvaren och församlingens kyrkoråd;
och vore en sådan lagbestämmelse särdeles förenlig med landets naturförhållanden
i de norrländska orterne, der spannmålsskördarne ofta felslå till följd af sommarens
korthet, kalla vårar och plötsliga frostskador på eftersommaren, och der
således boställenas ändamålsenliga häfd och välstånd mindre väl tillgodoses genom
öfvervägande spannmålsodling än genom jordens bearbetande i syftning af ymnigare
högrödor; — b) Ångermanlands vestra (437 v.), att, då 28 § stadgar, det
odal åkerjorden må ej förminskas, men väl i vexelbruk till viss del med fodervexter
besås, må ''boställshafvaren, likasom han eger rättighet att försälja den spannmål,

189

han utöfver behofvet till föda för sitt folk kan å bostället erhålla, äfven hafva rätt
att försälja det foder, han utöfver behofvet för de kreatur, synerätt anser ©vilkorligt
böra å bostället årligen framfödas; hvadan det stadgande torde meddelas, att
Norrlands presterskap, som, i likhet med dess öfrige innevånare, ofta nog får vidkännas
den stora förlusten af missvext på spannmål, berättigas afyttra öfver behofvet
erhållna fodervexter; — c) Westerbottens andra (452 v.), att regeln, det
straffet någorlunda bör lämpas efter brottets beskaffenhet, i detta moment uti någon
mån förbisetts, ty en boställshafvare, om lian under en svår foderbrist skulle
utan afsaknad kunna aflåta några lass hö åt en i detta afseende blottstäld sockenbo,
skulle för denna sin hjelpsamhet kunna tilltalas och få plikta oskäligt drygt; —

d) Westerbottens tredje (455 v.), att, om stadgandet beträffande fodret blifver lag,
komma många förvecklingar att ega rum, mera till boställets och dess innehafvares
skada än fördel, ty det är i allmänhet omöjligt att ifrån hösten så noggrann! bestämma
kreaturens antal, att icke någon skrinda hö kan blifva öfver eller fattas;
att, då i sednare fallet det bristande får köpas utan vederbörandes hörande och
medgifvande, synes billigt, att i förra fallet det öfverblifna får säljas utan ansvar
och omvägar, helst det eljest icke kan komma bostället till godo på annat sätt än
att läggas i gödselhögen eller förrut.tnadt utföras på åkren, hvilken utväg väl icke
tyckes vara förenad med ansvar, men också knappt blifver till den ringaste nytta
för bostället; att, äfven om höafkastningen genom boställshafvarens verkstälda nyodlingar
m. m., genom beredande och anskaffande af gödselämne, skulle alla år
öfverstiga behofvet för det antal kreatur, som boställets enligt föreskrift uppbygda
och inredda ladugårdshus kunna inrymma, synes det obilligt att betunga boställshafvaren
med att bygga öfverloppshus, nödiga för det större antal kreatur, som
kunna å bostället födas till följd af de förbättringar, han med stor kostnad åstadkommit;
att, om han i stället använde nyodlingar till sädesskördar, hvilkas afkastning
han med lika stor fördel kan sälja, låter detta göra sig utan att kunna såsom
förbrytelse åtalas; att det icke behöfver påpekas huru mycket detta skulle utmagra
jorden i jemförelse'' med höskördar, hvaraf ytterligare inses, huru orimligt och till
ingen fromma för bostället det föreslagna lagstadgandet skulle blifva; att den medgifna
utvägen, att hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande söka tillstånd till höförsäljning,
kan vara skälig, då det gäller ett betydligare qvantum hö eller större skogsängar,
men är allt för dyr, långsam och olämplig, då det är fråga blott om ett mindre qvantum,
till hvars försäljande man först längre fram på våren kan bestämma sig,

190

kanske mindre för egen fördel än för att hjelpa en nödstäld granne, hvilken hjelpsamhet
hvarken är, ej heller bör stämplas såsom otillåtlig eller till och med
brottslig; och att det derföre synes nödvändigt, att de föreslagne föreskrifterne i
deras nuvarande skick utgå och ersättas af andra mot jordens utmattande, med
ändamålsenlig och rimlig ansvarsbestämmelse; — och e) Medelpads (463), att, i enlighet
med Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 28 Januari 1863, stadganderne
rörande foders försäljande eller förande af bole äro högeligen ändamålsvidriga,
ehuru otvifvelaktigt tillkomna i den lofvärda syftningen att rätt kraftigt
värna eklesiastika boställsjorden emot utmagring och vanhäfd; att jordens försvarliga
häfd icke egentligen beror af huru mycket foder, hö och halm, som vid bostället
»uppstillas eller användes», utan af huru mycken och huru god spillning,
som å detsamma årligen utföres och förbrukas, och hvilken sednare åter beror af
det välfödda kreatursantal, som å detsamma underkålles; att sednare tiders bepröfvade
samt allt mer och mer häfdvunna åsigter om kreatursutfodringen icke göra
denna uteslutande afhängig af stråfodret ensamt utan än mer af dettas ändamålsenliga
användning i förening med andra födoämnen, hvaribland spannmål och rotfrukter;
att nuvarande förhållanden med vunnen erfarenhets oafvisliga kraf mana
boställskafvare att, så väl för eget bästa uti vinstgifvande afkastning som ock för
jordens uppehållande i möjligast höga kraft och bördighet, synnerligast vinlägga
sig om ladugårdens behöriga vård och skötsel samt goda utfodring; att fodertillgången
i hö och halm, åtminstone i de norra orterne, är högeligen vexlande; att
till följd häraf ett utomordentligt ymnigt foderår otvifvelaktigt skulle bereda hvarje
samvetsgrann boställshafvare stor svårighet, antingen så att tillnödgad förökning af
ladugård måste vid vanpris afyttras, eller ock årsgammal fodertillgång såsom oduglig
förstöras; och att de föreslagna stadganderne derföre icke böra fastställas, utan i
stället minsta kreatursantalet å hvarje eklesiastikt boställe bestämmas och kontrolleras,
, på sätt Eders Kongl. Maj:t täcktes derom i nåder förordna, och detta destoheldre,
som föreskriften i 2 mom. helt och hållet beror af jordegendomars urgamla
och skarpt uppdragna indelning i åker och äng, hvilken indelning dock numera är
och för hvar dag allt mera blir sväfvande och ouppvisbar, hvaraf följer, att ett boställe,
derå numera ej ett enda tunneland sjelfbärande äng är att räkna, men foderafkastningen
genom ändamålsenlig brukning väl fördubblats mot fordom, skulle icke
kunna tillstädjas ringaste foderforsling af bole, under det deremot ett annat boställes
ymniga, af all odling för kraftigare foderslags bekommande oberörda ängs -

191

tillgång, hvars underhaltiga afkastning sedan långliga tider utgjort enda vehiklet
för en, ofta i tväskifte brukad åkers ideligen aftvingade, enahanda kärnbildning,
otvifvelaktigt, om föreslagna stadgandet vunne laga tillämpning, måste, uppå ansökan,
"medföra afsalu af foder eller dess annorlunda skeende afforsling af bole,
men utan annan möjlig följd än jordens ökade utmergling.

Stiftets Consistorium har (431) ansett sig böra fästa Eders Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet på de af presterskapet närmare belysta olägenheter, som
dels i allmänhet, dels särskildt för Norrland skulle vara med sträng tillämpning af
förbudet mot foderförsäljning förenade, och derföre hemstält, att stadgandet måtte, åtminstone
hvad Norrland beträffar, utgå och ersättas af ett annat, som lemnar foderförsäljningen
fri, men tillika bestämmer en kontroll, hvarigenom jordens utmagring
före bygges.

11) En prest i Leksands kontrakt, Westerås stift, bär (521) ansett från boställe,
der gräs odlas, foder böra få säljas, åtminstone till så stort belopp, som
motsvarar värdet af de artificiella gödningsämnen, som af boställshafvare anskaffas
och bevisligen årligen på bostället användas.

12) Af en annan prest i samma kontrakt (522) anföres: att stadgas bör, det
all gödsel, som fäller vid bostället, bör på detsamma användas, men skulle boställshafvare
bruka annan jord i grannskapet, derpå ej särskildt fähus finnes, må det
vara honom tillåtet att ditföra den spillning, som faller efter de kreatur, som han
af fodret, som derpå vexer, kan anses i boställets ladugård framföda; — att förbudet
emot att sälja eller bortföra foder från bostället bör aldeles försvinna såsom
onödigt och i många fall ledande till motsatsen af hvad dermed åsyftas; — att,
om bostället är beläget i närhet af stad, mötes- eller lastageplats, jernvägsstation,
grufvefält eller andra ställen, der spillning finnes att tillgå, kan det ju vara mera
skäl att köpa eller tillbyta sig sådan emot foder, än att stilla upp allt fodret vid
bostället; — att det vore dessutom obilligt att icke få i foderbristår ens afyttra
några lispund foder, som snart kunde uppgå till ett lass, till nödstälde församlingsboer
eller vägfarande, som derom anhöllo, utan att söka LandshöfdingeEmbetets
tillstånd; —- att orden »ej må boställshafvare sjelf eller genom andra
från boställe sälja eller bortföra foder» kunna af kitsligheten lätt tydas så,
att aldeles intet foder hvarken af det, som vext på bostället, eller af det, som
boställshafvaren möjligen från egendom, som han sjelf områder, låtit för tillfälle
upplägga i boställets foderhus, må derifrån säljas eller bortföras, fastän han ej kan

192

kännas skyldig att detsamma der uppstilla, då han ej, såsom förut sagdt är, någon
gödsel till sin egen jordlägenhet bortförer; — och ätt, i följd af hvad sålunda blifvit
anmärkt, böra 2 och 3 momm. af §:n utgå.

Uti punktera'' 1, 2, 5, 6, 7 a, d, e, 8, 9, 10 a, b, d, e, 11 och 12 har,
jemte det i flera klandrats, att Collegium, ehuru Rikets Ständer i deras underdåniga
skrifvelse den 28 Januari 1863 såsom olämpligt anmärkt det i 27 Cap. 10 §
ByggningaBalken befintliga förbud emot foders bortförande, likväl i förslaget
bibehållit detsamma, i öfrigt dels endast i allmänhet yttrats, att andra, mera tidsenliga
föreskrifter än de föreslagna tarfvas, och dels framstälts mer eller mindre specifika
förslag till sådana föreskrifter; äfvensom det ansetts tvifvelaktigt, om halm,
synnerligen höstsädeshalm, är att till foder hänföra.

Att under ordet »foder» i 27 Cap. 10 § ByggningaBalken äfven inbegripes
afl slags halm, finner Collegium icke skäligen böra ifrågasättas.

Rikets Ständer hafva väl förklarat sig anse stadgandet i nämnda lagrum
om foders förande af bole vara olämpligt, men icke, på sätt i 4865 års utlåtande,
sid. 134, redan är erinradt, framställ något förslag om upphäfvande eller ändring
deraf, hvarom än mindre i grundlagsenlig ordning af Eders Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer fattats något beslut, hvilket, då åberopade lagrum tillhör civil lag,
icke heller kan utgöra föremål för pröfning vid utfärdande af eu Boställsordning,
som nu är i fråga. Vid sådant förhållande har Collegium ansett stadgandet böra
i Boställsordningen upptagas, på sätt som skett, och funnit sig endast böra, likasom
i MilitieBoställsordningen och i förslaget till Husesynsordningen för civila boställen
ock egt rum, tillstyrka det undantag, som i 2 mom. är uppfattadt, hvartill en särskild
anledning jemväl hemtats från de flera ansökningar, som, beträffande användande
af öfverflödig fodertillgång vid boställen, till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
ingifvits. Att meddela nya, i strid med 27 Cap. 10 § ByggningaBalken
stående föreskrifter bär synts Collegium destomera olämpligt och otjenligt, som
eu möjligen blifvande ändring af detta lagrum kunde hafva till påföljd, att sådana
nya föreskrifter blefvo helt och hållet öfverflödiga eller till all kraft och verkan
förföllo.

- Anmärkningarne i punkten 4, att stadgandet hindrar den, som innehar flera
boställen, att från det ena till det andra föra foder och gödsel, och i punkten
12, att föreskrift bör meddelas om rättighet för boställshafvare, som brukar annan
jord i grannskapet, att ditföra spillning efter foder, som vuxit å denna jord, men

193

blifvit vid bostället uppstilladt, anser Collegium ej böra särskilda påbud i Boställsordningen
föranleda.

De föreslagna ansvarsbestämmelserne äro desamme, som i 1836 års MilitieBoställsordning
och 1844 års förslag för civila boställen förekomma, utom hvad
angår enbetslass, som blifvit tillagdt; och af hvad härutinnan blifvit uti punkterne 7 c,
8 och 10 c anmärkt synes Collegium någon ändring icke påkallas, under erinran,
att den i 8:de punkten omförmälda svårighet vid exekution är ogrundad, då det
säger sig sjelft, att, när den fefaktige icke kan gälda foder eller gödsel in natura,
värdet deraf efter uppskattning bör hos honom uttagas.

Något undantag eller särskild! stadgande för Norrland, hvarom i 10:de
punkten gjorts framställning, bör efter Collegii tanka icke ifrågakomma.

Uti 1836 års MilitieBoställsordning och 1844 års förslag till Civil Husesynsordning
finnes icke något stadgande angående bränntorf och matjord, derom framställning
uti punkten 3 gjorts, och torde icke heller i en Eklesiastik Boställsordning
tarfvas.

Detta yttrande gäller äfven om förslagen uti punkterne 6, 7 b och 9 beträffande
foder, befintligt å boställe vid dess afträdande.

2 monn.

1) Då en ko kan under en vinter framfödas med 80 LU hö, men åter, med
stor fördel så för egen som egareus räkning, förtära 240 L&! under samma tid, har
LandshöfdingeEmbetet i Gottlands län (6) ansett ändamålsenligare, om, i stället
för antalet kreatur, bestämdes antingen vissa hu eller häckar hö, som på bostället
skola uppstillas, eller den ängsarea, som till åkerns underhåll synes behöflig, helst
dels boställsinnehafvaren, så väl som efterträdaren, sannolikt skall finna det obehagligt
att genom synerätts beslut få sig förelagd föreskrift om antalet och slaget af de
kreatur, som skola underhållas, och dels äfven boställsinnehafvaren, om LandshöfdingeEmbetets
åsigt godkännes, får fria händer att efter vexlande konjunkturer
använda sina fodertillgångar på de kreatursslag, som han anser bäst betala desamma.

2) Af Pålman är (14) anfördt: att öfvergången till ett väl ordnadt omlopps
åkerbruk är så dyr, att boställshafvare eller arrendator till sådant bruks genomförande
och underhåll behöfva uppmuntran och understöd; — att Collegium väl beviljat
ett sådant understöd genom tillåtelsen att sälja hö och halm från bostället,
men tillåtelsen är så knappt tilltagen, att den i det närmaste gagnar vederbörande

194

till intet; — att Collegii varsamhet i detta fall kan dock icke skydda boställe
emot en oförståndig eller samvetslös innehafvares tillfogande skada, men väl minska
en klok och samvetsgrann brukares förmåga att höja boställsjordens kultur; —
att Pålman derföre ville föreslå rymligare gränsor för den ifrågavarande tillåtelsen
till gagn för bostället, till bevisande hvaraf han omnämnt, att med spillningen (omkring
11 parlass) efter uppfodrade 3 lass hö, af 10 centner hvardera, gödes ya
tunneland, men med samma hö, såldt till 50 öre Ltl och användt till inköp af
benmjöl för 1 Rdr per L$, gödes l1/^ å iy2 tunneland, en vinst för bostället i
gödningsväg af 7 ä 800 procent; — och att kontrollen öfver användandet af influtna
medlen för försåldt hö eller halm från boställe är icke svår, om innehafvaren
anbefalles att i förra fallet ingifva räkning till LandshöfdingeEmbetet och i
sednare till kommunalnämnd. *)

På dessa grunder och för att jemväl, hvad angår anmälan och tillåtelse af
försäljning af hö och halm, lätta i sista fallet LandshöfdingeEmbetenas och i båda
Consistoriernas, nog ändå af »småmål» öfverhopade expeditioner från besväret
med resolutioner i frågor, hvilkas relativa rättvisa och gagn endast personer på
stället kunna bedöma, har Pålman (20 v.) föreslagit följande lydelse af detta
moment:

»Ifrån förbudet mot afsalu af foder göres följande undantag: a) boställshafvare
eller arrendator, hvilken å eklesiastik lägenhet genom
konstgjorda gräsvallar infört foderökande jordbruk, ege rättighet att,
efter kommunalnämnds å landet eller stadsfullmägtiges i stad och
sekreterarens i länets Hushållssällskap hörande samt Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes tillåtelse, försälja visst belopp öfverloppshö från
goda år för inköp af konstgjorda gödningsämnen (och, der ej täckdiknings
anläggande återgäldas genom årlig afbetalning: och anläggning
eller genomförning af täckdikning) till boställsjordens höjande i vextkraft;
b) samma rättighet och till samma ändamål ege ock innehafvare
att, utan samma vederbörande s hörande och tillåtelse, som i föregående
punkt sägs, mot erhållande betalning till afbergning af annan
person upplåta aflägsna eller mindre bärande kärr, skogsängar eller
sjöfoder; c) innehafvare lemnas ock rätt att, efter kommunalnämnds å
landet och stadsfullmägtiges i stad hörande och tillåtelse, från ekle*)
Se omröstningsprotokoll A, 38:o.

195

siastik lägenhet, till inköp af skogseffekter m. in., afyttra öfverflödig
halm. Redovisningsskyldighet åligger vederbörande enligt punkten
a) inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet och enligt punkterne
b) och c) inför kommunalnämnd å landet eller stadsfullmägtige
i stad.»

Vid punkten b) är af Palman särskild! anmärkt: att dåligt kärr- och sjöfoder
är sämre än halm och kan derföre saklöst utan all tillåtelse afyttras, men,
på det denna frihet icke må missbrukas, har han, ehuru det möjligen synes
mindre följ dugtigt, dock låtit äfven i dett a fall redovisningsskyldigheten qvarstå.

3) Presterskapet i Ostra härads kontrakt, Wexiö stift,.har (59 v.) ansett
böra stadgas: »Der odling verkstälts å ntad, mosse eller annan vattensjuk
mark, som förut intet eller föga afkastat, må utan särskildt tillstånd
halm till x/3 af afkastningen försäljas. Likaså vid sjösänkning
eller tappning, der sjöbotten blifvit bärande, ’/;> af afkastningen i hö
och halm utan särskildt tillstånd försäljas från gården; och bör vid
sådan försäljning halfva försäljningssumman afräknas på amorteringsskillingen,
så länge något af den återstår.»

4) a) Presterskapet i Lysings kontrakt, Linköpings stift, har (154 v.) ansett
momentet böra utgå och i stället stadgas, att allt det foder, som vid fardagen är
öfver vid bostället, vare afträdaren skyldig lemna åt efterträdaren utan ersättning,
hvaremot b) Consistorium i stiftet (106) och presterskapet i Doinprosteriets kontrakt
(107 v.) funnit, att halm bör kunna få lika så väl som, ja snarare än, hö försäljas,
dervid c) en prest i sistnämnda kontrakt uttalat den särskilda tanka, att hö aldrig
bör få afyttras, ty detta slags foder kan och bör lättare än halm på boställets
kreatur uppfodras.

5) Det häri medgifna undantag synes Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande
i Jönköpings län (189 v.) allenast afse försäljning af hö, men en sådan försäljning
torde mera sällan komma i fråga eller vara med boställets verkliga fördel
förenlig, deremot redan under närvarande förhållanden, och än ytterligare i den
mån odlingen af åker fortgår, öfverskott af halm ofta uppkommer, som, just till
följd af bristen på hö, icke kan på stället uppstillas, utan blifver aldeles onyttigt,
då likväl stor vinst för bostället kunde deraf hemtas, så vida ett sådant öfverskott
finge försäljas och försäljningssumman med redovisningsskyldighet användas till
inköp af andra foder- eller gödnings-ämnen.

196

6) Consistorium i Carlstads stift anser (196) det medgifna undantaget icke
böra inskränkas till det fall, då ängsmarken är ovanligt stor i förhållande till åkerjorden,
ty många andra fall kunna förekomma, då större skål till undantag förefinnas,
och att förbudet mot afsalu af foder och gödsel i alla fall icke är tillräckligt
att förebygga ett boställes vanhäfd.

7) Förbudet mot bortförande af foder eller gödsel från boställe är i allmänhet
så helsosamt och nödvändigt, att LandshöfdingeEmbetet i Elfsborgs län
(327 v.) hyser betänklighet vid godkännande af de i detta och tredje momentet
föreslagna undantag från denna regel, hvaremot andra förhållanden finnas, under
hvilka ett dylikt undantag snarare synes böra medgifvas, t. ex. en kyrkoherde i
både stads- och lands-församling, som bor i staden och har närbelägen boställsjord
å landet, bör icke vara förmenad att för de kreatur, han har i staden, hvarest
hus äro dertill uppförda, hemta foder ifrån bostället å landet, emot det att han der
använder all den spillning, som efter utfodringen i staden faller.

8) Vid hemman på slättbygden, der egorna till största delen bestå af åker,
inträffar ofta, att halmtillgången betydligt öfverstiger hvad vid gården kan uppfodras,
och i sådana fall anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands
län (426 v.) jemväl den öfverflödiga halmen böra få af boställshafvaren
försäljas.

9) Yttranden angående i viss mån äfven detta moment af presterskapet i
Westerbottens tredje och Medelpads kontrakter, Hernösands stift, äro vid 1 mom.
under punkten 10 d) och e) anmärkta.

10) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län yttrar
(480), att vid detta moment torde måhända böra tilläggas bestämmelse om den
påföljd, hvartill underlåtenhet att underhålla föreskrifvet antal kreatur skulle föranleda,
såsom antingen böter eller, ännu bättre, förlust af rättigheten att
sälja foder.

11) Af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län (484)
yttras, dels att, då bland de skäl, som föranledt Rikets Ständer att påkalla en ny
Eklesiastik Boställsordning, särskilt äro omnämnde fördelarne af en friare disposition
öfver boställenas höafkastning, men det från 1836 års MilitieBoställsordning
hemtade stadgande uti detta moment, hvilket, ehuru sådant antagligen ej åsyftas,
möjligen skulle kunna anses ej tillämpligt på det fall, att den öfverflödiga höafkastningen
är vunnen genom vexelbruk eller artificiel foderproduktion, detta stad -

197

gande torde böra förändras så, att rättigheten till försäljning af hö icke blifver
beroende på tillgångar af (naturliga) ängslägenheter utan heldre på fodertillgång i
allmänhet, hvilken tillgång dock i alla händelser icke genom medgifven försäljningsrätt
synes böra få hårdare anlitas, än som står tillsamman med förkofran af
gårdens häfd, hvarom Kong!. Maj:ts Befallningshafvande torde böra, efter omständigheterne,
för hvarje undantag meddela närmare föreskrift; — och dels att stadgandet
derom, det Kronofogde och Consistorium skola höras, torde, då tillförlitligheten
af yttrandet i allmänhet måtte vara på undersökning beroende, äfven lämpligen
böra utbytas mot föreskrift, att undersökning af synerätt eller Kronofogde
med nämnd bör föregå Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes afgörande, under förutsättning
hvaraf Consistorii hörande icke torde vara erforderligt.

12) En prest i Leksands kontrakt, Westerås stift (522), anser, att detta
moment bör utgå, på sätt här ofvan vid 1 mom. under 12) redan är antecknadt.

Likasom vid 1 mom. har ock uti anmärkningarne vid detta moment uttalats
den tanka, att stadgandet icke skulle afse halm, af hvilken åsigt yttranden uti
punkterne 4 b), 5 och 8 föranledas, de der icke behöfva vidare bemötas, lika litet
som yrkandet under under 4 c), att hö aldrig må försäljas.

Föreskriften om Kronofogdes och Consistorii hörande har uti punkten 11
ansetts böra utbytas mot stadgande, att undersökning bör af synerätt eller Kronofogde
med nämnd verkställas; men detta skulle medföra öfverflödig både omgång
och kostnad, som böra undvikas.

Enligt 6:te punkten skola skäl förefinnas till flera undantag, hvilka likväl
icke vidare uppgifvas, hvarföre Collegium ej heller kan derom sig yttra, och det
i 7:de punkten specielt föreslagna undantag, beträffande förande af foder från ett
till annat boställe, har Collegium, i anledning af enahanda förslag vid 1 mom., ansett
icke böra särskildt påbud i Boställsordningen föranleda; likasom Collegium
icke kan understödja yrkanderne i punkterne 4 a) och 12, om uteslutande helt och
hållet af momentet, och i punkten 1, om bestämmande af en viss antingen qvantitet
hö eller ängsareal.

Kommunalstyrelses befattning med ärende af ifrågavarande beskaffenhet
föreslås i punkten 2, men kan icke af Collegium tillstyrkas i detta fall, mera än i
andra, der enahanda förslag framstälts.

De speciela föreskrifter, som yrkas dels i tredje punkten, beträffande odlingar
och sjösänkningar, och dels i andra punkten, om inköp af skogseffekter för

198

försåld halm och redovisningsskyldighet, anser Collegium icke tarfvas, utan utgöra
föremål vid den pröfning af ärendet, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
åligger; likasom Collegium icke kan finna behofvet af särskilda ansvarsbestämmelser,
hvarom i 10:de punkten gjorts framställning.

Häremot, och då å boställe, der cirkulationsbruk blifvit infördt, stundom
kan inträffa, att afkastningen af odlade fodervexter vissa år vida öfverstiger behofvet
för kreaturens utfodring, synnerligast då spannmål och annat kraftfoder
jemväl dertill användes, synes, med anledning af hvad i 2:dra och ll:te punkterne
i ämnet andragits, skäl vara att tillåta äfven för sådan händelse försäljning af
foder; och hemställer Collegium derföre, att emellan orden »att» och »boställets» införes:
»antingen afkastningen af de å bostället odlade fodervexter öfverstiger behofvet för
kreaturens utfodring eller.»

3 mom.

1) LandshöfdingeEmbetet'' i Gottlands län (6) anser detta moment öfverflödigt,
enär de ifrågavarande lägenheterne komma genom löneregleringarne att,
enligt nådiga Förordningen den 11 Juli 1862, från boställena.skiljas och särskild!
utarrenderas.

2) Pålman har (21) ansett detta moment böra utgå, i händelse hans förslag
till 2 mom. antages.

3) LandshöfdingeEmbetet i Elfsborgs län har (327 v.) yttrat sig om detta
moment, på sätt här förut vid 2:dra mom. under punkten 7 redan är anmärkt..

4) Presterskapet i Handbörds kontrakt, Calmar stift (386), har ansett, att,
sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes tillståndsresolution en gång är gifven,
densamma bör blifva gällande för alla tider, så länge boställsinnehafvaren det
åstundar, utan att för hvarje nytt akkord behöfva itereras, hvaremot presterskapet
i Norra Möre kontrakt, samma stift (383), är af den tänka, att åtgärden kan utan
all risk för bostället öfverlåtas åt innehafvaren att afgöra, då han förpligtas ansvara,
att bostället utbekommer sin rättmätiga andel af det, som blifvit afbergadt.

5) En prest i Leksands kontrakt, Westerås stift, anser (522 v.), att detta
moment bör utgå, på sätt här förut vid 1 mom. under 12) redan är antecknadt.

Dessa anmärkningar, af hvilka de i punkterne 1, 2, 3 och 5 gå ut på uteslutande
af momentet helt och hållet, och de i 4:de punkten afse, dels att ett en
gång gifvet tillstånd må gälla för alla tider, så länge boställsbafvare det åstundar,

199

och dels att något tillstånd aldeles icke behöfver meddelas, kunna icke af Collegium
understödjas.

4 mom.

1) I händelse Palmans förslag till 2 mom. antages, bör, efter hans tanka, i
öfverensstämmelse dermed (21) i detta moment efter »Kong]. Majrts Befallningshafvandes»
tilläggas: »kommunalnämnds å landet och stadsfullmägtiges
i stad.»

2) Anmärkning vid detta moment af LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län
är här ofvan vid 34 § 6 mom. antecknad.

Förstnämnde anmärkning anser Collegium, i enlighet med hvad förut
yttrats, icke förtjena afseende, och har angående den sednare redan vid 34 § 6
mom. sig utlåtit.

§ 37.

Då uti här ifrågavarande fall inkomsten af så väl stom som boställe skall
tillfalla stiftets, under Domkapitlets vård stående byggnadskassa, anse Consistorium
i Carlstads stift och presterskapet i Kihls kontrakt (196 v. & 201 v.) det vara rigtigast,
att Domkapitlet tager befattning icke blott med boställets utan äfven med
stomhemmans bruk och skötsel.

Detta öfverensstämmer fullkomligt med Collegii mening, så att anmärkningen
grundar sig på ett missförstånd, till undvikande hvaraf stadgandet torde erhålla
följande lydelse:

«Boställes bruk och skötsel böra, om vid tiden för dess afträdande tillträdare
ännu icke år utnämnd, ombesörjas af Consistorium å första, andra och tredje klassernas
boställen samt prebendehemman och de till hvarje af dessa klasser hörande, i femte klassen
upptagna egendomar, men af pastoratsboer å fjerde klassens boställen med dertill hörande,
nämnde slag af egendomar.»

§ 38.

1 mom.

1) De fleste prester i Upvidinge kontrakt, Wexiö stift (46 v. & 49 v.) hafva
ansett intet oöfvervinnerligt hinder möta, att fardagen, i likhet med hvad förhållandet
är med militie och civila boställen, bestämmes till antingen den 14 eller den
25 Mars, särdeles om det derjemte stadgades, att företrädaren vore förbunden, att

200

mot skälig betalning tillhandahålla för efterträdaren erforderligt förråd af upphuggen
ved samt vårfoder till dragkreatur, när tillträdare så yrkar; och syntes fördelarne
af denna flyttningstid vara påtagliga, såsom: en för långväga flyttning tjenligare
årstid, mindre svårighet att erhålla brukare och tjenare; samt ett bättre tillfälle
att anskaffa hvad, som till bosättning eller jordbruket erfordras.

2) Presterskapet i Wartofta kontrakt, Skara stift, har (174) hemstält, om
icke, i likhet med alla andre tillträdare af hemman och lägenheter, den 14 Mars
vore äfven för prest lämpligare till fardag än den 1 Maj.

3) Uttrycket »bostället må tagas i besittning» anse Consistorium i
Carlstads stift och presterskapet i Kihls kontrakt (196 v. & 201 v.) vara olämpligt
och kunna lätt föranleda tvister, enär det synes innebära, att en tillträdare, som
kommer att tillträda vid annan tid än den 1 Maj, skulle vara berättigad att genast
disponera hela bostället, men, då under vakanstid bostället gemenligen icke kan
brukas annorledes än genom bortarrendering och arrende icke kan för kortare tid
än ett år uppgöras, helst ingen arrendator lärer vilja underkasta sig att midt under
arrendeåret, kanske när skörden som bäst pågår, afflytta, måste en tillträdare under
sådana förhållanden åtnöjas med att till en början få tillräcklig bostad för sig och
sitt hushåll jemte nödiga hushållslägenheter och stallrum för ett par hästar m. m.,
som oundgängligen behöfves, för att han skall kunna bo på bostället.

4) Tillägg synes presterskapet i Warbergs kontrakt, Göteborgs stift (269 v.),
böra göras med bestämmande af tid för tillträde af enkesäte, efter innehafvande
enkas död.

5) För tillvägabringande af enhet vore, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Skaraborgs län förmenande (324), särdeles önskvärd!, om fardag
på eklesiastika boställen kunde blifva densamma, som för civila och militära är
bestämd, eller den 14 Mars i stället för den 1 Maj, då årstiden är väl långt framskriden,
men, då en sådan förändring, såsom ingripande i så många andra förhållanden,
möjligen nu skulle medföra allt för stora svårigheter, har Eders Kongl.
Maj ds Befallningshafvande inskränkt sig till den hemställan, att, då, enligt 1
länet vedertagen praxis, vid utarrendering af stom m. fl. presterskapet på lön
anslagna hemman, hvilka i femte klassen upptagas, den 14 Mars antages såsom
fardag, detta moment på det sätt fullständigas, att undantag från den allmänna
regeln, om fardag, för ifrågavarande lägenheter medgåfves.

6) Utom för rikets nordliga landskap anser Eders Kongl. Maj:ts Befallnings -

201

hafvande i Östergötlands län (426 v.) den 1 Maj mindre lämplig än den 14 Mars
såsom allmän fårdagstid till hemmans afträdande, emedan vårbruket under de flesta
år måste redan i April månad påbörjas. *)

Stadgandet, att den 1 Maj är fardag vid eklesiastika lägenheter, är urgammalt
och omnämnes, så vidt Collegium varit i tillfälle inhemta, först uti en ordning
af år 1559 (tryckt i 1845 års kyrkolagsamling, sid. 434). Det omtalas väl icke
med uttryckliga ord i Presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, men torde
likväl vara åt privilegii natur och således icke kunna ändras i annan ordning, än
114 § i Regeringsformen förmår. Eu sådan ändring, hvarom framställningar uti 1,
2, 5 och 6 punkterne äro gjorda, anser Collegium visserligen i alla hänseenden
önskvärd, men har af redan antydd orsak icke kunnat i förslaget införa annan dag
än den af ålder stadgade eller den 1 Maj. Skulle ändring härutinnan ifrågakomma,
är Collegium af den tanka, att, likasom för andra egendomar, den 14
Mars bör bestämmas, å hvilken dag följaktligen de eklesiastike boställshafvare,
som efter utfärdande af stadgandet boställen tillträda, eller deras rättsinnehafvare
borde, ehuru de förres tillträde skett den 1 Maj, vara pligtige att afträda utan rättighet
till någon slags ersättning för tiden emellan nämnde 2:ne dagar.

Något särskild! stadgande för enkesäten och för utarrenderade egendomar,
hvarom i punkterne 4 och 5 yttras, behöfves icke, ty de förra äro lika med andra
eklesiastika lägenheter och för de sednare, som icke äro afsedda att af tjenstemannen
bebos, måste de derom upprättade arrendekontrakt lända till efterrättelse.

Den enligt 3:dje punkten befarade olägenhet af orden stagas i besittning»
torde i verkligheten icke förefinnas uti den förutsatta händelsen af ett boställes
utarrendering, ty detta förhållande utgör ett lagligt hinder, som tillträdaren måste
underkasta sig och hvaraf följden blifver, att han för den tid, arrendekontraktet
gäller, måste nöja sig med den afgift, som deruti är bestämd.

2 mom.

1) Presterskapet i Domprosteriets kontrakt, Linköpings stift, har (107 v.)
ansett tillträdaren böra från den 1 April hafva tillgång äfven till vårjorden, som ej
sällan behöfver före Maj månads ingång tillredas; — och en prest i Ydre kontrakt,
samma stift (146), har yttrat den tanka, att nödiga förvaringsrum böra lemnas tidigare
än den 1 April, t. ex. den 1 Mars, på det att vinterföret må kunna af tillträdaren
begagnas.

•-''G

‘) Se omröstningsprotokoll A, 39:o.

202

2) Inom Lunds stift är yttradt af presterskapet i Skytts kontrakt (285), att
tillträdaren bör redan den 1 Mars erhålla plats för icke blott spannmål, foder och
husgerådssaker, utan ock arbetsfolk och dragare, helst vårarbetet någon gång på
Skånes söderslätt då kan begynnas; — i Bara kontrakt (289), att plats icke är
medgifven för dragare och arbetsfolk, men, da i de sydligare orterna vai albetet
ofta börjas i slutet af Mars, måste det, när åkerjorden utgöres af styf lera och
stark torka infaller, mången gång vara afslutadt den 1 Maj eller strax efter denna
dag och i alla fall till större delen förrättadt före samma dag, hvarföre, och då i
16 Cap. 5 § JordaBalken den 14 Mars och i MilitieBoställsordningen midfastan till
fardag bestämmes, det icke är obilligt, om ladugårdshusen, antingen alla eller till
större delen, åt tillträdaren den 1 April inrymmas; — och i Ljunits och Herrestads
kontrakt (291), att, för så vidt lagens stadgande i 16 Cap. 5 § JordaBalken, jemfördt
med Kongl. Förordningen den 22 Oktober 1766, om fardag, flyttning och inrymmande
af nödiga hus åt tillträdaren, icke kan äfven å eklesiastika boställen
tillämpas, torde något i denna syftning skäligen böra tilläggas, helst det är af stor
vigt för den, som den 1 Maj tillträder, att i god tid dessförinnan få för boställets
tillbörliga skötsel inrymma icke blott spannmål, foder in. in., utan ock nödiga dragare
och tjenstefolk; och har stiftets Consistorium, för dess del (282 v.), dessa
Henne yttranden åberopat.

3) Den häruti bestämda tid, den 1 April, anses böra förändras till den 1
Februari af eu prest i Fellingsbro kontrakt, Westerås stift (514 v.), och till den 1
Mars af eu prest i Norrberkes kontrakt, samma stift (517 v.), på det vinterföret
må vid flyttningen kunna begagnas.

Någon förändring i den uti momentet föreslagna tid anser Collegium ej böra
ega rum och finner hvad i Girigt blifvit anmärkt om vårbruket och om imymmande
af ladugårdshusen m. m. icke böra, med hänsigt till det af Collegium uti 28 § 1
mom. här ofvan tillstyrkta tillägg, till vidare ändring föranleda.

§ 39.

1) Af Pålman är (13 v.) anfördt: att Collegium kan endast anordna boställsvården
i riket, LandshöfdingeEmbetet öfvervaka den genom Kronofogde och Consistorium
genom Kontraktsprost; — att denna uppsigt blir högst ofullständig;
att det finnes blott tvänne myndigheter, kommunalnämnd på landet och stadsfullmägtige
i stad, hvilka årligen och fullständigt genom sina ledamöter kunna öfver -

203

vaka boställes häfd och i rätt tid anmäla boställes vanhäfd i byggnad, åker och
skogsbruk; — att derföre dessa båda kommunala myndigheter böra ega både laga
skyldighet och rättighet i antydt fall att alltid, en eller flere ledamöter, vid hvarje
af- och till-trädessyn, ekonomiska besigtningar och syner för odling m. m. vara
som ledamöter i rätten kallade; — att ansvars- och ersättnings-skyldighet för
boställshafvares uraktlåtna byggnad af påsynta nya. hus och bättring af gamla bör
öfverflyttas från Kontraktsprost och Consistorii fullmägtig på kommunalnämnd och
stadsfullmägtige; — att de sistnämnde, såsom boende inom socknen eller i stad,
der eklesiastikt boställe är beläget, hafva lättare att öfvervaka fullgörande af skyldigheter
och beifra uraktlåtne, än en Kontraktsprost och ett Consistorii ombud, som
ofta bo aflägse från boställslägenhet; — att de tvänne sistnämnde hafva sällan tid
att resa omkring som boställsinspektorer och än mindre sinne att som åklagare
uppträda möt fattige eller försumlige embetsbroder i mål, som röra ekonomiska angelägenheter;
— och att presten, hvars kall är ej en juridisk sakförares utan endast
en evangelisk predikares, derföre bör vara förskonad för alla åldagarepligter i antydt
fall och dessa öfverlåtas åt kommunalnämnd på landet och stadsfullmägtige i
stad eller, der dessa myndigheter försumma sina skyldigheter, åt Kronans åklagare
att kära i mål, som röra eklesiastika boställen.

På grund häraf, och då 5 § i Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862 om
kommunalstyrelse och stadsfullmägtige medgifver och en dels anbefaller åt dessa
myndigheter tillsynen öfver kommunens alla tillhörigheter, bland Indika äfven, i
viss mening, eklesiastika boställen kunna räknas, har Pålman framstält åtskilliga
förslag (hvilka hvart på sitt ställe äro af Collegium i detta underdåniga utlåtande
anmärkta) och deribland (21), att sist i denna § bör införas: »kommunalnämnd
inom socknen och stadsfullmägtige i stad.»

2) Presterskapet i Westerbottens tredje kontrakt, Hernösands stift, anser
(456) »Visitator i Lappmarken inom distriktet» böra efter »prosteriet»
tilläggas.

Sistanmärkta tillägg anser Collegium icke vara nödigt med hänsigt till 4:de
kapitlet i Kongl. Reglementet för Eklesiastikverket i Lappland den 14 April 1846,
deruti visitators åligganden äro särskild! utstakade, jemväl hvad eklesiastika boställen
angår, hvarförutan mindre lämpligt är att i en allmän författning intaga ett
särskildt stadgande för Lappland.

Collegium har redan förut, jemväl i 1865 års utlåtande, sid. 135, uttalat sin

204

tanka om olämpligheten af kommunalmyndighets befattning med ärenden af nu
ifrågavarande beskaffenhet och kan derföre ej tillstyrka afseende å hvad i punkten
1 anföres.

§ 40.

1 mom.

Af presterskapet i Kåkinds kontrakt, Skara stift, är (177 v.) anfördt, att
hvarken nu gällande eller den föreslagna författningen rörande laga syn stadgar,
att Kontraktsprosten, som har att om ekonomiska besigtningar göra anmälan,
skall om förestående eller hållen syn underrättas, hvaraf lätt kan blifva en
följd, att laga syn och ekonomisk besigtning reqvireras på samma år eller den
sednare året efter den förras förrättande, och åtminstone icke annat än tillfälligtvis
kan komma i den ordning, förslaget angifver; och har stiftets Consistorium (163 v.)
funnit detta yttrande förtjent af nådigt afseende. *)

Cellegium finner denna anmärkning icke förtjena vidare uppmärksamhet;
börande Collegium derjemte erinra, att dels Consistorium, enligt 41 § 5 mom., förordnar
ombud vid syner och dels detta ombud, jemlikt § 52 mom. 2, åligger delgifva
Consistorium synerättens utslag; hvadan Consistorium är i tillfälle meddela
kontraktsprost underrättelse om den hållna synen.

2 mom.

1) Jemte det Pålman (21) utan vidare motivering yttrat: »hvarföre skilnad
i besigtningsman?» och sålunda ådagalagt tvifvelsmål om behöfligheten af
stadgandet härutinnan, här han, i öfverensstämmelse med hvad under nästföregående
§ blifvit af honom anfördt, ansett, att som biträdande besigtningsman bör införas
»samt en ledamot af kommunalnämnd å landet eller stadsfullmägtige i
stad», såsom skäl hvarför ytterligare andragits: att prester i allmänhet, till följe
af bristande sinne eller erfarenhet, äro skrale åkerbrukare och än klenare byggmästare,
hvadan vid alla ekonomiska besigtningar och föreslagna återsyner i så
fall de presterlige synemännen böra uteslutas, helst undantagen icke upphäfva
regeln. **)

2) Föreskriften, att ekonomisk besigtning å Kontraktsprostars boställen skall
af Consistorium anmälas, anser presterskapet i Handbörds kontrakt, Calmar stift

*) Se omröstningsprotokoll A, 40:o.

**) Se omröstningsprotokoll A, 41:o.

205

(386), vara öfverflödig, under anförande, att sådan förrättning-, då hon är i ordningen
att förekomma, må af prosten sjelf hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmälas
i sammanhang med öfriga inom prosteriet, hvarigenom intet men för sådana
boställen kan uppkomma, men väl den dryga, ofta återkommande kostnaden för
Consistorii ombud undvikas för sådana kyrkor och församlingar, hvilkas pastorer
tillika råka att vara prostar, hvilket är obilligt, då deras medsyskon inom prosteriet
derifrån äro befriade.

3) Consistorium i Wisby stift (417 v.) anser Kontraktsprost böra göra anmälan
om ekonomisk besigtning äfven å sitt eget boställe och antingen Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande eller Kontraktsprost hos Consistorium begära ombuds förordnande,
helst Consistorium, enär kontraktsprostsbefattning ej är ständigt fästad vid
vissa lägenheter, ej lätt kan hålla reda på, när sådan besigtning bör ahställas.

4) Presterskapet i Westerbottens tredje kontrakt, Hernösands stift (456),
anser böra stadgas, att Visitator i Lappmarken har inom distriktet samma åliggande
som Kontraktsprost inom prosteriet.

5) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län har (480),
för den händelse dess vid 17 § 3 mom. framstälda anmärkning finnes förtjena afseende,
trott, det bör kronobetjeningen vid fjerde klassens boställen af skatte natur,
der byggnadsskyldigheten af församlingen utgöres, befrias från all befattning med
så väl ekonomiska besigtuingar som syner, och med byggnads- och underhållsskyldigheten
å dessa boställen förfaras såsom i fråga om skolhus finnes stadgadt.

Collegium, som icke kan understödja sistnämnda anmärkning till följd af
hvad vid 17 § 3 mom. anförts, får, beträffande punkterne 1 och 4, åberopa sitt
yttrande vid 39 §, och anser hvad i punkterne 2 och 3 förekommer, angående
kontraktsprosts boställe, icke böra till ändring i förslaget föranleda.

■3 inom.

Presterskapet i Westerbottens tredje kontrakt, Hernösands stift, anser (456)
Visitator i Lappmarken böra inom distriktet hafva samma åliggande som Kontraktsprost
inom prosteriet.

På skäl, som vid 39 § anförts, anser Collegium denna anmärkning ej förtjena
vidare uppmärksamhet.

4 inom.

1) Utom hemställan derom, att boställshafvare kan åläggas att till Consistorium
inlemna vidimerad afskrift af protokollen vid ekonomiska besigtningar och

206

återsyner, bär Pålraan (21 v.) anmärkt, att, som ingen menniska, vore hon än den
flinkaste, »samtidigt» kan vara mera än på ett ställe, torde detta ord böra utbytas
mot »på samma dag» eller helst äfven dessa ord utelemnas, enär fjesk och
slarf kunna icke af lag förekommas, men böra ej heller af den uppmuntras.

2) Den bestämda inskränkningen i tiden för ekonomiska besigtningars hållande
förefaller Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län (319)
mindre behöflig, under anmärkning, att den möter i de norra länen flera hinder;
—- och af LandshöfdingeEmbetet i Elfsborgs län (328) yttras, att det icke har sig
bekant något skäl, hvarföre förrättningen icke må hållas under Juli och Augusti
månader; och då denna tid är i alla afseenden lämplig, äfven med hänsigt till
förrättningsmännens öfriga göromål, torde stadgandet saklöst kunna uteslutas.

3) Presterskapet i Lagunda kontrakt, Upsala stift (341), anser vid slutet
böra tilläggas, att boställshafvaren ock bör få ett exemplar, så att inalles 3 exemplar
utskrifvas.

4) Af LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län (414 v.) yttras, att enahanda
förbud, som i detta moment och i 41 § 1 inom., mot anställande under Juli och
Augusti månader af ekonomiska besigtningar eller syner, förekommer äfven i MilitieBoställsordningen,
men det oaktadt företagas dessa förrättningar och företrädesvis
sådana syner, som af domare verkställas, oftast under dessa månader; och torde
icke heller någon fullt giltig anledning till stadgandet föreflnnas.

5) Consistorium i Hernösands stift föreslår (431 v.) det tillägg, att syneinstrument
äfven bör mot lösen tillhandahållas boställsinnehafvaren och församlingen,
i fall den är byggnadsskyldig; — och presterskapet i Westerbottens tredje
kontrakt, samma stift (456), anmärker, dels att Visitator i Lappmarken bör inom
distriktet hafva samma åliggande som Kontraktsprost inom prosteriet, och dels
att boställsinnehafvaren bör äfven hafva ett exemplar af syneinstrumentet, såsom
nu är föreskrifvet.

6) Nödvändigheten att förbjuda förrättningarnes hållande under Juli och
Augusti månader kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län
(480 v.) ej inse, under yttrande vidare, att öfriga tider af året, »då mark bar
är», kronobetjeningens tid är mycket upptagen af andra förrättningar, såsom under
Maj och Juni af beväringsmöten och vägsyner, likasom under September och Oktober
äfvenledes af vägsyner.

I anledning af hvad, som i 5 punkten förekommer, om visitator i Lappmarken,

207

åberopar Collegium dess yttrande vid 39 §, och anmärkningarne i punkterne 3 och
5 om flera exemplar af besigtningsinstrumentet förfalla med hänsigt till stadgandet
i slutet af 3 mom.

Såsom skäl emot verkställande af besigtningar och syner i Juli och Augusti
månader uppgifves i Kong!. Kungörelsen den 28 Maj 1830, § 4, att bergningen då
pågår. Detta stadgande bibehölls i 59 § af 1836 års MilitieBoställsordning, hvilken
likväl genom Kong!. Kungörelsen den 20 September 1841 är ändrad, så att syn
bör ske före den 15 Augusti, när boställe skall vårfrudagen påföljande år afträdas,
följaktligen under både Juli och Augusti månader. En återgång till det gamla

stadgandet i Kong!. Förklaringen den 13 Januari 1757, att syn må förrättas alla

tider på året, allenast marken dertill tjenlig finnes, torde, med afseende^ å hvad i
2, 4 och 6 punkterne är anmärkt, gerna kunna ega rum, helst det hinder, som i
fråga om bergningen kan förorsakas, icke torde å nu ifrågavarande egendomar
vara af den betydenhet, som dervid velat fästas; hvadan Collegium anser orden
»dock icke under Juli eller Augusti månader» kunna uteslutas så väl i detta moment
som i 41 § 1 mom.

Med anledning af hvad i lista punkten är erinradt, torde ordet »samtidigt»
förän dras till »i omedelbar följd.»

5 inom.

1) Af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westernorrlands län (409)

yttras, att, då lika ansvar torde böra stadgas för lika beskaffade fel, böra de i

detta moment och i 42 § 1 mom. föreskrifna böter, i fråga om nämndemans eller

t. f. publikt ombuds förfallolösa utevaro, jemkas till likhet med hvad, 63 § i MilitieBoställsordningen
för enahanda försummelse innehåller.

2) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län (480 v.) har
ansett tvifvelaktigt, huruvida böterne skola af domstol eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ådömas och i hvilken ordning åtal derom bör anhängiggöras. *)

Böterne äro, då ärendet är besigtning, föreslagne till hälften mot vid syn,
hvilket torde hafva skäl för sig, likasom ett högre ansvar för nämndeman, än hvad
förut varit stadgadt; hvadan anmärkningen i punkten 1 icke kan af Collegium
understödjas.

Då icke blott kriminel! ansvar utan ock skadeersättning kan ådömas, tillhör

*) Se omröstningsprotokoll A, 42:o.

208

frågan laga domstol, derom likväl något stadgande icke torde böra, lika litet nu
som förr, i en boställsordning inflyta, såsom i punkten 2 synes åsyftas.

6 mom.

1) Till följd af vederbörandes bristande kunskap och erfarenhet eller till
förekommande af öfverilning har Pålman (21 v.) ansett besinningstid böra lemnas
och derföre orden: »genast tillkännagifva» kunna utgå; varande, om momentet
får den lydelse i öfrigt, Collegium föreslagit, 30 dagars besinningstid i alla händelser
tillräcklig.

2) Att den missnöjde skall vid talans förlust genast tillkännagifva sitt missnöje,
anser LandshöfdingeEmbetet i Elfsborgs län (328) strida emot hvad i allmänhet
är angående besvärsmål gällande och stadgandet derföre kunna, såsom öfverflödigt
och mindre lämpligt, försvinna.

3) Presterskapet i Jemtlands norra (469 v.), södra (475) och vestra (476)
kontrakter, Hernösands stift, anser böra tilläggas, det ojäfvig kronobetjent och länsbyggmästare
skola förordnas för att förrätta afsyning med afseende å verkställande
af nybyggnad, reparation eller åsidosatt byggnadsskyldighet.

Den i tredje punkten föreslagna nya besigtning eller afsyning är obehöflig
med hänsigt till hvad, nästföljande moment innehåller.

Deremot anser Collegium de från 7 mom. i Kong]. Kungörelsen den 28 Maj
1830 hemtade orden: »sitt missnöje genast tillkännagifva och» böra uteslutas.

7 mom.

1) På sätt bär ofvan under 23 § 5 mom. är antecknadt, har Pålman (15)
ansett i detta moment böra införas ett stadgande för kommunalnämnd och stadsfullmägtige
att noggranut tillse boställsvården, hvilket stadgande kunde lyda ungefärligen
:

»Der husrötebrist, antingen till hela beloppet eller någon del
deraf, icke af afträdares sterbhus kan till efterträdare gäldas, bygge
församling af nyo de hus, som synerätt utdömt, och bättre dem, som
bättras kunna, mot skyldighet för efterträdare att, så väl till kapital
som ränta, efter den grund, som i denna förordning sägs om öfverloppshus,
årligen under viss tid och till visst belopp afbetala hvad, församling
sålunda förskjutit.»

Såsom motif för ett sådant stadgande har Pålman åberopat dels billigheten,
att ej en efterträdare betungas med fullgörandet af företrädares uraktlåtna bygg -

209

nadsskyldighet, och rättvisan, att församling, hvars kommunala myndigheter uraktlåtit
att i thy fall söka det skydd, som förordningen förmår, får vidkännas obehaget
att förskottera behöfliga medel, och dels att närmaste parten i anfördt fall
är väl ock församling, som åtnjutit eller åtnjuter prests själavård; hvarföre ock
alla andre parter, än de nämnde, såsom Kontraktsprost och Consistorii ombud,
böra från all ersättningsskyldighet vara frie.

Vidare har Pålman (21 v.) ansett, dels att, i öfverensstämmelse med hvad
han förut yttrat'' böra orden »Consistorium eller Kontraktsprosten» utbytas
mot: »Kronofogde å församlings och kommunalnämnd eller stadsfullmägtige
å boställshafvares hus»; — och dels att ett nytt stadgande bör införas
af innehåll: »vid laga till- och af-träd essyn er samt ekonomiska besigtningar
förelägge synerätt vederbörande byggnadsskyldige att
inom viss bestämd tid hafva fullgjort byggnad af nya eller bättring af
gamla hus, och hålle vid utgången af denna tid genom utsedde deputerade
af synerätten återsyn. Befinnas byggnadsskyldige vid återsyn
icke hafva fullgjort hvad vid besigtningen föreskrifvits, bör, derest
icke menföre eller byggmästares oordentlighet bevisligen föranledt
uraktlåtenheten, Consistorium å första klassens boställen och Kronofogde
å de öfriga klassernas sådant» etc.

Härvid är af Pålman anmärkt, att föreläggandet af viss tid till byggnadsskyldighets
fullgörande blir, om ej återsyn derjemte föreskrifves, utan all betydelse
i verkligheten, hvarföre han föreslagit stadgandet om återsyn både som tvång och
skydd för byggnadsskyldig.

2) Presterskapet i Östra Härads kontrakt, Wexiö stift, har (60) ansett början
af momentet böra lyda: »Genom laga kraft vunnen ekonomisk besigtning
påsynte brister fullgöras inom föreskrifven tid af vederbörande. Efter
denna tids förlopp verkställes restsyn af 2:ne vid ekonomiska besigtningen
dertill utsedde nämndemän. Desse inlemna restsyninstrumentet
till häradsprosten, hvilken, i händelse brister finnas ofullgjorda
O. S. V.»

3) Efter ordet «husrötemedel» bör, efter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Wermlands län tanka (160 v,), tilläggas »eller af uppburen brandska
d e e r s ä 11 n i n g.»

210

4) Efter ordet »husrö te medel» anser presterskapet i Lagunda kontrakt,
Upsala stift (341), böra tilläggas »inventariipersedlar».

5) Presterskapet i Handbörds kontrakt, Calmar stift (386), anser kontraktsprosten
böra befrias från de honom ålagda inspektionsresor för att tillse, huruvida
föreskrifna reparationer blifvit verkstälda, och i stället öfverlåtas åt boställsinnehafvaren
att anmäla församlingens underlåtenhet i detta fäll och åt församlingen den
förres, hvarigenom en vida säkrare kontroll å fullgörandet af bådas skyldigheter
vinnes.

6) Presterskapet i Westerbottens tredje kontrakt, Hernösands stift, anser (456)
visitator i Lappmarken böra inom distriktet hafva samma åliggande som kontraktsprost
inom prosteriet, och af stiftets Consistorium anmärkes (431 v.) svårigheten för
denna embetsmyndighet och kontraktsprost att utöfva tillsynen öfver verkställigheten
af föreskrifna byggnadsåtgärder, då deremot Kong!. Maj:ts Befallningshafvande,
som har att förordna förrättningsmän vid den ekonomiska besigtningen,
lätteligen också genom sin ojäfviga betjening kan öfvervaka, att de vid besigtning
anmärkta bristerne blifva på behörigt sätt afhjelpta; hvarföre Kong!. Maj:ts Befallningshafvandes
öfvertagande af denna uppsigt är så väl till utförandet enklare som
till verkan säkrare.

7) Då ostridigt är, att fäll kunna förekomma, då hos boställsinnehafvare icke
finnes någon åtkomlig tillgång till betäckande af kostnaderne för afhjelpande af
vid ekonomisk besigtning befunna brister, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Westmanlands Län (480 v.) nödigt, att närmare bestämmes, om och i
hvad mån Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må vara berättigad att af allmänna
medel förskjuta legan för bristernes afhjelpande.

Under åberopande af hvad, Collegium vid 39 § och nästföregående mom.
yttrat, afstyrkes allt afseende å hvad, som förekommer i punkten 1 om kommunalmyndighet,
i punkterne 1 och 2 om så kallad återsyn eller restsyn, och i punkten
6 om visitator i Lappmarken; och finner Collegium förslaget i första punkten,
om skyldighet för församling att ersätta husrötebrist för afträdare, icke förtjena
afseende.

Den i punkterne 5 och 6 yrkade befrielse för kontraktsprost och Consistorium
från de dem i momentet uppdragna befattningar kan Collegium icke understödja,
enär förslaget i förra delen afser att göra själasörjare och dess församlingsboer till
angifvare mot hvarandra, och i sednare delen står i strid med 26 § 1 mom. i Kongl.

211

Instruktionen för Landshöfdingarne in. fl. af den 10 November 1855 och den ändring,
Collegium i 26 § 2 mom. här ofvan tillstyrkt, samt dessutom saknar skäl för sig
äfven derföre, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dels icke, lika med Consistorium,
får del af besigtningsinstrumentet, och dels är den myndighet, af hvilken uppkommande
frågor skola afgöras.

Tillförordnande af laga syn, om brandskadeersättningsmedel eller inventariipersedlar
förskingrats, anser Collegium ej böra ifrågakomma, såsom i punkterne 3
och 4 yrkas, och finner framställningen i punkten 7, om användande af allmänna
medel, icke förtjena vidare uppmärksamhet.

Såsom följd af den i nästföregående moment tillstyrkta förändring böra orden:
»Varder missnöje icke tillkännagifvet eller icke fullföljda ändras till: »Varder talan icke
fullföljd.

8 mom.

1) Pålman har (14 v. och 23) ansett svagt aflönade komministrar och extra
ordinarie prestman, som förordnas till Consistorii ombud böra undfå skjutspenningar
för en häst bort och hem m. m., såsom varande rättvist, men deremot kunna efter
regien kyrkoherdar, hvilka i allmänhet äro bergligt aflönade, undvara denna ersättning,
då synerne blifva nog dyra ändå.

2) De i momentet omnämnda ersättningarne böra, efter LandshöfdingeEmbetets
i Hallands Län tanka (26), vara närmare bestämda till grunden eller författningen,
hvarefter de få beräknas, så att icke något tvifvel derom må kunna
uppstå af de flera, nu gällande Kongl. Förordningar och Reglementen, hvarefter
resekostnadsersättningar och expeditionslösen numera till kronobetjening utgå.

3) De fleste prester i Upvidinge kontrakt, Wexiö stift, hafva (46 v. & 49 v.)
ansett eklesiastika ombud böra, i likhet med kronobetjente och nämndemän, tillgodonjuta
ersättning för skjuts och dagtraktamente enligt gällande resereglemente,
uti hvilken åsigt presterskapet i Westbo kontrakt, samma stift (56), instämt, under
anförande, att eklesiastike tjensteman äro till sådan ersättning, enligt nådiga Kungörelsen
den 30 December 1863, berättigade.

4) Sistnämnda presterskap har ock (56), i likhet med LandshöfdingeEmbetet
i Hallands Län, erinrat, att i afseende på ersättning för skjuts och dagtraktamente
åt kronobetjent bör bestämdt angifvas, efter hvilken författning densamma bör utgå,
enär osäkerhet vid tillämpningen hittills lärer förekommit, i det dels 1830 års Kongl.

212

Författning om ekonomiska besigtniugar, dels resereglemente! och dels Kongl. Kungörelsen
den 30 December 1863 följts.

5) I öfverensstämmelse med dess förslag vid 7 inom., om införande af en så
kallad restsyn, har prcsterskapet i Östra Härads kontrakt, samma stift (60), ansett
böra stadgas: »Betalning för restsyn utgår såsom betalningen för ekonomisk
besigtning, men finnas brister, som blifvit påsynte, ofullgjorda,
betale den tredskande restsynen.»

6) Presterskapet i Wester Rekarne (86 v.) och Edsbergs (100 v.) kontrakter,
Strengnäs stift, hafva ansett kontraktsprost eller den hans ställe företräder böra tillkomma
ersättning för skjuts och dagtraktamente, då aflöningen är obetydlig och
ganska långa och besvärliga embetsresor för öfrigt få utan ersättning företagas.

7) Presterskapet i Domprosteriets kontrakt, Linköpings stift (107 v.), och en
prest i Ydre kontrakt, samma stift (146), hafva ansett det förra kontraktsprost och
den sednare Consistorii ombud böra ersättning tillerkännas.

8) Presterskapet i Kåkinds kontrakt, Skara stift, har (178) icke kunnat finna
något förnuftigt skäl dertill, att kronobetjent och nämndemän äro till ersättning
berättigade, men icke kontraktsprost eller den, han i sitt ställe befullmägtigar,
hvilket yttrande Consistorium (163 v.) ansett förtjena nådig uppmärksamhet.

9) Af presterskapet i Handbörds kontrakt, Calmar stift (386), yttras, att det
synes rättvist, att äfven kontraktsprost, lika med Consistorii ombud och andre förrättningsmän,
erhåller resekostnads- och dagtraktaments-ersättning vid ekonomiska
besigtniugar, dit han ofta får göra långa resor och uppehålla sig mer än en dag.

10) Då den ifrågavarande ersättningen till kronobetjent och nämndemän
lärer, till följd af de obestämda föreskrifterne derom, debiteras efter olika grunder
i olika, orter, har LandshöfdingeEmbetet i Stockholms Län (429) ansett, att, till
undvikande af missförstånd, den blifvande boställsordningen bör bestämdt upptaga
den ersättning, som i förevarande hänseende bör beräknas.

11) Inom Hernösands stift yttras af presterskapet a) i Westerbottens tredje
(456) och Medelpads (465) kontrakter, att Consistorii ombud och Kontraktsprost
eller hans ombud äfven böra hafva ersättning, för hvilken åsigt af det sednare
presterskapet billigheten såsom skäl åberopas; — b) i Jemtlands östra kontrakt
(474), att, till förekommande af tvist och osäkerhet, bör vara antingen utsatt beloppet
af ersättningen eller ock angifven den författning, der den är stadgad; — c) i
Södra Lappmarkens kontrakt (444), att 56 § i Kongl. Reglementet för eklesiastik -

213

verket i Lappmarken den 14 April 1846 bör gälla, hvad denna landsort angår, i
fråga om kostnadens gäldande, enär derstädes, till följd af de stora afstånden,
kostnaderne stiga till så höga belopp, att till betäckande deraf kyrkornas medel
omöjligen äro tillräckliga; — och d) i Westerbottens andra kontrakt (453), att, då
det måste för församlingen vara lika angeläget, att det ena bostället så väl som
det andra varder på behörigt sätt bygdt och underhållet, böra följaktligen synekostnaderne
på alla, således äfven vid första klassens boställen och prebendehemman,
af samma kassa, det är kyrkans, gäldas; och har e) stiftets Gonsistorium (431 v.)
förordat dels ersättning, såsom rättvis och billig, äfven för närvarande eklesiastik
tjensteman, åtminstone för Consistorii ombudet, och dels nådigt godkännande, hvad
lappmarkstrakterne angår, af presterskapets önskan, det kostnaderne af lappska
eklesiastikfondens medel utgöras.

Collegium, som förut vid 6 och 7 rnornm. afstyrkt förrättande af så kallad
restsyn, kan derföre ej fästa vidare uppmärksamhet vid det, som angående ersättning
för sådan syn i punkten 5 förekommer; och då det icke, såsom i punkten 11
cl) förmenes, rörer församling, huru biskopsboställe och prebendehemman byggas
och underhållas, är ej skal, att kostnaden för ekonomiska besigtningar å dessa egendomar
af kyrkans medel gäldas.

Ersättning till eklesiastik! ombud vid ekonomiska besigtningar är uti 1830
års Kongl. Kungörelse icke stadgad, men lärer dock, likasom vid syner, billigtvis
böra ega rum; och då dessutom torde vara i sin ordning, dels att, på sätt Collegium
äfven vid 34 § 2 mom. tillstyrkt, närmare bestämmes efter hvilken författning, ersättning
bör beräknas, och dels att undantag göres för Lappmarken, samt tillägg
sker för utarrenderade egendomar och sådana, hvaraf inkomsten från en till annan
församling, jemlik! 9 § 2 mom. i Kongl. Förordningen den 11 Juli 1862, öfverflyttats,
får, med anledning af hvad i öfrigt är vordet anfördt, Collegium i underdånighet
hemställa, att momentet må erhålla följande lydelse:

»Besigtning smän och eklesiastikt ombud åro berättigade till den ersättning för skjuts
och dagtraktamente, som i gällande expeditionstaxa för de förre och resereglemente för det
sednare till beloppen bestämmes, samt kronobetjenten äfven till lösen enligt expeditionstaxan
för det ena exemplaret af förrättning sinstrumentet; och skola ersättningen och lösen vid
första klassens boställen, prcebendehemman och utarrenderade egendomar af innehafvaren
gäldas, men å alla öfriga egendomar, utom i Lappmarken, derom särskildt är stadgadt, af
kyrkans medel utgå, med iakttagande, att, når, till följd af 9 § 2 mom. i Kongl. För -

214

ordningen den 11 Juli 1862, inkomsten af en egendom blifvit till annan församling
Överflyttad, ifrågavarande utgift denna församlings kyrka åligger, der egendomen icke år
utarrenderad.» *

9 mom.

1) Af Consistoriuni i Carlstads stift och presterskapet i Kihls kontrakt (197 &
201 v.) är anmärkt, att tjensteman vid Rådstufvurätt i den stad, der besigtningen
skall hållas, äro, åtminstone i de städer der likställighet eger rum, sjelfve byggnadsskyldige
och såsom sådane jäfvige att besigtningen förrätta.

2) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge Län (403 v.) anser i
stället för »Rådstufvurätts tjensteman», som enligt detta mom. och 41 § 2 mom.
skall förrätta ekonomisk besigtning och syn, må begagnas benämningen »Rådman»
eller »Rådstufvurätts ledamot», enär någon annan rättens »tjensteman» ej
lärer vara menad och icke heller torde vid sådan förrättning böra användas.

Collegium finner dessa anmärkningar icke förtjena afseende.

10 mom.

Pålman har (22) föreslagit följande stadgande: »Synemän, som förer ordet
vid de tillfällen, som i denna förordning sägs, vare, då han fullgjort
etc., befriad från all ytterligare tillsyn å eklesiastika boställen, och
ansvaret drabbe församling, der han byggnadsskyldig är.»

Ringaste skäl till ett sådant stadgande kan Collegium icke inse.

Såsom ett nytt 11 inom. i denna § har Pålman (22) ansett följande stadgande
böra införas:

»Inträffar mellan ekonomiska besigtningar vanhäfd af boställes
byggnader, jord och skog, anmäles denna till stadsfullmägtige i stad
och kommunalnämnd å landet och af desse hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som förordnar kronofogde eller magistratsperson att,
efter vanhäfdens beskaffenhet, med biträde af länsbyggmästare, agronom
eller jägeribetjent samt 2:ne ledamöter af stadsfullmägtige eller
kommunalnämnd undersöka förhållandet och detsamma dclgifva vederbörande
LandshöfdingeEmbete och Consistoriuni, livilka låta, om så
behöfves, kära i målet på vanligt sätt; stånde dock kronans åklagare
fritt att, der stadsfullmägtige eller kommunalnämnd försummat boställes
tillsyn, i nämndt fall kära.»

I sammanhang härmed och såsom motif för detta nya stadgande är af

215

Pålman anmärkt, att han, till förekommande af dessa lurande, af hämnd eller elakhet
framkallade angifvelser, föreslagit som regel, att boställets vanhäfd, der församling
byggnadsskyldig är, anmäles hos stadsfullmägtige och kommunalnämnd och
af dessa myndigheter i första hand beifras.

Detta stadgande, som står i sammanhang med Pålmans, af Collegium afstyrka
förslag, om kommunalmyndighets befattning med ifrågavarande ärenden, anser
Collegium icke vara af behof påkalladt.

§ 41.

1 mom.

1) En prest i Östbo kontrakt, Wexiö stift, har (54 v.) ansett tiden för afoch
till-trädessyn höra bestämmas till minst 3 och högst 6 månader efter tillträdet,
enär det är olägligt att, såsom det inträffat, dagen efter flyttningen eller den 2 Maj
i sitt hus emottaga en synerätt och omöjligt att då till alla delar hafva kännedom
om boställets beskaffenhet och häfd.

2) Presterskapet i Westbo kontrakt, samma stift (55 v.), har, i öfverensstämmelse
med dess vid 23 § 1 mom. uttalade tanka, om afträdares rätt att sjelf verkställa
den honom åliggande byggnadsskyldigheten, ansett laga af- och till-trädessyn
böra ske i god tid före afträdet.

3) Presterskapet i Östra Härads kontrakt,-samma stift, har (60) anfört, att
afträdaren genom syn året förut så val beredes tillfälle till som förpligtas att fullgöra
husrötebristen, är en anordning, hvaraf militieboställshafvare befunnit nyttan och som
presterskapet högligen önskar tillegna sig; hvarföre föreslagits det stadgande: att
af- och till-trädessyn hålles i Maj eller Juni månad året näst förr, än till- och afträdet
sker, der ombytet så tidigt blifvit kändt, eller, der till- och af-trädet sker
under året, nästkommande Maj eller Juni månad efter tillträdet.

4) Consistorium i Carlstads stift och presterskapet i Kihls kontrakt anse
(197 & 202) något undantag för utarrenderade egendomar icke böra ega rum och
anmärka i öfrigt, att förrättande af syn ett hälft år efter tillträdet är i sin ordning,
om detta sker den 1 Maj, men kan ej verkställas, om tillträdet eger rum annan tid
af året, t. ex. den 1 Oktober, i hvilket fåll tiden torde böra utsträckas till 9 månader
eller, såsom Consistorium särskildt tillägger, ett år.

5) Då förrättande af syn efter afträdandet i flera afseenden medför betydliga
olägenheter, hvaribland ej minst den, att, om under tiden emellan afträdandet och

216

synen skada å bostället till bus eller jord skulle uppkomma, ej så lätt utredas kan
hvem, som derför bör ansvara, bär Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs
län (324 v.) hemstält, huruvida ej föreskriften kunde förändras till likhet
med hvad, som gäller för civila och militära boställen, eller att synen verkställes
under det år, som föregår afträdandet.

6) Länsstyrelserne i Westerbottens och Elfsborgs län hafva (319 & 328 v.)
vid detta moment enahanda anmärkning, som här förut vid 40 § 4 mom. upptagits.

7) En detta moment rörande, af LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län
framstäld anmärkning är vid 40 § 4 mom. antecknad.

8) Presterskapet i Jemtlands östra kontrakt, Hernösands stift (474), anmärker,
att föreskriften, det syn skall hållas inom ett hälft år efter tillträdet, är icke
alltid verkställbar, enär syn skall hållas »medan bar mark är», ty sker tillträde
t. ex. den 1 November, är marken vanligen betäckt med snö, som kan qvarligga
ända in i Maj månad, således öfver halfva året, uti hvilken anmärkning stiftets
Consistorium (431 v.) instämt.

1 enlighet med hvad i 1865 års utlåtande, sid. 137, yttras, kan Collegium
ej tillstyrka förrättande af af- och till-trädessyn före afträdet, såsom i punkterne 2, 3
och 5 yrkas, eller att något undantag för utarrenderade egendomar icke bör finnas,
derom i 4:de punkten gjorts framställning.

Häremot, och då, på sätt i punkterne 3, 4 och 8 framhålles, sådan syn någon
gång omöjligen kan förrättas inom ett hälft år efter tillträdet, när detta sker
vid annan tid än den 1 Maj, torde undantag från regien böra medgifvas; hvadan
Collegium, som finner den i punkten 1 föreslagna tidsbestämmelse af minst 3 och
högst 6 månader icke erfordras, hemställer, att, till öfverensstämmelse med 13 § i
nådiga Förordningen för Skåne af den 3 Februari 1860, etter ordet »tillträdet» må
tilläggas: »så framt detta sker den 1 Maj, men annars så skyndsamt som möjligt och sist
inom ett år derefter»; äfvensom, och i enlighet med dess yttrande vid 40 § 4 mom.,
Collegium anser orden: »dock icke under Juli eller Augusti månader» böra uteslutas.

2 mom.

1) Pålman har (22 v.) ansett, att efter ordet »nämndemän» bör införas:
»och, der församlingar byggnadsskyldige äro, en ledamot åt kommunalnämnd
från hvarje församling.»

2) En prest i Ydre kontrakt, Linköpings stift, har (146) ansett 2:ne nämndemän
vara tillräcklige utom häradshöfdingen samt Krono och Consistorii ombud.

217

3) I stället för Rådstufvurätt och Häradshöfding anse Consistorium i Carlstads
stift och presterskapet i Kihls kontrakt (197 & 202) böra införas: ojäfvig
domhafvande.

4) Hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län emot detta
moment anmärkt, är vid 40 § 9 mom. antecknadt.

5) Inom Hernösauds stift yttras af presterskapet i Södra Lappmarkens kontrakt
(444), att det undantag, åtminstone hvad Lappmarken angår, må göras, att
syn får verkställas af kronobetjent med 2:ne nämndemän och häradshöfding förordnas
blott i det fall, att till- och af-trädare med den skedda förrättningen icke
åtnöjas, enär afståndet från residensstaden, der häradshöfding alltid är bosatt, är,
utom några få fall, mellan 20 och 30 mil till boställena, hvarföre kostnaderne för
en häradssyn blifva så dryga, att de ingalunda uppväga ändamålet, som dermed
vinnes, utom det att de blifva till stor tunga för den, som skall desamma utgöra;
— och i Westerbottens tredje kontrakt (456), att den häradshöfding medgifna rättighet
att kalla ända till half nämnd synes olämplig i den orten, såsom förenad
med allt för stor kostnad, tv vid en husesyn i Lappmarken, dit ojäfvige nämndemän
hafva en väglängd af ända till 13 mil, skulle ersättningen åt en half nämnd
uppgå till 240 rdr rmt, hvarföre blott 2:ne nämndemän torde böra anses vara i den
glest bebodda bygden alltid tillräcklige.

A hvad sålunda anförts hav stiftets Consistorium (432) trott nådigt afseende
böra fästas, i hvad de nordliga trakterna angår, antingen så att äfven för andra
och tredje klassernas boställen syn hålles af kronobetjent och 2:ne nämndemän,
eller så att högst 2:ne nämndemän af häradshöfding till förrättningen kallas.

6) Vid 40 § 2 mom. är antecknad en af Eders Kongl. Majds Befallningshafvande
i Westmanlands län dervid framstäld anmärkning, som angår äfven detta
moment.

7) Presterskapet i Mora kontrakt, Westerås stift, anmärker (531 v.), att synerne
blifva allt för kostsamma, då så talrik personal dertill fordras.

Dessa anmärkningar finner Collegium icke böra till ändring i förslaget
föranleda.

4 mom.

1) Det bär anmärkts dels af eu prest i Sunnerbo kontrakt, Wexiö stift (38 v.),
att tillträdare bör befrias från skyldigheten att göra ansökning om laga syn å det
boställe, han skall tillträda, samt dervid foga uppgift om boställets skogstillgång,

218

hvilket sednare ofta kan vara omöjligt, och dels af presterskapet i Östra Härads
kontrakt, samma stift (60), att Consistorium bör om verkställande af af- och tillträdessyn
genast efter skedd utnämning af efterträdare anmoda vederbörande domare
eller syneförrättare, hvaremot stiftets Consistorium (29) funnit det föreslagna
stadgandet vara till alla delar ändamålsenligt, praktiskt och välgrundad^

2) Af Eders Kong! Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län yttras
(401 v.), att genom föreskrifterne om förrättande af af- och till-trädessyn inom ett
hälft år efter tillträdet och om åliggande för tillträdare att sednast vid tillträdet
derom till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inlemna ansökning synes vara afsedt
att förekomma, det genom ensidiga aftal emellan af- och till trädare boställets rätt
och fördel må kunna förspillas; — att berörde bestämmelser lemna likväl syneförrättningens
verkställande helt och hållet beroende på tillträdarens anmälan; —•
att, om, på sätt otvifvelaktigt med rätta blifvit föreslaget, af- och till-trädessyn
alltid skall ega rum, torde ock föreskriften derom böra innehålla bestämmelser,
hvarigenom syneförrättningens uteblifvande genom parternes aftal eller tillträdarens
försumlighet må kunna förekommas; — och att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
derföre hemstälde om den förändring i eller det tillägg till föreskriften,
att, likasom i afseende på erforderlig ekonomisk besigtning är föreslaget, af- och
till-trädeshusesyn skall af vederbörande Consistorium eller Kontraktsprost hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inom viss tid före tillträdesdagen äskas, så
att synen, oberoende af tillträdarens försummelse att derom göra ansökning, alltid
må kunna inom den i 1 mom. utsatta tid verkställas.

Ekonomiska besigtningar och af- och till-trädessyner hafva visserligen det
gemensamt, att de båda röra det allmännas rätt i fråga om egendomens byggnad
och häfd, men dem emellan företer sig likväl den skilnad, att de förra förrättningarnes
föremål är att hafva uppsigt öfver det sätt, hvarpå egendomen behandlas
under den tid, den besittes af en tjensteman, med hvars intresse icke instämmer
en sådan uppsigt, hvilken derföre af offentlig myndighet måste föranstaltas, hvaremot
de sednare eller synerne afse förhållandet, då denna besittningstid är slut
och egendomen följaktligen skall emottagas af annan person, hvilken till bevarande
af sin egen rätt har det största intresse utaf att få lagligen afgjordt i hvad skick,
egendomen vid hans tillträde sig befinner, då detta kommer att utgöra grunden för
bedömande af hans egna rättigheter och skyldigheter så väl under hans besittnings -

219

tid, som när denna tid är slut och egendomen skall af honom eller hans rättsinnehafvare
afträdas.

På dessa skäl har Collegium ansett och anser fortfarande, att hädanefter,
såsom hittills, ansökning om af- och till-trädessyn bör af tillträdaren verkställas
och således bestyret härmed icke åt någon myndighet, Consistorium eller Kontraktsprost,
uppdragas.

5 mom.

1) Presterskapet i Östra Härads kontrakt, Wexiö stift, har (60 v.) ansett böra
stadgas: »Der synerätt ådömer nybyggnad, skall ritning och kostnadsförslag
af sakkunnig person uppgöras, innan nybyggnad företages.
Underhållsskyldighet bedöme synerätt.»

Hvarjemte anförts, att af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillförordnad
länsbyggmästare eller annan byggnadskunnig person torde icke behöfva betunga
hvarje syneförrättning, utan användas der sådan persons behof genom påsynt nybyggnad
blifvit konstateradt.

2) På sätt under 2 mom. redan anmärkts har en prest i Ydre kontrakt,
Linköpings stift (146), ansett äfven kronoombud böra vara tillstädes; — och af
presterskapet i Lysings kontrakt, samma stift, är (153 v.) erinradt, att, då husesyner
så betydligt inverka på boställshafvarnes ekonomiska ställning och erfarenheten
lärt, att dervid understundom icke så rigtigt tillgår, hvilket väl icke bör
misstänkas härleda sig från orättvisa eller partiskhet hos vederbörande synerätt,
men måhända af bristande sakkännedom vid värderingar o. s. v.; så bör i förslaget
såsom ett bestämdt stadgande tilläggas: att vid hvarje husesyn bör en sakkunnig
man, länsbyggmästare eller någon annan, biträda den lagliga synerätten.

3) Consistorium i Skara stift har (163 v.) ansett förtjent af nådig uppmärksamhet
följande, som af presterskapet i Kåkinds kontrakt (178) yttrats, nemligen:
att, för åstadkommande af åtminstone något samband mellan ekonomisk besigtning
och laga syn, är utan tvifvel lämpligast, att Kontraktsprosten vore sjelfskrifven till
eklesiastik! ombud vid bägge förrättningarne; — att godt är, det förbättringar å
ett boställe pådömas, men bättre är, att de fullgöras; — att det, som vid laga syn,
vare sig efter nu gällande eller föreslagna ordningen, föreskrifves, blifver i de flesta
fall, vid af- och till-träde, ett föreläggande på papperet, som fullgöres genom ett
aftal mellan af- och till-trädaren, och ingen myndighet har sig ålagdt att, utan
erhållen anmälan om uraktlåtenhet, öfvervaka föreskrifternes fullgörande; — att

220

det, som deremot ädömes vid ekonomiska besigtningar, är hittills, såsom sig bör,
stäldt under tillsyn af Kontraktsprosten, hvilken vid eget ersättningsansvar har att
anmäla hvad, som af vederbörande byggnadsskyldige möjligen eftersattes; — och
att, då nu Kontraktsprosten icke lärer blifva befriad från ekonomiska besigtningarne
och dermed sammanhängande tillsyn, skulle det för honom icke vara synnerlig
tillökning, utan snarare lindring i besvär, men i synnerhet ökadt tillfälle att
befordra boställets bästa, — hvilket i många fall endast låter sig göra vid en laga
syn, den der har i sin magt att föreskrifva ändamålsenliga förändringar, då deremot
ekonomiska besigtningar blott afse det förut varandes bestånd, — om han hade
att vid båda slagen af dessa förrättningar närvara och föreskrifternes verkställighet
öfvervaka.

4) Då det blifvit förutsatt, att vid laga syner jägeribetjents och länsbyggmästares
biträde kan erfordras, och antagas måste, att bedömandet afjordens handhafvande,
synnerligast vid det i 45 § 4 mom. förutsatta fall, att annat brukningssätt
skall bestämmas, erfordrar lika mycken fackkännedom, som bedömandet af
byggnadernes och skogens vård, samt denna fackkännedom lika litet i förra afseendet
som i det sednare kan hos synemännen förutsättas, har Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Skaraborgs län (324 v.) ansett syneförrättare böra tillerkännas
rättighet att, derest han finner sådant nödigt, kalla länsagronom eller, der en
sådan icke finnes att tillgå, annan fullt sakkunnig person att emot ersättning vid
synen biträda.

5) På sätt vid 2 mom. af denna § redan antecknats, är af presterskapet i
Mora kontrakt, Westerås stift, anmärkt (531 v.), att synerne torde blifva allt för
kostsamma, då så talrik personal dertill fordras. *)

Sistnämnda anmärkning påkallar icke vidare yttrande.

Uti punkten 1 är skilnad uppdragen emellan nybyggnad och underhåll sålunda,
att byggnadskunnig person skulle erfordras till bedömande af väl den förra,
men icke det sednare. Skäl till en sådan skilnad kan icke af Collegium inses, tv
äfven reparationer kunna vara af den beskaffenhet, att byggnadskunnig person bör
derom sig utlåta, hvarföre ovilkorlig närvaro af eu sådan föreskrifvits, hvilket likväl
förbisetts, då yrkande om ett stadgande i denna syftning i punkten 2
framstälts.

Det i samma punkt gjorda påstående, om utseende af kronoombud, kan

‘) Se omröstningsprotokoll A, 43:o.

221

Collegium af redan i 1865 års utlåtande, sid. 138, anförd grund icke biträda, och
anser ej heller skäl vara för handen att, såsom i punkten 4 yrkas, införa stadgande
om tillkallande af länsagronom, helst i jordbruk kunnige personer lära alltid

komma att finnas i en synerätt, och, om sådant undantagsvis någon gång icke skulle
vara förhållandet, intet hindrar domstolen att en sådan tillkalla, om det skulle
pröfvas vara ovilkorligen nödvändigt.

Den i 3:dje punkten föreslagna föreskrift, att Kontraktsprost dels borde vara
sjelfskrifven till eklesiastik! ombud vid både ekonomiska besigtningar och syner
och dels åligga öfvervaka efterlefnaden af synerätts beslut, är i förra hänseendet

olämplig, såsom icke alltid verkställbar, och tillhör i det sednare 49 §, hvarest ut låtande

derom skall varda afgifvet.

6 inom.

1) Consistorium i Carlstads stift och presterskapet i Kihls kontrakt anmärka
(197 & 202), att den bestämda tiden af en månad är för knappt tilltagen, ty, oberäknadt
den tid, som åtgår för underrättelsens fortskaffande från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
till Domkapitlet och från detta till en mera aflägsen del af stiftet,
kan, der ombud skola väljas i församlingar, som hafva gudstjenst endast hvarannan
söndag, hela månaden erfordras för att kunna lagligen pålysa och hålla en kyrkostämma
för ombuds väljande, enär en stämma, der fråga, som rörer utgifter, förekommer,
icke får hållas samma dag, som den första gången pålyses; hvadan afoch
till-trädessyn bör anmälas 2:ne månader förr, än den hålles.

, 2) Af presterskapet i Södra Lappmarkens kontrakt, Hernösands stift, är
(444) anmärkt, att om syn i Lappmarken bör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
minst 6 veckor förut underrättas, hvilken anmärkning stiftets Consistorium (432)
funnit förtjena nådigt afseende.

Då det i momentet heter »minst» eu månad, är således ordföranden oförhindrad
och lärer väl ej heller underlåta att, när förhållanderne i orten sådant påfordra,
begagna längre tid; hvadan någon ändring af stadgandet, efter Collegii
åsigt, icke tarfvas.

§ 42.

J inom.

1) De stadgade vitena synas Eders Kongl. Majds Befallningshafvande i
Westerbottens län (319) lämpligen böra och kunna ställas i öfverensstämmelse med

föreskrifterne i 9 Cap. 1 § RättegångsBalken sådan den lyder i Kong]. Förordningen
den 18 April 1849.

2) En detta moment rörande, af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Westernorrlands län framstäld anmärkning är vid 40 § 5 mom. antecknad.

Likasom i 1836 års MilitieBoställsordning och i 1844 års förslag till Civil
Husesynsordning skett, tror Collegium i en Eklesiastik Boställsordning särskilda
ansvarsbestämmelser böra finnas, hvarföre, och under åberopande för öfrigt af hvad
i 1865 års utlåtande, sid. 138, och här ofvan vid 40 § 5 mom. anförts, Collegium
hemställer, att anmärkningarne må lemnas utan afseende.

2 mom.

En prest i Ydre kontrakt, Linköpings stift, har (146) ansett böra tilläggas:
att, om så väl af- som till-trädare önska eller för godt finna, kunna de öfverlemna
ärendet åt dertill af dem befullmägtigade ombud.

Denna anmärkning tarfvar icke svar.

§ 44.

1) Då otvifvelaktigt brister kunna uppkomma under den tid af ända till ett
hälft år, som emellan afträdesdagen och synetillfället får förflyta, anser Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westernorrlands län (409) det tilläfventyrs vara
behöfligt att i denna § införa ett uttryckligt stadgande om skyldighet för domaren
att noga urskilja och i protokollet inom linien anteckna de bristfälligheter, hvilka,
såsom efter afträdet tillkomna, icke böra föras afträdaren till last.

2) Af LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län yttras (415), att de för synerätten
i förslaget meddelade föreskrifter innehålla en öfverflödig och möjligen äfven
förvillande vidlyftighet, ty, då boställsinnehafvares eller andre byggnadsskyldiges
åligganden med hänseende till boställets häfd, byggnad eller underhåll äro i byggnadsordningen
noga bestämda, är ock derigenom omfånget för synerättens undersökning
och pröfning utstakadt och erfordrar icke någon vidare förklaring; och
synes denna LandshöfdingeEmbetets anmärkning afse föreskrifterne i denna § samt
45 och 46 §§.

Då det är synerätts allmänna pligt att göra hvar man rätt, torde det icke,
såsom i punkten 1 framställes, behöfva särskildt föreskrifvas, att den skall påföra
afträdaren hvad på honom och tillträdaren hvad på honom af bristfälligheterne
belöper.

De af Collegium föreslagna föreskrifter är o, efter dess uppfattning, hvarken
ötverfiödiga eller förvillande, hvarföre anmärkningen härom i 2:dra punkten icke
förtjenar afseende.

1 mom.

Orden »å tjenlig plats samt till erforderlig storlek» böra, enligt presterskapets
i Östra Härads kontrakt, Wexiö stift, tanka (60 v.), förändras till »på
förut bestämd plats och till förut bestämd storlek.»*)

Collegium anser denna anmärkning icke förtjena afseende.

3 mom.

1) Härvid bär Palman (22 v.) åberopat hvad, han vid 12 § anfört.

2) I enlighet med dess vid 13 § yttrade tanka har presterskapet i Warbergs
kontrakt, Göteborgs stift (269 v.), ansett ordet »torp» böra utgå och de föreslagna
föreskrifterne icke på torpen tillämpas.

3) Då, jemlikt 12 §, till bostället insynade qvarnar och torp m. m. skola
såsom laga ladugårdshus anses och bedömas, finner Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Jemtlands län (485) godtgörelsé för slika inrättningar böra boställshafvare
tillkomma genom vanlig årsberäkning och icke blifva föremål för en särskild
och möjligen på andra grunder uppgjord vidräkning, för hvilket sednare fall
åter viss tid för anläggningskostnadens amortering torde böra af synerätt bestämmas.

1 öfverensstämmelse med hvad, Collegium vid 12 och 13 §§ yttrat, anser
Collegium hvad i punkterne 1 och 2 anföres icke förtjena vidare uppmärksamhet.

Anmärkningen i 3:dje punkten grundar sig på missförstånd, ty Collegium har
icke, såsom der förutsättes, föreslagit, att qvarnar ni. in. skola genom amortering
eller annorledes än genom årsberäkning godtgöras.

4 mom.

Uppskattning af bristfälligheter ä öfverloppshus synes Eders Kongl. Maj.-ts
Befallningshafvande i Wermlands län (160 v.) icke erfordras, enär dessa hus tillhöra
boställshafvaren enskildt och kunna af honom afyttras och bortföras, allenast
under förbehåll af ersättning för dertill från boställets skog taget virke.

Uti denna anmärkning kan Collegium icke instämma. **)

*) Se omröstningsprotokoll A, 44:o.

**) Se omröstningsprotokoll A, 44:o, angående 44 § 5 mom.

224

§ 45.

Vid 44 § är antecknad och besvarad eu af LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings
län gjord anmärkning, som synes angå äfven denna §.

2 inom.

1) Presterskapet i Domprosteriets kontrakt, Strengnäs stift, har (69) erinrat,
att, om ändring sker i 32 §, bör sådan ock i detta moment ega ram.

2) Att detta moment bör något modifieras, yttras af presterskapet i Warbergs
kontrakt, Göteborgs stift (269 v.). *)

Väl bär Collega™ föreslagit en ändring i 32 § 1 inom., men icke i den
syftning, som i lista punkten afses eller de i momentet förekommande orden »läggnät
stånd.»

Den obestämda anmärkningen i punkten 2 påkallar icke vidare utlåtande.

.V inom.

1) Presterskapet i Domprosteriets kontrakt, Strengnäs stift, har (69) erinrat,
att ändring i detta moment bör ega rum, om sådan uti 36 § tillförordnas.

2) Orden »försålts och bortförts» anser Eders Kong! Maj:ts Befallningshafvande
i Westerbottens län (319 v.) böra ändras till »försålts eller bortförts.»

3) Presterskapet i Medelpads kontrakt, Hernösands stift (465), erinrar, att
ordet »foder» bör uteslutas, i händelse dess vid 36 § 1 mom. anmärkta förslag i
nåder godkännes.

Någon på detta moment inverkande ändring i 36 § är icke af Collegium
tillstyrkt, hvarföre Collegium anser vidare yttrande öfver punkterne 1 och 3 icke
påkallas.

Med godkännande af anmärkningen i 2:dra punkten varder den deruti föreslagna
ändring af Collegium tillstyrkt, så att det må heta »försålts eller bortförts.»

4 mom.

Consistorium i Wisby stift anser (417 v.) stadgandet kunna leda till intrång
i boställshafvarens rätt att om jordens brukningssätt förfoga, då det bör vara tillräckligt,
att han kan ådömas ersättning för tillfogad skada och säkerhet för denna
ersättning kan honom affordras.

Denna anmärkning kan icke af Collegium godkännas.

*) Se omröstningsprotokoll A. 45:o.

225

5 mom.

Tvänne prester i Upvidinge kontrakt, Wexiö stift, hafva (49 v.) uttalat den önskan,
att, i synnerhet å de skogrika orter, der kolhaudtering mera allmänt bedrifves,
synerätten, i förening med jägeribetjeningen, i syneprotokollet afgifver yttrande
till hvilket belopp boställshafvarne, med vederbörande myndigheters tillstånd, få till
kolning och afsalu använda den för gårdens behof ej erforderliga vedskog, som
årligen måste fällas för erhållande, af nödigt bete i hagarne.

Collegium, som här ofvan föreslagit ändring uti 20 § samt 30 § 1 och 2
momm., finner ifrågavarande anmärkning icke böra till vidare stadgande föranleda.

§ 46.

LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län har framstält eu vid 44 § antecknad
och besvarad anmärkning, som synes afse äfven denna §.

§ 47.

1 mom.

1) Under åberopande af hvad, han vid 39 § anfört, har Pålman (22 v.) ansett
Consistorii ombudets ersättningsskyldighet vara obillig och i detta ämne vidare
yttrat: att detta ombud, om än lifvadt af den redligaste vilja, dock i allmänhet
är allt för obekant med förhållanderne på platsen att göra de anmärkningar,
som äro behöfliga och rättvisa; — att ersättningsskyldighet bör deremot åläggas
församling, om dess ombud, vare sig från kommunalnämnd eller å kyrkostämma
valdt, ej vid synetillfället anmäler boställes vanhäfd i åker, äng, bete och skogsbruk;
— att församlingsledamot är i allmänhet den ende, som kan hafva närmare
kunskap om dessa förhållanden; — och att Pålman, hvad byggnadens vanhäfd vidkommer,
vid 40 § 7 mom. afgifvit ett förslag, genom hvilket efterträdare skyddas
mot förlusten genom företrädares uraktlåtenhet i detta fall; förmodande han, att
detta förslag icke kan anses såsom försök att »lägga skatt och tunga på
Konungens undersåter», enär de förskotterade medlen framdeles återgäldas.

2) Vid orden »och det vid ersättningsansvar, om sådant uraktlåtes»
har inom Wexiö stift anmärkts af a) presterskapet i Kinnevalds kontrakt
(30 v.), att de böra aldeles uteslutas; — l) presterskapet i Westbo kontrakt (56),
att det stränga ersättningsansvaret icke må tillämpas, utan då ombudet blifvit öfverbevisadt
om uppsåtlig försummelse eller vårdslöshet; — c) presterskapet i Östra
Härads kontrakt (60 v.), att efter ordet »sådant» bör tilläggas »af vårdslöshet

226

eller uppsåtlig! vållande)*; — d) presterskapet i Wista kontrakt (63), att stadgandet
är olämpligt, helst en ofrivillig uraktlåtenhet lätt kan komma äfven den
erfarnare till last; att de aldra fleste af fruktan för möjliga efterräkningar torde
afsåga sig förtroendet att vara Consistorii ombud vid syneförrättningar, hvartill väl
ingen borde kunna rent af tvingas; och att erfarenheten icke heller torde hafva
visat, att en sådan hotelse i författningen är behöflig för att förmå Consistorii ombud
att vid dylika förrättningar handla efter bästa förstånd och samvete; — och

e) Consistorium (28 v.), att ifrågavarande ord desto heldre kunna uteslutas, som
erfarenheten, åtminstone inom Wexiö stift, alls icke påkallar ett så strängt stadgande,
hvarförutan föreskriften i 52 § 3 mom. torde vara tillräcklig för den oväntade
händelse, att boställets bästa blefve eftersatt genom vårdslöshet eller försummelse
å Consistorii ombudets sida.

3) Inom Strengnäs stift har ansetts, att stadgandet om ersättningsansvaret
bör utgå, derom Consistorium (66) och presterskapet i Domprosteriets (69) samt Vester
(86 v.) och Öster (89) Rekarne kontrakt sig yttrat; varande de hufvudsakliga skälen
uppfattade af Consistorium, som anför: att stadgandet ofelbart måste hafva till påföljd,
dels att syneförrättningen blir i hög grad fördröjd och protokollet belastas
med en stor mängd ganska oväsentliga anmärkningar, och déls att uppdraget, att
vara Consistorii ombud, kommer att betraktas såsom en stor börda, då det ej allenast
blir förenadt med ett utomordentligt besvär, utan äfven, detta oberäknadt,
med större eller mindre ersättningsäfventyr, aldenstund det ofta kan inträffa, att
eu prestman, som i öfrig! vore till ombud särdeles lämplig, kan i något visst hänseende,
t. ex. i afseende på byggnader, sakna den insigt, som erfordras för att genast
finna och angifva alla tilläfventyrs befintliga bristfälligheter; och är af presterskapet
i Öster Rekarne kontrakt särskild! anmärkt, att, om stadgandet skall
qvarstå, böra Consistorii ombuden icke bland presterskapet utses.

4) Det Consistorii ombudet ålagda ersättningsansvaret finner presterskapet i
Södra Dals kontrakt, Carlstads stift (231 v.), vara obilligt, då man ej med skäl kan
fordra, att den prest, som härtill blir utsedd, alltid eger den vidsträckta kännedom
och erfarenhet, hvilka i detta fall äro af nöden.

5) Orden »och det vid ersättningsansvar, om sådant uraktlåtes»
anser presterskapet i Warbergs (269 v.) och Falkenbergs (270 v.) kontrakt, Göteborgs
stift, böra utgå, derföre att de, såsom det förra yttrar, äro nog hårda.

6) Presterskapet i Lagunda kontrakt, Upsala stift, yttrar (341), att, i följd

227

af det ersättningsansvar, som Consistorii ombud ålägges, är det af högsta vigt, att
till ombud förordnas person, som har fullständig insigt, kraft och skicklighet
att ihågkomma alla föreskrifter; men detta ansvar synes innebära allt för mycket,
så att det kan blifva svårt att få sådant ombud, utan bör, då ombudet gjort sitt
bästa, intet ersättningsansvar följa.

7) Inom Hernösands stift yttras af a) presterskapet i Ångermanlands södra
kontrakt (434), att detta moment och 2 mom. i 52 § föreslå för Consistorii ombuden
skyldigheter och ansvarspåföljder, som icke kunna annat än afstyrkas; att redan
under närvarande förhållanden äro Consistorii ombudsuppdragen mångenstädes inom
stiftet, med de stora afstånden och den icke mindre prestbristen, af beskaffenhet
att vålla förlägenhet och tunga för både den myndighet, som förordnar, och den
prestman, som förordnas; att dessa uppdrag, om nya skyldigheter och ansvarsbestämmelser
enligt förslaget tillkomma, blifva visserligen så försvårade, att ingen
kan frivilligt, men endast af nödtvång och med ovilja dem emottaga; att med ett
sådant ombudskap är alltid förbunden den farhågan, att, ehuru uppdraget blifvit
utfördt efter bästa förstånd och öfvertygelse samt med all möjlig omtänksamhet
angående hvad till boställets gagn och bästa hörer, ändock något af detta omfattande
och obestämda hela kan vara förgätet, som genom en processlysten åklagares
skarpsynta fyndighet kan göras till föremål för rättegång, under yrkande om ersättningsansvar;
att en tillfällig uraktlåtenhet, från ombudets ståndpunkt lika omedveten
som oafsigtlig, skulle således kunna föranleda laglig beifran; och att detta
påtagligen är en orättvisa icke mindre, än Consistorii ombudets förpligtande att
synerättens utslag öfverklaga, utan att till någon ersättning för de med besvären
förbundna omkostnader hänvisas; •— b) presterskapet i Westerbottens tredje kontrakt
(456 v.), att stadganderne i detta moment och 52 § 2 mom. om Consistorii
ombudets skyldigheter böra ändras eller mildras, ty det är, lindrigast sagdt, hårdt,
att detta ombud skall icke allenast öfverklaga synerättens utslag utan ersättning
för rättegångskostnader, utan ock stånda ersättningsansvar, som kan yrkas af en
småaktig åklagare för någon verklig eller förmenad uraktlåtenhet att till syneprotokollet
göra nödiga föreställningar, ehuru samma ombud velat fullgöra sitt uppdrag
efter sin bästa öfvertygelse och förmåga; — och c) Consistorium (432), att
det föreslagna ersättningsansvaret ■ är för ett ombud äfventyrlig! och afskräckande
samt synes ännu hårdare, då det ställes i sammanhang med föreskriften i 52 § 2
mom., om ombudets skyldighet att öfverklaga synerätts utslag, utan att det hämd -

228

ses till någon ersättning för dermed förenade besvär och kostnader; hvadan, och
då ombudet dessutom har att enligt allmän lag stånda ansvar för vårdslöshet i sin
tjenst, ifrågavarande stadgande torde kunna utan fara utelemnas.

8) Då den person, Consistorium är i tillfälle förordna till sitt ombud vid
husesyner, ofta nog torde sakna fullständig insigt och erfarenhet i de ekonomiska
frågor, som vid en syneförrättning kunna förekomma, anser en prest i Norrberkes
kontrakt, Westerås stift (517 v.), det stadgade ersättningsansvaret vara nog strängt
och göra ombudsmannaskapet för mången bekymmersamt; och yttras uti detta ämne
af presterskapet i Fernebo kontrakt, samma stift (538 v. & 540 v.), med hvilket en
prest i Domprosteriets kontrakt derstädes (490 v.) förklarat sig instämma, följande:
att ensamt på Consistorii ombudet lägga ersättningsansvaret för det, att vid en husesyn
icke »i alla delar blifvit iakttaget hvad till boställets rätt och bästa
hörer», skulle, om annars någon rättvisa i slik ansvarsbestämmelse må kunna spåras,
förutsätta tvänne vilkor, det ena: att ombudet i jordbruk, byggnadskonst, skogshandtering
och äfven prudentia juris skulle besitta kunskaper, som icke blott voro
jemngoda med, utan ock vida öfverlägsna den insigt härutinnan, som kan påräknas
hos synerättens ledamöter och de rätten biträdande, tillförordnade länsbyggmästare
och jägeribetjent (§ 41 mom. 5); det andra: att ombudet af sin principal vore så
aflönadt, att, såsom här likväl är fallet, ersättningen åtminstone icke till hela sitt,
möjligen ganska dryga belopp måste, som man säger, tagas ur egen ticka; — att
väl talas här om ett åsidosättande af boställets rätt, som, uppkommit icke blott
»genom bristande uppmärksamhet» utan ock »genom ensidiga afhandlingar
enskilde parter emellan», kunde göra anspråk på ersättning; men i sistnämnda
fall synes föreskriften i § 52 mom. 3, jemförd med mom. 2, hafva undanröjt
all fara för kränkning af boställets rätt; — att icke inses kan, huru denna §
i sin hela omfattning skall kunna tillämpas; — att medgifvas måste, det en lag,
som icke kan tillämpas, icke heller förmår lemna det skydd mot rättskränkning,
som deruti utlofvas; — att det icke blott moraliska, utan äfven juridiska ansvaret
af 2:ne auktoriteter, Consistorium och synerätt, utom enskilde personer, som af en
sådan rättskränkning skulle komprometteras," synes lemna all säkerhet deremot,
som kan begäras; — och att, på grund af hvad sålunda anförts, uteslutande af
orden »och det vid ersättningsansvar» är fullt rättvist och icke medför någon
fara för kränkning af boställets rätt.

Alla dessa anmärkningar äro hufvudsakligen rigtade emot orden »och det

229

vid ersättningsansvar, om sådant uraktlåtes», i anledning'' hvaraf och till förekommande
af misstydning Collegium anser efter ordet »sådant» böra tilläggas »af uppsåtlig
vårdslöshet eller försumlighet.»

Det i punkten 1 särskilt framstälda förslag, om ersättningsskyldighet för
församling, kan icke af Collegium godkännas, på sätt vid 40 § 7 mom. redan är
antecknadt.

§ 48.

1 mom.

1) Presterskap^ i Ostra Härads kontrakt, Wexiö stift (60 v.), har, då, i öfverensstämmelse
med dess förslag till ändringar i föregående §§, ingen annan liqvid
förekommer mellan af- och till-trädare än rörande amorteringen, och då husrötan
skall in natura af afträdaren fullgöras, föreslagit följande stadgande:

»Liqvid uppgöres a) mellan till- och af-trädande boställshafvare,
upptagande i Debet: alla af afträdaren uppburna amorteringsmedel,
äfvensom värdet af under hans innehaf af honom verkstäld nybyggnad
och till amortering berättigade företag; samt i Credit: beloppet af den
amorteringsskilling, hvarmed afträdarens innehaf minskar amorteringsfonden;
återstoden eller ännu icke amorterade medel, hvilka af
tillträdaren skola till afträdaren utbetalas; — b) för underhållsskyldigheten
uppgöres noggrannt värderingsinstrument, der bristerne i
penningevärde bestämmas och påföres afträdaren att verkställa in natura
eller till det belopp i penningar, som genom lega kan betingas.
Med amorteringsskulden må tillträdaren njuta ett års betalningsanstånd
mot 6 procents ränta.»

2) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län har (325) vid
28 § 1 mom., på sätt derstädes är antecknadt, föreslagit ett tillägg, som, i händelse
det bifalles, gör ändring äfven i detta moment nödvändig.

3) LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län anser (415) den föreslagna vidräknipgen
icke böra utgöra föremål för domareåtgärd.

4) Af presterskapet i Fernebo kontrakt, Westerås stift (539 & 540 v.), med
hvilket en prest i Domprosteriets kontrakt derstädes (490 v.) förklarat sig instämma,
är vid detta moment framstäld en anmärkning, som finnes här ofvan vid
12 § under 5) antecknad.*)

*) Se omröstningsprotokoll A, 46:o,

230

I enlighet med hvad, Collegium yttrat vid §§:ne 12 och 21, kan Collegium icke
fästa vidare uppmärksamhet vid innehållet af punkterne 1 och 4; och då liqviden
utgör grunden för synerättens blifvande beslut, torde, i motsats till hvad i punkten
3 anföres, upprättandet deraf ock utgöra föremål för domareåtgärd.

Till följd af det tillägg, Collegium vid 28 § 1 mom. föreslagit, bör i slutet
af Credit efter orden »stadgad grund» tilläggas »och för höstutsäde m. m., som i 28 §
1 mom. omförmäles.»

§ 49.

1 mom.

1) Presterskapet i Ostra Härads kontrakt, Wexiö stift, har (61) ansett följande
stadgande böra meddelas: »Synerätt stadgar tid för påsynte bristers
lagande. Har boställshafvare afträdt boställe före den tid, då påsynt
nybyggnad bort vara fullgjord, öfvergår samma skyldighet på efterträdaren
utan husröteersättning på det utdömda huset eller annan uppgörelse.
Har afträdaren påbörjat nybyggnad, fullgöre han den och
njute ersättning.»

2) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län har (160 v.)
föreslagit följande förändrade tydelse:

»Synerätt bör alltid i sitt utslag bestämma tiden, inom hvilken
ej blott bristande nybyggnad bör verkställas, utan ock nödiga befunna
reparationer eller andra åsidosatta skyldigheter skola vara fullgjorda,
samt derjemte utsätta, att, derest den bestämda tiden försummas,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må, uppå af dem gjord vederbörlig
anmälan, om den uraktlåtna skyldighetens fullgörande, på
den försumliges bekostnad, genom entreprenadauktion föranstalta
under förbindelse för boställshafvaren att, derest entreprenadsumman
skulle komma att öfverstiga den af synerätten beräknade kostnad, äfven
vidkännas denna tillökning.»

3) LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län anmärker (415), att förslaget
saknar bestämmelse, huruledes förhållas skall, om den byggnadsskyldige befinnes
sakna tillgång till gäldande af kostnaden, hvilken händelse likväl lätt kan inträffa,
hvarföre en föreskrift i detta hänseende torde vara af behof påkallad.

4) Presterskapet i Jemtlands norra (470 v.), södra (475) och vestra (476)

231

kontrakter, Hernösands stift, anser böra tilläggas stadgande derom, att ojäfvig
kronobetjent och länsbyggmästare skola förordnas att förrätta afsyning med afseende
på verkställande af nybyggnad, reparation eller åsidosatt byggnadsskyldighet.
*)

Den i punkten 1 föreslagna redaktionsförändring grundar sig derpå, att afträdaren
må få med nybyggnad eller förbättringar sig befatta, hvilket, på sätt förut
är yttradt, icke kan af Collegium godkännas.

Yttrandet i 3:dje punkten ådagalägger förbiseende deraf, att, om afträdare
icke kan honom ådömd nybyggnads- och underhålls-skyldighet fullgöra, detta tillkommer
efterträdaren emot ersättning, hvarom i 23 § stadgas.

Ekonomisk besigtning gör all s.. k. eftersyn eller restsyn öfverflödig, hvarom
framställning gjorts i punkten 4 och förut vid 41 § 5 mom., såsom derstädes
anmärkts.

Den i 2:dra punkten föreslagna redaktion synes vara tydligare än momentets
nuvarande lydelse, dock dels med förändring af orden »af dem» till »derom» och
»försumliges» till »byggnadsskyldiges», och dels, i enlighet med .Collegii uti omröstningsprotokollet
den 30 Mars 1865, sid. 183, uppfattade tanka, med uteslutande af orden
»under förbindelse —- — denna tillökning»; hvadan momentet, med tillägg af hänvisning
till 44 § 5 mom., skulle erhålla följande lydelse:

»Synerätt bör alltid i sitt utslag bestämma tiden, inom hvilken ej blott bristande
nybyggnad, på sätt i 44 § 5 mom. sägs, bör verkställas, utan ock nödiga befunna reparationer
eller andra åsidosatta skyldigheter skola vara fullgjorda, samt derjemte utsätta, att,
derest den bestämda tiden försummas, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må, uppå derom
gjord vederbörlig anmälan, om den uraktlåtna skyldighetens fidlgörande, på den byggnadsskyldiges
bekostnad, genom entreprenadauktion föranstalta.»

2 mom.

1) I öfverensstämmelse med dess vid 23 § 1 mom. och 41 § 1 mom. uttalade
åsigt om afträdares rätt att sjelf få verkställa honom åliggande byggnadsskyldighet
och följaktligen förrättande af af- och till-trädessyn i god tid före afträdet,
har presterskapet i Westbo kontrakt, Wexiö stift (55 v.), ansett ändring äfven i
detta moment böra ega rum.

Presterskapet i Ostra Härads kontrakt, samma stift, har åter (61) föreslagit,
att momentet bör erhålla följande lydelse: »Restsyn, som vid ekonomisk be -

'') Se omröstningsprotokoll A, 47:o.

232

sigtning stadgas, hålles så fort ske kan efter af- och till-trädet; men,
der af- och till-trädessyn hållits efter tillträdet, hålles restsyn näst
efter den tid, synerätten bestämt för påsynte bristers fullgörande. Efterlåten
reparationsskyldighet verkställes genom lega på den tredskandes
bekostnad.»

Häremot har stiftets Consistorium (29) ansett stadgandet i momentet vara
till alla delar ändamålsenligt, praktiskt och välgrundad^

2) På sätt här ofvan vid 23 § 5 mom. redan är anmärkt, har presterskapet
i Gärds kontrakt, Lunds stift (312), dermed stiftets Consistorium (282 v.) sig förenat,
ansett stadgandet vara otillämpligt i fråga om femte klassens egendomar.

3) En, äfven detta moment rörande anmärkning af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Blekinge län är vid 23 § 1 mom. antecknad.

4) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlads län anser (481)
tillträdaren böra berättigas att, om han ej åtnöjes med den af synerätten bestämda
husröteersättning och sådant vid synen påyrkar, få nybyggnadens och förbättringarnes
verkställande utbjudet på entreprenad, då, i händelse entreprenadsumman öfverstiger
husröteersättuingsbeloppet, afträdaren borde ansvara jemväl för öfverskottet,
liksom i motsatt fall skilnaden emellan entreprenadsumman och husröteersättningsbeloppet
borde afträdaren tillgodokomma.

Fråga i hufvudsakligen enahanda syftning, som sistnämnda anmärkning angår,
har, på sätt omröstningsprotokollet vid 1865 års utlåtande, sid. 183, utvisar,
förut varit inom Collegium väckt, men icke tillvunnit sig afseende.

De öfriga anmärkniugarne angå dels afträdares rätt att sjelf få verkställa
nybyggnader och reparationer, dels så kallad restsyn, och dels otillämplighet af
stadgandet beträffande femte klassens egendomar, i hvilka ämnen Collegium förut
sig yttrat under 23 § 1 monn, 41 § 1 mom. och 1 mom. i denna §.

Såsom ett nytt, 4:de mom. har Palman (22 v.) ansett böra införas:

»Vid hvarje eklesiastik lägenhet skall finnas a) en liggare, i folio
inbunden, i hvilken antecknas, så vidt möjligt är, boställes åtkomst
och kamerala natur, äfvensom ovilkorligen boställes område i åker,
äng, hagmark och skog; höjd, bredd och längd af hvarje hus samt årtalet,
då det nybyggdes och bättrades; årtalet, då trädgård eller plantering
anlades m. in.; — b) ett inbundet och interfolieradt exemplar af
denna författning, hvilket, som inventarium domesticum, jemte nämnde*

233

liggaren af församling inköpes och lemnas till vederbörande boställshafvare
från man till man.»

Varande, efter Palmans tanka, en sådan liggare genom sina upplysningar
angenäm i historiskt hänseende och nyttig i ekonomiskt; men då ifrågavarande
författning, lika med alla andra, finnes vid kyrkan och tillräcklig upplysning om
bostället bör vara att tillgå i syneinstrumenterne, varder förslaget af Collegium
afstyrka

§ 50.

1 mom.

1) Att svagt aflönade komministrar och extra ordinarie prestman, som förordnas
till Consistorii ombud, undfå skjutspenningar för en häst bort och hem m. in.,
har Pålman (14 v. och 23) ansett vara rättvist, men att deremot kyrkoherdar,
hvilka i allmänhet äro bergligt aflönade, kunna, efter regien, undvara denna ersättning,
då synerne blifva nog dyra ändå.

2) Presterskapet i Göstrings kontrakt, Linköpings stift, har (150) ansett, att,
i händelse förslaget, om bekostande af bostadshusen å komministersboställe af församlingen,
icke vinner stadfästelse, utan komministrarne, såsom hittills, skola nödgas
ensamme bygga sina boställen, böra desse tjensteman, såsom förut, vara från
all kostnad vid laga syner befriade.

Collegium finner dessa anmärkningar ej förtjena vidare uppmärksamhet, men anser,
i enlighet med hvad vid 34 § 2 mom. och 40 § 8 mom. föreslagits, ordet »författningar»
böra utbytas mot: »expeditionstaxa för förrättning smännen och resereglemente för de öfrige.»

2 mom.

1) Inom Wexiö stift har anmärkts af en prest i Sunnerbo kontrakt (39), att
den för boställshafvare, vare sig af- eller till-trädare, belöpande andel i synekostnaden
har hittills annorlunda, åtminstone hvad komministrar beträffar, utgått, och
synes så böra för framtiden förblifva; — af 3:ne komministrar i Upvidinge kontrakt
(46 v.), att komministrar, såsom illa aflönte, böra befrias från all afgift vid af- och
till-trädessyner; — och af presterskapet i Östra Härads kontrakt (61), att synerätt
bör med V4 af afträdare:^ 1/4 af tillträdaren och hälften af församlingen ersättas,
under anförande, att, då % erlägges af till- och af-trädaren hvardera och hälften
af församlingen, betales en tredjedel af hvardera, ty de förre betala på två ställen
både som till- och af-trädare.

234

2) Med bibehållande af sjelfva föreskrifterne oförändrade, har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län (161) föreslagit följande redaktion:

»Med gäldande af sådan ersättning vid syn, tillkommen i följd af
besvär öfver ekonomisk besigtning, gånge såsom i § 40 mom. 8 sagdt
är, men vid syn, tillförordnad enligt mom. 7 i samma §, bör ersättningen
utgifvas af egendomens innehafvare, samt vid af-och till-trädessyn
å första klassens boställen, prebendehemman och alla med behörigt
tillstånd utarrenderade egendomar utaf af- och till-trädare till hälften
hvardera, men å alla -öfriga boställen och egendomar, utan afseende
på hvem byggnadsskyldigheten derå må åligga, utaf församling, afträdare
och tillträdare till en tredjedel hvardera.»

3) Så billigt det än kan anses, att gäldandet af ersättning för af- och tillträdessyn
fördelas emellan församling, afträdare och tillträdare, har presterskapet i
Kåkinds kontrakt, Skara stift (178 v.), likväl funnit församlingarnes deltagande
svårligen kunna påräknas, utan heldre statens mellankomst, aldenstund boställsjorden
är kronans tillhörighet samt för synens kontroll och föreskrifter föremål; och
tyckes, till lättnad i öfvergången från gamla ordningen till ny i afseende på denna
ersättning, afträdaren hädanefter som hittills böra vara fri, men tillträdaren alltid
erlägga, vare sig, i svåraste fall, hela beloppet eller åtminstone den andel, som icke
kan staten, församlingen eller kyrkan påläggas, hvilken tanka Consistorium (163 v.)
ansett förtjent af nådig uppmärksamhet.

4) Consistorium i Carlstads stift och presterskapet i Kihls kontrakt anse
(197 v. & 202 v.) tydligare böra uttryckas hvad, som menas med de egendomar,
som äro med behörigt tillstånd utarrenderade. Det vill synas, som skulle dermed
betecknas sådana egendomar, som enligt nådiga Förordningen den 11 Juli 1862
skola utarrenderas, men många andra kunna sägas vara med behörigt tillstånd utarrenderade,
då arrendekontraktet blifvit af Domkapitlet godkändt.

Införande i författningen af förklaring öfver uttrycket »med behörigt tillstånd
utarrenderade egendomar», såsom i 4:de punkten begäres, kan icke gerna ifrågakomma
och åberopar Collegium, beträffande anmärkningarne i punkterne 1 och 3,
innehållet af 1865 års utlåtande, sid. 140, deruti skälen för stadganderne äro
anförda.

Collegium hemställer, att momentet må erhålla den lydelse, Eders Kongl.

235

Maj ds Befallningshafvande i Wermlands län föreslagit, dock torde ordet »hvem»
ändras till »hvilken.» *)

§ 51.

1 mom.

Då syneförrättning icke får försiggå, utan att vederbörande sakegare dertill
äro kallade, synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län (485)
särskild delgifning af utslaget vara öfverflödig och allenast föranleda till onödig
och mången gång skadlig tidsutdrägt.

Denna anmärkning finner Collegium icke vidare afseende förtjena.

§ 52.

1 mom.

1) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län, som föreslagit
en förändrad lydelse af 49 § 1 mom., på sätt dervid här ofvan är anmärkt, har,
för den händelse momentet varder oförändradt, ansett (161) nödigt, att ett exemplar
af synerättens utslag öfverlemnas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, för att
denna myndighet må kunna öfvervaka verkställigheten af hvad genom utslaget blifvit
föreskrifvet.

2) Till vederbörande parters beqvämlighet vid utfående af synerättens protokoll
och beslut, derest de icke vid sjelfva synetillfället utlemnas, har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Westernorrlands län (409) ansett böra stadgas, att
exemplaren böra å visst ställe inom pastoratet hållas parterne tillhanda.

Då någon ändring i 26 § 1 mom. af Landshöfdingelnstruktionen den 10
November 1855 icke är afsedd, behöfves icke något exemplar Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande tillställas, såsom i lista punkten yrkas, och den i 2:dra punkten
föreslagna bestämmelse af stället är icke af behof påkallad.

2 mom.

1) Då Consistorium, i följe af lag, inom stift har högsta öfverinseendet Och
det lagliga ansvaret för eklesiastika boställens häfd, är det väl, yttrar Pålman (14 v.),
ex absoluto rätt, att dess ombud, som närvarit vid syn, skall, der skäl förefinnes,
kära, men de relativo icke, såsom skäl hvarför, utom hvad vid 39 § anförts, torde
kunna tilläggas, att prest icke bör föra talan på områden och i ämnen, som äro

*) 8e omröstningsprotokoll A, 47:o och 48:o.

236

främmande för hans insigter och hans verksamhet; och är af Pålman (23) föreslagit
följande lydelse af detta moment:

»Kommunalnämnd på landet och stadsfullmägtige i stad vare
pligtige att, när skäl förefinnas, för hus, som ordinarie prestman bygger
å boställe, och kronoombud för dem, som församling bygger, utslaget
öfverklaga och klagomålet Consistorium delgifva. Dersynerätts
utslag icke öfverklagadt är, skall det genom Consistorii ombudet vederbörande
Consistorium delg-ifvas; lag samma vare ock för allmän
åklagare i fråga om det utslag, som uppå anförda besvär varder
meddelad t.»

2) Inom Wexiö stift är anmärkt af presterskapet a) i Kinnevalds kontrakt
(30 v.), att Consistorii ombudet bör frikännas från skyldigheten att vid förefunnet
skäl öfverklaga synerätts utslag, hvilken skyldighet i stället rätteligen bör på den
missnöjde parten öfverflyttas; — och b) i Ostra Härads kontrakt (61), att samma
ombud vare pligtigt att, om skäl att öfverklaga utslaget förefinnes, sådant genast
Consistorii pröfning och bestämmande underställa.

3) Presterskapet i Edsbergs kontrakt, Strengnäs stift (100 v.), har föreställt
sig, att åliggandet att öfverklaga utslaget bör i första rummet tillhöra boställshafvaren,
som alltid är i bättre tillfälle att bedöma skälen till klagomål och hvars rätt
företrädesvis är i fråga.

, 4) Då skäl icke synes vara, att Consistorii ombud skall drabbas af kostna derne

för här omförmälda klagomåls utförande, hade ock, efter presterskapets i
Södra Wadsbo kontrakt, Skara stift, tanka (180 v.), bonit vara uttryckt, huru dessa
kostnader skola gäldas.

5) Af presterskapet i Lagunda kontrakt, Upsala stift (341), yttras, att ombudet
och icke Consistorium bör besluta om besvär, men det vill synas lämpligare,
att ombudet, om det finner sig villrådigt, erlägger vad och Consistorium sedan bestämmer,
om besvär skola fullföljas eller icke.

6) Inom Hernösands stift är emot detta moment framstäld en anmärkning,
hvilken här ofvan under 47 § 1 inom., punkten 7, omförmäles, afstyrkande det föreslagna
stadgandet.

Då Collegium förut ansett kommunal myndighet icke böra hafva befattning
med ärendet och kronoombud icke skall vid synen vara tillstädes, kan Collegium
icke fästa vidare uppmärksamhet vid hvad i punkten 1 anföres.

237

Öfriga anmärkningar gå ut på, punkterne 2 «), 3 och 6: befrielse för Consistorii
ombud att öfverklaga ett utslag; punkterne 2 b) och 5: åliggande för samma
ombud att inhemta Consistorii beslut, om talan bör fullföljas eller icke; och punkten
4: stadgande om gäldande af rättegångskostnaderne; finnande Collegium icke någon
af dessa anmärkningar böra till ändring i förslaget föranleda.

3 moln.

Orden »Finner--eftersatt» har Palman (23 v.) ansett böra förändras till

»Finner Consistorium genom den berättelse, som hvarje dess ombud,
efter fullgjordt ombudsskap, skall till D.omkapitlet inlemna, boställets
bästa genom vederbörandes beslut eller uraktlåtenhet blifvit
f ö r b i s e d t.»

Denna anmärkning anser Collegium icke förtjena vidare uppmärksamhet.

§ 54.

Emot denna § är någon anmärkning icke framstäld, men Collegium finner
de deruti afsedda stadganden tydligare uttryckas genom följande lydelse:

»Om boställe, som biskop i egenskap af kyrkoherde på landet eller i stad innehar,
galle hvad om kyrkoherdeboställe i allmänhet är stadgadt, dock med undantag dels af de
förhållanden, som i 15 § afses, och dels deraf, att, der biskop ej hav sig annan bostad
anvisad, sätesbyggningen bör vara så inredd, som för biskop sb o ställe är i 8 § 1 mom.
förordnadt.» *)

§ 56.

Enär följderna af Skånska presterskapets häfdvunna rättighet att på lifstid
bortstädja sina annex- och mensal-hemman ännu måste någon tid fortfara, innan
den genom Kongl. Brefvet den 12 November 1858 införda bättre ordningen genom
utarrendering på vissa år kan göras allmänt gällande, har presterskapet i Gärds
kontrakt, Lunds stift (311), i sammanhang med sin anmärkning vid 18 §, ansett,
att, till säkerhet för indelningshafvare till slika, af företrädaren bortstadda lägenheter,
då de icke skäligen böra göras ansvarige för bristerna, vare sig i de ingångna
städjokontrakterna eller i den öfver dem hållna kontrolleu, denna §, jemförd
med 55 §, bör i så måtto förändras, att efter orden »med behörigt tillstånd
utarrenderats» tillsättes: »eller på åbos lifstid lagligen bortstadts,

'') Se omröstningsprotokoll A, 49:o.

238

galle för arrendator och åbo» etc.; och har stiftets Consistorium häruti instämt
(282 v.).

I öfverensstämmelse med hvad, Collegium vid 18 § anfört, förtjenar denna
anmärkning icke vidare afseende.

§ 57.

1) En prest i Ydre kontrakt, Linköpings stift, har (146 v.) ansett böter och
viten böra tillfalla den ena hälften åklagaren och den andra kommunens fattigeller
ock skol-kassa.

2) Då vid lagstiftningen i allmänhet den åsigt gjort sig gällande, att böter
och viten böra tillfalla kronan, har Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings
län (190) ansett samma grundsats äfven här böra följas.

3) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län anser (319 v.)
lämpligt, att bestämdt stadgande intages derom, hvem andra hälften af ådömde
viten och böter skall tillfalla.

4) Då, enligt strafflagen den 16 Februari 1864, alla böter tillfalla kronan,
anser LandshöfdingeEmbetet i Elfsborgs län (328 v.) stadgandet böra derefter
lämpas.

5) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län har (398) ansett,
antingen att, för vinnande af öfverensstämmelse med nya strafflagen, böter och
viten må till deras hela belopp tillfalla kronan, eller ock, derest sådant skulle befinnas
olämpligt, att bötesbeloppens fördelning må varda i författningen utsatt och
icke till särskilt nådigt bestämmande hänskjuten.

I anledning af hvad, punkterne 2, 4 och 5 innehålla derom, att böter och
viten böra odelade kronan tillfalla, åberopar Collegium hvad i detta ämne redan
uti 1865 års utlåtande, sid. 146, yttras, med tillägg, att äfven uti sedermera utfärdade
författningar, såsom de bägge nådiga Förordningarne af den 26 Oktober
1866, den ena angående vilkoren för bränvins tillverkning, § 56, och den andra
angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m., § 54, samt nådiga Kungörelsen
den 23 November samma år angående stämpelpappersafgiften m. m., § 17, andra
föreskrifter om böter äro meddelte, än 8 § i 2 kap. af strafflagen den 16 Februari
1864 innehåller.

Fråga är väckt om inrättande af en allmän pensionskassa för presterskapet
samt dess enkor och barn. Till en sådan kassa anser Collegium den andra hälften

239

af ifrågavarande böter och viten böra anslås, men att, under tiden eller intilldess
kassan kommit till stånd, det må bero på Eders Kongl. Majits nådiga pröfning
att, uppå derom från stiften skeende framställningar, om dispositionen af denna
hälft förordna; hvadan de uti punkterne 1, 3 och 5 gjorda framställningarne, om
meddelande nu af bestämdt stadgande i detta ämne, icke kunna af Collegium understödjas.

§''58.

1) LandshöfdingeEmbetet i Gottlands län är (4) i fråga om undantag för
Wisby stift af en med Collegium motsatt åsigt samt anser tvärtom några så egendomliga
förhållanden för Gottland icke sig förete, att för denna provins något undantag
från den allmänna regien är erforderligt, och är till och med förvissadt, att
den af Rikets Ständer uttalade mening, om fördelen af en allmän författning i
ämnet, skall på Gottland röna ett större erkännande än inom någon annan provins;
likasom LandshöfdingeEmbetet är af den tanka, att, om för Gottland göres undantag,
snarare ett menligt, än godt förhållande deraf skall härflyta; varande af LandshöfdingeEmbetet
vidare anfördt: att byggnadsskyldigheten å prestboställena på öen
har, ibland flera andra frågor rörande presträttigheternes utgörande, ofta och under
långliga tider utgjort ett tvistefrö emellan allmogen och presterskapet; — att omdömet
om den, äfven i öfriga delar för nuvarande förhållanden aldeles olämpliga,
ännu gällande 1648 års Konventionsstadga, efter hvilken byggnadsskyldigheten nu
utgöres, är vid många tillfällen uttaladt; — att den anledning till oenighet, som
förefinnes i stadgandet, att församlingarne skola ansvara ej mindre för byggnad än
äfven för underhåll af prestgårdarne, bör upphöra, om ett af hufvudändamålen med
nu pågående reglering af presterskapets aflöning skall fyllas; — att denna skyldighet,
som eljest kan tillämpas på ett både betungande och retsamt sätt, skall i
annat fall blifva en ständig källa till missnöje; — att LandshöfdingeEmbetet derföre
tillstyrkte, att, om icke i sednare utfärdade författningar den mening må anses
redan vara uttalad, det tillämpligheten af 1648 års föreskrifter skall, sedan pastoratsinkomsterne
undergått reglering, upphöra att vara gällande, tillfället nu icke
bör gå förbi, att, såsom Rikets Ständer afsett, ställa äfven Gottland, uti ifrågavarande
hänseende, i likhet med förhållanderne i öfriga riket; — att, då genom nådigt
Bref den 27 Maj 1864 föreskrifvits, att presterskapets på Gottland lönereglering
skall verkställas »på sätt och efter de grunder», nådiga Förordningen den

240

11 Juli 1862 bestämmer, och deruti undantag- för Gottland icke är gjordt, synes
oek den af LandshöfdingeEmbetet uttalade åsigt vara af Eders Kongl. Maj:t godkänd;
— att under förutsättning, det denna LandsköfdingeEmbetets uppfattning är
rigtig, förfaller ock Wisby Consistorii yttrande den 14 Oktober 1863, att frågan
om en Eklesiastik Boställsordning för riket, på grund af flera Kongl. Bref och
Resolutioner, icke skulle röra Wisby stift; — att den af Consistorium rigtigt anförda
omständighet, det byggnads- och underhålls skyldigheten å prestgårdarne nu
icke är emellan kyrkoherde och församling fördelad, icke torde ensam utgöra ett
oöfverstigligt hinder för åvägabringande åt en förändring härutinnan för framtiden;
— och att någon olägenhet genom förändringen icke bör kunna uppstå, då det
iakttages, som i 61 § är af Collegium föreslaget.

Ifrån detta utlåtande har Landssekreteraren (7) varit i viss mån skiljaktig
och ansett skäl icke förefinnas till uttalande af den åsigt, att utaf föreskriften i
nådiga Brefvet den 27 Maj 1864, om tillämpning på Gottland af nådiga Förordningen
den 11 Juli 1862, skulle följa, att allt, hvad förut funnes stadgadt särskildt för
Gottland i fråga om byggnads- och underhålls-skyldighet af husen å prestboställena,
vore upphäfvet och att berörde skyldighet således ovilkorligen skulle numera regleras
efter 4 § af 1862 års förordning; men, ehuru de särskildt för Gottland befintliga
stadganderne icke blifvit, efter Landssekreterarens förmenande, uttryckligen
upp häfd a, gåfve likväl 1862 års förordning anledning till ett sådant ordnande af
nämnde skyldighet, att olägenheterne af nu befintliga förhållanden kunna undanrödjas,
hvarföre Landssekreteraren ock delade den i det underdåniga utlåtandet uttryckta
åsigten om lämpligheten och nyttan åt likställighet för Gottland med det
öfriga riket uti det ifrågavarande hänseendet.

2) Presterskapet i Lysings kontrakt, Linköpings stift, har (154 v.) ansett
efter ordet »byggnadsskyldigheten» böra såsom ett förtydligande tilläggas:
»genom häfd eller lag.»

3) Consistorium i Carlstads stift och presterskapet i Kihls kontrakt anse
(197 v. & 202 v.) närmare böra bestämmas hvad, som bör förstås dermed, att annan
fördelning af byggnadsskyldigheten är stadgad, huruvida den kan anses vara det
genom häfd eller om dertill fordras särskild öfverenskommelse eller Konglig resolution,
som bestämmer förhållandet.

4) Presterskapet i Warbergs (269 v.) och Falkenbergs (270 v.) kontrakt,

241

Göteborgs stift, anse §:n böra lyda så, som eu ledamot i Collegium uti särskild
mening tillstyrkt.

5) Inom Fjäre och Wiske kontrakt, samma stift, «) dels bär kyrkoherden i
Örmevalla pastorat särskildt (265), med anledning af hvad Collegii underdåniga utlåtande
den 30 Mars 1865, sid. 29, innehåller, om den honom åliggande byggnadsskyldighet,
yttrat sitt hopp att vinna rättelse häruti; b) dels hafva öfrige kyrkoherdar
(262) begärt, att Eders Kongl. Maj:t i nåder täcktes låta skyldigheten att
bygga och underhålla prestgårdarne i Halland få fortfarande förblifva såsom det
härtills vanligt varit och af flera Kongl. Förordningar blifvit faststäldt, så att
byggnadsskyldigheten må hvila på församlingarne, med undantag af sådana pastorater,
der genom särskilda Kongl. Resolutioner annorlunda är stadgadt; och c)
dels hafva komministrarne (264) anhållit, att de, i anseende till sina ringa löneförmåner,
måtte åtnjuta samma fördel, som kyrkoherdarne, i fråga om byggnadsskyldigheten
å deras boställen; varande af kyrkoherdarne till stöd för deras begäran
hufvudsakligen åberopade fredsfördragen i Brömsebro 1645, Roeskilde 1658
och Köpenhamn 1660 samt Kong]. Resolutionerne den 28 November 1660 och den
27 November 1680, Kongl. Förordningen den 21 November 1687, Kongl. Brefvet
den 16 Mars 1689 och Kongl. Resolutionen den 1 Augusti 1727; hvarjemte för
Wärö pastorat särskildt företetts ett transsumt af Kongl. Majrts nådiga utslag den
8 Mars 1849.

Jemväl har kyrkoherden i Drengsereds pastorat, Halmstads kontrakt, samma
stift (274), med anledning af hvad derom i Collegii underdåniga utlåtande den 30
Mars 1865, sid. 31, förekommer, yrkat att vid sin hittills åtnjutna lätt varda bibehållen
och företett i transsumt protokoll vid häradssyn den 7 Juni 1855, i afskrift
Kongl. Maj:ts nådiga utslag den 26 Oktober 1858 och i transsumt beslut vid ekonomisk
besigtning den 5 September 1863.

6) Inom Skåne i Lunds stift har, utom det att i några af presterskapets
yttranden framstälts emot vissa föreslagna stadganden anmärkningar, hvilka äro på
sina behöriga ställen antecknade, af presterskapet i anledning af denna § särskildt
anförts uti följande 15 kontrakter, nemligen a) Skytts (285), att förslaget beträffande
prestgårdsbyggnaden icke afser Skåne; — b) Torna (286), att, enär genom
förslaget ingen rubbning eller förändring i de för eklesiastika boställen i Skåne
gällande särskilda författningar skulle ega rum, var icke något att med afseende
derå andraga; — c) Wemmenhög (290), att, då Skåne bär sin egen förordning röst -

242

rande prestgårdsbyggnad och förslaget, hvad denna provins angår, således endast
kan gälla öfriga eklesiastika hemman och lägenheter, synes hvad på dessa i förslaget
är tillämpligt vara nyttigt och ändamålsenligt; — d) Ljunits och Herrestad
(291), att, då den föreslagna boställsordningen icke angår prestgårdarne i Skåne,
för hvilka särskildt är stadgadt i nådiga Förordningen den 3 Februari 1860, vore
i detta afseende icke något yttrande att afgifva; — e) Färs (293), att mer än
mycket önskligt vore, att skånska kyrkoherdarne måtte befrias från den särdeles
betungande bördan att sjelfve bekosta icke blott underhållandet utan äfven uppbyggandet
af deras boställshus, men, i likhet med Collegium, ansåge sig presterskapet
icke kunna påyrka denna befrielse såsom en laglig rättighet; likasom det betviflade,
att församlingarne skulle vilja frivilligt, i mer eller mindre män, öfvertaga denna
skyldighet; — /) Bjäre (301), att, om det kunde ske, — hvilket vid förhållanden,
som äro, ej synes vara att vänta, — att uti en allmän författning något sådant
stadgades, som åt nuvarande kyrkoherdar, deras sterbhus eller deras rättsinnehafvare
tillförsäkrade hittills betryggad ersättning för åbyggnad å Skånes prestgårdar,
skulle kyrkoherdarne tacksammast emottaga en förordning, som förunnade dem uti
nu åliggande byggnadsskyldighet eu betydlig lättnad genom församlingarnes deltagande
uti samma, i likhet med hvad vid de flesta pastorater i Sverige, utom Skåne,
eger rum; men detta vore icke att hoppas: då i författningsväg rörande skånska
prestgårdar, allt ifrån 1672 till nu, annat ej förekommer, än att prestgårdars byggande
och underhåll ålegat och åligger presten ensamt; då Collegium ansett sig ej
kunna uti förslaget inbegripa Skånes prestgårdar; och då således intet derom i
förslaget förekommer; hvarföre presterskapet icke hade något om samma förslag i
dess helhet att andraga, om det ock önskade, att åtskilligt deruti om jorden kunde
komma att gälla äfven för Skåne; — g) (Insjö (294), att denna § måtte för Skåne
förblifva oförändrad, helst presterskapet instämde till alla delar i Colleg-ii tanka
1865, sid. 8, att den eklesiastika boställsordning, som kommer att utfärdas, icke
bör angå prestgårdarne i Skåne, utan derom framdeles, såsom hittills, särskilda
stadganden komma att förblifva gällande; — h) Rönneberg (296), att presterskapet
instämde i Collegii berörde tanka; — i) Luggude (297), att, då någon ändring uti
denna § svårligen kunde föreslås, ansåge sig presterskapet, som icke egde någon
specielare kännedom om de öfriga stiftens ekonomiska förhållanden, icke kompetent
att fälla något utlåtande; — k) Albo och Jerrestad (298), att de författningar, som
för Skåne nu äro gällande, må framgent lända till efterrättelse och förslaget således

243

icke derstädes tillämpas eller något yttrande deröfver böra afgifvas; —l) Ingelstad
(299), att binder för förslagets biträdande syntes möta af de om prestgårdsbyggnader
i Skåne gällande författningar och de af Collegium anförda skäl mot förslagets
tillämpning på skånska presterskapets boställen; — in) Södra Åsbo (300), att
presterskapet önskade, det Lunds stift måtte varda bibehållet vid den särskilda
boställsordning, som för detsamma blifvit faststäld; — n) Vestra Göinge (302), att
ingen anmärkning vore att göra, så mycket mindre som Lunds stift redan erhållit
sin af Kongl. Maj:t stadfästade byggnads- och boställs-ordning; —o) Willand (306),
att, med förbigående af det önskvärda deruti, att hvad, som för Skåne särskilt af
ålder varit stadgadt, blifvit uti förslaget förändradt till likställighet med det, som
är vordet föreslagit för det öfriga Sverige och således den presterskapet i Skåne
ensamt åliggande byggnadsskyldigheten upphäfd, hvilket så småningom synes kunna
hafva skett genom det enkla arrangement, att vid löneregleringstillfällena öfverenskommelser
efter hand blifvit träffade med församlingarne om öfvertagande af byggnadsåliggandet
emot helgonskyldens åtnjutande (ty det är dock lätt att bevisa, att
byggnadsåliggandet grundar sig derpå, att presterne i sådant afseende njuta, helgonskyld,
jemför Kongl. Resolutionen på allmogens besvär 1672 och presterskapets
besvär 1752) eller något visst afdrag å tiondebeloppet, hade presterskapet endast
för afsigt att framhålla, huru Collegii uppfattning af den detsamma åliggande byggnadsskyldighetens
fullgörande är fullkomligt origtig, då den framställes vara snart
öfvergående och förenad med mindre betydliga utgifter, för ådagaläggande hvaraf
och att inrättandet af Byggnadskassan och Amorteringsfonden icke varit fördelaktigt,
utan tvärtom, åtskilligt anföres, i sammanhang hvarmed framställning äfven
är gjord om ändring uti de för nämnde kassa och fond 1839 och 1849 utfärdade
författningar samt 1862 års förordning, rörande reglering af presterskapets aflöning,
hvilket på ett annat ställe i detta underdåniga utlåtande är upptaget; — och p) Gärds
(311), att, då de för Skåne särskildt utfärdade författningar skola förblifva gällande,
presterskapet ansett sig hufvudsakligen böra taga i betraktande de §§, som kunna
anses tillämpliga på eklesiastika boställsskyldigheten äfven inom denna provins.

7) Inom Upsala stift yttras af presterskapet i Norra Fjerdhundra kontrakt
(369), att komministersbostället i Nora hittills byggts och underhållits af församlingen,
hvilket torde få fortfara; — och af en prest i Helsinglands vestra nedre kontrakt
(375), att den nya författningen icke bör rubba gamla förhållanden, der församlingarne
ensamt bygga och underhålla sina presters boställen.

244

8) Inom Calmar stift har presterskapet i Ölands 3:ne kontrakter (391 & 392 v.,
393 och 395 v.) framhållit det redan i Collegii underdåniga utlåtande den 30 Mars
1865 omförmälda förhållande med byggande och underhållande af prestgårdarne
derstädes, i enlighet hvarmed stiftets Cousistorium (381) oek hemstält, huruvida
icke Eders Kong!. Maj:t skulle finna skäl i nåder förklara, att hvad, den föreslagna
Boställsordningen rörande byggnadsskyldighetens fördelning emellan församlingen
och boställshafvaren föreskrifter, icke må tillämpas på kyrkoherdeboställen på Öland,
der hvad från ålder, sedvanligt varit framdeles må fortfara att ega gällande kraft.

9) På sätt här ofvan vid 16 § 2 mom. är antecknadt har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län (399 v.) ansett ordet »m å» höra
mot »skall» eller »bör» utbytas.

10) Inom Wisby stift har yttrats af Consistorium (416 v.), att förslaget, till
följd af Konventionsstadgan den 20 September 1648, icke kan för Gottland tillämpas
i fråga om boställshusens antal och storlek eller i allmänhet för byggnad å boställen,
som bör lämpas efter hvad nödigt är, hvithet äfven torde gälla i afseende
på komministersboställen, hvilka det, enligt Kongl. Brefvet den 10 April 1693,
åligger ensamt församlingarne att bebygga och underhålla; — samt af presterskapet i
de 3:ne kontrakterne, nemligen a) Norra (418), att ärendet jemlikt de åberopade
författningarne icke rörer Wisby stift, hvarföre presterskapet fann öfverflödigt och
mindre lämpligt att ingå i uppgörande eller pröfning af förslag om en förändrad
delning af byggnads- och underhålls-skyldigheten vid prestgårdar och komministersboställen
i stiftet, helst denna skyldighet derstädes icke är emellan embetsmännen
och församling fördelad, utan instämde i Collegii yttrande, sid. 146, om denna §,
destoheldre som det var endast under vilkor om framtida efterlefnad häraf, utom
annat, som presterskapet vid de år 1861 emellan det och allmogen hållna möten,
i fråga om reglering af tionden, i ganska betydlig grad nedsatte sina anspråk beträffande
dess inkomster, hvilka numera icke tåla den ringaste nedsättning; — b)
Medel (419), att det gillade §:u i fråga om presterskapets i stiftet befrielse från
deltagande i byggnadsskyldigheten och förslaget i öfrigt beträffande antalet af nödiga
boställshus samt ordnandet af deras byggnad och inredning, enär Konventionsstadgan
härom intet innehåller till ledning för synerätts omdöme vid möjligen uppkommande
tvister, men det är för Wisby stift, likasom för alla öfriga, af vigt, att
laga reglor och bestämmelser härutinnan finnas; — och c) Södra (423), att, med
godkännande af det föreslagna undantaget för Wisby stift, presterskapet, såsom eu

245

för så väl detsamma som de byggnadsskyldige särdeles önskvärd angelägenhet,
förordade, antingen att uti den Boställsordning, som kommer att af Eders Kongl.
Maj:t utfärdas, måtte inflyta eu bestämmelse, det alla deruti förekommande och för
stiftet tillämpliga delar äfven skola vara derstädes gällande, eller ock att en tidsenlig
instruktion eller ordning för syne- och besigtnings-rätterne måtte särskilt för
Gottland utfärdas, på det icke, såsom eljest lätteligen kunde hända, allt för olika
eller subjektiva åsigter i framtiden göra sig gällande vid syner och besigtningar å
eklesiastika boställen i stiftet.

11) Presterskapet i Westerbottens andra kontrakt, Hernösands stift (452 v.),
har önskat, att, der överenskommelser om byggnads- och underhålls-skyldigheten
förut förefinnas, dessa äfven för framtiden måtte förblifva gällande.

12) Consistorium i Westerås stift (486 v.) har tillstyrkt nådigt bifall till förslaget,
dock med vilkor, att de församlingar, som enligt särskilda förordningar eller
överenskommelser sedan äldre tider haft hela byggnadsskyldigheten sig ålagd,
måtte fortfarande förbindas till samma åliggande, enär de regleringar, som hittills
blifvit gjorda angående presterskapets löner, hafva gjort afseende på denna församlingarnes
skyldighet vid bestämmandet af boställsafkastningen; varande inom
stiftet yttradt a) af flere prester i Munktorps kontrakt (494 & 495), att den nya
boställsordning^ ej bör tillämpas der, hvarest, enligt Kongl. Bref eller gammal
häfd, stadfästad genom konventioner, församlingen bygger mera, än hvad nu gällande
författningar i allmänhet föreskrifva; — b) afen prest i Arboga kontrakt (509),
att, i fall meningen är, att den föreslagna boställsordningen skall blifva gällande
för hela riket, då likväl hittills i vissa pastorat presterne varit från all byggnadsoch
underhålls-skyldighet befriade, detta, såsom utgörande en högst betydlig minskning
i presterskapets inkomster, borde uppmärksammas vid länsnämndernes reglering
af lönerna, i synnerhet som denna lönereglering flerstädes blifvit uppgjord
med förutsättning af frihet från byggnadsskyldighet; — c) af kyrkoherden i Lindesberg,
Fellingsbro kontrakt (511), att, om det ifrågavarande förslaget vinner
Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse att gälla utan undantag för hela riket, bölden
af länsnämnden för detta pastorat, med förutsättning af presterskapets fortfarande
frihet från byggnadsskyldighet, uppgjorda lönereglering i förhållande derefter
rättas; — d) af kontraktsprosten i Nora kontrakt (515 v.), att en tillämpning
af den föreslagna Boställsordningen skulle, med undantag för Nora pastorat, hvarest
presterskapet genom densamma vunne någon lättnad beträffande sina boställen på

246

landet, medföra för kontraktets öfriga presterskap, som från byggnadsskyldighet
hittills varit befriadt, en förut okänd och, så länge nuvarande aflöning fortfar, lika
obillig som odräglig tunga, i betraktande hvaraf, huru ändamålsenligt och behöflig!
förslaget än må vara för andra landsdelar, dess oktrojerande i Nora
kontrakt skulle förefalla såsom ett rättslöst våld mot presterskapet och icke vara
önskvärdt ens i det fall, att genom lönernas ökande full godtgörelse kunde boställshafvarne
beredas för deras nya byggnads- och underhålls-omkostnader; hvadan en
förändrad lydelse af ifrågavarande § i den syftning, en ledamots i Collegium särskilda
yttrande innefattar, med skälig inskränkning i synerätts befogenhet att ensam
afgöra frågor om afvikelse]- från den i allmänhet gällande ordningen, torde, till
förebyggande af godtycke och obillighet, befinnas vara af behofvet påkallad; —
och e) af prester inom Leksands (520), Mora (531 v. & 532) och Hedemora (535)
kontrakter, att undantag bör göras för Dalarne, likasom för andra orter skett.

Det stadgade undantaget för Wisby stift har, i punkterna 1 och 10, befunnits
öfverflödigt af Länsstyrelsen, men nödigt af Consistorium och presterskapet;
hvarjemte af det sednare ansetts: i ett kontrakt, att hvad, förslaget innehåller om
antalet af nödiga boställshus samt ordnandet af deras byggnad och inredning, bör
gälla för stiftet; — och i ett annat, det bör antingen i Boställsordningen bestämmas,
att deruti förekommande, för stiftet tillämpliga stadganden böra äfven lända till
efterrättelse eller ock en tidsenlig instruktion för syne- och besigtnings-rätterne
särskilt för Gottland utfärdas. Dessa 2:ne af presterskapet gjorda framställningar
och LandshöfdingeEmbetets yttrande anser Collegium icke böra till någon ändring
eller tillägg i förslaget föranleda.

De från Skåne, enligt punkten 6, afgifua yttranden påkalla icke vidare utlåtande,
lika så litet som det, hvilket förekommer i punkterne 5 från 2:ne kontrakter
i Halland; 8 om Öland; 7, 11, 12 i början och a) & e) om bibehållande af
gamla skyldigheter oförändrade; och 12 b) & c) om iakttaganden vid löneregleringarne;
börande beträffande de i punkten 5 åberopade allmänna författningar anmärkas:
att fredsfördragen den 13 Augusti 1645 i Brömsebro, § 27; den 26 Februari
1658 i Roeskilde, § 9, och den 27 Maj 1660 i Köpenhamn, § 12, tala endast i allmänhet
om åtnjutande af gamla privilegier, rättigheter och förmåner; — att genom
Kongl. Resolutionen, på presterskapets besvär i Göteborgs m. fl. stift, den 28 November
1660, § 4, Landshöfdingarne, i anledning af presterskapets klagan, det
deras åhörare icke ville hjelpa till vid prestgårdarnes bebyggande och vidmagthål -

247

lande, anbefaldes tillse, det ähörarne efterlefde lagen i det målet; — och att, enligt
Kong], Resolutionen den 27 November 1680, § 28, Generalguvernörer och Landshöfdingar
borde hvar å sin ort hålla hand deröfver, att prestgårdarne måtte, i följd
af Sveriges lag, med deras vederbörliga hus af allmogen förses och vidmagthållas.
Kong! Resolutionen den 1 Augusti 1727 är i 1865 års utlåtande, sid. 106, redan
till innehållet anmärkt och de i öfrigt åberopade författningarne eller en Kong!.
Förordning af den 21 November 1687 och ett Kong!. Bref af den 16 Mars 1689
finnas icke i Riksarkifvet.

Det har yrkats uti punkten 2: tillägg efter ordet »byggnadsskyldigheten» af
orden »genom häfd eller lag»; — och 3: förklaring af ordet »stadgad.» Men det ena
och andra häraf anser Collegium icke erfordras.

Då denna författning bör gälla för ej blott komministers- och klockareboställen
på landsbygden i Skåne utan äfven för eklesiastika boställen i städerne
derstädes, men man af de ordalag, hvari §:n är affattad, möjligen kunde föreställa
sig, att författningen ej vore gällande för några eklesiastika boställen i Skåne,
hemställer Collegium underdånigst, att före ordet »provinsen» införes: »hvad angår
prestgårdarne å landet uti»; äfvensom att ordet »må» ändras till »bör.» *)

§ 59.

1) Då en och annan utnämnd, som dör, icke tillträder, har Palman (23 v.)
ansett orden »utnämnas — — för enad t» böra utbytas mot: »i laga tid tillträda
eklesiastikt boställe», hvaremot Consistorium i Wexiö stift (29) yttrat,
att förslaget i denna § är till alla delar ändamålsenligt, praktiskt och välgrundadt.

2) Fn prest i Halmstads kontrakt, Göteborgs stift, har (272) erinrat, om
icke, för det fall att pastor och församling ömsesidigt önska gå in på det nya
byggnads- och underhålls-sättet, något tillägg bör göras i likhet med hvad, som
skett uti § 10 mom. 2 af nådiga Förordningen den 11 Juli 1862, angående allmänt
ordnande af presterskapets inkomster.

3) Af en komminister i Roslags östra kontrakt, Upsala stift, yttras (362 v.),
att öfvergångsperioden från den gamla till den nya ordningen torde böra inträda,
antingen först då när reglering af presterskapets löner hunnit allmänt fullbordas,
eller ock när Rikets Ständer anvisat så tillräckligt bidrag, att byggnadspligtige

*) Se omröstningsprotokoll A, 50:o.

248

embete- och tjenste-män icke lida något intrång eller obehörig minskning i de nödtorftiga
inkomsterne, Indika tvifvelsutan afses i sednaste nådiga förordning om
prestlönernas reglering.

Dessa anmärkningar äro, efter Collegii tanka, icke af beskaffenhet att böra
till någon ändring i förslaget föranleda.

§ 60.

1) Inom Wexiö stift bär yttrats af Consistorium (29), att stadgandet är till
alla delar ändamålsenligt, praktiskt och välgrundad!; — af presterskapet i Allbo
kontrakt (31), att nuvarande boställshafvares rätt nödvändigt bör tryggas genom
något öfvergångsstadgande i enlighet med denna §, så att de sjelfve eller deras
sterbhus icke genom den nya byggnadsordningen må blifva förbundne till en drygare
byggnads- och underhålls-skyldighet än den, som förut och vid deras tillträde
var gällande; -- och af presterskapet i Wista kontrakt (63), att för alla nuvarande
boställshafvare är af högsta vigt, det denna § bibehålies oförändrad.

2) Presterskapet i Nyköpings vestra kontrakt, Strengnäs stift, anser (76),
att det i början af §:n gjorda medgifvandet synes vara upphäfdt genom tillägget,
när detta jemföres med 4 mom. i 61 §, enär synerätt af detta moment kan taga
sig anledning ålägga afträdare att verkställa tillbyggnader eller andra ändringar,
som efter rättens förmenande kunna anses nödiga och hvilka kunna blifva föga
mindre kostsamma än nybyggnad; hvarföre den önskan uttalats, att stadganderne
i denna del måtte inskränkas till den i början af 60 §:n åt nuvarande boställshafvare
medgifna rättigheten att icke, emot sitt bestridande, underkasta sig andra föreskrifter,
i fråga om byggnads- och underhålls-skyldighet, än dem, som förut och
vid hans tillträde varit gällande.

3) Inom Linköpings stift är yttradt af presterskapet i 3:ne kontrakter, nemligen
a) Wikbolands (123), att dess godkännande af den föreslagna nya Boställsordningen
naturligtvis är förenad! med det förbehåll, att sterbhuset efter den pastor,
som ej underkastar sig dess föreskrifter, skall vara befriadt från allt annat ansvar,
med hänseende till byggnads- och underhålls-skyldighet, än det, nu gällande Boställsordning
förmår sterbhuset ålägga; — b) Bergslags (128 v.), att, då en boställshafvare
enligt denna § samt 61 och 62 §§ icke får emottaga byggnaderne i annat
skick eller större antal, än nu gällande lag bestämmer, men förbindes att vid skeende
afträde lemna dem sådana, som den föreslagna byggnadsordningen föreskrifver,

249

maste detta för pastorer blifva högst betungande och för komministrarne hardt
nära omöjligt; hvadan andra föreskrifter i denna del erfordras; — och c) Wifolka
(148 v.), att vid pastorers och komministrars afträdessyn från nu innehafvande boställen
byggnadsskyldigheten emellan af- och till-trädare bör blifva sådan,, som den
nu gällande Boställsordning föreskrifver, så att de icke förklaras skyldige ansvara
för flere eller större byggnader, än de vid tillträdet emottagit.

4) Presterskapet i Södra Wadsbo kontrakt, Skara stift (180 v.), har lagt
särskild vigt vid bibehållandet af denna § såsom synnerligen nödig för bevarandet
af nuvarande boställshafvares rätt.

5) Af presterskapet i Medelstads kontrakt, Lunds stift (316), är åberopadt
hvad, detsamma förut anfört och är i Collega underdåniga utlåtande den 30 Mars
1865, sid. 74, anmärkt.

6) I sammanhang med stadgandet i denna § anser en prest i Norrberkes
kontrakt, Westerås stift (518), böra uttryckligen förklaras, att, utan afseende''på
ombyte åt boställsinnehafvare, ingen tillämpning af Boställsordningen skall ega rum i
strid med de af Kongl. Maj:t om presträttigheters utgörande stadfästade konventioner,
till hvilka förslag uppgjorts af länsvis tillsatta regleringsnämnder och i
hvilka Kongl. Maja särskild! föreskrifvit, att »all nybyggnad, äfvensom underhåll
af husen vid presterskapets boställen verkställes och bekostas af
församligen.»

7) En mängd prester hafva, under åberopande af sina innehafvande fullmagter,
bestrida hvad dem och deras rätt rörer, all tillämpning af en blifvande Boställsordning
(36; 44; 46 v.; 51; 53 v.; 79; 81; 109; 136; 141; 147; 148 v.; 164;
173; 209 v.; 213; 215; 224; 228; 229 v.; 233 v.; 250; 252; 254; 257; 261 v.; 338;
348; 355; 357; 448; 450; 488; 489; 491; 493; 497; 502; 503 v.; 506; 507; 523 v.;
529; 530 & 535).

Något yttrande erfordras icke i anledning af det, som förekommer i punkterne
1 och 4, såsom endast innefattande godkännande af förslaget, och i punkterne 2,
3 a), c), 5 och 7, hvilket går ut på bibehållande af gamla rättigheter.

Det i 6:te punkten yrkade tillägg, beträffande konventioner, behöfves icke
med hänsigt till 58 §.

I punkten 3 b) hafva visserligen andra föreskrifter ansetts erforderliga, likväl
utan närmare angifvande af deras innehåll, och något behof deraf kan icke af
Collegium inses.

3‘2

250

§ 61.

1) Palman har (23 v.) hemstält, om icke följande stadganden i vederbörande
momenter kunde inrymmas, nemligen: A) Sätesbyggning, som ej innehåller det
rymdmått i längd, höjd och bredd, som denna Boställsordning efter olika förhållanden
(i enlighet med Palmans förslag om 2:ne storlekar) föreskrifver, må antingen,
der så ske kan, på- eller till-byggas eller ock af församlings stadsfullmägtige
i stad eller kommunalnämnd på landet, enligt kyrkostämmobeslut, försäljas och
försäljningsbeloppet användas som bidrag till ny sätesbyggnings uppförande. Sämjes
icke församling och tillträda^ i ett eller annat af anförda fallen i fråga om ändring
eller nybyggnad, galle hittills varande byggnadsskyldighet, tills synerätt utdömt
sätesbyggningen eller sådan, genom sednare aftal mellan boställshafvare och församling,
blifvit af nyo uppförd i enlighet med denna förordning. Sedan sätesbyggning,
på sätt här nämndt är, blifvit uppförd å andra och tredje klassens boställen, inträder
den nya byggnadsskyldigheten. B) Uthus, livilka vid öfverlåtelse från församling
till vederbörande boställshafvare äro fullgoda eller begagnliga till tak och
väggar, men till sina afsedda ändamål otillräckliga, för låga eller hvilande på
bristfällig eller (enligt denna förordning) hvilande på för låg stenfot, skola i grund
nedtagas och ombyggas till storlek och på stenfot, som i denna Boställsordning
angifvas, samt kostnaden för nedtagning och ombyggnad öfvertagande boställshafvare,
i enlighet med ortens priser, af synerätt tilldömas och af vederbörande
godtgöras så tidigt, att dylikt, af nyo uppfördt hus kan vid bestämd återsyn befinnas
i laggildt skick. C) Intill dess församling fullgjort sin nya byggnadsskyldighet
enligt denna författning, vidblifve hon sin förut vanliga; lag samma vare ock för
boställshafvare, på det icke han oskäligen må betungas med förökad byggnadsskyldighet,
under det församlings blifvit minskad.

2) Inom Sunnerho kontrakt, Wexiö stift, a) hafva de fleste prester (33) hemstält,
om icke öfvergångsstadganderne i denna § kunde utsträckas derhän, att t.
ex. komminister, som i enlighet med nu gällande Boställsordning å bostället verkstält
behörig nybyggnad, kunde ega frihet att, vid blifvande befordran till pastorat,
åtaga sig den enligt nu föreslagna Boställsordning honom å pastorsbostället åliggande
byggnadsskyldighet eller densamma verkställa i öfverensstämmelse med hittills
gällande föreskrift; — och b) har en prest (39) anmärkt, att föreskrift saknas,
huru med liqvid och beräkning tillgå skall, om nuvarande innehafvare af något
eklesiastikboställe är eller varder villig att ingå på den nya ordningen, i hvithet

251

sistnämnda fall ersättningsanspråk för nybyggnads- och reparations-kostnader mångenstädes,
särdeles vid komministraturer, torde ifrågakomma och höra anses berättigade,
om innehafvare^ som sjelf kanske nybygt flera hus samt väl vårdat och
underhållit dem, skall öfverlemna desamma åt andre byggnadsskyldige.

Häremot har stiftets Consistorium (29) ansett stadganderne i denna § vara
ändamålsenliga, praktiska och välgrundade.

3) Presterskapet i Nyköpings östra kontrakt, Strengnäs stift, har (77) anmärkt,
att denna § blott omnämner aflåtande af hus, som enligt äldre stadganden
böra afsynas och hvarunder ej lära kunna begripas annat än laga hus; men billigheten
synes dock fordra, att synerätten ålägges jemväl afsyna och värdera sådana
öfverloppshus, som för en blifvande tillträdare och dess gårdsbruk befinnas oumbärliga
och i sådant skick, att de kunna anses laggilda, intilldess att nödvändighet
af nybyggnad inträder, vare sig för församlingen eller pastor, samt att hvardera
af desse tillförbindes desamma inlösa efter det af synerätten åsätta pris; hvadan
föreslagits, att ett stadgande i detta syfte måtte §:n tilläggas.

4) Presterskapet i Vester Rekarne kontrakt, samma stift, har (87) föreslagit
införande i §:n af ett stadgande, ungefärligen så lydande: »å de kyrkoherdeboställen,
der karaktershuset, ehuru för öfrig! i försvarligt skick,
icke innehåller så många rum, som i denna författning föreskrifvas,
bör församling efter synerätts värdering, (derest icke annan öfverenskommelse
träffas) till sig lösa och, tills nybyggnad ifrågakomma-, såsom
laga hus insätta de vid bostället befintliga öfverlopps-boningshus,
som äro behållna och till bostad lämpliga, så vida ej boställshafvaren
vill dem för egen räkning behålla.»

I enahanda syftning är ock af presterskapet i Öster Rekarne kontrakt (88)
andraget: att, om vid mangården boningsrum, pastor tillhöriga, finnas antingen i
sjelfva boställshuset eller i s. k. flygelbyggnader, och om dessa rum af vederbörande
synerätt anses lämpliga och beboeliga under en längre eller kortare tid, så
böra dessa rum, efter mätismanna ordom, af församlingen inlösas för att af kyrkoherden
begagnas, tills den tid inträder, då den nya byggnadsordningen bör sättas
i verket.

5) Inom Linköpings stift har yttrats af presterskapet i a) Bergslags kontrakt
(128 v.), att, på sätt här ofvan under 60 § är närmare anmärkt, andra föreskrifter,
än de föreslagna, erfordras; —- b) Wikbolands kontrakt (123), att församlin -

252

gen, om och när ny Boställsordning blifver antagen, bör till den pastor, som sig
dess föreskrifter underkastar eller blifVer underkastad, öfverlemna de hus, för
hvilka han, enligt densamma, skall komma att ansvara, efter skedd syn, i fullkomligt
godt stånd, hvaraf följer, att de hus, som öfverflyttas från boställsinnehafvaren
till församlingen, af den förre blifva i samma skick försatta; —• och c) Lysings
kontrakt (154 v.), att §:n bör göras tydligare, ty meningen är svår att fatta och kan
lätt gifva anledning till tvister; och har jemväl d) stiftets Consistorium (106 v.) funnit
ett förtydligande erforderligt, under anförande i öfrigt, att öfverloppshus, som i
sjelfva verket enligt denna byggnadsordning är o behöfliga, böra inlösas såsom laga
hus, och att, hvad särskildt bostadshusen beträffar vid sådana boställen, der nybyggnad
på längre tid icke kan påyrkas, böra församlingarne lösa dessa hus och
upplåta dem till boställshafvarens begagnande.

6) Presterskapet i Laholms kontrakt, Göteborgs stift, har (281 v.) föreslagit
stadgande derom, att har nuvarande innehafvare, för nödigt utrymmes vinnande,
uppfört tillbyggnader, ändamålsenliga samt ej öfverskridande de i blifvande Boställsordning
fixerade dimensioner, böra dessa tillbyggnader, efter af syn erätten
skedd värdering, af den eller dem, som byggnadsskyldighet hädanefter tillkommer,
inlösas, om afgående boställsinnehafvare eller hans sterbhus med den af rätten bestämda
summan åtnöjas.

7) Presterskapet i Örbyhus kontrakt, Upsala stift, har (368 v.) yttrat, att,
då ovisshet förefanns, huruvida uti öfvergångsstadganderne, om ersättning för hus
vid utbyte, inbegrepos så kallade öfverloppshus, hvilka nuvarande boställsinnehafvare
sjelf uppfört eller af företrädare sig tillhandlat, önskades i den nya Boställsordningen
en uttrycklig bestämmelse rörande skälig ersättning för sådana hus
till afträdare vid första af- och till-trädessyn efter berörde ordnings stadganden.

8) Presterskapet i Olands norra kontrakt, Calmar stift (392 v.), har ansett
af synnerlig vigt, att noga iakttages 9:de anmärkningspunkten i Presteståndets förslag,
1 införd i 1865 års utlåtande, sid. 36.

Sistnämnda yttrande och hvad, som i punkten 5 b) förekommer, såsom
icke egentligen innefattande någon anmärkning, påkallar icke något särskildt
utlåtande.

De i §:n föreslagna föreskrifter hafva ansetts, enligt punkten 5 a) c) och d),
vara antingen olämpliga eller otydliga, utan närmare utredande deraf, hvarför Col -

legium, som icke kan inse rigtigheten af dessa anmärkningar i ena eller andra
hänseendet, lemnar dem utan vidare uppmärksamhet.

Pålmans i första punkten uppfattade förslag, hvilket står i sammanhang
med andra af honom gjorda, men afstyrkta förslag om olika slag af sätesbyggningar
m. m., kan icke af Collegium understödjas, lika litet som det, hvilket förekommer
i punkterne 3, 4, 5 d), 6 och 7 om ovilkorlig skyldighet för församling att af
prest inlösa af honom uppförda öfverloppshus, hvarom äfven under ärendets förra
handläggning framställning gjorts, såsom i 1865 års utlåtande, sid. 149, upptagits.

Den i punkten 2, litt. ce), yrkade rättighet för komminister, som varder till
kyrkoherde befordrad, att icke behöfva underkasta sig den nya Boställsordningen,
har icke ringaste skäl för sig, och den i samma punkt, litt. b), nödig ansedda särskilda
föreskrift, huru tillgå bör, när en nuvarande boställshafvare är villig att på
nya förhållandet ingå, är icke af behof påkallad.

2 mom.

Inom Westerås stift yttras af 2:ne prester i Köpings kontrakt (503 v.), att,
om, emot deras bestridande, Collegii förslag kommer att läggas till grund för en
nyslag, bör åtminstone den ändring ske, att församlingarne åläggas att ställa
äfven de så kallade ladugårdshusen i fullgodt skick, innan presterskapet förpligtas
att emottaga dem till framtida vidmagthållande; — och af en prest i Leksands
kontrakt (521), att församlingarne må tillförbindas att aflemna ladugårdshusen nybygda
och i fullt godkändt skick vid den tid, från hvilken den nya Boställsordningen
skall lända till efterrättelse.

Dessa anmärkningar äro icke af beskaffenhet att till någon ändring i förslaget
föranleda.

4 mom.

1) Presterskapet i Norrköpings kontrakt, Linköpings stift, har (121) ansett
någon tvetydighet förefinnas och derföre, såsom ett förtydligande och till skyddande
af afträdares rätt, föreslagit, att ordet »nybyggnad» må emot »tillbyggnad»
utbytas.

2) Presterskapet i Skärkinds kontrakt, samma stift, har (119) anmält sig
icke kunna frångå sitt förut framstälda, i Collegii underdåniga utlåtande den 30
Mars 1865, sid. 21, anmärkta yrkande, att de församlingar, som för längre tid anses
blifva befriade från byggande af boningshus och der dessa ej kunna utdömas,
men ej motsvara billiga fordringar på utrymme och beqvämlighet, böra åläggas att

254

af boställsinnehafvare lösa, efter mätismanna ordom, nuvarande nödiga öfverloppshus
och dem underhålla, intilldess tiden fordrar bostadshusets nybyggande efter
den byggnadsordning, som kan varda faststäld; varande i ämnet nu vidare anfördt:
att på många ställen inom stiftet hafva, i synnerhet genom innehafvarnes omtanka
i sednare tider, bostadshusen blifvit försatta i det goda skick, att de icke kunna
utdömas på 50, ja än flera år, hvaremot på andra ställen de troligen snart blifva
utdömda; -— att på de förra ställena skulle församlingarne, om ej nämnda yrkande
i författningen intages, på många är befrias från nästan alla utgifter för boningshusen,
hvaremot andra skulle genom nybyggnad, enligt denna författning, hårdt
betungas; — att genom nämnda förslag skulle åtminstone någon del af denna obillighet
utjemna^ och boställsinnehafvare erhålla någon, ehuru mindre beqvämlig ersättning
för bristerna i de, efter gamla Boställsordningen uppförda boningshusen; —
att den, som känner dels de nuvarande vanliga förhållanden i dessa hänseenden,
nemligen att på de aldra flesta boställen finnas några öfverrum, bekostade af innehafvaren,
då huset bygdes, och hvilka blifvit lösta man efter man bland efterträdarne,
samt på andra ställen en flygelbyggnad, hvilken gått i lösen på samma sätt, och
på de flesta ställen båda delarne, utan att dessa öfverloppshus och rum ändå på
långt när svara emot de fördelar, som ett bostadshus, bygdt efter den föreslagna
författningen, kommer att bereda; dels de tvister, som uppkommit deraf, att eu
obillig tillträdare nekat att lösa dessa öfverloppshus eller rum i den öfvertygelse,
att de, utan största skada för afträdaren, icke kunnat borttagas; och dels att
dessa öfverloppshus eder rum sällan uppskattas tid deras halfva värde, der de få
stå qvar, men blifva af än ringare, om de skola säljas och flyttas, skall säkert
finna billigheten och rättvisan af presterskapets ifrågavarande yrkande; — och att
detsamma afser ej mindre att bereda både någon jemkning emedan de kostnader,
som komma att drabba olika församlingar, och innehafvarne af sådana boställen,
der boningshusen ej på många år kunna utdömas, någon ersättning för de fördelar,
hvilka komma dem tid del, der boställshusen snart skola byggas efter den nya
författningen, än äfven att förekomma de antydda tvisterne emedan af- och tillträdare
och de oftast nödiga öfverloppshusens bortförande tid boställenas stora
skada; och har, på grund häraf, detta presterskap ansett det ifrågavarande yrkandet
böra i momentet intagas, under förklarande i öfrigt, att det torde blifva svårt
att fatta rätta meningen af det deri förekommande stadgandet, att ett i godt skick

255

varande gammalt boningshus icke får utdömas, utan endast föreskrifvas de förändringar,
som utan nybyggnad kunna verkställas.

3) I detta moment, som presterskapet i Södra Dals kontrakt, Carlstads
stift (231 v.), finner vara i strid med 1 mom. i §:n, anser presterskapet i Nordmarks
kontrakt, samma stift (220), böra tilläggas, att de i karaktershuset föreskrifna
rum under n:ris 2, 3, 9 och 10 kunna äfven godkännas i särskild, väl belägen
flygelbyggnad, under anförande vidare: att på alla kyrkoherdeboställen inom
kontraktet äro bostadshusen uppförda enligt 26 Cap. 2 § ByggningaBalken, men
på alla finnas ock flygelbyggnader med förenämnda rum, och att denna rummens
förläggning i tvänne byggnader borde alltid vara tillåten såsom i flera afseenden
bättre.

4) Consistorium i Hernösands stift (432 v.), som anser största Varsamhet
vid öfvergången från de gamla till de nya förhållanderne vara af nöden, har förordat
eu mildring eller närmare bestämning af de förändringar, som enligt detta
moment kunna en öfverlåtare af boställe åläggas, enär §:n synes Consistorium
medgifva en tolkning, som för en öfverlåtare kunde medföra obilliga kostnader.

Den i 2:dra punkten yrkade församlingens skyldighet att inlösa öfverloppshus
är förut af Collegium afstyrka och kan Collegium icke inse den otydlighet,
som i samma punkt och punkten 1 förmenes ega rum, lika litet som att stadgandet
står i strid med 1 mom., på sätt i punkten 3 är anmärkt.

Det i sistnämnde punkt jemväl yrkade tillägg, angående rummen i sätesbyggningen
n:ris 2, 3, 9 och 10, kan icke af Collegium godkännas.

Det allmänna yttrande, angående en mildring i stadgandet, som i 4:de
punkten innefattas, kan till något vidare utlåtande icke föranleda.

§ 62.

Presterskapet i Bergslags kontrakt, Linköpings stift, har, på sätt här ofvan
vid 60 § är närmare anmärkt, ansett (128 v.) andra föreskrifter än de föreslagna
erfordras, hvilken anmärkning Collegium icke finner någon uppmärksamhet
förtjena. *)

*) Se omröstningsprotokoll A, 51:o.

Protokollsutdrag öfver förefallen omröstning bifogas i underdånighet; och
KammarCollegium framhärdar med djupaste vördnad, nit och trohet

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

J. FALKMAN.

Referent.

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

C. J. THYSELIUS.

CARL AUG. FEHR. FR. BERGSTRÖM.

Stockholm den 29 April 1867. C. J. Hassell.

Till Kong!. Maj:t underdånigst, angående Eklesiastik Boställsordning.

Utdrag af Kongl. Maj:ts och Rikets KarnmarCollegii
Protokoll, hållet i Stockholm den
29 April 1867.

Närvarande:

Herr Presidenten, f''. d. StatsRådet, Kommendören Thyselius.

Herrar KammarRåden och Riddarne Falkman

och Fehr.

Adjungerade Ledamoten, AdvokatFiskalen Bergström.

S. D. Fortsattes från den 26 dennes och afslutades läsningen af handlingarne
uti målet angående Eklesiastik Boställsordning; och beslöts underdånigt
utlåtande till Kongl. Maj:t af det innehåll, registraturet utvisar, samt yttrades följande
skiljaktiga meningar, nemligen af

Referenten, Herr KammarRådet Falkman.

l:o (se sid. 2). Efter tillkännagifvande, att handlingarne bifogades, inbundna
i ett band och registrerade, har i det underdåniga utlåtandet anförts: »Uti de inkomna
underdåniga yttranden åro anmärkningar framstälda mot redaktionen af flera §§
— — — omfattat andra dermed ej i oskiljaktigt samband stående frågor.» Af detta
anförande och särdeles det deruti förekommande yttrandet, att Kongl. Collegium
skulle redogöra för de anmärkningar, som emot Kongl. Collegii förslag »i sak»
blifvit framstälda, synes, på sätt i sjelfva verket ock egt rum, att Kongl. Collegium
icke upptagit, utan med tystnad förbigått en del anmärkningar, som ansetts angå
endast redaktionen i förslaget. Ett sådant uteslutande anser jag icke vara rätt handladt,
enär dels den ene anmärkaren har lika mycken rätt som den andre att få
upptaget hvad han yttrat, ehvad detta angår sak eller blott redaktion, helst anmärkningar
af sistnämnde egenskap icke torde kunna bestridas äfven afse sak,

258

ehuru de i en annan form uppstälts, och dels det icke tillhör Kongl. Collegium att
anmärkningarne slutligen afgöra.

Jag finner mig derföre böra här nedan på sina behöriga ställen upptaga
hvarje anmärkning, som blifvit utesluten, på det, så vidt på mig beror, både den
rätt, framställaren deraf efter min åsigt eger att icke få sin mening undertryckt,
må blifva iakttagen, och anmärkningen må varda Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
understäld till det afseende, den kan förtjena.

2:o (se sid. 3). Bland det, som till en början förekommit, har jag ansett för
fullständighetens skuld böra främst upptagas, dels att uti en del yttranden (fol. 25 v.,
27 v., 40, 41, 43, 50, 52, 57, 62, 83, 104 v., 110, 153, 158 v., 162 v., 181, 185,
193 v., 231 v., 234, 254, 270, 271, 283, 285, 286 v., 314, 350, 368, 386 v., 402,

430 v., 453, 459 v., 469 v., 475, 498, 517, 530 och 532) förslaget i mer eller mindre

mån lofordats och belåtenhet dermed uttalats, och dels att i andra yttranden åter

(70, 81, 107, 116 v., 122, 136, 144, 214, 233 v., 345 v., 366, 387, 441, 491, 494,

495, 497, 503 v., 504, 506, 508 och 531) i allmänhet missbelåtenhet med förslaget
och klander deraf anmälts, ehuru det ena eller andra häraf icke till något utlåtande
föranleder, lika litet som några kyrkoherdars vilkorliga godkännande af förslaget,
hvilket blifvit i det underdåniga utlåtandet anmärkt.

3:o (se sid. 8). Komminister Pålman, som (15 v.) önskar, att i hvarje allmän
författning, der ej missförstånd kan uppkomma, blott svenska ord begagnas
och onödiga främmande utmönstras, har derföre, såsom vän af vårt herrliga svenska
språk, hemstält, huruvida icke i Kongl. Collegii förslag kunde utbytas »karaktershus»
mot »sätesbyggning», »amortering» mot »afbetalning», »artificiel»
mot »konstgjord», »liqvid» mot »betalning» eller »godtgörelse», m. m.

Denna anmärkning, hvilken är i det underdåniga utlåtandet förbigången,
anser jag icke förtjena vidare uppmärksamhet, då de i förslaget begagnade, från
främmande språk härledda ord numera äro genom allmänna bruket för svenska
att anse.

4:o (se sid. 8). Efter slutet af de allmänna framställningarne eller punkten

10 är af Kongl. Collegium yttradt: »Efter att sålunda hafva upptagit--—af den

10 November 1855.»

Jemte anmärkning, att, då häruti sägs, det Kongl. Collegium öfvergår till
granskning af »de mera speciella anmärkningar», som emot förslaget framstälts, detta
i så måtto är origtigt, som, på sätt förut erinrats, en del anmärkningar, hvilka an -

259

setts angå endast redaktionen i förslaget, icke upptagits, anser jag, i stället för
detta yttrande, följande hafva bordt införas, nemligen:

»Utom det, som nu upptagits, är beträffande förslaget i allmänhet
icke något yttradt. Emot de speciella föreskrifterne, uppfattade
i 62 §§, bestående af 149 momenter, hafva 25 momenter lemnats utan anmärkning,
men deremot vid öfriga 124 framstälts anmärkningar till ett
antal af 1236, hvarförutan 2:ne nya momenter af Pålman föreslagits.

Häröfver skall Collegium nu beträffande hvarje § och moment
särskild!, med citerande inom parenthes af de blad, der anmärkningarne
förekomma, i underdånighet sig utlåta, men får först anmäla,
dels att i 1865 års underdåniga utlåtande bordt, sid. 111, bland författningar
äfven omnämnas 26 § 1 mom. i Kongl. Instruktionen den 10 November
1855 för Landshöfdingarne m. fl., och dels att vid §§:nc 4,5,8,10,
23, 28, 30, 32, 34, 44, 45 och 61 äro anmärkningar framstälda af det mera
allmänna innehåll, att de icke kunnat under något särskilt moment
hänföras, hvarföre de i början af hvarje § upptagits.»

5:o (se sid. 11). Instämmande uti hvad, Kongl. Collegium föreslagit om de
ändringar uti 1 §: att orden »prestgårdar, som af kyrkoherdar bebos», utbytas mot
»kyrkoherdeboställen»; att ordet »brukspredilcanter» uteslutes; att ordet »sockenpredikanter»
förändras till »socken-predikanter eller -adjunkter»; att i stället för »pastorsadjunkter»
införes »pastoratsadjunkter»; och att efter ordet »mensal» tillägges »eller andra lönings-»,
— kan jag deremot icke godkänna de af Kongl. Collegium uti en föreslagen
ny redaktion af §:n i dess helhet för öfrig! införda ändringar, hvilka, likasom de
äro fullkomligt omotiverade, ock äro alldeles onödiga.

6:o (se sid. 12). Emot de i 2 § begagnade orden »bostadshus och ladugårds-
hus» är anmärkt: i ett yttrande, att de borde utgå och i stället
uppräknas de hus, församling och boställshafvare hvar för sig skola bygga,
i ett annat yttrande, att de borde utbytas emot »man- och ladu-gård», eller
»mangårds- och ladugårds-hus», och i ett tredje yttrande, att »ladugårdshus»
borde till »lan dt bruksbyggnader» förändras, hvaremot i alla
de öfriga yttranderne icke något emot dessa 2:ne ord blifvit erinradt; men emellertid
har Kongl. Collegium, med föranledande af nämnde 3:ne anmärkningar och
till öfverensstämmelse med de uti allmänna lagen begagnade benämningar, hemställt

260

om förändring af ifrågavarande 2:ne ord till »mangård och ladugård», hvilket iakttagits
så väl i det nya förslaget till 2 § som uti andra §§, der orden förekomma.

Uti denna förändring kan jag icke instämma, utan tillstyrker bibehållande
af orden »bostadshus och ladugårdshus», Indika icke blott öfverensstämma med de i
nådiga Brefvet den 18 November 1861 och i Kongl. Collegii den 28 Februari 1862
afgifna underdåniga utlåtande yttrade åsigter, utan ock icke kunna, såsom det
velat befaras, föranleda missförstånd eller misstydning, helst af de följande §§:ne
uttryckligen inhemtas hvad dermed förstås.

I sammanhang med och, efter hvad jag föreställer mig, såsom en följd af
denna, utaf Kongl. Collegium nu beslutade förändring i författningen af orden
»bostadshus och ladugårdshus», har Kongl. Collegium företagit sig att äfven vid referatet
af några yttranden, hvaruti orden begagnats, ändra desamma till »mangård
och ladugård», hvilket, efter min åsigt, är ett obehörigt förfarande och derföre måste
såsom sådant af mig anmärkas. Exempel härpå förekomma under 4 § 1 mom.
anmärkningspunkten 3 och fol. 27 v., 30, 31, 38, 41 och 62 v., samt under 5 § 1
mom. anmärkningspunkterne 2, fol. 90, och 7, fol. 433 v. och 435 v.

7:o (se sid. 13). Vid 3 § 1 mom. förekommer, dels att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Blekinge län (404), som ansett redaktionen i förslaget påkalla
en noggrann granskning och omarbetning, enär flerfäldiga felaktigheter och oegentligheter
förekomma, anför såsom exempel derpå äfven detta moment, hvilket upptages
på följande sätt: »I stad skola biskops bostadshus utgöras af — —
hemligthus och brunn, der ej annars tillgång på godt och tillräckligt
vatten finnes — — hvaremot ladugårdshusen skola bestå af stuga för
en dräng, mindre stall och vagnshus samt, om jord är med egendomen
förenad, äfven (?) af större drängstuga, större stall» etc.; — och dels att Kongl.
Maj ds Befallningshafvande i Westernorrlands län (408) anmärkt, att, till undanrödjande
af olika tolkning om hvad med mindre eller större stall förstås, dessa adjektiver
kunna destoheldre helt och hållet uteslutas, som 8 § 2 mom. i detta hänseende
innehåller tillräckliga bestämmelser; och att ordet »äfven» bör uteslutas
till förekommande af den med uttrycket sannolikt icke afsedda, men efter ordalydelsen
temligen tydligt uttalade mening, att biskops ladugårdshus i stad, der jord
är med egendomen förenad, böra bestå, bland annat, af särskildt uppförda både
mindre och större drängstuga samt både mindre och större stall.

Detta är icke i utlåtandet upptaget, utan antecknas endast vid 4:de punkten,

261

att hufvudsakligen enahanda anmärkning med den deruti gjorda är af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Blekinge och Westernorrlands län framstäld.

8:0 (se sid. 14). Såsom skäl för bibehållande uti 3 § 1 mom. af drängstuga,
stall och vagnshus bland ladugårdshusen anser jag ock böra anföras, att de deribland
alltid upptagits.

9:o (se sid. 15). I den af Kongl. Collegium föreslagna lydelse af 3 § 1 mom.
anser jag böra förändras:

a) »skall biskops embetsgård utgöras i mangården af sätesbyggning» till »skola biskops
bostadshus utgöras af karaktershus.»

b) »till ladugården skall räknas» till vladugårdshusen skola bestå af.v

c) m mangården» till »bland bostadshus.»

d) »i ladugården» till »bland ladugårdshus.»

I öfrigt får jag reservera mig emot den af Kongl. Collegium först i detta
moment och sedermera på flera ställen, utan vidare motivering, verkstälda förändring
af »karaktershus» till »sätesbyggning», hvilken är aldeles öfverflödig.

10:o (se sid. 15). Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län har (404),
såsom exempel på dess vid 3 § 1 mom. af mig här ofvan under 7:o antecknade
yttrande om redaktionen, äfven anfört 2 mom. i samma § med citerande afföljande
ord: »Biskopsboställe å landet — —• dock rättade efter behofvet och
att karaktershus» etc.

Detta är i utlåtandet uteslutet, ehuru anmärkningen af Kongl. Collegium
godkänts.

ll:o (se sidd. 26, 28). Uti de emot stadgandet i 4 § 1 mom., om hänförande
till ladugårdshus af drängstuga, upptagna anmärkningar, har såsom skäl till förändring
anförts uti ett yttrande under punkten 22 (473 v.), att »drängar och fä
icke äro synonyma begrepp», och uti ett under punkten 28 (512), att »ingen
kan begära, att han sjelf (d. ä. presten) skall vara stalldräng.»

Detta har af Kongl. Collegium i referatet af yttranderne uteslutits, hvilket
jag anser vara origtigt, då vederbörandes rättighet är att få icke blott sina åsigter
utan ock skälen derför uppfattade.

12:o (se sid. 30). Uti den föreslagna nya redaktionen af 4 § 1 mom. anser
jag böra ändras »i mangården» till »bostadshus» och c« ladugården» till »ladugårdshus.»

13:o (se sid. 31). Vid 4 § 2 mom. är af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

262

i Westernorrlands län (408) anmärkt, att ordet »mindre» bör utgå, hvilken anmärkning
vid referatet af punkten 7 är i utlåtandet utesluten.

14:o (se sid. 33). De i den nya redaktionen af 4 § 2 mom. förekommande
orden »hus i man- och ladu-gård» böra ändras till »bostads- och ladugårds-hus.»

15:o (se sid. 35). Den i 5 § 1 mom. föreslagna förändring af »bostads- och
ladugårds-hus» till »hus i mangård och ladugård» anser jag ej böra ega rum.

16:o (se sid. 36). Orden i den föreslagna nya redaktionen af 5 § 2 mom.
»hus i mangården» anser jag böra till »bostadshus» förändras.

17:o (se sid. 37). Förändring i 6 § 1 mom. af orden »bostads- och ladugårdshus»
till »hus i man- och ladu-gård», anser jag ej böra ega rum.

18:o (se sid. 38). Utbyte af ordet »bostadshus» i 7 § till »mangårdshus» anser
jag ej böra ega rum.

19:o (se sid. 54). Bland exempel på felaktigheter i redaktionen, som Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län, enligt hvad jag här ofvan under 7:o antecknat,
ansett förefinnas, har äfven (404) anförts af 8 § 1 mom. orden »karaktershus--skall
vara inredt med (i stället för till).»

Detta är i utlåtandet helt och hållet uteslutet.

20:o (se sid. 54). Å ena sidan den mängd anmärkningar, som vid 8 § 1
mom. framstälts, och, å den andra, de flera yttranden, deruti förslaget blifvit godkändt,
innefatta bevis för omöjligheten att i ämnet föreslå stadganden, dermed alla
finna sig belåtne.

Det kan icke motsägas, att, i händelse Kongl. Collegii förslag i 17 § 2 mom.,
om församlings skyldighet att, såsom på många ställen redan är förhållandet, bygga
bostadshus åt innehafvare af tredje klassens boställen, komministrar m. fl., icke i
nåder gillas, desse tjensteman få en större "byggnadsskyldighet, än nu i allmänhet
torde förefinnas; men, då icke något af de föreslagna rummen är öfverflödigt, kan
ändring häruti icke af mig i underdånighet tillstyrkas, hvilket yttrande äfven gäller
i fråga om rummen å kyrkoherdeboställen, dervid hufvudsakligen följts Presteståndets
i 1865 års utlåtande, sid. 33, anmärkta förslag och 2 § 1 punkten i nådiga
Förordningen angående prestgårdsbyggnader i Skåne af den 3 Februari 1860; varande
nu en mängd, högst olika förslag om dessa rum afgifna.

Förändring af »karaktershus» till »sätesbyggning» anser jag ej böra ega rum.

21:o (se sid. 61). Sistnämnde förändring i 8 § 2 mom. varder likaledes af
mig afstyrka

263

22:o (se sidd. 63, 64). De af Kong]. Collegium föreslagna förändringar i 9 §
1 och 2 momm. åt orden »Icar akter sims», »;bostadshus» och »ladugårdshus» varda af mig
afstyrka.

23:o (se sid. 73). Likaså ändring i 10 § 3 punkten af »bostadshu «» till »manbar
dshus.»

24:o (se sid. 77). Den i 10 § 4 punkten föreslagna ändring af »karaktershus»
till »såtesbyggning» anser jag icke böra ega ruin; och då ram, med hänseende till
sundheten, icke böra vara under 10 fot höga, kan jag icke instämma uti den ändring,
som beträffande vindsrum å 2:dra och 3:dje klassens boställen af Kong!.
Collegium nu tillstyrkts.

25:o (se sid. 79). Vid 10 § 7 punkten har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Blekinge län (404), såsom exempel på de efter dess åsigt, på sätt jag här ofvan
under 7:o antecknat, i förslaget befintliga redaktionsfel, anfört följande: »att sistnämnda
hus byggas i möjligaste måtto (tillräckligt?) breda» etc,

Detta är i utlåtandet helt och hållet uteslutet.

26:o (se sid. 82). På enahanda sätt har förfarits med samme Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes anmärkning (404), att 9:de punkten i 10 § borde erhålla plats
främst i §:n.

Uti Kongl. Collegii yttrande angående uteslutande af denna 9:de punkt kan
jag icke instämma, utan får i stället anföra:

Den af LandshöfdingeEmbetet i Nyköpings län framstälda anmärkning,
hvarmed ett i början af 2:dra anmärkningspunkten antecknadt yttrande är i viss
mån öfverensstämmande, ådagalägger förbiseende, å ena sidan, deraf, att uti 23 §
1 mom., som är motsvarande 28 § i Militie Boställsordningen, stadgas endast om en
boställskafvares skyldighet att nybygga, men icke på hvad sätt och i hvad ordning,
han härtill skall förpligtas, och, å den andra, af 19 § och 44 § 5 mom., hvaruti
oförtydbart påbjudes, att synerätt skall gifva de nödiga föreskrifterne. Det
säger sig sjelft, att en så vigtig och magtpåliggande åtgärd, som en nybyggnad,
icke må företagas förr, än synerätt meddelat nämnde föreskrifter, äfven om sådant,
till följd åt inträffande särskilda händelser, kommer att ske vid enkom för det ändamålet
förrättande syn. Om, såsom LandshöfdingeEmbetet uppgifver, men jag
icke har mig bekant, Militie Boställsordningen blifvit misstydd eller icke efterlefvad,
utgör ett sådant förhållande, hvarom LandshöfdingeEmbetet bordt finna sig, å em -

264

betes vägnar, pligtig^ att, för beredande af nödig ändring, i vederbörlig ordning
åtgärd vidtaga, icke något bevis för stadgandets oduglighet eller origtighet.

Härmed är ock besvaradt dels hvad uti anmärkningspunkterne 3 och 4 framställes
om behörighet för pastor och socknemän eller för ekonomisk besigtning att
bestämma plats för hus in. in. och om förklaring af uttrycket »vederbörlig ordning»;
— och dels yttrandet i slutet af 2:dra anmärkuingspunkten om stadgandets
uteslutande helt och hållet, då härvid jemväl bör tagas i betraktande, att påföljden
af uppförandet utaf ett hus på en plats eller på ett sätt, som sedermera af synerätt
ogillas, blifver dess nedrifning och ombyggnad, hvarigenom en vida större förlust,
än kostnaden för en förut förrättad syn, komme att drabba den byggnadsskyldige.

Något undantag från stadgandet för det i första anmärkningspunkten omnämnda
fall är icke af behof påkalladt och icke heller förflyttning deraf till början
af §:n, såsom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län ansett nödig, eller
den redaktionsförändring, Pålman under F föreslagit.

Häremot hemställer jag, att framför ordet »hus» må tilläggas »större eller
betydligare» till utmärkande deraf, att fråga icke är om ett svinhus ellei dylik
obetydlighet.

27:o (se sid. 84). råläggning af nytt tak samt brädfodring på gammalt hus
eller annan beklädnad, hvarigenom husets framtida bestånd befrämjas, hafva uti
11 §, likasom uti 1836 års Militie Boställsordning och 1844 års Civil Hysesynsordning,
af Kongl. Collegium upptagits såsom nybyggnad, enär åtgärderne väl egentligen
icke kunna till blott botande af bristfälligheter hänföras.

Ostridigt är likväl, att, när dessa åtgärder icke få utan efter föregånget beslut
af synerätt vidtagas, sådant förorsakar både tidsutdrägt och kostnad för vederbörande
byggnads- och underhålls-skyldige; och da åtgärderne icke äro af lika
vigt som nybyggnad, och, om något felaktigt eller mindre fullständigt dervid förfarits,
rättelse deraf lättare är verkstäld, än då fråga är om nybyggnad, hemställer
jag underdånigst, om icke anledning må vara för handen att icke upptaga ifrågavarande
åtgärder såsom nybyggnad och att derföre gifva åt 11 § följande förändrade
lydelse:

»Hvad till underhåll af ett hus tarfvas, af hvad namn och beskaffenhet det än vara
må, böra vederbörande genast, når bristfälligheterne yppas och utan afbidan af syn eller
besigtning eller synerätts förordnande, verkställa.»

Skulle åter Kongl. Maj:t i nåder anse ifrågavarande åtgärder böra till ny -

265

byggnad räknas, finner jag hvad i f, 3 och 4 anmärkningspunkterne anförts icke
böra till någon ändring i §:n föranleda.

28:o (se sid. 91). Den nu föreslagna nya redaktionen af 16 § 1 moln. är,
efter mitt omdöme, sämre än den förra.

29:o. Vid 16 § 2 mom. är anmärkt:

a) (se sid. 95) af presterskapet i Södra Fjerdhundra kontrakt, Upsala
stift (343 v.), att momentet bör erhålla denna lydelse: »Laga bostads- och
ladugårds-hus å kyrkoherdeboställe på landet skola de förra af prestgårdsbyggnadsskyldige
pastoratsboer och de sednare af innehafvaren
byggas och underhållas», enär, särdeles med den betydelse detta moment enligt
17 § 2 mom. är ämnadt att få äfven i afseende på tredje klassens boställen,
förslagets ordställning »i den mån» icke är rådlig att begagna, utan bör undvikas,
såsom äfven i andra hänseenden mångtydig och lätteligen erbjudande tillfälle till
rättegångsförvecklingar för den, som vill söka sådana.

b) (se sid. 97) af kyrkoherden i Jockmock, Westerbottens tredje kontrakt,
Hernösands stift (458 v.), att, jemte det af honom föreslagna stadgande om uppförande
af lador på utängarne, föreskrifvas bör, det så väl socknemännen som pastor
böra se till, att taken å ladorna blifva täta.

Bägge dessa anmärkningar, som efter min tanka ej förtjena afseende, äro i
utlåtandet uteslutna.

30:o (se sid. 99). Nu föreslagna nya redaktion af 16 § 2 mom. är sämre
än den förra.

31:o (se sid. 101). Ordet »mangårdshusen» i den nu föreslagna nya lydelsen
af 16 § 3 mom. bör ändras till »bostadshusen.»

32:o (se sid. 113). Den föreslagna förändringen af 19 § varder, såsom följd
af mitt yttrande angående 10 § 9 punkten, af mig afstyrkt.

33:o (se sid. 126). Vid 21 § anser jag mig böra yttra:

De förhållanden, dels att, med hänsigt till den mängd personer, som i ärendet
blifvit hörde, ett högst ringa antal anmärkningar framstälts, dels att dessa anmärkningar,
sins emellan jemförda, äro af mycket stridigt innehåll, och dels att af
de 6 Länsstyrelser, som sig yttrat, icke en enda försökt afgifva något mera positivt
förslag, innefatta i sin mån bevis för rigtigheten af hvad i 1865 års utlåtande,
sid. 126, anföres, under åberopande hvaraf jag, vidhållande Kongl. Collega der
yttrade tanka, icke finner skäl att någon ändring i förslaget tillstyrka.

266

34:o (se sid. 133). De yttranden, som vid 23 § 5 mom. i utlåtandet förbigåtts
med anteckning endast under 2:dra anmärkningspunkten om deras tillvaro,
anser jag mig böra, för fullständighetens skuld, anmäla vara afgifna, dels, utan vidare
resonnement, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län (159 v.);
Consistorium samt presterskapet i Kihls, Elfdals och Södra Dals kontrakter i Carlstads
stift (196, 201, 203, 205 v. och 231); Kongl. Majds Befallningshafvande i Skaraborgs
län (322 v.); presterskapet i Lagunda kontrakt, Upsala stift (340 v.);
Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Blekinge län (404); presterskapet i Södra Lappmarkens
kontrakt, Hernösands stift (443 v.); och Kongl. Majds Befallningshafvande
i Jemtlands län (483 v.); — och dels af Kongl. Majds Befallningshafvande i Westmanlands
län (478 v.), under anförande: att uttrycken »efterträdare», »tillträdar
e» och »företrädare» i den sammanställning, de här blifvit begagnade, åstadkomma
otydlighet i afseende på stadgandets mening; och då med stadgandet förmodligen
afses, att, om vid till- och af-trädessyn det befinnes, att afträdaren icke
fått uppbära honom tilldömd husröteersättning för af hans företrädare eftersatt,
men af afträdaren fullgjord nybyggnads- och underhålls-skyldighet, afträdaren i
sådant fall skall vara berättigad att härför njuta ersättning genom afräkning å
egen nybyggnadsskyldighet, så synes Kongl. Maj:ts Befallningshafvande momentet
lämpligen kunna erhålla följande lydelse: »Har afträdare, som i anseende till
bristande tillgång hos företrädaren jcke fått uppbära denne, för eftersatt
nybyggnads- och underhålls-skyldighet ådömd husröteersättning,
under sin besittningstid berörde skyldighet fullgjort, vare han berättigad
att derför njuta ersättning genom afräkning på den nybyggnadsskyldighet
honom för hans besittningstid ålegat fullgöra, efter
värde och årsberäkning för husen, samt, om öfverbyggnad derigenom
uppkommer, derför erhålla godtgörelse af tillträdaren; hvarföre
ock» etc.

Af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län är (319 v.) endast
yttradt, att, på det rätta meningen af föreskrifterne må kunna utan svårighet fattas,
torde ordställningen böra ändras, hvilket yttrande icke är i utlåtandet iakttaget,
så framt det icke anses inbegripet under förutnämnde anteckning vid 2:dra anmärkningspunkten.

Särskildt anser jag mig böra uttala den tanka, att, efter rättelse af ordet
»efterträdare» till »afträdare», den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westman -

267

lands län föreslagna redaktion icke tarfvas, likasom att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Westerbottens län berörde, obestämda anmärkning icke påkallar vidare
utlåtande.

35:o (se sid. 139). Från utlåtandet, beträffande 25 § 2 inom., är uteslutet,
att Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Blekinge län (404) anmärkt, det orden
»de materialier» borde lyda »till värdet å de materialier», hvilken anmärkning
dock blifvit af Kongl. Collegium godkänd.

36:o (se sid. 142). Hvad vid 26 § 2 mom. uti anmärkningspunkterne 1, 4,
5 och 6 anföres finner jag hafva skäl för sig och hemställer derföre, det må orden
»Kongl. Maj:ts Befallningshafvande» mot »Consistorium» utbytas och »genom kronobetjeningen»
uteslutas.

Anmärkningarne uti punkterne 2 och 3 afse att bereda säkerhet derför, att
utfällande brandskadeersättning varder behörigen använd. Stadgande för vinnande
af detta ändamål är af behof påkalladt och kan säkrast åstadkommas på det sätt,
att Consistorium berättigas uppbära medlen och dem till boställshafvaren utbetala,
men i sammanhang härmed blifver ock nödvändigt att föreskrifva, det brandförsäkringshandlingarne
skola i Consistorium förvaras, helst endast till innehafvaren
deraf utfällande brandskadeersättningar lära af vederbörande styrelser utbetalas.
Härigenom förorsakas väl för Consistorierna ett hittills icke hafdt besvär, men det
blifver likväl, med hänsigt till pastoraternas antal inom hvarje stift, icke så betydligt,
att derföre åtgärden bör underlåtas.

Jag tillstyrker på grund häraf, att momentet må erhålla följande lydelse:

»Utfallande brandskadeersättning bör till det af brända eller skadade husets återuppbyggande
eller istånds ältande användas och redo derför vid nåstinträffande ekonomiska
besigtning eller syn visas; åliggande det Consistorium att öfver verkställigheten af hvad i
detta och nästföregående moment år föreskrifvet utöfva noggrann tillsyn, och förty böra alla
brandförsäkring shandlingar aflemnas till förvar i Consistorium, som tillkommer att brandskadeersättningsmedlen
uttaga och derefter tillhandahålla vederbörande boställshafvare, genom
hvars försorg de komma att användas.»

37:o (se sidd. 144, 162, 181). Vid 27 § 2 mom., 30 § 3 mom. och 34 § 6
mom. af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län (319 v.) framstälda
anmärkningar, innehållande, att ordställningen torde böra ändras, på det rätta meningen
med de förekommande föreskrifterne utan svårighet må kunna fattas, äro i
utlåtandet uteslutna och förtjena, efter min åsigt, icke vidare uppmärksamhet.

38:o (se sid. 194). Af Palmans under 2:dra anmärkningspunkten vid 36 § 2
mom. i (Ifrigt uppfattade yttrande är följande:

»Att Presteståndet vid 1863 års riksdag ej ifrigt påyrkade väckta
förslaget om ändring i 27 kap. 10 § ByggningaBalken, visar, att, huru
kunnige och kloke riksdagspresterne kunna vara i andra stycken,
de dock i allmänhet som jordbrukare äro okunnige och opraktiske.»

från utlåtandet uteslutet, hvilket jag anser vara orätt förfaret.

39:o (se sid. 201). Af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län är
(404) bland andra exempel på dess åsigt om redaktionens ofullständighet, af mig
anmärkt här ofvan under 7:o, äfven utur 38 § 1 inom. anfördt: »i hvilket fall
äfven bostället (vid samma tid?) må tagas i besittning», hvilket yttrande
är i utlåtandet förbigånget och jag, för min del, finner icke förtjena vidare uppmärksamhet.

40:o (se sid. 204). Enahanda är förhållandet med samme Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes (404) anmärkning vid 40 § 1 mom., hvaraf citeras orden: »af
deras häfd till hus och jord.»

41:o (se sid. 204). Såsom skäl för den af Palman yttrade och under första
anmärkningspunkten vid 40 § 2 mom. uppfattade åsigt, att vid alla ekonomiska
besigtningar och återsyner de presterlige synemännen böra uteslutas, är af honom
andraget, att »de vid dylika tillfällen göra samma nytta som femte hjulet
under vagnen», men detta är uti utlåtandet förbigånget, hvilket, efter min tanka,
är orätt förfaret.

42:o (se sid. 207). Vid 40 § 5 inom. är af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Blekinge län (404) anmärkt, att satsen: »derest han icke gitter visa laga
förfall» bör uppflyttas näst efter ordet »plikte».

Denna anmärkning är i utlåtandet förbigången; och då orden »derest» etc.,
i den ordning de nu stå, svara emot både »plikte» och »ersätte», anser jag den
föreslagna omflyttningen icke böra ega rum.

43:o (se sid. 220). Vid 41 § 5 mom. har dels Kongl. Majds Befallningshafvande
i Westerbottens län (319 v.) anmärkt, att ordställningen torde böra ändras,
på det rätta meningen må utan svårighet kunna fattas, och dels Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Blekinge län (404), såsom exempel på dess, af mig under 7:o
här ofvan antecknade åsigt om redaktionens ofullständighet, af momentet citerat:

269

»sjelfve (byggnadsskyldige pastoratsboer?) eller lagligen befullmägtigade
ombud, utsedde för pastoratsboer (hvad pastoratsboerne angår?)
å kyrkostämma.»

Dessa 2:ne anmärkningar äro uti utlåtandet förbigångna; och kan den första,
då den förmenta otydligheten icke är närmare angifven, icke med svar bemötas,
hvaremot vid framställandet af den andra förbisetts, att orden »sjelfve eller genom
lagligen befullmågtigade ombud» motsvara alla de förut omnämnde parterne, hvilkas
närvaro erfordras, eller a) boställshafvare; b) andre, än han, byggnadsskyldige;
och e) arrendator.

44:o (se sid. 223). Af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerböttens
län (319 v.) vid 44 § 1 och 5 momm. framstälda enahanda anmärkningar med den
här nyss förut antecknade, äro likaledes i utlåtandet icke upptagna och förtjena
ej vidare uppmärksamhet.

45:o (se sid. 224). Af 45 § 2 inom. har Kongl. Majds Befallningshafvande i

Blekinge län (404) anfört: »Bristande gärdesgård»!* ------- skola till fulla

värdet uppskattas» såsom exempel på redaktionens felaktighet, hvilken, i utlåtandet
förbigångna anmärkning, efter min tanka, icke förtjena!- afseende.

46:o (se sid. 229). Af enahanda skäl har samme Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
(404 v.) af 48 § 1 mom. upptagit följande: »Debet l:o alla af afträ daren

uppburna husröte- eller nybyggnads-medel (hvilka afträdaren
uppburit?)»

Denna, i utlåtandet uteslutna anmärkning är, efter min tanka, utan all slags
betydelse.

47:o (se sidd. 231 och 235). Likartade anmärkningar, som de här förut under
37:o, 43:o och 44:o antecknade, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens
län, äro af honom (319 v.) äfven framstälda vid 49 § 1 mom. och 50 § 2
mom., men från utlåtandet uteslutna och icke vårda vidare uppmärksamhet.

48:o (se sid. 235). Den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands
län föreslagna och af Kongl. Collegium nu, med förändring af ett ord, gillade redaktion
af 50 § 2 mom. kan jag icke finna ega något företräde framför den, ?som

af Kongl. Collegium förut begagnats, utan tvärtom vara mindre redig och fullständig,
ty i Kongl. Collegii gamla redaktion framstå de olika ämnena tydligare och
användande 2:ne gånger af orden »ersättning» och »men» förekommer icke, såsom i
den nya redaktionen är förhållandet.

270

49:o (se sid. 237). Efter min åsigt bör det i nya redaktionen af 54 § heta:
»karaktershuset hör vara inreda» i stället för »såteshyggningen hör vara inredd.»

50:o (se sid. 247). Det af Kongl. Collegium nu beslutade tillägg i 58 § genom
införande af orden »hvad angår prestgårdarne å landet» anser jag öfverflödigt,
ty det säger sig sjelft, att, detta tillägg förutan, föreskriften i §:n icke kan afse
annat än det, hvarom för Skåne särskildt är stadgadt, på sätt uti utlåtandet ock
förut är under § 17 momm. 2 och 3 och § 18 uttaladt.

51:o (se sid. 255). Vid 62 § anser jag böra tilläggas, att, i strid med hvad
den derunder antecknade anmärkning innehåller, Consistorium i Wexiö stift (29)
förklarat förslaget vara ändamålsenligt, praktiskt och välgrundadt.

AdvokatFiskalen Bergström (se sidd. 84 och 126), hvilken förklarade, att,
då »påläggning af tak samt brädfodring» rätteligen syntes böra hänföras till
underhåll af hus, han instämde med Herr Referenten uti hvad, denne i 27:de punkten
hemställt i fråga om 11 §:ns lydelse, samt att han, såsom följd häraf, äfven vore
från Kongl. Collegii beslut, i hvad det rörde 21 §, så till vida skiljaktig, som han
ansåge tak och brädfodring icke särskildt böra till någon årsberäkning upptagas.

Herr KammarRådet Fehr vid:

§ 3 mom. 1 (se sid. 15). Då för jordbruket i egentlig mening icke erfordras
vagnshus, utan redskapshuset äfven kan användas till förvarande af de fordon,
som erfordras, men biskop, liksom prest på landet, utan afseende derpå om
han har jordbruk eller öfverlåtit detsamma på arrende, ostridigt behöfver förvaringsrum
för åkdon, hvilka af honom begagnas under resor i embetsärender, anser
jag, att till mangården äfven bör höra vagnshus.

§ 4 mom. 1 (se sid. 29). Med åberopande af mitt förestående yttrande,
anser jag äfven här vagnshus böra hänföras till mangården.

§ 4 mom. 2 (se sid. 33). Vid detta moment åberopar jag min särskilda
mening vid 1865 års underdåniga utlåtande.

§ 5 mom. 1 (se sid. 35). Jemväl här åberopas yttrandet vid § 3 mom. 1.

§ 8 mom. 2 (se sid. 61). Hvad angår storleken af sätesbyggningen, an -

271

ser ja g det vara af största vigt, att till ledning för synerätten ritningar å dylik
byggning för 1, 2 och 3 klassernas boställen varda af Kongl. Magt i nåder faststälda
samtidigt med denna författnings utfärdande. Val måste medgifvas, att genom
öfverlåtande åt synerätt att besluta rörande beskaffenheten af alla öfriga hus
å nu ifrågavarande boställen, olika beslut kunna meddelas och stridigheter emellan
parterne uppkomma samt att således ett godtyckligt förfarande å domarens sida
här kan ega rum, hvilket lagstiftaren, såsom Kongl. Resolutionen den 10 Augusti
1762 på presterskapets besvär, § 4, innehåller, sorgfälligt velat i dessa mål före.
komma, men något allmänt stadgande i ämnet torde svårligen kunna på alla förekommande
fall tillämpas.

§ 9 mom. 1 (se sid. 63). Härvid åberopas hvad jag i nästföregående § om
ritning å sätesbyggning yttrat.

Utdrag af protokollet skulle det underdåniga utlåtandet bifogas.
Kongl. Collegium åtskiljdes. Som ofvan.

In tidem

(''. ■/. Has.tell.

.?•	Moln.	Innehåll.	Sid.	Antal anmärk-ningar.
				Parti	S:a för §•
		Inledning .................................................	1
		Utlåtande öfver
		A) AtsltiUiga allmänna framställningar ................................... B) Speciella anmärkningar, gjorda emot de i förslaget den 30 Mars	2
		1865 innefattade stadganden. Anm. Vid 4, 5, 8 m. fl. §§ äro anmärkningar framstälde, som
		afse dels §§:ne i deras helhet och dels vissa momenter deruti.
1	—	Egendomars fördelning i 5 klasser ..................................	8	—	18
2	—	Åbyggnader af 2:ne slag .........................................................	11	—	3
3	1	Biskopsboställe i stad ...........................................................''	12	13
»	2	D:o å landet .......................................................	15	1	14
4	hel		15	2
))	1	Kyrkoherdeboställe å landet ..................................................	16	138
»	2	D:o i stad ......................................................	30	10	150
5	hel		33	1
»	1	Komministers- m. fl. boställen å landet ....................................	33	18
»	. 2	D:o d:o i stad .......................................	35	4	23
6	1	Klockares och orgelnisters boställen samt 5:te klassens hemman...	36	2
))	2	Särskildt stadgande om praebende- m. fl. hemman .....................	37	—	2
7	—	Badstufva och mälthus........................	37	—	6
8	hel		38	1
»	1	Beskaffenhet af sätesbyggning..................................................	38	72
))	2	D:o af alla öfriga hus ................................................	54	37	no
9	1	Plats för och ritning å sätesbyggning .......................................	61	11
»	2	Förenande under ett tak af flera hus.......................................	63	5	16

8.	Mom.	Innehåll.	Sid.	Antal anmärk-ningar.
				Parti	S:a för §•
10	hel	Allmänna grunder vid nybyggnad............................................	64	5
»	1	Materialier i allmänhet...........................................................	67	6
»	2	Logar m. fl. hus af timmer....................................................	69	20
»	3	Täckningsämnen....................................................................	71	13
.»	4	Höjd af stenfot m. m..............................................................	73	32
»	5	Inrättande af eldstäder............................................................	77	1
t)	6	Diken omkring kreaturshus......................................................	77	5
))	7	Bredd på d:o .......................................................................	78	9
»	8	Brädfodring m. m. af timrade hus ........... .............................	79	13
	9	Bestämmande af plats för hus m. m.......................................	81	11	115
11		Påläggning af nytt tak in. m...................................................	83	—	8
12	—	Qvarn eller annan gagnelig inrättning......................................	84	—	10
13		Torp och fäbodar ..................................................................	86	-*	9
14	—	Öfverloppshus .......................................................................	89	—	1
15	1	Skyldighet att bygga biskopsboställe .......................................	90	1
))	2	D:o att underhålla d:o .........................................................	—	—	1
16	1	D:o att bygga m. m. kyrkoherdeboställe i stad.......................	90	9
»	2	D:o d:o d:o d:o å landet.....................	91	34
»	3	D;0 d:o d:o d:o i pastorat, bestående af
		lands- och stads-församlingar.............................................	99	6
)t	4	Kyrkoherdes ansvar för vårdslöshet och vanvård........................	101	6	55
17	1	Skyldighet att bygga m. m. 3:dje och 4:de klassernas boställen i
		stad................................................................................	—	—
»	2	Skyldighet att bygga m. m. 3:dje klassens boställen å landet m. m.	103	31
	3	D:o d:o 4:de d:o d:o d:o .........	108	12	43
18		D:o d:o 5:te d:o hemman.....................	in	—	4
19	—	Skyldighet till nybyggnad.........................................................	112	—	2
20	—	Materialier från boställes egor och andra ställen........................	113	—	37
21	—	Godtgörelse för nybyggnad med årsberäkning och bestämmande
		deraf ..............................................................................	121	—	19
22	1	Kostnad till nybyggnad af kyrka m. m.....................................	129	4
	2	Ansvar för underlåtna publika byggnader .................................	129	1	5
23	hel	129	1
	1	Skyldighet att verkställa hvad, företrädare uraktlåtit, och egen ny-
		byggnad ..........................................................................	130	5
»	2	När byggnadsskyldighet är fullgjord.........................................	131	5

8-	Mom.	Innehåll.	Sid.	Antal anmärk-ningar.
				Parti s:a.	S:a för §•
23	3	Godtgörelse för öfverbyggnad..................................................	—	—
»	4	Efterträdares ersättning för af honom godtgjord öfverbyggnad ...	—	—
))	5	D:o d:o för reparationer m. m., som företrädaren saknat tillgång att gälda...................................................	133	24	35
24	—	Disposition af öfverloppshus .................................... ..............	135		10
25	1	Försäljning eller bortförande af laga hus .................................	139	2
»	2	D:o d:o af öfverloppshus ...........................	139	2	4
26	1	Brandförsäkring ..................................................................	139	7
»	2	Användande af brandskadeersättning m. m..............................	140	8
»	3	Ersättning för brandförsäkringsafgifter ....................................	142	1	16
27	1	Upprättande af karta...............................................................	143	5
))	2	Gäldande af kostnad derför............................. ........................	144	3	8
28	hel		145	2
»	1	Åker ...................................................................................	145	20
»	2	Ängar och beteshagar ..........................................................	150	11
))	3	Dikning................................................................................	152	2	35
29	—	Trädgård och planteringsland...................................................	153	—	9
30	hel		155	2
»	1	Fällande af barrträd i ängar m. m...........................................	155	21
»	2	Vård af skog i öfrigt...............................................................	160	9
»	3	Hänvisning till Skogsordningen ...............................................	162	8	40
31	1	Plantering af skog.................................................................	163	7
»	2	Torfmossar ..........................................................................	164	—	7
32	hel		164	5
»	1	Inre hägnad ...........................................................................	166	17
»	2	Yttre d:o .........................................................................	—	—
»	3	Förening om borttagande af yttre hägnad................................	170	2	24
33	—	Odling i åkergärden af lindor m. m.......................................	170	—	8
34	hel	D:o af oländig mark......................................................''......	171	16
»	1	Ansökning m. m.....................................................................	176.	7
»	2	Förrättningsmäns ersättning ...................................................	178	2
))	3	Beskrifning af marken m. m....................................................	178	1
»	4	Godtgörelse af odlingskostnader................................................	178	5
»	5	Yttrande af förrättningsmän ...................................................	180	1
»	6	Utslag in. m........................................................................	181	3
))	7	Framtida häfden af odling m. m..............................................	181	4

276

8-	Mom.	Innehåll.	Sid.	Antal anmärk-ningar.
34	8	Ersättning, när boställe före amorteringstidens slut afträdes ......	182	Parti s:a. i	S:a för §•
»	9	Högre ersättning, än förut beräknats ......................................	183	2
, »	10	Undantag för vissa stift i..........................................................	—	—	42
35	—	Flåhackning m. m...................................................................	183	—	3
36	1	Försäljning af foder m. m.....................................................	184	30
»	2	Tillåtelse hvad foder angår.....................................................	193	15
»	3	Upplåtelse af aflägset kärr m. m.............................................	198	6
»	4	Fullföljd af talan i dessa mål .............. ................................	199	2	53
37	—	Bruk af boställe, när vid afträde efterträdare ej är utnämnd......	199	—	2
38	1	Fardag den 1 Maj..................................................................	199	9
»	2	Öfverlåtande före nämnde dag af vissa lägenheter åt tillträdare...	201	8	17
39	—	Tillsyn af KammarCollegium m. fl...........................................	202	—	2
40	1	Tid för ekonomiska besigtningar ...........................................	204	3
»	2	Förrättningsmän å landet m. fl. personer .................................	204	5
»	3	Ansökning om förrättning m. m..............................................	205	1
))	4	Ordförandes åligganden .......................................................	205	8
»	5	Anteckning om kallelse m. m................................................	207	3
»	6	Beskrifning af bostället m. m.................................................	208	5
»	7	Om missnöje icke fullföljes m. m.............................................	208	9
»	8	Förrättningsmälls ersättning ..................................................	211	21
»	9	Ekonomisk besigtning i stad ..................................................	214	3
))	10	Kontraktsprosts frihet från ansvar ..........................................	214	1
))	11	(Nytt, af Pålman föreslaget moment) .......................................	214	—	59
41	1	När syn bör ske...................................................................	215	11
»	2	Af hvem synerätt utgöres.......................................................	216	10
»	3	Tillförordnande af synemän å vissa egendomar ........................	—	—
»	4	Ansökning om syn m. m..........................................................	217	4
»	5	Hvilka böra vara tillstädes.....................................................	219	9
»	6	Ordförandes åligganden ........................................................	221	4	38
42	1	Påföljd för uteblifvande af förrättningsmän m. fl......................	221	2
))	2	D:o d:d af parter.............................................	222	1	3
43	1	Anteckning om närvarande.....................................................	—	—
»	2	D:o om mantal m. m....................................................	—	—	—
44	hel		222	2
»	1	Syn å laga hus ..................................................................	223	2
»	2	Öfverbyggnad ........................................................................	—	—

8-	Mom.	Innehåll.	Sid.	Antal anmärk-ningar.
				Parti	8:a för
44	3	Verk och inrättningar .....................................................	223	3
»	4	Ofverloppshus .........................................................	223	1
»	5	Plats för felande hus mi m. *) .............................	—	1	9
45	hel		224	1
»	1	Syn å egor ..............................................................	-•	—
))	2	Gärdesgårdar ra. m.........................................................	224	3
»	3	Bortförande af gödsel in. m.................................................	224	3
))	4	Brukningssätt ...............................................................	224	1
))	5	Skogen ..............................................................................	225	1	9
46	—	Kostnader för publika hus m. m..............................................	225	—	1
47	1	Synerätt» åliggande att ransaka m. m.....................................	225	21
»	2	Dra utslag ....................................................................	—	—	21
48	1	Liqvid emellan af- och till-trädare ..........................................	229	7
))	2	I utslag utsattes summa af fordringar m. m...............................	—	—	7
49	1	Tid för verkställighet m. m............................................	230	7
->	2	Afträdare må ej befatta sig med reparationer ...........................	231	7
n	3	Aflemnande af handlingar .....................................................	—	—
»	4	(Nytt, af Pålman föreslaget moment) ....................................	232	—	14
50	1	Förrättningsmäns m. flis ersättning ........................................	233	2
))	2	Af hvem den hör godtgöras ...................................................	233	9	11
51	1	Sätt att fullfölja missnöje ......................................................	235	1
»	2	Fullgörande af 26 kap. 1 och 2 §§ Rättegångsbalken m. m.......	—	—
»	3	Verkställighet utan hinder af besvär ......................................	—	—
»	4	Meddelande af besvärshänvisning............................................	—	—	1
52	1	Tillhandahållande af protokoll och utslag ..................	235	2
»	2	Consistorii ombuds pligt att anföra besvär.................................	235	7
))	3	Consistorii åliggande..............................................................	237	1	10
53	'' 1	Handläggning i Hofrätt............................................................	—	—	- ''
))	2	Besvär emot Hofrätts utslag ...................................................	—	—	_
54	—	Då biskop tillika är kyrkoherde .............................................	237	—	—
55	—	Om 5:te klassens hemman ......................................................		—	_
56	—	Ansvar för arrendator ......................................................	237	_	2
57	—	Fördelning af böter och viten.................................................	238	—	5
58	—	Undantag för Wisby stift m. fl................................................	239	—	45
59	—	Författningens trädande i verkställighet.................................	247	—	3
		*) Se omröstningsprotokoll A, 44:o, sid. 269.

§•	Mom.	Innehåll.	Sid.	Antal anmärk-ningar.
				Parti	»S:a för
				s:a.	§.
60	—	Nuvarande boställshafvares rätt................................................	248	—	n
61	hel		250	13
»	1	Öfvergångssyu emellan af- och till-trädare.................................	—	—
»	2	D:o emellan tillträdare och annan byggnadsskyldig.....	253	2
»	3	Utbyte af hus .....................................................................	—	—
»	4	Förändringar af hus utan nybyggnad ......................................	253	5	20
62	—	Öfvergångssyn, der byggnadsskyldigheten åligger innehafvare!!
		ensam............................................................................	255	—	1
		Summa	__	—	1236
		Omröstningsprotokoll..............................................................	257

Sammandrag

1. Af anmärkningarne äro framstälde från:

Länsstyrelserne ................................................................................................... 205.

Stiften ....................................................................................... 982.

Komminister Pålman (de af honom föreslagna 2:ne nya momenter oberäknade) ......... 49.

Summa 1236.

2. Förslaget den 30 Mars 1865 är indeladt i 62 §§ eller 149 momenter, af kvilka lemnats
utan anmärkning: 6: 2; 15: 2; 17: 1; 23: 3, 4; 31: 2; 32: 2; 34: 10; 41: 3; 43: 1, 2;

44: 2; 45: 1; 47: 2; 48: 2; 49: 3; 51: 2, 3, 4; 53: 1, 2; 54: 1; 55: 1 och 61: 1, 3, eller

tillhopa ........................................................................................................... 25.

hvaremot anmärkningar gjorts vid öfriga ........................................................... 124.

Summa 149.