Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

1

N:o 32.

Kongl. Maj:ts nådiga ''proposition till Riksdagen angående uppförande
af ny teaterbyggnad ä operahusets tomt to. to.;
gifven Stockholms slott den 26 Mars 1889.

Sedan öfverståtkållaren Friherre 0. G. A. Tamm, Landshöfdingen
Herr 0. R. Themptauder, Hofmarskalken P. 0. Reuterswärd,
Kabinettskammarherren E. Ribbing, Bankofullmägtigen J. W. Arnberg,
Grodsegaren W. Walldén, Sekreteraren i Riksgäldskontor S. H. Wikblad
och Bankdirektören K. A. Wallenberg i en till Kongl. Maj:t ingifven
skrift af den 28 sistlidne Februari framlagt förslag till uppförande
af en ny teaterbyggnad å operahusets tomt och betryggande
i sammanhang dermed af teaterinstitutionens framtida ställning, samt
Stockholms stadsfullmägtige i underdånigt yttrande den 18 innevarande
månad tillkännagifvit, att stadsfullmägtige samma dag beslutat att för
Stockholms stad åtaga sig vissa förbindelser beträffande teaterbyggnadsföretaget,
hvilka enligt nyssberörda förslag blifvit för staden ifrågasatta,
vill Kongl. Maj:t, under åberopande af bilagda protokoll öfver
finansärenden för denna dag och under förutsättning att Stockholms
stadsfullmägtiges omförmälda beslut varder beståndande, härmed föreslå
Riksdagen

l:o) att—jemte medgifvande ej mindre att nuvarande operahusets
hela tomt i qvarteret. Norrström må af ofvan omförmälda teaterbyggnadskonsortium
disponeras för uppförande derstädes af en ny teaterbyggnad,
under vilkor att byggnaden uppföres enligt ritningar, som af
Kongl. Maj:t fastställas, och enligt af Kongl. Maj:t godkänd plan
för byggnadsarbetets bedrifvande; att konsortiet anskaffar för teatern
erforderlig materiel af dekorationer, attributer, maskineri, belysning
m. m. och öfrig inredning, med rätt för konsortiet att dervid förfoga
öfver Kongl. operans lösa egendom och tillhörigheter; samt att, sedan
byggnaden blifvit färdig, konsortiet till statsverket under full eganderätt
öfverlemnar densamma jemte nyssnämnda materiel och inredning
äfvensom tillhandahåller den i konsortiets skrift af den 28 sistlidne
Februari omförmälda reservfond, dock att, derest Kongl. operans verksamhet
skulle komma att upphöra eller det ordinarie anslaget till
nämnda opera ej vidare varda af Riksdagen beviljadt, af statsverket
skall till Stockholms stad återgäldas det af staden till byggnadsarbetet
Bill. till Piksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 20 Raft. 1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

anvisade bidrag å 600,000 kronor äfvensom att, om teaterverksamheten
skulle upphöra, nyssnämnda reservfond eller den del deraf, som då
må finnas i behåll, skall öfverlemnas till Stockholms stadsfullmägtige
för att användas till det kulturändamål, Kongl. Maj:t kan komma att
gilla; allt enligt bestämmelser och föreskrifter i kontrakt, som emellan
Kongl. Maj:t och kronan samt konsortiet upprättas; än äfven att Kongl.
Maj:t må ega att med Stockholms stad träffa aftal om utbyte af mark
vid operahustomten enligt de i Stockholms stadsfullmägtiges underdåniga
skrifvelse af den 18 innevarande månad omförmälda grunder, med rätt
för Kongl. Maj:t att medgifva den utvidgning af Arsenalsgatan vid dess
utmynnande i Gustaf Adolfs torg, som är förenlig med den plan för
teaterbyggnaden, hvilken af Kongl. Maj:t varder faststäld — å ordinarie
stat under riksstatens sjunde hufvudtitel uppföra ett anslag till Kongl.
operan till belopp af 60,000 kronor;

2:o) att medgifva Kongl. Maj:t rätt att högst för tiden intill slutet
af det spelår, under hvilket den nya teaterbyggnaden varder färdig,
upplåta de Kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande
åt den eller dem, som kunna befinnas villiga att, utan att statsverket
derigenom betungas med några kostnader utöfver det för Kongl. operan
afsedda anslag å 60,000 kronor, bedrifva teaterverksamhet å sagda
teatrar, eller, hvad operan angår, å särskildt förhyrd lokal, på ett konsten
värdigt sätt, med rättighet jemväl för Kongl. Maj:t att, med nedan
nämnda undantag, för detta ändamål disponera eller öfverlåta
dispositionsrätten till alla från teatrarne och deras fastigheter''inflytande
inkomster; samt

3:o) att medgifva, att den afkomst, som under nyssnämnda tid
må komma att vid upplåtelse af dramatiska teatern betingas, må af
Kongl. Maj:t disponeras till förstärkande af de Kongl. teatrarnes pensionsinrättnings
fond.

Härjemte föreslår Kongl. Maj:t, att tillgång till det för Kongl.
operan föreslagna anslag å 60,000 kronor beredes genom motsvarande
minskning af det belopp, 350,600 kronor, som enligt den nådiga propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof den 14 sistlidne
Januari blifvit föreslaget att anvisas till förstärkande af statsverkets
ka ssaförlagsfond.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 26

Mars 1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Herr Loven,

Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Chefen för Finansdeparteirentet, Statsrådet Friherre von Essen
anförde i underdånigdiet:

»Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 11 Maj nästlidet år
anmält, att Riksdagen beslutit att icke bevilja något anslag till uppehållande
åt verksamheten å de Kong!, teatrarne, men medgifva Eders
Kongl. Magt rätt för en tid af ett år, räknadt från den 1 sistlidne
Juli, att upplåta de Kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande
under längre eller kortare tid af året åt den eller dem, som
kunde befinnas villiga att, utan att statsverket derigenom betungades
med några kostnader, bedrifva teaterverksamhet å sagda teatrar på
ett konsten värdigt sätt, med rättighet jemväl för Eders Kongl. Maj:t

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

att för detta ändamål disponera eller öfverlåta dispositionsrätten till
alla från teatrarne och deras fastigheter inflytande inkomster, behagade
Eders Kongl. Maj:t dels jemlik! nådigt beslut den 14 Juni nästlidet år åt
premieraktörerna G. Fredrikson, F. Thegerström, A. Elmlund, E. Hillberg
och N. Personne, i egenskap af förtroendemän för en bland Kongl.
dramatiska teaterns nuvarande sujetter bildad association, för en tid
af ett år från och med den 1 derpå följde Juli upplåta den dramatiska
teatern på arrende, dels ock enligt nådigt beslut af den 25
nyssnämnda Juni likaledes för ett år från och med den 1 Juli nästlidet
år till Hofkapellmästaren Conrad Nordqvist upplåta Kongl. stora teatern
för att derstädes uppföra operor och andra musikverk.

I underdånig skrifvelse den 27 November 1888 har derefter Hofkapellmästaren
Nordqvist, med förmälan att det icke vore honom möjligt
att under ännu ett spelår vidmagthålla verksamheten vid Kongl.
operan, derest icke denna tillförsäkrades ett anslag från statens sida,
i underdånighet anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes hos näst sammanträdande
Riksdag för Kongl. operan äska ett anslag till belopp af

60,000 kronor, jemte det operan fortfarande finge åtnjuta så väl Eders
Kongl. Maj:ts nu utgående enskilda bidrag som ock inkomster af hyror
för lokaler inom operahuset samt Kongl. dramatiska teaterns hyresbidrag
å 15,000 kronor.

Vid underdånig föredragning den 7 sistlidne December af detta
ärende tillät jag mig erinra, att, ehuruväl, så vidt af erfarenheten från
den dittills gångna delen af spelåret finge dömas, det icke syntes oantagligt,
att sökanden skulle kunna under detta spelår utan förlust genomföra
sitt företag, detta förhållande, om ock till en del orsakadt deraf
att verksamheten å den lyriska scenen kunnat, såsom enskildt företag,
bedrifvas på ett mera ekonomiskt sätt, än för operan såsom statsinstitution
visat sig möjligt, likväl derjemte till väsentlig grad varit beroende
deraf, att sökanden under innevarande spelår hade att förfoga öfver
ett ännu i godt stånd varande kostym- och attributförråd samt kunnat
uppföra förut uppsatta operor, som ännu egt dragningskraft på allmänheten,
hvilken äfven visat sig angelägen att för upprätthållande af
operans tillvaro stödja sökandens företag, men att, i den mån kostymoch
attributförrådet måste med betydlig kostnad förnyas samt, på det
operan måtte kunna fylla sin uppgift, nya musikverk framföras, förutsättningarne
för enskild person eller konsortium att kunna under ett
kommande spelår uppnå ett gynsamt ekonomiskt resultat måste komma
att väsentligen bortfalla. Med afseende å hvad sålunda blifvit erinradt
och då med hänsyn till de åsigter, som i detta ämne tillförene
inom Riksdagen gjort sig gällande, anslag från Riksdagens sida svår -

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

ligen vore att förvänta, derest icke jemväl Stockholms stad för ändamålet
lemnade bidrag, täcktes Eders Kongl. Maj:t anbefalla öfverståtbållareembetet
att från Stockholms stadsfullmägtige inhemta yttrande,
huruvida stadsfullmägtige vore villige att, derest Riksdagen på Eders
Kongl. Majrts framställning beviljade anslag för Kongl. operans verksamhet
under spelåret 1 Juli 1889—1 Juli 1890, bidraga till denna
verksamhets uppehållande under nämnda spelår med ett belopp, motsvarande
det af Riksdagen beviljade anslag, dock ej utöfver trettio
tusen kronor.

Med underdånig skrifvelse den 30 sistlidne Januari har öfverståthållareembetet
öfverlemnat det från Stockholms stadsfullmägtige
sålunda infordrade yttrandet. Fullmägtige erinra här, att, då frågan
om bidrag från Stockholms kommun till de Kongl. teatrarne senast
förelåg för stadsfullmägtige, ett förslag att under vissa vilkor bevilja
ett anslag af 600,000 kronor till Kongl. stora teaterns om- och tillbyggnad
af fullmägtige antogs med 56 röster mot 36, ehuruväl frågan
om anslaget förföll af den orsak, att för anslagets beviljande fordrades
bifall af två tredjedelar bland dem, som deltagit i omröstningen. Oaktadt
således ett flertal bland stadsfullmägtige ansett kommunen icke
böra, om någon lämplig form derför stått att finna, undandraga sig att
i sin mån bidraga dertill, att Kongl. teaterns verksamhet komme att
fortfara, hade afgörande betänkligheter mött hos kommunens myndigheter
mot att befordra detta ändamål under form af årsbidrag från
stadskassan till Kongl. teatern, äfven då denna teater, såsom nu icke
längre vore förhållandet, upprätthölls genom statens försorg.

I enlighet med detta åskådningssätt förklarade sig stadsfullmägtige
icke kunna bifalla framställningen om ett bidrag af 30,000 kronor
till uppehållande af Kongl. operans verksamhet nästa spelår.

Jemte det jag haft att för Eders Kong]. Maj:t omförmäla denna
utgång af den väckta frågan om bidrag från Stockholms stad till uppehållande
af operaverksamheten under nästkommande spelår, har jag nu
att i underdånighet anmäla en hos Eders Kongl. Maj:t gjord framställning,
som synes mig innebära ett löftesrikt uppslag till lösning af
de länge sväfvande frågorna om anskaffande af ny tidsenlig byggnad
för Kongl. teatern och betryggande af teaterinstitutionens framtida
bestånd. I en den 28 sistlidne Februari till Eders Kongl. Maj:t ingifven

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

skrift hafva nemligen Öfverståthållaren Friherre G. Tamm, Landshöfdingen
Herr 0. R. Themptander, Hofmarskalken P. Reuterswärd, Kabinettskammarherren
E. Ribbing, Bankofullmägtigen J. W. Arnberg, Godsegaren
W. Walldén, Sekreteraren H. Wikblad och Bankdirektören K.
A. Wallenberg framlagt ett förslag till teaterfrågans lösning, hvilket
jag nu anhåller att för Eders Kongl. Maj:t få föredraga.»

Departementschefen uppläste härefter omförmälda skrift, hvilken
var af följande lydelse:

»Vid de många tillfällen, då under den senare tiden frågan om
de Kong], teatrarne varit understäld dels Riksdagens, dels Stockholms
stadsfullmägtiges afgörande, har såsom ett väsentligt önskningsmål
framhållits, att frågans lösning borde ske på ett sådant sätt, att den
blefve definitiv; och har det antagligen varit svårigheterna att åstadkomma
en sådan definitiv lösning och den deraf beroende bristen i
berörda hänseende hos de olika framlagda förslagen som vållat, att
detta ärende ännu ej kunnat bringas till något tillfredsställande slut.

Det har vid förhandlingarne härom med allt större styrka framhållits,
att anskaffandet af en ny byggnad för teatern vore nödvändigt.
Behofvet af en sådan har erkänts ur flera synpunkter.

Det nuvarande operahusets bristfälliga beskaffenhet och anordningarne
inom detsamma göra det nemligen snart sagdt, omöjligt att der
åstadkomma en någorlunda betiyggande säkerhet mot eldfara, och den
fullständiga ombyggnad, som af hänsynen härtill nödvändiggöres, påkallas
äfven af ekonomiska orsaker, emedan dels vid eu sådan ombyggnad
ökade hyresinkomster skulle kunna till bidrag för teaterverksamhetens
upprätthållande beredas, dels ock det endast i ett nytt
teaterhus blir möjligt att vidtaga sådana anoidningar, särskilt beträffande
vården samt uppsättandet och undanskaffandet- af dekorationer
och dylikt, genom hvilka dagkostnaderna kunna nedbringas och förvaltningen
i dess helhet förenklas och underlättas; hvartill äfven kommer
möjligheten att genom ökadt antal åhörareplatser bereda ökade
recettinkomster, då tillfälle dertill gifves.

Äfven ur en annan synpunkt än den med byggnadsfrågan sammanhängande
hafva svårigheter mött och verkat återhållande på vederbörande
myndigheters beslut och åtgöranden.

Riksdagen, som fått vidkännas betydliga uppoffringar för de
Kongl. teatrarne utöfver det ordinarie anslag, som sedan lång tid tillbaka
ända till innevarande år för ändamålet utgått, har funnit det
oegentligt, att teaterverksamhet drefves för statens räkning, och ansett
nödigt, att denna verksamhet ordnades så, att för teaterns förbindelser
funnes en bestämd, från statsverket skild ansvarighet och att de ut -

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

gifter, Riksdagen till konstens vårdande för ändamålet medgaf, också
stadnade vid de beviljade beloppen; hvarjemte Riksdagen på grund af
det stora gagn, Stockholms stad i flera afseenden hade af ifrågavarande
teaterverksamhets utöfvande i hufvudstaden på ett värdigt sätt, yrkat,
att Stockholms stad skulle med Riksdagen till detta ändamål bidraga.

Stockholms stadsfullmäktige åter hafva väl vid flera tillfällen
ådagalagt ett afsevärdt intresse för nyssnämnda verksamhets upprätthållande
såsom varande af vigt för hufvudstaden, hvars angelägenheter
de vårda, men återhållits af samma betänklighet, som hos Riksdagen
gjort sig gällande, den att utgifterna ej med säkerhet blefve begränsade,
hvarigenom kommunen kunde komma att ledas till uppoffringar, större
än densamma rätteligen borde åligga.

För åstadkommande af den säkerhet beträffande- teaterns ekonomiska
ställning, som både Riksdagen och Stockholms stadsfullmägtige
sålunda ansett behöflig, torde ej blott ett nytt teaterhus, utan äfven
ökade teaterinkomster och beredande af en reservfond vara af nöden.
Dessa ändamåls vinnande måste emellertid enligt sakens natur vara
förenadt med eu så betydlig utgift, att ingen utsigt lärer förefinnas
att i vanlig anslagsväg erhålla medel till mera än en jemförelsevis
ringa del deraf.

Undertecknade våga derför i underdånighet för Eders Kongl.
Maj:t framlägga följande förslag till berörda, ännu sväfvande frågas
lösning och få härvid förutskicka den erinran, att, på sätt ock af förslaget
torde framgå, detsamma ej i ringaste mån afser att, vare sig
nu eller framdeles, medföra någon enskild vinst samt att undertecknade
äro beredde att åt planens utförande, om den godkännes, egna den
tid och det arbete, som derför kräfves.

Vi anse de medel, som till förevarande ändamål erfordras, lämpligen
kunna beredas dels genom ett byggnadsbidrag från Stockholms
stad till det belopp Stadsfullmäktige redan en gång, ehuru då ej med
erforderlig qvalificerad röstpluralitet, derför beviljat, eller 600,000 kronor,
dels genom behållna vinsten å ett premieobligationslån, hvartill
komma de tvänne, här nedan omförmälda årliga anslag å tillhopa

120,000 kronor.

Det ifrågasatta obligationslånet är ämnadt att uppgå till ett nomiuelt
belopp af 10,000,000 kronor, fördeladt i 500,000 obligationer å
20 kronor hvardera. Dessas inlösen skulle ske efter utlottning, som,
enligt förut bestämd plan, komme att årligen ega ruin, samt taga sin
början första året efter det obligationerna utgifvits och inom 57 år
vara iullbordad. Minsta inlösuingsbeloppet skulle blifva 30 kronor,

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

med hvilket belopp de utlottade obligationerna redan första året komme
att infrias, men derefter successivt stiga, så att hvarje obligationsinnehafvare
återfinge ej blott kapitalet, utan ock ränta derå; hvarjemte
äfven större och mindre vinstbelopp komme att utlottas, allt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med bifogade amorteringsplan.0) Obligationerna
skulle utgifvas af oss och innehålla upplysning om ändamålet med
deras utfärdande, men Stockholms stad skulle, mot erhållen valuta
såsom här nedan sägs, åtaga sig deras utlottning och infriande. Obligationerna
skulle förfärdigas på sådant sätt att, utan handskrifna namnteckningar,
hvilket i anseende till obligationernas mängd är omöjligt,
deras äkthet kunde med säkerhet pröfvas.

Genom träffadt aftal hafva vi försäkrat oss derom att ett fullt
vederhäftigt bankkonsortium kommer att, för den händelse vi erhålla
rätt till lånets upptagande och obligationernas utgifning, af oss öfvertaga
desamma uppå de vilkor att bankkonsortiet dels till oss betalar, vid
obligationernas erhållande 2,500,000 kronor och den 1 Oktober 1890

500,000 kronor, dels vid obligationernas erhållande till Stockholms stad
erlägger hela det belopp, som efter af staden godkänd uträkning, förräntadt
efter procent för år, erfordras för samtliga obligationernas
infriande enligt amorteringsplanen, dels ock vidkännes alla kostnader
för obligationernas förfärdigande.

Vi hafva visserligen ej förbisett, att ett dylikt premieobligationslåns
utgifvande och försäljning står i strid med innehållet i 2 § af
kongl. förordningen den 6 Augusti 1881, men vi våga hysa den förhoppning,
att Eders Kongl. Maj:t, med hänsyn till det fosterländska,
konstnärliga och fullkomligt oegennyttiga i det ändamål, hvars främjande
med vinsten af lånet afses, skall täckas medgifva ett undantag
för detta lån, i likhet med hvad i den kongl. förordningen stadgas beträffande
svenska statens premielån af år 1860, och vi tillåta oss att till
stöd härför ytterligare anföra, att Riksdagens underdåniga skrifvelse
af den 14 Maj 1880, som närmast torde hafva föranledt ofvannämnda
förordning, ej i någon mån synes kunna afse företag af sådan beskaffenhet
som det ifrågavarande;

att efter tiden för förordningens utfärdande åsigterna i ämnet
synas hafva undergått en betydlig förändring, sedan det visat sig, att
utländska lottsedlar, promesser m. m. i mängd hit införas;

att framstående nationalekonomer ej hafva något att invända mot
dylika lån i det fall, som här är för handen, att obligationsinnehaf -

*) Se bilagan A vid detta protokoll.

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

varen erhåller åter ej blott det förskrift^ kapitalet, utan genom det
högre inlösningsbeloppet äfven ränta derå;

att tillfället att förvärfva dylika, en säker tillgång utgörande
obligationer befrämjar sparsamhet; samt

att främmande stater med stränga statsfinansiella grundsatser
tillåta utgifvandet af obligationer af ifrågavarande beskaffenhet, i hvilket
afseende vi endast åberopa det premieobligationslån, som i Tyskland
upptagits för anskaffande af medel till Kölner-domens fullbordande.

Beträffande nu sjelfva byggnadsföretaget, anse vi det vara lämpligast
att förlägga den nya teatern å östra delen af operahusets nuvarande
tomt, åt Carl XII:s torg. Fasaden åt Gustaf Adolfs torg skulle
bibehållas oförändrad, men i öfrig! hela det nuvarande operahuset rifvas
och fullständigt ombyggas samt nybyggnaden å vestra tomtdelen
genom en brandmur skiljas från den egentliga teaterbyggnaden å den
östra. Så långt utrymmet och hänsynen till teaterns behof medgifva,
skulle i den nya byggnadskomplexen inrymmas till uthyrning afsedda
lägenheter, allt enligt af Eders Kongl. Maj:t fastställa ritningar.

I sammanhang med nybyggnaden kunde eu erforderlig reglering
af tomten ega rum och särskild!, om Stockholms stad så önskar, möjlighet
till utvidgning af körbanan å Arsenalsgatan beredas derigenom
att gångbanan utmed norra delen af operahuset förlädes i en arkadgång
under våningen en trappa upp åt denna sida af huset.

Ur ekonomisk synpunkt vore det visserligen fördelaktigast att få
utföra byggnadsarbetet, om möjligt, öfver hela tomten på en gång,
hvarigenom det skyndsammast skulle bringas till sin fullbordan och
hyresafkastning från de derför afsedda delarne snarast kunna inträda.

Vi hafva likväl trott det vara af stor vigt, att operaverksamheten
kunde utan afbrott eller förflyttning till annan plats fortgå å den nuvarande,
ända till dess att den nya teatern blefve färdig, och hafva,
med hänsyn härtill, ansett byggnadsarbetet böra så bedrifvas, att först
östra tomtdelen bebygdes med teater och öfriga dit förlagda lägenheter
samt att derefter, och sedan teaterverksamheten förflyttats till
den nya scenen, bebyggandet fortsattes å vestra delen af tomten. Med
ett sådant byggnadssätt hafva vi antagit, att den östra tomtdelen skulle
vara bebygd och den nya teatern färdig år 1891 samt arbetet å den
vestra tomtdelen vara fullbordadt år 1894.

livad byggnadskomplexens detaljer angår, för så vidt de ännu
kunna uppgöras, tillåta vi oss hänvisa till bifogade ritningar och här
endast tillägga, att den nya teatersalongen är afsedd att inrymma
platser för omkring 1,200 åhörare och vara indelad i parkett och
tre logerader.

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 20 Käft.

2

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

Kostnaden är af Professoren, Slottsintendenten E. A. Jacobsson
beräknad till 2,500,000 kronor.

Vid ett så omfattande och delvis, nemligen hvad sjelfva teatern
och dithörande anordningar beträffar, till arten mindre vanligt byggnadsföretag
och med afseende jemväl å grundens beskaffenhet å ifrågavarande
tomt måste nödig varsamhet kräfva det antagande på förhand,
att ofvannämnda beräknade kostnadsbelopp kan komma att ej obetydligt
öfverskridas, äfvensom att, sedan teatern väl blifvit färdig, i början
af den nya teaterverksamheten derstädes eu del anskaffningar af
dekorationer och dylika föremål kan blifva erforderlig utöfver hvad nu
i berörda hänseende kunnat antagas.

Till omförmälda byggnads-, inrednings- och nyanskaffningskostnad
skulle användas, i främsta rummet och uteslutande för byggnadsarbetet,
det från Stockholms stad påräknade bidrag å 600,000 kronor
och derefter vinsten å premieobligationslånet efter afdrag af de 500,000
kronor deraf, som skulle afsättas till bildande af en reservfond för
teaterverksamhetens bedrifvande.

Till denna fond skulle ingå dels nyssnämnda 500,000 kronor, dels
hvad af vinsten i öfrigt å premielånet ej behöfde för byggnadsarbetet
samt inredningen och nyanskaffningen tagas i anspråk och dels, efter
teaterverksamhetens början, möjligen dervid uppkommande öfverskott.
Fonden är afsedd att med ej blott deraf fallande ränta, utan äfven
kapitalbelopp, om deraf gjordes behof, betäcka brist, derest sådan tillfälligtvis
skulle vid teaterverksamheten uppstå; hvarefter, vid bättre
tider och inträffande öfverskott, fonden skulle af recettinkomster återfå
hvad den sålunda förskjutit.

Såsom understöd för teaterverksamhetens bedrifvande på ett konsten
värdigt sätt förutsätta vi vidare uttryckligen, dels att Hans Maj:t
Konungen fortfarande som hittills nådigt hugnar teatern med ett bidrag
af 60,000 kronor och dels att Riksdagen ånyo beviljar ett årligt
ordinarie anslag å 60,000 kronor.

Riksdagen har till den Kongl. teatern anvisat ordinarie anslag,
för åren 1858—1868 till belopp af 75,000 kronor och för åren 1869 —
1888 till belopp af 60,000 kronor, allt årligen. Men härutöfver har
Riksdagen, för åren 1883—1889, beviljat följande extra anslag:

för år 1883: till reparation efter vådeld ................. kronor 69,548: —

för år 1884: extra teateranslag ......... kronor 40,000: —

till ersättning af förskott „ 143,000: —

„ skydd mot eldfara ... ,, 5,669: — 188,669: _

Transport kronor 258,217: —

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

för år 1885:

för år 1886:
för år 1887:
för år 1888:
för år 1889:

Transport kronor
till ersättning af förskott kronor 87,470: —

teaterkreditiv ................. „ 15,000: —

teaterkreditiv..........................................................

teaterkreditiv..........................................................

teaterkreditiv..........................................................

till gäldande af kostnader för operahusets
skyddande mot eldfara kronor 20,250: —
till betäckande af brist
under spelåren 1883
—1888 .......................... „ 129,000: —

258,217:

102,470:

15,000:

15,000:

25,000:

149,250:

kronor 564,937: —

hvartill kommer dels hvad som till reparationer
å operahuset utgått af anslaget till byggnader
och reparationer å kronans hus och dels det för
år 1889 beviljade kreditivet till understöd åt vid
de kongl. teatrarne anstälda personer å 40,000 kronor,
hvilket, såsom ej egande sammanhang med
förevarande ämne, här ej tages med i beräkning.

Deremot torde från nämnda summa böra afdragas
dels ett belopp, som ej lärer utgått af det
för spelåret 1885 — 1886 afsedda

kreditivet, ....................................... kronor 9,090: —

dels ett belopp, som lärer återstå
af ofvanomförmälda anslag
å 129,000 kronor för

år 1889,................................... „ 26,938: — „ 36,028: —

hvarefter återstå .......................................................... kronor 528,909: —

Om härtill lägges det ordinarie anslaget för

åren 1883—1888, tillhopa ............................................ „ 360,000: —

visar sig att statens utgift för de kongl. teatrarne

för åren 1883—1889 utgjort sammanlagdt ...... kronor 888,909: —

eller i medeltal för hvarje år 126,987 kronor.

Då med vårt förslag just afses att göra ett slut på ett dylikt
missförhållande, hafva vi ej ansett oss böra hemställa om annat än en
återgång till det ordinarie anslaget 60,000 kronor, eller mindre än
hälften af hvad de kongl. teatrarne under ofvan angifna tidsperiod
kostat staten, men detta anslags beviljande utgör ock ett oeftergifligt
vilkor för möjligheten att genomföra förslaget.

12

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 32.

Bidragen till teaterverksamhetens uppehållande blefve sålunda:

Hans Maj:t Konungens bidrag ................................... kronor

det ordinarie anslaget .....................................................

hyresafkastning, som vi beräknat till .......................

60,000

60,000

100,000

kronor 220,000: —

hvaremot vi ej ansett oss böra begära att få åtnjuta de från nuvarande
dramatiska teatern för det närvarande utgående 15,000 kronor.

I dessa årsbidrag, i åstadkommandet af en ny ändamålsenlig teater
och i tillvaron af en reservfond af ofvan angifna beskaffenhet våga vi
hoppas, att Eders Kongl. Maj:t, Riksdagen och Stockholms stadsfullmägtige
skola finna den säkerhet för framtiden i ifrågavarande hänseende,
som tillförene saknats, och en visshet derom att ej vidare anspråk
än de i denna plan upptagna skola blifva behöfliga eller kunna
framställas.

Vi hafva ej ansett oss böra ifrågasätta någon förändring i fråga
om eganderätten till den nuvarande operatomten. Denna tomt, likasom
hela den värdefulla nybyggnaden derå, skulle enligt vår meningtillhöra
staten. Dock lärer det blifva nödvändigt att i sammanhang
härmed bestämma, att, om ifrågavarande teaterverksamhet skulle komma
att upphöra eller det ordinarie anslaget ej vidare blifva af Riksdagen
beviljadt, Stockholms stad skall ega rätt att af staten återbekomma sitt
tillskott å 600,000 kronor, ett åtagande från statens sida, som så mycket
mindre torde kunna anses med någon våda förenadt, som den nya
byggnaden, de egentliga teaterlokalerna oberäknade, måste komma att
lemna en hyresafkastning, som väl räcker till förräntning och snabb
amortering af ett kapital å nyssnämnda belopp.

Till reservfonden har ingen enskild någon rätt. Vi hafva tänkt
oss, att, om mot förmodan teaterverksamheten skulle upphöra, reservfonden
eller hvad deraf då funnes i behåll skulle öfverlemnas till Stockholms
stadsfullmägtige för att användas till något, helst ett liknande,
af Eders Kongl. Maj:t gilladt kulturändamål.

För undertecknade vore det, af lätt insedda skäl, kärt att, sedan
den nya byggnaden väl blifvit färdig och reservfonden bildad, blifva
från vidare bestyr med denna fråga befriade. Vi hoppas ock, att, i
det nya skick, hvari frågan då kommit, svårighet ej skall möta för ett
ändamålsenligt arrangement beträffande teaterverksamhetens uppehållande,
måhända sålunda att teatern kunde komma att förvaltas under
Hans Maj:t Konungens höga hägn och under de former, hvarom öfverenskommelse
då kunde träffas.

På grund af hvad ofvan anförts, tillåta vi oss att i underdånighet
hemställa,

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

att Eders Kongl. Maj:t täcktes tillåta och utverka Riksdagens
medgifvande dertill att det nuvarande operahusets hela tomt i qvarteret
Norrström finge af oss disponeras för uppförande derstädes af en
ny byggnad för teater m. fl. lokaler, enligt af Eders Kongl. Maj:t fastställa
ritningar;

att Eders Kongl. Maj:t må tillåta oss att, utan hinder af Kongl.
förordningen den 6 Augusti 1881, utgifva och försälja ett premieobligationslån
å 10,000,000 kronor af här ofvan angifna beskaffenhet;

att Eders Kongl. Maj:t må hos Stockholms stadsfullmägtige göra
framställning dels derom att staden åtager sig de till berörda lån hörande
obligationernas utlottning och inlösen, dels ock om anvisande
från staden af ett bidrag till ofvanomförmälda byggnads uppförande
till belopp af 600,000 kronor, uppå det här ofvan antydda vilkor i fråga
om kapitalets eventuella återfående; samt

att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning om
beviljande af ett årligt ordinarie anslag å 60,000 kronor för teaterverksamhetens
bedrifvande samt om rätt för oss att förfoga öfver den
Kongl. operans lösa egendom och tillhörigheter, äfvensom om de medgifvanden
i öfrigt, som må vara erforderliga för träffande af de aftal
och bestämmelser, som kunna påkallas för genomförande af det af oss
underdånigst framstälda förslag.»

Departementschefen yttrade härefter vidare:

»Med anledning deraf att förslagsställarne för uppnående af det
med förslaget åsyftade mål påräknat viss medverkan från Stockholms
stads sida, täcktes Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1 i denna
månad anbefalla Öfverståthållareembetet att från Stockholms stadsfullmägtige
inhemta underdånigt yttrande, huruvida Stockholms stad åtoge
sig de förbindelser, hvilka enligt det nyss upplästa förslaget för staden
blifvit ifrågasatta.

Med underdånig skrifvelse den 19 innevarande- Mars har Öfverståthållareembetet
öfverlemnat det sålunda infordrade yttrandet, dagtecknadt
den 18 i samma månad. Stadsfullmägtige förklara häri, att,
då genom det framlagda förslagets antagande af vederbörande myndigheter
Kongl. teaterns framtid borde kunna anses betryggad, och den
form, hvarunder kommunens bidrag till ändamålet blifvit ifrågasatt,
eller ett byggnadsanslag, icke heller mött vidare betänkligheter, stadsfullmägtige
funnit sig höra förklara staden villig att med ett anslag af
den begärda storleken underlätta bemödandena att sätta Kongl. teatern
i tillfälle att fortfarande ega bestånd, hvilket anslag lämpligen utbetalades
med en tredjedel hvart och ett af åren 1889—1891.

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Hvad åter anginge byggnadstomtens föreslagna reglering, hade
stadsingeniörskontoret i ett af karta åtföljdt tjensteutlåtande dels fästat
uppmärksamhet på, att i en år 1870 af dåvarande stadsingeniören upprättad
beskrifning öfver staden tillhöriga igenstängda gränder dit räknats
den igenlagda Operahusgränden, dels ock upplyst, att, om gränserna
för operahusets hela nu varande tomt, hvaröfver någon designation
icke funnes å stadsingeniörskontoret förvarad, med nämnda undantag
antoges vara de å marken befintliga, skulle enligt förslaget med
tomten sammanläggas det å kartan med grön färg lagda området, innehållande
i areal

Operahusgränden........................... omkring 290 qv.-meter (3,300 qv.-fot)

marken söder om operahuset... „ 310 „ (3,500 „ )

omkring 600 qv.-meter (6,800 qv.-fot),
hvaremot från tomten skulle afsöndras för att utläggas till Arsenalsgatan
och Jakobs torg de med gul färg lagda två områdena, innehållande,
det ena vester om

Operahusgränden........................... omkring 94 qv.-meter (1,060 qv.-fot)

och det andra öster om samma

gränd ............................... „ 56 „ ( 640 „ )

omkring 150 qv.-meter (1,700 qv.-fot).

Häraf framginge, att staden skulle för tomtregleringen afstå 450
qv.-meter (5,100 qv.-fot) mera mark, än som komme gaturegleringen
till godo. Afträdande! af Operahusgränden och platsen söder om operahuset
funne stadsfullmägtige emellertid sig kunna medgifva för att
befordra teaterfrågans lösning.

Enligt förslaget skulle vidare en 5,2 meter (17,5 fot) bred arkadgång
anordnas längs byggnadens norra sida, hvilken gång skulle för
allmän trafik upplåtas. Under förutsättning att denna arkad komme
att sträcka sig å ena sidan ända fram till Gustaf Adolfs torg och å
den andra till nu varande Operagränden samt läggas i samma plan
som den nu befintliga gångbanan, skulle denna kunna utläggas till
Arsenalsgatan, hvars körbana jemväl skulle kunna ökas med det af
staden förvärfvade området. Arsenalsgatan skulle derigenom vid hörnet
af Gustaf Adolfs torg, oberäknad! arkaden, erhålla en bredd af 10,15
meter (34,2 fot). Då den på norra sidan af gatan varande gångbanan
endast innehade en bredd af 1,8 4 meter (6,2 fot), hvilken bredd vore
alldeles otillräcklig redan för den nu varande trafiken, vore det i högsta
grad önskvärdt, att Arsenalsgatan vidgades vid hörnet af Gustaf Adolfs
torg i sammanhang med nedtagandet af operahusets fasad mot torget.
Som emellertid oöfverstigliga svårigheter kunde möta att företaga denna

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ■''•2.

vidgning på annat sätt än det ofvan antydda, ansåge stadsfullmägtige
vidgningen väl böra fordras, men dess utförande på nämnda sätt kunna
i nödfall medgifvas.

Hvad anginge den befattning med det tillernade premielånet,
hvilken staden skulle åtaga sig, så kunde det vara förenadt med risk
för staden att för så lång tid som 57 år binda sig vid en bestämd
räntefot å ett lån, som icke kunde uppsägas, men i betraktande deraf
att den effektiva räntan vore lägre än den, som under nu varande
förhållanden kunde betingas, och med hänsyn jemväl dertill att det
vigtiga ändamålet svårligen kunde vinnas, med mindre staden inginge
på detta vilkor, hade stadsfullmägtige trott sig böra äfven i denna del
godkänna det framlagda förslaget, under förutsättning att drätselnämndens
första afdelning erhölle bemyndigande att om sättet för utförandet
träffa närmare aftal med låneöfvertagarne.

Det kunde tydligen icke hafva varit förslagsställarnes afsigt att
binda staden vid att för obligationshafvarnes räkning förvalta såsom
en från stadens öfriga medel fristående fond det belopp, som låneöfvertagarne
skulle aflemna till staden, utan hade förutsättningen fast mera
varit den, att hvad sålunda inflöte till stadskassa!! skulle användas på
samma sätt som medel, hvilka staden med vederbörligt tillstånd upplånade.
Då det emellertid kunde vara af vigt att på förhand hafva
Eders Kongl. Maj:ts sanktion på stadens rätt att så föx-fara, hade stadsfullmägtige
infört en bestämmelse i sådant syfte.

På grund af det sålunda anförda och under förutsättning ej mindre
att Ofverståthållaren Friherre Gustaf Tamm, Landshöfdingen Herr
O. R. Themptander m. tf. erhölle dels det i skrifvelse till Eders Kong],
Majrt den 28 Februari 1889 begärda medgifvande! att få disponera det
nuvarande operahusets hela tomt för uppförande derstädes enligt den i
skrifvelsen antydda plan af en ny byggnad för teater med flere lokaler
efter ritning, som kunde blifva af Eders Kongl. Maj:t godkänd, dels
ock det dersammastädes begärda tillståndet att för byggnadens uppförande
och dermed sammanhängande ändamål upptaga ett premielån
å tio millioner kronor, betalbart inom femtiosju år, än ock att den del
af samma premielån, som staden skulle mottaga, finge användas till
bestridande af sådana stadens utgifter, för hvilka Eders Kong]. Maj:t
på derom framdeles gjord ansökan medgåfve staden att använda lånta
medel, hade stadsfullmägtige fattat följande beslut:

Do) Staden åtager sig att enligt den i förenämnda skrifvelse åberopade
amorteringsplanen utlotta och inlösa obligationerna till premielånet,
mot det att låneöfvertagarne vid obligationernas erhållande till
drätselnämndens första afdelning å de tider, hvarom aftal må träffas

16

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 32.

med afdelningen, aflemna det belopp, hvilket, förräntadt efter 31 procent,
fordras enligt räkning, som afdelningen godkänner, för samtliga obligationernas
infriande.

2:o) Staden anslår i bidrag till den nya teaterbyggnadens uppförande
600,000 kronor, att utgå med en tredjedel hvardera af åren
1889, 1890 och 1891, under förutsättning och vilkor:

att det, som i öfrigt enligt förenämnda underdåniga skrifvelse
beräknats blifva, behöflig! för byggnadens uppförande och ändamålsenliga
inredning, nyanskaffningar för och drifvande af teaterverksamheten
samt bildande af en reservfond, erhölles på det sätt, som i skrifvelsen
förutsatts;

att alla lägenheter inom den nya byggnaden, hvilka icke behöfvas
för teaterns ändamål, för dess räkning uthyras;

att Eders Kongl. Maj:t till innevarande Riksdag gör de begärda
framställningarna om dels operatomtens användning, dels ett årligt
ordinarie anslag å 60,000 kronor för teaterverksamhetens drifvande, dels
rättighet för bemälda personer att förfoga öfver Kongl. operans lösa
egendom och tillhörigheter, dels ock öfriga medgifvanden af Riksdagen,
som kunna fordras för ändamålet;

att Riksdagen bifaller dessa Eders Kongl. Majrts framställningar;
att Hans Maj:t Konungen fortfarande likasom hittills nådigt hugnar
teatern med ett årligt bidrag af 60,000 kronor; samt

att, om teaterverksamheten i den nybyggda lokalen komme att
upphöra eller det ordinarie anslaget icke vidare blefve till ofvannämnda
belopp af 60,000 kronor af Riksdagen beviljadt, staden eger rätt att
af staten återbekomma sitt tillskott af 600,000 kronor.

3:o) Staden medgifver, dels att den mark, som enligt en af stadsingeniörskontoret
den 5 Mars 1889 upprättad karta skulle från Strömgatan
läggas till teatertomten, må gå i byte mot den mark, som enligt
samma ritning skulle från tomten utläggas till Arsenalsgatan, dels opk
att staten utan ersättning bekommer eganderätt till den gatudessein,
som skiljer den nu varande operatomten i två delar, hvilka medgifvanden
dock endast göras under vilkor af Arsenalsgatans vidgande på
södra sidan åtminstone på det sätt, att längs det nya husets hela norra
sida bildas en 5,2 meter bred arkadgång med samma höjd som nedre
våningen, hvilken arkadgång skall vara upplåten såsom gångbana för
den allmänna rörelsen, så att körbanan kan vidgas med hela den nu
varande södra gångbanan.

4:o) Staden åtager sig att, om teaterverksamheten skulle upphöra
och någon reservfond då linnés i behåll, använda denna till det kulturändamål,
Eders Kongl. Maj:t kan komma att gilla.

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

På grund af nådig remiss har Öfverståthållareembetet den 23 i
denna månad afgifvit underdånigt utlåtande, deruti Embete!, med
öfverlemnande af utdrag utaf det hos Stockholms stadsfullmägtige
i ärendet förda protokoll den 18 Mars 1889, utvisande att stadsfullmägtiges
beslut, i hvad detsamma kunde anses innefatta beviljande af
anslag till nytt ändamål, tillkommit i den ordning, § 23 i nådiga förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj 1862 bestämde,
tillika erinrat, att, då enligt protokollsutdraget åtecknadt
bevis det justerade protokollet, på sätt § 24 i förordningen föreskrefve,
blifvit offentligen uppläst den 21 berörde Mars, den tid, inom hvilken
besvär, jemlikt förordningens § 49, finge anföras, ännu icke förflutit.
Då likväl konsortiets förslag och stadsfullmägtiges beslut förutsatte
medverkan af innevarande års Riksdag, hade Öfverståthållareembetet, till
hvilket besvär i ärendet dittills icke inkommit, ansett det anbefalda
underdåniga utlåtandet böra afgifvas utan afbidan på besvärstidens utgång,
dervid Öfverståthållareembetet anfört, hurusom, på sätt konsortiet
erinrat, det ifrågasatta premieobligationslånets utgifvande och försäljning
stode i strid med innehållet af § 2 i nådiga förordningen den
6 Augusti 1881. Förordningens 3 § förutsatte dock, att undantag
från förbudet mot lotterier och andra dylika företag finge ega rum, då
fråga vore om välgörande ändamål eller understöd och uppmuntran
af svenske konstidkare. Om nu konsortiets förslag vunne godkännande,
komme otvifvelaktigt redan det ifrågasatta nya byggnadsföretaget
i och för sig att under den närmaste framtiden icke allenast
bereda rikligt tillfälle till arbetsförtjenst för en mängd arbetare, utan
äfven i hög grad taga i anspråk svenske konstidkares krafter, på det
att byggnaden måtte till sin såväl yttre som inre anordning erhålla
det värdiga skick, dess belägenhet på en af hufvudstadens förnämligare
platser och dess ändamål att utgöra eu af landets främsta anstalter
för skön konst kräfde. Dessutom borde efter byggnadsföretagets
fullbordan den konstanstalt, som deri inrymdes, komma att lemna
svenske konstnärer utkomst och på samma gång utöfva ett förädlande
inflytande på en stor allmänhets smak och andra likartade konstanstalters
deraf i icke oväsentlig mån beroende verksamhet. Härtill komme,
att, enligt konsortiets förslag, minsta inlösningsbeloppet skulle blifva
trettio kronor, med hvilket belopp de utlottade obligationerna redan
första året komme att infrias; hvadan förslaget om premieobligationslånet
i väsentlig mån skilde sig från vanliga penningelotterier, der de
deltagande icke återfinge något af sina utlägg i annan händelse, än
om vinst tillfälligtvis utfölle på den inköpta lotten. I betraktande
häraf och då det konsortium, hvilket, derest teaterbyggnadskonsortiet
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 20 Raft. 3

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

erhölle rätt till lånets upptagande och obligationernas utgifning, skulle
af sistnämnda konsortium öfvertaga obligationerna, vore pligtigt att
vid obligationernas erhållande till Stockholms stad erlägga hela det belopp,
som efter af staden godkänd uträkning, förräntadt efter 3£ procent
för år, erfordrades för samtliga obligationernas inlösen enligt amorteringsplanen,
och Stockholms stadsfullmägtige, å stadens vägnar, åtagit
sig att mot fullgörande häraf enligt amorteringsplanen utlotta och
inlösa obligationerna till premielånet, torde skälig anledning förefinnas
till medgifvande i detta fall af undantag från omförmälda, i nådiga
förordningen den 6 Augusti 1881 stadgade förbud.

Enligt hvad teaterkonsortiet sjelft föreslagit, skulle de ritningar,
efter hvilka det nya byggnadsföretaget komme att utföras, fastställas
af Eders Kongl. Maj:t, som sålunda helt och hållet skulle ega i sin
hand att bestämma byggnadens anordning, så att densamma icke allenast
till sin yttre form och ornamentering blefve prydlig och lämpad
efter det framstående läget särskildt med hänsyn till det Kongl. slottet,
från hvilket dock byggnaden komme att ligga mera aflägset än de
föreslagna nybyggnaderna på Helgeandsholmen, utan äfven erhölle en
stilfull och beqväm inredning, fullt värdig och motsvarande det höga
ändamål, som densamma vore afsedd att fylla. Om dervid skulle visa
sig, att beräkningarne i det vid handlingarne fogade kostnadsförslaget
vore för låga och att detsamma måste öfverskridas, komme detta icke
någon annan vid än konsortiet, hvars vilja att genomföra förslaget
stöddes af förmågan att verkligen kunna fullgöra hvad det uti sådant
hänseende sig åtagit.

För framtida betryggandet af teaterverksamheten å Kongl. operan
syntes genom förslaget vara så väl sörjdt, som rimligtvis kunde på
förhand begäras, hvadan förslaget äfven i denna del vore synnerligen
beaktansvärdt.

Under åberopande häraf och med hänsyn dertill att, om förslaget
bifölles, särskildt svenska staten skulle beredas den stora fördelen att
utan någon nämnvärd uppoffring få en monumental och prydlig byggnad
uppförd på sin till Kongl. operan upplåtna tomt och tomten i
sammanhang dermed på ett förmånligt sätt reglerad, hemstälde Öfverståthållareembetet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder lemna sin
kraftiga medverkan till genomförande af konsortiets förslag, hvilket
Stockholms stadsfullmägtige med sällspord beredvillighet understödt.

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Af redogörelsen för det af teaterbyggnadskonsortiet framlagda
förslag till teaterfrågans lösning täcktes Eders Kongl. Maj:t finna, att
förslaget är väsentligen grundad! på möjligheten, att för uppförandet
af ny teaterbyggnad och betryggande af teaterinstitutionens framtida
bestånd skall kunna, utöfver de anslag, som ansetts böra för ändamålet
ifrågasättas af Eders Kongl. Maj:t, Riksdagen och Stockholms stad,
beredas en tillgång till belopp af 3,000,000 kronor.

Denna tillgång skulle enligt förslaget beredas genom vinsten på
ett premieobligationslån, som konsortiet skulle tillåtas för ifrågavarande
ändamål upplägga.

Då nu, enligt § 2 i nådiga förordningen den 6 Augusti 1881 angående
förbud mot lotterier m. m., förbjudes företag, hvarigenom åt
en eller flere af de deruti deltagande erbjudes i penningar eller penningars
värde utfäst och efter lottning eller dermed jemförlig anordning
utgående vinst till högre belopp än det, som erbjudes åt en hvar af
deltagarne, och ett premieobligationslån ostridigt är af beskaffenhet att
falla under definitionen på de företag, som sålunda innefattas under
lotteriförbudet, lärer pröfningen af förslagets öfriga delar böra föregås
af en undersökning, huruvida, med afseende på de föreslagna bestämmelserna
för det ifrågasatta lånet, skäl må förefinnas att i nu föreliggande
fall medgifva undantag från lotteriförordningens föreskrifter och sålunda
bereda möjlighet för genomförande af konsortiets förslag.

Nyss omförmälda § i lotteriförordningen torde visserligen, på sätt
konsortiet erinrat, icke i främsta rummet vara rigtad mot handeln med premieobligationer,
utan fastmera mot vissa med vinstutdelningar förbundna
litterära företag, men då lagrummet erhållit en så vidsträckt formulering,
att det kommit att omfatta jemväl premielån, har detta haft sin grund
deruti, att ett betydligt antal af de premielån, som utbjudas på fondmarknaden,
icke kunna annorlunda anses än som lotteriföretag, stundom
af mycket tvifvelaktig beskaffenhet. Af den omständighet att all handel
med premieobligationer sålunda hos oss blifvit förbjuden bör emellertid
icke dragas den slutsats, att denna låneform i och för sig vore att
anse såsom absolut förkastlig. Den finansvetenskapliga teorien erkänner
fastmera sagda låneform, under förutsättning att lånen byggas på sunda
och för så väl långifvaren som låntagaren betryggande grunder, såsom
en fullt berättigad form för den offentliga krediten, och densamma anlitas
äfven, på sätt konsortiet erinrat, i främmande stater med stränga
statsfinansiela grundsatser. Förutom exemplet af Tyskland, der premielånesystemet
är användt i stor utsträckning, må sålunda nämnas, att i
Frankrike, der likväl lotterier äro förbjudna, det är ganska vanligt, att

20

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 32.

större stadskommuner utgifva premieobligationslån, hvilka åtnjuta välgrundad!
anseende. Att förbudet mot handel med premieobligationer
hos oss blifvit totalt, torde derföre väsentligen vara att tillskrifva
svårigheten att i eu lagparagraf uppdraga eu tillfyllestgörande gränsskilnad
mellan sådana papper af ifrågavarande slag, som besitta egenskapen
af verkliga värdepapper, och den massa delaktighetsbevis i
tvetydiga lotteriföretag, som utbjudas under namn af premieobligationer.

Med det anförda har jag, utan att vidare inlåta mig på teorien
för premieobligationslån, endast velat antyda, att afgörande!, huruvida
ett premielån bör anses såsom lotteri, måste bero på en granskning af
förhållandena i hvarje särskild! fall. Såsom kännetecknande för ett
lotteriföretag torde kunna angifvas, att det stora flertalet deltagare
förlora sina insatser, medan ett fåtal göra större eller mindre vinster.
Jemföres med ett sådant företag den af konsortiet föreslagna låneoperation,
inses lätt den väsentliga skilnaden. Hvarje obligationsinnehafvare
skulle till fullo återbekomma sitt utlagda kapital och dessutom
åtnjuta ränta i sämsta fall till belopp af närmare 2 procent å nominela
värdet, hvilket likväl torde komma att med några procent stegras.
För skilnaden mellan denna räntefot och den å lånemarknaden i allmänhet
gällande skulle obligationsinnehafvaren åtnjuta godtgörelse
genom utsigten att komma i åtnjutande af något af de större eller
mindre vinstbelopp, som enligt amorteringsplanen komme att utlottas.
Denna utsigt komme naturligtvis att utgöra den egentliga lockelsen för
deltagande i lånet, men förbises bör icke, att det gynnande af spellusten,
som skulle kunna anses ligga häruti, äfven komme att verka som en
häfstång till befordrande af sparsamhet. Oaktadt all lagstiftning mot
lotterier har det icke kunnat förekommas, att årligen högst betydande
summor utgå såsom insatser i utländska lotterier. Af dessa summor,
hvilka säkerligen till stor del utgöras af sparpenningar, tillhörande
personer af de mindre bemedlade samhällsklasserna, skulle antagligen en
icke ringa del i stället komma att söka placering i teaterkonsortiets
premieobligationer. Spelinsatser, som i det vida öfvervägande flertalet
fall gå för sina egare utan ringaste nytta förlorade, skulle dermed förvandlas
till säkert placerade kapital, afkastande någon, om ock jemförelsevis
låg ränta och af beskaffenhet att, i fall af behof kunna när
som helst genom obligationernas försäljning realiseras till ett pris, som
i de flesta fall jemväl bör komma att innefatta godtgörelse för den
upplupna räntan.

Ur en annan synpunkt sedt kan lånet äfven betraktas som en
nationalsubskription, hvilken lemnar för teaterinstitutionens bestånd
intresserade personer tillfälle att till ändamålet medverka med uppoffring

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 32. 21

allenast af en del af räntan å de medel, som af dem lemnas såsom
bidrag.

Af nu anförda orsaker och under åberopande i öfrigt af hvad
Öfverståthållareembetet anfört, har jag, efter samråd med Chefen för
Civildepartementet, ansett mig böra låta de betänkligheter falla, som
alltid måste resa sig mot medgifvande af ett i lotteriförordningen icke
förutsatt undantag från samma förordnings föreskrifter. Under förutsättning
att konsortiets förslag i öfrigt vinner framgång, är jag derför
sinnad att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att lemna konsortiet tillstånd
att upplägga det ifrågasatta lånet.

Till de närmare bestämmelser och förbehåll, som lära böra fogas vid
tillståndet till lånets uppläggande, torde jag få återkomma, då frågan om
tillståndets beviljande till afgörande föreligger. Redan nu anhåller jag
emellertid att få framhålla såsom min åsigt, att ett visst maximum för storleken
af de utlottade vinsterna bör bestämmas. De högsta vinstbelopp,
som vid svenska statens premielån af år 1860 hädanefter kunna förekomma,
vexla, mellan 20,000 och 5,000 thaler. Högsta vinstbeloppet vid
nu ifrågavarande lån synes mig lämpligen kunna sättas icke obetydligt
lägre än den högre af de nyssnämnda båda siffrorna. Härtill torde ytterligare
med fördel kunna fogas den föreskrift, att så länge vinstbelopp,
som skall utlottas på en dag, öfverskrider 100,000 kronor, skola minst

50.000 kronor utlottas med smärre vinster ej öfverstigande 1,000 kronor
och att, när sedermera vinstbeloppet, som skall utlottas, nedgår under

100.000 kronor, minst en tredjedel skall utgå i dylika smärre vinster.
Slutligen torde från det medgifna tillståndet uttryckligen böra undantagas
handel med promesser.

I sammanhang härmed anhåller jag att få nämna, att, enligt hvad
jag inhemta t, Chefen för Civildepartementet är sinnad att tillstyrka
nådigt bifall till den af Stockholms stadsfullmägtige för deras förut
omförmälda beslut bland annat uppstäda förutsättning, att den del af
premielånet, som staden skulle mottaga, finge användas till bestridande
af sådana stadens utgifter, för hvilka Eders Kongl. Maj:t på derom
framdeles gjord ansökning medgåfve staden att använda lånta medel.

Då konsortiets förslag innefattar åtagande för konsortiet att, utan
annan uppoffring för statsverket än det årliga teateranslag, som under
en lång följd af år intill det nu löpande utgått, ej mindre uppföra och
under full eganderätt till statsverket öfverlemna en ny tidsenlig teater -

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

byggnäd, än äfven att tillhandahålla en reservfond tillräckligt stor att,
jemte de väsentligt ökade hyresinkomsterna af lägenheter i teaterns
hus, bereda all önskvärd trygghet mot förekomsten af brist vid teaterns
framtida verksamhet, täcktes Eders Kongl. Maj:t finna, att liufvudgrunderna
i förslaget äro af beskaffenhet att kunna ur statens synpunkt
vinna godkännande. Förslagets antaglighet måste derföre bero
af detaljerna i detsamma, till hvilkas granskning jag nu öfvergår.

Jag tillåter mig då först erinra derom, att Eders Kongl. Maj:t
genom nådig remiss af den 1 i denna månad behagat infordra Ofverintendentsembetets
underdåniga utlåtande i ärendet. I det utlåtande,
Embetet på grund häraf den 12 i denna månad afgifvit, förmäler Embete!
sig böra efter granskning af de vid förslaget fogade ritningar
hufvudsakligen anmärka: frånvaron af tidsenliga vestibul- och foyeranordningar,
olämpligheten af lokalers placering öfver salongens plafond
samt, beträffande byggnadernas yttre arkitektur, en i ögonen
fällande brist på karakteristisk monumentalitet.

Vidkommande byggnadskostnaden, angifven till 2,075,000 kronor,
både, efter emottagande under målets handläggning hos Ofverintendentsembetet
af uppgift om de detaljpriser, som härför legat till grund,
blifvit erinradt, hurusom nämnda kostnad, utgörande rätteligen 2,084,000
kronor, oaktadt alltför lågt stälda fordringar å t. ex. fasadmaterialier,
likväl måste anses för mycket låg, om i betraktande toges, att för en
byggnad af så sammansatt beskaffenhet och beräknad till ett så forceradt
och med särskilda risker förenadt utförande som denna upptagits
ett så lågt pris som högst 45 öre per kubikfot. Eu lägre motsvarande
beräkningsgrund än 55 öre hade enligt Embetets åsigt icke
bort ifrågasättas, och skulle då byggnadskostnaden hafva blifvit i rundt
tal 2,550,000 kronor. De ofvan anmärkta oegentligheterna syntes dock
Embetet kunna undanrödjas, men svårligen kunde detta ske hvad anginge
den totaldisposition, från hvilken förslagsställarne utgått. Likasom
Helgeandsholmen vore också operahustomten en af kronans i alla
afseenden dyrbaraste byggnadstomter, hvilken företrädesvis påkallade
hänsyn till arkitektonisk disposition, ett förhållande, som framginge af
tomtens läge emot Norrström och det Kongl. slottets hufvudfasad,
emellan centralplatsen Gustaf Adolfs torg och stadens förnämsta promenadplats,
Kungsträdgården, samt vid den mycket anlitade trafikleden
Arsenalsgatan och Jakobstorg; och vore det derför enligt Ofverintendentsembetets
åsigt synnerligen lyckligt, att denna plats tillhörde kronan
och ej enskild man, enär den derigenom borde kunna påräkna att
varda tillvaratagen på det mest grannlaga sätt och så hänsynsfullt
som möjligt — för monumental byggnadskonst och lokaldisposition.

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

Sådant hade enligt nu föreliggande byggnadsförslag ej i någon män
iakttagits, då om detsamma obestridligen syntes kunna sägas, att ett
förbiseende eller en missuppfattning af byggnadsplatsens omförmälda
betydelse egt rum. Förläggandet emot centralplatsen Gustaf Adolfs
torg af ett till förvärf afsedt, men för teaterhusets arkitektoniska organism
samt teaterverksamheten främmande bihang till nämnda hus och
uppförandet af hufvudbyggnaden — teaterhuset — vid detta bihangs
frånsida vore enligt Öfverintendentsembetets tanke föga välbetänkt,
och i fråga om byggnadernas arkitektoniska utstyrsel gjorde sig de
anmärkningar gällande, att åt det hela gifvits en arkitektur, som förgäfves
sökte motsvara byggnadskomplexets inre dubbelnatur och som,
hvad detaljerna anginge, hvarken rätt anslöte sig till operahusets nuvarande
fasad åt Gustaf Adolfs torg, hvilken vore afsedd att nedtagas
och derefter — ändrad — ånyo uppföras, eller mägtade gifva åt byggnaderna
ett betecknande och värdigt uttryck af nutidens konstsmak.
Härtill syntes kunna läggas det från arkitektoniskt skick afvikande
sät•, på hvilket portiken åt Arsenalsgatan såväl in- som utmynnade
samt i elevation visade sig; och kunde, på grund af hvad ofvan blifva
anfördt, det tvifvelsutan i bästa afsigt nu framlagda byggnadsförslaget
ej betecknas annorlunda än såsom ett nödfallsordnande, hvilket
endast skulle kunna försvaras, derest frågan gälde ombyggnad af ett
äldre hus. Derest ett dylikt tillvägagående af tvingande ekonomiska
skäl möjligen anstode den enskilde, syntes dock staten icke böra inslå
på denna väg, och olägenheten af operaverksamhetens afbrytande under
en ombyggnad af teaterhuset å dess nuvarande plats syntes kunna
undanrödjas utan ett sådant förnärmande af en annan visst icke mindre
vigtig konstart — arkitekturen — som här blifvit ifrågasatt. Vid
denna fråga syntes ock böra tagas i betraktande, hurusom genomförandet
af den framstälda byggnadsplanen äfven måste bidraga att
förvilla allmänhetens begrepp i fråga såväl om de förbindelser, som
pålades af märkliga byggnadsplatser, som äfven om monumental byggnadskonst;
och för efterverlden, hvilken icke torde taga kännedom om
de tillfälliga trångmål, som här utgjort driffjedern, skulle byggnaderna
komma att bära ett lika ofördelaktigt som också falskt vittnesbörd om
nuvarande tids urskiljning i vigtiga konstfrågor.

öfverintendentsembetet ansåge sig i följd häraf förhindradt att
tillstyrka nådigt godkännande af det framlagda förslaget, för så vidt
det anginge byggnadsfrågan; hvarjemte Embetet hänvisade till sitt den
11 Februari 1888 i ämnet afgifna förslag, hvilket åsyftade att, jemte
förändring af nuvarande operahuset till dramatisk teater, uppföra å
nordligaste delen af Carl XIII:s torg en byggnad endast för den lyriska

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

scenen, genom tillämpning af hvilket förslag skulle vinnas, bland andra
fördelar, äfven de, att Kongl. slottet ej komme att undanskymmas
genom en bog byggnad å den nu obebyggda delen af byggnadstomten,
samt att Konung Gustaf Hirs i operahuset efterlemnade byggnadsminne
hölles i helgd.

Såsom Eders Kongl. Maj:t af redogörelsen för Öfverintendentsembetets
utlåtande behagade inhemta, grundar Embetet sitt afstyrkande
af teaterkonsortiets byggnadsförslag dels på betänkligheter mot valet af
byggnadsplats, dels ock på framstälda anmärkningar mot de uppgjorda
förslagsritningarne, i hvilket afseende erinrats, att den yttre arkitekturen
saknade karakteristisk monumentalitet, att byggnadens disposition
å tomten vore felaktig, i det ett för teaterverksamheten främmande
bihang till teaterhuset skulle förläggas mot centralplatsen Gustaf Adolfs
torg, medan hufvudbyggnaden vore afsedd att uppföras vid nämnda
bihangs frånsida, samt att teaterbyggnadens inredning i vissa afseenden
vore otillfredsställande.

Af dessa anmärkningar drabbar den, som afser valet af byggnadsplats,
en hufvudpunkt i konsortiets förslag, då rättigheten att för
nämnda ändamål disponera operahusets nuvarande tomt i förslaget ingår
som ett väsentligt moment. Det torde få erkännas, att, såsom förhållandena
numera gestaltat sig, svårligen mer än två platser inom
hufvudstaden kunna vid val af byggnadsplats för teaterhuset ifrågakomma,
nemligen dels operatomten och dels norra delen af Kungsträdgården.
Öfverintendentsembetet har i sitt utlåtande tillerkänt den
senare platsen företrädet, och äfven jag anser densamma för ändamålet
erbjuda beaktansvärda fördelar. Då emellertid i förevarande fall, der
konsortiet uttryckligen bundit sitt förslag vid rätten att få disponera
operahusets tomt, något val icke föreligger och i allt fall för genomförande
af byggnadsförslaget måste påräknas medverkan af Stockholms
stad, men det med säkerhet kan antagas, att mot ett förslag, som åsyftade
att väsentligen inkräkta på hufvudstadens mest omtyckta promenadplats,
skulle från stadens sida resas ett bestämdt motstånd, torde
tanken att förlägga operahuset till norra delen af Kungsträdgården åtminstone
för närvarande icke ega praktisk betydelse.

Vidkommande åter de vid konsortiets underdåniga framställning
fogade ritningar till nytt teaterhus, har konsortiet i en till Finansdepartementet
ingifven skrift, som på grund af nådig remiss den 7 i
denna månad varit till Öfverintendentsembetet öfverlemnad för att
tagas i öfvervägande vid afgifvande af det från Embetet infordrade
underdåniga utlåtandet, framhållit, att ritningarne blifvit utförda hufvudsakligen
för att få utrönt, om det nuvarande operahusets tomt kunde

25

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 32.

på ett ändamålsenligt sätt bebyggas, samt för att tjena till ledning vid
kostnadernas approximativa beräknande och sålunda icke vore afsedda
att vara definitiva; och har konsortiet i sammanhang härmed meddelat,
att en arkitekt blifvit utsänd till utlandet för att der studera på senare
tider uppförda teatrar och derefter uppgöra de ritningar, hvilka slutligen
skulle underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse.
Konsortiet sjelft betraktar sålunda frågan om teaterbyggnadens
arkitektur och inredning såsom öppen, och i hvarje fall lär Eders
Kongl. Maj:t vilja förbehålla sig den slutliga pröfningen i dessa hänseenden,
dervid tillfälle varder beredt att i möjligaste mån tillgodose
de af Öfverintendentsembetet framstälda anmärkningar.

Den vigtigaste af dessa anmärkningar är onekligen den, att
sjelfva teaterbyggnaden enligt konsortiets förslag komme att förläggas,
icke mot hufvudplatsen, Gustaf Adolfs torg, utan vid tomtens motsatta
sida. Denna disposition af tomten beror af konsortiets plan, att byggnadsarbetet
icke skulle utföras öfver hela tomten på en gång, utan
successivt bedrifvas så, att, medan arbetet å den egentliga teaterbyggnaden
å tomtens östra del fortginge, operaverksamheten kunde utan
afbrott fortsättas å den nuvarande teatern. För den sceniska verksamhetens
orubbade gång skulle naturligen en sådan anordning af
arbetet i åtskilliga afseenden medföra betydande fördelar, men å andra
sidan synes mig sagda anordning, äfven ur andra synpunkter än de
deraf för byggnadens arkitektur följande ofördelaktiga verkningarne, förknippad
med afsevärda olägenheter. Då för byggnadsarbetets ordnande
på nyssnämnda sätt blefve nödigt, att af det nuvarande operahuset
hela östra delen intill närheten af den nuvarande teatersalongen redan
vid arbetets början nedrefves, komme operan att beröfvas alla sina
dekorations- och attributmagasin förutom en hel mängd andra för dess
verksamhet erforderliga lokaler. Nödigt blefve att i ersättning för
dessa förhyra eller på annat sätt anskaffa andra för ändamålet lämpliga
lägenheter, hvilket, då dessas läge icke finge väljas för aflägset,
gifvetvis komme att medföra dryga kostnader. Vidare är med hänseende
till den bristfälliga beskaffenheten af den gamla teaterbyggnaden,
hvilken redan under nuvarande förhållanden endast erbjuder
otillfredsställande trygghet mot ras, att märka, att det omedelbart intill
den qvarstående delen pågående byggnadsarbetet med säkerhet kan
antagas komma att nödvändiggöra omfattande och kostsamma arbeten
för stödjandet af nyssnämnda byggnadsdel. Då härtill slutligen kommer,
att den påräknade betydliga hyresafkastningen af de till uthyrning
afsedda lokalerna i det nya operahuset snarast skulle vinnas, derest
detta i hela sin utsträckning finge samtidigt uppföras, torde kunna
Bih. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 20 Raft. 4

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

ifrågasättas, huruvida icke sistnämnda alternativ, med operaverksamhetens
förflyttande under byggnadstiden till annan för ändamålet förhyrd
teater, skulle visa sig i ekonomiskt hänseende fördelaktigare än
det af konsortiet förordade tillvägagångssätt. Härigenom skulle äfven
kunna vinnas möjligheten af en rigtigare disposition af tomten, hvarjemte
den af Stockholms stad uttryckta önskan om ytterligare utvidgning
af Arsenalsgatan vid dess utmynnande i Gustaf Adolfs torg skulle
kunna tillgodoses. För den händelse det efter utredning skulle visa
sig, att annan teater skulle under byggnadstiden kunna förhyras och
öfriga dermed sammanhängande anordningar vidtagas till lägre kostnad
än den, som enligt det nyss sagda måste åtgå till anskaffande af
dekorations- och attributmagasin m. fl. lägenheter, arbeten för stödjande
af den qvarstående delen af operahuset m. m., och konsortiet
skulle befinnas villigt att medgifva en sålunda förändrad användning
af de ifrågavarande medlen, lärer i det kontrakt om byggnadsarbetet,
som komme att upprättas mellan staten och teaterbyggnadskonsortiet,
böra intagas bestämmelser i öfverensstämmelse med den sålunda förändrade
anordningen.

Kostnaden för hela byggnadsföretaget är enligt en vid konsortiets
framställning fogad promemoria af Professoren Jacobsson beräknad till

2,500,000 kronor, deraf antagits belöpa för byggnaden med inberäkning
af vatten-, aflopps- och värmeledning 2,075,000 kronor (eller, enligt
hvad Öfverintendentsembetet anmärkt, rätteligen 2,084,000 kronor), för
maskiner och sceninredning 150,000 kronor, för dekorationer och attributer
75,000 kronor, för elektriska belysningsledningar med krona och
armatur för teaterns lokaler 125,000 kronor och för provisorisk anordning
af dekorationsmagasin, klädloger m. m. samt för uppstöttningar
och diverse 75,000 kronor. Äfven om, på sätt Öfverintendentsembetet
anmärkt, kostnaden för sjelfva byggnaden skulle vara för lågt upptagen
till 2,075,000 kronor och böra ökas till 2,550,000 kronor, verkar
detta ingen rubbning i konsortiets kostnadsberäkning på det hela,
enär denna, just med afseende på möjligheten af ett öfverskridande af
den ursprungligen antagna kostnaden, för dylika oförutsedda utgifter
upptager ett belopp af icke mindre än 600,000 kronor och i allt fall
möjlighet alltid gifves att i byggnadsplanen vidtaga de inskränkningar,
som af tillgången på erforderliga medel må påkallas.

I det kontrakt om byggnadsföretaget, som med konsortiet bör
upprättas, lära jemväl böra intagas ej mindre så vidt möjligt noggranna
bestämmelser om den nyanskaffning af dekorationer och andra för
teaterverksamheten erforderliga föremål, som konsortiet åtagit sig, dervid
konsortiet bör förbehållas rätt att för ändamålet disponera öfver operans

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

lösa egendom och tillhörigheter, än äfven om åliggande för konsortiet
att med belopp, söm af Eders Kongl. Maj:t fastställes, bestrida arfvode
till den kontrollant, som af Eders Kongl. Maj:t varder förordnad att å
statens vägnar öfvervaka byggnadsarbetet.

Ehuru sistlidet års Riksdag beslöt att icke bevilja något anslag
till de Kongl. teatrarne, föreligger intet skäl att fatta detta beslut såsom
innebärande ett underkännande från Riksdagens sida af den lyriska
och dramatiska konstens betydelse för den fosterländska odlingen eller
af den Kongl. teaterinstitutionens kraf att från det allmännas sida åtnjuta
det understöd, utan hvilket denna institution icke mägtar uppbära
sin ställning såsom den främste vårdaren inom vårt land af ifrågavarande
konstart. Riksdagens beslut torde ega en helt annan innebörd. Det
synes mig i främsta rummet böra uppfattas såsom ett häfdande af Riksdagens
berättigade anspråk att, sedan vid utöfningen af den anslagsbeviljande
myndigheten de särskilda statsändamålen blifvit vägda mot
hvarandra och af statsmedlen för hvart och ett anvisats den andel, som
dess relativa betydelse påkallat och statens tillgångar kunnat medgifva,
resultaten af denna pröfning icke rubbas derigenom att för ett särskilt
statsändamål tages i anspråk större andel af statsmedlen, än Riksdagen
ansett böra för detsamma anvisas. Såsom väl är kändt, hafva
under senare åren förhållandena för de Kongl. teatrarne gestaltat sig
så ogynsamt, att deras verksamhet icke kunnat uppehållas utan större
bidrag från statsverkets sida än det, hvarmed statsverket rätteligen ansetts
böra understödja den sceniska konsten, och Riksdagen har äfven
med erkännansvärd offervillighet visat sig behjerta teaterinstitutionens
bekymmersamma ställning genom att under flera år anvisa betydande
summor utöfver det ordinarie teateranslaget. Då utsigt icke syntes
förefinnas för teaterinstitutionen att inom den närmare framtiden vinna
en mera betryggad ställning, har emellertid Riksdagen genom att neka
allt anslag till de Kongl. teatrarne tillkännagifvit sig icke vidare vilja
eftergifva sitt nyss antydda anspråk såsom anslagsgifvande myndighet.
Om denna grund för Riksdagens omförmälda beslut än, på sätt jag
redan anfört, lärer hafva varit den egentligen bestämmande, torde likväl
äfven i beslutet böra sökas ett, enligt min åsigt välgrundad^ uttalande
från Riksdagens sida, att äfven Stockholms stad, såsom synner -

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

ligen intresserad af teaterinstitutionens tryggade tillvaro, borde bidraga
med anslag för ändamålet.

Om min nu angifna uppfattning af Riksdagens sistlidet år fattade
beslut att vägra anslag till de Kongl. teatrarne är rigtig, följer deraf
äfven, att grundad förhoppning bör kunna hysas, att Riksdagen, blott
säkerhet vinnes, att det eu gång gifna teateranslaget ej vidare öfverskrides
och Stockholms stad till teaterinstitutionen lemnar skäligt bidrag,
skall finnas villig att åter bevilja det tillförene utgående teateranslaget.
Godkännes teaterbyggnadskonsortiets förslag, skulle emellertid
nyssnämnda förutsättningar vara för handen. Dä enligt detta förslag
teaterinstitutionen skulle komma att förfoga öfver en i alla afseenden
fullt tidsenlig teaterbyggnad med ett betydligt ökadt antal åskådareplatser,
utan att ändock institutionen komme att betungas med förräntande
och amortering af byggnadskostnaden; do, genom inredande i
teaterbyggnaden af ett stort antal till uthyrning afsedda lokaler skulle
beredas teatern en inkomst, som beräknats med omkring 65,000 kronor
öfverskjuta den, som under enahanda titel för närvarande tillflyter
teatern; och då för betäckande af brist, som tillfälligtvis vid teaterverksamheten
kunde komma att uppstå, skulle bildas en reservfond
till belopp af minst 500,000 kronor, torde få erkännas, att mot faran
af ett öfverskridande af teateranslaget blifvit beredd all den trygghet,
som rimligen kan fordras. Genom Stockholms stadsfullmägtiges beslut
att till teaterbyggnaden bevilja det betydande beloppet af 600,000
kronor har äfven blifvit uppfödd den andra af de utaf mig antydda
förutsättningarne för ett förnyadt beviljande från Riksdagens sida af
teateranslaget. Under erinran derjemte att konsortiets förslag är framstäldt
under förutsättning af det ordinarie teateranslagets beviljande,
så att i annat fall konsortiet är löst från sitt åtagande, hemställer jag
alltså, att Eders Kongl. Maj:t må af Riksdagen äska uppförande å ordinarie
stat under sjunde hufvudtiteln af ett anslag till Kongl. operan
till belopp af 60,000 kronor.

Då den nya teaterbyggnaden blifvit färdig och af konsortiet till
statsverket öfverlemnad, tillkommer det Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen
att besluta om sättet för uppehållande för framtiden af teaterverksamheten
å den nya scenen. Derest, såsom väl antagligt lärer
vara, nämnda verksamhet icke anses böra drifvas omedelbart för statsverkets
räkning, lärer, sedan teaterinstitutionens bestånd genom de

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

nya anordningarna blifvit tryggad, svårighet ej möta att finna en eller
flera personer villiga att, mot rättighet att, disponera öfver teaterns fasta
och lösa egendom samt öfriga tillgångar, öfvertaga uppehållandet af teaterverksamheten
på vilkor, som innebure full trygghet för verksamhetens
skötande på ett konsten värdigt sätt. För det fall att, efter den nym teaterns
fullbordande, men innan öfriga byggnadsarbeten hunnit afslutas, hinder
skulle möta att låta de nya formerna för teaterverksamheten tillämpas,
är emellertid teaterbyggnadskonsortiet, enligt hvad detsamma i skrifvelse
till mig af den 23 i denna månad förklarat, villigt att med de
tillgångar, som äro afsedda att för ändamålet användas, upprätthålla
teaterverksamheten å den nya teatern under en öfvergångstid, som
dock icke finge utsträckas längre än till utgången af det spelår, under
hvilket, byggnadsföretaget i sin helhet blefve fullbordadt.

Den nya teatern är afsedd att konstrueras med uteslutande hänsyn
till den lyriska konstartens fordringar och varder sålunda mindre
lämplig för uppförande af dramatiska stycken. Den dramatiska verksamheten
lärer derföre äfven framgent böra fortgå å den dramatiska
teatern under hufvudsakligen samma form som under nu löpande spelår.

Hvad beträffar öfvergångstiden, intill dess den nya teaterbyggnaden
varder färdig att för sitt ändamål begagnas, torde Eders Kongl.
Maj:t böra af Riksdagen äska bemyndigande att högst för tiden intill
slutet af det spelår, under hvilket den nya teaterbyggnaden varder färdig,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad för innevarande spelår är
medgifvet, upplåta de Kongl. t.eatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande
åt den eller dem, som kunna befinnas villiga att, utan att
statsverket derigenom betungas med några kostnader utöfver det för
Kongl. operan afsedda ordinarie anslag å 60,000 kronor, bedrifva teaterverksamhet
å sagda teatrar eller, hvad operan angår, å särskild! förhyrd
lokal på ett konsten värdigt sätt, med rättighet jemväl för Eders
Kongl. Maj:t att för detta ändamål disponera eller öfverlåta dispositionsrätten
till alla från teatrarne och deras fastigheter inflytande inkomster.
Att nyssnämnda anslag å 60,000 kronor beviljas att utgå redan under
öfvergångstiden, intill dess den nya teaterbyggnaden varder färdig, påkallas
med nödvändighet ej mindre deraf att, på sätt jag redan framhållit
vid underdånig anmälan den 7 December nästlidet år af Hofkapellmästaren
Nordqvists af mig förut i dag omförmälda framställning om
understöd med nyssnämnda belopp till operaverksamhetens uppehållande
under nästkommande spelår, operans kostym- och attributförråd måste
med betydlig kostnad förnyas och, på det operan må kunna fylla sin
uppgift, nya musikverk framföras, än äfven deraf att en väsentlig del
af de inkomster, som för innevarande spelår varit för operan att tillgå,

30 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

redan under det nästkommande bortfalla. I första rummet, är härvid att
märka, att hyresinkomsterna för lägenheter i operahuset, hvilka för
närvarande uppgå till ett sammanlagdt belopp af 34,700 kronor, skulle,
derest, såsom jag anser önskvärdt, arbetet å den nya teaterbyggnaden
komme att bedrifvas öfver hela tomten på en gång, redan nästa
spelår helt och hållet eller åtminstone till väsentligaste delen bortfalla,
men äfven, under förutsättning att den vestra delen af byggnaden till
en början lemnas qvarstående, betydligt nedgå. Härtill kommer äfven,
att hyresafgiften för dramatiska teatern, hvilken, uppgående till

15,000 kronor, för närvarande är anslagen såsom bidrag till operaverksamhetens
uppehållande, synes mig icke vidare böra för enahanda
ändamål disponeras. Oafsedt att, med afseende på nödvändigheten
äfven för denna teater att bekosta större nyanskaffningar af materiel,
en nedsättning af hyran torde böra ifrågakomma, har jag nemligen att
i fråga om användningen af det hyresbelopp, som för nämnda teater
må kunna betingas, göra eu af nödig omsorg för teaterpersonalens
fredande mot nöd å ålderdomen påkallad framställning, till hvilken jag
nedan återkommer.

En anordning, hvarigenom uppehållandet af teaterverksamheten å
de Kong!, teatrarne öfverlåtes åt enskilde, förutsätter med nödvändighet
anställandet af ett kronans ombud vid teatrarne för bevakande af
kronans rätt gent emot de särskilda teaterförvaltningarne och slitande
af möjligen mellan dessa uppkommande tvister. Jemlikt Eders Kongl.
Maj:ts förordnande den 25 Juni 1888 och bestämmelserna i de om
teatrarnes upplåtande upprättade kontrakt har jag för nu löpande
spelår antagit ett dylikt ombud, för hvilket instruktion utfärdats den
27 i nyssnämnda månad; och har för detta ombud anvisats ett arfvode
af 2,000 kronor att utgå af de medel, hvilka enligt sistlidne Riksdags
beslut få af Eders Kongl. Maj:t disponeras för teaterverksamhetens
uppehållande. Äfven under nyssnämnda öfvergångstid lärer, under förutsättning
af bifall till hvad jag beträffande uppehållandet af teaterverksamheten
under sagda tid föreslagit, enahanda anordning böra vidtagas.

Under erinran att det för de Kongl, teatrarnes pensionsinrättning
gällande reglemente i § 12 stadgar, att för rätt till pension erfordras:
för manlig delegare af aktörs- och chorstaten att hafva hunnit en
ålder af 50 år, för qvinlig delegare af nämnda stater att hafva uppnått
47 års ålder, för manlig delegare af balettstaten att hafva uppnå1t
40 och för qvinlig delegare af balettstaten att hafva fyllt 38 år,

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

har Styrelser) för de Kongl. teatrarnes pensionsinrättning i underdånig
skrifvelse af den 30 sistlidne Januari anfört, att de Kongl. teatrarnes
sujetter ansett dessa bestämmelser innebära ett löfte, att de, sedan de
blifvit gamle och uttjente, icke skulle utsättas för nöd och betryck. I
förtröstan härpå hade sujetterna år för år betalt för dem förhållandevis
betydliga afgifter till pensionsinrättningen. Pensionsinrättningens ställning
vore emellertid icke sådan, att de förväntningar och anspråk,
som på densamma stäldes, kunde förverkligas. Den summa, som enligt
gällande stat från pensionsionsinrätfningen årligen utginge, utgjorde
24,450 kronor, deraf till 16 pensionärer å aktörsstaten 16,200
kronor, till 17 pensionärer å balettstaten 4,200 kronor och till 12 pensionärer
å chorstaten 3,450 kronor, hvarförutom å tjenstemannastaten
funnes ett pensionsrum å 600 kronor. Jemlikt § 17 i reglementet utbetalades
dessutom från pensionsinrättningen i s. k. förtida pensioner
eller understöd till 4 särskilda personer ett årligt belopp af 1,350
kronor, hvadan den summa, som från pensionsinrättningen i pensioner
och understöd årligen utginge, bestege sig sammanlagdt till 25,800
kronor, deraf dock 900 kronor tillsvidare pensionsinrättningen besparades
på grund deraf att två till pension berättigade medlemmar af aktörsstaten
ännu qvarstode i tjenst, hvarförutom den å tjenstemannastaten
befintliga pension å 600 kronor, af anledning att någon pensionär å
denna stat för tillfället ej funnes, jemväl för närvarande inbesparades.

Enligt hvad en den underdåniga skrifvelsen vidfogad tablå utvisade,
funnes förutom dessa pensionärer ett högst betydligt antal delegare,
hvilka redan uppnått pensionsmässighet, men till följd af pensionsinrättningens
bristande tillgångar icke kunnat med pension förses,
utan måste afbida inträffande ledighet; utgörande detta antal:

inom aktörsstaten 11, berättigade till en årlig pension af tillsammans
12,600 kronor;

inom balettstaten 15, berättigade till en årlig pension af tillsammans
4,350 kronor;

inom chorstaten 11, berättigade till en årlig pension af tillsammans
3,300 kronor;

eller sålunda sammanlagdt 37 delegare, berättigade till ett årligt pensionsbelopp
af 20,250 kronor. Inom pensionsinrättningen funnes expektanter,
hvilka stått såsom sådana i tio år och derutöfver, ja, å balettstaten
funnes pensionsberättigade delegare, hvilka mer än sjutton år
förgäfves väntat på pension. En pensionsinrättning, der pensionsberättigade
delegare måste vänta i decennier på pensions erhållande,
uppfylde illa sitt ändamål. Omständigheterna vore här desto mera
ömmande, som, hvad särskildt beträffade de många expektanteima å

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

balett- och chorstaten, medlemmarne å dessa stater åtnjöte så ringa
aflöning, att det blefve för dem en omöjlighet att göra några besparingar
för ålderns dagar.

Styrelsen ansåge sig derföre böra vara betänkt på att söka utvägar
för pensioneringens utsträckning. Enligt utdrag af pensionsinrättningens
räkenskaper för år 1888 utgjorde nämnda år inrättningens
utgifter 27,705 kronor 55 öre, under det deremot inkomsterna, deri
inberäknade donerade medel till belopp af 1,390 kronor 54 öre, uppgingo
till 38,848 kronor 79 öre, hvadan och då ur räkenskapen afförts
uppdebiterade, men ännu icke upplupna delegareafgifter af från pensionsinrättningen
afgångne delegare med 2,031 kronor 33 öre, för
året uppstod ett öfverskott af 9,111 kronor 91 öre. Då härvid i
betraktande toges, dels att den pensionsinrättningens inkomstkälla,
som bestode i delegareafgifter, med all sannolikhet komme att under
de med de Kongl. teatrarne numera inträffade förändrade förhållanden
i ej oväsentlig mån förminskas, dels att penningräntan, som under en
lång följd af år varit i stadigt nedgående, tilläfventyrs komme att än
ytterligare falla, hvarigenom minskning å pensionsinrättningens vigtigaste
inkomsttitel uppstode, och dels att nyssnämnda årliga besparing
af 900 kronor icke kunde vara att särdeles lång tid påräkna, kunde,
enligt Styrelsens mening, med temlig visshet antagas, att för framtiden
pensionsinrättningens årsöfverskott icke skulle på långt när uppgå
till så stort belopp, nämnda öfverskott utgjort under år 1888, utan ansåge
Styrelsen det högsta belopp, som pensionsinrättningen, med iakttagande
af nödig försigtighet och varsamhet i afseende å pensionsinrättningens
framtida bestånd, kunde af egna medel anslå till pensioneringens
utsträckning, vara 3,000 kronor årligen. Då denna summa
ingalunda vore för ändamålet tillräcklig, hade Styrelsen ansett sig
böra hemställa, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle täckas för
målets vinnande anlita Riksdagens offervillighet. Det anslag, som
pensionsinrättningen för närvarande åtnjöte af statsmedel, utgjorde

3.000 kronor om året, hvilken summa Riksdagen den 8 Maj 1867 medgifvit
finge för framtiden å riksstaten uppföras att utgå såsom ersättning
till pensionsinrättningen för förlorade afgifter af kringresande
skådespelaretrupper med flere. Blefve nu detta anslag förhöjdt med

7.000 kronor, så skulle denna förhöjning jemte det belopp, pensionsinrättningen,
på sätt nyss blifvit omförmäldt, vore i tillfälle att af egna
medel använda för pensioneringens utsträckning, vara tillräckligt att
sätta pensionsinrättningen i stånd att åtminstone något så när uppfylla
de förväntningar och anspråk, som å densamma kunde med fog
ställas.

83

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Med afseende å livad sålunda blifvit anfördt har Styrelsen hemstält,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes till innevarande Riksdag aflåta
nådig proposition derom, att det anslag, som af statsmedel till pensionsinrättningen
utgår, måtte varda från sitt nuvarande belopp, 3,000 kronor,
förhöjdt till 10,000 kronor, samt att af den ifrågasatta förhöjningen
2,400 kronor måtte få användas till ökande af pensionsrummen
å aktörsstaten och 4,600 kronor till ökande af pensionsrummen å balettoch
chorstaten.

Lifligt behjertande behofvet åt en förbättring i pensionsförhållandena
för de Kongl. teatrarnes sujetter, anser jag mig likväl icke kunna
förorda Styrelsens för pensionsinrättningen underdåniga framställning
om förhöjning i det till inrättningen utgående ordinarie statsanslag.
Särskild! under nuvarande förhållanden, innan definitivt beslut om de
Kongl. teatrarnes framtida ställning blifvit fattadt, måste ett förslag i
dylikt syfte ega ringa utsigt till framgång. Med afseende å de af
Styrelsen. åberopade förhållanden torde likväl nödigt vara, att någon
åtgärd vidtages till pensionsinrättningens förstärkande. För sådant
ändamål synes mig den afkomst, som må komma att vid upplåtelse af
dramatiska teatern betingas, lämpligen böra disponeras. Denna åtkomst,
hvilken, på sätt jag redan omförmält, för närvarande är anslagen
såsom bidrag . till operaverksamhetens uppehållande, skulle, derest
Riksdagen beviljar det föreslagna anslaget å 60,000 kronor till Kongl.
operan, för denna konstanstalt kunna undvaras. Ifrågavarande afkomst
torde visserligen vid uppgörelsen om nytt aftal rörande upplåtelse
af dramatiska teatern komma att något nedgå under nuvarande beloppet,
15,000 kronor, men derest enahanda bidrag under- några år
framåt anvisas pensionsinrättningen, torde på denna väg eu icke oväsentlig
förstärkning af pensionsinrättningens fond kunna uppnås.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört och under förutsättning
att Stockholms stadsfullmägtiges den 18 i denna månad fattade
beslut om vissa åtaganden för Stockholms stad beträffande teaterbyggnadsföretaget
varder beståndande, derom underrättelse framdeles
torde få meddelas Riksdagens statsutskott, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen Bill.

till Biksd Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 5

34

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

l:o) att — jemte medgifvande ej mindre att nuvarande operahusets
hela tomt i qvarteret Norrström må af ofvan omförmälda teaterbyggnadskonsortium
disponeras för uppförande derstädes af en ny
teaterbyggnad, under vilkor att byggnaden uppföres enligt ritningar,
som af Eders Kongl. Maj:t fastställas, och enligt af Eders Kongl. Maj:t
godkänd plan för byggnadsarbetets bedrifvande; att konsortiet anskaffar
för teatern erforderlig materiel af dekorationer, attributer, maskineri,
belysning m. in. och öfrig inredning, med rätt för konsortiet att dervid
förfoga öfver Kongl. operans lösa egendom och tillhörigheter; samt
att, sedan byggnaden blifvit färdig, konsortiet till statsverket under
full eganderätt öfverlemnar densamma jemte nyssnämnda materiel och
inredning äfvensom tillhandahåller den i konsortiets skrift af den 28
sistlidne Februari omförmälda reservfond, dock att, derest Kongl. operans
verksamhet skulle komma att upphöra eller det ordinarie anslaget
till nämnda opera ej vidare varda af Riksdagen beviljådt, af statsverket
skall till Stockholms stad återgäldas det af staden till byggnadsarbetet
anvisade bidrag å 600,000 kronor äfvensom att, om teaterverksamheten
skulle upphöra, nyssnämnda reservfond eller den del deraf, som
då må finnas i behåll, skall öfverlemnas till Stockholms stadsfullmägtige
för att användas till det kulturändamål, Eders Kongl. Maj:t kan komma
att gilla; allt enligt bestämmelser och föreskrifter i kontrakt, som emellan
Eders Kongl. Maj:t och kronan samt konsortiet upprättas; än äfven
att Eders Kongl. Maj:t må ega att med Stockholms stad träffa aftal
om utbyte af mark vid operahustomten enligt de i Stockholms stadsfullmägtiges
underdåniga skrifvelse af den 18 innevarande månad omförmälda
grunder, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att medgifva den
utvidgning af Arsenalsgatan vid dess utmynnande i Gustaf Adolfs torg,
som är förenlig med den plan för teaterbyggnaden, hvilken af Eders
Kongl. Maj:t varder faststäld — å ordinarie stat under riksstatens
sjunde hufvudtitel uppföra ett anslag till Kongl. operan till belopp af

60,000 kronor;

2:o) att medgifva Eders Kongl. Maj:t rätt att högst för tiden intill
slutet af det spelår, under hvilket den nya teaterbyggnaden varder
färdig, upplåta de Kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande
åt den eller dem, som kunna befinnas villiga att, utan att
statsverket derigenom betungas med några kostnader utöfver det för
Kongl. operan afsedda anslag å 60,000 kronor, bedrifva teaterverksamhet
å sagda teatrar, eller, hvad operan angår, å särskildt förhyrd lokal,
på ett konsten värdigt sätt, med rättighet jemväl för Eders Kongl. Maj:t
att, med nedannämnda undantag, för detta ändamål disponera eller

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

öfverlåta dispositionsrätten till alla från teatrarne och deras fastigheter
inflytande inkomster; samt

3:o) att medgifva, att den afkomst, som under nyssnämnda tid
må komma att vid upplåtelse af dramatiska teatern betingas, må af
Eders Kongl. Maj:t disponeras till förstärkande af de Kongl. teatrarnes
pensionsinrättnings fond;

lärande tillgång till det för Kongl. operan föreslagna anslag å

60,000 kronor kunna beredas genom motsvarande minskning af det
belopp, 350,600 kronor, som enligt den nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof den 14 sistlidne Januari blifvit föreslaget
att anvisas till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.»

I hvad föredragande Departementschefen sålunda
anfört och hemstält förenade sig Statsrådets öfriga
närvarande medlemmar.

Sedan Hans Maj:t Konungen behagat tillkännagifva
sin afsigt att jemväl framgent för de Kongl.
teatrarne anvisa enahanda bidrag, som hittills till dem
utgått, eller 60,000 kronor för Kongl. operan och
7,385 kronor för dramatiska teatern, mot rätt att
å teatrarne disponera hittills vanligt antal platser,
täcktes Hans Maj:t Konungen gilla hvad Statsrådet i
ämnet yttrat och tillstyrkt samt förordna, att nådig
proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse
bilagan litt. B. till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
C. Blomstedt.

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

Bil. A.

Amorteringsplan.

10,000 serier, hvar serie ä 50 nummer — 500,000 obligationer (alltså nom. kronor 20 pr styck).

från 1890—1900 dragas 315

serier

å 50 obligation

er, som inlösas mec

kronor 30 stycket. Vinster c:a

kronor 1,355,000

it

1900—1905 „

250

a a

a tt a

„ 30

it it t)

„ 300,000

it

1905—1910 „

300

»

a it

it it ti

„ 30

it it „

„ 300,000

it

1910—1915 „

350

tt

a a

it a n

„ 31

it it a

„ 300,000

it

1915—1920 ,.

400

a n

*> tt tt

„ 32

it it it

„ 250,000

it

1920—1925 „

400

„

a a

tf it

„ 33

it it it

„ 250,000

1925—1930 .,

500

a

a a

a it a

34

it it a

,. 200,000

i t

1930—1935 „

800

tt

it it

tt tt tt

„ 35

it tt it

„ 200,000

t)

1935—1939 ,.

960

it

''t it

it it tt

36

t'' it

„ 160,000

it

1939—1943

1,600

it ti

tt a it

37

it it «?

„ 160,000

it

1943—1945

1,200

t»

it •>

a •*

37

„ ,, n

„ 80,000

it

1945—1946 „

800

■>

»

v a it

37

a it it

40,000

it

1946

500

i»

a t''

a it ti

,. 38

?’ ''t it

„ 20,000

it

1947

700

■>

a it

it tt a

„ 39

•t H t,

„ 20,000

t>

” rt_

925

a

tt it

a tt a

„ 40

V a it

„ 20,000

10,000

kronor

17,943,000

c: a

kronor 3,655,000

Dragning 1

Maj och

1 November

hvarje år från

den 1 Ma

1890.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.