8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, No 24.
N:o U.
Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående ändring
i vilkoren för ett åt Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag
från riksgäldskontoret beviljadt lån; gifven
Stockholms slott den 8 mars 1889.
Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag, vill Kongl. Maj:t, i anledning af en utaf styrelsen
för Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag gjord ansökning
om utsträckt tid för amortering af ett bolaget af Rikets Ständer
enligt underdånig skrifvelse den 7 september 1863 från riksgäldskontor!
beviljadt lån, härmed föreslå Riksdagen medgifva, att, sedan
af återstoden af berörda lån, utgörande vid 1889 års ingång 468,037
kronor 62 öre, ett belopp af 37 kronor 62 öre blifvit af bolaget till
riksgäldskontoret inbetaldt jemte ränta å sistnämnda belopp, efter fyra
procent för år räknadt, från samma års början, till dess inbetalningen
sker, återstoden af lånet 468,000 kronor må med ränta återbetalas på
det sätt, att bolaget å sagda återstod inom slutet af hvarje år från och
med det innevarande erlägger en annuitet af fem procent, hvaraf fyra
procent beräknas såsom ränta, och återstoden utgör kapitalafbetalning.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
E. von Krusenstjerna.
Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
9
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 8 mars 1889.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Elirensvärd,
Statsrråden: Herr Loven,
friherre von Otter,
von Krusenstjernå,
Wennerherg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
örbom,
i o
friherre Åkerhielm.
22:o.
Departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna anförde derefter:
»Uti underdånig skrifvelse den 7 september 1863 anmälde Rikets
Ständer att för byggandet af jernväg mellan Kristiantad och Hessleholms
station å södra stambanan.Rikets Ständer beviljat det för denna
jernväg^ anläggande bildade bolag ett mot två tredjedelar af den till
1,080,000 riksdaler beräknade kostnaden svarande lån att från riksgäld skontoret
utgå med 720,000 riksdaler, hvilket lån finge räntefritt innehafvas
under två år från den dag, hvarje särskild del deraf blifvit
Bill. till Riksd. Prof. 18S9. 1 Sami. 1 Afd. 14 Käft. 2
lÖ Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition tf:o 24.
lyftad, hvarefter å lånebeloppet, i den mån lyftning egt rum, skulle
inom hvarje kalenderårs slut inbetalas fem procent efter år räknad t,
hvaraf skulle, för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts, beräknas
fyra procent årlig ränta, och återstoden utgöra kapitalafbetalning. Och
genom nådigt bref den 11 september 1863 godkände Kongl. Maj:t de
af Rikets Ständer i afseende å detta låneunderstöds utbekommande och
användande samt dermed förenade vilkor, ;åligganden och rättigheter
meddelade beslut och stadganden.
Sedan Kristianstad—H.essleholms jernvägsaktiebolag fått lyfta
detta lån och derå åtnjutit stadgad räntefrihet, har bolaget genom erläggande
årligen af den stadgade annuiteten, 36,000 kronor, minskat
skulden, så att kapitalåterstoden å lånet vid 1889 års början utgjorde
468,037 kronor 62 öre.
Sedan Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag vid ordinarie
bolagsstämma den 6 juni 1888 lemnat bolagets styrelse i uppdrag att
vidtaga åtgärder för att på lämpligaste sätt få konverteradt så väl
nämnda statslån som ock ett Sölvesborg—Kristianstads jernvägsaktiebolag
från Kristianstads sparbank beviljadt lån, hvars förräntande och
amorterande Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag åtagit sig,
och å hvilket lån, ursprungligen å 60,000 kronor, vid innevarande års
början enligt uppgift återstår oguldet 46,477 kronor 5 öre, har styrelsen
för förstnämnda bolag uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift
anfört: att bolaget under flera år från början af sin verksamhet endast
kunnat gifva högst ringa utdelningar åt aktieegarne; att, ehuru sedermera
en betydlig förbättring härutinnan inträdt, en återgång likväl
å nyo låtit sig kännas; att orsakerna härtill vore att söka dels deri, att
den allmänna rörelsen under de senare åren minskats, och dels deri,
att flere jernvägar i närheten blifvit anlagda, de der fått öfvertaga eu
del af den trafik, som dessförinnan gått å Kristianstad—Hessleholms
jernväg; att dessa omständigheter föranledt bolaget att söka vidtaga
åtgärder, syftande derhän, att annuiteterna å omförmälda båda lån måtte
kunna förminskas; att en dylik förminskning i annuiteterna kunde åstadkommas
antingen derigenom, att utsträckt amorteringstid för statslånet
medgåfves, eller ock derigenom, att lånen inbetaltes på en gång och
ett obligationslån upptoges på fyratio års amortering, enär tiden fölen
sådan operation syntes styrelsen vara mycket lämplig med hänsigt
så väl dertill, att penningetillgången inom och utom landet för närvarande
vore riklig, som ock att räntefoten till följd deraf betydligt
fallit; att erhållandet af ett sådant lån torde vara satt utom allt tvifvel,
då bolagets ställning vore mycket god; att det ock torde vara med
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 24.
billighet öfverensstämmande, att den närvarande generationen af aktieegare
bereddes någon lindring vid det redan omnämnda förhållandet,
att någon utdelning af betydenhet under en lång tid icke kommit dem
till godo; att, enär bolaget emellertid vore bundet af de vilkor, som i
fråga om statslånets återbetalande blifvit stadgade, det icke vore för
bolaget möjligt att bereda sig de åsyftade fördelarne utan Eders Kongl.
Maj:ts nådiga tillstånd och Rikdagens medgifvande af en förändring af
samma vilkor; samt att bolaget redan berättigats att på en gång inbetala
ofvannämnda lån hos sparbanken i Kristianstad.
På sålunda anförda skäl och med åberopande jemväl deraf, att
enligt styrelsens för statens jernvägstrafik underdåniga berättelse för år
1887 Kristianstad—Hessleholms jernväg förskaffat staten samma år en
inkomst för anländ och afgången trafik af 2S9,910 kronor 32 öre och
således mera än hvarje annan enskild svensk bana, hvilket förhållande
äfven en längre följd af år egt rum, har bolagsstyrelsen å bolagets vägnar
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta framställning
derom, att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att det återstående
beloppet af statslånet, 468,037 kronor 62 öre, finge antingen
amorteras under en tid af ytterligare 40 år från detta års början
eller ock någon kort tid efter uppsägning från bolagets sida eller å viss
bestämd tid på en gång inbetalas till kapital och vid inbetalningen upplupen
ränta.
Fullmägtige i riksgäldskontoret, som lemnats tillfälle att i detta
ärende afgifva yttrande, hafva uti skrifvelse den 7 nästlidne februari,
jemte anmälan att bolagets för statslånet till riksgäldskontoret utfärdade
skuldförbindelse, daterad den 12 mars 1864, blifvit den 13 juni
1881 i bolagets jernväg intecknad med bästa förmånsrätt, tillika anfört,
att vid bedömandet af det första alternativet i ansökningen synnerligt
afseende borde fästas dervid, att de till riksgäldskontoret ingående
rånte- och kapitalbetalningar numera i riksstaten upptoges såsom afdragspost
å förslagsanslaget till annuiteter å statsskulden m. m. och således,
lika med den behållna inkomsten af statens jernvägstrafik, minskade
det belopp, som för statsskuldens förräntning och amortering måste
af skattemedel utgå. Det syntes alltså fullmägtige vara till gagn för
statsverket, om annuiteterna å ett från riksgäldskontoret utlemnadt lån,
för hvilket säkerheten vore betryggande och hvarå räntefoten ej vore
lägre än den, som vid statens upplåning kunde ernås, något utsträcktes
och derigenom under längre tid än ursprungligen varit afsedt beredde
lättnad i utgifterna för statsskulden. Då således i detta fall statens och
sökandebolagets fördel sammanfölle, ansåge sig fullmägtige böra för
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 24.
orda nådigt afseende å bolagets anhållan i fråga om amorteringstidens
utsträckning, hvilken lämpligast syntes höra verkställas på sådant sätt,
att bolaget på lånets nuvarande återstod, jemnad till 468,000 kronor,
efter inbetalning af 37 kronor 62 öre, från och med innevarande års
slut till riksgäldskontoret erlade en annuitet af fem procent, hvaraf
fyra procent ränta och återstoden kapitalafbetalning. Härigenom skulle
lånet amorteras på omkring fyratioett år, räknadt från och med innevarande
år, således på ungefärligen samma tid, bolaget i ansökningen
afsett, under det att lånet, med bibehållande af de nu gällande vilkoren,
komme att slutbetalas år 1907.
Beträffande bolagets alternativt gjorda framställning att till riksgäldskontoret
få på en gång återbetala lånet i dess helhet jemte ränta
till och med betalningsdagen, hafva fullmägtige yttrat, att äfven häremot
något hinder från riksgäldskontorets synpunkt icke mötte, förutsatt
att inbetalningen kunde ske utan ränteförlust för staten, d. v. s. å
tid, då medlen kunde användas till konvertering af något statens skuldbelopp,
löpande med samma ränta som ifrågavarande lån eller med högre
ränta än detta. Enär en sådan konvertering möjligen kunde under
närmaste framtid verkställas, men härvid åtskilliga, ännu ej fullt bestämbara
omständigheter måste ur riksgäldskontorets synpunkt tagas i
betraktande, syntes rätt till lånets återbetalning i dess helhet ej böra
bolaget tillerkännas annorledes än å tid, vare sig efter uppsägning eller
på förhand bestämd, som fullmägtige vid öfverenskommelse derom med
bolaget funne sig kunna utan förlust för staten medgifva.
Då fullmägtige i riksgäldskontoret sålunda ansett amorteringstidens
utsträckning—hvilken, enligt hvad mig meddelats, bolaget sjelf!
föredrager framför det andra af bolaget framstälda alternativet — i detta
fall vara till fördel för staten, anser jag mig häruti ega ett tillräckligt
skäl att förorda en dylik utsträckning, på det sätt fullmägtige föreslagit.
Till belysande af bolagets ekonomiska ställning och dess förmåga
att fullgöra sina förbindelser vill jag endast tillägga, att bolaget, enligt
ett vid ansökningen fogadt räkenskapssammandrag den 31 december
1887, egde, utöfver inbetaldt aktiekapital å 829,300 kronor, en reservfond
å 169,013 kronor 57 öre samt en besparingsfond af 31,449 kronor
26 öre.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte i anledning
af styrelsens för Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag ansökning
om utsträckt tid för ifrågavarande statslåns amortering föreslå Riksdagen
medgifva, att, sedan af återstoden af berörda lån, utgörande vid 1889
års ingång 468,037 kronor 62 öre, ett belopp af 37 kronor 62 öre blifvit af bo
-
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, No 24.
lägel till riksgäld skontoret inbetaldt jemte ränta å sistnämnda belopp efter
fyra procent, för år räknadt, från samma års början till dess inbetalningen
sker, återstoden af lånet 468,000 kronor må med ränta återbetalas
på det sätt, att bolaget å sagda återstod inom slutet af hvarje år från
och med det innevarande erlägger en annuitet af fem procent, hvaraf fyra
procent beräknas såsom ränta, och återstoden utgör kapitalafbetalning.
I händelse af Riksdagens bifall härtill lära fullmägtige i riksgäldskontoret
icke underlåta att tillse, att denna förändring i de hittills
stadgade lånevilkoren icke kommer att medföra någon rubbning i den
säkerhet, st aten för lånet eger genom den i bolagets jernväg meddelade
inteckning.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
yttrat och hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
gilla samt befalde att nådig proposition skulle till
Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan Litt. H till
detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
J. Meijer.