Kongl. Maj:ts nåd. prop. rita 1, om statsverket 1889.
KONGL. MAJ:TS
NÅDIGA
PROPOSITION
TILL
H i k 8 d a g e n
angående statsverkets tillstånd och behof;
Gifven Stockholms slott den 14 Januari 1889.
Jemlik! grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.
Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.
Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 12 innevarande månad*) lem nar närmare upplysning,
och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t,
att statsverkets inkomster för år 1890 upptagas sålunda:
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.
Bih. till Riksd. Prut. 1889. l;a Sami. l:a Afd.
1
2
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Ordinarie inkomster:
Grundskatt........................................................................... kronor 4,185,000: —
Kyrkotionde................ w 250,000:
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål...................... » 300,000:
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfan
teriet
........ ;) 51,000:
Trosspassevolansafgift....................................... ® 26,000:
Tillfälliga rotevakansafgifter................. » 68,000: —
Soldatvaka nsafgift............................................................... w 110,000:
Båtsmansvakansafgift ........................................................ » 305,000:
Arrendemedel...................................................................... B 2,700,000:
Mantalspenningar......................................................... » 665,000:
Bötesmedel........................ ” 240,000:
Kontrollstämpelmedel ........................................................ ® 25,000:
Fyr- och båkmedel ........................................................... )f 1,200,000:
Telegrafmedel..................................................................... ® 1,260,000:
Jernvägstrafik medel................................................-......... >} 6,500,000:
Skogsmedel ..................................-..................................... ” 2,000,000:
Extra uppbörd............................. " 100,000:
säger 19,985,000: —
Bevillningar:
Tullmedel ................................................................... kronor 36,000,000: —
Postmedel......................................-................................... 6,900,000:
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter » 350,000: —
Stämpelmedel ...............................................—.................... ''* 3,600,000:
Bränvinstillverkningsskatt ................................................ » 15,000,000:
Hvitbetssockertillverkningsafgift........................................ » 350,000:
Bevillning af fast egendom samt af inkomst ................ » 3,700,000: ■
säger 65,900,000: —_
summa kronor 85,885,000: —
Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande
månad:
att såsom tillgång vid förevarande statsreglering
Transport kronor 85,885,000: —
3
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o /, om statsverket 1889.
Transport kronor 85,885,000: —
å statsregleringen för år 1886 samt reservationer å
anslag till torrläggning af vattensjuka marker............ » 1,638,000: —
att såsom tillgång vid statsregleringen jemväl må
upptagas och beräknas af öfverskottet å 1888 års
statsreglering ...... » 3,944,000: —
samt att af riksbankens vinst för år 1888 må anvisas
för statsverkets behof till utbetalning vid den
tid under år 1890, som af Riksdagen bestämmes...... » 1,300,000: —
hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla
beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till............ kronor 92,767,000: —
Första hufvudtiteln,
innefattande anslagen till Kongl. hof- och slottsstaterna.
Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:
för Kongl. hofstaten .......... ........................................... kronor 1,214,900: —
» » slottsstaten .................................................... » 123,100: —
tillsammans kronor 1,338,000: —
Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.
Andra hufvudtiteln,
innefattande anslagen till justitiedepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,814,700
kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med det beslut, som innefattas i bilagda
statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 12 innevarande
månad*), föreslå Riksdagen beträffande
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra Hufvudtiteln”.
4
Kong1. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1889.
Fångvården:
[1.] att det såsom aflöning åt direktören vid förra straffängelset i
Varberg i gällande lönestat uppförda belopp, 3,300 kronor, inå derifrån
uteslutas och bestämda anslaget till fångars vård och underhåll följaktligen
minskas med motsvarande belopp;
[2.] att Riksdagen, med godkännande af de i omförmälda statsrådsprotokoll
angifna aflöningsförmåner för 1 vaktmästare, 1 förste konstapel
och 15 konstaplar vid läns- och kronofängelserna äfvensom vilkoren för
åtnjutande af de med nämnda befattningar förenade förmåner, måtte medgifva:
[3.] att bestämda anslaget till fångars vård och underhåll må ökas
med sammanlagda beloppet af de för nämnde betjente föreslagna löner
och tjenstgöringspenningar, 10,550 kronor; och
[4.] att förslagsanslaget till fångars vård och underhåll må minskas
med enahanda belopp, 10,550 kronor;
kommande, i händelse ofvan nämnda framställningar bifallas, det bestämda
anslaget, som nu utgör 490,800 kronor, att upptagas till 498,050
kronor, och förslagsanslaget, nu uppgående till 1,159,200 kronor, att utgöra
1,148,650 kronor;
[5.] att Riksdagen måtte medgifva, att den uti 1882 års faststälda aflöningsstat
för en del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna
förekommande benämning å 200 af de i staten upptagna befattningar:
»konstapel vid straffängelserna» må förändras till: »konstapel vid centralfängelse
eller tvångsarbetsanstalt».
Slutsumman af de å ordinarie stat till fångvården uppförda anslag
skulle enligt ofvan gjorda förslag komma att minskas med 3,300 kronor
eller från 1,784,500 kronor till 1,781,200 krono!’.
Öfriga ordinarie anslag:
[6.] I fråga om dessa har Kong!. Maj:t icke att föreslå någon annan
förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved m. m. höjes med 36 kronor från nuvarande
beloppet 64,112 kronor till 64,148 kronor.
Hufvudtitelns ordinarie anslag skulle enligt Kongl. Maj:ts förslag
minskas med 3,264 kronor och sålunda för år 1890
utgöra .................................................................................. kronor 3,811,436: —
5
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Extra anslag.
Under åberopande af de beslut, som innefattas i ofvan nämnda statsrådsprotokoll,
vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att dels bevilja såsom
extra anslag för år 1890:
[7.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och tre militäre ledamöter
........................................................................................ kronor 5,000: —
[8.] för nya lagberedningen............................................ » 40,000: —
[9.] till understöd åt förbättringskolonien vid Hall,
att användas till afbetalning å koloniens kapitalskuld
samt, i den mån Kongl. Maj:t, uppå framställning af Styrelsen
för Föreningen till minne af Konung Oscar I och
Drottning Josefina, kan finna skäligt medgifva, till gäldande
af ränta å samma skuld ............................................ » 15,000: —
[10.] dels ock medgifva, att besparingar å nya lagberedningens
anslag vid 1888 års slut till belopp af
5,686 kronor 50 öre må användas till ersättning för förskott,
som Statskontoret utbetalt till eu i statsrådsprotokollet
omnämnd komité,
samt, till ersättande af utaf Statskontoret förskotterade
belopp för utarbetande af statistisk utredning i
afseende å utvidgad politisk rösträtt äfvensom för afskrifters
anskaffande af vissa i statsrådsprotokollet angifna
domstolars intecknings- och öfriga småprotokoll,
å extra stat för år 1890 anvisa............................................ » 15,564: —
_tillsammans kronor 75,564: —
Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1889 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1889. ordinarie anslag 3,814,700 |
1890. — 3,811,436 |
— således minskning kr. 3,264 — således minskning kr. 194,436 |
— |
summa kronor 4,084,700 |
— 3,887,000 |
— således minskning kr. 197,700 |
— |
Tredje hufvudtiteln,
innefattande anslagen till utrikesdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i
gällande riksstat till årliga eller ständiga ufgifter anvisade 613,800
nu
6
Kongl. May.ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1889.
kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda
statsrådsprotokoll öfver utrikesdeparlementsärenden den 12 innevarande
månad*), föreslå,
att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå
emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras
användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:
Kabinettskassans utgifter:
[1.] departementschefen, Ministern för
utrikes ärendena................................................ kronor
[2.] utrikesdepartementet........................ »
[3.] ministerstaten .................................. »
[4.] militärattachéer ................................. »
[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter..................... M
24,000: —
27,495: —
345,000: —
8,400: —
45,955: — 450,850: —
Kousulskassans utgifter:
[6.] utrikesdepartementet ........................ kronor
[7.] konsulsstaten................................... »
[8.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter...................*........................................ »
10,00.0: —
130,370: —
19,630: — 160,000: —
summa kronor 610,850: —
Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:
[9.] svenska kyrkan i Paris .......... ....................... .... kronor 2,950: —
tillsammans kronor 613,800: —
Extra anslag.
Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 12 innevarande
månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:
[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater».... kronor 4,500: —
Vid jemförelse med 1889 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen
under denna hufvudtitel vara oförändrade.
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.
Kong}. Maj:ts nåd. prop. mo /, om statsverket 1889.
Fjerde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
1889 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant......................... kronor 18,375,350: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter....................................................................... » 817,000: —
ersättningar............................ »__693,400: —
tillsammans kronor 19,885,750: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 12 innevarande Januari*),
föreslå Riksdagen, beträffande
Indelta annans befälsaflöning:
[1.] att, vid bifall till de under anslaget till
»kavalleriet» gjorda framställningar, anslaget till indelta
arméns befälsaflöning, nu kronor 4,177,276: —
må med........................................ » 930,145: —
minskas till
kronor 3,247,131
Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid
indelta kavalleriet:
[2.] att, vid bifall till de under anslaget till
»kavalleriet» gjorda framställningar, låta nu ifrågavarande
anslag, kronor 4,000, från riksstaten utgå.
Indelta arméns och Yermlands fältjägarecorps’
vapenöfningar:
[3.] att anslaget till indelta arméns och Vermlands
fältjägarecorps’ vapenöfningar,
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde lintvudtiteln*’.
Kong!. Majsts nåd. prop. n:o T, om statsverket 1889.
nu.................................................. kronor 1,322,300: —
må, vid bifall till de under anslaget
till »kavalleriet» gjorda
framställningar, med ................. » 490,000: —
minskas till ............................... kronor 832,300: —
.Lifgardet till häst:
[4.] att, vid bifall till meranämnda under anslaget
till »kavalleriet» gjorda framställningar, låta anslaget
till Lifgardet till häst, nu kronor 146,345, från riksstaten
utgå.
Kronprinsens husarregemente:
[5.] att, vid bifall till de under anslaget till
»kavalleriet» gjorda framställningar, låta anslaget till
Kronprinsens husarregemente, nu kronor 186,985, från
riksstaten utgå.
Yermlands fältjägarecorps:
[6.] att, med uteslutande från Vermlands fältjägarecorps’
stat af den deri nu upptagna lön till en
mönsterskrifvare, 300 kronor, låta å staten uppföra
aflöning till en regeinentsintendent med 2,800 kronor,
samt sålunda höja anslaget, nu kronor 138,070, med kronor
till kronor 140,570.
Kavalleriet:
[7.] att, med godkännande af den i statsrådsprotokollet
framlagda plan till kavalleriets förändrade
organisation äfvensom af de uppgjorda förslagen till
stater för kavalleriets befälspersonal och vederlikar,
medgifva, att rote- och rusthållen vid indelta kavalleriet
må, i mån af nuvarande ryttares afgång, sättas_
Transport kronor
2,500
2,500
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor
på vakans mot erläggande, såsom vakansafgift, af ett
belopp, motsvarande de i lagen af den 5 Juni 1885
rustnings- och roteringstungan vid indelta kavalleriets
olika regementen och corpser åsätta värden,
och mot skyldighet för rust- och rotehållaren att vid
vakanssättningen utan ersättning till kronan aflemna
deri för numret Renande hästen äfvensom att under
öfvergångstiden vid förefallande behof underhålla en
kavallerihäst mot samma ersättning och på enahanda
vilkor, som för andre fodervärdar bestämmes;
att, till genomförande i den ordning, Kongl.
Maj:t förordnar, af kavalleriets nya organisation, anvisa,
utöfver inflytande vakansafgifter, ett ordinarie
reservationsanslag af................................................ »
med rätt för Kongl. Maj:t att jemväl af vakansafgifterna
till kommande år reservera hvad, som ej för
löpande utgifter tages i anspråk;
att, vid bifall härtill, omförmälda anslagsbelopp
må under titel »Kavalleriet, reservationsanslag» uppföras
i riksstaten näst efter anslaget till Vermlands
fältjägarecorps; samt
att vakanssättningen skall fortfara, så länge anslaget
anvisas och Kongl. Maj:t bibehålies vid rättigheten
att, för genomförande af kavalleriets nya organisation,
förfoga öfver inflytande vakansafgifter eller
ett deremot svarande belopp.
Fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oskar
Fredriksborg:
[8.] att anslaget till fästningsartilleribataljonen å
Vaxholm Oskar Fredriksborg, nu kronor 86,400, må
med.................................................
ökas till kronor 103,137;
att anslaget må för framtiden benämnas »Vaxholms
artillericorps»; samt
att de besparingar, som under 1890 kunna å de
för artillericorpsen afsedda medel beredas, må af
2,500:
2,940,250:
16,737:
Bih. till Rik$d. Prål. 18811. ha Samt. ha Afd.
Transport kronor 2,959,487:
10
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor
Kong]. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter.
Trängen:
[9.] att, med godkännande af i statsrådsprotokollet
angifna grunder för organisation af en trängbataljon
å Karlsborg jemte hvad som föreslagits beträffande
personalens aflöning, till genomförande af
den del af bataljonens organisation, som skall ega
rum under år 1890, anvisa 150,000 kronor;
att medgifva, att de besparingar, som under uppsåttningstiden
kunna å omförmälda, för den nya trängbataljonen
afsedda medel beredas, må af Kongl. Maj:t
disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande förenade
utgifter; samt
att dels låta ordet »reservationsanslag» utgå från
titeln å nuvarande anslag till trängen, dels ock, vid
bifall till hvad som föreslagits om uppsättande af en
andra trängbataljon, under samma anslagstitel såsom
reservationsanslag uppföra nyss omförmälda belopp
med......................................................................................
Värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning:
[10.] att anslaget till värfvade garnisonstrupper- ,
nas rekrytering och aflöning, nu kronor 893,732:
må, under förutsättning af bifall
till de under anslaget till »kavalleriet»
gjorda framställningar,
minskas med................................ ” 122,498:
till................................................... kronor 771,234: —
Transport kronor
2,959,487:
150,000:
3,109,487:
11
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n: 1, om statsverket 1889.
Transport kronor 3,109,487: —
Remontering och skoning m. in. för värfvade kavalleriets,
artilleriets, fortifikationstruppernas och
trängens hästar:
[11.] att, vid bifall till de under anslaget till
»kavalleriet» gjorda framställningar, minska anslaget
till remontering och skoning m. m. för värfvade
kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas och
trängens hästar, nu.................... kronor 143,792: —
med.................................................. » 79,745: —
till................. kronor 64,047: —
äfvensom, derest denna framställning godkännes,
från anslagets titel utesluta orden »värfvade kavalleriets».
Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas
och trängens exercis:
[12.] att anslaget till lega för hästar till artilleriets,
fortifikationstruppernas och trängens exercis,
nu kronor 66,700, må med............................................ » 2,520: —
höjas till kronor 69,220.
Fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets,
fortifikationstruppernas och trängens hästar:
[13.] att anslaget till fouragering af artilleriets,
värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas och
trängens hästar, nu....................... kronor 615,000: —
må, vid bifall till de under anslaget
till »kavalleriet» gjorda
framställningar, minskas med...... » 338,000: —
till..................................................... kronor 277,000: —
äfvensom att, derest detta förslag godkännes, ur
anslagets titel må utgå orden »värfvade kavalleriets».
Transport kronor 3,112,007: —
12
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor 3,112,007:
Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena:
[14.] att anslaget till mathållning för manskapet
vid garnisonsregementena, nu., kronor 1,132,000: —
må, vid bifall till de under anslaget
till »kavalleriet» gjorda
framställningar, minskas med.... »____180,000: —
till................................................. kronor 952,000: —
Gotlands nationalbeväring:
[15.] att anslaget till Gotlands nationalbeväring,
nu..................................................... kronor 201,997: —
må, vid bifall till den under anslaget
till »lega för hästar till
artilleriets, fortifikationstruppernas
och trängens exercis» gjorda
framställning, minskas med......... »___2,520: —
till.................................................... kronor 199,477: —
Aflöning till stamtrupp vid Blekinge bataljon:
[16.] att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet
omförmälda grunder för organisation af
en stamtrupp vid Blekinge bataljon jemte hvad deri
föreslagits beträffande personalens aflöning, bevilja
till stamtruppens uppsättning äfvensom underhållet
af densamma vid volontärskolan ett årligt anslag af » 99,000:
att, vid bifall härtill, detta anslagsbelopp jemte de
redan å bataljonens stat till volontärers aflöning uppförda
5,292 kronor 50 öre, sistnämnda belopp i den
mån det för ändamålet varder disponibelt, må få
under benämning: »aflöning till stamtrupp vid Blekinge
bataljon, reservationsanslag» uppföras under
fjerde hufvudtiteln näst efter anslaget till stamtrupp
vid Vesternorrlands bataljon; samt ________ _________________
Transport kronor 3,211,007:
13
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor 3,211,007: —
att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å anslaget uppkomma, må få af Kongl. Magt
disponeras för bestridande af uppsättnirigskostnader
och öfriga med organisationens genomförande förenade
utgifter.
Volontärskolor:
[17.] att, vid bifall till hvad i statsrådsprotokollet
under detta anslag föreslagits äfvensom till de under
anslaget till »kavalleriet» gjorda framställningar, minska
detta anslag, nu............................. kronor 285,000: —
med................................................. » 10,000: —
till.................................... kronor 275,000: —
Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens
departement:
[18.] att anslaget till försvarsverket till lands
i allmänhet, eller arméförvaltningens departement,
nu................................................. kronor 2,334,600: —
må, vid bifall till de under anslaget
till »kavalleriet» gjorda
framställningar äfvensom till
den i statsrådsprotokollet omnämnda,
af rusthållarne vid 2:dra
lifgrenadierregementet gjorda
ansökan om efterskänkande af
de från dem nu utgående bidrag
till regementets exercis
ammunition,
minskas med. ..... » 167,429: —
till................................................ kronor 2,167,171: —
Beklädnad och utredning m. in. för indelta infanteriet,
Yermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps:
[19.] att, derest förslaget om uppförande bland
statsverkets ordinarie inkomster af de från rusthållarne
Transport kronor 3,211,007:
14
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor 3,211,007: —
vid berustade infanteriet utgående afgifter till bekostande
af" nämnda infanteris beklädnads- och remtygspersedlar
äfvensom de under anslaget till »kavalleriet»
gjorda framställningar vinna Riksdagens godkännande,
anslaget till beklädnad och utredning m.
m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps
och Jemtlands hästjägarecorps, nu kronor 385,583,
må ökas med..................................................................... » 41,897: —
till 427,480 kronor; samt
att, vid bifall till förslaget om kavalleriets förändrade
organisation, anslaget för framtiden må benämnas
»Beklädnad och utredning m. m. för indelta
infanteriet och Vermlands fältjägarecorps».
Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-,
remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid
det berustade kavalleriet:
[20.] att, vid bifall till de under anslaget till »kavalleriet»
gjorda framställningar, låta anslaget till anskaffande
och underhåll af beklädnads-, bevärings-,
remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar
vid det berustade kavalleriet, nu kronor 205,000, från
riksstaten utgå.
Byggnader och sängkläder på mötesplatserna, m. m.:
[21.] att anslaget till byggnader och sängkläder
på mötesplatserna m. m., nu_______ kronor 165,000: —
må, vid bifall till de under anslaget
till »kavalleriet» gjorda framställningar,
minskas med.............. » 17,000: —
till..................................................... kronor 148,000: —
Salpeteruppköp:
[22.] att från 1890 års anslag till salpeteruppköp
må, under vilkor att anslaget icke öfverskrides,
Transport kronor 3,252,904: —
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1889.
15
„ Transport kronor 3,252,904: —
ytterligare i och för inköpet af Åkers krutbruk anvisas
en summa af 21,600 kronor.
Garnisonskoinmendering i Karlskrona:
[23.] att, vid bifall till de under anslaget till »aflöning
till stamtrupp vid Blekinge bataljon» gjorda
framställningar, dels anslaget till garnisonskommendering
i Karlskrona, kronor 99,000, må ur 1890 åi-s
riksstat utgå, dels ock de behållningar, som under
innevarande år kunna å sistnämnda anslag uppkomma,
användas till enahanda ändamål som blifvande reservationer
å anslaget till aflöning till stamtrupp
vid Blekinge bataljon.
Ålderstillägg:
[24.] att två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
må från fjerde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg
få tilläggas regementsintendenterne att utgå,
det första efter 5 och det andra efter 10 års väl
vitsordad tjenstgöring i befattningen.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
[25.] att detta anslag, som nu är upptaget till
kronor 4,313, må ökas med............................................ » 13: —
till 4,326 kronor.
Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen
förändring.
^Suinma kronor 3,252,917: —
Transport summa kronor 3,252,917: —
16
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport summa kronor 3,252,917:
Härifrån afgå:
genom
minskning i anslaget till indelta arméns be -
fälsaflöning............. - kronor
uteslutande af anslaget
till ersättning för störtade
eller skadade nummerhästar
vid indelta
kavalleriet....................... »
minskning af anslaget
till indelta arméns och
Vermlands fältjägarecorps’
vapenöfningar.... »
uteslutande af anslaget
till lifgardet till häst.... »
uteslutande af anslaget
till Kronprinsens husarregemente.
...................... »
minskning af anslaget
till värfvade garnisonstruppernas
rekrytering
och aflöning................... »
minskning af anslaget
till remontering och
skoning m. m. för värfvade
kavalleriets, artilleriets,
fortifikat.ionstruppernas
och trängens
hästar .............................. »
minskning af anslaget
till fouragering af artilleriets,
värfvade kavalleriets,
fortifikationstruppernas
och trängens
hästar .................... »
minskning af anslagettill
mathållning för manskapet
vid garnisonsregementena.
.................. »
930,145: —
4,000:
490,000:
146,345:
186,985:
122,498:
79,745: —
338,000: —
180,000:
Transport kronor 2,477,718: — kronor 3,252,917:
17
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1888.
Transport kronor 2,477,718: — kronor 3,252,917:
genom minskning af anslaget
till Gotlands nationalbeväring,
.........................
» minskning af anslaget
till volontärskolor.........
» minskning af anslaget
till försvarsverket till
lands i allmänhet eller
arméförvaltningens departement
.......................
» uteslutande af anslaget
till anskaffande och underhåll
af beklädnads-,
bevärings-, remtygssamt
häst- och sadelmunderingspersedlarvid
det berustade kavalleriet
» minskning af anslaget
till byggnader och sängkläder
på mötesplatserna
m. m.........................
» uteslutande af anslaget
till garnisonskommendering
i Karlskrona......
» 2,520: —
» 10,000: —
» 167,429: —
» 205,000: —
» 17,000: —
» 99,000: — » 2,978,667:
hvadan förhöjningen utgör ............................................ kronor 274,250:
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat.................................. » 19,885,750:
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 20,160,000:
Extra anslag.
Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 12 innevarande
Januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t vidare, att Riksdagen
må under denna hufvudtitel på extra stat anvisa:
Bill. till RiJcsd. Prof. 1889. l:a Sami. l:a Afd.
3
18
Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
[26.] för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de
värnpligtiges inskrifning och redovisning
m. m........................................................... |
kronor |
77,500: — |
||
[27.] |
till |
anskaffning af fältartillerimateriel—....... |
)) |
200,000: — |
ras/] |
» |
anskaffning af fästningsartillerimateriel |
)) |
200,000: — |
[29.] |
)) |
anskaffning af infanteriammunitions-vagnar......................................................... |
)) |
30,000: — |
[30.] |
)) |
förändring af arméns nuvarande gevär |
)) |
400,000: — |
[31.] |
» |
Karlsborgs fästningsbyggnad................... |
)) |
150,000: — |
1 32. | |
)) |
batteribyggnaderna å Rindö.................... |
)) |
20,000: — |
L33.J |
» |
anskaffning och komplettering af fält-ingeniörmateriel......................................... |
» |
44,000: — |
[34.] |
)) |
reseunderstöd åt officerare och inten-denturtjenstemän ....................................... |
)) |
9,000: — |
[35.] |
)) |
fortsättande af generalstabens topogra-fiska arbeten .............................................. |
» |
60,000: — |
[36.] |
)) |
skarpskytteväsendets och skjutskicklig-hetens befrämjande--................................ |
» |
45,000: — |
tillsammans |
kronor |
1,235,500: — |
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1889 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1889. 1890.
ordinarie anslag 19,885,750: — 20,160,000: — således ökning kronor 274,250: —
extra » 777,650: — 1,235,500: — » » » 457,850:
summa kronor 20,663,400: — 21,395,500: — således ökning kronor 732,100: —
Femte hufvudtiteln,
innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
nu gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:
19
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
kontant................................................................................ kronor 6,010,994: 25
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter........................................................................ » 75,905: —
ersättningar................................................................ » 26,404: —
tillsammans kronor 6,113,303: 25
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 12 i denna månad*), föreslå
beträffande:
Aflöning för flottans kårer och stater:
[1.] att det i nu gällande riksstat till aflöning
för flottans kårer och stater anvisade anslag å 1,379,734
kronor må förhöjas med det för år 1890 till förändrad
organisation af sjömanskåren erforderliga belopp ...... kronor 66,000: —
eller till 1,445,734 kronor;
[2.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta
rusthållsnummer i Blekinge län och Södra
Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af
1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas
bland tillgångarne till aflöning för flottans kårer och
stater må likasom föregående år för fyllande af behofvet.
under denna anslagstitel under år 1890 användas;
[3.
] att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor må
å extra stat för år 1890 anvisas att gemensamt med
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater
redovisas;
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna;
[4.] att de på reservationsanslaget till beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossekårerna framdeles uppkommande
besparingar må användas äfven till betäckande
af den brist, som, innan anslaget erhållit reservationsanslags
natur, å detsamma uppkommit;
Transport kronor 66,000: —
‘) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte lmfvudtiteln”.
20
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1889.
Transport kronor 66,000: —
Lindring i rustnings- och roteringshesvären:
[5.] att förslagsanslaget till lindring i rustningsoch
roteringshesvären för år 1890 nedsättes från
120,000 kronor till 100,000 kronor;
Anslagen till durclimarschkostnader samt till rese- och
traktamentspenningar:
[6.] att i riksstaten för år 1890 anslaget till
durchmarschkostnader må nedsättas med 4,000 kronor
eller från 26,000 kronor till 22,000 kronor, samt anslaget
till rese- och traktamentspenningar förhöjas
med ett denna nedsättning motsvarande belopp eller
från 19,000 kronor till 23,000 kronor;
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:
[7.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag må
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af
titeln fyr- och båkmedel beräknats eller till 1,200,000
kronor, och följaktligen anslaget, med inberäkning af
deri ingående friheter och ersättningar, utföras med
1,200,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter,
att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande
öfverskott fortfarande må såsom hittills
få användas för de med anslaget afsedda ändamål.
[8.] I afseende å öfriga under femte hufvudtiteln
i riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl.
Maj:t icke att föreslå annan förändring, än att till
jemnande af anslagens slutsumma anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. in. nedsättes med
3 kronor 25 öre eller från 46,965 kronor 25 öre till
46,962 kronor.
Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag
utgör således ..................................................................... 7» 66,000: —
hvarifrån böra afräknas nedsättningarne i anslagen:
Transport kronor 66,000: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
21
Transport kronor 66,000: —
till lindring i rustnings- och
roteringsbesvären ............................ kronor 20,000: —
och till skrifmaterialier och expenser,
ved m. rn. .......................... »____3: 25 » 20,003: 25
då anslagsförhöjningen utgör ......................................... kronor 45,996: 75
Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns
ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat................ » 6,113,303: 25
skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag uppgå till............................ kronor 6,159,300: —
Extra anslag.
Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1890
af löneregleringen för flottan ........................................ kronor 50,000: —
vill Kongl. Majt härmed föreslå, att Riksdagen måtte
bevilja till:
[9.] fortsättande af pansarbåten Götas byggnad » 945,000: 49
[10.] anskaffande af två 2:a klassens minbåtar.... » 210,000: —
[11.] artillerimateriel.................... » 200,000: —
.[12.] syftstationer vid Karlskrona ...... » 24,000: —
[13.] minväsendets utveckling .............................:.. » 10,182: 04
[14.] sjelfgående minor ........................... » 45,000: —
[15.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan » 1,860: —
äfvensom att Riksdagen ville:
[16.] dels medgifva, att den besparing å 14,416
kronor 48 öre, som uppkommit på anvisningen från
vakansafgifterna för åren 1884 och 1885 till iståndsättande
af skeppsholmsbron i Stockholm, måtte få
användas till ersättning åt Ingeniören C. Jehander
för utförda, i kontraktet med honom icke afsedda,
men nödvändiga arbeten vid jernvägsbyggnaden mellan
flottans varf i Karlskrona och Karlskrona—Vexiö jernväg,
dels ock för samma ändamål anvisa.................... » 13,957: 47
tillsammans kronor 1,500,000: —
22
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den linnes i 1889 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1889. 1890.
ordinarie anslag 6,113,303:25 6,159,300:— således ökning kronor 45,996:75
extra » 1,017,296:75 1,500,000:— » » » 482,703:25
summa kronor 7,130,600: — 7,659,300: — således ökning kronor 528,700: —
Sjette hufvudtiteln,
innefattande anslagen till civildepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken linnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant................. kronor 4,657,253: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter........................................................................ » 9,290: —
ersättningar............................................ » 10,206: —
tillsammans kronor 4,676,749: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 12 innevarande månad *), föreslå beträffande
-
Kommerskollegium:
A. Kommerskollegium.
[1.] att Riksdagen må dels, på det att Kongl.
Maj:t må komma i tillfälle att med samma belopp
som för innevarande år tilldela Kommerskollegiets
ledamöter samt dess i stat uppförde embets- och
tjensteman, med undantag af fyra kanslister, tillfällig
löneförbättring under år 1890, på extra stat för år
1890 anvisa 7,640 kronor;
dels ock medgifva, att intill slutet af år 1890, i
den mån sådant är erforderligt för bestridande af
‘) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.
23
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1889.
göromålen inom Kollegiet eller för beredande åt bemälde
embets- och tjensteman samt åt Kollegiets
vaktbetjening af samma atlöningsförmåner, som andra
med dem likstälde tjensteman och betjente åtnjuta,
af Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp,
som äro i Kommerskollegiets stat anvisade
ej mindre för en advokatfiskalstjenst, än äfven
för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar
inom Kollegiet, i afseende å hvilka indragning kan
ega rum eller förändring eljest vidtagas;
B. Patentbyrån.
[2.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna
för patent och för registrering af varumärken må
användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas
af tillämpning under år 1890 af förordningen
angående patent och lagen om skydd för varumärken;
Rikets ekonomiska kartverk:
[3.] att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk
uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1890 anvisa till
fortsättande af de ekonomisk-geografiska kartarbetena
i Norrbottens län 31,000 kronor och för de ekonomiska
kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000
kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom
medgifva, att möjligen uppstående behållningar å
båda anslagen må användas äfven till bestridande af
utgifter för det topografiska kartverket;
Landsstaterna i länen:
[4.] att, på det att Stensele länsmansdistrikt må
kunna delas i två distrikt och en särskild länsman
sålunda anställas inom Tärna kapellförsamling, af
-
24
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
löningsbelopp, som blifver tillgängligt till följd af
anbefald reglering af länsmansdistrikten i Vestmanlands
län, må användas till inrättande af en ny länsmanstjenst
inom Vesterbottens län;
[5.] samt att penningeanslaget under »landsstaterna
i länen» må höjas med det belopp, hvartill
afkastningen af fyra indragna boställen och en indragen
löningsjord är i stat beräknad, eller................ kronor
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget
till »landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,643,582 kronor till
2,646,992 kronor;
Landtforuksstyrelsen:
[6.] att Riksdagen må, med godkännande af det
i statsrådsprotokollet intagna förslaget till stat för
en landtbruksstyrelse äfvensom af de vilkor och förbehåll,
som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri
upptagna löneförmåner, medgifva att i riksstaten
under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till vägoch
vattenbyggnadsstaten uppföres under benämningen
»landtbruksstyrelsen» ett anslag af ................................
Glästgifvares friheter:
[7.] att, med bifall till enligt statsrådsprotokollet
ifrågasatta utbyten af ränteersättningar mot bestämda
årliga belopp, det under anslaget till »gästgifvares
friheter» i kolumnen »anvisning i kontant»
uppförda belopp, 7,172 kronor, höjes med ett till
3,675 kronor jemnadt belopp eller till 10,847 kronor
och deremot det å samma anslag i kolumnen
»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag,
ersättningar» uppförda belopp, 5,639 kronor,
minskas med i jemnt tal 3,975 kronor eller till 1,664
kronor;
3,410
29,300
Transport kronor
32,710
Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om, statsverket 1889.
Transport kronor
kommande i följd häraf anslaget till »gästgifvares
friheter» att minskas från 19,446 kronor till 19,146
kronor eller med 300 kronor.
Undervisningsanstalter för jordbruk ocli landtmanna
näringar:
[8.
] att Riksdagen, under förutsättning att behållna
afkastningen af den staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet
vid Ultuna anslagna fasta egendom
varder till statsverket redovisad, må
dels, med godkännande af det i statsrådsprotokollet
intagna förslaget till stat för nämnda landtbruksinstitut,
äfvensom af de vilkor och förbehåll,
som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna
löneförmåner, höja det å sjette hufvudtiteln
under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar» uppförda anslag till
Ultuna landtbruksinstitut från 20,000 kronor till
47,000 kronor eller med.................................................. »
dels ock medgifva
att besparingar, som å det i nämnda stat till
»institutets öfriga utgifter» uppförda belopp under
ett år uppkomma, må användas till bestridande af
utgifter under ett kommande år, samt
att Kongl. Maj:t må under en tid af fem år ega
att vidtaga de ändringar i aflöningsstaten, som för
genomförande af institutets förändrade organisation
kunna erfordras, med vilkor att hvarken faststälda
aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides;
kommande,
i händelse af bifall till hvad i afseende
å anslaget till Ultuna landtbruksinstitut föreslagits,
anslaget till »undervisninganstalter för jordbruk
och landmannanäringar (deraf ett förslagsanslag
å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor)»
att ökas från 190,400 kronor till 217,400 kronor.
Transport kronor
32,710
27,000
59,710
Bill. till Rilcsd. Prot. 1889. l:a Sami. l:a Afd.
26
Kongl. Maj:ts nåd. prop. «:o 7, om statsverket 1889.
Transport kronor
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
näringar:
[9.
] att Riksdagen må, med godkännande af de
enligt statsrådsprotokollet föreslagna förändringar i
afseende å dispositionen af anslaget till »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar», höja
nämnda anslag från nuvarande beloppet, 45,450 kronor,
till 60,000 kronor eller med.................................. »
Fiskerinäringens understöd:
[10.] att Riksdagen må, med godkännande af de
enligt statsrådsprotokollet föreslagna förändringar i
dispositionen af anslaget till »fiskerinäringens understöd»,
höja nämnda anslag från dess nuvarande belopp,
17,600 kronor, till 42,000 kronor eller med................ »
Skiften och afvittringar:
[IL] att Riksdagen må dels för år 1890 bevilja
förhöjning i styresmannens för storskiftesverket i
Kopparbergs län årsarfvode med 400 kronor; dels
medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af
tjensten under år 1890 för afvittringslandtmätare i
Yesterbottens och Norrbottens län samt de storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta
arfvode efter taxa, kunna komma att understiga 2,500
kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och
3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten
åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman
godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;
dels för år 1890 åt föredragandena af afvittringsärendena
i Vesterbottens och Norrbottens län
samt till skrifbiträde åt dem bevilja en tillökning af
400 kronor i det åt hvarje af dem anslagna belopp;
dels ock bevilja tillfällig förhöjning i styresmannens
Transport kronor
59,710: —
14,550: —
24,400: —
98,660: —
27
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:r 1, om statsverket 1889.
Transport kronor
för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode
för år 1890 med 200 kronor,
[12.] samt att, till bestridande af kostnaderna för
storskiftes- och afvittringsverken under år 1890, för
samma år utöfver ordinarie anslaget, 63,000 kronor,
på extra stat anvisas 72,000 kronor.
Hästafvelns förbättrande:
[13.] att det under reservationsanslaget till »hästafvelns
förbättrande» uppförda särskilda anslag till
prisbelöningar för hästar må höjas från 35,000 kronor
till 50,000 kronor eller med.................................... »
kommande i följd häraf anslaget till »hästafvelns
förbättrande» att i sin helhet höjas från 94,620 kronor
till 109,620 kronor.
Aflösning af Sclieldetullen:
[14.] att förslagsanslaget till »aflösning af Scheldetullen»,
26,500 kronor, må ur riksstaten uteslutas.
Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:
[15.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
detta anslag minskas från 117,873 kronor
till 117,531 kronor eller med 342 kronor.
Summa ökning kronor
Om till förestående ökning lägges de ordinarie
anslagens nuvarande slutsumma kronor 4,676,749: —
efter afdrag ej mindre af
de föreslagna ininskningarne
å anslagen till
gästgifvares friheter och
till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m., än
Transport kronor 4,676,749: — kronor
98,660: —
15,000: —
113,660: —
113,660: —
28
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor 4,676,749: — kronor 1 13,660: —
äfven af det numera obehöfliga
anslaget till aflösning
af Scheldetullen,
tillsammans ..................... » 27,142: —
således............................................................................... » 4,649,607: —
komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå
till.......................................................................... kronor 4,763,267: —
Extra anslag.
Förutom ofvan begärda extra anslag, nemligen:
under punkten 1, till tillfällig löneförbättring
för Kommerskollegium.................... kronor 7,640: —
under punkten 3, till fortsatt bearbetande
af rikets ekonomiska kartverk .......... » 76,000: —
under punkten 12, till fullföljande af storskiftes-
och afvittringsarbetena.........» 72,000: —
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
bevilja till:
[16.] handhafvande af kontroll å försäkringsan
stalterna.
....................... » 4,500: —
[17.] bestridande af kostnaderna för kartritning
vid grufkartekontoret........... » 2,500: —
[18.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser» » 15,000: —
[19.] anslag till uppehållande af en häradsskrif- •
varetjenst inom Jemtlands län................ » 2,500: —
[20.] aflöning in. m. åt särskild polisstyrka på
landet .................................... » 50,000: —
[21.] anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid Alnarps landtbruksinstitut
........ » 5,000: —
[22.] bidrag till bestridande af kostnaderna för
allmänna landtbruksmöten .................... » 5,000: —
Transport kronor 240,140: —
Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor
[23.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
för husdjur, redskap, maskiner
m. in............... .................................... »
[24.] bidrag till underhåll af sju kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnes
behof............... .................................... »
[25.] understöd åt frökontrollanstalter................ »
[26.] de geologiska undersökningarne................. »
[27.] anställande af en andre instruktör i husslöjd
och en elev......................................
[28.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i
Borås och till aflönande af en andre lä
-
rare vid samma skola.............................. »
[29.] beredande åt alster af svensk industri och
svenska näringar af afsättning i främmande
länder............. »
[30.] bergsskolorna i Filipstad och Falun......... »
[31.] anordnande af fabriksinspektion_________________ »
[32.] gäldande af kostnader i följd af länsmansboställets
Wähla N:o 3 deltagande i ett
sjösänkningsföretag...................... »
[33.] ersättning för åtskilliga utaf Statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter................. »
[34.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar................. »
[35.] understödjande af brobyggnader och mindre
hamnbyggnader samt upprensning af åar
och farleder........................ »
[36.] understödjande, medelst anslag utan åter -
betalningsskyldighet, af torrläggning utaf
sådana vattensjuka marker, som, utan
att kunna med fördel odlas, sprida frostskador
öfver omgifvande nejd................ »
Vidare anmärkes här:
[37.] att enligt 1886 års Riksdags beslut blifvit
för 1890 beviljade till understödjande,
Transport kronor
29
240,140: —
10,000: —
28,000: —
10,000: —
89,200: —
4,000: —
4,800: —
20,000: —
14,000: —
21,000: —
5,128: —
30,465: —
600,000: —
100,000: —
50,000: —
1,226,733:
30
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1889.
Transport kronor 1,226,733: —
medelst lån, af enskilda jernvägsardäggningar
1,000,000 kronor.
[38.] att till odlingslånefonden skola under år
1890 af Riksgäldskontor, i mån af behof,
öfverlemnas medel till så stort belopp,
som jemte de till fonden ingående
annuiteter å odlingslån karl erfordras
till fyllande af högst 1,000,000 kronor.
Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
att till utgående under år 1890
anvisa
å riksstatens sjette hufvudtitel:
[39.] till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens jern vägstrafik.............. » 550,000: —
deraf till fortsättande af Malmö stations
utvidgning 250,000 kronor
samt vidare:
[40.] till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens trafikerade jernvägar ett belopp
af 1,000,000 kronor*)
och
[41.] till fortsättning af arbetena å stambanan
norr om Sollefteå 4,000,000 kronor*).__
tillsammans kronor 1,776,733: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1889 års
riksstat upptagen, och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1889. 1890.
ordinarie anslag 4,676,749:— 4,763,267 |
— således ökning....kronor 86,518 — » » » 213,482 |
— |
summa kronor 6,240,000: — 6,540,000 |
— således ökning.... kronor 300,000 |
— |
'') Se vidare härnedan »statsverkspropositionen» pag. 55 och 60.
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
31
Sjunde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till finansdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant................................................................................ kronor 14,653,260: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde ....................''.................... » 6: —
ersättningar................................................................ » 5,234: —
tillsammans kronor 14,658,500: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda
statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande månad* *),
föreslå, beträffande
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
[1.] att Riksdagen må å staten för finansdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli för eu
bankinspektör uppföra lön 3,200 kronor och tjenstgöringspenningar
1,800 kronor med enahanda ålderstillägg,
som äro bestämda för kanslisekreterare, och
i sammanhang härmed förklara, att den nu tillförordnade
tjensteinnehafvaren, om han å befattningen
erhåller fullmakt, eger att i och för ålderstillägg få
räkna sig till godo den tid, han innehaft förordnande
att bestrida befattningen;
äfvensom att, för beredande af godtgörelse åt
amanuens och tillfälliga biträden å finansdepartementets
bankbyrå, höja det nu å departementets stat
uppförda anslag till amanuenser, vikariatsersättning,
renskrifning m. in., 9,000 kronor, med 2,000 kronor
till 11,000 kronor,
hvarigenom anslaget till departementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli skulle ökas med _____________________ kronor 7,000: —
eller från 62,400 kronor till 69,400 kronor.
Transport kronor 7,000: —
*) Se bil- till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.
32
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor
Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering:
[2.] att förslagsanslaget till kostnader för allmänna
bevillningens uttaxering, 75,000 kronor, höjes
till 140,000 kronor eller med ........................................ »
Postverket:
[3.] att Riksdagen, dels med beviljande af årliga
pensioner för förre eldaren och maskinisten Per Conrad
Landergren å 400 kronor, för förre matrosen
och långlotsen Daniel August Jansson å 300 kronor
samt för postföraren Alban Anderssons enka Carolina
Falk och postföraren Carl August Widmarks enka
Anna Stina Agulin å 100 kronor till hvardera, att
utgå så länge bemälda enkor lefva ogifta, äfvensom
af årliga understöd för postföraren Anderssons minderåriga
barn, sonen Albert Julius samt döttrarna
Olivia Maria och Anna Sofia å 50 kronor till hvardera,
att utgå till fylda femton år, med rätt för
samtliga dessa personer att uppbära de föreslagna
pensionerna och understöden från och med innevarande
år, dels och med godkännande af öfriga
enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden för
den 12 innevarande Januari tillstyrkta ändringar i
postverkets stater äfvensom af de bestämmelser, som
i fråga om upphörande af särskildt hushyresbidrag
till vissa postbetjente samt om postbetjentes pensionering
enligt samma protokoll föreslagits, måtte för
år 1890 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,
till 6,720,000 kronor, att utgå direkt af
postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle
ökas med.........................................................................—
Telegrafverket:
[4.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden till-_
Transport kronor
7,000: —
65,000: —
315,000: —
387,000: —
33
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1889.
Transport kronor
styrkta ändringar i telegrafverkets utgiftsstater, under
Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater
göra de jernkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, må såsom reservationsanslag, att
utgå direkte af telegrafmedlen, till telegrafverket för
år 1890 anvisa enahanda belopp, 1,260,000 kronor,
hvartill telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade,
samt tillika medgifva, att det öfverskott, som
kan å telegrafinkomsterna uppstå, må af Kongl. Maj:t
användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och
förbättring; blifvande härigenom anslagets slutsumma
i riksstaten ökad med-...................................-................. »
Tullverket:
[5.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna
förändringar i tullverkets stater, må bestämma
anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma
svarande belopp af 2,533,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; hvarvid
uppstår en ökning i anslagets nuvai’ande belopp af »
Skogsväsendet:
[6.] att Riksdagen — under förutsättning att, på
sätt i ofvan åberopade protokoll öfver finansärenden
angifvits, godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder
å ecklesiastika skogar och häradsallmänningar
kommer statsverket till godo, och att vissa,
jägmästarne nu tillkommande extra ersättningar upphöra
att utgå eller, der de utgöras af enskilde, indragas
till statsverket — må godkänna den i berörda
protokoll föreslagna stat för skogsförvaltningen i
orterna och de vilkor för den nya aflöningens åtnjutande,
hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts;
att Riksdagen härjemte må besluta, att de till
jägmästare anslagna boställen, hvilka Kongl. Maj:t
Transport kronor
387,000: —
60,000: —
80,000: —
527,000: —
Bill. till Riksd. Prat. 1889. l:a Sami. l:a Afd.
34
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1889.
Transport kronor
icke finner böra för ändamålet eller eljest för skogsväsendet
bibehållas, skola till statsverket indragas
den 14 Mars 1891, dock med iakttagande dels att
indelningshafvare må, om han så önskar, under sin
återstående tjenstetid och med fardagsrätt enligt §
62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion,
för sig eller sterbhus fortfarande såsom löneförmån
åtnjuta sitt boställe emot det afdrag å den kontanta
lönen, som efter uppskattning kan blifva bestämdt,
dels ock att staten, då den från vederbörande indelningshafvare
eller hans sterbhus öfvertager boställe,
efter värdering vid syn jemväl öfvertager sådana
å bostället befintliga, indelningshafvaren tillhöriga
åbyggnader, som vid synen anses vara för
bostället nyttiga;
att Riksdagen vidare må medgifva, att, derest
löneregleringen icke kan omedelbart i alla dess delar
genomföras, uppkommande behållningar å de nya aflöningarne
må af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande
af afiöningen för å gammal stat qvarstående
löntagare;
att för regleringens genomförande
dels det bestämda anslaget för skogsstaten höjes
med 34,915 kronor till 447,208 kronor;
dels för ålderstillägg åt skogsstaten uppföres ett
förslagsanslag å 84,400 kronor;
samt att anslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet höjes
med 172,685 kronor till 386,992 kronor;
så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna
uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten..... kr. 447,208: —
» statens skogs
skolor.
............. » 24,500: — kronor 471,708: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten .... » 84,400: —___
Transport kronor 556,108: — kronor
527,000:
527,000:
35
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor 556,108: — kronor
reservationsanslag:
till skogsinstitutet kr. 21,300: —
» enskilda skogs- a
undervisningen » 8,600: —
»> kronoskogarnes
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i
allmänhet........ » 386,992: — kronor 416,892: —
Summa kronor 973,000: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet skulle ökas med........................................ »
och föreslår Kong!. Maj:t i sammanhang härmed
Riksdagen att medgifva, att de medel, som influtit
eller hädanefter inflyta för försäljning jeralikt nådiga
brefvet den 18 Maj 1888 af åtskilliga kronoegendomar
och enligt samma nådiga bref skola inlevereras till
Riksgäldskontoret för att användas för inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark, må för sådant
ändamål af Kongl. Maj:t disponeras och följaktligen
på Kongl. Maj:ts reqvisition från Riksgäldskontoret
utbetalas.
Kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter:
[7.] att, under förutsättning att å staten för finansdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
varder uppförd aflöning för en bankinspektör samt
erforderliga medel anvisade för amanuens och tillfälliga
biträden åt honom, förslagsanslaget för kontrollen
vid enskilda banker och kreditanstalter å högst
12,000 k-ronor nedsättes med 3,000 kronor eller till
högst 9,000 kronor, deraf 4,000 kronor att användas
till arfvode för en assistent åt bankinspektören;_
Transport kronor
527,000: —
292,000: —
819,000: —
36
Kongl. Maj:t nåd. prap. n:o .1, om statsverket 1889.
Transport kronor 819,000: —
Ålderstillägg:
[8.] att förslagsanslaget till ålderstillägg, 30,800
kronor, höjes till 45,000 kronor eller med ................ » 14,200: —
Postafgift©© för tjenstebref och dylika försändelser:
[9.] att förslagsanslaget till postafgifter för tjenstebref
och dylika försändelser, 250,000 kronor, höjes
till 400,000 kronor eller med ...................................— » 150,000: —
Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon
förändring.__
Summa kronor 983,200: —
Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget
till kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter
............................................................................. »_3,000: —
hvadan förhöjningen utgör........................................ kronor 980,200: —
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat ................................ » 14,658,500: —
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till................................................. kronor 15,638,700: —
Extra anslag.
Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden den 12 innevarande Januari, att under denna
hufvudtitel må å extra stat beviljas till:
[10.] ersättning för af Statskontoret gjorda förskott kronor 118,270: —
[11.] genomförande af Öfverintendentsembetets nya
organisation............................................................................ >> • 500: —
[12.] ombyggnad af länsresidensets i Malmö vestra
flygel........................................................................................ » 18,000: —
Transport kronor 136,770:
Kongl. Maj:t$ nåd. pr ap. n:o 1, om statsverket 1889.
37
Transport kronor 136,770: —
[13.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af doinängöromålen hos länsstyrelserna................ » 45,000: —
[14.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag.
.......................... » 22,030: —
[15.] skogsodlingens befrämjande ............................... » 25,000: —
[16.] strömrensningar i gränselfvarne mot Finland » 27,500: —
[17.] anläggande af telefonledningar 750,000 kronor,
att utgå under fem år, hvaraf under år 1890 skulle
anvisas att utgå en femtedel eller.................................... » 150,000: —
tillsammans kronor 406,300: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1889 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
188S. 1889.
ordinarie anslag 14,658,500: — 15,638,700: —således ökning kronor 980,200: —
extra__»_536,500: — 406,300:— » minskning » 130,200: —
summa kronor 15,195,000: —■ 16,045,000: —således ökning kronor 850,000: —
Åttonde Hufvudtiteln,
innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken linnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant................................. _________________________________________________- kronor 10,693,678: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde......... |
............................... » |
253,190: — |
ersättningar_______________________________ |
............................... » |
525,341: — |
tillsammans kronor |
11,472,209: — |
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 12 innevarande månad*), föreslå
beträffande
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde Iiufvudtiteln.”
Kongl. Majits nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
38
Kleresistaten:
[L] att i följd af förändring till bestämdt belopp
af ersättningar för tionde, anslagen åt fattiga
prestenkor, anvisningen i kontant, nu 10,819 kronor,
må höjas med 9,813 kronor till 20,632 kronor samt
anslaget »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag: ersättningar», för närvarande beräknadt.
till 346,900 kronor, nedsättas med motsvarande belopp,
9,813 kronor, eller till 337,087 kronor, hvarvid
anslagsrubrikens slutsumma blifver oförändrad;
Universiteten:
[2.] att, enligt i statsrådsprotokollet närmare angifven
specifikation, förhöjning på ordinarie stat i de
till samlingar och inrättningar vid universitetet i
Upsala utgående anslag må beviljas med-------------------- kronor
[3.] att de belopp, som enligt i statsrådsprotokollet
angifna grunder erfordras för ålderstillägg åt
vaktbetjeningen vid universitetet i Upsala, må, sedan
dertill användts en å normallönerna besparad summa
af 250 kronor, utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag:
ålderstillägg;
[4.] att för ombildning af prosektorsbefattningen
i zootomi vid universitetet i Upsala till en extra
ordinarie professur i jemförande anatomi, med skyldighet
för innehafvaren att såsom prosektor tjenstgöra
vid zootomiska laboratoriet, må beviljas på ordinarie
stat........-................................................................... »
med rätt för extra ordinarie professorn, af hvilkens
aflöning 3,000 kronor böra utgå såsom lön och
1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, att erhålla
ålderstillägg enligt de för extra ordinarie professorer
i allmänhet bestämda grunder;
[5.] att till tre fasta docentstipendier vid universitetet
i Upsala, ett för hvardera af teologiska och__
Transport kronor
12,218:
1,000
13,218
39
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor
medicinska fakulteterna samt filosofiska fakultetens
humanistiska sektion, må på ordinarie stat beviljas ... »
[6.] att till årligt arfvode åt en amanuens vid
histologiska institutionen i Lund må beviljas............. »
[7.] att förhöjning af årsanslaget till materielen
för fysiologiska institutionen vid universitetet i Lund
må beviljas med................................................................ »
[8.] att för upprättande af en ordinarie professur
i geografi och statskunskap vid universitetet i Lund
må beviljas ......................................................................... »
deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor
såsom tjenstgöringspenningar;
[9.] att konservatorn vid zoologiska museet i
Lund och trädgårdsmästaren vid botaniska institutionen
derstädes må ega att efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring, räknadt från och med året näst
efter deras antagning till befattningarne, åtnjuta hvardera
ett ålderstillägg af 400 kronor, att utgå af åttonde
hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg;
[10.] att till tre fasta docentstipendier vid universitetet
i Lund, ett för hvardera af teologiska, juridiska
och medicinska fakulteterna, må på ordinarie
stat beviljas........ ............................................................. »
afseende punkterna 2—10 förhöjning af anvisningen
i kontant till universiteten från nuvarande
beloppet, 656,201 kronor, med 29,718 kronor eller
till 685,919 kronor;
Karolinska mediko-kir inpiska institutet:
[11.] att, under vilkor att det på allmänna indragningsstaten
anvisade anslag för en personlig
extra ordinarie professur i histologi vid institutet
upphör att utgå, må på ordinarie stat beviljas .......... »
deraf 3,000 kronor till arfvode åt eu prosektor,
» 1,000 » » aflöning » » preparator,
» 500 » » arfvode » » amanuens;
13,218= —
4,500: —
500: —
1,000: —
6,000: —
4,500: —
4,500: —
Transport kronor 34,218: —
40
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor 34,218
[12.] att till förändring af nuvarande extra ordinarie
professuren i rätts- och statsmedicin vid institutet
till en ordinarie professur i samma ämne må
beviljas................................................................................ 1,500
så att ordinarie professorns aflöningsförmåner
må blifva 6,000 kronor, deraf 4,500 kronor såsom lön
och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar;
[13.] att till tre i’örliga docentstipendier vid institutet,
deraf ett stipendium å 1,500 kronor och två
hvardera å 1,000 kronor, må på ordinarie stat beviljas
..............................................................................-..... M 3,500
[14. | att till årligt arfvode åt kanslerssekreteraren,
under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor, må
på institutets ordinarie stat beviljas............................. » 750
[15.] att förhöjning af institutets ordinarie anslag
till bibliotekarie, sekreterare och kamrerare må beviljas
med .......... ......................................................*........ M 500
afseende punkterna 11—15 förhöjning åt institutets
ordinarie anslag från nuvarande beloppet,
145,950 kronor, med 10,750 kronor eller till 156,700
kronor;
Allmänna läroverken:
[16.] att Riksdagen må medgifva, att enligt de
närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna lämpligt
föreskrifva, af reservationerna å anslagen till allmänna
läroverken må användas ett belopp af högst
15,000 kronor årligen till understöd åt enskilda läroverk
;
Folkundervisningen:
[17.] att, för lärares och lärarinnors vid folkskolelärareseminarierna
uppflyttning i högre lönegrad enligt
gällande bestämmelser, anslaget till samma semi-_____
Transport kronor 40,468
41
Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor
narier, hvilket för närvarande utgör 289,825 kronor,
må ökas till 297,025 kronor, eller med........................ »
[18.] att förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen
bland de i rikets nordligare trakter
bosatta finnar, nu 12,000 kronor, må höjas till 25,000
kronor, eller med .............................................................. »
[19.] att förslagsanslaget för bidrag till aflönande
af lärare i slöjd vid folkskolorna, nu 25,000 kronor,
må höjas till 75,000 kronor, eller med......................... »
De tekniska läroverken:
[20.] att till inrättande af ett särskild! lektorat
i husbyggnadskonst vid tekniska högskolan må beviljas
ett ordinarie anslag af_.......................................... »
deraf 1,700 kronor såsom lön och 800 kronor
såsom tjenstgöringspenningar;
[21.] att för upprättande vid tekniska skolan i
Stockholm af en särskild maskinyrkesskola må till
aflöningsförmåner åt föreståndare och lärare enligt
fördelning, som af Kongl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med i statsrådsprotokollet angifna
grunder godkännes, beviljas på ordinarie stat............ »
[22.] att till utvidgning, på sätt i statsrådsprotokollet
närmare förmäles, af undervisningen i tekniska
skolans i Stockholm nuvarande afdelningar må på
ordinarie stat beviljas ...................................................... »
deraf 1,750 kronor till tekniska afton- och söndagsskolan,
» 250 » till tekniska skolan för qvin
liga
lärjungar, och
» 250 » till byggnadsyrkesskolan;
[23.] att till anordnande vid tekniska skolan i
Stockholm af en undervisningskurs för utbildande af
teckningslärare må beviljas ett ordinarie anslag af_... »
[24.] att Riksdagen må medgifva, att till förhöjning
af arfvodet åt bibliotekarien vid tekniska skolan
Transport kronor
Bih. till Riksd. Prot 1889. l:a Sami. l:a Afd.
40,468: —
7,200: —
13,000: —
50,000: —
2,500: —
6,000: —
2,250: —
1,500: —
122,918: —
6
42
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor
i Stockholm må användas ett numera obehöfligt
predikantsarfvode å 300 kronor; samt
att till förhöjning af anslaget för underlärares
aflöning samt anslaget till inventariers inköp och
underhåll äfvensom för anordnande af kemiska laborationer,
allt vid tekniska skolan i Stockholm, må,
enligt i statsrådsprotokollet närmare angifven fördelning,
beviljas på ordinarie stat...................................... »
[25.] att för upprättande i Eskilstuna af en fackskola
för finare smides- och metallindustri må beviljas
ett ordinarie anslag af -......................................... »
afseende punkterna 20—25 förhöjning af de tekniska
läroverkens ordinarie anslag från nuvarande
beloppet, 370,400 kronor, med 21,650 kronor eller till
392,050 kronor.
Y eterinärimdervisningen:
[26.] att förhöjning af veterinärinstitutets i Stockholm
ordinarie anslag till diverse utgifter må beviljas
med ........................................................................... »
kommande härigenom anslagen till veterinärundervisningen,
nu 45,500 kronor, att uppgå till
50,500 kronor;
Y etenskapsakademien:
[27.] att Riksdagen må medgifva, att ett på akademiens
stat uppfördt anslag å 1,050 kronor till
akademiens fysiker i stället må användas såsom bidrag
till bestridande af den under akademiens inseende
stälda meteorologiska centralanstaltens årliga
utgifter för väderlekstelegram m. in.;
Lasaretts underhåll:
[28.] att, med uteslutande ur riksstaten af det
under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvis-_
Transport kronor
122,918: —
5,400: —
4,000: —
5,000: —
137,318: —
43
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor
ning, på förslag: ersättningar» uppförda anslag, 1,500
kronor, anvisningen i kontant må höjas från 40,803
kronor till 42,061 kronor, eller med jernnt................. »
deraf såsom indelningsersättning till Veckholms
kyrka och hospital samt hospitalssysslomannen 1,072
kronor 57 öre och till Veckholms församlings folkskoleväsende
185 kronor 22 öre;
kommande härigenom anslagstiteln i dess helhet
att minskas med 242 kronor;
J»
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks
utgifvande:
[29.] att detta anslag må höjas från nuvarande
beloppet, 24,000 kronor, till 30,000 kronor eller med »
Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:
[30.] att detta förslagsanslag, nu 22,763 kronor,
må höjas med..................................................................... »
till 23,156 kronor.
summa kronor 144,969: —
Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln
i riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl.
Maj:t icke att föreslå någon förändring.
Om från de sålunda föreslagna tillökningarne af -
drages en här ofvan ifrågasatt minskning af............... » 1,500: —
skulle förhöjningen utgöra ....................... kronor 143,469: —
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat.................................. » 11,472,209: —
skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag uppgå till ............................ kronor 11,615,678: —
137,318: —
1,258: —
6,000: —
393: —
44
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Extra anslag.
För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden
vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja, i
afseende å
Riksarkivet:
[31.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana
skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia,................................................................. kronor 3,000: —
[32.] till fullbordande af en tillbyggnad för riksarkivet
............................................................................. » 75,000: —
Kongl. biblioteket:
[33.] till inredning af en källare i biblioteksbyggnaden.
.................................................................................. » 11,850: —
Nationalmuseum:
[34.] till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar................. »
Lifrustkammaren:
[35.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna
in. in.................................................................... »
Domkapitlens expeditioner:
[36.] till löneförbättring åt tjenstemännen vid
dessa expeditioner........................................ »
Kyrkor:
[37.] till fortsättande af restaureringsarbetena å
Upsala domkyrka............ »
4,000: —
5,800: —
3,716:
70,000: —
Transport kronor 173,366: —
Kongl. Maj:ts nåd. -prof. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor
till fortsättande af restaureririgsarbetena å Skara
domkyrka.................................................................. ......,. »
[38.] till bidrag vid restaurering af Flöda församlings
gamla kyrka i Södermanlands län................. »
med vilkor att församlingen ansvarar för kyrkans
framtida underhåll;
Universiteten:
[39.] till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala
» » matematiska » » »
[40.] till lärare i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Upsala.................................
[41.] till fortsättande af arbetena för förändring
af Carolina-rediviva-byggnaden i Upsala .....................
[42.] Äfven föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att,
på det en laboratorstjenst i experimentel fysik och
en observatorsbefattning i astronomi vid universitetet
i Upsala må kunna med ordinarie innehafvare förses,
bevilja för hvardera befattningen 3,000 kronor årligen,
att utgå intill dess adjunktslöner blifva härför tillgängliga,
samt för ändamålet anvisa för år 1890.......
äfvensom
[43.] att, på det en extra ordinarie professur
inom juridiska fakulteten i Lund må kunna tillsättas,
bevilja ett anslag af 4,000 kronor årligen, att
utgå intill dess adjunktslöner blifva härför tillgängliga,
samt för ärjdamålet anvisa för år 1890_______________
1 enlighet med ofvannämnda protokoll öfver
ecklesiastikärenden föreslår Kongl. Maj:t vidare Riksdagen
att på extra stat bevilja
[44.] till det språkvetenskapliga seminariet i Lund
» » matematiska » » »
[45.] till anställande vid universitetet i Lund under
sex år af lärare i tyska, franska och engelska språken
enligt de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t
meddelas, 36,000 kronor, deraf att utgå under år 1890
))
»
))
))
))
))
))
))
»
Transport kronor
45
173,366: —
35,000: —
6,000: —
3,000: —
1,500: —
6,000: —
50,000: —
6,000: —
4,000: —
2,950: —
1,500: —
6,000: —
295,316: —
46
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor
[46.] till särskilt arfvode åt docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet
angifvet vilkor, ...................................................... »
[47.] såsom personligt lönetillägg för år 1890 åt
vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund
August Jakob Theodor Palm.......................................... »
[48.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund................................................... »
[49.] till fortsättande af arbetena å en byggnad
för botaniska institutionen vid Lunds universitet...... »
samt i afseende å
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
[50.] till arfvode åt en amanuens vid institutets
gynekologiska klinik.........................................................
[51.] till arfvode åt en amanuens vid institutets
kemiska laboratorium........................................................
[52..] till en pediatrisk klinik å Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn................................
till en pediatrisk poliklinik i Stockholm, under i
statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,.........................
[53.] till utförande af teckningar i vetenskapliga
ändamål vid institutet_______________________________________________________
»
»
»
»
))
Allmänna läroverken:
[54.] till löneförbättring åt lärarne vid dessa läroverk,
efter samma grunder som för innevarande år, »
[55.] till resestipendier åt lärare i främmande
lefvande språk.................................................................... »
[56.] till arfvoden åt extra lärare.......................... »
Högre lärarinneseminariet:
[57.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande
år,...............................................
295,316: —
2,000: —
500: —
1,500: —
18,000: —
900: —
900: —
1,800: —
2,800: —
1,500: —
336,975: —
6,000: —
40,000: —
4,000: —
Transport kronor 712,191:
47
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor
Pedagogierna:
[58.J till löneförbättring åt lärare vid de en- och
tvåklassiga pedagogierna, efter samma grunder som
för innevarande år,..........................................................
Folkundervisningen:
[59.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt
teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier, efter
samma grunder som för innevarande år,...................... »
[60.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag
af statsmedel,..................................................................... »
De tekniska läroverken:
[61.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och
till bestridande af kostnader för deras inspektion .... »
Medicinalstyrelsen med dithörande stater:
[62.] för tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare
..................................................................... „
[63.] till arfvode för granskning af hospitalens
räkenskaper ......................... »
[64.] till uppehållande i Stockholm af eu poliklinik
för tandsjukdomar................................................ »
Y eterinärnndervisningen:
[65.] till veterinärinstitutet i Stockholm ............. »
Transport kronor
712,191: —
8,750: —
33,300: —
15,000: —
35,000: —
20,000: —
1,200: —
4,000: —
5,000: —
834,441: —
48
Kong1. Majds nåd. prop. n:o i, om statsverket 1889.
Transport kronor
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
[66.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning
åt vaktbetjening................................................................ 8
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m.................-........................ 8
till utgifvande af planschverk öfver fornsaker
och andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum m. m. ................................................................- 8
Naturhistoriska riksmuseum:
[67.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af
andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter »
[68.] till vård, underhåll och förkofran af museets
etnografiska samling..........................-..................... 8
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
[69.] till uppehållande af undervisningen vid tre
läroanstalter för öfveråriga döfstumma........................ 8
[70.] till en blindskola i Vexiö ............................. »
[71.] till en handtverksskola i Kristinehamn för
blinda.................................................................................. 8
[72.] till tryckning af blindskrifter........................ »
till understöd åt blindlärareelever .............. »
Seraflmerlasarettet i Stockholm:
[73.] för lasarettets om- och tillbyggnad m. m. »
Hospitalsvården:
[74.] till fullbordande af byggnadsarbetena å
asylen vid Lunds hospital ........................—................ ”
834,441: —
4,000: —
3,200: —
2,000: —
2,000: —
4,000: —
49,200:’ —
11,000: —
9,400: —
2,500: —
1,200: —
135,000: —
310,750: —
Transport kronor 1,368,691: —
49
Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor 1,368,691: —
[75.] till uppförande af ett, hospital å Pitholmen
i närheten af Piteå 965,200 kronor, deraf att utgå
under år 1890.......................... » 120,000: —
[76.] till understöd åt det i Jerfsö socken inrättade
sjukhem för spetelske, under i statsrådsprotokollet
omförmäldt vilkor,........................................ » 14,000: _
Diverse anslag:
[77.] till svenska fornskriftsällskapet.................... » 2,000: —
[78.] till beredande af religionsvård åt svenske
sjömän in. fl. i utländska hamnar................................. » 10,000: —
[79.] till nordiska museet............. » 16,000: —
[80.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen och svenskt folklif».............. ....................... » 3,150: —
[81.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica»........................... » 4,000: _
[82.] till understöd för fortsatt utgifvande af
»Nordisk familjebok»......................................................... » 5,000: _
[83.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet
angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar,
som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,______ » 20,000: —
[84.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbeten
i södra och mellersta Sverige, underhåll och
tillsyn af vattenhöjdmätriingsstationer m. in. .............. » 12,700: —
[85.] till ersättning för af statskontoret förskottsvis
utbetalda belopp................................................ » 5,781: —
Summa kronor 1,581,322: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1889 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1890
föreslagen, utfaller sålunda:
1889: 1890:
ordinarie anslag 11,472,209: — 11,615,678: — således ökning kronor, 143,469: —
extra, » 1,374,391:— 1,581,322:— » » » 206,931: —
summa kronor 12,846,600:-— 13,197,000: — således ökning kronor 350,400: —
Bill. till Rihsd. Prof. 1889. lista Sami. l:a Afd. 7
50
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1889.
Nionde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
Pensionsstaten:
No gällande riksstat upptager för denna stat kontant 1,314,302 kronor;
föreslår Kongl. Maj:t beträffande anslagstitlarne:
Bidrag till folkskolelärares pensionering:
[1.] att, på det vederbörande pensionärer i folkskolelärarnes
pensionsinrättning, folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa samt lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa må kunna få pensionerna
kostnadsfritt sig tillsända, det såsom bidrag
till folkskolelärares pensionering beviljade anslag,
357,427 kronor, må höjas till 359,773 kronor, eller
med......................................-............-.........-........................ kronor 2,346:
samt att af nämnda anslag må användas dels
1,000 kronor såsom missräkningspenningar åt den vid
folkskolelärarnes pensionsinrättning anstälde kassör
och bokhållare dels 1,400 kronor till förhöjning af
pensionsinrättningens anslag för extra biträden, renskrifning
in. in.; samt
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier
in. in.:
[2.] att det såsom bidrag till pensionering af
enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
pedagogier, seminarier in. m. anvisade belopp, 68,816
kronor, må minskas med 65 kronor till 68,751 kronor.________
Transport kronor 2,346;
51
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport, kronor 2,346: —
Vadstena krigsmansluiskassa:
[3.] att anslaget till Vadstena krigsmanshuskassa,
244,025 kronor, måtte i riksstaten för år 1890 minskas
med värdet af de till kassan återgångna afgälderna
åt hemmanen Qfverby n:o 2 Ostergården och Ryckelsby,
i jemnt krontal utgörande 385 kronor, till 243,640
kronor.
Om från den under rubriken bidrag till folk-skolelärares pensionering föreslagna anslagsförhöjning, |
)) |
450: — |
kommer förhöjningen å pensionsstaten att varda________ så att staten, för närvarande upptagen till.................... |
kronor » |
1,896: — |
skulle komma att sluta på ett belopp af................... |
kronor |
1,316,198: — |
Allmänna indragningsstaten: |
||
För allmänna indragningsstaten är i nu gällande |
||
kontant.................................... ersättning för indragen indelning in. m., på förslag.... |
kronor » |
1,599,698: — |
tillsammans |
kronor |
1,606,098: — |
Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*);
[4.
] att underofficeren vid kronoarbetscorpsen Claes Adolf Emil Uggla
må från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från
underofficersbefattningen vid kronoarbetsstationen å Tjurkö, under sin återstående
lefnad å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af
600 kronor;
[5.] att afiidne Direktören vid kronohäktet-i Ystad Carl Erik Thorssons
minderåriga barn Erik Konrad, Anna Abrahamina, Signe Margot, Betty Hildur
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hnfvudtiteln”.
52
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket. 1889.
och Lilly Wilhelmina må uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande
af ett årligt understöd af 60 kronor hvardera, att utgå från och
med innevarande år intill dess de hvart för sig uppnått 18 år;
[6.] att Löjtnanten vid Svea artilleriregemente Herman Rudolf Liedholm
må från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked varder honom
beviljadt, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära
eu årlig pension af 1,000 kronor;
[7.] att Sergeanten vid Jemtlands fältjägarecorps Por Johan Wenzel Liljefelt
må från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked varder
honom beviljadt, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 510 kronor;
[8.] att läraren vid navigationsskolan i Vestervik Olof Offerinan må från
och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked Irån sin
lärarebefattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor;
[9.] att Kamereraren i landtbruksakademien Carl Selin må berättigas att
från och med år 1890 årligen under sin lifstid från allmänna indragningsstaten
uppbära 1,050 kronor;
[10.] att Häradsskrifvaren i Norra Roslags fögderi af Stockholms län
Gustaf Fredrik Tranéus må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han med pension från Civilstatens pensionsinrättning erhåller afsked
från häradsskrifvaretjensten, under sin återstående lifstid ä allmänna indragningsstaten
åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans
med pensionen från nämnda inrättning kommer att utgöra 2,000 kronor,
eller 800 kronor årligen;
[11.] att Landskcmtoristen i Vesterbottens län Georg Gustaf Lundmark
må från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från landskontoristtjensten
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor;
[12.] att Landskontoristen i Hallands län Anders Petter Hansson må från
och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från landskontoristtjensten
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillsammans
med det understöd från Civilstatens pensionsinrättning, hvartill han är berättigad,
kommer att uppgå till 700 kronor, eller 475 kronor årligen;
[13.] att Kommissionslandtmätaren i Elfsborgs län Otto Fredrik Beckmarck
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked
från tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillhopa med det understöd
från Civilstatens pensionsinrättning, hvartill han är berättigad, kommer att
uppgå till 1,350 kronor, eller 900 kronor årligen;
53
Kongl. Muj:ts nåd. prop. n:o I, om statsverket 1889.
[14.] att en hvar af nedannämnde vid storskiftes- och afvittringsverken
anstälde tjensteman må, dock med vilkor att rätt till pension såsom
kommissionslandtmätare ej må honom tillkomma, från och med månaden
näst efter den, hvarunder han, i följd deraf att hans befattning vid storskiftes-
eller afvittringsverket blifver öfverflödig, erhåller afsked från nämnda
verk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
årlig pension till följande belopp:
a) Storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län Edvin
Theofil Didrikson...................................................................... kronor 2,000: —
b) Afvittringslandtmätaren i Norrbottens län Claes Wilhelm
Holmström........................................................................_ » 2,000: —
och c) Afvittringslandtmätaren i sistnämnda län Magnus
Alsterlund...................... ........................................................... » 1,600: —
[15.] att distriktsingeniören vid statens jernvägsbyggnader, Majoren vid
väg- och vattenbyggnadscorpsen m. in. Herman Emanuel Lundboi’gs enka
Maria Wilhelmina Lundborg, född Löhinan, må, så länge hon förblifver enka,
från allmänna indragningstaten åtnjuta en årlig pension till belopp af 600
kronor att utgå från och med 1889 års ingång;
[16.] att Förste aktuarien i Statistiska Centralbyrån filosotie doktorn
John August Constantin Hellstenius’ enka Hilda Sofia Charlotta Hellstenius,
född Carlson, må, så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension till belopp af 400 kronor att utgå från och
med ingången af år 1889;
[17.] att materialvakten vid statens jernvägsbyggnader Carl M. Carlson
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från
anställning vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500 kronor;
[18.] att läraren i trädgårdsskötsel vid folkskolelärareseminariet i Linköping
Carl Johan Dahlberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked från nämnda befattning honom beviljas, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor;
[19.] att Mediko-filosofie kandidaten Johan Adolf Wilhelm Hägerstrand
må från och med 1889 års början under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor;
[20.] att Vaktmästaren vid Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg
Anders Alexander Andersson må från och med månaden näst efter den, i
hvilken han erhåller afsked från sin befattning, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta pension till belopp af 500 kronor årligen;
[21.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1890 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t
kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt
54
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1889.
sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst
men derifrån erhållit afsked före år 1867;
[22.] att följande tjensteman på Statskontorets gamla stat, nemligen
Bokhållaren Fredrik Torda samt Kammarskrifvarne Friherre Sten Gustaf Lodvig
af Wetterstedt och Johan Elias Enoch Montlian, må å allmänna indragningsstaten
öfverflyttas med rätt att derifrån årligen uppbära, Torén ett belopp
af 2,200 kronor samt Friherre af Wetterstedt och Montlian hvardera
ett belopp af 1,600 kronor, dock att, derest någondera af dem framdeles
skulle vinna befordran till annan tjenst å rikets stat, det å indragningsstaten
för honom uppförda anslag skall minskas med ett belopp, svarande
mot den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre
belopp, upphöra att utgå;
[23.J att förre Kamererare!) vid de Kongl. teatrarne Gustaf Fredrik Törner
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han frånträder anställning
vid Kongl.] operan, under sin återstående lifstid uppbära en årlig
pension från allmänna indragningsstaten af 2,000 kronor.
[24.] Vidare föreslår Kongl. Maj:t, att, för vinnande af jemn slutsumma
å de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, det kontanta anslaget till allmänna
indragningsstaten må höjas med 504 kronor eller från 1,599,698
kronor till 1,600,202 kronor, då med inberäkning af den under anslaget
ingående ersättning för indragen indelning m. m., hvilken ersättning hädanefter
bör på grund af pensionstagares med fleres afgång uppföras med
ett från 6,400 till 600 kronor minskadt belopp, an
-
slagets slutsumma blir....................................................... kronor 1,600,802: —
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten............ » 1,316,198: —
blir slutsumman af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag ......................................''......... kronor 2,917,000: —
Extra anslag.
I fråga om extra anslag under denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t,
[25.] att å extra stat för år 1890 må anvisas ett kreditiv af 1,375,000
kronor att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande vederlag för de till
statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i en
-
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889. 55
lighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående;
äfvensom
att hvad af de till pensioneringen under år 1889 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten
för år 1889 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1889. 1890.
ordinarie anslag 2,920,400 |
- 2,917,000 — 1,375,000 |
— således minskning kronor 3,400 — » ökning » 50,000 |
_ |
summa kronor 4,245,400 |
- 4,292,000 |
— således ökning kronor 46,600 |
— |
♦
De under
alltså:
de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1890 utgöra
T |
hufvudtiteln: |
Ordinarie 1,338,000 |
: Extra: |
Summa: 1,338,000 |
11 |
)) |
3,811,436 |
— 75,564 |
3,887,000 |
in |
)) |
613,800 |
— 4,500 |
— 618,300 |
IV |
)) |
20,160,000 |
— 1,235,500 |
— 21,395,500 |
v |
)) |
6,159,300 |
— 1,500,000 |
— 7,659,300 |
VI |
)) |
4,763,267 |
— 1,776,733 |
— 6,540,000 |
VII |
)) |
15,638,700 |
— 406,300 |
— 16,045,000 |
VIII |
)) |
11,615,678 |
— 1,581,322 |
— 13,197,000 |
IX |
)) |
2,917,000 |
— 1,375,000 |
— 4,292,000 |
summa kronor |
67,017,181 |
7,954,919 |
74,972,100 |
Derjemte föreslår Kongl. Maj:t, med åberopande
omförmälda protokoll öfver finansärenden den
innevarande Januari*), att Riksdagen må, utaf de
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar och till fortsättning
af arbetena å stambanan norr om Sollefteå, som
af
12
anslag
Transport kronor 74,972,100:
’) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.
56
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Transport kronor 74,972,100: —
Kongl. Maj:t i sammanhang med regleringen af utgifterna
under sjette hufvudtiteln föreslagit Riksdagen
att för nästkommande år bevilja, till utgående
under år 1890 utom hufvudtitlarne anvisa:
till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens redan trafikerade jernvägar kronor 500,000: —
och till fortsättning af arbetena å stambanan
norr om Sollefteå.............................kronor 1,500,000:* — - 2,000,000: —
De Riksgäldskontorets utgifter, hvilka Kongl. Maj:t
jemlikt nyssberörda protokoll, anser böra i riksstaten uppföras,
äro:
riksdags- och revisionskostnader samt af
löningar
m. m., förslagsvis,............ kronor 614,200: —
annuiteter å de fonderade statslånen samt rän*
tor å öfrig statsskuld kronor 12,200,620: —
efter afdrag af de till
Riksgäldskontor ingående
rånte- ochka
pjtalaf
betalningar » 2,47 4,520: —
förslagsvis,............................................ kronor 9,726,100: — 10,340,300: —
Derjemte bör i staten uppföras:
dels till betäckande af den i rikshufvudboken för år 1887 bok
-
förda brist i st.atsregleringen för samma år........... kronor 4,754,000: —
dels ock det belopp, som enligt 1888 års Riksdags
beslut bör för år 1890 afsättas till byggnadsfonden
för riksdags- och riksbankshus................................... » 250,000: .—
Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande
af nyss nämnda protokoll, att
afsätta för inlösen af skattefrälseräntor m. in------ kronor 100,000: —
samt att anvisa till förstärkande af statsverkets kassa
förlagsfond.
............................................................... »__350,600:
Summan af dessa belopp.................................. kronor 92,767,000: —
utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets disponibla tillgångar för år
1890 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:
0
Riksstat för å
Bill. till Rikud. Prof. 1889. l:a Sami. l:a Afd.
r 18 9 0.
58
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1889.
Riksstat
Kronor.
Tillgångar och inkomster:
OcLisponeradt öfverskott å 1886 ärs statsreglering och reservationer å
anslag till torrläggning af vattensjuka marker...........................—
Af öfverskottet ä 1888 års statsreglering................................................
Statsverkets inkomster:
ordinarie inkomster....................................................... 19,985,000;
bevillningar.................................................................... 65,900,000 j
1.638.000
3.944.000
85,885,000
Af riksbankens vinst för år 1888............................................................! 1,300,000
Summa kronor] 92,767,000
Korujl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om. statsverket 1889.
59
för år 189 0.
Utgifter:
hll betäckande af brist i 1887 ars statsreglering.
Utgifter för är 1890:
att utgå från Statskontoret:
II
III »>
IV >,
V
VI
VII
VIII ,,
IX
Utom hufvudtitlarne.
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
Summa. |
. 1,338,000 |
— |
1,338,000 |
. 3,811,436 |
75,564 |
3,887,000 |
613,800 |
4,500 |
618,300 |
. 20,160,000 |
1,235,500 |
21,395,500 |
6,159,300 |
1,500,000 |
7,659,300 |
4,763,267 |
1,776,733 |
6,540,000 |
15,638,700 |
406,300 |
16,045,000 |
11,615,678 |
1,581,322 |
13,197,000 |
2,917,000 |
1,375,000 |
4,292,000 |
— |
2,000,000 |
2,000,000 |
67,017,181 |
9,954,919 |
— |
att utgå från Riksgäldskontor et:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,
förslagsvis........................................................................ 614,200
annuiteter å de fonderade statslånen samt
räntor å öfrig statsskuld......................... 12,200,620
efter afdrag af de till Riksgäldskontoret
ingående rånte- och kapitalafbe
talningar
.................................................... 2,474,520
förslagsvis, ................................,............................... 9,726,100
Afsättning till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus..............
Afsättning till inlösen af skattefrälseräntor in. in.................................
Till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.....................
Kronor.
4,754,000
76,972,100 i
10,340,300
250.000 |
100.000
350,600
Summa kronor
92,767,000
60
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1889.
Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande Januari*),
att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1890 de
i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder _i afseende å
dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.
Utgifter utom riksstaten.
Beträffande slutligen de under sjette hufvudtiteln omförmälda, till utgående
under år 1890 äskade anslag dels till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar och dels till fortsättning af arbetena å stambanan norr
om Sollefteå, föreslår, jemlikt nyss nämnda statsrådsprotokoll*), Kongl. Maj:t, som,
enligt hvad här ofvan blifvit förmäldt, ansett af det förstnämnda anslaget,
1.000. 000 kronor, ett belopp af 500,000 kronor och af det senare anslaget,
4.000. 000 kronor, ett belopp af 1,500,000 kronor böra anvisas att utgå å riksstaten
utom hufvudtitlarne, att återstoden af nyssberörda två anslagsbelopp, nemligen
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar
500,000 kronor och till fortsättning af stambanan norr om Sollefteå 2,500,000
kronor, eller tillsammans 3,000,000 kronor, hvilka böra bestridas af upplånta
medel, må anvisas att utgå från Riksgäldskontoret.
Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och
ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
F. v. Essen.
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.
Stockholm 1889. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Bilag or
tin
Kong! Maj:ts
nådiga proposition
om statsverket år 1889.
Inkomstberäkningen.
Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.
Finansplanen.
Propositionens justering.
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
3
Inkomstberäkningen.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari 1889.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Herr Loven,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm.
Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen anhöll att
få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen vid nu instundande
riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar för de behof,
hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid Departementschefen,
efter att hafva anmält Statskontorets den 6 December nästlidet år afgifna berättelse
om statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta
protokoll bilagd under Litt. A, vidare yttrade:
Enligt hvad Statskontoret redan i skrifvelse den 28 Augusti sistlidet år
anmält, är af öfverskottet å 1886 års statsreglering ännu odisponeradt ett belopp
af 1,530,505 kronor 31 öre. Rörande förhållandet med denna återstod torde
det tillåtas mig anföra följande.
1886 års
statsreglering
m. m.
4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Vid uppgörandet af statsregleringen för år 1889 förelåg från 1886 och föregående
årens statsregleringar ett öfverskott af 4,718,191 kronor. Som emellertid
till följd af den jemlikt nådigt bref den 13 Juli 1887 medgifna nedsättning med
tio procent i en del af 1886 års till statsverket ingående arrenden jemte den enligt
nådigt bref den 11 påföljande November föreskrifna eftergift i desåkallade
skilnadsarrendena, en mot dessa nedsättningar svarande afkortning å 1886 års
arrendeafgifter måste komma att ega rum i 1887 års rikshufvudbok, undantogs från
disposition vid statsregleringen för år 1889 af 1886 års öfverskott ett belopp af
250,207 kronor 32 öre, motsvarande afkortningarnes till 250,000 kronor beräknade
men, för vinnande af jemn slutsumma å det till disposition föreslagna öfverskottet,
till nyssnämnda siffra jemkade belopp.
Vidare får jag i minnet återkalla, hurusom dåvarande Chefen för Finansdepartementet,
då han den 25 April 1887 vid uppgörande af statsregleringen för
år 1888 yttrade sig angående 1886 års statsreglering, fäste uppmärksamheten
derå, att hela öfverskottet för sistnämnda år icke kunde tagas i anspråk för en
blifvande statsreglering. I nämnda öfverskott inginge nemligen den debiterade
tillverkningsskatten för bränvin, som qvarliggande å nederlag icke blifvit till disposition
anmäldt och för hvilket skatten följaktligen icke i verkligheten influtit.
Beloppet af tillverkadt bränvin, som icke åtgått för inhemsk förbrukning, hade från
år 1883, sedan hvilken tid icke någon nämnvärd utförsel egt rum, betydligt ökats»
så att statsverkets fordran för ogulden tillverkningsskatt vid slutet af år 1886
utgjorde ej mindre än 3,944,368 kronor 9 öre, som inginge bland statsverkets
bokförda tillgångar. Att skatten för allt inom landet tillverkadt bränvin genast
efter tillverkningen debiterades såsom en statsverkets fordran, för hvilken valuta
komme att inflyta endast i den mån, som bränvinet, enligt hvad med största
delen naturligtvis ock inträffat, från nederlag uttoges för disposition inom landet,
medförde emellertid den olägenhet, att, i händelse en del bränvin ej blefve förbrukadt
inom landet utan komme att exporteras, skatten, hvilken upptagits i räkenskapen
såsom en tillgång, affördes och således aldrig komme att inflyta i statens
kassor; och då det vore att förvänta, att marknad utom landet måste sökas
för den ständigt växande myckenhet bränvin, hvarmed tillverkningen öfverstege
förbrukningen, måste staten hålla sig beredd på ett sådant afdrag i sina
beräknade tillgångar. Departementschefen antydde derföre lämpligheten att vid
disposition af öfverskotten för år 1886 tillse, det afkortning af den genom flerårig
debitering uppkomna tillgången finge fördelas på mer än ett år och icke
ensamt drabba 1887 års bokslut.
I skrifvelse den 21 April 1887 hade Departementschefen erinrat Statskontoret
derom, att det dittills begagnade sättet för bokföring af bränvinstillverkningsskatten
i statens räkenskaper kunde af nyss antydda anledning blifva vilseledande
vid beräkningen af statens tillgångar, samt fästat uppmärksamheten
på vigten för framtiden af en förändrad anordning af bokföringen, så att ifråga
-
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 5
varande skatt icke i räkenskaperna förekomme såsom en statsinkomst med större
belopp, än hvarmed den verkligen inflöte.
Statskontoret, som enligt nådiga brefven den 8 Februari och den 5 Juli
1884 undfått bemyndiganden att i afseende å länens räkenskaper meddela erforderliga
föreskrifter, uttalade i dess under den 6 December 1887 afgifna berättelse
angående statsverkets inkomster och förvaltning, att öfvergången till det förändrade
bokföringssättet borde ske redan i rikshufvud boken för år 1887, dervid det förut
uppgifna beloppet af debiterad tillverkningsskatt för bränvin å nederlag, 3,944,368
kronor 9 öre, borde afkortas å nämnda års inkomst af bränvinstillverkningsskatten.
I afseende å detta belopp erinrade Statskontoret, att nämnda fordran för bränvinstillverkningsskatt
uppkommit med 2,664,070 kronor 10 öre redan före år 1886 och
således ingått i de under 1888 och föregående årens riksstater disponerade öfverskott
å 1885 och föregående årens statsregleringar och med återstoden, 1,280,297
kronor 99 öre, under år 1886.
Detta sistnämnda belopp inginge således, enligt hvad Departementschefen
vid föredragning den 12 Januari 1888 af statsregleringen för år 1889 erinrade,
i den beräknade behållningen å 1886 och föregående årens statsreglering, och
borde alltså denna behållning ej för en blifvande statsreglering disponeras till
större belopp, än som efter afdrag af den under år 1886 debiterade men vid
årets slut %guldna bränvinstillverkningsskatten, 1,280,297 kronor 99 öre, återstode.
I fråga om Statskontorets uttalade afsigt ''att i 1887 års rikshufvudbok å
nämnda års inkomst af bränvinstillverkningsskatt afkorta det belopp, hvartill
statsverkets före år 1887 uppkomna fordran för ogulden tillverkningsskatt uppginge
eller 3,944,368 kronor 9 öre, anförde vid nyssberörda tillfälle Departementschefen,
att, då, enligt den af Departementschefen förut lemnade redogörelse för
det sannolika resultatet af samma års statsreglering, inkomster och utgifter ansåges
komma att ungefärligen uppväga hvarandra, den nämnda afkortningen, om
den utan vidare verkstäldes i 1887 års räkenskaper, således skulle komma att
deruti tillskapa en brist till ungefär motsvarande belopp, ehuru afkortningen föranledts
af förhållanden, som rörde en föregående tid. Till förekommande af ett
sådant vilseledande bokslut. ansåg Departementschefen någon särskild åtgärd böra
vidtagas.; Hvad anginge den del af omförmälda fordran, hvilken uppkommit under
år 1886, hade Departementschefen, såsom nyss blifvit nämndt, redan vid beräkningen
af samma års öfverskott frånräknat beloppet deraf med 1,280,297 kronor
99 öre, som således vore att påräkna för det nu ifrågavarande ändamålet. Beträffande
det återstående beloppet, 2,664,070 kronor 10 öre, hade Statskontoret
anmärkt, att detsamma, som uppkommit före år 1886, ingått i de enligt 1888
och föregående årens riksstater disponerade öfverskott å 1885 och föregående
årens statsregleringar. Å riksstaterna för åren 1884—1888 vore emellertid till
förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond anvisade 3,165,264 kronor, i hvilket
belopp förenämnda 2,664,070 kronor 10 öre skäligen kunde anses hafva ingått.
6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Med afseende härå och på i öfrigt anförda skäl ansåg Departementschefen, att
till betäckande af den brist i 1887 års inkomst af bränvinstillverkningsskatt,
som genom afkortning derå af sistnämnda summa föranleddes, ett motsvarande
belopp borde omföras från kassaförlagsfonden.
I öfverensstämmelse med de af Chefen för Finansdepartementet sålunda
uttalade åsigter föreslog Eders Kongl. Maj:t i den till 1888 års Riksdag aflåtna
nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof Riksdagen att medgifva,
att till ersättande af den afkortning å statsverkets inkomst af bränvinstillverkningsskatt
för år 1887, som uppkomme genom uteslutande af redan bokförd
fordran från föregående år för ogulden dylik skatt, finge omföras:
från behållningen från år 1886............................................ kronor 1,280,297:9 9.
motsvarande det belopp, hvartill sådana fordringar under
nämnda år tillkommit,
och från statsverkets kassaförlagsfond ............................ „ 2,664,070: io.
eller det belopp, hvartill de före år 1886 tillkomna fordrin
garne
af ifrågavarande slag uppginge. _
Tillsammans kronor 3,944,368: o9.
Detta Eders Kongl. Maj:ts förslag vann emellertid icke Riksdagens godkännande.
*
Under erinran att, sedan samma förslag för Riksdagen framlagts, Riksdagen
beslutat dels att höja bränvinstillverkningsskatten från 40 öre till 50 öre för
hvarje liter bränvin af normalstyrka dels ock att dittills gällande skatt af 40 öre
litern finge erläggas ej mindre för det bränvin, som vid den tid, då den förhöjda
afgiften trädde i kraft, redan vore disponerad!, än äfven, så vida betalning erlades
före den 1 Oktober 1888, för det bränvin, som vid den tid, då den förhöjda
tillverkningsafgiften trädde i kraft, obeskattadt qvarlåge å brännerinederlag eller
allmänt bränvinsnederlag, anförde nemligen Riksdagen i underdånig skrifvelse den
15 Maj 1888, att af anförda förhållande antagligen måste blifva en följd, att
egare af bränvin, som vid tiden för Riksdagens berörda beslut obeskattadt qvarlegat
å nederlag, för att undvika att erlägga skatt efter den högre skattesatsen,
före den 1 Oktober nästlidet år komme att uttaga bränvinet och för detsamma
skatta, eller, med andra ord, att statsverkets ifrågavarande fordran för ogulden
tillverkningsskatt, mot hvad förut skäligen kunnat antagas, komme att åtminstone
till största delen inflyta,
Vid sådant förhållande ansåg Riksdagen det visserligen kunna sättas i
fråga att öka det belopp af öfverskott å statsregleringarne för 1886 och föregående
år, som Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att vid statsregleringen
för år 1889 använda, med de 1,280,297 kronor 99 öre, som vid samma öfverskotts
beräkning afdragits, men, då nödig varsamhet ansågs påkalla bifall till
Eders Kongl. Maj:ts berörda förslag, och enär, om beloppet lemnades utan af
-
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7
seende vid då förestående statsreglering, detta ej medförde annan verkan, än att
detsamma komme att stå till en blifvande Riksdags disposition, hvilket syntes
så mycket lämpligare, som öfverskott å 1887 års statsreglering antagligen ej
blefve att tillgå, hade Riksdagen ej ansett sig böra afvika från Eders Kongl.
Maj:ts förslag beträffande ifrågavarande öfverskotts beräkning och användande.
Hvad åter anginge Eders Kongl. Maj:ts förslag om ersättande af den afkortning
å statsverkets inkomst af bränvinstillverkningsskatt för år 1887, som
uppkomme genom uteslutande af redan bokförd fordran från föregående år för
ogulden dylik skatt, hade Riksdagen funnit sitt omförmälda beslut angående
bränvinstillverkningsskatten otvifvelaktigt medföra den verkan, att någon åtgärd
i berörda syfte ej dåmera kunde anses erforderlig; och anmälde på grund häraf
Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:ts förslag om ersättande af afkortning å statsverkets
inkomst af bränvinstillverkningsskatt för år 1887 medelst omföring från
behållningen för år 1886 af 1,280,297 kronor 99 öre och från statsverkets kassaförlagsfond
af 2,664,070 kronor 10 öre ej föranledt till någon Riksdagens åtgärd.
Då Riksdagen sålunda väl bifallit Eders Kongl. Maj:ts förslag derom, att
från disposition vid statsregleringen för år 1889 måtte af 1886 års öfverskott
undantagas ett belopp af 1,280,297 kronor 99 öre, motsvarande det belopp,
hvartill fordringar för ogulden bränvinstillverkningsskatt under år 1886 tillkommit,
men deremot icke godkänt Eders Kongl. Maj:ts tillika framstälda förslag att
använda nämnda belopp till ersättande af den afkortning å statsverkets inkomst
af bränvinstillverkningsskatt för år 1887, som uppkomme genom uteslutande af
statsverkets redan bokförda fordran till motsvarande belopp för ogulden dylik
skatt, framgår häraf, att, på sätt ock Riksdagen i dess nyssberörda underdåniga
skrifvelse erinrat, ifrågavarande belopp fortfarande är odisponeradt och kan an
-
vändas vid statsregleringen för år 1890.
Om till ifrågavarande odisponerade belopp.................... kronor 1,280,297: 9 9
lägges det belopp af 1886 års öfverskott, hvilket, enligt hvad
jag förut anfört, såsom motsvarande beräknad afkortning å
1886 års arrendeafgifter, lemnats odisponeradt vid statsregleringen
för år 1889, eller................................................................ „ 250,207: 3 2
förefinnes alltså till disposition vid statsregleringen för" år
1890 ett odisponeradt öfverskott å statsregleringen för år
1886 till sammanlagd! belopp af................................................ kronor 1,530,505: 31.
I Statskontorets berättelse af den 6 sistlidne December omförmäles vidare,
att utaf de för åren 1885, 1886 och 1887 med 100,000 kronor för hvartdera
året anvisade anslag till understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldighet
af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna
med fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd, är odisponeradt ett
belopp af ........................................................................................ kronor 108,165: —
som kan för 1890 års statsreglering disponeras.
Transport kronor 108,165: —
1887 års
statsreglering.
8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Transport kronor 108,165: —
Lägges härtill nyssnämnda odisponerade öfverskott å
statsregleringen för år 1886 ........................................................ „ 1,530,505: 3i
uppkommer ett belopp af............................................................ kronor 1,638,670: si,
hvilket jag hemställer måtte få under benämning odisponeradt öfverskott å statsregleringen
för år 1886 samt reservationer å anslag till torrläggning af vattensjuka
marker i jemnadt tusental upptagas bland tillgångarne för 1890 års statsreglering
med 1,638,000 kronor.
I fråga om resultatet af 1887 års statsreglering har Statskontoret redan
i underdånig skrifvelse den 28 Augusti 1888 varit i tillfälle anmäla, att å statsverkets
inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått en nettobrist
af ............................................................................................ kronor 5,003,803: o i
hvarifrån dock borde afräknas:
öfverskott från myntverket för år 1887, enligt nådiga brefvet
den 5 Maj 1882........................................ kronor 21,000: —
af postverkets reserverade medel................ ,, 176,444: 6 5
odisponerade behållningar å en del extra
statsanslag, enligt särskilda nådiga bref „ 52,663:3 6
dito å dito till följd af anslagens upptagande
i riksstaten till jemnt krontal ............ „ '' 2: 58 250,110: 4 8
så att bristen i sin helhet endast uppginge till .................... kronor 4,753,692: 6 3.
Förenämnda belopp af postverkets reserverade medel utgör, enligt hvad
Statskontoret i dess omförmälda underdåniga skrifvelse tillkännagifvit, öfverskott
utöfver de såsom tillgång för 1888 och 1889 årens statsregleringar i samma års
riksstater anvisade dylika medel, hvilket öfverskott uppkommit derigenom, att,
sedan Generalpoststyrelsen jemlikt nådiga brefvet den 4 Juni 1886 i Statskontoret
lyftat hvad som erfordrades till fyllande af Styrelsens kassaförlag till
1,000,000 kronor, vid öfverlemnande till Statskontoret under år 1887 af 1886 års
öfverskottsmedel användts en del af detta kassaförlag, hvilket vid 1887 års
utgång uppgick till 870,056 kronor 88 öre, deruti inbegripet det under samma
år uppkomna och kassaförlaget tillagda öfverskott å postmedlen, 46,501 kronor
43 öre.
Statskontoret har vidare erinrat, att bristen i 1887 års statsreglering till
hufvudsakligaste delen uppkommit genom de i samma års rikshufvudbok verkstälda
afkortningarne dels af statsverkets fordran för skatt å bränvin, som vid
1886 års slut var qvarliggande å nederlag, och dels af den jemlikt nådiga brefvet
den 13 Juli 1887 medgifna nedsättning med tio procent i en del af 1886 års till
statsverket ingående arrenden jemte den enligt nådiga brefvet den 11 derpåföljde
November föreskrifna eftergift i de så kallade skilnadsarrendena. Förstnämnda
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9
afkortning, som måste vidtagas vid öfvergången från och med år 1887 till den
af mig förut omförmälda förändrade bokföring af bränvinstillverkningsskatten,
uppgår, såsom jag jemväl förut haft tillfälle meddela, till ett belopp af 8,944,368
kronor 9 öre. Afkortningen å arrendemedlen, i Statskontorets berättelse af den
6 December 1887 beräknad i jemnadt tal till 250,000 kronor och i den nådiga
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof den 14 Januari 1888 af
förut anfördt skäl upptagen till 250,207 kronor 32 öre, har enligt räkenskaperna
belöpt sig till 265,043 kronor 18 öre.
Om från förutnämnda nettobrist.................................... kronor 4,753,692: 5 3
afdrages sammanlagda beloppet af nyssberörda afkortningar,
eller........................................................................................ „ 4,209,411: 27
visar sig, att den i öfrigt å 1887 års statsreglering uppkomna
bristen uppgår till................................................ kronor 544,281: 2 6.
Till betäckande af hela den i 1887 års räkenskaper bokförda brist, utgörande,
enligt hvad nyss blifvit sagdt, 4,753,692 kronor 53 öre, måste emellertid
tillgång vid statsregleringen för år 1890 beredas, dervid bristsumman till erhållande
af jemnt tusental i riksstaten torde få upptagas till 4,754,000 kronor.
Beträffande statsregleringen för år 1888 hafva, så vidt hittills kan vara
kändt eller beräkneligt, följande öfverskott och brister uppstått:
Jernvägstrafikmedel, för år 1888 beräknade till 6,000,000 kronor, hafva in -
flutit med 6,800,000 kronor och således öfverstigit beräkningen
med ........................................................... kronor 800,000: —
Skogsrnedel, hvilka för år 1888 beräknats till 1,600,000
kronor, hafva lemnat en inkomst af 2,067,115 kronor 19
öre, hvadan öfverskottet i jemnt tal belöpt sig till ............ „ 467,000: —
Tullmedlen, beräknade till 29,000,000 kronor, hafva
utgjort 37,718,638 kronor 67 öre och således lemnat ett
öfverskott i jemnt tal af............................................................ )( 8,718,000: —
Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter
äro beräknade till 300,000 kronor och kunna antagas
för år 1888 lemna ett öfverskott af........................................ „ 17,000:_
Stämpelmedel, i 1888 års riksstat beräknade till
3,400,000 kronor, kunna, med ledning af förhållandena
under föregående år, för år 1888 antagas uppgå till åtminstone
3,600,000 kronor, hvadan ett öfverskott torde
vara att påräkna till belopp af ................................................ „ 200,000:__
B/h. till Rilcsd. Frot. 1889.
1 Samt. 1 Afd.
Transport kronor 10,202,000: —
2
1888 års
statsreglering.
10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Transport kronor 10,202,000: —
Bränvinstillverkningsskatt, i riksstaten upptagen till
13,000,000 kronor, har influtit med 14,377,014 kronor 4 öre.
Efter afdrag af medgifven restitution för bränvin, som göres
till förtäring obrukbart för att användas för tekniskt eller
vetenskapligt ändamål, och hvilken restitution kan antagas
uppgå till omkring 277,000 kronor, skulle alltså uppstå ett
öfverskott i jemnt tal af............................................................
Hvitbetssockertillverkningsaf''gift har influtit med öfver
544.000 kronor. I riksstaten för år 1888 beräknad till endast
200.000 kronor har denna statsinkomst således lemnat ett
öfverskott af i rundt tal ...........................................................
Bevillning af fast egendom samt af inkomst är beräknad
för år 1888 till 3,500,000 kronor. Med ledning af
förhållandena under åren 1885—1887 torde denna bevillning
kunna antagas för år 1888 lemna en inkomst af omkring
3.700.000 kronor, hvadan äfven å denna titel är att påräkna
ett öfverskott af............................................................................
och, då i öflig t de å eu del inkomsttitlar uppkommande
öfverskott kunna antagas ungefärligen''motsvara de brister,
som ä andra inkomsttitlar tilläfventyrs uppstå, torde alltså
öfverskottet af inkomster kunna beräknas till ........................ kronor 11,846,000: —
Vidkommande bristerna å förslagsanslagen, sä torde
desamma, utöfver de på en del anslag möjligen uppkommande
öfverskott, kunna beräknas till...........................• ...... „ 2,500,000: —
och efter detta afdrag kan alltså öfverskottet å 1888
års statsreglering beräknas till ................................................ kronor 9,346,000: —
Alltsedan den statsreglering, som förelädes 1881 års Riksdag, har vid
uppgörande af statsregleringen för det budgetår, som följt näst efter hvarje
Riksdags sammanträde, det förfarande iakttagits, att befintligt öfverskott å statsregleringen
för det år, som närmast föregått Riksdagens sammanträde, icke tagits
i beräkning. Grunden för detta förfarande har varit att söka dels deruti, att de
beräkningar, hvilka ligga till grund för kalkylen öfver det senaste årets öfverskott,
ej ansetts ega den tillförlitlighet, som för sådant fall är af nöden, dels ock
deruti, att tillvaron af ett odisponeradt öfverskott ansetts egnad att bereda
större trygghet med afseende på resultatet af det löpande årets reglering.
Jag underkänner icke betydelsen af dessa skäl, om än vigten af det förstnämnda
af dem i senare tider förringats genom lättheten att på telegrafisk väg
erhålla så pass noggranna underrättelser rörande de belopp, hvarmed statens
vigtigaste inkomsttitlar under sista delen af det förflutna året influtit, att en i
det närmaste tillförlitlig kalkyl öfver statsregleringens resultat under detta år lätt
1,100,000: —
344,000: —
200,000: —
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. n
nog låter sig uppgöra; men jag anser likväl af mig redan antydda särskilda
förhållanden påkalla, att nyss angifna regel icke vid uppgörandet af statsregleringen
för år 1890 i hela sin vidd bör komma till tillämpning. Jag har redan
omförmält, att af bristen å 1887 års statsreglering, 4,753,692 kronor 53 öre,
största delen eller 3,944,368 kronor 9 öre uppkommit derigenom, att i 1887 års
rikshufvudbok afkortats kronans under 1886 och föregående år uppkomna fordran
för ogulden bränvinstillverkningsskatt. Då nämnda afkortning berott af förhållanden,
som uppkommit redan före år 1887, har Eders Kong], Maj:t redan tillförene
såsom sin åsigt uttalat, att ersättning borde beredas för den verkställa
afkoitningen å statsverkets inkomst af bränvinstillverkningsskatt för nämnda år,
och af Riksdagens uttalanden i ämnet torde framgå, att denna åsigt äfven delats
af Riksdagen. I fråga om sättet för beredande af denna ersättning hafva olika
meningar förekommit, i det, såsom jag redan erinrat, Eders Kongl. Maj:t förelagt
1888 års Riksdag förslag om afkortningens ersättande medelst omföring, dels
från 1886 års öfverskott af 1,280,297 kronor 99 öre, motsvarande det fordringsbelopp,
som under år 1886 uppkommit, och dels från statsverkets kassaförlagsfond
af 2,664,070 kronor 10 öre eller det belopp, hvartill de före år 1886 uppkomna
fordringarne uppgått, hvaremot Riksdagen, som antagit statsverkets ifrågavarande
fordran för ogulden bränvinstillverkningsskatt komma att till följd af
den utaf Riksdagen beslutade förhöjning i tillverkningsskatten åtminstone till
största delen inflyta, vid sådant förhållande funnit någon åtgärd i syfte att ersätta
merberörda afkortning ej vara erforderlig. Detta Riksdagens uttalande
måste anses innebära, att Riksdagen ansett ersättning för den afkortade bränvinstillverkningsskatten
böra beredas af det belopp, hvarmed skatten till följd af
den förändrade lagstiftningen verkligen komme att inflyta, Att den af Riksdagen
i detta afseende påräknade verkan af den förhöjda tillverkningsskatten ej
heller uteblifvit, torde inhemtas deraf, att, medan den 2 Januari 1888 å nederlag
qvarlåg obeskattadt bränvin till belopp af 11,162,447,8 liter, qvantiteten obeskattadt
nederlagsbränvin den 1 Oktober samma år nedgått till 2,935,152,6 liter, beroende
denna nedgång derpå, att egarne af bränvinet, till undvikande af den med
sistnämnda dag inträdande skatteförhöjningen för nederlagsbränvin, dessförinnan
uttagit detsamma till disposition. Visserligen kan berörda skatteinbetalning icke
anses hafva tillfört staten en med skattens belopp ökad inkomst, då densamma
naturligen måste föranleda dertill, att under den följande tiden en väsentligen
minskad myckenhet bränvin kommit att anmälas till beskattning, ett förhållande,
som ock framgår deraf, att tillverkningsskatten, som år 1887 inbragte 12,698,136
kronor, är 1888, oaktadt skatteförhöjningen och den deraf framkallade beskattningen
af å nederlag liggande bränvin, icke uppgått till högre belopp än 14,377,014
kronor 4 öre. Nu anförda förhållande kan emellertid icke förringa riktigheten af
det faktum, att den i 1887 års räkenskaper afkortade skatten verkligen under
år 1888 influtit; och någon betänklighet mot den i sig sjelf naturliga och af
Ordinarie
inkomster.
12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Riksdagen, enligt hvad jag nyss anfört, äfven förutsatta åtgärden att till ersättande
af den genom skattens afkortning uppkomna brist använda det belopp,
hvarmed skatten sedermera influtit, kan så mycket mindre förefinn as, som 1888
års statsreglering med full visshet kommer att, utöfver det belopp, som för
nyssnämnda ändamål disponeras, lemna ett betydligt öfverskott att användas vid
uppgörande af statsregleringen för år 1891.
Jag hemställer alltså, att af öfverskottet å 1888 års statsreglering ett belopp,
motsvarande statsverkets i 1887 års rikshufvudbok afkortade fordran för
ogulden bränvinstillverkningsskatt, 3,944,368 kronor 9 öre, måtte, i jemnadt tusental
upptaget till 3,944,000 kronor, få tagas i beräkning för 1890 års statsreglering.
Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1890 har jag
först att omförmäla en af Statskontoret i dess underdåniga berättelse af den 6
sistlidne December gjord framställning i fråga om sättet för redovisningen af de
afgifter, som det åligger rusthållare vid rusthållsinfanteriet att till statsverket
erlägga i ersättning för upphörd skyldighet att utgöra vissa utredningspersedlar.
Vid 1885 års riksdag beslutades, att statsverket från och med år 1886
skulle öfvertaga den rusthållare vid rusthållsinfanteriet åliggande skyldighet att
anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar, under vilkor
att till staten med eganderätt samtidigt öfverlemnades af rusthållarne anskaffade
motsvarande persedlar till det antal och det skick, som för godkännande
vid generalmönstring erfordrades, och att rusthållarne för besvärets upphörande
erlade en årlig ersättning af 20 kronor af hvarje rusthållsnummer, att af Eders
Kongl. Maj:t för persedlarnes anskaffande och underhåll användas.
Af det vid den till nyssnämnda Riksdag aflåtna nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof fogade utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
den 12 Januari 1885 inhemtas, att, då vid afsutna kavalleriet de
rusthållare, som erlade vakansafgift, enligt redan gällande bestämmelser vore befriade
från skyldighet att anskaffa och underhålla de vanliga rusthållspersedlarne
för de vakanta numren, kunde berörda afgift icke ifrågakomma för sådana nummer,
så länge de vore vakanta, utan måste anses vara inbegripen i vakansafgiften;
varande, enligt 5 § i lagen den 5 Juni 1885 angående lindring i rustnings-
och roteringsbesvären, vederbörande rusthållares samtycke till omförmälda
förändring gjordt till vilkor, för att de skulle komma i åtnjutande af den lindring
med 30 procent af rustningsbesvärets uppskattade värde, som från och med år
1886 i allmänhet egde rum.
Enligt hvad Statskontoret anmält, uppgå de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet
till ett antal af 2,545, deraf dock 7 ännu icke ingått på ofvannämnda
förändring.
Genom nådigt bref den 22 Oktober 1886 behagade Eders Kongl. Maj:t för -
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13
ordna, att uppbörden af ifrågavarande afgifter, hvilka komme att disponeras och
redovisas af Arméförvaltningens Intendentsdepartement, skulle försiggå på det
sätt, att desamma innehölles vid utbetalning af vederbörande rusthåll tillkommande
rustningsunderstöd och lindringsbelopp, samt att sammanlagda beloppet
af de sålunda innehållna afgifterna derefter skulle i vederbörande landtränteri
Arméförvaltningen tillhandahållas i den ordning, som i nådiga brefvet den 3 Juli
1885 angående förändring i sättet för verkställande af utbetalningar från landtränterierna
för Arméförvaltningens räkning vore föreskrifven i fråga om eljest för
Förvaltningens räkning till ränterierna inflytande medel; och har Statskontoret,
enligt bemyndigande i nyssberörda nådiga bref, i skrifvelse af den 21 December
1886 till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelat om medlens upptagande
i fögderiernas räkenskaper och desammas verificerande i öfrigt erforderliga
föreskrifter.
Ifrågavarande afgifter hafva hittills hos Arméförvaltningen redovisats under
det å riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda reservationsanslag till anskaffande
och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar
vid det berustade kavalleriet och det berustade infanteriet.
Vid 1888 års riksdag blefvo, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, ur titeln till detta anslag uteslutna orden “det berustade
infanteriet" af orsak, att den afgift, rusthållarne vid det berustade infanteriet till
kronan erlade såsom ersättning för det upphörda åliggandet att sjelfve anskaffa
och underhålla soldatens beklädnads- och beväringspersedlar, vore afsedd att utgöra
fullständig godtgörelse för kronans utgifter i och för öfvertagandet af persedelvården,
samt att vid sådant förhållande anslagets titel vore vilseledande och
utgjorde ett bestämdt hinder för den eljest synnerligen önskvärda, af Arméförvaltningen
å Intendentsdepartementet förordade åtgärden, att under det nya anslaget
till beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarekår
och Jemtlands hästjägarekår, som af Eders Kongl. Maj:t hos Riksdagen
äskades och af Riksdagen äfven uppfördes i riksstaten från och med år
1889, upptaga och redovisa rusthållarnes vid rusthållsinfanteriet ifrågavarande
afgifter.
Riksdagens beslut att såsom tillgång för anskaffande och underhåll af rusthållspersedlarne
vid rusthållsinfanteriet anvisa de afgifter, rusthållarne skola erlägga,
har, enligt hvad Statskontoret erinrar, till följd, att de för nämnda ändamål
erforderliga medelstillgångar komma Arméförvaltningens Intendentsdepartement
tillhanda först året näst efter det, för hvilket de utgifter, till hvilkas godtgörande
afgifterna äro afsedda, blifvit bestridda. Med afseende härå och då det skulle
leda till en ej oväsentlig förenkling i redovisningen, om berörda afgifter, i stället
för att såsom nu ingå till Arméförvaltningen, Ange redovisas bland den allmänna
kronouppbörden, får jag, efter samråd med Chefen för Landtförsvarsdepartementet,
i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville, på sätt ock Statskontoret
14 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
tillstyrkt, föreslå Riksdagen, att bland statsverkets ordinarie inkomster måtte i
riksstaten, näst efter inkomsttiteln “kavalleriregementenas hästvakansspanmål“,
upptagas eu rubrik: af gifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet med
belopp, som, beräknadt efter 20 kronor för hvarje af de effektiva numren vid
rusthållsinfanteriet, skulle utgöra 50,900 kronor men, för erhållande af jemnt tusental
å slutsumman af statsverkets inkomster och med fästad t afseende å antagligheten,
att flere eller färre af de rusthållare, som ännu icke ingått på den ifrågavarande
förändringen, kunna komma att göra detta inom den närmare framtiden,
torde kunna upptagas till 51,000 kronor.
Enligt hvad jag inhemtat, är Chefen för Landtförsvarsdepartementet, under
förutsättning af nådigt bifall till denna min hemställan, sinnad att vid föredragning
af de frågor, som röra reglering af fjerde hufvudtitelns stat, göra framställning
derom, att kostnaderna för anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-
och remtygspersedlarne vid rusthållsinfanteriet måtte få utgå af anslaget
till “beklädnad och utredning in. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarekår
och Jemtlands hästjägarekår", för ändamålet förhöjdt med ett den beräknade
statsinkomsten, 51,000 kronor, motsvarande belopp.
Hvad angår statsverkets ordinarie inkomster i öfrigt får jag, med hänvisning
till Statskontorets berättelse, hemställa, att desamma, med undantag af fyroch
båkmedel samt skogsmedel, må upptagas till de af Statskontoret föreslagna
belopp.
Fyr- och båkmedlen, som under en följd af år i riksstaterna beräknats till
1,200,000 kronor, hafva, enligt hvad Statskontoret anmält, belöpt sig för år 1885
till 1,350,504 kronor, för år 1886 till 1,307,263 kronor och för år 1887 till 1,321,853
kronor, med afseende hvarå, och då samma medel för år 1888 beräknats uppgå
till 1,438,263 kronor 14 öre, Statskontoret ansett fyr- och båkmedlen böra i riksstaten
för år 1890 upptagas med ett till 1,300,000 kronor förhöjdt belopp. Ehuru
den inträffade stegringen i den ifrågavarande inkomsttitelns afkastning otvifvelaktigt
i och för sig skulle utgöra tillräcklig grund för den föreslagna förhöjningen,
föreligga dock andra skäl, hvilka enligt min tanke för närvarande göra en sådan
förhöjning mindre rådlig. Fyr- och båkafgiften, hvilken, såsom bekant, utgör eu
å sjöfartsnäringen lagd beskattning, har hittills disponerats uteslutande för sjöfartens
egna behof, i det femte hufvudtitelns anslag till lots- och fyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna i riksstaten upptagits till enahanda belopp med inkomsttiteln
fyr- och båkmedel, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att för de med
anslaget afsedda ändamål använda de å nyssnämnda inkomsttitel uppkommande
öfverskott. Då det icke lärer böra ifrågasättas att för statens allmänna behof
använda någon del af ifrågavarande af sjöfartsnäringen utgående afgifter, skulle
följden af en förhöjning i beräkningen af inkomsttiteln alltså varda en motsvarande
förhöjning i omförmälda anslag under femte hufvudtiteln. En dylik anslagsförhöjning
synes mig emellertid å ena sidan mindre behöflig, då ju öfverskottet å den
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15
beräknade inkomsten af fyr- och båkmedlen i allt fall kommer det med anslaget
afsedda ändamål till godo, men å andra sidan äfven olämplig, vid det förhållande
att, innan längre tids erfarenhet blifvit vunnen rörande varaktigheten af den inträdda
stegringen i fyr- och båkmedlen, öfverskottet öfver det hittills beräknade
beloppet icke torde böra i stat disponeras såsom tillgång för mera stadigvarande
behof, hvarjemte möjligen vid fortsatt stegring af ifrågavarande inkomsttitel fråga
om nedsättning i afgiftens belopp framdeles torde komma under öfvervägande.
Efter samråd med Chefen för Sjöförsvarsdepartementet finner jag mig derföre böra
förorda, att inkomsttiteln fyr- och båkmedel bibehålies vid sitt nuvarande belopp,
1.200.000 kronor.
Skogsmedlen äro af Statskontoret beräknade till 1,700,000 kronor eller
100.000 kronor utöfver det belopp, hvartill de upptagits i innevarande års stat.
Då jag, i samband med det förslag till reglering af skogsstaten, som torde fä föreläggas
Eders Kongl. Maj:t vid behandlingen af de till sjunde hufvudtiteln hörande
delar af statsregleringen, har för afsigt föreslå, dels att de afgifter för virkesutsyning
å vissa skogar i Kopparbergs och de norrländska länen, hvilka jägmästarne
för närvarande ega uppbära, af enskilde, skola i stället erläggas till statsverket
och ingå bland skogsmedlen, dels ock att godtgörelse efter vissa grunder skall
komma statsverket till godo och redovisas bland skogsmedlen för de till skogsskötseln
hörande förrättningar, som af skogsstaten utföras å flertalet ecklesiastika
skogar och å de häradsallmänningar, hvilka stå under skogsstatens omedelbara
vård, samt den tillökning i skogsmedlen, som häraf kan förväntas uppstå, blifvit
beräknad till lägst 72,500 kronor, hemställer jag, under förutsättning af bifall till
hvad jag i berörda hänseenden kommer ^tt föreslå, att beräkningen af skogsmedlen
i 1890 års stat måtte, utöfver den af Statskontoret föreslagna förhöjning, till
en början ytterligare ökas med nyssnämnda belopp, 72,500 kronor. Men härtill
kommer äfven, att, sedan Statskontorets berättelse afgafs, Eders Kongl. Maj:t
den 7 sistlidne December godkänt upprättadt aftal angående upplåtelse på tolfårig
afverkningsrätt af ett större virkesparti inom Norra och Södra Lycksele revir.
Af den härför betingade köpeskillingen, 2,201,144 kronor, antages, enligt hvad
Domänstyrelsen meddelat mig, minst 225,000 kronor komma att inflyta under år
1890. Om än, med hänsyn till denna virkesförsäljning och i afvaktan på fortgången
af skogsuppskattningarne å de nybildade kronoparkerna, den vanliga årsafverkningen
i de nämnda två reviren under något eller några år skulle komma
att minskas, anser likväl Domänstyrelsen, i betraktande af inkomsternas ökning
från andra lappmarksrevir inom Vesterbottens län, skogsmedlen från detta län
för år 1890 med all säkerhet kunna beräknas till ett med minst 200,000 kronor
ökadt belopp. Äfven från kronoskogar inom andra delar af riket påräknas en
icke obetydligt ökad afkastning, i anseende hvartill och med hänsyn jemväl till
inträffad förbättring i träkonjunkturerna Domänstyrelsen ansett antagligt, att
skogsmedlen år 1890 komma att uppgå till omkring 2,200,000 kronor. Då emeller
-
16 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
tid årsafverkningens storlek i någon mån är beroende af kontraktsinnehafvare,
torde försigtigheten bjuda, att skogsmedlen, inberäknadt nyssnämnda ersättningar
till statsverket för skogsstatens förrättningar i vissa fall till beräknadt belopp af
72,500 kronor, icke uppskattas till högre belopp än 2,000,000 kronor, med hvilken
siffra jag alltså hemställer, att inkomsttiteln skogsmedel må i riksstaten för år
1890 upptagas.
Beträffande telegrafmedlen har Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den
9 sistlidne November meddelat, att desamma, hvilka beräknats för år 1888 till
1,275,000 kronor och för år 1889 till 1,200,000 kronor, under år 1887 uppgått
till 1,229,859 kronor 54 öre men för år 1888, på grund af en ganska betydlig
tillväxt i telegrafkorrespondensen, förnämligast den utländska, antagligen komrne
att uppgå till minst 1,800,000 kronor. Under erinran att det inländska telegramportot,
som nästlidet år utgjort en krona för telegram om högst femton ord med
ökning af tjugufem öre för hvarje påbörjadt femtal ord derutöfver, från och
med år 1889 komrne att väsentligen förändras, i det jemlikt nådiga kungörelsen
den 5 Oktober sistlidet år nämnda porto skulle från och med innevarande års
början utgöra femtio öre för telegram om högst tio ord med tillägg af fem öre
för hvarje Överskjutande ord, har Telegrafstyrelsen anfört, att det icke vore
möjligt att på förhand med någon säkerhet beräkna, hvilken inverkan på inkomsten
den beslutade portonedsättningen komrne att medföra. Vid jemförelse med
hvad förhållandet varit i åtskilliga främmande länder och särskildt i England
och Norge, der förändringar i det inländska telegramportot senast blifvit vidtagna,
och der portonedsättningen visserligen till en början verkat, minskning i inkomsten
men denna snart nog, och redan innan utgången af det första året efter det lägre
portots införande, växt till samma belopp som före portonedsättningen eller ännu
mera, skulle det, enligt Telegrafstyrelsens mening, icke vara oegentligt att beräkna
telegrafverkets inkomster för år 1890 till samma belopp som det, hvartill
de för år 1888 med säkerhet ansåges komma att uppgå. Men, då det icke vore
osannolikt, att tillfälliga förhållanden inverkat till åstadkommande af den anmärkningsvärda
stegring i telegrafkorrespondensen, som nästlidet år egt rum, och då
alltså icke med visshet kunde påräknas, att samma gynsamma förhållanden skulle
fortfara äfven under innevarande år och det nästkommande, har Telegrafstyrelsen
likasom Statskontoret föreslagit, att telegrafverkets inkomster måtte för år
1890 beräknas till 1,260,000 kronor, i hvilken hemställan jag instämmer.
Bevillningar. Vid Statskontorets beräkning af bevillningarne, som upptagits till samman
lagdt
belopp af 65,900,000 kronor, har jag intet att erinra utan hemställer, att
desamma må i riksstaten för år 1890 uppföras till de af Statskontoret föreslagna
belopp.
Inkomster- Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1890 må med de
naSningtal1 belopp, jag nu föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i den ordnings -
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 17
följd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med-den vanliga fördelningen i
ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas mig att, likasom vid föregående
tillfällen egt rum, låta här inflyta en gruppering af dessa inkomster, som
bättre än den sedvanliga uppställningen lemnar en öfversigt af dessa inkomsters
olika natur ur finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad
art.
Denna öfversigt angifver såsom
Statsverkets inkomster:
A. Inkomster, som ej utgöra skatter:
arrendemedel........................................................ kronor 2,700,000: —
skogsmedel...-......................................................... „ 2,000,000: —
jernvägstraflkmedel ............................................ „ 6,500,000: —
postmedel ............................................................ „ 6,900,000: —
telegrafmedel........................................................ „ 1,260,000: —
bötesmedel............................................................ „ 240,000: —
extra uppbörd .................................................... „ 100,000— 19,700,000: —
B. Skatter:
a) allmänna:
tullmedel ................................ kronor 36.000.000: —
br änvinstillverkningsskatt....
hvitbetssockertillverknings
afgift.
...................................
stämpelmedel ........................
mantalspenningar ................
bevillning af fast egendom
samt af inkomst................
15,000,000: —
350,000: —
3,600,000: —
665,000: —
3,700,000: — 59,315,000: —
b) af viss fastighet:
grundskatt ............................ „ 4,185,000:
kyrkotionde............................ „ 250,000:
kavalleriregementenas häst
vakansspanmål
................ „ 300,000:
afgifter för persedelunderhållet
vid rusthålls
infanteriet.
........................... „ 51,000:
Transport kronor 4,786,000:
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afl.
59,315,000:
19,700,000: —
B
Riksbankens
vinstmedel.
18 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet
Transport kronor
trosspassevolansafgift............ „
tillfälliga rotevakansafgifter „
soldatvakansafgift ................ „
båtsmansvakansafgift............ „
4,786,000: — 59,315,000: —
26,000: -68,000: —
110,000: —
305,000: — 5,295,000: -
19,700,000: -
c) särskilda afgifter:
fyr- och båkmedel ................ „ 1,200,000: —
kontrollstämpelmedel............ „ 25,000: —
bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättig- -
heter.................................... _l5*?’00?! ~ 1,575,000: - 66,185,000: -
Summa kronor 85,885,000: —
Vid uppgörandet af statsregleringen för åren 1887 och 1889, då statsverket
disponerade öfver ovanligt rikliga tillgångar för utgifternas betäckande, togs ingen
del af den å Riksbankens rörelse uppkomna vinst i anspråk för statsverkets
behof, men i öfrigt har under en längre följd af år bankovinsten fördelats sålunda,
att hälften deraf i jemnadt belopp disponerats för statsverkets utgifter,
medan återstående delen stälts till bankens eget förfogande. Då det skäl, som
vid nyssnämnda tillfällen föranledt undantag från den i allmänhet följda regeln,
nu ej förefinnes, torde såsom tillgång för statsutgifternas bestridande under nu
ifrågavarande statsregleringsperiod böra påräknas ungefär hälften af Riksbankens
vinst för nästlidet år. Vinsten i sin helhet har, enligt eu från bankofullmägtige
mig meddelad uppgift belöpt sig till 2,664,498 kronor 8 öre. Jag hemställer
följaktligen, att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning derom,
att af Riksbankens vinstmedel för år 1888 må anvisas för statsverkets behof,
att utbetalas vid den tidpunkt under år 1890, Riksdagen bestämmer, ett belopp,
som i rundt tal torde sättas till 1,300,000 kronor.
Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slutsum -
man af statsverkets ofvan beräknade inkomster ................ kronor 85,885,000:_
lägges
det af mig såsom odisponeradt öfverskott å statsregleringen
för år 1886 samt reservationer å anslag till torrläggning
af vattensjuka marker beräknade belopp................ ,, 1,638,000:_
af öfverskottet å 1888 års statsreglering .................... „ 3.944,000:_
samt förenämnda belopp af Riksbankens vinstmedel
för år 1888 .................................................................................... „ 1,300,000: —
så erhålles för statsregleringen år 1890 en tillgång afl....... kronor 92,767,000: —
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 19
De af föredragande Departementschefen sålunda i afseende
å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar
och dermed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden
och förslag, i hvilka Statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla.
Ex protocollo:
Gr. Wilh. Smerling.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
1
Bil. Litt. A.
Till Konungen.
Jemlik! gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen
före den 15 December till Eders Kong!. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till
deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som
kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får StatsBili.
till Puksd. Prof. 1S89. 1 Sami. 1 Afd. 1
2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet
fullgöra.
Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält
granskning af 1887 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver
statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;
och Statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den
berättelse angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken
före revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven
och sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt föreskrift i 39 §
af Riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande
handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande
af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts
åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må
vara erforderlig.
Beträffande undsättningsfonden afgifver Statskontoret särskild
underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna
fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas
statsutskottet tillhanda.
Hvad angår statsverkets inkomster för år 1890, har Statskontoret
ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar
och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i
allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,
hvil ka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna.
Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen
har för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna
varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa
titlar förekommande särskilda förhållanden, för hvilka Statskontoret
får här nedan i underdånighet närmare redogöra.
Ordinarie inkomster.
Grundskatt. Denna statsinkomst, som, enligt hvad Statskontoret
i sin den 6 December sistlidet år afgifna underdåniga berättelse förmält,
för år 1886 rätteligen belöpt sig till 4,124,615 kronor, har för
år 1887 uppgått till 4,140,203 kronor.
Uti Kongl. förordningen den 11 September 1885 är förordnadt,
bland annat, att skattefrälseräntor och kronotionde, som innehades
under enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld
kronoegendom skulle, derest anbud derom af vederbörande egare
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
3
framstäldes inom ett år från kungörelsens utfärdande, för statsverkets
räkning på vissa vilkor inlösas, samt att inlösta räntor och kronotionde
skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande
af kronans räntor och tionde näst före utfärdandet af Kongl.
kungörelsen den 11 Maj 1855 angående de i ordinarie räntan ingående
persedlars omsättning och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna i
nämnda kungörelse och Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 samt
till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens
indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser
som för annan till staten utgående grundskatt; varande vidare uti
nådiga kungörelsen - den 13 Juli 1887 stadgadt, att den genom förstberörda
förordning den 11 September 1885 bestämda inlösen af skattefrälseräntor
och af kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt,
skulle fortfarande ega rum, derest vederbörande egare, som ville
begagna sig af denna inlösen, derom gjorde anmälan inom utgången
af år 1888.
Under antagande att skattefrälseräntor vid innevarande års utgång
skulle vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt att statsverkets
behållna inkomst af dylika räntor komme att uppgå åtminstone
till 60,000 kronor, blef inkomsttiteln grundskatt i riksstaten för år
1889 upptagen med ett inkomsten för år 1886, ökad med nyssnämnda
60,000 kronor, motsvarande belopp, eller i jemnadt tal 4,185,000
kronor.
Enligt hvad Statskontoret inhemtat, har under tiden till och med
den 26 sistlidne November granskning egt rum af till Kammarkollegium
inkomna anbud om inlösen af skattefrälseräntor in. in., hvilkas slutsumma
dervid exakt uträknats till 2,970,552 kronor, och utgjorde ungefärliga
lösesumman för skattefrälseräntor, om hvilkas inlösen anbud vid
nämnda tidpunkt blifvit gjorda, men då ej ännu granskats, 3,486 kronor.
Jemte förmälan härom samt att i inkomsten af grundskatten för
år 1887 ingått inlösta frälseräntor till belopp af omkring 10,000 kronor,
hemställer Statskontoret, att ifrågavarande statsinkomst måtte med oförändradt
belopp af 4,185,000 kronor uti riksstaten för år 1890 upptagas.
Kyrkofonden är i riksstaten för år 1889 beräknad till 250,000
kronor och har utgjort:
år 1885 ..................................................................... kronor 244,437: —
„ 1886 ..................................................................... „ 241,764: —
„ 1887 ........................................................................ „ 233,636: —
eller i medeltal för dessa tre åren............................. ,, 239,946: —
4
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Vexlingarne i beloppet af inkomsten är beroende af markegången,
hvarefter kyrkotionde]!, undantagandes den mindre del deraf, som
debiteras i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län och derstädes löses
efter bestämda lägre pris, utgår. Till hufvudsakligaste delen tillfaller
denna afgift landskyrkorna, hvarförutan någon del är disponerad för
universitetet i Lund med flera inrättningar, och beräkningen af densamma
är för statsregleringen af ringa vigt, helst uppkommande brist
i inkomsten alltid i det närmaste motsvaras af besparing å de under riksstatens
åttonde hufvudtitel vid åtskilliga anslagsrubriker i kolumnen
för »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag, friheter och
kyrkotionde» uppförda belopp. Sådan besparing å kyrkotiondeanslagen
har för år 1887 uppstått med omkring 28,000 kronor; och hemställer
Statskontoret, att kyrkofonden måtte med oförändrad! belopp, 250,000
kronor, i riksstaten för år 1890 upptagas.
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål, som på grund af nådiga
beslut den 27 December 1873 och den 30 Januari 1874 årligen, intilldess
annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna
kavalleriet erlägges med 139,658 kubikfot 4 kannor spanmål, hälften
råg och hälften korn, är i riksstaterna för innevarande och nästkommande
år beräknad till 300,000 kronor.
Inkomsten, som är beroende af vexlande markegångspris, har
utgjort:
för år 1885 ........................................................................ kronor 307,174: —
„ „ 1886...................................................................... „ 296,568: —
„ „ 1887......................................................................... „ 276,992: —
och således under dessa år varit i fallande; men då densamma under
ett af dessa år öfverstigit den senast antagna beräkningen och i medeltal
för alla tre åren belöpt sig till 293,578 kronor, eller till ett belopp,
som icke i någon väsentlig mån understiger denna beräkning, anser
Statskontoret, att ifrågavarande inkomsttitel bör upptagas äfven i riksstaten
för år 1890 med 300,000 kronor.
Trosspassevolansafgiften, i 1889 års likasom i innevarande och
flera föregående års riksstater beräknad till 26,000 kronor, har för år
1887 utgjort 26,480 kronor. Någon förändring i den senast gjorda
beräkningen torde icke böra ifrågakomma.
Tillfälliga rotevakansafgifter, beräknade i 1888 års riksstat till
63,000 kronor och uti riksstaten för år 1889 med ett till 68,000 kronor
förhöjdt belopp, hafva för år 1887 uppgått till 72,726 kronor. I
denna inkomsttitel innefattas, utom afgifter af rusthåll och rotar för
uraktlåten rekrytering, jemväl de vid början af år 1878 till statsverket
tills vidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5
förut anslagna vakanta rusthåll och rotar. För sistlidet år hafva dessutom
i räkenskaperna under denna titel upptagits vakansafgifter af
sådana rotar vid båtsmanshållet, hvilka under år 1887, jemlikt Kong!,
kungörelsen den 13 Juli samma år angående båtsmanshållets sättande
på vakans, fått sig vakanssättning medgifven; kommande afgifterna
för dylika rotar att för tiden från och med året näst efter det, hvarunder
vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna redovisas under
titeln »båtsmansvakansafgift». Beloppet af utgifter af vakanssatta båtsmansrotar,
som för år 1887 ingått under nu ifrågavarande inkomsttitel,
utgör 796 kronor 80 öre.
Då inkomsten af tillfälliga rotevakansafgifter för år 1887 icke i
någon afsevärd mån öfverstigit den senast antagna beräkningen, anser
Statskontoret, med hänsyn jemväl dertill att den utaf avgifter för
uraktlåten rekrytering bestående delen af inkomsten är vexlande, denna
inkomsttitel böra med oförändradt belopp upptagas i riksstaten för år
1890, eller med 68,000 kronor.
Solclatvahmsafgiften är i innevarande års riksstat beräknad till
106.000 kronor, men blef i riksstaten för år 1889, med afseende å tillökning
i antalet af sådana rotar, som tillkommit i följd af ökad rotering,
uppförd med ett till 110,000 kronor förhöjdt belopp; och anser
Statskontoret någon förändring i denna beräkning icke böra för det
närvarande ega rum.
Båtsmansvakansafgift. Denna inkomsttitel innefattar afgifter af
städernas båtsmanshåll, af sex båtsmansrotar på Visingsö och nio rotar
i Södra Möre härad af Kalmar län, af nya båtsmansindelningen i
Blekinge, af den nya ordinarie båtsmansroteringen, af utsockne frälsehemman
i Halland, samt af de på tioårig vakans satta rusthållen i
Blekinge och Södra Möre härad och är i riksstaten för år 1889 beräknad
till 260,000 kronor.
Vid 1887 års riksdag beslutades, att då varande båtsmanshållet
skulle sättas på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter,
beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 Juni 1885 bestämda belopp, ingå bland statsverkets inkomster;
dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den i
sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanscorps icke
ega rum med mera än eu åttondedel af dåvarande effektiva rotar
årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som med anledning
häraf vore att påräkna, har antagits komma att uppgå för år 1888 till
45.000 kronor och för år 1889 till 90,000 kronor.
Enligt den för år 1887 afslutade rikshufvudboken har ifrågavarande
inkomst för nämnda år belöpt sig til! 172,739 kronor, hvilken
6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
summa, med tillägg af den, efter hvad här ofvan är nämndt, för år 1889
påräknade tillökning, 90,000 kronor, ungefärligen motsvarar den för
sistberörda år antagna beräkningen; och torde, med afseende å den
ytterligare tillökning i båtsmansvakansafgiften, som, till följd af båtsmansliållets
sättande på vakans, kan vara att påräkna för år 1890, denna
tillökning beräknad på enahanda sätt som för åren 1888 och 1889,
eller till 45,000 kronor, inkomsttiteln »båtsmansvakansafgift» i riksstaten
för år 1890 upptagas med ett från 260,000 kronor till 305,000
kronor förhöj dt belopp.
Arrendemedel. Denna inkomst har, enligt rikshufvudböckerna,
belöpt sig för år 1886 till 3,076,685 kronor och för år 1887 till
2,762,639 kronor.
I öfverensstämmelse med 1887 års Riksdags beslut täcktes Eders
Kongl. Maj:t uti nådigt bref den 13 Juli samma år förordna, bland
annat, att arrendatorerna af kronans utarrenderade egendomar skulle,
med vissa undantag, å arrendeafgiften för då sistförflutna arrendeår
åtnjuta eftergift med tio procent, att afdragas å den del af arrendebeloppet,
som då vore obetald, eller, der arrendeafgiften blifvit till
fullo gulden, uppbäras kontant, att afkortas å 1886 års arrendemedel.
Vidare blef under den 11 derpå följde November i nåder förklaradt,
att den, hvilken arrenderat kronoegendom under sådana förhållanden,
att han enligt nyssberörda nådiga bref varit berättigad till nedsättning
i arrendeafgiften, derest han fortfarande innehaft egendomen, men i
anseende till kontraktets förverkande blifvit skild från arrendet, skulle
ega att å den honom och hans löftesmän till betalning åliggande skilnaden
mellan det utfästa och nuvarande arrendet njuta afdrag med tio
procent, beräknade å det utaf honom utfästa arrendet, derest nye arrendatorn
ej vore berättigad till nedsättning, men å den nämnda skilnaden,
om nye arrendatorn egde njuta afdrag å sitt arrende.
Den sålunda medgifna eftergiften i 1886 års arrenden har, enligt
hvad Statskontoret i underdånig skrifvelse den 28 sistlidne Augusti
angående riksbokslutet för år 1887 anmält, uppgått till 265,043 kronor
18 öre, hvilket belopp blifvit, efter räkenskaperna, i sistnämnda års
rikshufvudbok afkortadt å arrendemedlen för samma år. Med iakttagande
häraf visar sig, att statsverkets behållna inkomst af arrendemedlen
för år 1886 rätteligen uppgått till endast 2,811,641 kronor 82
öre samt deremot för år 1887 utgjort 3,027,682 kronor 18 öre.
Bland statsverkets arrendemedel debiteras s. k. »skilnadsarrenden»
till ej obetydligt belopp. Dessa skilnadsarrenden hafva uppkommit
derigenom, att ett stort antal arrendator’ nödgats, merändels i följd
af bristande möjlighet att ställa förnyad borgen för arrendeskyldighe
-
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7
terna, när den förut aflemnade löftesförbindelsen utlöpt, frånträda sina
ai-renden, samt att de egendomar, som af dem innehafts på arrende,
derefter för den återstående kontraktstiden upplåtits på nytt arrende,
med förbindelse för förre arrendatorn att till kontraktstidens slut erlägga
det belopp, hvarmed den nya arrendeafgiften understigit det af
honom utfästa arrendebeloppet. Sedan genom nådig kungörelse den
13 Juli 1887 rättighet medgifvits vissa kronans arrendatorer att uppsäga
sina arrenden till upphörande den 14 Mars 1889, har Eders
Kongl. Maj:t jemlikt nådigt bref den 22 December förstnämnda år
funnit godt förklara, att af berörda kungörelse följde, att för egendom,
i afseende hvarå den i kungörelsen medgifna uppsägningsrätten begagnats,
arrende icke borde efter den 14 Mars 1889 utgå med högre
belopp, än som vid ny utarrendering af egendomen betingats, och
således skilnadsarrende af föregående innehafvare icke vidare utgöras;
och är sedermera af innevarande års Riksdag enligt skrifvelse den 11
sistlidne Maj, med bifall till ett af Eders Kongl. Maj:t derom afgifvet
förslag, förklarad!, att utgifvande af skilnadsarrende för kronoegendom,
med afseende hvarå rätt till arrendets uppsägning enligt Kongl. kungörelsen
den 13 Juli 1887 egt rum, men icke begagnats, må för den
tid af arrendeperioden, som den 14 Mars 1889 återstår, förutvarande
arrendator efterskänkas, så vidt icke kontraktets förverkande föranledts
af vanhäfd.
Enligt hvad ofvan nämnts hafva statsverkets arrendemedel för
år 1887 influtit med 3,027,682 kronor 18 öre. En af Domänstyrelsen
den 11 sistlidne Maj hit öfverlemnad förteckning upptager under år
1887 i afseende å kronans arrenden vidtagna förändringar, hvilka
kunna antagas medföra en minskning uti innevarande års inkomst i
förhållande till» föregående årets med omkring 25,000 kronor. Den i
högstberörda nådiga kungörelse den 13 Juli 1887 medgifna uppsägningsrätt
har, efter hvad Statskontoret inhemta!,, begagnats af 602 kronoarrendatorer.
Angående den minskning i arrendeinkomsterna för följande
år, som häraf kan blifva en följd, är Statskontoret för det närvarande
icke i tillfälle att meddela någon upplysning. Då emellertid
inkomsttiteln arrendemedel är i riksstaten för år 1889 upptagen med
2,700,000 kronor, eller med ett belopp, som med omkring 327,000
kronor understiger inkomsten för år 1887, samt det af Riksdagen beslutade
efterskänkande af vissa s. k. skilnadsarrenden så mycket
mindre kan komma att medföra någon afsevärd minskning i inkomsten,
som af hittills debiterade dylika arrenden endast en ytterst ringa del
influtit, anser sig Statskontoret sakna anledning att föreslå någon förändrad
beräkning af ifrågavarande statsinkomst, utan hemställer, att
8 Inkomstberäkningen:. Statskontorets skrifvelse.
densamma måtte i riksstaten för år 1890 upptagas med oförändradt
belopp af 2,700,000 kronor.
Mantalspenningar ne, i innevarande års riksstat beräknade till
650.000 kronor, äro i riksstaten för år 1889 upptagna med ett till
665.000 kronor förhöjdt belopp samt hafva för år 1887 uppgått till
665,777 kronor; lärande desamma få i riksstaten för år 1890 upptagas
med det belopp, hvartill de för år 1889 beräknats, eller med 665,000
kronor.
Bötesmedel. I innevarande likasom uti nästkommande års riksstat
upptagen med 240,000 kronor, har denna statsinkomst utgjort:
för år 1885
1886
1887
11
11
V
11
kronor 232,344: —
„ 297,276: —
„ 235,088: —
Enligt hvad Statskontoret i ofvanberörda berättelse den 6 December
sistlidet år anmält, innefattades i 1886 års uppbörd 48,495 kronor
59 öre, utgörande kronans andel i böter samt ersättning för bränvinstillverkningsskatt
m. m., som genom Allbo häradsrätts utslag den 8
Januari 1886 ådömts eu person för undansnillande af bränvin från
skatt. Efter afdrag af denna summa återstå af 1886 års uppbörd
248,780 kronor; hemställande Statskontoret, att inkomsttiteln Bötesmedel
måtte äfven i riksstaten för år 1890 beräknas till 240,000 kronor.
Kontrollstämpelmedlen hafva i medeltal för åren 1885—1887 uppgått
till 23,517 kronor, hvilken summa endast obetydligt understiger
den senast antagna beräkningen, uti hvilken någon förändring alltså
icke torde böra ega rum, utan inkomsttiteln i 1890 års riksstat upptagas
med oförändradt belopp af 25,000 kronor.
Fyr- och båkmedel äro för år 1889 beräknade till 1,200,000 kronor
och hafva belöpt sig:
för år 1885 till
1886
1887
ii
11
11
11
11
11
kronor 1,350,504: —
„ 1,307,263: —
„ 1,321,853: —
Under innevarande år intill den 1 dennes har denna inkomst,
efter hvad Statskontoret inhemtat, utgjort 1,391,882 kronor 7 öre och
skulle, i händelse samma uppbörd komme att för December månad debiteras
som under motsvarande tid af det nästförflutna året, för innevarande
år uppgå till 1,438,263 kronor 14 öre. Vid sådant förhållande
och då inkomsten från och med år 1885 öfverstigit 1,300,000 kronor,
,
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
9
anser Statskontoret, att Fyr- och. båkmedlen kunna för år 1890 i riksstaten
med sistnämnda belopp, 1,300,000 kronor, upptagas.
Telegrafmedel. Denna statsinkomst är i .riksstaten för år 1889
upptagen med 1,200,000 kronor och har, enligt hvad Statskontoret inhemta!,
af Telegrafstyrelsen för år 1890 beräknats till 1,260,000 kronor,
hvilken summa i bilagda tabell uppförts.
Jernvägstrafihnedél. Jemlik! eu från Jernvägsstyrelsen erhållen
uppgift kan nettobehållningen å trafikmedlen för år 1890 antagas till
6,500,000 kronor, hvadan jemväl denna summa blifvit i nyss omförmälda
tabell upptagen.
Skogsmedlen hafva i riksstaterna för tiden från och med år 1886
beräknats till 1,600,000 kronor och äro äfven i riksstaten för år 1889
upptagna med detta belopp.
Inkomsten har utgjort:
Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
skogsmedel under innevarande års tvenne första qvartal uppgått till
1,758,697 kronor 73 öre, och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden
under fjerde qvartalet komrne att motsvara uppbörden under samma tid
af sistlidet år, statsverkets skogsmedel för år 1888 således uppgå till
mera än 2,070,000 kronor.
Efter hvad Statskontoret, inhemta!, äro sådana aftal om afverkning
å kronans skogar träffade, att anledning finnes att antaga, det inkomsten
för följande åren kommer att öfverstiga den senast godkända
beräkningen. En förhöjning af denna beräkning torde alltså böra ega
rum. Då emellertid denna statsinkomst beror af förhållanden, som icke
på förhand med någon säkerhet kunna förutses, synes förhöjningen ej
böra ske med högre belopp än 100,000 kronor och inkomsttiteln skogsmedel
således för år 1890 beräknas till ett mot ofvannämnda medeltal
nära svarande belopp af 1,700,000 kronor; hemställande Statskontoret,
att denna summa måtte i riksstaten uppföras.
Extra uppbörd. Denna inkomsttitel, som omfattar flera mer eller
mindre tillfälliga inkomster, är uti riksstaten för år 1889 beräknad till
100,000 kronor. Efter afdrag från uppbörden för år 1885 dels af 5,355
kronor, som influtit till följd af 1883 års Riksdags beslut om indragit*
A. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 2
för år 1885
„ „ 1886
„ „ 1887
. kronor 1,733,711: —
1,690,441
1,652,220: —
1,685,393: —
eller i medeltal för dessa tre åren
10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
ning till statsverket af en vid läroverket i Askersund befintlig fond,
samt dels af behållningen, 131,470 kronor 73 öre, vid 1884 års slut å
den från och med år 1885 till statsverket indragna landshöfdingelöneregleringsfonden
utgör inkomsten:
för år 1885 .............................................................. kronor 112,212: —
och då densamma belöpt sig
för år 1886 till ........................................................ ,. 140,608: —
„ „ 1887 „ „ 183,428: —
blifver medeltalet för dessa tre åren........................... ,, 145,416: —
Uti uppbörden för år 1886 ingå hyresmedel för veterinärinrättningens
f. d. hus, enligt Kongl. brefvet den 10 april 1885, för tvenne
år, eller för åren 1885 och 1886 med omkring 8,000 kronor för hvarje
år, hvarförutan under denna inkomsttitel redovisade observationsmedel
år 1886 influtit med mera än 25,600 kronor, mot endast 8 å 9,000
kronor under hvart och ett af det närmast föregående och det nästderpåföljda
året. Bland inkomsterna under denna titel för år 1887
ingå, bland annat, expropriationsmedel, som de båda föregående åren
influtit med omkring 16,000 kronor årligen, till ett sammanlagd! belopp
af 63,437 kronor 68 öre samt, på grund af Kongl. brefvet den 29
Oktober 1886, af intressenterna i arbetsföretaget för sänkning af Oppmannasjön
och utrifning af vattenverk vid Bäckaskogs kungsgård med
26,265 kronor 60 öre inbetald ersättning för kungsgården af företaget
tillskyndade förluster och olägenheter.
Jemte förmälan härom hemställer Statskontoret, att, då inkomsten
under förevarande titel är till hufvudsakligaste delen af tillfällig beskaffenhet,
någon förhöjning i den senast antagna beräkningen icke
måtte, med anledning deraf att inkomsten under de sistförfluten åren
öfverstigit denna beräkning, vidtagas, utan att inkomsttiteln “extra
uppbörd44 med öförändradt belopp, 100,000 kronor, i riksstaten för år
1890 upptages.
Bevillningar.
Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna utgjort:
för år 1885
,, ,, 1886
1887
11 V
eller i medeltal för dessa tre åren
kronor 33,123,190: —
32,147,858: —
30,637,506: —
31,969.518: —
ii
ii
ii
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11
Med anledning af de utaf innevarande års Riksdag vidtagna väsentliga
ändringar i hittills gällande tullagstiftning har Eders Kongl.
Maj:t. under den 18 sistlidne Juni faststält ny tulltaxa, att lända till
efterrättelse från och med den 1 derpå följde Juli och enligt hvilken
nya eller förhöjda tullar blifvit åsätta ett stort antal artiklar, af hvilka
import förekommer.
På sätt i Riksdagens skrifvelse den 15 sistlidne Maj angående
beräkningen af statsverkets inkomster förmäles, hafva de nya eller förhöjda
tullsatserna beräknats lemna omkring 13,150,000 kronor. Härifrån
borde dock dragas dels afgifterna för sådana eljest tullpligtiga
varor, som, utan att tull för desamma erlägges, från Norge inkomma,
uppgående till omkring 750,000 kronor, dels ock beslutade tull-lindringar
å kaffe, oljor m. m., hvilka af Riksdagen beräknats till 2,750,000 kronor.
Af de åsätta tullarne antogs följa en icke obetydlig minskning i
importen, hvarför Riksdagen fann nödig försigtighet bjuda att icke beräkna
de ökade inkomster, som ändringarne i tulltaxan kunde medföra,
till mer än 7,500,000 kronor; och då Riksdagen på anförda grunder
vidare ansåg sig ej böra beräkna tullinkomsterna af dittills gällande
tullsatser till högre belopp än det af Statskontoret i ofvanberörda berättelse
föreslagna, eller 28,500,000 kronor, blefvo tullmedlen för år
1889 beräknade till 36,000,000 kronor.
Enligt meddelande från Genei''altullstyrelsen har den debiterade
tulluppbörden från innevarande års början intill den 1 December uppgått
till 34,974,658 kronor 50 öre. Då uppbörden under innevarande
månad med säkerhet kan antagas uppgå åtminstone till samma belopp
som under December månad sistlidet år, eller till 1,761,090 kronor 99
öre, skulle tulluppbörden för år 1888 belöpa sig till minst 36,735,749
kronor 49 öre.
Oaktadt de beslutade tullförhöjningarne, såsom ofvan nämnts, trädt
i kraft först den 1 sistlidne Juli, skulle årets debiterade tulluppbörd
således komma att öfverstiga det belopp, hvartill den beräknats uppgå
lör år 1889. Med afseende likväl dels derå att ofvan omförmälda tulllindringar
å kaffe, oljor m. m. först med ingången af nästkommande
år vinna tillämplighet samt dels å den minskning i importen, som af
Riksdagen antagits blifva en följd af tullförhöjningarne, lärer någon
förändring i ofvanberörda beräkning nu icke höra ifrågasättas; hemställande
Statskontoret alltså, att inkomsttiteln “tullmedel41 måtte i riksstaten
för år 1890 upptagas med oförändradt belopp af 36,000,000
kronor.
Postmedlen äro, på sätt Statskontoret inhemta!, för år 1890 af
12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Generalpoststyrelsen beräknade till 6,900,000 kronor, hvadan denna
summa blifvit å bilagda tabell uppförd.
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter hafva, med
afdrag af upphörda afgifterna för gåfva, testamente, fideikommiss, arf
och fynd, utgjort:
för år 1885 .......................................-........................ kronor 328,945: —
„ „ 1886 ................................................................ „ 314,171: —
samt belöpt sig:
för år 1887 till .......................................................... » 317,973.
Med afseende å 1887 års Riksdags beslut om förhöjning af bevillningsafgiften
af bankbolag med sedelutgifningsrätt från två till tre
kronor för hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlai,
som på en gång under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen,
blef denna inkomsttitel, som i 1888 års riksstat är uppförd med 300,000
kronor, i riksstaten för nästkommande år beräknad till. 350,000 kronor;
lärande densamma äfven för år 1890 få beräknas till sistnämnda
belopp, eller 350,000 kronor.
Stämpelmedel äro uti innevarande års riksstat uppförda med
3,400,000 kronor.
Inkomsten har utgjort:
för år 1885
1886
1887
11
11
11
11
kronor 3,625,956: —
„ 3,814,859: —
„ 3,727,086: —
Uti ofvanberörda berättelse af den 6 December sistlidet år anförde
Statskontoret, att den under tiden intill 1886 års utgång inträffade
tillökning i denna statsinkomst till en väsentlig del torde hafva
uppkommit genom stämpelafgift vid beviljade lagfarter å fast egendom,
hvaraf försäljningar i stort antal under senaste åren egt rum, samt
att, om än vid förändrade förhållanden en något minskad inkomst kunde
vara att emotse, Statskontoret dock, vid det förhållande att stämpelmedlen
(stämpelmedel och stämpelafgift för spelkort) sedan år 1882
vant i stigande och redan år 1884, tillsammans med den från och med
påföljda år mot stämpel utbytta testamentsbevillningen,. öfverstigit
3,500,000 kronor, ansåg denna inkomsttitel böra med ett till 3,500,000
kronor ökadt belopp i riksstaten för år 1889 uppföras, och blef den af
Statskontoret sålunda föreslagna beräkningen gillad.
Under år 1887 hafva stämpelmedlen öfverstigit den senast antagna
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
13
beräkningen med ej mindre än 227,086 kronor. Ehuru denna omständighet
till ej ringa del torde vara föranledd af det förhållande, som,
enligt hvad ofvan är berördt, antagits utgöra orsaken till den under
föregående år uppkomna tillökningen, anser Statskontoret dock, att, då
ifrågavarande statsinkomst icke under något af de trenne sistförfluten
åren understigit 3,600,000 kronor, stämpelmedlen böra i riksstaten för
år 1890 upptagas med ett till 3,600,000 kronor förhöjdt belopp.
Bränvinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort i jemnt tal:
ar
11
1883
1884
1885
1886
1887
liter
33,081,939
35,310,799
38,400,683
38,171,077
34,454,382
35.883,776.
utgörande medeltalet för femårsperioden ..................
En från Finansdepartementets kontroll-och justeringsbyrå erhållen
uppgift utvisar, att innevarande års tillverkning intill den 1 i denna
månad uppgått till ........................................................... liter 24,314,753,6
och om härtill lägges tillverkningen under December
månad sistlidet år............................................................
skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal
5,229,043
komme att motsvara tillverkningen för samma månad
innevarande år, detta års tillverkning blifva ........... liter 29,543,796,6.
Å nederlag qvarliggande obeskattadt bränvin uppgick enligt uppgifter
från ofvannämnda byrå:
den 1 December 1887 till ................................... liter 9,247,133
den 2 Januari innevarande år till .................... „ 11,162,447,8
och den 1 dennes till .............................................. „ 5,454,322*4.
Den till statsverket kontant influtna tillverkningsskatten för till
förbrukning från brännerier och allmänt nederlag utlemnadt bränvin
utgjorde:
år 1883 ...................................................... kronor
„ 1884 ..........................
„ 1885 ............................. ”
„ 1886 ............................................................. ”
ii 1887 ............................... kronor 12,701,534: 5 2
efter afdrag af under året restituerade
öfverlevereringar för föregående
år ........................................._ „ 3,398: 2o
eller i jemnt krontal......................................................... 12,698.136:
11,626,756
13,907,435
14,900,546
14,035,002
14
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Genom nådig kungörelse den 28 sistlidne Mars har Eders Kongl.
Maj:t förordnat, bland annat, att för bränvin, tillverkadt inom landet,
skäll efter afdrag af två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras
skatt med 50 öre för hvarje liter af normalstyrka samt att denna
förhöjning af bränvinstillverkningsskatt skulle träda i kraft den 3 April
1888, dock med iakttagande att dittills gällande skatt af 40 öre för
litern finge erläggas ej mindre för det bränvin, som vid den tid, då
den förhöjda skatten trädde i kraft, redan vore disponerad^ än äfven,
så vida betalning erlades före den 1 Oktober 1888, för det bränvin,
som vid tiden för den förhöjda tillverkningsskattens trädande i kraft
obeskattadt qvarlåge å bränvinsnederlag eller allmänt nederlag..
Enligt från ofvannämnda byrå meddelad upplysning har tillverkningsskatt
blifvit under innevarande år intill den 1 dennes erlagd:
för 26,006,865,7 liter å 40 öre med ............ kronor 10,402,746: 27
Under förutsättning att lika myckenhet bränvin
blefve under innevarande månad beskattad
som under samma månad sistlidet år, eller
3,133,736 liter, skulle inkomsten för December
månad komma att utgöra..................................• n_1,566,868:
och för innevarande år belöpa sig till .................. kronor 14,211,356: 9 7,
hvarifrån dock bör dragas beloppet af den i Kongl. förordningen den
13 Juli 1887 medgifna restitution för bränvin, som göres till förtäring
obrukbart för att användas för tekniskt eller vetenskapligt ändamål,
och hvilken restitution, enligt hvad det vid den nådiga propositionen
till Riksdagen den 13 Maj 1887 med förslag till nyssnämnda förordning
bifogade utdrag af samma dags protokoll öfver finansärenden gifver
vid handen, kan beräknas till mera än 272,000 kronor.
Uti underdåniga berättelsen den 6 December sistlidet år ansåg
Statskontoret bränvinstillverkningsskatten icke böra i riksstaten för år
1889 uppföras till högre belopp än 12,500,000 kronor, motsvarande
efter 40 öres skatt pr liter en förbrukning af omkring 31,400,000 liter.
Den omständighet, att bränvinet genom ofvanomförmälda skatteförhöjning
blifvit fördyradt, torde emellertid förorsaka minskning i förbrukningen
deraf. Med fästadt afseende såväl derå som å den inom
landet allt mer tilltagande nykterhetsrörelsen fann Riksdagen sig icke
kunna beräkna för år 1889 en större konsumtion än af 30,000,000 liter,
motsvarande en skatt af 15,000,000 kronor.
å 50 öre
4,483,485,4
„ 2,241,742: 7 0
kronor 12,644,488: 97.
eller för 30,490,351,1 liter
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15
Den under år 1887 inbetalda skatten motsvarar en förbrukning
af något mera än 31,700,000 liter.
Enligt hvad ofvan anförts skulle skatt kunna antagas under innevarande
år blifva inbetald för mera än 33,600,000 liter. Att sistnämnda
qvantitet skulle blifva under detta år förbrukad, kan emellertid ej med
säkerhet antagas, helst otvifvelaktigt är, att en del af det före den 1
Oktober å nederlag qvarliggande bränvinet blifvit, sedan skatt å 40
öre på liter derför erlagts, ånyo efter sistnämnda dag å nederlag iufördt.
Vid sådant förhållande och då i allt fall den med skatteförhöjningen
afsedda verkan, eller bränvinets fördyrande och deraf föranledda
minskad förbrukning deraf, ännu icke kunnat göra sig gällande, anser
Statskontoret sig icke nu böra ifrågasätta någon förändring i den senast
antagna beräkningen af denna statsinkomst, utan hemställer, att
bränvinstillverkningsskatten måtte i riksstaten för år 1890 upptagas
med oförändradt belopp af 15,000,000 kronor.
Hvitbetssockertillverkningsafgiften, i innevarande års riksstat beräknad
till 200,000 kronor, är i riksstaten för år 1889 uppförd med
250,000 kronor och har uppgått:
för år 1885 till.................................................... kronor 384,263: —
» » 1886 „ ......................................................... „ 323,020: —
„ „ 1887 „ ....................................................... „ 346,282: —
eller i medeltal för dessa tre åren till ..................... „ 351,188: —
Enligt uppgift från nyssnämnda byrå har denna afgift under
innevarande år intill den 1 dennes inbragt ......... kronor 421,265: 12
och under antagande att inkomsten för December
månad detta år kommer att uppgå till enahanda
belopp som för nämnda månad sistlidet år, eller ... „ 93,947:12
skulle uppbörden för innevarande år belöpa sig till kronor 515,212:24.
En förhöjning af beräkningen af denna statsinkomst synes sålunda
böra ega rum, och får Statskontoret i detta afseende hemställa, att inkomsttiteln
»Hvitbetssockertillverkningsafgift» måtte för år 1890 beräknas
till samt i riksstaten för samma år uppföras med ett medeltalet
för åren 1885—1887 nära motsvarande belopp af 350,000 kronor.
Bevillning af fast egendom samt af inkomst har enligt rikshufvudböckerna
utgjort:
för år 1885
„ „ 1886
,. „ 1887
kronor 3,836,142: —
„ 3,741,670: —
„ 3,739,472: —
11
16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Till följd af den med år 1885 vidtagna förändring i tiden för
räkenskapernas afsilande kunde ej, på sätt i Statskontorets oftanämnda
underdåniga berättelse den 6 December sistlidet år förmälts, i 1885 års
rikshufvudbok redovisas för andra afkortningar å statsverkets inkomster
än dem, som egt rum under tiden mellan uppbördsårets början
den 1 Maj och kalenderårets slut den 31 December, då räkenskaperna
afslutades. Om det först genom de under följande året afgifna summariska
räkningarne bekantgjorda förhållandet med afkortningarne å
1885 års debiterade uppbörd och å densamma uppkomna restantier
ingå i beräkningen, visar sig, att ifrågavarande bevillning för nämnda
år influtit med 3,751,552 kronor 65 öre.
Ifra gavarande bevillning är i riksstaten för år 1889 beräknad till
3.600.000 kronor. Inkomsten har under hvart och ett af de tre sistförflutna
åren öfverstigit denna beräkning med belopp, vexlande mellan
139.000 och 151,000 kronor; och anser Statskontoret denna inkomsttitel
kunna i riksstaten för år 1890 upptagas med ett till 3,700,000
kronor förhöj dt belopp.
Beträffande resultatet af 1887 års statsreglering är af Statskontoret
i underdånig skrifvelse den 28 sistlidne Augusti anmäldt, att å
statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått
en nettobrist af ......................................................... kronor 5,003,803: Öl
hvarifrån dock borde afräknas:
öfverskott från myntverket för år
1887, enligt Kongl. brefvet den
5 Maj 1882, ................................ kronor 21,000: —
af postverkets reserverade medel
....................................................... „ 176,444: 55
odisponerade behållningar å eu del
extra statsanslag, enligt särskilda
Kongl. bref, ............................... „ 52,663: 3 5
dito å dito till följd af anslagens
upptagande i riksstaten till jemnt
* krontal ..................................''.......... „________________________2:58 250,110:48
så att bristen i sin helhet endast uppginge till kronor 4,753,692: 53.
Vidare blef i samma underdåniga skriivelse förmäldt, att bristen
i 1887 års statsreglering till hufvudsakligaste delen uppkommit genom
de i samma års rikshufvudbok verkstälda afkortningarne af statsverkets
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17
fordran för skatt å bränvin, som vid 1886 års slut var qvarliggande
å.nederlag, samt af den jemlikt Kongl. brefvet den 13 Juli 1887 medgifna
nedsättning med tio procent i en del af 1886 års till statsverket
ingående arrenden jemte den enligt Kongl. brefvet den 11 derpå följde
November föreskrifna eftergift i de s. k. skilnadsarrendena; att dessa
afkorta in gar uppgått, den förstnämnda till 3,944,368 kronor 9 öre och
den sistnämnda till 265,043 kronor 18 öre;
att, om från ofvannämnda brist.............................. kronor 4,753,692: 5 3
afdrages sammanlagda beloppet af nyssberörda af
kortningar,
eller .......................................................... „ 4,209,411: 2 7
den i öfrigt å 1887 års statsreglering uppkomna
bristen visade sig hafva uppgått till ........................ kronor 544,281: 2 6-
att af öfverskott å föregående årets eller 1886 års statsreglering ännu
vore. odisponeradt ett belopp af 1,530,505 kronor 31 öre, samt att behållningen,
enligt 1887 års rikshufvudbok, å fonden för reserverade
medel vid .1887 års utgång .................................... kronor 9,041,812:78
utvisade vid jemförelse med de såsom tillgångar
för 1888 och 1889 årens statsregleringar i samma
års riksstater gjorda anvisningar:
i 1888 års riksstat:
öfverskott å statsregle
ringen
för år 1885...... 8,493,000: —
dito från postverket ... 300,000: — 8,793,000: —
i 1889 års riksstat:
öfverskott af stat.sregleringen för år
1886 och föregående år samt öfverskott
från postverket........................... 3,472,000: —
Summa kronor 12,265,000: —
en. statsbrist, till belopp motsvarande skilnaden emellan
bristen i 1887 års statsreglering.................. 4,753,692:53
och den odisponerade andelen af öfverskott
å statsregleringen för år 1886 ................... 1,530,505:31
eller af .............................................................................. kronor 3,223,187: 2 2
Summa kronor 12,265,000: —
Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami 1 Afd.
3
18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Utaf de för åren 1885, 1886 och 1887 med 100,000 kronor för
hvardera året anvisade anslag till understödjande medelst anslag utan
återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker,
som, utan att kunna med fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande
nejd, äro odisponerade:
i gg5 ......................................... kronor 23,560: —
1886 ........................................ » 29,810:-
„ „ „ „ 1887 ......................_................... -71--
utgörande sammanlagda beloppet af de å dessa an
slag
sålunda uppkomna reservationer .................. kronor 108,165.-
hvilken summa kan för en blifvande statsreglering disponeras.
af anslaget för år
ii ii
Stockholm den 6 December 1888.
Underdånigst:
ADB. ANDERSON.
AUG. HÄGGBLADH.
L. W. RIBEN. C. DRAKE.
Föredragande.
C. Kinberg.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
19
Bil. Lilt. a.
Statsverkets inkomster.
Kronor. |
||
Ordinarie inkomster. |
||
Grundskatt............................................................................... |
4,185,000 |
|
Kyrkotionde.....„...................................................................... |
250,000 |
|
Kavalleriregementenas bästvakansspanmål................... |
300,000 |
— |
Trosspassevolansafgift............................................................ |
26,000 |
|
Tillfälliga rotevakansafgifter............................................... |
68,000 |
|
Soldatvakansafgift ............................................................. |
110,000 |
— |
Båtsmansvakansafgift ........................................................... |
305,000 |
— |
Arrendemedel......................................................................... |
2,700,000 665,000 |
— |
Mantalspenningar......................................................''.......... |
— |
|
Bötesmedel............................................................................... |
240,000 |
— |
Kontrollstämpelmedel ............................................................ Fyr- och båkmedel............................................................... |
25,000 |
■— |
1,300,000 |
— |
|
Telegrafmedel....................................................................... |
1,260,000 |
—- |
Jernvägstrafikmedel ............................................................... |
6,500,000 |
— |
Skogsmedel ............................................................................. |
1,700,000 |
— |
Extra uppbörd ........................................................................ |
100,000 |
— |
Säger |
19,734,000 |
— |
Bevillningar. |
||
Tullmedel ............................................................................. |
36,000,000 |
—! |
Postmedel ............................................................................. |
6,900,000 |
— |
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig-heter .............................................................................. |
350,000 |
|
Stämpelmedel ........................................................................... |
3,600,000 |
|
Bränvinstillverkningsskatt .................................................. |
15,000,000 |
— |
Hvitbetssockertillverkningsafgift ....................................... |
350,000 |
— |
Bevillning af fast egendom samt af inkomst .............. |
3,700,000 |
— |
Säger |
65,900,000 |
— |
Summa |
85,634,000 |
— |
20
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Statsverkets
Ordinarie inkomster. |
Beräknad i |
Ränta..................................... ........................... |
___ |
Tionde.................................... ........................ |
-- - |
Grundskatt ........................... ...................... |
4,185,000 |
Kyrkotionde........................... .. . ........................... |
250,000 |
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål..................... .............. |
800,000 |
Trosspassevolansafgift .......................................................... |
26,000 |
Tillfälliga rotevakansafgifter ............................................................ |
68,000 |
Vakansafgifter af nyroterad jord....................................................... |
— — |
Rotevakansafgifter af insockne frälsehemman i Halland............ |
— — |
Vakansafgifter af bergslag ................................................................ |
- - |
Soldatvakansafgift................................................................................. |
110,000 |
Båtsmansvakansafgift............... ............................ |
260,000 |
Båtsmansbeklädnadsmedel................................................................ |
- - |
Arrendemedel................................ ............................. |
2,700,000 |
Bergverkstionde .................. ...................... |
— — |
Mantalspenningar ................................................................................... |
665,000 |
Bötesmedel .............................................................................................. |
240,000 |
Kontrollstämpel medel.......................................................................... |
25,000 |
Fyr- och båkmedel .............................................................................. |
1,200,000 |
Telegrafmedei ............... .. ............... |
1,200,000 |
Jernvägstrafikmedel............................................................................. |
6,000,000 |
Skogsmedel.......................................................................................... |
1,600,000 |
Extra uppbörd................................................................................... |
100,000 |
Säger |
18,929,000 |
Bevillningar. |
|
Tullmedel ............................................................................................. |
36,000,000 |
Postmedel................................................................................................. |
6,580,000 |
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter......... |
350,000 |
Stämpelmedel.................... . ..... |
3,500,000 |
Bränvinstillverkningsskatt .............................................. |
15,000,000 |
Hvitbetssockertillverkningsafgift . ......................... |
250,000 |
Bevillning af fast egendom samt af inkomst................................ |
3,600,000 |
Säger |
65,280,000 |
Summa |
84,209,000 |
inkomster.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
21
Bil Litt. b.
Enligt räkenskaperna |
Statskontorets |
|||
för år 1885. |
för år 1889. |
för år 1887. |
Medium. |
11 beräkning för år 1890. |
4,358,635 |
__ |
|||
1,638,232 |
- - |
---- - |
j__ |
|
— — |
4,064,979 |
4,140,203 |
- - |
4,185,000 |
--- |
241,764 |
233,636 |
250,000 |
|
307,174 |
296,568 |
276,992 |
293,578 |
300,000 |
26,483 |
26,483 |
26,480 |
26,482 |
26,000 |
72,554 |
71,590 |
72,726 |
72,290 |
68,000 |
132,522 |
- --- |
_ _ |
||
18,512 |
- - |
_ _ |
||
21,192 |
- ---- |
- - |
___ |
|
— |
110,610 |
102,781 |
---- |
110,000 |
51,138 |
203,271 |
172,739 |
142,383 |
305,000 |
48,666 |
- - |
__ _ |
||
3,297,514 |
3,076,685 |
2,762,639 |
3,045,613 |
2,700,000 |
14,622 |
14,238 |
13,990 |
14,283 |
|
736,832 |
667,269 |
665,777 |
689,959 |
665,000 |
232,344 |
297,276 |
235,088 |
254,903 |
240,000 |
27,868 |
21,649 |
21,034 |
23,517 |
25,000 |
1,350,504 |
1,307,263 |
1,321,853 |
1,326,540 |
1,300,000 |
1,325,127 |
1,246,528 |
1,229,860 |
1,267,172 |
1,260,000 |
7,000,000 |
5,700,000 |
5,200,000 |
5,966,667 |
6,500,000 |
1,733,711 |
1,652,220 |
1,685,393 |
1,690,441 |
1,700,000 |
249,038 |
140,608 |
183,428 |
191,025 |
''ioo''ooo |
22,642,668 |
1 9,139,001 ; |
18,344,619 |
— — |
19,734,000 |
1 33,123,190 |
32,147,858 |
1 30,637,506 |
31.969,518 |
36,000,000 |
6,019,858 |
6,097,913 |
6,287,650 |
6,135,140 |
6,9004)00 |
334,649 |
317,313 |
317,973 |
323,312 |
350,000 |
3,625,956 |
3,814,859 |
3,727,086 |
3,722,634 |
3,600,000 |
15,395,069 |
15,315,300 |
8,753,768 |
13,154,712 |
15,000,000 |
384,263 1 |
323,020 |
346,282 |
351,188 1 |
350,000 |
3,836,142 |
3,741,670 |
3,739,472 |
3,772,428 ] |
3,700,000 |
62,719,127 |
61,757,933 |
53,809,737 |
— — |
65,900,000 |
85,361,795 |
80,896,934 | |
72,154,356 |
— — |
85,634,000 |
Bih. till Riksd. Brok 1889. 1 Sami 1 Afd.
Utgifterna.
Första hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver ftnansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari
1889.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Buren svärd,
Statsråden: Herr Lovén,
Friherre von Ötter,
von Krusen stjern a,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm.
Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen anförde
vidare:
Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att i propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof må för denna hufvudtitel
beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat dertill anvisadt,
eller 1,338,000 kronor.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sand. 1 Afd.
2
Första hufvudtiteln.
Hvad departementschefen sålunda föreslagit täcktes,
enligt det öfriga statsrådets tillstyrkande, Hans Maj:t
Konungen i nåder gilla.
Ex protocollo:
G. Willi. Smerling.
STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.
1
Andra hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Lördagen den
12 Januari 1889,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Herr Lovén,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm.
Departementschefen Statsrådet Örbom föredrog de frågor, som rörde regleringen
af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande:
Ordinarie anslag.
Fångvården.
Enligt nu gällande riksstat utgöra anslagen under denna titel:
Fångvårdsstyrelsen ............................................................................. 59,500:_
Fångars vård och underhåll:
Bestämdt anslag ................................................... 490,800: —
Förslagsanslag ...................................................... 1,159,200:— 1,650,000: —
Transport 1,709^500:”^
Bih. till Likså. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1
2
Andra hufvudtiteln.
Transport 1,709,500: —
Ålderstillägg för en del vid Fångvårdsstyrelsen och fångvården an
stälde
embets- och tjensteman, förslagsanslag .......:................... 45,000: —
Vård och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag...... 30,000: —
Kronor 1,784,500: —
I fråga om anslaget till Fångvårdsstyrelsen och reservationsanslaget för
vård och underhåll af läns- och kronohäkten har jag ej att föreslå någon förändring.
[1.] Beträffande det bestämda anslaget till fångars vård och underhåll före
aftöne^för
kommer, att> enligt hvad Fångvårdsstyrelsen meddelat, Direktören vid förra straffdirelctörsbe-
fängelset i Varberg, Löjtnanten i armén Frey Bogren — hvilken efter nämnda
^vid1 förra fan§elses indragning på grund af Styrelsens förordnande bestridt direktörsbefattstrafängehet
ningen vid länsfängelset i Mariestad och derunder, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts
i Varberg. besiut den 9 Januari 1882 och den 25 Juli 1884, fortfarande fått uppbära det å
straffängelsets i Varberg stat uppförda löneanslag för direktören, utgörande i lön
och arfvode tillsammans 3,300 kronor, mot det aflöningen för direktörsbefattningen
i Mariestad statsverket besparats — aflidit den 19 Januari 1888 och att
följaktligen förutnämnda löneanslag 3,300 kronor kan indragas.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att
det såsom aflöning åt direktören vid förra straffängelset i Varberg i gällande lönestat
uppförda [belopp 3,300 kronor må derifrån uteslutas och bestämda anslaget
till fångars vård och underhåll följaktligen med motsvarande belopp minskas.
[2.] De vid fångvården anstälde fanjunkare, underofficerare, vaktmästare och
AförlenSdelt andra tm betjeningen hörande personer uppburo till och med år 1882 sina
betjente vid löner af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, men i anledning af nådig
fångvården. proposition j ämnet, föranledd af en utaf Fångvårdsstyrelsen gjord framställning,
faststälde nämnda års Riksdag ny lönestat för 5 fanjunkare, 30 underofficerare,
17 vaktmästare vid länsfängelserna, 16 förste konstaplar vid läns- och kronofängelserna,
200 konstaplar vid straffängelserna, 150 konstaplar vid läns- och
kronofängelserna samt 58 fånggevaldiger, hvarjemte Riksdagen beslöt att lönerna
för dessa tjenstebefattningar skulle öfverföras från förslagsanslaget för fångars
vård och underhåll till det bestämda anslaget. Jemväl föreskrefvos, dels i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad i andra likartade fall stadgas och dels
särskildt med afseende på fångvårdens behof, vissa vilkor för åtnjutande af de
nya löneförmånerna, hvarförutom bestämdes att den pensionsrätt å allmänna
indragningsstaten, som i följd af lönernas uppförande å ordinarie stat tillkomme
dessas innehafvare, skulle inträda vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår,
derest löntagaren minst 20 år innehaft ordinarie tjenst på fångvårdens stat.
Andra hufvudtiteln.
3
Under erinran hurusom Fångvårdsstyrelsen i den underdåniga framställning,
som föranledde ofvan omförmälda proposition till 1882 års Riksdag, framhållit
vigten deraf att, till vinnande och bibehållande i fångvårdens tjenst af en
duglig bevakningspersonal, lönerna för denna uppfördes å ordinarie stat, men att,
då, särskild t hvad vaktkonstaplarne anginge, icke någon af dessa borde erhålla
ordinarie anställning, innan han efter någon tids tjenstgöring aflagt nöjaktiga
prof på duglighet och lämplighet i tjensten, Fångvårdsstyrelsen i sitt då afgifna
förslag till lönestat upptagit aflöning endast för en del af ifrågavarande betjente,
har nu Styrelsen vidare anfört, att under tillämpningen af 1882 års lönestat
behof visat sig af någon tillökning i antalet af de å densamma anvisade lönerna.
Under det nemligen denna stat upptog^ löner till 17 vaktmästare, 16 förste
konstaplar och 150 konstaplar vid läns- och kronofängelserna, hvilket sistnämnda
slags betjente år 1882 utgjorde 168, eller 18 utom de å staten uppförda, vore
för närvarande vid dessa fängelser anstälde 18 vaktmästare af den klass, som i
staten afsåges, samt 17 förste konstaplar och 177 konstaplar, deribland icke inräknade
7 konstaplar, som blifvit anstälde vid de med vissa länsfängelser förenade
tvångsarbetsanstalter.
Detta förhållande, som hufvudsakligen förorsakats af tillökning i bevakningspersonalen
vid det tillbyggda kronohäktet å Långholmen samt anställande
af två konstaplar vid det nya kronohäktet i Pajala, hade, fortsätter Fångvårdsstyrelsen,
haft till följd, att de vid läns- och kronofängelserna anstälde betjente
icke i den mån, som ursprungligen varit afsedd, kommit i åtnjutande af de fördelar,
som vore förenade med anställning å ordinarie stat. Då vid dessa fängelser
årligen afginge omkring 10 konstaplar, men antalet af de utom riksstaten
erforderliga utgjorde 27, kunde en tid af flera år åtgå, innan på försök anstäld
konstapel, som visat sig duglig för tjensten, vunne anställning å ordinarie stat.
En ändamålsenlig rättelse härutinnan skulle vinnas genom uppförande å sådan
stat af löner till ytterligare 15 konstaplar vid läns- och kronofängelserna,
hvarigenom försökstiden för dylik konstapel kunde nedsättas till omkring ett år.
Vidkommande den vaktmästaretjenst och den förste konstapelstjenst, till hvilka,
enligt hvad ofvan vore anfördt, aflöning utginge från förslagsanslaget, tilläte
Styrelsen sig framhålla att, då till dylika tjenstår endast kunde befordras sådana
personer, som aflagt nöjaktiga prof på duglighet i fångvårdens tjenst, anledning
saknades att icke uppföra jemväl nämnda två tjenstår å ordinarie stat.
Med stöd af hvad sålunda anförts, har Styrelsen hemstält att å bestämda
anslaget till fångars vård och underhåll måtte anvisas löner, enligt förut gällande
grunder, till, utom de å anslaget förut uppförda, ytterligare 1 vaktmästare,
1 förste konstapel och 15 konstaplar vid läns- och kronofängelserna, samt att
det belopp, hvarmed i följd häraf det bestämda anslaget behöfde ökas, måtte dit
öfverföras från förslagsanslaget.
Instämmande i hvad Fångvårdsstyrelsen sålunda hemstält och under
4
Andra hufvudtiteln.
erinran att den rätt till pension å allmänna indragningsstaten, som i följd af nu
ifrågasatta befattningars uppförande å ordinarie stat skulle tillkomma dessa befattningars
innehafvare, utan särskild föreskrift lärer på grund af 1882 års Riksdags
beslut blifva beroende af enahanda vilkor, som då stadgats i fråga om
pensionsrätt för innehafvarne af de i nämnda års aflöningsstat upptagna tjenstebefattningar,
tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, såsom tillägg till den af 1882 års Riksdag faststälda aflöningsstat fölen
del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, godkänna följande
aflöningsförmåner för vid läns- |
och kronofängelserna anstälde: |
|
1 vaktmästare: |
||
lön..................................... |
........................................... 500: — |
|
tjenstgöringspenningar...... |
............................................ 300: — |
800: — |
1 förste konstapel: |
||
lön.................................... |
.............................................. 450: — |
|
tjenstgöringspenningar...... |
............................................. 300: — |
750: — |
1 konstapel: |
||
lön...................................... |
.............................................. 350: — |
|
tjenstgöringspenningar .. .. |
........................................ 250: — |
600: — |
14 dito: |
||
lön................................... |
............................................... 4,900: — |
|
tjenstgöringspenningar...... |
........................................... 3,500: — |
8,400: — |
Kronor 10,550: —
med förklarande, att innehafvarne af dessa tjenstebefattningar ega uppbära två
ålderstillägg, hvartdera å 50 kronor, det ena efter fem, det andra efter tio års
tjenstgöring; äfvensom att, för åtnjutande af de med befattningarne förenade
förmåner, skola gälla enahanda vilkor och förbehåll, som föreskrifvits för innehafvare
af lön å 1882 års stat;
Höjning af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll må ökas med sam
bestämda
an- manlagda beloppet af förenämnda löner och tjenstgöringspenningar 10,550 kroslaget
till fän- nor. sam^
gars vard och
underhäll.
. N
Minskning af
förslagsanslaget
Ull fångars
värd och
underhåll.
.. t5.]
Ändring af
rubrik i 1882
års aflöningsstat.
att förslagsanslaget till fångars vård och underhåll må minskas med den
föreslagna nya lönestatens belopp 10,550 kronor. I
I sammanhang med framställningen om öfverförande å ordinarie stat åt
nyss omförmälda tjenstebefattningar har Fångvårdsstyrelsen fäst uppmärksamheten
derå, att, sedan Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref den 19 Mars 1888 medgifvit,
att centralfängelset i Landskrona finge förändras till en tvångsarbetsanstalt, den
Andra hufvudtiteln.
5
i 1882 års aflöningsstat för 200 af deri upptagna befattningar använda benämning
“konstapel vid straffängelserna“ borde förändras, så att densamma omfattade
jemväl konstapelsbefattningarne vid Landskrona tvångsarbetsanstalt, hvilka befattningars
innehafvare samtlige blifvit försedda med konstitutorial till löner å
förenämnda aflöningsstat.
Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att den uti 1882 års faststälda aflöningsstat för en del af bevakningspersonalen
vid fångvårdsanstalterna förekommande benämning å 200 af de i staten
upptagna befattningar: “konstapel vid straffängelserna“ må förändras till:
“konstapel vid centralfängelse eller tvångsarbetsanstalt1-''.
Vidare har Fångvårdsstyrelsen hemstält att framställning måtte göras till
Riksdagen om höjande af förslagsanslaget för ålderstillägg med 3,000 kronor;
men denna hemställan har jag ansett mig sakna skäl att tillstyrka.
Bifallas mina här ofvan gjorda framställningar, kommer:
bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, som nu
utgör 490,800 kronor och som skall minskas med 3,300
kronor men ökas med 10,550 kronor, att uppgå till........ kronor 498,050: —
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, som nu utgör
1,159,200 kronor, men som skall minskas med 10,550 kronor,
att upptagas till .......................................................... ., 1,148,650: —
samt
fångvårdsanslaget i sin helhet, som för närvarande uppgår
till 1,784,500 kronor, att utgöra..................................... „ 1,781,200: —
utvisande en nedsättning af 3,300 kronor eller samma belopp, hvartill direktörsaflöningen
vid indragna straffängelset i Varberg uppgått.
Öfrsga ordinarie anslag.
Beträffande dessa har jag icke att föreslå någon annan förändring än att, JO.]
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier ^
och expenser, ved m. in. höjes med 36 kronor från nuvarande beloppet 64,112 skrifmateriakronor
till 64,148 kronor. her m'' m''
Extra anslag.
I öfverensstämmelse med hvad under föregående år egt rum, hemställer [7.]
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska att på extra stat för år Krigshofrät1890
måtte anvisas 5,000 kronor till arfvoden åt Krigshofrättens ordförande och
tre militära ledamöter.
6
Andra hufvudtiteln.
Då sistlidet års Riksdag beviljade enahanda anslag till Krigshofrätten för
innevarande år, framstälde Riksdagen tillika den anhållan, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes vid utarbetande af förslag till ny rättegångsordning låta till behandling
företaga jemväl frågan om Krigshofrättens indragning eller ombildning.
Med anledning häraf anser jag mig böra erinra, att Eders Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 25 Maj 1888 anbefält Nya Lagberedningen att, när framdeles
ifrågakomme att utarbeta förslag till ny domstolsförfattning, i sammanhang
dermed taga under öfvervägande frågan, huruvida Krigshofrätten borde indragas
eller ombildas, äfvensom att Eders Kongl. Maj:t med hänsyn härtill den 31 sistlidne
December beslutat, att krigshofrättsrådsembetet, hvilket den 28 nästföregående
September genom dåvarande innehafvarens afgång blifvit ledigt, icke skulle
för närvarande återbesättas, utan tills vidare och intilldess annorlunda blefve bestämdt
upprätthållas på förordnande.
Likaledes hemställer jag, att till bestridande af kostnaderna för Nya Lagberedningen
under år 1890 må begäras samma belopp, som för innevarande år
finnes i sådant afseende anvisadt, eller 40,000 kronor.
Beredningen har angående sin verksamhet under år 1888 afgifvit en redogörelse,
som, för att komma till Riksdagens kännedom, torde få biläggas detta
protokoll.
[9.1 Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för Föreningen till minne af Konung
Monienmd 0iäcar 1 och Drottning Josefina, enligt Föreningens uppdrag, anhållit, att till fortHall.
satt förräntande och afbetalning å den skuld, Föreningen måst ikläda sig för erforderliga
anordningar vid sin å egendomen Hall inrättade uppfostringsanstalt för
ungdom, som hemfallit åt gröfre brott och vanart, Eders Kongl. Maj:t täcktes
hos Riksdagen utverka ett anslag för år 1890 till enahanda belopp, som förhvartdera
af åren 1884—1889 blifvit Föreningen såsom understöd beviljadt, eller 15,000
kronor.
Till upplysning så väl om användandet af de för år 1888 till ifrågavarande
ändamål anvisade statsmedel som angående Föreningens verksamhet samt dess
och kolonien Halls ekonomiska ställning, har styrelsen åberopat af Föreningens
revisorer och styrelsen afgifna berättelser angående förvaltningen under senaste
räkenskapsåret från och med den 1 Juli 1887 till den 1 Juli 1888.
Innan jag går att närmare redogöra för innehållet i dessa berättelser, torde
det tillåtas mig erinra om följande förhållande.
Vid beviljande af understödet åt kolonien Hall för innevarande år, 15,000
kronor, uttalade Riksdagen tillika den önskan, att, om möjligt, hela beloppet
måtte användas till afbetalning af koloniens kapitalskuld. Detta Riksdagens beslut
meddelades Föreningens styrelse medelst nådig skrifvelse den 25 Maj 1888,
och i samma skrifvelse stälde Eders Kongl. Maj:t ofvanberörda, af Riksdagen an
-
[8.]
Nya Lagberedningen.
Andra hufvndtiteln.
7
slagna medel till styrelsens disposition, att användas till afbetalning af koloniens
kapitalskuld vid nämnda års slut.
Sedermera har emellertid Föreningens styrelse gjort hemställan om ändring
i sistberörda bestämmelse, i syfte att vinna rättighet att använda berörda anslag
jemväl till räntebetalning. I underdånig skrifvelse den 29 Oktober 1888 har
nemligen styrelsen, under erinran hurusom styrelsen, då hon i skrifvelse den 25
November 1882 första gången gjorde framställning om understöd åt kolonien
Hall för betäckande af dess dåvarande skuld 140,000 kronor, åberopat en uppgjord
amorteringsplan, enligt hvilken, medelst ett årligt anslag å 15,000 kronor
till skuldens förräntande och amortering, densamma skulle kunna år 1895 blifva
till fullo gulden, vidare anfört, att det för 0mförmälda ändamål af 1883 års och
följande årens Riksdagar beviljade anslag- enligt hvad Föreningens räkenskaper
utvisade, blifvit i vida större mån, än amorteringsplanen förutsatte, användt, till
kapitalafbetalningar, i det nemligen Föreningens skuld, som, om den ursprungliga
planen följts, skolat år 1888 utgöra 91,799 kronor 9 öre, i stället nedbringats
till ett belopp af 74,779 kronor 25 öre, men att emellertid en del af anslaget
blifvit användt och äfven för den närmaste framtiden, om än alltjemt med
något minskade belopp, måste användas till ränteliqvider, såvida egendomen Hall
och kolonien skulle upprätthållas i ett tillfredsställande skick; i anledning hvaraf
och med hänsyn särskildt dertill att i följd af de besparingar, styrelsen i alla
rigtningar sökt göra, oafvisliga behof af reparationer ä egendomen Halls och
derunder lydande torpens byggnader gjort sig alltmera gällande, styrelsen anhölle,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att det af Riksdagen för år 1889
till kolonien Hall beviljade anslag ä 15,000 kronor, hvilket i främsta rummet
borde användas till afbetalning af koloniens kapitalskuld, Ange, i den mån Föreningens
öfriga tillgångar icke kunde anlitas till betalning af ränta å koloniens
skuld, jemväl utgå till gäldande af denna ränta.
Till denna styrelsens framställning har Eders Kongl. Maj:t genom beslut
den 21 December 1888, på grund af hvad i ärendet förekommit och med hänsyn
särskildt till innehållet i förut omförmälda revisionsberättelse,lemnat nådigt bifall.
Af berörda berättelse, liksom af den utaf Föreningens styrelse afgifna,
framgår att, i öfverensstämmelse med styrelsens ofvan anförda uppgifter, Föreningens
skulder, som vid räkenskapsårets början utgjorde 85,779 kronor, under
året minskats med 10,999 kronor 75 öre eller till 74,779 kronor 25 öre, äfvensom
att af det för år 1888 af Riksdagen anvisade anslag, 15,000 kronor, ett belopp af
10,651 kronor 40 öre blifvit användt till kapitalafbetalning och återstoden 4,348
kronor 60 öre till räntebetalningar.
Föreningens tillgångar utgjorde vid räkenskapsårets slut:
egendomen Hall .................................................................................. 146,300: —
byggnader å egendomen ................................................................. 142,484: so
Transport 288,784: 80
8
Andra hufvudtiteln.
Transport 288,784: 80
inventarier och förråd........................................................................ 63,850: 21
fordringar och kassa ............................................................................ 834: 46
Kronor 353,469: 47
Elevernas antal uppgick den 30 Juni 1888 till 149, hvaraf 53 från Stockholms
stad och 96 från 20 särskilda län. Kostnaden för hvarje elev under året
har utgjort 305 kronor 14 öre, eller något lägre belopp än under nästföregående
år, då den uppgick till 305 kronor 40 öre. År 1876—1877 utgjorde årskostnaden
452 kronor 95 öre. För framtiden torde densamma kunna än ytterligare
nedbringas till följd deraf, att antalet elever kommer atty ökas. Detta antal
har på grund af Eders Kongl. Maj:ts beslut den 25 Juli 1884 förut varit inskränkt
till 150, och för en hvar af dessa 150 elever, för såvidt de varit å kolonien
till vård och uppfostran intagne på grund af domstols beslut eller på ansökan
af polis- eller kommunalmyndighet, har kolonien från fångvårdsanstalternas
besparingskassor erhållit bidrag med 50 öre om dagen. Under sistlidet år har
emellertid Föreningens styrelse, under åberopande deraf, att genom de anordningar,
som vid kolonien under senare åren vidtagits, plats der kunde beredas
för ytterligare 25 elever utan olägenhet vare sig i pedagogiskt eller sanitärt hänseende,
samt att genom en sådan koloniens utvidgning, hvilken icke skulle medföra
någon afsevärd ökning af förvaltningskostnaderna, koloniens ekonomiska
ställning, till följd af de förökade elevafgifterna, komme att blifva fördelaktigare,
hemstält att antalet elever vid kolonien måtte för år 1888 få ukas med 25 och
kolonien berättigas att jemväl för dessa bekomma bidrag från fångvårdsanstalternas
besparingskassor med 50 öre för hvarje elev. Denna hemställan har Eders
Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 13 April 1888 bifallit, med åläggande för
Föreningens styrelse att tillse att, om tillökningen i elevantalet utöfver 150 ovilkorligen
skulle befinnas kräfva förhöjning i förvaltningskostnaden, dennakostnad jemte
öfriga utgifter för det högre elevantalet icke i något fall finge öfverstiga den förökade
inkomst,som genom ifrågavarande anordning tillflöte kolonien.— Af revisorernas berättelse
framgår, att det ökade antal elever utöfver 150, som till följd af berörda nådiga
medgifvande å kolonien intagits efter den 1 Maj 1888, från hvilken dag medgifvandet
skulle gälla, icke föranledt någon ökad förvaltningskostnad, äfvensom
att, enligt det särskilda konto, som, på grund af Eders Kong], Maj:ts derom
meddelade föreskrift, blifvit upplagdt i koloniens räkenskaper för nämnda elever,
afgifterna för dem jemte bidragen från fångvårdens besparingskassor öfverstigit
utgifterna, hvadan tillökningen i elevantalet varit för kolonien ekonomiskt fördelaktig.
Likasom för nästföregående år har jemväl för det senast förflutna en af
Eders Kongl. Maj:t utsedd revisor deltagit i granskningen af koloniens räkenskaper
och förvaltning. Han har, jemte en annan af revisorerna, i revisionsberättelsen
vitsordat, att vid egendomen Hall allt befunnits i god ordning och att
Andra hufvudtiteln. 9
intet annat vore att anmärka, än att jordegendomens åbyggnader syntes vara i
behof af någon förbättring.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län har, med tillkännagifvande
att landshöfdingen vid inspektionsbesök å kolonien funnit dess
verksamhet fortgå på ett mycket tillfredsställande sätt, vitsordat koloniens förtjeustfulla
ledning samt, under instämmande i revisorernas anmärkning angående
behofvet af förbättring å koloniens åbyggnader, framhållit angelägenheten deraf,
att kolonien för den närmare framtiden kunde disponera medel till afhjelpande
af nämnda behof och att koloniens egna tillgångar ej behöfde för hårdt anlitas
till förräntande af koloniens skuld, utan att bidrag dertill kunde, hksom förut,
påräknas af statsanslag.
Jemväl Fångvårdsstyrelsen har tillstyrkt Föreningens ifrågavarande framställning.
Af hvad sålunda förekommit anser jag det framgå, att för uppehållande
på ändamålsenligt sätt af kolonien Halls verksamhet under år 1890 erfordras för
nämnda år enahanda understöd af statsmedel, som för innevarande och föregående
år beviljats. Att ett dylikt anslag skulle kunna användas uteslutande
till afbetalning å koloniens kapitalskuld, är visserligen icke sannolikt, men om
och i hvad mån det behöfver tagas i anspråk jemväl för räntebetalning torde
dock svårligen kunna med full visshet afgöras, innan, efter utgången af nu
löpande räkenskapsår, resultatet af koloniens förvaltning under samma år blifvit
genom behörigt bokslut utrönt.
På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för år 1890 anvisa ett belopp af 15,000 kronor till
understöd åt förbättringskolo nien vid Hall, att användas till afbetalning å koloniens
kapitalskuld samt, i den mån Eders Kongl. Maj:t, uppå framställning af
Föreningens styrelse, kan finna skäligt medgifva, till gäldande af ränta å
samma skuld.
[10.]
Statskontorets
förskotter.
Slutligen har jag att anmäla frågan om ersättande af åtskilliga af Statskontoret
utbetalta förskott.
Enligt en vid Statskontorets beräkning angående statsverkets inkomster
för 1890 fogad förteckning, har Statskontoret förskottsvis utbetalt följande belopp,
att till ersättande hos Riksdagen anmälas, nemligen:
till bestridande af återstående kostnader för utarbetande
af statistisk utredning i afseende å utvidgad politisk rösträtt,
enligt nådiga brefvet den 13 April 1888 .......................... kronor 7,563: 38
samt till komitén för utarbetande af förslag till lagar
angående solidariska bolag oeh aktiebolag samt med demjemförliga
föreningar för ekonomisk verksamhet, enligt nådiga bref
Transport
kronor 77563: 38
Bill. till Biltsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 2
10
Andra hufvudtiteln.
Transport kronor 7,563: 38
ven den 30 December 1885, den 14 Februari och den 31
December 1887 samt den 12 Januari och den 6 Juli 1888 ... . „ 11,639: 45
Vidare har Statskontoret, på grund af nådiga brefvet
den 24 Augusti 1888, till gäldande af kostnaden för anskaffande
åt rådstufvurätternas i Sundsvall och Umeå samt Medelpads
östra domsagas arkiv af erforderliga afskrifter utaf de hos
Svea Hofrätt förvarade renoverade exemplar af nämnda underdomstolars
intecknings- och öfriga småprotokoll, hvilka vid de
under sistlidet år i Sundsvall och Umeå timade eldsvådor
blifvit förstörda, utbetalt till Svea Hofrätts disposition ..... „ 8,000: —
Summa kronor 27,202: 83
I öfverensstämmelse med hvad förut egt rum, anser jag den besparing,
som, enligt hvad från Statskontoret meddelats, förefinnes å Nya Lagberedningens
anslag för år 1888 till ett belopp af 5,686 kronor 50 öre, lämpligen böra användas,
i den mån densamma förslår, till gäldande af kostnaden för ofvan omförmälda
komité; och då återstående beloppet af denna kostnad, 5,952 kronor 95
öre, kan bestridas af besparingarna å ordinarie anslagen under andra hufvudtiteln,
erfordras till godtgörande af de för öfriga omförmälda ändamål gjorda förskott
allenast ett belopp af 15,563 kronor 38 öre.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels medgifva att besparingar å Nya Lagberedningens anslag vid 1888 års
slut till belopp af 5,686 kronor 50 öre må användas till ersättande, så långt det
förslår, af förskottet till förut omnämnda komité;
dels å extra stat för år 1890 anvisa ett till 15,564 kronor jemnadt belopp
till godtgörande af de för öfriga ofvan omförmälda ändamål förskjutna utgifter.
Hvad föredragande Departementschefen sålunda hemstält,
och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag
af detta protokoll expedieras till Finansdepartementet för
behörigt iakttagande vid uppsättandet af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition angående statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.
Andra hufvudtiteln.
11
Till Konungen.
I öfverensstämmelse med föreskriften i den för Nya Lagberedningen faststälda
instruktion får Beredningen härmed i underdånighet afgifva redogörelse
för sina arbeten under innevarande år.
Vid årets början har det i sistlidet års arbetsredogörelse omförmälda förslag
till Lag angående ändring i vissa delar af strafflagen jemte dertill hörande
motiv af Beredningen enligt nådigt uppdrag blifvit till trycket befordradt.
På sätt i Beredningens arbetsredogörelse för år 1887 meddelades, har
Beredningen genom nådiga brefvet den 28 Oktober samma år erhållit i uppdrag
att efter det revisionen af strafflagens straffbestämmelser blifvit afslutad utarbeta
förslag till Lag angående bevisning inför Rätta. Med anledning häraf blef
vid Beredningens sammanträden under tiden till den 1 Juli innevarande år upprättadt
ett preliminärt förslag till de kapitel i nämnda lagförslag, hvilka omfatta:
bevisning i allmänhet, eget erkännande, vittnen och skriftliga bevis. I detta
arbete har undertecknad Afzelius, hvilken enligt erhållet uppdrag i Högsta Domstolen
föredragit ett af särskilda komiterade utarbetadt förslag till ny sjölag,
icke tagit del förr än med ingången af Maj månad.
Sedan Eders Kongl. Maj:t i nådig remiss den 25 sistlidne Maj infordrat
Nya Lagberedningens yttrande angående Riksdagens i skrifvelse den 7 nästförutgångne
April gjorda anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida ej 6 kap. strafflagen borde så ändras, att deraf tydligt framginge att
den, hvilken blifvit förvunnen till sådan delaktighet i brott, hvarom förmäldes i
8 kap. 10 § af nämnda lag, måtte kunna kännas skyldig att gälda den genom
brottet åstadkomna skada, har Beredningen efter sommarferiernas slut förehaft ''
detta ämne och den 19 sistlidne September angående detsamma afgifvit under
dånigt yttrande.
Derefter har nämnda förslag angående bevisning inför Rätta af Beredningen
upptagits till fortsatt handläggning samt preliminärt förslag till öfriga
kapitel, nemligen om sakkunnige och parts ed, blifvit upprättadt. Beträffande
partseden har Beredningen med afseende å de väsentligen skiljaktiga meningar
angående lämpligaste sättet att ordna detta institut, hvilka vid den föregående
12 Andra lmfvudtiteln.
behandlingen af frågan yppats, ansett sig böra uppgöra alternativa förslag till
lagbestämmelser.
Det preliminära förslaget till Lag angående bevisning inför Rätta har derefter
blifvit af Beredningen vid gemensamma sammanträden ånyo genomgånget
och delvis omarbetadt.
Presidenten Herr K. J. Berg har jemlikt Eders Kongl. Maj:ts den 26
Februari 1883 honom gifna förordnande fortfarande tagit del i Beredningens förhandlingar.
Ledamoten i Beredningen Häradshöfdingen J. G-. Horney har under December
månad af sjukdom varit förhindrad att taga del i Beredningens arbeten.
Underdånigst
L. ANNERSTEDT.
K. G. CARLSON. JOHAN WOLD. IVAR AFZELIUS.
Stockholm den 31 December 1888.
STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.
Tredje hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 januari 1889.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden Herr Lovén,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
'' o
Friherre Akeriiielm.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1890 och yttrade:
Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Ivongl.
Maj:ts beslut den 31 nästlidne december, beräknadt till 638,700 kronor för de
förenade rikena tillsammans, hvaraf 12/17 böra, enligt vedertagen proportion,
bestridas af svenska statsmedel med 450,850 kronor, eller samma belopp som
af senaste Riksdag beviljades.
.Af de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,
ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande
riksstat, eller 24,000 kronor.
Samma förhållande egen rum med anslaget till utrikesdepartementet, som
alltså upptagits till 27,495 kronor.
Bih. till Rikad. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd.
Kabinetts
kassan.
[1.]
[2.]
i
2
Tredje hufvudtiteln.
[3.]
[4.]
[5.]
Konsu/s
kassan.
[6.]
[7.]
[8.]
[9.]
[10.]
Under anslagen till ministerstaten, militärattachéer samt skrifmaterialier,
expenser och extra utgifter förekommer ingen ändring.
Hvad konsulskassan angår, upptaga beräkningarne ett likaledes oförändradt
anslagsbehof af 280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans,
deraf Sverige skulle, såsom hittills, bestrida 4/7 med 160,000 kronor.
De särskilda rubrikerna utgöras af:
utrikesdepartementet uppfördt med oförändradt belopp af 10,000 kronor;
konsulsstaten, för hvilken upptages 130,370 kronor eller 4/7 af det belopp
(228,150 krono!’), som återstår sedan från den beräknade totalutgiften för båda
rikena, 469,150 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter
utaf svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter, 241,000
kronor; samt
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda till 19,630 kronor.
Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföres understöd
åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.
Ä tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen
för utgifvande af »Sveriges traktater».
Utgifvarens senaste redogörelse innehåller följande om arbetets fortskridande
under nästlidna år:
»Öfver min verksamhet som redaktör af traktatverket under år 1888 får
jag äran härmed vördsamt afgifva redogörelse.
Sedan under förra hälften af året tredje och fjerde häftena af verkets
fjerde del af trycket utkommit, och denna del dermed blifvit fullständigt afslutad,
har jag dels kompletterat det för längre tid tillbaka samlade materialet
till verkets tredje del, till hvilken den största mängden af akterna varit att
söka i utlandet, dels redigerat och till tryckning förberedt det femte bandet,
dels slutligen äfven samlat material för följande delar, omfattande hela det
sjuttonde århundradet. Arbetet har under året kunnat väsendtligen utföras i
svenska riksarkivet, ehuru, som jag i föregående redogörelser anmärkt, ännu
betydliga luckor finnas, hvilka måst fyllas från främmande arkiv. För detta,
ändamål har jag under årets lopp besökt arkiven i Köpenhamn, fatbeck,
Rostock, Stralsund, Stettin, Danzig och Berlin. Derunder har jag hunnit att
nu afsluta genomforskningen af det stora hanseatiska arkivet i fatbeck, hvilket
haft att till traktatverket lemna ett högst betydligt antal af vigtiga urkunder.
Äfvenså torde de bidrag, hvilka arkiven i Rostock, Stralsund, Stettin och
Danzig hafva att lemna, blifvit af mig hemtade. Till statsarkivet i Berlin
Tredje hufvudtiteln.
3
medförde jag en förteckning på hvad vårt eget riksarkiv eger af brandenburgpreussiska
traktater, för att genom jemförelse finna hvad som hos oss saknades.
Dervid befunnos lakunerna i riksarkivets samling vara så talrika, att jag icke
ansåg mig böra i Berlin qvarstanna under en så lång tid, som skulle erfordrats
för att erhålla afskrifter af de hos oss felande urkunderna; utan inskränkte
jag mig till att uppgöra en fullständig förteckning öfver dessa handlingar,
för att sedermera genom preussiska statsarkivet af dem bekomma
bestyrkta kopior. Om tillmötesgående i detta afseende erhöll jag af statsarkivets
t. f. chef benäget löfte. Äfven från riksarkivet i Haag och statsarkivet
i Amsterdam äro några akter att begära. I danska geheimearkivet
torde ännu ett personligt besök vara nödvändigt, men kan antagas varda
det sista.
Slutligen har jag att nämna, att den samtidigt började tryckningen af
den tredje och femte delen kommer att under det nu ingångna året oafbrutet
fortgå. Början af femte delen är ämnad att utkomma först. Den
tredje delen, hvilken jag af särskilda skäl ämnar att utgifva, icke häftevis,
utan på en gång i sin helhet, kommer att i likhet med första och andra delen
hafva ett omfång af mer än fyrtio ark, men torde, såvida tryckeriet presterar
tillräcklig arbetskraft, ändock kunna vara färdig mot slutet af året.»
På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i
underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1890 äska de anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid
denna dags protokoll såsom bilaga A;
att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;
och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den
14 och 31 nästlidne december rörande den för de förenade rikena gemensamma
utrikesbudgeten måtte såsom bilagor B. och C. åtfölja protokollet öfver
denna föredragning.
Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande
behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för
år 1890 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena
i öfrigt hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af
4
Tredje hufvudtiteln.
detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas
för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.
ex protocollo
C. G:sön Fleetwood.
6 Tredje hufvudtiteln.
Bil. A.
Ordinarie anslag. Kabinettskassans utgifter. Departementschefen, Ministern för utrikes ärendena................................................ Utrikesdepartementet.................................. Ministerstaten.............................................. Militärattachéer........................................... Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter...................................................... |
Riksstaten 1889. |
Förslag till |
Norges andel |
Sveriges och |
a kronor. 24,000 27,495 345,000 8,400 45,955 |
b kronor. 24,000 27,495 345,000 8,400 45,955 |
C kronor. 11,455 143,750 3,600 29,045 |
d (b + c) kronor. 24.000 488,750 12.000 75,000 |
|
Säger |
450,850 |
450,850 |
187,850 |
638,700 |
Konsulskassans utgifter. |
||||
Utrikesdepartementet.................................. |
10,000 |
10,000 |
7,500 |
17,500 |
Konsulsstaten .... ..................... |
131} 685 |
130,370 |
97,780 |
228,150 |
Skrifmaterialier, expenser och extra ut- |
||||
gifter..............................................—..... |
18,315 |
19,630 |
14,720 |
34,350 |
Säger |
160,000 |
160,000 |
120,000 |
280,000 |
Summa |
610,850 |
610,850 |
307,850 |
918,700 |
Utgifter som bestridas af svenska statsverket |
||||
allena. |
||||
Svenska kyrkan i Paris............................. |
2,950 |
2,950 |
||
Säger |
2,950 |
2,950 |
||
Summa |
613,800 |
613,800 |
||
Extra anslag. |
||||
För fortsatt utgifvande af »Sveriges |
||||
Traktater»............................................... |
4,500 |
4,500 |
||
Säger |
4,500 |
4,500 |
||
Summa |
618,300 |
618,300 |
Tredje liufvudtiteln.
7
Anmärkningar.
(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/17 och Norge med ä/n- Anslagen till ministerstaten
och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.
(Sverige bestrider allena löneanslaget till departemenisehefen, men för vinnande af ofvan angifna
l-J proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.
Till en del af konsul skassans utgifter påräknas de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna
utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa,
se sid. 9—10 här nedan). Resten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka Sverige
bidrager med 4/7 och Norge med 3/7. Anslagen under konsulskassan må fritt användas,
allenast med den inskränkning lönestaten för utrikesdepartementet betingar.
(Hela utgiften för konsulsstaten 1890 utgör 469,150 kr. (se sid. 14 rad 12 uppifrån), men då inkomsten
af konsulat- och expeditionsafgifterna 1890 beräknas till 241,000 kr., utföres här
i kolumnen d endast skilnaden 228,150 kr. Minskningen för 1890 beror derpå, att ett
belopp af 2,300 kronor öfverförts till anslagsrubriken 8, skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter. */j af nämnda belopp är i rundt tal 1,315 kr., hvarmed således Sveriges bidrag
minskats på anslagsrubriken 7 och ökats på anslagsrubriken 8.
<S Se anmärkningen under 7.
8
Tredje hufvndtiteln.
Bil. B.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd ä Stockholms
slott den 14 december 1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Hans Excellens Norske Herr Statministern Stång,
Statsråden Herr Lovén,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Akerhielm,
Haugland,
SCHJÖTT.
l:o.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog ett af honom uppgjordt
förslag till de förenade rikenas utrikesbudget för år 1890 och anförde dervid:
Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter upptager samma slutsumma som för
åren 1886—1889 eller kr. 638,700, af hvilken, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5,
falla på Sveriges andel kr. 450,850 och på Norges kr. 187,850.
Utgiftsförslaget för kabinettslcassan omfattar enligt beräkningen:
ministern för utrikes ärendena............................ kr. 24,000
utrikesdepartementet.............................-........... » 38,950
ministerstaten.................................-................ » 488,750
militärattachéer................................................ » 12,000
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ......... » 75,000
eller tillsammans kr. 638,700
Tredje lnifvudtiteln.
9
Konsulslcassans inkomst af konsulatafgifter har för 1889 beräknats till kr. 224,500
enligt följande uppställning:
Afgifter från Antwerpens distrikt................ kr.
» » Archangels » »
''» » Barcelonas » »
» » Bilbaos » „
» » Genuas » »
» » Håvres » „
» » Helsingfors’ » »
» »'' Köpenhamns » »
» » Leiths » »
» » Lissabons » ........... ......____ „
» » Londons » »
» » Lybecks » »
» » Rigas » »
» » Bio de Janeiros » »
11.500
1.500
8,000
2.500
1.500
20,000
5.000
16,000
16.500
6.500
114,000
7.000
6.000
8.500
Summa kr. 224,500: —
Enligt de från vederbörande konsulat inkomna uppgifter motses en minskning för
1890 för hvartdera af Antwerpens och Barcelonas distrikt af kr. 1,500 samt för Bilbao
af kr. 500, men då deremot ökning kan påräknas för London af kr. 3,000, för hvartdera
af Håvres och Lybecks distrikt af kr. 2,000, för Riga af kr. 1,000 samt för hvartdera
af Archangels och Genuas distrikt af kr. 500, blir slutsumman jemlikt följande beräkning
kr. 230,000 eller kr. 5,500 mera än som för år 1889 beräknades.
Konsulatafgifterna beräknas sålunda för 1890 till följande belopp:
Från Antwerpens distrikt _____________________________ kr.
» Archangels
Barcelonas
Bilbaos
Genuas
Håvres
Helsingfors’
Köpenhamns
Leiths
Lissabons
Londons
Lybecks
Rigas
Rio de Janeir
ros »
10,000
2,000
6,500
2,000
2,000
22,000
5.000
16,000
16,500
6.500
117,000
9.000
7.000
8.500
hvaraf med ledning af 1887 års
belöpa på svenska och kr. 154,000 eller 6v
Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
Summa kr. 230,000: —,
iffror i runda tal kr. 76,000 eller 33 procent antagas
procent på norska fartyg.
2
10 Tredje hufvudtiteln.
Uppbörden af expeditionsafgifter kan jemlikt konsulernes meddelanden beräknas
under innevarande år uppgå till ungefärligen samma belopp som år 1887, hvadan anledning
till ändring i den för 1889 skedda beräkning icke synes vara för handen, utan
torde konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter äfven för år 1890 kunna upptagas
till kr. 11,000. På grund af 1887 års uppbörd kunna expeditionsafgifterna i runda tal
beräknas till omkring kr. 3,900 eller 35,5 procent för svenska ärenden, kr. 6,800 eller
62 procent för norska ärenden och kr. 300 eller 2,5 procent för sådana ärenden, hvilka
äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma.
Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter------------------------- kr. 230,000
samt af expeditionsafgifter----------------------------------------------.....------------- » 11,000
lägges statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd al år
utgått och jemväl för 1889 blifvit beviljade, nemligen kr. 160,000 från Sverige
och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans ----------------------------------------- » 280,000
skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela................... kr. 521,000
eller kr. 5,500 mera än som för år 1889 beräknades.
Beträffande härefter konsulskassans utgifter, bland hvilka bidraget till utrikesdepartementet
upptages med oförändrade belopp kr. 17,500, förblir rubriken löner och
arfvoden oförändrad.
Icke heller i afseende å anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet
ifrågakommer någon ändring.
I anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet uppstår en ökning
genom tilläggandet, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 26 sistlidne oktober, af ett
årligt anslag å kr. 4,000 till konsulatet i San Francisco.
Under rubriken pensioner har kunnat afföras ett belopp af kr. 800, motsvarande
den pension, som uppburits af framlidne generalkonsul Testas numera jemväl aflidna
enka.
För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas för 1889 ett belopp af
kr. 32,050. Till denna titel och särskildt. till rubriken »diverse utgifter» torde, enligt
förut följd praxis, böra föras det öfverskott af kr. 2,300, som uppkommer, då från det
sammanlagda belopp af kr. 6,300, som uppstår dels genom ökningen i konsulskassans
inkomster med kr. 5,500, dels genom minskningen i utgifter för pensioner af kr. 800,
dragés den ökade utgiften af kr. 4,000 under anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet.
Slutsumman för konsulskassans utgifter för 1890 blir kr. 521,000 eller kr. 5,500
mera än för 1889.
Konsulskassans utgifter år 1890 skulle alltså omfatta:
utrikesdepartementet_______________________________________________________________________- - -..... 17,500
konsulsstaten
a) löner och arfvoden ......................................................... 332,400
b) anslag till kontorskostnader mot redovisning ...................... 55,000_
Transport 387,400 17,500
Tredje hufvndtiteln.
11
Transport 387,400 17,500
c) anslag till kontorskostnader utan redovisning ______________________ 70,500
d) pensioner ____________________________________________________________________11,250 469,150
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter-.............................................. 34,350
Summa utgifter kr. 521,000
Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.
En sammanställning af beräkningarne för 1889 och 1890 skulle hafva följande
utseende:
Inkomster:
statsverkets bidrag........................................ konsulatafgifter............................................. cxpeditionsafgifter_________________________________________ |
1889 280,000 224,500 11,000 |
1890 280,000 230,000 11,000 |
ökning 5,500 |
minskning |
Summa kr. |
515,500 |
521,000 |
5,500 |
— |
Utgifter; |
||||
1. utrikesdepartementet ............................... |
1889 17,500 |
1890 17,500 |
ökning |
minskning |
2. konsulsstaten |
||||
a) löner och arfvoden ___________________________ |
332,400 |
332,400 |
— |
|
b) anslag till kontorskostnader mot redo- |
||||
visning............................................ |
55,000 |
55,000 |
||
c) anslag till kontorskostnader utan redo- |
||||
visning............................................ |
66,500 |
70,500 |
4,000 |
— |
d) pensioner_________________________________________ |
12,050 |
11,250 |
800 |
|
3. skrifmaterialer, expenser och extra utgifter |
32,050 |
34,350 |
2,300 |
— |
Summa kr. |
515,500 |
521,000 |
6,300 |
800 |
De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af
möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i likhet
med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 24,000 för
konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära
samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.
Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande.
Till denna af det sammansatta statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta hemställan
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.
ex protocollo
Hj. Tauvon.
12
Tredje hnfvudtiteln.
Bil. C.
Utdrag af ''protokollet öfver utrikesdeparternentsärenden, liället inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 31 december 1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Stång,
Statsråden Herr Boven,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm,
Haugland,
SCHJÖTT. 1
1 ro.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget
till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för 1890 samt Kongl. Norska
Regeringens den 27 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.
Herr Ministern anförde:
Som Kongl. Norska Regeringen icke haft någon erinran att göra mot de gjorda
beräkningarna, får jag i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:t måtte med gillande
af desamma, hvilka böra denna dags protokoll biläggas, besluta att af Riksdagen
och Storthinget begära de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå efter den
för de förenade rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion såväl
för kabinettskassan som för konsulskassan.
Tredje hnfvudtiteln.
IB
Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som
till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda
rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,
att af Riksdagen måtte för år 1890 begäras 450,850 kronor till kabinettskassan och
160.000 kronor till konsulskassan att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,
och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1889—30 juni 1890 äskas
187,850 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan förutom hvad
i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma
period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af
36.000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan.
Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemställt och föreslagit, för
o
7
enade sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter,
och behagade Hans Maj:t Konungen detsamma i nåder gilla
och bifalla.
ex protocollo
C. G:son Fleetwood.
14
Tredje hufyudtiteln.
Sveriges och Norges gemensammma utrikesbudget |
för år 1890. |
||||
Sverige. |
Norge. |
Tillsammans. |
|||
I. |
Kabinettskassan: |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
1. |
Ministern för utrikes ärenden _____________________ |
24,000 |
24,000 |
||
2. |
Utrikesdepartementet................................. |
27,495 |
11,455 |
38,950 |
|
3. |
Ministerstaten___________________________________________ |
345,000 |
143,750 |
488,750 |
|
4. |
Militärattachéer________________________________________ |
8,400 |
3,600 |
12,000 |
|
5. |
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... |
45,955 |
29,045 |
75,000 |
|
Summa kronor |
450,850 |
187,850 |
638,700 |
||
IT. |
Konsulskassan: |
||||
6. 7. |
Utrikesdepartementet................................. Konsulsstaten... .. __________________ 469,150 |
10,000 |
7,500 |
17,500 |
|
afgår hvad som häraf beräknas kunna |
- |
||||
expeditionsafgifter__________________________ 241,000 |
130,370 |
97,780 |
228,150 |
||
8. |
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... |
19,630 |
14,720 |
34,350 |
|
Summa kronor |
160,000 |
120,000 |
280,000 |
Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1890.
Kronor.
1. Ministern för utrikes ärendena_______________________________________ _______ 24,000
2. Utrikesdepartementet__________________________________________________________ 38,950
3. Ministerstaten.
a. Traktamenten:
Beskickningen i Berlin:
Envoyé Extraordinär och Ministre
Plénipotentiaire........................... 48,000
Legationssekreterare........................ 6,000 54,000
Transport 54,000
62,950
Tredje hufvudtiteln.
15
Transport 54,000
Beskickningen i Briissel ock Haag:
Ministre Plénipotentiaire_____________________________ 20,000
Beskickningen i Konstantinopel:
Åtnjuter fri bostad, samt uppbär 1 it* • , t>i '' • , ,• •
från konsuiskassan 10,000 kr. \ IVlmistre rlempotentiaire...............
Åtnjuter fri bostad, samt uppbär \ ta
från konsuiskassan 2,000 kr. j i-JrOgnillD-------------------------------------
] 0,000
4,000
14,000
Beskickningen i Köpenhamn:
Envoyé Extraordinär och Ministre
Plénipotentiaire..................... 36,000
Legationssekreterare........................ 5,000 4^000
Beskickningen i London:
Envoyé Extraordinär och Ministre
Plénipotentiaire_____________________ 60,000
Legationssekreterare______ ______ 8,000 68 000
Beskickningen i Madrid:
Ministre Plénipotentiaire............................. 22,000
Beskickningen i Paris:
Envoyé Extraordinär och Ministre
Plénipotentiaire ........................ 60,000
Legationssekreterare....................... 8,000 68,000
Beskickningen i S:t Petersburg:
Envoyé Extraordinär. och Ministre
Plénipotentiaire___________________________ 60,000
Legationssekreterare_______________________ 8,000 68,000
Beskickningen i Bom:
Envoyé Extraordinär och Ministre Plénipotentiaire
............................................... 29,000
Beskickningen i Washington:
i6^oookr.samt11konsufaaifgiåer!} Envoyé Extraordinär och Ministre
Plénipotentiaire___________________________ 16,000
Legationssekreterare_______________________ 6,000
22,000
62,950
Transport 406,000
62,950
16
Tredje hufvudtiteln
Transport 406,000
Utskickning en i Wien:
Envoyé Extraordinär och Ministre Plé
nipotentiaire__________________________________
40,000
Legationssekreterare..-....................... 6,000 46,000
b. Expektanslön_______________________________________________
c. Pensioner____________________________________________________
4. Militärattachéer:
1 Militärattaché................................................
1 d:o ................................................
5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier och expenser_________________________
b. Ekiperingspenningar_____________________________________
c. Hemliga utgifter__________________________________________
d. Ofriga extra utgifter ....................-...............
452,000
4,800
31,950
6,000
6,000
24.500
10,000
14,000
26.500
Summa kronor
62,950
488,750
12,000
75,000
638,700
Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1890.
Inkomster:
Kronor.
Svenska statsverkets bidrag-------------- ------------------------------------- 160,000
Norska statsverkets bidrag..................................................... 120,000
Konsulatafgifter, förslagsvis:
inom Antwerpens konsulsdistrikt..................... 10,000
» Archangels » 2,000
» Barcelonas » 6,500
» Bilbaos » 2,000
» Genuas » 2,000
» Havres » 22,000
» Helsingfors’ » 5,000
» Köpenhamns » 16,000
» Leiths » 16,500
» Lissabons » 6,500
» Londons » 117,000
» Lybecks » 9,000
» Rigas » —----------------- 7,000
» Rio de Janeiros » ..................... 8,500 230,000
Expeditionsafgifter, förslagsvis.............................. 11,000 241,000
Summa kronor 521,000
Tredje hufvudtiteln.
17
U tgifter:
6. Utrikesdepartementet
7. Konsulsstaten:
Uppbär konsulatafgifter.
Jern för ministerstaten.
D:o D:o.
Uppbär konsulatafgifter samt
åtnjuter fri bostad.
Uppbär konsulatafgifter.
a. Löner och arfvoden:
Antwerpen, Generalkonsuln, lön _________ 13,000
Archangel, » « ........- 12,000
Barcelona, » » 12,000
Bilbao, Konsuln, » 9,000
Genua, Generalkonsuln, » 10,000
Hamburg, » » 8,000
Havre » « 14,500
Yicekonsuln, » 4,500 19,000
Bordeaux, » » 6,000
2:ne ålderstillägg 1,000 7,000
Helsingfors, Generalkonsuln, lön --------- 15,000
Konstantinopel, Ministre Plénip. » 10,000
Drogman, » 2,000
Konsulatsekreteraren, » 6,000 18,000
Köpenhamn, Generalkonsuln, » 15,000
Yicekonsuln, » 4,500
ålderstillägg 500 20,000
Helsingör, Yicekonsuln, » 3,900
2:ne ålderstillägg 1,000 4,900
Leith, Konsuln lön .....— 16,000
Lissabon, Generalkonsuln, » 15,000
London » » 24,000
Yicekonsuln, » 10,000
Kanslisten, » 6,000
En kontorist, » 5,000
» » » _ 4,000 49,000
Cardiff, Vicekonsuln, » 8,000
Liverpool, » » 9,000
ålderstillägg 500 9,500
Newcastle, Vicekonsuln, » 9,000
2:ne ålderstillägg 1,060 10,000
West Hartlepool, Kontoristen, lön _________ 5,000
Lybeck, Generalkonsuln, » ....... 12,000
1.7,500
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
Transport 272,400
17,500
3
18
Tredje hufvudtiteln.
Transport 272,400
Newyork, Vicekonsuln, lön _________ 6,000
Riga, Konsuln, » 9,000
Rio de Janeiro, Generalkonsuln, » _________ 17,000
I lönen ingår ersättning för 1 Shanghai, Vicekonsuln, » 12,000
resor inom ditnktet. J “ 7
Uppbär konsuiatafgifter; jern-1 Washington, Generalkonsuln, » 16.000 332,400
för ministerstaten. J o
b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:
Antwerpen________________________________________ 4,500
Archangel................. 2,000
Barcelona............... 2,000
Bilbao........................ 2,000
Genua_______________ 2,000
Havre....................... 4,000
Helsingfors.......... 4,000
Köpenhamn......... 4,500
Leith ___________ 6,000
Lissabon............. 4,000
London_________________________ 11,000
Lyheck_____________ 2,000
Riga_____________ 3,000
Shanghai------------- LOPP 55,000
c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:
Alexandrin------------- 3,500
Alger...___________ 3,000
Bordeaux---------------- 2,000
Buenos Ayres________________ 4,000
Cardiff....______ 4,000
Dardanellerna______________________ 500
Gibraltar______________________________________________ 2,000
Hamburg________________ 2,000
Havana__________________________ 3,000
Japan..._________________ 4,000
Kiel..___________________ 1,500
Liverpool...................................................:----- 5,000
Marseille___________________________ 1,500
Melbourne__________ 6,000
Montevideo_____________________ 2,000
Neapel.................................................—....... 3,000
17,500
Transport 47,000 387,400 17,500
Tredje hufvudtiteln.
Transport 47,000
Newcastle________._______________________________________________ 4,000
Newyork--------------------------------------------------------- 6,000
Pirseus.............................................................. 1,000
Rio de Janeiro__________ 4,000
Rom................................................................ 3,000
San Francisco________________________ 4,000
Tanger.---------------- 1,500
387,400
70,500
19
17,500
d. Pensioner:-------------------------------------------------------------- 11,250 469,150
8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier och expenser______________________________________ 6,500
b. Konsulernes embetsutgifter_______________________________________ 15,500
c. Diverse utgifter ______________________________________________________ 12,350 34 350
Summa Kronor 521,000
Stockholm 1889. Kong!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Fjerde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms
slott den 12 Januari 1889.
Närvarande:
Hans excellens, herr statsministern, friherre Bildt,
Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena, grefve Eiirensvård,
Statsråden: herr Lovén,
friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
Örbom,
friherre Åkerhielm.
_ Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll i underdånighet
att fa underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år
1890 och att i sammanhang dermed få föredraga följande, till Kongl.
Maj:t inkomna framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför
Kongl. Maj:t anmälda:
_ generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 15 november 1888 angående arméförvaltningens artilleridepartements
behof af statsanslag under år 1890;
Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft.
1
2
Fjerde hufvudtitelii.
arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 15 november 1888 angående nämnda departements medelsbehof
under år 1890 jemte chefens för fortifikationen dervid fogade
underdåniga skrifvelser samma dag om extra ordinarie anslag till fortifikationsbehof
för år 1890 äfvensom för anskaffning och komplettering
af fältingeniörmateriel;
arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 9 november 1888 om departementets behof af statsmedel
för år 1890;
t. f. generalintendentens den 19 sistlidne oktober afgifna förslag
till afhjelpande af vissa brister inom intendenturcorpsen jemte arméförvaltningens
den 8 sistlidne december deröfver afgifna utlåtande;
arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse
den 8 december 1888 angående behofven under år 1889 å de under
departementets förvaltning stälda anslag;
transsumt af statskontorets underdåniga berättelse den 6 december
1888 om statsverkets inkomster jemte förslag till deras beräknande
för år 1890 m. m.;
chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga
skrifvelse den 21 november 1888 angående behofvet af medel för de
topografiska arbetena under år 1890; samt
inspektörens för kavalleriet den 6 december 1886 afgifna yttrande
öfver ett inom landtförsvarsdepartementet utarbetadt förslag till förändrad
organisation af kavalleriet.
Departementschefen yttrade derefter:
»Lika med mina företrädare i embetet har jag icke kunnat undgå
att iakttaga, det inom vårt nuvarande härväsende förefinnas många och
betydande brister, som måste afhjelpas, derest landet i händelse af
yttre fara skall kunna med hopp om framgång upptaga striden för sitt
sjelfbestånd. Då emellertid reformarbetet är af den omfattning, att
det icke kan på en gång bringas till slut, har jag, oafsedt förslaget
till uppsättande af en andra trängbataljon, hvarom jag längre
fram blifver i tillfälle att vidare yttra mig, ansett nu instundande
riksdag böra underställas endast sådana mera betydande frågor rörande
landtförsvaret, hvilkas lösning låter sig genomföras utan
ökande af de för närvarande från fjerde hufvudtiteln utgående anslag.
Af dylik beskaffenhet äro förslagen till reqvisitions- och liästanskaffning
slag av, om hvilkas antagande Eders Kongl. Maj:t den 21
sistlidne december, på min underdåniga föredragning, beslutat till Riksdagen
aflåta nådig proposition, förslagen till uppförande af nytt kasernetablissement
i Malmö och förläggande till Östersund af en afdelning utaf
3
Fjerde Imfvudtiteln.
Svea artilleriregemente, hvilka, såsom icke berörande statsregderingen för
år 1890, jag ej ansett mig böra i detta sammanhang föredraga, samt
slutligen förslagen till förändrad organisation af kavalleriet och till uppsättande
i Blekinge af särskild stamtrupp, hvilka förslag i dag komma att under
vederbörliga anslagstitlar å riksstaten af mig omständligare behandlas.
Samtliga dessa förslag afse frågor, som länge väntat på sin lösning,
och deras slutliga antagande måste, sedan arbetet för försvarets förstärkande
numera ledts in på de partiella reformernas väg, i sin mån
betecknas såsom ett närmande mot det föresätta målet.»
Under tillkännagifvande vidare, att vid den nu förestående statsregleringen
af departementschefen icke åsyftades andra ändringar i de
för närvarande utgående ordinarie anslagen än som här komme att af
honom särskild! omförmälas, anförde departementschefen beträffande de
Ordinarie anslagen:
Indelta arméns befälsaflöning.
[1.]
Med hänvisning till mitt yttrande under anslaget till »kavalleriet» Förminskning
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, af detta anslag.
att, vid bifall till de derunder gjorda framställningar,
medgifva, att anslaget till indelta
arméns befälsaflöning nu ......... kr. 4,177,276: —
må med ................................................... » 930,145: —
minskas till.........................................kr. 3,247,131: —
Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet.
Under hänvisning till mitt nyssnämnda yttrande hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, vid bifall till de under anslaget till »kavalleriet»
gjorda framställningar, låta nu ifrågavarande anslag
kr. 4,000 från riksstaten utgå.
[2-]
Uteslutande
från riksstaten
af detta anslag.
4
Fjerde liufvudtitelii.
Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar.
.. [3-] .
Förminskning Under hänvisning till nyss omförmälda yttrande hemställer jag,
anslag. att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att anslaget till indelta arméns och Vermlands
fältjägarecorps’ vapenöfningar, nu kr. 1,322,300: —
må, vid bifall till de under anslaget
till »kavalleriet» gjorda framställningar,
med.......................... » 490,000: —
minskas till ........................................ kr. 832,300: —
[4-]
Uteslutande
Lifgardet till häst.
Under hänvisning till berörda yttrande hemställer jag, att Eders
från nksstaten j^or)gp Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
af detta
anslag.
att, vid bifall till meranämnda under anslaget
till »kavalleriet» gjorda framställningar, låta anslaget
till lifgardet till häst, nu ..................... kr. 146,345: —
från riksstaten utgå.
[5.]
Uteslutande
Kronprinsens husarregemente.
af detta
anslag. Riksdagen,
Under hänvisning till omförmälda yttrande under anslaget till
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
från riksstaten ))kavaUeriet» hemställer
att, vid bifall till de under nyssnämnda anslag
gjorda framställningar, låta anslaget till kronprinsens
husarregemente, nu ................................. kr. 186,985: —
från riksstaten utgå.
Vermlands fältjägarecorps.
[6.]
Förhöjning af Sedan Eders Kongl. Maj:t vid 1880 års riksdag föreslagit, att, i
detta anslag, sammanhang med förändring och indragning i befälsstyrkan vid Vermlands
fältjägarecorps, en regementsintendentstjenst skulle å corpsens
5
Fjerde hufvudtiteln.
stat uppföras, men . Riksdagen förklarat sig icke kunna bifalla hvad
Eders Kongl. Maj:t i berörda afseenden äskat, återupptogs frågan om
inrättande vid nämnda corps af en regementsintendentsbefattning utaf
arméförvaltningen å artilleri-, intendents- och civila departementen i
dess underdåniga skrifvelse den 4 November 1884. Arméförvaltningen
erinrade dervid, att, då, vid 1875 års lönereglering för indelta armén,
regementsintendentstjensterna uppfördes å sagda armés aflöningsstater
för att möjliggöra genomförandet af en sedermera verkstäld förändring
i hushållningssättet inom hären, Vermlands fältjägarecorps i detta
hänseende förbigicks af den grund, att, enligt det samtidigt med löneregleringsfrågan
föreliggande organisationsförslaget, nämnda trupp vore
afsedd att indragas. Till handhafvande af förvaltningen derstädes,
hvilken vore fullt jemförlig med den vid indelt corps, funnes till följd
deraf, på sätt armeförvaltningen anmärkte, ej tillgänglig någon särskild
tjensteman utom regementskommissarien, med anledning hvaraf
befattningen med aflöningen blifvit ålagd auditören, utan att, såsom
före löneregleringen varit fallet, någon särskild ersättning derför vore
honom å stat beredd; och hade likaledes såsom följd deraf Eders
Kongl. Maj:t funnit sig böra förklara att, tills vidare och intill dess
regementsintendent kunde komma att vid corpsen tillsättas, förvaltningen
vid densamma skulle handhafvas på sätt som varit stadgadt,
innan de nya bestämmelserna om förändrad förvaltning vid den öfriga
armén utfärdades. Arméförvaltningen hemstälde derföre, att Eders
Kongl. Maj.t täcktes pa nytt hos Riksdagen väcka förslag om uppförande
å Vermlands fältjägarecorps’ stat af en regementsintendentsbefattning.
Eders Kongl. Maj:t fann likväl den underdåniga framställningen
då ej böra till någon åtgärd föranleda.
I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 19 sistlidne Oktober
angående vissa bristers afhjelpande vid intendenturcorpsen har t. f.
generalintendenten anyo understält Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande
frågan, om ej regementsintendentsbefattning bör vid Vermlands fältjägarecorps
inrättas. Sedan denna fråga sist förevar, har, enligt hvad
t. f.^ generalintendenten erinrar, utöfver den omständigheten, som af
arméföi valtningen å artilleri-, intendents- och civila departementen i
dess nyss omförmälda yttrande åberopats, ett ytterligare skäl för godkännande
af den ofta gjorda framställningen tillkommit, i det genom
det nya beklädnadsreglementets fastställande förvaltningen blifvit friare
och i följd deraf ansvaret för förvaltningsorganen vid trupperna större,
6
Fjerde hnfyudtiteln.
så att behofvet af duglige och vane intendenturtjenstemän vid hvarje
regemente och corps nu gjorde sig än mera kännbart.
Arméförvaltningen har i sitt ofvannämnda, öfver t. f. generalintendentens
förslag afgifna yttrande tillstyrkt bifall till förslaget i denna
del och dervid hufvudsakligen anfört, att en regementsintendents anställande
vid Vermlands fältjägarecorps fortfarande måste anses vara
af högsta behof påkalladt, helst angeläget vore att vid denna corps,
som för närvarande i afseende å förvaltningen intoge eu undantagsställning,
dess förr ju hellre bereda tillämpning åt de förvaltningsformer,
som innefattades i förvaltningsreglementet den 9 April 1880
med dit hörande författningar och hvilka ensamma möjliggjorde ett
nöjaktigt ordnande och kontrollerande af persedelförvaltningen.
De ofta upprepade framställningar i denna rigtning, som gjorts af
förvaltningsmyndigheterna, lära nogsamt ådagalägga, att ett verkligt
behof här föreligger, som måste afhjelpas; och då, oafsedt de skäl för
förslaget, som jag redan nämnt, förvaltningsdirektion med dess för
staten mera betryggande former för förvaltningen kan vid corpsen
träda i verksamhet endast under den förutsättning, att regementsintendent
vid densamma anställes, och det dessutom synes mig ytterligt
olämpligt att, på sätt nu måste ega rum vid Vermlands fältjägarecorps,
anförtro penning- och persedel-uppbörd åt samma person, hvilket missförhållande
genom inrättandet af regementsintendentsbefattningen kunde
upphöra, har jag ansett mig böra understödja det nu af t. f. generalintendenten
gjorda förslag; dervid och då den för regementsintendenter
bestämda lön uppgår till 2,800 kronor, men på sätt arméförvaltningen
å civila departementet i sitt ofvannämnda utlåtande den 8 sistlidne
December erinrar, å corpsens stat finnes uppförd aflöning till en mönsterskrifvare
300 kronor, som nu, efter mönsterskrifvarens afgång,
kan ur staten uteslutas, ökningen i staten på det hela skulle komma
att utgöra 2,500 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, med uteslutande från Vermlands fältjägarecorps’
stat af den deri nu upptagna lön till en mönsterskrifvare,
300 kronor, låta å staten uppföra aflöning
till en regementsintendent och sålunda höja anslaget
nu........................................................ kr. 138,070
med .................................................................... » 2,500
till............................................................ kr. 140,570.
Fjerde hufvudtiteln.
7
Kavalleriet.
Redan år 1885 yttrade dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet för den
12 Januari nämnda år, att man börjat allt allmännare inse, det indelningsverket
icke är någon lämplig organisationsgrund för kavalleriet.
Han ansåg emellertid, att en ombildning af detta vapen borde ifrågakomma
först sedan de åtgärder vidtagits i och för artillerivapnets utveckling,
till hvilka förslag samma år förelädes Riksdagen. På sätt
Eders Kong!. Maj:t i trontalet vid 1887 års riksdag tillkännagaf, har
emellertid sedan dess förslag till ombildning af det indelta rytteriet
varit under utarbetande; och torde nu tiden vara inne för dess framläggande,
sedan 1888 års riksdag beviljat medel till afhjelpande af en
del utaf de mest påfallande bristerna i artillerivapnets organisation.
De erinringar, som af dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet
i hans ofvannämnda anförande framstäldes beträffande indelta
kavalleriet, gälde dels manskapets utbildning, dels hästarnes fältduglighet.
Gifvet är att, då de senare årens framsteg inom vapenteknikens
område, hvilka satt artilleriet och infanteriet i tillfälle att i hög
grad öka sin verkningsförmåga, blott till ringa del kommit kavalleriet
till godo, sistnämnda vapen endast genom en omsorgsfullare utbildning
af manskapet och förbättring af hästmaterielen kunnat bibehålla
sin ställning gent emot de förra och sätta sig i stånd att lösa sina
allt mer försvårade uppgifter. Också har de flesta staters kavalleri
under denna tid gjort stora framsteg, just i omförmälda båda afseenden,
under det att vårt, i sin helhet betraktadt, genom bristerna i den
nuvarande organisationen varit hindradt att följa samma väg.
Det svenska indelta kavalleriets befäl har visserligen med både
nit och skicklighet arbetat på vapnets utveckling och äfven i en del
tjenstegrenar, såsom i den egentliga exercisen, uppnått resultat, hvilka,
med fästadt afseende på den korta öfningstiden, äro förtjenta af allt
erkännande. Men i andra ännu vigtigare grenar af tjensten har, trots
befälets osparda möda och duglighet, de hinder, som sjelfva organisationen
uppställer, varit sådana, att endast få och obetydliga framsteg
kunnat för märkas.
Särskildt i afseende på den vigtiga bevaknings- och rekognosceringstjensten
kan det indelta rytteriet icke längre anses motsvara de
anspråk, den nutida krigskonsten ställer på kavallerivapnet. Under de
100 dagar pågående rekrytmötena hinner sällan mera än den förbere
-
[7-]
Uppförande
af ett nytt
anslag med
denna benämning.
8
Fjerde hufviidtiteln.
dande teoretiska instruktionen i fälttjenst inhemtas, och under det
korta regementsmötet, 20 dagar, måste tiden hufvudsakligen egnas åt
vidmakthållandet af en nöjaktig manöverfärdighet hos sqvadronerna.
För att uppnå ett godt resultat i fråga om fälttjensten, hvilken, särskildt
hvad kavalleriet angår, hvars manskap derunder ofta lemnas att
sköta sig sjelfva, fordrar en hög individuel utbildning hos såväl karl
som häst, måste rekryten fullständigt utbildas i årslånga skolor, liksom
äfven befälet endast genom längre tids ständig tjenstgöring kan
förvärfva sig den nödiga praktiska dugligheten deri. Den indelta organisationen
kan emellertid svårligen förenas med de för en dylik utbildning
af befäl och manskap erforderliga långa öfningarne, och öfningstidens
utsträckning skulle dessutom medföra ej mindre ökade kostnader
för statsverket, för hvilkas bestridande öfningsanslaget och en
del andra anslag måste betydligt höjas, än äfven ökad tunga för rusthållarne,
under hvilken benämning jag i detta mitt anförande för korthetens
skull städse kommer att innefatta jemväl rotehållarne vid Jemtlands
fältjägarecorps.
Denna olägenhet kan endast afhjelpas genom en förändrad organisation,
i hvilken staten sjelf besörjer rekryteringen och i den mån
tillgångarne medgifva fastställer tjenstgöringstiden till det för utbildningen
lämpligaste måttet. Det är också endast genom en förändrad
organisation af det indelta kavalleriet, som en annan, ännu större,
men först efter en mobilisering i ögonen fallande olägenhet vid det
nuvarande rekryteringssättet kan aflägsnas. Då den indelte ryttarens
medeltjenstetid nu uppgår till ej mindre än 18 år, så är, då han lemnar
tjensten, med få undantag värnpligtsåldern längesedan öfverskriden.
Stadgandet i 34 § nya värnpligtslagen, som för dem, hvilka haft anställning
vid härens stam, utsträcker tjenstskyldigheten i beväringen
till och med det 32:dra lefnadsåret och som, hvad angår de värfvade
trupperna, är egnadt att vid krigsutbrottet tillföra armén ett betydligt
tillskott af vapendugligt folk, blifver sålunda i det hela betydelselöst för
kavalleriet, och regementena löpa fara att vid mobilisering icke ega
tillgång på någon öfvad reserv. Men utan en sådan göra depoterna
föga nytta och omöjligheten att hålla liniesqvadronerna kompletta måste
derigenom redan under krigets allra första skeden komma att framträda.
Under krig skulle armén med nuvarande organisation af kavallerivapnet
sålunda inom kort komma att lida brist på kavalleri till
obotlig skada ej mindre för infanteriet, som måste öfvertaga den tröttande
bevakningstjensten, än äfven för den högsta ledningen, hvilken,
i saknad af snabba och säkra underrättelser om fienden, måste blifva
9
Fjerde liufvudtiteln.
osäker och svag. Eu förändrad organisation, byggd på en kortare
tjenstetid för ryttaren och såsom följd deraf en lifligare omsättning af manskapet,
medgifver deremot icke blott ordnandet af mot behofvet svarande
depöter, utan äfven uppsättandet af reservsqvadroner, Indika efter
någon tids förlopp måhända skulle kunna bringa kavalleriet till en styrka
större än den, hvarmed det ursprungligen ryckt i fält.
Under nuvarande förhållanden kan ej heller hästmaterielen hållas
i ett skick, som motsvarar tidens fordringar. Den på rusthållarne
beroende remonteringen är ojemn. Dressyren är brådstörtad och innan
den afslutats samt den unge hästens krafter utvecklats, återvänder den
till rusthållet, för att der vårdas mellan mötena. Med en förändrad
organisation åter kan staten öfvertaga remonteringen, hästen kan erhålla
en fullständig dressyr, och hans krafter kunna, innan han undandrages
vård af dertill fullt lämpade personer, hinna utvecklas under en
flerårig ständig tjenstgöring. Och om än tillgångarna icke medgifva, att
under den förändrade organisationen alla hästar förblifva i tjenst mellan
vapenöfningarna, så torde dock, genom ett rationel utackorderingssystem,
lika god vård kunna beredas dem af hästarne, hvilka ej stå
under omedelbar uppsigt af statens organer, som nu i de flesta fall
är att påräkna.
Innan jag öfvergår till redogörelsen för detaljerna af det förslag
till ny organisation af kavalleriet, som jag har att framlägga, anhåller
jag emellertid att först få något uppehålla mig vid två betänkligheter
i fråga om den föreslagne organisationen, som utan tvifvel förtjena
det allvarligaste öfvervägande, men som dock ej torde vara af beskaffenhet
att, då fördelarna och olägenheterna vägas emot hvarandra,
betaga densamma ett afgjordt företräde framför den nuvarande.
Den första rörer möjligheten att med de ifrågasatta formerna för
rekryteringen hålla kavalleriets manskapsstyrka fulltalig.
Vid de nu varande värfvade kavalleriregementena komme förhållandena
att blifva oförändrade och de kunna alltså lemnas alldeles
utom räkningen. Vid de indelta deremot skulle den årliga rekrytkontingenten,
som hittills i medeltal varit 5 å 6 man per sqvadron,
småningom höjas till 16 man. Årliga behofvet vid samtliga dessa
regementen blefve alltså 450 man mer än nu, ett antal, som dock i
förhållande till rikets folkmängd icke synes alltför betydligt, helst den
Bill. till Bifall. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afcl. 1 Häft. 2
10
Fjerde hufvudtitcln.
årliga rekrytkontingenten endast långsamt skulle tillväxa. Det ökade
rekrytbehofvet synes mig för den skull icke innebära någon fara, att
det svenska kavalleriet i dess förändrade organisation icke skulle
kunna hållas komplett; och äfven det indelta aflöningssättet, som med
den förändrade organisationen skulle komma att upphöra, torde icke
hafva öfvat det inflytande i riktning af rekryteringens underlättande,
som man är böjd att tillägga detsamma.
I afsigt att utröna nämnda aflöningssätts betydelse för rekryteringen,
har min närmaste företrädare från de indelta kavalleriregementena
och corpserna infordrat uppgifter om manskapets bostadsförhållanden
år 1887, uppstäda enligt det af 1880 års landtförsvarskomité
använda formulär. En jemförelse mellan dessa uppgifter och
dem, som lemnats af landtförsvarskomitén i enahanda afseende, gifver
tydligen vid handen att redan nu en sträfvan att öfvergå till det
kontanta aflöningssättet förefinnes och att under den korta tidrymd
af 7 år, som förflutit sedan landtförsvarskomitén infordrade sina uppgifter,
en afsevärd förändring i denna riktning egt rum; och dervid
måste ytterligare ihågkommas, att förändringen kunnat visa sig verksam
endast på ett jemförelsevis ganska inskränkt område.
Redan 1880 funnös nemligen i Jemtland inga torp och så godt
som inga i Skåne; i hela sistnämnda landskap var antalet bebodda
torp, som nu är 15, år 1880 29. Då sålunda af nämnda uppgifter
inhemtas, att af indelta kavalleriets 3,203 effektiva ryttarenummer år
1880 1,304 voro försedde med torp och år 1887 1,253, är det hufvudsakligen
endast tre af indelta kavalleriets 8 bataljoner, som af den
sålunda inträffade minskningen beröras. Men det är icke blott sjelfva
torpens antal som minskats, antalet fall, då de icke bebos af sina
ryttare, har i ännu högre grad nedgått. 1880 voro 949 torp bebodda
af sina ryttare, medan antalet 1887 sjunkit till 775 eller V4 af hela
antalet. På sju år hafva alltså 174 ryttare afflyttat från torpen för att
på annat håll söka sin utkomst.
Deraf kan emellertid icke dragas den slutsats, att manskapet
blifvit mindre bofast, tvärtom; medan 1880 antalet ryttare utan stadigbostad
uppgick till 264, hade denna kategori 1887 sjunkit till 188.
Från 1880 till 1887 har deremot antalet ryttare, hvilka äro lagstadde
tjenare, ökats från 334 till 352, antalet af dem, som ega egen bostad,
från 749 till 840, antalet, som arrendera jord, från 179 till 208, och
antalet af dem, som bo hos föräldrar, hvilka ega eller arrendera jord,
från 241 till 326. Samtidigt med den fortgående minskningen i antalet
torp och den sig stegrande benägenheten hos ryttarne att ej
11
Fjerde hufvudtiteln.
bebo dem har alltså en afgjord förökning af de mera stabila elementen
bland de indelte ryttarne egt rum.
Det synes mig också sannolikt, att så skall i ännu i högre grad
blifva fallet, när ryttaren direkt af staten erhåller sin aflöning. Den
som redan eger ett hem, vare sig eget eller hos föräldrar, kan då
söka anställning som ryttare, utan att, såsom nu är fallet, blifva beroende
af numrets rusthållare; och troligen kommer ett vida större
antal än nu att söka lagstadd tjenst, då ju meningen är, att ryttaren
efter genomgångna skolor skulle vara försäkrad att icke såsom nu
inbeordras till de flera olika kommenderingar, som förekomma vid
kavalleriet, utan i regeln blott inkallas till tjenstgöring vid de årliga,
en gång för alla till sin varaktighet bestämda regements- eller repetitionsöfningarne.
Skulle emellertid mot all förmodan någon gång inträffa att vakanser
till större antal uppkomma, följer deraf ingalunda, att den föreslagna
organisationen kan anses i allvarligare mån rubbad. Då tjenstetiden
beräknats till 6 år men värnpligtstiden för dem, som varit anstälde
vid härens stam, är 12 år, skulle alltså, under förutsättning att konjunkturerna
för rekryteringen under en jemförelsevis så lång tidrymd
som den sistnämnda vore så ofördelaktiga, att derunder den årliga
rekrytkontingenten endast uppnådde hälften af den normala styrkan,
sqvadronerna det oaktadt i de utbildade ryttare, som lemnat tjensten,
ega material att mobiliseras till enahanda styrka, som nu är bestämd.
Det torde dessutom vara föga sannolikt, att för rekryteringen ogynsamma
konjunkturer af den varaktighet, som nyss antagits, någonsin
kunna förekomma.
Den andra betänkligheten afser möjligheten att mot det beräknade
priset 100 kronor per år få de för skolorna obehöfliga hästarne utackorderade
under tiden mellan vapenöfningarna.
Det måste medgifvas, att detta sätt att underhålla de ej i tjenst
varande hästarne här i landet ännu så föga kommit i bruk, att det
icke är möjligt att bilda sig något omdöme om dess verkningar. Vid
kronprinsens husarregemente tillämpas det emellertid sedan 1886 års
början; och ehuru det derstädes gifvit axdedning till åtskilliga erinringar,
måste dock ihågkomma^, att regementets hästar dessförinnan
utfodrats på kronans stall året om och att naturligtvis jemförelse!!
med detta sätt att underhålla hästarne måste utfalla ofördelaktigt för
utackorderingssyst.emet. Enligt de bestämmelser, som för den vid
nämnda regemente förekommande utackordering äro gällande, erlägges
en bestämd penningeersättning af 33 öre per dag till fodervärden,
12 Fjerde hufvud titeln.
som derutöfver icke är berättigad vare sig att erhålla sitt kontrakt
förnyadt eller att för framtiden blifva egare till hästen.
På dessa vilkor har man lyckats att i Danmark med sin mindre folkmängd
utackordera hästar till samma antal, som för genomförande af
den ifrågasatta förändrade organisationen af svenska kavalleriet är erforderligt.
Och dock äro vilkoren i fråga om hästens inställande i
Danmark ogynsammare för fodervärden, än som hos oss behöfde
blifva fallet.
De danska rytteriregementena hafva nemligen under olika tider
af året ett vexlande antal hästar i tjenstgöring, så att fodervärden
måste vara beredd på att lemna hästen ifrån sig än för kortare, än
för längre tider af året. Plös oss deremot kunde fodervärden vara
försäkrad mot att få aflemna den under annan tid än vid de årligen
återkommande repetitionsöfningarne.
I Österrike-Ungern är utackorderingssystemet för landtvärn srytteriets
hästar ordnadt på ett annat sätt, hvars resultat der utfallit särdeles
gynsarnt, och som torde vara värdt att äfven hos oss försökas
jemsides med det hittills använda, till dess erfarenheten hunnit ådagalägga
hvilket tillvägagående bäst lämpar sig för våra förhållanden.
Enligt detsamma utlemnas hästen efter afslutad utbildning, vanligen
vid en ålder af 7 år, till en fodervärd, hvilken åtager sig att utan
ersättning föda och vårda hästen, samt om skötseln befinnes tillfredsställande,
är berättigad att efter 6 års förlopp erhålla densamma såsom
enskild egendom. Som lätt tinnes, öfverensstämma dessa grunder för
utackorderingen med dem som 1883 föreslogos hos oss, och fördelarne
dervid äro att dels fodervärden sjelf göres intresserad för den bästa
möjliga vård af hästen, och dels hästens utackordering ej varar så
länge, att hans tjenstbarhet derunder kan i högre grad lida men.
Olägenheterna åter bestå i den oftare återkommande remonteringen, och
har systemet, af denna orsak, hos oss ej ännu kunnat underkastas
prof. Intet synes mig emellertid hindra, att det kan tillämpas jemväl
här i landet. Då den årliga foderlegan för utackorderad häst, som i
kostnadsberäkningarne för den förändrade organisationen upptages till
100 kronor, med dessa grunder för utackorderingen besparas, lärer,
äfven om någon del deraf afses att liksom i Österrike användas till
pris åt de fodervärdar, som skött sina hästar väl, återstoden lemna
tillgång till täckande ej mindre af kostnaden för den ökade remonteringen
än äfven af den förlust, som uppkommer derigenom att försäljningssumman
för kasserade eller störtade nummerhästar icke tillfaller
staten.
Fjerde hufvudtiteln. 13
Ett utackorderingssystem, fotadt på dessa grunder, torde i hvarje
fall kunna inäta sig med det nu hos oss tillämpade sättet för nummerhästarnes
uppfödande. I intresse för hästens omsorgsfulla skötsel bör
en foderväf, som har utsigter att efter några års förlopp blifva egare
af densamma, icke stå efter rusthållare!!, som likaledes i tanken, att
hästen tillfaller honom, då den utrangeras, och att han sjelf står risken
för sjukdom och olyckshändelse, har det förnämsta motivet att ej vanvårda
den. I vissa afseenden torde nämnda utackorderingssystem till
och med vara att föredraga. Oafsedt att personer, som visat sig
olämpliga som fodervärdar eller ej lemna nödiga garantier för hästens
vård, kunna vid förnyad inackordering förbigås, är det endast med en
person, som staten med ett dylikt system har att göra, under det antalet
delegare i ett rusthåll ofta är ganska betydligt; hvarjemte, i motsats
mot hvad nu är fallet, hästen vid utackordering kan genom att
fråntagas trodskande foderväf! skyddas mot ständig vanvård.
I de land, der utackordering tillämpats, har utöfvandet af den
nödiga kontrollen uppstält de största svårigheterna. För denna torde
emellertid hos oss särdeles lämpliga organ erbjuda sig i sqvadronsbefälet.
Det är nemligen meningen att i den nya organisationen, åtminstone
hvad angår rusthållskavalleriregementena, bibehålla sqvadronsområdena
och sqvadronschefernes dermed förbundna ansvarighet för
vården af de inom områdena uppstälda nummerhästarne. Derigenom
uppstå visserligen transportkostnader för marschen från sqvadronssamlingsstället
till mötesplatsen, men å andra sidan varder, på sätt
jag redan antydt, med en dylik anordning kontrollen lättare och verksammare,
hvarförutom utackorderingen i och för sig torde befordras.
Fodervärdarne nödgas nemligen i sådan händelse att endast jemförelsevis
korta sträckor framföra hästarne, då de skola inställas till eller
afhemtas från repetitionsöfningarne.
Fullt enahanda anordningar har man visserligen icke tänkt sig för
lifgardet till häst, kronprinsens husarregemente och Jemtlands hästjägarecorps.
För förstnämnda regemente, som endast skulle hafva 100 hästar
utackorderade, har ett enda område ansetts vara tillräckligt, inom
hvithet en särskildt beordrad officer emellertid skulle bestrida de göromål,
som vid öfriga regementen åligga sqvadronscheferne; och hvad
angår kronprinsens husarregemente och Jemtlands hästjägare corps, vid
hvilka truppförband, i följd af lokala förhållanden, nödigt antal sqvadronsområden
icke kan bildas, har beräknats, att en de] af hästarne
skulle utfodras i depot. Ätt dock kontrollen öfver vården af dessa
14 Fjerde liufvndtitelii.
regementens hästar med en dylik anordning blefve lika verksam, lärer
lätt inses.
I öfrigt torde en jemförelse emellan de nuvarande sqvadronsområdena
och de föreslagna, hvilka särdeles i det mellersta Sverige äro ej
så obetydligt utvidgade, i och för sig gifva ökadt stöd åt antagandet,
att ett utackorderingssystem, vare sig det ordnas såsom för närvarande
vid kronprinsens husarregemente eller efter det österrikiska mönstret,
har goda utsigter att kunna genomföras. De nya områdena komma i
regeln att omfatta, i södra Sverige något öfver 20,000 och i mellersta
Sverige något öfver 50,000 innevånare — städernas befolkning oberäknade
—; och inom hvarje område skulle blott 55 hästar utackorderas,
under det att inom de nuvarande sqvadronsområdena 96—98
hästar äro uppstälda; och äfven om man, i syfte att underlätta utackorderingen,
nödgas medgifva hästens användande till lättare körslor, så
sker härigenom ingen förändring i nu bestående förhållanden. Dylik
tillåtelse har nemligen redan lemnats rusthållarne. Förglömmas bör ej
heller, att utackorderingssystemet icke kommer att genast i hela sin
vidd tillämpas utan endast så småningom i mån af den nya organisationens
gradvisa genomförande. Befolkningen och befälet hinner sålunda
att blifva väl förtroligt med detsamma, innan den slutliga, mera
omfattande användningen deraf kan ifrågakomma; och då nuvarande
rusthållare, enligt förslaget, skulle tillförbindas att under hela öfvergångstiden,
som beräknats att räcka 24 år, till utfodring och vård
mottaga en kavallerihäst, är fullkomlig trygghet beredd att utackorderingen
under de första åren skall låta verkställa sig.
Skulle emellertid vid tillämpningen ett dylikt sätt för underhållet
af de tjenstfria hästarne icke visa sig motsvara de förhoppningar, man
ansett sig berättigad fästa dervid, återstår alltid utvägen att vid blifvande
utarrendering af statens jordegendomar uppgöra kontrakt om
inrättande derstädes af hästdepöter för de hästar, åt hvilka nöjaktig
utackordering ej kunnat beredas. Utgifterna per häst skulle, med en
sådan anordning af depöterna, sannolikt komma att ställa sig lägre än
som eljest enligt kostnadsberäkningarne för kavalleriets förändrade organisation
antagits för häst, som underhålles i depot, eller 200 kronor;
och äfven om detta icke blefve händelsen och utackorderingen lemnade
så mot all förväntan ogynsamma resultat, att exempelvis endast hälften af
det beräknade antalet hästar kunde utackorderas, komme ändå den ökade
utgiften för statsverket icke att uppgå till mera än den i förhållande
till totalkostnaden obetydliga summan af 115,000 kronor, utgörande,
efter eu beräkning af 1,150 hästar, skilnaden emellan den antagna
Fjerde hufvudtiteln. 15
kostnaden, om de utackorderas, och den, som beräknats för deras utfodring
i depot.
Jag anser mig alltså hafva grundad! skäl att antaga, det underhållet
af do tjenstfri hästarne icke heller skall med den nya ordningen
vålla någon olägenhet af svårare beskaffenhet.
Då Jag nu öfvergår till en närmare redogörelse för detaljerna af
kavalleriets tilltänkta förändrade organisation, torde till eu början böra
tagas i öfvervägande, huruvida i sammanhang med förändringarna beträffande
rekryteringen och remonteringen en omgestaltning jemväl af
kadrerna bör ega rum.
Ett likformigt och efter härens allmänna indelning afpassadt ordnande
af dessa har länge varit ett önskningsmål, och efter rusthållets
ställande på vakans torde inga hinder för dess uppirående möta. Skånska
husar- och dragonregementena, hvilka vid mobilisering lämpligen
bilda en kavallerifördelning, synas mig dervid böra bibehålla sin nuvarande
indelning i 2 bataljoner, helst, vid det förhållande att regementena
med en dylik indelning kunna åtnöja sig med något mindre
staber, en ej obetydlig besparing deraf blifver en följd. Öfriga regementen
och corpser åter, hvilka äro afsedda att ''tilldelas hvar sin
arméfördelning, bilda 1 bataljon. Och då dessa bataljoner alla hafva
samma uppgift, böra de ock vara af lika styrka och alla indelas i 5
sqvadroner, en indelning, som hos oss är häfdvunnen samt i flere af
Europas större militärstater länge varit antagen och bestått profvet.
Till vinnande af denna likhet i styrka torde alltså från kronprinsens
husarregemente, som för närvarande utgöres af sex sqvadroner, en
sqvadron böra öfverflyttas till lifgardet till häst, som endast har fyra,
och Jemtlands hästjägarecorps utsvälla till en fullständig bataljon. Lifregementets
dragon- och husarcorpser samt Smålands husarregemente,
som redan, nu bestå af 5 sqvadroner, blifva oförändrade. Kavalleriet
skulle sålunda komma att bestå af 2 regementen om 2 bataljoner och
6 regementen om 1 bataljon, eller tillsammans 10 bataljoner och 50
sqvadroner.
I fråga om officerarne föreslår jag inga betydande förändringar utöfver
dem, som betingas af kavalleriets nya indelning och sättet för remonteringen.
Officerskadrernas fördelning på de olika regementena och corpserna,
sådan jag tänkt mig densamma, framgår af bifogade förslag till
Kadrerna.
Officerarne.
Civilmilitära
personalen.
16 Fjerde hufVudtiteln.
stater, bilagorna iris 1—4. Nu gällande stater för de mindre indelta regementena
hafva i allmänhet lagts till grund för förslagen. Dock har
jag ansett, att öfverstelöjtnantsbeställningarne och eu af adjutantsbeställningarne
vid de mindre regementena kunna indragas, men att
deremot för de större regementena ytterligare en majorsbeställning är
af nöden; och då vidare, med den förändrade organisationen, samtliga
hästar till ett årligt antal af omkring 500 komma att direkt för kronans
räkning inköpas och vid sådant förhållande befattningen såsom
ordförande i remonteringskommissionen synts mig vara af den vigt,
att den bör besättas med en ständig innehafvare, som kan egna sin
tid odelad åt de dermed förenade bestyr, har jag i förslagen upptagit
aflöning åt en öfverstelöjtnant, som är afsedd att vara ordförande i
nämnda kommission. Med dessa förändringar skulle officersbeställningarne
vid svenska kavalleriet komma att uppgå till 219, eller samma
antal som hitintills.
Ej heller i fråga om officerarnes aflöning förutsätter jag andra
förändringar än dem, som äro en gifven följd af de förändrade tjenstgöringsförhållandena.
Vid lifgardet till häst, der allt befäl fortfarande
skulle förblifva i ständig tjenstgöring, är alltså ingen förändring härutinnan
föreslagen. För öfriga regementen hafva de grunder, som för
närvarande äro gällande i fråga om officerarnes vid det indelta kavalleriet
aflöning, tagits till norm. Dock hafva tjenstgöringspenningarne
bibehållits endast för regementsofficerarne, regementsqvartermästarne
och sqvadronscheferne, hvilka fortfarande komma att under hela året
tagas i anspråk för expeditioirsgöromål samt rekrytering och tillsyn af
de utackorderade hästarne. För ryttmästarne af 2:dra klassen och
samtlige subalternofficerare, hvilka antagas komma att under tiden
emellan repetitionsöfningarne vara fria från expeditionstjenst, hafva ej
tjenstgöringspenningar utan endast dagaflöning under 40 dagar uppförts
i förslagen till stater. Den skenbara minskning i inkomst för desse
tjenstemän, som häraf blifver en följd, torde emellertid uppvägas af
den dagaflöning, som under den ökade tjenstgöringen vid skolsqvadronen
kommer dem till del.
Med afseende å den civilmilitära personalen äro följande förändringar
föreslagna: att regementspastors- och auditörsbefattningarne antagits
skola, på sätt redan år 1883 föreslogs, förvaltas endast på förordnanden
mot arfvoden, att en förste bataljonsläkarebefattning utbytts mot en regementsläkarebefattning,
under det att 5 förste bataljonsläkarebefattningar
förvandlats till andre bataljonsläkarebefattningar, att för regementsintendenten
beräknats dagaflöning under hela året, att för samtliga regementen
Fjerde hufvudtitein. 17
med undantag af lifgardet till häst en förrådsförvaltare uppförts, att de nu
till regements- och bataljonsveterinärerne utgående häst- och furagepenningarne
uteslutits samt att regementsstallmästarebefattningarne indragits.
Hvad den föreslagna förändringen i de 5 förste bataljonsläkarnes ställning
angår, torde minskningen i lön motvägas af den ökade dagaflöning,
som kommer att tillfalla dessa tjensteman, hvillca antagits skola vara
i tjenstgöring året om. Förändringen i veterinärernes aflöningsförmåner
beror derpå att, sedan med den nya organisationen alla hästar
komma att stå till statens omedelbara disposition och sålunda kunna
användas äfven till andra ändamål än att göra den för numret Renande
karl beriden, behof icke vidare förefinnes för veterinärerne att vara
försedde med egne tjenstehästar. Indragningen slutligen af stallmästarebefattningarne
har synts så mycket mindre betänklig, som redan
nu denna befattning vid flera regementen förestås mot arfvode af eu
dertill kommenderad officer samt med den förändrade organisationen
och den ökade utbildning i ridning, som numera, efter det ridskolan i
20 år varit i verksamhet, kommer kavalleriofficerarne till del, hinder icke
lärer möta att vid samtliga regementen och corpser inom officerscorpsen
finna personer väl lämpade att leda remonternas dressyr. För de
öfriga föreslagna förändringarne lärer någon särskild motivering ej
erfordras.
Under officer arnes antal, nu 199, föreslås att jemnas till 200 med
lika fördelning på sqvadronerna, så att på hvar och en skulle komma
1 fanjunkare och 3 sergeanter, liksom för närvarande vid indelta kavalleriet.
I fråga om underofficerarne vid lifgardet till häst är ingen
förändring föreslagen vare sig beträffande aflöningen eller tjenstgöringen.
Den dem tillkommande beklädnadsersättning är emellertid för
vinnande af likformighet förslagsstaterna emellan uppförd å regementets
stat. Rörande aflöningen åt underofficerarne vid öfriga regementen
hafva nu gällande stater för de indelta regementena och corpserna
tagits till norm med den förändring, att åt fanjunkaren anslagits ration
för en nummerhäst mellan vapenöfningarna. Afsigten härmed är, att
fanjunkaren, som fortfarande skulle hafva skyldighet att utan särskild
reseersättning biträda sqvadronschefen i tjensten inom sqvadronsområdet,
må för de erforderliga resorna hafva tillgång på en häst. Skulle
en eller annan fanjunkare icke vilja åtaga sig att för rationsersättningen
underhålla hästen, möter intet hinder att insätta den vid skolsqvadronen,
der underhållet mot den besparade rationsersättningen kan
ega rum. För den minskning i inkomster, som genom förlusten af
nummerlönen uppkommer för underofficerarne, torde full ersättning
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 3
Under
officerarne.
18
Trumpetare.
Korporaler.
Yolontärer.
Nummer
styrkan.
Fjerde lmfvudtitejLn.
vara beredd i den ökade dagaflöning, som under tjenstgöringen vid
skolsqvadronerna kommer dem till del.
Antalet stabstrumpetare har ansetts kunna något minskas, så att
endast 2 stabstrumpetare i stället för fem skulle komma på hvar bataljon.
I antalet sqvadronstrumpetare, för närvarande 2 vid hvarje
sqvadron, föreslås deremot ingen ändring. Minskningen i sin helhet
uppgår alltså till 24. I aflöningen föreslås ingen annan ändring än
att, såsom följd af den förändrade organisationen, nummerlönen indrages.
Då emellertid spelets antal minskats och särskildt anslag till
musikens underhåll föreslagits att utgå i stället för de nu till musikkassorna
ingående vakansafgifterna af indragna nummer, torde antagligen
ersättning för den mistade nummerlönen från dessa kassor kunna
beredas trumpetarne.
Antalet korporaler af alla grader föreslås till 6 för hvarje sqvadron,
på sätt redan nu vid indelta kavalleriet är fallet.
Volontärer i nummer hafva icke ansetts böra i den nya organisationen
ingå såsom eu särskild klass af manskap. Vid den omsorgsfullare
utbildning, som med den förändrade organisationen skulle komma
regementenas hela manskapsstyrka till del, är en dylik anordning
öfverflödig; och hvad officersaspiranterne angår, lära de såsom hittills
böra anställas såsom volontärer utom nummer.
Kavalleriets nummerstyrka enligt nuvarande organisation blifver,
när den nu beslutade uppsättningen af för hästläkare och hingsthållning
vakanta nummer blifvit fullbordad, 4,376 man och 4,574 hästar. Sedan
343 underofficerare och trumpetare gjorts beridne, äro sålunda under
nuvarande förhållanden icke mindre än 145 ryttare oberidne och följaktligen
vid mobilisering att betrakta endast såsom en reserv. Att i den
nya organisationen, som, på sätt jag redan visat, kommer att lemna
tillräckliga reserver, afse en särskild del af fredsstyrkan till samma
uppgift lärer emellertid vara ändamålslöst. Fredsstyrkan af manskap
under den förändrade organisationen synes mig derför böra motsvara
det antal hästar, förhållandena medgifva att i fred underhålla. Hvad
detta åter angår, har jag, då afsigten med den föreslagna förbättrade
organisationen icke är att öka fredsstyrkan utan fastmera att bereda
tillfälle till en bättre utbildning af vapnet och lättade utvägar att mobilisera,
icke ansett skäl vara för handen att deri föreslå annan förhöjning
än som erfordras för att erhålla ett jemt hundratal. Antalet
synes mig alltså böra bestämmas till 4,600 eller 92 per sqvadron; och
då vid hvarje sådan beräknas 1 häst för läkare, veterinär eller stabstrumpetare,
2 för sqvadronstrumpetarne och 4 för underofificerarne,
19
Fjerde Imf vildt! teln.
blifver alltså antalet för manskapet disponibla hästar 85, eller för hela
kavalleriet 4,250. Kavalleriets fredsstyrka af manskap skulle alltså
komma att utgöra nyssnämnda summa och lemnas i bilagan n:o 5 eu
närmare jemförelse mellan den nuvarande och den tilltänkta styrkan.
Liksom kavalleriets fredsstyrka sålunda skulle, med en lämpligare
fördelning, i det hela blifva oförändrad, är det icke heller min afsigt
att föreslå någon utsträckning af regementsmötena. Den enskilda utbildningen,
som i nuvarande organisation lemnat mest öfrigt ätt önska,
måste nemligen i främsta rummet tillgodoses; men dertill fordras, att
så stor styrka som möjligt hålles i ständig tjenstgöring, hvarigenom
den ytterligare fördel äfven vinnes, att de årliga rekrytkontingenterna
blifva större och tjenstetiden kortare, så att tillgången på uttjent, men
vid mobilisering fortfarande värnpligtig!, manskap ökas.
I sjelfva verket torde också, om åt systemet att permittera manskapet
och utackordera hästarne gifves för stor utsträckning, ej oväsentliga
olägenheter uppstå. Utom det att ett sådant system i förhållande
till det ernådda resultatet måste ställa sig dyrt, kan både en försvårad
rekrytering och en sämre vård af hästarne deraf blifva en följd.
Vid lifgardet till häst erfordras i ständig tjenstgöring i och för
garnisonstjensten en styrka af 300 man utom korporaler. Vid öfriga
regementen har den i ständig tjenstgöring varande styrkan föreslagits
att utgöra så stort antal, som låter förena sig med nödvändigheten att
hålla kostnaderna inom nuvarande gränser, eller till 155 man per bataljon,
15 korporaler oberäknade.
Denna ständigt tjenstgörande styrka komme att blifva hvarje bataljons
skolsqvadron; och då den första utbildningen synes mig böra
fortgå under två år samt andra årsklassen i följd af dödsfall och annan
afgång kan beräknas att blifva omkring 6 procent mindre än den första,
komme den första årsklassen, som representerar det årliga rekrytbehofvet,
att utgöra 80 och den andra 75 man.
Bataljonens fredsstyrka har ofvan antagits skola utgöra 425 man.
För att fylla denna styrka erfordras alltså utöfver de båda första årsklasserna
270 man, utgörande, om i öfverensstämmelse med förut i enahanda
afseende gjorda beräkningar, en årlig afgång af 4 procent antages,
fyra årsklasser, den tredje om 72, den fjerde om 69, den femte om
66 och den sjette om 63 man. Manskapet torde alltså i regeln böra
tjena i 6 år, deraf 2 år i skolorna och 4 år utan annan tjenstgöringsskyldighet
än deltagande i regementsmötena.
Då tjenstetiden ej är längre, synes det mig mest betryggande för
rekryteringen, att tjensteaftalet redan från första början sättes att om
-
Den ständigt
tjenstgörande
styrkan.
Manskapets
tjenstetid.
Tjensteaftalets
längd.
Manskapets
löneförmåner.
Utbildningen.
20 Fjerde hnfrudtiteln.
fatta hela denna tid. Skulle erfarenheten visa, att den tillfälliga afgången
ej blifver så stor, som beräknats, må afsked kunna beviljas i förväg
eller tiden för tjensteaftalet nedsättas till 5 år för en del af manskapet;
en utväg, som torde blifva nödvändig jemväl för att bereda tillfälle att
rekapitulera med korporaler, när dylik rekapitulation finnes vara för
tjensten nyttig. Blifver åter afgången större än som beräknats, så
måste till fyllande af nummerstyrkan rekapitulation med lämplige ryttare
ega rum. Skulle slutligen den bestämda rekrytkontingenten icke kunna
erhållas, så måste såväl rekapitulation ega rum som äfven erforderligt
antal manskap ur de äldre årsklasserna qvarhållas i ständig tjenstgöring,
så att skolsqvadronen alltid kommer att utgöra den faststälda numerären,
hvilket för öfningarnas regelbundna gång och hästarnes tillbörliga
utbildning är nödvändigt.
Hvad lifgardet till häst angår, vid hvilket regemente, i följd af
den något olika tjenstgöringen, särskilda anordningar lära vara af nöden,
torde tjensteaftalet böra lämpas efter de vid detta regemente rådande
förhållandena.
Manskapets löneförmåner synas mig i allmänhet böra, med de
modifikationer, till hvilka den nu föreslagna organisationen föranleder,
utgå enligt de grunder för aflöning af manskapet vid de värfvade
regementena, hvilka Eders Kongl. Maj:t redan den 12 januari 1885
vid underdånig föredragning af frågan om reglerandet af utgifterna
under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1886 i hufvudsak godkänt
och som derefter, hvad angår kronprinsens husarregemente, blifvit
till efterrättelse faststäldt genom nådiga brefvet den 4 december 1885.
Ryttarens första utbildning är, såsom jag redan nämnt, afsedd att
vara 2 år och att försiggå vid skolsqvadronen; och har jag för att
ådagalägga skilnaden emellan den utbildning, som med den förändrade
organisationen skulle komma hvarje karl till del, och den nuvarande,
låtit utarbeta hosföljande bilaga n:o 6, ur hvilken bland annat framgår
att medeltalet öfningsdagar per man för närvarande utgör 367, men
framdeles skulle komma att utgöra 879.
Förslag öfver den vid skolsqvadronerna tjenstgörande styrka finnes
i bilagan n:o 7. I öfrigt förutsätter jag, att befäl och spel skulle, utöfver
de årliga regementsmötena i 20 (lagar, jemväl inkallas till särskilda
kortare öfningar. Då dagaflöning i staterna fortfarande upptages
för 40 dagar, eller 20 dagar mera än som antages åtgå till regementsmöten,
men nyssnämnda öfningar icke äro afsedda att räcka fullt 20
dagar, förefinnes alltså tillgång till bestridande af portionsersättning
åt underbefäl och spel under ifrågavarande öfningar, och kunna de dervid
göras beridne på hästar från skolsqvadronen.
21
Fjerde Imfrudtiteln.
Utbildningen af sjukvårds- och hofslagareryttare antages komma
att tills vidare ske utom regementena. Behofvet för hvarje skolsqvadron
är 1 af förra och 2 af senare slaget, och äro de vid
skolsqvadronerna anstälde beställningsmän af detta slag, hvilka antagas
vara fullt utbildade, inräknade i skolsqvadronernas faststälda styrka,
der de upptagas i stället för de ryttare af 2:a årsklassen, som äro kommenderade
till den speciela utbildningskursen, för hvilken kostnaden,
på sätt jag nedan kommer att föreslå, skulle liksom hittills bestridas
af särskilda anslag.
Hvad kostnaderna angår, sådana de torde komma att gestalta sig,
sedan den föreslagna förändrade organisationen af kavalleriet blifvit
fullständigt genomförd, har jag i bil. n:o 8 låtit upprätta en förteckning
öfver sådana, som jag ansett böra gäldas af det nya anslaget
till kavalleriet, om hvars uppförande i riksstaten jag - här nedan
kommer att göra hemställan. De grunder, på hvilka beräkningarne
fotats, hafva undergått granskning i arméförvaltningen och äro af den
godkända.
Hvad beträffar sättet för gäldande af dessa kostnader, är det, som
jag redan antydt, icke min mening att föreslå äskandet af några ökade
anslag. De belopp, hvartill kostnaden för kavalleriet, så väl det indelta
som det värfvade, för närvarande uppgår, äro tillsammans med
de inflytande vakansafgifterna tillräckliga att täcka den erforderliga
slutsumman 4,112,000 kronor.
Enligt beräkningar, som till sin riktighet kontrollerats af arméförvaltningen,
har nemligen under de senare åren från nedannämnda anslagstitlar
i riksstaten i medeltal till kavalleriet utgått:
l:o från anslaget till indelta arméns befälsaflöning enligt gällande
stater......................................................................................... kr. 930,145: —
2:o från anslaget till indelta arméns och Vermlands
fältjägarecorps’ vapenöfningar................ » 490,000: —
3:o från anslaget till värfvade garnisonstruppernas
rekrytering och aflöning .................................................... » 122,498: —
4:o från anslaget till remontering och skoning
m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets och forti
fikationstruppernas
hästar ................................................ » 79,745: —
5:o från anslaget till fouragering af artilleriets,
värfvade kavalleriets och fortifikationstruppernas hästar » 338,000: —
Transport kr. 1,960,388; —
Kostnaderna.
22
Fjerde hufvndtiteln.
Transport kr.
6:o från anslaget till mathållning för manskapet
vid garnisonsregementena ................................................... »
7:o från anslaget till volontärskolor........................ »
8:o från anslaget till försvarsverket till lands i
allmänhet eller arméförvaltningens departement ......... »
9:o från anslaget till beklädnad och utredning
in. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps
och Jemtlands hästjägarecorps .......^................................. »
10:o från anslaget till byggnader och sängkläder
in. ro. å mötesplatserna......................................................... »
Följande anslag, hvilka uteslutande afse kavalleriet,
äro dessutom disponibla att användas till detta vapen:
l:o anslaget till ersättning för störtade eller skadade
nummerhästar vid indelta kavalleriet.................... »
2:o anslaget till lifgardet till häst .......................... »
3:o anslaget till kronprinsens husarregemente ... »
4:o anslaget till anskaffande och underhåll af
beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och
sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet »
1,960,388: —
180,000: —
60,000: --
171,429: —
9,103: —
17,000: —
4,000: —
146,345: —
186,985: —
205,000: —
Summa kronor 2,940,250: —
Som tinnes af bilagan n:o 15 utgöra vidare de rusthållsvakansafgifter,
som vid öfvergångstidens slut äro att påräkna, kr. 1,171,750. Dessa summor
tillsammans kr. 4,112,000 motsvara den ofvan beräknade kostnaden
och torde de summor, som från riksstatens olika titlar hitintills utgått
till kavalleriet, under öfvergångstiden böra sammanföras till ett nytt
anslag med titel »kavalleriet», som, på sätt förut vid uppsättande af
nya trupper varit vanligt, tillsammans med de inflytande vakansafgifterna
erhåller karakteren af reservationsanslag och som sedermera
efter öfvergångstidens slut åter uppdelas på riksstatens olika titlar.
Och torde af sig sjelf förstås, att alla till indelta kavalleriet från riksstatens
anslag nu utgående kostnader, såsom t. ex. ersättning för stör;
tade och skadade nummerhästar vid detsamma, fortfarande skulle under
hela öfvergångstiden från det nya anslaget bestridas.
Utom ifrågavarande utgiftsposter förekomma emellertid äfven några
mindre, som jag ej ansett skäl intaga i ofvannämnda beräkning af den
grund, att de dels svårligen kunna till sina belopp fullt noggrant bestämmas,
dels bestridas från anslag af sådan beskaffenhet, att en utbrytning
derifrån af beloppen i fråga ej är nödvändig och understundom
Fjerde Iiufyudtiteln. 23
svår att verkställa. Dessa kostnader, tivilka jag derföre anser fortfarande
böra utgå på samma sätt som hittills äro:
Ålderstillägg för regementsveterinärer;
Kostnaden för utbildningskurser för sjukvårds- och hofslagarer
jttare;
Servis och kaserninventariers underhåll vid lifgardet till häst;
Underhåll af de byggnader, som stå under fortifikationsdepartementets
vård;
Underhåll af beväringspersedlar vid lifgardet till häst och kronprinsens
husarregemente;
Ved och ljus för lifgardet till häst samt etablissementen i Helsingborg
och Malmö; samt
Inqvarteringsersättning vid lifgardet till häst.
Till enahanda kategori torde jemväl böra räknas den nya utgift,
som kan uppkomma för beredande af inqvarteringsersättning och servis
åt sådan militär och civil militär personal vid skolsqvadronerna, åt hvilken
inqvartering in natura icke kan anskaffas. Någon ökad kostnad
för förslagsanslaget till inqvartering uppstår deraf icke, då, i följd af
den förändrade organisationens antagande, i kostnaden för inqvarteringsersättning
åt kronprinsens husarregemente besparingar uppstå till
belopp af omkring 9,000 kronor, eller fullt ut den summa, som i nyssnämnda
afseende kan erfordras.
Slutligen beder jag, medan kostnadsfrågan ännu är på tal, få erinra,
att utgifterna för transporter i ofvannämnda öfverslag öfver kostnaderna
för kavalleriet beräknats så högt, att af beloppet kan beredas
tillgång såväl till transport medelst särskildt dertill kommenderad! manskap
af utackorderade hästar mellan mötesplatserna och lämpliga samlingsställen
inom sqvadronsområdena, som ock till gäldande af ersättning
för resor emellan dessa orter åt det till de årliga vapenöfningarna
inkallade manskapet.
Då förhållandena icke medgifva, att redan nu förslag till bestämmelser
föreläggas Eders Kongl. Maj:t, hvarigenom vakanssättningen
för rusthållarne göres obligatorisk, i den mån afgång af ryttare för
vederbörande nummer eger rum, är det ej heller min mening, att den
plan för öfvergången till den nya organisationen, för hvilken jag nu
går att redogöra, skall en gång för alla till ledning för kommande
krigsstyrelser fastställas. Sjelfva naturen af den förändring, som är i
Plan till öfvergång
till den
nya organisationen.
Medlens fördelning.
24 Fjerde lnifvudtiteln.
fråga, och som medför att den gamla organisationen en följd af år
kommer att fortfara jemsides med den nya för att slutligen alldeles
uppgå i densamma, gör nödvändigt, att krigsstyrelsen lemnas någon
frihet att, inom gränsen af de anslag som för förändringens genomförande
ställas till dess förfogande, lämpa sina anordningar efter de
olika förhållanden, som under den långa öfvergångstiden kunna uppstå.
Å andra sidan torde emellertid vakanssättningen i och för sig, till följd
af de många obehag och oberäkneliga kostnader, som äro förenade
med utgörande af rusthållstungan in natura, vara så fördelaktig, att
antagligen endast ett fåtal rusthållare skola underlåta att, när tillfälle
dertill yppas, begagna sig af anbudet att i stället betala en bestämd
årlig penningeafgift. Och i hvarje fall lära, derest så skulle erfordras,
utvägar icke saknas, hvarigenom längre fram under öfvergångstiden
vakanssättningen kan, utan kränkning af rusthållarnes rätt, göras obligatorisk.
Planen för öfvergången utgår alltså, hvad indelta kavalleriet beträffar,
från den förutsättningen, att hvarje nummer, i mån af ryttarens
afgång, sättes på vakans. Och lärer af sig sjelf förstås, att vakansafgifterna
beräknas till de genom lagen den 5 juni 1885 angående
lindring i rustnings- och roteringsbesvären en gång för alla faststälda
belopp.
Vakansafgiften för ett nummer skulle sålunda komma att utgöra:
vid lifregementets dragoncorps ............................................. kronor 350: —
» lifregementets husarcorps ................................................ » 350: —
» Smålands husarregemente ............................................ » 320: —
» skånska husarregementet ................................................ » 300: —
» skånska dragonregementet .........''.................................... » 300: —
» Jemtlands hästjägarecorps............................................. » 300: —
De närmare detaljerna af planen inhemtas af följande redogörelse:
På sätt jag redan yttrat, torde de medel, hvaröfver krigsstyrelsen
under öfvergångstiden kommer att förfoga, få, i den mån de ej för
löpande utgifter tagas i anspråk, år ifrån år reserveras för att efter
behof användas till organisationens genomförande. Då kostnaden under
vissa perioder af öfvergångstiden kan komma att öfverstiga de årligen
påräkneliga tillgångarne, under det att andra perioder antagligen skola
lemna öfverskott, är det i sjelfva verket endast genom en dylik anordning,
som det öfver hufvud varder möjligt att, utan idkeligt rubbande
af riksstaten och utan Riksdagens besvärande med en minutiös
Fjerde liuiVudtiteln. 25
pröfning af detaljbestämmelser, förmedla öfvergången till den nya
organisationen.
De tillgångar som för det uppgifna ändamålet komma att stå till
krigsstyrelsens disposition, torde alltså blifva dels ett årligen med lika
belopp utgående anslag, dels ock de allt jemt stigande bidragen från
vakanta rusthåll. Utgifterna åter varda dels sådana, som allt ifrån
början måste utgå med ständigt samma belopp, dels ock sådana, som
stiga i den mån organisationen fortskrider.
Det anslag, som är afsedt att träda i stället för de från flera olika
titlar i riksstaten till kavalleriet för närvarande utgående utgiftsbelopp,
skulle, såsom jag redan antydt, komma att uppgå till 2,940,250 kronor.
Bland de konstanta utgifterna märkas åter i främsta rummet aflöningsstaterna.
Dessa uppgå för närvarande till 1,263,475 kronor, under
det att motsvarande siffra enligt den förändrade organisationen utgör
endast 1,189,336 kronor. Skilnaden är icke betydlig och då det utan
tvifvel kan komma att dröja en jemförelsevis lång tid, innan de föreslagna
förändringarne i lönestaterna hinna genomföras, synes mig lämpligt,
att det afdrag å det för genomförande af den föreslagna organisationen
disponibla belopp, som bör göras för lönestaternas slutberäknas
att under hela öfvergångstiden utgå med förstnämnda
Om från ofvannämnda ....................................................... 2,940,250 kr.
dragés omförmälda belopp ......................................................... 1,263,475 »
återstå ................................................................................................ 1,676,775 kr.
För att emellertid erhålla den summa, som häraf kan användas till
bestridande af de i mån af organisationens fortgång växande utgifterna,
måste derifrån vidare dragas öfriga konstanta utgifter, för hvilka närmare
redogörelse lemnas i bilagan n:o 9.
Som Eders Kongl. Maj:t finner, utgöras dessa dels af några mindre
betydande för samtliga regementena utgående utgiftsposter af särskild
natur, dels af kostnaderna för repetitionsöfningarne vid nuvarande indelta
regementen, hvilka, då regementena äro afsedda att under hela
öfvergångstiden utgöra samma styrka, som sammandrages till dylika
öfningar under ständigt lika tid, måste fortfarande komma att utgå
med enahanda belopp, dels slutligen ock af kostnaderna för de båda
nuvarande värfvade regementena.
Hvad dessa sistnämnda angår, har jag, för vinnande af nödig
enkelhet och öfversigtlighet, beräknat desamma som om den förändrade
organisationen redan från och med öfvergångstidens första år vore
Bih. till Bibel. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afl. 1 Hiift. 4
summa,
belopp.
Aflönings
staterna.
Öf riga konstantautgifter.
26
Fjerde ImfVudtiteln.
genomförd, ehuru, såsom jag straxt kommer att nämna, någon öfvergångstid
torde böra beräknas jemväl för dessa regementen och, hvad
särskildt kronprinsens husarregemente beträffar, det synes mig lämpligt
att, intill dess uppsättning af de nya sqvadronera^ vid Jerntlands hästjägarecorps
tager sin början, låta detsamma bibehålla någon styrka i
ständig tjenstgöring utöfver den, som är afsedd för den vanliga skolsqvadronen.
För denna styrka, som jag anser böra utgöra omkring 130 man och
lika många hästar, är emellertid i bil. n:o 16, hvilken lemnar en summarisk
redogörelse för kostnaderna under hela öfvergångstiden, eu
särskild tilläggskostnad af 80,000 kronor beräknad, så att nu ifråga
-
varande beräkningar icke häraf beröras.
Då från ofvannämnda ....................................................... kr. 1,676,775
dragés den i bil. n:o 9 beräknade slutsumma..................... » 946,775
återstår ett belopp af ................................................................ kr. 730,000,
utgörande den summa, som jemte vakansafgifterna skulle vara till krigsstyrelsens
förfogande för bestridande af de kostnader, som, i den mån
organisationen fortskrider, komma att ökas.
Ofvergången från den nuvarande till den föreslagna förändrade
organisationen torde, hvad lifgardet till häst angår, blifva ganska lätt
och icke kräfva lång tid för att genomföras.
Nämnda regemente har för närvarande 392 effektive manskapsnummer
och torde, ehuru antalet nummer i sin helhet kommer att höjas
till 425, den ständigt tjenstgörande styrkan förblifva i det närmaste
densamma. Hästantalet, som nu är 384, skulle genom öfverförande
från kronprinsens husarregemente af 76 hästar ökas till 460, af Indika
100 skulle utackorderas.
Vid kronprinsens husarregemente skulle något större förändringar
komma att ske; regementet har för närvarande 588 effektive manskapsnummer,
deraf omkring 300 i ständig tjenstgöring. De senares antal
skulle minskas med omkring 130, och permittenternes med omkring 33.
Antalet nummerhästar är nu 537, af hvilka 1 skulle indragas och 76
öfverflyttas till lifgardet till häst. 165 hästar skulle utackorderas eller
ungefär samma antal som 1887, medan 295 förblefve i tjenstgöring
eller i depot.
Som jag redan antydt, anser jag denna omgestaltning ej böra ega
rum alltför hastigt, utan först i samband med tillämpningen af regementets
nya stat och med uppsättningen af nya sqvadroner vid Jemt
-
Fjerde Inifvudtiteln. 27
lands hästjägarecorps. Och har jag förut redogjort för de särskilda
anordningar, som med anledning deraf synas mig erforderliga.
De beräkningar, som ligga till grund för planen till öfvergång
utgå, i fråga om de indelta regementena, från förutsättningen af en
24-årig öfvergångstid.
Det indelta manskapet uppnår visserligen först efter en tjenstetid
af 30 år pensionsåldern och, då afskedande af manskap, innan denna
ålder uppnåtts, i allmänhet icke kan ifrågakomma utan rusthållarens
och ryttarens medgifvande, borde rätteligen öfvergångstiden beräknas
att fortfara nyssnämnda antal år. Sedan emellertid den öfvervägande
delen af manskapet blifvit antagen efter de nya bestämmelserna, enligt
hvilka någon rätt till pension ej ifrågakommer, torde hinder icke
möta att låta pensionsåldern för de på gammal stat qvarstående inträda
redan efter 25 tjensteår; och har jag, vid sådant förhållande
och då vid den förändrade organisationens tillämpning de dåvarande
första årets rekryter redan tjenstgjort någon tid, ansett mig kunna
beräkna öfvergångstiden att vara i 24 år.
Som de nummer, hvilka varit indragna till sqvadronshästläkare
och hingsthållning, för närvarande äro under uppsättning, kan någon
siffra, som exakt angifver de nuvarande indelta regementenas nummerstyrka
vid tiden för öfvergången till den nya organisationen, icke erhållas
utan har den beräknats att i medeltal utgöra 90 man och 97
hästar vid hvarje sqvadron, motsvarande 450 man och 485 hästar vid
hvarje bataljon samt 180 man och 194 hästar vid Jemtlands hästjägarecorps.
Såsom lätt inses, måste utaf den sålunda beräknade manskapsstyrkan
under det första öfvergångsåret lika stort antal komma att
afgå som hitintills, hvaremot under de följande åren samma antal
måste minskas, i den mån stammen af indelt manskap aftager; och
bilda alltså de siffror, som utvisa afgången under alla öfvergångsåren,
en fallande serie.
Ett försök att visa, huru denna kommer att gestalta sig, är gjordt
i bil. n:o 10, och ehuru den faktiska afgången naturligtvis kan komma
att mycket afvika från de siffror, som i serien uppstälts, torde dock
på grund deraf beräkningar med temlig tillförlitlighet kunna göras
öfver kostnaderna under öfvergångstiden. Skulle afgången af indelt
manskap blifva större och öfvergången alltså komma att försiggå
hastigare än beräknats, så blifva kostnaderna visserligen något olika
fördelade på de olika åren, men torde dock ej öfverstiga de tillgängliga
medlen.
De indelta
regementena
samt skolsqvadronerna
under öfvergångstiden.
28
Fjerde hnfrudtiteln.
För beräkning af skolsqvadronernas styrka under öfvergångstiden
måste man emellertid känna ej blott afgången af ryttare på gammal
stat utan äfven huru många af de enligt de nya bestämmelserna anvärfde
ryttare kunna antagas skola årligen lemna tjensten. Nyss omförmälda
bilaga n:o 10, som lemnar upplysning jemväl i detta afseende,
utgår från den förutsättningen, att tjenstetiden i regeln blifver 6 år,
och att en årlig afgång under denna tid af i medeltal 4 procent
eger rum.
Vid tillämpning af dessa grunder för beräkningarna kommer öfvergångstiden
att sönderfalla i 5 temligen skarpt begränsade perioder,
den första omfattande det första öfvergångsåret, då skolsqvadronerna
utgöras af endast en årsklass, den andra, omfattande det 2:a till och
med det 6:e öfvergångsåret, då väl två årsklasser äro kommenderade
till skolorna, men antalet anvärfde rekryter väsentligen bestämmes af
det äldre indelta manskapets afgång, den tredje, omfattande 7—12
åren, då till följd af den afgång i större skala utaf ryttare, anvärfde
efter de nya bestämmelserna, hvilken då tager sin början, antalet till
skolsqvadronerna kommenderade rekryter betydligt ökas, den fjerde,
omfattande 13 — 18 åren, under hvilka förhållandena af nyss angifna
anledning likaledes komma att förete ett starkt afbrott mot näst föregående
period och slutligen den femte, under hvilken den fullständiga
uppsättningen af Jemtlands hästjägarecorps beräknats ega rum.
Bil. n:o 11, som redogör för skolsqvadronernas styrka under de olika
perioderna, är uppstäld enligt dessa grunder och har, till undvikande
af onödig vidlyftighet, för hvarje period antalet vid skolsqvadronerna
närvarande manskap ansetts utgöra medeltalet af det manskap, som
enligt bil. n:o 10 under hvarje år af perioden bör till skolsqvadronerna
kommenderas, hvarjemte på det att tjenstebref hvilket antages börja
den 1 November, må kunna sammanfalla med budgetåret, utbildningstiden
de två första åren antagits blifva något kortare än den normala.
Under första öfvergångsåret förutsättes nemligen det enligt de nya
grunderna anvärfda manskapet komma att inkallas vid årets början,
ehuru det räknar sin tjenstetid från närmast föregående 1 November;
och på samma sätt antages 2:a årgången skola inkallas först vid början
af andra öfvergångsåret.
Med dessa förutsättningar till utgångspunkt har i bil. n:o 12 ett
öfverslag gjorts öfver skolsqvadronernas kostnad under hela öfvergångstiden.
Den ringa ökning deri, som under det sista året af hvarje period
kan komma att ega rum, derigenom att en större årsklass träder i
Fjerde lmfvudtiteln. 29
tjenst den 1 November, har dervid ej tagits i beräkning; och då vidare
underofficerares och spels dagaflöning uppgår till samma belopp som
beräknade kostnaden för manskapets beklädnad, samt beloppet af korporalernas
dagaflöning är för ringa för att vara af någon betydelse i
en approximativ beräkning af denna omfattning, hafva kostnaderna för
underofficerarne, spel och korporaler beräknats lika som för de menige.
Slutligen har beträffande första öfvergåugsåret iakttagits, att ett
antal indelt manskap och hästar derunder måste antagas inkallade till
fullgörande af sitt andra rekryt- och remontmöte; och har, då nämnda
antal enligt de för beräkningarne i förslaget antagna grunder uppgår
till 48 man och hästar per bataljon, samt rekryt- och remontskolorna
för närvarande pågå i det närmaste ett tredjedels år, i stället en tredjedel
af antalet, 16 man per bataljon, beräknats att utöfver skolsqvadronernas
normala styrka under detta år vara i ständig tjenstgöring.
Hvad volontärskolan angår, torde af sig sjelf förstås, att, då den
har till uppgift att ytterligare utbilda manskap, som redan erhållit
någon öfning, den under första öfvergångsåret måste fortgå på samma
sätt som hitintills.
På sätt jag redan yttrat, torde, då ryttare afgår, numret, under
förutsättning af rusthållarnes bifall, böra sättas på vakans. I enlighet
med 1882 års landtförsvarskomités förslag lärer rusthållaren dervid
böra aflemna nummerhästen till kronan och tillförbindas att, om så
erfordras, under öfvergångstiden mottaga den aflemnade eller annan
häst till utfodring på rusthållet mot samma ersättning, som derför vid
utackordering på vanligt sätt erhålles. På lika sätt förutsätter jag,
att kronan öfvertager hästarne för alla vid öfvergångstidens början
karlvakanta nummer äfvensom att, i den mån upprättade vakanskontrakt
tilländagå, förnyelse af kontrakten icke bör ifrågakomma utan
vakansafgiften erläggas enligt de för den förändrade organisationen
gällande föreskrifter.
.Bil. n:o 13, i hvilken redogöres för hästarnes afgång och tillkomst
under öfvergångstiden vid de indelta regementena och corpserna, utgår
från dessa förutsättningar och lemnas i bil. n:o 14 en beräkning af
kostnaden för remontering och utackordering under öfvergångstiden.
Beloppet af vakansafgifter, som under förutsättning att hvarje
rusthållsnummer sättes på vakans, i den mån de derför Renande ryktande
afgå, under öfvergångstiden kommer att tillflyta statsverket, angifves
i bil. n:o 15. Slutligen göres i bil. n:o 16 en sammanfattning
af alla kostnaderna under hvart och ett af öfvergångsåren. Af sistnämnda
bilaga framgår visserligen, att under de första perioderna år
-
Hästarne.
Yakans
afgifterna.
30
Fjerde lmfvudtiteln.
ligen ej obetydliga behållningar komma att uppstå, men jag beder att
dervid få erinra dels att behållningarne endast äro beräknade, och sålunda
i verkligheten kunna komma att ej uppgå till de antagna höga
beloppen, dels ock att åtskilliga af kavalleriets nuvarande etablissement
äro i det skick, att om- eller nybyggnad inom kort tid erfordras.
Så har fråga redan länge förevarit om nybyggnad af de för
lifregementets husarcorps och kronprinsens husarregemente afsedda
etablissement, och utvidgning samt delvis ombyggnad af skånska dragonregementets
och Jemtlands hästjägarecorps’ etablissement torde
jemväl blifva af nöden. Till dessa byggnadsarbeten, som eljest skulle
erfordra särskilda anslag, synas mig reservationerna i anslaget till
kavalleriet kunna lemna tillgång. Derjemte måste tillgångar finnas till
betäckande af den möjligen mot öfvergångstidens slut uppkommande
brist, hvarförutom nödig försigtighet krafvel1, att, då för utgifter af så
vexlande beskaffenhet som manskapets och hästarnes underhåll inga
förslagsanslag komma att stå till krigsstyrelsens förfogande, utvägar
finnas att fylla de anslagsbehof, som i följd af prisförhöjning eller
andra oberäkneliga omständigheter kunna uppkomma.
Under hänvisning till hvad jag redan yttrat under anslagen till
»indelta arméns befälsaflöning», »ersättning för störtade eller skadade
nummerhästar vid indelta kavalleriet», »indelta arméns och Vermlands
fältjägarecorps’ vapenöfningar», »lifgardet till häst» och »kronprinsens
husarregemente» samt med förbehåll att framdeles under vederbörliga
anslag få göra de ytterligare framställningar, som af mina ofvan gjorda
förslag påkallas, hemställer jag alltså för närvarande att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, med godkännande af den utaf mig framlagda
plan till kavalleriets förändrade organisation,
äfvensom af de uppgjorda, i bilagorna n:is 1—5
upptagna förslagen till stater för kavalleriets befälspersonal
och vederlikar, medgifva, att rot- och rusthållen
vid indelta kavalleriet må, i mån af nu varande
ryttares afgång, sättas på vakans mot erläggande,
såsom vakansafgift, af ett belopp, motsvarande de i
lagen af den 5 Juni 1885 rustnings- och roteringstungan
vid indelta kavalleriets olika regementen och
corpser åsätta värden, och mot skyldighet för rustoch
rothållaren att vid vakanssättningen utan ersättning
till kronan aflemna den för numret Renande
hästen äfvensom att under öfvergångstiden vid före
-
31
Fjerde hufvudtiteln.
fallande behof underhålla en kavallerihäst mot samma
ersättning och på enahanda vilkor som för andra
fodervärdar bestämmas;
att, till genomförande i den ordning Kong],
Maj:t förordnar, af kavalleriets nya organisation, anvisa,
utöfver inflytande vak ans avgifter, ett ordinarie
reservationsanslag af 2,940,250 kronor med rätt för
Kongl. Maj:t att jemväl af vakansafgifterna till kommande
år reservera hvad som ej för löpande utgifter
tages i anspråk;
att, vid bifall härtill, omförmälda anslagsbelopp
måtte under titel »Kavalleriet, reservationsanslag»
uppföras i riksstaten näst efter anslaget till Vermlands
fältjägarecorps; samt
att vakanssättningen skall fortfara, så länge anslaget
anvisas och Kongl. Maj:t bibehålies vid rättigheten
att, för genomförande af kavalleriets nya organisation,
förfoga öfver inflytande vakansafgifter eller
ett deremot svarande belopp.
Fäsiningsariilleribataljonen å Vaxholm Oskar Fredriksborg.
. [S.]
Sedan 1888 års Riksdag, med godkännande af de utaf Eders ökning af
Kongl. Maj:t föreslagna grunder för organisation af en fästnings- detta anslat
artilleribataljon å Vaxholm Oskar Fredriksborg, till genomförande af
den del af bataljonens organisation, som enligt uppgjord och Riksdagen
förelagd plan skulle ega rum under innevarande år, anvisat, utöfver
de för Svea artilleriregementes 3 fästningskompanier och 1 fästningskompani
vid Göta artilleriregemente jemte befäl samt till arfvoden
åt kommendant och placemajor å Vaxholm Oskar Fredriksborg då anslagna
medel, sammanlagdt 152,418 kronor 23 öre, dels af reservartilleriets
anslag 10,400 kronor och dels såsom nytt anslag 86,400
kronor, tillsammans 249,218 kr. 23 öre, lärer nu återstoden af det
belopp, som för organisationens genomförande erfordras, böra af Riksdagen
för år 1890 äskas.
Enligt det förslag öfver den årliga totalkostnaden för bataljonen,
som åtföljde Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet, erfordrades,
sedan bataljonen blifvit i sin helhet uppsatt, ett belopp af 265,954
kronor 85 öre; och som, på sätt jag nyss erinrat, af nämnda belopp
32
F,jerde hufvudtiteln.
en summa af tillsammans 249,218 kronor 23 öre är för ändamålet
disponibel, utgör alltså skilnaden mellan........................... kr. 265,954: 85.
och.................................................................................................. » 249,218: 23.
kr. 16,736: 62.
eller i jemnt krontal 16,737 kronor det belopp, hvarmed det nu i riksstaten
uppförda anslag till bataljonen bör ökas.
Då vidare samma anslag, sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 2 sistlidne november förordnat, att bataljonen skall benämnas
Vaxholms artillericorps, torde böra erhålla en derefter lämpad förändrad
benämning samt den Eders Kongl. Maj:t för närvarande medgifna
rättighet att för bestridande af uppsättningskostnader och öfriga med
organisationens genomförande förenade utgifter förfoga öfver de besparingar,
som kunna å de för fästningsartilleribataljonen afsedda medel
beredas, lärer böra åt Eders Kongl. Maj:t inrymmas jemväl för 1890,
under hvilket år bataljonens uppsättning först kan afslutas, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att anslaget till fästningsartilleribataljonen å Vax -
holm Oskar Fredriksborg, nu............ kr. 86,400: —
må med................................................... » 16,737: —
ökas till...................................................... kr. 103,137: —;
att anslaget må för framtiden benämnas »Vaxholms
artillericorps», samt
att de besparingar, som under 1890 kunna å de
för artillericorpsen afsedda medel beredas, må af
Eders Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af
uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter.
Trängen.
[9.]
Angående
ökning af
detta anslag.
I min underdåniga skrifvelse den 10 december 1883 framlade jag
i min dåvarande egenskap af generalintendent plan till ordnande af
arméns trängväsende, afseende uppsättande af en trängbataljon för
hvarje af arméns fördelningar, hvarjemte jag hemstälde att under
år 1885 två dylika bataljoner måtte uppsättas.
Jag erinrade dervid, hurusom det oafvisliga behofvet af trängens
ordnande på ett tillfredsställande sätt redan länge varit erkändt. Detta
hade synnerligen varit fallet allt sedan kriget mellan Tyskland och
Fjerde Imfvudtitelii. 33
Frankrike åren 1870—71 ådagalagt såväl de stora fördelarne och nödvändigheten
af att vid utbrytande krig kunna hastigt försätta en armé
i fullt mobilt stånd som ock att ett bland de hufvudsakliga vilkoren
härför vore ett redan under fredstid ändamålsenligt ordnadt trängväsende.
Jag anförde i fråga derom särskildt hvad den komité, hvilken
den 14 April 1874 afgaf utlåtande rörande det sedermera till 1875
års Riksdag afgifna härordningsförslaget, i förevarande ämne yttrat
och ^ som jag här tillåter mig återupprepa, »Då», säger komitén, »en
armé icke kan förflytta sig utan de medel, som fordras för uppehållandet
af dess tillvaro såsom sådan, är det uppenbart, att ett ordnadt
trossväsende eller en träng är ett bland de väsentligaste vilkoren för
härens, verksamhetsförmåga, och lika nödvändigt som det är, att soldaten
i ledet öfvas, lika oundgängligt är det ock att trängsoldaten inläres
i de åligganden, lian måste känna, på det den stridande delen
af hären. aldrig af brist på hvad den behöfver för sitt uppehälle, sin
fortskaffning, sina sjukas vård in. m. måtte urståndsättas att kraftigt
och såsom härförarens tanke angifver uppträda mot fienden. Ekonomiska
skäl . och ett skyldigt afseende på statsverkets utgifter få således
icke hindra ordnandet af härens träng redan på fredsfot. I vårt
land med dess stora vidd, glesa befolkning och ringare tillgångar, i
förhållande till andra stater, är en ordnad träng om möjligt ännu nödvändigare
än annorstädes. Härtill kommer att hvad söm vid krigets
utbrott fordrar längsta tiden och största arbetet att sätta i fullständigt
skick är just trängen, äfven då en sådan finnes i fredstid inrättad.
Att i behofvets stund från intet skapa en sådan, dertill kan man numera
aldrig hoppas att få tillräcklig tid».
Jag åberopade vidare, hurusom den s. k. trängkomitén, hvilken
erhållit uppdrag att åstadkomma en fullständig utredning rörande trängens
lämpligaste organisation med afseende särskildt å svenska förhållanden,
i sitt den 21 Juni 1877 afgifna underdåniga utlåtande föreslagit,
att vid hvarje arméfördelning skulle uppsättas en trängbataljon
om 2 kompanier, hvarigenom vunnes den för mobiliseringens skyndsamhet
högst vigtiga fördel, att hvarje arméfördelning kunde sjelfständigt.
mobilisera sin träng, äfvensom att hvad trängkomitén sålunda
föreslagit blifvit tillämpadt såväl af 1882 års landtförsvarskomité, som
i. det till. 1883 års Riksdag framlagda härordningsförslaget. Då slutligen
dertill komme, att under dåvarande förhållanden svenska arméns
trång kunde organiseras först vid krigsutbrottet, att den dervid komme
att bestå af en del befäl och stammanskap, som måste uttagas från
de stridande trupperna, utan att för sina blifvande åligganden vid
Bih. till Riksd. Frat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 5
34
Fjerde hufviultiteln.
trängen hafva erhållit någon föregående utbildning, samt för öfrigt af
beväring, hvilken lika litet erhållit någon den ringaste förberedelse i
trängmanskapets åligganden, att de stridande trupperna genom uttagandet
af befäl och underbefäl åt trängen måste vidkännas en betänklig
minskning af sin redan förut alltför knappa befälskader, samt att,
då det för trängen behöfliga talrika beväringsmanskapet, vid frånvaron
af sjelfständiga trängbataljoner, måste vid mobilisering först sändas
till regementenas samlingsplatser för att utrustas och derifrån sedermera
fortskaffas till trängens mobiliseringsort, häraf vid mobiliseringen
förorsakades en tidsförlust, som vore desto mera skadlig i samma män
manskapet för sin tjenstgöring vid trängen saknade nödig förberedelse,
förklarade jag mig anse enda medlet till afhjelpande af dessa ofördelaktiga
förhållanden vara att. redan i fredstid inom hvarje arméfördelning
uppsätta dels eu kader af trängbefäl och trängtrupp åtminstone
af den storlek, som vore erforderlig för att vid mobilisering besätta
de vigtigaste befäls- och underbefälsbefattningarne samt de manskapsplatser,
Indika erfordrade en mera drifven detaljutbildning, dels ock
ett trängförråd, innehållande, förutom sjukvårdsförnödenheter och fordon
in. m. för fördelningen, jemväl beklädnads- och utredningspersedlar
till den för trängen afsedda beväring, hvilken dessutom borde redan
i fredstid vid nämnda vapen erhålla sin utbildning.
Då varande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet,
som ansåg frågan böra göras till föremål för en framställning till
Riksdagen, förklarade i sitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 9
Januari 1884, att han i likhet med mig ansåge önskligt, att den föreslagna
uppsättningen af trängen till en början kunde omfatta 2 bataljoner.
Då likväl, fortsatte han, fråga vore om ett för den svenska
armén hitintills främmande truppslag, om hvilken nödig praktisk erfarenhet
med hänsyn till våra förhållanden kunde vinnas först under
sjelfva uppsättningen, kunde ifrågasättas, om icke den första uppsättningen
af rent praktiska skäl borde inskränkas till en bataljon; och
då han fann sig böra tillstyrka denna inskränkning i mitt förslag,
skedde det, såsom departementschefen uttryckligen tilläde, endast under
förutsättning att så väl den andra som äfven de öfriga, enligt
departementschefens åsigt, väl behöfliga bataljonerna inom kort skulle
komma till stånd och att man vid deras uppsättning skulle kunna på
ett för trängen i dess helhet gagneligt sätt tillgodogöra sig den då om
truppslaget redan vunna erfarenhet.
Som bekant blef Eders Kongl. Maj:ts, i öfverensstämmelse med
den sålunda af departementschefen uttalade åsigt, till 1884 års Riksdag
35
Fjerde lmfvudtiteln.
aflåtna nådiga proposition på det sätt bifallen, att Riksdagen på extra
stat anvisade de för uppsättande af en trängbataljon erforderliga medel,
hvarefter följande Riksdag uppförde samma anslagsmedel på ordinarie
stat.
Den erfarenhet rörande betydelsen för armén af sjelfständigt organiserade
trängtrupper, som vunnits sedan den första trängbataljonen
uppsattes, skulle, ehuru förvärfvad på ett jemförelsevis inskränkt område
och under fredstjenstgöring, ensam för sig utgjort tillräcklig
maning för mig att nu påyrka fullföljandet af den 1885 påbegynta
organisationen af trängen. Af de iakttagelser, Eders Kongl. Maj:t
sjelf varit i tillfälle göra vid de senaste båda fälttjenstöfningarne, i
hvilka den nyuppsatta trängbataljonen deltagit, torde otvetydigt framgå,
att genom dess medverkan icke allenast sanitetstj ensten vunnit mycket
i rigtning af en ändamålsenligare och för fältförhållanden bättre afpassad
sjukvård, än äfven att truppernas förplägning kunnat, utan
ökade kostnader för statsverket, försiggå på ett vida mera fältmässigt
och operationerna betryggande sätt än förut.
Ett ökadt stöd för min åsigt om nödvändigheten att icke låta
denna fråga hvila har jag emellertid vunnit i det betänkande, som
komitén för afgifvande af förslag till reglemente för sjukvården i fält
den 6 sistlidne mars afgifvit. Den framhåller med mycken styrka,
hurusom frågan att gifva den militära sjukvården en förbättrad organisation,
med hvilken fråga behofvet af ökadt antal trängtrupper står
i det oupplösligaste samband, snart sagdt under hela detta århundrade
stått på dagordningen, och sålunda varit föremål för krigsstyrelsens
uppmärksamhet icke endast på senare tider, sedan man börjat ifrågasätta
hållbarheten af de grunder i allmänhet, på hvilka landets försvar
nu är bygdt, utan långt dessförinnan, medan ännu arméns organisation
i öfrigt ansågs någorlunda motsvara sitt ändamål. Så har sedan 1810
icke mindre än 11 officiella förslag i detta syfte sett dagen utan att,
oafsedt eu del partiella förbättringar och den nyss omnämnda uppsättningen
af en första trängbataljon, leda till åsyftad påföljd. Frågan är
fortfarande i det skick, att åt densammas lösande måste egnas ett
oaflåtligt arbete, derest ej i farans stund de dystra minnena från Sveriges
krig i seklets början skola återupplifvas, och komiterade anse
sig såsom slutord kunna uttala, att de under fortgången af sitt arbete
allt mera befästats i sin öfvertygelse om den tvingande nödvändig
-
36
Fjerde imfvudtitelu.
heten af att armén förses med behöflig! antal redan i fred organiserade
trängbataljoner, som i förening med intendenturen skola hafva till
uppgift att värna om dess nödvändigaste lifsvilkor, förplägnaden och
sjukvården.
Jag anser mig alltså nu böra hos Eders Kongl. Maj: t väcka förslag
om uppsättande af ytterligare en trängbataljon; och ehuru jag,
beträffande det slutligen erforderliga antalet dylika bataljoner, fortfarande
vidblifver de åsigter, jag år 1883 i min dåvarande egenskap
af generalintendent uttalat, eller att, utan en trängbataljon för hvarje
af arméns fördelningar, nödig trygghet icke kan vinnas för ett fullt
ändamålsenligt ordnande af förplägnaden och sjukvården i fält, synes
mig dock, som om krigsstyrelsen med den ståndpunkt, försvarsfrågan
i vårt land för närvarande intager, skulle under den närmaste
framtiden kunna inskränka sina bemödanden till att få upprättade sammanlagdt
tre sådana bataljoner, eller en för hvarannan af arméns fördelningar.
Utan tvifvel skall med denna styrka mobiliseringen af trängen
komma att erbjuda väsentliga svårigheter, då under sådana förhållanden
många ganska vigtiga befattningar vid densamma måste besättas
med otillräckligt utbildadt beväringsmanskap. Emellertid torde, under
förutsättning att tre trängbataljoner finnas, den till alla fördelningarne
hörande, för trängen afsedda beväring, kunna, i motsats till hvad som
nu eger rum, undergå sin beväringsexercis vid trängvapnet, hvilket
alltid måste vara en stor fördel; och bristen på stammanskap vid
trängtrupperna kan, derest förslaget till förändrad organisation af
kavalleriet utaf Riksdagen godkännes, till någon del fyllas af uttjente,
men ännu i värnpligtsåldern varande kavallerister.
Att åter inskränka trängbataljonernas antal till färre än tre
anser jag icke möjligt. Komitén för afgifvande af förslag till reglemente
för sjukvården i fält, som äfven medgifver, att med en
trängbataljon på hvar annan fördelning behofyet af sjukvårdspersonal
kan vid mobilisering åtminstone nödtorftigt tillgodoses, ådagalägger
att vid fördelningar, som ej till sitt förfogande skulle hafva
åtminstone V2 trängbataljon, infanteriet ensamt måste endast för sjukvårdens
behof i medeltal ifrån hvarje regemente aflemna 1 officer,
11 underofficerare, 17 korporaler och 19 menige. Då dertill lägges
behofvet af trängtrupper och fältförvaltningspersonal, som under enahanda
förhållanden för hvarje regemente komme att utgöra omkring
3 officerare samt 20 underbefäl och menige, så att åtgången af befäl
och stammanskap sammanlagdt blefve 4 officerare och 67 underbefäl
37
Fjerde Iiufvudtiteln.
och menige, inses lätt, att truppenheternas organisation skulle under
dylika förutsättningar blifva betänkligt rubbad, helst redan förut stammens
fåtalighet i förhållande till den beväringsstj^rka, som erfordras
för regementenas försättande på krigsfot, städse anmärkts som en af
de största bristerna i infanterivapnets nuvarande organisation; och hvad
kavalleriet angår, skulle under nuvarande förhållanden olägenheterna
af den förutsatta fåtaligheten utaf trängtrupperna blifva om möjligt
ännu större. Då nemligen detta vapen skulle nödgas till trängen aflemna
ett proportionsvis lika stort antal befäl och stammanskap som
infanteriet, men luckorna i dess liniebataljoner icke kunna fyllas af
beväringsmanskap och någon reserv i öfrigt icke står detsamma till
buds, skulle, oafsedt försvagandet af kadrerna, en minskning i dess
stridbara st}U’ka inträda såsom direkt följd af nämnda ofullständighet i
trängtruppernas organisation.
Den trängbataljon, om hvars uppsättande nu är fråga, synes mig
böra förläggas till Karlsborg, hvarest erforderliga förrådsbyggnader
redan finnas och, enligt hvad chefen för fortifikationen upplyst, nödigt
kasernutrymme kan beredas för en jemförelsevis mindre kostnad; och
torde tillgång dertill äfvensom till kostnaden för uppförande af en
stallbyggnad kunna erhållas i besparingarne å det blifvande anslaget,
öfver hvilka Eders Kongl. Maj:t, på sätt förut varit vanligt vid organisation
af nya trupper, lärer höra inrymmas rätt att under uppsättningen
förfoga för bestridande af de utaf organisationens genomförande
föranledda utgifter.
Hvad angår rum åt den blifvande bataljonens befälspersonal, torde
väl, då inga enskilda bostäder inom fästningens område stå att erhålla,
en särskild, för bataljonen afsedd befälsbyggnad böra, i likhet med
hvad som redan skett i fråga om de å fästningen förlagda artillerioch
ingeniörtrupper, på statens bekostnad uppföras; men då jag för
vinnande af likformighet emellan den förutvarande och den nya trängbataljonens
stater ansett mig böra beräkna inqvarteringsersättning jemväl
åt den nya bataljonens befälspersonal och denna ersättning, derest
staten anskaffar inqvartering in natura, kommer att besparas, lärer den
del af kostnaden för nämnda byggnad, som ej täckes af de under uppsättningstiden
upplöpande besparingarne å de till bataljonen anslagna
medel, lämpligen kunna bestridas från inqvarteringsanslaget i den mån
besparingar tillföras detsamma.
Beträffande den blifvande bataljonens organisation och kostnaderna
för densamma sluter jäg mig helt och hållet till de förslag derutinnan,
som legat till grund för uppsättningen af den nuvarande trängbataljo
-
38
Fjerde hufvudtiteln.
nen, med hvilken den nya sålunda skulle i alla afseenden så till personalens
antal som till aflönings- och tjenstgöringsförhållanden varda
likstäld. Närmare redogörelse för den sålunda föreslagna organisationen
innefattas i bil. n:o 17, som öfverensstämmer med den vid 1884 års
riksdag framlagda kostnadsberäkning öfver den nuvarande bataljonen
endast med de förändringar, som betingas dels deraf, att den nuvarande
trängbataljonen sedan dess fått sig tilldelad en 2:dre bataljonsläkare,
dels ock deraf att inqvarteringskostnaderna med afseende å den nya
bataljonens förläggningsort kunnat beräknas efter de grunder, som för
inqvarteringsersättning i landsorten äro gällande.
Kostnadsberäkningen slutar vid sådant förhållande på 197,789 kronor
52 öre.
Då jag- emellertid ej finner erforderligt, att hela den afsedda styrkan
redan under år 1890 uppsättes, har jag låtit upprätta bifogade
kostnadsberäkning, bil. n:o 18, utvisande den personal, som jag anser
böra under nämnda år antagas. Denna kostnadsberäkning slutar på
150,000 kronor, hvilket alltså är den summa, som för år 1890 lärer
böra af Riksdagen för ändamålet äskas; och torde, i enlighet med tillvägagåendet
då nuvarande trängbataljon uppsattes, det sålunda erforderliga
anslaget till en början böra med hela sitt belopp såsom reservationsanslag
uppföras under anslaget till trängen för att framdeles, sedan
anslaget i dess helhet blifvit beviljadt och uppsättningen fullbordats,
uppdelas å de särskilda anslagstitlar i riksstaten, hvarunder anslagsmedlen
med afseende å de olika behof, hvarför de äro afsedda, böra
hänföras.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört och då slutligen det
nuvarande anslaget till trängen är i detta års riksstat upptaget såsom
reservationsanslag, men detsamma numera, sedan derifrån utgå endast
aflöningsmedel, torde böra, i likhet med alla öfriga så beskaffade anslag,
få karakter af allmänt anslag, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, med godkännande af ofvan angifna grunder
för organisationen af en trängbataljon å Karlsborg
jemte hvad som föreslagits beträffande personalens
aflöning, till genomförande af den del af bataljonens
organisation, som enligt hvad förut blifvit nämndt,
skulle ega rum under år 1890, anvisa 150,000 kronor;
att medgifva, att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å omförmälda för den nya trängbataljonen
afsedda medel beredas, må af Eders Kongl.
39
Fjerde hufvudtiteln.
Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter; samt
att dels låta ordet reservationsanslag utgå från
titeln å nuvarande anslaget till trängen, dels ock, vid
bifall till hvad som föreslagits om uppsättande af en
andra trängbataljon, under samma anslagstitel såsom
reservationsanslag uppföra nyssnämnda belopp.
Värfvatie garnisonstruppernas rekrytering och aflöning.
Under åberopande af mitt anförande under anslaget till »kavalleriet»
hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att anslaget till värfvade garnisonstruppernas rekrytering
och aflöning nu..................... kr. 893,732: —
må, under förutsättning af bifall till
de under anslaget till »kavalleriet»
gjorda framställningar, minskas med » 122,498: —
till............................................................... kr. 771,234: —
Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets,
fortifikatäonstruppernas och trängens hästar.
Under åberopande af mitt nyss omförmälda yttrande hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, vid bifall till de under anslaget till »kavalleriet»
gjorda framställningar, minska anslaget till remontering
och skoning in. m. för värfvade kavalleriets,
artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens
hästar, nu........................ med................................... |
....................... kr. 143,792: — ........................ » 79,745: — |
till....................................... |
..................... kr. 64,047: —, |
■ Och torde, derest denna framställning vinner
Riksdagens godkännande, från anslagets titel böra
uteslutas orden »värfvade kavalleriets».
[10.]
Minskning af
detta anslag.
. [il-]
Minskning af
detta anslag.
40
Fjerde hufvmltiteln.
Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas och trän gens exercis.
[12.]
ökning af Enligt hvad arméförvaltningen å intendentsdepartementet i sin
detta anslag, ofvannämnda underdåniga skrifvelse erinrar, finnes å anslaget till Gotlands
nationalbeväring under rubriken »diverse anslag» anvisadt till
lega för exercishästar vid nationalbeväringens artilleri ett belopp af
2,520 kronor, som dock enligt den för år 1888 gällande öfvergångsstat
för nationalbeväringen, i anseende till den pågående omorganisationen
af beväringstrupperna, utgår med endast 1,520 kronor; och då,
enligt arméförvaltningens å nämnda departement åsigt, det skulle vara
ändamålsenligt, att denna medelsanvisning sammanfördes med det under
samma departements förvaltning stälda anslaget till lega för hästar till
artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens exercis, dit densamma
på grund af sin beskaffenhet egentligen hör, har intendentsdepartementet,
efter samråd med arméförvaltningens civila departement, under
hvars medelstillgångar sagda anvisning nu ingår, föreslagit en öfverflyttning
från anslaget för Gotlands nationalbeväring till nu ifrågavarande
anslag af omförmälda hästlegningsmedel, dock under förutsättning,
att det ursprungligen för ändamålet afsedda beloppet 2,520 kronor
kunde varda disponibelt.
Jag finner denna framställning väl grundad; och som Eders Kongl.
Maj:t i den under den 31 sistlidne december faststälda öfvergångsstat
för Gotlands nationalbeväring bestämt, att för ifrågavarande ändamål
skall för framtiden utgå det i normalstaten för nationalbeväringen dertill
uppförda belopp 2,520 kronor, hemställer jag, under förbehåll att
framdeles vid anslaget till Gotlands nationalbeväring få göra den ytterligare
framställning, som häraf påkallas, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen,
att anslaget till lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas
och trängens exercis
nu ............................................................... kr. 66,700: —
må med........................................................ » 2,520: —
höjas till ..................................................... kr. 69,220: —
Fjerde liufvudtiteln.
41
Fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas
och trängens hästar.
Under åberopande af mitt anförande under anslaget till »kavalleriet»
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,
att anslaget till fouragering af artilleriets, värfvade
kavalleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar,
nu....................................................... kr. 615,000: —
må, vid bifall till de under anslaget
till kavalleriet gjorda framställningar,
minskas med............................................ » 338,000: —
till................................................................. kr. 277,000: —;
Och torde, derest detta förslag vinner Riksdagens
godkännande, ur anslagets titel böra utgå orden
»värfvade kavalleriets».
Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena.
Under åberopande af mitt mera nämnda anförande vid anslaget till
»kavalleriet» hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen,
att anslaget till mathållning för manskapet vid
garnisonsregementena, nu .............. kr. 1,132,000: —
må, vid bifall till de under anslaget
till »kavalleriet» gjorda framställningar,
minskas med.......................... » 180,000: —
till............................................................. kr. 952,000: —.
Gotlands nationalbeväring.
Under åberopande af mitt anförande vid anslaget till »lega för hästar
till artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens exercis» hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
Bih. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 A/d. 1 Jläft. 6
[13.]
Minskning af
detta anslag.
[14.]
Minskning af
detta anslag.
[15.]
Minskning af
detta anslag.
[16.]
Anslag till
stamtrupp vid
Blekinge
bataljon.
42 Fjerde hufvudtlteln.
att anslaget till Gotlands nationalbeväring,
nu.................................................................. la’. 201,997: —
må, vid bifall till den under omförmälda
legningsanslag gjorda framställning,
minskas med ..................... » 2,520: —
till.............................................................. kr. 199,477: —
Aflöning till stamfrupp vid Blekinge bataljon.
Då Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1871 års riksdag angående
landt-försvarets ordnande föreslog, att flottans marinregemente skulle
från sjö- till landtförsvaret öfverflyttas och att i sammanhang dermed
de för nämnda regemente utgående anslag skulle, i den män medlen
genom regementets indragning, blefvo disponibla, ingå till statsverket,
skedde det under uttrycklig förutsättning, at.t Riksdagen i stället anvisade
nödiga medel till genomförandet af den jemväl föreslagna förändringen
i artilleriets organisation och att auslagsbeloppet sålunda
fortfarande komme landtförsvaret till godo. Nämnda framställning utgjorde
dessutom en integrerande del af det förslag till hela landtförsvarets
omorganisation, hvilket då förelädes Riksdagen och som i sina
hufvudgrunder gick ut derpå att, med indelningsverkets bibehållande,
söka utjemna de redan befintliga infanteriregementenas styrka och i
de provinser, der sådana saknades, uppsätta nya, så att öfverallt skulle
förefinnas en kärna af stamtrupp, kring hvilken ortens värnpligtige
vid mobilisering skulle kunna sluta sig. Hvad särskildt angår den
provins, Blekinge, i hvilken marinregementet var förlagdt, föreslog
Kong!. Maj:t att, genom öfverflyttande från Kalmar regemente »af 85
inom Konga härad af Kronobergs län förlagda rotar samt i öfrigt medelst
från Södra Möre härads och Blekinge båtsmanskompanier till landtförsvaret
öfverflyttade 915 man, derstädes bilda ett infanteriregemente
om 1,000 nummer, eller samma styrka som landets öfriga infanteriregementen.
Som bekant blef väl Kongl. Maj:ts förslag om artilleriets omorganisation
af Riksdagen i hufvudsak antaget, liksom Riksdagen äfven
lemnade sitt bifall till framställningen om marinregementets indragning,
men de öfriga förslagen och särskildt de, som afsågo åtgärders vidtagande
för upprättande af stam trupp i alla rikets provinser, lemnades
utan afseende. Blekinge blef alltså fortfarande utan stamtrupp, ett
förhållande, som ur militärisk synpunkt så mycket mera måste be
-
43
Fjerde hnfvudtiteln.
klagas, som, oafsedt svårigheten att utan eu sådan på tillfredsställande
sätt ordna utbildningen af provinsens värnpligtige och mobiliseringen
af dess stridskrafter, någon till garnison i den vigtiga vapenplatsen
Karlskrona särskild! afsedd trupp derigenom icke kom att finnas. Sistnämnda
olägenhet befanns så stor, att redan påföljande år åtgärder
ansågos nödiga för dess afhjelpande. Uppå hemställan af dåvarande
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet, föreslog nemligen
Kongl. Magt i nådig proposition till 1872 års riksdag, att anslaget till
marinregementet, som i dåvarande riksstat vore uppfördt till ett belopp
af 248,228 kronor 42 öre, men som, enligt föregående Riksdags beslut,
skulle, i den mån det genom regementets indragning blefve disponibelt,
ingå till statsverket, måtte ställas till Kongl. Maj:ts förfogande att
till erforderligt belopp användas för upprätthållande af garnison i
Karlskrona, intill dess detta behof blefve på annat sätt uppfyldt.
Riksdagen biföll denna framställning på det sätt, att hvad af anslaget
under åren 1872 och 1873 blefve disponibelt fick af Kongl.
Magt användas för nämnda ändamål, och blef detta medgifvande sedermera
årligen för hvarje statsreglering förnyadt, till dess år 1885 anslaget,
som då utgick med 165,000 kronor, delades så att af detsamma
ett belopp, utgörande 99,000 kronor, under benämning »garnisonskommendering
i Karlskrona» i riksstaten uppfördes såsom reservationsanslag
och återstoden bibehölls åt marinregementet. Sedan 1872
har också en särskild garnisonskommendering till Karlskrona utgått
från armén och hafva kontingenter från lista och 2:dra militärdistrikten
blifvit turvis dertill använda.
Det är emellertid icke endast i fråga om ordnandet af fredstjenstgöringen,
som saknaden af stamtrupp i Blekinge på ett synnerligen
kännbart sätt gör sig märkbar. 1 händelse af mobilisering skulle förhållandena
i brist af eu sådan gestalta sig ännu ofördelaktigare. Då
nemligen det icke kan ifrågasättas att för försvaret af den vigtiga
vapenplatsen Karlskrona, som redan i krigets första stadier kan blifva
föremål för de fiendtliga angreppen, taga i anspråk Blekinge bataljon
med dess nuvarande sammansättning, måste under nuvarande förhållanden
af fältarméns bataljoner en afses att bilda stam åt Blekinge
beväring vid försvaret af nämnda plats. Blefve alltså stamtrupp i
Blekinge upprättad, skulle för den skull vinnas, icke allenast att åt
provinsens försvarsväsende gåfves den fasthet, befintligheten af en
väl och tidsenligt öfvad stamtrupp måste medföra, utan äfven att
behofvet af detacheringar från fältarmén minskades.
Krigsstyrelsen har också ständigt haft sin uppmärksamhet fästad
44
Fjerde hufvudtitcln.
på denna brist i landets försvarsväsende, och i alla de förslag till
försvarets omorganisation, som sedan 1871 tid efter annan förelagts
Riksdagen, har man försökt att på ett eller annat sätt afhjelpa densamma.
Visserligen medgaf Riksdagen år 1886 i sammanhang med
den då beslutade omorganisationen af beväringstrupperna, att, i den mån
för ändamålet anvisade medel blefve disponibla, 60 volontärer fingo
vid Blekinge bataljon liksom vid hvardera af de båda öfriga beväringsbataljonerna
å fastlandet anställas, och ehuru onekligen ej så litet dermed
blifvit vunnet, torde dock lätteligen inses, att en så fåtalig stamstyrka
ej kan göra till fyllest. Hvad Vesternorrland angår, blef också
redan följande år stamstyrkan som bekant höjd till 300 man.
Under sådana förhållanden ligger tanken att, med begagnande af
det nu till garnisonskommendering i Karlskrona i riksstaten uppförda
anslagsbelopp, upprätta en särskild stamtrupp för Blekinge nära till
hands; och då flottan, i följd af den omorganisation af dess stamtrupp,
som år 1887 beslöts, numera är i stånd att öfvertaga garnisonstjenstgöringen
i Karlskrona, synes mig lämpligt, att åtgärder för
förslagets genomförande redan för nästinstundande Riksdag föreslås.
Kommer såsom följd deraf den garnisonstjenstgöring i nämnda stad,
hvilken, såsom ofvan är nämndt, hitintills bestridts af lista och 2:dra distriktens
trupper, att upphöra, blifver visserligen rekrytbildningen vid
desamma, åt hvilken under den långa kommenderingen till Karlskrona
mycken tid kunnat egnas, i viss mån mindre fullständig; men det
måste härvid ihågkommas, att ett sådant tillfälle till mera omsorgsfull
rekrytutbildning icke står de öfriga distriktens trupper till buds och
att sålunda enda följden af indragningen utaf garnisonskommenderingen
till Karlskrona i detta afseende skulle blifva, att arméns samtliga
indelta infanteriregementen i fråga om rekrytutbildningen likstäldes;
och förglömmas må ej heller, att flera gånger och särskildt vid riksdagen
år 1885 klagomål försports öfver den olägenhet och tunga,
denna kommendering förorsakade det kommenderade manskapet och
såsom följd deraf jemväl vederbörande rot- och rusthållare.
Den tilltänkta stamtruppen synes mig böra organiseras i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de grunder, som äro antagna för den
af 1887 års Riksdag beslutade organisationen af stamtruppen vid VesterNorrlands
bataljon. Stamtruppen skulle alltså utgöras af volontärer
och utbildningen försiggå i tvååriga skolor, afsedda att hvardera räcka
IOV2 månader, eller den del af året som återstår, sedan D/2 månad
frånräknats, såsom upptagen af mötena vid bataljonen; och skulle till 2:dra
årets skola beordras omkring 50 % af det antal, som genomgått lista årets.
45
Fjerde hufvudtiteln.
Äfven aflöningen skulle bestämmas efter enahanda grunder och
sålunda komma att utgöras af:
Lega,
som utgår med 40 kronor för hvardera af de 2 första tjensteåren och
80 kronor under de följande;
Lön,
som utgår under kommendering med 10 kronor för hvarje månad; samt
Arfvode,
som utgår, dels under kommendering med 15 kronor till distinktionskorpral,
10 kronor till korpral och 5 kronor till vice korpral, dels ock
under de tider, vederbörande korpraler ej äro inkallade till tjenstgöring,
med hälften af nyssnämnda belopp.
Hvad antalet volontärer i första årsklassen angår, hvilket antal,
med de föreslagna organisationsgrunderna, är bestämmande ej mindre
för bataljonens fredsstyrka än äfven för den stam af vid bataljonen
utbildadt folk, som vid mobilisering skulle återfinnas inom de värnpligtiges
tolf klasser och som sålunda komme att utgöra bataljonens
mobiliserbara styrka af fullt utbildadt manskap, torde hänsyn böra
tagas uteslutande till för handen varande tillgångar. Jag ifrågasätter
nemligen ej att, utöfver ofvan angifna i riksstaten redan uppförda
99,000 kronor, för bataljonens uppsättning något anslag af Riksdagen
bör begäras, men å andra sidan torde krigsstyrelsen med skäl kunna
påräkna, att beloppet, som är af ordinarie anslags natur, i sin helhet
blifver för ändamålet tillgängligt, helst min mening är att icke allenast
volontärernes aflöning utan äfven samtliga kostnader för deras utbildning,
underhåll och beklädnad under den tid, de vistas vid skolorna,
skulle bestridas från nämnda medel.
Jag har med dessa förutsättningar till utgångspunkt låtit utarbeta
dels denna beräkning af antalet volontärer af olika årsklasser vid Blekinge
bataljons stam trupp:
Uti 1. årsklassen 90 volontärer.
)) |
2. |
D |
84 |
» |
)) |
3. |
)) |
80 |
» |
)) |
4. |
)) |
77 |
i) |
» |
5. |
)> |
74 |
» |
» |
6. |
» |
72 |
|
» |
7. |
)) |
70 |
» |
» |
8. |
)) |
67 |
» |
» |
9. |
» |
63 |
>> |
» |
10. |
» |
59 |
» |
46
Fjerde hufvud titeln.
Uti 11. årsklassen 53 volontärer.
12. )) 48 J> 837
dels denna beräkning af beloppet lönemedel, som för stamtruppen
erfordras:
Lega: 174 man å 40 kr.............................................. 6,960: —
326 » å 80 kr.............................................. 26,080: — gg q^q. _
Lön: 150 man i IOV2 månader å 10 kr..................................... 15,750: —
Arvode: 1) under skolorna i IOV2 månader för:
3 distinktionskorpraler å 15 kr.......... 472: 50
4 korpraler å 10 kr................................. 420: —
10 vicekorpraler å 5 kr............................ 525: — j 4^7. gQ
2) disponibilitetsarvoden i IOV2 månader för:
5 distinktionskorporaler å 7: 50 ......... 393: 75
12 korporaler å 5 kr.................................. 630: —
26 vicekorporaler å 2: 50 ........................ 682: 50 j yQg. 25
Summa kronor 51,913: 75.
dels slutligen ock denna beräkning öfver kostnaderna för volontärskolan:
a)
Aflöning för befäl m. m.
1 kapten, kompanichefsarvode.................................... 600: —
1 3> dagaflöning å 3 kr. i 315 dagar............ 945: —
4 subalternofficerare, dagaflöning å 2 kr. i 315
dagar........................................................................ 1,260: —
1 regementsläkare, dagaflöning å 3 kr. i 315 dagar 945: —
4 sergeanter, d:o å 0,40 i » » 504: —
2 spel d:o å 0,40 i » » 252: —
1 sjukvårdssoldat d:o å 0,25 i » » 78: 75 4 gg^. 7g
b) En man i tjenst vid volontärskolan kostar årligen
(utom aflöningen):
Medikamentspenningar ................................... 2: 25
Kommunionpenningar...................................... — 05
Servis.................................................................... 8: —
Kaserninventariers underhåll ........................ 2: 50
315 portioner å 55 öre ................................. 183: 25
315 beklädnadsdagar å 33 öre..................... 103: 95 gpQ. _
152 man kosta alltså ........................................................................ 46,800: —
c) Diverse utgifter.................................................................... 994: —
Summa kronor 52,378: 75.
47
Fjerde hnfrn dtiteln.
Af dessa beräkningar framgår, att en årlig rekrytkontigent af 90
man kan antagas, och skulle alltså fredsstyrkan, med bibehållande af
samma proportion emellan denna och första åldersklassen, som lagts till
grund för beräkningen af stamtruppen vid Vesternorrlands bataljon,
kunna bestämmas till 500 man. Antalet fullt utbildadt manskap i
samtliga årsklasser skulle vidare, alltjemt under antagande att förut
begagnade beräkningsgrunder visa sig rigtiga, komma att utgöra omkring
837 man.
Hvad angår den slutliga fördelningen af anslagsbeloppet 99,000
kronor på riksstatens olika titlar, lärer, i öfverensstämmelse med förut
tillämpade grundsatser, endast volontärernes aflöningsmedel böra uppföras
under det nya anslaget, som lämpligen torde böra benämnas
»aflöning till stam trupp vid Blekinge bataljon» och erhålla sin plats i riksstaten
näst efter motsvarande anslag till Vesternorrlands bataljon.
Då nämnda medel uppgå till ................................................ 51,913: 75,
men derifrån dock böra dragas..................................................... 5,292: 50,
utgörande det belopp, som vid 1886 års riksdag anvisats
till aflöning åt volontärer vid Blekinge bataljon, blefve
alltså återstoden ................................................................................. 46,621: 25,
det belopp, som utjemnadt till 46,622 kronor under nyss angifna be -
nämning skulle, sedan uppsättningen blifvit afslutad, såsom nytt anslag
i riksstaten uppföras.
Återstående 52,378 kronor, utgörande beräknade kostnaden för
volontärernas utbildning, beklädnad och underhåll, torde deremot, vid
blifvande fördelning af anslaget å riksstatens olika titlar, lämpligen böra
läggas till anslaget till volontärskolor, å hvilket anslag ifrågavarande
utgifter, i öfverensstämmelse med hvad som redan är stadgadt beträffande
de volontärer vid bataljonen, som enligt 1886 års Riksdags beslut
få antagas, torde böra för framtiden anvisas.
Slutligen lärer medgifvande af Riksdagen böra äskas, att ej mindre
de under innevarande år å anslaget till garnisonskommendering i
Karlskrona uppkommande reservationer än äfven hvad af de för stamtruppen
afsedda medel, som under uppsättningstiden ej för sitt egentliga
ändamål tages i anspråk, må, i likhet med hvad förut vid uppsättning
af nya trupper varit medgifvet, få af Eders Kongl. Maj:t
disponeras för bestridande af uppsättningskostnader och öfriga med
organisationen förenade utgifter; och torde af sådan anledning det nya
anslaget till aflöning af stamtrupp vid Blekinge bataljon till en början
böra uppföras såsom reservationsanslag med enahanda belopp, som nu
utgår till garnisonskommenderingen i Karlskrona.
48
Fjerde lmfvudtitelu.
Förbehållande mig att under sistnämnda anslag få göra den ytterligare
framställning, som af nådigt bifall till mitt förslag betingas,
hemställer jag alltså för närvarande, att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen,
att, med godkännande af ofvannämnda grunder
för organisationen af en stamtrupp vid Blekinge bataljon
jemte hvad som föreslagits beträffande personalens
aflöning, bevilja till stamtruppens uppsättning
äfvensom densannnas underhåll, in. m. vid volontärskolan
ett årligt anslag af 99,000 kronor;
att, vid bifall härtill, detta anslagsbelopp jemte
de redan å bataljonens stat till volontärers aflöning
uppförda 5,292 kronor 50 öre, sistnämnda belopp i
den mån det för ändamålet varder disponibelt, må
få under benämning »aflöning till stamtrupp vid Blekinge
bataljon, reservationsanslag» uppföras under
fjerde hufvudtiteln näst efter anslaget till aflöning
till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon;
samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å anslaget uppkomma, må få af Eders
Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter.
Volontärskolor.
De utgifter, som bestridas från detta förslagsanslag, hafva till följd
af flera samverkande omständigheter efter hand så stigit, att anslaget,
som för närvarande utgår med 285,000 kronor och för år 1887 öfverskreds
med 49,694 kronor 11 öre, för år 1888 kommer att öfverskridas
med ett belopp, som i rundt tal beräknats till 92,000 kronor.
På sätt Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har Eders Kongl.
Maj:t visserligen, i syfte att så vidt möjligt begränsa utgifterna å anslaget,
nyligen anbefalt en betydlig inskränkning i antalet till volontärskolan
å Karlsborg kommenderade volontärer, men då denna åtgärd icke
kan annat än menligt inverka på den för det indelta infanteriets tjenstduglighet
synnerligen vigtiga volontärinstitutionen och önskligt vore, att
dylika mått och steg för framtiden kunde undvikas, synes mig ökad
tillgång å anslaget böra beredas åtminstone med det belopp, hvarmed
detsamma för år 1887 i rundt tal öfverskridits; och som anslaget, vid
Fjerde hufvudtitchi. 49
bifall till de under anslaget till »kavalleriet» gjorda framställningar, skulle
minskas med 60,000 kronor, men jag nu ifrågasatt eu höjning af 50,000
kr., hemställer jag alltså, att Edeås Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, vid bifall till hvad jag här ofvan föreslagit
äfvensom till nyssnämnda under anslaget till »kavalleriet»
gjorda framställningar, minska detta anslag,
nu ....................................................................... 285,000 kr.,
med skilnaden emellan omförmälda belopp 10,000 »
till ..................................................................... 275,000 kr.
Försvarsverket till lands i allmänhet, eller arméförvaltningens departement.
Vid bifall till de under anslaget till »kavalleriet» gjorda framställningar
skulle detta anslag, som för närvarande utgår med ett belopp
af 2,334,600 kronor, komma att minskas med 171,429 kronor till
2,163,171 kronor.
Uti en från rusthållarne vid 2:dra lifgrenadierregementet inkommen
underdånig ansökning, som för närvarande är öfverlemnad till
arméförvaltningen å artilleridepartementet och kammarkollegium med
anmodan till dessa embetsverk att deröfver afgifva underdånigt utlåtande,
är emellertid ifrågasatt, att det bidrag, årligen uppgående till
omkring 4,000 kronor, som för närvarande från rusthållen erlägges
till bekostande af regementets exercisammunition, må för framtiden
upphöra att utgå; och som, derest Eders Kongl. Maj:t, efter skedd utredning
af frågan, varder sinnad att, med bifall till den underdåniga
framställningen, aflåta nådig proposition i ämnet till Riksdagen, möjlighet
torde böra vara beredd att ersätta arméförvaltningen den minskning
i de för anskaffande af ammunition tillgängliga medel, som deraf
kan blifva en följd, lärer redan nu förhöjning med nyss omförmälda
belopp af anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet, eller arméförvaltningens
departement, böra vilkorligt äskas.
Den minskning i anslaget, som ifrågasättes, skulle fördenskull
endast komma att utgöra skilnaden emellan 171,429 kronor och 4,000
kronor, eller 167,429 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet, eller arméförvaltningens
departement, nu ...... kr. 2,334,600: -
må, vid bifall till de under anslaget
Bih. till Rilcsd. Prof. B889. / Samt. 1 A/d. 1 Käft.
[18.]
Minskning af
detta anslag.
7
50
Fjerde hufvudtiteln.
till »kavalleriet» gjorda framställningar
äfvensom till ofvannämuda af
rusthållarne vid 2:dra lifgrenadierregementet
gjorda ansökan om efterskänkande
af de från dem nu utgående
bidrag till regementets exercisammunition,
minskas med............ kr. 167,429: —•
till................................................................ kr. 2,167,171: —
Beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägare[19.
] corps och Jemtlands hästjägarecorps.
Ökning af ... . .
detta anslag. Vid bifall till de under anslaget till »kavalleriet)) gjorda framställningar
skulle detta anslag, som nu utgår med 385,583 kronor,
minskas med 9,103 kronor till 376,480 kronor.
Då emellertid Eders Kongl. Maj:t förut i dag, på föredragning af
statsrådet och chefen för finansdepartementet, beslutat föreslå Riksdagen
att de från rusthållarne vid berustade infanteriet utgående avgifter
till bekostande af beklädnads- och remtygs-persedlar vid nämnda
infanteri skola med ett belopp af 51,000 kronor upptagas bland statsverkets
ordinarie inkomster, lärer motsvarande summa också böra uppföras
å utgiftssidan, der densamma lämpligen torde kunna erhålla sin
plats under nu ifrågavarande anslag, tillsammans med hvilket omförmälda
afgifter redan af arméförvaltningen redovisas.
Med afdrag af 9,103 kronor, hvarmed anslaget, på sätt ofvan
blifvit nämndt, skulle vid bifall till förslaget om kavalleriets förändrade
organisation komma att minskas, blefve alltså ökningen 41,897 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj :t täcktes föreslå Riksdagen,
att, derest förslaget om uppförande bland statsverkets
ordinarie inkomster af de från rusthållarne
vid berustade infanteriet utgående afgifter till bekostande
af nämnda infanteris beklädnads- och remtygspersedlar
äfvensom de under anslaget till »kavalleriet»
gjorda framställningar vinna Riksdagens godkännande,
anslaget till beklädnad och utredning m. m.
för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och
Jemtlands hästjägarecorps, nu............ kr. 385,583: —
må ökas med........................................... » 41,897: —
till ............................................................. kr. 427,480: —
51
Fjerde hufvudtiteln.
och torde, vid bifall till förslaget om kavalleriets
förändrade organisation, anslaget för framtiden böra
benämnas »Beklädnad och utredning m. m. för indelta
infanteriet och Yermlands fältjägarecorps».
Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-. remtygs-, samt hästoch
sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet.
[20.]
Under åberopande af mitt anförande vid anslaget till »kavalleriet» Afförande från
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, dettfanslag*
att, vid bifall till de under sistnämnda anslag
gjorda framställningar, låta anslaget till anskaffande
och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygssamt
häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade
kavalleriet, nu.......................... kr. 205,000: —
från riksstaten utgå.
Byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. m.
[2E]
Under åberopande af mitt anförande vid anslaget till »kavalleriet» Minskning af
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, detta anslag
att
anslaget till byggnader och sängkläder på
mötesplatserna m. m., nu.................... kr. 165,000: —
må, vid bifall till de under anslaget
till »kavalleriet» gjorda framställningar,
minskas med ................................... » 17,000: —
till................................................................. kr. 148,000: —
Salpeteruppköp.
[22.]
Sistlidne års Riksdag biföll på det sätt Eders Kongl. Maj:ts till utgående från
densamma gjorda framställning om inköp för statens räkning af Åkers dettt® a“rsll?®
krutbruk, att Riksdagen för inköp af krutbruket och inlösen af der ningsbelopp.
befintliga kruttillverkningsmaterialier m. m. beviljade 92,592 kronor och
deraf för innevarande år anvisade 21,960 kronor under vilkor, bland
andra, att det beviljade beloppet skulle utgå af det å riksstatens fjerde
hufvudtitel uppförda förslagsanslag å 50,000 kronor till salpeteruppköp
52
Fjerde lmfvudtiteln.
och att detta anslag icke finge öfverskridas under något af de år, under
Indika liqvider i och för omförmälda inköp och inlösen skulle af
anslaget utgå.
Då emellertid i det af Riksdagen beviljade belopp 92,592 kronor
ingick, förutom den af administratorerne för nuvarande egarens af
krutbruket, enkan N. Rönqvists bo, begärda köpesumma, 86,760 kronor,
jemväl räntor å de delar af köpeskillingen, som enligt det Riksdagen
förelagda förslaget till öfverenskommelse icke genast skulle
gäldas, har Eders Kongl. Maj:t, på min underdåniga framställning, ansett
det böra tillses, om icke till undvikande af dessa ränteutgifter
köpesumman skulle hunna vid tillträdet, som hade blifvit föreslaget
att ega rum den 2:dra i denna månad, få i sin helhet utbetalas, samt
af sådan anledning genom nådigt bref den 31 maj 1888 uppdragit åt
generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet att af administratorerne
infordra yttrande, huruvida de voro villige att omförmälde den 2 Januari
mottaga hela det i förslaget till öfverenskommelse fordrade köpeskillingsbeloppet;
och har, sedan från administratorerne ingått jakande
svar, Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 12 sistlidne oktober,
jemte det Eders Kong!. Maj:t bemyndigat generalfälttygmästare!! och
chefen för artilleriet att afsluta köpet, uppdragit åt statskontoret att,
mot ersättning framdeles af de medel, Riksdagen kunde för ändamålet
anvisa, på reqvisition tillhandahålla generalfälttygmästaren hvad som,
utöfver de af Riksdagen för år 1889 anvisade 21,960 kronor, för inköpet
erfordrades med högst 64,800 kronor.
I stället för 70,632 kronor, som, derest öfverenskommelsen kommit
till stånd på de ursprungligen föreslagna och af Riksdagen i dessa
afseenden godkända köpevilkoren, skulle åtgått för gäldandet af de
delar utaf köpeskillingen, till hvilkas betalande Riksdagen ej anvisat
medel, erfordras alltså nu endast 64,800 kronor; och då denna summa
lämpligen torde böra, på sätt vid aflåtandet af propositionen om inköpet
förutsattes, gäldas på tre år, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,
att från 1890 års anslag till salpeteruppköp må,
under vilkor att anslaget icke öfverskrides, ytterligare
i och för inköpet af Åkers krutbruk anvisas en summa
af 21,600 kronor.
Fjerde hufvudtiteln. 53
Garnisonskommendering i Karlskrona.
Under åberopande af mitt anförande vid anslaget till »aflöning till
stamtrupp vid Blekinge bataljon» hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,
att, vid bifall till de under sistomförmälda anslag
gjorda framställningar, dels anslaget till garnisonskommendering
i Karlskrona må ur 1890 års riksstat
utgå, dels ock de behållningar, som under innevarande
år kunna å anslaget uppkomma, må användas
till enahanda ändamål som blifvande reservationer
å anslaget till aflöning till stamtrupp vid Blekinge
bataljon.
ÅlderstiSlägg.
Efter genomförande af 1875 års lönereglering för arméns befäl
och civilstat visade sig ganska snart, att åt regementsintendenterne
blifvit tillmätta löneförmåner, som ingalunda motsvarade de vigtiga
med uppbördsmannaansvar förbundna göromål, som af dem fordrades
och hvilka genom de för den ekonomiska förvaltningen sedermera
faststälda reglementen blifvit närmare bestämda.
Redan i sina underdåniga skrivelser den 8 november 1878 och
den 2 december 1879 rörande behofvet af statsanslag för åren 1879
och 1880 fäste arméförvaltningen å civila departementet Eders Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet på denna omständighet, dervid arméförvaltningen
hufvudsakligen anförde, att ett drygt ansvar ålåge regementsintendenterne
i deras dubbla ställning af uppbördsmän för alla de
medel, hvilka för regementenas och deras beväringsmanskaps flerfaldiga
behof utginge, och kontrollanter öfver stamtruppens och beväringsmanskapets
persedelförråd, att det derföre ur det allmännas intresse vore
nödigt tillse, det nämnde tjensteman bereddes en aflöning tillräcklig
för deras betryggande emot ekonomiskt obestånd, äfven om de både
familj att underhålla, att det särskild!, till kronans säkerhet vore nödigt,
att regementsintendenterne icke finge med denna befattning förena
någon annan allmän eller enskild syssla eller utöfva någon affärsverksamhet;
samt att med afseende å dessa omständigheter regementsintendenternes
aflöning tydligen borde rättas efter de för kassaförvaltare
i allmänhet i jemförlig ställning tillämpade grunder, dervid
[23.] .
Afförande ur
rikestaten af
detta anslag.
. [24]-
Alderstillägg
till regementsintendenterne.
54
Fj erde hufrudtiteln.
emellertid förekomme, att regementsintendenterne genom sin befattning
såsom både ständiga ledamöter i förvaltningsdirektionerna och dessa
direktioners verkställande ombud måste med uppbördsmannens egenskaper
förena ett icke ringa mått af insigt och erfarenhet i flera andra
rigtningar, helst framgången af direktionernas verksamhet till
stor del vore beroende på regementsintendenternes duglighet.
Dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet,
som ansåg de af arméförvaltningen åberopade förhållanden böra föranleda
framställning till Riksdagen om löneförhöjning åt regementsintendenterne,
hemstälde i sitt anförande till statsrådsprotokollet för
den 9 Januari 1880, att den ifrågasatta löneförbättringen måtte beredas
dem på det sätt, att, jemte det den fasta lönen, som vore lika med kaptenslöner
af första klassen, äfvensom den deraf beroende pensionsrätten
bibehölles oförändrade, regementsintendenterne tillädes, vid indelta
armén dagaflöning å 3 kronor under vapenöfningstiden samt
tjenstgöringspenningar uppgående till 400 kronor vid rusthåll- och
900 kronor vid rothållsregementena, samt vid värfvade armén ett arfvode
af 600 kronor, motsvarande det arfvode som bestås kompani-,
sqvadrons- och batterichef vid värfvad trupp.
Eders Kongl. Maj:ts i enlighet med denna underdåniga hemställan
till 1880 års Riksdag aflåtna nådiga proposition i ämnet blef emellertid
icke af Riksdagen bifallen.
Den erfarenhet om befogenheten af den gjorda framställningen,
som derefter vanns, var emellertid af sådan beskaffenhet, att jag i
min dåvarande egenskap af generalintendent ansåg mig böra återupptaga
frågan. Med anledning af den utgång frågan fått vid 1880 års
riksdag höll jag emellertid före, att den åsyftade löneförbättringen åt
regementsintendenterne borde dem beredas på annat sätt.
I underdånig skrifvelse den 3 december 1885 förklarade jag mig
anse frågan om beredande åt regementsintendenterne af mot deras
arbete svarande löneförmåner vara af stor vigt, synnerligast som på
dess afgörande berodde, huruvida vid armén skulle kunna qvarhållas
sådana mera duglige intendenturtjenstemän, som erhållit en fullständigare
utbildning och derigenom voro af största nytta för armén.
Vid löneförmånernas bestämmande borde dock, yttrade jag, beaktas
de olika befordrings-, åldersgräns- och pensionsförhållanden, som gälde
för å ena sidan officerare och å andra sidan regementsintendenterne.
Under det att en officer i allmänhet först vid omkring 44 års ålder
nådde befordran till kompani-, sqvadrons- eller batteri-chefstjensten,
hvilken han vore berättigad lemna mot åtnjutande af pension efter
Fjerde hufvudtiteln. 55
uppnådda 50 lefnads- och 30 tjensteår, tillträdde deremot regementsintendenten
vid betydligt lägre ålder sin befattning, vid hvilken han
sedan, derest han önskade bibehålla sin pensionsrätt, måste förblifva
intill fylda 60 lefnadsår. Det vore derföre, enligt min då uttalade
åsigt, ^ icke under början af sin tjenstetid, som regementsintendenten
vore illa lottad i afseende å löneförmåner, hvilket ock framginge deraf,
att den nuvarande lönen visat sig ega nog lockelse att förmå lämplige
officerare med omkring 10 års tjenstetid att efter genomgången
utbildningskurs söka regementsintendentsbefattningar. I den mån tjenstetiden
förlängdes, framträdde åter skälen för löneförhöjningen i sin
fulla styrka, och det syntes mig kunna ifrågasättas, om icke den regementsintendenterne
beredda förmån att få qvarstå i tjensten till fyllda
63 år mer än uppvägdes af olägenheten att de för erhållande af pension
voro skyldige tjena qvar till 60 års ålder med en lön föga öfverstigande
pensionen.
. Exempel hade också gifvits, att regementsintendent, som erhållit
nådigt tillstånd att såsom officer qvarstå i regemente eller corps,
återgått till kompanichefsbefattning på stat i ändamål att förr erhålla
pensionoch det vore också helt naturligt, att det för en tjensteman
med insigt uti affärslifvets förhållanden, såsom en regementsintendent,
i många fall skulle vara af vigt att ej allt för sent, medan han ännu
vore i^ full kraft, kunna afgå med pension. Jag förmenade alltså, att
syftemålet att genom bättre löneförmåner förmå regementsintendenterne
qvarstå i sina befattningar lättast och ändamålsenligast skulle
ernås, om åt dem bereddes ålderstillägg på det sätt, att de komme i
åtnjutande af ett dylikt a 500 kronor efter 5:te och af ett andra å
samma belopp efter 10:de tjensteåret.
. Genom nådigt beslut den 30 December 1885 förklarade sig emellertid
Eders Kongl. Maj:t anse någon åtgärd i förevarande lönefråga
icke för det dåvarande lämpligen kunna vidtagas.
I sitt förenämnda yttrande öfver t. f. generalintendentens den 19
sistlidne oktober afgifna förslag angående vissa bristers afhjelpande
vid intendenturcorpsen har arméförvaltningen nu för tredje gången
väckt ^ fråga om löneförhöjning åt regementsintendenterne, dervid helt
och hållet anslutande sig till det förslag, jag i min ofvan omförmälda
underdåniga skrifvelse den 3 december 1885 framstält.
56
Fjerde hufvud titeln.
De åsigter, jag såsom generalintendent i denna fråga uttalat, kan
jag icke frångå och torde de skäl härför, som af mig och arméförvaltningen
åberopats och för hvilka jag ofvan redogjort, vara af den
beskaffenhet, att någon ytterligare motivering af nödvändigheten att åt
regementsintendenterne bereda någon löneförbättring icke lärer erfordras.
Ensamt den omständigheten, att regementsintendenterne, hvilka,
åtminstone hvad indelta armén angår, mera tagas i anspråk för sin
tjenstebefattning än lönekamraterne i kaptensgraden, icke såsom de äro
i åtnjutande af tjenstgöringspenningar och dagaflöning under mötena,
på samma gång deras utsigter till befordran, i följd af Riksdagens
vägran att godkänna Eders Kongl. Maj:ts upprepade gånger gjorda framställningar
om inrättande af de för arméns hushållning och mobilisering
ytterst vigtiga fältintendentsbefattningarne, äro stängda och deras rätt
till pension inträder 10 år senare än motsvarande rätt för kaptenerne,
skulle i mina ögon utgjort tillräckligt skäl för den ifrågasatta löneförbättringen;
och då dertill kommer statens uppenbara intresse att
få regementsintendenternes för den militära ekonomien i hög grad
maktpåliggande befattningar väl rekryterade, hvilket utan jemförlighet
i löneförmåner med motsvarande andra befattningar vid armén i längden
lärer blifva omöjligt, synas mig alla skäl såväl ur billighets- som
ändamålsenlighetssynpunkt tala för detta förslag.
I fråga om den förhöjning i anslaget till ålderstillägg, som vid
bifall till nämnda förslag skulle erfordras, anmärker arméförvaltningen
å civila departementet i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den
8 sistlidne december, att anslagets natur af förslagsanslag medgifver
att låta anstå med förhöjningen intill riksdagen närmast efter den
tidpunkt, då aflöningsförbättringen trädt i kraft och då det erforderliga
beloppet också kan säkrare bestämmas; hvadan och då i alla fall,
efter genomförandet i en nära framtid af arméns veterinärstats nya organisation,
en reglering af anslaget behöfver anställas, arméförvaltningen
ansett sig kunna uppskjuta att i detta hänseende afgifva något förslag.
Jag finner detta af arméförvaltningen föreslagna uppskof med bestämmandet
af anslagets förhöjning vara lämpligt och hemställer alltså
för närvarande, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
medgifva,
det två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, må
från fjerde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg få
tilläggas regementsintendenterne att utgå det första
efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad
tjenstgöring i befattningen.
Fjerde hufvudtitelil.
57
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af
Kong). Fvlaj:ts kansli,
hvilket nu är upptaget till ........................................................ kr. 4,313: —
torde böra, för jemnande al'' slutsumman å hufvudtitelns
anslag, ökas med........................................................................... » 13: —
till..................................................................................................... kr. 4,326: —
[25.]
Jemkning af
detta anslag.
Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 19,885,750: —
De af mig ifrågasatta nya och tillökningarne i
förut befintliga ordinarie anslag, efter afdrag af
anslag, som anses kunna ur riksstaten afföras, samt
af föreslagna nedsättningar i åtskilliga anslag, uppgå
tillsammans till 274,250 kronor; och skulle således
de ordinarie anslagen genom tillägg af detta
belopp.................................................................................... » 274,250: —
komma att höjas till ........................................................ kr. 20,601,000: —
Extra anslag.
Då jag nu öfvergår till de extra anslag, som jag under förevarande
statsregleringsperiod anser erforderliga, beder jag få påpeka, att beloppet
af dem visserligen öfverstiger de enahanda anslag, som begärts
för innevarande år, men att deremot anslagsfordringarne på extra stat
under de flesta öfriga föregående år af senaste tioårsperiod afsett högre
belopp än som nu är i fråga. Det är nemligen endast tre af dem,
som i detta hänseende förete lägre siffra; och utsträckes jemförelsen
till en längre period, t. ex. till den period af 14 år, som omfattar budgeterna
för åren 1876 —1889, skall det till och med visa sig, att medeltalet
på extra stat till fjerde hufvudtitelns behof beviljade anslag öfverstiger
hvad jag anser böra för år 1890 på dylik stat äskas. Som Eders
Kongl. Maj:t längre fram finner, är det nemligen endast 1,235,500 kronor,
hvartill beloppet af för ifrågavarande år behöfliga extra anslag synes
mig höra uppgå, under det att medeltalet af Riksdagen beviljade
extra anslag under fjerde liufvudtiteln för nämnda 14 år utgör 1,407,711
kronor.
Bill. till Rihsd. Prot. 1889. 1 Sami 1 Afl 1 Hiift.
8
58
Fjerde hnfvudtiteln.
[26.]
Anslag för
tillämpning a
nya värnpligtslagens
föreskrifter.
[27.J
Anslag till
fältartillerimateriel.
Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning m. m.
Sedan sistlidne års Riksdag'' afslagit Eders Kongl. Maj:ts framställning,
att förevarande anslagsbelopp 77,500 kronor, från hvilket utgår
dagaflöning till befälet vid beväringstrupperna äfvensom erforderliga
arfvoden till de i kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvarne,
skulle uppföras på ordinarie stat, lärer ett återupptagande
af berörda förslag för närvarande icke böra ifrågasättas.
Lika med arméförvaltningen å civila departementet i dess ofvannämnda
underdåniga skrifvelse den 8 sistlidne december hemställer jag
alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och
redovisning m. m. på extra stat för år 1890 bevilja
ett belopp af 77,500 kronor.
Årtilleribehof.
Fältartillerimaieriel.
Till ny fältartillerimateriel har hitintills af Riksdagen beviljats
4,400,000 kronor af det belopp 4,600,000 kronor, som för anskaffning
af sådan materiel beräknats vara erforderlig.
Den anskaffning af återstående materiel m. m., som erfordras för
att fältartilleriet skall blifva fullständigt ordnadt och som bör ega rum
under år 1890, utgöres, enligt hvad generalfälttygmästare!! och chefen
för artilleriet i sin förenämnda underdåniga skrifvelse anmäler, af följande,
för hvilken kostnaden blifvit beräknad till nedanstående belopp:
Rid- och anspannspersedlar för 3 batterier å 30,000
kronor................................................................................... kr. 90,000: —
Ammunition för........................................................................ » 37,000: —
2 st. hela artilleriammunitionskolonner, ändring af vagnar,
rid- och anspannspersedlar med tillbehör å
8,500 kronor....................................................................... » 17,000: —
56 st. packvagnar med tillbehör å 1,000 kronor............ » 56,000: —
Summa kr. 200,000: —;
59
Fjerde liufvudtitelii.
och skulle, på sätt i generalfälttygmästarens underdåniga memorial
af den 15 november 1887 omnämndes, det nya fältartilleriet med dess
tillbehör af staber, batterier och artilleriammunitionskolonner jemte tillhörande
ammunitions- och utredningspersedlar in. in. efter ifrågavarande
anskaffning befinna sig i fullständigt och ordnadt skick.
Generalfälttygmästaren hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes på extra stat för år 1890 i och för anskaffning af ny /altartillerimateriel
af Riksdagen äska ett belopp af 200,000 kronor.
Härtill får jag tillstyrka nådigt bifall.
Fästningsartillerimateriel.
Uti min företrädares anförande till statsrådsprotokollet för den
12 januari 1888'' är redogjordt för behofvet af fästningsartillerimateriel
i och för bestyckning af de tre fästningar, som genom artilleriets försorg
skola förses med erforderlig artillerimateriel. Kostnaderna derför
hafva beräknats till sammanlagdt 5,949,031 kronor, deraf för Karlsborg
3.618.000 kronor, för Vaxholm Oskar Fredriksborg 2,070,031 kronor
och för Oskarsvärn 261,000 kronor. Häraf har hitintills beviljats
975.000 kronor, så att återstående anslagsbehofvet i rundt tal utgör
4.950.000 kronor; och fäster generalfälttygmästaren i sitt ofvannämnda
underdåniga memorial uppmärksamheten derpå, att med de små belopp,
50.000 kronor årligen, Riksdagen under de senare fyra åren beviljat
för ifrågavarande ändamål, en så lång tidrymd skulle åtgå för den återstående
anskaffningen, att ur försvarets synpunkt stora olägenheter
måste deraf uppkomma. Enligt hvad han anmäler, är bestyckningen
å de vigtiga fästningarne Vaxholm Oskar Fredriksborg och Oskarsvärn
i det skick, att, derest förhållandena skulle föranleda deras försättande
i försvarstillstånd, försvaret i artilleristiskt hänseende skulle, hvad förstnämnda
fästningar angår, blifva särdeles bristfälligt och, beträffande
den sistnämnda, alldeles omöjligt. Han hemställer för den skull, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes på extra stat för år 1890 af Riksdagen äska
till förbättring och tillökning af bestyckningen å Vaxholm—Oskar
Fredriksborg............................................. kr. 100,000: —
......................................... » 50,000: —
........................................ » 50,000: —
» bestyckning å Karlsborg...
» )> å Oskarsvärn.
Summa kr. 200,000: —
[28.]
Anslag till
fästningsartillerimateriel.
60
[29.]
Anslag till
infanteriammunitions''
vagnar.
Fjerde hufvudtiteln.
Jag anser denna framställning synnerligen behjertansvärd. Särskilt
nödvändigheten att tillse, det bestyckningen å Vaxholm Oskar
Fredriksborg varder så snart som möjligt bragt i tidsenligt skick, synes
mig icke nog kunna af krigsstyrelsen betonas; och då numera anslag
till positionsartillerimateriel icke vidare erfordras, hemtar jag äfven
deraf anledning att ifrågasätta anslagets utgående med det af generalfälttygmästaren
föreslagna belopp.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Magt, i enlighet med hvad
generalfälttygmästare!! föreslagit, täcktes på extra stat för år 1890 af
Riksdagen äska
till förbättring och tillökning af bestyckningen å Vaxholm
Oskar Fredriksborg .................
till bestyckning å Karlsborg.......................
» » å Oskarsvärn.....................
................... kr. |
100,000: — |
..................... » |
50,000: — |
..................... )) |
50,000: — |
Summa kr. |
200,000: — |
Infanteriammunitionsvagnar.
På sätt vid flera föregående tillfällen inför Eders Kongl. Maj:t
blifvit- anmäldt, uppgår ursprungligen beräknade kostnaden för dels
nyanskaffning af ammunitionsvagnar för infanteritrupperna och dels förändring
af gamla dylika med dertill hörande rid- och anspannspersedlar
för ammunitionskolonnernas behof till ett belopp af 239,112 kronor.
Sedan Riksdagen för ändamålet beviljat tillsammans 111,000 kronor
af det erforderliga beloppet, utgör nu återstående behofvet 129,112
kronor.
I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse anmäler generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet, att under förutsättning, att Eders
Kongl. Maj:t täckes inom kort fastställa ett förändradt gevär med förminskad
kaliber och dertill hörande ammunition, anskaffning af 87 st.
infanteriammunitionsvagnar af ny modell, med hvilken anskaffning hitintills
dröjts i afvaktan på antagandet af ny infanteriammunition, kan
under år 1890 påbörjas; och skulle, enligt hvad generalfälttygmästare!!
likaledes anmäler, de nya vagnarne, hvilka äro afsedda att öfverlemnas
till infanteriet och kavalleriet, för att tillhöra dessa vapens stridsträng,
utbytas mot redan befintliga 87 st. infanteriammunitionsvagnar af äldre
modell, hvilka efter någon mindre förändring skulle i sin ordning tilldelas
infanteriammunitionskolonnerna.
61
Fjerde hufvudtiteln.
Generalfälttygmästaren, som anser af mycken vigt att det erforderliga
antalet infanteriammunitionskolonner snarast möjligt varder färdigt
och att infanteriets och kavalleriets stridsträng bringas uti ett
någorlunda fullständigt skick, hemställer alltså, att Eders Kong!. Magt
täcktes för anskaffande af infanteriammunitionsvagnar på extra stat för
år 1890 af Riksdagen äska ett belopp af 30,000 kronor.
På sätt jag under följande anslagstitel kommer att nämna, är jag betänkt
att nu väcka fråga om antagande af eu ny gevärsmodell; och då jag
jemväl delar generalfälttygmästarens uppfattning om nödvändigheten att
så vidt möjligt påskynda anskaffningen af infanteriammunitionsvagnar,
får jag tillstyrka bifall till generalfälttygmästarens berörda hemställan.
Förändring af arméns nuvarande gevär och karbiner.
Infanteriets förseende med tidsenliga skjutvapen har såsom bekant f^ndr!ngaf
under de senaste åren å nyo utgjort föremål för krigsstyrelsernas om- arméns gevär
sorg i de flesta europeiska länder, och hafva, sedan Tyskland år 1884 och karbiner''
antagit en ny gevärsmodell, flera stater, såsom Danmark, Frankrike,
Italien, Portugal, Österrike, icke allenast faststält nya modeller för infanterigevär
utan äfven, i likhet med Tyskland, med synnerlig ifver
bedrifvit anskaffning af nya eller förändring af förut befintliga eldhandvapen.
Då svenska arméns gevär med sin stora kaliber 12,17 in. m.
den största af de europeiska gevärens, och sin till följd deraf olämpliga
ammunition redan förut med afseende på verkningsförmågan stått
långt efter öfriga länders gevär, inses lätt, att under nuvarande förhållanden
frågan om vårt infanteris förseende med dugliga eldvapen
måste i ännu högre grad tilldraga sig krigsstyrelsens uppmärksamhet.
Också har, sedan denna fråga under mera än 10 år varit föremål för
komitéers och skjutkommissioners arbeten, den pröfning af försöksgevär,
tillverkade inom landet, som, enligt Eders Kong!. Maj:ts befallning,
under åren 1887 och 1888 i större omfattning egt rum vid trupp,
ledt till sådana resultat, att frågan om fastställande af ny gevärsmodell
äfven för svenska armén inom den allra närmaste framtiden kan vänta
sin lösning.
Under den tid af mera än 21 år, som förflutit sedan vårt nuvarande
infanterigevär antogs, hafva flera länder, såsom Frankrike, Italien,
Tyskland och Österrike, faststält tvenne nya gevärsmodeller, åtskilliga
mer eller mindre betydande förändringsmodeller oberäknade, och jemväl
såsom följd deraf med stora kostnader anskaffat två nya omgångar
62
Fjerde hufvudtiteln.
vapen för sina arméer, eller åtminstone förändrat de förut anskaffade
gevären. Vårt land, som icke ansett sig böra följa de stora staternas
exempel härutinnan, kan alltså i hvarje fall räkna sig till godo såsom
besparade de kostnader, hvilka dylika förändringar skulle hafva medfört.
Att längre undanskjuta denna frågas lösning torde emellertid icke vara
rådligt.
I ofvannämnda underdåniga skrifvelse från generalfälttygmästare!!
är densamma också upptagen till behandling. De förbättringar af
infanterigevären, som nu för tiden anses erforderliga, bestode, yttrar
generalfälttygmästare!!, dels uti eu förminskning, så långt sig göra
låter, af kalibern, äfvensom anskaffningen af en dertill hörande kraftig
patron, och dels uti förändring af mekanismen för åstadkommande vare
sig med eller utan repeterinrättning af hastigare eldgifning. Båda dessa
förändringar vore till stor del oberoende af hvarandra. Hos oss hade
förändringen af kalibern och anskaffandet af en ny patron i förening
med vissa förbättringar å den nu antagna remingtonmekanismen ansetts
vara det främsta målet för försöken, under det att frågan om
den lämpligaste mekanismen visserligen blifvit uppmärksammad, men
dock vore af beskaffenhet att dess afgörande kunde uppskjutas till dess
erfarenheten från utlandet och egna försök lemnat mera tillfredsställande
resultat än hvad hitintills varit förhållandet.
Efter omfattande försök med flera olika kalibrar hade man nu,
fortsätter generalfälttygmästaren, funnit, att eu kaliber af 8 mm. fullt
tillfredsstälde tidens fordringar och hade äfven kraftiga patroner till
pipor af denna kaliber blifvit vid ammunitionsfabriken tillverkade.
Samma kaliber vore redan antagen i flera länder, såsom Belgien, Danmark,
Frankrike, Portugal och Österrike, och syntes på väg att äfven
i flera andra stater varda godkänd. De fördelar, som ernåddes genom
eu dylik förminskning af kalibern med dertill hörande patron, vore
större träffsäkerhet, större bestrykande bana för manshögt mål och
såsom följd deraf större oberoende af fel i afståndsbedömningen vid
skjutning på längre håll, längre skottvidd^’ samt slutligen möjligheten,
till följd af patronens minskade vigt, att föröka den enskilda karlens
och ammunitionsfordonens ammunitionsutrustning.
Af en jemförelse i nu omförmälda afseenden mellan 8 mm. försöksgevär
och 1867 års gevär, uppgjord på grund af försöksskjutningar
vid Rosersberg, framginge följande. Träffsäkerheten kunde anses dub
-
Fjerde lmfnidtiteln. 63
helt så stor med 8 mm. geväret som med 1867 års gevär; den bestrykande
banan eller det afstånd, inom hvilket, med ståndsigtet och
oberoende af fel i afståndsbedömningen, en stående man kunde träffas
vore åtminstone 30 proc. större för de nya gevären; för längre afstånd,
öfverstigande 500 meter, vore de bestrukna styckena genom kaliberförminskningen
fördubblade, hvilket för masselden vore af största betydelse.
Hvad slutligen tillökningen i ammunitionsutrustningen för den
enskilde karlen eller för ammunitionsfordonen anginge, blefve denna
visserligen med 8 mm. geväret ej så stor som man haft skäl antaga,
men detta berodde derpå, att patronerne till 1867 års gevär, såsom
mindre kraftiga än nu för tiden ansåges erforderligt, vore relativt lätta
för ett gevär åt så stor kaliber. Emellertid kunde, under förutsättning
af samma belastning för karl och fordon, 20 proc. flera 8 mm. patroner
medföras än patroner hörande till det jemväl prof underkastade s. k.
Jarmansgeväret af 10,15 mm. kaliber.
Hvad vidare beträffade frågan om ändamålsenligaste mekanismen
för åstadkommande af en hastigare eldgifning, hade försök, som under
flera år dels enskildt dels i trupp anstälts så väl med förändrade remingtonmekanismer
som med nya mekanismer vare sig med eller utan
repetitionsinrättniug, gifvit vid handen, att de förändrade remingtonmekanismerna
medfört snabbare eldgifning och kraftigare utdragning
af de tomma patronhylsorna än den ursprungliga mekanismen, hvaremot
några afgörande resultat med de nya mekanismerna hitintills ej
blifvit vunna; och anser generalfälttygmästaren anledningen dertill vara
till stor del att söka i den omständigheten, att man ännu ej, vare sig
här i landet eller i allmänhet i utlandet, bestämdt syntes kunna angifva
fordringarne _ på dylika mekanismer i eldtaktiskt hänseende. Tyskland
hade visserligen år 1884 bestämt sig» för en repetermekanism, men
säkerligen förmåtts dertill af tvingande politiska skäl och mekanismen
betraktades redan nu som mindre ändamålsenlig. Enahanda torde, enligt
generalfälttygmästarens åsigt, förhållandet inom kort blifva med
det franska Lebelgevärets mekanism af liknande konstruktion. I Ryssland
försöktes väl ännu repetermekanismer af olika slag men något
afgörande syntes ej nära förestående. Endast den i Österrike antagna
repetermekanismen, afsedd för laddning med ett helt patronpaket för
hvarje gång, syntes erbjuda åtskilliga fördelar.
Generalfälttygmästaren anser emellertid, på sätt som framgår af
den redogörelse för hans yttrande, som jag redan lemnat, att frågan
om öfvergång till en liten kaliber med derför afsedd lämplig patron i
främsta rummet bör afgöras. Det kunde, yttrar han vidare, sedan en
64 Fjerde lmlVudtiteln.
dylik öfvergång skett, visserligen synas önskvärdt, att arméns kela behof
af eldvapen med liten kaliber fyldes genom anskaffning af nya
gevär med den mekanism och laddningsinrättning som efter så vidt
möjligt påskyndade försök kan befinnas lämplig, men dylika försök och
en sådan stor nyanskaffning kräfde icke allenast lång tid utan äfven
anslagsbelopp, som under nuvarande förhållanden icke vore att påräkna.
En förändring af 1867 års gevär till vapen med liten kaliber kunde
deremot, enligt hvad i sådan rigtning utförda försök gåfvo vid handen,
innan kort taga sin början och kostnaden för en sådan förändring af
arméns nuvarande gevär uppginge ej till mera än en fjerdedel af priset
för motsvarande antal nya repetergevär. Den med skäl hos oss värderade
remingtonsmekanismen kunde dessutom med en dylik anordning tills
vidare bibehållas och det behöfde ej dröja allt för länge, innan armén
vid mobilisering kunde erhålla ett gevär, som, om än ej i eldhastighet
under ett bestämdt tidsmoment likstäldt med de nyaste vapnen, dock
under fortsatt eldgifning vore dem i detta afseende föga underlägset
och fullt jemförligt med dem såväl i ballistiskt hänseende som i fråga
om lätthandterlighet och patronutrustning.
Hvad angår frågan om antalet vapen, som genom en sådan förändring
af 1867 års gevär erliålles, upplyser generalfälttygmästare!!,
att enligt gjorda beräkningar arméns hela behof ej kan på detta sätt
fyllas, utan att ett visst antal nya gevär äfven måste i sinom tid anskaffas;
och anser generalfälttygmästaren, att dessa böra vara af den
mest tidsenliga modell. Under den tid, som anslagstillgångarne toges
i anspråk för den ifrågastälda förändringen af 1867 års gevär, kunde
emellertid, enligt hvad generalfälttygmästaren anmärker, valet och
pröfningen af den nya gevärsmodellen, som borde fa samma kabbel
och konstrueras för samma patroner som förändringsmodellen, försiggå
i lugn och med tillgodogörande af utlandets erfarenhet. Gevären
af förändringsmodellen lcomme sålunda att till en början vara afsedda
för fältarmén och depöterna och kunde sedermera, i den mån de aflöstes
af vapen utaf nya modeller, öfverflyttas till de för landstormen och
såsom reserv beräknade förråden.
Skulle en dylik förändring af infanterigevären komma till stånd,
föreslår generalfälttygmästaren vidare, att äfven specialvapnen erhålla
karbiner af motsvarande förändringsmodell med samma kaliber och
patroner.
Beträffande kostnaderna för den tilltänkta förändringen, anmärker
generalfälttygmästaren, att det antal gevär och karbiner af nuvarande
modeller, som skulle kunna förändras, icke kan för närvarande med
65
Fjerde liufvudtiteln.
noggrannhet angifvas, såsom beroende af den olika grad af slitning,
i hvilken vapen, som varit utlemnade till begagnande, befinna sig och
att säkra uppgifter kunna erhållas blott successive, i den mån som
dessa vapen inlemnas till förändring. Utan allt för stort fel anser han
sig dock kunna antaga, att 200,000 gevär och 20,000 karbiner äro i
det skick att de kunna förändras. Kostnaden för materialier och arbete
vid förändringen är vidare beräknad för gevär till 14 kr. och för karbiner
till 13 kronor 25 öre per styck; och då dertill kommer kostnaderna
för erforderlig förändring af byggnaderna vid gevärsfaktoriet
och för nya maskiner och verktyg derstädes, som beräknats till 91,000
kronor, enahanda kostnader vid ammunitionsfabriken, som beräknats
till 124,000 kronor, och slutligen kostnaderna för felande gevärs- och
karbinremmar samt bajonettbaljor, uppgående till ungefär 116,000
kronor, blefve alltså hela utgiftssumman:
för materialier och arbetskostnad för 200,000 gevär kr. 2,800,000
» » » » » 20,000 karbiner »
» förändringar in. in. vid gevärsfaktoriet.................. ))
» förändringar in. m. vid ammunitionsfabriken ))
» gevärs- och karbinremmar samt bajonettbaljor ... »
265.000
91,000
124.000
116.000
Summa kr. 3,396,000
Generalfälttygmästare!! anser slutligen förändringen af vapnen
kunna, under förutsättning att den verkställes vid kronans faktori,
lämpligen så ordnas, att 300,000 kronor blifva erforderliga under första
året och att hela förändringen försiggår på 8 år; och finner han nödigt
för åstadkommande under första året af de afsedda arbetena, att 100,000
kronor af det beräknade kostnadsbeloppet anvisas i förskott för inköp
af maskiner och verktyg till gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken
samt till anskaffande af pipämnen.
Han hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för förändring af arméns nuvarande gevär och karbiner till
vapen af liten kaliber, enligt den modell, som af Eders Kongl. Maj:t
kan varda faststäld, bevilja en summa af 3,396,000 kronor äfvensom
att häraf anvisa 300,000 kronor att utgå på extra stat under år 1890.
På sätt jag redan antydt, finner jag frågan om anskaffande af
förbättrade gevär åt armén icke längre kunna undanskjutas. Dels har
Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami, 1 Afd, 1 Haft. 9
66
Fjerde hufmdtiteln.
sedan 1867, då gällande gevärsmodell faststäldes, utvecklingen af
vapentekniken varit sådan, att arméns gevär i sin nuvarande sammansättning
i intet afseende kunna uthärda jemförelse med eldhandvapnen
i de flesta europeiska länder, dels synes, åtminstone i fråga om den
lämpligaste kalibern, enighet bland de sakkunnige nu mera vara vunnen;
och då hinder icke möter att, med bibehållande af de dyrbaraste
delande af de redan befintliga gevären, genom utbyte af pipan
bringa dem i ett skick, som hvad de väsentligaste fordringarne på ett
tidsenligt fältgevär angår icke lemnar något öfrigt att önska, torde eu
utväg vara funnen att för relativt måttliga kostnader bringa denna
länge på dagordningen stående fråga till sin slutliga lösning.
Jag instämmer alltså i det hela uti de af generalfälttygmästare!!
uttalade åsigter. Endast beträffande tiden för den afsedda förändringens
af gevären afsilande samt beloppet af det för år 1890 erforderliga
anslaget är jag af skiljaktig mening. Frågan om anskaffande af
tidsenliga gevär åt svenska armén har nu så länge varit undanskjuten,
i afvaktan på den bästa möjliga lösning deraf, att det icke synes mig
lämpligt att numera, sedan enighet om lösningen vunnits, låta den af
generalfälttygmästare!! föreslagna tid af 8 år förgå, innan armén försetts
med gevär af den förändrade modellen. Jag ifrågasätter visserligen
icke, att, på sätt flerestädes egt rum, genom upptagande af lån
sätta länsstyrelse!! i stånd att med all kraft verkställa förändringen,*
men arbetet derför synes mig dock böra drifvas i den omfattning,
statens tillgångar samt förhållandena vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken
medgifva; och då ett belopp af 400,000 kronor lärer, utan
att öfriga kraf på budgeten eftersättas, kunna för år 1890 för ändamålet
anslås samt, enligt hvad generalfälttygmästare! för mig anmält,,
hinder icke möter att, under förutsättning att ett större belopp af anslaget
än från början beräknats användes till inköp af de erforderliga
maskinerna in. ni. vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken, på
ändamålsenligt sätt under år 1890 tillgodogöra sig det af mig ifrågasatta
större beloppet, synes mig också lämpligt att denna summa redan
under nämnda år kommer att stå till krigsstyrelsens förfogande.
Slutligen och då Riksdagen upprepade gånger och senast i sin
underdåniga skrifvelse den 13 maj 1879 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1880 förklarat sig
anse en fråga af så vidt omfattande betydelse med hänseende till de
deraf föranledda kostnader, som bestämmandet af ny g*evärsmodell,
icke böra definitivt algöras, innan Riksdagen derom erhållit kännedom,
beder jag få nämna, att, enligt hvad generalfälttygmästaren anmält,
67
Fjerde hufvud titeln.
förslag till ny gevärsmodell i hufvudsaklig anslutning till de af honom
i hans ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse uttalade åsigter inom
den allra närmaste framtiden kommer att af honom till Eders Kongl.
Maj:ts fastställelse inlemnas, och att äfven jag, efter under hand tagen
kännedom af densamma, är beredd att förorda dess antagande.
Med stöd af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså att
Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen,
att för förändring af arméns nuvarande gevär
och karbiner till vapen af liten kaliber enligt den
modell, som af Eders Kongl. Magt framdeles kan
varda faststäld, bevilja ett belopp af 3,396,000 kronor
och deraf till utgående på extra stat under år 1890
anvisa 400,000 kronor.
Fortifikationsbehof.
Karlsborg.
I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse erinrar chefen för fortifikationen
att han under en följd af år i de underdåniga memorialen
angående behofvet af anslag för landets fasta försvar framhållit dels
vigten af att bedrifva Karlsborgs fästningsbyggnad med större kraft, än
de under de senare åren beviljade knappa anslagen medgåfve, och sin
derpå grundade åsigt om nödvändigheten af årsanslagets uppförande
till minst 200,000 kronor, dels ock angelägenheten att så fort som
möjligt påbörja befästningsarbetena å Vaberget; och som dessa skäl,
enligt chefens för fortifikationen åsigt, fortfarande qvarstå till sin fulla
vigt och betydelse, hemställer han, sedan 1888 års Riksdag till förberedande
arbeten å sistnämnda plats anvisat 50,000 kronor, att Eders
Kongl. Magt behagade för Karlsborgs fästningsbyggnad af Riksdagen
äska ett extra anslag för år 1890 af 200,000 kronor, deraf 50,000
kronor skulle afses till fortsättande af de förberedande arbetena å
V aberget.
[31.]
Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.
Lika med mina närmaste företrädare i embetet och chefen för
fortifikationen, anser jag bedrifvandet af befästningsarbetena å Karls
-
[32.]
Anslag till
batteribyggnader
å Bind*
ön.
[83.]
Anslag till
anskaffning
m. m. af fältingeniörmaterielen.
68 Fjerde hufvudtiteln.
borg med relativt små årsanslag i stort sedt vara en misshushållning,
då arbetet derigenom, till förökande af åtskilliga år efter år under arbetets
fortgång med enahanda belopp utgående kostnader för administration
och dylikt, onödigt förlänges. Jag skulle derför varit beredd
att understödja chefens för fortifikationen förslag i fråga om anslagets
belopp, derest ej hänsynen till andra vigtiga försvarsändamål, som jemväl
böra tillgodoses, nödgade mig att deruti ifrågasätta någon minskning;
och då vidare det synes mig lämpligt att åt Eders Kongl. Maj:t
lemuas afgörandet efter framdeles sig företeende förhållanden, huru de
beviljade medlen skola fördelas emellan arbetena å Karlsborgs befästningar
och å Vaberget, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Karlsborgs fästningsbyggnad, arbetena ä Vaberget deri inberäknade, på
extra stat för år 1890 af Riksdagen äska ett belopp af 150,000 kronor.
Befästningariie i Stockholms skärgård.
Till utförande af de uti chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse
den 11 november 1886 omnämnda batteribyggnader å Rindön, för
. hvilka kostnaderna beräknades till 60,000 kronor, har Riksdagen, under
anmälan att enligt dess åsigt ifrågavarande arbeten kunde utan olägenhet
fördelas på tre år i stället för två, som af Eders Kongl. Maj:t
föreslagits, beviljat för åren 1888 och 1889 tillsammans 40,000 kronor;
och hemställer nu chefen för fortifikationen i sin ofvannämnda underdåniga
skrifvelse den 15 sistlidne november, att Eders Kongl. Maj:t
behagade af Riksdagen, för afsilande af nämnda batteribyggnader, på
extra stat för år 1890 äska ett anslag af 20,000 kronor.
Till denna underdåniga hemställan får jag tillstyrka nådigt bifall.
Anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen.
I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november
angående extra ordinarie anslag i och för anskaffning och komplettering
af fältingeniörmaterielen erinrar chefen för fortifikationen,
att af den tekniska materiel, som erfordras för ingeniörstruppernas
utrustning i fält, hittills anskaffats bärbara verktyg till i det närmaste
erforderligt antal äfvensom samtliga vid en mobilisering påräknade
6 st. krigsbryggeekipager, hvarjemte fälttelegrafmaterielen under lop
-
Fjerde hufviidtiteln. 69
pet af innevarande år blifver fullständigt kompletterad för erforderliga
4 afdelningar;
att anskaffningen af de bärbara verktygen skett under åren 1887
och 1888 för medel, som af Eders Kongl. Maj:t särskilt anvisats;
att Riksdagen under de senare åren anvisat till anskaffande af ett
nytt krigsbryggeekipage och kompletterande af de äldre samman!agdt
67,000 kronor och till fälttelegrafmaterielens kompletterande 49,500
kronor; samt
att kostnaderna för de med anledning af berörda anskaffning erforderliga
arbeten, deri inbegripet förfärdigandet af en mängd nya
pontoner, kunnat nedbringas till de angifna låga siffrorna af den anledning,
att vagnar, rid-, anspanns- och stall-persedlar in. m. dylikt utförts
i ingeniörbataljonernas egna verkstäder och med eget folk.
Det återstår emellertid ännu, enligt hvad chefen för fortifikationen
vidare anmäler, att för ingeniörtrupperna anskaffa en del materiel,
hvilken för deras fältutrustning är lika nödvändig, nemligen
1) fordon med verktyg och redskap för fältingeniörkompaniernas
behof;
2) teknisk utredning för de ingeniörstaber, som skola finnas vid
högqvarteret, fördelningarne och sjelfständiga brigader; samt slutligen
3) de för manskapets utbildande i depöterna behöfliga fordon med
materiel.
Kostnaden för denna materiel beräknas af chefen för fortifikationen
uppgå till:
för 4 fältingeniörkompaniers tränger, hvardera medförande
å 6 fordon 250 kg. sprängämnen jemte antändningsmedel,
2 farkoster af stålplåt, circa 250 verktyg
för jord-, sten- och gröfre trä-arbeten, en fältsmedja
samt en del verktyg och tågvirke för broslagning,
reservammunition och sjukvårdsmateriel m. m., å
21,500 kronor ......................................................................... kr. 86,000: —
för 6 reservsprängvagnar, medförande spräng- och
antändningsämnen att ersätta förbrukningen i l:sta
linien å 2,350 kronor............................................................... » 14,100: •—
för ingeniörstabernas utredning ................................. » 9,900:
för depöternas utredning, bestående af 8 fältingeniörfordon
och 4 fälttelegraffordon med materiel... » 36,000: —
Summa kr. 146,000: —,
hvartill komma
70
Fjerde lmfvudtiteln.
för fältparkens tidsenliga ombildande till en mobil
skanstygskolonn, medförande å 18 fordon 2 stabsutredningar,
144 landttorpedos, circa 1,500 km. sprängämnen
jemte antändningsmedel, omkring 2,300 verktyg
för jord-, sten- och gröfre träarbete, 2 fältsmedjor
m. m. omkring ......................................... ...................... kr. 22,500: —;
så att totalkostnaden för anskaffning och komplettering
af den fältingeniörmateriel, som nu erfordras
för ingeniörtruppernas och stabernas försättande
på krigsfot, skulle uppgå till............................................... kr. 168,500: —.
Hvad rörer sättet för anskaffningen af denna materiel, fäster chefen
för fortifikationen uppmärksamheten derpå att, oafsedt de råämnen, som
äro afsedda att föras å vagnarne, hvilka ej heller ingå i beräkningar ne,
det ej låter sig göra att uppskjuta dermed till krigsberedelsen utan att
äfventyra, att ingeniörtrupperna skola nödgas rycka i fält mycket ofullständigt
utrustade och urståndsatte att fullgöra dem tillhörande åligganden.
Anskaffningen kräfde nemligen, yttrar han, en icke obetydlig
tid, icke allenast hvad anginge vagnar samt rid- och anspanns-persedlar,
utan äfven beträffande sjelfva verktygen, hvilka måste vara af särskilda
modeller, lätthandterliga och starka, men ändock lätta, så att
deras transporterande icke toge i anspråk onödigtvis stort utrymme
eller dragkraft. Vidare funnes tillika ett ekonomiskt skäl, som talade
för att medel redan nu blefve anvisade till anskaffande af denna materiel.
Derest anskaffningen finge fördelas på en viss följd af år, kunde
nemligen en stor del af materielen tillverkas vid ingeniörbataljonernas
egna verkstäder och med eget folk. Detta anskaffningssätt, som med
så stor fördel användts för den sista krigsbrygge- och fälttelegrafmaterielen,
medförde ej allenast ett billigare pris utan tillika fördelen
af att kontrollen öfver tillverkningen blefve skarpare och att således ett
bättre materiel erhölles, hvarförutom ingeniörbataljonernas handtverkssoldater
derigenom bereddes en synnerligen god öfning. Derest arbetena
utfördes på detta sätt, beräknades kostnaderna i det hela kunna
nedsättas med 15 procent och för fältparken med ända till 25 procent
och sålunda komma att nedgå till 141,000 kronor; och anser chefen
för fortifikationen materielens tillverkning med detta förfaringssätt
kunna på 3 eller högst 4 år medhinnas.
Slutligen tillkännagifver chefen för fortifikationen, att en ytterligare
kostnadsnedsättning skulle vinnas, om'' till fortifikationen finge
öfverlemnas att till ingeniörverktygsvagnar förändras de af arméns
timmermansvagnar, som för infanteriet möjligen skulle komma att
Fjerde hufVudtiteln. 71
vid en förändrad fältutrustning blifva obehöfliga. Besparingen kunde,
under antagande att vagnarnes förändring blefve utförd å fortifikationens
verkstäder, beräknas till 340 kronor per vagn eller om, såsom
chefen för fortifikationen hade anledning antaga, 26 st. timmermansvagnar
på detta sätt kunde erhållas, till i rundt tal 8,800 kr., hvarigenom
hela anskaffningskostnaden nedbragtes till 132,200 kronor.
Chefen för fortifikationen hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes i och för anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen
hos Riksdagen äska antingen ett anslag af 141,000 kronor att fördelas
på 3 år med 47,000 kronor för ett hvar af åren 1890, 1891 och
1892, eller, för så vida Eders Kongl. Maj:t pröfvar lämpligt att ingeniörtrupperna
för uppgifna ändamålet utan särskild kostnad öfvertaga
26 st. af infanteriets timmermansvagnar, ett anslag af 132,200
kronor att likaledes fördelas på tre år, med 44,000 kronor för hvardera
af åren 1890 och 1891 samt 44,200 kronor för 1892.
Jag finner denna chefens för fortifikationen framställning grundad
på goda skäl; och som under flera af de senare åren till ingeniörmateriel
utgått anslag till ungefär enahanda belopp som nu af chefen
för fortifikationen ifrågasättes, anser jag mig kunna understödja densamma,
hvadan och då Eders Kongl. Maj:t genom generalorder den
30 sistlidne november befalt, att 26 st. af infanteriets timmermanstrossvagnar
skola till fortifikationen öfverlemnas för att till ingeniörsv
erkty gs v agnar förändras, jag tillstyrker, att Eders Kongl. Maj:t må
föreslå Riksdagen,
att till anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel
bevilja 132,200 kronor och deraf på
extra stat för år 1890 anvisa 44,000 kronor.
Diverse behof.
Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.
Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande
länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas
[34.]
Anslag till
reseunderstöd
åt officerare
m. fl.
[35.]
Anslag till
de topografiska
arbetena.
[36.]
Anslag till
skarpskytteväsendets
och
skjutskicklighetens
befrämjande.
72 Fjerde liufvudtiteln.
under anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor till
främmande länder för utbildning i sitt yrke, har under en lång följd
af år anslagits på extra stat ett belopp af 9,000 kronor. På det tillfälle
jemväl måtte beredas att genom utsändande af tjensteman vid
intendenturen till främmande stater tillgodogöra intendenturen den der
vunna erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörer, höjdes anslaget
vid 1883 års riksdag till 12,000 kronor, men har från och med
år 1885 utgått med sitt förra belopp.
Jag hemställer,
att för år 1890 må till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å enahanda
belopp 9,000 kronor, med rättighet för Eders
Kong! Maj:t att få under ett följande år använda
hvad af anslaget kan under året besparas.
Generalstabens topografiska arbeten.
Af chefen för civildepartementet har jag inhemtat, att han, i
öfverensstämmelse med förhållandet flera föregående år, har för afsigt
framlägga förslag derom, att extra anslagen för de ekonomiska kartverken
anvisas för år 1890 till enahanda belopp som utgå för ar 1889,
samt att möjligen uppstående behållningar å dessa anslag må, liksom
förut, äfven under år 1890 användas till bestridande af utgifter för det
topografiska kartverket; och som, vid bifall dertill, olägenheterna af
det nu till topografiska kartverket utgående otillräckliga årsanslaget
något utjemnas, har jag ansett ifrågavarande anslag kunna bibehållas
vid samma belopp som under innevarande och närmast föregående ar,
och får jag derför, i öfverensstämmelse med hvad chefen för generalstabens
topografiska afdelning i sin förenämnda underdåniga skrifvelse
jemväl föreslagit, hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föieslå
Riksdagen,
att till fortsättande af de topografiska arbetena bevilja
för år 1890 ett extra anslag till samma belopp,
som nu för ändamålet utgår, eller 60,000 kronor.
Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.
Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, nedsatte 1887 ais
Riksdag extra anslaget till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande, hvilket under åren 1886 och 1887 utgått med 90,000
73
Fjerde kufvudtiteln.
kronor, till Hälften eller 45,000 kronor. Jag anser mig sakna skäl att
nu påyrka anslagets höjning till förut beviljade belopp, utan Hemställer,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att för ändamålet på extra stat för år 1890 anvisa
samma belopp, som nu derför utgår, eller 45,000
kronor.
Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde bufvudtitel yttrat, tillstyrkt och
bemstält täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande
af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla
och gilla, med befallning tillika att utdrag af detta
protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas
till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.
Ex protocollo
O. E. Pauli.
M. till Piksd. Prat. 1889.
1 Sami.
1 Afd. 1 Raft.
10
\
I
Fjerde hufvudtiteln,
75
Bil. nio 1.
Förslag till Stat för Lifgardet till häst.
Kronor. |
öre |
Kronor. |
öre. |
|
Staben. |
||||
1 öfverste och sekundchef, lön ...................................................... |
6,000 |
— |
||
dagaflöning ä 5 kr................................................................. |
1,825 |
— |
||
lönetillägg för 3 tjenstehästar å 400 kr..................................... |
1,200 |
— |
||
furageersättning å 1 kr. om dagen för hvarje häst........................ |
1,095 |
— |
10,120 |
|
1 major, lön ............................................................................... |
3,500 |
— |
||
dagaflöning ä 4 kr................................................................... |
1,460 |
— |
||
lönetillägg för 3 tjenstehästar ................................................... |
1,200 |
— |
||
furageersättning .................................................................... |
1,095 |
— |
7,255 |
|
1 regemeirtsqvartermästare, lön ...................................................... |
1,800 |
— |
||
dagaflöning å 8 kr.................................................................. |
1,095 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar ................................................... |
800 |
— |
||
furageersättning ..................................................................... |
730 |
— |
4,425 |
_ |
1 adjutant, lön ...............:.......................................................... |
900 |
— |
||
dagaflöning å 2 kr.......;........................................................... |
730 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar ................................................... |
800 |
— |
||
furageersättning .........:........................................................... |
730 |
— |
3,160 |
|
1 regementspastor, arvode ............................................................ |
— |
— |
1,000 |
— |
1 auditör, arvode ......................................................................... |
— |
— |
1,200 |
— |
1 regementsläkare, lön................................................................... |
2,800 |
— |
||
dagaflöning å 4 kr. :................................................................. |
1,460 |
— |
4,260 |
|
1 andre bataljonsläkare, lön............................................................ |
900 |
— |
||
dagaflöning å 2 kr...................».............................................. |
730 |
— |
1,630 |
_ |
1 regementsintendent, lön ............................................................ |
2,800 |
— |
||
dagaflöning å 3 kr................................................................... |
1,095 |
— |
3,895 |
_ |
1 regementsveterinär, lön (förutom ålderstillägg) .............................. |
1,800 |
— |
||
dagaflöning å 3 kr.................................................................. |
1,095 |
— |
2,895 |
— |
Transport] - j |
-| |
39,840 |
- |
76
Fjerde hufyudtiteln.
1 bataljonsveteririär, lön ...........................
dagaflöning å 2 kr...............................
1 sadelmakare, lön...................................-
1 pistolsmed, lön......................................
1 stabstrumpetare, lön, jemte portion .........
dagaflöning å 40 öre ...........................
lönetillägg ..........................................
beklädnad ..........................................
1 d:o d:o...............................................
Sqvadronsstaten.
1 ryttmästare af l:a klassen, lön ...............
dagaflöning ä 3 kr...............................
lönetillägg för 2 tjenstehästar ...............
furageersättning ..................................
4 d:0 d:o ..............................................
1 ryttmästare af 2:a klassen, lön ...............
dagaflöning å 3 kr........:.......................
lönetillägg för 2 tjenstehästar ...............
furageersättning ..................................
5 arvoden till sqvadrönschefer å 600 kr.......
1 löjtnant af l:a klassen, lön .....................
dagaflöning å 2 kr...............................
lönetillägg för 2 tjenstehästar ...............
furageersättning .................................
4 d:o d:o ................................................
1 löjtnant af 2:a klassen, lön.....................
dagaflöning ä 2 kr..............................
lönetillägg för 2 tjenstehästar ...............
furageersättning .................................
1 d:o d:o ................................................
1 underlöjtnant, lön ................................
dagaflöning å 2 kr...............................
Kronor. |
öre. |
Kronor. |
öre |
|
Transport |
— |
— |
39,840 |
— |
900 |
— |
|||
730 |
— |
1,630 |
_ |
|
— |
— |
700 |
— |
|
— |
— |
600 |
— |
|
360 |
— |
|||
146 |
— |
|||
36 |
— |
|||
250 |
— |
792 |
_ |
|
— |
— |
792 |
— |
|
2,800 |
||||
1,095 |
— |
|||
800 |
— |
|||
730 |
— |
5,425 |
_ |
|
— |
— |
21,700 |
— |
|
1,800 |
— |
|||
1,095 |
— |
|||
800 |
-- |
|||
730 |
— |
4,425 |
_ |
|
- '' |
— |
3,000 |
— |
|
1,200 |
— |
|||
730 |
— |
|||
800 |
— |
|||
730 |
— |
3,460 |
_ |
|
— |
— |
13,840 |
— |
|
900 |
— |
|||
730 |
— |
|||
• |
800 |
— |
||
730 |
— |
3,160 |
_ |
|
— |
— |
3,160 |
— |
|
600 |
— |
|||
730 |
— |
|||
Transport |
1,330 |
— |
102,524 |
— |
Fjerde hufyudtiteln.
77
Kronor. |
öre. |
Kronor. |
'''' öre. |
|
Transport |
1,330 |
_ |
102,524 |
— |
lönetillägg för 2 tjenstehästar ................................................... |
800 |
— |
||
furageersättning ...................................................................... |
730 |
— |
2,860 |
_ |
4 d:o eko ................................................................................... |
— |
— |
11,440 |
— |
1 arvode till en stallmästare ......................................................... |
-- |
—- |
800 |
— |
1 fanjunkare, lön, jemte portion...................................................... |
720 |
— |
||
dagaflöning å 1 kr................................................................... |
365 |
— |
||
beklädnad .............................................................................. |
250 |
— |
1,335 |
_ |
4 d:o d:o.................................................................................... |
— |
— |
5,340 |
— |
1 sergeant af l:a klassen, lön, jemte portion..................................... |
360 |
— |
||
dagaflöning å 40 öre ............................................................... |
146 |
— |
||
lönetillägg.............................................................................. |
36 |
— |
||
beklädnad ............................................................................. |
250 |
— |
792 |
|
14 d:o d:o..................................................................................... |
— |
— |
11,088 |
— |
1 sqvadronstrumpetare, lön, jemte portion ....................................... |
240 |
— |
||
dagaflöning å 40 öre ........................................................,...... |
146 |
— |
||
lönetillägg............................................................................. |
36 |
— |
||
beklädnad ............................................................................ |
250 |
— |
672 |
|
9 d:o d:o ........................................„............................''.............. |
— |
— |
6,048 |
— |
1 distinktionskorpral, arvode ................................................ ........ |
-— |
— |
180 |
— |
4 d:o d:o .................................................................................. |
-- |
— |
720 |
— |
1 korpral, arvode ....................................................................... |
— |
— |
120 |
— |
9 d:0 d:o ....................................................................... |
— |
— |
1,080 |
— |
1 vicekorpral, arvode ................................................................... |
■- |
— |
60 |
— |
14 d:o d:o ..................................................................... |
— |
— |
840 |
— |
Summa |
— |
-1 |
145,899 |
— |
78
Fjerde hiifvudtiteln
Bil. n:o 2.
Förslag till Stat för Lifregcmeiitets dragon- och husar-corpser, Smålands
och Kronprinsens husarregementen samt Jemtlands hästjägarccorps.
Kronor. |
öre. |
Kronor. |
öre. |
|
Staben. |
||||
1 öfverste och (sekund-)chef, lön ................................................... |
6,000 |
— |
||
tjenstgöringspenningar............................................................. |
1,500 |
— |
||
dagaflöning å 5 kr. i 40 dagar................................................... |
200 |
— |
||
lönetillägg för 8 tjenstehästar å 400 kr.................................... |
1,200 |
— |
||
furageersättning å 1 kr. om dagen för hvarje häst........................ |
1,095 |
— |
9,995 |
— |
1 major, lön .............................................................................. |
3,500 |
— |
||
tj enstgöringspénningar.............................................................. |
500 |
— |
||
dagaflöning ä 4 kr. å 40 dagar ............................................... |
160 |
— |
||
lönetillägg för 3 tjenstehästar .................... ............................. |
1,200 |
— |
||
furageersättning ..................................................................... |
1,095 |
— |
6,455 |
— |
1 regementsqvartermästare, lön ..................................................... |
1,800 |
— |
||
tj enstgöringspénningar.............................................................. |
400 |
— |
||
dagaflöning å 8 kr. i 40 dagar................................................... |
120 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar .................................................. |
800 |
— |
||
furageersättning .................................................................... |
730 |
— |
3,850 |
_ |
1 adjutant, lön ......................................................................... |
900 |
— |
||
dagaflöning å 2 kronor i 40 dagar ............................................. |
80 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar .................................................... |
800 |
— |
||
furageersättning .................................................................... |
730 |
— |
2,510 |
_ |
1 regementspastor, arvode ............................................................ |
-- |
— |
600 |
— |
1 auditör, arvode ........................................................................ |
— |
— |
1,000 |
— |
1 regementsläkare, lön ................................................................. |
2,800 |
— |
||
dagaflöning å 4 kr. i 40 dagar................................................... |
160 |
— |
2,960 |
_ |
1 andre bataljonsläkare, lön............................................................ |
900 |
— |
||
dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar................................................. |
80 |
— |
980 |
_ |
1 regementsintendent, lön............................................................... |
2,800 |
— |
||
dagaflöning å 3 kr. i 365 dagar ................................................ |
1,095 |
— |
3,895 |
— |
Transport |
32,245 |
— |
Fjerde lmfvudtiteln.
79
Kronor. |
öre. |
Kronor. |
Öro. |
|
Transport |
32,245 |
— |
||
1 regementsveterinär, lön (förutom ålderstillägg) ......... .................... |
1,800 |
— |
||
dagaflöning å 3 kr. i 40 dagar................................................... |
120 |
— |
1,920 |
— |
1 bataljonsveterinär, lön ......................................................... ..... |
900 |
— |
||
dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar................................................... |
80 |
— |
980 |
— |
1 sadelmakare, lön, jemte portion under vapenöfningarna..................... |
400 |
— |
||
dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ............................................... |
16 |
— |
416 |
— |
1 pistolsmed, lön, jemte portion under vapenöfningarna ..................... |
400 |
— |
||
dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ................................................ |
16 |
— |
416 |
— |
1 förrådsförvaltare (till hans aflöning} ............................................. |
— |
— |
1,360 |
— |
1 stabstrumpetare, lön, jemte portion under vapenöfningarna ............... |
360 |
— |
||
dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ............................................... |
16 |
— |
||
beklädnad .............................................................................. |
120 |
— |
496 |
|
1 d:o d:o .................................................................................... |
— |
— |
496 |
— |
Sqvadronsstaten. |
||||
1 ryttmästare af l:a klassen, lön ................................................... |
2,800 |
— |
||
tjenstgöringspenningar......... ..................................................... |
400 |
— |
1 |
|
dagaflöning å 3 kr. i 40 dagar................................................... |
120 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar ................................................... |
800 |
— |
||
furageersättning ..................................................................... |
730 |
— |
4,850 |
_ |
4 d:o d:o ................................................................................... |
— |
— |
19,400 |
_ |
1 ryttmästare af 2:a klassen, lön ................................................... |
1,800 |
— |
||
dagaflöning å 3 kr. i 40 dagar................................................... |
120 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar .................................................. |
800 |
— |
||
furageersättning .................................................................... |
730 |
— |
3,450 |
_ |
1 löjtnant af l:a klassen, lön ......................................................... |
1,200 |
— |
||
dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar.............,..................................... |
80 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar ................................................... |
800 |
— |
||
furageersättning .................................................................... |
730 |
— |
2,810 |
_ |
4 d:o d:o .................................................................................... |
--- |
— |
11,240 |
|
1 löjtnant af 2:a klassen, lön ....................................................... |
900 |
— |
||
dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar............................................... |
80 |
— |
||
Transport |
980 |
— |
80,079 |
— |
80
Fjerde hufvudtiteln.
Kronor. |
öre. |
Kronor. |
öre. |
|
Transport |
980 |
— |
80,079 |
— |
lönetillägg för 2 tjensteliästar ................................................... |
800 |
— |
||
furageersättning .................................................................... |
730 |
— |
2,510 |
— |
1 d:o d:o .................................................................................... |
— |
— |
2,510 |
— |
1 underlöjtnant, lön ..................................................................... |
600 |
— |
||
dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar................................................... |
80 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjensteliästar ................................................... |
800 |
— |
||
furageersättning ..................................................................... |
730 |
— |
2,210 |
— |
4 d:o d:o .................................................................................... |
— |
8,840 |
||
1 arvode för en stallmästare ......................................................... |
— |
— |
800 |
— |
1 fanjunkare, lön, jemte portion under vapenöfningarna och ration för |
||||
en nummerhäst mellan vapenöfningarna....................................... |
720 |
— |
||
tj enstgöringspenningar.............................................................. |
300 |
— |
||
dagaflöning å 1 kr. i 40 dagar................................................... |
40 |
— |
||
beklädnad .............................................................................. |
150 |
— |
1,210 |
— |
4 d:o d:o .................................................................................... |
— |
— |
4,840 |
— |
1 sergeant af l:a klassen, lön, jemte portion under vapenöfningarna...... |
360 |
— |
||
tj enstgöringspenningar................................,.............................. |
200 |
— |
||
dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ................................................ |
16 |
— |
||
beklädnad .............................................................................. |
120 |
— |
696 |
— |
14 d:o d:o ................................................................................. |
— |
— |
9,744 |
— |
1 sqvadronstrumpétare, lön, jemte portion under vapenöfningarna......... |
240 |
— |
||
dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ................................................ |
16 |
— |
||
beklädnad .............................................................................. |
120 |
— |
376 |
— |
9 d:o d:o .................................................................................... |
— |
— |
3,384 |
— |
1 distinktionkorpral, arvode ill månader å 7 kr. 50 öre .................. |
82 |
50 |
||
» il » å 15 kr............................ |
15 |
— |
97 |
50 |
4 d:0 d:o .................................................................................... |
— |
— |
390 |
— |
1 korpral, arvode i 11 månader å 5 kr........................................... |
55 |
— |
||
»il » ä 10 kr........................................... |
10 |
— |
65 |
— |
9 d-.o d:o .................................................................................... |
— |
585 |
— |
|
1 vicekorpral, arvode i 11 månader å 2 kr. 50 öre ........................... |
27 |
50 |
||
» i 1 » å 5 » .................................... |
5 |
— |
32 |
50 |
14 d-.o d:o.................................................................................... |
— |
— |
455 |
— |
Summa |
— |
- |
118,824 |
— |
Fjerde hufvud ti teln.
81
Bil. n:o 3.
Förslag till Stat för Skånska husar- och dragon-regementena.
Kronor. |
öre. |
Kronor. |
öre. |
|
Staben. |
||||
1 öfverste och chef, lön.................................................... |
6,000 |
_ |
||
tjenstgöringspenningar ............................................. |
1,500 |
— |
||
dagaflöning å 5 kr. i 40 dagar................................................... |
200 |
— |
||
lönetillägg för 3 tjenstehästar å 400 kr................................. |
1,200 |
— |
||
furageersättning å 1 kr. om dagen för hvarje häst........................ |
1,095 |
— |
9,995 |
|
1 öfverstelöjtnant, lön .................................................... |
4,000 |
— |
||
tjenstgöringspenningar............................................ ... . |
600 |
— |
||
dagaflöning ä 4 kr. i 40 dagar................................................... |
160 |
— |
||
lönetillägg för 3 tjenstehästar .................................................. |
1,200 |
— |
||
furageersättning ..... .............................................. |
1,095 |
— |
7,055 |
|
1 major, lön ........................................................ |
3,500 |
|||
tjenstgöringspenningar ......................................................... |
500 |
— |
||
dagaflöning å 4 kr. i 40 dagar................................................... |
160 |
— |
||
lönetillägg för 3 tjenstehästar ............................................ |
1,200 |
— |
||
furageersättning .............................................. |
1,095 |
— |
6,455 |
|
1 d:o d:0 ................................................. |
6,455 |
|||
1 regementsqvartermästare, lön .............................. |
1,800 |
— |
||
tjenstgöringspenningar ............................................ |
400 |
— |
||
dagaflöning ä 3 kr. i 40 dagar................................... |
120 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar .................................. |
800 |
— |
||
furageersättning .......................................... |
730 |
— |
3,850 |
|
1 adjutant, lön ...................................... |
900 |
|||
dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar................................ |
80 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar ............................... |
800 |
— |
||
furageersättning ................................................ |
730 |
— |
2,510 |
_ |
1 d:o d:o.............................................. |
2,510 |
|||
Transport |
_ |
__ |
38,830 |
— |
Bill. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Äfd. 1 Raft.
11
82
Fjerde lnifvudtiteln
Kronor. |
5re. |
Kronor. |
5re. |
|
Transport |
— |
— |
38,830 |
— |
1 regementspastor, arvode.............................................................. |
—— |
— |
600 |
— |
1 auditör, arvode ......................................................................... |
— |
— |
1,000 |
— |
1 regementsläkare, lön................................................................. |
2,800 |
— |
||
dagaflöning å 4 kr. i 40 ''dagar................................................. |
160 |
— |
2,960 |
_ |
1 förste bataljonsläkare, lön.......................................................... |
1,800 |
— |
||
dagaflöning å 3 kronor i 40 dagar ............................................. |
120 |
— |
1,920 |
— |
1 andre bataljonsläkare, lön........................................................... |
900 |
— |
||
dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar................................................... |
80 |
— |
980 |
-1- |
1 regementsintendent, lön ............................................................. |
2,800 |
— |
||
dagaflöning å 3 kr. i 365 dagar ................................................ |
1,095 |
— |
3,895 |
— |
1 regementsveterinär, lön (förutom ålderstillägg) .............................. |
1,800 |
— |
||
dagaflöning å 3 kr. i 40 dagar................................................... |
120 |
— |
1.920 |
— |
1 batalj onsveterinär, lön ............................................................... |
900 |
— |
||
dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar................................................... |
SO |
— |
980 |
_ |
2 d:o d:o .................................................................................... |
— |
— |
1,960 |
— |
1 sadelmakare, lön, jemte portion under vapenöfningarna..................... |
400 |
— |
||
dagaflöning å 40. öre i 40 dagar ................................................ |
16 |
— |
416 |
— |
1 pistolsmed, lön, jemte portion under vapenöfningarna ..................... |
400 |
— |
||
dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ............................................... |
16 |
— |
416 |
— |
1 förrådsförvaltare (till hans aflöning) ....................................... ..... |
— |
— |
1,360 |
— |
1 stabstrumpetare, lön, jemte portion under vapenöfningarna............... |
360 |
— |
||
dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ................................................ |
16 |
— |
||
beklädnad .............................................................................. |
120 |
— |
496 |
— |
3 d:o d:o ................................................................................... |
— |
— |
1,488 |
— |
Sqvadronsstaten. |
||||
1 ryttmästare af T.a klassen, lön ................................................... |
2,800 |
— |
||
tj enstgöringspenningar............................................................... |
400 |
— |
||
dagaflöning å 3 kronor i 40 dagar ............................................. |
120 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar .................................................. |
800 |
— |
||
furageersättning .................................................................... |
730 |
— |
4,850 |
— |
9 d:o d:o ................................................................................... |
— |
— |
43,650 |
— |
Transporl |
1- |
| 107,721 |
— |
Fjerde hufvndtitcln
83
Kronor. |
öre. |
Kronor. |
öro. |
|
Transport |
— |
— |
107,721 |
— |
1 ryttmästare af 2:a klassen, lön .................................................. |
1,800 |
— |
||
dagaflöning å 3 kr. i 40 dagar................................................... |
120 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar ................................................. |
800 |
— |
||
furageersättning ..................................................................... |
730 |
- |
3,450 |
_ |
1 d:o d:o .................................................................................... |
— |
— |
3,450 |
— |
1 löjtnant af l:a klassen, lön ......................................................... |
1,200 |
— |
||
dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar................................................... |
80 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar ................................................... |
800 |
— |
||
furageersättning ...................................................................... |
730 |
— |
2,810 |
__ |
9 d:o d:o ................................................................................... |
— |
— |
25,290 |
— |
1 löjtnant af 2:a klassen, lön ......................................................... |
900 |
— |
||
dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar.................................................. |
80 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar .................................................. |
800 |
— |
||
furageersättning .................................................................... |
730 |
— |
2,510 |
_ |
3 d:0 d:o .................................................................................... |
— |
— |
7,530 |
— |
1 underlöjtnant, lön ..................................................................... |
600 |
— |
||
dagaflöning å 2 kr. i 40 dagar................................................... |
80 |
— |
||
lönetillägg för 2 tjenstehästar .................................................. |
800 |
— |
||
furageersättning ..................................................................... |
730 |
— |
2,210 |
_ |
9 d:o d:o .................................................................................... |
— |
— |
19,890 |
— |
2 arvoden för stallmästare å 800 kr............................................. |
— |
— |
1,600 |
— |
1 fanjunkare, lön, jemte portion under vapenöfningarna och ration för |
||||
en nummerhäst mellan vapenöfningarna..................................... |
720 |
— |
||
tjenstgöringspenningar ............................................................ |
300 |
— |
||
dagaflöning å 1 kr. i 40 dagar................................................... |
40 |
— |
||
beklädnad .............................................................................. |
150 |
— |
1,210 |
_ |
9 d:o d:o ................................................................................... |
— |
— |
10,890 |
— |
1 sergeant af l:a klassen, lön, jemte portion under vapenöfningarna..... |
360 |
— |
||
tjenstgöringspenningar............................................................... |
200 |
— |
||
dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ............................................... |
16 |
— |
||
beklädnad ............................................................................. |
120 |
— |
696 |
_ |
29 d:o d:o .................................................................................. |
— |
— |
20,184 |
— |
Transport |
—- |
— |
209,441 |
— |
84
Fjerde hafTudtiteln
Kronor. |
öre. |
Kronor. |
öre. |
|
Transport |
— |
— |
209,441 |
— |
1 sqvadronstrumpetare, lön, jemte portion under vapenöfningarna......... |
240 |
— |
||
dagaflöning å 40 öre i 40 dagar ................................................ |
16 |
— |
||
beklädnad .............................................................................. |
120 |
— |
376 |
— |
19 d:o d:o................................................................................... |
—— |
— |
7,144 |
— |
1 distinktionskorpral, arvode i 11 månader å 7,50 kr........................ |
82 |
50 |
||
» il » å 15 » ........................ |
15 |
— |
97 |
50 |
9 d:o d:o ................................................................................... |
— |
— |
877 |
50 |
1 korpral, arvode i 11 månader å 5 kr.......................................... |
55 |
— |
||
» i 1 » å 10 » .......................................... |
10 |
— |
65 |
— |
19 d:o d:o.................................................................................... |
— |
— |
1,235 |
— |
1 vicekorpral, arvode i 11 månader å 2,50 kr................................. |
27 |
50 |
||
» i 1 » å 5 » ................................. |
5 |
— |
32 |
50 |
29 d:o d:o.................................................................................... |
— |
— |
942 |
50 |
Summa | -- |
— |
220,211 |
— |
Fjerde hufvud titeln
85
Bil. n:r 4.
Förslag till Stat för Kavalleriet.
Kronor. |
öre. |
Kronor. |
öre. |
|
Lifgardet till häst........................................................................ |
145,899 |
|||
Lifregementets dragoncorps............................................................ |
— |
— |
118,824 |
— |
» husarcorps ........................................................... |
— |
— |
118,824 |
— |
Smålands husarregemente........................................... |
— |
— |
118,824 |
— |
Skånska husarregementet.................................... |
— |
— |
220,211 |
— |
» dragonregementet ........................................ |
— |
— |
220,211 |
— |
Kronprinsens husarregemente ...............f.............. |
— |
— |
118,824 |
— |
Jemtlands hästjägarecorps .................................... |
— |
— |
118,824 |
— |
1 öfverstelöjtnant, ordförande i remonteringskommissionen, lön............ |
4,000 |
— |
— |
— |
tjenstgöringspenningar ...................................... |
600 |
|||
lönetillägg för 3 tjenstehästar .......................... |
1 200 |
|||
furageersättning ................................ |
1,095 |
— |
6,895 |
|
5 veterinärstipendiater, arvoden å 400 kr........................................ |
— |
— |
2,000 |
— |
Summa |
— |
— |
1,189,336 |
— |
86
Fjerde hufvudtiteln
Bil. n:r 5.
Förslag öfver
N. enligt nya staten, fr. enligt gamla staten, sedan uppsättning
Regementets N:o. |
Öfverstar. |
Öfverstelöjtnanter. |
g SP. o" i-i |
Ryttmästare I. kl. |
1 Ryttmästare II. kl. ; |
Regementsqv. -mästare. |
Adjutanter. |
Löjtnanter I. kl. |
Löjtnanter II. kl. |
Un deri öj tn an ter. |
Summa officerare. |
W © aq a> 3 CD ö ►5 sa GO O •-i O |
O er? o 2 CD 3 ro p: P CD |
l:o Bataljonsläkare. |
2:e Bataljonsläkare. |
Regementsveterinärer. |
j Batalj onsveterinärer. |
|
I. |
N. |
i |
_ |
1 |
5 |
i |
i |
i |
5 |
2 |
5 |
22 |
l |
1 |
— |
i |
i |
i |
G. |
i |
i |
1 |
4 |
i |
i |
2 |
4 |
4 |
4 |
23 |
l |
1 |
i |
— |
i |
i |
|
II. |
1ST. |
i |
_ |
I |
5 |
i |
i |
1 |
5 |
2 |
5 |
22 |
1 |
1 |
— |
i |
i |
i |
G. |
i |
i |
1 |
5 |
i |
i |
2 |
5 |
2 |
5 |
24 |
1 |
1 |
i |
— |
i |
i |
|
III. |
N. |
i |
_ |
! |
5 |
i |
i |
1 |
5 |
2 |
5 |
22 |
1 |
1 |
— |
i |
i |
i |
G. |
i |
i |
1 |
5 |
i |
i |
2 |
5 |
2 |
5 |
24 |
l |
1 |
i |
— |
i |
i |
|
IV. |
U. |
i |
_ |
1 |
5 |
i |
i |
1 |
5 |
2 |
5 |
22 |
l |
1 |
— |
i |
i |
i |
Gr# |
i |
i |
1 |
5 |
i |
i |
2 |
5 |
2 |
5 |
24 |
1 |
1 |
i |
— |
i |
i |
|
V. |
N. |
i |
i |
2 |
10 |
2 |
i |
2 |
10 |
4 |
10 |
43 |
1 |
1 |
i |
i |
i |
3 |
G. |
i |
i |
1 |
10 |
2 |
i |
2 |
10 |
4 |
10 |
42 |
1 |
1 |
i |
i |
i |
3 |
|
VI. |
N. |
, |
i |
2 |
10 |
2 |
i |
2 |
10 |
4 |
10 |
43 |
1 |
I |
i |
i |
i |
3 |
G. |
i |
i |
1 |
10 |
2 |
i |
2 |
10 |
4 |
10 |
42 |
l |
1 |
i |
i |
i |
3 |
|
VII. |
N. |
i |
1 |
5 |
1 |
i |
1 |
5 |
2 |
5 |
22 |
1 |
1 |
— |
i |
i |
1 |
|
G. |
i |
i |
1 |
6 |
1 |
i |
2 |
6 |
6 |
6 |
31 |
l |
1 |
i |
i |
i |
1 |
|
VIII. |
N. |
i |
_ |
1 |
5 |
1 |
i |
1 |
5 |
2 |
5 |
22 |
l |
I |
— |
i |
i |
1 |
G. |
_ |
i |
_ |
2 |
_ |
i |
_ |
2 |
1 |
2 |
9 |
— |
— |
i |
— |
i |
1 |
|
Summa j |
8 |
*) 3 |
10 |
50 |
10 |
8 |
10 |
50 |
20 |
50 |
*) 210 |
8 |
8 |
2 |
8 |
8 |
12 |
|
Gr# |
7 |
8 |
7 |
47 |
9 |
8 |
14 |
47 |
25 |
47 219 |
7 |
7 |
8 |
3 |
8 |
12 |
*) 1 öfverstelöjtnant, ordförande i rom onteringsk ommission en, med 3 hästar.
''*) **) Deraf 145 obericlne.
Fjerde liufvudtiteln
87
Kavalleriets styrka
egt rum af vakanta nummer för hästläkare och hingsthållning.
Auditörer. |
Handtverkare. |
Eörrådsförvaltare. |
Eegementsintendcnter. |
Samma civilmilitäre. |
Fanjunkare. |
Sergeanter''. |
S limma underofficerare. |
Stab strumpetare. |
U1 kQ P Pu O 3 N P 3 »Ö o e-t- P H P |
Summa trumpetare. |
si <-i ET. 3 v? O o |
Korpraler. |
Vicekorpraler. |
Menige. |
S amma |
Hästar. |
|
Officers- |
Nummer- |
||||||||||||||||
i |
2 |
— |
i |
9 |
5 |
15 |
20 |
2 |
10 |
12 |
5 |
10 |
15 |
395 |
425 |
46 |
460 |
i |
2 |
— |
i |
9 |
4 |
17 |
21 |
8 |
8 |
16 |
4 |
16 |
24 |
348 |
392 |
49 |
384 |
i |
2 |
i |
i |
10 |
5 |
15 |
20 |
2 |
10 |
12 |
5 |
10 |
15 |
395 |
425 |
46 |
460 |
i |
2 |
i |
i |
11 |
5 |
15 |
20 |
5 |
10 |
15 |
5 |
10 |
15 |
430 |
460 |
51 |
495 |
L |
2 |
i |
i |
10 |
5 |
15 |
20 |
2 |
10 |
12 |
5 |
10 |
15 |
395 |
425 |
46 |
460 |
1 |
2 |
i |
i |
11 |
5 |
15 |
20 |
5 |
10 |
15 |
5 |
10 |
15 |
425 |
455 |
51 |
490 |
1 |
2 |
i |
i |
10 |
5 |
15 |
20 |
2 |
JO |
12 |
5 |
10 |
15 |
395 |
425 |
46 |
460 |
1 |
2 |
i |
i |
11 |
5 |
15 |
20 |
5 |
10 |
15 |
5 |
10 |
15 |
425 |
455 |
51 |
490 |
I |
2 |
i |
i |
13 |
10 |
30 |
40 |
4 |
20 |
24 |
10 |
20 |
30 |
790 |
850 |
90 |
920 |
1 |
2 |
i |
i |
13 |
10 |
30 |
40 |
10 |
20 |
30 |
10 |
20 |
30 |
860 |
920 |
87 |
990 |
] |
2 |
i |
i |
13 |
10 |
30 |
40 |
4 |
20 |
24 |
10 |
20 |
30 |
700 |
850 |
90 |
920 |
1 |
2 |
i |
i |
13 |
10 |
30 |
40 |
10 |
20 |
30 |
10 |
20 |
30 |
860 |
920 |
87 |
990 |
1 |
2 |
i |
i |
10 |
5 |
15 |
20 |
2 |
10 |
12 |
5 |
10 |
15 |
395 |
425 |
46 |
460 |
1 |
2 |
— |
i |
10 |
6 |
24 |
30 |
7 |
12 |
19 |
6 |
18 |
30 |
534 |
588 |
65 |
537 |
1 |
2 |
i |
i |
10 |
5 |
15 |
20 |
2 |
10 |
12 |
5 |
10 |
15 |
395 |
425 |
46 |
460 |
— |
1 |
i |
— |
5 |
2 |
6 |
8 |
_ |
4 |
4 |
2 |
4 |
6 |
174 |
186 |
19 |
198 |
8 |
16 |
7 |
8 |
85 |
50 |
150 |
200 |
20 |
100 |
120 |
50 |
100 |
150 |
3,950 |
4,250 |
*) 459 |
4,600 |
7 |
15 |
G |
7 |
83 |
47 |
1521 199 |
50 |
94 |
144 |
47 |
108 |
165 |
4,056 |
4,376 |
460 |
4,574 |
88
fjerde hutVudtiteln
Bil. n:o 6.
Tabell, utvisande ryttarens utbildning vid indelta kavalleriet
bbildningskategori. | |
En approbera»! |
Utbildningstid, i dagar. |
Ryttare intill |
Utbildningstid, i dagar. |
Approberade |
Utbildningstid, |
Under de 6 första allmänhet. |
Utbildningstid, |
1 rekrytmöte ....... |
100 |
Rekrytutbildning... |
220 |
Sqvadronsmöte till |
Rekrytutbildning .. |
220 |
||
1 d:o ....... |
100 |
1 remont- eller re- |
fot.................. |
3 |
årlig öfning, 5 år |
|||
1 regementsmöte... |
20 |
krytmöte ......... |
100 |
Regementsmöte..... |
20 |
(1 sqvadronsmöte |
||
Summa |
220 |
1 regementsmöte... |
20 |
14/s9 af befälsmöte |
till fot afgår) ... |
127 |
||
© |
Kavalleriskolan..... |
100 |
i 10 dagar ..... |
Summa |
347 |
|||
o |
Summa |
440 |
e/89 af möto för fält- |
|||||
cö -4-S Hd fl |
Tillkommer stundom: 1 remont- eller re-krytmöte ......... 1 regementsmöte... |
100 20 |
arbeten i 10 dagar 6/s9 af skjutmöte i 8 dagar........... * Summa |
2,8 26 |
||||
Summa |
120 |
|||||||
Totalsumma |
560 |
|||||||
för 11 % af styr- |
||||||||
kan. |
||||||||
fl © |
Eekrytskola......... |
365 |
Rekrytskola ......... |
365 |
Regementsmöte..... |
20 |
Rekrytskola......... |
365 |
O *-+3 |
Underbefälsskola ... |
365 |
Underbefälsskola ... |
365 |
||||
CD •2''3 |
Summa |
730 |
Ärlig öfning, 4 år |
80 |
||||
5 & ce o |
för allt manskap. |
Summa |
810 |
|||||
ce & MS* |
||||||||
-u ''fl © |
Fjerde hufvudtiteln
89
och enligt den föreslagna nya organisationen af kavalleriet.
Under de 6 första tjenste-åren för ryttare med |
Utbildningstid, i dagar. |
Volontär vid indelta kavalleriet (antages tjena 3 år). |
Utbildningstid, i dagar. |
Öfning i medeltal ofter 6 års tjenst. |
Utbildningstid, |
Ryttare, som erhållit under- |
Rekrvtmöte..................... |
100 |
En indelt sqvadron, 89 man, |
||
befälsutbilcbiing: |
Regementsmöte............... |
20 |
|||
11 % af styrkan: antingen a): |
Kavalleriskolan ............... |
300 |
3 volontärer å 490 ...... |
1,470 |
|
Årlig öfning, 2 år i 35 dagar |
70 |
7 ryttare med underbefäls- |
|||
Summa |
490 |
utbildning å 544 ......... |
3,808 27,413 |
||
Rekryt- och underbefälsut- |
440 104 |
79 ryttare å 347 ............ |
|||
O Årlig öfning, 4 ar............ |
Kan tillkomma: |
300 |
Summa |
32,691 |
|
Summa |
544 |
Medeltal |
367 |
||
eller b): Rekryt- och underbefälsut-bildning ..................... |
560 |
||||
Årlig öfning, 3 år............ |
78 |
||||
Summa |
638 |
||||
Ryttare, som erhållit befor- |
9 man af 10 å 810 ......... |
7,290 1,500 |
|||
dran till korpral: |
1 man af 10 å 1,500........ |
||||
10 % af styrkan: |
Summa |
8,790 |
|||
Rekrytskola..................... |
365 |
Medeltal |
879 |
||
Underbefälsskola.............. |
365 |
||||
Ständig tjenst, 2 år......... |
730 |
||||
Årlig öfning, 2 år............ |
40 |
||||
Summa |
1,500 |
Bih. till Rikad. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 1 Haft.
12
90
Fjerde hufvudtiteln.
Bil. n:o 7.
Förslag öfver kavalleriets ständigt tjenstgörande styrka.
Truppförband. |
Officerare af staben. |
Ryttmästare. |
Subaltern officerare. |
Civilmilitäre. |
Fanjunkare. |
Sergeanter. |
Trumpetare. |
Korpraler (1. dist.-korpraler). |
Vicekorpraler. |
<rh p" 9 o 5'' • o o 3, sr *) ** p p p° |
Summa manskap. |
Hästar, |
|
officers- |
nummer- |
||||||||||||
1 skolsqvadron ..................... |
i |
‘)6 |
3)2 |
3)7 |
2 |
7 |
8 |
4)155 |
170 |
14 |
180 |
||
8 skolsqvadroner..................... |
8 |
48 |
5)12 |
56 |
16 |
56 |
64 |
1,240 |
1,360 |
112 |
1,440 |
||
Lifgardet till bäst.................. |
4 |
6)6 |
7)12 |
9 |
5 |
15 |
12 |
s)15 |
15 |
300 |
330 |
46 |
360 |
Samma |
4 |
15 |
G6 |
23 |
5 |
■ 78 |
SO |
78 |
87 |
1,695 |
1,860 |
172 |
1,980 |
*) deraf en tjenstgörande tillika såsom stallmästare.
2) 1 veterinär och 1 läkare.
3) deraf 1 expeditionsliafvande.
4) deraf 1 sjukvårds- och 2 hofslagare-ryttaro.
5) vid Skånska husar- och dragonregementena tjenstgöra samma civilmilitäre vid 2 skolsqvadroner,
6) deraf 1 utöfvar tillsynen å regementets utackorderade hästar.
7) deraf 1 tjenstgörande tillika såsom stallmästare.
8) deraf 5 distinktionskorpraler.
Fjerde liufVudtiteln.
Öl
Bil. n:o 8.
Kostnadsförslag för kavalleriets nya organisation.
1) Dagaflöning i 325 dagar till skolsqvadronernas personal: |
Kronor. |
öro. |
Kronor. |
öre. |
för 9 ryttmästare å 3 kr............................................................... |
8,775 |
— |
||
» 54 subalternofficerare å 2 kr....................................................... |
35,100 |
— |
||
» 63 sergeanter å 40 öre .............................................................. |
8,190 |
— |
||
» 18 trumpetare h 40 öre ........................................................... |
2,340 |
— |
||
» 7 andra bataljonsläkare å 2 kr................................................ |
4,550 |
— |
||
» 7 bataljonsveterinärer å 2 kr................................................... |
4,550 |
— |
63,505 |
|
2) Tilläggsarvode för skolsqvadronernas korpralor i 11 månader: 63 korporaler ä 5 kr. i månaden...................................................... |
3,465 |
— |
||
72 vicekorporaler å 2: 50 i månaden ................................................ |
1,980 |
— |
5,445 |
_ |
3) ''Kommenderingstillägg: 10 sjukvårdsryttare å 2 kr. i 12 månader.......................................... |
240 |
_ |
||
23 hofslagare- » å 3 » » 12 » .......................................... |
828 |
— |
||
27 » » å 3 » » 1 » .......................................... |
81 |
— |
1,149 |
_ |
4) Medikamentspenningar: |
||||
4,250 man å 2: 25 kr. årligen......................................................... |
— |
— |
9,562 |
50 |
5) Kommunionpenningar: |
||||
4,250 man å 5 öre årligen.............................................................. |
•- |
— |
212 |
50 |
6) Servis: *) 3,825 man å 8 kronor årligen ...................................................... |
_ |
_ |
30,600 |
_ |
7) Kaserninventariers underhåll:*) |
||||
3,825 man å 2: 50 kr. årligen ....................................................... 8) Underhåll af etablissementen: efter 21/2 % af de nu under intendentsdepartementets'' vård stående bygg- |
9,562 |
50 |
||
nader, värderade till omkring 1,200,000 kr..................................... |
•-- |
— |
30,000 |
— |
9) Underhåll af beväringspersedlar............................................ (Utgå för Lifgardet till häst och Kronprinsens husarer såsom hittills.) |
— |
— |
15,000 |
— |
10) Musikens underhåll............................................................ |
— |
— |
10,000 |
— |
Transport |
— |
-| |
175,036 |
50 |
f) Servis och kaserninventariers underhal vid Lifgardet till hast utgå såsom hittills.
92
Fjerde hufvudtiteln
Kronor. |
Öre. |
Kronor. |
Öre. |
|
Transport |
_ |
_ |
175,036 |
50 |
11) Simning och medikament^'': |
||||
1,980 hästar i ständig tjenstgöring å 10 kr. årligen ........................... |
19,800 |
— |
||
275 » i depot å 6 » » .......................... |
1,650 |
— |
||
2,345 » utackorderade (underofficers-) å 2 kr. årligen .................. |
4,690 |
— |
26,140 |
_ |
12) Hästutrustningspersedlar, ä 10 öre per dag: |
||||
1,980 hästar i 345 dagar ............................................................... |
68,310 |
— |
||
4,600 » i 20 » ............................................................... |
9,200 |
— |
77,510 |
|
13) Beklädnad: |
||||
1,860 man i 345 dagar å 40 öre...................................................... |
256,680 |
— |
||
4,250 » i 20 » å 50 » ...................................................... |
42,500 |
— |
299,180 |
_ |
14) Manskapets aflöning: |
||||
1,860 man å 160 kr. årligen........................................................... |
297,600 |
— |
||
2,390 » å 90 » » ........................................................... |
215,100 |
— |
512,700 |
|
15) Remontering: (jomto uppbörd för kasserade och döde hästar) |
||||
4,600 hästar å 65 kr. årligen ......................................................... |
— |
— |
299,000 |
— |
16) Transportkostnader............................................................ |
— |
— |
20,594 |
75 |
17) Portioner ä 55 öre: |
||||
1,973 man i 345 dagar .................................................................. |
374,376 |
75 |
||
4,591 » i 20 » ................................................................. |
50,501 |
— |
424,877 |
75 |
18) Rationer ä 1 kr. |
||||
1,980 hästar i 345 dagar ............................................................... |
683,100 |
— |
||
4,600 » i 20 » ............................................................... |
92,000 |
— |
775,100 |
|
19) Hästars underhåll mellan vapenöfningarna: |
||||
45 underofficershästar å 345 kr. årligen ....................................... |
15,525 |
— |
||
2,300 utackorderade hästar å 100 kr. årligen .................................... |
230,000 |
— |
||
275 hästar i depot å 200 kr. årligen ............................................ |
55,000 |
— |
300.525 |
|
. 20) Ved och ljus..................................................................... |
— |
— |
12,000 |
— |
Summa |
2,922,664 |
— |
||
Lönestaterna |
1,189,336 |
— |
||
Kavalleriets totalkostnad |
4,112,000 |
— |
Amu.
Anslagen 1—5 antagas framdeles blifva införda i staterna.
» 6—15 » » » reservationsanslag.
» 16—19 » » » förslagsanslag.
» 20 » » » s. k. allmänt anslag.
Fjerde hiifviidtiteln
93
r
Bil. n:o 9.
Konstanta utgifter
under öfvergången till kavalleriets nya organisation.
Kronor. |
öre. |
Kronor. |
öre. |
|
Dagailöning vid skolsqvadronerna i 325 dagar: |
||||
för 7 andre bataljonsläkare å 2 kr.............................................. |
4,550 |
— |
||
» 7 batalj onsveterinärer ä 2 kr................................................. |
4,550 |
— |
9,100 |
|
Kommenderingstillägg, se bil. nar 7 ................................................ |
___ |
_ |
1,149 |
_ |
Medikamentspenningar » » ................................................ |
— |
— |
9,562 |
50 |
Kommunionpenningar » » ............ |
-- |
— |
212 |
50 |
Servis » » |
30 000 |
|||
Kaserninventariers underhåll, se bil. n:r 7.................................... |
__ |
9,562 |
50 |
|
Underhåll af etablissementen » » |
30 000 |
|||
» » beväringspersedlar » » .................................... |
15,000 |
|||
» » musiken » » .................. |
10 000 |
|||
Ved och ljus » » |
12,000 |
|||
För Lifgarde! till bäst och Kronprinsens husarregemente. |
||||
Manskapets aflöning 500 man å 160 kr., 850 man å 90 kr............. |
111,500 |
— |
||
Remontering 920 hästar å 65 kr. .. |
59,800 |
—- |
||
Skoning och xnedikamenter, 540 hästar å 10 kr., 110 hästar å 6 kr., |
||||
270 hästar å 2 kr........................................................ |
6,600 |
— |
||
Rationer å 1 kr. för 545 hästar i 345 dagar, 920 hästar i 20 dagar ... |
206,425 |
— |
||
Hästutrustningspersedlar å 10 öre för 545 hästar i 345 dagar, 920 |
||||
hästar i 20 dagar........ |
20,642 |
50 |
||
Portioner å 55 öre för 541 man i 345 dagar, 916 man i 20 dagar |
112,730 |
75 |
||
Beklädnad för 500 i 845 dagar ä 40 öre, för 850 man i 20 dagar |
||||
å 50 öre............................. |
77,500 |
— |
||
Utackordering för 265 hästar å 100 kr..... |
26,500 |
— |
||
Utfodring i depot för Ilo hästar å 200 kr........................................ |
22,000 |
— |
||
Aflöning vid Kronprinsens husarers skolqvadron................................. |
6,650 |
— |
650,348 |
25 |
Transport! - |
— |
777,534 |
75 |
94
Fjerde hufvudtiteln.
Kronor. |
öre. |
Kronor. |
.. ore. |
|
Transport |
— |
— |
777,534 |
75 |
Förutvarande indelta regementens repetitionsöfningar: |
||||
i 20 dagar: Beklädnad å 50 öre för 3,400 man................................. |
34,000 |
— |
||
» » Portioner å 55 öre för 3,672 man................................. |
40,392 |
— |
||
» » Kationer å 1 kr. för 3,680 hästar ................................. |
73,600 |
— |
||
» » Utrustning ä 10 öre för 3,680 hästar.............................. |
7,360 |
— |
155,352 |
_ |
Transportkostnader (till summans jemnande) .................,.................. |
— |
— |
13,888 |
25 |
Summa |
— |
-| 946,775 |
— |
Fjerde liufvudtitelii,
95
Bil. n:o 10.
Tabell,
utvisande manskapets
på gammal och ny stat afgång och tillkomst vid de
indelta kavalleriregementena.
År. |
En bataljon på, 450 |
6 bataljoner.l) |
Jemtlands häst-jägareeorps.1 2) |
Summa. |
||||||||
Afgång |
Tillkomst. |
Afgång |
Tillkomst. |
Afgång |
j-3 P? o 3 03 |
Afgång |
Tillkomst. |
|||||
gammal stat. |
ny stat. |
gammal stat. |
3 03 P e-t- |
gammal stat. |
ny stat. |
gammal stat. |
ny stat. |
|||||
i3)............ |
29 |
29 |
174 |
174 |
ii |
11 |
214 |
214 |
||||
2............... |
28 |
i |
29 |
168 |
6 |
174 |
ii |
— |
11 |
207 |
7 |
214 |
3............... |
27 |
2 |
29 |
162 |
12 |
174 |
10 |
i |
11 |
199 |
15 |
214 |
4.............. |
26 |
3 |
29 |
156 |
18 |
174 |
9 |
i |
10 |
191 |
22 |
213 |
5............... |
25 |
4 |
29 |
150 |
24 |
174 |
9 |
i |
10 |
184 |
29 |
213 |
6............... |
24 |
5 |
29 |
144 |
30 |
174 |
9 |
i |
10 |
177 |
36 |
213 |
7............... |
23 |
30 |
53 |
138 |
180 |
318 |
8 |
12 |
20 |
169 |
222 |
391 |
8............. |
22 |
31 |
53 |
132 |
186 |
318 |
8 |
12 |
20 |
162 |
229 |
391 |
9.............. |
21 |
32 |
53 |
126 |
192 |
318 |
8 |
13 |
21 |
155 |
237 |
392 |
10............... |
20 |
33 |
53 |
120 |
198 |
318 |
7 |
13 |
20 |
147 |
244 |
391 |
11............... |
18 |
34 |
52 |
108 |
204 |
312 |
7 |
14 |
21 |
133 |
252 |
385 |
12............... |
17 |
35 |
52 |
102 |
210 |
312 |
7 |
14 |
21 |
126 |
259 |
385 |
13............... |
15 |
52 |
67 |
90 |
312 |
402 |
7 |
21 |
28 |
112 |
385 |
497 |
14 .............. |
15 |
53 |
68 |
90 |
318 |
408 |
6 |
22 |
28 |
in |
393 |
504 |
15............... |
15 |
53 |
68 |
90 |
318 |
408. |
6 |
22 |
28 |
in |
393 |
504 |
16............... |
15 |
54 |
69 |
90 |
324 |
414 |
6 |
22 |
28 |
in |
400 |
511 |
17............... |
15 |
54 |
69 |
90 |
324 |
414 |
6 |
22 |
28 |
in |
400 |
511 |
18............... |
14 |
55 |
69 |
84 |
330 |
414 |
6 |
23 |
29 |
104 |
408 |
512 |
19............... |
13 |
60 |
73 |
78 |
360 |
438 |
6 |
70 |
76 |
97 |
490 |
587 |
20............... |
13 |
60 |
73 |
78 |
360 |
438 |
6 |
71 |
77 |
97 |
491 |
588 |
21............... |
11 |
62 |
73 |
66 |
372 |
438 |
6 |
72 |
78 |
83 |
506 |
589 |
22............... |
11 |
62 |
73 |
66 |
372 |
438 |
6 |
72 |
78 |
83 |
506 |
589 |
23............... |
11 |
62 |
73 |
66 |
372 |
438 |
5 |
74 |
79 |
82 |
508 |
590 |
24............... |
11 |
62 |
73 |
66 |
372 |
438 |
5 |
74 |
79 |
82 |
508 |
590 |
25............... |
11 |
69 |
80 |
66 |
414 |
480 |
5 |
75 |
80 |
82 |
558 |
640 |
1) Då bataljonens styrka vid öfyergångstidens början oj kan exakt bestämmas, antages den vara för
alla lika, 450 man.
2) För Jemtlands hästjägarecorps antagos styrkan på samma grunder till 180 man.
s) Afgång och tillkomst äro i tabellen uppförda på det år, under hvilket de utöfya inflytande på kostnaderna,
ehuru de i sjelfya yerket inträffa året förut, afgången yid generalmönstring, tillkomsten den 1 november.
96
Fjerde hufvndtiteln
Bil. n:o 11.
Förslag öfver skolqvadronernas vid de indelta regementena styrka
under öfvergångstiden.
< Truppförband. |
Ryttmästare. |
Subaltern- officerare. |
Sergeanter. |
Ul CD |
Korpraler. |
Menige. |
gf fl I |
Period. |
1 bataljon............................................. |
— |
2 |
3 |
1 |
3 |
45 |
52 |
|
2 d:o y........................................... |
— |
4 |
6 |
2 |
6 |
90 |
104 |
|
1 regemente på 2 bataljoner .................. |
1 |
3 |
5 |
1 |
6 |
90 |
102 |
I. |
1 d:o d:0 ................... |
1 |
3 |
5 |
1 |
6 |
90 |
102 |
|
Jemtlands hästjägarecorps ..................... |
— |
1 |
2 |
1 |
2 |
19 |
24 |
|
Summa |
2 |
13 |
21 |
6 |
23 |
334 |
384 |
|
1 bataljon............................................. |
1 |
3 |
4 |
1 |
4 |
56 |
65 |
|
2 d:o ............................................. |
2 |
6 |
8 |
2 |
8 |
112 |
130 |
|
1 regemente på 2 bataljoner .................. |
1 |
5 |
5 |
1 |
8 |
112 |
126 |
II. |
1 d:o d:o .................. |
1 |
5 |
5 |
1 |
8 |
112 |
126 |
|
Jemtlands hästjägarecorps ..................... |
— |
1 |
2 |
1 |
2 |
20 |
25 |
|
Summa |
5 |
20 |
24 |
6 |
30 |
412 |
472 |
|
1 bataljon............................................. |
1 |
4 |
5 |
1 |
8 |
102 |
116 |
|
6 d:0 ............................................. |
6 |
24 |
30 |
6 |
48 |
612 |
696 |
in. |
Jemtlands hästjägarecorps ..................... |
— |
2 |
3 |
1 |
3 |
40 |
47 |
|
Summa |
7 |
30 |
38 |
8 |
59 |
754 |
859 |
|
1 bataljon............................................. |
1 |
5 |
6 |
1 |
10 |
131 |
148 |
|
6 d:o ............................................. |
6 |
30 |
36 |
6 |
60 |
786 |
888 |
IT. |
Jemtlands hästjägarecorps........................ |
1 |
3 |
4 |
1 |
4 |
54 |
63 |
|
Summa |
8 |
38 |
46 |
8 |
74 |
971 |
1,099 |
|
1 bataljon............................................. |
1 |
6 |
7 |
2 |
12 |
141 |
162 |
|
6 d:o ............................................. |
G |
36 |
42 |
12 |
72 |
846 |
972 |
y. |
Jemtlands hästjägarecorps........................ |
1 |
6 |
7 |
2 |
12 |
151 |
172 |
|
Summa |
8 |
48 |
56 |
16 |
96 |
1,138 |
1,306 |
Fjerde hnfrudtitelii.
91
Bil. n:o 12.
SJeolqvadronernas Kostnad under öfrergångstiden.
Kronor. |
öre. |
Kronor. |
Öre. |
|
I. Perioden. |
||||
Dagaflöning i 325 dagar för 2 ryttmästare å 3 kr......................... |
1,950 |
_ |
||
” i » » » 13 subalternofficerare å 2 kr................ |
8,450 |
— |
||
Aflöning för 214 man å 160 kr. årligen ....................................... |
34,240 |
— |
||
1 man med häst, portion i 345 dagar å 55 öre.............................. |
189 |
75 |
||
beklädnad i 345 dagar å 40 öre ........................ |
138 |
— |
||
ration « » å 1 kr............................ |
345 |
— |
||
hästutrustning i 345 dagar å 10 öre .................. |
34 |
50 |
||
skoning och medikamenter................................. |
10 |
— |
||
transportkostnader............................................. |
2 |
75 |
720 |
_ |
383 beridne å 720 kr................................................................ |
275,760 |
— |
||
Summa |
321,120 |
— |
||
II. Perioden. |
||||
Dagaflöning för 5 ryttmästare ......................................... |
4,875 |
__ |
||
» » 20 subalternofficerare ............................. |
13,000 |
_ |
||
Aflöning för 442 man .......................................... |
70,720 |
_ |
||
472 man och hästar................................................................... |
339,840 |
— |
||
Summa |
428,435 |
— |
||
III. Perioden. |
||||
Dagaflöning för 7 ryttmästare ................................. |
6,825 |
_ |
||
» » 30 subalternofficerare ........................ |
19,500 |
_ |
||
Aflöning för 813 man ........................................ |
130,080 |
_ |
||
859 man och hästar ...................;........................................... |
618,480 |
— |
||
Summa |
774,885 |
— |
Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 A/d. 1 Iläft. 13
98
Fjerde liiifvudtiteln
Kronor. |
öre. |
|
IV. Perioden. |
||
Dagaflöning för 8 ryttmästare .................................................................... |
7,800 |
— |
» » 38 subalternofficerare ............................................................ |
24,700 |
— |
Aflöning för 1,045 man................................................................................. |
167,200 |
— |
1,099 man och hästar ................................................................................. |
791,280 |
— |
Summa |
990,980 |
— |
V. Perioden. |
||
Dagaflöning för 8 ryttmästare ..................................................................... |
7,800 |
— |
» » 48 subalterner ........,............................................................ |
31,200 |
— |
Aflöning för 1,234 man ............................................................................. |
197,440 |
— |
1,806 man och hästar ................................................................................. |
940,320 |
— |
Summa |
1,176,760 |
— |
100
Fjerde hufvudtiteln
Bil. n:o 13.
Tabell, utvisande liästarnes afgång och tillkomst, remontering
År. |
En bataljon på 485 hästar.1) |
6 |
bataljoner.1) |
|||||||||||||
> er? po s crq |
Tillkomst. |
Befintliga. |
Remonter. |
CO r? CD ►Q tf ►1 O tf |
Utackorderade. |
Afgång 3). |
Tillkomst. |
Befintliga. |
Remonter. |
Skolsqvadron.4) |
Utackorderade. |
|||||
Rusthålls- |
w O tf tf tf C» |
W tf CO r+- fctf tfo |
Kronans |
Rusthålls- |
1 Kronans |
w CD tf" JCO CD |
Kronans |
|||||||||
1...... |
31 |
31 |
454 |
31 |
48 |
— |
31 |
— |
186 |
186 |
2,724 |
186 |
288 |
_ |
186 |
_ |
2...... |
30 |
30 |
424 |
61 |
45 |
3 |
42 |
19 |
180 |
180 |
2,544 |
366 |
270 |
18 |
252 |
114 |
3...... |
29 |
29 |
395 |
90 |
42 |
6 |
44 |
46 |
174 |
174 |
2,370 |
540 |
252 |
36 |
264 |
276 |
4...... |
28 |
28 |
367 |
118 |
39 |
9 |
45 |
73 |
168 |
168 |
2,202 |
708 |
234 |
54 |
270 |
438 |
5...... |
27 |
27 |
340 |
145 |
36 |
12 |
47 |
98 |
162 |
162 |
2,040 |
870 |
216 |
72 |
282 |
588 |
6...... |
2G |
26 |
314 |
171 |
34 |
14 |
48 |
123 |
156 |
156 |
1,884 |
1,026 |
204 |
84 |
288 |
738 |
7...... |
25 |
25 |
289 |
196 |
31 |
17 |
100 |
96 |
150 |
150 |
1,734 |
1,176 |
186 |
102 |
600 |
576 |
8 |
24 |
24 |
265 |
220 |
29 |
19 |
101 |
119 |
144 |
144 |
1,590 |
1,320 |
174 |
114 |
606 |
714 |
9...... |
23 |
23 |
242 |
243 |
26 |
22 |
103 |
140 |
138 |
138 |
1,452 |
1,458 |
156 |
132 |
618 |
840 |
10...... |
22 |
22 |
220 |
265 |
24 |
24 |
104 |
161 |
132 |
132 |
1.320 |
1,590 |
144 |
144 |
624 |
966 |
11...... |
19 |
19 |
201 |
284 |
22 |
26 |
105 |
179 |
114 |
114 |
1,206 |
1,704 |
132 |
156 |
630 |
1,074 |
12...... |
18 |
18 |
183 |
302 |
20 |
28 |
106 |
196 |
108 |
108 |
1,098 |
1,812 |
120 |
168 |
636 |
1,176 |
13...... |
16 |
16 |
167 |
318 |
18 |
30 |
139 |
179 |
96 |
96 |
1,002 |
1,908 |
108 |
180 |
834 |
1,074 |
14..... |
16 |
16 |
151 |
334 |
17 |
31 |
140 |
194 |
96 |
96 |
906 |
2,004 |
102 |
186 |
840 |
1,164 |
15...... |
16 |
16 |
135 |
350 |
15 |
33 |
141 |
209 |
96 |
96 |
810 |
2,100 |
90 |
198 |
846 |
1,254 |
IG...... |
16 |
16 |
119 |
366 |
13 |
35 |
142 |
224 |
96 |
96 |
714 |
2,196 |
78 |
210 |
852 |
1,344 |
17...... |
16 |
16 |
103 |
382 |
12 |
36 |
142 |
240 |
96 |
96 |
618 |
2,292 |
72 |
216 |
852 |
1,440 |
18...... |
15 |
15 |
88 |
397 |
10 |
38 |
143 |
254 |
90 |
90 |
528 |
2,382 |
60 |
228 |
858 |
1,524 |
19...... |
14 |
10 |
74 |
407 |
9 |
39 |
157 |
250 |
84 |
60 |
444 |
2,442 |
54 |
234 |
942 |
1,500 |
20...... |
14 |
10 |
60 |
417 |
7 |
40 |
158 |
259 |
84 |
60 |
360 |
2,502 |
42 |
240 |
948 |
1,554 |
21...... |
12 |
9 |
48 |
426 |
6 |
41 |
159 |
267 |
72 |
54 |
288 |
2,556 |
36 |
246 |
954 |
1,602 |
22...... |
12 |
9 |
36 |
435 |
5 |
42 |
159 |
276 |
72 |
54 |
216 |
2,610 |
30 |
252 |
954 |
1,656 |
23...... |
12 |
9 |
24 |
444 |
4 |
43 |
160 |
284 |
72 |
54 |
144 |
2,664 |
24 |
258 |
960 |
1,704 |
24...... |
12 |
8 |
12 |
452 |
2 |
44 |
161 |
291 |
72 |
48 |
72 |
2,712 |
12 |
264 |
966 |
1,746 |
25...... |
12 |
8 |
— |
460 |
— |
46 |
180 |
275 |
72 |
48 |
— |
2,760 |
— |
276 |
1,080 |
1,650 |
1) Ha bataljonens styrka vid öfvergångstidens början ej kan exakt bestämmas, antages den vara för alla lika,
2) För Jemtlands hästjägarecorps antages styrkan på samma grunder till 194 hästar.
s) Afgång och tillkomst äro i tabellen uppförda på det år, under hvilket de utöfva inflytande på kostnaderna,
4) Under rubriken »skolsqvadron» äro beräknade kronans hästar, utom rusthållsremonter, som indragas till
Fjerde hufrudtitelu,
101
och ntackordering vid de indelta kavalleriregementena.
J e m tl |
ands fräs |
tjägarecorps |
• 2) |
Summa. |
|||||||||||
> Crq f»0 a crq |
Tillkomst. |
Befintliga. |
liemonter. |
Xfl K O CO ►O -4 SO & tf o tf |
Utackorderade. |
>• crq pso tf CK3 |
Tillkomst. |
Befintliga. |
Itemonter. |
Skolsqvadron.4) |
Utackorderade. |
||||
W tf «■+■ Po m |
Kronans |
W c CO c+- fcJ1 Po 03 |
Kronans |
Busthålls- |
Kronans |
W c rf tf- soo CO t |
w tf O tf SO tf CD |
||||||||
12 |
12 |
182 |
12 |
18 |
— |
— |
— |
229 |
229 |
3,360 |
229 |
354 |
217 |
||
12 |
12 |
170 |
24 |
17 |
2 |
17 |
7 |
222 |
222 |
3,138 |
451 |
332 |
23 |
311 |
140 |
11 |
11 |
159 |
35 |
16 |
3 |
17 |
18 |
214 |
214 |
2,924 |
665 |
310 |
45 |
325 |
340 |
10 |
10 |
149 |
45 |
15 |
4 |
17 |
28 |
206 |
206 |
2,718 |
871 |
288 |
67 |
332 |
539 |
10 |
10 |
139 |
55 |
14 |
5 |
18 |
37 |
199 |
199 |
2,519 |
1,070 |
266 |
89 |
347 |
723 |
10 |
10 |
129 |
65 |
13 |
6 |
18 |
47 |
192 |
192 |
2,327 |
1,262 |
251 |
104 |
354 |
908 |
9 |
9 |
120 |
74 |
12 |
7 |
41 |
33 |
184 |
184 |
2,143 |
1,446 |
229 |
126 |
741 |
705 |
9 |
9 |
in |
83 |
11 |
8 |
41 |
42 |
177 |
177 |
1,966 |
1,623 |
214 |
141 |
748 |
875 |
9 |
9 |
102 |
92 |
10 |
9 |
42 |
50 |
170 |
170 |
1,796 |
1,793 |
192 |
163 |
763 |
1,030 |
8 |
8 |
94 |
100 |
9 |
10 |
42 |
58 |
162 |
162 |
1,634 |
1,955 |
177 |
178 |
770 |
1,185 |
8 |
8 |
86 |
108 |
8 |
11 |
43 |
65 |
141 |
141 |
1,493 |
2,096 |
162 |
193 |
778 |
1,318 |
8 |
8 |
78 |
116 |
8 |
11 |
43 |
73 |
134 |
134 |
1,359 |
2,230 |
148 |
207 |
785 |
1,445 |
8 |
8 |
70 |
124 |
7 |
12 |
59 |
65 |
120 |
120 |
1,239 |
2,350 |
133 |
222 |
1,032 |
1,318 |
7 |
7 |
63 |
131 |
6 |
13 |
60 |
71 |
119 |
119 |
1,120 |
2,469 |
125 |
230 |
1,040 |
1,429 |
6 |
6 |
57 |
137 |
6 |
13 |
60 |
77 |
118 |
118 |
1,002 |
2,587 |
in |
244 |
1,047 |
1,540 |
6 |
6 |
Öl |
143 |
5 |
14 |
60 |
83 |
118 |
118 |
884 |
2,705 |
96 |
259 |
1,054 |
1,651 |
6 |
6 |
45 |
149 |
4 |
15 |
61 |
88 |
118 |
118 |
766 |
2,823 |
88 |
267 |
1,055 |
1,768 |
6 |
6 |
39 |
155 |
4 |
15 |
61 |
94 |
in |
in |
655 |
2,934 |
74 |
281 |
1,062 |
1,872 |
6 |
44 |
33 |
199 |
3 |
23 |
170 |
29 |
104 |
114 |
551 |
3,048 |
66 |
296 |
1,269 |
1,779 |
6 |
44 |
27 |
243 |
3 |
27 |
170 |
73 |
104 |
114 |
447 |
3,162 |
52 |
307 |
1,276 |
1,886 |
6 |
44 |
21 |
287 |
2 |
32 |
171 |
116 |
90 |
107 |
357 |
3,269 |
44 |
319 |
1,284 |
1,985 |
6 |
44 |
15 |
331 |
1 |
36 |
172 |
159 |
90 |
107 |
267 |
3,376 |
36 |
330 |
1,285 |
2,091 |
5 |
43 |
10 |
374 |
1 |
40 |
172 |
202 |
89 |
106 |
178 |
3,482 |
29 |
341 |
1,292 |
2,190 |
5 |
43 |
5 |
417 |
— |
44 |
172 |
245 |
89 |
99 |
89 |
3,581 |
14 |
352 |
1,299 |
2,282 |
5 |
43 |
— |
460 |
— |
46 |
180 |
275 |
89 |
99 |
— |
3,680 |
— |
368 |
1,440 |
2,200 |
485 hästar.
ehuru do i sjelfva verket inträffa året förut, afgången vid generalmönstring, tillkomsten den 1. november.
6 månaders dressyr.
102
Fjerde hufvudtiteln
Bil. n:o 14.
Tabell, utvisande kostnaden för remontering och inackordering.’
A r. |
Kemonter att inköpa |
Att utackordera för |
Summa kostnad. |
|||
Antal. |
Kostnad. |
Antal. |
Kostnad. |
Kronor. |
||
Kronor. |
Kronor. |
|||||
1....... 2 ......... |
23 |
16,100 |
140 |
14,000 |
30,100 |
|
3 ......... |
45 |
31,500 |
340 |
34,000 |
65,500 |
|
4 ......... |
67 |
46,900 |
539 |
53,900 |
100,800 |
|
5 ....... |
89 |
62,300 |
723 |
72,300 |
134,600 |
|
6 ......... |
104 |
72,800 |
908 |
90,800 |
163,600 |
|
1 7 ......... |
126 |
88,200 |
705 |
70,500 |
158,700 |
|
| 8 ......... |
141 |
98,700 |
875 |
87,500 |
186,200 |
|
| 9 ......... |
163 |
114,100 |
1,030 |
103,000 |
217,100 |
|
10 ......... |
178 |
124,600 |
1,185 |
118,500 |
243,100 |
|
! 11......... |
193 |
135,100 |
4,318 |
131,800 |
266,900 |
|
12......... |
207 |
144,900 |
1,445 |
144,500 |
289,400 |
|
13 ......... |
222 |
155,400 |
1,318 |
131,800 |
287,200 |
|
14 ......... |
230 |
161,000 |
1,429 |
142,900 |
303,900 |
|
15 ........ |
244 |
170,800 |
1,540 |
154,000 |
324,800 |
|
16 ......... |
259 |
181,300 |
1,651 |
165,100 |
346,400 |
|
17 ......... |
267 |
186,900 |
1,768 |
176,800 |
363,700 |
|
18 ......... |
281 |
196,700 |
1,872 |
187,200 |
383,900 |
|
19 ......... |
296 |
207,200 |
1,779 |
177,900 |
385,100 |
|
20 ......... |
307 |
214,900 |
1,886 |
188,600 |
403,500 |
|
21 ......... |
319 |
223,300 |
1,985 |
198,500 |
421,800 |
|
22 ......... |
330 |
231,000 |
2,091 |
209,100 |
440,100 |
|
23 ......... |
341 |
238,700 |
2,190 |
219,000 |
457,700 |
|
24 ........ |
352 |
246,400 |
2,282 |
228,200 |
474,600 |
Fjerde liufVudtiteln
103
Bil. n:o 15.
Tabell, utvisande inflytande vakansafgifter, årligen.
0 År. |
å |
N:o II, 350 kr. |
N:o III, |
N:o IV, |
N-.o V, |
N:o VI, |
N:o VIII, |
Summa |
|||||
Vakanser. |
Afgifterna. Kr. |
& v cz> hl |
Afgifterna. Kr. |
Yakanser. |
Afgifterna. Kr. |
Yakanser. |
Afgifterna. Kr. |
Yakanser. |
Afgifterna. Kr. |
| Vakanser. |
Afgifterna Kr. |
||
i |
31 |
10,850 |
31 |
10,850 |
31 |
9,920 |
62 |
18,600 |
62 |
18,600 |
12 |
3,600 |
72,420 |
2 |
61 |
21,350 |
61 |
21,350 |
61 |
19,520 |
122 |
36,600 |
122 |
36,600 |
24 |
7,200 |
142,620 |
3 |
90 |
31,500 |
90 |
31,500 |
90 |
28,800 |
180 |
54,000 |
180 |
54,000 |
35 |
10,500 |
210,300 |
4 |
118 |
41,300 |
118 |
41,300 |
118 |
37,760 |
236 |
70,800 |
236 |
70,800 |
45 |
13,500 |
275,460 |
5 |
145 |
50,750 |
145 |
50,750 |
145 |
46,400 |
290 |
87,000 |
290 |
87,000 |
55 |
16,500 |
338,400 |
6 |
171 |
59,850 |
171 |
59,850 |
171 |
54,720 |
342 |
102,600 |
342 |
102,600 |
65 |
19,500 |
399,120 |
7 |
196 |
68,600 |
196 |
68,600 |
196 |
62,720 |
392 |
117,600 |
392 |
117,600 |
74 |
22,200 |
457,320 |
8 |
220 |
77,000 |
220 |
77,000 |
220 |
70,400 |
440 |
132,000 |
440 |
132,000 |
83 |
24,900 |
513,300 |
9 |
243 |
85,050 |
243 |
85,050 |
243 |
77,760 |
486 |
145,800 |
486 |
145,800 |
92 |
27,600 |
567,060 |
10 |
265 |
92,750 |
265 |
92,750 |
265 |
84,800 |
530 |
159,000 |
530 |
159,000 |
100 |
30,000 |
618,300 |
11 |
285 |
99,750 |
285 |
99,750 |
285 |
91,200 |
570 |
171,000 |
570 |
171,000 |
108 |
32,400 |
665,100 |
12 |
304 |
106,400 |
304 |
106,400 |
304 |
97,280 |
608 |
182,400 |
608 |
182,400 |
116 |
34,800 |
709,680 |
13 |
321 |
112,350 |
321 |
112,350 |
321 |
102,720- |
642 |
192,600 |
642 |
192,600 |
124 |
37,200 |
749,820 |
14 |
338 |
118,300 |
338 |
118,300 |
338 |
108,160 |
676 |
202,800 |
676 |
202,800 |
131 |
39,300 |
789,660 |
15 |
355 |
124,250 |
355 |
124,250 |
355 |
113,600 |
710 |
213,000 |
710 |
213,000 |
138 |
41,400 |
829,500 |
16 |
372 |
130,200 |
372 |
130,200 |
372 |
119,040 |
744 |
223,200 |
744 |
223,200 |
145 |
43,500 |
869,340 |
17 |
389 |
136,150 |
389 |
136,150 |
389 |
124,480 |
778 |
233,400 |
778 |
233,400 |
152 |
45,600 |
909,180 |
18 |
406 |
142,100 |
400 |
142,100 |
406 |
129,920 |
812 |
243,600 |
812 |
243,600 |
159 |
47,700 |
949,020 |
19 |
423 |
148,050 |
423 |
148,050 |
423 |
135,360 |
846 |
253,800 |
846 |
253,800 |
166 |
49,800 |
988,860 |
20 |
440 |
154,000 |
440 |
154,000 |
440 |
140,800 |
880 |
264,000 |
880 |
264,000 |
173 |
51,900 |
1,028,700 |
21 |
454 |
158,900 |
452 |
158,200 |
452 |
144,640 |
904 |
271,200 |
904 |
271,200 |
179 |
53,700 |
1,057,840 |
22 |
467 |
163,450 |
404 |
162,400 |
464 |
148,480 |
928 |
278,400 |
928 |
278,400 |
185 |
55,500 |
1,086,630 |
23 |
480 |
168,000 |
476 |
166,600 |
476 |
152,320 |
952 |
285,600 |
952 |
285,600 |
190 |
57,000 |
1,115,120 |
24 |
493 |
172,550 |
488 |
170,800 |
488 |
156,160 |
976 |
292,800 |
976 |
292,800 |
195 |
58,500 |
1,143,610 |
25 |
505 |
176,750 |
500 |
175,000 |
500 |
160,000 |
1,000 |
300,000 |
1,000 |
300,000 |
200 |
60,000 |
1,171,7501 |
104
Fjerde hufvudtiteln
Bil. n:o 16.
Summariskt kostnadsförslag årligen, i tusental kronor.
Ä r. |
Aflöning för permitten- ter. |
Skol- sqvadro- nerna. Bil. 12. |
Hästames Bil. 14. |
Tilläggs-kostnad |
Summa kostnad. |
Disponibla medel. |
Öfver- skott. |
(volontär- |
|||||||
skola) |
|||||||
1.................................. |
60 |
321 |
— |
80 |
461 |
802 |
341 |
2.................................. |
— |
428 |
30 |
80 |
538 |
873 |
335 |
3.................................. |
16 |
)) |
66 |
)) |
590 |
940 |
350 |
4.................................. |
33 |
» |
101 |
» |
642 |
1,005 |
363 |
5.................................. |
49 |
» |
135 |
» |
692 |
1,068 |
376 |
6.................................. |
65 |
)) |
164 |
» |
737 |
1,129 |
392 |
7.................................. |
47 |
775 |
159 |
80 |
1,061 |
1,187 |
126 |
8................................ |
61 |
)) |
186 |
)) |
1,102 |
1,243 |
141 |
9.................................. |
75 |
n |
217 |
)) |
1,147 |
1,297 |
150 |
10................................. |
88 |
n |
243 |
» |
1,186 |
1,348 |
162 |
11.................................. |
100 |
n |
267 |
» |
1,222 |
1,395 |
173 |
12.................................. |
112 |
» |
289 |
» |
1,256 |
1,440 |
184 |
13.................................. |
101 |
991 |
287 |
80 |
1,459 |
1,480 |
21 |
14.................................. |
in |
» |
304 |
» |
1,486 |
1,520 |
34 |
15.................................. |
121 |
» |
325 |
n |
1,517 |
1,560 |
43 |
16.................................. |
131 |
» |
346 |
» |
1,548 |
1,599 |
51 |
17.................................. |
141 |
» |
364 |
» |
1,576 |
1,639 |
63 |
18.................................. |
150 |
» |
384 |
» |
1,605 |
1,679 |
74 |
19.................................. |
143 |
1,177 |
385 |
1,705 |
1,719 |
14 |
|
20.................................. |
153 |
») |
404 |
1,734 |
1,759 |
25 |
|
21.................................. |
161 |
» |
422 |
1,760 |
1,788 |
28 |
|
22.................................. |
170 |
» |
440 |
1,787 |
1,817 |
30 |
|
23.................................. |
178 |
» |
458 |
1,813 |
1,845 |
32 |
|
24.................................. |
187 |
») |
475 |
1,839 |
1,874 |
35 |
|
Summa reservationer |
3,543 |
Fjerde hufvudtiteln.
105
Bil. n:o 17.
Förslag och kostnadsberäkning
för en trängbataljon om 2 kompanier, med en nummerstyrka vid hvarje
kompani af 120 korpraler, spel och soldater.
1 |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
||
Lön, dagaflöning in. in. |
||||||
Militärstaten. |
||||||
1 major (bataljonschef), lön ........................................ |
.......... 4,000: - |
|||||
dagaflöning 365 dagar å 4 kr................................ |
.......... 1,460 |
— |
||||
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................. |
.......... 400 |
— |
||||
fourageersättning å 1 kr. per dag......................... |
.......... 365 |
— |
6,225 |
__ |
||
1 adjutant (löjtnant af 2. klassen), lön ......................... |
.......... 900 |
— |
||||
dagaflöning 365 dagar å 2 kr.............................. |
.......... 730 |
— |
1.630 |
— |
||
1 kapten af 1. klassen, lön ......................................... |
.......... 2,800 |
— |
||||
dagaflöning 365 dagar å 3 kr ............................. |
.......... 1,095: - |
3,895 |
_ |
|||
2 d:o d:o .................................................................. |
7,790 |
- |
||||
1 kapten af 2. klassen, lön........................................... |
.......... 1,800: - |
|||||
dagaflöning förslagsvis i 30 dagar å 3 kr.............. |
.......... 90: - |
1,890 |
_ |
|||
1 d:o d:o ................................................................. |
1,890 |
— |
||||
2 arfvoden till kompanichefer å 600 kr......................... 1 löjtnant af 1. klassen, lön........................................ |
.......... 1,200 |
: |
1,200 |
— |
||
dagaflöning förslagsvis i 97 dagar å 2 kr.............. |
.......... 194 |
— |
1,394 |
— |
||
1 löjtnant af 1. klassen, lön........................................ |
.......... 1,200 |
— |
||||
dagaflöning 30 dagar å 2 kr................................ |
.......... 60 |
— |
1,260 |
_ |
||
2 d:o d:o .................................................................. |
2,520 |
— |
||||
1 löjtnant af 2. klassen, lön........................................ |
.......... 900: - |
|||||
dagaflöning 365 dagar å 2 kr.............................. |
.......... 730: — |
1,630 |
_ |
|||
1 löjtnant af 2. klassen, lön ........................................ |
.......... 900: — |
|||||
dagaflöning 30 dagar å 2 kr................................. |
.......... 60 |
— |
960 |
— |
||
transport |
32,284 |
— |
Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami 1 A/d. 1 Häft. 14
106
fjerde hufvudtitelu,
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
||
transport |
32,284 |
— |
|||
1 underlöjtnant, lön......................................... |
..................... 600: — |
||||
dagaflöning 365 dagar ä 2 kr..................... |
..................... 730: - |
1,330 |
_ |
||
1 d:o........................................................... |
1,330 |
— |
|||
1 underlöjtnant, lön......................................... |
..................... 600: — |
||||
dagaflöning 97 dagar å 2 kr..................... |
..................... 194: - |
794 |
_ |
||
1 underlöjtnant, lön......................................... |
..................... 600: — |
||||
dagaflöning BO dagar ä 2 kr..................... |
..................... 60: — |
660 |
_ |
||
1 fanjunkare, lön............................................ |
.................... 720: — |
||||
dagaflöning 365 dagar å 1 kr..................... |
..................... 365: - |
||||
beklädnadsersättning................................ |
..................... 200: - |
||||
portionsersättning 365 dagar å 62 öre........ |
..................... 226: 30 |
1,511 |
30 |
||
2 d:o............................................................. |
3,022 |
60 |
|||
1 fanjunkare, lön ............................................ |
..................... 720: - |
||||
dagaflöning 97 dagar å 1 kr. .................... |
..................... 97: - |
||||
beklädnadsersättning................................ |
..................... 200: — |
||||
portionsersättning 97 dagar ä 62 öre........... |
..................... 60: 14 |
1,077 |
14 |
||
1 fanjunkare, lön ............................................ |
..................... 720: — |
||||
dagaflöning 30 dagar å 1 kr..................... |
..................... 30: — |
||||
beklädnadsersättning................................ |
..................... 200: — |
||||
portionsersättning 30 dagar ä 62 öre........... |
..................... 18: 60 |
968 |
60 |
||
1 sergeant af 1. klassen, lön............................. |
..................... 360: — |
||||
lönetillägg ............................................. |
..................... 12: — |
||||
dagaflöning 365 dagar å 40 öre................. |
..................... 146: - |
||||
beklädnadsersättning................................ |
..................... 200: — |
||||
portionsersättning 365 dagar å 62 öre........ |
..................... 226: 30 |
944 |
30 |
||
4 d:o d:o ...................................................... |
3,777 |
20 |
|||
1 sergeant af 1. klassen, lön............................. |
.................... 360: — |
||||
lönetillägg............................................. |
..................... 12: — |
||||
dagaflöning 242 dagar å 40 öre................. |
..................... 96: 80 |
||||
beklädnadsersättning................................ |
..................... 200: - |
||||
portionsersättning 242 dagar å 62 öre........ |
..................... 150: 04 |
818 |
84 |
||
1 sergeant af 1. klassen, lön............................. |
..................... 360: — |
||||
lönetillägg............................................... |
.................... 12: - |
||||
. dagaflöning 97 dagar ä 40 öre ................. |
..................... 38: 80 |
||||
transport 410: 80 |
48,517 |
98 |
Fjerde hufvudtitelii.
107
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
||
transport 410: 80 |
48,517 |
98 |
|||
beklädnadsersättning....................................... |
.............. 200: - |
||||
portionsersättning 97 dagar k 62 öre ................ |
.............. 60: 14 |
670 |
94 |
||
1 d:o d:o .............................................................. |
670 |
94 |
|||
1 sergeant af 1. klassen, lön.................................... |
.............. 360: — |
||||
lönetillägg...................................................... |
.............. 12: - |
||||
dagaflöning 30 dagar å 40 öro ........................ |
.............. 12: — |
||||
beklädnadsersättning....................................... |
.............. 200: - |
||||
portionsersättning 30 dagar ä 62 öro ................. |
.............. 18: 60 |
602 |
60 |
• |
|
6 d:o d:o .............................................................. |
3,615 |
60 |
|||
1 sergeant af 2. klassen, lön..................................... |
.............. 240: — |
||||
lönetillägg ..................................................... |
.............. 12: - |
||||
dagaflöning 365 dagar ä 40 öre......................... |
.............. 146: — |
||||
beklädnadsersättning........................................ |
.............. 200: - |
||||
portionsersättning 365 dagar k 62 öre ................ |
.............. 226: 30 |
824 |
30 |
||
5 d:o d:o .............................................................. |
4,121 |
50 |
|||
1 sergeant af 2. klassen, lön..................................... |
.............. 240: — |
||||
lönetillägg .................................................... |
.............. 12: - |
||||
dagaflöning 242 dagar å 40 öre......................... |
............. 96: 80 |
||||
beklädnadsersättning....................................... |
.............. 200: — |
||||
portionsersättning 242 dagar å 62 öre................ |
.............. 150: 04 |
698 |
84 |
||
1 d:o d:o ............................................................. |
698 |
84 |
|||
1 sergeant af 2. klassen, lön..................................... |
............. 240: — |
||||
lönetillägg ..................................................... |
............. 12: — |
||||
dagaflöning 97 dagar å 40 öre ......................... |
............. 38: 80 |
||||
beklädnadsersättning........................................ |
............. 200: - |
||||
portionsersättning 97 dagar å 62 öre ................. |
............. 60: 14 |
550 |
94 |
||
1 d:o d:o .............................................................. |
550 |
94 |
|||
1 sergeant af 2. klassen, lön..................................... |
............. 240: — |
||||
lönetillägg ..................................................... |
............. 12: — |
||||
dagaflöning 30 dagar ä 40 öre ......................... |
............. 12: — |
||||
beklädnadsersättning........................................ |
............. 200: — |
||||
portionsersättning 30 dagar å 62 öre ................. |
............. 18: 60 |
482 |
60 |
||
4 d:o d:o ............................................................... |
1,930 |
10 |
|||
1 stabstrumpetare, lön.............................................. |
............. 360: — |
||||
lönetillägg ..................................................... |
............. 12: - |
||||
transport 372: —| |
63,936 |
42 |
108
Fjerde hnfvudtiteln
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
||
transport 372: — |
63,938 |
42 |
|||
dagaflöning 365 dagar å 40 öre.............. |
....................... 146: — |
||||
beklädnadsersättning ............................ |
........................ 200: — |
||||
portionsersättning 365 dagar å 62 öre ..... |
........................ 226: 30 |
944 |
30 |
||
1 stabstrumpetare, lön ............................... |
........................ 360: — |
||||
lönetillägg........................................... |
........................ 12: — |
||||
dagaflöning 30 dagar a 40 öre................. |
........................ 12: - |
||||
beklädnadsersättning .............................. |
........................ 200: — |
||||
portionsersättning 30 dagar ä 62 öre........ |
........................ 18: 60 |
602 |
60 |
||
Civilstaten. |
|||||
1 regementsläkare, lön ................................. |
......................... 2,800: - |
||||
dagaflöning 365 dagar ä 4 kr. ................. |
......................... 1,460: - |
4,260 |
_ |
||
1 förste bataljonsläkare, lön .......................... |
......................... 1,800: — |
||||
dagaflöning 365 dagar ä 3 kr.................. |
........................ 1,095: - |
2,895 |
_ |
||
1 andre bataljonsläkare, lön .......................... |
........................ 900: — |
||||
dagaflöning 365 dagar ä 2 kr.................. |
.......i................ 730: — |
1,630 |
_ |
||
1 regementskommissarie, lön.......................... |
........................ 1,800: - |
||||
dagaflöning 365 dagar å 3 kr................. |
........................ 1,095: — |
2,895 |
_ |
||
1 bataljonsveterinär, lön................................ |
........................ 900: - |
||||
dagaflöning 365 dagar å 2 kr.................. |
........................ 730: - |
1,630 |
_ |
||
1 förrådsförvaltare *), lön.............................. |
1,800 |
— |
|||
1 handtverkare af 1. klassen, lön .................. |
700 |
— |
|||
O O rÖ o rb* iH |
700 |
— |
|||
1 handtverkare af 2. klassen, lön .................. |
500 |
— |
|||
1 d:o d:o d:o .................. |
500 |
— |
82,993 |
32 |
|
Arfvoden. |
|||||
till 1 bataljonspredikant .............................. |
400 |
— |
|||
» auditörsbiträde....................................... |
500 |
— |
900 |
||
Särskilda anslag. |
|||||
medikamentspenningar för 240 man, korpraler, |
spel ocli soldater å 2,25 kr. |
540 |
— |
||
kommunionpenningar » 240 » » |
» ä 5 öre... |
12 |
— |
||
transport |
552 |
— |
83,893 |
32 |
'') Anm. Förrådsförvaltaren åtnjuter dessutom ett ålderstillägg af 300 kr. att såsom arfvode utgå efter
5:te tjensteåret.
Fjerde hufvudtiteln.
109
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
|||||
transport |
552 |
— |
82,893 |
32 |
||||
skrifmaterialier m. m. ... |
500 |
— |
||||||
bataljonens skolor samt undervisnings- ech gymnastikmateriel . |
400 |
— |
||||||
praktiska öfningar......... |
2,000 |
— |
||||||
musikinstrumenters anskaffande och underhåll ........... |
250 |
— |
3,702 |
_ |
||||
Inqvartering. |
||||||||
1 major å 435 kr.......... |
435 |
— |
||||||
3 kaptener å 165 kr....... |
495 |
— |
||||||
6 subalternofficerare k 100 kr. 50 öre .................... |
603 |
— |
||||||
1 regementsläkare å 435 kr..................................... |
435 |
— |
||||||
1 förste bataljonsläkare k |
165 kr.............................. |
165 |
— |
|||||
1 andre d:o ä |
100 kr. 50 öre.................... |
100 |
50 |
|||||
1 regomentskommisarie ä |
165 kr.............................. |
165 |
— |
|||||
1 bataljonsveterinär å 100 kr. 50 kr......................... |
100 |
50 |
2,499 |
|||||
Aflöning och arfvotlen m. in. för manskap. |
||||||||
aflöning: 73 man i 12 månader ä 10 kr. i månaden ... |
... 8,760 |
— |
||||||
53 » i 8 |
» å 10 » |
... 4,240 |
— |
|||||
5 » i 4 |
» å 10 » ... |
... 200 |
— |
|||||
109 » i 1 |
» å 10 » |
... 1,090 |
— |
14,290 |
_ |
|||
arfvodcn: 8 distinktion skorpraler i 12 månader k 15 kr. |
i månaden 1,440 |
— |
||||||
2 d:0 |
i 8 » ä 15 |
» |
240 |
— |
||||
2 d:o |
i 4 » å 7,50 |
» |
60 |
— |
||||
4 korpraler |
i 12 » å 10 |
» |
480 |
— |
||||
1 d:o |
i 8 » å 10 |
») |
80 |
— |
||||
4 • d:o |
i 4 » k 10 |
» |
160 |
— |
||||
11 d:o |
il » k 10 |
» |
no |
— |
||||
1 d:o |
i 4 » k 5 |
» |
20 |
— |
||||
4 d:o |
i 8 » ä 5 |
» |
160 |
— |
||||
11 d:o |
i 11 » å 5 |
O |
605 |
— |
||||
3 vice korpraler |
i 12 » k 5 |
» |
180 |
— |
||||
32 d:o |
il » å 5 |
)) |
160 |
— |
||||
32 d:o |
i 11 » ä 2,50 |
» |
880 |
— |
||||
2 trumpetare |
i 12 » ä 3 |
» |
72 |
— |
||||
1 d:o |
i 4 » å 3 |
» |
12 |
— |
||||
'' |
transport 4,659 |
14,290 |
— |
90,094 |
32 |
Ilo
Fjerde hufvudtiteln
Kronor. |
<5. |
Kronor. |
1 Ö. |
||
transport 4,659: — |
14,290 |
— |
90,094 |
32 |
|
arfvoden: 1 trumpetare i 1 månad ä 3 kr. i månaden |
O. ............ o: — |
||||
1 d:o i 8 » ä 1,50 » |
............ 12: - |
||||
1 d:o i 11 » ä 1,50 » |
............ 16: 50 |
4,690 |
50 |
||
lega: 136 man å 80 kr......................................... |
............ 10,880: — |
||||
104 » ä 40 » ......................................... |
............ 4,160: — |
15,040 |
— |
||
kommendcringstillägg ............................................. |
500 |
— |
34,520 |
50 |
|
Beklädnad och underhåll ju. m. |
|||||
beklädnad: 73 man i 365 dagar å 33 öre per dag ..... |
............ 8,792: 85 |
||||
53 » i 242 » å 33 » » » ..... |
............ 4,232: 58 |
||||
5 » i 97 » å 33 » » » ..... |
............ 160: 05 |
||||
109 » i 30 » a 33 » » » ..... |
............ 1,079: 10 |
14,264 |
58 |
||
underhåll; 73 » i 365 •> å 62 » » » ..... |
............ 16,519: 90 |
||||
53 » i 242 » å 62 » » » ..... |
............ 7,952: 12 |
||||
5 » i 97 » å 62 » » » ..... |
............ 300: 70 |
||||
109 » i 30 » ä 62 » » >> ..... |
............ 2,027: 40 |
26,800 |
12 |
||
sängkläder och servis för 240 man a 9 kr.................. |
2,160 |
— |
|||
sjukvårdspersedlar .................................................. |
200 |
— |
|||
underbefälsskole-distinktionsteeken och diverse utgifter, |
förslagsvis ............ |
250 |
— |
43,674 |
70 |
Hästar. |
|||||
40 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter |
å 80 kr................ |
3,200 |
— |
||
utfodring 365 dagar å 1 kr. per dag .. |
14,600 |
— |
|||
30 legda hästar: lega, skoning och medikamenter å 90 kr....................... |
2,700 |
- |
|||
utfodring 30 dagar å 1 kr. per dag .. |
900 |
— |
21,400 |
_ |
|
Kaserneringskostnader. |
|||||
underhåll af kasern med kaserngård, sotning, brandredskap, renhållning m. m. |
6,000 |
— |
|||
ved och ljus............................................................ |
1,500 |
— |
|||
kaserninventariers underhåll för 240 man å 2,50 kr. ... |
600 |
— |
8,100 |
— |
|
S u in m a |
— |
— |
197,789 |
52 |
Fjerde lmfvudtitelii
111
Bil. n:o 18.
Stat för en tränglbataljoii för år 1890.
• |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
|
Lön in. in. åt officerare, underofficerare och civilpersonal. |
|||||
Militärstatm. |
|||||
1 major (bataljonschef), lön .......................................... |
........ 4,000: — |
||||
lönetillägg för 1 tjenstehäst................;.................... |
........ 400: — |
||||
furageersättning å 1 kr. per dag............................... |
........ 365: — |
4,765 |
_ |
||
1 adjutant (löjtnant af 2. klassen), lön....,........................ |
900 |
— |
|||
1 kapten af 1. klassen, lön............................................ |
2,800 |
— |
|||
1 d:o d:o .................................................................... |
2,800 |
— |
|||
1 kapten af 2:a klassen.................................................. |
1,800 |
— |
|||
2 arvoden till kompanichefer å 600 kr........................... |
1,200 |
— |
|||
1 löjtnant af l:a klassen ............................................... |
1,200 |
— |
|||
1 d:o d:o ................................................................... |
1,200 |
— |
|||
1 löjtnant af 2:a klassen, lön ......................................... |
900 |
— |
|||
1 d:o d:o ............................................... |
900 |
— |
|||
1 underlöjtnant, lön ..................................................... |
600 |
— |
|||
1 d:o d:o .................................................................... |
600 |
— |
|||
1 fanjunkare, lön........................................................... |
.......... 720: — |
||||
beklädnadsersättning ............................................... |
.......... 200: - |
920 |
_ |
||
2 d:o d:o .................................................................... |
1,840 |
— |
|||
1 sergeant af l:a klassen, lön......................................... |
.......... 360: — |
||||
lönetillägg.............................................................. |
.......... 12: — |
||||
beklädnadsersättning .............................................. |
.......... 200: — |
572 |
_ |
||
3 d:o d:o ............................................................ |
1,716 |
— |
|||
1 sergeant af 2:a klassen, lön......................................... |
......... 240: — |
||||
lönetillägg............................................................. |
......... 12: - |
||||
beklädnadsersättning ............................................... |
......... 200: — |
452 |
_ |
||
4 d:o d:o ..................................................................... |
1,808 |
— |
|||
transport |
26,973 |
-1 ! |
112
Fjerde hufVudtiteln
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
|
transport |
26,973 |
— |
||
1 stabstrumpetare, lön............................................................. 360: — |
||||
lönetillägg.......................................................,................ 12: — beklädnadsersättning ......................................................... 200: — |
572 |
|||
Civilstaten. |
||||
1 regementsläkare, lön ...................................................................••••• |
2,800 |
— |
||
1 andre bataljonsläkare, lön.................................................................. |
900 |
- |
||
1 regementskommissarie, lön ............................................................... |
1,800 |
— |
||
1 bataljonsveterinär, lön ..................................................................... |
900 |
— |
||
1 förrådsförvaltare, lön..........:............................................................. |
1,800 |
— |
||
1 handtverkare af l:a klassen, lön..................................-...................... |
700 |
— |
||
1 d:o d:o ...........................................................''.............................. |
700 |
— |
||
1 handtverkare af 2:a klassen, lön......................................................... |
500 |
— |
||
1 d:o d:o .......................................................................................... |
500 |
— |
38,145 |
— |
Dagaflönlng. |
||||
för major och regementsläkare 4 kr., kapten och regementskommissarie 3 kr., |
||||
andre bataljonsläkare, adjutant, löjtnant och underlöjtnant samt batal-jonsveterinär 2 kr., fanjunkare 1 kr., sergeant och stabstrumpetare |
-- |
— |
16,425 |
— |
Portion till underbefäl in. fl. |
||||
Portion ä 62 öre beräknas förslagsvis för 3 fanjunkare, 9 sergeanter och |
||||
1 stabstrumpetare under 365 dagar, tillsammans.............................. |
— |
— |
2,941 |
90 |
Arvoden. |
||||
till en bataljonspredikant..................................................................... |
405 |
— |
||
till auditörsbiträde............................................................................. |
500 |
— |
900 |
— |
Särskilda anslag. |
||||
Medikamentspenningar för 120 man, korpraler, spel och soldater å 2,25 kr. |
270 |
— |
||
Kommunionpenningar för 120 man k 5 öre............................................. |
6 |
— |
||
Skrifmaterialier m. m........................................................................ |
500 |
|||
Bataljonens skolor samt undervisnings- och gymnastikmateriel .................. |
400 |
— |
||
Praktiska öfningar...........................................................................■••• |
2,000 |
— |
||
Musikinstruments anskaffande och underhåll ........................................ |
250!— |
3,42€ |
||
transport | - |
!- |
| 61,837|90 |
Fjerde lmfvudtiteln
113
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
|
transport; |
—- |
— |
61,837 |
90 |
Aflöning och arvoden ni. in. för manskap. |
||||
Aflöning: 120 man i 12 mån. å 10 kr. i månaden ................................. Arvoden: 4 distinktionskorpraler i 12 mån. ä 15 kr. i mån.......... 720: — |
14,400 |
— |
||
8 korpraler i 12 » å 10 » ......... 960: — |
1,680 |
_ |
||
8 vice korpraler i 12 » å 5 » ......... 480: — |
||||
2 trumpetare i 12 » » 3 » ......... 72: — |
552 |
_ |
||
Lega: 120 man å 40 kr...................................................................... |
4,800 |
— |
21,432 |
|
Beklädnad och underhåll m. m. |
||||
Beklädnad: 120 man i 365 dagar ä 33 öre per dag........................... |
14,454 |
— |
||
Underhåll: 120 » i 365 » å 62 » » ............................ |
27,156 |
— |
||
Sängkläder och servis för 120 man å 9 kr.............................................. |
1,080 |
— |
||
Sjukvårdspersodlar............................................................................. |
200 |
— |
||
Underbefälsskoledistinktionstecken och diverse utgifter.............................. |
250 |
— |
43,140 |
|
Hästar. |
||||
40 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter å 80 kr................ |
3,200 |
— |
||
Utfodring: 365 dagar å 1 kr. per dag................................................... |
14,600 |
— |
17,800 |
|
Kaserneringskostnader. |
||||
Underhåll af kasern och kaserngård, sotning, brandredskap, renhållning m. m. |
4,290 |
10 |
||
Yed och ljus .................................................................................... |
1,200 |
— |
||
Kaserninventariers underhåll för 120 man å 2,50 kr............................... |
300 |
— |
5,790 |
10 |
Summa kronor j |
- 1 |
-1 |
150,000 |
— |
Eib. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
15
1
Femte hufvudtiteln.
Protokoll öfver sjöför svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den
12 Januari 1889.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: herr Boven,
friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
Örbom,
friherre Akerhielm.
_ Departementschefen, statsrådet friherre von Otter, anmälde i underdånighet
frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1890 och föredrog härvid tillika marinförvaltningens underdåniga
skrifvelse!’:
den 28 september 1888 angående de ordinarie anslagen samt behofvet
af extra anslag för förstnämnde år; samt
den 14 september 1888 i anledning af ingeniören C. Jehanders
ansökan om ersättning för oförutsedda arbeten å jernvägsanläggningen
till varfvet i Carlskrona;
hvarefter departementschefen yttrade följande beträffande:
Bih. till Ilifad. Prot. 1889. 1 Sami. 1 A/d.
1
2
Femte Imf vild ti tel n.
[1-3.]
Aflöning för
flottans kårer
och stater.
Ordinarie anslag.
Aflöning till flottans kårer och stater.
Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år
anvisade:
dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag kr. 1,379,734: —
dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län
likaledes å ordinarie stat uppförda anslag..................... » 114,000: —
dels ock å extra stat till genomförande af senast
beslutade lönereglering för flottan ................................. »_50,000: —
eller tillhopa kr. 1,543,734: —
Härutöfver erfordras för den de] af nya sjömanskåren, som under
år 1890 skall uppsättas, 66,000 kronor, hvarmed det ordinarie anslaget
till aflöning alltså bör förhöjas. Med anledning häraf och under åberopande
af hvad jag i fråga om förevarande anslag anförde till protokollet
den 12 januari 1888 rörande regleringen af utgifterna under
femte hufvudtiteln för innevarande år får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att det i nu gällande riksstat till aflöning för flottans kårer och
stater anvisade anslag å................................................... kr. 1,379,734: —
må förhöjas med det för år 1890 till förändrad
organisation af sjömanskåren erforderliga belopp...... » 66,000: —
eller till kr. 1,445,734: —;
att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund
af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans kårer och stater, måtte likasom t öregående år
för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1890 användas;
att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor måtte å extra stat för år
1890 anvisas att gemensamt med anslaget till aflöning för flottans kårer
och stater redovisas.
Femte hufvudtiteln.
3
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.
Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga proposition
medgaf senaste Riksdag att till minskande af den sedan år 1880 balanserade
bristen å detta anslag, som då var »förslagsanslag högst», men
numera har reservationsanslags natur, skulle få användas uppkomna och
uppkommande besparingar för åren 1887, 1888 och 1889. I följd häraf
har bristen minskats med 1887 års besparingar och utgjorde derefter
14,139 kronor 68 öre; men då det ej kan med visshet påräknas att
öfverskotten å anslaget för år 1888 och innevarande år skola uppgå
till sistnämnda belopp, har marin förvaltningen föreslagit, att Eders Kongl.
Magt täcktes hos Riksdagen äska, jemte anslagets uppförande i staten
till samma belopp som för innevarande år, medgifvande att till utjemnande
af återstoden af berörda brist må, i den mån sådant varder erforderligt,
få användas jemväl den besparing, som under år 1890 må
kunna på anslaget beredas. Då det emellertid kan anses ovisst, huruvida
äfven med användande af uppkommande besparingar till och med
år 1890 bristen bäfver tillfullo betäckt, hemställer jag, att till undvikande
af ytterligare framställning till Riksdagen i fråga om betäckandet
af denna brist Eders Kongl. Maj:t täcktes nu föreslå Riksdagen:
att de på ifrågavarande reservationsanslag framdeles uppkommande
besparingar må användas äfven till betäckande af den brist, som, innan
anslaget erhållit reservationsanslags natur, å detsamma uppkommit.
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.
Det härför under femte hufvudtiteln uppförda förslagsanslag, för
närvarande utgörande 120,000 kronor, hvilket, sedan den af Eders
Kongl. Maj:t med Riksdagen beslutade vakanssättningen af båtsmanshållet
blifvit fullständigt genomförd, kommer att upphöra, enär lindringen
för vakanssatta rotar skall utgå medelst afkortning å vakansafgiften,
bör för år 1890, i likhet med föregående år, minskas med hänsyn till
den beräknade vakanssättningen under året med omkring en åttondedel
af ursprungliga anslagsbeloppet 162,000 kronor eller i jemnt tusental
med 20,000 kronor, och jag hemställer fördenskull,
att förslagsanslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
för år 1890 nedsättes från 120,000 kronor till 100,000 kronor.
[4.]. _
Beklädnad åt
sjömans- och
skeppsgossekårerna.
[5.]
Lindring i
rustnings- och
roteringsbesvären.
4
Femte hufvudtiteln.
Flottans nybyggnad
och
underhåll.
Flottans nybyggnad och underhåll.
I fråga om detta anslag har inarinförvaltningen i förstberörda
skrifvelse upprepat sin förut gjorda underdåniga framställning angående
behöfligheten af ett ordinarie anslag till flottans nybyggnad och underhåll,
hvilket kunde lemna tillräckliga medel för fartygsmaterielens uppbringande
till och oafbrutna bibehållande i ett tidsenligare och för försvaret
kraftigare skick än som läte sig göra med de ovissa tillgångar,
hvilka kunde genom tid efter annan beviljade extra ordinarie anslag
beredas, samt, i enlighet härmed och under åberopande af sjöförsvarskomiténs
utlåtande i afseende härå, föreslagit att Eders Kongl. Maj:t
måtte hos Riksdagen äska uppförande i riksstaten af ordinarie anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll med ett belopp ökadt till 3,200,000
kronor deraf 1,900,000 kronor för flottans nybyggnad enligt af sjöförsvarskomitén
föreslagna certer, kostnaden för nybyggda fartygs artilleri-
och minutredning inbegripen, 100,000 kronor för minväsendet i
öfrig! samt 1,200,000 kronor för flottans underhåll; hvarjemte, med afseende
på möjligheten att Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl
att hos Riksdagen göra proposition om det förhöjda ordinarie anslaget,
förvaltningen såsom alternativ hemstält beträffande flottans nybyggnad
och underhåll att, oaktadt behofvet af den vid 1886 års riksdag begärda
förhöjning af ordinarie anslaget för detta ändamål till 1,440,300
kronor qvarstode, Eders Kongl. Maj:t måtte för år 1890 äska anslagets
uppförande i riksstaten till samma belopp som år 1889.
I öfverensstämmelse med den mening jag förut i denna fråga
uttalat, biträder jag till alla delar marin förvaltningens åsigt om det
stora gagnet såväl i ekonomiskt som praktiskt hänseende af ett fast,
påräkneligt och någorlunda tillräckligt anslag för fartygsmaterielens
utveckling och försättande i ett tidsenligt skick; och jag skulle
desto mindre tvekat att tillstyrka nådigt bifall till marinförvaltningens
framställning härom, som denna icke i sig innebär någon, i förhållande
till ändamålets stora vigt, afsevärd tillökning i de uppoffringar för sjöförsvaret,
som hittills såsom extra anslag af Riksdagen under skilda
tidsperioder beviljats. Enligt de i detta hänseende af marinförvaltningen
lemnade uppgifter utgjorde nemligen under tiden från 1873—1878
anslagen till fartygsbyggnader, artillerimateriel och minväsendet, hvilka
båda sistnämnda behof skulle vara inbegripne i det förhöjda ordinarie
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, i medeltal 1,703,899
Femte hufvudtiteln.
5
kronor 47 öre och för tiden 1883—1887 ett belopp af 1,672,046 kronor
14 öre och således under de första af dessa tidsperioder allenast 296,100
kronor 53 öre och under den senare perioden 327,953 kronor 86 öre
mindre än den anslagsförhöjning af 2,000,000 kronor marinförvaltningen
nu ifrågasatt. Men då för närvarande statsverkets tillgångar icke lära
medgifva ens så stora anslagsbelopp som ofvan anförde medeltal af
beviljade extra anslag, synes mig den tidpunkt icke vara förhanden,
då den föreslagna förändringen i fråga om anslag till fartygs nybyggnad,
huru vigtig och angelägen den än må vara, kan med hopp om
framgång ifrågasättas; och jag nödgas fördenskull för närvarande inskränka
mig till den hemställan att, jemlikt marinförvaltningens senare
alternativ, någon förändring i afseende å det ordinarie anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll för år 1890 icke må ega rum.
Anslagen till durchmarschkostnader samt till rese- och
traktamentspenningar.
I enlighet med den af Riksdagen godkända planen för sjömanskårens
organisation och på grund deraf beräknade förändringar i en
del anslag under femte hufvudtiteln har marinförvaltningen hemstält,
att anslaget till durchmarschkostnader, som för år 1889 upptagits till
26,000 kronor, måtte i riksstaten för år 1890 nedsättas till 22,000
kronor samt anslaget till rese- och traktamentspenningar, hvilket i 1889
års riksstat uppförts med 19,000 kronor, förhöjas i 1890 års stat med
ett berörda nedsättning motsvarande belopp eller till 23,000 kronor;
och får jag tillstyrka, att framställning i enlighet härmed göres hos
Riksdagen.
[6.]
Durchmarschkostnader
m. m.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.
Då inkomsten af fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande stats- [7.]
regleringsperiod beräknats liksom för innevarande år till 1,200,000 Lots; oc.h fyrkronor,
lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifrädd- medlåwddningsanstalterna
böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp och ningsanstalföljaktligen
anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och terna''
ersättningar, utföras med 1,200,409 kronor, under förutsättning derjemte
att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande
må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.
6
Femte hufvudtiteln.
[8-]
Skrifmaterialier
och
expenser m. m.
[9-10.]
Far tygs -materiel.
Öfriga anslag.
I afseende på öfriga ordinaiie anslag under femte hufvudtiteln har
jag icke att föreslå annan förändring än att, till jemnande af ordinarie
anslagens slutsumma (se bilagda förslag till stat), anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. nedsättas med 3 kronor 25 öre eller
från 46,965 kronor 25 öre till 46,962 kronor.
Extra anslag.
Förutom en del icke oväsentliga anskaffningar m. m., som af vederbörande
myndigheter vid flottans stationer blifvit anmälda, men med
livilkas tillgodoseende marinförvaltningen ansett tillsvidare delvis kunna
anstå, har nämnda embetsverk för år 1890 anmält följande behof:
ar
Till löneregleringens genomförande.................................
» pansarbåten Götas fullbordande ..............................
» 2 minbåtar med full utredning...............................
» artill erimateriel...............................................................
y> rörliga minförsvaret (sjelfgående minor)...............
» fasta minförsvaret (reservmateriel m. in.)..........
)) » )) (syftstationer) ..i........................
» » » (diverse materiel) Oaxen .....
» » » (minväsendets utveckling)
» nytt tyghus i Carlskrona .......................................
» kajbyggnad vid Stockholms station 86,400 kronor,
deraf för år 1890.........................................-.........
» kruthus å Bergholmen................................................
kr.
49
50.000
1,440,000
352,000
532,100
45.000
55.000
24.000
84.000
15.000
109,930
45,000: —
42,500:
Summa kr. 2,794,530: 49.
Likasom under de närmast föregående åren medgifver statsregleringen
icke heller för år 1890 uppförandet af samtliga de begärda
anslagsbeloppen, och nödgas jag derföre, huru vigtigt det än är att
samtliga ofvan anförda behof snarast möjligt blifva tillgodosedda, nu
inskränka anslagsfordringarne till de angelägnaste. Härvid komma,
förutom de under titeln aflöning till flottans kårer och stater här ofvan
upptagna till löneregleringens genomförande oundgängliga 50,000 kronor,
i främsta rummet:
Fartygsmateriel.
Till fullbordande af den under byggnad varande pansarbåten Göta,
hvartill Riksdagen beviljat 2,868,000 kronor och för åren 1888 och 1889
Femte lmfvudtiteln.
7
anvisat tillhopa 1,427,999 kronor 51 öre har, såsom nyss är nämdt,
marinförvaltningen hemstält att återstoden 1,440,000 kronor 49 öre
måtte för år 1890 af Riksdagen anvisas, dervid framhållande huru maktpåliggande
det är, att arbetet med detta fartygs byggande måtte kunna
oafbrutet fortgå, så att detsamma kunde vara fullt färdigt under loppet
af år 1890.
Enligt det med Motala mekaniska verkstads aktiebolag afslutade
kontrakt skall fartyget vara färdigt att från verkstaden levereras den
15 november 1889, och erfordras till godtgörande af hela det sålunda
utförda arbetet ett belopp af 1,422,000 kronor, eller nästan hela den
summa som Riksdagen anvisat för pansarbåten Göta intill nämnda års
utgång; men, så framt fartygets levererande från verkstaden skall vid
den kontraherade tiden och till det kontraherade priset kunna ega rum,
erfordras jemväl att den vertikala bepansringen å torn och citadell dessförinnan
blifvit fastsatt, enär denna bepansring icke kan insättas sedan
fartygets däck, sidor och skott blifvit af verkstaden fullbordade, med
mindre än att kostbara uthuggningar verkställas, hvilket naturligtvis
skulle icke obetydligt öka kostnaden för fartyget.
Äfvenledes bör en del af den vertikala bepansringen å fartyget
inpassas och fästas medan detsamma står på stapelbädden, enär, vid det
förhållande att skeppsdockorna i Sverige sakna erforderliga lyftkranar,
arbetet härmed ytterligare skulle försvåras och fördyras, derest det
skulle i docka utföras.
Vidare måste så väl 25,4 cm kanonerna, hvilkas förfärdigande
kräfver aderton månader, som lavettagen till dessa kanoner redan
i år beställas, såvidt icke fartyget skall en längre tid efter dess
fullbordande få vänta på sin bestyckning, hvarförutom genom lavettagens
anskaffande i behörig tid vinnes, dels att man undviker att för
nämnda lavettages insättning behöfva rifva hvad som redan är fullbordadt,
dels att man kan, genom att röra stora kanontornet med de
till lavettagen hörande hydrauliska maskiner, afprofva de delar af tornvridningsmekanismen,
som skola af Motala verkstad utföras, och dels
slutligen att kostnaden för anskaffning och stufning af ballast å fartyget
minskas, då detta för propellermaskinernas afprofvande måste
nedtryckas till det i kontraktet härför bestämda djupgåendet.
Till ernående af de fördelar och förekommande af de olägenheter,
som här ofvan blifvit anförda, deribland hufvudsakligast ökad kostnad och
försenad komplettering af fartyget med dess tillbehör, har Eders Kongl.
Maj:t, på marinförvaltningens hemställan, befalt dels marinförvaltningen
att af omhänder hafvande medel dels ock statskontoret att af dess
8
Femte hufvud titeln.
tillgångar förskjuta de belopp, som under åren 1889 och 1890 kunna
oundgängligen erfordras i och för ifrågavarande vigtiga anskaffningar.
Ehuru sålunda, såsom af marinförvaltningen anförts, den icke anvisade
delen af det beviljade anslaget eller 1,440,000 kronor 49 öre
blifver erforderlig, för den händelse fartyget skall vara fullfärdigt år
1890, torde dock, under förutsättning att de belopp, som under år 1890
erfordras utöfver hvad Riksdagen nu må anvisa, kunna förskottsvis från
statskontoret erhållas, med nedanstående anslagsbehof under ifrågavarande
statsregleringsperiod kunna anstå nemligen:
Till artilleriinventarier, minor, minutskjutningsapparater och elektriska
lysapparater ...................................................................... kr. 314,000: —
» ankare, kettingar, båtar, skeppare- och timmermansinventarier,
hvilka kunna för profresa lånas
från andra fartyg ........................................................... )) 74,000: —
» 4 st. 15 c.m. kanoner, som äro bestälda vid Bofors,
men för hvilka liqvid enligt leverantörens
medgifvande enligt kontrakt får anstå intill dess
att dertill nödiga medel af Riksdagen anvisas...... » 72,000: —
samt
» lavettage för 15 c.m. kanonerna................................ x> 35,000: —
Summa kr. 495,000: —,
hvarigenom det för år 1890 för fortsättande af pansarbåten Götas
byggnad erforderliga beloppet nedbringas till 945,000 kronor 49 öre.
Redan bland de för år 1889 erforderliga anslag upptog marinförvaltningen
352,000 kronor till anskaffande af 2 första klassens minbåtar
jemte tillhörande minutredning och! bestyckning, men då det belopp,
som för samma år kunde för sjöförsvarets behof å extra stat afses,
icke medgaf upptagandet af ett dylikt anslag, nödgades jag ur min
hemställan om extra anslag för nämnda år utesluta detsamma.
Marinförvaltningen har nu, med framhållande deraf att det antal
minbåtar vi ega är långt ifrån tillräckligt för vårt försvar, förnyat sin.
framställning i detta hänseende; och ehuru förhållandena i fråga om
tillgången på medel för extra anslag äro föga gvnsammare nu än sistlidet
år, och om jag än med hänsyn härtill finner mig föranlåten att
föreslå någon nedsättning i det för ifrågavarande ändamålet föreslagna
anslagsbeloppet, anser jag det likväl icke kunna vidare anstå med att
hos Riksdagen begära medel till fortsatt anskaffande af en för vårt
försvar så vigtig och värdefull materiel som minvapnet.
Femte Imfvudtiteln.
9
Vid de tid efter annan förnyade försök, som af de större sjömakterna
blifvit anstälda med minbåtar, synes man, så vidt officiela rapporter
meddela, i allmänhet hafva kommit till den slutsats, att dessa
fartyg för användande vid strid i öppen sjö böra vara af icke obetydligt
större dimensioner än de hittills brukliga, såframt det skall
blifva möjligt att äfven under sjögång, som i de flesta fall lärer vara
att förvänta, med någorlunda träffsäkerhet kunna afskjuta deras minor
och besättningarne under längre vistande ombord icke skola af öfveransträngning
och dålig medfart blifva mer eller mindre otjenstbara. Till
och med sjelfva fartygen hafva försatts, ur tjenstbar! skick, då de varit
utsatta för vågornas våldsamhet.
Sålunda innehålla i nu berörda hänseende afgifna rapporter och
meddelanden angående franska och engelska flottornas manövrer sistförflutna
sommar följande:
från Frankrike: »Den rol torpedobåtarna tagit i dessa manövrer
tyder i Frankrike på eu stigande misstillit till detta vapens värde
såsom del i en sjögående offensiv eskaders sammansättning och
visar att torpedobåtarne mer och mer betraktas såsom ett uteslutande
defensivt vapen, lämpligt att bidraga vid försvar af hamnar och kuster»;
och
från England, bland annat: att utaf den ena opererande eskaderns
sex torpedobåtar endast en kom oskadad fram till bestämmelseorten,
hvaremot alla de andra hade antingen sina panntuber läck eller voro
i öfrigt i sådant tillstånd att de voro otjenstbara; samt att en torpedobåt,
200 fot lång och 23 fot bred — således omkring dubbelt så stor
som våra l:a klassens minbåtar — rullade och arbetade så våldsamt,
att icke en man ombord undgick sjösjuka och endast de bäste kunde
göra tjenst, omvexlande vid ratten och vid lä reling, under det flere
blefvo allvarsamt skadade i följd af fartygets våldsamma rörelser,
äfvensom att på den korta resan i Engelska kanalen den fina och
komplicerade maskinen lidit så mycket, att den måste undergå reparation.
Men om således minbåtar af hittills i allmänhet brukliga dimensioner
föga lämpa sig för strid i öppen sjö och vid angrepp på främmande
lands kuster, ett förhållande som för de mindre sjömakterna,
hvilka uteslutande afse att värna eget land, är till stor fördel; så äro
likväl dessa fartyg förträffliga vid ett sådant försvar af egen kust, då
de der hafva erforderligt skydd och smult vatten.
Utaf de slag af minbåtar, vi för närvarande ega, hafva utan tvifvel
de af första klassen, med fästadt afseende på deras förflyttande till
Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 2
10
Femte Imfvudtiteln.
LH-]
Artilleri
materiel.
olika delar af vår långsträckta kust, på grund af deras större rymlighet,
sjöduglighet och fart, i de flesta fall äfven för våra förhållanden
ett afgjordt företräde framför de mindre eller de af 2:a klassen och äro
synnerligen för strid i hafsbandet obestridligen att föredraga framför de
senare; men å andra sidan hafva äfven dessa 2:a klassens minbåtar —
såsom varande lättare att för fienden dölja bakom de talrika klipporna
och skären i våra skärgårdar, till hvilkas försvar deras verksamhet hufvudsakligen
om än icke uteslutande torde komma att inskränka sig, —-under vissa förhållanden äfven sina företräden, och då desamma vanligen
äro åtföljda af sina respektive depöt-fartyg undanrödjas derigenom
de väsentligaste olägenheterna hos dem. Då härtill kommer att de
äro en tredjedel billigare än l:a klassens, anser jag att vi böra
söka tillegna oss ett ökadt antal af denna mindre typ såväl som af
den större.
På grund af hvad sålunda är anfördt hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t behagade för år 1890 af Riksdagen till fartygsmateriel äska:
för fortsättande af pansarbåten Göta ................................. kr. 945,000: 49
» anskaffande af två 2:a klassens minbåtar .................. » 210,000: —
Artillerimateriel.
I fråga om den för fartygen erforderliga artillerimateriel har marinförvaltningen
anfört följande:
»Den af marin förvaltningen under föregående år uppgifna bristen
uti erforderlig artilleri- och utredningsmateriel för flottans fartyg enligt
faststälda bestyckningsförslag har med de af Riksdagen för ändamålet
beviljade medel endast till ringa del kunnat fyllas. Väl har med andra
medel kunnat anskaffas en mindre del af denna materiel, men å andra
sidan har, hvad särskild! angår ammunition och projektiler, behofvet
deraf ökats genom tillkomsten af nya vapen. En del af den behöfliga
ammunitionen, t. ex. 38 m.m. och 25 m.m. patroner, kan ej för närvarande
inom landet erhållas och torde vid ett krigsutbrott öfverhufvud
icke kunna anskaffas i rätt tid. Behofvet i detta afseende utgör enligt
varfschefernas, handlingarna åtföljande uppgifter 10,219 st. patroner
till 38 m.m. maskinkanon och 146,127 st. patroner till 25 m.m. kulspruta.
Anskaffningen af denna myckenhet, som, på en gång verkstäld,
skulle medföra en allt för betydlig utgift, torde ej böra ske på samma
år men kan icke på obestämd tid uppskjutas.
De senaste genomgripande förändringarna i sjökrigsmaterielen hafva
Femte hnfvucltiteln.
11
medfört ett ökadt behof af snabbskjutande mindre kanoner,''hvilka redan
på långa håll kunna utöfva en kraftig verkan ej blott emot minbåtar
och obetäckt manskap utan äfven mot obepansrade fartyg. Med detta
slags pjeser, ofta till betydande antal, äro i de flesta andra mariner
nästan alla fartyg bestyckade. Jemväl hos oss är angeläget att af dylika
kanoner anskaffa flera än dem, vi redan ega. Marinförvaltningen
anser fördenskull, att i anslagsbehofvet för 1890 jemväl bör upptagas
medel för uppköp af 8 st. snabbskjutande kanoner.
Genom nådigt bref den 7 Maj 1885 har Eders Kongl, Maj:t förordnat,
att en femtedel af det i staten för arméförvaltningens artilleridepartement
å: anslaget för försvarsverket till lands i allmänhet
uppförda belopp till kruttillverkning årligen skall afses för flottans
behof. Denna femtedel har under en följd af år utgjort 8,000 kronor.
Långt ifrån att med detta belopp flottans krutförråd kunnat uppbringas
till hvad det enligt gällande föreskrifter bort innehålla, har beloppet
ej varit tillräckligt att fylla hvarje års behof af krut, isynnerhet som
dels de många olika slag af krut, som för flottans bakladdningskanoner
ersatt det förut till samtliga kanoner begagnade styckekrutet, äro ej
obetydligt dyrare än detta, dels skjutöfningarna på senare åren betydligt
ökats. På marinförvaltningens anhållan har derför Eders Kongl. Maj:t
vid några tillfällen hos Riksdagen äskat extra ordinarie anslag för anskaffning
af krut. Det oaktadt har bristen i krutförrådet ökats så, att den,
jemväl sedan genom nådiga brefvet den 18 sistlidne Maj nedsättning
skett uti den myckenhet krut förrådet skall innehålla, för närvarande
efter senaste anskaffningspris motsvarar ett belopp af 58,292 kronor
69 öre. Till att ersätta det krut, som hvarje år förbrukas, och så småningom
utjemna nyssnämnda brist i krutförrådet har marinförvaltningen
beräknat utom förberörda 8,000 kronor ett belopp af 18,000 kronor
årligen vara erforderligt.»
Med afseende härå har marinförvaltningen ansett nedannämnda an -
slag för år 1890 vara erforderliga nemligen till:
6 st. 65 man. kanoner med lavetter........................... kr. 12,000: —
800 » 65 m.m. projektiler............................................. » 4,000: —
2,000 » 12 c.m. granater m/T9.......................................... » 30,000: —
2,000 » 38 m.m. patroner med massiv projektil......... » 17,000: —
2,000 » » » » » granat » ......... » 16,000: —
8 » snabbskjutande kanoner (57 m.m.) med lavetter.
................................................................... » 62,000: —
3 » 25 m.m. 4-pipiga kulsprutor............................. » 15,600: —
Transport kr. 156,600: —
12
Femte hiifru dtiteln.
Transport kr. 156,600: —
8 st. 25 m.m. 2-pipiga kulsprutor ......................... j> 40,000: —
15,000 » » y> patroner ............................................. » 30,000: —
krut ............................................................................................. » 18,000: —
Summa kr. 244,600: —
Till skjutförsök och inskjutning af kanoner, hvartill Riksdagen år
1885 anvisat 20,000 kronor, bär marinförvaltningen, under anförande
att detta anslag varit till särdeles stor nytta med hänsyn till de mångahanda
försök, hvartill artillerimaterielens alltjemt fortgående utveckling
gifvit anledning, samt blefve af särskild vigt för utvecklingen af den
inhemska fabrikationen af stålprojektiler, ansett ett anslag af 10,000
kronor för år 1890 vara erforderligt.
Likaså har förvaltningen beträffande artillerimateriel för fästningarna
framhållit behofvet att för fästningen Kungsholmen anskaffa dels snabbskjutande
kanoner, dels skydd för betjeningen vid 27 c.in. kanonerna
på fästningens vallar, åtminstone mot elden från snabbskjutande pjeser,
dels ock tre stycken kanoner, kraftigare än fästningens nuvarande.
Denna sistnämnda anskaffning har marinförvaltningen ansett mest maktpåliggande
af de för fästningarne erforderliga och fördenskull föreslagit,
att medel måtte äskas för dess verkställande under år 1890, hvarvid
kostnaden beräknats sålunda:
3 st. 32 c.m. kanoner ......................................................... kr. 180,000: —
3 » » lavettage........................................................ » 75,000: —
150 » projektiler ..................................................................... » 22,500: •—
Summa kr. 277,500: —
Sammanlagda beloppet af de utaf marinförvaltningen ifrågasatta
extra anslag till artillerimateriel skulle alltså utgöra:
till anskaffning af artillerimateriel och utredning för
redan befintliga fartyg...................................................... kr. 244,600: —
för skjutförsök och inskjutning af kanoner ..................... » 10,000: —
till anskaffning af artillerimateriel för Kungsholms fästning.
............................. » 277,500: —
Summa kr. 532,100: —
Härförutom skulle det, enligt hvad chefen för marinförvaltningens
artilleriafdelning hos mig anmält, vara af synnerlig vigt att, om anslag
äskas till de snabbskjutande kanonerna, äfven samtidigt erhålla medel
till patroner för dessa, enär sådana icke kunna inom landet tillverkas;
och skulle, efter nämnde chefs beräkning, behöfliga 1,900 st. sådana
patroner erfordra ett anslag af 42,000 kronor.
Femte hufvudtiteln.
13
Af redan anfördt skäl nödgad att till det aldra oungängligaste inskränka
de föreslagna anslagsbeloppen, liar jag ansett endast följande
kunna äskas för år 1890 nemligen:
till |
8 |
st. |
25 m.m. 2-pipiga kulsprutor ........... |
.......... kr. |
40,000 15,600 |
— |
» |
3 |
» |
d:o 4- )) d:o ........... |
.......... )) |
— |
|
» |
6,000 |
» |
d:o patroner till d:o ........... |
......... » |
12,000 |
— |
» |
2,000 |
38 m.m. » ...................................... |
......... » |
16,500 |
— |
|
» |
6 |
» |
snabbskjutande kanoner (57 m.m.) |
med |
||
lavetter ..................................................... |
.......... » |
46,400 |
— |
|||
5) |
1,900 |
» |
patroner till d:o .................................. |
.......... » |
42,000 |
— |
)) |
skjutförsök och inskjutning af kanoner............. |
......... » |
10,000 |
— |
||
)) |
krut ... |
.......... » |
17,500 |
— |
Summa kr. 200,000: —
Fasta minförsvaret.
Af de utaf marinförvaltningen anmälda behof för det fasta minförsvaret,
tillhopa uppgående till en kostnad af 178,000 kronor, torde
utan allt för stor olägenhet kunna anstå med anskaffning dels af reservmateriel
och inventarier för minering af stora och vestra inloppen till
Carlskrona, dels till anskaffande af erforderlig minmateriel för minering
af segellederna vid Oaxen i Södertelje skärgård.
Deremot anser jag att med anläggning af syftstationer (.för minspärrningar
i vestra inloppet till Carlskrona äfvensom med anvisning
af medel till minväsendets utveckling icke bör anstå.
Bland de minspärrningar, som hittills blifvit definitivt beslutade,
och för hvilka nödigt försvar finnes anordnadt, äro de vid stora inloppet
till Carlskrona samt vid Fårösund i så fullständigt skick, som
under fredstid kan anses nödigt; till komplettering af anordningarne
för de vid Oscar Fredriksborg och Vaxholm afsedda minspärrningarne
äro erforderliga medel anvisade och arbetet nära afslutadt, hvaremot
medel ännu saknas till anläggande af syftstationer vid vestra inloppet
till Carlskrona, och då den för detta inlopp anskaffade minmateriel
och de vidtagna dyrbara anordningarne i öfrigt endast ofullständigt
motsvara sitt ändamål så länge syftstationerna saknas, är det af
vigt, att dylika snarast möjligt anläggas. Kostnaden för desamma,
hvilka måsfe vara. så bombfria som möjligt och lemna utrymme för
syftinstrument och andra apparater samt för befäl och manskap till
skötande deraf, beräknas till ................................................. kr. 24,000: —
[12.]
Syftstationer
vid Carlskrona.
14
Femte hufvudtiteln.
[13-]
Minväsendets
utveckling.
[14.]
Sjelfgående
minor.
Till minväsendets utveckling har marinförvaltningen begärt 15,000
kronor, och ehuru anslag för ändamålet icke kan helt och hållet undvaras,
såvidt man icke skall blifva i saknad af medel för bekostande
af ständigt pågående försök och experimenter med minor och batterier,
instrument, tändrör och olika sprängämnen m. m., anser jag likväl det
föreslagna beloppet kunna nedsättas till hvad i allmänhet visat sig för
nämnda ändamål behöflig! eller omkring 10,000 kronor, hvilket belopp
till jemnande af extra ordinarie anslagens slutsumma torde ökas till
10,182 kronor 04 öre.
Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
äska anvisande af anslag på extra stat för år 1890
till syftstationer vid vestra inloppet till Carlskrona...... kr. 24,000: —
samt
» minväsendets utveckling...................................................... )> 10,182: 04.
Rörliga minförsvaret.
Till erhållande af en full utredning af sjelfgående minor till redan
befintliga minbåtar begärde marigförvaltningen för år 1889 ett anslag
af 90,000 kronor, hvilket belopp Eders Kongl. Maja likväl på anförda
skäl ansåg kunna på två år fördelas, hvarföre endast hälften af nämnda
belopp eller 45,000 kronor äskades af Riksdagen, som äfven beviljade
detta anslag. Under anförande att marinförvaltningen ingalunda förbisett
det oundgängliga behofvet af två utredningar af sjelfgående minor,
men att förvaltningen icke för närvarande ansåge sig böra ifrågasätta
större anvisning för rörliga minförsvaret än återstående hälften af förstberörda
belopp, 45,000 kronor, hvars anvisande för år 1890 dock vore
så mycket angelägnare, som detta vigtiga behof icke kunde utan tidsutdrägt
afhjelpas, har förvaltningen föreslagit, att 45,000 kronor måtte
af Riksdagen begäras för år 1890 till anskaffning af sjelfgående minor.
Då för att fylla behofvet af en minutredning för närvarande erfordras
— förutom 6 st. 38 cm sjelfgående minor till pansarbåten
Göta, hvartill medel äro inbegripna i det till nämnda fartygs anskaffande
redan beviljade anslag —• 2 st. 38 cm och 4 st. 35 cm dylika
minor, får jag underdånigst hemställa att Eders Kong]. Maj:t, på det
att förenämnda brist måtte åtminstone i det närmaste kunna afhjelpas,
behagade till Riksdagen göra nådig framställning i enlighet med detta
marinförvaltningens förslag.
Femte liufvndtiteln.
15
Löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan.
Med anledning af Eders Kong].. Maj:ts till nästlidne års Riksdag
gjorda framställning om förbättring af de vid sjökrigsskolan anstälde
lektorers löneförmåner beslöt Riksdagen dels medgifva att, till löneförbättring
åt lärarne vid sjökrigsskolan, af kadetternas terminsafgifter,
så vidt de dertill lemnade tillgång, finge användas ett belopp af 1,300
kronor, dels ock för samma ändamål anvisa ett extra anslag å 1,860
kronor för år 1889.
Då behofvet af förbättrade aflöningsförmåner för sjökrigsskolans
lärare qvarstår oförminskadt, men »någon utsigt att för närvarande och
innan en definitiv reglering af aflöningen för lärarne vid de allmänna
läroverken kommit till stånd få den medgifna aflöningsförbättringen
för. sjökrigsskolans lärare uppförd på ordinarie stat, såsom Eders Kongl.
Maj:t nästlidne år begärde, svårligen lärer förefinnas, hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till löneförbättring
åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de 1,300 kronor, som
enligt Riksdagens medgifvande nästlidne år få dertill användas, anvisas
för år 1890 ett extra anslag af 1,860 kronor.
Jernvägsförbindelsen mellan flottans varf i Garlskrona och
Carlskrona—Wexiö jernväg.
För åstadkommande af jernvägsförbindelse mellan flottans varf i
Carlskrona och Carlskrona—Wexiö jernväg beviljade 1884 och 1885
årens Riksdagar tillsammans 215,000 kronor och, sedan Eders Kongl.
Maja den 31 oktober 1884 faststält ritningar öfver nämnda jernvägsförbindelse,
infordrade marinförvaltningen anbud å jernvägsbyggnadens
utförande. Med anledning häraf ingaf, bland andre, ingeniören C.
Jehander sådant anbud, hvilket antogs, hvarefter med honom den 5
juni 1885 afslöts kontrakt, hvari han åtog sig jernvägsarbetet, som
enligt ritningarne fördelats i tre delar: södra delen, mellersta delen och
norra delen mot en betalning af 72,000 kronor för den södra, 127,000
kronor för den mellersta och 12,000 kronor för den norra delen; hvarförutan
han skulle erhålla 3,500 kronor i händelse broar och vägöfvergångar
till bredden ökades från 24 till 36 fot, hvilket äfven skett.
Sedermera blef utförandet af deri norra delen af jernvägsbyggnaden,
[15.]
Löneförbättring
åtlärarne
vid sjökrigsskolan.
[16.]
Jernvägen till
varfvet i Carlskrona.
16
Femte hnfvudtiteln.
som omfattade indragandet af spåret på Carlskrona—Wexiö järnvägsstation
och dess sammanbindning med sistnämnda jernväg, öfverlåtet. åt
Carlskrona—Wexiö j’ernvägsbolag i öfverensstämmelse med härom i
kontraktet med Jehander gjordt förbehåll, hvaremot Jehander verkstält
jernvägsbyggnaden i öfriga delar mot den derför betingade godtgörelsen
af 202,500 kronor; och hafva vid i föreskrifven ordning skedd besigtning
af arbetet besigtningsmännen afgifvit det utlåtande, »att den af
ingeniören Jehander för Kong!, flottans räkning verkstälda jernvägsbyggnad
är utförd på ett i allo kontraktsenligt samt synnerligen omsorgsfullt,
solidt, prydligt och berömvärdt sätt», hvadan densamma af
besigtningsmännen godkändes.
Nu har Jehander uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld underdånig
ansökning — under anförande, att han enligt kontraktet hade att följa
dervid fogade beskrifning och ritningar, hvilka han jemväl lagt till
grund för den kostnadsberäkning, som upprättats för hans inlemnade
anbud, samt att han saknade anledning antaga annat förhållande än att
ritningarne till alla delar, äfven i afseende å grundbergets läge, motsvarade
verkliga terrängförhållandena; men att det emellertid visat sig
att å sträckningen mellan Prinsgatan och södra ändan af stora tunneln
grundberget i verkligheten befunne sig betydligt lägre än ritningarne
utvisade, så att nödvändighet uppstått att i stället för en mindre jordschaktning
göra en högst betydlig sådan med höga stödjemurar och
fyllning bakom dessa, hvarigenom en högst betydligt ökad kostnad,
af Jehander beräknad till 28,373 kronor 95 öre, till följd af ritningarnes
missvisning för honom uppkommit — i underdånighet anhållit det Eders
Kongl. Maj:t täcktes bereda honom godtgörelse för kostnaden för ofvanberörda
oförutsedda och i hans kontrakt ej ingående arbete.
Öfver denna underdåniga ansökning har marinförvaltningen, efter
att i ärendet hafva hört ej mindre varfschefen och öfriga vederbörande
vid flottans station i Carlskrona än äfven väg- och vattenbj^ggnadsstyrelsen,
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deri anfört:
att, sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 31 oktober
1884 faststält ritningar öfver ifrågavarnde del af jernvägen mellan
skeppsvarfvet i Carlskrona och Carlskrona—Wexiö jernväg, marinförvaltningen
infordrat från, bland andre, sökanden anbud å jernvägsbyggnadens
utförande, hvarvid meddelats, att till ledning för anbudets afgifvande
skulle tjena det för slag skontrakt med tillhörande beskrifning och
ritningar, som funnes att hos marinförvaltningen tillgå; och att, efter det
sökanden afgifvit anbud, med honom den 5 juni 1885 afslutits kontrakt,
hvari han åtagit sig att utföra jernvägsbyggnaden enligt högstberörda
Femte lmfyudtitehl.
17
nådiga bref och kontraktet jemte dervid fogade beskrifning och ritningar
litt. A och B, af hvilka den förra angaf, i enlighet med hvad den
före anbudens infordrande verkstälda undersökningen angående grundbergets
läge gifvit vid handen, att grundberget å den sträcka, som afses
i den underdåniga ansökningen, vore beläget på ett djup af 8,5
fot under jordytan;
att vid arbetets utförande grundberget befunnits ligga betydligt
djupare, hvilket föranledt ökadt arbete med jordschaktning samt med
uppförande af stödjemurar å ömse sidor om jernvägsspåret;
att, i afseende å anledningen till ritningens felaktighet i omförmälda
del, stationsbyggmästarens handlingarna bifogade yttrande innehölle,
att vid ofvannämnda undersökning, som verkstälts medelst upptagande
i marken af tre gropar, i den mellersta af dessa på en bottenyta
af 12 qvadratfot och på förberörda djup påträffats hvad man antagit
vara berg, men som sedermera befunnits vara en sten med en
öfre yta af 60 å 70 qvadratfot;
att vid nu angifna förhållanden marinförvaltningen ansåge sökanden
berättigad till ersättning för det arbete, han i och för jernvägsbyggnadens
fullbordande nödgats utföra utöfver hvad lian vid anbudets afgifvande
och afsilande af kontraktet haft anledning att beräkna; och
att då dels stationsbyggmästaren vitsordat, att sökandens uppgift på
skilnaden mellan de utförda arbetena och de å ritningarna antydda är
till qvantiteten riktig, dels ock väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit,
att de af sökanden upptagna pris för de olika arbetena ej vore för
högt beräknade, marinförvaltningen ansåge ersättningen böra utgå med
det af sökanden begärda belopp 28,373 kronor 95 öre.
På grund häraf och då tillgång saknades å det af Riksdagen för
ifrågavarande jernvägsbyggnad beviljade anslag, samt icke heller eljest
medel funnes å femte hufvudtiteln att tillgå för ändamålet, har marinförvaltningen
i underdånighet hemstält:
att Eders Kongl. Maj:t täcktes, till beredande af den sökta ersättningen,
hos Riksdagen äska ett extra ordinarie anslag å nyssnämnda
belopp.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och blifvit utredt samt
då ingeniören Jehander på grund af lydelsen i det med honom upprättade
kontrakt icke kan anses pligtig att vidkännas ifrågavarande
ökade kostnad för jernvägsbyggnaden, anser jag ersättning till det af
Jehander fordrade belopp böra honom beredas.
Till en del af denna ersättning finnes tillgång genom användande
af den besparing å 14,416 kronor 48 öre, som uppkommit å den ansa.
till Utfall. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afä. 3
18
Femte hufVudtiteln.
visning från influtna vakansafgifter för åren 1884 och 1885, Riksdagen
år 1887 medgaf för iståndsättande af skeppsholmsbron i Stockholm;
i följd hvaraf det för ifrågavarande ändamål behöfliga extra anslag
skulle kunna inskränkas till 13,957 kronor 47 öre; och får jag alltså
hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att till ersättning åt ingeniören C. Jehander för utförda, i kontraktet
med honom icke afsedda men nödvändiga arbeten vid jernvägsbyggnaden
mellan flottans varf i Carlskrona och Carlskrona—Wexiö
jernväg måtte dels få användas den besparing å 14,416 kronor 48 öre,
som uppkommit på anvisningen från vakansafgifterna för åren 1884
och 1885 till iståndsättande af skeppsholmsbron, dels beviljas såsom
extra anslag för år 1890 13,957 kronor 47 öre.
Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och hemstält
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af
statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning
tillika att afskrift af detta protokoll skulle till
finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof.
In fidem
F. Wrangel.
Femte hufmdtiteln,
19
F ö r s 1 a g
till
Stat
för Femte liufvndtiteln år 1890.
Anvisning |
Indelning och dermed |
Summa. |
Summa summarum |
|||||||
Sjöförsvarsdepartementet. |
Friheter. |
Ersättningar. |
||||||||
Departementet och öfverstyrelsen. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Departementschefen .................................... Departomentota afdelning af Kongl. Maj:ts kansli |
17,000 |
— |
— |
— |
■— |
— |
17,000 |
— |
||
samt kommandoexpeditionen ..................... |
26,800 |
— |
— |
— |
— |
— |
26,800 |
— |
||
Marinförvaltningen....................................... |
38,600 |
— |
— |
— |
— |
— |
38,600 |
— |
||
Sgr |
82,400 |
— |
_ |
— |
-- |
— |
82,400 |
— |
82,400 |
— |
Flottans personal. |
||||||||||
Aflöning för flottans kårer och stater: |
||||||||||
nuvarande anslag ............... 1,379,734: — |
||||||||||
Tillkommer: |
||||||||||
till fortsättning af sjömans- |
||||||||||
kårens uppsättande ......... 66,000: — |
1,445,734 |
_ |
_ |
1,445,734 32,000 |
||||||
Ålderstillägg, förslagsanslag ........................ |
32,000 |
— |
— |
— |
.—— |
— |
— |
|||
Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst |
6,400 |
— |
— |
— |
— |
— |
6,400 |
|||
reservationsanslag.......................... |
287,500 452,450 |
287,500 452,450 |
||||||||
Naturaunderhåll, förslagsanslag .................. |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
_ |
||||
Båtsmansindelningen................................... Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble- |
— |
— |
75,500 |
— |
26,400 |
101,900 |
||||
länge län och Södra Möre härad af Kalmar |
114,000 |
114,000 |
||||||||
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för- |
||||||||||
slagsanslag............................................. |
100,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
100,000 |
— |
||
Sgr |
2,438,084 |
— |
75,500 |
— |
26,400 |
— |
2,539,984 |
— |
2,539,984 |
— |
Flottans materiel. |
||||||||||
Flottans nybyggnad och underhåll, reservations- |
||||||||||
anslag ................................................... |
1,200,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,200,000 |
— |
1,200,000 |
— |
Transport |
— |
— |
- |_ |
— |
— |
— |
3,822,384 |
— |
20
Femte liufVudtiteln
Indelning och dermed |
||||||||||
Anvisning |
jemförlig anvisning |
Samma. |
Summa summarum. |
|||||||
Friheter. |
Ersättningar. |
|||||||||
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
|
Transport |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
•— |
— |
3,822,384 |
— |
Diverse anslag-. |
||||||||||
Flottans öfningar, reservationsanslag ............ Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad |
670,000 |
— |
— |
— |
-" |
— |
670,000 |
— |
||
och ersättning derför, förslagsanslag ......... Undervisningsverken: |
72,400 |
— |
— |
72,400 |
“ |
|||||
Sjökrigsskolan........................... 31,040: — Skeppsgosseskolan ..................... 8,780: — |
39,820 60,000 |
39,820 60,000 |
||||||||
Sjökarteverket, reservationsanslag.................. Stipendier åt sjöofficerare under anställning i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||||
utländsk tjenst eller kommendering utrikes... |
15,000 |
— |
—- |
— |
— |
— |
15,000 |
— |
||
Durchmarschkostnader, reservationsanslag ...... |
22,000 |
— |
—. |
— |
— |
— |
22,000 |
|||
Sjukvård ................................................... |
39,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
39,000 |
— |
||
Diverse behof............................................. |
19,175 |
— |
-—-- |
— |
— |
— |
19,175 |
— |
||
Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag |
23,000 |
— |
— |
23,000 |
“ |
|||||
slagsanslag............................................. |
46,962 |
- |
— |
— |
— |
— |
46,962 |
— |
||
Extra utgifter............................................. |
12,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
12,500 |
— |
||
Sgr |
1,019,857 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,019,857 |
— |
1,019,857 |
— |
Summa för sjöförsvaret |
4,740,341 |
— |
75,500 |
— |
26,400 |
— |
— |
— |
4,842,241 |
— |
Handeln. |
||||||||||
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal- |
||||||||||
terna, reservationsanslag.......................... |
1,200,000 |
— |
450 |
— |
4 |
— |
1,200,409 |
— |
||
Undervisningsanstalter för sjöfart.................. |
94,650 |
— |
— |
— |
— |
— |
94,650 |
— |
||
Nautisk-meteorologiska byrån........................ Alderstillägg för personalen vid undervisnings- |
9,000 |
9,000 |
||||||||
anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid |
13,000 |
13,000 |
_ |
|||||||
Summa för handeln |
1,316,650 |
— |
405 |
— |
4 |
— |
1,317,059 |
— |
1,317,059 |
— |
Summa för femte hufvudtiteln |
6,056,991 |
— |
75,905 |
26,404 |
—1 - |
— |
6,159,300 |
— |
Femte hufvudtiteln,
21
Kronor. |
Ö. |
|
Extra ordinarie anslag. |
||
Till genomförande under år 1890 af löneregleringen för flottan.................................. |
50,000 |
— |
» fortsättning af pansarbåten Götas byggnad....................................................... |
945,000 |
49 |
» anskaffande af två 2:a klassens minbåtar....................................................... |
210,000 |
— |
» artillerimateriel .......................................................................................... |
200,000 |
— |
» syftstationer vid Carlskrona.......................................................................... |
24,000 |
— |
» minväsendets utveckling ................................................................................ |
10,182 |
04 |
» sjelfgående minor ........................................................................................ |
45,000 |
— |
» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan ................................................... |
1,860 |
— |
» jern vägsförbindelsen mellan flottans varf i Carlskrona och Carlskrona—Vexiö jernväg |
13,957 |
47 |
Summa |
1,500,000 |
— |
luft. till Riksä. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
4
Sjette hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 12 januari 1889.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: herr Boven,
friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
Örbom och
friherre Åkerhielm.
3:o.
. Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anhöll i underdånighet
att fa underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstadens sjette hufvudtitel samt yttrade
härvid beträffande anslagstitlarne:
Bill. till Eiksd. Prof. 1889. 1 Sami. l~Afcl. 1 Höft.
1
2
Sjette lmfvudtiteln.
[1-]
Tillfällig löneförbättring
för kommerskollegium.
Rätt att disponera
lediga
löner vid
kollegium.
Kommerskollegium.
A) Koinmerskollegiuni.
Under flera föregående år liar Riksdagen, uppå framställning af
Eders Kong! Maj:t, dels på det att Eders Kongl. Maj:t måtte komma
i tillfälle att tilldela kommerskollegiets ledamöter samt dess i stat uppförde
embets- och tjensteman!, med undantag af fyra kanslister, tillfällig
löneförbättring med tjugo procent af de i stat faststälda lönerna, på
extra stat anvisat derför nödiga medel, dels ock medgifvit att aflöningsbelopp,
som vore i kollegiets stat anvisade ej mindre för en advokatfiskalstjenst
än äfven för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar''inom
kollegiet, i afseende å Indika indragning kunde, ega rum
eller förändring eljest vidtagas, finge af Eders Kongl. Maj:t disponeras,
i den mån sådant vore erforderligt för bestridande åt göromålen inom.
kollegiet eller för beredande åt bemälde embets- och tjensteman åt
samma aflöningsförmåner, som andra med dem likstälde tjenstemän
åtnjöte.
Framställning torde böra göras att Riksdagen måtte fatta enahanda
beslut äfven för år 1890. Dock med en ändring. Riksdagens medgifvande
i fråga om disposition åt aflöningsbelopp gäller, som sagdt,
endast kollegiets embets- och tjenstemän, men icke dess vaktbetjening.
Då emellertid betjeningen, lika väl som embets- och tjenstemännen,
synes ega grundadt anspråk att få åtnjuta enahanda löneförmåner som
vederlikarne i andra centrala embetsverk, torde Riksdagens samtycke
böra utverkas dertill att berörda medgifvande utsträckes att omfatta
äfven kollegiets vaktbetjening.
Häraf skulle visseriigen blifva en följd att, då de belopp, livilka på
grund af Riksdagens beslut angående tillfällig löneförbättring och disposition
af indragna löner varit för Eders Kongl. Maj:t tillgängliga, till
förbättrande af embets- och tjenstemännens lönevilkor, redan nu icke
förslå för att bereda åt dem samma aflöningsförmåner, som andra med
dem likstälde tjenstemän åtnjuta — härtill skulle för innevarande år
erfordras 15,000 kronor, under det att berörda belopp uppgå sammanlagdt
till 14,240 kronor — desamma naturligtvis skulle blifva ännu
mera otillräckliga, derest från de disponibla aflöningsbeloppen jemväl
skulle bestridas lönetillskott åt vaktbetjeningen, men jag föreställer mig
att den nödiga fyllnadssumman — obetydlig för statsverket, men ej för
3
Sjette liufvudtiteln.
den enskilde statstjenaren — skulle kunna, utan budgetens betungande,
beredas från samma fond, derifrån redan eu del af aflöningen till vissa
kollegiets tjensteman utgår, eller manufakturförlagslånefonden.
Jag hemställer således att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att
dels, på det att Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att med
samma belopp som för innevarande år tilldela kommerskollegiets ledamöter
samt dess i stat uppförde embete- och tjenstemän, med undantag
af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under år 1890, på extra stat
för år 1890 anvisa 7,640 kronor,
dels ock medgifva att intill slutet af år 1890, i den mån sådant är
erforderligt för bestridande af göromålen inom kollegiet eller för beredande
åt bemälde embete- och tjenstemän samt åt kollegiets vaktbetjening
af samma aflöningsförmåner, som andra med dem likstälde tjenstemän
och betjente åtnjuta, af Eders Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras
de aflöningsbelopp, som äro i kommerskollegiets stat anvisade
ej mindre för en advokatfiskalstjenst än äfven för andra ledigblifna
eller ledigblifvande befattningar inom kollegiet, i afseende å hvilka
indragning kan ega rum eller förändring eljest vidtagas.
B) Patentbyrån.
Beträffande patentbyråns ekonomiska förhållanden under år 1888
har dess tillförordnade byråchef meddelat att byråns inkomster under
nämnda år utgjort:
utgifter för 803 patentansökningar (deraf 4 obetalda) kronor 39,950: —
årsafgifter för patent............................................................ )) 25,105: —
afgifter för 207 registreringsansökningar ..................... )) 8,280: ■—-
för försålda publikationer .................................................. )> 1,595: 75
summa kronor 74,930: 75
samt att byråns utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke
afslutats, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma år
uppgått till närmare 66,000 kronor, af hvilket belopp de vigtigaste
posterna utgjordes af aflöningar och arfvoden 29,107 kronor 50 öre,
byråns publikationer 21,544 kronor 63 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter
4,805 kronor, utgifter för byråns bibliotek 3,468
kronor 74 öre, renskrifning 2,814 kronor 75 öre samt bidrag till upp
-
[2-]
Angående
disposition
af patent- och
varumärkesafgifter.
4 Sjette hufvud titeln.
rätthållande af patentunionens internationela byrå i Bern 1,505 kronor
98 öre.
För år 1887 belöpte sig patentbyråns inkomster till 61,238 kronor
50 öre och dess utgifter till 59,502 kronor 8 öre. Antalet patentansökningar
år 1887 utgjorde 661, antalet registreringsansökningar 203.
Årsafgifter för patent samma år uppgingo sammanräknade till 18,845
kronor.
Patentbyråns inkomster hafva sålunda äfven under år 1888 ej
obetydligt stigit.
I likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag
i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
medgifva,
att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må
användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning
under år 1890 af förordningen angående patent och lagen om skydd
för varumärken.
Rikets ekonomiska kartverk.
[3.] I underdånig skrifvelse den 21 november 1888 har afdelnings
riketsSeko-
c^e^en generalstabens topografiska afdelning, i sammanhang med
nomiska kart- afgifvande af förslag till inkomst- och utgiftsstater för de ekonomiska
verk- kartverken för innevarande år, tillika gjort framställning om de anslag,
som för kartarbetenas bedrifvande under år 1890 erfordras.
Enligt afdelningschefens förslag till stater för innevarande år,
hvilka blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststälda den 30 november 1888,
skulle kostnaderna under år 1889 belöpa sig:
för det allmänna ekonomiska kartverket, som har att kartlägga
södra och mellersta delarne af riket, till 63,700 kronor, och
för Norrbottens läns ekonomiska kartverk till 31,900 kronor.
De tillgångar, som för dessa utgifter kunna påräknas, äro
för mellersta och södra delarne af riket:
beräknad behållning från år 1888 2,000 kronor, anslag på ordinarie
stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000 kronor, under
anslaget till landtmäteristaten besparade 24 andre-landtmätarelöner
21,600 kronor samt förslagsvis beräknad inkomst för under år 1888
försålda kartor och beskrifningar 100 kronor, eller tillhopa 74,700
kronor; och
Sjette Imfvudtiteln.
5
för Norrbottens län:
motsedd behållning från år 1888 700 kronor, anslag på extra stat
31,000 kronor och förslagsvis beräknad inkomst genom försäljning
under år 1888 af kartor och beskrifningar 200 kronor, eller tillhopa
31,900 kronor.
På grund af Riksdagens medgifvande har Eders Kong]. Maj: t sistnämnda
dag förordnat att det till 11,000 kronor beräknade öfverskottet
å tillgångarna för det allmänna ekonomiska kartverket må användas
till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.
De anslag, hvilka för fortsättande af de ekonomisk-geografiska
kartarbetena i Norrbottens län samt de ekonomiska kartarbetena i öfriga
delar af riket böra för år 1890 af Riksdagen äskas, hafva af afdelningschefen
ansetts böra bestämmas till samma belopp, som under en
följd af år af Riksdagen beviljats. Likaledes har afdelningschefen
föreslagit att jemväl för år 1890 den behållning, som å ifrågavarande
anslag kan komma att uppstå, må få, i mån af behof, användas till
bestridande af utgifter för de topografiska kartarbetena.
Till hvad afdelningschefen sålunda föreslagit har kommissionen
för de allmänna kartarbetena tillstyrkt nådigt bifall.
Af hvad afdelningschefen i sin underdåniga skrifvelse den 21 november
1887 angående anslagsbehofvet för år 1889 anfört — hvarför
utförligt redogjordes i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12
januari 1888 under denna anslagstitel — framgår nödvändigheten
af att de nuvarande anslagen till de ekonomiska kartverken fortfarande
utgå med oförminskadt belopp, oaktadt under de senare åren
å ifrågavarande anslag besparingar kunnat beredas, hvilka kommit
det topografiska kartverket till godo. Det erinrades i berörda skrifvelse
att dessa besparingar tillkommit i afsigt att dermed bestrida
kostnaderna för åtskilliga för alla de allmänna kartverken gemensamma
och grundläggande arbeten, hvilka det ålåge den topografiska afdelningen
att utföra och hvilka eljest icke skulle kunnat verkställas utan förhöjning
i de för det topografiska kartverket anvisade anslag eller
utan att den topografiska afdelningens egna fältarbeten skulle i betänklig
grad åsidosättas. Dessa besparingar hade sålunda sin grund i
nödvändigheten att åstadkomma en till minskning i utgifterna ledande
samverkan mellan de olika kartverken och sålunda i möjligaste grad
befrämja alla kartverkens jemnsidiga och skyndsamma fortgång, och
den omständigheten att dylika besparingar hittills ansetts böra beredas
å de ekonomiska kartverkens anslag för att tillgodokomma de topo
-
6
Sjette hufVudtiteln.
grafiska arbetena uteslöte icke möjligheten af att framdeles ett motsatt
tillvägagående kunde behöfva anlitas.
Endast genom att sålunda besparingar å de ekonomiska kartverkens
anslag få användas för de topografiska arbetena kan det nuvarande
missförhållandet mellan beloppen af de särskilda kartverkens
anslag utjemnas, utan att i mån af de för olika år vexlande anslagsbehofven
det ena kartverkets anslag behöfver höjas och det andras i
motsvarande grad minskas.
Såsom jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari
1888 under denna anslagstitel erinrade, har af förste landtmätaren J.
E. Nyström blifvit väckt ett förslag rörande landtmäterikårens organisation,
hvilket förslag äfven berör det ekonomiska kartverket och de
derför behöfliga anslag. Sedan öfver detta förslag yttranden afgifvits
af samtliga länsstyrelserna, har förslaget under sistlidne oktober månad
remitterats till landtmäteristyrelsens utlåtande, hvilket dock ännu
icke hunnit afgifvas. Jag är sålunda icke nu i tillfälle att inför Eders
Kongl. Maj:t kunna anmäla detta ärende och kan följaktligen icke
heller vid beräknande af de medel, som nu böra af Riksdagen äskas
för de ekonomiska kartverken, taga hänsyn till de förändringar, som
tilläfventyrs kunde af nämnda förslag föranledas.
Med erinran att de besparade andre-landtmätarelönerna fortfarande
äro för de ekonomiska kartverken att påräkna, hemställer jag, på
grund af hvad ofvan blifvit anfördt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att, utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska
kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1890 anvisa till fortsättande af de
ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor
och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000
kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva att möjligen
uppstående behållningar å båda anslagen må användas äfven till
bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.
Landsstaterna i länen.
[4.] Inom Tärna kapellförsamling, som för närvarande tillhör Stensele
Användande länsmansdistrikt af Vesterbottens län, har alltsedan år 1879 varit analänsmansiörT
stäld en extra länsman, till hvilkens aflönande medel anvisats af det
till inrättande extra stat uppförda anslaget till särskild polisstyrka å landet.
af en ny läns- 1 A
manstjenet.
7
Sjette Inifvudtiteln.
Nu liar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens
län uti underdånig skrifvelse den 15 juni 1888 gjort framställning om
anvisande af lön åt en ordinarie länsman inom nämnda kapellförsamling.
Med erinran att kapellförsamlingen, som utgjorde gränssocken
emot Norge och beboddes såväl af en bofast befolkning som af nomadiserande
lappar, vid 1886 års slut hade en folkmängd af 961 personer,
kringspridda på en yta af omkring 39,5 qvadratnymil, har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande till stöd för ifrågavarande framställning anfört
att behofvet af en länsman derstädes för hvarje år blefve allt
större, dels emedan samfärdseln med Norge vore i tillväxt och sannolikt
komme att än vidare utvecklas, då den nu under arbete varande
vägen mellan Mo i Norge och Umbugtens fjellstuga, belägen omkring
3/io mil från riksgränsen, antagligen under loppet af innevarande år
blefve färdig, dels ock i följd af de stridigheter, som under de senare
åren uppstått mellan nomadlapparne å ena sidan och den bofasta befolkningen
såväl i Sverige som i Norge å den andra och för hvilkas
biläggande biträde af länsman ofta erfordrades. Jemväl för utmätningar
och andra verkställighetsåtgärder samt för brotts beifrande och
upptäckande vore en särskild länsman behöflig. Då länsmannen i
Stensele distrikt, hvilken dessa tjensteåtgärder eljest skulle tillhöra,
vore bosatt i Stensele kyrkoby, belägen 13 mil från Tärna och omkring
20 mil från riksgränsen, vore det uppenbart att denne icke
kunde på ett tillfredsställande sätt uppehålla länsmansgöromålen i
Tärna, hvartill komme att utmätningsförrättningarna lätteligen kunde
blifva ruinerande för gäldenären genom de drjrga resekostnaderna
för länsmannen. Då inkomsterna för den extra länsmannen i Tärna
församling, som vore den fattigaste inom länet och troligen en af de
fattigaste i riket, nästan uteslutande utgjordes af det arfvode, han
egde uppbära, eller 1,200 kronor för år, samt häraf skulle gäldas
icke blott utskylder till staten och kommunen, utgörande åtminstone
10 procent af arfvodet, utan äfven kostnaderna för de resor, hvilka
länsmannen åtminstone två gånger om året måste, i egenskap af
allmän åklagare, företaga till tingen vid Lycksele, beläget 23 mil
från Tärna, hvilka kostnader för hvarje resa kunde beräknas till
minst 110 kronor, förutsåge Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
helst en extra länsman icke hade att påräkna ålderstillägg eller kunde
vinna delaktighet i civilstatens pensionsinrättning, att det komme att
blifva förenad!; med svårighet att få ifrågavarande befattning uppehållen
på samma vilkor som nu. Den nuvarande inneliafvaren af be
-
[5.]
Höjning i anslaget
till
följd af indragning
af
landsstatsboställen.
8 Sjette liufvudtitcln.
fattningen hade ock, med åberopande af sin långa tjenstetid, aflöningens
knapphet och de obetydliga extra inkomsterna, hos Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande hemstält att åtgärder måtte vidtagas för
anordnande af en ordinarie länsmanstjenst inom församlingen.
Till följd af nådig remiss hafva kammarkollegium och statskontoret
i detta ärende afgifvit utlåtande den 14 december 1888 och dervid,
med öfverlemnande af uppgift å folkmängden i och arealen af
de nuvarande länsmansdistrikten inom Vesterbottens läns lappmarksfögderi,
anfört att, ehuru folkmängden i den nordligt belägna och af
naturen föga gynnade Tärna kapellförsamling sedan början af år 1882,
då fråga om inrättande af en länsmanstjenst derstädes utgjorde föremål
för Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, icke väsentligen ökats
och ännu betydligt understege medeltalet af folkmängden i länsmandistrikten
inom fögderi et, embetsverken likväl, med hänsyn till den
stora ytvidd, Stensele länsmansdistrikt omfattade (enligt nyssnämnda
uppgift 66,53 qvadratmil), samt de beaktansvärda skäl, Eders Kongl.
Majrts Befallningshafvande i öfrigt anfört, ansåge sig böra tillstyrka
att till lön åt eu länsman i nämnda kapellförsamling måtte få användas
ännu odisponeradt lönebelopp, som blifvit eller blefve tillgängligt i följd
af redan beslutade indragningar af länsmanstjenster inom Gotlands och
Vestmanlands län.
Genom hvad i ärendet förekommit, synes mig befogenheten af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes framställning vara till fullo
ådagalagd; och då medel till den nya länsmanstjenst, som sålunda bör
inrättas, kunna utan anslagsförhöjning beredas af lönebelopp, som
blifva lediga i följd af den genom nådiga brefvet den 8 februari
1878 föreskrift^ reglering af länsmansdistrikten i Vestmanlands län,
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att, på det att Stensele länsmansdistrikt må kunna delas i två
distrikt och en särskild länsman sålunda anställas inom Tärna kapellförsamling,
aflöningsbelopp, som blifver tillgängligt till följd af anbefald
reglering af länsmansdistrikten i Vestmanlands län, måtte få användas
till inrättande af en ny länsmanstjenst inom Vesterbottens län.
Vidare får jag i underdånighet anmäla att, enligt hvad statskontoret
i sin berättelse angående statsverkets tillstånd och behof meddelat,
följande landsstatsboställen till statsverket indragits, utan att ersättning
till vederbörande tjensteman ännu blifvit å anslaget till »landsstaterna
i länen» uppförd:
9
Sjette liufvudtiteln.
länsmansbostället i Lysings distrikt af Östergötlands län, 1 mantal
Norrö n:r 1;
länsmansbostället i Norra Möre härads södra distrikt af Kalmar
län, 3/8 mantal Förlösa n:r 5;
landssekreteraren i Hallands län anslagna löningsjorden n:r 51 i
Halmstads stads vestra gärde;
häradsskrifvarebostället i Vartofta fögderi af Skaraborgs län, 1
mantal Kyrkebohl n:r 1; och
kronofogdebostället i Östersysslets fögderi af Vermlands län, 1
mantal Södra Wee n:r 1.
På grund häraf torde, på sätt statskontoret hemstält, Eders Kongl.
Maj:t behaga föreslå Riksdagen
att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» måtte höjas
med det belopp, hvartill afkastningen af nämnda indragna boställen
och löningsjord är i stat beräknad, eller 3,410 kronor;
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna i
länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,643,582
kronor till 2,646,992 kronor.
Härefter yttrade departementschefen:
Innan jag öfvergår till öfriga ordinarie anslagstitlar, i afseende å
hvilka jag ämnar ifrågasätta någon förändring, tillåter jag mig att i
underdånighet göra eu framställning, som föranleder uppförande i riksstaten
af en ny anslagst.itel, benämnd
Landtbruksstyrelsen.
Sedan, till följd deraf att vid 1888 års riksdag den då hvilande frågan
om ändring i regeringsformen, i syfte att ett nytt departement, benämndt
landtbruks-, industri- och handelsdepartementet, skulle inrättas, genom
kamrarnes skiljaktiga beslut förfallit, och möjligheten att vid Eders
Kongl. Maj:ts rådsbord få näringarna representerade genom en, uteslutande
ur sådan hänsyn, utsedd departementschef sålunda tills vidare
undanskjutits, torde det vara min pligt tillse, huruvida icke näringarnas
befogade kraf på en lämplig statsadministration kan på annat sätt
tillgodoses.
Bih. till Riksd. Prat. ]889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft -
2
10
Sjette hufvudtiteln.
Hvad härvid först beträffar handeln och de näringar, med hvilka
kommerskollegium har att sig befatta, lärer det vara Eders Kongl.
Maj:t nogsamt bekant, hurusom under snart sagdt hela detta århundrade
frågan om kollegiets omorganisation stått på dagordningen. Men
ännu har icke något af de olikartade förslagen derom lyckats tillvinna
sig ett öfvervägande bifall. Ännu i dag synas åsigterna härutinnan
lika skiljaktiga och jag tror det derföre vara lämpligast att låta denna
fråga någon tid hvila, på det att derunder meningarna må hinna stadga
sig och erhålla bestämdare form och uttryck. Hvad deremot angår
vår vigtigaste näring, jordbruket med dertill hörande binäringar, så
torde alla vara ense derom att de former, hvari den centrala statsadministrationen
i afseende härå verkar, ingalunda äro tillfredsställande.
Den utöfvas egentligen af landtbruksakademiens förvaltnings komité,
hvilken institution, från början af sin tillvaro afsedd för helt andra
ändamål, af omständigheternas makt och till följd af bristen på någon
annan lämplig administrativ myndighet nödgats öfvertaga eu myckenhet
rena embetsmannagöromål, som hvarken öfverensstämma med komiténs
organisation eller det sätt, hvarpå dess verksamhet utöfvas.
Landtbruksakademiens förvaltningskomité består af akademiens
direktör, de sex föredragandena å akademiens särskilda afdelningar
samt akademiens sekreterare och kamrerare. För handläggning af
mål och ärenden, hvilka i följd af Kongl. Maj:ts särskilda förordnanden
till komitén öfverlemnas, skall, enligt akademiens instruktion, komitén
förstärkas med två för kunskap och erfarenhet i det egentliga landtbruket
utmärkte ledamöter, utsedde för tre år i sänder. Dix-ektören
förordnas af Kongl. Maj:t, sekreteraren, kamreraren och öfrige ledamöter
i komitén utses af akademien. Förvaltningskomiténs beslut
bestämmas efter pluralitetens mening och vid lika röstetal är ordförandens
röst afgörande. Komitén är skyldig att på kallelse af direktören
sammanträda, så ofta förefallande ärenden dertill föranleda; men
som akademien ej har ordinarie sammankomst under tiden från och
med juni till och med augusti och under den öfriga tiden af året ej
oftare än en gång i månaden, är det tydligt att det stundom kan vara
förenadt med ej ringa svårighet att få komiténs ledamöter samlade
under mellantiderna.
Af hvad jag nu nämnt torde framgå att komiténs sammansättning
och arbetssätt vålla att den endast i ringa mån kan uppfylla de anspråk,
som böra ställas på ett embetsverk, och då komitén i allt fall i
dess egenskap af vår enda centralmyndighet för jordbruket uträttat
mycket för dess utveckling, har detta skett, kan man säga, icke med
11
Sjette hufvudtiteln.
stöd utan i trots af denna myndighets organisation. Oafsedt det egendomliga
deri att en institution, med hvars medlemmars tillsättning Kongl.
Maj:t icke har något att skaffa — utom hvad angår akademiens direktör
— skall utöfva tillsynen öfver statsanstalter och till och med tillsätta
af staten aflönade tjensteman, är det uppenbart att den strängt kollegiala
formen för ärendenas behandling och det långa afbrottet för
hvarje år i komiténs arbeten måste motverka den kontinuitet, jemnhet
och kraft, som äro nödvändiga för de administrativa funktioner, hvilka
komitén fått sig anförtrodda. Och dessa äro af ej ringa omfattning.
Under förvaltningskomiténs tillsyn och administrativa myndighet höra
de med statsmedel understödda landtbruksskolorna, landtmannaskolorna
och mejeriskolorna, kemiska stationerna, mejeristationerna och frökontrollanstalterna,
vidare statens landtbruksingeniörer och landtbruksstipendiater,
undervisande — eller, såsom de numera skola benämnas, instruktörerna
— i boskapsskötsel, i mejerihushållning och. i husslöjd,
undervisaren i ullkultur och schäferiskötsel, fiskeriintendenten och dennes
båda assistenter samt undervisaren i fiskodling äfvensom, enligt särskilda
af Eders Kongl. Maj:t för hvarje af de senare åren meddelade
beslut, en entomolog, som bär att lemna råd och upplysningar om åtgärder
till förekommande af skadliga insekters härjningar, samt fiskerioch
mejeriagenterna. Af sådana finnas för närvarande anstälde en
fiskeriagent i Berlin och en mejeriagent i Manchester.
Komiténs befogenhet i afseende å nämnde tjensteman är utstakad
genom särskilda nådiga bref och reglementen. Sålunda har komitén i
allmänhet att för hvarje år fastställa plan för deras arbeten och kontrollera
att dessa behörigen utföras, åligganden, som, i synnerhet hvad
landtbruksingeniörerna angår, numera, sedan deras antal vuxit till 20,
medföra ej ringa omtanke och besvär. Fiskeriintendenten med de honom
underlydande assistenterna intager dock en sjelfständigare ställning i
förhållande till komitén. Landtbruksingeniörerna tillsättas af chefen för
civildepartementet, men de öfrige tjenstemännen antagas af komitén.
Hvad mejeriskolorna och mejeristationerna beträffar tillkommer det
komitén, bland annat, att fastställa undervisningsplaner, uppgöra aftal
med föreståndarne samt vaka öfver att undervisningen behörigen handhafves.
Öfver landtbruks- och landtmannaskolorna, kemiska stationerna
och frökontrollanstalterna utöfvar komitén hufvudsakligen en kontrollerande
myndighet, men har äfven att fastställa taxor för de vid kemiska
stationerna och frökontrollanstalterna förekommande undersökningar
äfvensom metoderna för de kemiska analysernas och fröanalysernas
utförande in. m. Af stadgarne för de båda landtbruksinstituten synes
12
Sjette hufvudtiteln.
att jemväl dessa i viss mån utgöra föremål för komiténs uppmärksamhet.
Komitén har vidare att uppgöra förslag till fördelning af de
medel, som äro anvisade till husslöjdens befrämjande; och enligt
nådiga brefvet den 6 maj 1881 har komitén fått sig uppdragen förvaltningen
af fonden för svenska hornboskapens och fårafvelns förädling.
Afkastningen af denna fond, som för närvarande uppgår i kapital
till omkring 122,000 kronor, användes till prisbelöningar för ladugårdar
och schäferier samt till låneunderstöd för inköp från utlandet
af behöfliga och lämpliga afvelsam-, sedan vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott vitsordat behofvet af de afsedda inköpen
och vederhäftigheten af den för lånets återbetalning stälda säkerhet
blifvit behörigen styrkt.
Vid öfvervägande huru den ifrågavarande statsadministrationen
lämpligast bör anordnas, synes först böra undersökas, om densamma
kan förläggas till något redan bestående embetsverk. I sådant afseende
har ifrågasatts, om ej inom domänstyrelsen skulle kunna inrättas en
särskild afdelning för behandling af förevarande ärenden. Men detta
skulle enligt min tanke vara mindre lämpligt. Derigenom skulle chefen
för domänstyrelsen komma att betungas af en myckenhet ärenden,
som ovilkorligen måste draga hans uppmärksamhet från det ändamål,
som afsågs med domänstyrelsens inrättande, nemligen en kraftig öfverförvaltning
för statens domäner. Fråga har äfven varit på tal att inrätta
eu särskild byrå inom civildepartementet, men med den mängd
ärenden, som redan hvila å detta departement, skulle det blifva för
departementschefen omöjligt att egna tillbörlig tid och omsorg åt alla
de detaljer, som komrne att utgöra föremål för en dylik byrås verksamhet;
och om man med anledning deraf skulle vilja lägga afgöranderätten
i vissa fall hos byråchefen, hade man att motse samma anmärkningar
mot en sådan anordning, som dem, hvilka från flera håll framstäldes
emot det för senaste riksdag framlagda förslaget till organisation
af ett departement för landtbruk, industri- och handel i hvad
samma förslag afsåg att hos byråcheferna lägga sjelfständig beslutanderätt
i åtskilliga frågor. Det återstår sålunda, så vidt jag kan
finna, endast att söka anordna en särskild fristående myndighet för
behandling af ifrågavarande ärenden.
Denna myndighet skulle sålunda i första rummet komma att öfvertaga
förvaltningskomiténs statsadministrativa befogenhet jemte alla dermed
förenade åligganden. Äfven fiskerinäringen — med undantag,
åtminstone tills vidare, af nordsjöfisket, för livilket helt olika förhållanden
gälla — torde böra utgöra föremål för detta embetsverks om
-
13
Sjette hufYiidtiteln.
sorger, och till följd deraf bör äfven fiskeriintendenten ställas i närmare
förbindelse med samma embetsverk än hvad för närvarande är
förhållandet mellan honom och förvaltningskomitén.
Det nya embetsverket borde vidare kunna öfvertaga den chefen
för civildepartementet för närvarande tillkommande befogenhet att utnämna
statens landtbruksingeniörer äfvensom den förberedande granskningen
af handlingar rörande lån från odlingslånefonden, hvilken granskning
nu är förlagd till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och der verkställes
af en för sådant ändamål särskild aflönad extra byråingeniör.
För afgifvande sedermera af underdånigt utlåtande i ärende af dylik
art kunde den nya styrelsen sammanträda med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
hvarvid ärendet borde föredragas af den byråingeniör,
som verkstält granskningen.
Då inom det af mig tänkta embetsverket ej gerna kunde ifrågakomma
till behandling ärenden, som berörde enskild rätt, och det ofta
kunde vara af vigt att ärendena blefve med snabbhet handlagda och
afgjorda, synes det mig fördelaktigast att beslutanderätten inom det
nya embetsverket lägges hos en enda person, och att till hans biträde
anställas sakkunnige föredragande med rättighet och skyldighet att vid
ärendes föredragning yttra sin mening och, om den ej öfverensstämmer
med chefens, till protokollet afgifva densamma skriftligen. I enlighet
härmed skulle i spetsen för ifrågavarande embetsverk, som lämpligen
kan benämnas landtbruksstyrelsen, ställas en af Kongl. Maj:t utsedd chef
med titel öfverdirektör och närmast under honom såsom föredragande
likaledes af Kongl. Magt utnämnde tekniskt bildade tjensteman. En
af dessa med titel fiskeriinspektör skulle föredraga fiskeriärenden samt
i öfrigt utöfva enahanda verksamhet, som för närvarande tillkommer
fiskeriintendenten, hvars befattning deremot i sådant fall kunde indragas.
Ofriga ärenden synas kunna till handläggning och föredragning fördelas
på två tjenstemän, benämnde byråingeniörer, hvilka jemväl skulle
kunna biträda chefen med verkställande af föreskrift^ inspektioner.
Huru ärendena skola mellan byråingeniörerna fördelas lärer böra genom
en af Eders Kongl. Maj:t utfärdad instruktion närmare bestämmas med
hänsyn till de särskilda ärendenas mängd och beskaffenhet. Derest
sjelfva medelförvaltningen af fonden för. svenska hornboskapens och
fårafvelns förädling, på sätt jag en gång förut ifrågasatt, förlägges till
statskontoret, hvilket torde låta sig göra utan tillökning i dess arbetskrafter,
samt vidare förande af protokoll inom styrelsen inskränkes till
de fall, då skiljaktig mening vid ett ärendes afgörande förekommer
eller chefen eljest finner anledning förordna att protokoll skall föras,
14
Sjette hufradtiteln.
torde någon ytterligare ordinarie tjensteman ej erfordras än en sekreterare
med åliggande att uppsätta och. expediera styrelsens beslut och
skrivelser samt handhafva registrator- och arkivariegöromålen; och
synes utnämningen af denna tjensteman lämpligen böra åt styrelsen
anförtros. För ärendenas behöriga gång blifver det vidare nödigt att
medel anvisas till extra biträden, vikariatsersättningar och expenser.
Efter jemförelse med de i allmänhet under senare åren bestämda
aflöningsförmåner, har jag uppgjort följande förslag till
Stat
för
Landtbruksstyrelsen.
Tjenst- |
|||||||
Lön. |
göringspen- |
Summa. |
|||||
ningar. |
|||||||
Öfverdirektören och cliefen.............. |
5,000 |
2,000 |
7,000 |
||||
Fiskeriin spektören.......................... |
3,000 |
— |
1,500 |
— |
4,500 |
— |
Efter fem år kan lönen |
1 byråingeniör .............................. |
3,000 |
— |
1,500 |
— |
4,500 |
— |
|
1 d:o .............................. |
3,000 |
— |
1,500 |
— |
4,500 |
— |
(efter tio år med ytterit |
1 sekreterare ................................. |
1,800 |
— |
1,200 |
— |
3,000 |
— |
gare 500 kronor. |
1 vaktmästare................ .............. Till extra biträden, vikariatsersättning |
500 |
300 |
800 |
Efter fem år kan lönen |
|||
och expenser ............................ |
-- |
— |
— |
— |
5,000 |
— |
|
Summa |
— |
— |
— |
29,300 |
Då någon anledning, hvad ifrågavarande embetsverk angår, icke
förefinnes att afvika från hvad vid senare regleringar i allmänhet
stadgats vare sig såsom vilkor för aflöningarnas åtnjutande eller i
fråga om tjenstemännens rätt till semester eller eljest, föreställer jag
mig att följande vilkor och förbehåll böra meddelas för åtnjutande af
de i staten uppförda löneförmånerna, nemligen:
att embets- eller tjensteman vid landtbruksstyrelsen skall vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i
15
Sjette hufvudtiteln.
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
styrelsen eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest
i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att styrelsen
ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad
att, med bibehållande af den tj en stegrad och aflöning, han
innehar, efter den nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade
göromål;
att med embete eller tjenst i landtbruksstyrelsen icke må förenas
annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet
af tjenstgöringen i verket;
att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få
uppbäras endast för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från
tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;
att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras i följd af embetsresor
eller för beredande af semester tjensteman af lägre grad skall vara
skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom verket, densamma,
mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna
tjenstgöringspenningar men eljest af deremot svarande belopp
i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än
tre månader under ett år;
att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjenst i samma lönegrad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt
sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester, och
för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år
på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den
andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjenståldern blifvit uppnådd; börande i fråga om ålderstillägg
åt fiskeriinspektören, om till denna befattning nuvarande fiskeriinten
-
16 Sjette lnifvudtiteln.
denten utnämnes, tillgodoräknas honom den tid, lian såsom fiskeriintendent
tjenstgjort;
att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och
minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension
å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller
styrelsen, der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget
att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig i densamma qvarstå; samt
att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ega rum, åtnjutas af styrelsens chef, fiskeriinspektören samt
byråingeniör under en och en half månad samt af sekreteraren en månad
årligen.
Staten för landtbruksstyrelsen skulle enligt mitt förut afgifna förslag
komma att sluta på en summa af 29,300 kronor; men anslagen till
statsverkets utgifter skulle dock icke behöfva att med motsvarande belopp
förhöjas. Såsom jag redan nämnt, skulle inrättandet af det nya
embetsverket föranleda att fiskeriintendentens befattning komme att
indragas. Då för denna befattning är å anslaget till »fiskerinäringens
understöd» anvisadt dels såsom arfvode ett belopp af 4,000 kronor och
dels såsom ersättning för resekostnader en summa af högst 1,500 kronor
för år, skulle detta anslag kunna minskas med nämnda belopp, tillhopa
5,500 kronor; hvaremot ersättningen till fiskeriinspektören för dennes
resor, likasom jemväl reseersättningar till öfrige tjensteman inom styrelsen,
bör, i likhet med hvad förhållandet i allmänhet är i afseende å
andra dylika ersättningar åt tjenstemän under civildepartementet, bestridas
från sjette hufvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.
Från sjette hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg
böra ock ålderstilläggen till landtbruksstyrelsens tjenstemän utgöras.
Någon förhöjning i dessa båda anslag synes dock icke häraf behöfva
föranledas. Derest landtbruksstyrelsen kommer till stånd, torde vidare en
del af de till landtbruksakademien eller dess förvaltningskomité nu utgående
anslagsbelopp kunna indragas. De sex föredragandena å akademiens
särskilda afdelningar åtnjuta för närvarande hvardera årligen af
statsmedel 350 kronor och af akademiens egna medel 450 kronor, sekreteraren
af statsmedel 4,000 kronor och af akademiens medel 1,000 kronor,
kamreraren af statsmedel 1,050 kronor och af akademiens medel 450 kronor,
notarien af statsmedel 1,700 kronor och af akademiens medel 300 kronor
samt bibliotekarien och kanslisten af statsmedel 1,300 kronor och af
17
Sjette hufriultiteln.
akademiens medel 300 kronor. Derjemte utgå af statsmedel till akademiens
vaktbetjening och för bestridande af renskrifningskostnader tillhopa 300
kronor för år. Sammanlagda beloppet af dessa statsverkets årliga bidrag
utgör sålunda 10,450 kronor. Genom landtbruksstyrelsens inrättande
komme förvaltningskomitén att befrias från samtliga dess statsadministrativa
bestyr; och vid sådant förhållande har jag förestält mig att af statsverkets
nyssnämda årliga bidrag fortfarande bör bibehållas allenast det
belopp, som erfordras till sekreterarens aflöning, och att derutöfver
till akademiens förfogande endast behöfver anvisas en summa af 1,000
kronor såsom ersättning för de kostnader, hvilka kunna tillskyndas akademien
för afgifvande af anbefalda utredningar och utlåtanden till Kongl.
Maj:t. Jag föreställer mig nemligen att akademien eller komitén allt
framgent behöfver af Kongl. Maj:t anlitas såsom en rådgifvande korporation
i frågor af mera omfattande betydelse rörande jordbruket eller dess
binäringar, likasom akademien äfvenledes fortfarande skall omhänderhafva
vården och förvaltningen af experimentalfältet. Återstoden 5,450
kronor skulle deremot årligen besparas och i följd deraf anslaget till
»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar», hvarifrån
de nu nämnda bidragen hittills utgått, kunna minskas med hela detta
belopp. Då till landtbruksstyrelsen skulle komma att förläggas den
förberedande granskningen af handlingar rörande lån från odlingslånefonden,
kan äfven den sedan flera år inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för sådan granskning anstälde extra byråingeniören undvaras
och det till arfvode åt honom å extra stat uppförda beloppet 3,000
kronor indragas.
Sammanlagda summan af de utaf mig nu angifna anslagsnedsättningar,
som skulle blifva en följd af landtbruksstyrelsens inrättande,
utgör 13,950 kronor, och då landtbruksstyrelsens stat slutar å 29,300
kronor, skulle hela den årliga anslagsförhöjningen, som det nya embetsverket
kräfver, ej öfverstiga 15,350 kronor; dervid dock bör bemärkas
att, såsom jag nyss nämnt, reseersättningen till flskeriinspektören
kommer att bestridas från anslaget till rese- och traktan)entspenningar.
Någon vidare indragnings- eller öfvergångsstat blifver icke heller
erforderlig än att landtbruksakademiens nuvarande kamrerare, Carl
Selin, hvilken är född den 16 januari 1817 och sedan den 1 april 1872
bestridt kamrerarebefattningen, synes böra beredas godtgörelse från
allmänna indragningsstaten för det belopp, 1,050 kronor, hvaraf han
går i mistning, om statens bidrag till landtbruksakademien och förvaltningskomitén
inskränkes på sätt jag ifrågasatt.
Det nu framlagda förslaget till organisation af en landtbruksBih.
till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 3
[6.]
Anslag till en
landtbruksstyrelse.
Kamreraren C.
Selina uppförande
åindragningsstat.
[7-]
Utbyte af
indelningsersättningar
mot bestämda
anslag m. m.
18 Sjette liufyudtitelii.
styrelse tillika med hvad jag i sammanhang dermed anfört anhåller jag
härmed att i underdånighet få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning;
och om detsamma vinner Eders Kongl. Maj:ts gillande, tillåter jag mig
hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, med godkännande af det uppgjorda förslaget till stat fölen
landtbruksstyrelse äfvensom af de vilkor och förbehåll, som blifvit
föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, medgifva att
i riksstat.en under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till väg- och
vattenbyggnadsstaten uppföres under benämningen »landtbruksstyrelsen»
ett anslag af 29,300 kronor,
och att kamreraren i landtbruksakademien Carl Selin berättigas att
från och med år 1890 årligen under sin lifstid från allmänna indragningsstaten
uppbära 1,050 kronor.
I händelse hvad sålunda blifvit hemstäldt i fråga om landtbruksstyrelsen
varder bifallet, kunna, såsom jag förut nämnt, indragningar
vidtagas å anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
med 5,450 kronor och å anslaget till »fiskerinäringens
understöd» med 5,500 kronor; och torde jag få vid dessa anslag och
i sammanhang med öfriga frågor, som under dem till behandling förekomma,
härom göra hemställan.
Gästgifvares friheter.
Sedan af de under denna anslagstitel förekommande ersättningar
för indragna rånte- och tiondeanslag, om hvilkas utbytande mot bestämda
årliga belopp statskontoret uti sitt den 31 December 1883 i
ämnet afgifna utlåtande gjort underdånig framställning, samtliga, med
undantag allenast af ersättningarna inom Jemtlands och Vesternorrlands
län, blifvit af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen pröfvade, får jag, då
jemväl de frågor, som angå ersättningarna inom nämnda två län, numera
kommit i det skick, att de kunna Eders Kongl. Maj:t underställas,
härmed redogöra för hvad under skriftvexlingen rörande dessa ersättningar
blifvit hufvudsakligen anfördt.
Beträffande ersättningarna inom Jemtlands län inhemtas af handlingarna
i ärendet:
att länet i afseende å skjutsväsendet af ålder varit indeladt i tre
samfälligheter, nemligen:
l:o) provinsen Jemtland,
19
Sjette hufvudtiteln.
2:6) Sveqs tinqslaq och! • • tt • i
o { tt i i / i provinsen Herieadalen,
3:o) Hede tingslag j r J 7
hvartill under senare tiden tillkommit en fjerde samfällighet,
nemligen:
4:o) Ytter Högdals socken, hvilken jemlikt nådiga brefvet den 13
November 1863 blifvit från Gefleborgs till Jemtlands län Överflyttad;
att från det under anslaget till gästgifvares friheter såsom anvisning
i kontant i riksstaten uppförda belopp beviljats, dels löner för
gästgifvare i Herjeådalen enligt nådiga brefvet den 17 Mars 1841 med
tillhopa 442 kronor 25 öre, dels ock till understöd för uppehållande
af gästgifveriet vid Malmagens by i Jemtland enligt nådiga brefvet
den 23 Februari 1858 300 kronor eller tillsammans 742 kronor 25 öre,
samt att från det under samma anslag i kolumnen »indelning och dermed
jemförlig anvisning, på förslag, ersättningar» uppförda belopp utbetalas
dels ersättning för till statsverket indragna räntor, som sedan äldre tider
anvisats från Vesternorrlands län såsom understöd för gästgifverierna
i provinsen Jemtland, dels ersättning för en från gästgifveriet i Bräcke
i Jemtland indragen penningeränta, dels ersättning för gästgifverierna i
Herjeådalen anslagna, numera indragna penningeräntor inom Jemtlands
län, dels ock ersättning för såväl penninge- som persedelräntor, som
indragits från gästgifverihållningen inom Ytter Högdals socken;
att nu omförmälda ersättningar för åren 1878—1887 i medeltal
uppgått till följande belopp, nemligen:
för räntorna från Vesternorrlands län.................................... kr. 1,225: 24
och för de från Jemtlands läns gästgifverier i öfrigt indragna
räntor ............................................................................ » 92: 47
tillsammans kr. 1,317: 71;
samt att de till gästgifverierna inom länet anslagna medel från och
med år 1881 sålunda disponerats, att—jemte det gästgifveriet i Bräcke
tilldelats 13 kronor 12 öre såsom ersättning för den derifrån indragna
penningeränta — sedan utaf det hvardera af ofvan nämnda samfälligheter
tillkommande belopp utbetalts ersättning till dem, som öfvertagit skjutsning
vid sådana inom samfälligheten belägna skjutsanstalter, der entreprenad
icke kunnat åvägabringas, möjligen befintligt öfverskott fördelats
mellan statsverket och landstinget i förhållande till hvarderas andel i
kostnaden för skjutsentreprenaderna.
Enär ofvan berörda anslag till Malmagens gästgifveri af Rikets
Ständer vid 1856—1858 årens riksmöte beviljats för uppehållande af
gästgifverihållning invid en nyanlagd väg till riksgränsen mot Norge
20
Sjette hufvudtiteln.
att årligen utgå med vilkor att anslaget skulle upphöra, om och när
förändrade omständigheter gjorde detsamma umbärligt, ansåg statskontoret
det icke vara med Rikets Ständers beslut förenligt att anslaget,
såsom nämndt är, fördelades mellan statsverket och landstinget.
Jemväl i öfrigt ansåg statskontoret en utredning böra åvägabringas,
huruvida sådana förhållanden inom Jemtlands län förefunnes, på grund
hvaraf landstinget kunde anses fortfarande böra komma i åtnjutande af
någon del af de i penningar eller räntor för gästgifverierna beviljade
anslag, eller om någon del deraf, såsom icke vidare erforderlig för de
med anslagen ursprungligen afsedda ändamål, kunde indragas. I följd häraf
behagade Eders Kongl. Maj:t den 23 Oktober 1884 anbefalla kammarkollegium
att, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt utlåtande,
huruvida landstinget kunde vara berättigadt att fortfarande
uppbära någon del af de till gästgifverierna inom länet under anslaget
»gästgifvares friheter» anvisade understöd i penningar eller indelningar.
Sedan detta utlåtande inkommit och dermed tillika öfverlemnat.s
underdåniga yttranden af Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i
Jemtlands län och Jemtlands läns landsting, samt statskontoret jemväl afgifvit
underdånigt utlåtande i ärendet, var jag den 22 Juni nästlidna år
i tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla dessa frågor, och tillåter
jag mig nu, hvad först beträffar det till Malmagens gästgifveri anvisade
understöd, i underdånighet erinra, hurusom, dels kammarkollegium anfört
att, då understödet vore gifvet med ofvan nämnda vilkor samt
gästgifverihållningen vid Malmagen blifvit för regleringsperioden 1886—
1888 upplåten till entreprenör mot ett årligt ersättningsbelopp af 700
kronor, som icke obetydligt understege entreprenadbeloppen vid en del
andra gästgifverier i Herjeådalen, anslaget syntes numera kunna indragas,
dels ock statskontoret sig utlåtit, att ifrågavarande anslag så
mycket mindre kunde anses för det dermed af Rikets Ständer afsedda
ändamål vidare behöfligt, som anslaget icke till någon del användes till
understödjande af Malmagens gästgifveri och de besparingar, som statsverket
till godo uppkommit under åren 1881 —1886 ensamt å det kontanta
anslaget till gästgifvarne i Herjeådalen jemte anslaget till Malmagen,
för hvart och ett af dessa år med undantag af året 1883 till beloppet
öfverstigit sistnämnda anslags belopp. På grund häraf täcktes Eders
Kongl. Maj:t förklara, att omförmälda till Malmagens gästgifveri anvisade
anslag å 300 kronor skulle med utgången af år 1888 upphöra att utgå.
hivad beträffar frågan om rätt för Jemtlands läns landsting att i
öfrigt uppbära någon del af anslagen till gästgifverierna i länet, hade
uti ofvan berörda underdåniga utlåtanden anförts hufvudsakligen:
21
Sjette hufvudtiteln.
af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län: att
den disposition af anslagen, som, på sätt ofvan nämnts, nu egde rum,
synts Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vara med rättvisa och
billighet mera öfverensstämmande än medlens utbetalande till entreprenörerna
vid de gästgifvener, för hvilka anslagen ursprungligen varit
afsedda, emedan desse icke ansetts vara berättigade till högre ersättning,
än de betingat sig vid entreprenadauktionerna, dervid anslagen
icke tagits i beräkning; att på grund häraf oqh i betraktande af de
stora kostnader, landstinget finge vidkännas för skjutsväsendet, som i
Jemtlands län vore ojemförligt mera betungande än i öfriga län, anslagen
fortfarande borde få disponeras, på sätt hittills skett; samt att
skäl till indragning af anslagen så mycket mindre förefunnes som det
inträffat att anslagen icke varit tillräckliga för betäckande af kostnaderna
för skjutsen, der entreprenad icke kunnat åvägabringas;
af kammarkollegium: att de ifrågavarande ränteanslagen äfvensom
det enligt nådiga brefvet den 17 mars 1841 beviljade statsanslaget till
gästgifverierna i Herjeådalen icke till beskaffenheten skilde sig från
de statens anslag, som gästgifverierna i andra delar af riket åtnjöte;
att 3 § i stadgan angående skjutsväsendet berättigat Jemtlands läns
landsting att till ersättning åt dem, som öfvertagit skjutsning vid sådana
inom länet befintliga skjutsanstalter, der entreprenad icke kunnat åvägabringas,
använda erforderliga andelar af dessa anslag, som af statsverket
godtgjordes; och att den anmärkta fördelningen af öfverskotten
mellan statsverket och landstinget icke ländt det förra till förfång; samt
af statskontoret: att en af statskontoret uppgjord sammanställning
af samtliga ifrågavarande anslag för åren 1881 —1886, anslaget till Malmagens
gästgifveri inberäknadt, samt utgifter och besparingar derå
utvisade följande förhållanden:
År. |
Anslag |
Summa. |
Stats- verkets utgift. |
Besparing å: |
Summa. |
||||
Anvis-ning i |
Iudelnings- ersättning. |
Anvis-ning i |
Indelnings- ersättning. |
||||||
fr.Y ester-norrlauds |
fr. Jomt-lancls lan. |
fr. Yester-norrlands |
fr. Jemt-lands län. |
||||||
1881............... |
742.25 |
1,233.19 |
93.40 |
2,068.84 |
1,592.92 |
475.92 |
2,068.84 |
||
1882............... |
742.25 |
1,272.80 |
93.99 |
2,109.04 |
1,679.30 |
429.74 |
— |
— |
2,109.04 |
1883.............. |
742.25 |
1,284.52 |
93.79 |
2,120.56 |
1,368.58 |
294.39 |
457.59 |
— |
2,120.56 |
1881............... |
742.25 |
1,253.02 |
93.17 |
2,088.44 |
890.06 |
480.7 5 |
651.08 |
66.55 |
2,088.44 |
1885............... |
742.25 |
1,215.20 |
91,18 |
2,048.69 |
1,585.55 |
416.19 |
— |
46.95 |
2,048.69 |
1886.............. |
742.25 |
1,199.70 |
91.io |
2,033.0 5 |
1,231.36 |
445.64 |
291.57 |
64.4 8 |
2,033.05 |
22
Sjette lnifvudtiteln.
att häraf framginge att anslagen under de senare åren icke varit
till hela beloppet för ändamålet behöfliga, utan att ej ringa del deraf
kunnat statsverket besparas; att af den från Vesternorrlands län utgående
ersättningen för från gästgifverier i provinsen Jemtland indragna
räntor sådana besparingar likväl uppkommit endast under åren 1883,
1884 och 1886, hvaremot under de öfriga år, redogörelsen omfattade,
ersättningen behöft användas till och äfven varit otillräcklig för bestridande
af kostnaderna för skjutsens uppehållande vid skjutsanstalter
inom provinsen, der entreprenad icke kunnat åvägabringas, så att exempelvis
under ett af dessa år dessa kostnader uppgått till 2,545 kronor,
under det att det för samma år tillgängliga ersättningsanslaget belöpt
sig till endast 1,233 kronor 19 öre; att deremot å det kontanta anslaget,
442 kronor 25 öre, till gästgifvarne i Herjeådalen för hvart och
ett af åren 1881 —1886 och å de inom Jemtlands län utgående indelningsersättningarna
för åren 1884, 1885 och 1886 uppstått besparingar,
hvaruti dock äfven inginge de för Malmagens by afsedda 300 kronor;
att emellertid de kostnader, till bestridande hvaraf ifrågavarande anslaganvisats,
vore inom de särskilda samfälligheterna mycket vexlande;
samt att, på grund häraf och med afseende å hvad kammarkollegium
anfört, hvarken någon indragning af de till gästgifverier na inom Jemtlands
län utgående indelningsersättningar och af det med 442 kronor
25 öre till gästgifvarne i Herjeådalen beviljade statsanslag eller förändring
i sättet för dessa medels användning torde böra ega rum.
Deremot ansåg statskontoret att en icke oväsentlig förenkling i
liqvid och redovisning skulle ernås, om omförmäld a indelningsersättningar
blefve, der de vore på medelmarkegång beroende, utbytta mot
bestämdt anslag, hvilket syntes lämpligen kunna beräknas efter medium
af de sistförfluten tio årens medelmarkegångspris med tillagd forsellön
för spanmålen; och behagade med anledning häraf Eders Kongl. Maj:t
vid ärendets föredragning den 22 juni nästlidna år anbefalla Sin Befallningshafvande
i Jemtlands län att från vederbörande infordra yttranden,
huruvida de vore villige ingå på de efter årligt medelmarkegångspris
utgående ersättningarnas utbytande mot ett efter nämnda
grunder bestämdt anslag.
Med anledning häraf har Jemtlands läns landsting förklarat sig
villigt att ingå på det ifrågasatta utbytet; Och får jag, som på grund af
hvad i ämnet blifvit anfördt anser någon ytterligare indragning af de
till gästgifverierna i länet utgående indelningsersättningar och andra
statsanslag, än som redan skett i afseende å anslaget till Malmagens
gästgifveri, icke böra ega rum och någon förändrad användning af dessa
Sjette Imfvudtiteln. 23
medel ej böra föreskrifvas, för min del tillstyrka att ett dylikt utbyte
åvägabringas.
Efter det anslaget till Malmagens gästgifveri blifvit indraget och
derest nyss omförmälda utbyte af ränteersättningar kommer till stånd,
skulle bidraget från anslaget till »gästgifvares friheter» för gästgifverihållningen
i Jemtlands län komma att utgöras af:
det kontanta anslaget till gästgifverierna i Herjeådalen kr. 442: 25
godtgörelse till gästgifverierna i provinsen Jemtland för
de från Vesternorrlands län utgående indelningsersätt
-
ningarna ....................................................................................... » 1,225: 24
godtgörelse till gästgifveriet i Bräcke för indragen indelning
......................................................................................... » 13: 12
godtgörelse till gästgifverihållningen i Herjeådalen, Ytter
Högdals socken inbegripen, för indragen indelning ... » 79: 35
tillsammans kr. 1,759: 96;
och torde till följd af omförmälda åtgärder å ena sidan beloppet af
den under anslagstiteln »gästgifvares friheter» förekommande anvisning
i kontant böra ökas med skilnaden emellan medelvärdet för åren
1878 —1887 af de till gästgifverihållningen i Jemtlands län utgående
indelningsersättningar, 1,317 kronor 71 öre, och 300 kronor, motsvarande
det indragna anslaget till Malmagens gästgifveri, eller med 1,017
kronor 71 öre, och å andra sidan det under samma anslagstitel i
kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag, ersättningar»
uppförda belopp böra minskas med förstnämnda belopp, 1,317
kronor 71 öre.
Inom Vesternorrlands län utgå ersättningar för såväl persedel- som
penningeräntor till 43 gästgifverier. Häruti är jemväl inberäknad ersättning
till Åsele gästgifveri inom Vesterbottens län. Innehafvarne
af dessa gästgifverier hafva alla, med undantag af gästgifvarne i Borgsjö
och Hafverö, förklarat sig villige att i utbyte mot dem efter medelmarkegång
hittills tilldelade ersättningar taga bestämda årliga belopp,
beräknade efter medeltalet af de vid yttrandenas afgifvande senast
förflutna tio årens medelmarkegångspris med tillagd forsellön. Då
emellertid innehafvare!! af gästgifveriet i Fjellsjö förklarat sig bifalla
ett dylikt utbyte allenast under vilkor att det årliga beloppet icke
sattes lägre än den af honom sist uppburna ersättningen, 19 kronor
59 öre, men ifrågavarande årliga belopp enligt i statskontoret verkstäld
uträkning skulle uppgå till endast 18 kronor 63 öre, lärer frågan
om denna ersättnings utbytande mot visst årligt belopp, likasom ena
-
24
Sjette hufvudtiteln.
hända frågor rörande gästgifverierna i Borgsjö och Hafverö, icke kunna
för närvarande till någon åtgärd föranleda.
I afseende å öfriga af nu ifrågavarande gästgifverier torde deremot
det ifrågasatta utbytet böra genomföras, och utgöra för dem de
årliga bestämda ersättningsbeloppen enligt ofvan angifna beräkningsgrund
följande:
Penningar. |
Forsellön. |
Persedlar-nes värde. |
Summa ersättningens värde. |
|||||
Kr. |
öre. |
Er. |
öre. |
Er. |
öre. |
Er. |
öre. |
|
Gästgifveriet i Njurunda socken........................ |
17 |
57 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
59 |
■i >i Timrå » ........................ |
17 |
57 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
59 |
» ii Hässjö u ........................ |
17 |
57 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
59 |
» Tima » ........................ |
17 |
57 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
59 |
•i ii Stöde i> ........................ |
17 |
57 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
59 |
■i u Dito » ........................ |
9 |
15 |
__ |
42 |
37 |
08 |
46 |
65 |
■i ii Torp ii ........................ |
17 |
57 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
59 |
■i ii Selångers » ........................ |
17 |
57 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
59 |
■i » Säbrå (Häggdånger) socken ......... |
17 |
57 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
59 |
» n Säbrå socken ........................ |
17 |
44 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
46 |
ii. ii Högsjö i> ........................ |
17 |
44 |
—* |
82 |
71 |
20 |
89 |
46 | |
■i » Gudmundrå » ........................ |
14 |
53 |
— |
68 |
59 |
33 |
74 |
54 |
i> ii Ytterlännäs » ........................ |
11 |
63 |
— |
54 |
47 |
47 |
59 |
64 |
ii ii Torsåkers » ........................ |
8 |
72 |
— |
41 |
35 |
60 |
44 |
73 |
>» »> Boteå » ........................ |
9 |
45 |
— |
44 |
38 |
56 |
48 |
45 |
■i » Sånga >i ........................ |
9 |
45 |
— |
44 |
38 |
56 |
48 |
45 |
» >i Bjertrå » ........................ |
10 |
17 |
— |
48 |
41 |
52 |
52 |
17 ; |
» » Skogs ii ........................ |
17 |
44 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
46 j |
■i » Nora » ....................... |
4 |
36 |
— |
20 |
17 |
80 |
22 |
36 |
i* ii Sollefteå » ........................ |
13 |
08 |
— |
61 |
53 |
40 |
67 |
09 |
»> » Långsele » ........................ |
7 |
99 |
— |
37 |
32 |
63 |
40 |
99 |
i) >i Eds ii ........................ |
5 |
81 |
— |
27 |
23 |
73 |
29 |
81 |
■i ii Graninge » ........................ |
4 |
36 |
— |
20 |
17 |
80 |
22 |
36 |
■i i'' Besele » ........................ |
4 |
36 |
— |
20 |
17 |
80 |
22 |
36 |
ii i> Adals Lidens » ........................ |
4 |
36 |
— |
20 |
17 |
80 |
22 |
36 |
i> ii Junsele » ........................ |
2 |
18 |
— |
10 |
8 |
90 |
11 |
18 |
>i -i Hellgums >■ ........................ |
10 |
17 |
— |
48 |
41 |
52 |
52 |
17 |
Transport |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,650 |
41 |
Sjette hufvud titeln.
25
Penningar. |
Eorsellön. |
Pérsedlar-nes värde. |
Summa ersättningens värde. |
||||||||
Er. |
öre. |
Kr. |
öre. |
Kr. |
öre. |
Kr. |
Öre. |
||||
Transport |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,650 |
41 |
|||
Gästgifveriet |
i Edsele |
)> |
5 |
81 |
— |
27 |
23 |
73 |
29 |
81 |
|
» |
» Ram sele |
... |
26 |
— |
34 |
29 |
66 |
37 |
26 |
||
» |
» Nordingrå |
» ... |
8 |
72 |
— |
41 |
35 |
60 |
44 |
73 |
|
» |
» Ullångers |
» ... |
17 |
44 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
46 |
|
» |
“ Vibyggcrå |
» |
17 |
44 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
46 |
|
» |
» Nätra |
» ... |
17 |
44 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
46 |
|
)) |
» Sidensjö |
» |
17 |
44 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
46 |
|
» |
» Anundsjö |
» |
17 |
44 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
46 |
|
)) |
» Själovads |
» |
17 |
44 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
46 |
|
» |
» Dito |
)) |
17 |
44 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
46 |
|
» |
» Arnäs |
» |
17 |
44 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
46 |
|
» |
» Grundsunda |
» ... |
17 |
44 |
— |
82 |
71 |
20 |
89 |
46 |
|
» |
» Asele |
)) |
17 |
44 |
— |
82 |
71 |
45 |
89 |
71 |
|
i |
Summa kronor |
2,657 |
06 |
Sammanlagda beloppet af dessa ersättningar, 2,657 kronor 6 öre,
torde följaktligen böra öfverfljttas från kolumnen »indelning och dermed
jemförlig anvisning, på förslag, ersättningar» till kolumnen »anvisning
i kontant».
På grund af livad jag sålunda anfört, tillstyrker jag i underdånighet
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, med bifall till nu ifrågasatta utbyten af ränteersättningar mot
bestämda årliga belopp, det under anslaget till »gästgifvares friheter»
i kolumnen »anvisning i kontant» uppförda belopp, 7,172 kronor, höjes
med ett till 3,675 kronor jemnadt belopp eller till 10,847 kronor och
deremot det å samma anslag i kolumnen »indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag, ersättningar» uppförda belopp, 5,639 kronor,
minskas med i jemnt tal 3,975 kronor eller till 1,664 kronor;
kommande i följd häraf anslaget till »gästgifvares friheter» att minskas
från 19,446 kronor till 19,146 kronor eller med 300 kronor.
Bill. till Pikså. Prof. 1889. 1 Sami 1 Afl. 1 Haft.
4
26
Sjette hufvudtiteln.
[8]
Höjning af
-anslaget till
Ultima landtbruksinstitut
m. m.
Undervisningsanstalter för jordbruk och
landtmannanäringar.
Sedan af de förslag, som rörande organisationen af rikets landtbruksläroverk
afgifvits af eu af Eders Kongl. Maj:t den 20 oktober
1882 tillsatt komité, de delar, som afse landtmannaskolor och lägre
landtbruksskolor, blifvit af Eders Kongl. Maj:t afgjorda, återstå till
behandling förslagen rörande landtbruksinstituten och de med dessa
förenade högre mejeriskolorna.
Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, gälla för närvarande
för hvartdera af rikets båda landtbruksinstitut särskilda stadgar, ehuru
dessa i väsentliga delar med hvarandra öfverensstämma. Stadgarna för
institutet vid Ultuna faststäldes den 8 maj 1868, hvarefter ändringar
deri vidtagits den 10 april 1874 och den 28 januari 1876. För institutet
vid Alnarp utfärdades den 25 februari 1859 stadgar, som sedermera
den 2 april 1869 i vissa delar ändrats.
Ofvanbemälde komiterade hafva deremot ansett att för begge instituten
samma stadgar borde blifva gällande och att endast undantagsvis
vid anordnande af en eller annan mindre väsentlig detalj särskilda
omständigheter, sådana som institutets läge och dylikt, borde berättiga
till mindre afvikelser från den faststälda planen för institutens verksamhet.
I afseende å de grunder, hvarå organisationen af landtbruksinstituten
enligt komiterades åsigt borde hvila, hafva komiterade anfört
bland annat:
att, då den undervisning i jordbrukets praktiska handläggning, som
hittills vid instituten meddelats, icke kunde, såsom ock af erfarenheten
bekräftats, bibringa eleveima de för deras blifvande verksamhet
erforderliga kunskaperna, förhållandena borde så ordnas att, jemte det
såsom oeftergifligt vilkor för inträde vid instituten stadgades förutgånget
allvarligt deltagande i de vid ett landtbruk förefallande göromålen, undervisningen
i hvad vid instituten kallats landtbrukspraktik derifrån
uteslötes och instituten förvandlades till uteslutande teoretiska läroanstalter;
att,
då det för undervisningen vore en ytterst beaktansvärd fördel
att stundligen ega tillgång till ett åskådningsmateriel af den stora vigt
och betydelse, som ett landtbruk måste vara för eu blifvande landtbrukare,
de med instituten förenade landtegendomarne borde utgöra en del
af sjelfva institutet fortfarande som hittills samt uteslutande betraktas
27
Sjette hufvudtitelii.
såsom ett för läroverken tillgängligt undervisningsmateriel; men att
likväl vissa förändrade anordningar i fråga om sambandet mellan läroverket
och jordbruket borde vidtagas;
att nemligen institutets föreståndare, som för närvarande vore på
en gång chef för läroverket och förvaltare af egendomen, borde befrias
från sistnämnda uppdrag, hvilket i stället borde anförtros åt en särskild
person, som under styrelsens öfverinseende hade att sjelfständigt förvalta
egendomen;
att vidare, i olikhet mot hvad för närvarande vore fallet, då jemte
de för instituten anvisade statsanslag och de utgifter, som af eleverna
erlades, jemväl den behållna afkastningen af egendomarne disponerades
för läroverkens räkning, läroverken borde i afseende å ekonomien
fullständigt skiljas från egendomarne, i följd hvaraf alla med läroverkens
upprätthållande förenade utgifter borde bestridas af statsverkets
medel och inflytande elevafgifter, medan egendomarnes behållna afkastning
borde redovisas till statsverket; samt
att hvarken den vid Ultuna nu förlagda agrikulturkemiska försöksanstalten
eller de vid begge instituten nu befintliga landtbruksskolor,
eller de så kallade lägre kurserna, vidare borde der bibehållas.
Öfver komiterades förslag afgåfvos underdåniga utlåtanden af styrelsen
för Ultuna landtbruksinstitut den 15 september 1885, af styrelsen
för institutet vid Alnarp den 17 oktober samma år och af landtbruksakademiens
förvaltningskomité den 20 februari 1886.
Af dessa myndigheter har förstnämnda styrelse emot ofvan omförmälda
hufvudgrunder icke haft annat att erinra än dels att, ehuru
styrelsen ansåge undervisning i så kallad landtmannapraktik eller jordbruksarbeten
icke böra vara obligatorisk, tillfälle till deltagande i dylika
arbeten borde stå öppet för de elever, som sådant önskade, dels
ock att, fastän nu gällande stadgande att vid landtbruksinstituten landtbruksskolor
alltid skulle finnas upphäfdes, dylik skola likväl skulle
kunna dit förläggas, och att i sådant fall institutets styrelse jemväl
skulle vara styrelse för landtbruksskolan.
Deremot har styrelsen för institutet vid Alnarp icke blott motsatt
sig den nu vid Alnarp befintliga landtbruksskolans borttagande, utan
äfven afstyrkt såväl den föreslagna tudelningen af föreståndareskapet
för institutet som ock jordbrukets skiljande från läroverket. I följd
häraf har styrelsen ock, med erkännande af värdet af åtskilligt af hvad
komiterade i fråga om undervisningen föreslagit, afstyrkt det organisationsförslag,
som komiterade uppgjort.
För sin del har förvaltningskomitén, jemte det komitén instämt
28
Sjette hufViultiteln.
med Ultunastyrelsen i fråga om undervisningen i jordbruksarbeten
samt om landtbruksskolorna vid instituten, i öfrigt icke haft något
annat att emot de af komiterade föreslagna, ofvan omförmälda hufvudgrunderna
anmärka än att komitén, lika med styrelsen för institutet
vid Alnarp, af styrk t fördelningen af föreståndareskapet i två chefsbefattningar.
Det förslag till stadgar för landtbruksinstituten, som komitén
tillika med förslag till stat för dessa läroverk till Eders Kong!. Maj:t
öfverlemnat, är således i öfrigt, hvad ofvan antydda hufvudgrunder
angår, öfverensstämmande med det af komiterade uppgjorda.
Härefter har styrelsen för institutet vid Alnarp uti särskild underdånig
skrifvelse, med förmälan att mellan de båda landtbruksinstitutens
ställning, behof och uppgifter förefunnes en betydlig olikhet, som borde
tagas i betraktande vid deras omorganisation, afgifvit ett förslag till
omorganisation af Alnarps landtbruksinstitut. Detta förslag, vid hvars
upprättande styrelsen säger sig hafva till utgångspunkt begagnat förvaltningskomiténs
nyssberörda utlåtande likväl med tagen hänsyn till
särskilda för Alnarps verksamhet bestämmande förhållanden, skiljer sig
dock väsentligen från hvad förvaltningskomitén föreslagit, så till vida
som styrelsen nu, liksom då styrelsen afgaf sitt förra utlåtande i ämnet,
ansett att den egendom, vid hvilken institutet är förlagdt, bör, såsom
hittills, arrenderas af institutet, för hvars behof följaktligen egendomens
behållna afkastning bör användas samt att landtbruksskolan bör vid
institutet bibehållas.
Slutligen har uti underdånig skrifvelse den 26 september 1888
styrelsen för institutet vid Ultima, med åberopande bland annat af institutets
trängande behof af ökade inkomster, såvida institutets verksamhet
skulle kunna fortfarande uppehållas, hemstält att landtbruksakademiens
förvaltningskomités ofvan omförmälda förslag, genom hvars
antagande de svårigheter, hvaraf institutet lede, skulle väsentligen afhjelpas,
måtte, såvidt det afsåge institutet vid Ultima, i dess helhet af
Eders Kongl. Maj: t godkännas, äfven om förslaget på grund af förhållanden
vid institutet vid Alnarp icke komme att genomföras vid det
sistnämnda.
Af det redan anförda täcktes Eders Kongl. Maj:t finna att ganska
väsentliga meningsskiljaktigheter i fråga om den lämpligaste organisationen
af landtbruksinstituten råda emellan de myndigheter, som i
ärendet yttrat sig. Detta synes mig gifva vid handen — hvad jag
ock funnit bekräftadt af hvad institutens styrelser i öfrigt anfört — att
en fullständig likformighet emellan de båda instituten näppeligen kan
åvägabringas, utan att afsevärda olägenheter uppstå för det ena eller
29
Sjette hnfvudtiteln.
andra institutet. Vid sådant förhållande och då det, på sätt Ultunastyrelsen
med styrka framhållit, är synnerligen önskvärd! att frågan om organisationen
af detta institut erhåller en snar lösning, synes mig den omständigheten,
att frågan om organisationen af institutet vid Alnarp
ännu icke nått derhän att den kan till afgörande företagas, icke böra
utgöra hinder att nu till pröfning upptaga frågan ,pm institutets vid
Ultima organisation. Att sistnämnda fråga särskild! för sig behandlas,
hindrar naturligtvis icke att, när frågan om Alnarp företages, öfverensstämmelse
i organisationen af de båda instituten åstadkommes i alla
de delar, der sådant med fördel och utan olägenheter kan ske.
Jag anhåller sålunda att nu få underställa Eders Kongl. Maj:ts
pröfning de frågor, som röra Ultuna landtbruksinstitut och böra föranleda
framställning till Riksdagen.
Såsom redan blifvit antydt, är för närvarande den undervisning,
som meddelas eleverna vid institutet, dels teoretisk dels praktisk. Förutom
den högre elevskolan finnes, såsom jag ock redan anmärkt, äfven
en lägre lärlingsskola, afsedd att bibringa dem, som deri vinna inträde,
en för blifvande arbetsförmän och brukare af mindre hemman afpassad
teoretisk och företrädesvis praktisk yrkesbildning. Såsom bidrag till
upprätthållande af begge dessa lärokursers verksamhet utgår af det å
riksstatens sjette hufvudtitel uppförda anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» ett årligt anslag af 20,000
kronor. Derjemte påräknas till utgifternas bestridande jemväl elevafgifter,
hvilka, enligt hvad af ofvanbemälde komiterades betänkande
inhemtas, i medeltal för de sex räkenskapsåren 1877 — 1882 uppgingo
till något öfver 28,000 kronor årligen, afgifterna för kosthåll m. m. deri
inberäknade. Vidare beräknas lärlingarnas arbete bland inkomsterna
med belopp, som för nämnda sex år i årligt medeltal utgjorde omkring
5,000 kronor. Slutligen får till utgifternas bestridande användas behållna
afkastningen af den egendom, Ultuna kungsladugård med underlydande,
inom Upsala län, vid hvilken institutet är förlagdt.
Vid sidan af de ofvan nämnda två undervisningskurserna finnes
ock vid institutet anordnad en mejeriskola, afsedd för utbildning af
manliga mejerister. Till denna skolas upprätthållande anvisas 5,000
kronor af det anslag å 10,000 kronor, som Riksdagen årligen plägar å
extra stat bevilja för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid landtbruksinstituten.
30
Sjette hufvudtiteln.
Slutligen linnes, såsom redan blifvit antydt, vid Ultuna förlagd en
agrikulturkemisk försöksanstalt, till hvars uppehållande ett belopp af
4,500 kronor utgår af det å sjette hufvudtiteln uppförda anslag till »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och lan d t in an n a n är i ngar».
Sammanlagda beloppet af de statsanslag, som för närvarande utgå
till institutet (den agrikulturkemiska försöksanstalten inberäknad), utgör
således 29,500 kronor.
Såsom jag redan nämnt, hafva komiterade föreslagit den icke oväsentliga
förändring i landtbruksinstitutens uppgift att den undervisning
i landtmannaavbeten, som nu derstädes meddelas, skulle komma att
upphöra och instituten sålunda uteslutande afse elevernas teoretiska
utbildning. På de skäl, komiterade i sitt betänkande (sidd. 244—246)
anfört, och då hvarken landtbruksakademiens förvaltningskomité eller
styrelserna för de båda instituten afstyrkt upphörandet af den obligatoriska
undervisningen i dylika arbeten, anser jag någon betänklighet icke
böra möta emot landtmannaarbetenas uteslutande från de obligatoriska
undervisningsämnena. De böra dock, såsom två af nämnda myndigheter
yrkat, upptagas såsom ett fakultativt ämne, så att tillfälle till
deltagande deri beredes de elever, som sådant önska.
Komiterades förslag att de för närvarande vid instituten befintliga
lägre landtbruksskolorna eller #lärlingskurserna skulle från instituten
skiljas kan jag för min del ej biträda. Hvad Ultuna angår håller jag
före att, på sätt en reservant bland komiterade äfvensom Ultunastyrelsen
föreslagit, visserligen nu gällande stadgande att vid institutet landtbruksskola
alltid skall finnas må upphäfvas, men att landtbruksskola
väl må kunna förläggas på samma plats som institutet, om sådant af
vederbörande myndigheter pröfvas lämpligt och gagneligt.
Emot upphörande af den agrikulturkemiska försöksanstalten synes
icke vara något att invända.
Deremot bör den högre mejeriskolan bibehållas såsom en särskild
afdelning af institutet. Dess upphörande har icke heller blifvit ifrågasatt.
I afseende å syftemålet med denna skola hafva dock olika
meningar uttalats, i det att komiterade velat förvandla densamma
till en företrädesvis teoretisk undervisningsanstalt, medan såväl styrelsen
för institutet som landtbruksakademiens förvaltningskomité förordat
att framgent liksom hittills praktisk öfning i mejeriarbeten der
bör förekomma. För min del förenar jag mig i detta afseende med
nämnda myndigheter.
Jag har ansett nödigt förutskicka dessa antydningar om, huru institutets
uppgift bör fattas, innan jag nu ingår på frågan om den lärare
-
31
Sjette hufvudtiteln.
personal, som bör vid institutet anställas, samt huru och till hvilka
belopp tillgångar till uppehållande af institutets verksamhet böra anvisas.
Härvid förekommer först frågan, huruvida den nuvarande anordningen
att afkastningen af den egendom, vid hvilken institutet är förlagdt,
användes till uppehållande af läroverket, fortfarande bör bibehållas,
eller huruvida, på sätt både komiterade, styrelsen för Ultuna
landtbruksinstitut och landtbruksakademiens förvaltningskomité förordat,
samtliga de för läroverket erforderliga medel böra bestridas af dertill
anvisade statsanslag och inflytande elevafgifter, samt egendomens
behållna afkastning i stället redovisas till statsverket. Till stöd för
det senare af dessa alternativ hafva komiterade anfört att den sammanblandning
af läroverkets och egendomens ekonomi, som nu egde
rum, föranledde, såsom erfarenheten nogsamt bestyrkte, att läroverket
i många fall blefve lidande, enär utgifterna för läroverket år efter år
vore lika eller åtminstone föga vexlande, under det att inkomsterna
från egendomen till en ej oväsentlig grad vore beroende på årsväxten
och andra förhållanden; enligt komiterades mening vore det sjelfkärt
att det ej vore med god ekonomi förenligt att låta gifna utgifter vara
beroende på obestämda inkomster. Styrelsen för institutet har också
i sin skrifvelse af den 26 september 1888 kraftigt framhållit angelägenheten
af att den af komiterade föreslagna förändringen vidtoges. Till
stöd härför har styrelsen särskildt framhållit att, medan egendomens
afkastning under tiden V? 1878—3% 1883 uppgått i medeltal till öfver
16,000 kronor om året, utgjorde det årliga medeltalet för tiden V7
1883—3V12 1887 ej ens 8,000 kronor och särskildt året 1887 hade slutat
med en brist på omkring 1,300 kronor. Enligt styrelsens tanke vore
det derföre blott eu tidsfråga, när det skulle blifva för styrelsen omöjligt
att hålla institutets verksamhet uppe.
Hvad sålunda till stöd för en förändrad anordning blifvit anfördt
synes mig särdeles beaktansvärdt. Der inkomsterna, ehuru vexlande,
dock öfver hufvud taget äro tillräckliga för bestridande af de utgifter,
för hvilka de äro afsedda, medför den nuvarande anordningen vid landtbruksinstituten
icke några afsevärda olägenheter; men med en så väsentlig
och stadigvarande minskning i de påräknade inkomsterna, som vid
Ultuna visat sig, måste det i längden vara omöjligt att så reglera
utgifterna att de kunna med de tillgängliga medlen bestridas. Jag tvekar
derföre icke att tillstyrka att den af komiterade föreslagna förändrade anordningen
genomföres vid Ultuna. Derest denna förändring beslutas,
32
Sjette hufvudtiteln.
lärer Eders Kongl. Maj:t vilja efter vederbörande myndigheters hörande
meddela de föreskrifter, som för redovisningen till statsverket af egendomens
behållna afkastning erfordras.
I fråga om föreståndareskapet vid institutet hafva, såsom redan blifva
nämndt, komiterade föreslagit att detsamma skulle delas och att, i
olikhet mot hvad nu är fallet, läroverket och egendomen finge hvar
sin chef; och skulle till chef för läroverket förordnas någon af de der
anstälde lektorerna. Komiterade hafva i afseende härå anfört att den
nuvarande organisationen stälde på institutets föreståndare fordringar,
hvilka vore hardt när omöjliga att uppfylla. Befriades åter läroverkets
föreståndare från egendomens förvaltning, hvilken vore fullt tillräcklig
att i och för sig taga en persons tid och krafter i anspråk, borde både
undervisningen och egendomsförvaltningen derpå vinna. Medan nu
föreståndarebefattningen ovilkorligen måste beklädas af en person, som
gjort sig känd för så framstående praktisk duglighet att förvaltningen
af den stora institutsegendomen kunde läggas i hans händer, behöfde
man, om den antydda förändringen vidtoges, vid utseende af läroverkets
föreståndare endast taga i betraktande lärareduglighet och de
för en läroverkschef nödiga egenskaperna, hvaremot egendomsförvaltningen
kunde anförtros åt en erfaren jordbrukare. Häremot har af
tre ledamöter af Ultunastyrelsen, hvilka i denna fråga uttalat en från
styrelsens utlåtande den 15 september 1885 skiljaktig mening, blifvit
genmäldt, att den förmenta omöjligheten att finna personer, hvilka förenade
de egenskaper, som fordrades af en chef för läroverket och förvaltare
af egendomen, icke vore af erfarenheten bestyrkt; att det
kunde betviflas att chefskapet vid läroverket skulle blifva bättre tillgodosedt,
om läroverkschefen komme att, såsom komiterade föreslagit,
utses bland de vid läroverket anstälde lektorerna, vid hvilkas tillsättande
lärareduglighet måste ställas i främsta rummet; att det vore
olämpligt att hufvudämnet vid ett landtbruksinstitut, landthushållningsläran,
öfverlemnades åt en lektor i jordbrukslära, som icke vore i
tillfälle att stödja sina föreläsningar på egna rön och åtgärder inom
jordbruksyrket; att då det äfven för lärarens i jordbrukslära egen utveckling
vore af största vigt att han kunde lefva med och i sjelfva jordbruksyrket,
denne lärare ensamt af denna grund borde vara den, som
hade att ansvara för egendomens förvaltning; samt att, då det skulle
komma att bero på tillfällighet, hvilken af institutets lärare komme att
på grund af sin personlighet anses böra företrädesvis anställas som
chef för läroverket, det vore att befara att undervisningens tendens
33
Sjette hufvudtiteln.
komme att ledas in på riktningar, som omsider mer och mer afveke
från hufvud syfte t, landthushållningsläran. Äfven Alnarpsstyrelsen har
framhållit åtskilliga olägenheter, som skulle följa af den föreslagna
förändringen. Uti hvad emot denna blifvit anfördt har äfven förvaltningskomitén
instämt med erinran särskildt att åtskiljandet af läroverkets
och landtbrukets ekonomi kunde på tillfredsställande sätt genomföras
utan en splittring af den myndighet, som skulle hafva den omedelbara
ledningen af institutets angelägenheter sig anförtrodd. Och då
styrelsen för institutet vid Ultima nu anhållit att förvaltningskomiténs
förslag måtte i dess helhet vid Ultima genomföras, har således äfven
denna styrelse numera frånträdt sin förra uppfattning i denna fråga.
För min del finner jag, med erkännande att hvad komiterade anfört
icke saknar all betydelse, likväl de skäl, som åberopats emot komiterades
förslag, så beaktansvärda att jag icke kan tillstyrka den föreslagna
förändringen, utan anser chefskapet för läroverket och egendomens
förvaltning böra fortfarande vara förenade hos samma person.
För närvarande äro vid institutet anstälde följande lärare:
1 föreståndare, tillika lärare i jordbrukslära och landtbrukets ekonomi,
1 lärare i agrikulturkemi och geologi, tillika föreståndare för den kemiska
försöksanstalten,
1 » i mejerilära och husdjursskötsel,
1 » i skogshushållning, landtmäteri, linearteckning och trädgårds
skötsel,
1 » i veterinär, anatomi och fysiologi.
1 » i oorganisk kemi och laborationer, tillika assistent vid kemiska
försöksanstalten,
1 » i mejerikemi och laborationer,
1 » i kameralistik,
1 » i botanik och zoologi,
1 » i fysik,
1 » i byggnadskonst.
Till lärarne böra ock räknas inspektören, hvilken undervisar i det
mekaniska åkerbruket, och kamreraren, som meddelar undervisning i
bokhålleri.
Förvaltningskomiténs förslag upptager följande lärare:
1 direktör (föreståndare för institutet), tillika hufvudlärare i jordbrukslära,
5 lektorer, nemligen:
Bill. till Rihd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
5
34 Sjette lmfvudtiteln.
1 i fysik samt maskin- och byggnadskrav
1 i kemi och geologi,
1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel,
1 i husdj urslära,
1 i mejerilära.
4 adjunkter, nemligen:
1 i jordbruk slära,
1 i fysik samt maskin- och byggnadskrav
1 i kemi och geologi,
1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära.
2 extra lärare, nemligen:
1 i skogshushållning,
1 i nationalekonomi samt ekonomisk och kommunal rätt.
Bland lärarne upptagas jemväl egendomens inspektor och kamrerare,
hvilka skulle undervisa, den förre i betingslära och kndtbruksredskapens
användande in. m. samt den senare i landtbruksbokhålleri.
Dessutom upptages i läroverkets stat en bibliotekarie.
Från detta förslag skiljer sig det af komiterade uppgjorda allenast
deruti att det senare i stället för direktören och 5 lektorer upptager
6 lektorer, af hvilka en utses till direktör; att det väsentliga uti den
undervisningsskyldighet, som enligt förvaltuingskomiténs förslag skulle
åligga inspektören, i komiterades förslag, som icke upptager någon
inspektor, i stället tillhör förvaltaren af egendomen (intendenten);
samt att komiterades förslag upptager allenast 3 adjunkter, i det
att någon adjunkt i jordbrukslära der icke förekommer. Dessa
skiljaktigheter äro dock uteslutande beroende af den olika åsigt om
föreståndareskapet vid institutet, som gjort sig gällande hos komiterade
och hos förvaltningskomitén. Med afseende å de göromål, som enligt
förvaltuingskomiténs förslag komma att åligga direktören, såsom på
en gång styresman för läroverket, förvaltare af egendomen och lärare
i landthushållning, har nemligen förvaltningskomitén ansett nödigt att
till hans biträde anställes dels en adjunkt i jordbrukslära, dels ock eu
inspektor, som på det sätt skulle ersätta den af komiterade föreslagna
intendenten att han, jemte öfvertagande af dennes undervisningsskyldighet,
skulle under direktörens
domens skötsel.
Enligt förvaltningskomiténs förslag till stadgar skulle direktören
förordnas af Kong! Maj:t efter ansökning och af styrelsen upprättadt
förslag samt lektorer och adjunkter utnämnas af styrelsen medelst fan
-
ledning ombesörja detaljerna af egen -
35
Sjette liufvudtiteln.
makt. Extra lärare och bibliotekarie skulle, liksom ock inspektor och
kamrerare, hvilka komme att hufvudsakligen sysselsättas vid egendomens
skötsel, antagas af styrelsen.
Det af förvaltningskomitén sålunda uppgjorda förslaget rörande
den för läroverket erforderliga personalen synes mig i hufvudsak kunna
godkännas, dock med två förändringar. Först och främst synes mig
undervisningen i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel icke vara af den
betydelse och omfattning att för dessa ämnen en lektor behöfver anställas,
utan torde undervisningen deruti lämpligen kunna ombesörjas af
en adjunkt. Och för det andra torde icke för tillgodoseende af undervisningen
i fysik samt maskin- och byggnadslära både en lektor och
en adjunkt vara behöfliga, Visserligen besörjas de åligganden, som
skulle komma att tillhöra desse begge lärare, för närvarande af tre
olika lärare. Men det är att märka att två af desse allenast äro extra
lärare med en jemförelsevis inskränkt undervisningsskyldighet och att
den tredje jemväl har att besörja undervisningen i skogshushållning
och trädgårdsskötsel. Jag anser alltså att lektorn i botanik, zoologi
och trädgårdsskötsel bör utbytas mot eu adjunkt samt att adjunkturen
i fysik samt maskin- och byggnadslära bör utgå.
I afseende å aflöningsbeloppen har Ultunastyrelsen i sin ofta
nämnda skrifvelse af den 26 september 1888, med förmälan att institutets
ringa tillgångar nödgat styrelsen att åt lärareplatserna anslå löner,
som tilltagits så knappt att det borde tillskrifvas de nu varande lärarnes
oegennytta och kärlek till sitt kall att institutet fortfarande egde
till sitt förfogande dugliga och nitiska lärarekrafter, föreslagit att
aflöningen åt institutets lärare och tjensteman måtte bestämmas i
enlighet med det förslag till stat, som bifogats landtbruksakademiens
förvaltningskomités utlåtande öfver komiterades betänkande, och hvithet
i hufvudsak öfverensstämmer med komiterades förslag; dock har
styrelsen hemstält om det tillägg till hvad förvaltningskomitén föreslagit,
att af direktörens och lektorernas aflöning en tredjedel skulle
utgöra tjenstgöringspenningar och att lektorerna skulle ega rätt till
ålderstillägg — bestämmelser, hvilka, så vidt lektorerna angår, förekommo
redan i komiterades förslag, men som, antagligen oafsigtligt,
uteslutits ur förvaltningskomiténs förslag till stat.
Enligt styrelsens hemställan skulle aflöningen utgöra för direktören
(af läroverkets medel) 5,000 kronor, deraf en tredjedel tjenstgöringspenningar,
för lektor 3,000 kronor, deraf tjenstgöringspenningar
1,000 kronor, jemte tre ålderstillägg så att aflöningen kunde komma
36
Sjette lmfYiidtitcln.
att stiga till 4,500 kronor, för adjunkt 2,000 kronor, för inspektören
såsom lärare 1,000 kronor, för kamreraren såsom lärare 750 kronor och
såsom bokförare vid läroverket 750 kronor, tillhopa 1,500 kronor samt
för bibliotekarien 300 kronor, hvarjemte i aflöning åt extra lärare beräknats
tillsammans 1,500 kronor. Direktören, lektorerna, adjunkterna,
inspektören och kamreraren skulle derjemte åtnjuta förmånen af fri
bostad.
De sålunda föreslagna aflöningarna synas mig vara skäliga. Lektorerna
komma härigenom att åtnjuta ungefärligen samma aflöningsförmåner
som lektorerna vid de högre allmänna läroverken, för hvilka
lägsta lönegraden för närvarande jemväl utgör 3,000 kronor. Att för
adjunkterne ålderstillägg icke föreslagits synes ock vara befogadt, då
dessa platser snarast böra betraktas såsom öfvergångsplatser till andra
bättre aflönade befattningar.
Jag ifrågasätter sålunda icke andra förändringar i afseende å de af
styrelsen föreslagna aflöningarna än att dels tjenstgöringspenningarne
föi direktören böra afrundas till jemnt tal, dels ock aflöningen jemväl
för adjunkterna bör — hvilket ock af komiterade föreslagits —-delas i lön och tjenstgöringspenningar.
Aflöningen för lärarepersonalen, så organiserad som jag ofvan förordat,
skulle sålunda komma att, lektorernas ålderstillägg oberäknade
uppgå till 29,300 kronor.
Det af styrelsen förordade förslaget till stat upptager, förutom aflöningarna
och en till 450 kronor beräknad utgift för kost åt jourhafvande
läraren, följande utgiftsposter:
Stipendiater och frielever:
2 stipendiater å 300...........................
Kost m. m. till d:o å 550 .............
4 frielever vid institutet ..................
1 frielev vid mejeriafdelningen .....
Betjening:
2 vaktmästare å 600............
Ved till d:o å 100 ................
600: —
1,100: —
2,200: —
550: —
4,450: —
. 1,200: —
200: —
Transport
1,400: —
5,850: —
Sjette liufvadtiteln.
37
Undervisning:
Transport 5,850: —
Böcker och undervisningsmateriel ........................... 2,000
Kemiska laboratoriet ................................. 1,500
Mejerilaboratoriet ....................................... 1,000
Anatomisalen ................................................ 300
Botaniska laboratoriet och trädgården 1,000
Försöksfältet ............................................. 1,000
2,800:
2,000:
Underhåll:
af läroverksinventarier............................
J> möbler till elevrummen ...................
Städning af undervisningssalarne .......
Uppvärmning och belysning af d:o...
Byggnaders underhåll.
500
500
500
800
3,000
Underhåll af park och renhållning af gård 500
Kontor sutgifter:
Postporto och skrifmaterialier......
Annonser .............................................
Bidrag till egendomens postbud...
Stallet:
Utfodring af 3 par hästar ............................
Amortering af d:o å 75 kronor för häst.
Underhåll af vagnar in. m.............................
3 drängar...................................................
Ved till d:o.....................................................
Läkarevård och medicin ......................
För oförutsedda utgifter .......................
— 2,300: — ~ 3,500: — |
|
300 |
|
....... 600 |
— |
150 |
— |
...... 1,500 |
|
...... 450 |
— |
300 |
|
...... 1,500 |
— |
... . 240 |
— |
6,800: —
5,800: —
1,050: —
3,990
400
535
Summa kronor 24,425
Emot denna beräkning, som är fullkomligt lika med den af förvaltningskomitén
uppgjorda och jemväl med några oväsentliga afvikelse!’
öfverensstämmer med hvad komiterades förslag till stat upptager, har
jag icke något att erinra. Läroverkets utgifter skulle således sammanlagdt
komma att beräknas till 54,175 kronor.
38
Sjette hufvudtiteln.
Till utgifternas bestridande böra i främsta rummet påräknas de
afgifter, som skola erläggas af eleverna och hvilka af styrelsen, lika
med förvaltningskomitén, beräknas på följande sätt:
Undervisningsafgift af 36 elever vid landtbruksafdelningen å
100 kronor...................................................................................... 3,600
Hyresbidrag af d:o å 75 kronor ..................................................... 2,700
Undervisningsafgift af 5 mejerielever å 100 kronor.................. 500
Hyresbidrag af d:o__å 75 » .................. 375
eller sammanlagdt kronor 7,175
Det belopp, som behöfver med statsmedel fyllas, utgör således
enligt mitt förslag 47,000 kronor. Då institutets nuvarande statsanslag,
såsom jag redan erinrat, utgöra tillhopa 29,500 kronor, skulle således
för genomförande af det af mig förordade förslaget erfordras ett ökadt
statsanslag af 17,500 kronor. Denna tillökning bör åstadkommas på
det sätt att, jemte det att ej mindre det under senare åren på extra
stat anvisade anslaget å 5,000 kronor för anordnande af högre undervisning
i mejerihushållning vid institutet än äfven det under anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda
anslag å 4,500 kronor till agrikulturkemiska försöksanstalten vid
Ultima upphör att utgå, det under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till institutet,
20,000 kronor, ökas med ett belopp, motsvarande nyssnämnda summor,
17,500 kronor, 5,000 kronor och 4,500 kronor, eller med 27,000 kronor.
Det bör härvid väl bemärkas att ökningen i institutets anslag under
vanliga förhållanden till ej oväsentlig del kommer att motvägas af egendomens
behållna afkastning, som hädanefter skulle ingå bland statsverkets
inkomster.
I den ofvan uppgifna anslagstillökningen äro icke inberäknade ålderstilläggen,
hvilka lära böra utgå af sjette hufvudtitelns förslagsanslag till
ålderstillägg, hvilket icke i följd deraf torde behöfva höjas.
Med åberopande af hvad jag ofvan anfört, föreslår jag att Riksdagen
förelägges följande
Sjette hufVudtiteln.
39
Stat
för
landtbruksinstitutet vid Ultuna.
• |
Tjenst- |
" |
|||||
Lön. |
göling |
3pen- |
Summa. |
||||
Aflöning’. |
nmgar. |
||||||
[ 1 direktör (såsom styresman för läro- |
|||||||
verket och. lärare)........................ |
3,500 |
— |
1,500 |
— |
5,000 |
— |
Efter fem år kan lönen |
j 1 lektor ....................................... |
2,000 |
— |
1,000 |
— |
3,000 |
— |
] höj as med 500 kr., efter |
3 d:o ....................................... |
6,000 |
— |
3,000 |
— |
9,000 |
— |
J kr. och efter femton är yt-terligare med 500 kr. |
1 1 adjunkt .................................... |
1,400 |
— |
600 |
— |
2,000 |
— |
|
3 d:o .................................... |
4,200 |
— |
1,800 |
— |
6,000 |
||
Extra lärare, arfvoden.................. |
— |
- |
-- |
— |
1,500 |
— |
|
1 bibliotekarie, arfvode .................. |
— |
— |
— |
— |
300 |
— |
|
1 1 inspektor, såsom lärare, arfvode ... 1 kamrerare, arfvode såsom lärare 750, |
— |
__ |
• |
— |
1,000 |
— |
|
såsom bokförare vid läroverket 750 |
— |
— |
— |
— |
1,500 |
— |
|
Aflöning summa kronor |
— |
—- |
— |
29,300 |
— |
||
Till institutets öfriga utgifter i den mån dessa icke kunna genom in-flytande elevafgifter eller andra till-gängliga medel bestridas ............... |
17,700 |
||||||
Summa kronor |
— |
_ |
i |
47,000 |
— |
Anm. Direktören, lektorerna, adjunkterna, inspektören och kamreraren åtnjuta jemväl fri bostad.
Den närmare dispositionen af nyssberörda 17,700 kronor äfvensom
af elevafgifterna m. m. torde böra bestämmas genom den stat, som
Eders Kongl. Maj:t lärer vilja för institutet fastställa.
40
Sjette hufvudtiteln.
Då de utgifter, för hvilka sistnämnda anslagsbelopp är afsedt, af
naturliga skäl kunna vara ganska vexlande för olika år, torde Riksdagens
medgifvande böra äskas dertill att besparingar derå, som kunna
under ett år uppkomma, må användas till bestridande af utgifter under
ett kommande år.
Likaledes torde, då svårighet tilläfventyrs kan möta att på en gång
genomföra den förändrade organisationen, Riksdagens medgifvande böra
begäras att Eders Kongl. Maj:t må under en tid af fem år ega att
vidtaga de afvikelser i aflöningsstaten, som för genomförande af institutets
förändrade organisation kunna erfordras, med vilkor att hvarken
faststälda aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides.
I likhet med andre civile tjensteman böra äfven de lärare vid institutet,
hvilkas aflöning fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, jemlikt
Riksdagens medgifvande i skrifvelse den 18 Maj 1877 ega att efter
uppnådda 65 lefnads- och 35 tjensteår uppbära pension å allmänna indragningsstaten
med lönens fulla belopp. Dock synes mig för direktören
en modifikation i vilkoren vara påkallad. Då till denna befattning
ofta torde komma att utses en praktisk jordbrukare, som under
längre tid förvaltat större jordbruk och redan uppnått en mognare
ålder innan han inträder i statens tjenst, torde, såvidt denne skall
kunna komma i åtnjutande af pension, när hans krafter icke längre äro
tillräckliga för den ansvarsfulla platsens behöriga uppehållande, den
för direktören erforderliga tjenstetiden böra inskränkas till 25 år.
För åtnjutande af de föreslagna aflöningsförmånerna torde, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad för andre civile tjenstemän är
stadgadt, böra föreskrifvas följande vilkor och förbehåll:
att lärare eller annan tjensteman vid institutet skall vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af institutet
eller eljest kan varda stadgad;
att med direktörs- eller lektorsbefattning vid institutet icke må
förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller
annan tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig
för fullgörandet af tjenstgöringen vid institutet;
att tjensteinnehafvare må uppbära tjenstgöringspenningar eller
arfvode endast för den tid, han verkligen tjenstgjort; skolande för dela
tid tjensteinnehafvaren åtnjutit tjenstledighet, dessa aflöningsförmåner
utgå till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag
41
Sjette hufvudtiteln.
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;
att vid sjukdomsförfall tjensteman af lägre grad skall vara skyldig
att, om han förordnas till högre befattning vid institutet, densamma,
mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;
att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjenst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt
sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, för andra
förhöjningen efter ytterligare fem år på samma vilkor och för tredje
förhöjningen under enahanda vilkor efter ytterligare fem år, under
iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar angår, att den högre
aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter
det, den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren
härvid tillgodoräknas den tid, han före den nya statens utfärdande kan
hafva tjenstgjort vid institutet i lärarebefattning, som i afseende å
omfånget af undervisningsskyldigheten är med hans nya befattning
jemförlig; samt
att direktör, lektor eller adjunkt skall, då han uppnått 65 lefnadsår
samt direktör 25 och lektor eller adjunkt 35 tjensteår, vara förpligtad
att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från
tjensten afgå, Kong!. Maj:t eller institutets styrelse, der det tillkommer
denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,
derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten
på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig i
densamma qvarstå.
Slutligen har jag att tillkännagifva att styrelsen för institutet vid
Ultuna jemväl gjort framställning om anslag dels till nya dels till förändring
af gamla byggnader vid institutet — anslag, som styrelsen anser
vara erforderliga, äfven om någon ny organisation af institutet ej skulle
ifrågakomma. Men då den nu föreslagna organisationen upptager en
lektorsbefattning mindre än styrelsen förutsatt, och denna nedsättning
i lärarnes antal verkar minskning i behofvet af lärarebostäder, anser
jag redan af denna anledning en ytterligare utredning af denna fråga
vara af nöden, innan den företages till afgörande.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sami. / Afd. 1 Haft.
G
42 Sjette liufvudtiteln.
Med åberopande af hvad af mig sålunda blifvit anfördt, hemställer
jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
att Riksdagen, under förutsättning att behållna afkastningen af den
staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet vid Ultima anslagna fasta egendom
varder till statsverket redovisad, må
dels, med godkännande af det af mig uppgjorda förslaget till stat
för nämnda landtbruksinstitut äfvensom af de vilkor och förbehåll, som
blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, höja
det å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till Ultima landtbruksinstitut
från 20,000 kronor till 47,000 kronor eller med 27,000
kronor;
dels ock medgifva
att besparingar, som å det i nämnda stat till »institutets öfriga
utgifter» uppförda belopp under ett år uppkomma, må användas till
bestridande af utgifter under ett kommande år, samt
att Kongl. Maj:t må under en tid af fem år ega att vidtaga de
ändringar i aflöningsstaten, som för genomförande af institutets förändrade
organisation kunna erfordras, med vilkor att hvarken faststälda
aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides;
kommande, i händelse af bifall till hvad i afseende å anslaget till
Ultuna landtbruksinstitut föreslagits, anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000
kronor till understöd åt landtmannaskolor)» att ökas från 190,400 kronor
till 217,400 kronor.
Såsom jag redan erinrat, bör deremot det under anslagstiteln »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda
anslaget till agrikulturkemiska försöksanstalten vid Ultuna, 4,500 kronor,
uteslutas, hvarjemte af det hittills å extra stat anvisade anslaget
för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid Ultuna
och Alnarps landtbruksinstitut, 10,000 kronor, endast 5,000 kronor för
år 1890 blifva behöfligu.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
[9.]
Höjning af
anslaget.
Under denna anslagstitel finnes för närvarande uppfördt ett ordinarie
anslag af 45,450 kronor. Häraf äro till ständiga utgifter anvi
-
43
Sjette hufvudtiteln.
sade 43,050 kronor, i följd hvaraf för tillgodoseende af mera tillfälliga
behof allenast ett belopp af 2,400 kronor är tillgängligt.
Till Eders Kongl. Maj:t hafva nu inkommit åtskilliga framställningar,
hvilka torde nödvändiggöra en förhöjning af detta anslag.
Så har styrelsen för allmänna svenska föreningen för odling och
förädling af utsäde anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning om beviljande till föreningen af ett anslag
för tre år af 15,000 kronor årligen.
Till stöd för denna framställning har styrelsen anfört att nämnda
förening, som gjort till sin uppgift att i första hand arbeta för frambringande
och spridande af fullgoda utsädesvaror inom landet för att
dermed dels bana väg för en mera rationel och lönande sädesodling
här i landet och dels möjliggöra den export på utlandet, som ett förbättradt
svenskt utsäde med säkerhet borde kunna påräkna, icke nöjt
sig med att genom jemförande försök framdraga de för våra förhållanden
mest passande varieteter af sädesslagen och af dessa genom renodling
uppdraga säkra stammar, utan gått ett steg längre och upptagit
ett systematiskt förädlingsarbete, afseende att genom omsorgsfullt urval,
korsning och andra vetenskapliga hjelpmedel alstra nya och i ett
eller annat afseende ännu bättre varieteter. För detta ändamål hade
föreningen tagit i sin tjenst vetenskapligt utbildade fackmän, hvilka efter
en bestämd plan, efter allt att döma framgångsrikt, arbetade för att
på detta område vinna resultat, liknande dem, hvilka redan länge inom
den högre trädgårdsskötseln förelegat. Till företagets betryggande
hade vid föreningens bildande år 1886 åstadkommits en garantiförening,
bestående af 32 personer, hvilka för en tid af fem år förbundit sig att
årligen tillskjuta 5,000 kronor. Dessutom hade Eders Kongl. Maj:t
samma år beviljat föreningen ett anslag af 5,000 kronor. Ett år 1887
utgånget upprop om understöd af rikets hushållningssällskap hade ock
lyckats tillförsäkra föreningen dylikt understöd från 15 hushållningssällskap,
hvilkas ombud tillika med den ursprungliga styrelsen nu utöfvade
den högsta ledningen af föreningens verksamhet.
Emellertid hade arbetena, ehuru de omfattade blott de vanliga sädesslagen
och fortfarande vore till största delen förlagda till föreningens
centralanstalt på Svalöf, så tillvuxit att omkostnaderna vida öfverstege
föreningens egna tillgångar. Föreningen hade derför sett sig nödsakad
att i slutet af år 1887 hos Eders Kongl. Maj:t ånyo begära ett understöd
af allmänna medel, hvilket ock blifvit föreningen beviljadt med 10,000
kronor.
44
Sjette hufvudtiteln.
Såsom ett oundgängligt vilkor för en fruktbringande tillämpning
af resultaten af föreningens verksamhet framstälde sig dock nödvändigheten
att inom olika delar af landet anställa samtidiga jemförande försök
för att utröna, dels hvilka sorter, som bäst lämpade sig för olika
trakter samt olika förhållanden, och dels inom hvilka landsdelar hvarje
sädesslag hos oss nådde sin högsta utbildning. Utom de försök, som
sålunda för detta ändamål komme att anställas inom alla de hushållningssällskaps
områden, från hvilka bidrag utlofvats, vore det emellertid
äfven nödigt att åtminstone på två ställen i landet, ett i östra och
ett i vestra Sverige, anlägga större försöksfält, liknande dem, som på
Svalöf för varietetsjemförelserna utlagts. Vid sidan af de förnämsta
och mest magtpåliggande arbetena med sjelfva förädlingen, hvilken
tydligtvis fortfarande måste blifva förlagd till centralanstalten på Svalöf,
der den sakkunniga personalen, samlingarna och öfriga nödiga
hjelpmedel funnes att tillgå, skulle härigenom åstadkommas en serie
försök, som direkt skulle för landets skilda delar afgöra användbarheten
och värdet af de resultat, som framginge af de vetenskapliga arbetena.
I föreningens arbetsplan hade allt ifrån första början äfven ingått
jemförande försök med och förädling af våra gräs- och öfriga foderväxter.
Om man betänkte, hvilken vigtig rol dessa växter spelade i
våra dagars jordbruk, och särskildt erinrade sig att vissa delar af vårt
land vore kända för att frambringa gräs- och klöfverfrö af utmärktaste
beskaffenhet, borde man också medgifva att noggranna systematiska
försök för ett faktiskt ådagaläggande af dessa våra fröslags öfverlägsenhet
samt för pröfvandet af olika. arters odlingsvärde och vissa kulturmetoders
företräden skulle fylla ett länge kändt behof.
I förlitande på det stöd, som föreningen genom hushållningssällskapens
anslutning och ett hastigt stigande medlemsantal erhållit,
samt i den förhoppning att nödiga anslag ej heller från det allmännas
sida skulle uteblifva hade föreningen också redan påbörjat denna nya
gren af sin verksamhet och från 1888 års början anstält ännu ett
vetenskapligt biträde samt utlagt försöksfält med klöfverarter och andra
baljväxter, hvarjemte försök i större skala till instundande vår förberedts.
Ehuru efter blott två och ett hälft års arbeten ännu inga helt nya
varieteter kunnat frambringas, hade likväl en väsentlig förbättring af
åtskilliga äldre dylika genomförts, och en konstant borstlös varietet af
den svenska hvithafren vore man redan nu på god väg att kunna framlägga.
Elitsädena på årets försöksfält hade också utmärkt sig på ett särdeles
i ögonen fallande sätt framför de vanliga stammarne af samma vane
-
45
Sjette hufvudtiteln.
teter. Ehuru största svårigheten på ett så nytt verksamhetsfält som
detta varit att fastställa bestämda principer för urvalet och möjliggöra
dessas systematiska tillämpning, hade likväl i detta afseende redan så
mycket blifvit uträttadt, att föreningen på 1888 års utställning i Köpenhamn
kunnat framlägga en hel serie apparater och preparat, afseende
en noggrann bestämning af kärnornas storlek och mjölighet eller
glasighet, hafrens tunnskalighet, axets exakta sammansättning och dermed
stråets fasthet m. m. — en samling, som ådragit sig alla fackmäns
synnerliga uppmärksamhet och erkännande. De utstälda profven af
föreningens förbättrade utsäden i det strängt sorterade skick, hvari
de hittills levererats, hade också tillhört det yppersta, som i denna väg
funnits på hela utställningen.
Ån mera upplysande vore emellertid de skörderesultat, som med
dessa utsäden redan vunnits. Med undantag för några ännu ej fullständigt
acklimatiserade hvetesorter, som af den sista förödande vintern
på många ställen förstörts, hade de hittills i vårt land utförda försöken
nära nog genomgående krönts med en oväntadt god framgång, som
gjort efterfrågan vida större, än som med nu varande tillgång kunnat
fyllas. Ett särskildt beaktande förtjente också de från utlandet ingångna
berättelserna öfver talrika der föranstaltade försök. Dessa berättelser
ådagalade nemligen att de af föreningen levererade utsädena
ansenligt öfverträffat icke blott tidigare från vårt land utgångna dylika
utan också de respektive ländernas egna produkter, hvilkas afkastning
de öfverskridit med det dubbla och mera, under det att äfven volymvigten
betydligt ökats.
För ett fullständigt tillgodogörande af förädlings- och försöksarbetena
fordrades jemväl de förbättrade utsädenas spridning bland allmänheten,
hvarför också i föreningens plan inginge att söka åstadkomma
en väl ordnad och strängt kontrollerad försäljning af utsäde. En sådan
hade också allt från hösten 1886 pågått, ehuru den hittills varit förenad
med ganska stora svårigheter i följd af brist på fullt tidsenliga
och för ändamålet särskildt inrättade magasin, men ännu mera på
grund deraf att tillgången på förbättradt utsäde ännu icke varit så
stor, att det blifvit möjligt att för försäljningens ledning anställa särskilda
personer. Föreningens styrelse hade emellertid ansett i första
hand vigtigt att få försöks- och förädlingsverksamheten tillfredsställande
ordnad samt anstaltens tillvaro fullt betryggad. Sedan nu
dessa arbeten kommit i full gång, skulle dock med det snaraste äfven
utsädesförsäljningen på ett i allo ändamålsenligt och betryggande sätt
ordnas samt dess ekonomi fullkomligt skiljas från försöksanstaltens
46
Sjette liufvudtiteln.
och särskildt för sig kontrolleras. Omkostnaderna för densamma hade
för öfrigt ej heller hittills bestridts af föreningens medel utan helt och
hållet lagts på varornas eget konto.
Försöks- och förädlingsarbetena hade hittills i hufvudsak utförts
på den enskild person tillhöriga egendomen Svalöf, hvarjemte en del
sorter dels af brist på utrymme dels också för undvikande af korsningodlats
på några andra större gårdar i Skåne och Halland. Magasin
och andra förvaringsrum samt plats för arbetena inomhus hade också
hittills tillhandahållits af egaren af Svalöf. Enär det vore ett önskningsmål
af största vigt att föreningen kunde förvärfva egen jord och
egna byggnader, hade genom den enskilda offervilligheten föreningen
beredts tillfälle att inköpa 25 tunnland lämplig jord vid Svalöf, hvarjemte
för den af de ständiga ledamöternas afgifter bildade byggnadsfonden
ett hus anskaffats, hvilket tillsvidare kunde inrymma samlingar
och arbeten.
I främsta rummet vore dock för föreningen nödvändigt att
uppbringa sina årliga inkomster till en sådan höjd, att de medgåfve
de redan pågående arbetenas fullföljande och utveckling i den
skala, som af deras egen beskaffenhet betingades. Redan nu hade
föreningens verksamhet tagit i anspråk större summor än de, som för
närvarande stode föreningen till buds. Med upptagandet af jemförande
försök inom olika delar af landet och af arbeten med jemväl foderväxter
och gräs måste påtagligen föreningens nuvarande tillgångar visa sig
än mindre tillräckliga. Ett vid föreningens ansökning fogadt förslag till
utgiftsstat för de följande åren — hvilket förslag upptager de beräknade
utgifterna till 32,000 kronor samt inkomsterna till medlemsafgifter,
7,000 kronor, och bidrag af hushållningssällskapen, 10,000 kronor, jemte
ett påräknadt statsbidrag af 15,000 kronor — angåfve nemligen behofvet
af så stora summor, att det knappast kunde vara att vänta det föreningen
äfven med anlitande af hushållningssällskapens anslag och den
lifligaste anslutning från allmänhetens sida skulle kunna på egen hand
fylla detsamma.
Det vore ock af största vigt att, om något understöd kunde blifva
föreningen beviljadt, det blefve henne tillförsäkradt för flera år på en
gång. Utom det att verksamhetens orubbade fortgång i det hela förutsatte
att de tillgängliga inkomsterna kunde på förhand någorlunda
beräknas, vore det nemligen icke tänkbart att för blott kortare tid
kunna anställa de framstående fackmän, af hvilka föreningen oundgängligen
vore i behof. Då dessutom de af garantiföreningens medlemmar
utfästa bidragen omfattade ännu tre år, vore just denna tidrymd
Sjette liufvudtitehi. 47
för ytterligare fasta anslags erhållande ur flera synpunkter synnerligen
lämplig.
Då föreningens arbeten afsåge ingenting mindre än ett väsentligt
höjande af den svenska jordens afkastning genom både qvantitativt
och qvalitativt ökade skördar, ansåge föreningen att genom upprätthållandet
af hennes verksamhet ett betydelsefullt understöd i sjelfva
verket skulle lemnas hela vårt lands jordbruk.
Uti utlåtande, som landtbruksakademiens förvaltningskomité afgifvit
öfver den framställning, för hvars innehåll jag nu redogjort, har
komitén tillstyrkt att det sökta statsanslaget måtte beviljas.
Dessutom har föreningen i en särskild ansökning hemstält att Eders
Kongl. Maj:t täcktes bevilja föreningen, hvilken, såsom redan blifvit
antydt, af Eders Kongl. Maj:t erhållit ett anslag för år 1888 af 10,000
kronor, ett förnyadt anslag till samma belopj} för betryggande af föreningens
verksamhet under innevarande år. Jemväl till denna anhållan
har landtbruksakademiens förvaltningskomité förordat bifall, med förmälan
att, enligt hvad akademiens sekreterare efter verkstäld inspektion
vitsordat, föreningens verksamhet blifvit ledd på ett mycket förtjenstfullt
sätt.
Vidare har svenska mosskultur för eningen i en till Eders Kongl. Maj:t
ingifven skrift anhållit att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att bevilja dels ett anslag af 10,000 kronor för en gång till upprättande
af en mosskulturförsöksanstalt, dels ock till denna anstalts underhåll
m. in. ett årligt anslag af 20,000 kronor.
Föreningen anför i detta afseende att, ehuru Eders Kongl. Maj:t
och Riksdagen redan genom inrättande af odlingslånefonden erkänt betydelsen
af eu uppodling af vårt lands mossar, dermed likväl ej vore
tillräckligt sörjdt för mosskulturens befrämjande. Det saknades nemligen
ännu här i landet en anstalt, hvilken, såsom den i Tyskland för
detta ändamål inrättade försöksanstalten, kunde genom vetenskapliga
och praktiska försök fastställa de bästa metoderna för mossarnes uppodlande.
En sådan anstalt borde derföre inrättas med uppgift hufvudsakligen
att kemiskt och fysikaliskt undersöka olika mossjordarter, att
anställa vetenskapliga experiment för utredande af alla de frågor, som
rörde mossjordens uppbringande till bördighet, samt att föranstalta och
öfvervaka utförandet af olika kulturförsök på skilda ställen i landet.
Anstalten syntes lämpligen kunna förläggas i Jönköping, enär denna
stad vore på nära håll o.mgifven af stora mosstrakter samt jemväl hade
ett i förhållande till rikets södra och mellersta delar centralt läge. Anstaltens
personal borde till en början bestå af en vetenskapligt bildad,
48
Sjette hufvudtiteln.
praktiskt duglig föreståndare, som vore särskilt framstående i kemi, en
assistent, en kulturingeniör och en laboratoriedräng. Kostnaderna för
en dylik anstalts inrättande kunde beräknas till 10,000 kronor för en
gång, och de årliga utgifterna för dess framtida underhåll ansåges, enligt
en i ansökningen intagen beräkning, komma att uppgå till 20,000 kronor.
Jag tillåter mig att i anledning af denna framställning erinra att,
sedan landtbruksakademiens förvaltningskomité, i syfte att genom försök,
som borde anställas i olika delar af landet, vinna erfarenhet rörande
mossodlingarnas rätta behandling m. m., hos Eders Kongl. Maj:t hemstält
om beviljande af ett anslag att användas dels till aflöning af en
mosskulturinspektör, som skulle såväl besörja anordningen och ledningen
af nämnda försök som äfven tillhandagå allmänheten med råd
och upplysningar angående användningen och skötseln af de odlade
moss- och myrmarkerna, dels ock till bestridande af de utgifter, som
kunde erfordras för upprättande af försöksfält i olika delar af landet
och utförande derå af mosskulturförsök, Eders Kongl. Maj:t den 13
juli 1887 stält till komiténs förfogande ett anslag af 5,000 kronor
att för ändamålet användas.
Uti underdånigt utlåtande, som landtbruksakademiens förvaltningskomité
afgifvit öfver mosskulturföreningens nu förevarande framställning,
har komitén till en början anmält att under år 1888 mosskulturförsök
blifvit, under ledning af en såsom mosskulturinspektör anstäld
person, verkstälda på tio egendomar i tio af rikets län och att å samtliga
dessa försöksstationer genom inspektörens försorg såväl af mossjorden
som af underliggande alf tagits prof, hvilka öfverlemnats till
akademiens laboratorium för att der undersökas och analyseras. I
afseende å den föreliggande framställningen har komitén vidare anfört
att komitén icke hittills haft anledning frångå sin tillförene uttalade
öfvertygelse att de svenska jordbrukarnes behof af ledning vid tillgodogörandet
af sina moss- och myrmarker, åtminstone för den närmaste
framtiden, borde kunna på ett tillfredsställande sätt fyllas genom
de redan träffade anordningarna samt att den vetenskapliga bearbetningen
af hithörande spörsmål bäst skedde vid akademiens agrikulturkemiska
laboratorium, hvadan komitén ansåge något behof icke företinnas
att skapa en ny, för våra förhållanden så kostsam anstalt som
den ifrågasatta och att i allt fall en dylik åtgärd först borde ifrågakomma,
om och när bestämd erfarenhet vunnits att de nu vidtagna
anordningarna vore otillräckliga eller olämpliga.
Förvaltningskomitén har derföre icke ansett sig kunna tillstyrka
bifall till mosskulturföreningens ansökning, men deremot hemstält att
49
Sjette hufvudtiteln.
Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett årligt anslag af
5,000 kronor att ställas till komiténs förfogande för anställande af
mosskulturförsök å försöksfält i landets olika delar under ledning och
kontroll af en dertill af komitén utsedd mosskulturinspektör, hvarjemte
komitén, enär det sålunda ifrågasatta anslaget icke komme att utfalla
förr än år 1890, uti särskild skrifvelse anhållit att Eders Kongl. Maj:t
måtte för de ifrågavarande försökens fortsättande under innevarande
år af tillgängliga medel anvisa 5,000 kronor.
Hvad förvaltningskomitén uti berörda utlåtande anfört har mosskulturföreningen
uti en sedermera till Eders Kongl. Maj:t ingifven
skrift sökt bemöta.
Vidare har landtbruksalcademien hemstält om anslag dels för inrättande
vid akademiens experimentalfält af en försöksgård för växtkultur,
dels ock för tillgodoseende af vissa andra behof vid akademiens
institutioner.
Hvad beträffar det ifrågasatta anslaget till en försöksgård, har
.akademien öfverlemnat en framställning af dess agrikulturkemist professor
L. F. Nilson, hvilken deruti anfört att, enär de gödslingsförsök,
som i syfte att utreda kulturväxternas olika behof af gödselämnen
i jorden och det inflytande, hvart och ett af dem utöfvade
på växtligheten, tillförene utförts å fria fältet, visat sig icke lemna
tillfredsställande resultat, utan det härför funnits nödigt att försöken
anordnades på små, skarpt begränsade parceller, hade kulturförsöken
vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska laboratorium under de
senare åren utförts i fristående glascylindrar. För fullföljande af redan
påbörjade försök rörande särskildt den i vårt land i mägtiga aflagringar
förekommande kalirika fältspatens lämplighet såsom gödningsämne å mossjord
erfordrades emellertid en annan försöksmateriel än laboratoriet nu
disponerade, nemligen större parceller, på sidorna begränsade af i
jorden nedsänkta, i båda ändar öppna zinkcylindrar, i hvilka jordmånen,
året om utsatt för klimatets inflytande, finge under vanliga i naturen
rådande förhållanden inverka på de gödselämnen, med hvilka den uppblandats.
Jemväl andra försök skulle möjliggöras genom dylika i
jorden nedsänkta cylinderparceller. Professor Nilson föresloge derföre
anläggandet af ett antal dylika zinkcylinderparceller. Vidare vore
Önskvärdt att ett skyddshus af jern och glas uppfördes, under hvilket
de ofvan nämnda fristående kulturkärlen, placerade å vagnar, löpande
på lätt flyttbara jernvägsspår, kunde hastigt finna skydd vid annalkande
oväder, befarad frost eller rådande storm. Dessutom tarfvades
särskilda anordningar för upplag af jord, som vore afsedd att anBih.
till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 7
50
Sjette hufvudtiteln.
vändas vid försöken, samt för jordens preparering Hela kostnaden för
försöksgårdens inrättande skulle uppgå till 12,500 kronor. Härjemte
erfordrades vid laboratoriet bland annat ett belopp af 500 kronor årligen
för anskaffande af jordprof m. in.
För sill del har landtbruksakademien ansett professor Nilsons
förslag väl grundadt och synnerligen behjertansvärdt. Akademien
har härvid särskild! erinrat att i alla de länder, der folkets bildningsgrad
och landtbrukets utveckling nått någon betydligare höjd, gjordes
nu de största ansträngningar att följa med tidens växande kraf på
vetenskapliga institutioner till jordbruksnäringens gagn. Så hade t. ex.
Danmark år 1883 med eu kostnad af ej mindre än 100,000 kronor
inrättats ett s. k. »landökonomisk Forsögslaboratorium», som till
sin uppgift närmast motsvarade akademiens agrikulturkemiska laboratorium,
''och till den af denna institution ledda försöksverksamheten
hade anslagits ett årligt belopp af 46,000 kronor förutom aflöning
åt chefen och laboratorieföreståndaren.
Den andra af landtbruksakademiens ofvan omförmälda framställnin-,
gar går bland annat, derpå ut att till underhåll och inköp af materiel
in. m. vid den växtfysiologiska anstalten måtte anvisas 1,200 kronor
årligen samt att det nu till försök vid akademiens jordegendom utgående
anslaget måtte höjas till 4,500 kronor eller med 1,500 kronor,
hvilken förhöjning vore afsedd att tillgodokomma landtbruksafdelningen
vid experimentalfältet.
Utan att nu ingå i bedömande af i hvad mån de sålunda begärda
anslagsbeloppen böra beviljas, anser jag dock att de gjorda framställningarna
häntyda på ett oafvisligt behof af ökade anslag för jordbruksnäringens
befrämjande. För vissa af de behof, som skulle med
de ifrågasatta anslagen tillgodoses, har, såsom blifvit antydt, Eders
Kongl. Maj:t redan förut af tillgängliga medel beviljat tillfälliga statsbidrag
till icke obetydliga belopp. Men de å sjette hufvudtiteln besparade
medel, hvilka kunna af Eders Kongl. Maj:t för tillfälliga behof
disponeras, hafva nu så minskats, att derifrån icke — utan att andra
lika berättigade och vigtiga kraf åsidosättas, och möjligen icke ens,
om dessa kraf finge stå tillbaka — kan beredas tillgång till fyllande
af'' de anslagsbehof för jordbruksnäringens befrämjande, som vid närmare
pröfning finnas böra af staten tillgodoses. Jag anser derföre en
förhöjning af det anslag, som är afsedt till denna närings befrämjande,
vara i hög grad af behofvet påkallad — en förhöjning, som dock
torde för närvarande kunna inskränkas till omkring 25,000 kronor.
51
Sjette liufvudtiteln.
Såsom jag redan under anslagstiteln »Landtbruksstyrelsen» anmärkt,
blifva dock, derest hvad jag under nämnda anslagstitel hemstält
bifalles, af de belopp, som å nu förevarande anslagstitel äro anvisade
till landtbruksakademiens förvaltningskomités ledamöter, tjenstemän och
vaktbetjening, tillhopa 10,450 kronor, allenast 4,000 kronor till sekreterarens
aflöning och 1,000 kronor, såsom ersättning för de kostnader,
hvilka kunna tillskyndas akademien för afgifvande af anbefalda utredningar
och utlåtanden till Eders Kongl. Maj: t, vidare behöfliga. Återstående
beloppet, 5,450 kronor, varder således för andra ändamål disponibelt.
Likaledes kommer, i händelse af bifall till hvad jag hemstält
under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»,
det belopp, 4,500 kronor, som å nu förevarande anslagstitel
är anvisadt till den agrikulturkemiska försöksanstalten vid Ultuna landtbruksinstitut,
icke vidare att utgå. Derest af nyssnämnda 10,450 kronor
allenast ofvanberörda 4,000 kronor och 1,000 kronor anvisas att framdeles
utgå samt anvisningarne å återstoden, 5,450 kronor, äfvensom å
nyssberörda 4,500 kronor, eller tillhopa 9,950 kronor, utan minskning
af anslagstitelns slutsumma från anslagstiteln uteslutas—hvarom jag härmed
hemställer — och nämnda 9,950 kronor sålunda blifva tillgängliga
för tillgodoseende af andra behof, som med denna anslagstitel afses, skulle
för inrymmande å anslagstiteln af ofvan nämnda 25,000 kronor densammas
slutsumma behöfva höjas med allenast 15,050 kronor, och slutsumman
komme att blifva 60,500 kronor, hvilket belopp dock torde böra afjemnas
till 60,000 kronor, hvarigenom ökningen inskränkes till 14,550 kronor.
Emot den sålunda ifrågasatta förhöjningens uppförande å ordinarie
stat skulle tilläfventyrs kunna invändas att, ehuru ett behof af''ökadt
anslag för närvarande och uppenbarligen icke allenast för ett enstaka
år förefinnes, det likväl ingalunda vore säkert att ett dylikt behof äfven
framgent komme att göra sig gällande. Häremot tillåter jag mig
dock erinra att med den betydelse, jordbruket såsom vårt lands modernäring
eger, och med den starka utveckling, hvari denna näring befinner
sig, det för visso kan antagas att nya behof och nya berättigade anspråk
på understöd för dess befrämjande skola framträda.
På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, med godkännande af de utaf mig föreslagna förändringar i
afseende å dispositionen af anslaget till »befrämjande i allmänhet af
jordbruk och landtmannanäringar», höja nämnda anslag från nuvarande
beloppet, 45,450 kronor, till 60,000 kronor, eller med 14,550 kronor.
52
Sjette Imf?udtiteln.
Fiskerinäringens understöd.
Vid denna anslagstitel har jag att i underdånighet anmäla behofvet
af tillökning i det under titeln anvisade anslag.
Anslaget till fiskerinäringens understöd utgör enligt riksstaten
17,600 kronor, hvaraf 13,900 kronor äro disponerade för aflöningar åt
de under landtbruksakademiens förvaltningskomité lydande fiskeritjenstemän
samt till andra utgifter af mera stadigvarande art, så att allenast
3,700 kronor återstå för tillgodoseende af mera tillfälliga behof.
Af dessa 3,700 kronor anvisades för år 1888 till bestridande af aflöning
och reseersättning för en fiskeritillsyningsman i Gotlands län samt
arfvode åt hans biträden 750 kronor, till arfvode och båtlega åt tillsyningsmannen
vid fiskerierna i Göteborgs och Bohus län, förutom hvad
af andra tillgängliga medel dertill beviljats, 1,150 kronor, till Gefleborgs
läns hushållningssällskap för inköp af laxdrifgarn 800 kronor samt för
anställande af tillsyningsmän för ordnande och kontrollerande af fiskerihandteringen
inom Blekinge län 1,000 kronor. Hela anslaget har sålunda
för år 1888 blifvit till fullo disponerad!.
Förevarande anslag, som utgick med 18,600 kronor ifrån år 1864
intill år 1884, då det i följd af öfverföring till annat anslag af dittills
å anslaget anvisade ålderstillägg minskades till sitt nuvarande belopp,
har emellertid, såsom väl kan inses, icke varit tillräckligt för tillgodoseende
af fiskerinäringens kraf på understöd från statens sida. Eders
Kong! Maj:t har nemligen vid flera tillfällen måst från andra tillgängliga
medel inom sjette hufvudtiteln bereda understöd åt denna näring. Jag
erinrar i sådant afseende, hurusom Eders Kongl. Maj:t år 1873 för undersökningar
rörande de olika sillrasernas lek i Kattegatt och öfriga med
sillfisket vid vestkusten sammanhang egande förhållanden dels beviljat
4,700 kronor till anskaffande af en lämplig farkost m. m., dels ock åt
doktor A. W. Ljungman, hvilken hade i uppdrag att verkställa berörda
undersökningar, anslagit ett arfvode, som intill år 1880 utgick med
2,000 kronor för år, men derefter för hvarje af åren 1880—1883
höjdes till 3,200 kronor. Dessutom hafva åt doktor Ljungman särskilt
beviljats tillhopa 5,200 kronor för studier rörande sillens
vräkning och beredning till handelsvara samt för fortsatt bearbetning,
komplettering och utgifvande i tryck af det af honom under
hans föregående undersökningar samlade material. Vidare har Eders
Kongl. Maj:t åren 1873 och 1874 stält till Stockholms läns hushållningssällskaps
förfogande 1,400 kronor att användas till försök
53
Sjette hufvudtiteln.
med strömmingsfiske medelst drifgarn och laxfångst medelst ref i
länets skärgård. Åt professor F. A. Smitt hafva under olika år
beviljats tillhopa 9,500 kronor för undersökningar rörande sillen och
särskildt för anställande af fiskeförsök med drifgarn. För dylika försök
anvisades åren 1882 och 1883 åt hushållningssällskapet i Gefleborgs
län tillsammans 1,000 kronor. För undersökningar rörande
strömmingsfisket utmed Gotlands kuster hafva under åren 1882 —1884
beviljats tillhopa 3,000 kronor. Till understöd åt fiskare i Blekinge
län för anskaffande af ny fiskredskap i stället för den, som genom
storm gått för dem förlorad, beviljades år 1879 ett anslag af 1,000
kronor. Under en följd af år har derjemte anvisats bidrag till bestridande
af arfvode åt en fiskeritillsyningsman i Hallands län, hvarjemte
år 1887 ett anslag af 450 kronor beviljades för meddelande åt
fiskare i nämnda län af handledning i bättre fiskemetoder. Under år
1888 beviljades 500 kronor till fiskeritillsyningsmannen i Hallands län,
800 kronor såsom bidrag till aflöning åt de af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Norrbottens län tillsatta fiskeritillsyningsmän inom
Torneå elfs flodområde, 850 kronor till arfvode och båtlega åt tillsyningsmannen
vid fiskerierna i Göteborgs och Bohus län, utom hvad af
anslaget till fiskerinäringens understöd för ändamålet beviljades, vidare
400 kronor för bekostande åt åtta fiskeritillsyningsmän och undervisare
i fiskodling af resa till och från utställningen i Köpenhamn, äfvensom
2,000 kronor att af förste fiskeriassistenten Filip Trybom användas för
att under sillens lektid samma år verkställa undersökningar om vestkustsillens
lekplatser.
Med afseende derå att anslaget till fiskerinäringens understöd visat
sig för sitt ändamål otillräckligt, anmodade jag i skrifvelse den 30 sistlidne
juni landtbruksakademiens förvaltningskomité att, efter utredning
af de behof, som med anslaget borde tillgodoses, inkomma med förslag
i fråga om det belopp, hvarmed anslaget skäligen borde förhöjas. I
följd af detta uppdrag infordrade förvaltningskomitén yttrande i ämnet
från fiskeriintendenten. Denne tjensteman har dervid framhållit åtskilliga
för fiskeriernas ordnande erforderliga åtgärder, som hittills icke
blifvit tillgodosedda, men för hvilka anslag vore af behof påkallade.
Bland dessa åtgärder ställer fiskeriintendenten i främsta rummet
åstadkommande af en nutidens fordringar motsvarande årlig redogörelse
för fiskets förlopp och afkastning — med andra ord en fiskeristatistik
— såsom både af praktisk vigt för dem, som ville inlåta sig på fiskeriföretag,
och grundläggande för de åtgärder, som från statens eller
enskilda korporationers sida vidtoges för näringens befrämjande. Äfven
54
Sjette liufvudtiteln.
kunde många för ett rätt bedömande af fiskeförhållandena vigtiga
frågor icke på annat sätt än genom fleråriga iakttagelser öfver
fiskets gång m. m. få sin vetenskapliga förklaring. Frågan härom vore
för öfrigt icke ny. I det af chefen för statistiska centralbyrån uppgjorda
utkast till plan för Sveriges officiela statistik inginge äfven
statistik öfver fiskerierna och Riksdagens år 1871 församlade revisorer
hade anmärkt att, bland andra icke ovigtiga delar af statistiken, som
ännu icke inginge i de offentliga redogörelser, som genom det statistiska
trycket meddelades, äfven vore redogörelse för fiskerinäringen. Hvad
hittills gjorts för anskaffande af en dylik statistik hade hufvudsakligen
skett genom de med understöd af hushållningssällskap eller landsting
tillsatte fiskeritillsyningsmännen, men, då anslagen härtill numera flerstädes
indragits, hade behofvet att få saken ordnad på fastare grund
blifvit allt mera oafvisligt. Åstadkommandet af en samtidig, ordnad
fiskeristatistik borde, enligt fiskeriintendentens åsigt, göras alldeles oberoende
af fiskeritillsynen. Erfarenheten hade visat att uppgifter i
ämnet kunde mycket väl erhållas af fiskare eller andra på platserna
bosatta och med förhållandena förtrogna personer, blott någon liten
ersättning för deras besvär kunde erbjudas dem. Åberopande erfarenhet
från Malmöhus och Kristianstads län, antoge fiskeriintendenten att
30, 50, 75 å 100 kronor, allt efter distriktens omfattning, skulle blifva
tillfredsställande arfvoden för insamlande af fiskeristatistiska uppgifter
från fiskeplatserna inom landet, så snart inga nämnvärda resor kunde
komma att för insamlandet af uppgifterna blifva nödiga. Enligt hvad
fiskeriintendenten beräknade, skulle uppgifter öfver hafsfisket kunna
erhållas för 10,200 kronor, öfver fisket i laxelfvarna för 1,500 kronor
och öfver fisket i insjöarne för 2,200 kronor, tillhopa 13,900 kronor,
hvartill skulle komma kostnaderna för tryckning af formulär och af
sjelfva berättelsen m. m., 1,700 kronor, så att hela kostnaden kunde
beräknas till 15,600 kronor. Då emellertid en och annan jemkning i
den beräknade summan möjligen kunde göras och bidrag till kostnaderna
för uppgifternas insamlande möjligen kunde från vissa län fortfarande
erhållas, ansåge fiskeriintendenten 15,000 kronor tillsvidare blifva för
ändamålet tillräckliga.
Bland andra åtgärder till fiskerinäringens fromma har fiskeriintendenten
äfven framhållit dels ordnande af tillsynen öfver fisket och
fiskestadgarnas efterlefnad, dels upprättande af en mindre fiskodlingsanstalt
med tillhörande dammar, afsedd för kläckning och uppfödande
af laxöring med flere mindre laxfiskar eller andra fiskarter, som kunde
passa att hållas i dammar, äfvensom för acklimatiseringsförsök med
Sjette Iiufyudtiteln. 55
närslägtade utländska fiskarter, som möjligen vore förtjenta att införas
här i landet.
Landtbruksakademiens förvaltningskomité har för sin del bland de
af fiskeriintendenten framhållna anslagsbehofven hufvudsakligen fäst
sig vid dem, som afse åstadkommandet af en ordnad fiskeristatistik
och ordnandet af tillsynen öfver fisket och fiskestadgarnas efterlefnad.
Med tillkännagifvande att komitén icke hade något att erinra vid
den af fiskeriintendenten gjorda utredningen, har komitén dervid med
hänsyn till fiskerinäringens allmänna intresse såsom sin mening uttalat
att, om endast ett af dessa båda önskningsmål kunde tillgodoses,
fiskeristatistiken då borde sättas i främsta rummet. I detta afseende
har komitén särskilt erinrat att det utan en tillförlitlig statistik
öfver de särskilda fiskenas gång och utfall näppeligen vore möjligt att
komma till någon bestämd och på verklig erfarenhet grundad öfvertygelse
beträffande verkningarna af de åtgärder (såsom föreskrifter för
ynglets skyddande in. in.), som redan vidtagits eller framdeles kunde
anses böra sättas i verket för fiskerinäringens befrämjande.
Men äfven från andra håll hafva framställningar om ökadt anslag
till understödjande af fiskerinäringen blifvit gjorda.
I underdånig skrifvelse den 6 sistlidne november har Eders Kongl,
Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge lön anfört hurusom, för att den
vigtiga fiskerinäringen skulle få ett framtida bestånd och blifva för
näringsidkaren mera inkomstbringande, dess utöfvande borde på flerahanda
sätt ordnas och underhjelpas genom det allmännas mellankomst.
Näringen hade hittills nästan fått sköta sig sjelf, ty statens utgifter
för dess främjande hade inskränkt sig till högst obetydliga belopp,
knappast nämnvärda i förhållande till näringens stora vigt och betydelse.
De bestämmelser, som vore gifna för fiskeriernas utöfvande in. in.,
efterlefdes icke så noggrannt som vederborde af brist på nödig och
lämplig kontroll. Väl hade några få tusental kronor årligen af statsverkets
medel utanordnats hufvudsakligen»till aflönande af ett otillräckligt
antal fiskeritjenstemän, men dessas krafter försloge icke att följa
och verksamt ingripa i näringens utveckling, och genom de tillfälliga
mindre anslag, hvilka beviljats till spridda ändamål, hade näringen i
sin helhet icke blifvit på långt när fullständigt ordnad eller i synnerlig
mån kunnat främjas.
Åtskilliga af Eders Kongl. Maj:t:s Befallningshafvande närmare
omförmälda åtgärder borde derföre för detta ändamål vidtagas.
Med sin underdåniga framställning afsåge emellertid Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande för närvarande endast att dels få åstad
-
56
Sjette ImfVudtiteln.
kommen en underlättad kontroll å fiskena i allmänhet och å de större
eller fiskena ute på hafvet i synnerhet, dels och i sammanhang
dermed få försöksfisken med nya redskap och efter nya metoder anordnade.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande trodde dessa syftemål
kunna i icke ringa mån uppnås, derest statsverket kunde under
de egentliga fisketiderna April—November bekosta utrustning af ett
eller flera fartyg, till exempel kanonbåtar, hvilka, i likhet med hvad
under loppet af flera år skett vid vestkusten, lemnade biträde vid fiskenas
utöfning, medhade en undervisare att verkställa försöksfisken,
tillsåge att fiskena lagligen bedrefves, afhölle obehöriga fiskare från
intrång i fiskevattnen samt jemväl å sådana orter, der det kunde anses
nödigt, tillsåge att svenske fiskare icke obehörigen trakasserades i sitt
yrke, hvarförutom dessa fartyg kunde inom de orter, der tillsyningsmän
å fiskena vore tillsatta, blifva ett ofta nödigt bistånd vid fullgörandet
af deras åligganden. Med erinran att åtskilliga främmande länder
för antydda ändamålet plägade utrusta lämpliga fartyg och att,
hvad särskildt Danmark beträffade, från dess marin tre ångfartyg
och två segelfartyg årligen utrustades för ändamålet, hemstälde Eders
Kongl. Maj:t-s Befallningshafvande alltså att ett eller flera kronofartyg
måtte utrustas för att under lämpliga årstider användas till kontroll och
bistånd vid fiskeriernas utöfvande.
Vidare har styl''elsen för föreningens till Bohuslänska fiskeriernas
främjande kr etsafdelning i Göteborg gjort framställning om beredande
af anslag för praktiskt-vetenskapliga undersökningar rörande
hafsfiske! i Skagerack, Kattegatt och Öresund. Dylika undersökningar
vore nödvändiga för fiskets rationela bedrifvande och för att
göra fisket i möjligaste mån vinstgifvande ej allenast för den enskilde,
utan äfven för landet i dess helhet. I sådant syfte hade t. ex.
Norge under en lång följd af år lemnat anslag åt två stipendiater för
undersökning rörande sill- och torskfiskena, och i Storbritannien, Tyskland,
Förenta staterna, Holland, Italien, Finland, Ryssland, Danmark
och Sverige hade sådana undersökningar varit anordnade och delvis
af respektive stater bekostade. Derigenom hade ock flera frågor blifvit
vetenskapligt utredda och utredningen gifvit uppslag till en rationel
och mera vinstgifvande fiskebedrift. Emellertid hade i nästan alla
nämnda land, särskildt i dem, der fiskerinäringen vore af en jemförelsevis
stor nationalekonomisk betydelse, bland fackmän yrkats på vidlyftigare,
planmässigt utförda och under en längre följd af år fortsatta biologiska
undersökningar och deremot svarande större anslag från statens sida.
I Danmark hade nästlidna år hos regeringen gjorts framställning i samma
57
Sjette hufvudtiteln.
riktning, och i Sverige hade alltsedan sillen hösten 1877 började gå
till vid vestkusten bland fackmän visat sig ett dylikt sträfvande, ehuru
omständigheterna hade hittills icke medgifvit några undersökningars
utförande i större omfång. Det vore i främsta rummet af vigt att
lära känna sillens naturhistoria och de fysiska förhållanden, som hade
inflytande på sillens lefnadsvanor; och detsamma gälde äfven våra andra
mer inkomstbringande hafsfiskar, företrädesvis laxen och flundrefiskarna.
Undersökningarna borde, enligt styrelsens åsigt, ledas och
utföras icke från en fast kuststation utan från en rörlig station, från
fartyg, möjligen en fiskejakt, samt utföras fullt planmessigt, alltid med
praktiskt resultat i syfte, under alla årstider och under flera år, exempelvis
lem å råd. Med anledning häraf anhåller styrelsen att Eders
Kongl. Maj:t täcktes hos nästkommande Riksdag äska ett anslag af
50,000 kronor att utgå med 10,000 kronor årligen under åren 1889—
1893 för praktiskt-vetenskapliga hafsfiskeundersökningar i Skagerack,
Kattegatt och Öresund.
Till sitt syfte i visst samband med sist omförmälda framställning
står en annan, afgifven till mig af professor m. m. Otto Torell. För
att de löftesrika forskningar rörande vår vestkustsills naturhistoria, som
företagits i ändamål att finna de stora lekplatserna för denna sill, må kunna
bära full frukt, fordras, enligt professor Torells uppfattning, oundgängligen
att de förrättas med långt mera betydande hjelpmedel än de, som innevarande
år vid de ofvan omförmälda af förste fiskeriassistenten Trybom
företagna stått till buds. Ty för främjandet af ifrågavarande fiske hade under
nu pågående sillfiskeperiod ganska ringa blifvit från det allmännas sida
åtgjordt och de synnerligen vigtiga resultat, som vunnits genom professor
Smitts och assistenten Tryboms undersökningar under åren 1880—
1888, hade för staten och Hallands läns hushållningssällskap sammanlagdt
ej medfört större utgift än 17,000 kronor, medan deremot åren
1752—1787 staten för samma ändamål offrat tillsammans 635,000 kronor
och sillfisket ansetts vara ett ärende af den betydelse att ett särskilt
utskott för dess skull fanns vid riksdagarna. Vid fullföljandet
af sillfiskeundersökningen vid vår vestkust vore det af största nytta
att ega tillgång till ett för ändamålet afsedt fartyg, om hvars anskaffande
också professor Torell i sin skrifvelse framstält förslag. Ehuru
vid de föreslagna forskningarna naturligen uppmärksamheten hufvudsakligen
borde riktas på sillen, dess vandringar och vanor, borde
samtidigt iakttagelser verkställas beträffande flera andra ur ekonomisk
synpunkt ytterst vigtiga fiskar, såsom flundror, makrill och ål, hvilka
likaledes vore vandringsfiskar och om hvilkas lefnadsförhållanden mycBih.
till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 8
58
Sjette hufvudtiteln.
ket ännu återstode att utreda. Äfvenledes skulle utan tvifvel talrika
rön blifva gjorda, hvilka egde rent vetenskapligt intresse, och att detta
syfte, hvilket med en obetydlig extra uppoffring samtidigt kunde tillgodoses,
vore väl värdt understöd från det allmännas sida ådagalade,
bland annat, de expeditioner, som på statens bekostnad utförts i Skagerack,
Kattegatt och Östersjön åren 1877, 1878 och 1879. Uppsökandet
och kartläggningen af bohussillens lekplatser vore visserligen
det mål, som i första rummet ifrågasattes, men i enlighet med
lemnade antydningar skulle det för undersökningarna afsedda fartyget
äfven få liknande uppgifter, som tillkomme de i Skottland och England
redan inrättade »flytande biologiska stationerna». Besinnade man
att norrmännen jemte det stora sillfisket utanför egna kuster skapat
sig ett nytt vid Island, der de under innevarande årtionde erhållit en
fångst af 2,500,000 kronors värde under ett enda år, medan nu pågående
bohuslänska fiske före perioden 1887—1888 intet år inbragt i
första hand ens 800,000 kronor; att holländarne, hvilkas fiske började vid
Shetlandsöarne, 1881 i Nordsjön fångade sill för nära 3,000,000 kronor,
samt att skottarne sjelfve under de senare åren förmått bringa
denna näring till en mera än 300 gånger ökad afkastning utanför
nämnda ögrupp, torde det ej vara förmätet antaga att äfven ett svenskt
drifgarnsfiske skulle kunna utvecklas, då vestkustsillens lekplatser blefve
uppdagade. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har professor
Torell hemstält om vidtagande af åtgärder till fortsättande af undersökningarna
rörande vårt sillfiske och beredande för detta ändamål af
penningemedel dels till inköp och utrustning af ett ångfartyg, dels till
ett belopp af 15,000 kronor om året för att med hjelp af detta fartyg
kunna på ett fruktbringande sätt utföra ofvannämnda arbeten.
Ytterligare hafva i en till Eders Kongl. Maj:tstäld, med ett nittiotal
underskrifter försedd skrift åtskilliga fiskare m.Jl. inom Hallands län anhållit
att Eders Kongl. Maj:t efter vederbörlig utredning täcktes uti nådig
proposition till näst sammanträdande Riksdag begära att Riksdagen ville
ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande nödiga medel för att genom
dels anslag dels lån på billiga vilkor upphjelpa och utveckla fiskerinäringen.
I denna framställning framhålles, hurusom fiskarena, för att
kunna söka sillen på längre afstånd från kusterna och under största
delen af året drifva fiske, vore i behof af större och bättre båtar samt
än mera redskap än den, hvaröfver de förfogade. Derförutan vunne
fiskarena ej lön för sin möda och fara vore för handen att fiskerinäringen
ginge tillbaka i stället för att utvecklas. Då länets hushållningssällskap
icke vidare syntes kunna lemna nödiga bidrag till full
-
59
Sjette hufvudtiteln.
följande af fiskets började utveckling, vände sig sökandena till Eders
Kongl. Maj:t, dervid erinrande om de förutsättningar, som borde förefinnas
för att fisket skulle kunna på fullt tillfredsställande sätt drifvas.
Skyddade hamnar vore af nöden; de befintliga hamnarne vore dels
otillräckliga för behofvet, dels af sådan beskaffenhet, att de icke kunde
anses motsvara sitt ändamål. Det erfordrades större drifgarns- och
sumpbåtar samt tillgång till en eller flere ångbåtar för fiskebåtarnes
bogsering och forsling af lefvande fisk. Fiskarena måste äfven hafva
redskap af god beskaffenhet och tillräcklig myckenhet. För afsättningens
tryggande borde anordnas salterier, hvilket emellertid icke gerna
kunde inom länet åstadkommas med mindre än att derför bereddes
tillgång till lån på billiga vilkor. Vidare måste en förening till försäkring
af båtar och redskap åstadkommas och en verksam sådan
kunde icke bringas till stånd, utan att genom anslag af staten en grundfond
kunde bildas tillräckligt stor för att med räntan deraf täcka
de första oundgängliga utgifterna. Fisket, som nu idkades af flera
tusen personer och ansåges årligen inbringa ungefär åtta millioner
kronor, torde, om det genom nödig hjelp från staten väl tillsåges
och vårdades, kunna lemna utkomst åt långt flera samhällsmedlemmar
än nu vore fallet; och utan sådan hjelp kunde näringens sunda utveckling
icke vinnas.
Slutligen har jag att anmäla ännu en framställnfng, som berör
fiskerinäringens intressen. Doktor A. W. Ljungman, hvilken, såsom
jag redan antydt, med bidrag af statsmedel verkstält undersökningar
rörande sillfisket vid vestkusten, har nemligen i skrift af den 16 sistlidne
maj, med förmälan att han till följd af mellankommande hinder
ännu icke kunnat utgifva två af honom i en år 1886 afgifven berättelse
bebådade uppsatser rörande det bohuslänska hafsfiske!, men sedan år
1883 utgifvit bohuslänsk fiskeritidskrift, anhållit att, då för fullbordandet
af det af honom påbörjade arbetet ännu fordrades stora utgifter
och flera års ansträngningar, han måtte erhålla understöd med
4,000 kronor under hvardera af åren 1888—1890 för den fortsatta
bearbetningen och kompletteringen genom nya undersökningar och
resor samt utgifvandet i tryck af under föregående fiskeriundersökningar
samladt material och inhemtad erfarenhet.
Dessa framställningar antyda ett behof att genom rikligare anslag
af statsmedel söka understödja och befrämja den för vårt land så vigtiga
fiskerinäringen. Betydelsen af denna näring särskildt med afseende
å den utveckling, hvaraf den, på rätt sätt omhägnad, kunde
60
Sjette hufvudtiteln.
vara mäktig, torde i allmänhet icke vara till fullo insedd. För vårt
land med dess geografiska läge är den en naturlig förvärfskälla för en
talrik befolkning och den lemnar redan i dess närvarande skick en
afkastning af så afsevärd storlek, att den kan hafva skäliga anspråk
på att af staten mera än hittills skett tillgodoses. Till ledning för
bedömandet af fiskerinäringens värde för vårt land samt denna närings
nuvarande afkastningsförmåga skall jag tillåta mig anföra några
statistiska data, hemtade dels ur komiterades för afgifvande af förslag
till ny fiskeristadga betänkande i ämnet, dels ur fiskeriintendenten
R. Lundbergs »Meddelanden rörande Sveriges fiskerier» samt fiskeritillsyningsmännen
i Göteborgs och Bohus samt Hallands län A. H.
Malms och F. Tryboms senast afgifna årsberättelser. Hvad först
beträffar sill-, strömmings- och skarpsillfiskena, torde afkastningen af
desamma för hela riket kunna beräknas till 3,170,000 kronor, hvaraf
omkring 680,000 kronor ansetts falla ensamt på Bohuslän. Af sistnämnda
summa åter beräknas afkastningen af storsillfisket till omkring
660.000 kronor och af skai''psillfisket till omkring 20,000 kronor. Afkastningen
af annat hafsfiske än sill- och strömmingsfisket, laxfisket och ålfisket
med håmmor (d. v. s. hufvudsakligast torsk-, koljé- och flundrefisket)
uppskattas för hela riket till 2,100,000 kronor, hvaraf komma
särskildt på Bohuslän omkring 1,270,000 kronor, på Halland cirka
135.000 kronor, på Malmöhus län nära 290,000 kronor och på Gotland
ej fullt 115,000 kronor. För ålfisket med håmmor vid kusterna
af rikets södra och östra län anses en totalsumma af 240,000
kronor ej vara för hög. Vidkommande afkastningen af laxfiskena anser
fiskeriintendenten densamma för närvarande ej kunna uppgifvas,
men att den i medeltal torde uppgå till 600,000 å 700,000 kronor årligen.
Af fiskerikomitén beräknades denna afkastning till 625,000
kronor och torde nu kunna anslås till 650,000 kronor. Insjöfisket
slutligen är i sin helhet af fiskerikomitén uppskattadt till 2,000,000
kronor. Sammanslås dessa siffror, angifva de en årlig afkastning af
de svenska fiskerierna af 8,160,000 kronor. Till jemförelse härmed
må framhållas att värdet af Danmarks fisken, för hvilkas befrämjande
danska regeringen nyligen begärt ett anslag af nära 300,000
kronor, år 1885 beräknades till omkring 6 millioner kronor.''
Ehuru jag delar den allmänna uppfattning, som funnit sitt uttryck
i omförmälda underdåniga framställningar, att nemligen, mera än hittills
skett, från statens sida åtgärder böra vidtagas för tillgodoseende
af fiskerinäringens intressen, kan det likväl icke komma i fråga att
för alla de behof, som i samma framställningar blifvit framhållna, nu
61
Sjette lmfrudtiteln.
äska anslag. Åtskilliga af de uppgifna anslagsbehofven tarfva uppenbarligen
en närmare utredning innan de definitivt pröfvas. Men då redan
nu anslaget till fiskerinäringens understöd är otillräckligt för tillgodoseende
af sådana behof, hvilka redan blifvit af Eders Kongl. Maj:t
pröfvade och för hvilka medel annorledes än från detta anslag hittills
beredtö, samt otvifvelaktigt en stor del af nu gjorda framställningar
vid slutlig pröfning komma att finnas vara synnerligen beaktansvärda,
men å andra sidan hufvudtitelns besparingar, från hvilka dylika anslagsbehof
eljest skulle kunnat tillgodoses, numera, såsom jag förut erinrat,
uppgå till så ringa belopp att derifrån något afsevärdt understöd åt
ifrågavarande näring icke kan beredas, anser jag en förhöjning af anslaget
böra ega rum med ett belopp, som bör tilltagas så pass stort
att väsentligt understöd derigenom kan för framtiden beredas fiskerinäringen.
Jag föreställer mig att för detta ändamål anslagsförhöjningen
icke bör sättas lägre än till 30,000 kronor.
Såsom jag under anslagstiteln »Landtbruksstyrelsen» anmärkt, blifva,
i händelse af bifall till hvad jag under nämnda anslagstitel hemstält, de
belopp, som under nu förevarande anslagstitel äro anvisade dels såsom
arfvode till en fiskeri!ntendent, 4,000 kronor, dels såsom ersättning
till resekostnader åt denne tjensteman, 1,500 kronor, eller tillhopa
5,500 kronor icke vidare under denna anslagstitel behöfliga. Derest
dessa anvisningar, utan minskning af anslagstitelns slutsumma, från anslagstiteln
uteslutas — hvarom jag nu tillåter mig att framställa
förslag — och deras belopp sålunda blifver för andra ändamål disponibelt,
skulle den erforderliga tillökningen i anslagstitelns slutsumma
blifva 24,500 kronor och slutsumman komma att uppgå till 42,100 kronor,
hvilket belopp dock lämpligen torde kunna afjemnas till 42,000 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts tillstyrker jag Eders Kongl.
Maj:t att föreslå Riksdagen
att, med godkännande af de af mig föreslagna förändringar i
dispositionen af anslaget till fiskerinäringens understöd, höja nämnda
anslag från dess nuvarande belopp, 17,600 kronor, till 42,000 kronor
eller med 24,400 kronor.
Skiften och afvittringar.
De stater för storskiftes- och afvittringsverken i Kopparbergs,
Vesterbottens och Norrbottens län, som af Eders Kongl. Maj:t den
62
Sjette liufvudtitelii.
kronor 58,000.
» 36,000.
» 90,400.
93,000.
54,600.
101,300.
7 December 1888 faststäldes för innevarande år, sluta å ett sammanlagdt
belopp af 184,400 kronor, hvaraf belöpa på
Kopparbergs län........................................................
Vesterbottens » .........................................................
Norrbottens » .......................................................
Staterna för år 1888 slutade å 248,900 kronor,
hvaraf för
Kopparbergs län........................................................
Vesterbottens » ......................................................
Norrbottens » .........................................................
Staternas slutsumma för innevarande år understiger således slutsumman
för år 1888 med 64,500 kronor, men öfverstiger de för året
till storskiftes- och afvittringsverken anslagna medel, 153,000 kronor,
med 31,400 kronor, till hvars betäckande dock förefinnes behållning
å anslagen till ifrågavarande arbeten från föregående år.
✓ Beträffande behofvet af anslag för storskiftes- och afvittringsverken
för år 1890 har landtmäteristyrelsen, efter granskning utaf de från
länsstyrelserna i förenämnda län inkomna uppgifter, uti underdånig
skrifvelse den 15 November 1888 anfört och hemstält:
att landtmäteristyrelsen, lika med Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
i Kopparbergs län, i anseende till minskadt behof af extra
landtmätare för arbetena inom Särna socken och Idre kapellag samt
till följd af det under år 1889 väntade fullständiga afslutandet af storskiftet
i Elfdalens socken, uppskattade ifrågavarande behof för länet
till 48,000 kronor eller 10,000 kronor mindre än det för år 1889 beräknade
beloppet;
att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län,
under antagande att åtskilliga afvittringsarbeten komme att återstå till
år 1890 och att Eders Kongl. Maj:t komme att i nåder bifalla den
framställning, som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande gjort derom
att afvittring finge öfvergå jemväl provisionelt skattlagda byar, hemman
och lägenheter, belägna ofvan kulturgränsen, uppskattat kostnaderna
för afvittringen i länet under år 1890 till 46,500 kronor eller
samma belopp, hvartill Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit
utgiftsstaten för år 1889; men att då landtmäteristyrelsen ansett
sig böra föreslå den sistnämnda statens belopp till 36,000 kronor och
svårighet torde möta att vid de nu påbörjade afvittringarna till 1890
års utgång sysselsätta de i länet nu anstälde afvittringslandtmätarne,
samt afvittring ofvan kulturgränsen, äfven om den blefve af Eders
Kongl. Maj:t i nåder beslutad före sistnämnda tid, hvarken syntes vara
Sjette hufvudtiteln. 63
särdeles brådskande eller lämpligen kunna verkställas af två af de nu
inom länet anstälde afvittringslandtmätarne i anseende till den enes
framskridna ålder och den andres sjuklighet, landtmäteristyrelsen hölle
före att det ifrågavarande behofvet för år 1890 utan olägenhet kunde
inskränkas till 30,000 kronor eller 6,000 kronor mindre, än styrelsen
föreslagit för år 1889;
att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län uppskattat
behofvet af anslag för afvittringen inom länet till 85,000 kronor
eller 5,400 kronor mindre, än för år 1889 beräknats; och att enär
afvittringslandtmätarnes antal antagligen måste minskas åtminstone med
en landtmätare, landtmäteristyrelsen häruti instämde.
Landtmäteristyrelsen föreslår sålunda att kostnaderna för storskiftes-
och afvittringsverken under år 1890 må beräknas för
Kopparbergs län till............................................... 48,000 kronor.
Vesterbottens » » 30,000 »
Norrbottens » » 85,000 »
summa 163,000 kronor.
Enligt en i statskontorets riksboksslutsbyrå upprättad, landtmäteristyrelsens
underdåniga skrifvelse bifogad kalkyl skulle, under förutsättning
att den för år 1888 faststälda statens utgiftsbelopp blefve till
fullo användt och att ingen utgift derutöfver egde rum, behållningen å
anslagen för »skiften och afvittringar» vid 1888 års utgång komma att
uppgå till 86,867 kronor 63 öre; men då, enligt landtmäteristyrelsen
tillhandakomna uppgifter från vederbörande och särskilda nådiga bref,
åtskilliga utgifter, hvilka tillhöra 1887 års arbeten, återstått att under
år 1888 betala och blifvit i räkenskapen för sistnämnda år afförda till
sammanlagdt belopp af 26,883 kronor 25 öre samt, såsom förut blifvit
nämndt, 31,400 kronor tagas i anspråk för utgifter under innevarande
år, bör berörda behållning minskas med tillhopa 58,283 kronor 25
öre, hvadan allenast 28,584 kronor 38 öre skulle återstå vid 1889 års
utgång. Landtmäteristyrelsen antager emellertid, hvad ock af vederbörande
vitsordats, att kostnaderna för arbetena under år 1888, i anseende
till ogynsam väderlek och afgång af åtskillige afvittringslandtmätare,
i det hela komma att betydligt understiga den faststälda utgiftsstaten
för samma år, hvadan styrelsen anser att af förenämnda
behållning 28,000 kronor kunna med säkerhet påräknas såsom tillgång
för 1890 års arbeten; och då hela anslagsbehofvet för samma år är
beräknadt till 163,000 kronor samt det ordinarie anslaget för skiften
och afvittringar utgör 63,000 kronor, föreslår styrelsen att derutöfver
64
Sjette lrafvudtiteln.
måtte af Riksdagen begäras ett extra anslag för år 1890 af 72,000
kronor eller 18,000 kronor mindre än som blifvit beviljadt för år 1889.
Sedan en följd af år har Eders Kongl. Maj:t årligen föreslagit och
Riksdagen medgifvit förhöjningar i aflöningsbeloppen för visse tjensteman
vid storskiftes- och afvittringsverken. I sin ofvanberörda underdåniga
skrifvelse har nu landtmäteristyrelsen ansett förnyad nådig proposition
om dessa aflöningsförhöjningar icke vara erforderlig. Styrelsen
har till stöd härför anfört dels ätt, såvidt nu kunde förutses, alla storskifteslaudtmätarne
inom Kopparbergs län under år 1890 komme att
arbeta efter taxa, dels att särskild föredragande för afvittringsärendena
inom Vesterbottens län icke syntes vara erforderlig efter 1889 års utgång,
dels ock att Eders Kongl. Maj:t egde att inom de af Riksdagen
beviljade anslagsbeloppen förordna om de arfvoden, som borde tillkomma
tjenstemännen vid storskiftes- och afvittringsverken. Då storskiftet
i Elfdalens socken — den enda socken inom Kopparbergs län,
hvarest ännu finnas anstälde storskifteslandtmätare med bestämda årsarfvoden
— med säkerhet hinner fullständigt afslutas före utgången af
år 1889, förfaller naturligtvis frågan om aflönings förhöj ning för år
1890 åt de storskifteslandtmätare, hvilka icke åtnjuta arfvode enligt
taxa. Deremot kan jag icke i öfrigt tillstyrka någon afvikelse från
hvad Eders Kongl. Maj:t i ifrågavarande hänseende sedan åtskilliga år
tillbaka plägat föreslå Riksdagen, då frågan huruvida en särskild föredragande
för afvittringsärenden i Vesterbottens län vore obehöflig efter
1889 års slut, i hvilken fråga Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet icke varit i tillfälle att yttra sig, icke redan nu kan afgöras
samt Eders Kongl. Maj:t allt hitintills ansett Riksdagens samtycke
böra begäras till de löneförhöjningar, om hvilka nu är fråga och emot
hvilkas beviljande äfven för år 1890 landtmäteristyrelsen, med ofvan
anmärkta undantag, icke gjort någon erinran.
Då jag i afseende å beloppet af de för år 1890 erforderliga anslag
till storskiftes- och afvittringsverken icke har något att erinra
emot hvad landtmäteristyrelsen föreslagit, hemställer jag alltså att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
1 1 _ 11 __ £ 1 OOA V 1 1 * ^ j?" 1— m * r. txr», r> ri %-v. nnn Ann -f/lv ni ATI
för storskiftes-lor alvittrmgsianatmatare i vesterDOttens och i>orrL>oii,t>ns mu salm u«
verket, in. m. gtorskifteslandtmätare i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta arfvode efter
taxa, kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra
första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder
skiftesverket i Kopparbergs län årsarfvode med 400 kronor; att medhafva.
, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1890
Höjning i årsarfvodet
för
Sjette lm fynd ti tel n. 65
i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken; att för år 1890 åt
föi ediagandena af afvittringsärendena i Vesterbottens och Norrbottens
län samt till skrifbiträde åt dem bevilja en tillökning af 400 kronor i
det åt hvarje af dem anslagna belopp; samt att bevilja tillfällig förhöjning
i styresmannens för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode
för år 1890 med 200 kr.,
dels ock att, till bestridande af kostnaderna för storskiftes- och
afvittringsverken under år 1890, för samma år utöfver ordinarie anslaget,
63,000 kronor, på extra stat anvisa 72,000 kronor.
Hästafvelns förbättrande.
Uti det underdåniga betänkande med förslag till förändrade anordningar
i afseende å statens stuteriinrättningar, som af eu särskild!
i nåder förordnad komité afgifvits'' den 13 oktober 1886 och
hvilket betänkande jag fått vid två föregående tillfällen i olika delar
anmäla, bär komitén ansett uppsättande af ett statens stuteri med
större dimensioner än det vid Ottenby vara ett eftersträfvansvärdt önskningsmål,
ehuru komitén, hvars uppdrag endast omfattade nu utgående
anslag, funnit sig, då ett dylikt stuteri skulle fordra ett ökadt statsanslag,
sakna befogenhet att framlägga förslag i ämnet; och då komitén,
såsom kändt är, under förhanden varande förhållanden ansett sig
böra föreslå indragning af våra båda stuterier, det vid Ottenby och
det vid Flyinge, har detta skett icke utan stora betänkligheter och under
uttalande af den åsigt, att vårt lands hästafvel ännu icke intoge
den höga ståndpunkt, att denna kunde anförtros uteslutande åt privatindustriens
omvårdnad äfven under skydd af ett mera genomfördt premieringssystem.
Eders Kong], Maj:t har visserligen ansett komiténs förslag
om indragning af Ottenby stuteri icke för närvarande böra till
någon åtgärd föranleda, men deremot, på de af komitén anförda skäl,
funnit sig böra besluta _ att stuteriet vid Flyinge skulle upphöra och
derstädes finnas endast liingstdepöt, och härigenom har frågan om ökadt
anslag till prisbelöningar af hästar, som redan i och för sig är värd
en synnerlig uppmärksamhet, erhållit en större betydelse än hittills.
I detta afseende yttrar förenämnda komité:
»Om det under alla förhållanden är af vigt för hästafvel att uppmuntra
till hingsthållning, att utmärka framstående afvelsdjur samt att
Bill. till Riksd. Prof. 1889. / Smal. 1 Afd. 1 Haft. 9
[12-]
Anslag till
storskiftes-och
afvittringsverken.
[13.]
Höjning af
anslaget till
prisbelöningar
för hästar.
66
Sjette lmfvudtiteln.
hålla egare af sådana skadeslösa för de uppoffringar, deras användande
till afvel ofta medför, så blifver detta så mycket nödvändigare, då staten
upphör med de afvelsinrättningar, der man sökt underhålla och
tillgodogöra sig en ädel och god afvelstam, afsedd att trycka sin prägel
på landets hästafvel. Det blifver derför i den närmaste framtiden
af nöden att till premieringsnämndernas disposition ställa så stora anslag,
att dessa icke se sig nödsakade att utesluta värdefulla djur från
premier, hvartill de kunna finnas berättigade. Särskild! för goda moderston
kan premieringens vigt och till så högt belopp som möjligt ej
nog framhållas.
Med de framsteg, som premieringen under de sista åren gjort,
har anslaget redan nu visat sig otillräckligt, och årligen måste ett ej
ringa antal godkända djur i brist på medel uteslutas från premier.
Komitén anser derför, att ett höjande af detta anslag icke allenast är
särdeles behöflig! utan äfven i full öfverensstämmelse med premieringssystemets
idé, nemligen att, så länge det tillämpas, hålla jemna steg
med hästafvelns utveckling, ty blott genom att uppmuntra alla, som
deraf gjort sig förtjenta, ''kan detta system så småningom uppfostra
den hästuppfödande allmänheten till den kunskap om hästen, det intresse
för hästafvel!! och det förtroende till denna afvel som affär betraktad,
hvilka framkalla den privatindustri, som utan statsbidrag kan
uppehålla landets hästafvel.»
Komitén har derföre hemstält, att Eders Kongl. Maj:t ville taga i
nådigt öfvervägande, om icke det nuvarande anslaget till prisbelöningar
för hästar, 35,000 kronor, borde ökas, företrädesvis för premiering af
goda moderston, med ett belopp, som komitén ansett icke böra sättas
lägre än till 15,000 kronor.
Det är denna fråga jag nu anhåller få underställa Eders Kong!.
Maj ris bedömande.
Kavalleriinspektören, som i ärendet blifvit hörd, har i underdånigt
utlåtande såsom sin åsigt uttalat, att hästafvel bäst befrämjas derigenom
att staten tillhandahåller nödigt antal lämpliga hingstar och allmänheten
håller stobesättningen samt derigenom att, för åstadkommande
och bevarande af värdefulla moderston, dessa af staten premieras
med så stora belopp, att den enskilde hästuppfödaren finner med
sin fördel förenligt att till afvel behålla det goda moderstoet och icke
frestas att sälja detsamma. Erfarenheten från alla hästproducerande
länder t. ex. Hannover och Ostpreussen visade, säger kavalleriinspektören,
vigten af detta system, och i dessa länder kunde ett godt och
ädelt modersto knappast köpas till något pris. Kavallerinspektören
67
Sjette hufrudtiteln.
tiar på grund deraf förordat statens premiering af moderston med
så stort belopp, som tillgångarna medgifva.
Efter nådig remiss har stuteriöfverstyrelsen derefter öfverlemnat
infordradt yttrande af stuterikommissionen, hvilken ansett att ett synerligt.
verksamt medel till hästafvelns förbättrande otvifvelaktigt skulle
åstadkommas, derest stuteriöfverstyrelsen genom större anslag till prisbelönande
af hästar bereddes möjlighet att utdela ökade premier, synnerligast
för utmärkta moderston, hvilka derigenom säkrast komme att
användas såsom afvelsdjur, samt förty hemställt om aflåtande af nådig
proposition till Riksdagen om höjande af det nuvarande anslaget till
prisbelönande af hästar från 35,000 kronor till 50,000 kronor.
För egen del har stuteriöfverstyrelsen såsom eget yttrande åberopat
hvad af stuterikommissionen blifvit anfördt.
Den stora betydelse, premieringssystemet eger för hästafvelns befrämjande
har redan blifvit erkänd af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen,
och jag torde således icke behöfva att derom vidare yttra mig;
dock må det tillåtas mig att till bevis på det intresse, hvarmed systemet
omfattas af allmänheten, få nämna, att årligen inom flera underdistrikt
inträffat, att landstings eller hushållningssällskaps bidrag till premieringen
varit större än att af statsanslaget kunnat tillskjutas motsvarande
belopp, hvaraf följt att förstnämnda bidrag icke kunnat i sin helhet
tagas i anspråk för ändamålet. Sålunda hade år 1888 landsting och
hushållningssällskap anvisat tillhopa 48,200 kronor, under det att af
statsmedel endast 34,650 kronor kunde anslås.
Under åberopande af de utaf komitén anförda och af myndigheterna
biträdda skäl, och då de af komitén lemnade uppgifter angående
otillräckligheten af det nuvarande anslaget, 35,000 kronor, vinna
stöd af det utaf mig nyss vidrörda förhållandet mellan de af landsting
och hushållningssällskap erbjudna belopp och statsanslaget, äfvensom
deraf att landets häststock ökats (under åren 1880—84 utgjorde
den i medeltal 468,465 emot 428,169 under åren 1861—1865), tillstyrker
jag således i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att det under reservationsanslaget till »hästafvelns förbättrande))
uppförda särskilda anslag till prisbelöningar för hästar må höjas från
35,000 kronor till 50,000 kronor eller med 15,000 kronor;
kommande i följd häraf anslaget till »hästafvelns förbättrande» att
i sin helhet höjas från 94,620 kronor till 109,620 kronor.
68
Sjette lmfVudtiteln.
[14.]
Uteslutande
in* riksstaten
af förslagsanslaget
till
Scheldetullens
aflösning.
[15.]
Skrifmaterialier
m. m.
Aflösning af Scheldetullen.
Vid 1869 års riksdag uppfördes under denna anslagstitel ett förslagsanslag
af 26,500 kronor, från hvilket skulle utgå den genom traktater
med Belgien af den 26 Juni och den 16 Juli 1863 bestämda och
dittills från handels- och sjöfartsfonden utbetalda summa för aflösning
af Scheldetullen, 36,835 francs årligen i 25 år, sista gången den
1 Januari 1890; och genom nådigt bref den 23 November 1869 anbefaldes
statskontoret att i medlet af december månad hvarje år från
och med år 1870 till och med år 1889 uppköpa en den 1 derpåföljande
Januari i Bruxelles till ordres af dervarande svenska beskickning
betalbar vexel å 36,835 francs.
Med erinran att ifrågavarande förslagsanslag efter ingången af år
1890 icke vidare är för ändamålet behöfligt, har statskontoret i dess underdåniga
berättelse af den 6 December 1888 angående statsverkets tillstånd
och behof hemstält att detsamma vid den nu förestående statsregleringen
måtte ur riksstaten uteslutas.
I anledning häraf hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att förslagsanslaget till »aflösning af Scheldetullen», 26,500 kronor,
må ur riksstaten uteslutas.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå
någon annan ändring, än att förslagsanslaget till
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma minskas med 342 kronor eller
från 117,873 kronor till 117,531 kronor.
69
Sjette hufvudtiteln.
Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå
för innevarande år till ................................................ kronor 4,676,749: —
Vid bifall till de af mig framstälda förslag
om höjning i anslagen:
till landsstaterna i länen med., kronor 3,410: —
)) undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmanna
näringar.
.............................. » 27,000: —
» befrämjande i allmänhet af
jordbruk och landtmanna
näringar.
................................ » 14,550: —
)) fiskerinäringens understöd » 24,400: —
» hästafvelns förbättrande ... » 15,000: —
samt om uppförande under anslagstiteln
landtbruksstyrelsen
af ett anslag af............ » 29,300: —
Summa ökning kronor 113,660: —
äfvensom om minskning i anslagen
:
till gästgifvares friheter med... » 300: —
)) skrifmaterialier och expenser,
ved m. m................... » 342: —
samt om uteslutande af anslaget
till Scheldetullens aflösning.
..................................... » 26,500: —
Summa minskning kronor 27,142: —
skulle de ordinarie anslagen höjas med................. kronor 86,518: —
eller till ......................................................................... kronor 4,763,267: —
70
Sjette hufYudtiteln.
[16.].
Kontroll å
försäkringsanstalterna.
[17.]
Angående
anslag för
kartritning
vid grufkartekontoret.
Extra anslag.
I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
de redan omförmälda anslagen, 7,640 kronor till tillfällig löneförbättring
för kommerskollegium, 76,000 kronor till rikets ekonomiska kartverk
och 72,000 kronor till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena,
anförde departementschefen beträffande
Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.
Enligt gällande lagstiftning äro de in- och utländska försäkringsanstalter
af olika slag, som inom riket drifva försäkringsrörelse, underkastade
kontroll i vissa hänseenden från statens sida.
För att bereda tillgång till de härför inom civildepartementet erforderliga
arbetskrafter har Riksdagen för hvarje af åren 1887, 1888
och 1889 å extra stat beviljat ett belopp af 4,500 kronor.
Då det hittills af Riksdagen för ifrågavarande ändamål anvisade
anslag äfven för nästkommande år är behöflig! till oförminskadt belopp,
hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna, för år 1890
på extra stat anvisa till Eders Kongl. Majrts förfogande ett belopp af
4,500 kronor.
Kommerskollegium.
Med anledning af Eders Kongl. Majds framställningar har Riksdagen
såväl för nästlidna som för innevarande år på extra stat anvisat
ett anslag af 2,500 kronor till bestridande af kostnader för kartritning
vid kommerskollegiets grufkartekontor.
Jag har redan förut, senast i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
för den 12 januari 1888, tillåtit mig erinra att den kartritning, som
numera skall vid grufkartekontoret utföras, betingas af föreskrifterna
i de nya bergsförfattningarna om grufkartors och kompletteringsarbetens
insändande till bergsöfverstyrelsen, hvars grufkartekontor åligger att
å kartorna inlägga kompletteringsblad, samt att behofvet af arbets
-
71
Sjette hufvttdtiteln.
biträden inom kontoret för verkställande af kartritning sålunda icke är
tillfälligt, utan alltjemt fortfarande. Kommerskollegium har också i
underdånig skrifvelse den 23 sistlidne oktober gjort framställning att
Eders Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för anvisande äfven för år
1890 af ett anslag för ändamålet till samma belopp som hittills.
Då, på sätt kollegium ock yttrat, med visshet kan antagas att
arbetet med komplettering af de till grufkartekontoret inkomna grufkartor
framdeles kommer att ökas, kan någon minskning af anslaget
icke ifrågakomma; och jag hemställer derföre att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att för år 1890 på extra stat anvisa ett anslag af 2,500 kronor
till bestridande af kostnader för kartritning vid grufkartekontoret.
Öfverståthållareembetet.
Under eu följd af år har Riksdagen på extra stat anvisat ett anslag
af 15,000 kronor för utgifvande af tidningen »Polisunderrättelser)), utgifvande
Då behofvet af denna tidnings fortsatta utgifvande syntes vara af P.°t1tia“”^er''
stäldt utom allt tvifvel samt någon minskning i det årliga anslaget
dertill ej kunde ske, såvida det med tidningen åsyftade ändamål skulle
vinnas, har öfverståthållareembetet i underdånig skrifvelse den 31 nästlidne
oktober gjort framställning att Eders Kongl. Maj:t täcktes för
tidningens fortsatta utgifvande af Riksdagen för år 1890 äska samma
belopp, som hittills beviljats.
Med anledning häraf hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen
att äfven för år 1890, till utgifvande under samma år af »Polisunderrättelser))
, på extra stat anvisa 15,000 kronor.
Landsstaterna i länen.
Den af Eders Kongl. Maj:t beslutade sammanslagningen af andra [19.]
och tredje fögderierna af Upsala län till ett fögderi har ännu icke Anslag tm en
kunnat genomföras, hvad häradsskrifvaretjenst-erna beträffar, till följd
deraf att ingen af nämnda fenster blifvit ledig. Då aflöningsbelopp landa län.
sålunda icke finnes att tillgå för att, i enlighet med 1883 års Riksdags
72
Sjette hufvudtiteln.
medgifvande, användas till aflöning åt häradsskrifvaren i det, enligt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22 juni 1883, nyinrättade fögderi
inom Jemtlands län, hemställer jag i underdånighet att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för uppehållande af en häradsskrifvaretjenst inom Jemtlands län
under år 1890, må för samma år, i likhet med hvad för detta år skett,
på extra stat anvisas ett belopp af 2,500 kronor.
[20.]
Särskild
polisstyrka på
landet.
För någon tid sedan hade jag tillfälle att anmäla de framställningar,
som från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen inkommit
om delaktighet i det anslag å 50,000 kronor, som Riksdagen
för innevarande år beviljat till aflöning och underhåll af särskild
polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom
till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande
eller gripande. Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra
sig, öfverstego de belopp, som af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
begärdes, sammanlagdt den af Riksdagen beviljade summan.
Jag tillstyrker derföre att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att
jemväl för år 1890 ställa till Eders Kongl. Maj ds förfogande
ett extra anslag af 50,000 kronor att användas till aflöning och underhåll
af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande eller gripande.
Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Majd, såsom förut skett, vilja
förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslagets användande
till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis tilldelas
kommuner, Indika sjelfva vilja lemna motsvarande tillskott, eller
der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt
att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet
af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt och bidrag till bestridande af
kostnaderna derför icke kan erhållas.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
Såsom jag förut i dag vid anmälan af de ordinarie anslagen haft
tillfälle anföra, komme den ene af de båda byråingeniörer, hvilka
skulle anställas i den ifrågasatta nya landtbruksstyrelsen, att besörja
73
Sjette Irafvudtitelii.
deri granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner, som hittills egt
ruin inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och för hvars verkställande
en särskild extra byråingeniör för närvarande finnes derstädes anstäld
med ett arfvode af 3,000 kronor. Detta arfvode är anvisadt på extra
stat.
Under förutsättning att förslaget om landtbruksstyrelsen blifver
af Riksdagen bifallet, varder den ifrågavarande extra byråingeniören
ej vidare behöflig, och erfordras således ej framställning om anvisande
af anslag för arfvode åt honom.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.
Med hänvisning till hvad jag under denna anslagstitel vid behandling
af de ordinarie anslagen anfört, tillstyrker jag att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps
landtbruksinstitut, för år 1890 anvisa å extra stat ett anslag af
5,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
näringar.
Med biträdande af hvad landtbruksakademiens förvaltningskomité
uti underdånig skrifvelse den 14 september 1888 hemstält, tillstyrker
jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att å extra
stat för år 1890 anvisa
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten
5,000 kronor, och
till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
10,000 kronor.
Såsom bidrag .till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof beviljade Riksdagen år 1888 på extra stat för
innevarande år ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station eller tillhopa
Bih. till Pilcsd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 10
[21.]
Anslag till
anordnande af
högre undervisning
i
mejerihushållning.
[22.]
Allmänna
landtbruks
möten.
[23.]
Prisbelöningar
vid allmänna
landtbruksmöten.
[24.]
Agrikulturkemiska
stationer.
74
Sjette hufvudtiteln.
28,000 kronor. De sålunda beviljade anslagen åtnjutas af stationerna
i Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro, Yesterås, Jönköping och Hernösand.
Med anledning deraf att Riksdagen vid anmälan den 11 maj 1888
om nämnda anslags beviljande framhöll behöfligheten af åtskilliga föreskrifter,
ledande till fastare organisation, större jemnhet i fråga om afgifter
och bättre kontroll samt framför allt mera enighet i afseende på de metoder,
som för undersökningarna begagnas, tillåter jag mig erinra attEders
Kongl. Magt den 18 maj sistlidna år faststält förnyadt reglemente för
de med statsmedel understödda kemiska stationerna. Deri stadgas, bland
annat, att stationernas föreståndare äro skyldige att i afseende på de
arbetssätt och de undersökningsmetoder, som vid berörda undersökningar
skola användas, äfvensom i fråga om analysattester m. m. ställa
sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter, som varda af landtbruksakademiens
förvaltningskomité meddelade. Enligt hvad jag inhemta!,
är komitén, som i början af 1888 utfärdade sådana föreskrifter
för frökontrollanstalterna, sysselsatt med utarbetandet af dylika äfven för
de kemiska stationerna, och lära dessa föreskrifter komma att inom
kort utfärdas.
I nyss berörda underdåniga skrifvelse har komitén hemstält att
till ofvan uppräknade stationer måtte jemväl för år 1890 äskas enahanda
anslag. Sedermera hafva i sistlidne november och december månader till
Eders Kongl. Magt inkommit underdåniga framställningar om statsbidrag
jemväl till kemiska stationer i Gefle och Kristianstad. Men då
förvaltningskomitén, hvilken genom särskilda nådiga remisser anbefalts
att öfver dessa framställningar afgifva underdåniga utlåtanden, ännu icke
hunnit yttra sig öfver den senare af dessa framställningar och komiténs
utlåtande rörande det begärda anslaget till stationen i Gefle — i
hvilket utlåtande anslagets beviljande afstyrkes •— inkommit först den
4 i denna månad, är jag icke i tillfälle att nu underställa nämnda framställningar
Eders Kongl. Maj:ts pröfning, utan inskränker mig — med
tillkännagifvande att jag icke har någon förändring att föreslå vare
sig i beloppet af de till förstnämnda sju stationer nu utgående anslag
eller i de för anslagens åtnjutande stadgade vilkor — att hemställa att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta
laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad och liyresmedel
för kemist och assistent samt bekosta aflöningen till desse och
laboratoriet]enaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets under
-
75
Sjette hufvudtiteln.
håll samt till inköp af böcker och inventarier för stationens behof —
på extra stat för år 1890 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje
station eller tillhopa 28,000 kronor.
Till understöd åt frökontrollanstalter har Riksdagen för hvarje af
åren 1887, 1888 och 1889 beviljat ett extra anslag af 10,000 kronor.
Det för år 1888 beviljade anslaget har, såsom Eders Kongl. Maj:t
behagade erinra sig, blifvit genom nådiga bref den 10 februari och den
11 maj 1888 till fullo disponerad!, sedan aderton ansökningar om understöd
till sammanlagdt 11,000 kronor inkommit.
För innevarande år hafva ansökningar om dylika understöd ännu
icke till civildepartementet inkommit. Men sannolikt är att de belopp,
som för detta år komma att af vederbörande begäras, icke skola understiga
den af Riksdagen beviljade anslagssumman.
Vid detta förhållande lärer anslag äfven för år 1890 böra äskas
med oförminskadt belopp, hvarom ock landtbruksakademiens förvaltningskomité
i sin om förmälda skrifvelse af den 14 september 1888
gjort framställning.
På grund häraf och då jag icke har anledning att ifrågasätta någon
ändring i de för åtnjutande af understöd från detta anslag gällande
vilkor, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att
på extra stat för år 1890 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor
för hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och
hvilka anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende
på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kong].
Maj:t fastställas.
Uti underdånig skrifvelse den 19 november 1888 har chefen för
Sveriges geologiska undersökning afgifvit förslagsberäkning öfver de
under år 1890 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel.
Denna beräkning upptager utgifterna till 89,700 kronor.
Häraf är beräknadt för:
Aflöningen.
Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden... kronor 53,350.
Transport kronor 53,350.
[25.]
Frökontroll
anstalter.
[26].
Geologiska
undersök
ningarna.
76
Sjette hufyTidtiteln.
Transport kronor 53,350.
Fältarbetena.
Rese- och traktamentsersättning, verktyg, reparationer
och fraktkostnad m. m.................................................... » 19,000.
Byräaj''delning en.
Inventarier, arbetsmateriel in. in........................................ » 2,000.
Biblioteket och samlingarna.
Böcker, kartor och samlingar ............... » 2,000.
Kart- och boktrycket.
Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser, ritning
af originalkartor m. m................................................... » 12,000.
Värme och diverse utgifter.
Omkostnader ..................................................................... » 1,350,
summa kronor 89,700.
Till bestridande af utgifterna är att påräkna:
behållning af sålda kartor m. m. omkring....................... » 500,
hvadan det belopp, som enligt förslagsberäkningen härutöfver
erfordras för år 1890, utgör......................... kronor 89,200,
eller 1,700 kronor mera än för innevarande år anvisats.
De skiljaktigheter, som förefinnas mellan denna utgiftsberäkning
och den stat, som för år 1889 blifvit af Eders Kongl. Maj:t för undersökningen
faststäld, äro dels att aflöningen för år 1890 upptagits 1,400
kronor högre än i staten för år 1889, beroende, enligt hvad chefen
för undersökningen upplyst, derpå att, utöfver förut utgående ålderstillägg,
ytterligare sådana å tillhopa 1,000 kronor måste beräknas för
två geologer, hvilka jemlikt nådiga brefvet den 16 juni 1875 blifva
med 1890 års ingång dertill berättigade, samt att utgiftsposten »ersättning
till tillfälliga biträden», hvilken i 1889 års stat minskats från
4,500 kronor till 4,100 kronor för att bereda medel för uppflyttande
af den dittills vid undersökningen anstälde biträdande geologen till
77
Sjette hufvudtiteln.
geolog, ansetts böra år 1890 höjas till sitt förra belopp, dels ock att
utgifterna för biblioteket och samlingarna, som af samma anledning i
1889 års stat minskats med 300 kronor, af chefen ansetts böra för år
1890 beräknas till samma belopp som för år 1888.
I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 12 januari 1888
anmälde jag, i afseende å den i Riksdagens skrifvelse den 7 maj 1886
omnämnda frågan om förändring i skalan för utgifning af vissa geologiska
kartor, att kommissionen för de allmänna kartarbetena nyss
inkommit med en skrifvelse från chefen för Sveriges geologiska undersökning,
hvilken deri föreslagit att åt de utredningar, som rörande
berörda fråga påginge, ännu måtte få egnas någon tid, och att kommissionen,
som ansåge de försök och utredningar, som dittills blifvit
verkstälda, icke vara tillfyllest för att derpå grunda ett slutligt omdöme
och som sålunda funne sig på frågans dåvarande ståndpunkt
icke kunna förorda någon förändring i de för geologiska kartverkets
utarbetande och utgifning gällande bestämmelser, hemstält att de praktiska
försöken måtte få fortsättas, på sätt undersökningens chef föreslagit.
Jag tillåter mig vidare erinra att Eders Kongl. Maj:t vid
föredragning af detta ärende den 18 maj 1888 funnit, godt bifalla kartverkskommissionens
hemställan samt att försöken derefter fortgått
under sistlidna år i sammanhang med undersökningens öfriga arbeten.
Då resultaten af de sålunda fortsatta försöken ännu icke föreligga,
lärer någon ändring i de hittills följda förslagsberäkningarna icke
kunna nu ifrågakomma.
På grund af det anförda hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att, för fortsättande under år 1890 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år. till belopp af 89,200
kronor.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
År 1877 beslöt Riksdagen med anledning af en af Eders Kongl.
Maj:t gjord framställning — jemte det Riksdagen medgaf att första
gradens aflöning för undervisare i husslöjd finge utgöra 2,000 kronor
och att aflöningen finge efter innehafvarens af en sådan beställning
väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknadt från och
med året näst efter det, då han blifvit antagen, ökas med 500 kronor
[27.]
En andre
instruktör
i husslöjd
och en elev,
[28.]
Väfskolan i
Borås.
78 Sjette hufvudtiteln.
och således utgå med 2,500 kronor samt vidare höjas efter fem års
sådan tjenstgöring till 3,000 kronor och efter ytterligare fem års enahanda
tjenstgöring till 3,500 kronor — att, för anställande, utöfver
den redan förut befintlige undervisaren i husslöjd, hvars aflöning var
uppförd å ordinarie stat, af ytterligare eu. undervisare i husslöjd och
en elev, på extra stat för år 1878 bevilja ett anslag af 3,000 kronor,
hvaraf 2,000 kronor beräknades för undervisaren.
Sedan jemväl för de följande åren anslag för ifrågavarande ändamål
till oförändradt belopp beviljats, föreslog Eders Kongl. Maj:t vid
1884 års riksdag att för år 1885 anslaget måtte höjas till 3,500 kronor,
på det att andre undervisaren Wilhelm Nordin, hvilken den 13 december
1878 antagits till befattningen och på grund af hvad landtbruksakademiens
förvaltningskomité om hans tjenstgöring vitsordat
gjort sig förtjent att redan från och med år 1884 tillgodonjuta ålderstillägg
med 500 kronor, måtte kunna komma i åtnjutande af lönetillökning.
Sedan anslaget med anledning deraf höjts till 3,500 kronor,
har detta belopp derefter hvarje följande år af Riksdagen beviljats.
Nu har landthruksakademiens förvaltningskomité i underdånig
skrifvelse af den 13 oktober 1888, med vitsordande att Nordin städse
med nit och skicklighet samt på ett berömvärdt sätt fullgjort sina
tjensteåligganden, anmält Nordin till erhållande af ytterligare ett ålderstillägg
från och med innevarande år.
Komiténs framställning har visserligen inkommit för sent för att
hemställan om ålderstillägg åt Nordin för innevarande år lämpligen
kan hos Riksdagen göras, men synes med fullt fog böra föranleda till
dylik hemställan för år 1890. För sådant ändamål erfordras anslagets
förhöjning med 500 kronor.
Således och med underdånig erinran att, enligt det af Eders Kongl.
Maj:t för innehafvarne af nu ifrågavarande tjenstebefattningar den 14
december sistlidna år faststälda reglemente, undervisarne i husslöjd hädanefter
skola benämnas instruktörer, tillåter jag mig hemställa att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1890 bevilja till anställande af en andre
instruktör i husslöjd och en elev, hvilken bör åtfölja en af instruktörerna
i husslöjd för att af denne handledas och utbildas, så att han må kunna
såsom lärare i husslöjd användas, 4,000 kronor.
Under denna anslagstitel hemställer jag vidare att Eders Kongl.
Maj:t täcktes, i likhet med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1890 bevilja såsom bidrag till upprätthål -
79
Sjette hufvud titeln.
lande af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs läns landsting
eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften af
statsanslaget — 3,800 kronor, och såsom bidrag till aflönande afl en
andre lärare vid samma skola 1,000 kronor, under vilkor att enahanda
belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest
tillskjutet.
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.
Vid de två senaste riksdagarne beviljades på extra stat för hvartdera
af åren 1888 och 1889 ett anslag af 20,000 kronor att af Eders
Kongl. Maj:t användas för att åt alster af svensk industri och svenska
näringar bereda afsättning i främmande länder.
I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 12 januari 1888
redogjorde jag för hvad kommerskollegium, efter samråd med landtbruksakademiens
förvaltningskomité, föreslagit rörande användandet af
det för år 1888 beviljade anslaget. I hufvudsaklig öfverensstämmelse
med berörda förslag behagade Eders Kongl. Maj:t den 15 februari
1888 förordna dels att en agent skulle för ett år anställas i Norra
Tyskland för att derstädes söka befrämja afsättning af produkter af
den svenska fiskerinäringen och att denne agent skulle ega åtnjuta
ett arfvode af högst 5,000 kronor, dels ock att en reseagent, hvilkens
arfvode i ett för allt ej finge öfverstiga 15,000 kronor, skulle utsändas
till Indien, Kina och andra Ostasiatiska länder samt, der så pröfvades
lämpligt, äfven till Australien för att undersöka, huru inom berörda
länder afsättning af svenska produkter skulle kunna på förmånligaste
sätt beredas och verkställas.
Vid anmälan den 31 maj 1888 af Riksdagens beslut angående beviljande
af ifrågavarande anslag för innevarande år behagade Eders Kongl.
Maj:t meddela kommerskollegium en liknande befallning att rörande
anslagets användande afgifva förslag, som lemnats kollegium i afseende
å anslaget för år 1888. Det sålunda infordrade yttrandet har dock
ännu icke afgifvits, i följd deraf, såsom mig meddelats, att kollegium
afvaktat vissa upplysningar från Sveriges allmänna exportförening.
Då, på sätt jag i mitt omförmälda yttrande framhöll, vinnande af
eu ökad afsättning i utlandet af vårt lands produkter är ett i min tanke
särdeles eftersträfvansvärdt mål, till hvars uppnående staten icke bör
underlåta att i sin mån medverka, måste jag anse synnerligen önskvärdt
att anslag för ifrågavarande ändamål jemväl för år 1890 beviljas.
[29.]
Anslag till
främjande
af svenska
alsters afsättning
i utlandet.
80
Sjette hufvudtiteln.
Jag har förut i dag, på sätt punkten 1 ro af detta protokoll utvisar,
inför Eders Kongl. Maj:t anmält att styrelsen för Sveriges
allmänna exportförening inkommit med en framställning om vidtagande
af vissa åtgärder i syfte att utbilda agenter för befrämjande af vår
export på utlandet, och att styrelsen i sådant hänseende — jemte
det styrelsen såsom en förberedande åtgärd för befrämjande af undervisningen
i våra handelsskolor föreslagit att Eders Kongl. Maj:t
måtte uppdraga åt en sakkunnig man att i utlandet taga kännedom
om dervarande dylika anstalter — ifrågasatt, såsom en för utbildande
af duglige handels- eller exportagenter i utlandet synnerligen förmånlig
åtgärd, att stipendier måtte anslås åt unge män, som önskade att i
utlandet förvärfva sig erforderliga kunskaper i handelsyrket. Men då
Eders Kongl. Maj:t ansett nödigt att närmare utredning åstadkommes angående
handelsundervisningens tillstånd i vårt land samt om och i sådant
fall hvilka åtgärder tilläfventyrs må böra vidtagas för denna undervisnings
höjande, och förty anbefalt verkställandet af en dylik utredning,
måste med pröfningen af frågan om beviljande af medel för det af
exportföreningens styrelse omförmälda ändamål anstå.
Jag inskränker mig sålunda för närvarande att hemställa att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1890 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor
att af Eders Kongl. Maj:t användas för att åt alster af svensk industri
och svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
[30.]
Bergsskolorna
i Filipstad
och Falun.
Jag tillstyrker i underdånighet nådig framställning till Riksdagen
att, i likhet med hvad under nästlidna och liera föregående år varit
förhållandet,
under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande
skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1890 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig
person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af
14,000 kronor, att till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.
Sjette hufyudtitelii.
81
Anordnande af fabriksinspektion.
Eders Kongl. Maja har förut denna dag, på sätt detta protokoll
under punkten 2:o utvisar, beslutat genom nådig proposition inhemta
Riksdagens yttrande öfver ett uppgjordt förslag till förordning angående
åtgärder för skyddande af arbetares lif och helsa i arbetet.
Med erinran att enligt detta förslag inspektörer borde förordnas för
att tillhandagå näringsidkarne med upplysningar och råd i fråga om
dylika åtgärder och för att öfvervaka förordningens efterlefnad, samt
att, på sätt jag vid föredragning af berörda ärende yttrat, kostnaderna
för anordnande af denna inspektion kunde beräknas komma att uppgå
till 21,000 kronor om året, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1890
anvisa ett anslag af 21,000 kronor.
Gäldande af vissa kostnader för ett boställes deltagande
i ett sjösänkningsföretag.
Uti en af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län
insänd skrift har länsmannen i Askers härad af nämnda län Carl Emil
Flodqvist i underdånighet anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen göra framställning att staten måtte gälda de kostnader, som
belöpte sig på det sökanden å lön anslagna bostället Wähla n:o 3, 1
mantal, i Stora Mellösa socken, för boställets deltagande i sjöarne
Hjelmarens och Qvismarens sänkning.
Sedan i anledning häraf underdånigt utlåtande afgifvits af kammarkollegium
och statskontoret, anhåller jag nu att få underställa detta
ärende Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Redan år 1884 gjorde dåvarande länsmannen i ofvannämrida distrikt
N. G. Sahlin hos Eders Kongl. Maj-.t ansökning i likartad! syfte,
men genom nådigt bref den 19 Mars 1886 fann Eders Kongl. Maj:t
Sahlins framställning icke till någon åtgärd föranleda.
Af handlingarna i sist omförmälda ärende inhemtades, att länsmannen
Sahlin år 1863 sökt och vunnit delaktighet för ifrågavarande boställe
i det för ofvannämnda sjöars sänkning bildade bolag; att vid den uppskattning
af bostället, som år 1878 egt rum för bestämmande af det
Bth. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. I Afl. 1 Haft. 11
[31.]
Anordnande
af fabriksinspektion.
[32.]
Gäldande af
vissa kostnader
för länsmansboställets
Wähla
n:o 3 deltagande
i ett
sjösänkningsföretag.
82
Sjette hufvudtiteln.
afdrag’ å lönen, boställshafvaren borde vidkännas, bostället upptagits
att enligt år 1842 faststäldt laga skifte inom Wähla by innehålla 29
tunnland 23,628 kappland åker, 53 tunnland 30,641 kappland äng och
12 tunnland 7,766 kappland betesmark eller tillhopa 95 tunnland 30,035
kappland, hvaraf åkern till ej ringa del samt ängen och betesmarken
vore besvärade af vatten; att bostället enligt den till grund för sjösänkningen
företagna uppskattning skulle ingå i företaget med 63 tunnland
8,3 kappland eller 354 qvadratref 25 qvadratstänger, hvilken jordrymd
uppskattats att i det skick, den befann sig före sjösänkningen,
motsvara 129 qvadratref 56,35 qvadratstänger och efter sänkningens
fullbordan 239 qvadratref 18,66 qvadratstänger; samt att enligt gjord
beräkning bostället följaktligen, om för detsamma icke tagits del i
sjösänkningen, skulle af ofvannämnda 354 qvadratref 25 qvadratstänger
få behålla omkring 191 qvadratref eller 34 tunnland, men afstå omkring
163 qvadratref 25 qvadratstänger eller 29 tunnland vattenfri
mark, som sålunda skulle utgöra vinsten deraf att bostället deltoge i
sjösänkningen.
Uti det utlåtande, kammarkollegium år 1885 afgaf öfver Sahlins
ansökning, yttrade kollegium att kronan för vinnande af godtgörelse
för alla de utgifter, som kronan skulle ådraga sig genom deltagande
i sjösänkningen, enligt gällande bestämmelser endast hade den utväg
att genom ny uppskattning få boställets afkastning höjd och på boställshafvarens
kontanta lön innehålla motsvarande belopp; men att då
ännu någon tid åtginge, innan någon afkomst af den tillvunna jorden
kunde beräknas, kollegium icke tilltrodde sig att för det dåvarande
uttala något omdöme i hvad mån kronan kunde påräkna att hållas
skadeslös för sina utgifter. På grund häraf ansåg kollegium det icke
vara med det allmännas rätt och fördel förenligt att kronan inginge i
sjösänkningsföretaget för bostället.
Sedan emellertid Sahlin aflidit, förrättades den 1 augusti 1887 afoch
tillträdessyn å bostället emellan hans sterbhus och Flodqvist, hvilken
efterträdt Sahlin i tjensten. Vid denna syn yrkade sterbhusdelegarne
att, enär Sahlin för boställets deltagande i sjösänkningen under åren
1881—1886 till sjösänkningsbolaget inbetalt 3,124 kronor 26 öre och
uttaxeringen för år 1887 belöpte sig till 657 kronor 74 öre samt i
diknings- och gräfningskostnad för den genom sjösänkningen förbättrade
marken dessutom utgifvits 620 kronor 2 öre, Flodqvist måtte
åläggas att gälda dessa belopp, tillhopa 4,402 kronor 2 öre; och genom
synerättens utslag blef också Flodqvist förpligtad att till afträdarne
utgifva sistnämnda belopp, mot vilkor att afträdarne inbetalte den å
83
Sj ette Imfvudtiteln.
bostället belöpande uttaxeringen för år 1887; dock skulle jemlik! förordningen
den 6 juli 1849 om deltagande i vattenafledningsföretag för
boställen och annan staten tillhörig jord det Flodqvist till utgifvande
ådömda beloppet från och med den 14 mars 1888 fördelas på 20 år
sålunda, att, om Flodqvist före utgången af dessa 20 år afträdde bostället,
han egde att af sin efterträdare för de då återstående åren
åtnjuta ersättning med 220 kronor 10 öre för hvarje år.
Till stöd för nu förevarande ansökning har Flodqvist åberopat att
de dnrga utgifter, som konnne att för boställets deltagande i sjösänkningen
uttaxeras och hvilka från och med år 1888 uppginge till sammanlagdt
19,164 kronor 6 öre, måste orsaka sökandens ekonomiska ruin,
så vida icke staten trädde emellan. Då sökanden hade att vidkännas
afdrag å lönen för boställsafkastningen med 560 kronor, samt den
årliga uttaxeringen till sjösänkningen uppginge till i medeltal 715 kronor
68 öre, så visade sig att, då de 4,402 kronor 2 öre, som han ålagts
att till länsmannen Sahlins sterbhus gälda, jemte derå belöpande ränta
fördelades på 20 år, sökanden hade att med boställets afkastning bestrida
en årlig utgift af 1,627 kronor 84 öre. Då den uppodlade
jorden vid sökandens tillträde af bostället utgjorde omkring 51 tunnland,
skulle således, för att bostället skulle bära sig för boställshafvaren,
hvarje odladt tunnland lemna honom eu behållning af 31 kronor
91 öre, hvilket vore en orimlighet att ifrågasätta, och äfven när den
ännu icke odlade ängsmarken blefve uppodlad, komme i allt fall
den afkastning, som borde beräknas för att de antydda utgifterna skulle
täckas, att utgöra 19 kronor 44 öre för hvarje tunnland. Det borde
dessutom anmärkas att sökanden vid omförmälda syn jemväl blifvit
förpligtad att vid bostället uppföra nya byggnader, uppskattade till en
kostnad af omkring 1,750 kronor, för inrymmande af skörden från den
genom sjösänkningen torrlagda ängsmarken.
Enligt en af kammarkollegium och statskontoret meddelad öfversigt
skulle de utgifter, som innehafvaren af ifrågavarande boställe hade
att vidkännas i följd af sjösänkningen, utgöra
a) för hvarje af åren 1888 —1895: enligt af-ochtillträdessynen kr. 220: 10
nytt bidrag, utgörande enligt embetsverkens beräkning i
medeltal för dessa år........................................................ » 726: 25
tillhopa kronor 946: 35
b) under hvarje af åren 1896—1907: enligt synen.............. kr. 220:10
amortering af statslånet............................................................. j> 712: 55
tillhopa kronor 932: 65
c) under hvarje af åren 1908—1914: amortering af statslånet kr. 712:55.
84
Sjette hufrudtiteln.
Lägges till dessa slutsiffror det afdrag till belopp af 560 kronor,
som boställshafvaren har att å sin lön vidkännas, visar sig att, för att
icke boställets innehafvande skall blifva förlustbringande för boställshafvaren,
erfordras eu behållen afkastning af bostället af respektive 1,506
kronor 35 öre, 1,492 kronor 65 öre och 1,272 kronor 55 öre.
Uti den underdåniga skrifvelse, hvarmed Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Örebro län insändt Flodqvists ansökning, har Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande yttrat att, om ock boställets genom
sjösänkningen ökade värde och afkastning finge anses fullt uppväga
såväl ifrågavarande utgifter som kostnaderna för det torrlagda områdets
uppodling, så vore likväl dessa utgifter och kostnader så stora,
att de icke syntes kunna bäras af sökanden, hvilken icke sjelf tecknat
sig som deltagare i sjösänkningsföretaget och således icke sjelf bringat
sig i den svåra ställning, hvaruti han befunne sig. Det syntes följaktligen
kunna anses billigt och äfven med statens fördel öfverensstämmande
att staten här, liksom i likartade fall förut skett, mellankomme
och försköte de genom sjösänkningen uppkomna, å bostället
belöpande kostnaderna. Om efter sjösänkningen ny uppskattning af
boställsafkastningen verkstäldes, kunde staten på sådant sätt återfå
sitt utlägg.
Uti det utlåtande, kammarkollegium och statskontoret öfver Flodqvists
ansökning afgifvit, hafva embetsverken — med erinran att, sedan
kammarkollegium år 1885 yttrade sig öfver Sahlins ofvan omförmälda
ansökning, frågan så till vida kommit i förändradt skick, att jemte det
ny indelningshafvare tillträdt bostället, ej mindre kostnaderna för boställets
deltagande i sjösänkningen numera vore till beloppet väsentligen
bestämda, än äfven den tid närmat sig, då jordförbättringen kunde
för bostället tillgodogöras — vidare anfört att, äfven om sökanden med
laga verkan kunde för bostället afsåga sig delaktighet i sjösänkningen
och sjösänkningsbolaget förmås godtgöra honom hans bidrag till företaget,
hvilket embetsverken saknade tillfälle att bedöma, så borde likväl,
enär uppenbart vore att torrläggning af omkring 63 tunnland
odlingsbar mark skulle för framtiden lända bostället till fördel samt
kostnader derför äfven nedlagts, för hvilka sjösänkningsbolaget icke
kunde affordra^ ersättning, en tanke på afsägelse af delaktighet i företaget
icke blifva för den föreliggande frågan bestämmande; att understöd
från det allmännas sida till sökandens utgifter i följd af sjösänkningen
både syntes vara billigt och med hänsyn till boställets framtida
nytta icke behöfde vara förspildt; att embetsverken i sådant hänseende
förestälde sig att sökanden borde beredas ersättning för det belopp,
85
Sjette hufvudtiteln.
4,402 kronor 2 öre, honom vid af- och tillträdessynen ålagts till företrädarens
sterbhus gälda, samt för första årets sjösänkningsbidrag, beräknadt
till ofvan uppgifna medeltal, 726 kronor 25 öre; samt att embetsverken
förty och enär antagas kunde att bostället, en gång befriadt
från den betungande sjösänkningskostnaden, skulle för framtiden
bereda statsverket ersättning för de utlägg, som nu komme att göras,
hemstälde att ett anslag af i jemnadt tal 5,128 kronor för en gång
måtte ställas till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i länet förfogande
och af bemälda embetsmyndighet utbetalas till gäldande af
såväl den Sahlins sterbhusdelegare tillagda kostnadsersättningen som
äfven en åttondedel af de på bostället för åren 1888—1895 belöpande
sjösänkningskostnaderna.
Jag tillåter mig slutligen ätt erinra dels att, sedan Riksdagen uppå
enskild motion för ändamålet stält ett förslagsanslag till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande, Eders Kongl. Magt genom nådigt bref den 20 april
1883 behagat förklara att kronan skulle för f. d. liospitalshemmanet
Rynninge och åtskilliga indragna militieboställen i Örebro län ingå i
ifrågavarande sjösänkningsföretag, dels ock att den nu föreliggande
frågan i följd af enskild motion år 1888 varit föremål för Riksdagens
behandling, men att, sedan statsutskottet, med erkännande att den i
ämnet väckta motionen syntes behjertan svärd, likväl hemstält att, enär
frågor af dylik beskaffenhet borde i första hand underställas Eders
Kongl. Maj:ts pröfning, motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda, denna hemställan blifvit af Riksdagen bifallen.
För min del anser jag synnerligen behjertansvärda skäl föreligga
att bereda Flodqvist, hvilken, såsom ock Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
påpekat, icke sjelf ingått såsom delegare i sjösänkningsföretaget
och dymedelst orsakat den bekymmersamma ställning, hvari
han såsom innehafvare af bostället uppenbarligen måste komma att
befinna sig, någon lindring i de dryga utgifter, som han i följd af
sjösänkningen är nödsakad att vidkännas. Det af kammarkollegium
och statskontoret framstälda förslag synes mig i sådant afseende vara
billigt; och jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att, för gäldande af vissa på länsmansbostället Wälila n:o 3 i Askers
härad aj Örebro län belöpande kostnader för boställets deltagande i sjöarne
Hjelmarens och Qvisrnarens sänkning, på extra stat för år 1890 anvisa
ett belopp af 5,128 kronor.
86
Sjette hufvudtiteln.
[33.]
Ersättning för
af statskontoret
gjorda
förskott.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra till ersättande af Riksdagen anmälas,
nemligen:
godtgörelse för afkomst af boställe, som enligt nådiga brefvet
den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster, hvarmed boställen
varit förenade, egt undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit
fardagsår ............................................................................ kronor 4,144: 37;
till Elfsborgs, Yesternorrlands och Vesterbottens
läns landtränterier på grund af särskilda nådiga bref
den 29 juni 1888 anordnad godtgörelse för derifrån
förskjutna understöd till brandskadade vid Lilla Edet,
samt i Sundsvall och Umeå jemte den i närheten af
sistnämnda stad belägna lastageplatsen Holmsund... )) 12,000: —;
arfvoden samt rese- och traktamentsersättning
åt ledamöterne och sekreteraren i den af Eders
Kongl. Maj:t tillsatta komité för utarbetande af förslag
till föreskrifter i fråga om upphandlingar, leveranser
och entreprenader för statens räkning, kostnad
för tryckning af komiténs betänkande in. m.... » 14,320: 34.
Summa kronor 30,464: 71.
Eders Kongl. Maj:t har visserligen vid några föregående tillfällen
af sjette hufvudtitelns allmänna besparingar anvisat godtgörelse för
sådana förskott, som den första af dessa poster afser. Men dessa
besparingar äro numera så anlitade, att tillgång derå icke utan åsidosättande
af andra berättigade kraf kan beredas till gäldande af det nu
ifrågavarande förskottet.
I anledning af de omförmälda förskotten till Elfsborgs, Vesternorrlands
och Vesterbottens läns ränterier erinrar jag att, sedan städerna
Sundsvall och Umeå, den invid sistnämnda stad belägna lastageplatsen
Holmsund samt platsen Lilla Edet inom förstnämuda län den
25 sistlidne juni förhärjats af ödeläggande eldsvådor, Eders Kongl.
Magt den 29 i samma månad behagat bemyndiga Eders Kongl. Maj:ts
vederbörande Befallningshafvande att till lindrande af nöden bland de
brandskadade af statsmedel använda, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i de två norrländska länen hvardera 5,000 kronor och Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län 2,000 kronor. Redan
87
Sjette hufvudtiteln.
den 26 juni hade dessutom, efter det landshöfdingen i Vesternorrlands
län och länsstyrelsen i Vesterbottens län genom telegram begärt understöd
af lifsmedel till nödens lindrande, på föranstaltande af civildepartementet
genom enskild person inköpts och afsändts diverse lifsmedel
att dels kostnadsfritt utdelas bland de brandskadade, dels emot
betalning tillhandahållas dem, till Sundsvall för ett belopp af 13,716
kronor 39 öre och till Umeå för 12,691 kronor 29 öre, assuranskostnad
i begge fallen inbegripen; och den 29 i samma månad anbefaldes statskontoret
att af omhänderhafvande medel utbetala godtgörelse för de i
följd deraf uppkomna kostnaderna med tillhopa 26,407 kronor 68 öre.
Ehuru jemväl det sålunda förskjutna beloppet till den del, detsamma
icke kan betäckas genom medel, som influtit för emot betalning
tilläfventyrs utlemnade lifsmedel, lärer böra till ersättande af
Riksdagen anmälas, kan likväl framställning derom icke nu göras, enär,
enligt hvad statskontoret anmält, detta embetsverk icke ännu är i tillfälle
att uppgifva, med hvilket belopp ersättning för förskottet kan
erhållas genom sålunda influtna medel.
Hvad beträffar den tredje posten, för hvilken ersättning nu ifrågasättes,
erinrar jag att den ifrågavarande komitén uppå min hemställan
tillsattes af Eders Kongl. Maj:t den 27 juni 1887, enär visserligen till
följd af en Riksdagens anhållan arbeten sedan längre tid pågått för
omarbetande af gällande föreskrifter rörande upphandlingar och entreprenader
för landt- och sjöförsvaret, men i öfrigt nästan inga eller
ytterst knapphändiga bestämmelser voro meddelade om upphandlingar
och entreprenader för statens räkning samt det var af vigt att dylika
upphandlingar, leveranser och entreprenader ordnas ur hufvudsakligen
enahanda synpunkter och särskilt med hänsyn till att ej mindre staten
beredes största möjliga trygghet än ock de inhemska näringsidkarnes
intressen tillgodoses i så vidsträckt mån som förhållandena det medgifva.
Den åsyftade anhållan af Riksdagen innehålles i 21 punkten af
Rikets Ständers skrifvelse den 5 oktober 1860 angående reglering af
utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel.
Med anledning af hvad jag nu anfört hemställer jag att Eders
Kongl. Maj:t, med tillämpning af grundsatsen om anslags bestämmande
till jemnt tal af kronor, behagade föreslå Riksdagen
att, till betäckande af omförmälda, af statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter, anvisa ett extra anslag af 30,465 kronor.
88
Sjette hufrudtiteln.
[34.]
Anläggning
m. m. af vägar.
[35.]
Brobyggnader
och mindre
hamnbyggnader
m. m.
Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I underdånig- skrifvelse af den 6 november 1888 bär väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit generalförslag rörande beloppen af de
anslag, som styrelsen ansåge böra af Riksdagen äskas för år 1890 till
understödjande af allmänna väg- och vattenbyggnadsarbeten.
Beträffande först anslaget till anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, har styrelsen,
med anmälan att ofvan nämnda dag funnes i styrelsens arkiv
inneliggande flera planer till dylika arbetsföretag än som kunde med
de för innevarande år för ändamålet anvisade medel bringas till utförande,
hemstält att, enär såväl nya väganläggningar som förbättringar
af gamla vägar mångenstädes vore mycket behöfliga samt det förty
icke vore att emotse någon minskning i beloppet af de statsbidrag,
som till dylika arbeten komme att begäras, samma belopp, som för
innevarande år dertill af Riksdagen anvisats, måtte jemväl för år 1890
beviljas; och tillstyrker jag med anledning häraf att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1890 ställa till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande,
till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af
backiga eller eljest mindre göda vägar, 600,000 kronor.
Till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder har Riksdagen under flera är
anvisat ett belopp af 100,000 kronor. Nu, liksom tillförene skett, har
styrelsen ifrågasatt en förhöjning af detta anslag. Men ehuru jag erkänner
att hvad styrelsen till stöd härför anfört icke saknar sin betydelse,
anser jag likväl icke fullt giltig anledning förefinnas att för
närvarande vidtaga någon förhöjning af anslaget. Jag tillstyrker alltså
att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska att till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande må för år 1890 anvisas,
till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder, 100,000 kronor.
Det anslag, som årligen plägar af Riksdagen beviljas till understödjande,
medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af torrläggning
89
Sjette hufvudtiteln.
af sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med fördel odlas,
sprida frostskador öfver omgifvande nejd, blef vid 1888 års Riksdag
för innevarande år bestämdt till 50,000 kronor. Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ansett anledning. icke förefinnas att nu ifrågasätta
någon förhöjning i detta anslag, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen att för år 1890 till Eders Kongl. Maj:ts
förfogande ställa,
till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af [36-]
torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med ningaforetag.
fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd, 50,000 kronor.
Bland de nu gällande, i Riksdagens skrivelser den 27 april 1881
(n:r 69) och den 11 juni 1883 (n:r 67) intagna vilkoren för erhållande
och tillgodonjutande af bidrag af de medel, hvarom i nästföregående
tre punkter är fråga, förekommer äfven den bestämmelsen att de
arbetsföretag, för hvilkas utförande statsbidrag beviljats, skola vara
påbörjade senast under loppet af året näst efter det, hvarunder medlen
blifvit af Riksdagen anvisade, vid påföljd, om det försummas, att det
beviljade beloppet reserveras till Riksdagens förfogande. Ett statsbidrag,
som t. ex. beviljas från de medel, som 1888 års Riksdag
anvisat för år 1889, skall således indragas till statsverket, derest icke
arbetsföretaget påbörjas före slutet af år 1889. Varder statsbidraget
icke af Eders Kongl. Maj:t beviljadt förrän närmare slutet af året —
hvilket särskildt ofta är fallet med bidrag till frostminskningsföretag,
då ansökning derom inkommer under årets senare hälft — måste företaget,
huru kort tid än återstår till årets slut, ovilkorligen före
samma års utgång påbörjas, såvida vederbörande skola få åtnjuta det
beviljade understödet. I olikhet häremot finnes för odlingslånen endast
stadgadt att det kontrakt, som om arbetets utförande upprättas
mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och intressenterna i företaget,
skall innefatta förbindelse för dessa att påbörja och fullborda arbetet
inom viss bestämd tid och att, om arbetet icke inom bestämd tid
fullbordats, det skall ankomma på Eders Kongl. Maj:t att inställa
utbetalningen af lånet och återfordra hvad deraf kan hafva uppburits.
Att ofvan antydda bestämmelse kan vålla betydande olägenheter
torde vara uppenbart. I anledning häraf och med erinran att den
för odlingslån gällande bestämmelsen icke visat sig medföra någon olägenhet,
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 4 innevarande januari hemstält att sist antydda stadgande äfven
Bih. till Rihd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 A/d. / Haft. 12
90
Sjette Inifvudtiteln.
måtte blifva gällande i fråga om andra med statsbidrag understödda
arbeten. Då en förändring, som möjliggör utsträckning af den i Riksdagens
omförmälda skrifvelser stadgade tiden för arbetenas påbörjande,
synes af behof påkallad, tillstyrker jag att åt inom. 11 af de i Riksdagens
skrifvelse den 27 april 1881 (n:r 69) stadgade vilkoren måtte
gifvas följande ändrade lydelse:
»De arbetsföretag, för hvilkas utförande statsbidrag beviljats, böra
vara påbörjade inom tid, som i det om företagets utförande upprättade
kontrakt eller afKongl. Maj:t särskilt blifvit bestämd; kommande,
då arbetet icke påbörjats inom den sålunda bestämda tidens förlopp,
det beviljade beloppet att reserveras till Riksdagens disposition.))
1 öfrigt har jag icke anledning att ifrågasätta någon ändring
i de nu gällande vilkoren för åtnjutande af statsbidrag från ifrågavarande
medel.
Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t, i afseende å vilkoren
för erhållande och tillgodonjutande af ofvan omförmälda statsbidrag
samt angående kontrollen derå att faststälda planer varda vid arbetenas
utförande följda, måtte föreslå Riksdagen att bibehålla de allmänna
vilkor och bestämmelser, hvilka nu äro gällande och finnas intagna i
Riksdagens skrifvelser den 27 april 1881 (n:r 69) och den 11 juni 1883
(n:r 67), dock med den af mig bär ofvan föreslagna ändring.
I sammanhang härmed torde jag böra erinra
[37.]
Lån till enskilda
jernvägar.
att, enligt 1886 års Riksdags beslut, blifvit för år 1890 beviljade
till understödjande, medelst lån, af enskilda jern vägsanläggningar
1,000,000 kronor; samt
[38.] att, enligt 1888 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden
0dfondenDe'' unc^er hvarje af åren 1889 —1893 ej mindre ingå de till statskontoret
inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret, i mån
af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till
fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000
kronor årligen.
Statens järnvägstrafik.
I underdånig skrifvelse den 7 december 1888 har jern vägsstyrelsen
gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående
anslag för år 1890 dels till nya byggnader och anläggningar vid sta
-
91
Sjette liufvudtiteln.
tens jernvägar, dels ock till anskaffande af ytterligare rörlig materiel
vid de redan trafikerade statsbanelinierna.
livad angår anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar
föreslår styrelsen dels att till fortsättande af arbetena för Malmö stations
utvidgning — för hvilka arbetens påbörjande Riksdagen för innevarande
år beviljat ett anslag af 150,000 kronor — måtte för år 1890
anvisas 350,000 kronor, dels att Eders Kongl. Maj:t måtte dessutom
äska ett anslag af 300,000 kronor att användas för följande arbeten,
för hvilka vid hvarje post den beräknade kostnaden är angifven, nemligen
vid
Storlien: spårförlängning åt vester i sammanhang med
kolbåsens flyttning längre bort från banhall och stationshus
för att i någon mån minska eldfaran för sistnämnda byggnader
...................................................................................................... 5,000: —
Kälarne: utläggning af sidospår till Ansjön samt uppförande
af sågverk derstädes......................................................... 12,000: —
Ändamålet med nämnda anläggning är, enligt hvad
styrelsen upplyst, dels att vid Ansjöns strand kunna
upphemta det virke, som nu å flottleder söker sig väg
till kusten, och draga transporten deraf till jernvägen,
dels att vid berörda sjö vid spårets ändpunkt uppsätta
ett sågverk, hvartill jernvägen redan eger maskinerierna,
och i detta försäga eu del af det för jernvägens
behof erforderliga virke, hvarigenom kostnaderna
för anskaffning af detta kunde betydligt nedbringas.
I den angifna summan ingår kostnaden för
spåret med 4,400 kronor och för sågverket med dertill
hörande torkhus med 7,600 kronor.
Staf re: utläggning af föreningsspår med vexlar för
underlättande af vagnvexlingen och trafiken med det närbelägna
sågverket.............................................................................. 1,200: _
Nyhem: utläggning af sidospår till Idsjön för uppsamling
af timmer från denna sjö och flera dermed sammanhängande
vattendrag, hvithet timmer nu till följd af
bristen å sådant spår flottas genom Gimån dels till Ljungan
och dels till Holmsjön för att sedan å Österströms
jernväg föras till Indalselfven ...................................................... 22,000: —
Genom här föreslagna anordning kan, upplyser
styrelsen, jemväl det. timmer, som nu upphemtas vid
Transport 40,200: —
92
Sjette hufvudtiteln.
Transport 40,200: —
sjön Grötingen mellan Bräcke och Nyhem samt vid
Nyhems station, uppfordras vid Idsjön, hvarigenom
kostnaderna för timmeruppfordringen skulle förminskas.
Ange: utvidgning af det nu otillräckliga spårsystemet 4,700: —
uppförande af ett lamphus och oljerum af sten för
minskande af eldfaran i det af trä uppförda stationshuset,
der lampor och oljor nu förvaras............................................... 1,500: —
Erikslund: utvidgning af sparsystemet, som visat sig
otillräckligt vid de stora timmertransporterna å tvärbanan 4,000: —
Sundsvall: d:o d:o d:o ....................................... 9,400: —
Hudiksvall: dubbelspår, erforderliga vid vissa delar
af hamnen............................................................................................ 10,000: —
För närvarande finnes, enligt hvad styrelsen upplyst,
blott ett spår, hvarå samtidigt skola pågå last
-
ning och lossning af vagnar samt förflyttning af
lastade och tomma vagnar.
Uppförande af kolbås samt ved- och kokesbodar,
som för närvarande icke finnas å stationen ........................... 4,000: —
Kinstaby: utvidgning af spårsystemet, som är otillräckligt
för virkestrafikens skötande .......................................... 2,400: —
Heby: tillbyggnad af godsmagasinet och anläggning
af en lastkaj, båda erforderliga för den växande rörelsen 3,200: —
Vittinge: utvidgning af det otillräckliga spårsystemet 2,000: —
Tomteboda: uppförande af godsmagasin och lastkaj
för att vid stationen kunna sköta styckegodstrafik, som nu
af brist derpå icke kunnat der anordnas ............................... 3,200: —
Karlberg: tillbyggnad af betjeningsbostaden för att
bereda rum åt en stationskarl, som nu, i brist på närbelägen
bostad, till olägenhet för tiensten nödgas bo vid
Norrtull................................................................................................... 2,300: —
Stockholms norra: uppförande af en tillbyggnad till
reparationsverkstaden samt ett ångpannehus för beredande
af ökadt utrymme i verkstaden och för insättning af reservångpanna
..................................................................................... 16,000: —
För närvarande användas, enligt hvad styrelsen
meddelat, tre lokomotivstallrum till verkstad för hjulreparationer
samt snickare- och kopparslagarearbeten.
Stockholms central: uppförande af snickeri- och ved
Transport
102,900: —
Sjette hufvudtiteln.
Transport
bodar, som för närvarande äro inrymda i stationshusets
källare, men för eldfaran böra derifrån aflägsnas.................
Stockholm, Stadsgården: utvidgning af spårsystemet,
erforderlig för skötandet af dervarande trafik........................
Södertelje; nedläggning af en vagnvåg, erforderlig
för vågning af vagnslastgods, som icke kan i magasinet vägas
Stjernhof: förlängning af godsmagasinet, som är otillräckligt
.................................................................................................
Göteborg: tillbyggnad af ilgodsexpeditionens lokal, som
visat sig vara otillräcklig för rörelsens skötande och
obeqväm för allmänheten .............................................................
A vestra stambanan: anskaffning af jord för och uppsättande
af snöskärmar på flera sträckor invid banan för
att vintertiden söka förekomma snöns hopande i drifvor å
sjelfva banan och deraf uppkommande hinder för tågen ...
Charlottenberg: utvidgning af spårsystemet för vinnande
af utrymme för vagnars uppställande och för vagn
vexlingar
............................................................................................
Arvika: uppförande af en fristående vattenkran med
erforderlig ledning för underlättande af lokomotivens
vattentagning och påskyndande af tågens expedierande å
stationen................................................................................................
Hessleholm: tillbyggnad af stationshuset, hvars väntsal
redan länge varit för liten ............................................................
ändring af Kristianstad—Hessleholms jernvägs
inledande å stationen för erhållande af ett behöfligt ökadt
spårutrymme .....................................................................................
Lund: fullföljande af det påbörjade spårsystemets utvidgning
...............................................................................................
För lokomotivstall vid följande stationer beräknas:
vid Katrineholm 3 st., jemte inköp af jord, framdragning
af spår och nedläggning af vändskifva.............................
)) Krylbo 4 st.................................................................................
» Sundsvall 2 st. ...........................................................................
Stallen upplyser styrelsen vara erforderliga dels
till följd af tillökning i lokomotivens antal, dels för
att kunna vidtaga lämpliga anordningar af tågen.
Diverse arbeten ................................................................................
Summa kronor
93
102,900: —
3,300: —
6,000: —
2,000: —
900: —
12,000: —
39,600: —
2,400: —
3,500: —
6,000: —
6,000: —
8,000: —
52,000: —
22,000: —
13,000: —
20,400: —
300,000: —
94
Sjette Im fvud ti teln.
I afseende å Malmö stations utvidgning tillåter jag mig erinra att
enligt den plan derför, som styrelsen framlagt i sin underdåniga skrifvelse
den 12 december 1887 och för hvilken jag redogjorde i mitt
yttrande till stadsrådsprotokollet den 12 Januari 1888, kostnaderna
för uppförande af nya samt förändring af redan befintliga byggnader
beräknades till 733,100 kronor samt för spårläggning m. m. till 150,400
kronor, hvadan hela kostnaden skulle uppgå till 883,500 kronor förutom
ersättning till Malmö stad för flyttning af ett våghus, 15,000
kronor.
I den underdåniga skrifvelse af den 11 maj 1888, deruti Riksdagen
anmälde sitt beslut att bevilja anslag för påbörjande af stationens utvidgning,
anhöll Riksdagen tillika om en utredning af den framlagda
planen för utvidgningen i syfte att, utan rubbning i det föreslagna
spårsystemet, söka nedbringa de ifrågasatta kostnaderna för byggnaderna;
och vid föredragning den 31 i samma månad af Riksdagens
omförmälda skrifvelse behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla jernvägsstyrelsen
att verkställa den af Riksdagen begärda utredningen.
I anledning häraf har nu styrelsen i sin ofvanberörda skrifvelse —
med anmälan att styrelsen enligt lemnadt nådigt bemyndigande upprättat
kontrakt dels med Malmö stad om förvärfvande af den för stationens
utvidgning erforderliga jord, dels ock med Malmö—Billesholms
jernvägsaktiebolag om besörjande genom statsbanans försorg af berörda
jernvägs trafik vid Malmö och Arlöfs stationer, hvilken anordning,
såsom redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari
1888 omförmäldes, var vid planens uppgörande afsedd — anmält att
resultatet af den anbefalda och verkstälda utredningen visat att genom
något förenklad konstruktion af banhallen och till följd af lägre prisberäkning
i till styrelsen afgifna anbud å arbetenas utförande kostnaderna
nu kunde beräknas lägre än i det förut framlagda förslaget,
på sätt följande tablå utvisade:
Beräknad kostnad i |
||
För uppförande af ett trevånings stationshus för ankommande resande och |
1887 års |
1888 års |
200,000 |
188,000 |
|
För banhallen ................................................................................... |
314,000 |
287,000 |
» godsexpeditionshus ........................................................................ |
32,000 |
32,000 |
» godsmagasin ................................................................................. |
155,000 |
134,000 |
« ändring af lokomotivstallflygeln ..................................................... |
22,100 |
22,100 |
» » af gamla godsmagasinet...................................................... |
10,000 |
10,000 |
Summa kronor |
733,100 |
673,100 |
Sjette hufvud titel n. 95
En minskning i den beräknade kostnaden af icke mindre än 60,000
kronor både alltså vunnits.
Om till slutsumman enligt det senaste förslaget, 673,100 kronor,
lägges. ofvan uppgifna kostnad för spårläggning m. m., 150,400 kronor,
visar sig sålunda att stationens utvidgning skulle komma att tillsammans
kosta 823,500 kronor förutom kostnaden för våghusets flyttning.
Vidare antör styrelsen att stationshusets förändring från trevåningstill
envåningshus visserligen skulle enligt beräkning komma att medföra
en ytterligare minskning i anläggningskostnaden af 80,000 kronor,
men att styrelsen ansåge sig icke kunna tillstyrka en sådan åtgärd af
skäl, dels att det för tjenstens skötande vore af vigt att stationsföreståndaren
och linieförvaltningsbefälet bodde å stationen eller i dennas
omedelbara närhet, dels ock att någon pekuniär vinst för statsverket
icke skulle uppkomma genom de två våningarnas uteslutande vid husets
uppförande, emedan hyrorna för bostäder åt de tjensteman, som
skulle komma att bebo de nämnda två våningarna, vore större än räntan
på den inbesparade anläggningskostnaden. De ifrågavarande hyrorna
uppginge nemligen för närvarande till 5,720 kronor, och af hittills
vunnen erfarenhet torde anledning icke saknas för det antagandet att
de framdeles komme att ytterligare stegras. Att husets utseende äfven
skulle komma att lida af en sådan förändring torde icke kunna undvikas,
och jemväl till detta skäl syntes någon hänsyn böra tagas vid
frågans afgörande.
Sedermera har på min begäran generaldirektören och chefen för
jernvägsstyrelsen i en till mig aflemnad promemoria meddelat vissa
ytterligare upplysningar i ärendet.
I denna promemoria yttras att beräkningar, som verkstälts rörande
ifrågasatt ytterligare nedsättning af de beräknade kostnaderna för banhall,
antingen genom uppförande af sådan i två spann i stället för ett,
eller ock banhalls utbytande emot skärmtak endast öfver personplattformarne,
utvisade att, medan
banhall öfver 4 jernvägsspår och 3 personplattformar i ett spann
skulle kosta ...................................................................................... kr. 287,000,
så skulle
banhall d:o d:o i två spann med jernkolonner å mellersta
plattformen kosta................................................................ » 281,700,
skärmtak öfver personplattformarne af jern med takfönster
och murade ytterväggar ................................................ » 197,000,
d:o d:o af trä och papp med d:o d:o............................. » 147,800.
96
Sjette hufradtiteln.
Vidare yttras att användande i stället för heltäckt banhall af skärmtak
— af hvilka det sist upptagna alternativet, af trä med papptak, såsom
bland annat stridande emot Malmö stads byggnadsordning, icke syntes
böra ifrågakomma — skulle komma att medföra väsentliga olägenheter.
De skulle nemligen vid nederbörd i förening med blåst lemna
blott ett otillräckligt skydd för resande och för transportföremål, som
vid plattformarne i- och urlastades tågen, samt icke något skydd för
den vid stationen såväl nattetid som vissa tider å dagen uppstälda
dyrbara persontågsmaterielen, hvars underhållskostnad härigenom i betydlig
grad skulle onödigtvis ökas, likasom ock kostnaderna komme
att förstoras för snöskottning, renhållning och öfrigt underhåll af de
platser, för hvilka eu banhall, men icke skärmtak lemnade skydd.
Dertill komme ock att plattformarne skulle, för takens uppbärande och
för anordnande af stuprör till regnvattens afledande, blifva belamrade
med pelare till olägenhet för de resande och för tågexpeditionen.
Af alla dessa skäl ansåge sig generaldirektören böra på det lifligaste
afstyrka att skärmtak skulle i stället för banhall användas.
I fråga om valet mellan banhall i ett eller i två spann erinras i
promemorian att kostnaderna för anordnande af banhall i två spann,
till följd af de vid denna konstruktion erforderliga pelare och grundläggningen
för desamma, uppgå i det närmaste till samma belopp som
för uppförandet af banhallen endast i ett spann. Med anledning häraf
och till undvikande af de olägenheter, som vore förenade med pelares
anbringande å mellersta personplattformen och svårigheten att undanskaffa
snö och is å brutna tak, hade styrelsen ansett banhallen böra
uppföras i ett spann.
Huru de anslag, som för innevarande år beviljats och för år 1890
af jernvägsstyrelsen ifrågasatts, vore afsedda att användas, framgår af
följande i omförmälda promemoria meddelade tablå:
Sjette hufvutltiteln.
97
Beliöfliga byggnader och arbeten. »—_- |
Beräknade |
Anslagens fördelning. |
||
kostnader. |
1889. |
1890. |
1891. |
|
Trevånings stationshus för ankommande re-sande ................................................... |
188,000 |
135,000 |
53,000 |
|
Banhall i ett spann ................................. |
287,000 |
— |
32,215 |
254,785 |
Godsmagasin med expeditionshus ............... |
166,000 |
25,000 |
141,000 |
|
Ändring af lokomotivstallets vestra flygel..... |
22,100 |
22,100 |
! |
|
D:o gamla godsmagasinet ............... |
10,000 |
— |
— |
10,000 |
Utvidgning och förändring af sparsystemet |
111,935 |
80,000 |
31,935 |
|
Utvidgning och förändring af lastkajer ....... |
4,800 |
4,800 |
— |
— |
Gas- och vattenledning, dränering och sten-sättning m. m. .................................... |
20,000 |
3,100 |
9,850 |
7,050 |
Oförutsedda utgifter ................................. |
13,665 |
— |
— |
13,665 |
Flyttning af Malmö stads våghus ............... |
15,000 |
15,000 |
— |
— |
Summa kronor |
838,500 |
150,000 |
350,000 |
338,500 |
Hvad särskilt angår arbetena för år 1890 meddelar generaldirektören
att den för stationshuset beräknade summan afsåge grundläggning
samt husets uppförande och täckning. För dessa ändamål erfordrades
visserligen ej mera än ett belopp af 127,221 kronor, men då
för inredningen, som visserligen skulle verkställas först år 1891, redan
under år 1890 borde anskaffas erforderligt virke, på det att detta
måtte hinna torka innan det användes, måste redan för år 1890 för
stationshuset beräknas ett kostnadsbelopp af 135,000 kronor.
- Slutligen upplyses i promemorian att det för banhallen för innevarande
år beräknade beloppet afsåge endast grundläggningen, hvarjemte
framhålles att godsmagasinet med expeditionshuset samt utvidgningen
och förändringen af spårsystemet borde för rörelsens obehindrade
gång fullbordas redan år 1890.
Hvad angår anskaffande af ytterligare rörlig materiel har styrelsen
i sin ofvanberörda skrifvelse hemstält att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att för detta ändamål för år 1890 bevilja ett anslag af
1,500,000 kronor.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.
13
98
Sjette lmfvudtiteln.
Styrelsen erinrar i afseende härå först att styrelsen i underdånig
skrifvelse den 22 december 1885 hos Eders Kongl. Maj:t hemstälde
om äskande för inköp af ny rörlig materiel af anslag till sammanlagdt
1,500,000 kronor att utgå med eu tredjedel under hvardera af åren
1887, 1888 och 1889, samt att afsigten med berörda hemställan var
att afhjelpa det missförhållandet att den reparationsbehöfvande materielen
ej på långt när kunde i den mån, som erfordrades, undvaras i
trafiktjensten för att intagas i verkstäderna.
Sedan styrelsen vidare erinrat att vid aflåtande af styrelsens sistberörda
skrifvelse ända till 3,000 gods- och 140 personvagnar vore
utsatta för att i brist på nödig reservmateriel i förtid förslitas, yttrar
styrelsen i afseende å det nu ifrågasatta anslaget följande:
»Sedan Riksdagen beviljat det äskade beloppet och för 1887 deraf
anvisat 500,000 kronor, för Indika äfven sk3mdsamt anskaffades materiel,
inträdde en märkbar förbättring i det omnämnda missförhållandet mellan
materielen i trafik och dess reserv, och vid 1887 års slut kunde konstateras,
att rostlängderna nedgått från 3,000 till 1,500 vid godsvagnarna
och från 140 till 100 vid personvagnarna.
Emellertid öppnades bandelen Kilafors—Söderhamn och förestod
öppnandet af bandelen Ljusdal—Hudiksvall för trafik, och det blef
nödvändigt att till dessa linier förlägga en betydlig mängd godsvagnar
samt flera lokomotiv. Med afseende på detta förhållande hade styrelsen
i underdånig skrifvelse af den 12 december 1886 hos Eders Kongl.
Maj:t gjort underdånig framställning om äskande hos Riksdagen af
ytterligare anslag till rörlig materiel. Beloppet häraf ansåg sig styrelsen
emellertid då med hänsyn till landets tryckta ekonomiska ställning böra
sätta så lågt som möjligt, och vid den noggranna utredning, i hvilken
styrelsen i nämnda skrifvelse redogjorde för otillräckligheten af de för
de norrländska bandelarnes materiel disponibla medlen, framhöll styrelsen
väl icke särskilt att, då hon bland de tillgängliga medlen äfven
inberäknade hela det ofvan anförda beloppet, 1,500,000 kronor, oafkortadt,
hon sålunda vore nödgad att afse både från ett vidare anskaffande
af reservmateriel och från användandet af den redan anskaffade
till dess egentliga ändamål, från den stund de nämnda norrländska
banorna skulle komma att i hela dess utsträckning trafikeras, men
underlät styrelsen ej deremot att uttryckligen beteckna de beräknade
tillökningarna af materielen såsom de lägsta möjliga. Sålunda blef det
för den norrländska trafikens upprätthållande behöfliga och i berörda
skrifvelse af den 12 december 1886 begärda tillskottet satt så lågt
som 500,000 kronor. Af detta belopp beviljade Riksdagen emellertid
99
Sjette hufvudtiteln.
endast 250,000 kronor, och, utom denna minskning i påräknade medel
för rörlig materiel, måste styrelsen vidkännas ännu en reduktion af
samma art. Det visade sig nemligen att försäljningen af de inköpta
norrländska banornas materiel inbragte 260,000 kronor mindre än hvad
som af styrelsen beräknats, änskönt styrelsen sjelf i sin kalkyl ej infört
den ursprungligen förslagsvis upptagna summan 730,000 kronor till
högre belopp än 600,000 kronor.
Efter öppnandet af utfartsvägen till Hudiksvall måste styrelsen
alltså möta den dermed förknippade ökningen i trafiken med en materiel,
som dels i sjelfva verket understeg den i trafik behöfliga till
den mängd, som motsvarades af de bristande beloppen 250,000 och
260,000 eller tillsammnns 510,000 kronor, dels saknade den reserv, som
under 1887 anskaffats till värde af 500,000 kronor, men som nu måste
inberäknas i den effektiva materielen. Att ett sådant förhållande skulle
blifva särdeles brydsamt, insåg styrelsen väl och underlät ej heller att
i sin skrifvelse af den 12 december 1887 antyda detta, men styrelsen
kunde vid det tillfället ej framställa tydliga bevis på materielens otillräcklighet,
utan endast förmodanden, då dels försäljningen af den smalspåriga
materielen ej ännu försiggått, dels möjligheten förefanns att
1888 års trafik skulle visa snarare minskning än höjning af den under
1 887 rådande, och ansåg sig vid sådant förhållande ej kunna göra underdånig
hemställan om ytterligare anslag för 1889 för tillökning af materielen.
Men året 1888 medförde en höjning i trafiken af ända till
10 procent mot föregående år, och oaktadt styrelsen lät sig angeläget
vara att föranstalta om fullgörande i största möjliga mån redan under
innevarande år af den för 1889 års medel bestälda materielens leverans,
så har dock det nu tilländagångna året på bestämdaste sätt visat,
att den erhållna disponibla materielen varit otillräcklig och att vid
skötandet af trafiken deraf föranledts många ekonomiska förluster af de
slag, som brist på rörlig materiel aldrig underlåter att framkalla.
Så har den förbättrade ställningen af förhållandet mellan reparationsmässiga
och för reparation disponibla vagnar åter försämrats och
visar nu så stora rester som 1,700 gods- och 120 personvagnar. Vidare
har under vissa tider bristen på dragkraft varit synnerligen känbar,
oaktadt materielen så ansträngts att t. ex. på femte trafikdistriktet under
juli månad 58 lokomotiv uträttat lika stor tjenst, som under normala
förhållanden kräfver 78 maskiner. Under sommarmånaderna hafva
vagnar saknats för verkställande af jernvägens koltransporter, hvilket
medfört extra kostnader för kolens mottagande och provisoriska uppläggande,
och äfvenså har vagnbrist försvårat verkställande på lämpliga
100
Sjette hufvudtiteln.
tider af de för banans underhåll nödvändiga transporterna. Den ökade
stationstjensten har måst skötas på ett dyrare sätt med tenderlokomotiv
i stället för med sådana utan tendrar in. in.
Att ett bestämdt behof af en rätt betydlig tillökning i materielen
nu föreligger är sålunda ådagalagdt, och styrelsen måste anse det oundgängligt,
att denna brist oförtöfvadt ersättes, så väl med afseende på
möjligheten att tillgodose trafikens kraf, som för att ej i förtid förslita
materielen. Det är väl att beakta, att den ersättning för försliten
materiel, som jernvägen af trafikmedel har att bestrida, redan nu uppgår
till 260,000 kronor per år, och det är styrelsens pligt att ej försumma
att taga de mått och steg, som erfordras för att denna summa
ej må växa fortare och i större omfång än nödvändigt är.
I enlighet med hvad nu anförts kan det oundgängliga behofvet af
ökning af materielen på följande sätt beräknas:
l:o). För att mängden af reparationsbehöflig
materiel, som ej kan för ändamålet
tagas ur trafik, må kunna nedbringas
åtminstone i samma mån som under
år 1887 egde rum, erfordras i öfverensstämmelse
med styrelsens underdåniga
skrifvelse af den 22 december 1885
3 lokomotiv .................................... för kr. 150,000: —
15 personvagnar...................................» » 150,000: —
70 godsvagnar .......................................» » 140,000: —
vagnsaxlar med hjul ...........................» » 60,000: — jfr gQQ qqq. _
2:o) För att uppnå det minimum af
effektiv trafikmateriel, som beräknats i styrelsens
underdåniga skrifvelse af den 12
december 1886, behöfves den materiel, som
återstår af de i nämnda skrifvelse anförda
3 lokomotiv och 505 godsvagnar till värde
af 1,100,000 kronor, sedan derifrån dragits
den, som anskaffats för de beviljade 590,000
kronor, nemligen 3 lokomotiv och 216
godsvagnar således
290 godsvagnar........................................................................ » 510,000: —
3:o) Så önskvärd! det än vore att
styrelsen kunde förfoga öfver en i alla
Transport kr. 1,010,000: —
Sjette liufyudtiteln. 101
Transport kr. 1,010,000: —
hänseenden tillräcklig materiel, för att tillgodose
hvarje tillökning af trafiken, så
fordrar dock osäkerheten om fortfarandet
för längre tid af den märkliga förhöjning
af 10 procent, som i detta afseende det
nu tilländagångna året utvisar, en viss försigtighet
från styrelsens sida, och hon anser
sig derföre höra endast successive och
ej på en gång göra underdånig framställning
om anskaffande af medel för berörda
ändamål. Det minimum af nyanskaffning,
som till en början erfordras, finner sig
styrelsen — med hänvisning till den ofvan
berörda bristen på lokomotiv samt af transportvagnar
för jernvägens egna behof under
senaste sommaren — böra upptaga till
7 lokomotiv ..............................................kr. 350,000: —
50 godsvagnar med axlar och hjul » 140,000: — pr 49(^000:
eller hela den för materielens förstärkning erforderliga
summan till .................................................................. kronor 1,500,000: —»
Ehuru jag, med afseende å hvad af jernvägsstyrelsen och dess
chef blifvit anfördt, icke tror det vara med trafikens och det allmännas
rätt förstådda intresse förenligt att genomföra de ifrågasatta inskränkningarna
i afseende å stationshuset och banhallen vid Malmö station,
i syfte att söka nedbringa kostnaderna derför ännu mera än genom
den af styrelsen senast framlagda plan skett, och således har
att vid bedömande af anslagsbehofvet för år 1890 utgå från de af
styrelsen senast uppgjorda kostnadsberäkningarna, anser jag likväl
att ett så stort anslag, som styrelsen för ändamålet ifrågasatt,
icke är för år 1890 erforderligt. Genom ett uppskof med stationshusets
uppförande och täckande till år 1891 vållas nemligen icke någon
afsevärd olägenhet, då huset icke är afsedt att göras färdigt och upplåtas
till begagnande förr än sistnämnda år samt godsrörelsen i allt
fall kan redan under år 1890 ordnas så, som enligt planen är afsedt.
Angeläget är endast att redan under år 1890 grunden för detsamma
102
[39.]
Nya byggnader
ra. m. vid
statens jernvägar.
[40.]
Ny rörlig
materiel vid
statens jenivägar.
[41.]
Anslag till
fortsättning af
arbetena å
stambanan
norr om
Sollefteå.
Sjette hnfvudtiteln.
lägges, enär ett års uppskof dermed måste vålla att husets färdigbyggande
fördröjes till år 1892. Då enligt hvad jag inhemtat grundläggningen
beräknas kosta omkring 35,000 kronor, synes alltså det för
nästkommande år för stationshuset beräknade beloppet, 135,000 kronor,
kunna nedsättas med 100,000 kronor. Det af jern vägsstyrelsen begärda
anslaget för Malmö stations utvidgning kan alltså för år 1890 bestämmas
till 250,000 kronor eller 100,000 kronor mindre än styrelsens förslag
upptager.
Emot hvad styrelsen i öfrigt i afseende å anslag för nya byggnader
och anläggningar hemstält har jag icke något att erinra.
Deremot torde icke ett så stort anslag, som styrelsen begärt till
anskaffande af rörlig materiel, vara oundgängligen erforderligt redan
för år 1890. Väl erkänner jag till fullo vigten af hvad styrelsen till
stöd för sin framställning anfört. Men då några synnerligen afsevärda
olägenheter icke torde uppstå, om med anskaffande af någon del af
den utaf styrelsen såsom behöflig ansedda materielen komme att anstå
till år 1891, anser jag mig icke nu böra förorda högre anslag för ändamålet
än 1,000,000 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1890
anvisa
dels å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af vy a byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrafik, 550,000 kronor, deraf till fortsättande
af arbetena för Malmö stations utvidgning 250,000 kronor,
dels ock ytterligare, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar, 1,000,000 kronor;
Och torde Eders Kongl. Maj:t behaga, uppå föredragning af chefen
för finansdepartementet, besluta angående sättet för anskaffande af sistberörda
medel0).
Statens jernvägsbyggnader.
Med anledning af eu utaf Eders Kongl. Maja afiåten proposition
beslöt 1886 års Riksdag byggandet af en stambana genom öfre Norrland
från Sollefteå eller lämplig punkt i dess närhet öfver Skorped
*) Se bil. till statsverkspropositionen: »Finansplanen».
103
Sjette lmfvmltiteln.
till Vännäs; och sedan Eders Kongl. Maj:t den 7 mars 1887 förordnat
om denna banas sträckning till Skorped samt Riksdagen år 1888 bifallit
Eders Kongl. Maj:ts proposition derom att banan i dess fortsättning
till Vännäs skulle framdragas öfver Anundsjö, Björna, Trehörningsjö och
Nyåker, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter,
banan skulle genomgå, är sålunda sträckningen af hela banan Sollefteå
—Vännäs åtminstone till sina hufvuddrag bestämd. Deremot har ännu
icke något beslut fattats om banans fortsättande norr om Vännäs. Såsom
en förberedande åtgärd derför behagade emellertid Eders Kongl.
Maj:t den 23 april 1888 anbefalla väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
hvilken då ännu utöfvade den ledning af och tillsyn öfver statens jernvägsbyggnader,
som från och med den 1 oktober 1888 öfverflyttats
på jernvägsstyrelsen, att låta verkställa undersökningar för banans fortsättande
Irån Vännäs till Öfver-Luleå (Boden) i den sträckning att
linien, utgående från Vännäs eller någon punkt i närheten och vester
derom, framdroges på ett afstånd af omkring fem mil från kusten och,
så vidt görligt vore, komme att närma sig de mera betydande punkterna
i denna del af landet eller Degerfors, Jörn och Elfsbyn. Tillika
och enär det vore åt vigt för en jemförelse mellan den sålunda ifrågasatta
linien och den tillförene uppgångna, närmare kusten belägna
sträckningen att denna senare ånyo undersöktes, uppdrogs åt styrelsen
att låta verkställa en dylik förnyad undersökning för att söka åstadkomma
möjliga förbättringar af sistnämnda linie. De sålunda anbefalda
undersökningarna hafva nu egt rum.
Ehuru jag först framdeles -—- antagligen under loppet af nu instundande
Riksdag — blifver i tillfälle att underställa Eders Kongl.
Maj:ts pröfning frågan om stambanans fortsättande norr om Vännäs,
har jag ansett mig böra förutskicka dessa erinringar, då jag nu inför
Eders Kongl. Maj:t anmäler frågan om beviljande af anslag för år
1890 till fortsättande af arbetena å den redan beslutade stambanan till
Vännäs.
I underdånig skrifvelse den 11 december 1888 har jernvägsstyrelsen
hemstält att Eders Kongl. Maj:t måtte för berörda ändamål af
Riksdagen äska ett anslag af 4,000,000 kronor.
Till en början meddelar styrelsen i denna skrifvelse rörande de
ofvan omförmälda undersökningarna att dessa ledt till det resultat att
den inre linien öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn visade en längd af
endast 296 kilometer och eu byggnadskostnad af omkring 13,5 millioner
kronor, medan den yttre linien öfver Storkågeträsk och Lill-Pite
upptoge en längd af 305 kilometer med en byggnadskostnad af om
-
104
Sjette lmfvudtiteln.
kring 15,5 millioner kronor. I de sålunda uppgifva summorna hade
dock icke inberäknats kostnaderna för inköp af rullande materiel och
lösen af erforderlig jord. Begge linierna vore beräknade att utgå från
eu punkt ungefär 4 kilometer vester om Vännäs och att till slutpunkt
erhålla Bodens station å Luleå—Ofotens jernväg.
Vidare framhåller styrelsen fördelarne och vigten af att arbetet å
banan i sin helhet kornme att bedrifvas med större skyndsamhet samt
yttrar i detta afseende att för den norrländska statsbanan skulle
sammanknytningen med sistnämnda jernväg, som enligt den faststälda
planen skulle vara färdig vid utgången af år 1891, medföra en väsentligen
större trafik genom tillgängligheten å ena sidan af de rika
naturalstren vid Luleå-Ofotenbanan och å andra sidan af Vesterbottens
och Norrbottens rikliga kolskogar. Det vore också fördelaktigt och
ekonomiskt klokt att begagna sig af de ännu rådande gynsammare
arbetskonjunkturerna för att med större kraft bedrifva arbetsföretaget.
Staten vore redan nu i besittning af tillräcklig arbetsmateriel för att
utan särskilda kostnader kunna i större omfång än hittills utsträcka arbetet;
och en sådan utsträckning skulle icke i den nuvarande organisationen
medföra rubbningar för arbetets ledning och förvaltning, utan
tvärtom fördelaktigt inverka på de administrativa omkostnaderna i
dessas förhållande till arbetsresultatet. Slutligen vore det ock af vigt
att genom ett påskyndande af arbetet desto snarare söka göra fruktbringande
det för norra stambanans byggande redan nedlagda, betydliga
kapitalet.
Styrelsen anför vidare att med redan beviljade statsanslag kunde
arbetet så bedrifvas, att den uppåtgående stambanan vid utgången af
år 1889 vore färdig till Anundsjö station, belägen omkring 82 kilometer
från Långsele; och, om den kortaste och billigaste af de begge
undersökta linierna lades till grund för beräkningarna, skulle vid denna
tidpunkt återstå af den uppåtgående stambanan från Långsele till Boden
en längd af 425 kilometer, hvarför kostnaderna, oberäknadt rörlig materiel
och jordlösen, blifvit på grund af nu gällande material- och arbetspriser
beräknade till omkring 20 millioner kronor.
Då sträckan Vännäs—Boden, om den inre linien följes, på sätt
Ofvan förmäles, ansetts kosta 13,5 millioner kronor, framgår af den nu
meddelade uppgiften att kostnaden för den redan beslutade, omkring
130 kilometer långa bansträckan mellan Anundsjö och Vännäs beräknas
till 6,5 millioner kronor.
Med beviljande af ett årligt anslag, som vore tillräckligt att fullborda
minst 80 kilometer jernväg för hvarje år, skulle enligt styrel
-
Sjette hufvudtiteln. 105
sens beräkning sålunda för färdigbyggande af stambanan genom öfre
Norrland intill Bodens station å Luleå—Ofotenbanan erfordras ungefär
fem år, och banan sålunda kunna antagas vara fullbordad vid utgången
af år 1894.
På grund af hvad styrelsen anfört har styrelsen slutligen såsom
sin åsigt framhållit att stambanans byggande till Öfver-Luleå, på sätt
styrelsen nu antydt, så att arbetena kunde i sin helhet vara afslutade
redan vid utgången af år 1894, skulle vara till fördel såväl för landets
stora järnvägsnät som särskildt för de landsdelar, Indika genom banan
sattes i förbindelse med det öfrina Sverige.
O O
Jag har redan förut vid flera tillfällen haft anledning att inför
Eders Kongl. Maj:t framhålla den stora betydelsen, särskildt ur politisk
och strategisk synpunkt, af stambanans snara fortsättande norrut;
och j ern v ägs styrelsen har uti sin nu anmälda underdåniga skrifvelse
framhållit att det jemväl ur synpunkten af jernvägarnes afkastningsförmåga
och byggnadskostnadernas nedbringande vore fördelaktigt, om
arbetena kunde bedrifvas med större skyndsamhet än med nu utgående
anslag kan ske. Af styrelsens skrifvelse framgår också att arbetenas
bedrifvande med ett årligt anslag af 4 millioner kronor icke komme
att föranleda rubbning i den nuvarande organisationen af arbetets ledning
och förvaltning.
På grund af hvad nu blifvit anfördt hemställer jag att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, till fortsättning af arbetena a stambanan norr om Sollefteå, bevilja
för år 1890 ett anslag af 4,000,000 kronor; lärande Eders Kongl. Maj:t
vilja, uppå föredragning af chefen för finansdepartementet, besluta om
sättet för anskaffande af härtill nödiga medel*).
Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo:
___ Aug. Alströmer.
*) Se bil. till statsverkspropositionen: »Finansplanen».
Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Åfd. 1 Haft.
14
1
Sjunde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari
1889.
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvärd,
Statsråden: Herr Lovén,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm.
Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna, anhöll
departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen att få anmäla
de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt anförde
dervid beträffande anslagstitlarne:
Bill. till Rilcsd. Vrot. 1889. 1 Smil. 1 Afd.
1
2
Sjunde hufvudtiteln.
Ordinarie anslag.
Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli.
fl.] Af skäl, som jag torde få närmare utveckla i sammanhang med
fetsafddnirec^0Sörelse för anslagsbehofvet under rubriken »för kontrollen vid en6af
Kong!.9 skilda banker och kreditanstalter», anser jag mig böra förorda, att bankMaj:ts
inspektören må uppföras såsom ordinarie tjensteman å staten för Finansdepartementets
§ afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli. Arfvodet till
bemälde tjensteman utgår för närvarande af nyssnämnda anslag med
belopp, som enligt nådiga brefvet den 31 Maj nästlidna år blifvit bestämdt
till 5,000 kronor. Angeläget är, att den med ifrågavarande befattning,
hvars behöriga handhafvande är af synnerlig vigt för landets
bankväsende, förenade aflöning varder så afpassad, att den någorlunda
må motsvara de kraf å ej mindre grundlig insigt i praktiska bankvärf än
embetsmannaskicklighet, som å befattningens innehafvare måste ställas.
I detta afseende synes mig det nuvarande arfvodet väl knappt tilltaget.
Då bankinspektören med sin inspekterande verksamhet förenar
egenskapen af chef för bankbyrån inom Finansdepartementet, skulle
visserligen kunna ifrågasättas att bereda honom samma aflöning, som
för öfriga byråchefer inom departementet är bestämd, men då å andra
sidan de till bankbyrån hörande ärenden, ehuru ofta synnerligen maktpåliggande,
dock äro till antalet väsentligen färre än de till öfriga byråer
hörande, eger icke full jemförlighet rum mellan de ifrågavarande slagen af
byråchefsbefattningar. Den önskvärda förbättringen i bankinspektörens
aflöningsförmåner synes mig deremot lämpligen kunna beredas sålunda,
att, med bibehållande af den nuvarande afföningen 5,000 kronor, hvilken
torde böra fördelas i lön 3,200 kronor och tjenstgöringspenningar 1,800
kronor, honom tillädes förmånen af två ålderstillägg, hvardera å 500
kronor, att tillträdas det ena efter fem och det andra efter tio års tjenstgöring,
på sätt för kanslisekreterare är bestämdt. Då i öfrigt genom bankinspektörsbefattningens
uppförande å Finansdepartementets stat å denna
befattning komme att varda tillämpliga de genom nådiga kungörelsen den
12 Juli 1878 stadgade vilkor för åtnjutande af de nya löneförmånerna
för, bland andra embetsverk, bemälda departement, komme bankinspektören
äfven att beredas förmånerna af pension till lönens belopp samt
af semester.
Billigheten torde fordra, att, i enlighet med hvad i likartade fall
förut medgifvits, den nu tillförordnade tjensteinnehafvaren, som erhållit
nådigt förordnande å befattningen den 19 Mars 1888, må, i händelse han
Sjunde hufyudtiteln.
3
erhåller fullmakt å samma befattning, ega att i och för beräknande af
ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft nyssberörda förordnande,
k hvarom förklarande'' torde böra äskas af Riksdagen.
I sammanhang härmed anser jag mig äfven böra föreslå, att den
del af anslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,
som disponerats till godtgörelse åt amanuens och tillfälliga biträden å
bankbyrån, eller 2,000 kronor, må öfverflyttas till Finansdepartementets
stat och sammanföras med det å departementets stat uppförda anslag
till amanuenser, vikariatsersättning m. m., hvilket anslag, för närvarande
bestämdt till 9,000 kronor, derigenom skulle ökas till 11,000 kronor.
Under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda hemstält skulle,
utom ålderstilläggen, som utgå af särskildt anslag å hufvudtiteln, för
departementet erfordras ett ökadt anslag af 7,000 kronor, hvadan det
nu för departementets afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli i staten upptagna
anslag, 62,400 kronor, skulle höjas till 69,400 kronor. Härvid är
att erinra, att, såsom jag redan framhållit, den föreslagna aflöningen för
bankinspektören, ålderstilläggen oberäknade, är lika med den för närvarande
bestämda, ehuru denna utgår af det å sjunde hufvudtiteln uppförda
anslag för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.
Med afseende å hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj :t täcktes föreslå Riksdagen
att å staten för Finansdepartementets afdelning af Eders Kongl. Maj ds
kansli för en bankinspektör uppföra lön 3,200 kronor och tjenstgöringspenningar
1,800 kronor med enahanda ålderstillägg, som äro bestämda
för kanslisekreterare, och i sammanhang härmed förklara, att den nu
tillförordnade tjensteinnehafvaren, om han å befattningen erhåller fullmakt,
eger att i och för ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, lian
innehaft förordnande att bestrida befattningen;
äfvensom att, för beredande af godtgörelse åt amanuens och tillfälliga
biträden å Finansdepartementets bankbyrå, höja det nu å departementets
stat uppförda anslag till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning
m. m., 9,000 kronor, med 2,000 kronor till 11,000 kronor.
Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering.
Å förslagsanslaget till kostnader för allmänna bevillningens uttaxe- [2.]
ring, i riksstaten för innevarande år uppfördt med 75,000 kronor, hafva Kostnader
utgifterna uppgått, år 1885 till 138,953 kronor 30 öre, år 1886 till levilinTngens
133,163 kronor 64 öre, och år 1887 till 140,084 kronor 76 öre. Med ^taxering.
afseende härå och då de under denna rubrik utgående utgifter icke äro
4
Sjunde liufvudtiteln.
[3.]
Postverket.
af beskaffenhet att kunna nedbringas, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen *
att höja förslagsanslaget till kostnader för allmänna bevillningens
uttaxering, 75,000 kronor, med 65,000 kronor till 140,000 kronor.
Postverket.
De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater
för postverket upptaga följande slutsummor:
aflöningsstaten.............................. |
...................... kronor |
2,563,200 |
— |
öfvergångsstaten............................... |
..................... )> |
8,400 |
— |
indragningsstaten ........................... |
................... )J |
7,540 |
— |
pensionsstaten............................... |
................ )) |
79,415 |
— |
omkostnad sstaten ........................... |
...................... )J |
3,620,500 |
— |
oförutsedda utgifter........................ |
..................... )) |
83,000 |
— |
afkortningar och restitutioner m. |
m............... » |
42,945 |
— |
Summa kronor |
6,405,000 |
—. |
I den underdåniga skrifvelse af den 26 November 1888, som innefattar
Generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år 1890,
har Styrelsen till en början beträffande
Aflöning sstaten,
med tillkännagifvande att antalet till Generalpoststyrelsen inkomna mål,
som, oberäknad! vissa redogörelser och reqvisitioner med mera dylikt,
år 1885 belöpte sig till 11,776, uppgått år 1886 till 11,974, år 1887 till
12,676 samt under tiden från och med nästlidet års början till och med
den 31 sistlidne Oktober till 10,534, anfört, att, ehuru myckenheten och
mångfalden af de postverkets centralförvaltning åliggande göromål med
fog skulle kunna tala för någon tillökning af Generalpoststyrelsens ordinarie
personal, Styrelsen dock ansett sig nu icke böra i afseende å de
särskilda aflöningsanslagen till nämnda förvaltning föreslå annan ändring,
än att anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden åt extra biträden
hos Styrelsen m. to., hvilket å aflöningsstaten för såväl år 1888
som innevarande år förslagsvis upptagits till 50,000 kronor, måtte, enär
utgifterna derå under tiden från den 1 Juli 1887 till den 30 Juni 1888
uppgått till omkring 52,000 kronor, höjas med 5,000 kronor eller till
55,000 kronor.
Beträffande benämningarne å vissa hos Generalpoststyrelsen å dess
kameralbyrå anstälde tjenstemän har Styrelsen anmält, att i det under
-
Sjunde linfvudtiteln.
5
dåniga förslaget till stater företagits den förändring, att de två tjensteman,
som förut varit upptagne under benämningarne »Förvaltare af
postverkets frimärkesförråd» och »Förrådsintendent» uppförts såsom »Intendenter»,
den ene vid frimärkesförrådet och den andre vid persedellörrådet;
hvarjemte »Förvaltaren af postverkets hufvudkassa» upptagits
under benämningen »Kassör».
Generalpoststyrelsen har vidare anmält, att, jemlikt Eders Kongl.
Majds och Riksdagens år 1884, i sammanhang med reglering af postanstalternas
vaktbetjening, fattade beslut om indragning efter hand af
de återstående vaktmästarebefattningänne vid postanstalterna och deras ersättande
med vaktbetjentbefattningar enligt ny stat, antalet qvarstående
vaktmästare af andra lönegraden nu bör till följd af en vaktmästares
afgång minskas från det i 1889 års stat upptagna antal 25 till 24 och
i stället antalet »andra vaktbetjente» vid postanstalterna ökas från 784
till 735.
Då aflöningen för vaktmästare af andra lönegraden är bestämd
till 700 kronor, medan lönen för vaktbetjent utgör 500 kronor, uppstår
härigenom en minskning i anslagen a aflöningsstaten med 200 kronor.
1 enlighet med uppgjord beräkning rörande de belopp, som för år
1890 böra utgå å anslaget till ålderstillägg, har Generalpoststyrelsen
hemstält, att detta anslag, i senast fastställa stat förslagsvis uppförd!
till 156,200 kronor, måtte höjas med 75,400 kronor eller till 231,600 kronor
; beroende denna betydliga tillökning till väsentligaste delen derå, att
på grund af Eders Kongl. Maj ds, i öfverensstämmelse med Riksdagens
beslut, den 30 Maj 1884 meddelade förklarande att vaktbetjent vid postanstalt,
som tillträdde lön efter den samtidigt faststälda nya staten, skulle
ega att efter lem års väl vitsordad ordinarie tjenstgöring uppbära 100
kronors ålderstillägg till lönen, dock att tidpunkten för detta ålderstilläggs
åtnjutande icke i något fall finge vidtaga förr än fem år efter utgången
af år 1894, något mer än 600 af de vid postanstalterna anstälde ordinarie
vaktbetjente antoges komma i åtnjutande af ålderstillägg från 1890
års början, hvardera med 100 kronor.
Anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag
för en del betjente är i staten för år 1889 förslagsvis upptaget till 17,500
kronor, med hvilket belopp anslaget alltsedan år 1880 varit uppfördi.
Med tillkännagifvande att de under denna anslagstitel utgående utgifterna,
som år 1887 belöpt sig till nära 29,900 kronor, under första hälften af
år 1888 uppgått till något mer än 14,700 kronor, har Generalpoststyrelsen,
so in med hänsyn till den fortgående stegringen i posttrafiken ansåge
någon minskning i utgifterna till arfvoden åt extra vaktbetjente
icke vara att förvänta under åren 1889 och 1890, hemstält, att detta
6
Sjunde liufvudtiteln.
anslag måtte i 1890 års stat höjas till 30,000 kronor, hvilket innebure
en tillökning af 12,500 kronor.
I sammanhang härmed har Generalpoststyrelsen emellertid gjort
framställning om upphörande för framtiden af de å sistnämnda anslag
utgående särskilda hushyresbidrag. Dylika bidrag hafva sedan år 1861
utgått till en del af de i Stockholm och Göteborg stationerade vaktbetjente.
På framställning af Generalpoststyrelsen, som i anseende till
den drygare lefnadskostnaden och i synnerhet de högre hyrorna i nämnda
städer funnit svårighet möta att kunna derstädes anställa lämpliga och
säkra postiljoner, blef nemligen nyssberörda år stadgadt, att till hvarje
af de i Stockholm och Göteborg stationerade ordinarie och extra postiljoner,
beräknade till högst 20, finge, utom öfriga löneförmåner, utgå en
hyresersättning af 75 riksdaler. Då numera Generalpoststyrelsen enligt
§ 36 mom. 3 i den för Styrelsen gällande instruktion vid bestämmande,
inom stadgadt maximibelopp, af dagtraktamente till vaktbetjent,
ordinarie eller extra ordinarie, eger taga hänsyn ej blott till de mera
eller mindre ansträngande göromål, som åt vaktbetjent uppdragas, utan
ock till öfriga förekommande omständigheter samt Styrelsen dessutom
jemlikt § 16 mom. 6 i instruktionen är i tillfälle att, när sådant finnes
behöflig!, för betjente, tjenstgörande vid jernvägsposten, förhyra rum å
öfverliggningsort, har Styrelsen ansett anledning saknas för bibehållande
af ifrågavarande särskilda hyresbidrag. Då likväl, för den händelse
Eders Kongl. Maj:t godkände Generalpoststyrelsens berörda framställning,
de vaktbetjente, som vid tidpunkten, då Eders Kongl. Maj:ts beslut i
ämnet kunde varda meddeladt, redan uppbure sådant hyresbidrag, icke
borde, under oförändrade omständigheter i öfrig!, frånkännas bidraget,
har Styrelsen icke ansett sig böra för år 1890 föreslå någon förändring
i förevarande anslags benämning.
Till hvad Generalpoststyrelsen sålunda hemstält likasom till de
föreslagna höjningarna å sistberörda anslag samt å anslagen till vikariatsersättning
samt arfvoden åt extra biträden hos Styrelsen in. m. äfvensom
ålderstillägg, anser jag mig böra tillstyrka bifall.
I öfrigt har Generalpoststyrelsen beträffande aflöningsstaten icke
föreslagit någon förändring.
Beträffande
öfver gångsstaten
har Generalpoststyrelsen anmält, att, sedan postmästaren vid postkontoret
å Drottningholm L. A. Bottiger den 18 Maj 1888 aflidit, nämnda
postkontor blifvit i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens år
1873 fattade beslut indraget *■ och från och med den 1 sistlidne Juni er
-
Sjunde hufrudtiteln.
7
satt med poststation; i följd hvaraf anslagen å denna stat blifvit minskade
med det belopp, 1,000 kronor, som varit å staten upptaget såsom
aflöning till postmästaren å Drottningholm, eller från 8,400 kronor till
7,400 kronor.
I anslagen under
Indragning sstaten
förekommer, enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelat, icke anledning
till annan ändring, än att anslaget till aflöning åt postiljoner, som
icke vidare är o tjenstbar a, men ännu ej blifvit berättigade till pension
från civilstatens pension sinrättning, i följd af afgång kan från senast faststälda
belopp, 2,100 kronor, minskas till 1,000 kronor eller med 1,100
kronor. Anslagen under denna stat kunna således nedsättas från 7,540
kronor till 6,440 kronor.
I fråga om
Pensionsstaten
dödsfall från denna stat böra afföras de
anmäler Generalpoststyrelsen,
att i följd af inträffade
pensioner, som utgått
Ii 11 f. d. kontorsskrifvaren J. H. Dahlgren ..................
,, ,, postmästaren O. B. Ljungqvist...........................
„ ,, ,, S. A. Hollberg ........................
„ aflidne postdirektören Vejlanders dotter Lovisa ...
äfvensom att, enär dels aflidne postiljonen
Nils Adam Olofssons son Gustaf Olof, för hvilken ett
anslag af 50 kronor varit å denna stat uppfördt, att
åtnjutas till fylda 15 år, under innevarande år uppnår
nämnda ålder, samt dels vaktbetjenten Carl Joset Snells
enka Charlotta Sned, född Öster, hvilken, så länge hon
lefde ogift, egde åtnjuta ett årsunderstöd af 150 kronor,
ingått nytt äktenskap, ytterligare bör å staten afföras
ett belopp af ........................................................................
kronor
1,800:
900:
1,800:
75:
200:
eller tillhopa kronor 4,775:
men att deremot å staten böra uppföras de pensioner, som blifvit
beviljade, efter det Generalpoststyrelsen senast afgaf förslag till stater,
dock med undantag af den pension, som tilldelats numera aflidne förre
vaktbetjenten P. G. Hultqvist; utgörande dessa pensioner:
8
Sjunde liufyudtiteln.
för f. d. postmästaren C. Benedictsson.................. kronor
» » » O. F. Dalman.................... »
» » » C. L. Giertz ........................ »
» » vaktbetjenten L. J. Eriksson ................. »
Summa kronor
900: —
1,650: —
2,400: —
200: —
5,150: —.
Genom Eders Kongl. Maj ds nådiga kungörelse den 6 December
1878 angående vilkoren för åtnjutande af de från 1879 års början faststälda
nya löneförmåner för Generalpoststyrelsen hafva bestämmelser
i fråga om pensionsåldern för Styrelsens tjensteman meddelats. Vidare
har genom nådigt bref den 4 Juni 1886 såsom vilkor för rnedgifna förbättrade
löneförmåner för 2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te och öde klassernas postförvaltare
samt kontrollörer och postexpeditörer stadgats, bland annat,
att dylik tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst 35
år varit i statens tjenst, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom
pension från tjensten afgå, Eders Kongl. Majd eller Generalpoststyrelsen,
der det tillkommer Styrelsen att afskedet utfärda, dock obetaget att låta
med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och
kan finnas villig att i densamma qvarstå; hvarjemte i sammanhang härmed
förklarats, dels att dylik pension skall utgå af postmedel, i den mån
den afskedade posttjenstemannen icke enligt gällande bestämmelser eger
att erhålla pension från civilstatens pensionsinrättning, dels ock att hvad
sålunda föreskrifvits skall ega tillämpning äfven å de postförvaltare af
lista klassen, som hädanefter utnämnas.
Under erinran härom har Generalpoststyrelsen påpekat, hurusom
emellertid för postverkets betjente ej finnas några särskilda föreskrifter
i fråga om pensionsåldern. Genom nådiga brefvet den 1 Juni 1877 har
visserligen medgifvits, att, oberoende af hvad gällande stadganden innehålla
om rätt till pension å allmänna indragningsstaten, civile embetsed!
tjensteman samt betjente, hvilkas aflöning på grund af reglering, som
skett vid 1876 och 1877 årens Riksdagar eller vid följande Riksdagar
kunde ega rum, är fördelad i lön och tjenstgöringspenningar, i allmänhet
skola vara berättigade att, då de uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår,
vid afskedstagande! från tjensten å allmänna indragningsstaten undfå
pension till lönens hela belopp, men dessa bestämmelser äro icke tilllämpliga
på postverkets betjente, enär desse dels icke åtnjuta pension
från allmänna indragningsstaten och dels till större delen icke hafva
sina löneförmåner fördelade i lön och tjenstgöringspenningar. Hittills
hafva derför i fråga om pensionsålder och pensionsbelopp för postbetjente
tillämpats de äldre bestämmelser, på grund af hvilka civile tjensteman
I
Sjunde liufvudtiteln. 9
och betjente voro berättigade att erhålla afsked med lönens bibehållande
såsom pension antingen vid fylda 70 år och minst 30 års oafbruten tjenstetid
eller ock vid 65 års ålder, då efter vid pass 40 års tjenstgöring deras sjuklighet
eller försvagade helsotillstånd genom laglig läkareattest bestyrktes.
Då det emellertid för posttjenstens behöriga bestridande vore synnerligen
önskvärdt, att postbetjente tidigare, än hvad på grund af nyssberörda
äldre bestämmelser kunde ega rum, vore i tillfälle att afgå från
sina sysslor med pension motsvarande lönebeloppet, har Generalpoststyrelsen
hemstält, att enahanda bestämmelser, som enligt ofvan omförmälda
nådiga bref den 4 Juni 1886 i detta afseende gälla för posttjenstemän,
måtte meddelas jemväl i fråga om postverkets vaktbetjentes pensionering.
Då med hänsyn till beskaffenheten af den tjenstgöring, postverkets
betjente i allmänhet äro underkastade, en pensionsålder af 70 år obetingadt
måste anses för hög, torde den nedsättning i denna ålder, som
nu föreslagits, vara af behofvet synnerligen påkallad, hvarför Generalpoststyrelsens
framställning synes mig böra vinna godkännande, så
mycket mer som densamma endast afser att för postverkets betjente
bereda likställighet med civile tjensteman och betjente i allmänhet.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Generalpoststyrelsen
Jiemstält, torde alltså böra stadgas,
att postverkets betjente må ega att, da de uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjensteår, vid afskedstagandet från sina befattningar undfå
pension till lönens hela belopp;
att ej mindre de, som, efter det bestämmelse i nyssberörda hänseende
blifvit af Eders Kong!. Maj:t utfärdad, antagas till ordinarie vaktbetjente
vid postverket, än äfven de redan antagne vaktbetjente, som
åstunda komma i åtnjutande åt berörda pensionsförmån, skola vara
förpligtade att, då de uppnått nämnda lefnads- och tjensteålder, med
oafkortad lön såsom pension från befattningen afgå, Generalpoststyrelsen
dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna och kan finnas villig att i befattningen qvarstå;
samt att dylik pension skall utgå af postmedel, i den mån den
afskedade postbetjenten icke enligt gällande bestämmelser eger att erhålla
pension från civilstatens pensionsinrättning.
Jag bör erinra derom, att det stora flertalet bland postverkets betjente
eller de s. k. »andra vaktbetjente» vid postanstalterna enligt de
föreslagna bestämmelserna komme att i pension undfå hela det belopp,
de under sin ordinarie tjenstgöring uppburit från postverkets aflöningsstat
eller 500 kronor, om ålders tillägg ej åtnjutits, och eljest 600 kronor, samt
att till öfriga vaktbetjente, Indika alla, under det de äro i tjenstgöring,
Bill. till Riksd. Prof. 188!). 1 Sand. 1 Afd. 2
10
Sjunde hufvudtiteln.
uppbära aflöning jemväl under titeln »tjenstgöringspenningar», pensionen
skulle, allteftersom vaktbetjent under sin tjenstetid erhållit högsta möjliga
ålderstillägg till lönen eller ej, komma att utgöra: till förste vaktmästaren
hos Generalpoststyrelsen, hvilken ej kan undfå ålderstillägg,
800 kronor, till annan vaktmästare hos Styrelsen 600 eller 500 kronor samt
till »vaktmästare» vid postanstalterna, hvilka i mån af afgång ersättas af
»andra vaktbetjente», följande belopp: de tvänne af första lönegraden,
hvilka båda åtnjuta högsta ålderstillägg, 750 kronor hvardera, och de
af andra lönegraden, af hvilka icke finnes någon, som ej fått sig till erkändt
åtminstone första ålderstillägget, högst 675, lägst 600 kronor.
I sammanhang med uppgörande af nu föreliggande statsförslag har
Generalpoststyrelsen afgifvit yttrande angående två särskilda, till Styrelsen
remitterade underdåniga ansökningar, deri förre eldaren och andre maskinisten
Per Conrad Landergren samt (orre matrosen och långlotsen
Daniel August Jansson, hvilka båda varit anstälde å postverkets ångfartyg,
sökt komma i åtnjutande af pension från postverket.
Per Conrad Landergren, hvilken är född den 4 April 1839 samt
sedan år 1858 tjenstgjort dels som eldare och dels som andre maskinist
å postångfartygen Polhem, Sofia och Öland, lider enligt läkares intyg af
vattusot och kronisk njursjukdom samt är till följd deraf oförmögen till
arbete. Med vitsordande att Landergren i tjensten städse visat flit och
duglighet samt skickat sig troget och väl, har postverkets biträde i frågor
rörande sjöpostföringen, marindirektören J. L. Frykholm, i ett till Generalpoststyrelsen
afgifvet yttrande hemstält, huruvida icke, då Landergren
till följd af styrkt obotlig sjukdom icke längre förmådde arbeta i sitt
yrke eller nämnvärdt bidraga till sitt uppehälle utan nödgades anlita
fattigvården, Landergren kunde beredas något understöd, då han, »dödssjuk
och utblottad», afginge från postångaren Öland.
Åberopande hvad sålunda i fråga om Landergren förekommit, har
Generalpoststyrelsen hemstält, att Landergren, hvilken under den tid,
han tjenat postverket, hufvudsakligen tjenstgjort vid den för såväl befäl
som manskap synnerligen ansträngande och helsan undergräfvande vinterpostföringen
mellan Gotland och fastlandet, måtte uppföras å postverkets
pensionsstat till åtnjutande från och med innevarande års början af ett
årligt understöd af 400 kronor eller samma belopp, som från 1886 års
början åtnjutits af förre matrosen å postångfartyget Sofia J. F. Nilsson.
Daniel August Jansson, hvilken är född den 9 Oktober 1834 och
under omkring 22 år tjenstgjort såsom matros och långlots ombord å
postångfartygen Polhem och Sofia dels i postverkets och dels under åren
1885—1886 samt 1886—1887, då vinterpostföringen mellan Gotland och
fastlandet besörjts af ångfartygsaktiebolaget Vestervik—Libau, i nämnda
Sjunde liiifvndtiteln.
11
bolags tjenst, har enligt läkares intyg under den tid, han tjenstgjort å
ångfartygen Polhem och Sofia, ådragit sig en kronisk strup- och lungkatarr
med emfysem, hvarför han, som dessutom förlorat synförmågan
på det ena ögat, redan vore i viss grad beröfvad sin arbetsförmåga och,
enär ofvan berörda sjukdom vore obotlig, sannolikt inom en ej aflägsen
framtid komrne att blifva helt och hållet urståndsatt att genom arbete
bidraga till sitt uppehälle. Beträffande Janssons tjenstgöring har maskinisten
å postångfartyget Öland, August Åhman, hvilken under åren 1858
—1884 tjenstgjort å ångfartygen Polhem och Sofia, i ärendet hörd, lemnat
det vitsord, att Jansson alltid skött sin befattning med säker punktlighet,
förenad med ett städadt uppförande.
På grund af hvad sålunda i afseende å Jansson förekommit, har
Generalpoststyrelsen hemstält, att Jansson i likhet med ofvan bemälde
Landergren måtte uppföras å postverkets pensionsstat till åtnjutande från
och med innevarande års början af ett årligt understöd, hvilket Styrelsen
dock, med hänsyn dertill att Jansson tjenstgjort vid vinterpostföringen
under en kortare tidrymd än Landergren, ansett böra bestämmas
till ett belopp af allenast 300 kronor.
Generalpoststyrelsen har vidare hemstält,
att, sedan postförarne Alban Andersson och Carl August Widmark,
hvilka enligt med Generalpoststyrelsen afslutade kontrakt haft till åliggande
att året om fortskaffa post fram och åter, Andersson mellan Strömstads
postkontor och den 0,8 mil derifrån å ön Tjernö belägna Tjernö
poststation, samt Widmark mellan Torö poststation i Stockholms län
och Landsorts 1,5 mil derifrån belägna poststation, under fullgörande af
den dem sålunda åliggande postföringsskyldighet och vid försök att inom
föreskrifven tid med post uppnå bestämmelseorten, genom drunkning omkommit,
Andersson den 12 och Widmark den 26 Februari 1888, deras
i behöfvande omständigheter efterlemnade enkor, Carolina Andersson,
född Falk, och Anna Stina Widmark, född Agulin, äfvensom makarne
Anderssons minderåriga barn, sonen Albert Julius, född den 16 Februari
1887, samt döttrarne Olivia Maria, född den 6 September 1875, och Anna
Sofia, född den 3 Maj 1881, måtte från och med innevarande års början
tilläggas, de båda enkorna hvardera en årlig pension af 100 kronor,
att utgå så länge de lefva ogifta, samt hvart och ett af makarne Anderssons
barn ett årligt understöd åt 50 kronor, att utgå till fylda femton år.
Då Generalpoststyrelsens berörda hemställan, likasom de gjorda
framställningarne om årligt understöd åt Per Conrad Landergren och
Daniel August Jansson, synas mig synnerligen behjertansvärda och i
öfrig! äro öfverensstämmande med hvad i liknande fall förut medgifvits,
anser jag mig, under erinran att Eders Kongl. Maj:t den 13 April nästlidet
år tilldelat enkorna Andersson och Widmark tillfälliga understöd
12
Sjunde lnifrudtitcln.
med 200 kronor åt den förra och med 100 kronor åt den senare äfvensom
den 17 Augusti samma år tillagt Landergren dylikt understöd med
200 kronor samt med tillkännagifvande, att enligt inhemtade upplysningar
hvarken Landergren eller Jansson vidare innehafva anställning å
något fartyg, böra till ifrågavarande framställningar tillstyrka bifall.
Hvad angår
Omkostnadsstaten,
föreslår Generalpostyrelsen,
dels att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget till uppbördsoch
frimärkesprovision med 10,000 kronor från 280,000 till 290,000 kronor,
anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter samt till
bestridande af utgifterna för posthusens underhåll m. m. med 10,000 kronor
från 100,000 till 110,000 kronor, anslaget till expensutgifter med
25.000 kronor från 325,000 till 350,000 kronor, anslaget till traktamenten
för tjenstemän i jernvägspostkupé med 15,000 kronor från 225,000
till 240,000 kronor, anslaget till postbetjentes beklädnad och beväring med
5.000 kronor från 60,000 till 65,000 kronor, anslaget till postföringskostnad
vid befordran å jernväg med 150,000 kronor från 1,050,000 till 1,200,000
kronor, anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och inom
postanstalternas områden samt för landtbr ef bäring med 10,000 kronor
från 700,000 till 710,000 kronor, anslaget för sjöpostf''äringen mellan
Sverige och England med 1,000 kronor från 2,000 till 3,000 kronor samt
anslaget för godtgörelse till främmande postverk med 30,000 kronor
från 30,000 till 60,000 kronor;
dels ock att anslaget till inköp och underhäll af inventarier samt
anslaget för sjöpostföringen mellan Sverige och Danmark måtte minskas,
det förra med 25,000 kronor från 100,000 till 75,000 kronor och det
senare med 8,000 kronor från 20,000 till 12,000 kronor.
Då utgifterna å anslaget till postföringskostnad vid befordran å
jernväg, som, enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelat, i runda tal uppgått
1885 till 964,300 kronor, 1886 till 1,002,400 kronor samt 1887 till
1,093,100 kronor, under tiden från den 1 juli 1887 till den 30 juni 1888
stigit till ett belopp af 1,189,900 kronor, samt Generalpoststyrelsen med
iastadt afseende å de ytterligare utvidgningar i jernvägspostförbindelserna,
som dels redan inträdt efter utgången af sistlidne Juni månad dels vidare
komme att inträda under tiden intill 1890 års slut, icke ansett berörda
anslag för sistnämnda år kunna sättas lägre än till 1,200,000 kronor,
torde den betydliga höjningen af detta anslag icke kunna undvikas;
och får jag, som ej har något att erinra mot öfriga af den alltjemt
växande posttrafiken föranledda tillökningar i anslagsbeloppen, tillstyrka
bifall till de förändringar i anslagen under omkostnadsstaten, som af
Generalpoststyrelsen föreslagits.
Sjunde hufviidtiteln.
13
Med hänsyn dels till postsparbankens behof af förskott från postverket,
i hvilket afseende från 1888 års början till den dag, statsförslaget
afgafs, ett belopp af 59,000 kronor tagits i anspråk, och dels till förestående
utgifter för nybyggnad af det nedbrunna posthuset i Sundsvall
har Generalpoststyrelsen hemstält, att anslaget till oförutsedda utgifter, i
1889 års stat upptaget till 83,000 kronor, måtte höjas med 7,000 kronor
eller till 90,000 kronor.
Mot hvad Generalpoststyrelsen sålunda hemstält, har jag icke något
att erinra.
Beträffande anslaget till afkortningar och restitutioner m. rn., derå utgifterna
under tiden från den 1 Juli 1887 till den 30 Juni 1888 utgjort
omkring 30,900 kronor, har Generalpoststyrelsen, jemväl för vinnande
af jemnare slutsumma å utgiftsstaterna, vidtagit den förändring, att anslaget
minskats med 7,025 kronor från 42,945 kronor till 35,920 kronor.
Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarne i postverkets stater,
visar det sig,
att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande
belopp:
Ökning, Minskning.
i aflöningsanslaget till Generalpoststyrelsen
för förhöjning
af anslaget till vikariatsersättning
samt arfvoden åt
extra biträden m. m. med kronor 5,000: —
i anslaget till vaktbetjente för beredande
af lön till 1 vaktbetjent,
som komme att ersätta
1 indragen vaktmästare,
med ........................... ,, 500: —
i dito till ålderstillägg med......... ,, 75,400: —
i dito till arfvoden åt extra vaktbetjente
och till hushyresbidrag
för en delbetjentemed ,, 12,500: —
kronor 93,400: —
hvaremot minskning skulle
uppkomma genom uteslutande
ur staten af 1 vaktmästarebe
fattning
med lön af.................... ,, 700: —
så att alltså aflöningsstaten på det
hela skulle växa med kronor....................................... 92,700: —
att å öfvergång sstaten minskning komme att
Transport kronor 92,700: —
14
Sjunde hufviidtitelu.
Ökning.
Transport kronor 92,700:
ega ram genom indragning af det derunder uppförda
belopp till aflöning åt postmästaren å Drottningholm
........................................................... kronor
att å indragning sstaten minskning komme att
ega ram i det å denna stat uppförda belopp till aflöning
åt postiljoner, som icke vidare äro tjenstbar
men ännu ej blifvit berättigade till pension från
civilstatens pensionsinrättning, med........... kronor
att å pensionsstaten skulle tillkomma:
af Eders Kongl. Maj:t beviljade
nya pensioner........................ kronor 5.150: —
föreslagna understöd för förre
eldaren Landergren, förre
matrosen Jansson, enkan
Andersson med tre barn
samt enkan Widmark, tillhopa.
........................................ ,, 1,050: —
kronor 6,200: —
hvaremot i följd af pensionsoch
understödstagares afgång
komme att besparas................... ,, 4,775: —
så att alltså ökning i denna stat
komme att ega rum med kronor................................ 1,425:
att under omkostnadsstaten ökning komme att
ega rum:
i anslaget till uppbörds- och fri
märkesprovision
med ......... kronor 10,000: —
i dito till förhyrande af de för |
„ 10,000: - |
i dito till expensutgifter med...... |
„ 25,000: — |
i dito till traktamenten för tjen-stemän i jernvägspostkupé |
,, 15,000: — |
i dito till postbetjentes bekläd-nad och beväring med ...... |
„ 5,000: — |
Transport kronor 65,000: — 94,125: -
Minskning.
1,000:
1,100:
- 2,100:
Sjunde liufvudtltelu
15
Transport i anslaget till postföringskostnad |
kronor |
65,000; |
vid befordran å jernväg med |
150,000: |
|
bäring med ......................... i dito för sjöpostföringen mel- |
10,000: |
|
lan Sverige och England med |
>> |
1,000: |
mande postverk med ......... |
>> |
30,000: |
kronor 256,000: —
hvaremot minskning skulle uppkomma:
i anslaget till inköp och underhåll
af inventarier med
kronor ............... 25,000: —
i dito för sjöpostföringen
mellan
Sverige ocliDan
markmed
kronor 8,000: — 88,000:__
Ökning.
94,125: —
så att alltså under omkostnadsstaten
skulle uppstå en ökning
på det hela af kronor........................................ 223,000: —
att anslaget till oförutsedda utgifter
komme att ökas med kronor .................. 7,000: —
samt att slutligen anslaget till afkortning
ar och restitutioner m. in. komme att
minskas med kronor ....................................
Minskning.
2,100: -
7,025: —
tillhopa kronor 324,125: — 9,125: —
En ökning på det hela komme således att ega rum med kronor 315,000;
Och skulle staternas slutsummor blifva följande:
aflöningsstaten................................................................ kronor 2,655,900
öfvergångsstaten......................................................... „ 7,400
indragningsstaten ......................................................... ,, 6,440
pensronsstaten................................................................. ,, 80,840
omkostnadsstaten....................................................... „ 3,843,500
oförutsedda utgifter...................................................... ,, 90,000
afkortningar och restitutioner m. m........................ ,, 35,920
tillsammans kronor 6,720,000
16
Sjunde liufvudtiteln.
[4-]
Telegraf
verket.
Då postverkets inkomster för år 1890 blifvit beräknade till 6,900,000
kronor, skulle alltså dessa komma att öfverstiga utgifterna med 180,000
kronor.
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå,
att Riksdagen, dels med beviljande af årliga pensioner för förre
eldaren och maskinisten Per Conrad Landergren å 400 kronor, för förre
matrosen och långlotsen Daniel August Jansson å 300 kronor samt för
postföraren Alban Anderssons enka Carolina Falk och postföraren Cai''1
August Widmarks enka Anna Stina Agulin å 100 kronor till hvardera,
att utgå så länge bemälda enkor lefva ogifta, äfvensom afårliga understöd
för postföraren Anderssons minderåriga barn, sonen Albert Julius
samt döttrarna Olivia Maria och Anna Sofia‘å 50 kronor till hvardera,
att utgå till fylda femton år, med rätt för samtliga dessa personer att
uppbära de föreslagna pensionerna och understöden från och med innevarande
år, dels ock med godkännande af öfriga nu tillstyrkta ändringar
i postverkets stater äfvensom af de bestämmelser, som i fråga
om upphörande af särskiidt hushyresbidrag till vissa postbetjente samt
om postbetjentes pensionering föreslagits, måtte för år 1890 bestämma
postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 6,720,000 kronor, att
utgå direkt af postmedlen.
Telegrafverket.
Sedan sistlidne Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,
slutande å 1,260,000 kronor, att gälla under år 1889, med rätt för
Eders Kongl. Maj:t att i dessa stater göra de jemkningar, som kunde
finnas af behofvet påkallade, hafva under den 28 Juli 1888 stater för
telegrafverket blifvit faststälda för innevarande år, dervid någon förändring
i de af Riksdagen antagna staterna icke egt rum.
De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:
aflöningsstaten .................................................................. kronor 910,700: —
öfvergångsaflöningsstaten ........................................... „ 8,120: —
pensions- och understödsstaten................................... ,, 82,580: —
underhållsstaten .................................................... „_258,600: —
Summa kronor 1,260,000: —
I underdånig skrifvelse den 9 sistlidne November har Telegrafstyrelsen
afgifvit. förslag till stater för telegrafverket under år 1890
Sjunde luifvudtiteln.
17
och dervid hemställ om nedan omförmälda ändringar i innevarande
års stater:
l:o. Aflöning s staten.
Under anförande att telegrafkorrespondensen vid Luleå station
under de senare åren så betydligt ökats, att telegramexpeditionernas
antal derstädes, hvilket år 1883 utgjorde endast 13,307 med en
portouppbörd af 9,303 kronor, år 1887 uppgått till 19,334 med en
portouppbörd af 17,171 kronor och under nästlidet års nio första
månader till icke mindre än 19,618 emot 14,927 under samma tid af
år 1887, af hvilken anledning den ordinarie personalen vid ifrågavarande
station måst förstärkas med extra biträden, har Telegrafstyrelsen,
jemte erinran att åtskilliga andra stationer, såsom Karlstad, Skellefteå,
Söderhamn, Vestervik, Vesterås och Ystad, hvilkas föreståndare redan
länge tillhört första kommissarieklassen, numera vore, hvad korrespondensens
omfattning vidkomme, underlägsna stationen i Luleå, förmält
sig anse billigt och rättvist, att äfven den sistnämnda stationens
föreståndare, som nu tillhörde andra kommissarieklassen, med fästadt
afseende å vigten af hans uppbörds- och redovisningsansvar, erhölle
samma aflöningsförmåner som hans vederlikar vid nyss uppräknade
stationer.
Genom en sådan förändring skulle det nu bestämda antalet
af första klassens kommissarier, med aflöning af 3,000 kronor, ökas
från 29 till 30 och af andra klassens kommissarier, med aflöning af
2,700 kronor, minskas från 24 till 23, samt en ökad utgift till belopp
af 300 kronor uppstå.
Med afseende derå att allt sedan upphörandet af de optiska telegrafstationerna
i Stockholms södra skärgård, för hvilka Dalarö utgjorde
föreningspunkten med det elektriska telegrafnätet i riket, göromålen
vid den bibehållna elektriska telegrafstationen derstädes varit af mindre
omfattning och telegramportoinkomsten dersammastädes ringa, har det,
enligt hvad Telegrafstyrelsen anmäler, länge varit ett önskningsmål
för Styrelsen att genom indragning af kommissarietjensten vid denna
station, tillhörande tredje löneklassen, och användande af personal med
lägre aflöning, åstadkomma minskning i utgifterna för nämnda station.
Telegrafstyrelsen har derför ansett vidtagande af åtgärd i detta syfte
icke längre böra uppskjutas och detta oaktadt den ifrågavarande befattningen
ännu ej är ledig.
Den nuvarande innehafvare!! af kommissarietjensten, Wilhelm Hjalmar
Lagerheim, åtnjuter i kontant aflöning 2,600 kronor, deraf 2,400 kroBih.
till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 3
18
Sjunde linfvudtiteln.
nor utgå såsom tredje klassens normala kommissarieaflöning och 200 kronor
utgöra ett å aflöningsstaten under rubriken “särskilda anslag14 upptaget
belopp, hvilket jemlikt nådiga brefvet den 2 Juni 1876, i sammanhang
med indragning af den optiska telegrafstationen å Dalarö, blifvit Lagerheim
personligen för hans återstående tjenstetid tillagdt. Med tillkännagifvande
att Lagerheim, som redan uppnått pensionsåldern, men
icke haft skyldighet att vid nämnda ålders inträdande från tjensten
afgå på grund deraf, att han dessförinnan afsagt sig förmånen af fyllnadspension
af telegrafmedel, är berättigad att efter erhållet afsked
erhålla pension från telegrafverkets pensionsinrättning till belopp af
1,800 kronor, hemställer Telegrafstyrelsen, att då Lagerheim i anseende
till sin numera framskridna lefnadsålder icke lämpligen kan, efter
indragning af kommissarietjensten i Dalarö, förflyttas till tjenstgöring
annorstädes i samma tjenstegrad, Lagerheim måtte å öfvergångsaflöningsstaten
för år 1890 uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid
af skilnaden mellan hans nuvarande aflöning, 2,600 kronor, och
den nyss nämnda pensionen, 1,800 kronor, eller af 800 kronor.
Om detta belopp, med tillägg af den till 900 kronor uppgående
aflöningen för den nya telegrafistbefattning, som skulle ersätta kommissarietjensten,
eller tillhopa 1,700 kronor, fråndrages Lagerheims nuvarande
aflöning, 2,600 kronor, utgör återstoden eller 900 kronor det
belopp, som till eu början genom ifrågavarande åtgärd skulle komma
att för telegrafverket besparas.
Såsom föreståndare för telegrafstationen i Nederkalix är i gällande
stat upptagen eu kommissarie af tredje klassen med aflöning till belopp
af 2,400 kronor. Ehuruväl telegrafkorrespondensen vid denna station
icke är af lika ringa omfattning som i Dalarö, anser likväl Telegrafstyrelsen,
att telegrafgöromålen jemväl å stationen i Nederkalix kunna
utan olägenhet ombesörjas af en telegrafist, och, då kommissarietjensten
i Nederkalix för närvarande är ledig, möter intet hinder för densammas
indragning.
Genom den föreslagna indragningen af kommissarietjensterna vid
stationerna i Dalarö och Nederkalix, för hvilka båda tjenster sammanlagda
aflöningen ulgör 4,800 kronor, kornme det nuvarande antalet af
tredje klassens kommissarier att nedsättas från 19 till 17.
Telegrafstyrelsen anmäler vidare, att, ä fortsatt tillämpning af
den utaf Eders Kongl. Maj:t och Rikdagen godkända regleringsplanen
att, för besparings skull, der sådant utan olägenhet låter sig göra,
utbyta assistenttjenster mot telegrafistbefattningar, två assistenttjenster,
hvardera med 1,600 kronor i aflöning, kunna indragas, hvarigenom
antalet af tjenstemän inom denna grad komme att nedsättas från 110
Sjunde lmfvudtiteln.
19
till 108, äfvensom att, under förutsättning af bifall till ofvan omförmäla
af Styrelsen förordade åtgärd, att å telegrafverkets öfvergångsaflöningsstat
öfverflytta kommissarien Lagerheim, det för Lagerheim
under rubriken “särskilda anslag11 uppförda personliga arfvode å 200
kronor komme att bortfalla;
men att till ersättande af ofvanberörda till indragning föreslagna
två kommissarie- och två assistentbefattningar måste uppföras fyra nya
telegrafisttjenster, hvardera med 900 kronor i aflöning, hvarigenom
nuvarande antalet telegrafister komme att ökas från 175 till 179.
Enligt de af Telegrafstyrelsen ifrågasatta förändringar i aflöningsstaten
skulle denna stat å ena sidan ökas genom kommissarietjenstens
i Luleå uppflyttning från andra till första aflöningsklassen med 300
kronor samt genom tillkomsten af fyra nya telegrafistbefattningar med
3,600 kronor, eller sammanlagdt med 3,900 kronor, men å andra sidan
minskas med följande belopp:
indragning af 2 kommissariebefattningar........................ kronor 4,800: —
,, ,, 2 assistent!jernstör..................................... „ 3,200: —
,, ,, det personliga arfvodet åt kommissarien
Lagerheim................................................. „ 200: —
eller med................................................................................ kronor 8,200: —
kommande sålunda eu minskning på det hela att uppstå
med.................................................................................... kronor 4,300: —
och aflöningsstatens slutsumma att nedgå till 906,400 kronor.
Beträffande
2:o. Öfvergångsaflöningsstaten
har jag redan haft tillfälle att i sammanhang med redogörelse för förslaget
om indragning af kommissariebefattningen i Dalarö omnämna
Telegrafstyrelsens förslag om ökning af denna stat för år 1890 med
ett belopp af 800 kronor.
Under
3:o. Pensions- och under stödsstaterna
föreslår Telegrafstyrelsen ingen annan ändring än, att, då telegrafverkets
inkomster, i innevarande års stat upptagna till 1,200,000 kronor,
blifvit för år 1890 beräknade till 1,260,000 kronor, statsbidraget
till telegrafverkets pensionsinrättning, hvilket skall motsvara fem procent
af telegrafverkets portoinkomst, måtte från det nu i staten upptagna
beloppet, 60,000 kronor, ökas med 3,000 kronor eller till 63,000
kronor.
20
Sjunde liufvudtiteln.
[5.]
Tullverket.
4:o. Underhållsstaten.
906,400
8,920
85,580
259,100
För afrundande af utgiftsstaternas slutsumma föreslår Telegrafstyrelsen,
att förslagsanslaget till “diverse utgifter11 måtte ökas med
500 kronor och således för år 1890 upptagas till 11,600 kronor.
Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle de särskilda
staterna för år 1890 utvisa följande summor:
aflöningsstaten ................................................................. kronor
öfvergångsaflöningsstaten ...........................................
pensions- och understödsstaterna .............................. „
underhållsstaten .............*.................................................
kronor 1,260,000: —
eller samma belopp, hvarå 1889 års stat för telegrafverket slutar.
Då statsverkets inkomst af telegrafmedel för innevarande år allenast
beräknades till 1,200,000 kronor, måste till betäckande af telegrafverkets
utgifter, i den mån dessa icke kunde bestridas med verkets egna inkomster,
för år 1889 äskas ett extra anslag å 60,000 kronor. För år
1890 har Eders Kongl. Maj:t emellertid på Telegrafstyrelsens hemställan
beräknat telegralmedlen till 1,260,000 kronor, motsvarande de föreslagna
staternas slutsumma, hvarföre nyssberörda extra anslag för nästkommande
år varder obehöfligt.
Som jag icke finner anledning till erinran vid de af Telegrafstyrelsen
föreslagna ändringar i utgiftsstaterna för telegrafverket, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå,
att Riksdagen, med godkännande af de omförmälda ändringarne
i telegrafverkets stater, under Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt att
i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkte af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1890 anvisa enahanda belopp, 1,260,000
kronor, hvartill telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade, samt
tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna
uppstå, må af Eders Kongl. Maj: t användas för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring.
Tullverket.
Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 10 sistlidne
November afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1890, har dervid
beträffande
*
Sjunde liufvudtiteln.
21
Aflöning sstaten
först förmält, att, sedan inspektorstjensten i Valdemarsvik genom förre
innehafvarens befordran nästlidet år blifvit ledig, fråga uppstått om
indragning af berörda tjenst samt densammas ersättande med eu uppsyningsmansbefattning;
och, då omfånget och beskaffenheten af de med
berörda inspektorstjenst numera förenade göromål synts Styrelsen medgifva
den ifrågasatta förändringen, har Styrelsen, som emellertid förordnat,
att tjensten skall tills vidare lemnas obesatt och uppehållas
af vikarie, hemstält, att antalet inspektorstjenster måtte minskas med
eu, eller från 10 till 9, men i stället åt eu uppsyningsman i staten
uppföras lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och ålderstillägg
300 kronor samt antalet uppsyningsman med 900 kronors lön
sålunda ökas från 36 till 37.
Vidare har Generaltullstyrelsen gjort framställning om förhöjning
i det å aflöningsstaten uppförda anslag till vikariatsersättning, extra
biträden m. m. vid lokaltullförvaltningen, för närvarande upptaget till ett
belopp af 113,900 kronor. De under nästlidet år vidtagna genomgripande
förändringar i landets tullagstiftning hafva t.ydligtvis i hög grad ökat
göromålen inom tullverket samt nödvändiggjort så väl användande af
ett betydligt antal extra biträden vid de flesta större tullplatserna som ock
anordnande af extra bevakning å flera ställen af norska gränsen samt,
i större utsträckning, vid riksgränsen mot Finland. Då användandet
af extra biträden, som redan förut måst i icke obetydlig utsträckning
anlitas, likväl icke får sträckas för långt, och den redan anordnade
provisoriska gränsbevakningen anses böra så väl ytterligare förstärkas
som ock, åtminstone delvis, uppföras å ordinarie stat, komma, enligt
Generaltullstyrelsens mening, de inträdda nya förhållandena otvifvelaktigt
inom en ej aflägsen framtid att påfordra en betydlig tillökning
af den ordinarie tullpersonalen. Styrelsen har dock icke ansett sig
böra göra några framställningar i sådant syfte, innan en längre tids
erfarenhet beträffande de skedda förändringarnes inverkan på göromålens
mängd och gång äfvensom om lämpligaste sättet för ordnandet
af nyssberörda bevakning vunnits. Emellertid måste de oundgängliga
behofven af förstärkta arbetskrafter inom verket på samma sätt som
hittills tillgodoses, hvilket förutsätter, att tillräckliga medel för den
använda extra personalens aflönande finnas till Styrelsens förfogande.
Styrelsen meddelar, att i följd af den stora omfattning, i hvilken,
enligt hvad nyss blifvit antydt, anlitandet af extra biträden vid lokalförvaltningen,
redan innan nuvarande förhållanden inträda varit behöflig!,
Styrelsen under de senast förflutna fem åren sett sig nödsakad
22
Sjunde hufvudtiteln.
att, med begagnande af den Styrelsen genom nådigt bref den 24 Maj
1878 tillerkända rätt, utöfver förut omförmälda anslag till vikariatsersättning,
extra biträden in. m., 113,900 kronor, för det med samma
anslag afsedda ändamål af besparingarne å ordinarie aflöningsstaten
använda:
1883 .......................................................................................... kronor 30,093:85
1884 ...................................................................................... „ 34,599: 50
1885 ..................................................................................... „ 39,570:75
1886 ...................................................................................... „ 53,292:83
1887 ..................................................................................... „ 49,997:67
Då dessa besparingar, sådant oaktadt, visat ej obetydliga öfverskott,
skulle någon anledning att befara brist på disponibla medel för
godtgörande af extra biträden, äf ven om dessa komme att i betydligt
större omfattning än förut användas, icke vara för handen, för så vidt
samma besparingar kunde påräkna framdeles komma att uppgå till
närmelsevis lika stora belopp som under de senast förflutna åren.
Detta kan emellertid, enligt Styrelsens åsigt, ej antagas blifva förhållandet.
Besparingarna hafva nemligen till större delen uppkommit
derigenom, att lediga tjenster vid kustbevakningen, som varit umbärliga,
af Styrelsen med stöd af nådiga brefvet den 31 December 1875
lemnats tills vidare obesatta, och komma således att för framtiden högst
betydligt minskas, derest, såsom Styrelsen förutser, berörda tjenster
inom kort måste återbesättas.
Med hänsyn härtill och till den af Styrelsen redan påpekade, jemväl
af trafikens kraf i hög grad påkallade nödvändigheten att, intilldes
tillökning i den ordinarie personalen vinnes, använda extra biträden
i ännu större omfattning än förut, hemställer Styrelsen, att nyssberörda
anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. in., måtte varda förhöjdt
icke blott med ett belopp, motsvarande hvad under år 1887 för
det med anslaget afsedda ändamål måst af besparingar användas eller
i runda hundratal 49,900 kronor, utan äfven derutöfver, för godtgörande
af kostnader, föranledda af det ökade behofvet af extra biträden, med
36,200 kronor. Någon närmare utredning beträffande det belopp, hvartill
sistberörda kostnader må komma att uppgå, förmäler sig Styrelsen
icke vara i tillfälle att lemna, men anser desamma i intet fall komma
att understiga den för deras bestridande föreslagna höjning uti ifrågavarande
anslag, hvilket, derest hvad Styrelsen föreslagit vunne bifall,
komme att bestämmas till jemnt 200,000 kronor.
Hvad Generaltullstyrelsen i afseende å aflöningsstaten föreslagit,
synes mig böra vinna godkännande. Gifvet är, att de under nästlidet.
år genomförda förändringarne i tullbeskattningen med dels nya, dels
Sjunde lmfvudtiteln.
23
höjda tullsatser å eu mängd varuslag måste framkalla ej mindre
ökad t arbete för personalen å tullplatserna än äfven nödvändigheten
af skärpt gränsbevakning. Rådligt är äfven, att redan i början af de
nja tullsatsernas tillämpning bevakningen i de gränstrakter, der frestelse
till smuggling lättast kan tänkas uppstå, göres så verksam, att derigenom
i möjligaste mån må förebyggas uppkomsten af vanor i detta
hänseende, hvilka, en gång inrotade, städse visat sig svåra att öfvervinna.
Behofvet af ökad personal för tullverket lärer emellertid, på
sätt .Generaltullstyrelsen ock föreslagit, till dess närmare erfarenhet
blifvit vunnen angående omfånget och beskaffenheten af de ökade
göromålen, lämpligen böra tillgodoses genom användande i utsträckt
omfattning af extra biträden. Styrelsens i sådant syfte framstälda
förslag om ökning i anslaget till vikariatsersättning, extra biträden
m. m. vid lokaltullförvaltningen lärer ock så mycket mindre vara
egnadt att ingifva betänklighet, som den ökade utgiften för tulladministrationen
ju varder rikligen ersatt af förhöjd tullinkomst för statsverket;
och torde Eders Kongl. Maj:t, sedan erfarenhet vunnits om den
utsträckning, hvari för särskilda orter ökadt behof af tullpersonal må
förefinnas, varda i tillfälle att för en kommande riksdag framlägga
ett mera detaljeradt förslag i ämnet.
I händelse af bifall till hvad sålunda i afseende å aflöningsstaten
blifvit föreslaget, skulle denna stats slutsumma komma att ökas med
skilnaden mellan de belopp, hvarmed anslaget till vikariatsersättning,
extra biträden m. in. inom lokaltullförvaltningen skulle höjas eller tillhopa
...............................................................,..................... kronor 86,100: —
och det belopp, hvarmed aflöningen för en inspektor
......................................... kronor 1,900: —
öfverstiger aflöningen åt en uppsyningsman
med 900 kronors lön
och tjenstgöringspenningar 300
kronor ......................................... „ 1,200: —_„_ 700: —
eller med kronor 85,400: —
och statens slutsumma sålunda blifva 1,778,300 kronor.
Generaltullstyrelsen meddelar vidare, att
Ofvergångsaflöningsstaten,
för år 1889 beräknad till 31,060 kronor, genom derå uppförda personers
afgång minskats med 2,090 kronor till 28,970 kronor; samt att å
24
Sjunde luifvudtiteln.
Indragningsstaten,
som för år 1889 upptagits till 38,830 kronor, uppstått en minskning
af 3,410 kronor, i följd hvaraf denna stats slutsumma komme att
utgöra 35,420 kronor.
I öfriga stater ifrågasätter Styrelsen ej annan förändring än, att
till jemnande af staternas slutsumma det å omkostnadsstaten uppförda
förslagsanslaget till diverse utgifter måtte höjas med 100 kronor, samt
sistnämnda stat sålunda ökas från 211,410 kronor till 211,510 kronor.
Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets
stater för år 1890 komma att utvisa följande slutsummor:
aflöningsstaten ............................................................. kronor 1,778,300:
öfvergångsaflöningsstaten........................................... „
ålderstilläggsstaten..................................................... „
indragningsstaten .......................................................... ,,
pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente.
....................................................................... „
pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjen
tes
i fattigdom efterlemnade enkor och barn ,, 31,800
omkostnadsstaten ........................................................ „ 211,510
28,970
220,000
35,420
227,000: —
Summa kronor 2,533,000: —
eller 80,000 kronor mer än det belopp, hvarå 1889 års stat slutar.
De af Generaltullstyrelsen föreslagna ändringar i aflöningsstaten
har jag redan förordat; och då de ifrågasatta ändringarne i öfriga stater
icke gifva anledning till någon erinran, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen
att, med godkännande af de utaf Generaltullstyrelsen föreslagna
förändringar i tullverkets stater, bestämma anslaget för tullverket till
ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,533,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.
Skogsväsendet.
[6.] |
För skogsväsendet är å ordinarie |
stat för år 1889 uppfördt: |
STcogsvusen- |
dels bestämdt anslag: |
|
tidt |
för skogsstaten ........................ |
kronor 412,293: — |
„ statens skogsskolor........... |
24,500:— 436,793: — |
Sjunde hufvudtiteln.
25
Transport kronor 436,793: —
dels reservationsanslag:
för skogsinstitutet .................. „ 21,300: —
enskilda skogsundervisnin
gen
...................................... „ 8,600: —
„ kronoskogarnes förvalt
ning
och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet.
........................ „________214,307: — 244,207:—.
tillsammans kronor 681,000: —.
Dessutom är å extra stat för samma år anvisadt för
kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet ................................... n 99,000: .
så att, oberäknad!, det å 1889 års stat jemväl uppförda
extra anslag å 25,000 kronor till skogsodlingens
befrämjande, hela anslaget för skogsväsendet
i innevarande års stat utgör................. kronor 780,000:—.
I underdånig skrifvelse den 30 Oktober 1884 afgaf Domänstyrelsen
förslag till förändrad reglering af skogsstaten. Hufvuddragen i
detta förslag voro:
att, de nu endast för viss tid förordnade skogsinspektörerne, hvilkas
verksamhet är i hufvudsak inskränkt till att utöfva kontroll, hvar inom
sitt distrikt, öfver det sätt, hvarpå der anstälde skogstjenstemän och
betjente fullgöra sina åligganden, skulle ersättas med fast tillsatte
öfverjägmästare, hvilka borde ställas i spetsen för skogslorvaltningen,
hvar inom sitt tjenstgöringsområde, och erhålla ett verkligt chefskap
öfver dervarande skogspersonal; i sammanhang hvarmed åtskilliga
ärenden, hvilka hittills dragits under den centrala styrelsens pröfning,
skulle öfverlemnas till öfverjägmästarnes afgörande;
att den egentliga skogsförvaltningen i orterna skulle såsom hittills
besörjas af jägmästarne men gifvas en större omfattning derigenom,
att, till skogsvårdens befrämjande å civila och ecklesiastika boställen
samt utarrenderade kronoegendomar, all skogsodling å dessa egendomar
öfvertoges af skogsstaten och jemväl ledningen af afverkningen
derstädes i vidsträcktare mån än nu vore fallet öfverlemnades åt jägmästare;
att,
med bibehållande af skogsinspektörernes eller öfverjägmästarnes
antal oförändradt, det nuvarande antalet jägmästarebefattningar
skulle, i samband med en förändrad reglering af reviren, minskas, men
deremot skogsbetjeningen ökas;
Bill. till Rihsd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
4
2g Sjunde hufvudtiteln.
att, med hänsyn ej mindre till den ansenliga tillökning i göromål,
hvilken, sedan skogsstaten senast reglerades, för denna stat uppstått
i följd af statsskogarnes genom afvittring och köp mer och mer
ökade ytvidd samt utfärdade nya författningar om skogsväsendet, än
äfven till det ytterligare arbete, de nu ifrågasatta förändringarne komme
att för skogstjenstemännen medföra, förbättrade aflöningsförmåner skulle
beredas skogspersonalen i dess helhet; samt
att härvid, hvad angick jägmästarne, under den fasta aflöningen
borde inbegripas äfven godtgörelse för vissa extra ersättningar, hvilka
hittills af jägmästarne åtnjutits men nu borde upphöra att utgå eller,
der desamma erlagts af enskilde, indragas till statsverket.
Domänstyrelsen förutsatte härvid, att af de ökade tillgångar, som
erfordrades för genomförande af en dylik reglering, en del skulle tillskjutas
af de ecklesiastika boställena, samt hemstälde — under erinran
att den hittills af statsverket ensamt aflönade skogsstaten redan nu
vore starkt anlitad för de ecklesiastika skogarnes vård och, om Styrelsens
förslag vunne godkännande, komme att ytterligare derför tagas
i anspråk — att af den andel i de ecklesiastika skogarnes behållna
afkastning, hvilken nu tillfölle presterskapets löneregleringsfond, hälften,
beräknad att för år uppgå till lägst 40,000 kronor, måtte indragas till
statsverket.
Öfver denna hemställan inhemtades yttranden af rikets domkapitel
samt Kammarkollegium och Statskontoret, hvarvid flertalet af dessa
myndigheter väl erkände såsom billigt, att staten erhölle någon ersättning
för sina åtgärder till de ecklesiastika skogarnes vård, men likväl
afstyrkte bifall till Domänstyrelsens framställning, under åberopande
att den andel af de berörda skogarnes afkastning, som, i enlighet med
1863 års Riksdags beslut, genom nådiga förordningen den 29 Juni
1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket anslagits
till presterskapets löneregleringsfond i syfte att åstadkomma en
tillfredsställande reglering af presterskapets aflöning, fortfarande och
för en längre framtid vore för detta ändamål behöflig; hvarförutom anmärktes,
att de ifrågavarande medlens disponerande på det sätt, Domänstyrelsen
ifrågasatt, erfordrade medgifvande af allmänt kyrkomöte.
Då detta ärende den 11 December 1885 inför Eders Kong! Maj:t
anmäldes, yttrade dåvarande Chefen för Finansdepartementet, att han
för sin del vore med Domänstyrelsen fullt ense om befogenheten deraf,
att det arbete, som skogsstaten nedlade på de ecklesiastika boställsskogarne,
icke borde lemnas utan godtgörelse från samma skogars afkastning,
men, i betraktande af hvad öfriga vederbörande myndigheter
anfört, likväl ansåge sig icke kunna förorda, att en dylik godtgörelse
Sjunde hufvudtiteln.
27
skulle utgå under den form, Domänstyrelsen föreslagit, eller så, att
viss andel af de ifrågavarande skogarnes afkastning skulle tillfalla
statsverket, för att af detta användas såsom bidrag till skogsstatens
aflöning; att det deremot syntes med allt skäl kunna ifrågasättas, att,
när å ecklesiastikt boställes skog genom skogsstaten utfördes arbete,
hänförligt till skogsskötsel!!, detta arbete blefve ersatt i enahanda ordning
som öfriga omkostnader för skogens skötsel och således, lika
med dessa, gäldades af inflytande skogsförsäljningsmedel, innan någon
del deraf tillfölle vare sig boställshafvaren eller presterskapets lönereglermgsfond;
att en sådan anordning pa intet sätt bolde kunna anses
stridande mot de för dispositionen af de ecklesiastikä boställsskogarnes
afkastning nu gällande grunder, hvilka uttryckligen innehölle, att af
denna afkastning i främsta rummet skulle gäldas kostnaden för skogens
skötsel; samt att, när å boställe af ifrågavarande slag afkastnmgen
icke öfverstege husbehofvet och således icke lemnade tillgång till
ersättande af skogsstatens åtgärder för skogsskötsel, någon betänklighet
icke borde möta att för detta ändamål anlita de ecklesiastika boställenas
skogsfond, med hvars bildande just varit asyftadt att utveckla
skogsvården å sådana ecklesiastika boställsskogar, hvilka icke sjelfva
förmådde att derför bestrida omkostnaderna.
Departementschefen erinrade vidare, att, derest de asigtei, han
sålunda uttalat, godkändes, och i öfverensstämmelse dermed en del af
den inkomst för skogspersonalen, Domänstyrelsen beräknat såsom fast
aflöning, ansåges böra ersättas med godtgörelse i en eller annan foim
för särskilda förrättningar, hvilkas antal och omfattning komme att
vexla betydligt för olika orter, en väsentlig omarbetning af regleringsförslaget
måste ega rum, vid hvilken jemväl borde tagas i öfvervägande,
om och i hvad män skogsstatens förvaltningsåtgärder å en del andra
allmänna skogar, från hvilka afkastningen icke inginge till statsverket,
kunde böra af skogsafkastningen godtgöras. f rån eu sådan omarbetning
ansåg Departementschefen likväl böra undantagas den del af förslaget,
som anginge skogsbispektörerne, enär desse, hvilka icke hade
någon omedelbar befattning med skogsvården, följaktligen icke berördes
af frågan, huruvida förrättningar af ifrågavarande art borde särskildt
ersättas, samt särskilda anledningar syntes Departementschefen
påkalla, att pröfningen af regleringsförslaget i denna del icke blefve
undanskjuten; och behagade Kders Ivongl. Maj:t på Departementschefens
hemställan förklara Domänstyrelsens omförmälda underdåniga
framställning i fråga om bidrag från de ecklesiastika skogarnes afkastning
till skogsstatens aflönande icke föranleda vidare åtgärd samt
anbefalla Domänstyrelsen att, i öfverensstämmelse med de af Chefen
28
Sjunde hnfvudtiteln.
för Finansdepartementet angifna grunder, utarbeta nytt förslag till lönereglering
för revirförvaltarne och skogsbetjeningen.
Förslag till reglering af skogsinspektörsbefattningarne blef derefter,
särskildt för sig, förelagdt Riksdagen i den nådiga proposition,
som den 14 Januari 1886 afgafs angående statverkets tillstånd och
behof, men blef icke af Riksdagen bifallet, då regleringen af de nämnda
befattningarne syntes Riksdagen kunna utan synnerlig olägenhet uppskjutas,
till dess tillfälle blefve beredt att på en gång pröfva och afgöra
frågan om reglering af skogsstaten i dess helhet. Med anmälan
härom tillkännagaf Riksdagen i underdånig skrifvelse den 11 Maj 1886,
att Riksdagen funnit det på pröfning beroende förslaget om ersättning
åt staten för vården af ecklesiastika boställsskogar, sådant detsamma
i statsrådsprotokollet den 11 December 1885 blifvit af föredragande
Departementschefen till sina hufvuddrag angifvet, vara förtjent af stor
uppmärksamhet, dock att vid blifvande pröfning af detsamma, sedan
detaljerna hunnit utarbetas, synnerligt afseende borde fästas derå, att
församlingarnes rätt att från nämnda skogar erhålla virke till byggnader
samt reparationer å boställen och kyrka tillräckligt tillgodosåges;
och behagade Eders Kongl. Maj:t, efter föredragning af Riksdagens
berörda skrifvelse, den 4 Juni 1886 gifva Domänstyrelsen befallning
att vid afgifvande af det nya förslaget till lönereglering för revirförvaltarne
och skogsbetjeningen taga i öfvervägande hvad Riksdagen
sålunda anfört samt dervid jemväl utlåta sig, huruvida i följd deråt
eller eljest någon ändring kunde anses påkallad i det förslag till reglering
af de nuvarande skogsinspektörsbefattningarne, som varit Riksdagen
förelagdt.
Till fullgörande af de föreskrifter, som den 11 December 1885
och den 4 Juni 1886 blifvit Domänstyrelsen meddelade, afgaf bemälda
Styrelse den 15 November 1886 underdånigt utlåtande och förslag,
h vil ket, tillika med det förut omförmälda regleringsförslaget af den 30
Oktober 1884, den 25 April 1887 understäldes Eders Kongl. Maj:ts
pröfning.
Vid ärendets underdåniga föredragning sistnämnda dag erinrade
dåvarande Chefen för Finansdepartementet först om innehållet af nu
gällande stat för skogsväsendet.
Denna stat upptager 9 skogsinspektörer, 85 jägmästare eller revirförvaltare
och 211 kronojägare, fördelade på följande sätt:
Sjunde hufvudtiteln.
29
Skogsin- |
Jäg- |
Krono- |
||||
spektörs- |
mästare- |
jägare- |
||||
fenster. |
tjänster. |
tjenstår. |
||||
Norrbottens distrikt |
Norrbottens |
län |
1 |
14 |
56 |
|
Vesterbottens ,, |
Vesterbottens |
11 11 |
1 |
9 |
31 |
|
Jemtlands „ |
Jemtlands |
1 |
4 |
12 i |
||
Södra Norrlands ,, |
Vesternorrlands Gefleborgs |
11 11 |
1 1 |
5 4 |
13 7 |
|
Kopparbergs |
11 |
4 |
10 |
|||
Bergslags „ |
Vermlands |
11 11 |
1 |
4 |
_ |
|
Örebro |
2 |
3 |
||||
Vestmanlands |
11 |
3 |
- i |
|||
Upsala |
11 |
4 |
5 ! |
|||
Stockholms |
11 |
1 |
i ! |
|||
Ostra distriktet |
Södermanlands |
11 |
1 |
3 |
4 |
|
Östergötlands |
11 |
4 |
5 |
|||
Gotlands |
11 |
1 |
— |
|||
1 |
Skaraborgs |
11 |
1 |
5 |
21 |
|
Vestra ,, |
Elfsborgs |
11 |
1 |
4 |
16 |
|
Göteborgs och |
Bohus ,, |
) |
1 |
1 |
||
| |
Kalmar |
7? |
| |
3 |
8 |
|
Smålands distrikt |
Jönköpings |
V |
1 |
3 |
3 |
|
l |
Kronobergs |
11 |
J |
2 |
2 |
|
Hallands |
11 |
1 |
6 |
|||
Södra distriktet |
Blekinge Christianstads |
11 V |
1 |
1 ’ 2 |
6 |
|
Malmöhus |
11 |
1 |
1 |
|||
Summa |
9 |
85 |
211 |
Aflöningen, fördelad med tre fjerdedelar i lön och en fjerdedel i
tjenstgöringspenningar, är bestämd:
för skogsinpektörerne i Norrbottens och Södra Norrlands distrikt
till 4,800 kronor,
„ öfrige skogsinspektörer till 3,800 kronor,
,, jägmästare till 1,500 kronor med tillägg efter 10 år af 500
kronor, efter 15 år af ytterligare 500 kronor och efter 20
år af nya 500 kronor,
30
Sjunde hufvudtitelu.
kronor 1,000
för kronojägare i de sex nordligaste länen till 600 kronor, inberäknad
hyresersättuing af 50 kronor, hvilken ersättning
hänföres till lönen, så att af aflöningen i öfrigt 400 kronor
beräknas såsom lön och 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;
samt
,, kronojägare i rikets öfriga län 500 kronor.
Från tillämpningen af denna lönestat eger likväl ett undantag
rum i afseende å skogsinspektören i södra Norrlands distrikt, hvilken
innehar sin befattning på grund af äldre konstitutorial och uppbär den
till befattningen hörande aflöning, fördelad med 4,000 kronor i lön och
800 kronor i tjenstgöringspenningar. Äfven bör jag erinra derom, att
1888 års Riksdag på framställning af Eders Kong! Maj:t medgifvit, att
till förhöjning i aflöningen för skogsinspektören i Vesterbottens distrikt
finge af uppkommande besparingar å det bestämda anslaget till skogsstaten
från och med den 1 Juli samma år, intill dess skogsstaten blefve
definitivt reglerad, användas ett belopp af 1,000 kronor för år läknadt.
Skogsinspektörerne, jägmästarue och, i de sex nordligare länen,
kronojägarne åtnjuta derjemte resepenningar, utgörande för
skogsinspektörerne i Norrbottens och södra Norrlands
distrikt ............................
i Vesterbottens, Jemtlands och
Bergslagsdistrikten..................
i öfriga distrikten .......................
i Norr-och Vesterbottens distrikt
i öfriga delar af Norrland och
Kopparbergs län ....................
i det öfriga landet ........................
samt för kronojägare i de sex norra länen ..............•
I hufvudsak är skogsstatens nuvarande organisation grundad på
den reglering, som egde rum vid 1874 års riksdag och stadfästades
genom nådiga brefvet den 5 Juni samma år. Sedan dess har väl, hufvudsakligen
under de närmast följande åren, någon mindre tillökning
egt rum i personalen, men aflöningsvilkoren hafva icke ungergått någon
förändring. Under tiden har dock statens skogsväsende vunnit en
ganska betydande utveckling. Kronoparkernas areal, som år 1874 utgjorde
1,538,285,30 hektar, uppgick vid 1887 års utgång till 3,386,964,45
hektar; och statsverkets kontanta inkomster af skogarne — oberäknadt
afkastningen af utarrenderade hemman och lägenheter — hvilka åren
1870—1874 i medeltal utgjorde 7 75,515 kronor 19 öre och för året
1874, taget för sig, uppgingo till 820,064 kronor 5 öre, hafva under
de följande fem åren influtit i medeltal för år med 959,447 kronor 58 öre
dito
dito
jägmästarne
dito
dito
750
600
600
500
200
100.
Sjunde liufvudtitein.
31
och under åren 1880—1885, likaledes i medeltal, med 1,706,210 kronor
63 öre. För år 1885 uppgingo skogsmedlen till 1,733,710 kronor 55
Öre, för år 1886 till 1,711,211 kronor 61 öre, för år 1887 till 1,685,392
kronor 72 öre och för år 1888 till 2,067,115 kronor 19 öre.
Under anförande att ökningen af kronoskogarnes areal och stegringen
i statsverkets inkomster af skogarne tydligt nog ådagalade, i hvilken
grad det arbete, som ålåge skogsstaten, under de senare åren ökats,
samt att, om således redan i närvarande förhållanden anledning otvifvelaktigt
förelåge att förbättra de i allmänhet mycket svaga löneförmåner,
hvaraf skogsstatspersonalen vore i åtnjutande, detta blefve i än högre
grad påkalladt, om de förändringar i skogsförvaltningen och skogsst.
atens organisation, hvilka Domänstyrelsen stält i samband med eu
åsyftad löneförbättring, skulle komma till stånd, yttrade dåvarande
Departementschefen vid ärendets föredragning den 25 April 1887 vidare
följande, hvilket jag anhåller att här få i minnet återkalla:
“Bland sålunda ifrågasatta förändringar torde i främsta rummet,
såsom berörande hela skogsstaten, böra tagas i betraktande hvad Domänstyrelsen,
såsom förut blifvit antydt, föreslagit beträffande skogsodling
och afverkning å boställen och utarrenderade kronoegendomar.
Styrelsen har i fråga härom framhållit, hurusom för bibehållande och
förökande af de allmänna skogarnes afkastningsförmåga vore af synnerlig
vigt, att den skogsodling, som erfordrades å dessa skogar, blelve
på ett fullt ändamålsenligt sätt verkstäld, men att oaktadt de föreskrifter
i fråga om beredande af skogsåterväxt, hvilka meddelades vid
fastställandet af indelningsplaner för skogarne å statens till boställen
upplåtna eller utarrenderade egendomar, det icke kunde påräknas, att
derstädes erforderliga skogsodlingsarbeten, hvilka i allmänhet påkallade
fackmannens omdöme och erfarenhet, skulle leda till åsyftadt resultat,
så länge dessa arbetens utförande vore öfverlemnadt åt indelningshafvare
och arrendatorer. Ett ingripande härutinnan från skogsförvaltningens
sida hade derför synts Domänstyrelsen af högsta behof påkalladt.
Enahanda vore äfven förhållandet i afseende på afverkningen å dylika
skogar, hvilken icke heller kunde anses tillräckligt reglerad genom
föreskrifter vid skogsindelningen; och särskildt erfordrades större urskiljning,
än som i allmänhet kunde påräknas hos boställshafvare och
arrendatorer, när i följd af skogens beskaffenhet eller af annan anledning
berednings-, blädnings- och röjningshuggningar eller hjelpgallring
borde ega rum. Med hänsyn till den betydande skada, som förorsakades
af illa utförda skogsodlingar och afverkningar, har Domänstyrelsen
ansett, att all skogsodling å de till civila eller ecklesiastika boställen
eller till utarrenderade egendomar hörande skogar och således
g2 Sjunde hufvudtitein.
äfven å dem, hvilka icke blifvit strida under skogsstatens omedelbara
förvaltning, borde besörjas af denna stat, samt att jemväl afverkningen
å dylika skogar, i den mån denna icke redan, i följd deraf att boställets
afkastning öfverstege husbehofvet eller särskilda föreskrifter vid skogens
upplåtelse lemnats, vore beroende af föregången ^stämpling, borde
regleras genom skogsstatens åtgärder, vare sig genom utsyning eller
genom lämpliga anvisningar.
Fördelarne ur skogsvårdens synpunkt af en sådan anordning äro
påtagliga, och Domänstyrelsens förslag härom har också redan vid
ärendets behandling den 11 December 1885 tillvunnit sig Eders Kongl.
Maj:ts gillande, endast med den modifikation i fråga om skogar, hviska
brukas af indelningshafvare, att skogsstatens ingripande vid afverkningen,
utöfver hvad redan eger rum, eller i de fall då afverkningen sker
endast för husbehof, icke borde ifrågakomma, enär derigenom föi
boställshafvarne skulle vållas mycken omgång och understundom verkliga
olägenheter, som icke kunde undgå att menligt inverka på förhållandet
mellan skogsstaten och boställenas innehafvare.
I det regleringsförslag, som af Domänstyrelsen afgafs den 30
Oktober 1884, utgick Styrelsen från den förutsättning, att kostnaden
för skogsodling å de ifrågavarande egendomarne, utöfver skogsstatens
åtgärder för ändamålet, skulle å ecklesiastika och civila boställen, der
skogs afkastning en öfverstege husbehofvet, såsom hittills, enligt § 24 af
förordningen den ''29 Juni 1866 angående hushållningen med de allmänna
skogarne i riket, bestridas af afkastningen, innan fördelning
deraf egde rum emellan boställshafvaren, å ena, och presterskapets
löneregleringsfond eller statsverket, å den andra sidan; å ecklesiastika
skogar, der afkastningen icke lemnade öfverskott, gäldas af de ecklesiastika
boställenas skogsfond; samt å civila boställen, kräkas afkastning^
icke öfversköte husbehofvet, äfvensom å utarrenderade kr ono eg end omar, så
vidt icke arrendator!! genom kontrakt om skogsarrende berättigats att
afyttra skogens afkastning och hade skyldighet att vidkännas kostnaderna
för skogsodling, af reservationsanslaget till skogsväsendet.
Hvad åter angick skogsstatens åtgöranden i fråga om såväl skogsodling
som afverkning, ansåg Domänstyrelsen någon kostnad derföi icke höra
drabba vare sig boställshafvare eller arrendatorer. De ökade utgiftei
för skogspersonalens såväl förstärkning som aflöning, hvilka måste blifva
eu följd af en anordning af nu anförd beskaffenhet, föranledde emellertid
Domänstyrelsen att upptaga frågan, huruvida icke de ecklesiastika
boställsskogarne borde lemna staten någon ersättning för den omvårdnad,
som genom skogsstaten egnades desamma, samt att i sådan syftning
gorå den framställning om bidrag till skogsstatens aflöning med viss
Sjunde hufyudtiteln. 33
andel af de nämnda boställenas behållna afkastning, för hvilken jag förut
redogjort.
Efter det beslut, Eders Kongl. Maj:t med anledning af denna
framställning fattat, har det ålegat Domänstyrelsen att uppgöra förslag
i syfte, att väl en dylik ersättning skulle komma statsverket till godo,
men icke under form af visst bidrag från de ecklesiastika boställenas
behållna afkastning utan såsom godtgörelse för de till skogsskötsel!!
å dessa boställen hänförliga arbeten, som af skogsstaten utföras. Domänstyrelsen
har i sitt senast afgifna utlåtande i detta hänseende anfört,
att, då de ecklesiastika boställsskogarne uppginge till ett antal af
2,513 och innehölle en areal af 326,084 hektar, skogstjenstemännens
och skogsbetjeningens tid komme att, företrädesvis i landets södra
och mellersta delar, i hög grad tagas i anspråk ej mindre för särskilda
skogsförrättningar och deraf föranledda resor än ock, hvad
tjenstemännen beträffade, genom omfattande expeditionsgöromål, såsom
för upprättande af årliga afverknings- och skogsodlings- med flera
förvaltningsförslag samt redovisningar m. m. Det hade derföre synts
Styrelsen önskligt och äfven varit i det förut afgifna regleringsförslaget
afsedt, att alla statsverkets utgifter för skogsstatens aflöning, i
hvad de belöpte på de ecklesiastika boställenas skogar, skulle inom
viss gräns ersättas af dessa boställens behållna skogsafkastning, hvaremot,
med tillämpning af de för regleringsförslagets omarbetning angifna
grunder, sådan ersättning icke torde kunna ifrågasättas i vidsträcktare
mån än för sådant arbete, som af revirförvaltare och kronojägare
genom särskild förrättning å stället utfördes och derför kostnaden
kunde viss skog efter rese- och traktamentsräkning påföras, utan
att åt statsverket på denna väg kunde beredas ersättning för skogsinspektörernes
och jägmästarnes åligganden i öfrigt, till följd hvaraf
de ecklesiastika skogarnes bidrag till skogsstatens aflöning måste blifva
väsentligt mindre, än hvad Domänstyrelsen förut beräknat.
Beträffande sättet för godtgörelsens beräknande för jägmästares
förrättningar å ifrågavarande skogar syntes det Styrelsen lämpligast,
att denna godtgörelse, i öfverensstämmelse med hvad i 1 och 4 §§ af
gällande taxa för skogsförrättningar den 12 November 1875 vore stadgadt,
utginge såsom reseersättning och dagtraktamente enligt gällande
resereglemente, med iakttagande att resorna till förrättningsställen i
samma ort, så vidt möjligt, företoges i sammanhang. För att vinna
upplysning om de belopp, hvartill ifrågavarande godtgörelse, sålunda
beräknad, kunde komma att uppgå inom de särskilda reviren, hade
uppgifter från vederbörande infordrats; men vid den granskning af
dessa uppgifter, som i samråd med inkallade skogsinspektörer egt rum
Bill. till Riksd. Frot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 5
34
Sjunde hufyndtiteln.
inom Domänstyrelsen, hade det visat sig, att det icke läte sig göra
att i förväg och för någon längre tid med tillförlitlighet beräkna beloppet
af berörda ersättningar. Om dessa, såsom i statsrådsprotokollet
för den 11 December 1885 blifvit antydt, skulle tillfalla jägmästarne
emot det att den för dem eljest ifrågasatta fasta aflöningen minskades
i mån, som ansåges motsvara den en hvar tillfallande ersättning, skulle
följaktligen äfventyras, att antingen jägmästarne genom för stor minskning
i aflöningen blefve lidande eller ock statsverket finge vidkännas
större utgifter för jägmästarnes lönande, än som, med hänsjm till dem
tillfallande inkomst från de ecklesiastika skogarne, vore tillbörligt.
För att undvika dessa olägenheter har Domänstyrelsen hemstält, att
regleringen af jägmästarnes aflöning måtte, såsom förut varit af Styrelsen
afsedt, få ske oberoende af den ersättning, som de ecklesiastika
skogarne komme att få vidkännas för jägmästarnes arbeten å dessa
skogar, samt att berörda ersättning, i stället att tillfalla jägmästarne,
finge direkt tillgoaoföras statsverket sålunda, att vid hvarje års bokslut
skulle af influtna skogsmedel från de ecklesiastika boställena, innan
fördelning af behållna afkastningen egde rum mellan vederbörande
boställshafvare och presterskapets löneregleringsfond, eller, om vid
dylikt boställe virkesförsäljning under året icke egt rum eller försäljningsmedlen
dertill vore otillräckliga, från de ecklesiastika boställenas
skogsfond till statsmedel omföras hvad som, efter behörig fördelning,
motsvarade kostnaden för de af jägmästare å berörda skogar under
året utförda arbeten, å hvilka för sådant ändamål jägmästarne skulle
hafva att till Domänstyrelsen ingifva på resereglementet grundade räkningar.
Med ledning af vederbörandes uppgifter har Domänstyrelsen
beräknat den summa, hvilken sålunda årligen skulle komma statsverket
till godo, till lägst 22,800 kronor.
I fråga åter om kronojägarnes förrättningar å de ecklesiastika
skogarne var i det ursprungliga förslaget afsedt, att kronojägarne till
någon förbättring i deras nuvarande inkomster skulle för dylika förrättningar
få uppbära dagarfvoden af 2 kronor 50 öre, hvilka arfvoden
dock, under den då gjorda förutsättningen att godtgörelse för skogsstatens
åtgöranden å dessa skogar skulle komma statsverket till godo
genom visst årligt tillskott af samma skogars behållna afkastning, antagits
böra utgå af reservationsanslaget till skogsväsendet. Domänstyrelsen
föreslår nu häri endast den ändring, att berörda dagarfvoden
skola, i stället att utgå från nyssnämnda anslag, påföras de ecklesiastika
skogarne såsom en utgift för skogsskötseln och utbetalas af inflytande
skogsförsäljningsmedel eller i förekommande fall af de ecklesiastika
boställenas skogsfond. Beloppet af den ersättning, som de
Sjunde liufyudtiteln.
35
ecklesiastika boställena eller dessa boställens skogsfond sålunda skulle
få vidkännas för kronojägarnes förrättningar, är, enligt hvad Domänstyrelsen
meddelar, af skogsinspektörerne beräknadt till omkring 10,000
kronor årligen.
Det vill synas mig, att hvad Domänstyrelsen sålunda föreslagit
i fråga om sättet för godtgörande af skogsstatens åtgöranden å de
ecklesiastika boställena innefattar en lycklig lösning af den uppgift,
som i detta hänseende varit Styrelsen förelagd. Hufvudsyftet med
ärendets återförvisning den 11 December 1885 eller att ersättning uti
ifrågavarande hänseende skulle komma staten till godo, icke genom
tillskott från de ecklesiastika boställenas behållna afkastning, utan i
form af godtgörelse för en hvar af de särskilda till skogsskötseln hänförliga
förrättningar, som genom skogsstatens försorg å berörda boställen
utföras, och således kunna utgå i enahanda ordning som öfriga
omkostnader för skogsskötseln, blir genom den anordning, Domänstyrelsen
föreslår, vunnet. Och att denna godtgörelse, der den belöper
på jägmästares förrättningar, skulle, i stället att, såsom i anförandet
till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag var förutsatt, tillfalla jägmästarne
omedelbart, ingå till statsverket, för att användas vid skogsstatens
aflönande, synes desto lämpligare, som den grundsats, Domänstyrelsen
följt vid uppgörande af det föreliggande statsförslaget, att i
möjligaste mån inskränka jägmästarnes rätt till extra ersättningar, torde
få erkännas vara fullt riktig. Hvad Domänstyrelsen i den nu omhandlade
frågan hemstält anser jag mig derföre böra förorda, endast
med erinran att, derest boställshafvare skulle påfordra att sjelf få utföra
skogsodlingsarbete — hvilket dock knappast är att förmoda, då
omkostnaderna för odlingen i dylikt fall efter all anledning icke blefve
mindre — sådant icke lärer kunna nuvarande boställshafvare för nu
löpande skogsindelningsperiod förvägras, när fastställelsen å indelningsplanen
innehåller, att bostället bibehålies under boställshafvarens skötsel
och vård.
Bland de förslag, Domänstyrelsen framstäf af beskaffenhet att
inverka på regleringen af skogsstatens aflöning, förekommer vidare,
hvad särskild! angår skogsinspektörerne, den förändring, Styrelsen
ansett böra ega rum i desse tjenstemäns ställning och embetsåligganden.
Enligt Styrelsens förslag borde, såsom redan af mig anmärkts, skogsinspektörernes
verksamhet upphöra att, såsom hittills, vara hufvudsakligen
endast kontrollerande och en administrativ befogenhet tilläggas
innehafvarne af dessa befattningar, så att desse komma att bilda en
verklig mellanlänk mellan skogspersonalen i orterna och den centrala
styrelsen. Genom en -dylik förändring skulle icke blott ärendenas nu
36
Sjunde hufvudtiteln.
störa tryck på centralstyrelsen lättas, utan äfven skogsinspektörernes
erfarenhet och insigt göras mer fruktbärande för skogshushållningen.
I fråga om den utvidgade befogenhet, som borde tillkomma skogsinspektörerne
eller, såsom innehafvarne af deras befattningar efter förändringens
genomförande lämpligare borde benämnas, öfverjägmästarne,
har Domänstyrelsen särskild! framhållit,
att förutom de frågor angående virkesförsäljning, deri skogsinspektörerne
redan fått sig anförtjodt att besluta, åtskilliga andraärenden
förefunnes af beskaffenhet, att beslutanderätten deri med fördel
kunde från Domänstyrelsen öfverflyttas på skogsinspektörerne;
att de årliga förslag rörande såväl virkesförsäljningar och vilkoren
derför som äfven skogsodlingsarbeten och andra förvaltningsåtgärder,
hvilka hittills afgifvits af jägmästarne, i stället borde upprättas af
skogsinspektörerne med ledning af de uppgifter och framställningar,
som jägmästarne skulle hafva att för detta ändamål till dem afgifva;
att vidare granskningen af upprättade förslag till skogsindelningar,
hvilken hittills utförts inom centralstyrelsen af extra biträden, borde
öfverlemnas åt skogsinspektörerne, med skyldighet härvid för dem att,
der så erfordras, på stället undersöka förslagens lämplighet, genom
hvilken anordning granskningsarbetet skulle erhålla eu större betydelse
än nu, då detsamma i allmänhet måste inskränkas till en siffergranskning;
samt
att åt skogsinspektörerne äfven borde uppdragas att hafva inseende
öfver skogsstatsboställen och för skogsväsendet utarrenderade
fastigheter äfvensom att årligen till Styrelsen afgifva berättelse öfver
skogs- och jagtväsende!.
Då Domänstyrelsens förslag i denna del den 11 Januari 1886
inför Eders Kongl. Maj:t förekom till pröfning i sammanhang med
öfriga då behandlade frågor, hörande till statsregleringen för innevarande
år, yttrade dåvarande Chefen för Finansdepartementet, att det
syntes honom uppenbart, att en så beskaffad förändring i skogsinspektörernes
ställning, som Domänstyrelsen ifrågasatt, skulle för skogsväsendet
medföra väsentligt gagn, enär Domänstyrelsen derigenom
skulle befrias från en mängd detaljfrågor, hvilka nu onödigtvis upptoge
dess tid, och vid behandlingen af eu del andra ärenden genom
den föregående utredning, dessa undergått af skogsinspektörerne, erhålla
ett kraftigare stöd för sina åtgöranden, under det att skogsinspektörerne
i följd af den mer praktiska rigtning, som komme att
gifvas åt deras verksamhet, skulle vinna ökadt inflytande på skogsförvaltningen
i orterna och äfven blifva i tillfälle att, till gagn för det
allmänna, i större grad vidga sin egen erfarenhet, på samma gång
Sjunde hufyndtiteln.
37
den lifligare förbindelse, hvilken kornme att ega rum mellan dem och
den underlydande skogsstaten, utan tvifvel skulle verksamt bidraga
till den senares utbildning i yrket.
Jag har härtill ingenting att tillägga och är för min del öfvertyg3^,
att, om Domäustyrelsens ifrågavarande förslag, hvilket redan i
nästlidet års statsverksproposition vunnit Eders Kong!. Maj:ts godkännande,
kommer till utförande, stora fördelar deraf skola tillskyndas
skogsväsendet.
Med hänsyn till jägmästarne har Domän styrelsen, såsom äfven i
det föregående blifvit antydt, i sitt regleringsförslag utgått, bland
annat, från den förutsättning, att jägmästarnes rätt till ersättning för
extra förrättningar borde inskränkas. Sålunda har Styrelsen ansett,
att rättigheten till särskild ersättning borde upphöra:
l:o vid afstämpling, på grund af nådiga brefvet den 9 December
1870, af kronans ekar och till master och spiror, användbar furuskog
å mark af krononatur, vare sig till enskildes behof eller till försäljning
för kronans räkning;
2:o vid utsyning af bok till husbehof å kronohemman eller boställe,
enligt nådiga brefvet den 12 April 1873;
3:o vid utsyning, jemlikt nådiga brefvet den 19 Augusti 1873,
af skadadt virke å allmänna hemmans skogar, hvilka ej blifvit till
ordnad hushållning indelade;
4:o vid utsyning och försäljning, enligt särskilda nådiga beslut,
af sådant virke, som å indelad skog till följd af eld- eller stormskada
måste skyndsamt tillgodogöras utan sammanhang med den ordinarie
skogsafverkningen;
5:o samt då — på grund af förordningen den 18 September 1874
angående utsyning och försäljning af skogsalster i Kopparbergs och de
norrländska länen samt nådiga brefvet den 26 Maj 1882, förordningen
den 29 Juni 1866 angående dispositionsrätten till skogen å vissa skattehemman,
nådiga brefvet sistnämnda dag angående dispositionen af vissa
öfverloppsmarker, stadgan den 30 Maj 1873 om afvittring i Vesterbottens
och Norrbottens läns lappmarker, nådiga brefvet den 27 Juni
1879 angående grunderna för afvittring och storskifte i Sårna socken
med Idre kapellag samt nådiga brefveu den 21 April 1882 och den
12 September 1884 angående grunderna för förvaltningen afPajala och
Arvidsjaurs allmänningar — utsyning i de sex nordligaste länen eger
rum åt dertill berättigade å kronohemman, nybyggen, stockfångstskogar,
upplåtna till privilegierade sågverk, oafvittrade skatte- och frälsehemman,
vissa afvittrade skattehemman med inskränkt dispositionsrätt öfver
skogen, hemman emot tillökning i mantal och ränta af öfverloppsmarker
38
Sjunde hufvudtiteln.
tillagda skogstrakter, med skogsränta belagda och sålda öfverloppsmarker,
skatte- och frälsehemman i Sårna socken med Idre kapellag
äfvensom i Vester- och Norrbottens läns lappmarker, samt vid storskifte
eller afvittring bildade allmänningar i de norra länen.
Ersättningen vid sådana förrättningar, som omförmälts under punkterna
2:o och 5:o, utgår med viss afgift, beräknad efter qvantiteten
och dimensionerna af det utsynade virket, och godtgöres af den, för
hvars räkning utsyningen sker; hvaremot ersättning för öfriga ifrågavarande
förrättningar uppbäres i form af reseersättning och dagtraktamente
enligt resereglementet samt gäldas, vid ekutstämpling af det
under sjunde hufvudtiteln uppförda anslaget till rese- och traktamentspenningar,
men eljest af de i följd af förrättningen inflytande virkesförsäljningsmedlen.
Af dessa ersättningar äro endast de, som uppbäras för ekutstämpling
samt för utsyningsåtgärder enligt punkten 5:o, af någon större
betydenhet. Statsverkets utgifter för ekutstämplingar uppgå, enligt
hvad Domänstyrelsen meddelat, till omkring 5,000 kronor årligen; och
de utsyningsafgifter, jägmästarne i de sex norra länen uppburit i de
fall, som berörts här ofvan under punkten 5:o, hafva under åren 1875
—1884 i medeltal för år utgjort något mer än 42,000 kronor samt
uppgingo år 1885 till 48,642 kronor 84 öre.
I fråga särskildt om de sistberörda afgifterna har Domänstyrelsen
anmärkt, hurusom den inkomst, jägmästarne hemtade af desamma, i
hög grad vexlade inom olika revir och ingalunda alltid stode i ett
skäligt förhållande till det arbete, utsyningen medförde, i det att inom
revir, der skogarne, hvarå utsyningen egde rum, vore hvarandra närbelägna
eller utgjorde större sammanhängande områden, en betydlig
inkomst kunde lätt nog intjenas, under det att i andra revir med ogynsammare
förhållanden inkomsten, oaktadt utsyningsarbetet vore långt
mer betungande, blefve jemförelsevis ringa. Den omständigheten, a.tt
utsyningsafgiften utginge efter storleken af._den på utsyningsförrättaren
beroende afverkningen, syntes ock egnad att, då afgiften tillfälle förrättningsmannen,
rubba dennes opartiska ställning. Styrelsen har derföre
ansett af vigt, att de ifrågavarande utsyningsafgifterna icke vidare
komme att utgöra en inkomst för jägmästarne utan i stället ingå till
statsverket, under iakttagande likväl att vid regleringen af jägmästarnes
löneförmåner hänsyn toges till måttet af det arbete inom de olika
reviren, för hvilket samma avgifter varit afsedda att utgöra ersättning.
Med Domänstyrelsen är jag ense derom, att jägmästarne, likasom
skogspersonalen i allmänhet, böra i möjligaste män ersättas med en
efter deras arbete afpassad bestämd lön, och jag finner således icke
Sjunde liufvudtiteln.
39
något att erinra mot hvad Styrelsen i fråga om upphörande af nu omförmälda
extra ersättningar hemstält. Det torde här böra erinras, att,
äfven efter indragning af de nu nämnda extra ersättningarne, en del
sådana kommer att qvarstå; men, efter hvad jag inhemtat, afse dessa,
om ersättning för skogsindelningar, hvilka numera i allmänhet uppdragas
åt extra jägmästare, undantages, förrättningar, som mera sällan
förekomma och hvaraf någon afsevärd inkomst icke kan beredas.
Domänstyrelsen har vidare såsom grunder för den föreslagna
regleringen uppstält,
att rättigheten för jägmästaren att åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilde borde begränsas i enlighet med de bestämmelser, Domänstyrelsen
borde ega att härom meddela; samt
att, i sammanhang med en förbättring i lönevilkoren, jägmästarnes
tjenstgöringsområden borde i de fall, der omständigheterna dertill föranledde,
något utvidgas och i följd deraf en minskning ega rum i jägmästarnes
antal;
men att deremot och med särskildt afseende på den utvidgade
befattning, som enligt Styrelsens ofvan omförmälda förslag borde uppdragas
åt skogsstaten i fråga om skötseln af boställenas och utarrenderade
egendomars skogar, en mera betydande ökning borde ega rum
i antalet kronojägare i de mellersta och sydligare delarne af landet.
Det förslag till stat för skogsförvaltningen i orterna, Domänstyrelsen,
utgående från nu angifna grunder, framstäf; i sin underdåniga
skrifvelse den 30 Oktober 1884 och hvithet Styrelsen, under förutsättning
att hvad nu hemstälts rörande sättet för godtgörande af skogsstaten
s åtgöranden å de ecklesiastika skogarne vunne godkännande,
oförändradt framlagt i det underdåniga utlålandet den 15 November
1886, upptager 9 öfverjägmästare, 74 jägmästare och 263 kronojägare.
Antalet öfverjägmästare skulle således blifva detsamma som nu
skogsinspektörernes, men deremot skulle någon jemkning ega rum i
öfverjägmästarnes tjenstgöringsområden, så att Jemtlands distrikt skulle
utvidgas med Vesternorrlands län och erhålla benämningen Mellersta
Norrlands distrikt; att till det distrikt, som nu benämnes Södra Norrlands,
skulle i stället för Vesternorrlands län läggas Kopparbergs län
och distriktet derefter kallas Gefle-Dala distrikt; samt att med Bergslagsdistriktet
skulle i stället för Kopparbergs län förenas Upsala län, och
det Ostra distriktet sålunda komma att inskränkas till Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län.
Af de nuvarande 85 jägmästarebefattningarne skulle, såsom eu
följd af ändringar i revirfördelningen, indragas 11, i det att Domänstyrelsen
ansett jägmästarnes antal kunna minskas med en inom hvart
-
40
Sjunde liufvudtiteln.
derå af följande län, nemligen Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorrlands,
Gefleborgs, Vermlands, Vestmanlands, Upsala, Södermanlands,
Östergötlands, Skaraborgs och Christianstads län.
Kronojägarnes antal skulle slutligen, på samma gång en förändrad
förläggning delvis egde rum af den nuvarande bevakarepersonalen,
ökas med 52, af hvilka för närvarande borde anställas 5 i Vermlands,
2 i Örebro, 6 i Vestmanlands, 3 i Upsala, 5 i Stockholms, 2 i Södermanlands,
5 i Östergötlands, 1 i Gotlands, 5 i Kalmar, 7 i Jönköpings,
6 i Kronobergs, 1 i Blekinge, 3 i Christianstads och 1 i Malmöhus län.
I den till sistlidet års Riksdag aflåtna proposition om statsverkets
tillstånd och behof föreslogs, med framhållande af det ansvarsfulla värf,
som komme att åligga innehafvarne af de tillämnade öfverjägmästarebefattningarne,
äfvensom att det för skogsinspektörerne nu stadgade
förbud att åtaga sig skogsförrättningar åt enskilde borde blifva gällande
äfven för öfverjägmästarne,
att en hvar af öfverjägmästarne skulle i aflöning erhålla 4,800
kronor, deraf 3,200 kronor såsom lön och 1,600 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
med rätt att efter intjenta fem år erhålla ålderstillägg
å 600 kronor;
samt att resepenningar, afsedda att motsvara de kontanta utgifterna
för fortskaffning och bostad under tjensteresor, skulle, med
någon jemkning i de belopp, som i detta hänseende utgått till skogsinspektörerne,
anvisas åt öfverjägmästaren i Norrbottens distrikt med
1,000 kronor, åt öfverjägmästarne i Vesterbottens, Mellersta Norrlands,
Gefle-Dala och Bergslagsdistrikten med 800 kronor till hvardera samt
för en hvar af öfverjägmästarne i östra, vestra, Smålands och södra
distrikten 700 kronor, allt för år räknadt.
Det var härjemte förutsatt, att, med hänsyn till den omfattande
skriftvexling, som komme att blifva förenad med öfverjägmästarebefattningarne,
och det arbete med granskning af skogsindelningsplaner. som
enligt regleringsförslaget skulle öfverflyttas på innehafvarne af dessa
befattningar, ett efter förhållandena i de särskilda distrikten lämpadt
årligt expensanslag skulle af reservationsanslaget till skogsväsendet
ställas till öfverjägmästarnes förfogande, att emot redovisning användas
till skrifbiträde och skrifmaterialier in. m.; och erinrade dåvarande
Chefen för Finansdepartementet, att de anslag, som för dylikt ändamål
kunde blifva anvisade vid den närmare pröfning af behofven i detta
hänseende, hvilken borde eg a rum vid fastställande af de årliga generalförslagen
för skogsväsendet, i det närmaste borde komma att uppvägas
genom besparing af medel, som hittills af reservationsanslaget till
skogsväsendet utgått för biträde vid indelningsplaners granskning i
Sjunde lmfvudtiteln.
41
Domänstyrelsen och hvilka medel, efter denna gransknings öfverflyttande
på öfverjägmästarne, icke vidare blefve för sådant biträde erforderliga.
Aflöningen för jägmästare har Domänstyrelsen ansett böra bestämmas
till lägst 2,500 kronor, deraf 1,500 kronor i lön och 1,000
kronor i tjenstgöringspenningar, hvartill skulle komma tre ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor, att uppbäras, det första efter 5 års, det andra
efter 10 års och det tredje efter 15 års väl vitsordad tjenstgöring. De
påfallande olikheter, som med hänsyn till tjenstgöringsområdets utsträckning,
kommunikationer, klimat och lefnadsomkostnader egde rum
mellan, å ena sidan, reviren i de sex norra länen och särskild! de
nordligare bland dessa, samt, å den andra, reviren i det öfriga landet,
äfvensom den betydande minskning i inkomst, som indragningen till
statsverket af utsyningsafgifterna i Kopparbergs och de norrländska
länen komme att medföra för revirförvaltare i dessa orter, uppgående
i vissa fall till 2,000 kronor och derutöfver för år, betingade emellertid,
att aflöningen för jägmästare i de sex norra länen i allmänhet
bestämdes något högre, än för de öfriga, och äfven att gradationer
vidtoges i de förres aflöning, lämpade efter olika ortförhållanden. Den
olikhet i löneförmåner, som häraf påkallades, borde efter Domänstyrelsens
åsigt lämpligast förläggas till tjenstgöringspenningarne; och har
Styrelsen på grund häraf föreslagit, att tjenstgöringspenningarne, afsedda
att för samtliga reviren i södra och mellersta delarne af landet, ett
revir i Kopparbergs och två revir i Gefleborgs län, eller tillsammans
41 revir, utgå med 1,000 kronor årligen, skulle, hvad angiuge öfriga
revir, bestämmas för 10 revir till 1,200 kronor, för 13 revir till 1,400
kronor och för 10 revir till 1,600 kronor.
Jemfördt med nuvarande förhållanden, innefattar Domänstyrelsens
förslag rörande jägmästarnes löneförmåner den förändring, att aflöningen
vid tjenstetillträdet skulle höjas i allmänhet med 1,000 kronor och
i de nordligare länen med belopp, vexlande från 1,000 till 1,600 kronor,
samt att de tre, redan nu jägmästarne tillkommande ålderstilläggen
skulle få tillträdas fem år tidigare, än nu är fallet. Förslaget i den
förra delen är, såsom redan torde framgå af det förut anförda, motiveradt
af de nuvarande löneförmånernas otillräcklighet, af tjenstegöromålens
alltjemt växande omfattning och den ytterligare ökning deri, som
inskränkningen i antalet jägmästaretjenster och skogsvårdens utvidgning
å boställen och utarrenderade egendomar måste komma att medföra,
samt vidare af den föreslagna begränsningen i jägmästares rätt
att utöfva enskild verksamhet äfvensom indragningen af åtskilliga
extra ersättningar och deribland de för jägmästarne i de norra länen
understundom ganska betydande utsyningsafgifterna. Till stöd för sin
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. G
42
Sjunde linfvudtiteln.
hemställan om ett tidigare inträdande af rättigheten till ålderstillägg
har Domänstyrelsen särskildt åberopat det förhållandet, att skogstjensteman
i regeln icke erhåller ordinarie tjenst förrän vid 36 års ålder och således
äfven med den nu föreslagna förändringen icke skulle i allmänhet
kunna påräkna att uppnå högsta jägmästareaflöning förrän vid 51 års ålder.
Jägmästarnes resepenningar föreslår Domänstyrelsen, med någon
jemkning af de nuvarande beloppen, för jägmästarne i 27 revir till
600 kronor, i 24 revir till 500 kronor, i 18 revir till 400 kronor, i 3
revir till 300 kronor, i 1 revir (Gotlands) till 200 kronor och i 1 revir
(Ölands) till 100 kronor.
I den fasta aflöningen för kronojägarne ifrågasätter Domänstyrelsen
icke annan förändring, än dels att förhållandet mellan lön och tjenstgöringspenningar
skulle något jemkas, så att den förra blefve lika för
alla kronojägare och, der ortförhållanden påkallade högre löneförmåner,
förhöjningen, i likhet med hvad som iakttagits rörande jägmästarne,
komme att falla på den del af aflöningen, som alltid uppbäres af den
verkligen tjenstförrättande, eller tjenstgörings- och resepenningarne, dels
ock att hyresersättning, som icke vidare borde hänföras till lönen utan
upptagas särskildt, skulle tilläggas alla kronojägare, hvilka icke innehade
boställen, med belopp, som kunde anses motsvara de fördelar af
boställslägenhet, hvilka icke plägade tagas i beräkning vid uppskattning
af krön ojägareboställes afkomst för bestämmande af det löneafdrag,
innehafvaren finge vidkännas, eller den fria bostaden och i
allmänhet äfven bränsle. I öfverensstämmelse härmed har Domänstyrelsen
föreslagit, att för kronojägare lönen måtte bestämmas till 400
kronor samt tjenstgöringspenningarne, om han är anstäld i något af
de sex nordligaste länen, till 150 kronor men eljest till 100 kronor,
att resepenningar måtte få uppbäras af kronojägare i de norrländska
samt Kopparbergs och Vermlands län med 100 kronor för år, äfvensom
att eu hvar kronojägare, som är i saknad af boställslägenhet, måtte
få uppbära hyresersättning med 100 kronor.
Någon annan tillökning i kronojägarnes löneinkomster skulle härigenom
icke åstadkommas, än dels att resepenningar, som hittills utgått
endast till kronojägare i de sex nordligaste länen, skulle tillkomma
äfven kronojägare i Vermlands län, dels att hyresersättningen för kronojägare,
hvilka redan uppbära sådan, komme att från det nuvarande beloppet,
50 kronor, höjas till 100 kronor och att dylik ersättning till
enahanda belopp skulle komma äfven de med boställslägenhet icke försedde
kronojägare till del, hvilka hittills icke varit af hyresersättning
i åtnjutande. Det vore emellertid, enligt hvad Domänstyrelsen framhållit,
af beliofvet påkalladt, att härutöfver någon ökning i inkomst
Sjunde hufvudtiteln.
43
bereddes kronojägarepersonalen. I detta syfte hade, på sätt redan omförmälts
i fråga om skogsstatens förrättningar å ecklesiastik skog,
kronojägare ansetts böra få uppbära dagarfvode med 2 kronor 50 öre,
då han efter jägmästares bestämmande leder utverkning, skogsodling
eller annat arbete å allmän skog, som icke står under skogsstatens
förvaltning; och, enär dylika förrättningar icke kunde i de nordligare
länen, der boställen och utarrenderade kronoegendomar vore färre till
antalet, förekomma i samma omfattning som i de sydligare, har Domänstyrelsen
funnit kronojägare i Kopparbergs och de norrländska länen
böra tilläggas enahanda dagarfvode af 2 kronor 50 öre, då han biträder
vid der förekommande utsyningsförrättning, för hvilken utsyningsafgift
erlägges af enskilde. Genom dessa dagarfvoden, hvilka,
när förrättningen egde rum å ecklesiastikt boställe, borde godtgöras
antingen af dettas afkastning eller af de ecklesiastika boställenas skogsfond
men eljest utgå af reservationsanslaget till skogsväsendet, skulle,
enligt i Domänstyrelsen gjord beräkning, on tillökning i inkomst beredas
kronojägarne, vexlande från lägre belopp intill högst 120 kronor årligen.
Förutom åtskilliga bland kronojägarne innehafva äfven en del
jägmästare boställen, hvilkas uppskattade afkastning afdrages å aflöningen.
Sedan emellertid under de senare åren en fortgående indragning
egt rum af jägmästareboställen, i den mån desamma genom boställshafvares
afgång blifvit. lediga, återstå för närvarande endast 14
dylika boställen, upplåtna åt indelningshafvare. Domänstyrelsen har
ansett, att vid den nu ifrågasatta löneregleringen äfven dessa boställen
borde till statsverket indragas, så vidt icke särskilda anledningar påkallade
deras bibehållande för skogsväsendet. En sådan anledning
vore, efter Domänstyrelsens åsigt, boställes belägenhet inom kronopark.
Det kunde nemligen icke undgå att menligt inverka på kronoparkens
skötsel och bevakning, om under dylikt förhållande boställe
indroges, och såsom eu följd af detsammas försäljning eller utarrendering
personer blefve inom parkens område bosatta, hvilka vore af skogsförvaltningen
oberoende. Ur denna synpunkt vore det angeläget, att
åt skogsväsendet bevarades boställena Kronosäter å Tierps kronopark
i Upsala län, Höje å Ombergs kronopark i Östergötlands län, Bergagården
å kronoparken Hunneberg i Elfsborgs län och Skäftekärr å
Böda kronopark i Kalmar län, å hvilka samtliga dessutom skogsskolor
vore inrymda, äfvensom löningsjorden Visingsborg å Visingsö ekplantering
i Jönköpings län. Vidare syntes äfven bostället Sillre N:o 6 i
Vesternorrlands län, ehuru icke beläget å kronopark, böra, såsom behöfligt
för den derstädes inrättade skogsskola, tills vidare bibehållas.
Af nu nämnda sex boställen borde emellertid Visingsborg, som på
44
Sjunde liufyudtitelu.
grund af sin belägenhet vore olämpligt att användas såsom bostad för
revirförvaltaren, utarrenderas för skogsväsendet^ räkning, så att följaktligen
för det nuvarande ändamålet skulle fortfarande komma att användas
endast fem boställen, hvilka dock vid löneregleringens inträdande
borde undergå ny uppskattning för bestämmande af det löneafdrag,
boställshafvaren borde vidkännas.
Öfriga nu icke nämnda jägmästareboställen, tillsammans 8 till
antalet, har Domänstyrelsen ansett böra vid löneregleringen indragas
till statsverket, dock att en hvar af de nuvarande innehafvarne borde
få åtnjuta fardagsår enligt § 62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion,
så att han följaktligen ej blefve skyldig afträda bostället
förrän vid midfastan året efter det, då löneregleringen trädde i tilllämpning,
samt vidare ega att, om han så önskade, under sin återstående
tjenstetid fortfarande innehafva bostället emot det afdrag å den
kontanta lönen, bostället vid ny uppskattning ansåges böra betinga;
hvarjemte, då indragning verkstäldes, samma förmån borde få åtnjutas,
som i andra dylika fall tillerkänts boställsinnehafvare, eller att lösen,
efter värdering, af staten erlades för sådana å bostället befintliga, afträdaren
tillhöriga åbyggnader, hvilka funnes vara för bostället nyttiga.
Bland de nuvarande kronojägarne innehafva 100 boställslägenlieter.
Med hänsyn till den svårighet, som för innehafvarne af dessa
krono] ägarebefattningar skulle möta att -i närheten af deras bevakningstrakter
förhyra lämplig bostad, har det synts Domänstyrelsen i allmänhet
vara oundgängligen af behofvet påkalladt, att dessa oftast obetydliga
boställen för sitt ändamål bibehållas. Vid den omreglering, som förestode
af bevakningstrakterna, och hvarvid det borde få bero af Domänstyrelsen
att, för så vidt nuvarande boställshafvares rätt icke deraf kränktes,
på lämpligt sätt fördela boställslägenheterna mellan bevakarne, vore
det visserligen antagligt, att, i följd af krono]ägarnes förändrade förläggning,
ett eller annat bevakareboställe icke blefve för ändamålet
vidare behöfligt eller användbart, men af samma skäl, som åberopats
i fråga om jägmästareboställena, borde indragning af sådant bevakareboställe,
då detsamma vore beläget å kronopark, icke ifrågakomma,
utan bostället äfven i sådant fall bibehållas för skogsväsendet, som då
lämpligen skulle kunna gorå sig detsamma till godo genom dess upplåtande
åt skogsarbetare under arrende eller såsom ersättning för skogsarbeten
och biträde vid skogsbevakning. Dispositionen af bevakareboställe,
som icke ansågs vidare kunna för dylikt ändamål användas,
borde i hvarje särskild! fall göras till föremål för Eders Kongl. Maj:ts
pröfning.
Då den nu ifrågsatta löneregleringen för skogsstaten icke afser
Sjunde liufvudtiteln.
45
att höja kronojägarnes aflöning på stat i annat hänseende än genom
tilldelande af skälig hyresersättning åt dem, som ej innehafva boställslägenhet,
och. resepenningar åt några få krono]ägare, som förut icke
uppburit sådana, har Domänstyrelsen ansett ny uppskattning af kronoj
ägareboställes afkastning icke böra ske förrän vid inträffande ombyte
af indelningshafvare.
Beträffande det afdrag å aflöningen, innehafvare af boställe får
vidkännas, är det en antagen regel, att detta afdrag sker å sjelfva lönen.
Då emellertid af en eller annan kronojägare boställe innehafves af den
beskaffenhet, att uppskattade afkomsten deraf kan förutsättas vid ny
uppskattning komma att öfverstiga kronojägarelönen, har Domänstyrelsen
funnit det böra stadgas, att i dylikt fall, då öfverskottet lärer böra
afräknas å tjenstgörings- och resepenningarne, indelningshafvaren skall
under ledighet vara skyldig att, jemte afstående af de tjenstgöringsoch
resepenningar, han eger uppbära kontant, till vikarien utgifva hvad
som derutöfver erfordras till fyllnad i det belopp, hvartill tjenstgöringsoch
resepenningarne enligt stat böra uppgå.
Domänstyrelsen har i öfrigt, med hänsyn till det på inkomst af
boställe grundade löneafdraget för såväl jägmästare som kronojägare,
hemstält,
att, för bestämmande af dylikt löneafdrag, boställsafkomsten hädanefter
skall uppskattas i enahanda ordning, som eger rum vid arrendevärdering
för utbjudande på arrende af kronans jordbruksdomäner, med
skyldighet för vederbörande länsstyrelse att insända det vid förrättningen
förda protokoll jemte eget utlåtande till Domänstyrelsen, som
derefter skulle eg a att fastställa det belopp, hvartill boställsafkomsten
borde å aflöningen afgå;
att, intill dess afkomst af boställslägenhet blifvit på dylikt sätt
bestämd, löneafdraget skall, derest ej för särskildt fall annorlunda förordnas,
utgå med belopp, motsvarande boställslägenhetens afkastning
och ränta enligt nu gällande stat; samt
att på pröfning framdeles må bero, om och efter hvilken tid
ytterligare förnyad uppskattning af boställslägenhets afkastning bör
vid ombyte af indelningshafvare ega rum.
Hvad Domänstyrelsen föreslagit rörande skogsstatens så organisation
som aflöningsförmåner synes mig i allt väsentligt böra vinna
godkännande. Jemföres skogspersonalen enligt nu gällande stat med
samma personal enligt den af Styrelsen föreslagna staten, hvilken väl
upptager ett icke obetydligt ökadt, antal kronojägare, men å andra
sidan ganska väsentligt minskar antalet jägmästare, och fäster man
tillika behörigt afseende vid den betydande utveckling, skogsväsendet
46
Sjunde hnfrudtiteln.
sedan åren 1874—1876, från hvilken tid den nuvarande staten i allt
hufvudsakligt räknar sin tillkomst, vunnit såväl hvad angår omfattningen
af de skogar, hvilka utgöra föremål för förvaltningen, som i fråga
om skogsvårdens intensitet, torde det icke kunna sägas annat, än att
det nu föreliggande förslaget inskränker skogspersonalen till det minsta,
som är möjligt med bibehållande af skogsstatens förmåga att fylla den
icke oväsentligt utvidgade uppgift, som enligt förslaget skulle komma
att tillhöra densamma. Och lika litet torde någon befogad anmärkning
kunna göras emot de ifrågasatta löneförmånerna, hvilka under de förutsättningar,
hvarifrån förslaget utgår, synas mig vara ganska måttliga.
Det är egentligen endast i ett hänseende, jag finner mig böra
tillstyrka en afvikelse från Domänstyrelsens förslag. Enligt detta hafva
nemligen de ålderstillägg, hvilka skulle tillkomma öfverjägmästare och
jägmästare, varit afsedda att i deras helhet tilläggas tjensteinnehafvarens
lön. En sådan anordning medför dock olägenhet i så måtto, att,
om lönen, såsom Styrelsen åsyftat, lägges till grund för beräkningen
af pension vid tjenstemans afgång, pensionen höjes utöfver hvad som
kan anses nödigt. Jag hemställer derföre, att, på samma sätt som
iakttagits med jägmästarnes nuvarande ålderstillägg, tre fjerdedelar af
de i den föreslagna nya staten upptagna ålderstillägg för öfverjägmästarne
och jägmästarne må hänföras till lönen samt eu fjerdedel anses såsom
tjenstgöringspenningar.
Det har vidare förefallit mig mindre lämpligt, att kronojägare
skulle innehafva boställe af den betydenhet, att afkomsten öfverstege
hans till 400 kronor föreslagna lön, då under sådant förhållande hans
uppmärksamhet möjligen skulle för jordbrukets skötande tagas i anspråk
mer, än som vore för tjensten nyttigt. Efter hvad jag inhemtat,
lärer det emellertid endast i några få undantagsfall kunna förväntas,
att kronojägareboställes afkomst skulle vid uppskattning kunna upptagas
till ett så högt belopp. När sådant inträffar, synes det mig böra
göras beroende af Eders Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida bostället bör
för sitt ändamål bibehållas eller till statsverket indragas, och annan
utväg vidtagas för att bereda innehafvaren lämplig boställslägenhet.
I sammanhang med den ifrågastälda löneregleringen har Domänstyrelsen
äfven upptagit till behandling frågan om pensioneringen af
de till skogsstaten hörande tjenstemän och betjente, bland hvilka skogsinspektörerne
icke i denna sin egenskap utan endast såsom innehafvare
af de lägre skogsstatsbefattningar, hvartill de blifvit på ordinäre stat
utnämnde, ega pensionsrätt. Styrelsen anför härvid, att för skogspersonalens
bibehållande i tjenstedugligt skick vore nödvändigt, att så
tillräckliga pensioner bereddes skogstatens tjenstemän och betjente,
Sjunde hufvudtiteln.
47
att staten kunde hafva rätt att fordra deras afgång vid den ålder, då
deras tjenstbarhet kunde antagas vara i väsentlig grad förminskad.
För närvarande inträdde likväl skogspersonalens pensionsrätt å allmänna
indragningsstaten först vid uppnådda 70 lefnads- och 30 tjensteår eller,
i händelse af sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd, vid 65 lefnadsoch
vid pass 40 tjensteår. Att vid så hög ålder nöjaktigt kunna sköta
de ansträngande åligganden, som tillhörde tjensten, vore påtagligen i de
flesta fall icke möjligt; och Styrelsen har derföre, med erinran att afvittringslandtmätare,
provinsialläkare och statens landtbruksingeniörer,
med hvilka skogstjenstemännen vore i afseende på tjenst.göringens ansträngande
beskaffenhet likstälde, förklarats pensionsberättigade vid 60
lefnadsår, föreslagit, att äfven skogstjenstemännen och skogsstatens
betjente måtte berättigas att vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjensteår
å allmänna indragningsstaten undfå pension till lönens fulla belopp,
med motsvarande skyldighet att vid sålunda hunnen pensionsålder från
tjensten afgå.
Denna fråga har, i hvad den angår öfverjägmästarnes pensionering,
redan vid aflåtande af statsverkspropositionen till 1886 års Riksdag
varit föremål för pröfning af Eders Kongl. Maj:t, som dervid ansåg
Domänstyrelsens framställning i detta hänseende böra godkännas, då
det under vanliga förhållanden icke vore att påräkna, att innehafvaren
af eu befattning, sådan som de föreslagna öfverjägmästarnes, skulle
efter uppnådd 60 års ålder vara i besittning af tillräcklig vigör för att
på ett för det allmänna gagnande sätt kunna uppfylla sina tjensteåligganden.
Detsamma torde i icke mindre grad böra anses gälla om
jägmästarne och bevakarne. De belopp, som, efter den af mig tillstyrkta
fördelning af de för tjenstemännen föreslagna ålderstillägg,
skulle, i händelse Domänstyrelsens framställning bifalles, i pension tillkomma
skogspersonalen, eller för öfverjägmästare lägst 3,200 och högst
3,650 kronor, för jägmästare lägst 1,500 och högst 2,625 kronor samt
för kronojägare 400 kronor, synas mig icke vara högre, än att desamma
kunna anses lämpligt afpassade efter befattningarnes betydenhet
och den dervid fästade aflöningen. Jag anser mig derföre böra förorda
hvad Domänstyrelsen i fråga om skogsstatens pensionering föreslagit.
Såsom vilkor för åtnjutande af de för skogspersonalen ifrågasatta
löneförmånerna torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
Domänstyrelsen härutinnan hemstält, böra stadgas:
att innehafvare af befattning vid skogsstaten skall vara underkastad
såväl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och jemkning i
åligganden som ock den reglering af tjenstgöringsområde, som kan
varda föreskrifven;
48
Sjunde luifvudtiteln.
att med ordinarie tjenst vid skogsstaten icke må förenas annan
tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, med undantag af befattning
vid skogsläroverk eller såsom domänintendent, och ej heller
annan tjenstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig
för fullgörande af tjenstgöringen vid skogsstaten, dock att tjensteman,
som vid den nya löneregleringens inträdande innehar tjenst utom skogsstaten,
må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen
vid denna stat hinderlig;
att öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom de
gränser, Domänstyrelsen bestämmer, eger åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilde;
att de med hvarje befattning förenade tjenstgörings- och resepenningar
få uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen
tjenstgjort, men skola för den tid, han varit från tjenstgöring
befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgörings- och resepenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;
att tidpunkten för åtnjutande af det öfverjägmästare tillerkända
ålderstillägg likasom det åt jägmästare medgifna första ålderstillägget
skall inträda fem år efter befattningens tillträdande, under vilkor att
innehafvaren under mer än fyra femtedelar af denna tid sjelf bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, och att
hans tjenstgöring derunder varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas,
samt med iakttagande att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det år, då den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd; börande härvid öfverjägmästare tillgodoräknas
den tid, han före den nya statens utfärdande varit förordnad
till skogsinspektör, och jägmästare den tid, han likaledes före den nya
statens utfärdande enligt nådigt förordnande uppehållit skogsinspektörsbefattning
eller skogsinspektörs jägmästaretjenst eller jägmästaretjenst,
som under afbidan på skogsstatens omreglering icke blifvit med ordinarie
innehafvare besatt;
att andra ålderstillägget får af jägmästare tillträdas efter ytterligare
fem år och det tredje ålderstillägget efter nya fem år, allt under
enahanda vilkor, som gälla beträffande det första ålderstillägget;
att af ålderstillägg tre fjerdedelar skola räknas till lönen och eu
fjerdedel anses såsom tjenstgöringspenningar; samt
Sjunde liufvudtiteln.
49
att skogstjensteman eller skogsbetjent skall, då han uppnått 60
lefnads- och minst 30 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön
såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Eders
Kong!. Maj:t eller Domänstyrelsen, der det tillkommer denna att afskedet
utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och
så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i tjensten
qvarstå.
Den af Domänstyrelsen föreslagna och af mig tillstyrkta staten
för skogspersonalen skulle erhålla följande utseende:
Lön. |
Tjenst- görings- penningar. |
Summa. |
3,200 |
1,600 |
4,800 1 |
25,600 |
12,800 |
38,400 i |
1,500 |
1,600 |
3,100 |
13,500 |
14,400 |
27,900 |
1,500 |
1,400 |
2,900 |
18,000 |
16,800 |
34,800 |
1,500 |
1,200 |
2,700 |
13,500 |
10,800 |
24,300 |
1,500 |
1,000 |
2,500 |
60,000 |
40,000 |
100,000 |
400 |
150 |
550 |
51,200 |
19,200 |
70,400 |
400 |
100 |
500 |
53,200 |
13,300 |
66,500 |
245,000 |
134,350 |
379,350 |
— — |
— — |
— — |
— — |
— — |
— — |
— |
— — |
— — |
— |
— — |
— „ |
— |
— — |
_ — |
'' ’* |
||
1 Sami. |
1 Afd. |
379,350j |
öfverjägmästare.
d:o
1 |
jägmästare .. |
9 |
d:o |
1 |
d:o |
12 |
d:o |
1 |
d:o |
9 |
d:o |
1 |
d:o |
40 |
d:o |
1 |
kr onoj ägare) |
128 |
d:o / |
1 |
d:o j |
133 |
d:o |
i de mellersta och
södra delarne
af landet.
Summa
Respenningar:
1 öfverjägmästare 1,000
4 d:o (800 kr.) 3,200
4 d:o (700 „ ) 2,800
27 jägmästare (600 „ ) 16,200
24 d:o (500 „ ) 12,000
18 d:o (400 „ ) 7,200
3 d:o (300 „ j 900
1 d:o (200 „_) 200
Transport 43,500:
Bih. till Riksd. Prof. 1889.
fter 5 år kan aflöningen
Ailöningen kan höjas efter
5 år med 500 kronor, efter
10 år med ytterligare 500
kronor och efter 15 år med
nya 500 kronor.
Der boställslägenhet saknas,
utgår hyresersättning med
100 kronor.
7
50
Sjunde hufvudtiteln
Lön. |
Tjenst- görings- penningar. |
Summa. |
||
Transport 43,500: — |
— |
— |
379,350 57,000 |
|
Hy reser sättning: |
||||
163 kronojägare (100 kr.) ......... |
- - |
--- |
16,300 |
|
Summa kronor |
— — |
— — |
452,650 |
|
Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade afkomst afgå å indel-niDgshafvarens lön och, om boställsafkastningen öfverstiger denna, till öfverskj utande beloppet å tjenst-görings- och resepenuingarne, med skyldighet i sistnämnda fall för indelningshafvaren att under ledighet |
I öfverensstämmelse med de af dåvarande Chefen för Finansdepartementet
sålunda angifna grunder behagade Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen
afgifva förslag till lönereglering för skogsstaten. Detta förslag
blef emellertid icke af Riksdagen bifallet.
I underdånig skrifvelse den 7 Juli 1887 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel anförde nemligen Riksdagen:
att Riksdagen funnit Eders Kongl. Maj:ts framställning om lönereglering
för skogsstaten i flera delar innebära förbättringar i rådande
förhållanden beträffande förvaltningen af statens skogar men likväl ansett,
att i detaljerna en eller annan ändring och ytterligare utredning
erfordrades;
att sålunda den omständighet, att många revir, särskilt i rikets
mellersta och södra delar, funnes, der inkomsterna vore så små, att de
ej kunde anses stå i skäligt förhållande till förvaltningsutgifterna, synts
Riksdagen böra föranleda undersökning, huruvida icke en sammanslagning
af revir, som lemnade obetydliga eller inga inkomster, kunde ega
rum, så att reviren till vinnande af besparing, blefve större;
att i samma syfte borde utredas, huruvida icke en jemkning af
de föreslagna öfverjägmästaredistrikten kunde åstadkommas;
att, då vidare förekomme att några ecklesiastika boställsskogar
torde vara af församlingarna eller eljest upplåtna på sådant sätt, att
Sjunde hufvudtiteln. 51
fråga kunde uppstå, om någon ersättning kunde beräknas för arbete,
som af skogsstatstjenstemän eller betjente utfördes å dessa skogar, utredning
härutinnan syntes i vissa hänseenden vara af vigt, enär af det
antydda förhållandet vore beroende, i hvad mån staten kunde erhålla
godtgörelse för ifrågavarande del af skogsvården; samt
att Riksdagen, innan utredning i antydda hänseenden kunnat
åvägabringas, icke ansett sig kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts förslag
angående ny lönereglering för skogsstaten.
Riksdagens berörda underdåniga skrifvelse föredrogs inför Eders
Kongl. Maj:t den 13 Juli 1887, dervid tillika anmäldes särskilda underdåniga
framställningar af hemmansegare och kronohemmansåbor i Sorsele,
Stensele, Lycksele, Maki och Arvidsjaurs lappmarkssocknar, att
vid förestående reglering af skogsstatens löner nu stadgad godtgörelse
för skogsutsyning å hemmansskogar i lappmarken måtte upphöra eller
ock nedsättas, öfver hvilka framställningar Domänstyrelsen den 2 nästföregående
Maj afgifvit underdånigt yttrande; och täcktes Eders Kongl.
Maj:t anbefalla Domänstyrelsen att, efter utredning i de af Riksdagen
antydda hänseenden, utlåta sig rörande de förändringar, som af den
sålunda verkstälda utredningen eller eljest förändrade förhållanden
kunde påkallas i det förslag till lönereglering för skogsstaten, som
varit Riksdagen förelagdt, samt dervid jemväl meddela yttrande, huruvida
anledning kunde anses förefinnas att i det syfte, berörda underdåniga
framställningar afsåge, vidtaga någon ändring i fråga om de
afgifter, som utginge för skogsutsyningar i Kopparbergs och de norrländska
länen.
Sedan till Domänstyrelsen öfverlemnats, förutom nyssnämnda
underdåniga framställningar, två till Eders Kongl. Maj:t senare ingifna
underdåniga skrivelser från vissa af förut omförmälda hemmansegare
och kronohemmansåbor, innehållande återkallelse åt gjorda ansökningar
om nedsättning i utsyningsafgifterna, har Domänstyrelsen till åtlydnad
af Eders Kongl. Maj:ts nyssberörda befallning, efter verkstad utredning,
den 15 sistliden Oktober afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet.
Hvad först angår det af Riksdagen anmärkta förhållandet, att inkomsterna
i en del revir, särskildt i rikets södra och mellersta delar,
vore små och icke syntes stå i skäligt förhållande till förvaltningskostnaderna,
erinrar Do män styrelsen till en början, att de inkomster,
som inflyta under titel »statens skogsmedel», icke utgöra afl den afkomst,
de allmänna, under skogsstatens vård eller uppsigt stälda skogarne
lemna, alldenstund afkastning^! från en stor del af dessa skogar
inflyter under andra inkomsttitlar, såsom till vissa allmänna fonder,
eller tillfaller boställshafvaro, eller ock, såsom fallet är med afkastnin
-
52
Sjunde hufvudtiteln.
gen af de betydliga häradsallmänningarne, tillgodonjutes af vissa kommuner.
Beträffande ej mindre boställsskogarne, hvilka i dessa landsdelar
till 2,229 ecklesiastika boställen omfatta 172,613,9 9 hektar och
till 356 civila boställen 16,928,4 8 hektar, än äfven skogarne till de för
statsverket utarrenderade egendomarne, hvilka skogar i samma orter
till 2,556 egendomar utgöra 194,382,35 hektar, åtgår vidare den väsentligaste
delen af skogsafkastningen för husbehof vid jordbruksegendomarne
och kan hvarken till qvantiteten angifvas eller i penningar
värderas. Det öfverskott, som kan afyttras, är af jemförelsevis obetydlig
storlek, ehuru särskildt hvad angår de utarrenderade egendomarne
inkomsterna för sålda skogseffekter år från år komma att
stegras, i den mån vid förnyad utarrendering skogarne, der dessa äro
af betydenhet, från arrendet undantagas för att ställas under skogsstatens
förvaltning.
En vid Domänstyrelsens förevarande skrifvelse fogad tablå öfver
de allmänna skogarnes utgifter och inkomster för år 1886, i hvilken
upptagits influtna medel till presterskapets löneregleringsfond och vissa
pastorats fonder samt de penningeandelar af skogsmedel, som tillkommit
boställshafvare, äfvensom den beräknade afkomsten åt häradsallmänningar,
som blifvit stälda under skogsstatens förvaltning, visar
emellertid, att utgifterna öfverstiga inkomsterna inom följande revir i
landets sydliga och mellersta delar, nemligen: Gotlands, Jönköpings,
Sunnerbo, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Bohus, Falbygds, Dalslands,
Marks och Svältornas. Inom de flestuo af dessa revir — af hvilka Blekinge
och Malmöhus skulle jemte Ahus revir sammanföras till två
revir samt Falbygds fördelas på angränsande —• fortgå nya skogsanläggningar,
hvilka, på samma gång de kräfva dryga utgifter för
skogsodlingen, jemväl påkalla jägmästarnes arbete i lika hög grad som
i de revir, der betydligare virkesförsäljningar kunna ske. Utmarkernas
till boställena i allmänhet spridda läge medför i samtliga orter
större arbete vid skogsförvaltningen, än om skogarne förekomme i
sammanhängande komplexer, och, äfven om genom nu bestämd afyttring
af eu del mindre kronoegendomar ett bättre förhållande härutinnan
kunde anses i någon mån ernås, varder, enligt Domäustyrelsens
mening, minskningen i arbete häraf ej särdeles betydlig och kommer
till fullo att ersättas af den skogsstatens verksamhet, som påkallas å
de genom inköp af mark vunna områden, hvadan Domänstyrelsen anser
den nu pågående afyttringen af mindre ■ kronoegendomar ej kunna
gifva anledning till vidare indragning af jägmästaretjenster än den redan
ifrågasatta.
Vederbörande skogsinspektörer, hvilkas yttranden af Domän -
Sjunde hufvudtiteln.
53
styrelsen infordrats, hafva ock, jemte framhållande deraf att en minskning
i det föreslagna antalet öfverjägmästaredistrikt icke kunde ega
rum, derest öfverjägmästarne skulle medhinna att på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sina åligganden, enstämmigt uttalat den meningen,
att indragning af flera revir i laudets södra och mellersta delar än de
af Domänstyrelsen föreslagna eller sju stycken, icke läte sig göra, och
Domänstyrelsen har ansett denna minskning af jägmästarnes antal, samtidigt
med att skogsstatens tjensteåligganden skulle i betydlig grad ökas,
varda möjlig endast under förutsättning, att de ordinarie kronojägarnes
antal ökades, för närvarande med 52 stycken för nyss berörda landsdelar.
Hvad åter förhållandet mellan inkomster och utgifter inom reviren
i de norra orterna beträffar, öfverstiga de förra betydligt de senare,
om än för något år i följd af instäld virkesförsäljning, föranledd af
för låga auktionsanbud, inkomsterna i ett eller annat revir kunnat
synas obetydliga.
Beträffande derefter frågan om de ecklesiastika skogarne, så förutsattes
i Domänstyrelsens regleringsskrifvelse den 15 November 1886,
att godtgörelse för skogsstatens förrättningar å dessa skulle påföras afkastningen
utan afseende å sättet för boställenas tillkomst eller jordnatur,
för hvilken uppfattning Domänstyrelsen ansåg sig ega stöd i 1866 års
skogsordning, som i fråga om gäldandet af kostnaden för deras skötsel
icke gör någon åtskilnad i sådant afseende. Domänstyrelsen anser ock
otvifvelaktigt, att det i många fall skulle vid tillämpningen blifva orsak
till omgång och tvistigheter, om nyssnämnda godtgörelse skulle göras
beroende af jordnaturen, som i fråga om de ecklesiastika boställena stundom
är blandad och stridig. Af den utredning, Domänstyrelsen med ledning
af tillgängliga handlingar verkstält, i fråga om hvilka af dessa boställsskogar
kunna anses hafva tillkommit genom sammanskott eller inköp
af församlingarne eller genom donation och derföre äro att anse som
församlingarnes enskilda egendom, har framgått, att af samtliga ecklesiastika
boställsskogar, utgörande 2,895 stycken om 332,310,7 2 hektars
areal, 108 stycken eller endast omkring 3,7 3 procent om tillsammans
17,106 hektar hafva på nyssnämnda sätt tillkommit, af hvilka
40 stycken med 13,193 hektars utvidd lemna virkesöfverskott till försäljning,
men återstående 68 stycken om 3,912 hektar eller 2,3 procent
af samtliga boställsskogarne icke gifva afkastning utöfver husbehofvet.
Då godtgörelsen för jägmästarnes arbeten å ecklesiastika
skogar i dess helhet beräknats till 22,800 kronor, skulle alltså endast
3,7 3 procent af denna summa eller 850 kronor belöpa på de boställen,
som äro församlingarnes enskilda egendom, och 2,3 procent eller omkring
524 kronor på dem af dessa sistnämnda skogar, som icke lemna
virkesöfverskott till försäljning.
54
Sjunde hufvudtiteln.
Af sålunda anförda skäl och då de ecklesiastika boställenas skogsfond,
hvars tillkomst afsett skogsvårdens främjande å mindre boställsskogar,
utan afsevärd inverkan på fondens tillgångar kan bekosta förberörda
arbeten å dem af ifrågavarande skogar, som ej lemna virkesöfverskott
till försäljning, har Domänstyrelsen ansett hvad som i det
Riksdagen förelagda regleringsförslaget blifvit för de ecklesiastika boställsskogarne
i förevarande afseende föreslaget böra utan undantag
tillämpas å samtliga ecklesiastika boställsskogar och således äfven å
dem, som kunna anses vara församlings enskilda egendom.
Med afseende slutligen å den till Domänstyrelsens förnyade utlåtande
återremitterade frågan, huruvida anledning kunde anses förefinnas,
att i det syfte förut omförmälda underdåniga framställningar
från hemmansegare och kronohemmansåbor i vissa lappmarkssocknar
afsåge, vidtaga ändring i de afgifter, som utginge för skogsutsyningar
i Kopparbergs och de norrländska länen, har Domänstyrelsen inhemtat
yttranden från vederbörande skogsinspektörer äfvensom från Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens och Vesterbottens län,
hvilka myndigheter af skäl, att, då utsyningsafgifterna icke kunde
anses betungande, anledning saknades nedsätta desamma, helst om i
betraktande toges det omfattande arbete och de rese- och öfriga kostnader,
som i allmänhet vore med utsyningsförrättningarne och afverkniugskontrollen
förenade, afstyrkt, afseende å framställningarne, dervid
likväl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län erinrat,
att, enär i fjelltrakterna vid vattendragens öfre lopp sågtimmer
endast betingade 25 å 40 öre i pris, en utsyningsafgift af 10 öre för
träd i dessa trakter syntes vara för hög. Eör egen del har Domänstyrelsen,
som funnit någon hufvudsaklig ändring af nuvarande bestämmelser
rörande ifrågavarande afgifter icke påkallad, likväl, med afseende
å hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens
län erinrat, ansett utsyningsafgiften böra nedsättas till hälften i trakter
ofvanför den vid afvittringen bestämda eller eljest provisionelt utstakade
s. k. odlings- eller fjellgränsen, hvilka trakter, der timmerutstämpling
endast med stor varsamhet eger rum, torde motsvara just
dem, som af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afsetts i fråga
om det ringa skogsvärdet.
Utsyningsafgifterna, som, enligt hvad Domänstyrelsen tillförene
meddelat, för åren 1875—1884 i medeltal för år belöpte sig till något
mer än 42,000 kronor och för år 1885 uppgingo till 48,642 kronor
84 öre, hafva under år 1886 utgjort 49,349 kronor och under år 1887
ej mindre än 58,401 kronor. Äfven med den af Domänstyrelsen föreslagna
jemkning anser Styrelsen desamma böra för den närmaste tiden
Sjunde liufvudtiteln.
55
upptagas till minst 47,000 kronor. Orsaken till nyss nämnda ökning
är, enligt hvad Domänstyrelsen meddelar, att söka i den omständigheten,
att afvittringen blifvit fullbordad i vissa lappmarkssocknar, och
att en närmare undersökning af skogstillgången å numera till sina
gränser bestämda hemmansområden kunnat vid utsyningsförrättningarne
efter hand ega rum, dervid utsyningsbeloppen i allmänhet ökats, ej
minst genom nödvändigheten att utstämpla af ålder eller annan orsak
skadad skog, som i annat fall skolat förfaras. Det med de senare
årens större virkesutsyningar förenade arbete har i allmänhet ej kunnat
verkställas af de ordinarie revirförvaltarne utan biträde af extra
jägmästare, hvilka senares arbete godtgjorts af de förre. Domänstyrelsen
anser otvifvelaktigt, att behofvet af sådana biträden fortfarande
kommer att göra sig gällande i de större reviren under den tid, som
följer närmast efter afvittringens successiva fullbordande i de särskilda
lappmarkssocknarne, hvadan, då enligt det Riksdagen år 1887 förelagda
regleringsförslaget utsyningsafgifterna, i stället för att tillfalla jägmästarne
skulle indragas till statsverket, och de biträdande extra jägmästarne
följaktligen vid regleringens genomförande måste för sitt
arbete godtgöras af statsmedel, den ökade inkomsten af utsyningsafgifterna
komme att för detta ändamål äfvensom för ökning af jägmästarnes
fasta aflöning samt för tillfällig skogsbevakning tagas i anspråk.
Såsom resultat af den verkstälda utredningen har Domänstyrelsen
ansett framgå:
att indragning af flere jägmästaretjenster, än i det Riksdagen år
1887 förelagda regleringsförslaget redan ifrågasatts, icke låter sig förena
med ett nöjaktigt handhafvande af statens skogsförvaltning, samt
att minskning eller jemkning af öfverjägmästarnes distrikt i följd häraf
ej heller låter sig verkställa;
att hvad i sammanhang med skogsstatens reglering blifvit föreslaget
i fråga om godtgörelse för nämnda stats arbete å de ecklesiastika
boställsskogarne jemväl bör gälla dem af dessa skogar, som genom
donation eller eljest äro att anse som församlings enskilda egendom,
men att, huru härutinnan än kan blifva beslutadt, denna fråga så litet
inverkar på skogsstatens reglering, att ändring i regleringsförslaget deraf
ej kan föranledas; samt
att anledning för närvarande icke förefinnes till annan ändring i
afgifterna för skogsutsyningar åt enskilde i Kopparbergs och de norrländska
länen än nyssberörda, af Domänstyrelsen föreslagna jemkning,
men att afgifterna äfven med denna jemkning böra upptagas till ett
något högre belopp än det förut antagna, 42,000 kronor, eller till
minst 47,000 kronor.
56
Sjunde liufrudtiteln.
Beträffande frågan om upphäfvande af eller nedsättning i de för
skogsutsyning å hemman i lappmarken för närvarande utgående utgifter,
hvilken fråga, som vid det förhållande, att dessa afgifter ansetts
böra indragas till statsverket och användas som tillgång vid löneregleringen
för skogsstaten, på det närmaste berör grunderna för
denna reglering, hafva till Eders Kongl. Maj:t inkommit ytterligare
framställningar, hvilka jag anhåller att få i underdånighet anmäla, innan
lag går att vidare yttra mig i regleringsfrågan.“
Departementschefen föredrog härefter dels särskilda af ledamoten
af Riksdagens Andra Kammare, häradshöfdingen A. Hygrell med underdånig
skrift af den 24 Maj nästlidet år till nådig pröfning öfverlemnade
petitioner från hemmansegare i Åsele, Fredrika, Lycksele,
Örträsks, Stensele och Sorsele socknar i Vesterbottens län, deruti anhållits,
att bestämmelserna i § 8 af gällande afvittringsstadga för lappmarkerna
den 30 Maj 1873 om inskränkning i dispositionsrätten öfver
hemmanen vid afvittring tilldelad skog måtte upphäfvas och den för
länets kustland gällande förordningen angående åtgärder till förekommande
af öfverdrifven utverkning af ungskog i stället tillämpas
för lappmarken, men att, derest detta yrkande icke kunde bifallas, nu
utgående utsyningsafgifter måtte upphöra eller åtminstone nedsättas,
dels ock en af Vesterbottens läns landsting i underdånig skrifvelse den
1 sistlidne Oktober gjord framställning, att till nästkommande Riksdagmåtte
aflåtas nådig proposition derom, att den s. k. Norrbottenslagen
skulle tillämpas jemväl i de delar af länets lappmarker, der afvittring
försiggått och vunnit fastställelse, med utstämplingstvångets upphäfvande
för nämnda delar af lappmarken;
öfver hvilka framställningar Domänstyrelsen på grund af särskilda
nådiga remisser sig yttrat.
Departementschefen anförde vidare:
»I § 8 af afvittringsstadgan för Vesterbottens och Norrbottens läns
lappmarker den 30 maj 1873 stadgas, att egare af frälse- och skattehemman
och lägenheter ej må öfver den vid afvittring tilldelade skogen
ega vidsträcktare dispositionsrätt, än enligt § 1 af nådiga förordningen
den 29 Juni 1866, angående dispositionsrätten öfver skogen å
vissa skattehemman, är egare af deri omförmälda hemman förunnad.
På grund af detta stadgande tillkommer hemmanets eller lägenhetens
egare ej annan rätt öfver hemmanets skog, än att han derifrån må
dels, utan utsyning, till husbehof hemta nödigt virke och bränsle och
dels, efter utsyning och stämpling af vederbörande skogstjenstemän,
fritt taga eller försälja hvad derutöfver kan, med bevarande för framtiden
af skogens bestånd, årligen afverkas.
Sjunde liufvudtiteln.
57
Genom nådigt bref den 18 September 1874 stadgades, att godtgörelse
för sådan utsyning, hvarom nyss blifvit nämndt, skulle till förrättningsmannen
tills vidare utgå med 10 öre för hvarje vid förrättningen
utsynadt bjelk- och sågtimmerträd och med enahanda belopp för
hvart fjerde lass af annat utsynadt virke, hvilket stadgande förmedelst
nådiga brefvet, den 26 Maj 1882 på det sätt ändrades, att synekostnaden
för träd om 30 centimeter och derutöfver i genomskärning vid brösthöjd
skulle beräknas till 10 öre och för träd af mindre storlek till 5 öre.
Dessa belopp skola likväl, der antalet utsynade träd vid syneförrättningen
öfverstiger 1,000 stycken, för Överskjutande antalet utgå endast
med hälften eller 5 och 2,5 öre för trädet.
Till stöd för de underdåniga framställningarne om upphäfvande
af nu lagstadgade inskränkning i dispositionsrätten öfver skogen å
hemman i lappmarken har hufvudsakligen anförts, att hemmansegarne,
stälda i beroende af skogstjenstemännen, hindrades att på ett rationel
och för sig förmånligt sätt handhafva sin skog samt att de nu bestämda
utsyningsafgifterna vore betungande och utgjorde en orättvis
beskattning.
Domänstyrelsen bär i ärendet inhemtat yttranden från vederbörande
skogstjenstemän samt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Vesterbottens län. Förstnämnde tjensteman hafva hufvudsakligen
anfört, att nu gällande bestämmelser om dispositionsrätten öfver skogen,
såsom varande enda medlet för skogarnes bevarande, varit och
fortfarande vore af behofvet högeligen påkallade; att afverkningsrätten
till flertalet, hemmansskogar i lappmarken innehades dels på grund af
eganderätt, dels på grund af afverkningskontrakt utaf sågverksbolag
och trävaruhandlare, hvilka disponerade 91 21/j28 mantal eller nära tre
fjerdedelar utaf i Lycksele, örträsks, Stensele och Sorsele socknar befintliga
131 01/64 mantal med afverkningsbar skog försedda hemman
äfvensom hälften af befintliga hemman i Dorotea och Fredrika socknar,
tredjedelen af hemmanen i Asele socken samt ej obetydlig del af hemmanen
i Vilhelmina socken, oberäknad! i sist nämnda fyra socknar träffade
aftal om afverkningsrätt å viss tid; att då det i anseende till
dryga forslings- och flottningskostnader icke lönade sig att från lappmarkerna
utföra skogseffekter af mindre dimensioner än de i den s. k.
Norrbottenslagen till skeppning eller sågning medgifna och all afsättlig
skog utan hinder af denna lag alltså skulle kunna afverkas och
utdrifvas, det vore uppenbart, att nämnda lag saknade betydelse för
skyddande af lappmarkens skogar; samt att den åsyftade förändringen
i lagstiftningen skulle medföra orättvisa och förlust för alla dem, som
under förutsättning af i lag begränsad afverkningsrätt på viss tid sålt
Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 8
58
Sjunde hufvudtiteln.
sina skogar, livilkas värde vid aftalets slut måste blifva betydligt mindre,
om de under afverkningstiden innehafts med fri dispositionsrätt,
än om de endast efter utsyning fått anlitas, hvaremot afverkningsrättsinuehafvarne
eller sågverksbolagen skulle tillskyndas en helt säkert till
millioner uppgående vinst.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län har
ansett det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida hemmansegarne, hvilka
petitionerat i eu sak, hvaraf andra skulle draga egentliga fördelen,
kunde anses mogna för den frihet uti dispositionsrätten till skogen,
som de påyrkade, då erfarenheten hittills visat, att en stor del af dem,
utan att skaffa sig kännedom om skogens värde, snart sagdt besinningslös
t och för en hel mansålder afyttra t sina först nyligen vid afvittringen
erhållna skogstillgångar. Vid första påseendet förefölle det visserligen
tilltalande, att hela länet finge lika skogslagstiftning, men denna
likformighet hade en mycket olika verkan, i det att i kustlandet, der
tillgången å gröfre skog vore obetydlig, skogsafverkningen i allmänhet
minskats, hvaremot inom lappmarken, som egde sparad timmerskog,
hvilken genom denna lag ej kunde skyddas, fritt spelrum skulle lemnas
åt en snabbt tilltagande utverkning, i synnerhet å skogar, som
försålts på viss tid. Då det framstälda förslaget skulle leda till den
långsamt växande skogens förstörande och dermed till lappmarkens
undergång, har Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande hemstält, att
detsamma måtte lemnas helt och hållet utan afseende.
För egen del har Domänstyrelsen erinrat derom, att, innan gällande
afvittringsstadga för lappmarkerna i Norrbottens och Vesterbottens
län af den 30 Maj 1873 utfärdades, Eders Kong]. Maj:t fann
godt höra Riksdagen med afseende å de bestämmelser i stadgans § 8,
som innefattade förut omförmälda inskränkningar i jordegarnes dispositionsrätt
öfver skogen å deras hemman och lägenheter, samt att i den
nådiga propositionen till Riksdagen såsom skäl för ifrågavarande bestämmelsers
införande i stadgan anfördes, att af omsorgen för allmänt
och enskildt väl i sammanhang med afvittringen i lappmarkerna med
nödvändighet påkallades åtgärder för betryggande af skogens bestånd,
äfvensom att genom dylik åtgärds vidtagande ingens rätt förnärmades.
Myndigheterna och den norrländska skogskomitén hade upplyst, att
allmogen i de två nordligaste länen i allmänhet besinningslöst förfogade
med sin skog, öfverdrefve afverkningen eller uppläte den genom
skogsköp på andra, samt att i lappmarken mer än annorstädes vore
nödigt sätta en gräns för missbruket af enskildes skogsafverkningsrätt,
enär jordbrukets bestånd och landets utveckling eljest skulle äfventyras.
Vid utredning af lappmarksinnebyggarnes på äldre författningar grun
-
Sjunde hufvudtiteln.
59
dåde rättigheter hade derjemte framgått, att åboerna icke fått sig tillförsäkrad
någon rätt till erhållande af bestämda skogsområden eller
nyttjanderätt till skog utöfver husbehofvet. Enligt vid skattläggning
i lappmarkerna på grund af gammal häfd följd metod hade mantal och
ränta beräknats i förhållande endast till antalet kreatur, som vid lägenheten
utfodrades, utan afseende å något skogsområde vid lägenheten,
hvilket senare deremot enligt 1773 års metod tagits i beräkning vid skattläggning
i nedre landet. Ehuru på grund häraf afvittringen skulle
kunnat inskränkas till hemmanens inegor, såsom det säkraste och
enklaste sättet att undan förstörelse rädda lappmarkens skogar, ansågs
denna utväg icke lämplig, enär jordbruket i dessa trakter icke kunde
bestå utan understöd från skogen. Hufvudsakligen af detta skäl befaus
skogsanslag derföre böra medgifvas hemmanen i lappmarkerna, dervid
dock särskild! betonades, att det vore på Eders Kongl. Maj:ts
godtfinnande beroende, att, derest de enskilde skulle erhålla oinskränkt
dispositionsrätt öfver skogen, skogsområdenas storlek borde bestämmas
så, att skadan af denna rätts befarade missbruk måtte inskränkas till
minsta möjliga omfång — en utväg, som påtagligen skulle vara för
de enskilde mindre fördelaktig, än om större områden dem tilldelades
med förbehåll, som ledde derhän, att af skogen väl finge tagas så
mycket, som utgjorde dess naturliga afkastning, men icke något
derutöfver.
Dessa skäl, som Riksdagen år 1873 godkände och äfven senare,
nemligen åren 1878, 1880 och 1881, då motioner i enahanda syfte
som nu i fråga varande framställning väckts men afslagits, funnit eg a
fortfarande giltighet, hade ej heller enligt Domänstyrelsens åsigt genom
senare inträffade förhållanden rubbats eller förlorat sin kraft. Tvärtom
hade de upplysningar, skogstjenstemännen och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
meddelat om de i lappmarkerna på senare tider skedda
skogsköp, hvilka numera erhållit den omfattning, att flertalet af hemmansskogarne
vore i andras händer än den jordbrukande allmogens,
bekräftat hvad myndigheterna 1873 befarade, och sålunda gifvit ökad
vigt åt hvad som då föranledde statsmakternas beslut. Så framt det
med hemmanens skogsanslag afsedda ändamål eller jordbrukets understödjande
genom en uthållig skogsafkastning fortfarande fasthölles,
hvilket Domänstyrelsen för sin del lika med Eders Kongl. Maj:ts Befallninghafvande
ansåge vara af stor betydelse, vore för den skull nu
mer än någonsin af behofvet påkalladt, att, gällande skogslagstiftning
för lappmarken bibehölles oförändrad. Skulle emellertid, oafsedt detta
hemmansskogarnes hufvudändamål, desamma, betraktade uteslutande ur
affärssynpunkl, finnas böra frigifvas för afverkning, kunde likväl, enligt
60
Sjunde hufvudtiteln.
hvad Domänstyrelsen förmenade, ej utan att vigtiga intressen äfventyrades
det vilkor eftergifvas, som i motiverna för § 8 i afvittringsstadgan
förknippades med eu oinskränkt dispositionsrätt, nemligen att
skogsområdenas storlek skulle bestämmas så, att faran för denna rätts
missbruk måtte inskränkas till minsta möjliga omfång, i hvilket afseende
områdena måste i väsentlig mån minskas, hvaraf åter följden blefve
en ny afvittringsåtgärd, som, vare sig den skedde på statsverkets eller
enskildes bekostnad, komme att medföra dryga utgifter.
Med framhållande att petitionärernas framställning om det s. k.
utsyningstvångets olägenheter, enligt hvad skogstjenstemännen och
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande visat, vore öfverdrifven och
obefogad, då i betraktande toges skogarnes ofvan nämnda ändamål, har
Domänstyrelsen tillkännagifvit, att, efter det den sedan 1884 på pröfning
beroende frågan om skogsstatens reglering blifvit afgjord, hvilken
reglering äfven berörde ordnandet af i fråga varande utsyningar åt
enskilde, det vore Domänstyrelsens afsigt att såväl i förberörda som i
andra i samband dermed stående afseenden utfärda reglementariska
föreskrifter äfvensom att hos Eders Kongl. Maj:t föreslå en del ändringar
i nuvarande bestämmelser, bland annat dels i fråga om utsyningarnes
verkställande i lappmarkerna för 2 eller 3 år i sender, hvarigenom
för resor mellan förrättningsställena skulle tagas i anspråk
mindre del af skogstjenstemännens tid, som då kunde användas till
noggrannare undersökning å skogen å hvarje förrättningsställe, dels
angående skogsinspektörs befogenhet att på ort och ställe meddela
föreskrifter eller vidtaga åtgärder för ändring i fråga om utsyningar
åt enskilde, som öfver dylik förrättning anmält missnöje, m. m.
Beträffande tillämpningen i lappmarkerna af den för ungskogens
skyddande i kustlandet gällande skogslag, biträder Domänstyrelsen hvad
skogstjenstemännen och Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande anfört.
Äfven om minimidimensionen för afverkningen bestämdes något
större, än som i nämnda lag stadgas, vore lappmarksskogarnes uppgift
af uthållig afkastning till understöd åt jordbruket derigenom icke skyddad.
Ur furstlig synpunkt syntes ock vara betänkligt, att skogarne
utan afseende å terrängförhållandena finge på sådant sätt afverkas. Vid
timmerblädning i synnerhet i lappmarkerna med deras kuperade, ofta för
hårda vindar utsatta lägen, måste, med hänsyn till såväl plantors som
redan uppväxt ungskogs trefnad och kortväxt, utgallringen rättas efter
lokala förhållanden, så att densamma blefve svagare i exponerade lägen,
starkare å skyddade lokaler med näringskraftig jordmån. I all
synnerhet skulle stora olägenheter af skogsafverkning utan iakttagande
häraf framträda i lappmarkens öfre trakter och tvifvelsutan föranleda
Sjunde hufvudtiteln.
61
till skogsgränsens tillbakaskridande. Vid de undersökningar af skogsväxtligheten
och i samband dermed stående frågor, som under de senare
åren egt rum i de norra orterna under ledning af direktören vid
skogsinstitutet, hade bekräftats, att, förutom köldens och den korta
vegetationstidens ofördelaktiga inflytande på trädens fröproduktion och
derigenom på skogsföryngringen, i all synnerhet vindarne från fjellen
verkade menligt på skogsväxligheten i lappmarken, samt att varsamhet
vid afverkning derför vore af nöden. Genom dessa undersökningar vore
ock konstateradt, att skogen växte mycket långsammare i de båda
nordligaste länen, isynnerhet i deras lappmarker, än i öfriga norrländska
län.
På grund af det anförda, hemställer Domänstyrelsen, att de underdåniga
framställningarne måtte lemnas utan afseende.
Med fästadt afseende å hvad i fråga om tillkomsten af lappmarkshemmanens
skogsanslag blifvit erinradt, kan den rättsliga befogenheden
af statens åtgärd att föreskrifva vissa inskränkningar i hemmansegarnes
dispositionsrätt öfver skogen icke betviflas. Då hemmansegarne
icke egt någon på författningar eller skattläggningar grundad rätt att
komma i åtnjutande af visst skogsanslag, men sådant icke desto mindre
blifvit dem tilldeladt af det uttryckligen uttalade skäl, att jordbruket
i dessa trakter icke kunde bestå utan understöd från skogen,
har det icke allenast varit befogadt, utan jemväl af grunden för skogsanslagets
tilldelande med nödvändighet påkalladt, att föreskrifter meddelats
i syfte att förebygga, det icke genom skogens utödande ändamålet
med tilldelningen eller jordbrukets understödjande komrne att för
framtiden! förfelas. Men om sålunda yrkandet om det s. k. utstämplingstvångets
upphäfvande icke med fog kan grundas på den förmenta orättvisa
mot hemmansegarne i lappmarken, som skulle ligga i de lagstadgade
inskränkningarne i deras dispositionsrätt öfver skogen, kan stöd
för samma yrkande ej heller hemtas från vunnen erfarenhet om inskränkningarnes
obehöflighet. Tvärtom synas mig de upplysningar, som af
vederbörande skogstjenstemän lemnats rörande det sätt, hvarpå en stor
del af jordegarne i nu ifrågavarande socknar disponerat öfver de för
understödjande af deras jordbruk afsedda skogstillgångar, innebära
talande vittnesbörd derför, att statens kontroll öfver den enskilda
skogshushållningen i lappmarkssocknarne fortfarande är af behofvet
påkallad. Då, enligt hvad upplyst blifvit, afverkningsrätten till flertalet
hemmansskogar i lappmarken förvärfvats af sågverksbolag och trävaruliaudlande,
och jordbruket i dessa trakter sålunda kan sägas hafva
blifvit i motsvarande mån för en lång framtid beröfvadt det såsom
oundgängligt ansedda stödet af tillräcklig tillgång på skog, bör det
62
Sjunde hufvudtiteln.
åtminstone ligga staten om hjertat att tillse, att icke en återgång i en
framtid till bättre förhållanden i detta afseende omöjliggöres. Skulle
deremot, på sätt de enskilda petitionärerna äfvensom majoriteten inom
Vesterbottens läns landsting påyrkat, med upphäfvande af de i § 8 af gällande
afvittringsstadga innefattade bestämmelser, afverkningsrätten å lappmarksskogarna
frigifvas — hvilket faktiskt blefve förhållandet, äfven
om, på sätt jemväl föreslagits, tillämpningen af den s. k. Norrbottenslagen
utsträcktes till lappmarken, då, enligt hvad de hörda myndigheterna
vitsordat, sistnämnde lag i dessa trakter komme att sakna verklig
betydelse — kan med en till visshet gränsande sannolikhet befaras,
att de på afverkningsrätt upplåtna skogsområdena skola, då de en gång
till hemmanen återfalla, vara beröfvade så godt som all tillgång på
afverkningsbar skog. Mot den föreslagna lagstiftningsåtgärden har
ock en betydande minoritet inom landstinget inlagt en bestämd gensaga.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser jag mig bäst tillgodose
lappmarkens intressen, då jag i underdånighet hemställer, att
de underdåniga framställningarne om ändring i gällande bestämmelser
angående inskränkning i dispositionsrätten öfver skogen å hemman och
lägenheter inom Vesterbottens läns lappmark icke må till någon Eders
Kongl. Majt:s åtgärd föranleda. Då, under förutsättning af bifall härtill,
statens skogstjenstemän fortfarande skulle ega skyldighet att å
enskildes skogar i lappmarken utstämpla virke till afsalu, kan det icke
annat än anses billigt, att kostnaden för detta skogstjenstemännens
besvärliga och tidsödande arbete framgent som hittills af skogsegarne
godtgöres, och jag saknar derföre anledning att förorda bifall till merbemälde
petitionärers alternativt gjorda yrkande om afskaffande åt utsyningsafgifterna.
Deremot synes mig det af Domänstyrelsen, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Eders Kongl. Majt:s Befallningshafvande i
Norrbottens län, framstälda förslag om nedsättning till hälften af utsyningsafgiften
i trakter ofvanom fjellgränsen vara förtjent af all uppmärksamhet,
likasom äfven, på sätt jemväl Domänstyrelsen erinrat, vissa
ändringar i gällande bestämmelser rörande dispositionsrätten öfver
skogen torde kunna vidtagas i syfte att, utan äfventyrande af statskontrollens
verksamhet, minska de olägenheter som för jordegaren
alltid i någon mån måste vara förbundna med denna kontroll. Jag
torde framdeles, sedan frågan om lönereglering för skogsstaten hos
Riksdagen förevarit till behandling, komma i tillfälle att för de sålunda
ifrågasatta ändringarne få påkalla Eders Kongl. Majt:s uppmärksamhet.
Sjunde hufvudtiteln.
63
Vid det af Eders Kongl. Maj:t för Riksdagen år 1887 framlagda
förslag till lönereglering för skogsstaten erinrade, såsom jag redan haft
tillfälle omförmäla, Riksdagen, enligt hvad dess underdåniga skrifvelse
den -7 Juli samma år utmärker, att utredning borde ega rum, dels
huruvida icke till vinnande af besparing sammanslagning af vissa revir
kunde eg a rum och i samma syfte jemkning af de föreslagna öfverjägmästaredistrikten
åstadkommas, dels ock i fråga om statens rätt att
beräkna ersättning för det arbete, som af skogsstatstjenstemän eller
betjente utfördes på sådana ecklesiastika boställen, som kunde anses
vara församlingarnes enskilda egendom. Jag har äfven redogjort för
resultaten af den af Domänstyrelsen på grund af nådig befallning i
antydda hänseenden verkstälda utredning; och torde, hvad först beträffar
frågan om jemkning i skogsstatstjenstemännens distrikt, Eders
Kongl. Maj:t finna genom nämnda utredning nöjaktigt ådagalagdt, att
någon ytterligare reduktion af distrikten, utöfver den, som redan iakttagits
i det Riksdagen förelagda regleringsföreslaget, icke utan men för
skogsadministrationen kan eg a rum. Jag saknar derföre anledning att
i detta afseende förorda någon ändring i det uppgjorda statsförslaget.
Beträffande åter frågan om statens rätt att fordra ersättning för
dess befattning med skogsvården å sådana ecklesiastika boställen, som
äro församlingarnes enskilda egendom, är jag ense med Domänstyrelsen
deruti, att, då, enligt § 22 i nådiga förordningen angående hushållningen
med de allmänna skogarne i riket den 29 Juni 1866, jemförd
med § 15 i samma förordning, regelbunden skogshushållning
skall införas å samtliga åt ecklesiastikstaten anslagna boställsskogar,
utan att skilnad dervid blifvit gjord mellan de fall, då boställena anslagits
af staten, och dem, då boställena donerats af församlingarne
eller af enskilde, och, enligt § 24 mom. 2 i åberopade författning, af
boställsskogs afkastning skall i främsta rummet gäldas kostnaden för
dess skötsel, hinder icke finnes för staten att beräkna godtgörelse för
de till skogsskötseln hörande arbeten, som af skogsstaten å dessa boställen
utföras, för så vidt nemligen boställets skogsafkastning öfverstiger
husbehofvet. Om boställsskogens afkastning icke lemnar öfverskott,
varder deremot förhållandet ett annat. För detta fall var i det
1887 års Riksdag förelagda regleringsförslaget förutsatt, att godtgöreisen
för skogsstatens åtgärder skulle utgå af de ecklesiastika boställenas
skogsfond. Härvid förekommer emellertid, att sådana ecklesiastika
boställen, som utgöra någon viss församlings enskilda egendom, icke
lemna bidrag till ifrågavarande fond. Då på Eders Kongl. Majtrs
framställning 1874 års Riksdag medgaf, att från ecklesiastika boställen
inflytande försäljningsmedel för vissa besparade skogstillgångar, som
64
Sjunde lmfvudtiteln.
icke kunde anses tillhöra skogens reguliera årliga afkastning, skulle
få af Eders Kongl. Maj:t disponeras till bekostande af skogsindelning
och erforderliga skogsodlingsarbeten å andra ecklesiastika bostäilsskogar,
ansåg man sig nemligen icke kunna till ett för församlingen
främmande ändamål disponera öfver försäljningsmedel från skog å boställe,
som utgjorde församlings enskilda egendom, hvarföre från tilllämpning
af beslutet uttryckligen undantogos boställen af sistnämnda
slag. Den på grund af Eders Kong]. Maj:ts och Riksdagens nyssberörda
beslut bildade fond, som jemlikt nådigt bref den 31 Mars 1876 erhållit
benämningen »de ecklesiastika boställenas skogsfond», har i öfverensstämmelse
härmed ej heller ansetts kunna anlitas för bekostande af
skogsarbeten å boställen, som tillhöra församling under enskild eganderätt;
och det synes mig ej heller nu böra ifrågasättas att af fondens
tillgångar bestrida sådan kostnad för ifrågavarande boställen, för hvilka
delaktighet i fonden icke eger rum. Häraf uppkommer visserligen
den oegentlighet, att medan kronan i allmänhet ansetts böra ega att
tillgodoberäkna sig ersättning för de arbeten, som af skogsstaten utföras
å ecklesiastika boställen, ett undantag från denna regel skulle uppkomma
i fråga om sådana ecklesiastika boställen, hvilka utgöra viss
församlings enskilda egendom och hvilka icke lemna virkesöfverskott
till försäljning, men då, enligt hvad Domänstyrelsen upplyst, af samtliga
ecklesiastika boställen endast 68 med en skogsareal af sammanlagdt
3,912 hektar tillhöra ifrågavarande kategori, varder undantaget
icke af synnerlig betydenhet. Vid beräkningen af den inkomst, som
i godtgörelse till statsverket för jägmästarnes förrättningar å ecklesiastika
boställen må vara att i och för skogsstatens lönereglering påräkna,
bör emellertid från beloppet af denna inkomst, i det Riksdagen år
1887 förelagda regleringsförslaget upptaget till 22,800 kronor, afräknas
den del af detta belopp, af Domänstyrelsen beräknad till 524 kronor,
som belöper å sådana, viss församling under enskild eganderätt tillhörande
ecklesiastika boställen, hvilka ej lemna virkesöfverskott till
afsalu, och torde alltså den ifrågavarande inkomstposten få upptagas
med ett i jemnadt tal till 22,300 kronor nedsatt belopp.
I sammanhang med frågan om lönereglering för skogsstaten tiar
jag vidare att omförmäla en af 77 i Kopparbergs och de norrländska
länen anstälde kronojägare i underdånighet gjord framställning om löneförbättring,
deruti sökandena anhållit, att ålderstillägg af 200 kronor
dels efter fem års oförvitlig tjenstgöring, dels ock efter ytterligare
intjenta tio och femton år måtte dem förunnas. Domänstyrelsen har
öfver berörda framställning'' afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
och dervid erinrat, att i de sex norra länen äro för närvarande an
-
Sjunde hufvudtiteln.
65
stälde 129 kronojägare, h vilka enligt nu gällande lönestat för skogsstaten
hvardera åtnjuta, förutom 100 kronors resepenningar, en aflöning
af 600 kronor, fördelad i 450 kronors lön, derunder inbegripen 50
kronors hyresersättning, och 150 kronors tjenstgöringspenningar, hvilken
aflöning enligt det af Domänstyrelsen afgifna förslag till skogsstatens
reglering komme att ökas med 50 kronor genom förenämnda
hyresersättnings höjande till 100 kronor, hvarförutom för biträde vid
vissa utsyningsförrättningar åt enskilde skulle erhållas dagarfvode af
2 kronor 50 öre. Dessa arfvoden har Domänstyrelsen antagit komma
att uppgå till 50 å 100 kronor om året, hvadan en löneförbättring af
100 å 150 kronor enligt samma förslag skulle komma kronojägare till
del. Härutöfver har Domänstyrelsen nu icke ansett sig kunna föreslå
någon förhöjning i kronojägarnes aflöning, helst ökning i deras tjenstgöring
icke blifvit ifrågasatt och, der behof af större tillsyn öfver
afverkningar under vissa månader uppstode, hädanefter liksom hittills
tillfälliga bevakare borde anställas. Domänstyrelsen har derför ej ansett
sig kunna förorda nådigt bifall till den underdåniga framställningen.
Lika med Domänstyrelsen finner jag mig icke kunna förorda bifall
till petitionärernas framställning om löneförbättring i vidsträcktare
mån, än behofvet af sådan förbättring redan blifvit i det Riksdagen
år 1887 förelagda förslaget till stat för skogspersonalen tillgodosedt;
och, då jag ej heller i andra afseenden eger anledning föreslå någon
förändring i nämnda statsförslag, hemställer jag i underdånighet, att
detsamma måtte oförändradt föreläggas näst sammanträdande Riksdag.
Beträffande angelägenheten af den lönereglering för skogsstaten,
som i detta statsförslag innefattas, kan jag hänföra mig till de uttalanden,
som under ärendets föregående handläggning afgifvits så väl
af vederbörande myndigheter som af mina företrädare i embetet. Då
fråga nu är om en förbättring af de vilkor, hvarunder skogspersonalen
arbetar, må det endast tillåtas mig att med några ord erinra om den
mot äldre tiders förhållanden väsentligt förändrade ställning, skogsväsendet
numera intager i statens hushållning. Ännu i en från våra
dagar icke synnerligen aflägsen tidpunkt kunde statens betydande
skogstillgångar till följd af dåliga kommunikationer och låga värden
å skogsprodukter till stor del betraktas som ett dödt kapital. Förbättrade
afsättningsförhållanden, stegrade pris å trävarumarknaden samt
icke minst en insigtsfull, på rationela grunder fotad skogshushållning
hafva medfört en annan sakernas ordning. Skogsmedlen utgöra numera
en betydande inkomstpost i budgeten; i den mån skogstillgången
å enskildes egendomar förminskats genom en allt jemnt fortgående
misshushållning dermed, hafva statens i olika landsdelar spridda, omBih.
till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afä. 9
66
Sjunde liufvudtiteln.
fattande; skogsdomäner för inbyggarnes förseende med deras behof af
skogsprodukter erhållit ökad betydelse; och slutligen utgör det insigtsfull
sätt, hvarpå staten numera förvaltar sina skogar-, en välbehöflig
föresyn för enskilde skogsegare i vederbörande orter. I alla dessa
afseenden hafva betydande resultat redan blifvit uppnådda, men otvifvelaktigt
böra i det skede af stark utveckling, hvari skogsväsendet
nu befinner sig, ännu större kunna inom jemförelsevis kort tid vinnas.
Särskildt synes mig eu betydelsefull uppgift föreligga statens skogsförvaltning
på ett fält, som hittills endast i mera underordnad mån fallit
inom omfånget af dess verksamhet. Jag förmenar nemligen, att statens
skogsförvaltning skulle kunna på ett mera direkt sätt än hittills vinnlägga
sig om befordrandet af den enskilda skogsvården i riket. Om
nyttan och lämpligheten af statens ingripande genom lagstiftningsåtgärder
i denna skogsvård råda som bekant synnerligen delade meningar;
men äfven utan sådan lagstiftning kan staten genom att för billigt
pris tillhandahålla skogsfrö och plantor, genom att lemna handledning
vid skogssådd och skogsplantering och i allmänhet genom meddelande
af råd och upplysningar i fråga om skogshushållning kraftigt medverka
till vinnandet af målet, en förbättrad enskild skogshushållning. Staten
har redan beträdt denna väg genom att till biträde åt enskilde anställa
skogsingeniörer, men mera kan göras; och får jag längre fram i dag
i ett annat sammanhang tillfälle att något närmare utveckla mina tankar
i detta hänseende. Jag anhåller nu endast att få fästa uppmärksamheten
derpå, att med den utsträckning af skogspersonalens verksamhet,
som i sammanhang med och såsom följd af den föreslagna
löneregleringen skulle ega rum, ett icke ovigtigt steg i den af mig
antydda rigtningen skulle komma att tagas, i det nemligen derigenom
statens direkta skogsvård skulle komma att på ett mera effektivt sätt
än hittills utsträckas till skogar, som i visst afseende intaga eu mellanställning
mellan offentliga och enskilda, nemligen de betydliga skogsarealerna
å boställen och utarrenderade kronodomäner. Skogsstatens
uppsigt öfver vården af dessa skogar har visserligen alltid varit lagstadgad
och i senare tider har densamma derigenom, att dels hushållningsplaner
blifvit faststälda, dels äfven icke obetydliga områden blifvit
stälda under skogsstatens omedelbara vård, otvifvelaktigt blifvit mera
verksam; men först derigenom, att, på sätt nu föreslaget blifvit, skogsodling
och utverkning på de områden, som ännu befinna sig under
boställshafvares och kronoarrendatorers egen vård, ombesörjas af skogsstatens
personal, kan ett mera positivt innehåll sägas hafva blifvit
gifvet åt den skogsstaten lagligen tillkommande uppsigtsrätt.
Jag har med dessa korta antydningar endast velat erinra derom,
Sjunde hnfyndtiteln.
76
att skogsstatens ställning och uppgift redan nu är en annan och mera
omfattande, än den var ännu år 1874, då de nuvarande löneförmånerna
väsentligen faststäldes, och att denna stats uppgift i en framtid bör
kunna blifva ännu mera betydelsefull, om nödiga medel beredas för den
påbörjade utvecklingens ohämmade fortgång.
Från slutsumman å den föreslagna staten,
utgörande ......................................................................... kronor 452,650: —
skulle komma att afgå uppskattade afkomsten
af skogsstatens innehafvande boställen, hvilken
afkomst, i 1887 års förslag upptagen till 5,388
kronor, numera, sedan jägmästarebostället Löpdal
i Köpings revir, uppskattadt till en afkastning af
189 kronor, jemlikt nådigt bref den 13 Juli 1887
till statsverket indragits, torde, i följd af nämnda
indragning samt verkstälda nya uppskattningar af
kronojägareboställen, få upptagas till....................... ,, 5,442: —
då återstoden utgör ......................................................... kronor 447,208: —.
Medel erfordras vidare för att bestrida de ålderstillägg, hvartill
skogstjenstemän vid löneregleringens trädande i kraft kunna finnas
berättigade. Då det icke kan med visshet förutses, hvilka af de nuvarande
skogstjenstemännen komma att öfverflyttas å ny stat eller vinna
befordran till öfverjägmästare, och det följaktligen icke låter sig på
förhand beräkna, till hvilket belopp ålderstillägg vid statens första
tillämpning kunna komma att uppgå, torde, såsom ock i 1887 års
regleringsförslag var förutsatt, anslag till detta ändamål få uppföras
förslagsvis. Under förutsättning att samtliga skogsinspektörer blefve
anstälde såsom öfverjägmästare, beräknade Domänstyrelsen det för
ålderstillägg under år 1888 behöfliga beloppet sålunda:
ålderstillägg åt 9 öfverjägmäs |
ture med 600 kronor ... |
. kronor 5,400: — |
|
dito |
„ 42 jägmästare |
„ 1,500 „ .... |
„ 63,000: — |
dito |
„ 8 dito |
„ 1,000 „ .... |
„ 8,000: — |
dito |
„ 16 dito |
„ 500 „ .... |
„ 8,000: — |
eller tillsammans |
kronor 84,400: — |
68
Sjunde Iiufvndtiteln.
Sedan denna beräkning uppgjordes, hafva visserligen 2 skogsinspektörer
afgått och i deras ställe förordnats andra, som icke uppnått
den för erhållande af ålderstillägg föreslagna tjensteålder, hvarigenom
i berörda förslag, under förutsättning att samtliga skogsinspéktörer
anstäldes såsom öfverjägmästare, beräknade 9 ålderstillägg för
öfverjägmästare nu skulle under samma förutsättning kunna nedsättas
till 7, men, enär å andra sidan några af jägmästare under tiden intjent
den för ålderstilläggs erhållande föreslagna tid, saknar jag anledning
att nu ifrågasätta någon ändring i nyssnämnda beräkning.
Domänstyrelsen ifrågasatte i det regleringsförslag, som år 1887
utgjorde föremål för nådig pröfning, att å extra stat måtte uppföras
ett anslag af 15,000 kronor för att vid den nya löneregleringens
genomförande vara att tillgå, för den händelse att icke åt alla nuvarande
ordinarie skogstjenstemän skulle kunna beredas plats å den
nya staten. Då emellertid indragning är föreslagen endast af 11 jägmästaretjenster,
deraf för närvarande blott 5 förestås af ordinarie innehafvare,
och genom befordran till öfverjägmästarebefattningarne, emot
Indika de nuvarande med endast ett undantag på förordnande bestridda
skogsinspektörstjensterna skulle utbytas, åtskilliga jägmästaretjenster
torde blifva lediga, till hvilka en eller flere bland de för indragning
afsedda tjensternas innehafvare torde kunna finnas villige att öfvergå,
är det föga sannolikt, att icke samtlige nuvarande ordinarie skogstjenstemän
skulle finna användning i den nya organisationen. Det
synes mig derföre, att för det ändamål, hvartill det ifrågasatta extra
anslaget skulle vara att tillgå, bör tillräckligt blifva sörjdt, ifall Eders
Kongl. Maj:r, såsom ock skedde i det Riksdagen år 1887 förelagda förslaget,
begär Riksdagens medgifvande, att, derest den föreslagna regleringen
icke kan genast i alla sina delar genomföras, uppkommande
behållningar å de anvisade nya löneanslagen få användas för att bestrida
aflöningen för de tjensteman, hvilka kunna blifva qvarstående å
gammal stat.
Under förutsättning att hvad jag nu anfört vinner Eders Kongl.
Maj:ts godkännande, skulle för skogsstatens aflöning i enlighet med
det nu föreliggande förslaget komma att erfordras:
bestämdt anslag......................... kronor 447,208: —
till ålderstillägg, förslagsvis, „__________84,400:— kronor 531,608: —
i följd hvaraf och då det nu för skogsstaten anvisade
anslaget utgör ......................................... ,, 412,293: —
en förhöjning i anslaget blefve behöflig med......... kronor 119,315: —.
Sjunde hufvudtiteln.
69
Detta belopp utvisar emellertid icke den rätta kostnaden för
regleringen, hvilken i sjelfva verket kommer att ställa sig vida lägre.
Den berörda ökade utgiften skulle nemligen till en icke ringa del
komma att motvägas af de ökade inkomster, som genom åtgärder,
stälda i samband med regleringen, komme att tillflyta statsverket.
Sålunda skulle till statsverket komma att ingå:
dels de af jägmästarne förut uppburna afgifter för utsyningar i
Kopparbergs och de norrländska länen, som erläggas af enskilde och
Indika ansetts kunna lägst beräknas till..................... kronor 47,000: —
dels ock ersättning för jägmästarnes förrättningar
å ecklesiastika boställen med ett beräknadt
belopp af minst ............................................................... „ 22,300: —
Vid den återremis» af löneregleringsfrågan, i
hvad den afsåg jägmästarne och kronojägarne, hvilken
egde rum den 11 December 1885, fick Domänstyrelsen
sig äfven anbefaldt att taga i öfvervägande, om
och i hvad mån skogsstatens förvaltningsåtgärder
å sådana allmänna, ej ecklesiastika skogar, från hvilka
afkastning icke inginge till statsverket, kunde böra
statsverket af skogsafkastningen godtgöras. Domänstyrelsen
erinrade i anledning häraf i dess förut omförmälda
underdåniga skrifvelse af den 15 November
1886, att, hvad anginge kronohemman och nybyggen,
stockfångstskogar samt vissa skattehemman och öfverloppsmarker
i de sex norra länen, godtgörelse för
skogsstatens åtgärder derå redan vore beredd genom
de utsyningsafgifter, innehafvare af sådan jord erlade
och hvilka nu föreslagits att ingå direkt till staten;
att någon ersättning till staten icke syntes böra
ifrågasättas, der skogsstatens åtgärder i afseende å
skogshushållningen vore inskränkt till att endast hålla
kontroll deröfver, att faststäld skogsindelningsplan
efterföljdes; att, derest de skogar undantoges, med
hvilka ett dylikt förhållande egde rum, i öfrigt icke
förekomme andra än de till bergshandteringens understöd
anslagna och häradsallmänningarne, å hvilka
skogsstaten verkstälde förrättningar, utan att staten
i allmänhet af dessa skogar droge någon inkomst;
att, enligt de för bergverksskogarne gällande stadgande^
vederbörande innehafvare egde sjelf, med
Transport kronor 69,300: —
70
Sjunde hufvndtiteln.
Transport kronor 69,300: —
iakttagande af hushållningsplan, förvalta skogen
men, om förvaltningen öfverlemnades till skogstjensteman,
vore skyldig att ersätta honom antingen
efter öfverenskommelse eller efter gällande taxa på
arfvode för skogsförrättningar; att, då i det närmaste
samtlige innehafvare af bergverksskogar begagnat
sig af rättigheten att sjelfve förvalta de åt dem
upplåtna skogarne, endast tre dylika skogar förvaltades
af skogsstaten, nemligen Sala silfververks
och Ofvansjö—Torsåkers bergslagsallmänningar — af
hvilka den förra numera är till statsverket indragen
och den senare till indragning ifrågasatt —- samt
Kengis bruks kolfångstskog i Pajala socken, der
bruksegarens nyttjanderätt vore inskränkt till utsyning
af skogsprodukter inom ett visst belopp,
medan den återstående och, sedan brukets jerntillverkning
numera blifvit väsentligen inskränkt,
hufvudsakliga afkastningen af skogen komme statsverket
till godo; att häradsallmänningarne utgjordes
af 9 i Norrbottens, 7 i Kopparbergs och Grefleborgs
län samt 99 i de sydligare länen; att å allmänningarne
i Norrbottens län afverkning för försäljning,
enligt särskilda nådiga föreskrifter, finge ske
endast efter utstämpling, hvarför afgift erlades och,
jemte öfriga dylika utsyningsafgifter, vore afsedd
att indragas till statsverket; att de i Kopparbergs
och Gefleborgs län befintliga allmänningarne eller
så kallade besparingsskogarne, hvilka vid afvittring
och storskifte bildats af en tredjedel af hemmanens
skogsanslag, i sjelfva verket vore socknemännens
enskilda egendom, vid hvilket förhållande och då
skogsstatens åtgöranden med hänsyn till dessa
skogar vore inskränkt till kontroll deröfver, att
den, enligt särskilda nådiga föreskrifter, endast intill
viss minimidimension medgifna afverkningsrätt å
samma skogar icke öfverskredes, ersättning till staten
i fråga om dessa skogar icke syntes böra ifrågakomma;
att, beträffande de öfriga eller egentliga
häradsallmänningarne, dessa af gammalt varit utan
Transport kronor 69,300: —
Sjunde hufvudtiteln.
71
Transport kronor 69,300: —
afgift stälda under skogsstatens vård, och först
genom skogsförordningen den 29 Juni 1866 medgifvits
allmänningsdelegarne att, med iakttagande af
hushållningsplan och under skogstjenstemans kontroll,
sjelfve handhafva allmännings förvaltning; att,
der allmänning sålunda stode under delegarnes egen
vård, någon godtgörelse till skogsstaten för endast
kontrollen icke borde ifrågakomma; att, under det
hittills endast 20 af 99 allmänningar öfvertagits af
delegarne till förvaltning, en föreskrift om ersättning
åt statsverket, då skogsvården handhades af
skogsstaten, antagligen skulle leda derhän, att flera
allmänningar öfvertoges af delegarne och i dylikt
fall måhända icke blefve lika omsorgsfullt skötta
som för -närvarande; samt att Domänstyrelsen af
detta skäl och då under de omkostnader, som enligt
§ 10 af ofvannämnda förordning borde gäldas af
häradsallmännings afkastning, icke syntes kunna
inbegripas ersättning för jägmästares förvaltningsåtgärder,
funne godtgörelse till statsverket icke
heller från dessa skogar böra ega rum.
Mot hvad Domänstyrelsen sålunda anfört, fann
vid regleringsförslagets underdåniga föredragning
dåvarande Departementschefen ej något att erinra,
utom för så vidt det rörde häradsallmänningarne i
de mellersta och sydligare delarne af landet. Departementschefen
ansåg det icke kunna bestridas, att, om
staten godtgjorde sig af de ecklesiastika boställsskogarnes
afkastning för den vård, staten genom
sina skogstjenstemän egnade dessa skogar, samma
skäl förefunnes att af häradsallmänningarnes afkastning
upptaga godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder
å dylika skogar. Något hinder härför
syntes heller icke möta i det af Domänstyrelsen
åberopade stadgande, som tydligen afsåge, att alla
kostnader för skogsskötseln skulle afgå, innan allmännings
afkastning finge användas för delegarnes
räkning, och såsom föremål för ersättning särskildt
omnämnde »skogsodling» samt »öfriga af hushåll
Transport
kronor 69,300: —
72
Sjunde hufrudtiteln.
Transport kronor 69,300: —
ningsplanen eller särskilda föreskrifter föranledda
kostnader». De kostnader, som komme att drabba
häradsallmänningarne för skogsstatens åtgärder,
blefve i öfrigt antagligen af jemförelsevis ringa betydenhet;
och, om delegarne deraf skulle finna
en anledning att sjelfve taga allmänning under sin
vård, såg departementschefen icke häri någon synnerlig
fara, då § 8 af skogsförordningen innehölle, att,
derest delegarne försummade allmänning^ skötsel,
öfver hvilken vederbörande skogstjensteinan hade att
hålla uppsigt, och rättelse icke skedde inom af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förelagd tid, denna
myndighet egde förordna, att allmänningen åter skulle
ställas under skogsstatens vård och förvaltning.
På de af dåvarande Departementschefen anförda
skäl anser jag mig böra hemställa, att, då häradsallmänning
står under skogsstatens förvaltning, ersättning
för jägmästares förrättningar derstädes skola
godtgöras statsverket i enahanda ordning, som föreslagits
beträffande jägmästares förvaltningsåtgärder
å ecklesiastika skogar. Den inkomst, som häraf kan
påräknas, torde, enligt af Domänstyrelsen verkstäld
beräkning, komma att uppgå till 3,000 å 4,000 kronor
årligen. Beräknas det årliga beloppet till.................. ,, 3,200: —
skulle således genom de nu i sammanhang med
skogsstatens lönereglering ifrågasatta åtgärder en
direkt inkomst tillföras statsverket af.......................... kronor 72,500: —
hvilken summa ock ingått uti det belopp, hvarmed Eders Kongl. Maj:t
på mitt förslag täckts för år 1890 höja inkomsttiteln skogsmedel utöfver
hvad af Statskontor■■ beräknats.
Lägges till berörda summa å 72,500 kronor den besparing, som
skulle uppstå genom indragning af vissa utaf jägmästarne hittills åtnjutna
extra ersättningar, hvillra guldits af statsmedel och hvaraf särskildt
den från sjunde hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar
utgående godtgörelsen för ekutstämplingar är af betydenhet
samt för år beräknats till omkring 5,000 kronor, torde den ökade utgift,
som, för skogsstatens reglering på föreslaget sätt, skulle under
år 1890 drabba statsverket, icke komma att uppgå till mer än omkring
40,000 kronor. Det bör derjemte bemärkas, att i följd af det höga
antal tjensteår, flertalet af de nuvarande skogstjenstemännen uppnått,
Sjunde liufvudtiteln.
73
utgifterna för ålderstillägg under den första tiden efter regleringen
komme att blifva betydligt större, än som under normala förhållanden
bör blifva fallet, i det att för ålderstillägg under år 1890 ett anslag
af 84,400 kronor ansetts behöfligt, medan, enligt hvad inom Domänstyrelsen
beräknats, medelsilfran å ålderstillägg enligt den föreslagna
nya staten icke bör för år öfverstiga 58,000 kronor. Slutligen kan äfven
härtill läggas, att till extra kronojägare af reservationsanslaget för skogsväsendet
förut utbetalts omkring 17,000 kronor, hvilken utgift hädanefter
ej komme att bestridas från detta anslag, enär de ordinarie kronojägarnes
antal efter regleringen ökas.
Innan jag öfvergår att yttra mig rörande öfriga anslagsbehof
under skogsväsendet, bör jag nämna, att i anledning af Riksdagens
erinran i skrifvelsen den 11 Maj 1886, att vid utarbetande af det nu
anmälda regleringsförslaget synnerligt afseende borde fästas derå, att
församlingarnes rätt att från ecklesiastika skogar erhålla virke till byggnader
och reparationer å prestgård och kyrka blefve tillräckligt tillgodosedd,
Domänstyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 15 November
samma år meddelat, hurusom Styrelsen redan i cirkulär den 16
Juni 1884 angående allmänna skogars indelning till ordnad hushållning
föreskrifvit, att, för iakttagande af församlingarnes rätt i berörda afseende,
viss skogstrakt skulle vid indelning å ecklesiastik skog, der så
ske kunde, reserveras. Styrelsen ifrågasatte vidare, att till de skogsstatens
förrättningar å ecklesiastika skogar, för hvilka kostnaden skulle
ersättas af nämnda skogars afkastning, äfven skulle hänföras sådana,
som ske för utsyning till kyrko- och prestgårdsbyggnadsskyldiges
virkesbehof; men, då de byggnadsskyldige redan under närvarande förhållanden
ega att få utsyning åt sig utan kostnad verkstäld, derest
utsyning hos jägmästaren begäres så tidigt, att denna kan ske i sammanhang
med öfriga ordinarie utsyningar för året, och det icke lärer
böra ifrågakomma att, derest de byggnadsskyldige försumma att i tid
anmäla behofvet af utsyning, med den då uppkommande utsyningskostnaden
belasta boställenas afkastning, torde Domänstyrelsens berörda
förslag icke böra föranleda till någon åtgärd.
Bih. till Biksd. Frot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
10
74
Sjunde lmfvudtiteln.
I detta sammanhang torde jag vidare böra erinra om Eders Kongl.
Maj:ts den 5 Oktober nästlidet år fattade beslut om införande af militära
öfningar för lärjungarne vid statens skogsläroverk.
Sedan fråga blifvit väckt om utbildande af lärlingarne vid statens
lägre skogsskolor och eleverna vid skogsinstitutet till reservunderbefäl
och reservbefäl vid armén, anmodade Chefen för Landtförsvarsdepartementet,
med öfverlemnande af en i frågan utarbetad promemoria,
Domänstyrelsen att häröfver afgifva underdånigt utlåtande. Efter att
hafva hört vederbörande skogsskoleföreståndare och direktören vid skogsinstitutet
afgaf Domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 27 Februari
1888 det infordrade utlåtandet, deruti Styrelsen, som icke ansåg det
tillkomma sig att utreda, i hvad mån genomförandet af det ifrågavarande
förslaget komme att medföra gagn för försvarsväsendet, i öfrigt, under
framställande af anmärkningar vid vissa delar af förslaget, hufvudsakligen
anförde, att en militärisk utbildning af den beskaffenhet, förslaget
afsåge, icke ansåges komma att inverka ofördelaktigt på undervisningen
vid skogsläroverken, utan syntes vara egnad att i vissa afseenaen
främja lärjungarnes utveckling'' i praktisk rigtning.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet öfverlemnade sedermera
till Finansdepartementet en med ledning af framstälda anmärkningar
omarbetad promemoria rörande det ifrågasatta införandet af militära öfningar
vid skogsläroverken. Af innehållet i detta förslag torde jag nu
allenast behöfva erinra derom, att förslaget, som var bygdt på den
förutsättning, att för erhållandet af fullständigt afgångsbetyg från lägre
skogsskola eller skogsinstitutet skulle erfordras att med nöjaktig skicklighet
hafva genomgått stadgade militära öfningar, i detta hänseende
kräfde af lärjunge vid lägre skogsskola sådana öfningar under 75 dagar,
fördelade på 2 år, med 60 dagar under det första och 15 under det
andra, samt af elev vid skogsinstitutet 105 dagars öfningar, fördelade på
3 år, med 30 dagar under första, 30 dagar under andra samt 45 dagar
under tredje året, förutom nio timmars praktisk och teoretisk militärundervisning
hvarje vecka under vintermånaderna. I nämnda öfningstider
voro inberäknade de lärlingarne och eleverna såsom värnpligtige
åliggande öfningar. Af lärlingarne vid skogsskolorna skulle öfningarne
fullgöras vid det regemente, inom hvars stånd vederbörande skogsskola
vore belägen, och af eleverna vid skogsinstitutet vid något af de båda
lifgardesregementena till fot. Utexaminerade skogslärlingar skulle benämnas
»underjägare)), i stamrullorna upptagas under denna titel och
afses att vid mobilisering och i krig användas såsom vice korporaler
intill 32 års ålder. Utexaminerade elever vid skogsinstitutet borde
åter af Eders Kongl. Maj.-t förordnas, om de anstäldes i skogsstatens
Sjunde hufvudtiteln.
75
tjenst, till »jägmästareassistenter» och, om de icke erhölle anställning i
nämnda tjenst, till »extra jägmästare». Äfven de sistnämnde skulle lyda
under skogsstatens instruktion med skyldighet att för tjenstgöring vid
nämnda stat x mån af behof vara till Domänstyrelsens disposition. Så
väl jägmästareassistenter som extra jägmästare skulle upptagas i stamrullorna
med dessa titlar och afses att vid mobilisering och i krig användas
såsom underlöjtnanter. De militära skyldigheterna borde åt
så väl de ena som de andra bibehållas, så länge de befunne sig i värnpligtsåldei-n,
och af dem, som vunne anställning i skogsstatens tjenst,
derutöfver, så länge deras anställning vid skogsstaten varade.
Derjemte ifrågasattes, huruvida icke lärlingarne vid de enskilda
skogsskolorna vid Skogshåll och Presterad borde åläggas enahanda öfningsskyldighet,
som blefve stadgad för lärlingarne vid statens lägre
skogsskolor.
Vid underdånig anmälan den 5 nästlidne Oktober af detta ärende
tillät jag mig erinra, att då de unge män, som utbildades till skogsbetjente
och skogstjenstemän i åtskilliga afseenden borde förvärfva sig
egenskaper, som hade mycket gemensamt med krigarens, såsom vana
att föra befäl, disciplin, fysisk uthållighet, skicklighet att använda skjutvapen,
örtkännedom m. m., staten, i den mån sådant utan menlig inverkan
på de blifvande skogstjenstemännens utbildning för sitt egentliga
lefnadskall eller utan olägenhet för skogsadministrationen kunde
ske, borde tillgodogöra sig de omförmälda egenskaperna genom att åt
skogspersonalen gifva eu sådan utbildning, att den vid härens ställande
på fältfot kunde användas som reservbefäl och reservunderbefäl vid
hären och framför allt vid landstormen; samt att det syntes så mycket
mindre obilligt, att staten af lärlingarne och eleverna vid skogsläroverken
utkräfde en sådan skyldighet, som staten genom den kostnadsfria
undervisningen för deras egentliga lefnadskall beredde dem väsentliga
förmånei-, och dela militära utbildningen, som skulle komma dem
till del, äfven om den kräfde något längre tid än den, som enligt värnpligtslagen
skulle bibringas hvarje svensk krigsduglig man, i allt fall,
på sätt ej mindre skogsläroverkens förståndare än äfven Domänstyrelsen
vitsordat, komme att öka elevernas duglighet för sitt fack. På
grund af hvad sålunda blifvit erinradt och då det mått af militärisk
öfning, som enligt omförmälda promemoria skulle bibringas skogslärlingarne
och eleverna, vore det minsta, som för ändamålet kunde
ifrågasättas, täcktes Eders Kongl. Maj:t besluta, att, såsom vilkor för
erhållandet af fullständigt afgångsbetyg från vare sig någon af statens
skogsskolor eller skogsinstitutet, skulle för de lärlingar och elever, som
hädanefter vid läroverken inskrefves, fordras att hafva med nöjaktig
76
Sjunde hufrudtiteln.
skicklighet genomgått de militära öfningar, som i promemorian för
hvardera slaget af läroverk upptoges; och anbefaldes Domänstyrelsen
att med ledning af de i öfrigt i promemorian föreslagna bestämmelser
afgifva förslag till de förändringar i gällande stadgar för de allmänna
skogsläroverken af den 13 April 1886, som af den .sålunda stadgade
öfningsskyldigheten kunde påkallas.
Rörande vissa i omförmälda promemoria föreslagna bestämmelser
i afseende på skogslärlingarnes och skogselevernas anställande såsom
volontärer vid särskilda regementen samt aflöning och andra ersättningar
åt derb under öfningstiderna, förklarade sig Eders Kongl. Maj:t
vilja framdeles besluta på föredragning af Chefen för Landtförsvarsdepartementet.
Å de föreslagna föreskrifterna i fråga om utexaminerade
skogslärlingars och skogselevers tjenstgöringsskyldighet ej mindre i
militäriskt hänseende än äfven i vissa afseenden i skogsstatens tjenst,
deras benämning m. m., äfvensom om utsträckning af öfningsskyldigheten
till lärjungar vid de enskilda skogsskolor, som åtnjuta statsunderstöd,
behagade Eders Kongl. Maj:t tillåta mig att i sammanhang med
frågorna om ny lönereglering för skogsstaten samt om anslagsbehofven
för skogsväsendet för år 1890 få ånyo påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet,
och utbedjer jag mig att till frågan om militära öfningar
för lärjungarne vid nyssnämnda enskilda skogsskolor få återkomma vid
anmälan af gjorda framställningar om anslag för den enskilda skogsundervisningen.
Vidkommande de utexaminerade skogslärlingarnes och skogselevernas
militära tjenstgöringsskyldighet var, såsom jag nyss erinrat,
i promemorian förutsatt, att denna tjenstgöringsskyldighet skulle för
utexaminerade skogslärlingar äfvensom för sådana utexaminerade skogselever,
som icke erhölle anställning i skogsstatens tjenst, fortvara, så
länge de befunne sig i värnpligtsåldern eller intill fylda 32 år, men för
de elever, som blefve vid skogsstaten anstälde, derutöfver, så länge
denna anställning varade. Domänstyrelsen, som icke haft något att
erinra vid förslaget om den ifrågavarande skogspersonalens militära
skyldighet intill värnpligtsålderns utgång, har deremot beträffande den
föreslagna tiden för de egentliga skogstjenstemännens militära skyldighet
anmärkt, att, om denna utsträcktes till hela den tid, anställningen
i skogsstaten varade, komme i mobiliseringsfall och krigstid skogsadministrationen
i orterna att ligga helt och hållet nere, hvarjemte,
utom det att freqvensen till de svagt aflönade skogsstatsbefattningarne
till skada för kårens tjensteduglighet kunde minskas, det syntes vara
alltför betungande för skogsstatens medlemmar, att, utöfver deras hufvudsakliga
uppgift, dem pålades eu helt annan, på deras lefnadsförhållan
-
Sjunde hufvudtiteln.
77
den så djupt ingripande som möjlig krigstjenst ända till pensionsåldern.
Styrelsen har derföre hemstält, att ifrågavarande militära skyldighet,
om densamma ansåges böra utsträckas öfver tiden för allmän värnpligt,
dock måtte upphöra efter fylda 45 år.
Jag bestrider icke, att, derest afsedt vore att vid mobilisering
eller i krig använda skogsstatstjenstemännen som reservbefäl vid hären,
fog i mycket kunde finnas för de af Domänstyrelsen uttalade farhågor.
Enligt hvad jag inhemtat, påräknar likväl krigsstyrelsen allenast, att
de militäriskt utbildade skogstjenstcmännen, likasom äfven skogsbetjente,
skulle i förekommande fall kunna anlitas såsom befäl och underbefäl
vid landstormen, hvarom äfven uttryckligt stadgande borde meddelas.
Då sålunda den militära tjenstgöringen för hvar och en komme att inskränkas
till försvaret af hemorten, torde grund ej vidare förefinnas
för farhågan, att skogsadministrationen i orterna vid krigstillfälle komme
att alldeles ligga nere, likasom ej heller en så väsentligt begränsad
militär tjenstgöringsskyldighet kan anses komma att verka afskräckande
för dem, som eljest önska inträda i skogsstatens tjenst. Dock finner
äfven jag, lika med Domänstyrelsen, någon inskränkning af den föreslagna
tiden för skogsstatstjenstemännens militära skyldighet önsklig,
men, då det från Domänstyrelsen infordrade förslag till ändringar i
stadgarne för skogsläroverken ännu icke inkommit, och det synes mig
lämpligt, att frågan om skogspersonalens militära öfnings- och tjenstgöringsskyldighet
i hela dess vidd samtidigt förekommer till definitivt afgörande,
hemställer jag, att med pröfning af de föreslagna nya bestämmelserna
rörande utexaminerade skogslärlingars och skogselevers tjenstgöringsskyldighet
m. m. må anstå,intill dess nyssberörda utlåtande inkommit.
Domänstyrelsen har i särskild underdånig skrifvelse af den 15
Oktober nästlidet år gjort framställning i fråga om anslagsbehofven
för skogsväsendet år 1890.
Beträffande anslagen till statens skogsskolor och för skogsinstitutet
ifrågasätter Domänstyrelsen icke någon förändring.
Från anslaget för den enskilda: skog sundervisning en, 8,600 kronor,
utgå för närvarande bidrag med 3,800 kronor till enskilda skogsskolan
vid Presterud i Vermlands län på de i nådiga brefvet den 10 December
1875 bestämda vilkor; med enahanda belopp för uppehållande af undervisningen
vid Skogshålls skogsskola i Södermanlands län, på sätt nådiga
brefvet den 13 Juli 1887 stadgar; samt med 1,000 kronor för aflöning,
enligt nådiga brefven den 18 December 1874 och den 24 Juli
1885, till en lärare i skogshushållning vid Gotlands folkhögskolas
%
78
Sjunde hufvudtiteln.
landtbrukskurs. Hvad angår skogsskolan vid Skogshåll, som tillförene
underhållits af Södermanlands läns hushållningssällskap, bör jag erinra,
att densamma numera så till vida är en statens skola, som, efter det
hushållningssällskapet förklarat sig icke kunna längre än till utgången
af Oktober månad år 1887 underhålla densamma, staten jemlikt nyssberörda
nådiga bref den 13 Juli 1887 öfvertagit skolan, mot det hushållningssällskapet
förbundit sig att under tre år från och med den 1
Januari 1888 kostnadsfritt för staten tillhandahålla för skolan lämplig lokal.
Domänstyrelsen har hemstält, att för ifrågavarande ändamål enahanda
anslag med det för innevarande år utgående må äskas äfven för
år 1890; och har dessutom Vermlands läns landsting i en af Eders
Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i länet med underdånig skrifvelse
den 28 sistlidne December insänd framställning anhållit om fortsatt
understöd af statsmedel med 3,800 kronor årligen under ytterligare
två år, räknadt från den 1 November 1889, till skogsskolan vid Presterud.
Jag har vid hvad sålunda blifvit hemstäldt intet att erinra,
men, då de skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:ts beslut om införande
af militära öfningar vid statens skogsläroverk, äfven synas mig eg a
giltighet i fråga om de af statsmedel väsentligen underhållna skogsskolorna
vid Skogshåll och Presterud, helst en utsträckning af öfningsskyldigheten
till lärjungarne äfven vid dessa skolor skulle tillföra ortförsvaret
en afsevärd förstärkning af reservunderbefäl, anser jag mig
böra förorda, att Eders Kongl. Maj:t, derest Riksdagen anvisar de för
ifrågavarande skolor afsedda medel, må föreskrifva, att lärjungarne vid
Skogshålls skogsskola skola vara underkastade samma militära öfningsskyldighet
som lärlingarne vid statens skogsläroverk, äfvensom för beviljandet
af anslaget till Presteruds skogsskola såsom ytterligare vilkor
jemte de nu gällande uppställa, att lärlingarne vid skolan likaledes
underkastas nu sagda öfningsskyldighet.
Derest det af mig förordade förslag till ny reglering af skogsstaten
vinner godkännande, lärer skäl ej vidare förefinnas att fördela
anslagen till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet på ett ordinarie reservationsanslag och ett extra ordinarie
anslag, på sätt Riksdagen åren 1887 och 1888 med hänsyn till den
då ännu sväfvande regleringsfrågan beslutat, utan torde dessa medel
böra sammanföras till ett reservationsanslag å ordinarie stat.
I sitt den 30 Oktober 1884 afgifna underdåniga förslag angående
reglering af skogsstaten erinrade Domänstyrelsen, att vid förslagets
genomförande utgifterna från denna del af reservationsanslaget komme
att ökas, hufvudsakligen genom kostnader för den skogsodling å utarrenderade
kronoegendomar och å smärre civila boställen, som för
Sjunde hufvudtiteln.
79
närvarande ålåge arrendatorer och boställshafvare, för dagarfvoden åt
kronojägare vid dessa och vissa andra arbeten å allmänna skogar äfvensom
för expensanslag till de nio öfverjägmästarne; och har Styrelsen
beräknat dessa utgifter till omkring 49,000 kronor, hvarifrån dock borde
afräknas de besparingar å anslaget, som å andra sidan genom regleringen
uppstode i nu utgående arfvoden för extra förrättningar, till extra
kronojägare ro. m., och hvilka besparingar kunde upptagas till 24,000
kronor, hvadan den för nyss nämnda ändamål behöfliga ökningen i anslaget
komme att uppgå till omkring 25,000 kronor.
Härtill kommer emellertid, på sätt Domänstyrelsen erinrat, att
under senaste åren, sedan reservationer ej vidare funnits att tillgå, betydliga
inskränkningar uti utgifterna för statsskogarnes skötsel varit
nödvändiga, så att exempelvis för år 1888 af skogstjenstemännen föreslagna
arbeten till kostnadsbelopp af omkring 40,000 kronor måst eftersättas.
Med afseende härå och då skogsväsendets fortgående utveckling
kräfver, att en del arbeten, såsom torrläggning af vattensjuk mark,
skogsanläggning å hittills kala trakter, anordnande af flottleder och
vägar å de större kronoparkerna i de nordligaste länen m. m., i större
utsträckning bedrifvas, samt de nu till ej ringa omfattning skeende inköpen
af mark till bildande af kronoparker föranleda nya utgifter, föreslår
Domänstyrelsen, att reservationsanslaget för kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet må höjas till
386,992 kronor.
Det kan icke undvikas, att med den omfattning, statens skogsförvaltning
nu eger, och med den snabba utveckling, som kännetecknar
densamma, kostnaderna för denna administrationsgren måste snart sagdt
med hvarje år stegras. I bredd med denna ökning i administrationskostnaden
har emellertid gått en alltjemt ökad afkastning, i hvilket
afseende jag torde få erinra derom, att skogsmedlen enligt Eders Kongl.
Maj:ts beslut blifvit för år 1890 förslagsvis beräknade till 2,000,000
kronor eller 400,000 kronor högre än det i riksstaten för år 1889 upptagna
belopp. Riksdagen har ock genom att — på extra stat — bevilja
de åren 1887 och 1888 äskade förhöjningar i reservationsanslaget
visat sig behjerta angelägenheten deraf, att icke genom otillräcklig
tillgång under ifrågavarande, för de egentliga skogsarbetena afsedda
anslag skogsväsendets jemna utveckling må hämmas. Den förhöjning
i reservationsanslaget, som nu af Domänstyrelsen förordas, är till en
del föranledd af förslaget till skogsstatens reglering och till den återstående
delen så mycket mer af behofvet påkallad, som i det af Eders
Kongl. Maj:t den 7 sistlidne December faststälda generalförslag öfver
de utgifter för skogsväsendet under år 1889, för hvilka reservations
-
80
Sjunde liufyudtiteln.
anslaget och det för enahanda ändamål dermed beviljade extra anslaget
äro afsedda, måst tagas i anspråk den sista återstoden af reservationerna
under ifrågavarande anslagstitel.
Enligt Domänstyrelsens förslag, hvilket jag tillstyrker, skulle
nyssnämnda i 1889 års stat uppförda extra anslag å 99,000 kronor
varda för år 1890 obehöfligt, och den verkliga nu föreslagna förhöjningen
under anslagstiteln komma att utgöra 73,685 kronor, deraf omkring
25,000 beräknats för utgifter, som följa af de i sammanhang
med regleringsförslaget ifrågastälda förändrade anordningar beträffande
skogsskötseln å vissa kronans egendomar, och återstoden, eller 48,685
kronor, för i öfrigt ökad kostnad för skogsförvaltningen. Det belopp,
hvarmed det i ordinarie stat uppförda reservationsanslaget för skogsväsendet,
214,307 kronor, skulle höjas, motsvaras alltså af summan af
förenämnda extra anslag, 99,000 kronor, och den förordade verkliga
anslagsförhöjningen, 73,685 kronor, då slutsumman skulle utgöra 386,992
kronor.
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att — under förutsättning att, på sätt här ofvan angifvits, godtgörelse
för skogsstatens förvaltningsåtgärder å ecklesiastika skogar
och häradsallmänningar kommer statsverket till godo, och att vissa,
jägmästarne nu tillkommande extra ersättningar upphöra att utgå eller,
der de utgöras af enskilde, indragas till statsverket — godkänna nu
föreslagen stat för skogsförvaltningen i orterna och de vilkor för den
nya aflöningens åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts;
att härjemte besluta, att de till jägmästare anslagna boställen,
hvilka Eders Kongl. Maj:t icke finner böra för ändamålet eller eljest
för skogsväsendet bibehållas, skola till statsverket indragas den 14
Mars 1891, dock med iakttagande dels att indelningshafvare må, om
han så önskar, under sin återstående tjenstetid och med lardagsrätt
enligt § 62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion, för sig eller
sterbhus fortfarande såsom löneförmån åtnjuta sitt boställe emot det
afdrag å den kontanta lönen, som efter uppskattning kan blifva bestämdt,
dels ock att staten, då den från vederbörande indelningshafvare
eller hans sterbhus öfvertager boställe, efter värdering vid syn
jemväl öfvertager sådana å bostället befintliga, indelningshafvaren tillhöriga
åbyggnader, som vid synen anses vara för bostället nyttiga;
att vidare medgifva, att, derest löneregleringen icke kan omedelbart
i alla dess delar genomföras, uppkommande behållningar å de nya
Sjunde hufvudtiteln.
81
aflöningarne må af Eders Kongl. Magt disponeras för bestridande af
aflöningen för å gammal stat qvarstående löntagare;
att för regleringens genomförande
dels höja det bestämda anslaget för skogsstaten med 34,915 kronor
till 447,208 kronor;
dels för ålderstillägg åt skogsstaten uppföra ett förslagsanslag å
84,400 kronor;
samt att höja anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet med 172,685 kronor till 386,992
kronor;
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten.............................. kronor 447,208: —
„ statens skogsskolor............... ,, 24,500: — kronor 471,708:_
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten .................................... „ 84,400: —
reservationsanslag:
till skogsinstitutet...................... kronor 21,300: —
,, enskilda skogsundervisnin
gen.
.................................. „ 8,600: —
,, kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet...... ,, 386,992: — ^ 416,892:_
Summa kronor 973,000: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 292,000 kronor, hvarvid likväl är att märka, att det
nu å sjunde hufvudtiteln uppförda extra anslag för kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, 99.000
kronor, ej vidare skulle erfordras.
Beträffande skogsväsendet rörande förhållanden anhåller jag slutligen
att få erinra derom, att, enligt hvad Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 7 Mars nästlidet år anmält, Riksdagen med bifall till eu
af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning medgifvit,
att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland
belägna, under förvaltning af Domänstyrelsen stälda och för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer
än 200 kronor men icke utöfver 400 kronor, det må bero af Eders
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 11
[7-]
För kontrollen
vid enskilda
banker
och kreditanstalter.
g2 Sjunde liufvudtiteln.
Kongl. Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida
egendomen fortfarande bör för kronan bibehållas eller till större
eller mindre del försäljas; samt
att, der Eders Kongl. Maj:t pröfva!- försäljning böra ega rum,
densamma må ske i den ordning och under de vilkor, som enligt
nådiga brefvet den 29 Maj 1874 gälla för försäljning af mindre hemman
och lägenheter, med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser,
Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, i allmänhet eller i
vissa fall, för försäljningen meddela;
dock under vilkor att de genom försäljningen inflytande medel
skola användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig
mark; hvilka medel borde inlevereras till Riksgäldskontor och der
bokföras på sätt nu är stadgadt angående köpeskillingarne för de
kronoegendomar, som säljas enligt nådiga brefvet den 29 Maj 1874;
och har hvad Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen sålunda beslutat
genom nådigt bref den 18 Maj 1888 till efterrättelse meddelats.
Som i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen enligt underdånig
skrifvelse den 24 Maj 1877 medgifvit i fråga om de medel, som inflyta
vid försäljning af kronoegendomar enligt nådiga brefvet den 29
Maj 1874, Eders Kongl. Maj:t torde böra ega rätt att för det afsedda
ändamålet disponera äfven de nu ifrågavarande medlen, men uttryckligt
stadgande härom icke influtit i det senast för Riksgäldskontoret utfärdade
reglemente, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen att medgifva,
att de medel, som influtit eller hädanefter inflyta för försäljning
jemlikt nådiga brefvet den 18 Maj 1888 af åtskilliga kronoegendomar
och enligt samma nådiga bref skola inlevereras till Riksgäldskontoret
för att användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig
mark, må för sådant ändamål af Eders Kongl. Maj:t disponeras och
följaktligen på Eders Kongl. Maj:ts reqvisition från Riksgäldskontoret
utbetalas.
För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.
Med anledning deraf att det från och med år 1889 åligger hvarje
enskild sedelutgifvande bank att godtgöra kostnaden för det ombud,
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eger hos banken anställa, föreslog
Eders Kongl. Maj:t i den till 1888 års Riksdag aflåtna nådiga
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof, att förslags
-
Sjunde liufyudtiteln. 83
anslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter, högst
16,000 kronor, måtte nedsättas till högst 12,000 kronor, deraf 7,000
kronor att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnas att inom
Finansdepartementet biträda med berörda kontroll och med handläggning
af ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter, och 5,000
kronor att användas till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar.
I underdånig skrifvelse af den 15 Maj 1888 angående reglering
af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel anförde Riksdagen
i berörda fråga och efter omnämnande af en inom Riksdagen väckt
motion om anvisande af ett förslagsanslag af 50,000 kronor årligen
till aflöning åt bankinspektörer i hvarje län, som skulle hafva till skyldighet
att minst en gång hvarannan månad inspektera hvarje sedelutgifvande
bank eller aktiebank eller sparbank inom länet samt om
dessa inspektioner lemna fullständiga rapporter till bankinspektionsbyrån
i Finansdepartementet, uppstäda efter en förut bestämd plan, och
detaljerade, att den kontroll vid de enskilda bankinrättningarne, som de
allmänna ombuden hade att utöfva, hufvudsakligen afsåge månatlig inventering
af kassan och verificering af den rapport öfver ställningen,
som bankerna hade att till Finansdepartementet och Eders Rongl.
Maj:ts Befallningshafvande insända, äfvensom, hvad anginge de sedelutgifvande
bankerna, granskning och vård af grundfondssäkerheterna
samt kontrollering af sedelutgifningsrätten. Dertill komme beträffande
ett särskildt aktiebolag den skyldighet, som ålåge det hos bolaget anstälda
ombud, att kontrollera och deltaga i förvarandet af den pant,
bolaget hade att ställa för sina utelöpande obligationer. Bankinspektören
åter ålåge, bland annat, att, när så af departementschefen förordnades,
på ort och ställe förrätta särskilda undersökningar af enskilda
bankers ställning och deröfver till departementschefen afgifva berättelse.
Då den kontroll, som ålåge ombuden hos de enskilda bankinrättningarne,
icke syntes tillräckligt omfattande för att kunna förebygga
möjliga oregelbundenheter i bankverksamheten, samt den mångfald af
löpande göromål, bankiuspektören hade att förvalta, ej lemnade honom
tid att annat än undantagsvis företaga sådana inspektioner, som kräfde
längre uppehåll å något ställe, ville det enligt Riksdagens mening
synas, som borde anslaget för ifrågavarande ändamål snarare ökas än
minskas, helst behofvet af ökad kontroll påvisades genom ständigt
återkommande beklagliga tilldragelser; och ju större understöd staten
lemnade åt dylik kontroll, desto större möjlighet blefve staten beredd
att, åtminstone i vidsträcktare mån, än nu vore fallet, tillse, att bankverksamheten
vore ordnad och bedrefves på ett sätt, som motsvarade
allmänhetens förtroende; men Riksdagen hade emellertid icke ansett
84
Sjunde hufvudtiteln.
sig, P& enskild motionärs yrkande och utan närmare, af Eders Kong!.
Maj:t verkstäld utredning om sättet för anordnande af en mera omfattande
inspektion, böra förorda ett högre anslag, än det Eders Kongl.
Maj:t pröfvat kunna vara för ändamålet tillfyllestgörande; utan hade
Riksdagen, med afslag å nyss omförmälda motion, bifallit hvad Eders
Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit.
Detta Riksdagens uttalande syftar uppenbarligen på behöfligheten
af en förstärkning af den personal, som står till chefens för Finansdepartementet
förfogande vid utöfvandet af den honom åliggande kontroll
öfver bankinrättningarne.
Denna tanke är icke ny. Till statsrådsprotokollet den 30 Januari
1884 yttrade nemligen dåvarande chefen för Finansdepartementet, bland
annat, följande:
»De ärenden, som tillhöra den afdelning af departementets expedition,
som förestås af bankinspektören, hafva under senare tider tillvuxit
icke obetydligt, särskildt hvad angår granskningen af nya bolagsordningar
och reglementen eller förslag till ändringar i förut gällande
dylika för de många kreditanstalter, hvilka numera uppkommit
och hvartill hänföras ej blott sedelutgifvande banker och aktiebanker
jemte de så kallade foikbankerna utan ock landt- och stadshypoteksföreningar,
pantbanker med flere. Denna granskning kräfver juridiska
insigter och vanlig tjenstemannaförfarenhet, under det att för den vigtiga
del af bankinspektörens befattning, som afser inspektioners verkställande
i bankerna, fordras, så vida den skall på ett tillfredsställande
sätt handhafvas, praktisk kännedom om bankärendens handläggning
och vana vid räkenskapers bedömande. Att finna en person, som hos
sig förenar de egenskaper, hvilka sålunda måste tagas i anspråk för
utöfvandet af de olika göromål, som tillhöra bankinspektörens tjenst,
är ej lätt, och då dertill kommer att de löpande ärendena och sammanfattningen
af de månatliga öfversigterna öfver de enskilda bankernas
ställning påkalla den derför ansvarige tjenstemannens närvaro
inom departementet, under det att den, som skall verkställa inspektioner,
måste kunna förfoga öfver sin tid för längre uppehåll på annan
ort, i synnerhet om, mera än hittills kunnat ske, inspektionen skall utsträckas
äfven till de många afdelningskontor, hvilka åtskilliga banker
ega, har jag vid nu inträffad ledighet af bankinspektörsbefattningen
ansett en förändrad anordning af de dertill hörande göromålen kunna
ifrågakomma eller åtminstone tillfälle böra beredas till vidtagande deraf
utan hinder af förefintliga bestämmelser rörande dispositionen af de
medel, som nu äro anslagna till arfvoden åt bankinspektören och hans
amanuens.»
Sjunde hufvudtitelu.
85
Den proposition angående disposition af berörda medel, som aflåta
till 1884 års Riksdag och af Riksdagen bifölls, hade emellertid
icke till följd någon förändrad anordning af de till bankbyrån hörande
göromål.
I Riksdagens omförmälda skrifvelse angifves den uppsigt öfver
de enskilda bankinrättningarne, som utöfvas af de allmänna ombuden,
vara, jemte bankinspektionerna, den enda officiella kontroll å dessa inrättningar.
Jag ber dock att — för att nu icke nämna den kontroll,
som af bankinspektören äfven utan personlig inspektion utöfvas — få
erinra att i de oktrojer, som beviljats de enskilda sedelutgifvande bankerna
för 1889—1893, föreskrifvits, att eu af Eders Kongl. Majds Befallningshafvande
utsedd person skall deltaga i den årliga revisionen af
bankens räkenskaper och förvaltning. Enahanda föreskrift finnes intagen
i § 29 af lagen angående bankaktiebolag; och uti flera af de aktiebanker,
hvilka, såsom tillkomna före denna lag, icke lyda under densamma,
såsom t. ex. Stockholms Inteckningsgarantiaktiebolag, aktiebolaget
Blekinge bank, aktiebolaget Arbetareringens bank och flera folkaktiebanker,
deltager, på grund af föreskrift i de respektive reglementena,
en af Eders Kongl. Majds Befallningshafvande förordnad person i den
årliga revisionen. Härigenom vinnes en ingalunda ovigtig kontroll,
nemligen en årligen återkommande officiell inventering af kassa och
värdehandlingar; hvarjemte man bör kunna förvänta, att den officielle
revisorn, der så kräfves, verkar återhållande vid fråga om utdelning.
Men i allt fall kan det icke förnekas, att en mera verksam inspektion
från Finansdepartementets bankbyrå vore särdeles önskvärd,
helst denna har ett annat och mera vidtomfattande syfte än det, som
genom den officielle revisorns kontroll kan vinnas. En bankinspektion
har nemligen, efter min uppfattning, icke till hufvudsakligt ändamål
att inventera kassa och värdehandlingar. När portfölj och kassa vid
inspektionerna granskas, sker det icke så mycket för att tillse, att allt
finnes, som i böckerna är upptaget, utan fast hellre, för att dels granska
kontrollerna vid förvaltning och förvar af kassa m. m. och dels,
så vidt ske kan, få ett begrepp om portföljens beskaffenhet — om utsträckningen
af borgenskrediten, om grunderna för fastighetskrediten,
om stora krediters utlemnande på enskilda namn m. in. — hvilket allt
bidrager att bilda ett omdöme om bankens skötsel, Vid bankinspektionerna
är vidare att tillse, att de till Finansdepartementet inkommande
månadsrapporterna äro uppstälda så, att de rigtigt, angifva bankens
verkliga ställning; att banklagen och bankens reglemente i alla afseenden
efterlefvas; att bankens bokslut uppgöres efter rigtiga grunder
och särskildt att nödiga afskrifningar verkställas; att vid bestämmande
86
Sjunde hufyudtiteln.
af utdelning åt bankens delegare behörig hänsyn tages till bankens
soliditet; och i allmänhet att banken förvaltas enligt sådana grunder,
att allmänhetens förtroende icke må gäckas. I alla dessa hänseenden
kunna i bankinspektionsberättelserna framställas anmärkningar, som
vinna i kraft derigenom, att de delgifvas vederbörande bankstyrelser
genom chefen för Finansdepartementet.
Då bankinspektionerna sålunda äro till väsentlig nytta, böra de
verkställas oftare, än under nuvarande förhållanden kan ske. Dock kan
jag icke för min del biträda förut omförmälda, inom Riksdagen väckta
förslag om inspektörer i hvarje län. Utom det att en sådan anordning
skulle medföra mycket dryga kostnader, skulle det utan tvifvel möta
stora svårigheter att i hvarje län finna eu opartisk och duglig person,
som vore villig att mottaga ett sådant uppdrag. Men äfven om sådana
personer stode att få, skulle en bankinspektion genom flere, öfver hela
landet spridda personer, med hvilka chefen för Finansdepartementet
och bankinspektören endast undantagsvis kunde personligen sammanträffa,
icke kunna ordnas efter så likartade grunder och i öfrigt på sådant
sätt, att ett tillfredsställande resultat kunde förväntas.
Jag anser saken lämpligast kunna ordnas så, att tills vidare en
person anställes med särskildt uppdrag att inspektera bankerna i landsorten,
under det att bankerna i Stockholm inspekteras af bankinspektören,
som jemväl bör kunna medhinna att under sommaren, då tjenstgöringen
i departementet är lindrig, äfvensom i särskilda fall äfven
eljest verkställa några inspektioner i landsorten. Förenämnda af chefen
för Finansdepartementet till assistent åt bankinspektören förordnade person
skulle åter till bankbyrån afgifva sin inspektionsberättelse, hvilken
endast skulle i korthet angifva de faktiska förhållanden som vid inspektionen
utrönts; och med bifogande af denna berättelse skulle bankinspektören
till departementschefen afgifva ett memorial, innehållande
de erinringar, hvartill de genom inspektionen ådagalagda förhållanden
kunde föranleda. Det vore detta memorial, som, der så pröfvades
lämpligt, skulle delgifvas vederbörande bankstyrelse.
Jag torde beträffande den ifrågavarande nya befattningen äfven böra
fästa uppmärksamheten derpå, att anställandet inofn Finansdepartementets
bankbyrå af en person med insigt i och vana vid bokföraregöromål
äfven i annat afseende bör komma att lända verksamheten inom departementet
till nytta. Saknaden af ett biträde med speciel insigt i nyssnämnda
slag af göromål har nemligen ofta gjort sig känbart vid handläggningen
af de ofta synnerligen vidlyftiga beskattningsmålen, för hvilkas pröfning
erfordrats genomgåendet af räkenskaper med en stundom mycket
invecklad uppställning. I dylika fall bör den nye tjenstemannen un
-
Sjunde hufvudtiteln. 87
der sina uppehåll i Stockholm kunna lemna ett värderikt biträde åt
departementschefen.
Ehuru juridisk eller annan akademisk bildning icke torde böra
uppställas såsom kompetensvilkor för assistentbefattningen, lärer den
dock, såsom både besvärlig och magtpåliggande, böra, särskildt med
afseende å önskvärdheten deraf, att täta ombyten undvikas, aflönas
temligen väl och helst så, att den utgående resekostnadsersättningen
kan beräknas lemna något öfverskott. Ett arfvode af 4,000 kronor
årligen jemte rese- och traktamentsersättning i tredje klass af gällande
resereglemente synes mig vara en lämplig godtgörelse.
I sammanhang härmed och då väl erfarenheten numera kan anses
hafva visat, att bankinspektörs-befattningen icke kan undvaras, liksom det
icke torde kunna bestridas, att denna befattning, om förestående förslag
vinner afseende, erhåller större utsträckning och betydelse, lärer bankinspektörsbefattningen
böra öfverföras på ordinarie stat, och bankinspektören
derigenom beredas förmånerna af semester, ålderstillägg och pension.
Jag förmenar, att ett talande skäl för en sådan anordning ligger
deri, att denna befattning mera än de flesta kräfver kontinuitet, enär
den, efter min uppfattning, icke kan skötas fullt tillfredsställande, förr
än genom flerårig erfarenhet kännedom vunnits om sak- och personförhållanden
inom de många bankinrättningar, hvaröfver det tillkommer
bankinspektören att hafva tillsyn. Men kontinuitet uti en befattning,
som tillsättes på förordnande och med arfvode å extra stat, kan
knappast vara att förvänta.
I öfverensstämmelse med den af mig sålunda uttalade åsigt har
jag ock förut denna dag gjort underdånig framställning derom, att bemälde
tjensteman måtte under Finansdepartementets afdelning af Eders
Kongl. Maj-.ts kansli upptagas med aflöning å ordinarie stat, likasom
jag i sammanhang dermed äfven ansett mig böra hemställa, att den
andel af anslaget till kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,
som hittills disponerats till godtgörelse åt amanuens och tillfälliga
biträden å bankbyrån, måtte sammanföras med det å Finansdepartementets
stat uppförda anslag till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning,
in. m.
Såsom jag förut erinrat, är af förslagsanslaget till kontrollen vid
enskilda banker och kreditanstalter, högst 12,000 kronor, ett belopp af
7,000 kronor enligt sistlidne Riksdags beslut stäldt, till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnas
att inom Finansdepartementet biträda med berörda kontroll och med
handläggning af ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter.
Under förutsättning af bifall till mitt förslag om bankinspektörens upp
-
Sjunde hufvudtiteln.
förande å ordinarie stat under Finansdepartementets afdelning af Eders
Kongl. Maj:ts kansli samt om öfverflyttning till nämnda stat af de
medel, som erfordras till godtgörelse åt amanuens och tillfälliga biträden
åt honom, skulle anslaget till kontrollen vid enskilda banker och
kreditanstalter minskas dels med beloppet af bankinspektörens arfvode,
för närvarande enligt nådigt bref den 31 Maj nästlidet år utgående med
5,000 kronor, dels med den hittills till godtgörelse åt amanuens och
tillfälliga biträden afsedda återstoden, 2,000 kronor, af den för den centrala
bankkontrollen anvisade del af ifrågavarande anslag. Om till
det belopp af 5,000 kronor, hvilket fortfarande likasom hittills lärer
böra disponeras åt allmänna ombud vid bankaktiebolag, lägges det af mig
förordade årliga arfvode, 4,000 kronor, till eu assistent åt bankinspektören,.
skulle för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter erfordras
ett anslag å högst 9,000 kronor eller under denna anslagstitel 3,000
kronor mindre, än hvad för närvarande är under densamma anvisadt.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att, under förutsättning att å staten för Finansdepartementets
afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli varder uppförd aflöning för en
bankinspektör samt erforderliga medel anvisade för amanuens och tillfälliga
biträden åt honom, nedsätta förslagsanslaget för kontrollen vid
enskilda banker och kreditanstalter å högst 12,000 kronor med 3,000
kronor eller till högst 9,000 kronor, deraf 4,000 kronor att användas
till arfvode för en assistent åt bankinspektören.
Ålderstillägg.
[8.] Förslagsanslaget till ålderstillägg under sjunde hufvudtiteln är i
Ålclerstillägg. riksstaten för innevarande år uppfördt med 30,800 kronor. Utgifterna
under denna anslagsrubrik hafva år 1885 uppgått till 46,474 kronor
99 öre, år 1886 till 44,633 kronor 31 öre och år 1887 till 45,583 kronor
33 öre, med afseende hvarå jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t må
föreslå Riksdagen
att höja förslagsanslaget till ålderstillägg, 30,800 kronor, med
14,200 kronor till 45,000 kronor.
Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser.
[9.] Då utgifterna från förslagsanslaget till postafgifter och dylika
Postafgifter försändelser, i riksstaten för år 1889 upptaget till 250,000 kronor, upp^brefTch”
gatt, år 1885 till 375,576 kronor 58 öre, år 1886 till 364,648 kronor
dylika försändelser.
Sjunde hufvudtiteln.
89
41 öre och år 1887 till 400,027 kronor 98 öre, och någon väsentlig
nedgång i dessa utgifter icke kan vara att emotse, hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att höja förslagsanslaget till postafgifter för tjenstebref och dylika
försändelser, 250,000 kronor, med 150,000 kronor till 400,000
kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej
anledning att föreslå någon förändring.
Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:
till Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli med ........................ kronor 7,000: —
„ kostnader för allmänna be -
■n
v
villningens uttaxering
postverket med
telegrafverket med
65.000
315.000
60.000
80,000
292.000
14,200
tullverket med........................ ,,
skogsväsendet med............... „
ålderstillägg .......................... „
„ postafgifter för tjenstebref
och dylika försändelser ,,
Deremot har jag föreslagit minskning i anslaget
till kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter
med ................................
150.000: — kronor 983,200:
3,000:
hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen
skulle blifva ................................................. kronor 980,200:-
Härvid bör dock iakttagas, att den ökade
kostnaden för telegrafverket allenast beror på öfverflyttning
från extra till ordinarie stat, samt att kostnaderna
för så väl detta verk som post- och tullverken
bestridas af dessa verks egna medel, så att,
om ökningen i dessa verks stater frånräknas, den
föreslagna ökningen i de ordinarie anslagen å denna
hufvudtitel utgör 525,200 kronor; äfvensom att af
den förhöjning, som belöper på skogsväsendet, en
del endast öfverflyttas från extra till ordinarie stat,
Transport kronor 980,200: -Bih. till lliksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Af cl. 12
öfriga ordinarie
anslag.
90
Sjunde hufvudtiteln.
Genomförande
af Statskontorets
nya
organisation.
Transport kronor 980,200: —
samt en annan del uppväges af indragning till
statsverket af vissa utsynings- m. fl. afgifter.
Lägges till den föreslagna förhöjningen
summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
nu gällande riksstat.................................................... „ 14,658,500: —
skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag
sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1890 blifva.............kronor 15,638,700: —
Extra anslag.
I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade
Departementschefen beträffande
Genomförande af Statskontorets nya organisation.
För detta ändamål finnes å extra stat för innevarande, likasom
för flere föregående år, anvisadt. ett belopp af 5,400 kronor, hvilket
anslag genom nådiga brefvet den 7 December 1888 fördelats mellan
nedannämnda tjensteman på Statskontorets gamla stat på följande sätt,
nemligen:
Bokhållaren Fredrik Torén.......................................... kronor 2,200: —
Kammarskrifvaren Friherre Sten Glustaf Ludvig af
Wetterstedt ..................................................................... ,, 1,600: —
och Kammarskrifvaren Johan Elias Ernst Monthan „ 1,600: —
Tillhopa kronor 5,400: —
Vid nionde hufvudtiteln har jag emellertid att anmäla en af Statskontoret
gjord underdånig framställning om ifrågavarande tjenstemäns
uppförande med sina omförmälda löner å allmänna indragningsstaten.
1 händelse denna framställning, såsom jag har för afsigt tillstyrka,
bifalles, skulle något anslag till genomförande af Statskontorets nya
organisation ej vidare erfordras.
Sjunde hufrudtiteln.
Ersättning för af Statskontoret gjorda förskott.
91
De af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra
sjunde hufvudtiteln och torde böra till ersättning hos Riksdagen anmälas,
äro enligt uppgifter från Statskontoret:
till godtgörande af kostnader för uppmätning och
af åtskilliga kronans domäner .............................
„ ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader
å indragna boställen ................................
„ ersättning till vissa kronoarrendatorer för saknad
afkomst af exproprierad jord......................
,, godtgörande af den på vissa kronoegendomar
belöpande kostnad för deltagande under år
1887 i Hjelmarens och Qvismarens sänkning
„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenaflednings
företag.
.......................................................................
,, godtgörelse till arrendatorn af Bäckaskogs
kungsgård för åtskilliga vid kungsgården uppkomna
förluster genom ett sjösänkningsföretag
,, ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen
........................................................................
,, godtgörande af skifteskostnad, belöpande å indragna
häradsskrifvarebostället Lilla Rombs i
Gotlands län ..........................................................
,, ståndskogsliqvid för indragna kapten sbostället
Nordanå N:o 4 i Gefleborgs län.........................
„ ersättning åt Sala bergslags intressenter för
återlemnande till kronans disposition af den
till bergslaget förut upplåtna Nora skogsallmänning.
......................................................................
,, godtgörande af husröteersättning vid indragna
sergeantsbostället \ mantal VibyN:o 1 i Södermanlands
län..............................................................
,, kostnader för komitén för afgifvande af förslag
till åtgärder i syfte att upphjelpa den ekonomiska
ställningen i riket ..................................
,, till godtgörande af reparations- och underhållsarbeten
å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms
broar............................................................
kartläggning m. m. |
|
11 |
3,905: 50 |
11 |
376: 91 |
H |
9,435: 29 |
9 |
|
11 |
6,024: 2 5 |
11 |
1,000: — |
11 |
24,710: 85 |
11 |
298: li |
11 |
625: 3 9 |
11 |
9,328: 6 5 |
11 |
1,616: 82 |
11 |
47,429: 7 i |
11 |
2,531: 28 |
[io.]
Ersättning
för af Statskontoret
gjorda förskott.
eller tillhopa kronor 118,269: 82
92
Sjunde lmfyudliteln.
[11.]
Genomförande
af Öfverintendentsembetets
nya
organisation.
[12.]
Ombyggnad
af länsresidensets
i
Malmö vestra
flygel.
och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning,
att till gäldande af nämnda förskott må å extra stat för år 1890
anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten
torde få utföras med 118,270 kronor.
Genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation.
Till detta ändamål är å extra stat för innevarande år anvisadt
ett belopp af 500 kronor; och då Öfverintendentsembetet i underdånig
skrifvelse den 23 sistlidne Oktober anmält, att det förhållande, som
föranledt anvisande af berörda anslag, ännu fortfar, hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation
å extra stål för år 1890 anvisa enahanda belopp, 500 kronor.
Ombyggnad af länsresidensets i Malmö vestra flygel.
I särskilda, tid efter annan förnyade underdåniga framställningar
har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län framhållit
behofvet af en ombyggnad af länsresidensets vestra flygel.
Denna flygel, deri bottenvåningen inrymmer tvättstuga och stalllägenheter
samt våningen deröfver barnkammare och andra boningsrum,
befinner sig, enligt hvad instrumenten öfver de årliga besigtningarne utvisa,
i ett synnerligen bofälligt skick, i det alla fönster äro af röta förstörda,
vattentaket odugligt och den mot Larmgatan vettande väggen förvittrad,
hvarjemte trossbotten saknas i bjelklaget mellan bottenvåningen
och våningen deröfver. Med omförmälande häraf framhöll Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 22 December
1886 vidare, att icke obetydlig eldfara vore förenad med flygelns nuvarande
inredning. Till det i flygelns norra ända befintliga stallet
hörde nemligen två förvaringsrum för foder, ett mindre öfver första
bjelklaget öfver stallet och ett större på öfverstå bjelklaget omedelbart
under yttre taket, hvilka båda förvaringsrum vore förenade genom en
trätrumma af bräder för att medelst denna kunna transportera hö eller
halm från den öfverstå höskullen förbi mellanvåningen ned till stallet.
Härtill komme, att stallet och det nedra foderrummet vore i förbindelse
med bredvidliggande förstugor och boningslägenheter medelst trädörrar.
Då föreslagna åtgärder för eldfarlighetens minskande emellertid skulle
Sjunde hnfvudtiteln.
93
gorå byggnaden mindre ändamålsenlig, hvad inredningen beträffade, både
för stall och boningsrum, och den nuvarande inredningen uti den del,
som användes till boningsrum, både i ändamålsenlighet och i sanitärt
hänseende lemnade mycket öfrigt att önska, ansåg Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande tillräckliga skäl vara för handen att låta delvis
ombygga ifrågavarande flygel och delvis göra ny inredning i densamma.
Förslaget till ombyggnad, enligt hvilket till eldfarans minskande
stallbyggnaden med foderskulle skulle helt isoleras från boningshuset,
samt inredningen af det senare blifva ändamålsenligare och sundare,
skulle, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmäler,
äfven i ett annat afseende medföra fördel. Till följd af bristande utrymme
i de åt landskontoret upplåtna lokaler hade nemligen domänafdelningen,
som till en början varit inrymd i ett af de till landtmäterikontoret
afsedda rum men förflyttats derifrån, då lokalen icke
kunde undvaras för landtmäterikontorets behof, måst förläggas till ett
mindre tornrum, der nu så väl berörda afdelning, hvilken handhades
af den redan år 1884 å stat uppförde extra länsbokhållare^ som länsbokhållarens
mycket omfattande expedition vore inrymda. Att ifrågavarande
lilla tornrum vore alldeles för litet för både domänafdelningens
och länsbokhållarens expeditioner vore påtagligt, helst då man toge i
betraktande den senares vidlyftiga göromål, bland annat dels med
landsbokens upprättande och dels med utfärdandet af alla anordningar,
hvilket _ senare arbete föranledde besök af mycket folk i den ifrågavarande
lilla lokalen. Genom den ifrågasatta förändringen af residensets
vestra flygel skulle denna olägenhet kunna afhjelpas och ökadt utrymme
beredas landskontoret på det sätt, att en dörr öppnades från
landskontorets större rum N:o 40 till det derintill belägna rummet
N:o 68, som nu disponerades af landshöfdingen men kunde af honom
afstås, då han skulle erhålla ersättning derför, om den ifrågasatta förändringen
af vestra flygeln utfördes.
Vid Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förevarande skrifvelse
var fogad ritning öfver det föreslagna arbetet jemte kostnadsförslag,
slutande å en summa af 16,150 kronor 97 öre, vid beräkningen
hvaraf afdrag gjorts för värdet af äldre brukbara materialier.
På grund af nådig remiss afgaf öfverintendentsembetet den 30
December 1886 i ärendet underdånigt utlåtande, deruti Embetet på de
af Eders Kongl. . Maj:ts Befallningshafvande anförda skäl och sedan
jemväl Embetets intendent för kronans hus i landsorterna, efter besök
å stället år 1885, vitsordat, ej mindre att byggnaden befunnes i så
bristfälligt skick, att en reparation deraf utan fullständig ombyggnad
94
Sjunde hufrudtiteln.
vore ändamålslös, än äfven att sistnämnda åtgärd påkallades af byggnadens
högeligen eldfarliga beskaffenhet, tillstyrkte den af Eders Kong!.
Maj:ts Befallningshafvande föreslagna ombyggnaden i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med deröfver uppgjorda förslag, emot hvilka Embetet, ej
funnit skäl till anmärkning.
I förnyad underdånig skrifvelse i ämnet af den 8 Oktober 1887
erinrade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att Eders Kongl.
Majd jemlikt nådigt bref den 26 Januari 1877 tillåtit, att gränsreglering
mellan residenset och närgränsande gator finge ega rum i enlighet
med en af stadsingeniören G. Gustafsson år 1876 uppgjord förslagsritning
under vilkor, bland annat, att, intill dess residensets vestra
flygel, som vore försedd med fönster åt Larmgatan, blefve från grunden
ånyo uppbygd, ej någon byggnad finge sydligare än kronomagasinstomtens
södra gräns uppföras närmare samma flygel än i gatans
nuvarande vestra gräns. I följd af denna bestämmelse skulle, då ifrågavarande
flygel efter eu så omfattande reparation, som afsåges i Eders
Kongl.. Majds Befallningshafvandes underdåniga skrifvelse af den 22
December 1886, antagligen komme att ega bestånd för en längre tid,
Malmö stad under lika lång tid vara förhindrad att afyttra sin andel
af Larmgatan, hvilken såsom återvändsgränd vore till ingen nytta
men som ansåges blifva en behöflig utvidgning för den derintill liggande
Cronholmska tomten, hvilken, enär dess åbyggnader befunne
sig i bristfälligt skick, troligen snart skulle ombyggas. Under åberopande
häraf och med ytterligare framhållande af behofvet och nödvändigheten
af flygelns ombyggnad öfverlemnade Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande uppgjord ritning med kostnadsförslag till ombyggnad
från grunden af omförmälda flygel, enligt hvilka handlingar byggnaden
komme att sakna fönster åt Larmgatan, och kostnaden för dess
uppförande utgöra 16,500 kronor eller allenast 349 kronor 3 öre mer
än det i det förra kostnadsförslaget beräknade beloppet.
Jemväl öfver denna framställning hördes Öfverintendentsembetet,
som i underdånigt utlåtande den 8 November 1887 anförde, att, då åt
den ifrågavarande byggnaden, derest den på senast föreslagna sätt
refves till grunden, kunde, efter tillämpning af den medgifna gränsregleringen
mot vester, genom byggnadens inflyttning på den smala,
korta och osunda Larmgatan, hvilken genom regleringen vore afsedd
att såsom gata från stadsplanen utgå, beredas en ökad bredd af i
medeltal 3 fot, härigenom vunnes, förutom ökadt utrymme, föraelarne
af en ogenombruten brandmur, lägre och mindre kostsamma takstolar
samt i allmänhet en ändamålsenligare konstruktion, utan att kostnaden
härigenom ökades mera än från 16,150 kronor 97 öre till 16,500 kronor
Sjunde hufvudtiteln.
93
eller, derest brandbotten på starkare bjelklag upplades, för större
säkerhet mot eldfara, öfver den högre med bostäder försedda delen af
nykyggnaden, till jemnt 17,000 kronor; med afseende hvarå Embetet
förordade bifall till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes ifrågavarande
framställning.
Med förmälan att till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
kännedom kommit, att priserna å arbetslöner och materialier betydligt
stegrats, sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes nyssberörda
underdåniga skrifvelse af den 8 Oktober 1887 aflåta, har länsstyrelsen,
jemte framhållande att nödvändigheten af ifrågavarande ombyggnad
fortfarande vore lika stor, med underdånig skrifvelse den 5 Oktober
sistlidet år öfverlemnat nytt kostnadsförslag, slutande å 18,000 kronor.
Ofverintendentsembetet, hvars yttrande i anledning häraf ånyo infordrats,
har i underdånigt utlåtande den 31 sistlidne oktober åberopat sitt den
8 November 1887 afgifna utlåtande angående nödvändigheten att från
grunden ombygga ifrågavarande residensflygel, derför kostnaden då af
Embetet beräknades till 17,000 kronor, hvilken summa dock numera
på grund af den utaf länsstyrelsen anmälda prisstegringen jemväl af
Embetet ansåges böra ökas i enlighet med senast upprättade kostnadsförslag
med tillhörande ritning, mot hvilka Embetet ej funnit något
att erinra. I öfverensstämmelse med den åsigt, Embetet i dess föregående
utlåtanden i detta ärende uttalat, framhöll Embetet vidare behöfligheten
deraf, att för arbetet bereddes medel på annat sätt, än att
derför toges i anspråk sjunde hufvudtitelns anslag till byggnader och
reparationer, hvars otillräcklighet för dermed afsedda ändamål framginge
deraf, att senast afgifna generalförslag öfver användandet af tillgångarne
å samma anslag för sistlidet år upptoge anmälda arbeten, för
hvilka medel saknades, till 194,374 kronor.
Hvad i ärendet blifvit anfördt, synes mig tillräckligt ådagalägga
det ifrågavarande arbetets nödvändighet, dervid, på de af länsstyrelsen
och öfverintendentsembetet anförda skäl samt med särskilt fästadt
afseende å den obetydliga skilnaden i kostnad, en fullständig nybyggnad
af flygeln synes mig vara att föredraga framför den först föreslagna
ombyggnaden. Då arbetet utan ytterligare uppskof lärer böra bringas
till utförande, men tillgång till bestridande af kostnaden derför icke
kan beredas å det hårdt anlitade anslaget till byggnader och reparationer,
hvilket i öfrigt, såsom hufvudsakligen afsedt endast till underhåll
af kronans byggnader, icke torde böra tagas i anspråk för arbeten,
som, i likhet med det förevarande, äro att anse såsom nybyggnader,
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå
Riksdagen
96
Sjunde hufvudtiteln.
[13, 14.]
Deri lokala
förvaltningen
af
statens jordbruksdomäner.
[15.]
Skogsodlingens
befrämjande.
att till bestridande af kostnaden för ombyggnad af länsresidensets
i Malmö vestra flygel i enlighet med upprättadt kostnadsförslag å
extra stat för år 1890 anvisa ett belopp af 18,000 kronor.
Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.
För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter
och uppehållande af domäng öromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor,
dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 21,978
kronor; och, då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande
äro behöfliga, samt, enligt hvad Domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 2 sistlidne November anfört, anledning saknas att föreslå
förhöjning eller nedsättning i beloppen, hemställer jag, lika med Domänstyrelsen,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes för år 1890 å extra stat äska
samma belopp, som äro beviljade för år 1889, dock att, för erhållande
af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget
till resekostnader vid domänförvaltningen må höjas med 52 kronor
och således upptagas till 22,030 kronor.
Skogsodlingens befrämjande.
Med anledning af särskilda motioner beviljade sistlidne Riksdag
för skogsodlingens befrämjande ett extra anslag för innevarande år
af 25,000 kronor att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för att
i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som
understödja enskilde skogsödare genom tillhandahållande af skogsfrö
och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid
skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke finge till
något län utgå med högre belopp än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller endera af dem för ändamålet anslagit, ej
heller till högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.
Genom nådigt cirkulär af den 31 Maj nästlidet år anbefaldes Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtliga län att af Riksdagens
ifrågavarande beslut gifva vederbörande hushållningssällskap och
under nästlidet år sammanträdande landsting del, med tillkännagifvande
att, derest landsting eller hushållningssällskap önskade komma i åtnjutande
af andel i det af Riksdagen anvisade anslaget, framställning
derom, stäld till Eders Kongl. Maj:t, borde i så god tid före utgången
Sjunde hufvudtiteln.
97
af år 1888 till Eders Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande ingifvas,
att densamma kunde tillika med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
yttrande i ämnet varda före årets utgång till Eders
Kongl. Maj:t insänd. Från 19 af rikets län hafva numera inkommit
underdåniga framställningar om delaktighet i nämnda anslag. För 17
af dessa län uppgå de begärda beloppen till sammanlagdt 23,800 kronor,
hvarjemte inom ett af sistnämnde län ett hushållningssällskap anhållit
om del i anslaget utan att angifva något visst belopp; från de öfriga två
länen har icke framställts begäran om visst belopp, men då vederbörande
inom dessa län anvisat större anslag till skogsodlingens befrämjande,
än som motsvaras af de 1,500 kronor, som skulle af statsanslaget
återstå, derest de från de öfriga länen äskade belopp till fullo utginge,
torde det kunna antagas, att vid pröfning af de inkomna framställningarne
hela det af Riksdagen beviljade anslaget kommer att utdelas.
Med afseende på det intresse för det med anslaget afsedda ändamål,
som sålunda visat sig förefinnas, ajiser jag mig böra förorda
äskande för år 1890 af ett anslag för ändamålet till enahanda belopp
med det för innevarande år anvisade. Då emellertid icke allestädes
tillgång på lämpligt material för skogsodling eller erforderlig insigt i
sättet för utförandet af sådan odling torde vara att påräkna, kan man
befara, att i vissa orter nyttan af de åtgärder, som af de anvisade medlen
lomme att bekostas, icke varder fullt så stor, som afsedt varit,
och det vore derföre för befordrande af det vigtiga ändamålet önskvärdt,
att staten, förutom det understöd, som genom anslaget komme
att lemnas de korporationer i orterna, hvilka visat sig vilja verka för
skogsodlingens befrämjande, äfven omedelbart genom tillhandahållande
för billigt pris af skogsfrö och plantor äfvensom genom handledningvid
skogsodlingen m. m. verkade i samma syfte. I embetsskrifvelse af
den 10 sistlidue December anmodade jag derföre Domänstyrelsen att
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt yttrande, huruvida
utan afsevärda uppoffringar kunde genom Domänstyrelsens försorg till
billigt pris åt enskilde tillhandahållas skogsfrö och plantor för skogsodling
samt handledning vid skogssådd och skogsplantering anordnas.
På grund af denna min anmodan har Domänstyrelsen den 24
sistlidne December afgifvit underdånigt utlåtande. Styrelsen erinrar
här, att i det Eders Kongl. Maj:t förelagda förslaget till skogsstatens
reglering den ändring i skogsförvaltningen och skogsstatens organisation,
bland annat, föreslagits, att allt arbete med skogsodling å boställsskogar
och utarrenderade kronoegendomar måtte af skogsstaten verkställas,
hvilken ändring emellertid ej utan ökadt antal kronojägare
Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 13
98
Sjunde hufvudtiteln.
ansetts kunna genomföras, hvarjemte i samband härmed framhållits,
hurusom af å kronoparker bosatta torpare och andra personer borde utbildas
eu fast arbetarestam för skogsodlingens verkställande inom hvarje
bevakningstrakt, och i öfrigt efter behof mot ett ringa arfvode anställas
plantörer, genom hvilken anordning skogsodlingen ansetts skola utfalla
gynsammare och billigare, än om oöfvadt manskap användes, helst om,
såsom jemväl vore afsedt, plantskolor å kronoparkerna och andra allmänna
skogar anordnades för beredande af ett godt och säkert material
för skogsodlingen. Visserligen vore den personal, som enligt detta
förslag komme att anställas, uteslutande beräknad för åstadkommande
af en ändamålsenligare skötsel af de allmänna skogarne, men, om medel
beviljades för aflöning af ett i mån af behof ökadt antal plantörer,
borde enligt Styrelsens mening svårigheter ej möta att särskildt i
landets skogfattigare provinser lemna biträde och handledning vid
skogsodling å enskilde tillhörande områden; dock ansåge Styrelsen utsträckningen
häraf böra till en början efter vissa grunder begränsas,
till dess erfarenhet vunnits om omfånget af arbetet å kronoskogarne,
och i hvarje fall dervid fästas det vilkor, att dylikt biträde endast medgåfves,
der landsting eller hushållningssällskap genom anslag af medel
understöd! skogsodlingen.
Domänstyrelsen meddelar vidare, att från landets spridda allmänna
skogar tillgång på skogsplantor utan synnerlig kostnad kunde
beredas allmänheten för inköp till beräknadt lågt omkostnadspris eller
för fri afhemtning, i senare fallet om hushållningssällskap eller landsting
lemnat anslag för skogsodlingen, hvarigenom säkerhet vunnes för
plantornas behöriga användande. Sådan försäljning och äfven utdelning,
der öfverflödig tillgång funnits, har tillförene egt rum i flere revir.
Deremot anser Domänstyrelsen skogsfrö, hvilket för statens räkning
nu inköpes af enskilde, åtminstone ej under den närmaste framtiden
böra genom statens. försorg tillhandahållas den enskilde, helst från ett
flertal på senaste tiden anlagda fröklängningsanstalter behofvet af skogsfrö
utan svårighet kan fyllas.
Utan att vid detta tillfälle ingå i närmare detaljer i fråga om det
sätt, hvarpå skogsförvaltningens biträde vid enskildes skogsodling enligt
min mening lämpligast bör ordnas, utbeder jag mig Eders
Kongl. Maj:ts tillåtelse, att, derest Riksdagen beviljar det föreslagna
beloppet till skogsodlingens befrämjande, och skogsförvaltningen genom
den nya regleringens vidtagande erhåller den för nu antydda åtgärders
utförande behöfliga förstärkning, få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning
förslag till föreskrifter i fråga om statens skogsförvaltnings medverkan
för främjande af enskildes, särskildt smärre jordegares skogsvård.
Sjunde hufYudtiteln.
99
Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att för skogsodlingens befrämjande för år 1890 bevilja ett extra
anslag af 25,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande af skogsfrö
och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde
vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till
något län utgå med högre belopp än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller endera af dem för ändamålet anslagit, ej
heller till högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.
Strömrensningar i gränselfvarne mot Finland.
Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande [16.]
i Norrbottens län gjord underdånig framställning behagade Eders Kongl.
Maj:t den 2 November 1877 uppdraga åt Ministern för Utrikes Ärendena gränselfvarne
att i och för åvägabringande af en'' reglering af flottningen i Muonio mot Finland.
eif och den del af Torneå eif, som utgör gräns mellan Sverige och
Finland, med Kejserliga ryska Regeringen inleda underhandling derom,
att en undersökning af de förhållanden, som kunde hafva inverkan på
berörda fråga, måtte under påföljande år anställas genom dertill från
hvardera landet utsedda personer, hvilken undersökning skulle hafva
till föremål dels sättet, hvarpå, med afseende ej mindre å strand- och
fiskeverksegares rätt, än äfven å deras bästa, som begagnade sig al
flottning i elfvarne, nämnda flottning kunde genom bestämmelser, som
vore gemensamma för begge länderna ordnas, dels ock grunderna för
de vilkor, hvarpå framdeles möjligen kunde mellan de båda länderna
byggas en öfverenskommelse om verkställandet på gemensam bekostnad
af elfrensningar och strömbyggnader till flottningens underlättande,
i hvilket sistnämnda hänseende utredning borde åstadkommas om kostnaderna
för och virkesåtgången vid elfvarnes upprensning med dertill
hörande strömbyggnader, om myckenheten af de skogseffekter, som
från elfvarnes vattensystem inom hvartdera landet kunde antagas komma
att å dem framflottas, samt om den andel, hvarmed hvartdera landet,
med afseende å myckenheten af dess flottningsgods, kunde anses böra
bidraga till arbetena med elfrensningarne och strömbyggnaderna.
Sedan ryska Regeringen bifallit gjord framställning om nedsättande
af en svensk-finsk komité för ändamålet, utsågos till ledamöter i denna
komité från svensk sida skogsinspektören F. W. Berg, majoren R.
100
Sjunde liufvudtiteln.
Schough och häradshöfdingen A. Waldenström samt från finsk sida
fiskeriinspektören, professoren A. J. Malmgren, öfverforstmästaren O.
Timgren och distiktsingeniören F. Smedberg. Komitén afgaf den 13
Maj 1884 betänkande med förslag ej mindre till stadga angående flottning
åt skogsalster i gränsfloderna mellan Konungariket Sverige och
Storfurstendöme! Finland än äfven till verkställande i berörda vattendrag
af rensningar och byggnader till flottningars underlättande. Öfver
komiténs förslag afgåfvos på grund af nådiga remisser underdåniga
utlåtanden af Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens
län och Domänstyrelsen, hvarefter jemväl Kammarkollegii yttrande
infordrades.
Emellertid öfverlemnade Ministern för Utrikes Ärendena med skrifvelse
af den 11 December 1886 afskrift af en från härvarande ryske
minister ankommen note, hvarvid var fogad afskrift af en utaf Kejserliga
Senaten för Finland hos Hans Kejserl. Majestät i förevarande ämne
gjord framställning, innefattande ett i vissa delar omarbetadt förslag
till llottningsstadga. Med tillkännagifvande att Kejsaren bemyndigat
Senaten att gälda den på Finland belöpande hälft af den till 55,000
kronor beräknade strömrensningskostnaden, under förutsättning att den
andra hälften betalades af Sverige, anhöll vidare ryske ministern om
upplysning, huruvida hinder mötte för antagande af förslaget till flottningsstadga,
sådant det förelåge efter de af Finska Senaten deruti
vidtagna ändringar. De sålunda inkomna handlingarne remitterades
till Kammarkollegium, hvilket, efter alt. hafva inhemtat förnyade yttranden
från Eders Kong], Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län
och Domänstyrelsen, den 27 Mars nästlidet år afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet. På föredragning af Chefen för Justitiedepartementet
har Eders Kongl. Maj:t derefter den 21 sistlidne December behagat
infordra Högsta Domstolens utlåtande öfver förslaget till flottningsstadga.
Såsom Eders Kongl. Maj:t lärer hafva funnit vid underdånig föredragning
sistberörda dag af Finska Senatens förslag till ändringar i
komiténs författningsförslag samt af de svenska myndigheternas deröfver
afgifna utlåtanden, torde god utsigt förefinnas för uppnående af
enighet de båda landen emellan i förevarande fråga. Då emellertid
någon tid måste förflyta, innan ärendet i denna del kan hinna blifva
slutbehandlad! af Högsta Domstolen och derefter föreläggas Riksdagen,
torde det tillåtas mig att redan nu få påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
för den jemväl af komitén behandlade frågan om strömrensningars
verkställande i gränselfvarne, hvilken fråga icke står i
oskiljaktigt sammanhang med frågan om lagstiftning för flottningen i
nämnda elfvar.
Sjunde hufvudtiteln.
101
Beträffande frågan om gränsflodernas upprensning har komitén
genom två af sina ledamöter, majoren Schough och distriktsingeniören
Smedberg, låtit upprätta och med sin underdåniga skrifvelse af den 13
Maj 1884 öfverlemnat kostnadsförslag jemte ritningar öfver de rensningsarbeten,
som pröfvats för berörda ändamål erforderliga. Nämnda förslag,
hvilket slutar å en summa af 55,000 kronor eller 77,000 finska
mark är i allo biträdt af komitén, som anser att genom detsammas utförande
så stora och väsentliga fördelar skulle uppnås ej blott vid
transport af tjära och timmer utan äfven för båtfarten, att den derför
erforderliga, relativt obetydliga kostnaden, blefve mycket väl använd.
En industri, som synnerligen ofvanom Muoniofors, der biförtjenster
mycket sparsamt stode till buds, enligt komiténs mening kunde varda
af stor betydelse, vore tjärbränning. Råmaterial förefunnes i riklig
mängd, men kostnaden för den färdiga produktens transport till hamn
vore i följd af de stora svårigheter, som mötte i en mängd forsar, der
tjärtunnor ofta från flottarne lösrycktes och söndersloges, så stora, att
de hämmade utvecklingen af nämnda industri, ett antagande, som
bestyrktes deraf, att tjärtillverkningen på senare tiden väsentligen
aftagit.
Utom Muoniofors, som i sitt nuvarande skick vore hvarje tid af
året ofarbar med flottar, hvilket förhållande föranledt komitén att i sitt
förslag till flottningsstadga meddela utförliga föreskrifter angående lösflottning
i nämnda fors, att tillämpas intill dess forsen blifvit, genom
upprensning tjenlig gjord för sammanbundna flottars fortskaffning, vore
äfven under högsta flod följande forsar ofarbara, nemligen i Muonio
eif ofvanom Muoniofors: Kuttasenkurkio, Kelokurkio, Ylinen och Alanen
Tapokoski, i hvilka dock endast tjära flottades, samt i Torne eif
Wuoento lors. Då de flottande, begagnande sig af högvattenståndet,
som i allmänhet vore för flottningen i gränselfvarne gynsammast, nedfört
sina flottar till sistnämnda fors, måste de der stadna, stundom
två till fyra veckor, tills forsen blefve farbar, hvarigenom stor tidsförlust,
ådroges de flottande, hvarjemte en stor mängd flottar samlades,
hvilka upptoge stort utrymme vid stranden samt gåfve anledning till
under andra förhållanden onödigt tramp och dermed förenade skador
å stränderna. Men under den tid, vattnet afrunne i Wuoento fors,
folie det i ofri ga delar af elfven så, att dessa inom kort blefve ofarbara
till följd af för lågt vattenstånd.
Dessutom måste vid flottars nedförande utför Wuoento och några
andra forsar styrmän och hjelpmanskap till oskäligt höga priser anlitas,
hvilket betydligt fördyrade flottningen.
Alla dessa för flottningen menliga förhållanden skulle genom de
102
Sjunde bufrudtiteln.
föreslagna rensningarne undanrödja, och i följd deraf flottningskostnaden
ininskas, enligt komiténs beräkning med 30 till 40 procent.
I fråga om den andel i kostnaden för omförmälda rensningar,
som hvartdera riket borde vidkännas, hafva, enligt hvad komitén anmäler,
komitéledamöterna skogsinspektören Berg och öfverforstmästaren Timgren
anstält approximativa beräkningar öfver skogst.illgången å de
trakter på ömse sidor om riksgränsen, derifrån timmer kunde antagas
komma att till gränsfloderna nedföras; exakta uppgifter saknades,
enär å nämnda trakter i Finland inga och i Sverige endast delvis
taxeringar egt rum. Enligt berörda beräkningar skulle skogstillgången
i båda rikena vara i det närmaste lika och medgifva en årlig utverkning
af omkring 100,000 sågtimmer från hvartdera, deraf ungefär nio
tiondedelar från kronans skogar; och hade komitén vid sådant förhållande
ansett, att hvartdera riket borde till hälften i omförmälda
kostnader deltaga.
Då det vore af synnerlig vigt, att de föreslagna rensningarne för
att medföra åsyftadt ändamål med urskiljning och omsorg utfördes, skulle
desamma, enligt komiténs förslag, ställas under omedelbar ledning af
två sakkunnige män, utsedde en af hvartdera rikets regering, hvilka
skulle ega att sinsemellan öfverenskomma om lämpligaste sättet för
arbetenas utförande.
Slutligen har komitén hemstält, att, då de respektive rikena
kunde anses dels direkt genom den förhöjning i värde, deras skogar
till följd af rensningarne måste erhålla, dels indirekt genom de för
befolkningen utvidgade tillfällen till förvärf och stegradt välstånd, som
af samma rensningar blefve en följd, vinna tillräcklig afkomst af det
för deras åvägabringande använda kapital, någon särskild afgift derför
icke borde trafikanterna påläggas, helst kontrollen och uppbörden deraf
ej utan relativt stora kostnader och svårigheter läte sig verkställa.
I sitt öfver komiténs förslag afgifna utlåtande förklarar sig Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län icke kunna annat
än helt och hållet instämma uti komiténs hemställan rörande strömrensningsarbetena
uti gränselfvarne, deras bekostande af hvartdera
rikets statsverk till hälften af hvartdera och sättet för deras verkställande.
Om de särskilda rikena skulle kunna erhålla någon inkomst
af sina skogsegendomar invid elfvarne och efter de vattendrag, som i
dem utmynnade, så måste, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
åsigt, upprensningar ega rum; ty, sådant förhållandet nu vore,
kräfde flottning af virke så stor kostnad, att helt obetydligt kunde
betalas för det virke, som afyttrades från dessa statsskogar. Dessutom
underlättades genom den föreslagna strömrensningen samfärdseln
Sjunde hnfvudtiteln.
103
på ett ganska väsentligt sätt efter den trafikled, hvilken för närvarande
vore och antagligen ännu under eu lång tid komme att blifva den
enda,, som befolkningen i öfre delen af Torneå och Muonio dalar hade
att tillita.
Under anförande att virke från kronans invid Torneå och Muonio
elfvar belägna skogar i allmänhet betingat lägre pris än vid öfriga
vattendrag inom Norrbottens län, samt att förnämsta orsaken dertill
varit att söka uti de med virkets framflottande i sagda gränselfvar
förenade svårigheter och kostnader, hvilka senare enligt komiténs uppgift
uppginge till 56 å 70 öre per timmer eller omkring dubbelt mot
hvad flottningen i allmänhet kostade i andra vattendrag, har jemväl
Domänstyrelsen förmält sig anse ordnandet af de på virkesflottningen
i gränsfloderna inverkande förhållanden vara för statens skogsväsende
af desto större vigt, som nämnda elfvar utgjorde transportleder för
virke från omkring 213,000 hektar kronoparker och öfverloppsmarker
inom Öfver Torneå, Korpilombolo och Pajala socknar samt Muonionalusta
.kapell, äfvensom från vidsträckta öafvittrade kronomarker vid
Torneå eif inom Juckasjärvi socken, från hvilka sistnämnda skogar
virke dock jemväl i Tärendö och Kalix elfvar kunde framföras till kusten.
Då den för elfrensningen för en gång erforderliga, på svenska staten
belöpande andel af kostnaden med 27,500 kronor fullt uppvägdes af
fördelen utaf underlättad flottning af skogseffekter, hvilkas mängd från
svenska sidan af gränselfven beräknats till 100,000 timmer årligen,
till större delen från kronans skogar, har Domänstyrelsen ansett sig
hafva fullt skäl förorda hvad komitén i detta afseende föreslagit.
Kammarkollegium har likaledes, på de af komitén anförda skäl,
hemstält, att hälften af den till 55,000 kronor beräknade kostnaden
för de föreslagna strömrensningarne må af svenska statsverket gäldas;
hvarjemte Kollegium,, med anledning af ett utaf Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i dess ofvan omförmälda förnyade underdåniga
utlåtande i ärendet väckt förslag, att i sammanhang med beviljande
af anslag för strömrensningarne äfven måtte träffas öfverenskommelse
i fråga om deras fiamtida underhall, anfört, att denna under ärendets
föregående beredning icke vidrörda fråga om underhållet af strömreningsarbeten,
hvilka på grund af sin beskaffenhet syntes böra kunna
ega bestånd under en längre följd af år, i dess nuvarande outredda
skick, icke enligt Kollegii mening borde göras till föremål för nåo-ra
särskilda bestämmelser.
Lika med de i ärendet hörda myndigheter anser äfven jag uppenbart,
att genom utförandet af de utaf komitén efter långvariga och
omsorgsfulla undersökningar föreslagna strömrensningsarbeten väsent
-
104
Sjunde liufyudtiteln.
liga fördelar för det allmänna böra vinnas. I första rummet skulle derigenom
kapitalvärdet af statens i dessa aflägsna bygder belägna vidsträckta
skogsområden, hvilket hittills till följd af det otillgängliga
läget varit temligen lågt, i väsentlig grad stegras. Genom gränselfvarnes
rensning har flottningskostnaden, nu utgörande 56 ända till
70 öre för hvarje timmer, ansetts kunna nedbringas med 30 å 40 procent
eller med omkring 23 öre per timmerstock, en lindring i flottningskostnaden
som för den till 90,000 timmer beräknade årliga afkastningen
af kronans skogar i dessa trakter skulle sammanlagdt motsvara
omkring 20,000 kronor årligen. Äfven om de hittills erhållna låga
försäljningsprisen ej komme att stegras med hela det belopp, hvarmed
flottningskostnaden beräknats skola lindras, torde man dock med all
säkerhet kunna antaga, att statsverket genom underlättad virkesafsättning
och höjda virkespris inom några få år erhåller full ersättning för
den utlagda kostnaden. Härtill kommer äfven, såsom under ärendets
behandling blifvit framhållet, att genom elfrensningen skulle åt in by ggarne
uti ifrågavarande trakter, som höra till de i fråga om kommunikationer
mest vanlottade i vårt land, beredas, utom ökadt värde
å dem tillhöriga skogar, jemväl i någon mån lättad förbindelse med
det öfriga landet. Då nu Kejserliga ryska Regeringen förklarat sig
villig att bidraga med ena hälften af de till 55,000 kronor beräknade
kostnaderna, under förutsättning att den andra hälften bestrides af
svenska statsverket, synes mig alla skäl tala derför, att det sålunda
yppade tillfället att för en summa, som i förhållande till de påräkneliga
fördelarne måste anses jemförelsevds obetydlig, få det ifrågavarande
arbetet utförd t, äfven bör begagnas. Beträffande sättet för anskaffande
af de erforderliga medlen skulle visserligen, med afseende på de fördelar,
som genom arbetet skulle beredas statens skogsväsende, kunna
ifrågasättas att derför taga i anspråk reservationsanslaget för skogsväsendet,
men, då de belopp, som af detta anslag i de årliga generalförslagen
kunnat afses till flottledsrensningar och hvilka för nästlidet
år uppgått till 14,000 kronor och för innevarande år upptagits till
16,000 kronor, i sin helhet äro erforderliga för andra arbeten af detta
slag, återstår ej annan utväg än att för ändamålet bereda särskilda
medel. Jag hemställer derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att för verkställande af strömrensningar i gränselfvarne mot
Finland enligt upprättadt kostnadsförslag anvisa ett extra anslag för
år 1890 å 27,500 kronor.
Sjunde hufyudtiteln.
105
Anläggande af telefonledningar.
I underdånig skrifvelse den 12 Maj nästlidet år har Riksdagen
på anförda skäl anhållit, det täcktes Eders Kongl. Maj:t, så fort ske
kunde, låta utarbeta och Riksdagen föreläggas förslag till post- och
telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse. Jag delar
Riksdagens åsigt om önskvärdheten af en utredning i förevarande hänseende
och skulle redan före detta hafva påkallat Eders Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet för det vigtiga ärendet, derest icke af två särskilda anledningar
någon tids uppskof synts mig af omständigheterna påkalladt.
Dels måste nämligen den väsentliga förändring i det inländska telegramportot,
som, med föranledande af Riksdagens hemställan i underdånig
skrifvelse den 8 Maj 1886, jemlikt nådiga kungörelsen den 5
Oktober 1888 med början af innevarande år inträda i det nämnda porto,
som förut utgjort 1 krona för telegram om högst 15 ord med ökning
af 25 öre för hvarje påbörjadt 5-tal ord derutöfver, blifvit nedsatt till
50 öre för telegram om högst 10 ord med tillägg af 5 öre för hvarje
öfverskjutande ord, antagas komma att framkalla en betydlig ökning
af telegrafkorrespondensen och såsom följd deraf äfven af telegrafpersonalens
göromål; och dels skulle, derest i enlighet med ett förslag, som
jag nu går att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning, statens telefonnät
komme att vinna utsträckning öfver en större del af landet,
omfånget af Telegrafstyrelsens verksamhet att varda väsentligen utvidgadt.
Utan att nu vilja uttala något omdöme rörande den inverkan,
som af de antydda omständigheterna må komma att på den föreliggande
frågans lösning utöfvas, synes det mig icke kunna förnekas,
att sagda omständigheter ingå såsom allt för vigtiga faktorer i frågan
för att kunna vid en allsidig utredning af den samma lemnas
utom räkningen. Sedan Riksdagens beslut i frågan om statens telefonväsendes
utsträckning blifvit kändt och tillika någon tids erfarenhet
vunnits rörande verkningarne af telegramportots nedsättning, är
det emellertid min afsigt att anhålla, det täcktes Eders Kongl.
Maj:t förordna om utredning beträffande den väckta frågan om postoch
telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse och hvad
dermed kan ega sammanhang. Ehuru jag icke vid detta tillfälle torde
behöfva närmare angifva den uppgift, som enligt min åsigt borde utgöra
föremål för den blifvande utredningen, anhåller jag dock att
redan nu få såsom min mening uttala, att i denna utredning äfven
Bih. till Riksd. Prot. 1889■ 1 Sami. 1 Afd. 14
[17.]
Anläggande
af telefonledningar
-
106
Sjunde hufYiidtiteln.
borde ingå en undersökning, huruvida icke det betydliga tryck, som
ärendena nu utöfva på postverkets centralstyrelse, kunde i någon
mån lindras. Jag bar förut i dag i ett annat sammanhang haft tillfälle
omförmäla, hurusom årliga antalet till Generalpoststyrelsen inkomna
mål uppgår till närmare 13,000. Bland dessa mål är säkerligen
ett betydligt antal af den beskaffenhet, att deras afgörande med
full trygghet borde kunna anförtros åt underordnade myndigheter.
Kunde derföre på detta område en decentralisation åvägabringas, hvarigenom
postverkets öfverstyrelse befriades från bestyret med en mängd
mindre vigtiga ärenden, borde enligt min åsigt en sådan åtgärd icke
allenast lända till fromma för handlingskraften hos denna styrelse,
utan äfven kunna underlätta lösningen af frågan om post- och telegrafverkens
förening.
Efter dessa förberedande anmärkningar torde jag nu få underställa
Eders Kongl. Maj:ts pröfning det af mig redan antydda förslaget
om utvidgning af statens telefonväsende.
Till en början anhåller jag att få lemna några uppgifter angående
den ståndpunkt, hvarpå detta telefonväsende för närvarande befinner
sig.
Genom nådigt bref den 10 Juni 1881 behagade Eders Kongl.
Maj:t på framställning af Telegrafstyrelsen bemyndiga nämnda styrelse
att" medelst anläggning af telefonledningar underlätta den telegrafiska
samfärdseln inom sådana orter, som deraf funnes vara i behof, och att
i detta syfte med kommuner, affärsbolag och enskilda personer träffa
öfverenskommelse på de vilkor, som af Telegrafstyrelsen finge i hvarje
särskilt fall närmare bestämmas med ledning af vissa af Telegrafstyrelsen
i dess underdåniga framställning i ämnet angifna grunder.
Anläggning af telefonförbindelser genom telegrafverkets försorg
började icke i någon större skala förr än under år 1882 och har sedermera
fortgått så, att vid 1888 års slut antalet staten tillhöriga telefonledningar
utgjorde omkring 2,850 med en sammanlagd längd af omkring
7,000 kilometer samt antalet apparater omkring 3,350, hvaraf 109 på telegraf-
eller centraltelefonstationer och återstoden hos abonnenter. Centraltelefonstationernas
antal utgjorde vid samma tidpunkt 49 och antalet
telegrafstationer, med hvilka telefonförbindelser finnas, 74, af hvilka en
del tillika äro centraltelefonstationer.
Den sammanlagda kostnaden för anläggningen (eller inlösandet)
af dessa statens telefonförbindelser, i hvilka icke äro inberäknade de
redan påbörjade telefonledningarne mellan Stockholm och Göteborg,
har uppgått till omkring 850,000 kronor, för bestridande af hvilken
kostnad användts:
Sjunde liufTudtiteln.
107
dels direkta anslag eller från myndigheter,
kommuner och enskilde influtna ersättningsbelopp,
omkring................................................................................ kronor 140,000: —
dels lånemedel ...................................................... ,, 450,000: •—
dels öfverskott å telefoninkomster, omkring ,, 260,000: •—
Summa kronor 850,000: —
Å nyssberörda lånemedel, hvilka af Eders Kongl. Maj:t blifvit
anvisade att utgå dels af handels- och sjöfartsfonden dels af den så
kallade gemensamma fonden i Statskontoret emot skyldighet för telegrafverket
att å de lyftade lånebeloppen erlägga 4 procent ränta samt
att återbetala minst ^ årligen, voro vid 1888 års utgång afbetalde tillhopa
178,000 kronor, så att telegrafverkets hela skuld till Statskontoret
vid innevarande års början nedgått till 272,000 kronor.
Inkomsterna af statens telefonväsende uppgingo under år 1887
till 191,967 kronor 96 öre och utgifterna för underhållskostnader samt
ränta och amortering å lånemedlen till 119,964 kronor 26 öre, hvadan
en nettobehållning för året uppstod af omkring 72,000 kronor, hvilket
belopp till största delen blifvit användt till j^tterligare telefonanläggningar.
För år 1888 hafva bruttoinkomsterna beräknats uppgå till
minst 300,000 kronor. Utgifterna under sistberörda år hafva ännu ej
kunnat med någon säkerhet uppgifvas, men Telegrafstyrelsen anser
otvifvelaktigt, att det öfverskott, som under år 1888 kunnat användas
till telefonanläggningar, varit betydligt större än under något af de
föregående åren.
Oaktadt Yilkoren för det svenska telegrafverkets telefonabonnenter,
för hvilka årsafgiften i allmänhet utgör 80 kronor med nedsättning
efter 5 år till 60 kronor, äro billigare än i något annat land, har
dock, såsom af ofvanstående uppgifter framgår, det finansiela resultatet
af statens befattning med telefonväsendet redan visat sig ganska
gynsamt och torde varda ännu fördelaktigare, när, efter några få år, den
återstående skulden till Statskontoret blifvit till fullo inbetald, och de
belopp, som nu utgå till ränta och amortering, i stället komma att öka
nettobehållningen.
I underdånig skrifvelse den 28 Mars 1888 anförde Telegrafstyrelsen,
att, då allmänhetens önskan att på billigaste vilkor och i så vidsträckt
omfång som möjligt, sålunda jemväl på de långa afstånden,
108 Sjunde hufrudtiteln.
komma i åtnjutande af den lättnad i samfärdseln, som telefonen erbjöde,
icke kunde lemnas utan afseende, det syntes Styrelsen ligga i
statens eget intresse att sjelf ombesörja och bekosta upprättandet af
de långsträckta telefonförbindelser, hvilkas anläggning genom den enskilda
företagsamhetens försorg skulle kunna förorsaka telegrafverket
betydliga förluster; att bland de telefonförbindelser af nu antydda beskaffenhet,
hvilkas anläggning syntes i främsta rummet böra påkalla
uppmärksamhet från statens sida, vore den mellan rikets två förnämsta
städer, Stockholm och Göteborg, hvilken förbindelse vore af särskild
vigt för utvecklingen af statens telefonväsende, synnerligast sedan
Telegrafstyrelsen för statens räkning inlöst Belltelefonaktiebolagets nät
i Göteborg med dess långt utsträckta ledningar till Venersborg, Alingsås,
Borås och Marstrand m. fl. städer; att emellertid bland de vilkor, på
hvilka Telegrafstyrelsen genom nådiga brefvet den 10 April 1885 bemyndigats
att upprätta telefonförbindelser mellan orter, som förut vore
med hvarandra i telegrafiskt samband, det som rörde skyldigheten för
kommuner eller enskilde telefouintressenter att ersätta kostnaden för
liniernas anläggning vore af beskaffenhet att svårligen kunna tillämpas
i fråga om mer långsträckta linier, hvarföre kostnaden för sådana linier,
der desamma funnes böra bringas till stånd, torde böra bestridas af
staten; att kostnaderna för den nu ifrågasatta telefonlinien, hvilken
syntes Telegrafstyrelsen lämpligen böra framdragas utmed de allmänna
landsvägarne öfver städerna Örebro och Mariestad, under förutsättning
att till linien användes dubbel ledning af koppartråd om minst 3 millimeters
diameter samt att derjemte å liniens stolpar upplades en enkel
kopparledning, afsedd hufvudsakligen att användas för mellanstationerna,
af Telegrafstyrelsen beräknats till 420 kronor per kilometer, i följd
hvaraf den 530 kilometer långa linien mellan Stockholm och Göteborg
skulle komma att kosta 222,600 kronor; samt att, med tillägg af kostnaderna
för ledningarnes framdragande genom städerna och intagande
å telegrafstationerna i derstädes anbragta vexlingsapparater samt anordnande
af särskilda jordledningar med mera, anläggningskostnaden
i dess helhet torde komma att uppgå till 230,000 kronor; och hemstälde
Telegrafstyrelsen, under åberopande häraf, att Eders Kongl.
Makt täcktes till utförande af ifrågavarande telefonanläggning bereda
Telegrafverket ett anslag till belopp af 230,000 kronor.
Sedan Chefen för Telegrafstyrelsen i ett den 11 April nästlidet
år afgifvet memorial ytterligare hemstält, att, derest de för anläggningen
erforderliga medel icke kunde erhållas såsom anslag, beloppet
måtte beviljas telegrafverket såsom lån på vissa föreslagna vilkor, fann
Eders Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning af ärendet den 4
Sjunde hufrudtiteln.
109
Maj 1888 godt bemyndiga Telegrafstyrelsen att, så fort ske kunde,
för en kostnad, icke öfverstigande 230,000 kronor, anlägga en telefonlinie
från Stockholm öfver Örebro och Mariestad till Göteborg,
dock med iakttagande att frågan om telefonliniens definitiva sträckning,
sedan förslag dertill af Telegrafstyrelsen uppgjorts, blefve Eders
Kongl. Maj:ts pröfning understöd, samt under vilkor i öfrigt att de
städer, som komme i åtnjutande af berörda telefonförbindelse, dels
lemnade erforderligt bidrag till bestridande af kostnaderna för inrättande
och betjenande af för allmänheten tillgängliga samtalsstationer å börslokaler
och andra ställen, hvarest stadsmyndigheterna ansåge dylika
stationer böra anordnas, dels medgåfve staten företrädesrätt för uppsättande
å städerna tillhöriga byggnader af fästen för telefonledningar
samt för dessas framdragande genom det luftområde, hvaröfver städerna
förfogade.
Härjemte behagade Eders Kongl. Maj:t, till bestridande af kostnaderna
för telefonliniens anläggande, från handels- och sjöfartsfonden
anvisa ett belopp af högst 230,000 kronor att på Telegrafstyrelsens
i mån af behof skeende reqvisition af Statskontoret utbetalas
till telegrafverket, mot skyldighet för nämnda verk att å de lyftade
beloppen erlägga fyra procent årlig ränta samt att, sedan tio år
förflutit efter det medlen lyftats, årligen deraf återbetala en tiondedel.
I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nyssberörda befallning afgaf
Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 23 sistlidne Oktober förslag
till omförmälda telefonliniers definitiva sträckning, dervid styrelsen,
bland annat, anförde: att styrelsen för utrönande, huruvida telefontrådar
kunde utan olägenhet uppläggas å samma stolpar, hvarå förut telegraftrådar
funnes uppsatta, låtit försöksvis mellan Stockholm ochVesterås
uppföra två dubbelledningar med begagnande af de förut befintliga, längs
jernvägen uppsatta telegrafstolparna, samt att detta arbete dåmera blifvit
afslutadt och lemnat ett fullt tillfredsställande resultat; att det använda
systemet för ledningarnes isolering från de å samma stolpar upplagda telegrafledningarne
emellertid endast vore verksamt å dubbeltrådiga ledningar,
hvarföre den enligt den ursprungliga planen hufvudsakligen för
mellanstationerna afsedda enkla kopparledningen måste utbytas mot
dubbeltrådig;att genom den sålunda ifrågasatta ändringen i den förut uppgjorda
planen inbesparades den särskilda stolplinien längs landsvägarne,
hvarjemte telefonlinien mellan Stockholm och Göteborg blefve omkring
30 kilometer kortare; att - kostnaden för sjelfva ledningstrådarne och
för fästena å stolparna visserligen blefve något större, än förut varit
beräknadt, enär jemväl den för mellanstationerna afsedda koppar
-
no
Sjunde hufyudtiteln.
ledningen måste fördubblas, men att med då gällande pris å koppartråd
arbetet emellertid beräknades kunna utföras till ett pris, något
understigande det ursprungliga koatnadsförslaget. eller 230,000 kronor;
samt att de städer, hvilka enligt Telegrafstyrelsens åsigt borde i första
rummet beredas tillfälle att, såsom mellanstationsorter å den gemensamma
ledningen, komma i förbindelse med hvarandra och med Stockholm
och Göteborg, vore Vesterås, Örebro och Sköfde, de begge förenämnda
särskildt i egenskap af säte för länsstyrelser och den tredje
såsom en central ort för telefonförbindelser inom Skaraborgs län.
I enlighet med Telegrafstyrelsens berörda hemställan förklarade
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 2 November sistlidet år,
att styrelsen egde att vidtaga den ändring i den enligt nådiga brefvet
den 4 nästföregående Maj faststälda anläggningsplanen för ifrågavarande
telefonlinie, att telefonledningarne för förbindelsen mellan Stockholm
och Göteborg finge uppläggas å stolparna till statens telegrutlinie längs
Stockholm—Vesterås—Bergslagens och Köping—Hults jernvägar öfver
Vesterås till Örebro samt derifrån längs statens jernvägar öfver Sköfde
till Göteborg, äfvensom att till begge ledningarne finge begagnas dubbla
ledningstrådar af förut bestämda dimensioner; att eu dubbeltrådig utgreningslinie
finge anläggas mellan lämplig punkt å hufvudlinien vid
statsjernvägen och Mariestad; samt att, utan afvaktan på den ifrågavarande
telefonförbindelsens fullbordande i hela dess utsträckning, densamma
finge, i den mån ledningarne hunne blifva färdiganlagda till en
hvar af ofvan nämnda städer, hvilka deri inginge såsom mellanstationer,
och, under förutsättning att de för telefonförbindelsens åtnjutande,
af Eders Kongl. Maj:t genom nådiga brefvet den 4 Maj nästlidet år
föreskrifna vilkor blefve af städerna antagna, upplåtas till allmänhetens
begagnande mot afgift enligt taxa.
I skrifvelse den 7 sistlidne November anmodade jag derefter Telegrafstyrelsen
att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt förslag
jemte kostnadsberäkning för anläggning genom telegrafverkets försorg
af ytterligare telefonförbindelser mellan landets vigtigare städer i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med en i ett af Styrelsen den 17 Februari
1888 afgifvet underdånigt utlåtande för dylika anläggningar angifven
plan med de ändringar och tillägg deruti, som Styrelsen kunde finna
erforderliga.
Ett dylikt förslag har med anledning häraf af Telegrafstyrelsen
den 18 sistlidne December afgifvits, och har Styrelsen dervid till eu
början erinrat, hurusom, enligt hvad Styrelsen i sin underdåniga framställning
den 23 sistlidne Oktober, innefattande definitivt förslag rörande
anläggningen af telefonförbindelsen mellan Stockholm och Göte
-
Sjunde hnfyudtiteln.
111
borg, för Eders Kongl. Maj:t anmält, Styrelsen funnit lämpligaste sättet
för anläggande af dylika långsträckta telefonförbindelser vara, att,
der så ske kunde, med begagnande af samma stolpar som för statens
efter jernvägarne uppsatta telegraflinier, derå upplägga dubbla ledningstrådar
af koppar, hvilka fästades på stolparne på sådant sätt, att ledningarne
bildade en efter hela linien fortgående spiral, hvarigenom
kunde helt och hållet upphäfvas verkningarne af den för telefoneringen
eljest mycket störande induktionen från de elektriska strömmar, som
genomlöpte de å samma stolpar uppsatta telegrafledningarne. Detta
system för telefonanläggningar erbjöde, anför Telegrafstyrelsen vidare,
många väsentliga fördelar, hvaribland icke minst den, att tillsynen och
underhållet af telefonledningarne blefve mycket lättare och billigare, då
dessa ledningar följde jernväg, än då de vore uppsatta efter landsväg.
Likväl kunde förhållanden inträffa, då telefonledningarnes framdragande
efter jernväg skulle så betydligt förlänga desamma, att anläggningskostnaden
blefve mycket större, än om telefonlinierna uppsattes efter
landsvägarne emellan de orter, som telefonförbindelserna skulle beröra.
Så vore t. ex. förhållandet i fråga om telefonförbindelse mellan Stockholm,
Nyköping och Norrköping, å hvilken sträckning landsvägarne
vore högst betydligt kortare än jernvägarne; likaså äfven emellan Jönköping,
Borås och Göteborg samt emellan Söderhamn, Hudiksvall och
Sundsvall äfvensom emellan Vestervik, Oskarshamn, Kalmar, Karlskrona
och Kristianstad. Om det således å vissa sträckningar kunde
vara fördelaktigare att vid anläggning af telefonförbindelser följa landsväg
än jernväg, emedan anläggningskostnaden blefve mindre, så mötte
dock härvid den svårigheten, att numera efter de flesta landsvägar
enskilda telefonlinier funnes uppsatta, hvilkas ledningar mycket ofta
korsade landsvägarne och derigenom blefve till stort hinder vid framdragandet
af statens ledningar och till ständig fara för kontakter,
hvarigenom telefoneringen å dessa sistnämnda dubbla ledningar omöjliggjordes.
För undanrödjandet af dessa hinder borde derför det enskilda
intresset vika för det allmänna och annan väg sökas för de enskilda
telefonledningarne, så att de icke framträngde på allmänt område.
Vid beräkningen al kostnaderna för anläggning af långsträckta
telefonförbindelser mötte en särskild svårighet till följd af de ständiga
vexlingarne i priset på koppar, hvilket materiel inginge såsom det mest
betydande och dyrbaraste vid dessa anläggningar. Telegrafstyrelsen
hade emellertid ansett sig för kostnadsberäkningarne härvid kunna
lägga till grund det under innevarande år beräknade medelpriset på
verldsmarknaden för hårddragen koppartråd af bästa qvalitet såväl till
112
Sjunde liufmdtiteln.
hållfasthet som ledningsförmåga. Då man ännu icke hade någon säker
erfarenhet beträffande den groflek, koppartråd borde ega för att blifva
tillräckligt ledande för telefonering på mycket långa afstånd, uppstode
äfven härigenom en svårighet vid kostnadsberäkningars uppgörande.
Men innan det ännu kunnat konstateras att utöfver ett visst afstånd
koppartråd af 3 millimeters diameter vore otillräcklig ledare för de
ytterligt svaga elektriska strömmar, som vid telefonering förekomme,
syntes det icke vara skäl att för ledningstråden beräkna gröfre dimensioner,
hvilket skulle i hög grad öka anläggningskostnaden. Om till
exempel för telefonförbindelse emellan Stockholm och Malmö på ett
afstånd af 619 kilometer måste användas koppartråd af 4 millimeters
diameter, så ökades härigenom anläggningskostnaden med icke mindre
än 108,000 kronor utöfver hvad som beräknades vid användande af
3 millimeters koppartråd. Telegrafstyrelsen emotsåge emellertid att
vid de försök, som komme att anställas under den fortgående anläggningen
af telefonförbindelsen mellan Stockholm och Göteborg, vinna
tillräcklig erfarenhet rörande afståndens inverkan på telefoneringens
tydlighet, för att med säkerhet kunna bedöma, huruvida ledningstrådar
af gröfre dimensioner än de nu beräknade blefve erforderliga för de
mest långsträckta af här nedan upptagna telefonförbindelser.
För åvägabringande af ett fullständigt telefonsystem, omfattande
hela riket — med undantag dock tills vidare af de nordligare delarne
af Norrland äfvensom af Gotland, till hvilka landsdelar telefonförbindelsernas
utsträckande skulle blifva synnerligen kostsamt till följd af
de långa afstånden och den dyrbara materiel (kabel), som dervid erfordrades
— föreslår Telegrafstyrelsen upprättande af följande stamlinier,
för hvilka kostnaderna beräknas sålunda:
Förbindelselinien Stockholm—Nyköping—Norrköping—<■ Linköping—Malmö:
en dubbelledning af 3 millimeters och en dubbelledning af 2,5
millimeters koppartråd,
jemte kablar och stations
inredningar
........................
Utgreningslinien Nässjö—
Jönköping: en dubbeliedning
af 2,5 m.m. koppartråd
jemte stationsinred
ning.
....................................
Utgreningslinien A Ifvesta—
Vexla: tvenne dubbelledningar
af 2,5 m.m. kop
Transport
km. 662 kr. 326,720: —
km. 619 kr. 316,905: —
43 „ 9,815: —
Sjunde hufTiidtiteln.
113
Transport km. 662
partrådar jemte stations
inredning.
........................... „ 18
Förbind elselinien Stockholm—
Upsala—Gefle—Söderhamn—Hudiksvall—Sundsvall—Hernösand:
en dubbelledning
af 3 m.m. och
eu dubbelledning af 2,5
m.m. koppartråd jemte
kablar och stationsinred
ningar
................................. „ 508
Utgreningslinien Hernösand
—Sollefteå: en dubbelledning
af 2,5 m.m. koppartråd
jemte stationsinred
ning
................................ „ 107
d:o Göteborg— Varberg-—Halmstad—Helsingborg—Malmö:
en dubbelledning af 3
m.m. och en dubbelledning
af 2,5 m.m. koppartråd
jemte kablar och
stationsinredningar ......... „ 307
d:o Göteborg—-Borås—Jönköping:
en dubbelledning af 2,ö''
m.m. koppartråd jemte
kablar och stationsinred
ning
.................................... „ 165
d:o Göteborg—Uddevalla: eu
dubbelledning af 2,5 m.m.
koppartråd jemte kablar
och etationsinredning...... ,, 105
Utgreningslinien Oxnered—
Venersborg: tvenne dubbelledningar
af 2,5 m.m.
koppartråd jemte kablar
och stationsinredning...... „ 4
Transport km. 1,876
kr. 326,720: —
,, 8,380: —
249,700: —
22,935: —
ii
23,525: —
„ 2,940: —
kr. ----------
Bill. till liiksd. Prof. 1889. 1 Sami 1 Afd.
335,100: —
272,635: —
150,325: -—
35,42-5:
26,465: —
819,950: —
15
114
Sjunde hufrudtiteln.
Transport km.
Förbindelselinien Örebro—Kristinehamn—
Karlstad: en
dubbelledning af 2,5 m.m.
koppartråd jemte station
sinredningar ............... ,,
d:o Norrköping—Vestervik—
Oskarshamn—Kalmar—
Karlskrona—Karlshamn—
Kristianstad: en dubbelledning
af 2,5 m.m. koppartråd
jemte kablar och
stationsinredningar ......... „
d:o Helsingborg—Kristianstad: ■
en dubbelledning af 2,5
m.m. koppartråd.............. ,,
d:o Gefle—Falun: en dubbelledning
af 2,5 m.m. koppartråd
jemte stationsinredning
........................... ,,
1,876 kr. ----- 819,950:
117 „--- 32,145:
559 „---121,195:
107 „--- 21,935:
92_ „--- 19,860:
Summa km. 2,751 kr. —-- 1,015,085:
Af ofvan upptagna telefonförbindelser borde i främsta rummet
anläggas:
Förbindelselinien Stockholm—Nyköping—Norrköping—Linköping—Malmö
med utgreningar till Jönköping och Vexiö km. 680 kr. 335,100: —
d:o Stockholm— Upsala—Gefle—Söderhamn—
Hudiksvall—Sundsvall—Hernösand med
utgrening till Sollefteå................................. d:o Göteborg— Vurberg—Halmstad—Helsing-borg—Malmö med tills vidare endast en |
11 |
615 |
„ 272,635: — |
|
dubbelledning af 2,5 m.m. koppartråd |
11 |
307 |
„ 67,435: — |
|
d:o |
Göteborg—Borås—Jönköping ..................... |
11 |
165 |
„ 35,425: — |
d:o |
Göteborg— Vener sborg— Uddevalla ......... |
11 |
109 |
„ 26,465: — |
Summa |
km. |
1,876 |
kr. 737,060: — |
Sjunde hufvudtiteln.
115
Anläggning af telefonförbindelser med så stor utsträckning som de
ofvan föreslagna kunde emellertid icke utan svårighet och ökad kostnad
verkställas samtidigt, utan borde lämpligen fördelas på en tidsperiod af till
exempel fem år, af det skäl, bland andra, att de stora qvantiteter koppartråd,
som härför blefve erforderliga och hvilka det vore önskvärdt att, såvida
icke priset stälde sig alltför högt, erhålla af inhemsk tillverkning, icke
syntes kunna med nuvarande tillgång på svensk råkoppar på en gång anskaffas
inom landet utan först efter hand och i mån af kopparproduktionen
vid grufvorna.
I sammanhang med afgifvandet af ofvanstående underdåniga förslag
till anläggning af telefonförbindelser ansåg sig Telegrafstyrelsen höra fästa
Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att dylika långsträckta förbindelser,
för hvilkas begagnande till samtal afgiften vore i jemförelse med förhållandet
i andra länder ganska lågt beräknad, icke i och för sig kunde inbringa
staten någon nämnvärd inkomst utöfver utgifterna för ledningarnes tillsyn
och underhåll samt betjenande. Detta insåges lätt deraf, att på hvarje till
sådan förbindelse hörande dubbelledning icke mer än i medeltal högst tio
samtal i timmen kunde beräknas ega rum, och då afgiften för hvarje samtal,
enligt hittills gällande taxa, icke utgjorde mer än 50 öre, blefve sålunda inkomsterna
begränsade till belopp, som föga torde öfverstiga kostnaderna för
betjenandet och underhållet af dylika förbindelser, hvilkas ledningar lätt
komme i olag till följd af kontakter och andra telefoneringshinder och som
derför fordrade en vida noggrannare tillsyn än de vanliga telegrafled ningarne.
För att staten skulle kunna hafva någon verklig finansiel fördel af
sådana anläggningar fordrades derför, enligt Telegrafstyrelsens mening, att
staten äfven hade i sin hand och droge inkomst af de lokala telefonnät,
hvilka skulle sättas i förbindelse med de långsträckta ledningarne.
Såsom af den lemnade redogörelsen för statens telefonväsendes utveckling
och nuvarande ståndpunkt framgår, har detsamma hittills hufvudsakligen
inskränkt sig till anläggandet af telefonnät af öfvervägande lokal betydelse.
Betraktas saken uteslutande ur finansiel synpunkt, är det, på sätt Telegrafstyrelsen
ock erinrat, otvifvelaktigt, att telefonverksamheten, sålunda begränsad,
komme att visa sig fördelaktigare, än om densamma derjemte i någon vidsträcktare
mån åsyftade förmedlande af telefonsamtal å längre afstånd. Men
å andra sidan är det uppenbart, att först med anläggningen af ett samtliga
vigtigare orter inom landet förbindande telefonnät full nytta varder för samfärdseln
dragen af den storartade uppfinningen af telefonen, och med den
116
Sjunde hufvudtiteln.
tekniska fulländning, uppfinningen nu ernått, hvarigenom hinder ej vidare
förefinnes för telefonering på långa afstånd, synes mig ej mindre uppenbart,
att tiden nu är inne för åstadkommandet af ett sådant, hela landet omfattande
telefonnät. För staten gäller det under sådana förhållanden ett val, huruvida
den sjelf vill bringa detta telefonnät till stånd och sålunda gå vidare
på den bana, som genom anläggningen af linien Stockholm—Göteborg
blifvit beträdd, eller öfverlåta detta åt den enskilda företagsamheten. Yigtiga
skäl synas mig föreligga af beskaffenhet att böra fälla utslaget till förmån
för det förra alternativet. För tillfället lemnande åsido frågan, huruvid aden
lokala telefonverksamheten lämpligast bör omhänderhafvas af staten eller af
enskilde, anser jag, hvad de långsträckta linierna angår, tvifvel icke kunna
förfinnas derom, att allmänheten bäst betjenas dermed, att dessa trafikeras af
staten. Förutom de fördelar, som enhet i förvaltningen och afgiftsberäkningen
gifvetvis komme att bereda den korresponderande allmänheten, lärer det väl
svårligen kunna förnekas, att denna äfven genom statens öfvertagande af de
ifrågavarande linierna erhåller den bästa garanti derför, att telefonverksamheten
kommer att på ett fullt tillfredsställande sätt uppehållas. Såsom i detta
hänseende af vigt torde jag få framhålla, att, på sätt Telegrafstyrelsen meddelat,
det förut beskrifna system, som tillämpats vid anläggningen af nyssnämnda
telefonlinie, lemnat i alla afseenden gynsamma resultat.
Om det således, ur den korresponderande allmänhetens synpunkt sedt,
måste betraktas som en fördel, att hufvudlinierna för telefonledningarne inom
landet omhändertagas af staten, anser jag äfven gifvet, att statens egen
fördel härigenom bäst tillgodoses. Någon afsevärd direkt behållning af trafiken
å de långsträckta ledningarne torde måhända, åtminstone under den
första tiden, icke vara att förvänta, men förbises bör icke, att då de till, anläggning
föreslagna hufvudtelefonlinierna komma att till stor del löpa jemsides
med åtskilliga af statstelegrafens hufvudledningar, och korrespondensen å de
förstnämnda sålunda måste komma att göra ett väsentligt intrång å freqvensen
af telegramvexlingen på de senare, staten för den minskade telegramportoinkomsten
åtminstone till någon del finge ersättning i inkomsten af telefonverksamheten,
medan, om denna omhändertoges af enskilde, minskningen i telegrafinkomsterna
för statsverket skulle utgöra eu ren förlust. Nyssnämnda
förhållande, att telefonledningarne komme att löpa jemsides med telegrafnätets
hufvudledningar och till stor del uppläggas å telegrafverkets stolpar,
komme äfven att ur administrativ synpunkt bereda fördelarne af lättad
tillsyn och minskade förvaltningskostnader. Då härtill kommer, att staten
genom att åt enskilde öfverlåta anläggningen af hufvudlinierna för
telefonledningarne inom landet, antagligen skulle, om icke för alltid åtminstone
för en lång framtid, afsåga sig möjligheten att på telefonsamfärdselns
område intaga den förherrskande ställning, som nu tillkommer den samma
Sjunde hufyudtiteln.
117
med hänsyn till andra vigtigare samfärdsmedel, såsom jernvägar, post och
telegraf, anser jag mig ega fullgiltiga skäl att förorda bifall till Telegrafstyrelsens
framställning om anläggande för statens räkning af ett mera omfattande
telefonnät.
Beträffande valet af de sträckningar, som böra i detta ingå såsom
hufvudlinier, finner jag den af Telegrafstyrelsen i detta hänseende uppgjorda
plan, om ock måhända med vissa modifikationer i detaljerna, på det hela förtjent
af godkännande och likaså instämmer jag med Telegrafstyrelsen deruti, att,
näst den under anläggning varande och till en del redan fullbordade linien
Stockholm—Göteborg, i första rummet böra till anläggande förekomma
linierna Stockholm—Malmö, Stockholm—Hernösand, Göteborg—Malmö, Göteborg—Jönköping
och Göteborg- Uddevalla med föreslagna utgreningar.
Jag har förut meddelat, att kostnaderna för anläggningen af telegrafverkets
lokala telefonnät bestridts dels med bidrag af kommuner eller enskilde,
dels med lån ur handels- och sjöfartsfonden samt andra under Statskontorets
förvaltning stående fonder, dels ock slutligen med öfverskott å telegraf
verkets telefonmedel, äfvensom att för anläggning af linien Stockholm—Göteborg
anvisats lån ur handels- och sjöfartsfonden. Då fråga nu förekommer
om sättet för beredande af de för det större telefonnätet erforderliga medel,
är det till en början gifvet, att härför icke kunna påräknas bidrag af kommuner
eller enskilde, likasom, med fästadt afseende å de längre telefonliniernas
svagare afkastningsförmåga, telefonväsendet, som har att amortera, förutom
äldre lån ur Statskontorets fonder till ännu oguldet belopp af 272,000
kronor, det nyligen ur handels- och sjöfartsfonden för linien Stockholm—
Göteborg upptagna lånet å 230,000 kronor, icke under den närmare framtiden
torde böra ytterligare skuldsättas, om ej måhända i och för anläggning
af mindre, i förbindelse med hufvudlinierna stående telefonnät, af hvilka
större afkastning kan vara att påräkna. Från telegrafverkets telefonmedel
torde ej heller, åtminstone under någon tid framåt, kunna beredas tillskott
till kostnaden för anläggningen af de nu ifrågavarande längre linierna, då
af det öfverskott, som utöfver de för ränta och amortering å skulderna erforderliga
belopp, kan å dessa medel uppkomma, en del under den närmaste
tiden torde komma att behöfva anlitas för ersättande af möjlig nedgång i
telegrafverkets inkomster till följd af portonedsättningen och hvad derutöfver
kan återstå bör användas till komplettering af redan befintliga eller anläggning
af nya telefonnät af mera lokal betydelse. För anläggningen af det
omfattande telefonnätet måste alltså statsmedel tagas i anspråk, och torde i
detta hänseende, på sätt Telegrafstyrelsen föreslagit, lämpligen böra för utförandet
under fem år af de i första rummet förordade telefonlinierna anvisas
den härför beräknade kostnaden, 737,060 kronor eller i afrundadt tal 750,000
kronor, att utgå med en femtedel eller 150,000 kronor årligen.
118
Sjunde hufvudtiteln.
Kong!.
Operan.
Jag hemställer alltså, att Eders Ivongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att för anläggande af telefonledningar bevilja ett extra anslag af 750,000
kronor, att utgå under fem år, och deraf anvisa en femtedel eller 150,000
kronor för år 1890.
Derest staten genom anläggning af ett större delen af landet omfattande
telefonnät åtager sig uppgiften att förmedla telefonsamfärdseln mellan landets
olika delar, lärer i vissa afseenden en begränsning, utöfver den redan nu
stadgade, af enskilda personers eller bolags rätt att anlägga telefonledningar
varda af nöden; och torde jag, sedan sig visat om Riksdagen genom anvisande
af nödiga medel sätter staten i stånd att åtaga sig nyssberörda uppgift,
få förelägga Eders Kongl. Maj:t förslag till författning i ämnet.
Kong!. Operan.
Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 11 Maj nästlidne år
anmält, att Riksdagen beslutit att icke bevilja något anslag till uppehållande
af verksamheten å de Kongl. teatrarne men medgifva Eders Kongl. Maj:t
rätt för en tid af ett år, räknadt från den 1 sistlidne Juli, att upplåta de
Kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande under längre eller
kortare tid af året åt den eller dem, som kunde befinnas villiga att, utan
att statsverket derigenom betungades med några kostnader, bedrifva teaterverksamhet
å sagda teatrar på ett konsten värdigt sätt, med rättighet jemväl
för Eders Kong], Maj:t att för detta ändamål disponera eller öfverlåta
dispositionsrätten till alla från teatrarne och deras fastigheter inflytande inkomster,
behagade Eders Kongl. Maj:t jemlikt nådigt beslut den 25 nästlidne
Juni för ett år från och med den 1 derpå följde Juli till Hofkapellmästaren
Conrad Nordqvist upplåta Kongl. Stora teatern för att derstädes
uppföra operor och andra musikverk.
I underdånig skrifvelse den 27 sistlidne November har derefter Hofkapellmästaren
Nordqvist, med förmälan att det icke vore honom möjligt
att under ännu ett spelår vidmakthålla verksamheten vid Kongl. Operan,
derest icke denna tillförsäkrades ett anslag från statens sida, i underdånighet
anhållit, det Eders Kongl. Maj:t, täcktes hos näst sammanträdande
Riksdag för Kongl. Operan äska ett anslag till belopp af 60,000 kronor,
jemte det Operan förfarande Ange åtnjuta så väl Eders Kongl. Maj:ts nu utgående
enskilda bidrag som ock inkomster af hyror för lokaler inom operahuset
samt Kongl. Dramatiska teaterns hyresbidrag å 15,000 kronor.
Yid underdånig föredragning den 7 sistlidne December af detta ärende
illät jag mig erinra, att, ehuruväl, så vidt af erfarenheten från den dittills
gångna delen af spelåret finge dömas, det icke syntes oantagligt, att sökan
-
Sjunde liufvudtiteln.
119
den skulle kunna under detta spelår utan förlust genomföra sitt företag, detta
förhållande, om ock till en del orsakadt deraf att verksamheten å den lyriska
scenen kunnat, såsom enskildt företag, bedrifvas på ett mera ekonomiskt
sätt än för operan såsom statsinstitution visat sig möjligt; likväl derjemte till
väsentlig grad varit beroende deraf, att sökanden under innevarande spelår
hade att förfoga öfver ett ännu i godt stånd varande kostym- och attributförråd
samt kunnat uppföra förut uppsatta operor, som ännu egt dragningskraft
på allmänheten, hvilken äfven visat sig angelägen att för upprätthållande
af operans tillvaro stödja sökandens företag; men att, i den mån kostymoch
attributförrådet måste med betydlig kostnad förnyas samt, på det Operan
måtte kunna fylla sin uppgift, nya musikverk framföras, förutsättningarne
för enskild person eller konsortium att kunna under ett kommande spelår
uppnå ett gynsamt ekonomiskt resultat måste komma att väsentligen bortfalla.
Med afseende å hvad sålunda blifvit erinradt och då med hänsyn till
de åsigter, som i detta ämne tillförene inom Riksdagen gjort sig gällande,
anslag från Riksdagens sida svårligen vore att förvänta, derest icke jemväl
Stockholms stad för ändamålet lemnade bidrag, täcktes Eders Kongl. Maj:t
anbefalla Ofverståthållareembetet att från Stockholms stadsfullmäktige inhemta
yttrande, huruvida stadsfullmäktige vore villige att, derest Riksdagen på
Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade anslag för Kongl. Operans verksamhet
under spelåret 1 Juli 1889—1 Juli 1890, bidraga till denna verksamhets
uppehållande under nämnda spelår med ett belopp, motsvarande det
af Riksdagen beviljade anslag, dock ej utöfver trettio tusen kronor.
Det sålunda infordrade yttrandet från Stockholms stadsfullmägtige har
ännu icke inkommit; och torde jag, sedan detta skett, få ånyo påkalla Eders
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för detta ärende.
Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år 1890
utgör 406,800 kronor mot 536,500 kronor i riksstaten för år 1889.
Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredragande
Departementschefen sålunda hemstält och föreslagit
beträffande anslagen under sjunde hufvudtileln; och behagade
Hans Maj:t Konungen dertill lemna nådigt bifall.
Ex protocollo:
G. Wilh. Smerling.
Rättelse
i Kong!. Maj:ts nåd. proposition n:o /, sjunde hufvudtiteln.
Sid. 74, rad. 11 nedifrån står: förutom nio timmars praktisk och
teoretisk militärundervisning
läs: förutom fem timmars praktisk och
teoretisk militärundervisning
Bill. till Rilcsd. Frot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
Åttonde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
januari 1889.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvåed
statsråd en: herr Lovén,
friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
Örbom och
friherre Äicerhielm.
Departementschefen, statsrådet Wennerberg föredrog föliande ärenden
rörande regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till
samma hutvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof; hvarvid departementschefen
yttrade, beträffande
Bih. till RiJcsd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
1
2
Åttonde hufvudtiteln.
Ordinarie anslag:
Kleresistaten.
n i I nådig proposition den 31 december 1887 föreslog Eders Kong!
Indeiningser- Magt, under förutsättning af kyrkomötets bifall, senast församlade Rikssättningar
till att (]e efter medelmarkegångspris jemte forsellön hittills utgående
faUZor.eSt''ersättningar för till fattiga prestenkor anslagen tionde måtte från och med
innevarande år utbytas mot ett årligt belopp af 9,813 kronor, att mellan
Upsala, Linköpings, Skara, Strengnäs, Vesterås, Yexiö, Göteborgs, lvalmar
Karlstads och Hernösands stift fördelas på sätt som i statsrådsprotokoll
för nämnda dag närmare angifvits. Sedan Riksdagen i skrifvelse den 11
maj sistlidet år bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, och det
* samma år församlade kyrkomötet, hvars yttrande öfver omförmälda försko-
infordrats,* i skrifvelse den 19 september nämnda år jemväl förklarat
sig°för sin del bifalla Eders Kongl. Maj:ts förslag, förordnade Eders Kongl.
Makt den 5 derpå följande oktober, att ifrågavarande ersättningar skulle
från och med innevarande år utgå med bestämdt belopp för hvarje af de
angifna stiften, hvilka belopp hvad innevarande år beträffade skulle utbetalas
från det under titeln: kleresistaten uppförda anslag med rubrik
»indelning och dermed jemförlig anvisning, pa förslag: ersättningar».
Då således både Riksdag och kyrkomöte medgifvit, att ifrågavarande
ersättningar må utgå med bestämdt åidigt belopp af 9,813 kronor, och
det synes lämpligt, att från och med år 1890 detta belopp öfverföres
från nämnda förslagsanslag till den under kleresistaten förekommande:
anvisning i kontant, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj .t
täcktes föreslå Riksdagen, att anvisningen i kontant, nu 10,819 kronor,
må höjas till 20,632 kronor och det under rubrik »indelning och dermed
jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar» uppförda anslag om 346,900
kronor må nedsättas med motsvarande belopp, 9,813 kronor, eller till
337,087 kronor.
Universiteten.
Universitetet i Kanslern för universitetet i Upsala bär med underdånig skrifvelse den
Upsala. gQ sistlidne september till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat en af det stolle
akademiska konsistoriet gjord framställning om utverkande af åtskilliga
anslag hvilka för universitetets verksamhet synts vederbörande akademiska
Åttonde hufvudtiteln. 3
myndigheter företrädesvis behöfliga. De sålunda begärda anslagen afse,
bland andra, följande ändamål:
för universitetets samlingar och inrättningar.....................kronor 14,117: 50
med tillägg af hvad som erfordras för beredande af
ålderstillägg å lönerna för universitetets vaktbetjening;
» ombildning af prosektorsbefattningen i zootomi till en
e. o. professur i jemförande anatomi............................... » 1,000: —
» nya fasta docentstipendier ................................................ » 15,000:
Till en början torde det tillåtas mig att redogöra för de under ru- [2.]
briken »för samlingar och inrättningar» upptagna anslagsposter. samlingar och
För den medicinska kliniken har begärts till materiel 1,200 kronor vZulhersUeoch
för vård af instrument in. m. 300 kronor. åt i uPsaia.
Angående behöfligheten af materielanslaget, afsedt till anskaffande af
instrument, kemiska utensilier in. m., har medicinska fakulteten anfört
följande:
Under det att de särskilda institutioner vid universitetet, vid hvilka
de naturvetenskapliga och medicinska studierna bedrefves, egde årliga anslag
för anskaffande af instrument, utensilier och dylikt, som begagnades
dels för undervisningens direkta bestridande, dels för anställande af vetenskapliga
undersökningar, egde deremot den medicinska kliniken intet dylikt
anslag. Ett sådant vore dock för kliniken i hög grad af behofvet påkalladt,
derest denna skulle nöjaktigt uppfylla de två ändamål, densamma
afsåge, nemligen dels bildande af dugliga praktiska läkare, dels anställande
och bearbetande af de kliniska iakttagelser, som egde mera vetenskapligt
värde och derigenom befordrade den praktiska medicinens utveckling i
vårt land.
För bedrifvande af den medicinskt praktiska undervisningen på ett
efter nutidens fordringar tillfredsställande sätt vore nemligen af nöden,
att kliniken hade tillgång till instrument för mikroskopiska, elektriska och
laryngologiska undersökningar, kemiska utensilier äfvensom teckningar
m. in. Och för den vetenskapliga bearbetningen af det kliniska materialet
erfordrades, att läraren egde tillfälle att anskaffa de nya instrument, som
vetenskapens ständiga utveckling kräfde. Det måste tydligen inverka hämmande
icke allenast på lärarens egen utveckling utan ock på läkårebildningen
. i allmänhet, om lärarne i praktisk medicin i brist på ändamålsenliga
instrument eller medel icke kunde utbilda sig eller sina lärjungar
eller lemna en fullt ändamålsenlig undervisning.
Ett kliniskt laboratorium vore nu inrättadt å akademiska sjukhuset,
i likhet med förhållandet vid de flesta medicinska kliniker i utlandet.
4
Åttonde liufvudtiteln.
Om detta laboratorium har klinikens föreståndare meddelat närmare uppgifter,
som finnas bifogade fakultetens yttrande. Derest arbetet å ifrågavarande
laboratorium skulle kunna bedrifvas på ett emot dess syftemål
svarande sätt, vore det nödigt att laboratoriet hade tillgång till ett lämpligt
årligt anslag.
I fråga om det begärda anslaget å 300 kronor för vård af instrument
m. m., har klinikföreståndaren framhållit, att vid laboratoriet borde
anställas en vaktmästare för vård af instrumenten, rengöring af glasen
och utensilierna, hvilket för närvarande klinikföreståndaren med för sig
olämplig tidspillan sjelf vid sina arbeten måste till största delen verkställa,
äfvensom för andra vaktmästaregöromål.
För de vid universitetet inrättade polikliniker har begärts anslag dels
till materiel m. in. 1,000 kronor, dels till aflöning åt två amanuenser 1,500
kronor.
Medicinska fakulteten har motiverat denna begäran sålunda:
Vid Upsala universitet, likasom vid de flesta medicinska skolor, utgjorde
poliklinikerna en väsentlig del af den praktiskt medicinska undervisningen.
Vid 1885 års Riksdag beviljades ock medel till inrättande af
lämpliga polikliniska lokaler i f. d. länslasarettets hus, afsedda så väl för
medicinska och pecliatriska som för kirurgiska sjukdomsfall. Dessa olika
afdelningar af den polikliniska verksamheten hade sedan den 1 oktober
1885 fortgått och emottagit sjuka, äfvensom undervisning der meddelats.
Allmänheten hade ock vetat uppskatta detta tillfälle att kostnadsfritt erhålla
läkarevård, såsom syntes deraf att antalet besökande alltjemt stigit,
så att det under tiden från den 1 juni 1887 till samma dag 1888 utgjorde
på den kirurgiska polikliniken 1,674, på den medicinska 2,047 och på den
pediatriska 1,538, eller tillhopa 5,259. Poliklinikerna hade alltså i sina
nya lokaler redan kunnat erbjuda de studerande ett ganska rikt och omvexlande
material, användbart för deras undervisning. Då emellertid
dylika polikliniker ej kunde fortgå utan att medel funnes tillgängliga dels
för bekostande af städning och uppvärmning af lokalerna, dels för anskaffande
af instrument, bandage-artiklar, sjukjournaler m. m., dels
ock för aflönande af ett sjuksköterskebiträde, har fakulteten, med framhållande
af behofvet och nyttan af den polikliniska undervisningen, anhållit
om ett årligt anslag af 1,000 kronor, att ställas till fakultetens förfogande
för bestridande af utgifterna för universitetets polikliniker.
Ett vilkor för att dessa skulle kunna utvecklas och hos allmänheten
vinna förtroende samt derigenom sjukmaterialet till undervisningens fromma
tillväxa vore, att patienterna ständigt kunde påräkna att på de bestämda
timmarne vid poliklinikerna träffa läkare. Då emellertid de ordinarie kli
-
Åttonde hufvudtiteln.
niska lärarne till följd af tjenstgöring och föreläsningar å det akademiska
sjukhuset, af andra åligganden vid universitetet äfvensom af sjukdomsfall,
tjenstledighet och tillfälliga förhinder ej alltid kunde vara tillstädes vid
klinikerna — hvilket särskilt gälde de dagar, då lärarne ej hade obligatorisk
undervisningsskyldighet — så måste vid poliklinikerna vara anstälda
två amanuenser, en på medicinska och en på kirurgiska afdelningen, för
att biträda lärarne vid expeditionen af de sjuka samt tillse, att patienterna
blefve mottagna och expedierade äfven de dagar, då lärarne ej hade
undervisningsskyldighet eller eljest kunde vara förhindrade att sig infinna.
På grund häraf har fakulteten anhållit om anslag till arfvoden å 750
kronor för hvardera af två amanuenser, den ene vid den medicinska och
den andre vid den kirurgiska polikliniken.
Den anatomiska institut ionens nuvarande anslag, 3,500 kronor, har
befunnits otillräckligt, hvarför anhållits, att detsamma måtte höjas med
2,000 kronor, eller till 5,500 kronor.
Den i afseende härå af institutionens föreståndare meddelade utredning
innehåller hufvudsakligen följande:
Genom den tillbyggnad och förändring af institutionens hus, som utförts
under åren 1883— 1885, hade utrymmet inom detsamma ökats till
omkring fyra gånger det förutvarande. I följd häraf hade naturligtvis
äfven de utgifter, som arbetslokalernas uppvärmning, belysning, rengöring
in. m. förorsakade, i betydlig grad ökats. Särskild! gälde detta om utgifterna
för uppvärmningen. Under femårsperioden 1880—84 utgjorde
dessa —• oberäknadt det från universitetet lemnade otillräckliga vedförrådet
— i medeltal omkring 300 kronor årligen, men hade efter tillbyggnaden
under treårsperioden 1885 — 87 stigit till 1,560 kronor och således
ökats med 1,260 kronor för år. Denna betydliga tillökning berodde dock
ej endast af det ökade utrymmet, utan säkerligen i minst lika hög grad
derpå, att uppvärmningen af alla de större arbetssalarne samt af föreläsningssalen
numera vore förenad med en riklig och välbehöflig ventilation,
hvilket ej var fallet i den gamla byggnaden; hvarför ock den härigenom
vunna och nödvändiga förbättringen i sanitärt hänseende mer än väl uppvägde
den ökade kostnaden. För belysningen uppginge utgifterna under
femårsperioden före tillbyggnaden årligen i medeltal till 792 kronor.
Under treårsperioden efter densamma hade de stigit till 1,423 kronor och
således ökats med 631 kronor för år, en tillökning, som äfven i ej obetydlig
mån föranledts af det i och för sig glädjande förhållandet, att de studerande
numera kunnat i de rymliga och väl ventilerade salarnc arbeta vid
gas-sken utan de olägenheter af en olidligt stegrad värme och en nästan
irrespirabel luft, som i de forna lokalerna framkallades af sådant arbete.
6
Åttonde liufvudtiteln.
Ensamt utgifterna för uppvärmning och belysning hade således ökats
med nära 1,900 kronor årligen. Lades härtill de ökade kostnaderna för
rengöring och småreparationer, så uppginge den af ombyggnaden orsakade
årliga stegringen i utgifterna till minst 2,000 kronor. Hvad åter anginge
det egentliga arbetet inom institutionen, sådant detta bedrefves genom lärarnes
undervisning och vetenskapliga forskning samt lärjungarnes dissektioner
och histologiska öfningar, hade kostnaderna derför icke genom tillbyggnaden
ökats.
Att med institutionens nuvarande inkomster bestrida de sålunda ökade
utgifterna läte sig icke göra. Inkomsterna utgjordes af statsanslaget, 3,500
kronor, samt af lärjungarnes afgifter, hvilka under de senaste tio åren uppgått
till 1,483 kronor 50 öre för år. Vid bestämmandet af dessa afgifter
beräknades, att dissektionsafgiften borde för hvarje dissekant ungefärligen
motsvara institutionens kostnader för anskaffandet af de lik, som han
vid sin obligatoriska kurs behöfde använda, och att afgiften för de liistologiska
öfningarna borde ersätta alla direkta utgifter för dessa öfningar.
Dissektionsafgiften utginge för närvarande med 39 kronor, histologiska
öfningsafgiften med 25 kronor för hvarje dissekant och laborant, beräknadt
för hela den tid, under hvilken han åtnjöte undervisning vid institutionen.
Bada afgifterna vore redan nu större än motsvarande afgifter vid karolinska
institutet i Stockholm. Den summa, de inbragte, vexlade naturligtvis
med. lärjungarnes antal, hvilket deremot ej vore fallet med institutionens
utgifter, om man undantoge de nyssnämnda direkta utgifterna för
den histologiska kursen och kostnaden för belysningen, som till någon del
vore beroende af lärjungeantalet.
dill den ofvan uppgifna ordinarie årsinkomsten hade under de senaste
sju aren kommit ett från universitetets reservfond lemnadt särskildt anslag.
Hela inkomstsumman, ehuru både i och för sig och i synnerhet om
man dermed jemförde de statsanslag och de lärjungeafgifter, som uppbures
af anatomiska institutioner i andra länder, mycket knapp, hade dock före
tillbyggnaden nätt och jemnt Täckt till bestridande af de löpande utgifterna,
men icke medgifva något företag, som kunde särskildt befrämja undervisningen
eller det vetenskapliga arbetet, såsom inköp af lärorika preparat
för samlingarna eller nya instrument och apparater m. m. Den utveckling,
som det oaktadt vid institutionen under den senare tiden i detta
hänseende egt ruin, hade derför uteslutande berott på tillfälliga anslag och
understöd, lemnade dels. af enskilda, i främsta rummet 12,000 kronor af
doktor A. F. Regnell och den fond, som han skänkt universitetet till den
medicinska lind e r v i s n ingens befrämjande, dels af Riksdagen, som beviljat
ett särskildt anslag af 4,000 kronor.
Åttonde hufvudtiteln. 7
Då förhållandet varit sådant före tillbyggnaden, både naturligtvis efter
densamma inkomsterna ej kunnat vara tillräckliga ens för de löpande utgifterna.
Dessa både derför under de tva senaste aren öfverskiidit inkomsterna
med i medeltal 1,500 kronor för ar. Att bristen ej blifvit större
och ej uppgått till den summa af 2,000 kronor, hvarmed utgifterna för
uppvärmning och belysning m. m. verkligen ökats, berodde dels döpa, att
föreståndaren under dessa år med kännedom om bristen undvikit alla sådana
utgifter, anskaffande af glaskärl in. in., som visserligen under några
år kunde uppskjutas men måste återkomma och då slutligen med en större
summa på en gång, dels äfven derpå, att den vetenskapliga verksamheten
vid institutionen och särskildt den sida deraf, som afsåge samlingarnas
förökande, genom de många tillfälliga arbeten, som nybyggnaden förorsakat,
måst åsidosättas.
Tnstitutionsföreståndaren bar vidare anfört: att han hittills uppskjutit
att tillkännagifva den förefintliga bristen, emedan han ansett någon tids
erfarenhet vara af nöden för att kunna bedöma dess verkliga storlek; att
han hos det mindre konsistoriet sökt och erhållit tillstånd att höja dissektions-
och den histologiska öfningsafgiften, den förra till eventuelt 52 eller
65 kronor, den senare till 35 kronor för hela studietiden, pa det att institutionen
derigenom skulle kunna umbära det särskilda anslaget från
reservfonden, hvilken icke vidare vore i stånd att lemna ett sadant, samt
att det skulle vara synnerligen obilligt mot lärjungarne att höja afgifterna
ända derhän, att den ökning af statsanslaget, hvarom nu gjorts framställning,
skulle i sin helhet eller till någon del blifva obehöflig.
Vid den patologiska institutionen har för anställandet af en andre
amanuens funnits nödigt att ega tillgång till ett arfvode af 500 kronor.
Härom har institutionens föreståndare anfört:
Då den nuvarande amanuensen vore tillräckligt sysselsatt med att
biträda professorn i patologi vid obduktionerna, vid förberedelser till föreläsningarna,
vid förfärdigandet af de färska mikroskopiska preparat, som
vore nödvändiga för de noggrannare patologiska demonstrationerna, och
dessutom hade att dissekera och montera de patologiskt anatomiska preparat,
som behöfdes för det patologiska museets skötsel och tillväxt, så
hade det allt mer visat sig nödvändigt att vid institutionen anställa, eu
yngre medicine studerande till biträde vid de patologiskt histologiska
öfningar, som leddes af laboratorn i patologi. Men härtill komme ett
ytterligare skäl, som gjorde ett arfvode för en andre amanuens vid
denna institution i nästan ännu högre grad önskvärd! Då erfarenheten
flera gånger visat omöjligheten af att kunna såsom amanuens
8 Åttonde hufvudtiteln.
vid institutionen fästa någon af de jemförelsevis få medicine kandidater,
hvilka efter slutad tjenstgöring vid hufvudstadens kliniker återvände till
universitetet, enär desse då vore helt och hållet upptagna af sin utbildning
i medicinens praktiska discipliner, aterstode intet annat än att såsom amanuenser
vid denna institution anställa medicine studerande. Men dessa
måste lör att vara dugliga till denna befattning förut hafva afslutat alla
de obligatoriska öfningarna för medicine kandidatexamen. I följd häraf
hade de redan vid sitt tillträde till amanuensbefattningen endast en kortare
tid qvar,, innan. de afiade kandidatexamen, efter hvilken de började
sin kliniska tjenstgöring och således måste lemna amanuensbefattningen.
Föi att under de härigenom uppkommande täta amanuensombytena kunna
upprätthålla den vid en sådan institution som denna särdeles vistiga kontinuiteten
i arbetet, vore det derför nödigt att ersätta den afgående amanuensen
med någon, som förut en eller annan termin såsom biträde åt
laboratorn redan blifvit något invand i de vid institutionen behöfliga göromalen
och hade någon kännedom om det patologiska museet och om de för
dettas. räkning under arbete varande preparaten. Derför hade ock under
en följd af år yngre medicine studerande, hvilka blott afslutat de obligatoriska
öfningarna i normal anatomi och histologi, antagits till extra ordinarie
amanuenser, ehuru alltid med det uttryckliga vilkoret att de för
denna befattning icke hade att påräkna något arfvode af universitetets
medel. Emellertid hade det — antagligen till följd af den ifver, hvarmed de
medicine studerandena, af fruktan för den stora konkurrensen i deras
blifvande yrke, numera påskyndade sina studier — blifvit allt svårare att vid
institutionen kunna anställa sadana extra ordinarie amanuenser utan näsrot
arfvode.
Föi den psykiatriska klunken har begärts till aflöning åt en amanuens
500 kronor och till materiel 300 kronor.
Beträffande dessa anslag hafva fakulteten och klinikföreståndaren
erinrat och upplyst: att ifrågavarande klinik, hvilken öppnades vid Upsala
hospital redan ar 1851), hittills icke erhållit något anslag af universitetets
medel, hvarför amanuens^enstgöringen vid kliniken uppehållits af
hospitalets biträdande läkare, hvilkas aflöning utgår af anslaget till hospitals
underhåll; att likväl, i den man hospitalets sjukpersonal ökats och
sålunda ett större antal sjukdomsfall blifvit för kliniken tillgängliga,
behofvet af särskild amanuens äfven för denna klinik blifvit mera känbart,
med afseende^ sa väl på det kliniska materialets mera fullständiga
bearbetning som pa tillvaratagandet af de patologiska fynd, som vid det
ökade antalet liköppningar kunde erbjuda sig; att amanuensen derjemte
skulle biträda klinikförestandaren vid anordningarna för undervisningen
Åttonde hufvudtiteln.
9
och med vården af klinikens vetenskapliga samlingar; samt att medel
årligen erfordrades till inköp af glaskärl, sprit och andra härdningsvätskor
äfvensom instrument af flerahanda slag.
Vid astronomiska institutionen är anstäld en vaktmästare, hvilken enligt
staten åtnjuter en kontant aflöning af 375 kronor jemte boställsrum. Enligt
uppgjordt förslag till lönereglering för vaktbetjeningen vid universitetet,
om hvilket förslag jag anhåller att längre fram få vidare yttra mig,
är denne vaktmästares aflöning, med afseende å nuvarande lefnadsomkostnader,
upptagen till 500 kronor förutom ålderstillägg.
Med anledning häraf har konsistorium anhållit, att till förhöjning af
den nu för vaktmästaren vid astronomiska institutionen utgående aflöning
måtte beviljas 125 kronor.
För den meteorologiska institutionen har ifrågasatts förhöjning i årsanslaget
till materiel med 1,000 kronor samt anslag till aflöning åt en
vaktmästare med 500 kronor.
Angående materielanslaget har institutionsföreståndaren lemnat följande
utredning:
Ifrågavarande årsanslag utginge sedan år 1883 med 2,500 kronor.
Under de första åren 1879—1882 var institutionens årsanslag endast 1,500
kronor. Och då denna summa ej på långt när förslagit till de löpande
utgifterna, hade vid slutet af år 1880 uppstått en brist af 700 kronor,
hvilken summa ersatts af universitetets medel. När derefter anslaget höjdes
vid Riksdagen år 1882 med 1,000 kronor, hade åter eu ej obetydlig
brist uppkommit, hvilken sedermera ökats bland annat genom de med
inredningen af institutionens nya byggnad förknippade kostnader. Då anslaget
numera föga öfverstege de löpande utgifterna, funnes ingen möjlighet
att fylla denna brist annat än genom besparingar, hvilka skulle
högst menligt inverka på institutionens verksamhet och göra för densamma
omöjligt att som sig bör fylla sin uppgift. De instrumentinköp,
som under de sista åren kunnat göras, vore naturligtvis under sådana förhållanden
otillräckliga, och det hade stundom varit nödvändigt att från
andra institutioner eller från vetenskapsakademien låna de jemförelsevis
föga dyrbara instrument, som för vetenskapliga undersökningar varit nödvändiga.
Institutionen saknade till och med nödiga kontrollinstrument,
bland hvilka bristen] på en tidsenlig normalbarometer vore synnerligen
känbar. Inom den närmaste framtiden förestode en oundviklig renovering
af de båda Theorellska registreringsapparaterna, hvilka hållits i oafbruten
gång den ena i tjugu, den andra i fjorton år; och en sådan renovering
kräfde ej obetydliga kostnader.
Bill. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
2
10
Åttonde hufnidtiteln.
Institutionens brist på medel vore så mycket mer att beklaga, som
densamma sedan tre år, utan bidrag af statsmedel och till största delen
genom enskildes frikostighet, förfogade öfver ändamålsenliga lokaler och
nödigt utrymme till utförande af behöfliga arbeten, hvilket icke var fallet
år 1883. Personer, villiga och dugliga att biträda vid dylika arbetens
utförande, saknades ej heller bland den studerande ungdomen eller yngre
vetenskapsmän, som vid institutionen utbildats. Flera af de vetenskapliga
arbeten, som der under störa svårigheter och ej sällan med känbara personliga
uppoffringar utförts, hade län dt universitetet till heder och vetenskapen
till nytta.
Ifrå gavarande institution har enligt staten icke någon egen vak t in ä''
stare utan endast en gemensamt med astronomiska institutionen. För det
biträde, denne vaktmästare lemnade vid den förra institutionen, erhölle han
likväl särskild ersättning af institutionens materielanslag. Sedan denna
institution erhållit egen ny byggnad och i sammanhang dermed institutionens
verksamhet blifvit i betydlig mån utvidgad, blefve det för densamma
alldeles otillräckligt att endast kunna påräkna det mera tillfälliga biträdet
af en annan institutions vaktmästare; med anledning hvaraf universitetskanslern,
efter derom gjord framställning, af reservfonden anvisat ett belopp
af 500 kronor för hvartdera af de tre senaste åren till aflönande af
eu särskild vaktmästare vid institutionen. Då det ej kunde antagas, att
någon inskränkning i denna institutions verksamhet i framtiden skulle inträda,
och då derför behofvet af en vid densamma anstäld vaktmästare
alltid komme att qvarstå, har uti ofvannämnda förslag till löneregleringför
vaktbetjeningen upptagits aflöning för en vaktmästare vid meteorologiska
institutionen med 500 kronor.
För de botaniska institutionerna hafva nedanstående anslag ansetts
nödiga, nemligen:
förhöjning i arfvodet för den vid botaniska trädgården anstälde amanu -
ensen med ............................................................................ kronor ,230: —
förhöjning i aflöningen för två underträdgårdsmästare
och två trädgårdsmedhjelpare med tillsammans....... » 450: —
årligt anslag till materiel vid botaniska laboratoriet ...... » 1,000: —
arfvode åt en amanuens vid dito ...................................... » 500: —
Angående dessa önskningsmål har institutionsföreståndaren anfört:
Redan för flera år sedan hade föreståndaren fäst vederbörandes uppmärksamhet
derpå, att arfvodet för ifrågavarande amanuens utgjorde endast
300 kronor, under det att flertalet af andra amanuenser åtnjöte 500
Åttonde hufyudtiteln.
11
kronor samt dessutom fria husrum och två famnar veck I betraktande af
det arbete, som en så stor institution som botaniska trädgården kräfde af
amanuensen, innebure detta ringare arfvode en uppenbar orättvisa. För att
göra denna i någon mån mindre tryckande, hade det varit nödvändigt att,
ehuru till skada för institutionen, inskränka hans tjenstgöring, och särskild!
hade det ej ansetts billigt att utöfver hans göromål under terminerna af
honom kräfva något arbete under sommarmånaderna, enär ett vistande i
Upsala under denna tid lätteligen kunde för honom medföra ökade utgifter
till ett belopp, som öfverstege hela arfvodet. Och dock Amre biträde
af amanuensen just då i hög grad behöflig!, ty det vore då som benämningarna
af de i trädgården odlade växterna företrädesvis borde granskas
och kontrolleras — ett högeligen tidsödande arbete, som föreståndaren ensam
omöjligen kunde medhinna. Ännu mer vore en sådan hjelp af amanuensen
nödvändig, om föreståndaren någon gång under somrarne behöfde
åtnjuta någon hvila från sitt ansträngande arbete. Med hänsyn till dessa förhållanden
föresloges nu eu förhöjning af arfvodet till 500 kronor, hvilken
förhöjning borde anses ganska billig, om dervid fogades det vilkor, att
amanuensen vore skyldig att ej blott under terminerna utan ock under
den del af sommaren och till den utsträckning, som af föreståndaren
bestämdes, egna sig åt vetenskapliga arbeten i botaniska trädgården. —
Beträffande det för denna förhöjning erforderliga beloppet har konsistorium
erinrat, att enligt staten hälften af det nu utgående arfvodet bestrides
af räntan, beräknad efter fem procent, å den af universitetet förvaltade
Wahlenbergska fonden. Och då för framtiden räntan å nämnda
fond icke med säkerhet kunde beräknas efter högre räntefot än fyra procent,
har konsistorium anhållit, att det till höjande af amanuensarfvodet
erforderliga beloppet måtte få af statsmedel utgå med 230 kronor.
Af betjeningen vid botaniska trädgården åtnjuta enligt staten två
underträdgårdsmästare hvardera 625 kronor jemte boställsrum och två trädgårdsmedhjelpare
hvardera 250 kronor jemte boställsrum. De senares aflöning
har dock länge ansetts alldeles otillräcklig, och allt ifrån år 1879
har ett särskild! tillskott af 150 kronor dem tilldelats af reservfonden.
Enligt det ofvan omförmälda förslaget till lönereglering för betjeningen
skulle underträdgårdsmästarne erhålla en lön af 700 kronor och trädgårdsmedhjelparne
400 kronor.
Såsom ett af de väsentligaste och vigtigaste hjelpmedel för meddelande
af undervisning i botanik kunde betecknas upprättandet af så
kallade botaniska laboratorier, hvarest under universitetslärares ledning och
inseende de studerande sattes i tillfälle att praktiskt idka anatomiska,
12
Åttonde hnfvudtiteln.
fysiologiska och morfologiska studier, och hvarigenom dem bibringades
långt grundligare, intresset och erfarenheten mera väckande och stärkande
kunskaper än de, som kunde meddelas genom blotta föreläsningar. Den
störa nyttan eller rättare sagd! det oafvisliga behofvet af dylika laboratorier
förnekades nu ingenstädes. På den korta tiden af omkring 25 till
30 år, sedan de första sådana i Tyskland inrättades, hade man i alla. civiliserade
länder och vid så godt som alla universitet låtit sig angeläget
vara att anordna dylik undervisning. Äfven i Upsala hade man sökt följa
med sin tid i detta afseende. Ett, om ock anspråkslöst, botaniskt laboratorium
hade der varit i verksamhet under snart tio år. 1 början hade man
härför ej annan lokal att använda än den botaniska föreläsningssalen — eu
anordning, som var förenad med många och stora olägenheter. Sedan den
nya universitetsbyggnaden börjat begagnas och till följd häraf det gamla
konsistoriihuset blifvit ledigt till andra ändamål, blef botaniska laboratoriets
behof i fråga om nödigt utrymme i någon mån afhjelpt derigenom, att. i
nämnda hus upplätos tre rum, hvarest undervisning sedan fortgått, ständigt
med ett så stort antal lärjungar, som der beqvämligen kunnat emottagas.
Denna undervisning hade visat sig i högsta grad gagnelig och till dess
frukter kunde äfven räknas ett betydligt antal vetenskapliga afhandlingar,
som blifvit intagna i in- och utländska vetenskapliga tidskrifter och
lärda sällskaps handlingar. Men för att undervisningen skulle kunna
fortfara, måste botaniska laboratoriets ekonomiska ställning betryggas och
på annat sätt än hittills ordnas. För närvarande åtnjöte nemligen laboratoriet
icke det ringaste ordinarie anslag. Att det ändock kunnat uppstå
och fortlefva, berodde derpå, dels att under de senare åren ett belopp af
150 kronor och 4 famnar ved af universitetets tillgångar på årligen förnyade
framställningar beviljats till lokalens städning och uppvärmning,
dels att för några år sedan ett tillfälligt anslag beviljats till inköp af
några mikroskop, dels oek att det lyckats af privata personer erhfdla bidrag
till de mest trängande behofvens afhjelpande.
Derest arbetet på en vetenskaplig institution skulle kunna med framgång
och kraft bedrifvas, vore det tydligen af nöden, att tillgång till åtminstone
de nödvändigaste, tidsenligt konstruerade instrumenten och apparaterna
ej saknades, att anskaffandet af åtminstone de vigtigaste materiali
ernå möjliggjordes, och att nödig hjelp erhölles till lokalens eldning,
städning in. in. På ifrågavarande laboratorium saknades nästan alla instrument,
äfven de enklaste, billigaste och oftast, behöflig», med undantag
af några mikroskop. Äfven af dessa vore antalet otillräckligt i förhållande
till laboranternas antal, och åtskilliga af mikroskopen vore af en nu
Åttonde hufvndtiteln. 13
alldeles föråldrad konstruktion, hvarjemte några nya sådana af dyrbarare
beskaffenhet för finare undersökningars utförande vore af behofvet högeligen
påkallade. Att för dylika och andra nödvändiga utgifter anlita enskildas
offervillighet eller vara beroende af tillfälliga och ovissa anslag,
vore i längden icke gagneligt.
De skäl, som talade för beviljande af arfvode åt en amanuens vid
botaniska laboratoriet, vore desamma, som i allmänhet kunde anföras för
anställandet af amanuenser vid vetenskapliga institutioner, der eu liflig
verksamhet vore rådande, och der lärjungarnes antal samt det olika stadium,
hvarpå desse i sin vetenskapliga utveckling befunne sig, gjorde det
för institutionens föreståndare omöjligt att gifva alla nödig handledning
och öfvervara deras arbete. Näppeligen skulle i utlandet något botaniskt
laboratorium af samma omfång som det i Upsala kunna uppletas, der ej
föreståndaren hade en medhjelpare, assistent eller amanuens, vid sin sida.
Uppenbart vore ock, att, der en sådan funnes, arbetet skulle kunna med
större kraft bedrifvas och större vetenskapliga frukter erhållas.
För zoologiska institutionerna, omfattande det zoologiska museet och
det zootomi ska laboratoriet, har begärts dels förhöjning af anslaget till
materiel vid museet med 1,500 kronor, dels anslag till arfvode åt en amanuens
vid zootomiska laboratoriet 500 kronor, dels ock löneförhöjning åt
vaktmästaren derstädes med 100 kronor.
Behofvet åt de två förstnämnda anslagsposterna är af institutionsföreståndaren
motiveradt sålunda:
Det zoologiska museets årliga anslag till materiel uppginge för närvarande
till 1,650 kronor. Häraf utgjorde 150 kronor institutionens andel
af det gamla anslaget till det s. k. naturaliekabinettet, Öfriga 1,500 kronor
beviljades vid 1856 års Riksdag till samlingarnas förökande och underhåll,
Sedan denna tid hade sålunda ingen tillökning i statsanslaget egt
rum, och detta anslag, som för trettio är sedan kunde anses ganska tillfyllestgörande,
måste nu anses alldeles otillräckligt. Under nämnda tid
hade samlingarna betydligt tillvuxit — en naturlig följd deraf, att endast
en ringa del af föremålen från det gamla naturaliekabinettet var
brukbar, och att museet sålunda efter inrättandet af professuren i zoologi
år 1852 måst i många afseenden så godt som nybildas. Denna
tillväxt hade dock till största delen bestått i anskaffandet af skandinaviska
djurformer, livilka kunde erhållas för jemförelsevis billigt pris eller
insamlas under resor inom Skandinavien. De utländska samlingarnas
tillväxt hade till följd af anslagets obetydlighet hufvudsakligen varit be
-
14
Åttonde hnfvudtiteln.
roende af gåfvor, som tillfallit museet. Blott eu jemförelsevis mindre del
hade genom inköp eller byte kunnat erhållas. Ett zoologiskt museum, afsedt
för studierna vid ett universitet, vore dock i största behof af en någorlunda
fullständig samling af typer för större eller mindre grupper. För
att sådana småningom skulle kunna anskaffas och museet sålunda utvidgas
i denna rigtning, vore det alldeles nödvändigt, att det nuvarande anslaget
betydligt höjdes..
Men icke blott anskaffandet af dylika samlingar fordrade höjning af
anslaget. Äfven förvaringen af en stor del af samlingarna vore ganska
dyrbar. Särskild! vore detta fallet med de i sprit inlagda föremålen, hvilka
för ett ändamålsenligt förvarande kräfde en stor mängd, till en del ganska
dyrbara glaskärl, och för hvilkas inläggning och underhåll redan nu en
stor mängd sprit årligen åtginge. Denna åtgång af sprit och glaskärl
körnare naturligtvis att ökas i samma män som samlingarna tillväxte. Utgifterna
ensamt för dessa två nödvändighetsvaror hade under åren 1883
—1887 i medeltal uppgått till omkring 700 kronor årligen, eller nära
hälften af anslaget, en summa som ej kunnat utbetalas, om ej två extra
anslag till glaskärl under denna tid erhållits. Oaktadt en så stor summa
användts, vore dock- ännu en del större fiskar magasinerade, och en
mängd lägre djur läge fortfarande i olämpliga burkar af brist på passande
kärl.
Vidare saknade museet nästan alldeles ett bibliotek, en brist som ofta
visade sig högst känbar. Man kunde icke gerna begära, att universitetsbiblioteket
skulle anskaffa och permanent utlåna en mängd handböcker,
årsberättelser m. m., som ständigt behöfdes vid zoologiska institutionen,
utan borde väl sådana på dennas bekostnad anskaffas. Dessutom vore det
af vigt, att institutionen kunde hålla vissa tidskrifter och andra arbeten,
som biblioteket ej hade råd att anskaffa. Nödvändigt vore äfven, att anslaget
tilltoges så stort, att någon del af detsamma kunde användas till
arfvode för tillfälligt biträde med bestämning af samlingarna. Den stora
vigten och nyttan af väl bestämda samlingar kunde ej bestridas. Eljest
vore samlingarna så godt som oanvändbara. Det kunde dock knappast
begäras, att numera, sedan anatomien blifvit en så vigtig del af undervisningen
i zoologi, föreståndaren för museet, hvilken utom sina öfriga
åligganden såsom professor hade att öfvervaka museet i dess helhet, sörja
för dess tillväxt och den dermed förbundna brefvexlingen m. in., skulle
kunna egna synnerligt mycken tid åt bestämningen af arter, särdeles inom
sådana grupper, som utmärkte sig för en större artrikedom. Amanuensen
hade äfven så mycket annat att uträtta för museet, såsom katalogisering,
Åttonde lnifvndtiteln.
IS
utläggning af samlingar m. in., att lian icke kunde hinna med att bestämma
alla de djur, som årligen insamlades, än mindre revidera äldre
bestämningar. Stora afdelningar vore också ännu försedda med gamla
bestämningar eller alldeles obestämda, oaktadt institutionen genom enskild
frikostighet nyligen fått denna brist till någon del af hjelp!
Till de ofvan omfönnälda utgifterna komme en mängd andra, såsom
kostnader för materiel till uppstoppning af högre djur, för inköp af lämpligare
instrument äfvensom af skåp, allt efter som nya sådana blefve behöfliga,
för gas, renhållning, frakter, bytesmaterial in. in., livilka kostnader
uppginge till ej obetydliga belopp.
Behotvet af en amanuens vid zootomiska laboratoriet hade länge gjort
sig känbar!, och vid derå tillfällen af institutionens föreståndare framhållits.
Om prosektor!! ej egde en amanuens till biträde, blefve hans tid
i så hög grad upptagen af den elementära undervisningen, att han allt
för litet kunde sysselsätta sig med de mera försigkomna studerande, livilka
på laboratoriet idkade studier för filosofie kandidat- och licentiat-examen,
och hvilkas undervisning i första rummet borde tillkomma prosektor]!. Ån
mindre finge han under sådana förhållanden tid att underhålla och utvidga
de anatomiska och histologiska samlingarna, livilka vore af största
vigt för undervisningen på laboratoriet. Dertill komme, att, då de vetenskaper
— anatomi, histologi och embryologi — i livilka det Hage prosektor!]
att undervisa, för närvarande utvecklade sig med stor hastighet och
i många rigtningar, det vore nödvändigt att prosektor^ tid ej så mycket
upptoges af den direkta undervisningen, att han ej hunne något så när
följa med de nämnda vetenskapernas utveckling och särskild! att taga
kännedom om och pröfva de nya metoder för histologiska undersökningar,
som alltjemt framträdde.
Under åren 1883 och 1884 hade från universitetets reservfond beviljats
anslag till aflöning af eu e. o. amanuens. Men då sådant ej vidare
kunnat erhållas, hade i stället — förutom en laborationsafgift, afsedd för
dissektionsmaterial in. in. — af hvarje laborant med vissa undantag upptagits
en afgift af fem kronor i terminen för aflöning af eu dylik amanuens.
Denna aflöning hade under åren 1885—1887 i medeltal uppgått till 448
kronor 33 öre för år. Genom dessa anordningar hade stora fördelar för
institutionen vunnits, i det att prosektorn fått mera tid att egna sig åt
den högre undervisningen, hvilken också i följd häraf kunnat utveckla sig
pa ett synnerligen tillfredsställande sätt. Den aflöning, amanuensen sålunda
erhållit, vore dock i medeltal mindre än de vanliga amanuensarfvodena
16
Åttonde hufrudtiteln.
och derjemte mycket vexlande. Så hade den ett år uppgått till 540 kronor,
ett annat år till endast 290 kronor. Dessutom kunde ju ifrågasättas
lämpligheten af att genom afgifter af de studerande aflöna en amanuens.
Enligt det uppgjorda förslaget till lönereglering för vaktbetjeningen
skulle i allmänhet de vaktmästare, som ej åtnjuta förmånen af boställe,
erhålla en aflöning af 600 kronor jemte ålderstillägg. Vaktmästaren vid
zootomiska laboratoriet är dock, ehuru han ej liar boställsrum, upptagen i
universitetets stat till endast 500 kronor. Institutionens föreståndare har
härvid anmärkt, att de fordringar på skicklighet och tjenstgöring, som
böra ställas på denne vaktmästare, ingalunda äro mindre än de, som ställas
på andra dylika, hvarför han ansett billigt, att nämnde vaktmästare erhölle
samma löneförmåner som de öfriga.
För myntkabinettet har begärts dels anslag till arfvode åt en amanuens,
500 kronor, dels ock förhöjning i det årliga anslaget med 400 kronor.
Kabinettets prefekt har anfört härom:
Myntkabinettet innehölle en ganska dyrbar, till stor del genom gåfvor
tillkommen myntsamling äfvensom en icke ringa och ganska värdefull
samling medaljer. Hittills hade likväl af brist på arbetskrafter föga kunnat
göras för ordnandet och katalogiserandet af dessa samlingar, hvilket dock
måste ske, om de skulle göra påräknadt gagn. Den nuvarande prefekten,
vid hvars tillträde af befattningen ett ordentligt inventarium saknades och
endast de svenska mynten voro någorlunda ordnade, hade ordnat de
romerska, anglosachsiska och moderna mynten samt de svenska medaljerna,
hvadan det nu vore möjligt att öfver dessa upprätta en katalog. Men
ännu återstode att ordna de utländska medaljerna, äldre medeltidsmynt
samt hela samlingen af orientaliska mynt. Först sedan dessa ordnats,
kunde en katalog öfver hela samlingen upprättas. Då i samlingen, hvilken
hufvudsakligen vuxit genom gåfvor, funnes en mängd dupletter, så borde
ock en särskild förteckning öfver dessa upprättas, för att genom deras
bortbytande eller försäljning vinna dels ett väl behöfligt utrymme, dels
medel att förvärfva i samlingen icke befintliga mynt och medaljer. Men
prefekten, som i egenskap af professor hade åligganden, dem han i främsta
rummet vore pligtig att fullgöra, kunde omöjligen utan biträde medhinna
det dryga arbete, som härtill fordrades.
För kabinettet vore i staten uppfördt ett årsanslag af 100 kronor,
hvartill såsom en ringa förstärkning komme räntan å en donation med
132 kronor 50 öre. Motsvarande inrättning i Lund åtnjöte ett anslag af
500 kronor. Billigheten syntes fordra, att myntkabinettet i Upsala finge
Åttonde hufvudtiteln.
17
ett lika stort anslag, för att derigenom sättas i stånd att föröka sina samlingar
genom inköp af under hvarje år i Sverige präglade mynt och medaljer
samt af äldre sådana, som det förut ej egde.
Vid museet för nordiska Jernsaker är anstäld eu vaktmästare, som
enligt staten har en kontant aflöning af 187 kronor 50 öre, och hvilken
har sig ålagdt att jemväl biträda med uppassning vid myntkabinettet. I
förslaget till lönereglering för vaktbetjeningen har afsetts, att lönen för
denne vaktmästare skulle höjas till 200 kronor jemte ålderstillägg. Konsistorium
har i följd häraf anhållit, att till fyllnad i sistnämnda belopp
måtte af statsmedel beviljas 12 kronor 50 öre.
De skäl, som blifvit anförda till stöd för behofvet af här ofvan omförmälda
anslag till universitetets samlingar och institutioner, synas mig
ega giltig grund och de begärda beloppen i allmänhet vara efter behofven
afpassade. Några poster, afseende förhöjning i anslag till materiel, torde
dock kunna utan större olägenhet något nedsättas, och en sådan nedsättning
är jemväl nödig, då så många olikartade kraf för universiteten skola
tillgodoses. Så anser jag anatomiska institutionen böra åtnöjas med en
förhöjning af 1,500 kronor, botaniska laboratoriet med 500 kronor, zoologiska
museet med 850 kronor och myntkabinettet med 150 kronor. Jag
tar alltså i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen
göra framställning derom, att till förhöjning på ordinarie stat i de
till samlingar och inrättningar vid universitetet i Upsala utgående anslag
med tillhopa 12,217 kronor 50 öre, att fördelas i öfverensstämmelse med
ofvan angifna specifikation, må beviljas ett jemnadt belopp af 12,218
kronor.
Vid fastställandet den 13 november 1885 af nu gällande stat för uni- [3.]
versitetet i Upsala medgaf Eders Kongl. Maj:t, att de af kanslern för till- j^rstuiägg
fällig löneförbättring af vaktbetj eningens aflöningsförmåner anvisade belopp "lingen^d
finge tills vidare utgå af universitetets reservfond, samt anbefalde kanslern universitetet
att, sedan med anledning af nya universitetsbyggnadens upplåtande för- * Upsa,n‘
ändrad anordning åt'' universitetets lokaler egt rum och fullständig utredning
vunnits om häraf eller eljest nödiga jemkningar i vaktbetj eningens
åligganden och förmåner, inkomma med förslag till definitiv reglering af
vaktbetj eningens aflöning. Denna befallning har nu blifvit fullgjord, i det
att i sammanhang med framställningar om anslag, som skulle begäras af
Riksdagen, öfverlemnats ett af universitetets drätselnämnd uppgjordt och
af det större akademiska konsistoriet godkändt förslag i berörda hänseende.
Af den härvid meddelade utredning framgår, att i universitetets nuvarande
stat finnas upptagna aflöningsförmåner för tjugufyra vaktmästare och med
Bill. till Riksil. Frat. 1SSÖ. 1 Sand. 1 Afd, 3
18 Åttonde lmfvudtiteln.
dem jemförliga betjente. För desse, af hvilka femton åtnjuta boställsrum,
utgår aflöningen till en med 1,025 kronor, till två med 925 kronor hvar,
till sju med 625 kronor, till åtta med 500 kronor, till en med 375
kronor, till tre med 250 kronor, till en med 187 kronor 50 öre och till
en med 125 kronor, eller tillsammans med 12,687 kronor 50 öre. Derest
Riksdagen beviljar de här ofvan under nästföregående punkt omförmälda
nya eller förhöjda anslag till betjening, skulle härtill komma ett belopp
af 1,187 kronor 50 öre. Således sammanlagdt 13,875 kronor. Enligt det
uppgjorda förslaget skulle den kontanta aflöningen utgå sålunda: för en
med 1,000 kronor, för två med 900 kronor, för två med 700 kronor, för
sex med 600 kronor, för nio med 500 kronor, för två med 400 kronor,
för två med 200 kronor och för en med 125 kronor. Derjemte skulle
alla, med undantag af den med 125 kronor aflönade gymnastikdrängen,
erhålla två ålderstillägg, ett efter fem års och det andra efter tio års väl
vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med året näst efter deras antagning
till befattningarna. Dessa ålderstillägg skulle för den s. k. extra
vaktmästaren vid kansliet och för de två betjente, hvilkas normallön är
satt till 200 kronor, utgå med 50 kronor och för de öfriga med 100 kronor.
Sammanlagda beloppet af de föreslagna normallönerna eller lönerna i första
lönegraden utgör 13,625 kronor och högsta beloppet af ålderstilläggen, om
man antager att samtlige löntagarne vore i åtnjutande af båda tilläggen,
4,500 kronor. Härvid är dock att märka, att för åtskilliga vaktmästare
aflöningen enligt nu gällande stat är något högre än den för dem föreslagna
normallönen, hvadan i denna lönegrad uppkommer eu besparing af
sammanlagdt 250 kronor.
Sedan drätselnämnden i särskilt afgifvet utlåtande anfört, att den
minskning i universitetets inkomster, som blifvit en följd af sänkta spanmålspris,
nedsatta arrenden och lägre räntefot, gjort det för universitetet
svårt att motsvara de anspråk, som för tillfälliga behof vid de många
vetenskapliga institutionerna och för särskilda undervisningsuppgifter måste
ställas på reservfonden, samt att i följd häraf det måste blifva ytterst betungande
för universitetet, om den förhöjning i vaktbetjeningens löner, som
redan under flera år visat sig oundgänglig, fortfarande skulle utgå af universitetets
medel, hvilket under gynsammare förhållanden antagits vara
möjligt, har konsistorium anhållit, att för den föreslagna regleringens
genomförande erforderliga medel måtte såsom statsanslag beviljas.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och då jag finner ofvanberörda
förslag välbetänkt, hemställer jag i underdånighet, det Eders Ivongl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen att medgifva, att de belopp, som erfordras
för ålderstillägg åt vaktbetjeningen vid universitetet i Upsala, enligt ofvan
Åttonde hufvudtiteln.
19
angifna grunder, må, sedan dertill användts den å normallönerna besparade
summan af 250 krono!’, utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda förslagsanslag för ålderstillägg.
Beträffande vidare den gjorda framställningen om förändring af pro- [4.]
sektorsbéfattningen i zootomi till en extra ordinarie professorsbeställning200*0”*!®^™''
i jemförande anatomi, har zoologiska institutionens föreståndare, hvilken“Wd’unimrX
härom väckt förslag, i ärendet anfört bland annat: tetet iUpsaia.
I följd af den snabba utveckling, som under senare tider egt och
fortfarande egcle rum inom zoologiens olika områden och särskildt inom
de vigtiga grenar af densamma, i Indika det ålåge prosektorn vid ett zootomiskt
laboratorium att undervisa, nemligen jemförande anatomi, histologi
och embryologi, hade de fordringar, som måste ställas på denne med afseende
på vetenskaplig skicklighet, omfattande studier och träget arbete,
så stegrats, att den person, som emottoge en dylik befattning, dermed
borde erhålla eu sådan ställning, att han ej behöfde betrakta den endast
såsom en öfvergångsplats, hvilken vid första lägliga tillfälle för erhållande
af större inkomster måste lemnas. Det syntes derför af behofvet i hög
grad påkalladt, att pvosektorstjensten vid zootomiska laboratoriet i Upsala
snart förändrades till en extra ordinarie professorsbefattning. Ingen, som
närmare kände förhållandena, skulle bestrida, att de fordringar, som stäldes
på prosektorn derstädes, vore jemförliga med dem, som stäldes på
innehafvare!! af en professur. Det vore då med billighetens kraf öfverensstämmande,
att prosektorn äfven finge åtnjuta de förmåner, som vore förenade
med en professur, nemligen högre lön och en mera sjelfständig
ställning. Den vetenskap, som väl med afseende på metoden för studier
och undervisning stode zoologien närmast, eller botaniken, vore också sedan
flera år vid båda universiteten representerad af två professurer. Vid adjunktsinstitutionens
ombildning 1877 uppfördes ock för universitetet i Lund
en extra ordinarie professur i zoologi. Att en dylik tjenst ej vid samma
tillfälle upprättades i Upsala, torde hufvudsakligen hafva berott derpå, att
icke mer än eu fast plats i denna vetenskap då förefans derstädes, hvilket
väl åter hade sin grund deri, att behofvet af ytterligare en sådan plats
var mindre känbart, då en så kallad rörlig adjunktur vid detta universitet
innehades af en lärare i zoologi.
Med anledning häraf hafva så väl filosofiska fakultetens matematisknaturvetenskapliga
sektion som det akademiska konsistoriet anhållit, att
åtgärder måtte vidtagas för att den nuvarande prosektorsbefattningen vid
zootomiska laboratoriet förändras till eu extra ordinarie professur i jern
-
20
Åttonde hufvudtiteln.
förande anatomi, med skyldighet för innehafvare!! att såsom prosektor
tjenstgöra vid nämnda laboratorium.
Den ifrågasatta förändringen synes mig vara för universitetet särdeles
nödvändig. Såsom ett ytterligare skäl att snart genomföra densamma bör
jag nämna, att, enligt hvad inom sektionen yttrats, den nuvarande prosektor^
filosofie doktorn Hjalmar Théels framstående ställning såsom zoologgör
det i högsta grad antagligt, att andra vetenskapliga institutioner erbjuda
honom förmånliga platser — anbud som lian, med hänsyn till de ringa
aflöningsförmåner prosektorsbefattningen medför, möjligen nödgas antaga —
samt att hans afgång från universitetet skulle för detsamma vara en mycket
känbar förlust. Då prosektorslönen utgör 3,000 kronor och eu extra ordinarie
professors aflöning i allmänhet 4,000 kronor, deraf 3,000 krono i''
såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, erfordras för
ombildningen ett årligt anslag af 1,000 kronor. Enligt gällande bestämmelser
eger extra ordinarie professor med aflöning af 4,000 kronor
att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med året
näst efter det, då han blifvit till dylik tjenst utnämnd, uppbära ett ålderstillägg
af 500 kronor årligen från åttonde hufvudtitelns förslagsanslag:
»ålderstillägg».
Jag får alltså tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för ombildning af prosektorsbefattningen i zootomi vid universitetet
i Upsala till eu extra ordinarie professur i jemförande anatomi,
med ofvannämnda skyldighet för innehafvare!!, bevilja på ordinarie stat
ett belopp af 1,000 kronor, med rätt för extra ordinarie professorn, af
hvilkens aflöning 3,000 kronor böra utgå såsom lön och 1,000 kronor
såsom tjenstgöringspenningar, att erhålla ålderstillägg enligt de för extra
ordinarie professorer i allmänhet bestämda grunder.
[5.] Sedan år 1877, då ombildningen af adjunktsinstitutionen genomfördes,''
Docentstipen- finnas å Upsala universitets stat upptagna docentstipendier till ett antal
versitetet i åt ellva lasta a 1,500 kronor och lera rörliga å 1,200 kronor. De fasta
uP3aln- äro sålunda fördelade: två inom teologiska fakulteten, ett för den teoretiska
och ett för den praktiska linien; två i juridiska fakulteten; fyra inom filosofiska
fakultetens humanistiska sektion, af livilka ett för de filosofiska
och ett för de historiska vetenskaperna, ett för klassiska språk och ett för
nyare språk; samt tre inom filosofisk.! fakultetens matematisk-naturvctonskapliga
sektion, af hvilka ett för de matematiska vetenskaperna, ett för
kemi, mineralogi och geologi samt ett för botanik och zoologi.
Ej långt efter den nya regleringen af lärareplatserna började så väl
från Upsala som från Lund förspörja^ klagan deröfver, att antalet af
Åttonde hufvii dtiteln.
21
docentstipendier vore allt för ringa. Och under de senare åren hafva
konsistorierna vid begge universiteten årligen upprepat sin anhållan om
ökning af detta antal. De skäl, som dervid anförts, hafva hufvudsakligen
varit, att vid omregleringen flera läroämnen icke genom nya ordinarie
lärareplatser eller docentstipendier erhållit tillräcklig ersättning för indragna
adjunktsbefattningar; att åtskilliga vetenskaper så utvecklats, att lärarekrafterna
icke mera vore tillräckliga, särskild! i sådana ämnen, i Indika
undervisningen till stor del meddelades genom praktiska öfningar; att det
vore af synnerlig vigt att kunna vid universitetet fästa unga framstående
vetenskapsmän och bereda dem tillfälle att under någon tid egna sig åt
vetenskapligt arbete utan att allt för mycket vara upptagna af omsorg
och möda för sitt uppehälle; att antalet docenter på senare tider betydligt
vuxit; samt att det vore obilligt, att dessa allt för länge skulle egna sin
verksamhet åt universitetet utan annan ersättning än den i många fall
ovissa och ringa inkomst, de kunde förskaffa sig genom enskild undervisning.
Beträffande särskild! universitetet i Upsala har konsistorium nu liksom
vid föregående tillfällen förklarat det vara ett önskningsmål, att för hvarje
ordinarie professur äfvensom för de extra ordinarie professurer, der särskilda
förhållanden kunde sådant föranleda, funnes ett fast docentstipendium,
men att, då för närvarande ingen utsigt funnes att erhålla ett så stort anslag,
konsistorium måste inskränka sig till en begäran om hvad som erfordrades
för afhjelpande af de mest trängande behofven. Och har konsistorium
derför anhållit om anslag till tio fasta docentstipendier att fördelas
sålunda:
i teologiska fakulteten: ett stipendium för kyrkohistoria, dock med
rättighet för fakulteten att till stipendiets erhållande anmäla någon annan
af sina docenter, om och så länge docent i kyrkohistoria ej finnes;
i juridiska fakulteten: ett stipendium;
i medicinska fakulteten: två stipendier, det ena för den praktiska
medicinens läroämnen, det andra för de till kirurgiska professuren hörande
ämnen;
i filosofiska fakultetens humanistiska sektion: tre stipendier, ett för
semitiska språk, ett för de filosofiska vetenskaperna, deri äfven inberäknadt
estetik, och ett för de klassiska språken;
i filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion: tre stipendier,
ett för den matematisk-fysiska vetenskapsgruppen, ett för den
kemisk-geologiska och ett för den zoologisk-botaniska gruppen.
Af de till ärendet hörande handlingar synes framgå, att de mest be -
22
Åttonde hnfvudtiteln.
höfliga bland dessa stipendier äro de, som afsetts för läroämnena kyrkohistoria
och semitiska språk samt för medicinska fakulteten.
Det omfattande och vigtiga ämnet kyrkohistoria, hvithet är väsentligen
skildt från öfriga teologiska discipliner, innehar för närvarande en
särskildt vanlottad ställning i afseende på lärarekrafter, i det att uti detta
ämne icke finnes extra ordinarie professor och ej heller, så länge icke
något för detsamma afsedt docentstipendium är att tillgå, säker utsigt att
för någon nämnvärd tid vid universitetet fästa någon docent. Härigenom
kan lätt inträffa, att i händelse af förfall för professorn i ämnet ingen
annan utväg gifves till uppehållande af hans tjenst, än att annan ordinarie
lärare inom fakulteten, till men för dennes läroämne, förordnas såsom
vikarie.
Inom medicinska fakulteten finnas för närvarande inga fasta docentstipendier.
Sådana hafva förut ansetts icke skola göra åsyftadt gagn, enär
det visat sig vara svårt att finna yngre läkare, som ville blifva docenter.
Men numera är dock förhållandet annorlunda. Fakulteten har ock framhållit,
att med det växande antalet lärjungar undervisningsarbetet vid klinikerna
ökats, och att behofvet för de ordinarie lärarne i de praktiska
läroämnena att söka erhålla docenter, som genom enskild undervisning för
dem underlättade arbetet, blifvit allt större. För desse lärare är det numera
omöjligt att utom den ordinarie undervisningsskyldigheten medhinna
att gifva enskild handledning i de olika ämnen, som höra till deras läroområden.
Sedan adjunkturen i semitiska språk vid ombildningen af adjunktsinstitutionen
indragits utan att någon ersättning i lärarekrafter beredts,
har detta läroämne endast den ordinarie professuren, hvithet funnits vara
allt för litet, i synnerhet som någon hjelp från extra ordinarie professuren
i jemförande språkforskning icke, såsom man till äfventyrs skulle vilja
antaga, kan påräknas i anseende till sistnämnda läroämnes stora omfattning.
Utan tvifvel skulle en förökning i antalet docentstipendier vara gagnelig
för universitetet och utgöra en billig förmån för de yngre vetenskapsidkarne
derstädes. Jag kan dock icke finna lämpligt att nu ifrågasätta,
att ett så stort antal som det af konsistorium begärda skulle beviljas.
För närvarande torde de mest trängande behofven blifva af hjelp ta, om tre
nya fasta stipendier inrättas för de fakulteter och vetenskapsgrenar, för
hvilka förstärkning af lärarekrafterna visats vara särskildt nödig. Jag
tillstyrker derför, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning
derom, att för universitetet i Upsala må beviljas ett anslag af
4,500 kronor till tre nya fasta docentstipendier, hvartdera å 1,500 kronor,
ett i teologiska fakulteten för läroämnet kyrkohistoria, med rätt för fakul
-
Åttonde hufvudtiteln.
28
teten att till stipendiets erhållande anmäla någon annan af sina docenter,
om och så länge docent i kyrkohistoria ej finnes, ett i medicinska fakulteten
och ett i filosofiska fakultetens humanistiska sektion för semitiska
språk.
I skrifvelse af den 6 juni 1888 har det större akademiska konsisto- Universitetet
riet i Lund bland annat förnyat förut gjorda framställningar om följande '' Lund
-
årliga anslag:
till en amanuens vid histologiska institutionen ................ kronor 500: —
» höjande af anslaget till materielen vid fysiologiska
institutionen .................................................................... » 1,000: —
» inrättande af ett ordinarie professorsembete i statskunskap
och geografi................................................. » 6,000: —
» löneförbättring åt trädgårdsmästaren vid botaniska
institutionen ............................................................... » 400: —
» löneförbättring åt konservatorn vid zoologiska museet » 400: —
» 9 nya fasta docentstipendier ............................................ » 13,500: —
Behöfligheten af samtliga dessa anslag vitsordas af universitetskanslern.
Han har dervid i hufvudsak åberopat vederbörande akademiska myndigheters
yttranden och tillika erinrat derom, att det är lika oundgängligt
att nödiga medel anvisas för uppehållande och vård af vid universitetet
redan befintliga institutioner, som det är af vigt, att universitetet för att
i sin verksamhet kunna följa vetenskapernas utveckling och motsvara de
anspråk, som ställas på ett lands högst a bildningsanstalter, genom ökad t
understöd från statens sida sättes i tillfälle att fylla nya behof.
Behöfligheten af en amanuens vid den histologiska institutionen fram- [6.]
stäldes redan i akademiska konsistoriets skrifvelse den 9 juni 1883, och Bittoioguka
har konsistoriet sedermera hvarje år upprepat sin anhållan om nödigt an- ‘"TTunT"
slag för detta ändamål.
Såsom grund för denna anhållan anför konsistoriet, att vid de histologiska
öfningarna en direkt handledning vore nödvändig för hvarje
deltagare, och att ett amanuensbiträde härvid vore af gagn såväl för
de studerande som för föreståndaren. Det histologiska arbetsmaterialet
måste nemligen i god tid anskaffas och behöfde ofta förberedas genom
ganska vidlyftigt arbete såsom injektion, härdning och dylikt. Instrumenten,
särskildt de dyrbara mikroskopen och linserna, borde efter
hvarje begagnande öfverses och med sakkunskap rengöras, ifall de af
någon lätt inträffande oaktsamhet kommit i beröring med reagenser,
hvilkas inverkan kunde betydligt skada desamma. Instrument och pre
-
24
Åttonde liufvudtiteln.
parat, som å de allmänna föreläsningstiderna eller vid andra tillfällen
lemnades i händerna på lärjungarne, skulle utlemnas, åter mottagas och
granskas samt uppställas på sina platser med mera sådant — allt göromål,
som icke lämpligen borde eller kunde öfverlemnas åt vaktmästaren, och
som derför från föreståndaren loge en tid, som kunde användas vida
bättre. För undervisningen vore dessutom tillgången till en fullständigare
mikroskopisk preparatsamling ett mycket magtpåliggande önskemål, och
det borde vara uppdraget åt amanuensen att under föreståndarens ledning
efter hand verksamt bidraga till åstadkommandet och underhållandet af
en sådan, då föreståndarens tid uppenbarligen icke kunde räcka till härför
i den utsträckning, som erfordrades.
I sammanhang med förnyandet af sin anhållan om ifrågavarande
anslag påpekar det akademiska konsistoriet i sin skrifvelse den 6 juni
1888, att den histologiska institutionen för närvarande är den enda vid
universitetet, som saknar arfvode till biträde, samt att behofvet deraf länge
visat sig känbar!
Då behöfligheten af eu amanuens äfven för denna institution synes
mig af det anförda otvetydigt framgå, tvekar jag ej att föreslå Eders
Kongl. Maj:t att till arfvode åt en amanuens vid den histologiska institutionen
i Lund af Riksdagen äska ett anslag på ordinarie stat af 500 kronor.
[7.] Till stöd för den äskade förhöjningen i anslaget till materielen vid
Fysiologiska cjen fysiologiska institutionen i Lund har denna institutions föreståndare
institutionen , r ^ i it t .. n
i Lund. huivudsakligen andragit följande:
På framställning af det akademiska konsistoriet täcktes Eders Kongl.
Maj:t föreslå 1886 års Riksdag att bevilja ett årligt anslag af 2,500 kronor
till bestridande af utgifter för materielen vid den fysiologiska institutionen
i Lund. Men Riksdagen beviljade endast 1,500 kronor. Att detta senare
belopp vore otillräckligt för ifrågavarande ändamål, insåges emellertid lätt,
om man jemförde detta anslag med motsvarande för de båda andra fysiologiska
institutionerna i riket, af hvilka den i Upsala åtnjöte ett anslag af
2,500 kronor jemte 10 famnar ved samt den vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet samma anslag som institutionen i Lund, men deremot icke
hade några utgifter för bränsle, belysningf och drifkraft, under det att allt
sådant vid fysiologiska institutionen i Lund måste bestridas af institutionens
årsanslag. Med anledning af det provisoriska skick, hvaruti institutionen
i Lund för närvarande befunne sig, tillkomme dessutom andra utgifter,
som icke komme i fråga vid eu väl ordnad anstalt. Tydligt vore
äfven, att de direkta kostnaderna för undervisningen icke kunde i nämnvärd
mån minskas genom en obetydlig skilnad i elevernas antal vid de
Åttonde hufvudtiteln.
25
olika läroanstalterna. Särskildt borde erinras, att om vetenskapliga forskningar
i vederbörlig omfattning skulle kunna bedrifvas vid institutionen i
Lund, så fordrades också dertill materiella resurser. Och då sådana forskningar
måste ställas bland institutionens uppgifter i jemnbredd med eller
närmast efter en väl ordnad undervisning, ansåge sig föreståndaren skyldig
att påpeka nödvändigheten deraf, att det årliga anslaget höjdes till 2,500
kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då institutionen tills
vidare nödgas umbära särskild instrumentmakare, hvadan de apparater och
instrument, som för institutionens räkning skola anskaffas, måste blifva
dyrare och deras underhåll kostsammare än eljest, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att öka det på
ordinarie stat uppförda anslaget till materielen vid den fysiologiska institutionen
i Lund med 1,000 kronor, eller från 1,500 kronor till 2,500 kronor.
Redan år 1870 väcktes inom det akademiska konsistoriet i Lund af [8.]
dåvarande professorn i historia N. Tengberg fråga om upprättandet af eu
professur i statskunskap vid universitetet, och konsistoriet ingick samma statskunskap
år med underdånig framställning i ämnet, hvilken dock ej medförde något
resultat. Då sedermera adjunktsinstitutionen år 1877 ombildades, inrättades
i stället för den indragna adjunkturen i historia en extra ordinarie professur
i historia och statskunskap. Som emellertid de kraf, hvilka nu för
tiden måste ställas på undervisning och examination i sistnämnda ämne
vid universitetet, icke härigenom kunde fyllas, väcktes år 1885 fråga om
upprättandet af en ordinarie professur i statskunskap och geografi vid
Lunds universitet af dåvarande professorn, numera riksarkivarien C. T.
Odhner. Till stöd för detta förslag anförde Odhner i hufvudsak följande:
Vid adjunktsinstitutionens ombildning föreskrefs såsom regel, att den
gamla statens totalbelopp icke finge öfverskridas, utan skulle hela ombildningen
ske med befintliga tillgångar. Denna föreskrift medförde för universitetet
den olägenhet, att flere af de gamla adjunktslönerna måste användas
icke till vanliga extra ordinarie professurer, såsom planen egentligen
var, utan till sådana undervisningsbehof, som erfordrade ordinarie profes.
surer, och för hvilka förut anslag till sådana varit begärda. Af denna för
hela universitetet ofördelaktiga bestämmelse träffades äfven det historiska
facket. Adjunkturen i historia måste i följd häraf ombildas till en extra
ordinarie professur i historia och statskunskap, på det att sistnämnda, i
universitetsstatuterna upptagna examensämne måtte erhålla särskild lärare
och examinator.
Bill. till Rilcsd. prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
4
26
Åttonde hnfvudtiteln.
Erkändes det nu i allmänhet vara ett missförhållande, om, såsom här
skett, ordinarie professurer skulle bestridas af extra ordinarie professorer,
hvilka hvarken vore tillräckligt aflönade i förhållande till sin tjenstgöringsskyldighet
eller i tillfälle att i konsistorium bevaka sina ämnens intressen,
så blefve denna olägenhet ännu större, då två särskilda läroämnen förenades
i en och samma extra ordinarie professur. Så vore emellertid förhållandet
med extra ordinarie professuren i historia och statskunskap. Den motsvarade
på en gång extra ordinarie professuren i historia och ordinarie professuren
i statskunskap, hvilka båda tjenster vid Upsala universitet hafva särskilda
målsmän. Följderna häraf blefve på mer än ett sätt ofördelaktiga.
Naturligt vore nemligen, att statskunskapen, såsom varande examensämne
och ej representerad af annan ordinarie lärare, skulle taga extra
ordinarie professorns tid och krafter företrädesvis i anspråk, så att den
blefve hans hufvudsakliga ej blott examens- utan äfven undervisningsämne.
Undervisningen i historia, som i Upsala bestredes af två ordinarie
lärare och vid andra nordiska universitet af minst två, stundom tre professorer,
måste här ofta skötas af en enda, ty blott delvis kunde under
nuvarande förhållanden extra ordinarie professorn utsträcka sin undervisning
äfven till historia. Universitetet befunne sig alltså med afseende på
historien numera, oaktadt de studerandes antal ökats, i en ofördelaktigare
ställning än fordom, ty då förelästes regelbundet historia af både professor
och adjunkt. Tydligt vore dock, att ett så vidsträckt ämne som historia
och dertill af så stor nationell betydelse kräfde mer än en ordinarie lärare,
om icke vigtiga afdelningar deraf skulle ligga nere. Äfven vore det en
olägenhet, att den vidsträckta examinationen i historia ej i Lund såsom i
Upsala hade kunnat delas mellan ordinarie och extra ordinarie professorn.
Fn del deraf hade öfverlemnats åt docenten i historia, men ett dylikt förordnande,
som kanske snart måste öfverflyttas på någon annan yngre
lärare, kunde ej göra samma gagn som en stadig fördelning emellan de
ordinarie lärarne. Slutligen borde man äfven taga i betraktande det betänkliga
läge, som kunde uppstå, i fall docent skulle saknas i det historiska
facket vid professors sjukdom eller afgång.
Men det vore ej blott ur historiens synpunkt, som den nuvarande)
organisationen visade sig otjenlig. Detsamma vore i sjelfva verket också
förhållandet med afseende på det ämne, till hvars fördel historien blifvit
på detta sätt tillbakasatt, statskunskapen. Detta ämne hade nemligen icke
sin särskilda målsman, utan måste dela denne med historien. Historien
toge eu icke ringa del af lärarens intresse och studier i anspråk. Och
dock kräfde statskunskapen med full rätt sin särskilde målsman, vare sig
Åttonde hufvudtiteln.
27
man betraktade saken ur undervisningens eller ur ämnets egen synpunkt.
Statskunskapen vore obligatorisk i två af universitetets examina: juridiskfilosofisk
och juridisk preliminärexamen, samt valfri i filosofie kandidatoch
licentiatexamina. Detta ämne inginge ofta i den förra af dessa examina
och i regeln i hvarje sådan filosofie licentiatexamen, der historia vore hufvudämne.
Sålunda intoge statskunskapen ungefär samma ställning i examensväsendet
vid sidan af historien som praktisk filosofi vid sidan af teoretisk.
Hvad ämnets vetenskapliga sida anginge, så hade statskunskapen nu fått
en mera bestämd och mera omfattande ställning än förr. Den uppginge
ingalunda i statistiken eller i statsförfattnings- och statsförvaltningsrätten,
hvilka båda ämnen mera hörde till juridiska fakulteten. Dessa ämnen inginge
endast såsom hjelpvetenskaper i den egentliga statskunskapen,
hvilken sökte att framställa de bestående statssamfunden i hela deras utveckling,
deras politiska, sociala och ekonomiska organisation. Men detta
kunde ej ske, utan att det äfven gåfves akt på hvad som vore statens
historiskt gifna grundförutsättning, landet och folket, och dermed trädde
nödvändigt geografien och etnografien inom kretsen af detta läroämne
såsom en väsentlig beståndsdel. Innehafvaren af den extra ordinarie professuren
i historia och statskunskap hade också, mycket välbetänkt, inrymt
åt geografien en betydande plats inom läroämnet. Geografien hade numera
i andra länder, såsom Tyskland och Frankrike, fått särskilda målsmän vid
de högre läroanstalterna och egde representanter vid de flesta tyska universitet.
Äfven för våra universitet hade samma yrkande blifvit gjordt
af svenska läraremötet, närmast i syfte att derigenom höja detta försummade
läroämnes ställning i allmänna undervisningen.
Sådana vore de många olägenheterna för universitetet af den bestående
ordningen i detta fall. Men denna ordning vore också mer än billigt betungande
för extra ordinarie professurens innehafvare. Han hade först att
sköta undervisning och examination i statskunskapen, hvaruti, såsom sagdt
äfven geografien inginge såsom eu väsentlig beståndsdel, och statskunskap
vore dertill ett af de med examination mest betungade läroämnen vid
universitetet. Men derjemte skulle han vara historiker, följa med i denna
vetenskap, föreläsa deri samt deltaga i det historiska forskningsarbetet.
Äfven ur denna synpunkt visade sig således en förändrad anordning vara
af omständigheterna fullt påkallad.
Med åberopande af dessa skäl har det akademiska konsistoriet flera
gånger, senast i dess ofvannämnda skrifvelse den 6 juni 1888, hos Eders
Kongl. Maj:t anhållit om upprättande af en ordinarie professur i statskunskap
och geografi. Och har konsistoriet i sistberörda skrifvelse, med
28
Åttonde hufvudtitoln.
hänvisning jemväl till ett af nuvarande ordinarie professorn i historia M.
Weibull afgifvet yttrande, särskild! erinrat om de historiska vetenskapernas
ofördelaktiga ställning vid universitetet med afseende på antalet ordinarie
lärare, det stora antalet examina som tyngde dessa lärare och i hög grad
försvårade deras vetenskapliga arbete samt den stora vigt ämnet geografi
redan fått och allt mer finge sig tillerkänd.
Af hvad sålunda blifvit anfördt synes mig behofvet af den föreslagna
professuren vara till fullo ådagalagdt. Men med hänsyn till den ogynsamma
ställning, hvari geografien för närvarande onekligen befinner sig
vid våra läroverk, och då åtgärder utan tvifvel böra vidtagas till dess förbättring,
helst sedan denna vetenskap numera vunnit en storartad utveckling,
torde i första rummet böra sörjas för, att geografien blir vederbörligen
tillgodosedd vid lärarebildningen, hvilket åter icke låter sig göra
med mindre än att den erhåller en särskild målsman vid universitetet.
Jag anser derför, att geografien vid den ifrågasatta professuren bör sättas
främst, och hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till upprättande af en ordinarie professur i geografi och statskunskap
vid universitetet i Lund bevilja på ordinarie stat ett anslag af
6,000 kronor, deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringsp
enningar.
r Då det akademiska konsistoriet första gången i skrifvelse den 9 juni
hderstuiägg 1883 gjorde framställning om löneförbättring med 400 kronor för konserter
en honser-vatom vid zoologiska museet i Lund, motiverade konsistorium framställV<t°ädg&rds-n
ningen hufvudsakligen sålunda:
Tdsunt Genom den begärda löneförhöjningen skulle bemälde konservators aflöversitet.
ning, som för närvarande utginge med 1,800 kronor, ökas till 2,200 kronor,
hvilket belopp utgjorde aflöningen för samma befattning vid Upsalamniversitet.
De anspråk, som numera måste ställas på en konservator, vore
vida större än förr, då endast någorlunda färdighet i uppstoppning och
skelettering m. in. erfordrades. Det måste derför betraktas såsom en lycklig
tillfällighet, på hvars upprepande man svårligen kunde räkna, att en konservator
med den nuvarandes skicklighet, intresse och vetenskapliga förstudier
kunnat erhållas för det nuvarande aflöningsbeloppet och förmås
att, såsom redan skett, i många år qvarstanna på denna plats. Härtill
komme att olikheten mellan aflöningarna vid båda universiteten så mycket
mindre kunde vara med billighet öfverensstämmande, som den mindre
lönen vore anslagen åt tjenstemannen vid den större institutionen, hvarest
följaktligen kräfdes ett trägnare arbete.
Åttonde hufvudtiteln.
29
I nyss berörda skrifvelse förnyade det akademiska konsistoriet äfven
sin förut framstälda anhållan om en förhöjning i aflöningen för trädgårdsmästaren
vid den botaniska institutionen från 1,800 kronor till 2,200 kronor.
Såsom skäl för denna framställning anförde föreståndaren föröden
botaniska institutionen till det akademiska konsistoriets protokoll den 2
juni 1883 i hufvudsak följande:
Otillräckligheten af trädgårdsmästarelönen, hvaröfver den nuvarande
synnerligen skicklige och nitiske innehafvaren af tjensten upprepade gånger
klagat, och som äfven gjort honom betänkt på att söka någon annan,
mera lönande anställning, förmådde det akademiska konsistoriet att såväl
1881 som 1882 på förslag af den botaniska institutionens föreståndare
begära en lönetillökning för honom. Lämpligast vore måhända, att denna
löneförhöjning utginge i form af ett ålderstillägg att åtnjutas efter 5 års
väl vitsordad tjenstgöring. Den nuvarande trädgårdsmästaren hade redan
innehaft sin befattning i många år och skulle således vara berättigad att
genast erhålla sådant ålderstillägg, när det blifvit beviljadt. Trädgårdsmästarens
aflöning skulle derigenom komma att uppgå till 2,200 kronor,
till hvilken summa den redan bestege sig i Upsala. Upplysningsvis kunde
nämnas, att samma lön vid Kristiania botaniska trädgård utgjorde 3,200
kronor och vid den i Köpenhamn 3,392 kronor, men på sistnämnda ställe
kunde lönen stiga till 4,000 kronor. All billighet talade således försatt
aflöningen för trädgårdsmästaren vid universitetet i Lund blefve satt lika
med den för trädgårdsmästaren vid Upsala universitet.
Då de andragna skälen för dessa löneförbättringar synas mig mycket
beaktansvärda, och då fullt lämpliga personer för ifrågavarande tjenster i
framtiden knappast torde kunna erhållas, om icke dermed förbundna löneförmåner
på något sätt ökas, torde åtgärd i detta afseende icke böra underlåtas.
Den ifrågasatta löneförbättringen synes mig emellertid beträffande
båda tjensterna lämpligast böra ske i form af ålderstillägg, och hemställer
jag derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,
att konservatorn vid zoologiska museet i Lund och trädgårdsmästaren vid
botaniska institutionen derstädes må ega att, efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring, räknadt från och med året näst efter deras antagning till
befattningarna, åtnjuta hvardera ett ålderstillägg af 400 kronor,gatt utgå
af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: »ålderstillägg».
Vid adjunktsinstitutionens ombildning ar 1877 upptogos på Lunds [10.]
universitets stat 7 fasta och 5 rörliga docent stipendier samt bestämdes
med afseende på de förras fördelning, att ett skulle tillhöra den juridiska versUetet i
fakulteten samt fyra den humanistiska och två den matematisk-naturveten- Lund
-
30
Åttonde hufvudtiteln.
skapliga sektionen inom filosofiska fakulteten. Redan år 1879 väcktes
emellertid af teologiska fakulteten fråga om ökandet af de fasta docentstipendiernas
antal, och 1884 begärde det akademiska konsistoriet efter
hörande af samtliga fakulteter och sektioner samt med åberopande af de
skäl, som af dem anförts, att ett årligt anslag af 13,500 kronor måtte
beredas till 9 nya docentstipendier å 1,500 kronor hvartdera, fästade ett
vid teoretisk och ett vid praktisk teologi, två vid juridiska och två vid
medicinska fakulteten, ett vid humanistiska sektionens språkliga afdelning
samt ett vid matematiska och ett vid naturvetenskapliga afdelningen af
matematisk-naturvetenskapliga sektionen, och hemstälde konsistoriet dervid,
att det ena af de till medicinska fakulteten afsedda stipendier måtte kunna
fördelas till amanuenser och laboratorer. Denna framställning, som under
de tre följande åren upprepats, har konsistoriet nu förnyat under åberopande
af hvad som vid första framställningen anfördes. Emellertid anmärker
härvid konsistoriet, att derest det för närvarande mötte svårigheter
att erhålla anslag till samtliga dessa stipendier, ville konsistoriet i främsta
rummet framhålla behofvet af tre fasta docentstipendier, ett för hvardera
af teologiska, juridiska och medicinsk% fakulteterna. Vid teologiska och
medicinska fakulteterna vore icke fästadt något docentstipendium och vid
juridiska endast ett sådant, och vore det inom dessa fakulteter särskildt
svårt att vinna och qvarhålla skickliga docenter utan någon ersättning, då
de lättare kunde på annat sätt finna sin utkomst.
Med hänvisning till hvad ofvan blifvit sagdt i afseende på behofvet
af ett ökadt antal docentstipendier vid universiteten samt med hänsyn
dertill, att de ordinarie lärareplatserna inom teologiska, juridiska och medicinska
fakulteterna äro färre i Lund än i Upsala, hvarför behofvet af
docentbiträde inom dessa fakulteter i Lund torde vara ännu större än i
Upsala, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till tre fasta docentstipendier, ett för hvardera af
teologiska, juridiska och medicinska fakulteterna i Lund, å ordinarie stat
bevilja ett anslag af 4,500 kronor.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Till Eders Kongl. Maj:t har kanslern för universitetet i Upsala öfverlemnat
och dervid till nådigt afseende förordat särskilda framställningar
af lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet rörande institutets
behof af statsanslag för, bland andra, följande ändamål.
Åttonde hufvudtiteln.
31
Till en början bär lärarekollegiet hemstält, att det år 1877 beviljade [11.]
anslag till belopp af 4,500 kronor, som för närvarande finnes uppfördt åEn prosektor
allmänna indragningsstaten till en personlig extra ordinarie professur iiinska instituhistologi
vid institutet, måtte, under förutsättning att innehafvaren aanatomiska
nämnda befattning, professorn Gustaf Retzius, kallas och utnämnes till lns'' “wn''
ordinarie professor i anatomi vid institutet, öfverföras på institutets ordinarie
stat samt användas till aflöning för vissa föreslagna nya tjenstebefattningar
vid den anatomiska institutionen, nemligen: en prosektor, én
preparator och en amanuens.
T detta hänseende har lärarekollegiet hufvudsakligen anfört:
För undervisningen i de olika grenarne af den noivnala anatomien
vore å institutets stat för närvarande uppförda anslag till en ordinarie och
en extra ordinarie professur i anatomi, till en extra ordinarie personlig
professur i histologi samt till en amanuensbefattning. I enlighet med
lärarekollegiets förslag, hvilket vunnit kanslerns gillande, vore den anatomiska
undervisningen tills vidare delad sålunda, att professor Retzius förordnats
att uppehålla den lediga ordinarie professuren med skyldighet att,
förutom det att han skulle öfvervaka den anatomiska undervisningen i
dess helhet och ansvara för samtliga tentamina och examina i ämnet, fortfarande
undervisa i histologi, derjemte i splanknologi och i embryologi,
samt att åt den extra ordinarie professorn i anatomi uppdragits att leda
dissektionerna å anatomisalen och undervisa i den makroskopiska, deskriptiva
och topografiska anatomien äfvensom, efter lärarekollegiets bestämmande,
biträda den ordinarie professorn vid tentamina inom dessa grenar
af anatomien.
Lärarekollegiet, som funnit önskvärdt att kalla professor Retzius till
innehafvare af den främsta lärarebefattningen i ämnet, hade dock hittills
hindrats deraf att i sådan händelse, om särskilda åtgärder icke vidtoges,
hans personliga extra ordinarie professorsbefattning skulle indragas och
den sålunda uppkommande anslagsförminskningen framkalla en inskränkning
i lärarekrafterna å detta ytterst vigtiga område, hvarigenom undervisningen
skulle tillskyndas stor skada. Af ett skriftligt yttrande härutinnan
af professor Retzius framginge ock, att professor Retzius vore
villig att mottaga kallelse till den ordinarie professuren, endast för så
vidt en dylik inskränkning i lärarekrafterna icke komme att ega rum.
För uppehållandet af undervisningen å det anatomiska läroområdet
kunde, såsom erfarenheten till fullo ådagalagt, två professorer och den
ofvan omnämnde amanuensen icke vara tillräckliga. Under de senare
åren hade ock en särskildt tillförordnad prosektor biträdt å anatomisalen
vid ledningen af dissektionsöfningarna och demonstrationerna, likasom en
32
Åttonde hufvudtiteln.
extra amanuens, aflönad af professor Retzius, tjenstgjort å den histologiska
institutionen. Endast med den förstärkning af dessa biträden, som lärarekollegiet
ginge att föreslå, blefve det möjligt att med det stora antal
studerande, som numera funnes vid institutet, på tillfredsställande sätt
uppehålla den anatomiska undervisningen.
T främsta rummet gjorde sig behofvet af en prosektor å anatomisalen
gällande. Denne borde fortfarande hafva till åliggande att biträda vid
ledningen af dissektionsöfningarna och demonstrationerna. Dessutom borde
han tillförbindas att för medicine kandidater gifva särskilda kurser i kirurgisk
anatomi och operationsöfningar å lik. I afseende å platsens tillsättande
borde bestämmas, att för innehafvaren icke finge utfärdas fullmagt,
utan allenast förordnande på vissa år, hvilket skulle af kanslern,
efter det lärarekollegiet afgifvit förslag, utfärdas. Uppenbart vore att,
för att kunna erhålla skicklige innehafvare af denna befattning, det
med densamma förenade arfvodet icke finge sättas lägre än 3,000 kronor
årligen.
Likaledes funnes å den histologiska afdelningen en mängd göromål,
som påkallade särskilda biträden. Då emellertid en stor del af dessa göromål,
särskildt de nutida färgnings- och mikrotomarbetena, vore af mera
mekanisk natur, fordrande en ganska stor fingerfärdighet och mycken tidsuppoffring,
ansåge lärarekollegiet, att dessa göromål lämpligast borde uppdragas
åt en dertill särskildt inöfvad tjenare, hvilken, benämnd preparator,
skulle gå läraren tillhanda med utförande af dessa tidsödande arbeten.
Professorns undervisning och hans vetenskapliga verksamhet skulle derigenom,
såsom ock vid vissa framstående anatomiska institutioner i utlandet
egde rum, i hög grad underlättas. Samme preparator skulle det
dessutom åligga att utföra p reparation er af hvarjehanda art för det anatomiska
museet och undervisningen, att skelettera, injicera, göra frysningssnitt
m. in. samt biträda vid förevisningen af museet på de tider detta
borde hållas öppet för allmänheten. I afseende å preparatorns tillsättning
borde stadgas, att han skulle förordnas af rektor på vederbörande professors
förslag, och hans aflöning borde bestämmas till 1,000 kronor för år.
Anställandet af en sådan preparator omintetgjorde emellertid ingalunda
behofvet af eu amanuens å den histologiska afdelningen, om hvars
anställande lärarekollegiet flera gånger framstält begäran. På preparatorns
lott skulle falla endast rent mekaniska och tekniska göromål. Amanuensens
åliggande åter skulle hafva eu vetenskaplig karaktär, och honom skulle,
bland annat, tillkomma att biträda vid de histologiska föreläsningarna åtföljande
demonstrationer i mikroskopen in. in. Genom anställande af
eu preparator och amanuensens derpå beroende befrielse från eu stor del
Åttonde hutVudtiteln.
33
mekaniska göromål kunde den sistnämndes årliga arfvode sättas till ett
belopp af 500 kronor i stället för af lärarekollegiet vid föregående tillfällen
begärda 900 kronor.
På grund af lärarekollegiets framställning, hvilken jemväl kanslern
funnit synnerligen behjertansvärd, och då bifall till densamma icke under
nuvarande förhållanden medför ökad utgift för statsverket, hemställer jag
underdånigst, att Eders Kong! Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, under
vilkor att det å allmänna indragningsstaten anvisade anslag å 4,500 kronor
för en personlig extra ordinarie professur i histologi vid institutet upphör
att utgå, bevilja på ordinarie stat 4,500 kronor, deraf till arfvode åt en
prosektor 3,000 kronor, till aflöning för en preparator 1,000 kronor och
till arfvode åt en amanuens 500 kronor.
Lärarekollegiet vid karolinska institutet har vidare anhållit, att, i stället [12.]
för nuvarande aflöningsbeloppet, 4,500 kronor, till en extra ordinarie pro- Extra ordi~
fessor i rätts- och statsrnedicin vid institutet, måtte beviljas till en ordinär™ TritL
narie professor i samma ämne 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor0?* atatsmedi■
såsom tjenstgöringspenningar, eller tillsammans 6,000 kronor. ma
xill
stöd för denna begäran har lärarekollegiet öfverlemnat och åbe- tuleL
ropat en af nuvarande extra ordinarie professorn i rätts- och statsrnedicin
gjord framställning, innehållande i hufvudsak följande:
Rätts- och statsmedicinen vore af stor vigt och betydelse för såväl
läkaren som det allmänna, och hufvudstaden erbjöde företrädesvis tillfällen
till medicinallagfarenhetens praktiska studium och tillämpning. Den.
för medicine licentiatexamen föreskrifna tjenstgöringen i rätts- och statsmedicin
vore uteslutande förlagd till karolinska institutet, hvarför ock ett
från institutets lärare i ämnet afgifvet betyg öfver sådan tjenstgöring utgjorde
vid såväl Upsala som Lunds universitet fordran för tillträde till
examensprofven, tentamen och examen i rätts- och statsrnedicin. Denna
vetenskap vore en så omfattande, snart sagdt hela medicinens område berörande
vetenskap, att densamma redan på grund deraf i fullt lika hög
grad som hvilken som helst af de andra medicinska vetenskapsgrenarne vore
egnad att lägga beslag på vetenskapsmannen och läraren i dess tjenst.
Men dertill komme, såsom för denna medicinska vetenskap egendomligt,
att i densamma, förutom en mångfald af juridiska spörsmål, äfven inginge
en stor del sådana medicinska frågor, hvilka i mer eller mindre grad
kunde sägas vara främmande för den allmänna läkarebildningen, och hvilka
derigenom betingade sitt alldeles särskilda på dessa frågor rigtade studium.
Redan i början af 1860-talet hade lärarekollegiet väckt förslag om
den extra ordinarie professurens ombildning till en ordinarie professur,
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 5
34
Åttonde hufvndtiteln.
ehuru det då icke ledt till något resultat. Om möjligt mera än vid den
tiden vore nu den ifrågasatta förändringen af nöden. Först från och med
år 1862 hade tiden för undervisning i rätts- och statsmedicin vid institutet
bestämts till 4 timmar i veckan, 2 timmar hvarje gång. Före denna tid
åter hade undervisningstimmarne, då liksom senare i det öfvervägande
flertalet fall egnade åt obduktioner, utgjort endast 2 i veckan, fördelade
på 2 dagar. Af detta förhållande att döma syntes man således på den
tiden hafva ansett, att en timmes tid varit tillräcklig för förrättandet af
en rättsmedicinsk obduktion. Numera, då fordringarna på utförlighet och
omsorg vid obduktionens förrättande vore stegrade, behöfde emellertid
oöfvade och vid protokolls dikterande ovane medicine kandidater till denna
förrättning en långt större tid, och denna understege snart sagdt aldrig 3Y2
timmar, men utgjorde oftast 4 timmar och derutöfver. Att i samband
härmed lärarens undervisningsskyldigheter, hvilka icke gerna kunde anses
upphöra med de reglementerade 2 undervisningstimmarne utan först med
obduktionens slut, blifvit icke oväsentligt förstorade, vore uppenbart. I
samma rigtning verkade äfven det betydligt ökade antalet af dem, som
skulle bibringas praktisk undervisning i ämnet. Under läsåret 1860—1861
utgjorde antalet af dem, som deltogo i eller åhörde undervisningen i rättsoch
statsmedicin vid institutet SO, läsåret 1861—1862 voro de 44 och
läsåret 1862—1863 ett antal af 47. För läsåret 1887—1888 åter hade de
ordinarie tjenstgörande utgjort under hösten 56 och under våren 45, eller
tillsammans 101, samt de icke tjenstgörande åhörarne 34, inalles sålunda
• 135 studerande, eller om 19 frånräknades, hvilka tjenstgjort både höst och
vår, 116. De ordinarie tjenstgörande under läsåret 1886—1887 hade utgjort
106.
Denna väsentliga tillväxt i de tjenstgörandes antal hade naturligen
ock åstadkommit ett betydligt ökadt kraf på tillgång till undervisningsmateriel,
särskild! lik. Under det att antalet obduktioner läsåret 1861
—1862 utgjort 32, 1862—1863 34 och 1863—1864 35, hade antalet
af de utaf de studerande sjelfve verkstälda obduktioner under läsåret
1886 — 1887 stigit till 57 och läsåret 1887—1888 utgjort 58, hvarjemte
utom undervisningstimmarne på rättsmedicinska institutionen verkstälts
respektive 8 och 14 obduktioner, hvilkas mera anmärkningsvärda företeelser
alltid blifvit genom tillvaratagna likdelar demonstrerade för de
studerande. Att ett så stort antal af verkstälda obduktioner i sj elfva
verket kunnat uppnås, hade väsentligen berott derpå, att extra ordinarie
professorn, öfver hufvud taget så ofta sådant varit möjligt, ledt och demonstrerat
två samtidigt utförda obduktioner. Detta förhållande förklarade
äfven, att han, oaktadt mängden sådana öfningar och oafsedt de
Åttonde lmfvudtiteln.
35
muntliga, i de allra flesta fall delvis förberedda föredrag, af hvilka de
städse varit åtföljda, dock icke saknat tid och tillfälle till andra, af obduktionerna
oberoende föreläsningar inom sådana områden af sitt ämne, som
lämpade sig för teoretiska föreläsningar, och att antalet sådana föreläsningar
icke oväsentligt syntes hafva öfverträffat antalet af dem motsvarande
föreläsningar, som, att döma af årsberättelserna från 1860-talet, på
den tiden årligen höllos.
Framför allt vore det emellertid examensgöromålen, som sedan år 1862
blifvit på ett särdeles påfallande sätt ökade. Detta framginge redan deraf,
att läsåret 1861 —1862 endast 5 examina med rätts- och statsmedicin såsom
examensämne (kirurgie magisterexamina) aflagts, och att 1862—1863
endast 3 medicine kandidater togo medicine licentiatexamen, under det att
läsåret 1886—1887 30 medicine kandidater aflade de föreskrifna profven
och tentamen i rätts- och statsmedicin, samt 1887—1888 deras antal, som
aflagt samma prof, utgjort 30 och tentamina aflagts af 29. Hvad detta
snart sagdt tiodubblade antal examina i sjelfva verket betydde för examinatorn,
blefve fullt tydligt endast vid en granskning af antalet och arten
af de i ämnet föreskrifna examensprofven. Dessa utgjorde:
1) en fullständig och godkänd besigtning och liköppning i rättsmedicinsk
form jemte deröfver afgifven godkänd attest;
2) minst tre fullständiga och godkända reciter och utlåtanden (superarbitrier)
öfver rättegångshandlingar eller andra handlingar i rätts- och
statsmedicinska ärenden, hvaribland ett angående barnamord, ett angående
död genom annans förvållande och ett angående för brott tilltalad persons
sinnestillstånd;
3) en fullständig och godkänd undersökning och kontrollering af ett
apotek eller s. k. apoteksvisitation med dertill hörande protokoll;
4) muntlig tentamen; samt slutligen
5) examen.
Vid apoteksvisitationers förrättande vore visserligen läraren i rättsoch
statsmedicin befriad från öfvervakandet och bedömandet af pröfningen
af läkemedlens beskaffenhet i farmakognostiskt och kemiskt afseende, men
hvarje sådan visitation, vid hvilken denne lärares uppgift vore att praktiskt
pröfva visitators kunskaper uti samtliga de författningar hvilka gälla
för apoteksyrkets praktiska utöfning, toge det oaktadt för honom ungefär
3 timmar i anspråk. Och beträffande de öfriga examensprofven måste
den muntliga tentamen betraktas såsom den utan jemförelse minst betungande
delen af dessa. I likhet med obduktionen och apoteksvisitationen
vore nemligen äfven kontrolleringen af de till embetsutlåtandena uppsatta
reciternas fullständighet och öfverensstämmelse med respektive ransaknings
-
36
Åttonde hufvudtiteln.
handlingar samt reciternas och utlåtandenas korrigering och bedömande
ett mycket tidsödande och tålamodspröfvande arbete, någonting som i
knappast mindre grad äfven kunde sägas vara förhållandet med den vid
alla rättmedicinska obduktioner nödvändiga omsorgsfulla korrigeringen af
det vid obduktionstillfället af den studerande uppsatta protokollet, särskildt
då detta skulle ingå till domstol. Ett objektivt stöd för dessa påståenden
funne professorn deri, att samtliga de vid de tre första af ofvan
anförda profs afläggande uppsatta protokoll och utlåtanden utgjorde offentliga
handlingar, i ty att desamma omedelbart efter aflagd examen skulle,
korrigerade och bedömda, insändas till medicinalstyrelsen, hvilket icke vore
förhållandet med några andra skriftliga examensprof i medicine licentiatexamen.
Icke någon af institutets ordinarie professorer vore för närvarande
betungad med examensåligganden af det omfång och den tidsödande
beskaffenhet som dem, hvilka tillkomme extra ordinarie professorn i rättsoch
statsmedicin. Denne kunde sålunda äfven i detta hänseende, liksom
beträffande hans undervisningsskyldigheter, sägas faktiskt utöfva en ordinarie
professors befattning. Härtill komme att i Sverige funnes icke mer
än en sjelfständig lärostol i rätts- och statsmedicin, nemligen den vid karolinska
institutet.
I sin nu ifrågavarande framställning har lärarekollegiet, under erinran
att frågan om nämnda förändring icke vore ny, om den ock under senare
tider undanträngts af andra vigtiga frågor, framhållit befogenheten af den
ifrågasatta förändringen, hvilken framginge tydligt redan deraf, att med
extra ordinarie professuren i rätts- och statsmedicin vore förenade alla en
ordinarie professors åligganden, med en vidsträckt tentamens- och examensskyldighet.
Men förändringen hade blifvit ännu mer befogad nu än förr,
sedan lärjungarnes antal så väsentligt ökats, och lärarens tid tagits i så
betydligt större mån i anspråk. Då det vore af vigt, att innehafvaren af
denna för läkarebildningen så vigtiga professur sattes i tillfälle att egna
så mycken tid som möjligt åt dess skötande, syntes det lärarekollegiet, att
äfven, och icke minst, från sjelfva undervisningens synpunkt den ifrågasatta
förändringen vore påkallad och ändamålsenlig.
De skäl, som anförts för den nämnda, af universitetskanslern förordade
förändringen, synas mig så väl grundade, att jag anser mig böra i
underdånighet tillstyrka, det Eders Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, till förändring af den nuvarande extra ordinarie professuren i rättsoch
statsmedicin vid karolinska institutet till en ordinarie professur i
samma ämne, må beviljas 1,500 kronor, så att ordinarie professorns aflöningsförmåner
må blifva 6,000 kronor, deraf 4,500 kronor såsom lön och
1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Åttonde hufvudtiteln.
37
Vid åtskilliga tillfällen bär lärarekollegiet vid karolinska institutet i [13.]
fråga om institutets behof af anslag framhållit nödvändigheten af utveck- Docentstipenlande
af docentinstitutionen vid institutet. I skrifvelse den 7 september rouZu ««-1887 anförde lärarekollegiet särskildt i denna fråga följande: siituni.
Behofvet af docenter för komplettering af undervisningen vid högskolorna
vore förut af Eders Kongl. Maj:t framhållet och äfven af Riksdagen
behjertadt, i ty att för betryggande af denna institution anslag till
aflönande af docenter vid universiteten blifvit beviljadt. Af sådant understöd
vore en medicinsk högskola i lika stort om ej större behof än någon
annan fakultet. Man kunde lätt inse, att det för hvarje professor vore en
omöjlighet att under den korta tid, som de studerande hade att medfölja
hans föreläsningar, medhinna att föredraga hela sin vetenskapsgrens innehåll,
ja, ej ens så mycket deraf, som han hade rätt och pligt att fordra
såsom kunskapsmått vid en examen, hvilken dock för de fleste studerande
vore ett hufvudändamål. Det återstående måste på något sätt fyllas, och
vanligast skedde detta genom läsning, öfverläsning. För några vetenskapsgrenar
kunde examensfordringarna på detta sätt möjligen fyllas, men för
arbetet i naturkunskaperna, hvartill medicinen med alla dess specialgrenar
hörde, vore detta omöjligt eller åtminstone i hög grad olämpligt. Åskådning,
verkligt studiematerial jemte praktisk handledning vore här nödvändiga
redan af det skäl, att de studerande icke, hvar på sitt håll, kunde förskaffa
sig tillgång dertill. Andre lärare än de, som hade sig uppdraget
att meddela vetenskapen och dess framsteg i stort, att gifva en inblick i
den vetenskapliga metodiken såsom sådan, vore behöflige för att gifva undervisning
i mindre men nödvändiga detaljer och i sammanträngd form
meddela så mycket af eu vetenskaps innehåll, som för praktiskt ändamål
och för att bestå i en examen kunde vara nödigt.
Denna sida af docenternas verksamhet vore beaktad inom de öfriga
fakulteterna vid våra högskolor, och i de flesta vetenskapsgrenar underläte
väl numera flertalet af de studerande knappast att taga sin tillflykt
till en sådan enskild undervisning, då tillgång till sådan funnes, för att
underlätta och derigenom förkorta sina studier. I utlandet vore detta i
än högre grad förhållandet och der inlärdes detaljerna af de medicinska
vetenskapsgrenarne hufvudsakligen af yngre lärare. Antalet docenter vore
till exempel vid Tysklands universitet mycket större än de ordinarie lärarnes,
och i Paris funnes vid sidan af den medicinska skolan en école
pratique, hvilken på undervisningen utöfvade ett inflytande, som vore minst
lika betydande som fakultetens.
Härtill komme ock en annan omständighet. På medicinens område
38
Åttonde hufvudtiteln.
hade arbetets fördelning oupphörligt och rastlöst försiggått. Medicinens
så kallade stora hufvudgrenar hade alltjemt måst fördelas, nya specialgrenar,
nya undervisningsämnen hade uppstått, hvilka fordrat sina särskilda
målsmän, och behofvet af sådana hade af båda statsmagterna blifvit
erkändt, och tillgodosedt genom inrättandet, tid efter annan, af nya lärostolar
vid de medicinska högskolorna. Under några decennier hade antalet
lärare vid dem blifvit fördubbladt eller ännu mer förökadt. Med vetenskapens
framsteg — och de vore under den senaste tiden väldigare än
någonsin — hade nödvändigheten af detta afskiljande oemotståndligt gjort
sig gällande, och massan af vetande hade blifvit så omfattande, att det vore
omöjligt för en person att numera beherska allt det, som för några år
sedan ansågs ligga inom området för hans undervisningsskyldighet. Bland
de specialgrenar, som på fullgoda skäl syntes lärarekollegiet behöfva särskilda
målsmän, vore läran om örats sjukdomar, i hvilken ingen af institutets
lärare vore kompetent att undervisa så som ämnet kräfde, och hvari
ej heller någon undervisning meddelades. Handledningen i operationsöfningar
på lik kunde ej åläggas professorerna i kirurgi, upptagna såsom
de vore med den kliniska undervisningen. Undervisningen i medicinsk
gymnastik med dertill hörande massage och ortopedi hade ej någon företrädare
vid läroverket och läge helt och hållet nere, oaktadt denna gren
af medicinen redan tillvunnit sig fullt erkännande såsom utomordentligt
vigtig och fruktbringande. Laryngologien, eller läran om strupens sjukdomar,
hvartill hörde munnens och näsans, vore ett ämne, som visserligen
icke behöfde en så betydande målsman som en ordinarie professor, men
likväl fullkomligt förtj enade att vid ett fullständigt läroverk särskild! föredragas.
En specialgren af den teoretiska medicinen, som på den sista tiden
tillkommit, men hvars utomordentliga betydelse allt klarare framginge,
vore läran om de minsta organismerna såsom sjukdomsalstrare, bakteriologien.
Arbetet med detta ämne vore så egenartad!, fordrade en så högt
uppdrifven teknisk färdighet, så mycken tid och tålamod, att det fullt
toge en persons hela kraft i anspråk. Det experimentella studiet af läkemedlens
verkningar, på livilket en vetenskaplig behandling af sjukdomar^
dock måste grundas, vore äfven ett ämne, som kommit till heders.
Många och stora vore sålunda de anspråk, som nutiden stälde på ett
medicinskt läroverk. Lärarekollegiet visste väl, att de icke alla på en
gång kunde fyllas, men ett medicinskt institut kunde ej vara stillastående
under det rastlösa fortskridandet vid andra. De mest trängande behofven
i nu omförmäla hänseenden ansåge lärarekollegiet kunna afhjelpas genom
aflönade docenter. Lönlösa sådana funnes visserligen redan vid institutet,
men, med få undantag, hade undervisningen af dem haft ringa eller ingen
Åttonde hufvudtiteln.
39
fördel. Den ersättning för arbetet, som de kunde påräkna, hade endast
bestått i afgifter af dem, hvilka bevistat deras kurser. Då man i vårt
land ej vore van att betala något för undervisning, då antalet deltagare
i dessa kurser naturligen måste vara ganska litet, och då de medicinska
studerandenas tillgångar vanligen vore ringa, hade dessa afgifter på långt
när ej kunnat lemna ersättning för det arbete, som en lärare på sådan
undervisning nedlade. Och man kunde ej af docenterne begära, att de
skulle arbeta för ringa eller ingen betalning, då de ej ens egde förhoppning
om att kunna till någon lön befordras. Med inrättandet af docentstipendier
skulle förhållandet säkerligen i väsentlig mån förändras. Utsigten
till en om ock ganska blygsam ersättning för arbetet och till den
utmärkelse, som i någon mån läge i erhållandet af ett sådant stipendium,
skulle otvifvelaktigt lifva till uppoffring och verksamhet samt — och detta
vore af ofantligt stor vigt — förmå att vid institutet qvarhålla unga vetenskapsmän,
som nu på grund af de tröstlösa utsigterna vände sig till
det praktiska lifvet, hvilket snart erbjöde ett tillräckligt bröd. Genom
tillkomsten af en sådan trupp af framåtsträfvande män skulle det ock
blifva oändligt mycket lättare än nu att fylla luckor, uppkomna i de ordinarie
lärarnes led antingen genom tillfälliga afbrott i deras verksamhet,
vid deras oförmodade bortgång eller vid deras afskedstagande.
Lärarekollegiet förestälde sig, att det vore lämpligt, att dessa stipendier
ej med nödvändighet fastsloges vid något visst ämne utan finge vara
rörliga och tillsättas i mån af det behof, som vid tillfället syntes mest påträngande
och möjligast att på värdigt sätt fylla. Likaså borde stipendiat
ej tillsättas för längre tid än tre år, dock med rättighet för kanslern att på
lärarekollegiets hemställan förnya det för högst samma tid, om stipendiaten
genom arbete i undervisningens och vetenskapens tjenst gjort sig deraf
förtjent. Hvad stipendiernas antal beträffade, ansåge lärarekollegiet, att
det för närvarande vore i högsta grad af behofvet påkalladt att inrätta
tre stipendier, hvaraf ett å 1,500 kronor och två å 1,000 kronor hvartdera,
med skyldighet för stipendiaterna att gifva kurser i sina ämnen, minst
en gång under hvarje lästermin.
Under åberopande af dessa grunder har lärarekollegiet nu förnyat sin
i nyssberörda skrifvelse framstälda anhållan om inrättande af tre docentstipendier
å nämnda belopp.
Yigten och behofvet af dessa stipendier synes mig vara till fullo
ådagalagd. De närmare bestämmelserna i fråga om stipendiernas åtnjutande
torde böra af Eders Kong!. Maj:t meddelas. Jag hemställer, att
Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning om beviljande
40
Åttonde hufvudtiteln.
å ordinarie stat af 3,500 kronor till inrättande vid karolinska medikokirurgiska
institutet af tre rörliga docentstipendier, ett å 1,500 kronor och
två, hvartdera å 1,000 kronor.
[14] Lärarekollegiet vid karolinska institutet har vidare väckt förslag om
Arfvode åt ärligt arfvode af 750 kronor åt kansler ssekreteraren för de göromål,
''(inSlCVSS i/CV€~ O CD ''
teraren. som honom åligga med afseende å institutets angelägenheter.
Såsom skäl härför åberopar lärarekollegiet, att då Kongl. Maj:t den
26 april 1861 bestämde, att institutet skulle ställas under öfverstyrelse af
kanslern för universitetet i Upsala, måste detta inverka på kanslersexpeditionens
göromål. Till en början hade väl den häraf föranledda ökningen
i arbete varit af mindre betydelse, och häri hade man nog att söka anledningen
dertill, att icke omedelbarligen ifrågasatts anvisande af ersättning
åt kanslerssekreteraren för de honom i och för institutet åliggande
göromål. Linder årens lopp, och i den mån som institutets verksamhet i
alla rigtningar vidgats, hade emellertid dessa göromål betydligt tillväxt.
A hvartdera universitetets stat vore uppfördt ett efter arbetet afvägdt
anslag till kanslerssekreteraren. På karolinska institutets stat funnes deremot
icke något dylikt anslag, och det kunde icke ifrågasättas, att det
arbete, som ålåge kanslerssekreteraren med afseende å institutets angelägenheter,
skulle af honom utan ersättning bestridas.
Beträffande denna fråga meddelar kanslern, att antalet af de ärenden
angående institutet, hvilka af kanslersembetet handläggas, under de sist
förflutna tio åren fyrdubblats, och att derjemte sjelfva beskaffenheten af
de vid institutet på senare tider ofta förekommande organisationsfrågor
och dylikt pålade kanslerssekreteraren ett ganska drygt arbete. Kanslern
tillfogar, att det synes honom icke kunna med fog begäras, att kanslerssekreteraren
skulle fortfarande fullgöra detta arbete utan skälig ersättning;
och lika obilligt funne kanslern det vara, att sekreteraren af egna medel
skulle bekosta de expenser, som vore förenade med expeditionen af de
mål, hvilka anginge karolinska institutet.
Med hänsyn till hvad sålunda blifvit upplyst tillstyrker jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på karolinska
institutets ordinarie stat bevilja åt kanslerssekreteraren ett årligt
arfvode till belopp af 750 kronor, under enahanda vilkor, som i universitetens
stater finnes föreskrifvet, eller att de af tjensten föranledda kostnader
för skrifmaterialier, arkivhyra och vaktmästarebiträde skola af tjenstinnehafvaren
bestridas.
Åttonde liufvudtiteln.
41
Flera gånger, senast i skrifvelse den 6 september 1888, har lärare- [15]
kollegiet vid karolinska institutet begärt förhöjning till 3,600 kronor af Ar.fvodesfördet
belopp, 2,500 kronor, som för närvarande är stäldt till lärarekollcgiets stnlnts lm0-disposition för att användas såsom arfvoden till institutets tjensteman. tekarie m- fl
Lärarekollegiet,
hvars hemställan kanslern förordat, erinrar i detta hänseende:
Af
nämnda anslag, hvilket vid 1876 års Riksc^ig höjts till nuvarande
beloppet, 2,500 kronor, utginge för närvarande 900 kronor till institutets
bibliotekarie samt 800 kronor till hvardera af institutets sekreterare och
kamrerare. Anslag för detta ändamål hade ursprungligen beviljats år
1863. Då enligt sistnämnda års räkenskaper för institutet redovisades af
staten anslagna underhålls- och aflöningsmedel till belopp af 5,187 kronor
58 öre, och summan af fyra till institutet då donerade fonder utgjorde
57,165 kronor 23 öre, hade statsanslaget år 1887 stigit till ett belopp af
omkring 150,000 kronor, och de till antalet vida förökade fondernas slutsumma
utgjorde nämnda år mer än 326,000 kronor. Förhållandena vid
institutet hade således under årens lopp och icke minst sedan medlet af
1870-talet väsentligen förändrats. På senare tider hade institutets verksamhet
alltmer vidgats genom nya klinikers öppnande, ökadt tillopp af
studerande och undervisningens delvisa utsträckning öfver hela året. Större
lifaktighet hade inträdt uti institutets hela administrativa verksamhet genom
att, enligt de nya stadgarna, de extra ordinarie professorerne tillerkänts
rätt att lika med de ordinarie deltaga i alla inom lärarekollegiet förekommande
ärenden; och på sätt ofvan nämnts hade statsanslag och fonder
betydligt tillväxt.
Dessa förhållanden inverkade, hvart i sin mån, på så väl sekreterarens
som kamrerarens arbete. Genom den väsentliga tillväxten af biblioteket,
hvilket vore det enda offentliga, som representerade den medicinska literaturen
i hufvudstaden, och genom dess allt allmännare anlitande samt de i
jemnbredd härmed stegrade fordringarna på ordning och noggrann katalogisering
måste stora anspråk ställas på bibliotekarien.
Den årliga ersättning af tillsammans 2,500 kronor, för hvilken institutet
fått alla de olika bestyr, som ålåge dess tjensteman, förrättade, kunde
uppenbarligen icke anses skälig. Lärarekollegiet förutsåge ock, att den
tidpunkt icke vore aflägsen, då institutet icke skulle kunna för de nuvarande
arfvodena på de platser, som vore; i fråga, erhålla personer med erforderlig
duglighet och pålitlighet. På grund af den kännedom kollegiet
egde om ansvaret och mängden af de göromål, som folie på en hvar af
tjenstemännen, borde full likställighet i fråga om arfvodets belopp dem
Bih. till Riksd. prof.. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 6
42
Åttonde hufvudtiteln.
emellan göras; och syntes det kollegiet tillbörligt, att arfvodet för dem
hvar bestämdes till 1,200 kronor årligen.
Det synes mig vara tydligt, att nuvarande anslaget icke är för
ändamålet tillräckligt, och att således en ökning deraf bör ega rum. I fråga
om beloppet af förhöjningen är jag likväl af något olika mening med
lärarekollegiet och kanslern. Enligt deras förslag skulle bibliotekariens
arfvode ökas med 331/-i % samt sekreterarens och kamrerarens med icke
mindre än 50 %. Detta torde ej vara lämpligt. Höjes anslaget med 500
kronor, eller till 3,000 kronor, och tilldelas deraf bibliotekarien, sekreteraren
och kamreraren 1,000 kronor hvardera, torde detta vara tillfyllest. Jag
hemställer, '' att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att med 500
kronor bevilja förhöjning af institutets ordinarie anslag till bibliotekarie,
sekreterare och kamrerare.
Allmänna läroverken.
[16.]
K. E. Palmgren, såsom föreståndare för en af honom sedan år 1866
Understad tui\ hufvudstaden anordnad skola, kallad praktiska arbetsskolan för barn och,
enskilda sk°- ungdom, har anhållit om ett statsunderstöd af 8,000 kronor årligen för
nämnda skolas upprätthållande.
Såsom de hufvudgrunder, på hvilka skolan är byggd, angifver Palmgren:
alla lärjungars obligatoriska deltagande i kroppsligt arbete samt
detta ämnes lika berättigande med bokligt arbete; flickors och gossars gemensamma
uppfostran under hela skoltiden; samt valfrihet inom de för
hvarje klass bestämda läsämnena.
Till stöd för sin anhållan om statsunderstöd för arbetsskolan har
Palmgren i hufvudsak anfört:
att arbetsskolan vore den första skola i Sverige, som tillämpat slöjden,
Barnuppfostran och valfriheten, eller de principer, hvarom nutida pedagogiska
spörsmål vanligtvis rörde sig;
att under senare år flera svenska läraresällskap, såsom Stockholms
läraresällskap och. Smålands lärareförening m. fl., yrkat, att staten för utrönande
af de principers rigtighet, hvilka arbetsskolan sträfvat att förverkliga,
skulle upprätta försöksskolor eller ock kraftigt understödja enskilda
skolor, som vore lämpliga till försöksläroverk;
att efter tillstyrkan af kommerskollegium arbetsskolan redan för hvartdera
af åren 1883—1886 beviljats ett statsunderstöd af 5,000 kronor på
Åttonde hufvudtiteln.
43
civildepartementets föredragning, men att derefter blott ett understöd af
3,000 kronor kommit skolan till del;
att arbetsskolan så småningom utvecklats till ett på reala linien fullständigt
läroverk, som från och med höstterminen 1886 egde afgångsklass;
att de högre klasserna emellertid förorsakat synnerligen stora kostnader,
dels emedan undervisningen deri måste betalas dyrare än i de lägre,
dels emedan nödig materiel måst anskaffas för den ganska vidsträckta undervisning
i fysik och kemi, som förekomme i de högre klasserna på reallinien,
och dels slutligen emedan nämnda klasser varit ganska fåtaligt besökta,
något som måste blifva en följd af skolans hela undervisningsplan;
ty då lärjungarne tidigt finge vänja sig vid kroppsligt arbete och kunde
företrädesvis egna sig åt den slöjdart, som särskilt tilltalade dem, samt
äfven välja att läsa de ämnen, för hvilka de hade håg och anlag, vore
det helt naturligt, att flere vid uppflyttningen till högre klasser öfverginge
till yrkena, och oftast till sådana yrken, som de lärt känna och älska i
skolan; härigenom medfördes till yrkena större bokligt vetande och i
många fall äfven pekuniär drifkraft, hvilket icke kunde annat än fördelaktigt
inverka på dessas framtida bestånd men måste blifva till skada för
skolans ekonomi;
att skolan borde kunna anses i det hela taget hafva väl löst sin uppgift
med afseende på de högre klasserna, då rätt att anställa afgångsexamen
till universitet blifvit skolans föreståndare beviljad, och sådan examen
redan med god utgång egt rum;
att skolan egde tillräckliga lokaler, verktyg och materiel såväl för allt
sådant handarbete, hvilket ansåges tillhöra flickans husliga uppfostran, som
för gossarnes öfvande i olika slags slöjd (snickeri, svarfning, träsnideri och
bokbinderi), men att genomförandet af principen om dagligt kroppsligt
arbete för omkring 200 lärjungar stälde synnerligen stora kraf på lokal,
materiel och lärarepersonal;
att vid den af landtbruksakademien år 1880 i hufvudstaden föranstaltade
utställning af hemslöjdalster arbetsskolans arbeten erhållit
första priset, samt att det af hushållningssällskapens ombud tillsatta utskott,
som hade till uppgift att afgifva utlåtande beträffande de lärdomar,
hushållningssällskapen haft att hemta af ofvannämnda utställning af hemslöjdalster,
rörande arbetsskolan och dess arbeten yttrat, att hvad som
vid utställningen särdeles ådragit sig uppmärksamhet, vore den i Stockholm
för barn och ungdom af de förmögnare klasserna anordnade praktiska
arbetsskolan, som i olika afdelningar utstält arbeten af barn från
3—5 o. s. v. ända till 15 år, de senares utförda med en förvånande skicklighet;
44
Åttonde hufvudtiteln.
att skolans arbeten vid allmänna utställningar i Eskilstuna 1878 och
Malmö 1881 erhållit första priset samt äfven vid utställningen 1888 i
Köpenhamn blifvit prisbelöna; äfvensom
att flera skolor både här och i utlandet, exempelvis de finska samskolorna,
bildats efter mönstret af arbetsskolan så väl hvad slöjd som hvad
Barnuppfostran och valfrihet anginge.
Vidare framhåller Palmgren, att den väg, arbetsskolan haft att gå,
varit så godt som obanad. Vid dess upprättande hade ingen skola funnits
att rätta sig efter, intet skolprogram att följa, inga i kroppsligt arbete utbildade
lärare och lärarinnor att tillgå. Dessa hade måst utbildas på
samma gång skolan utvecklades.
I samband med skolan inrättades derför år 1880 ett seminarium för
bildande af slöjdlärare och slöjdlärarinnor, hvilket allt ifrån början varit
mycket talrikt besökt, så att i medeltal 50 <å 60 slöjd lärarinnor från landets
alla delar äfvensom från utlandet, i synnerhet från Finland, årligen
utexaminerats derifrån. Såsom vid sin uppkomst den enda anstalt för utbildande
äfven af lärarinnor i slöjd, hade detta, seminarium i icke obetydlig
grad bidragit till den qvinliga skolslöjdens höjande och ordnande.
Äfven i detta afseende kunde derför praktiska arbetsskolan anses hafva
jemna! vägen för andra skolor, som ville följa dess spår.
Men om privatskolor under vanliga förhållanden i ekonomiskt hänseende
lemna de ett dåligt resultat, så måste detta blifva i ännu högre grad
förhållandet med en skola, hvilken i likhet med praktiska arbetsskolan
måste år ut och år in kämpa för sina principers vigtighet och mera än
andra skolor vore utsatt för ofta omilda omdömen. Arbetsskolan hade
en både ekonomisk och pedagogisk kamp att utstå, och utgången af den
senare vore i hög grad beroende på, huruvida arbetsskolan kunde erhålla
nödiga penningmedel för en lugn och ostörd utveckling. Emellertid vore
Palmgren öfvertygad, att för hvarje dag, som lian förmådde hålla arbetsskolan
vid lif och i full verksamhet, skulle de principer, hvarpå den vore
grundad, vinna allt mer och mer i fasthet och utbredning. Också egnade
numera högt förtjente och framstående skolman arbetsskolan sitt erkännande
och gjorde dess principer till föremål för allvarliga öfverläggningar.
Sorgligt skulle det vara, om arbetsskolan efter så många års arbete i uppfostrans
tjenst skulle gå under, icke derför att de grundsatser, som deri
tillämpades, befunnes origtiga, utan i brist på penningmedel.
Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, anmodad att
inkomma med yttrande öfver denna Palmgrens ansökning, har härom anfört,
att, då ifrågavarande läroverk gjort till sin uppgift bland annat att
Åttonde hnfvudtiteln.
45
på undervisningens och uppfostrans område anställa försök, hvilka icke med
nuvarande anordningar vid de allmänna läroverken der kunde sättas i
fråga, men det oaktadt kunde vara af den betydelse, att de vore värda
någon uppoffring från statens sida, direktionen ansåge sig böra understödja
ansökningen.
Äfven för ett annat privat läroverk, f. d. Beskowska skolan, har statsunderstöd
till belopp af 5,000 kronor sökts af skolans egare, filosofie kandidaten
C. G. Bergman och filosofie doktorn L. Lindroth.
Med erinran derom, att statsunderstöd för denna skola redan förut
blifvit begärdt och af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
tillstyrkt, åberopas för ansökningen i hufvudsak följande skäl:
Under den tid af något mer än 21 år, hvarunder f. d. Beskowska
skolans verksamhet fortgått, hade skolans omkostnader vuxit i större förhållande
än vare sig lärjungeantalet eller beloppet af de terminsafgifter,
hvilka skolans egare ansett sig kunna pålägga lärjungarne.
Sedan läroverket år 1876 blifvit fullständigt på latinlinien, så att
mogenhetsexamen af dess lärjungar första gången aflagts vårterminen 1877,
hade lärjungeantalet vexlat mellan 311 och 278, hvarför skolan genom
sin verksamhet både förut och ännu mer efter nämnda tid torde hafva
minskat statsverkets utgifter för undervisningsväsendet i Stockholm med
en summa, som visserligen icke kunde för hvarje år med noggrannhet beräknas,
men dock uppginge till betydligt högre belopp än det statsunderstöd,
som ifrågasattes.
Senaste läroverkskomité hade i sitt den 25 augusti 1884 afgifna betänkande
föreslagit nedsättning af antalet undervisningstimmar i veckan.
Åsigterna om lämpligheten af eu sådan åtgärd äfvensom beträffande följderna
deraf för undervisningen hade inom komitén varit delade. Erfarenhet
i denna fråga hade vid statens läroverk ej kunnat samlas, men vid
f. d. Beskowska skolan vore antalet undervisningstimmar i veckan ej obetydligt
mindre än vid de förra samt öfverensstämde temligen noga med
det af komitén föreslagna. Inom skolans lärarekollegium hade man
trott sig finna, att inskränkningen i timantalet likasom dermed följande
inskränkning i antalet af de uppgifter, som dagligen ålades lärjungarne,
å ena sidan motverkat ett jägtadt och allt för ansträngande arbete samt å
andra sidan möjliggjort ett bestämdare kraf på ett grundligt och samvetsgrant
bearbetande af förelagda uppgifter.
Ett annat af de spörsmål, som för närvarande stode på dagordningen,
anginge förhållandet mellan latin- och reallinien. Då det vid f. d. Beskow
-
46
Åttonde hufvudtiteln.
ska skolan af ekonomiska skäl icke låtit, sig göra att upprätta en fullständig
reallinie vid sidan af den klassiska, så hade läroverket länge måst
helt och hållet undvara reallinie. Detta hade dock varit en ej ringa olägenhet,
särskild! för de lärjungar, som velat gå den tekniska vägen, söka
sig in vid skogsstaten eller blifva militärer. Nu hade emellertid, sedan
höstterminen 1885, de båda sista årsklasserna delats i en latin- och en
reallinie, för hvilken senare undervisningen i vissa ämnen lemnats särskild!.
Då den partiella eller fullständiga indragningen af endera linien vid en
de! allmänna läroverk känts såsom en stor svårighet för de orter, som
deraf träffats, kunde möjligen med ledning af den erfarenhet, som från
f. d. Beskowska skolans tvååriga realafdelning komme att vinnas, vid sådana
allmänna läroverk någon ändring vidtagas, så att lärjungar, som
under större delen af sin skoltid tillhört endera linien, utan större kostnad
för statsverket kunde beredas till afläggande af mogenhetsexamen på
den andra linien vid samma läroverk. T alla händelser måste det vara af
allmänt intresse att. genom erfarenheten få pröfvadt, med hvilken framgång
lärjungar å ena linien, hvilka först vid något mognare ålder fattat sina
anlags rigtning, utan tidsförlust och utan bristande grundlighet kunde
fortsätta och afsluta sina skolstudier på den andra linien.
Ett nytt skolämne, som sökte tillkämpa sig plats vid vårt lands läroverk,
vore slöjden. Med ledning och råd af den om detta läroämne högt
förtjente föreståndaren för Nääs’ slöjdlärareseminarium hade år 1883 snickerislöjd
införts i f. d. Beskowska skolan, som lyckats erhålla eu erkändt
duglig och framstående lärare deruti. Inalles undervisades sju af skolans
klasser i handarbete och slöjd, hvilka ämnen voi''e upptagna bland de öfriga
på förmiddagens arbetsordning.
Med anledning af eu under år 1886 af föreståndarne för f. d. Beskowska
skolan ingifven ansökning i samma syfte som den nu i fråga varande
har direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk afgifvit infordradt
utlåtande och deruti bland annat yttrat:
Att enskilda läroverk blefve af statsmedel understödda, kunde under
vissa förhållanden icke anses opåkallad!. Dels upptoge nemligen de enskilda
läroverken lärjungar, hvilka annars skulle öka trängseln i de allmänna
läroverken och dermed också kostnaderna för desamma, dels lemnade
enskilda läroverk tillfällen till sådana försök på det pedagogiska
området, från hvilka statens allmänna läroverk i följd af den lagbundenhet,
som måste tillhöra deras organisation, vore utestängda, men hvilka för
läroverksfrågan kunde vara af ej ringa intresse, särdeles om en bestämd
plan för subventioneringen under en längre tidsföljd blefve faststäld, och
ett visst antal friplatser dervid fastades såsom vilkor, samt Eders Kong!.
Åttonde hufvudtiteln.
47
Maj:t behagade förbehålla sig rätt att meddela föreskrifter rörande de försök,
som skulle anställas, och att öfver läroverket utöfva den kontroll, som
kunde finnas lämplig. På dessa grunder och med hänsyn till den förtjenstfulla
verksamhet, som den f. d. Beskowska skolan redan ådagalagt, tillstyrkte
direktionen i underdånighet bifall till ansökningen.
Beaktansvärda synas mig de skäl, som i de båda ofvan berörda ansökningarna
äfvensom i de utlåtanden, hvilka afgifvits af direktionen öfver
Stockholms stads undervisningsverk, blifvit framstapla för billigheten och
lämpligheten deraf, att staten understöder privata läroverk af ifrågavarande
art, när den finner sådant för något sitt ändamål gagneligt. För utvecklingen
af ett lands undervisningsväsen måste nemligen försök på olika håll
göras med tillämpning af de pedagogiska idéer, som alltjemt framstå med
yrkande att blifva förverkligade samt med löfte om en derigenom vunnen
snabb och säker förbättring af uppfostran och undervisning. Då emellertid
flera bland dessa idéer i sjelfva verket endast föga lämpa sig efter de
gifna förhållandena på en viss tid och inom ett visst land, och då ännu
flera behöfva noga pröfvas och troligen ombildas för att i vidsträcktare
mån kunna med fördel tillämpas, torde ett experimenterande i detta afseende
böra ske med varsamhet och i mindre skala samt helst genom den
enskilda företagsamheten. Skola försök af nämnda slag lyckas, fordras
det, att deras ledare drifvas dertill af öfvertygelsens värme och hänförelse
samt ega den mera obundna myndighet icke blott med afseende
på läroverkets hela organisation utan äfven beträffande val af lärarepersonal,
arbetstid in. m., som endast kan tillkomma föreståndare för privata
läroanstalter; men skola pålitliga frukter af gagn för ett helt lands undervisningsväsen
skördas af dylika försök med olika läsordningar, undervisningsmetoder
och organisationsformer, så måste de erhållna resultaten
af en tillräcklig erfarenhet fastställas för att opartiskt bedömas samt säker
kännedom vinnas om de medel och omständigheter, hvarigenom och hvarur
berörda resultat framgått. Detta torde dock knappast låta sig göra utan
medverkan från statens sida.
Fn omständighet, som oftast förlamar den enskilda skolans verksamhet
och gör hennes försök på detta område mindre pålitliga, är penningbrist.
Lätt kan nemligen i följd deraf hända, att en skola med lofvande
början måste afbryta sin verksamhet, innan man hunnit lära känna de
frukter, dess metod skulle kunnat bära, eller att dess verksamhet måste
så snedvridas, för att nödiga medel till fortsättandet af densamma må
kunna erhållas, att dess resultat för skolfrågans allmänna lösning blifva
helt och hållet utan värde. I synnerhet i vårt land, der den högre undervisningen
för den manliga ungdomen är så godt som kostnadsfri, måste
48
Åttonde hufvudtiteln.
[17.]
Seminariilärares
uppflyttning
i
högre lönegrad.
tydligen privata läroverk med sagda uppgift pröfva en bekymmersam tillvaro
och kunna näppeligen under längre tid uppehållas utan statens bistånd.
År det således önskvärd!, att hos oss finnas privata läroverk, der
pedagogiska försök till den allmänna undervisningens båtnad kunna anställas,
torde det ligga i statens eget intresse, att lämpligt understöd åt
dylika skolor lemnas, något som äfven är af nöden, om staten skall blifva
i tillfälle att fullt konstatera de vunna resultaten och kontrollera de använda
medlen jemte öfriga omständigheter, som på resultaten kunnat öfva
inverkan, samt sålunda draga verklig fördel af de rön, som kunna göras.
En blick på andra länders skolväsen visar också, att man nästan öfver
allt funnit det med statens fördel förenligt att subventionera privata läroanstalter.
Onekligt är slutligen, att utgifterna för statens läroverk, särskild! de
i hufvudstaden, skulle komma att stiga icke obetydligt, om talrikt besökta
privata läroverk, såsom f. d. Beskowska skolan och praktiska arbetsskolan,
nödgades upphöra eller inskränka sin verksamhet. Äfven ur rent ekonomisk
synpunkt kan det derför blifva en vinst för staten, om den genom
ett jemförelsevis mindre bidrag kan upprätthålla dylika skolor samt medverka
dertill, att den deri meddelade uppfostran och undervisning blifver
fastare, bättre och mer fruktbringande.
På grund häraf anser jag mig böra hemställa, att Eders Kong! Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att af reservationerna å anslagen till
de allmänna läroverken, så länge desamma dertill lemna tillgång, må användas
ett belopp af högst 15,000 kronor årligen till understöd åt enskilda
läroverk af sådan art som de ofvan nämnda, hvilka deraf visat sig förtjena,
allt under de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t för hvarje
sådant läroverk kan finna lämpligt föreskrifva.
Folkundervisningen.
För beredande af den uppflyttning i högre lönegrad, som efter gällande
bestämmelser tillkommer lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna,
erfordras, enligt en inom ecklesiastikdepartementet uppgjord approximativ
beräkning, från och med år 1890 ett belopp af 7,200 kronor
utöfver hvad förut är för detta ändamål anslaget. I anledning deraf får
jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning
derom, att anslaget till seminarierna för folkskolelärares bildande,
Åttonde hufvudtiteln.
4ö
hvilket anslag för innevarande år utgör 289,825 kronor, måtte för berörda
ändamål ökas till 297,025 kronor, eller med 7,200 kronor.
Förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen bland de i [18.]
rikets nordligare trakter bosatta finnar är för närvarande i riksstaten upp- Foikundenutaget
till 12,000 kronor. I den af statskontoret den 6 december 1888 af- riket»
gifna underdåniga berättelse om statsverkets inkomster jemte förslag till "orffi9a™
deras beräknande för år 1890 in. in. har statskontoret anmält, att utgif- »åtta finnar.
terna å berörda förslagsanslag utgjort:
för år 1885 ......... kronor 17,005: 34,
* » 1886 ........ » 18,607: 75,
» » 1887 ......... :> 21,777: 81.
Då det är synnerligen angeläget, att denna undervisning fortfarande
på allt sätt främjas, och således någon minskning af utgifterna å detta
anslag icke för framtiden synes vara att påräkna, samt enligt min mening
förslagsanslag i allmänhet höra i riksstaten upptagas till belopp ungefär
motsvarande de verkliga utgifterna, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att höja nämnda förslagsanslag med 13,000 kronor
till 25,000 kronor.
Statskontoret har i nämnda berättelse äfven anmält, att utgifterna å [19.]
det i riksstaten till belopp af 25,000 kronor uppförda förslagsanslag med B[dra9 tUl.
rubrik: bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna uppgått: lärare
för år 1885 till............ kronor 54,723: 43, vid folkskolor.
» » 1886 » » 64,173: 15,
* » 1887 » » 73,850: 72.
På Eders kongl. Maj:ts nådiga framställning höjde Riksdagen år 1881
detta anslag till 25,000 kronor och uppförde detsamma såsom förslagsanslag
för att, enligt de i nådiga kungörelsen den 11 september 1877 bestämda
grunder, användas till understöd med 75 kronor för hvarje skola,
der undervisning i slöjd för gossar är på ändamålsenligt sätt ordnad. Utgifterna
å anslaget ökas följaktligen i den mån skoldistrikten inrätta slöjdundervisning
i sina skolor. Den högst betydliga stegringen af utgifterna
under senare åren visar, att slöjden alltmer får insteg i folkskolorna, ett
förhållande som ej kan vara annat än glädjande. Antagligt är, att utgifterna
i detta hänseende komma att ytterligare stiga, dock torde det för
närvarande anses tillräckligt, om anslaget bestämmes till 75,000 kronor. Jag
tillstyrker alltså Eders Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen, att omförmälda
förslagsanslag må höjas med 50,000 kronor, eller till 75,000 kronor.
Bih. till Rikad. Prof. 18St). 1 Sami. 1 Afd. 7
so
Åttonde liufvudtiteln.
[20.]
Lektorat i
husbyggnadskonst
vid tekniska
högskolan.
De tekniska läroverken.
På framställning af lärarekollegiet vid tekniska högskolan har styrelsen
för samma högskola i underdånighet hemstält, att det i högskolans stat
uppförda lektorat i allmän byggnadskrav husbyggnadskonst och byggnadsstatik
måtte, med bibehållande af den i staten upptagna aflöningen, 4,000
kronor, få från och med ingången af år 1890 förändras till ett lektorat i
allmän byggnadskrav, och byggnadsstatik, samt att till ett särskildt lektorat,
i husbyggnadskonst måtte från och med nämnda år anvisas ett årligt anslag
af 2,500 kronor.
Till stöd för denna framställning har styrelsen i hufvudsak anfört:
Redan genom nådigt bref den 23 februari 1883 hade Eders Kong! Maj:t,
i enlighet med styrelsens hemställan, medgifvit, att de under förstnämnda
lektorat sammanförda läroämnen tillsvidare Unge fördelas mellan en tillförordnad
lektor med undervisningsskyldighet i allmän byggnadslära och
byggnadsstatik samt en extra lärare i husbyggnadskonst, med en aflöning
af 2,700 kronor till den förre och 1,300 kronor till den senare. I den
underdåniga skrifvelse, hvari styrelsen föreslagit denna anordning, hade
den emellertid äfven framhållit önskvärdheten deraf, att ofvan berörda
lektorat, så snart ske kunde, måtte delas i två, och den 13 september 1883
ingick styrelsen till Eders Kong! Magt med hemställan, att samma lektorat
måtte förändras till ett lektorat i allmän byggnadslära och byggnadsstatik
med en aflöning af 4,000 kronor, samt att ett särskildt lektorat i husbyggnadskonst
med en aflöning af 3,000 kronor måtte upprättas. Denna hemställan
vann jemväl Eders Kongl. Maj:ts bifall, och i öfverensstämmelse dermed
afläts förslag till 1884 års Riksdag. Men, ehuru statsutskottet tillstyrkte
framställningen i detta ämne, med undantag deraf, att aflöningen
vid lektoratet i husbyggnadskonst nedsattes till 2,500 kronor, blef densamma
dock af Riksdagen efter gemensam votering afslagen.
Undervisningen i allmän byggnadslära, byggnadsstatik och husbyggnadskonst
hade derför vid högskolan måst fortgå enligt den anordning,
som blifvit föreskrifven genom ofvannämnda nådiga bref. Behofvet af
ökade lärarekrafter för undervisningen i allmän byggnadslära och husbyggnadskonst
hade emellertid blifvit mer och mer känbart, i synnerhet
sedan det funnits lämpligt att hädanefter befria eleverna i arkitekturskolan
från en icke obetydlig del af den förut utaf dem genomgångna
lärokursen i teoretisk mekanik, och härigenom ökad tid vunnits för deras
hufvudämnen. För att, med begagnande af en de! utaf den sålunda vunna
tiden, söka bereda arkitekteleverna åtminstone någon ökad undervisning
hade från och med innevarande läsår hvardera af lärarne i allmän bygg
-
Åttonde hnfvudtiteln.
51
nadslära, husbyggnadskonst och frihandsteckning erhållit antalet af sina
till öfningar anslagna undervisningstimmar ökadt med 1 x/2 timme i veckan''
under tiden från och med den 1 mars till och med den 15 maj. Men
för att undervisningen ej blott i fackskolan för arkitektur utan ock i den
för väg- och vattenbyggnadskonst skulle kunna blifva tillfredsställande,
erfordrades nya, särskilda lärokurser i vissa delar af allmän byggnadslära
och husbyggnadskonst, och sådana kunde icke med nu befintliga lärarekrafter
åstadkommas. Nödvändigt vore således att dessa på föreslaget sätt
ökades.
För att visa, huru undervisningen uti de ifrågavarande ämnena borde
ordnas, hade lärarekollegiet upprättat förslag till nya läroplaner för begge
byggnadsskolorna äfvensom till undervisningsprogram för de tilläggskurser
i allmän byggnadslära och husbyggnadskonst, som enligt de nya planerna
borde införas. Af berörda läroplaner, jemförda med de för byggnadsskolorna
nu gällande, framginge bland annat: att i allmän byggnadslära
skulle vid de nya planernas tillämpning antalet föreläsningstimmar under
läsår ökas, för arkitekturskolan från 49 till 71 och för väg- och vattenbyggnadsskolan
från 49 till 9.3, samt antalet öfningstimmar under läsår,
för den förra skolan från (il till 81 och för den senare från 45 till 81;
att i husbyggnadskonst antalet föreläsningstimmar skulle för arkitekturskolan
ökas från 49 till 97 och öfningstimmarna från 212 till 244 under
hvarje läsår; att undervisningen i byggnads statik skulle förblifva oförändrad;
äfvensom att enligt de nya planerna skulle under läsår lektorn i allmän
byggnadslära och byggnadsstatik erhålla 251 föreläsnings- och 132 öfningstimmar
samt lektorn i husbyggnadskonst 97 föreläsnings- och 244 öfningstimmar.
Beträffande de erforderliga aflöningsbeloppen för de ifrågavarande
lektoraten ansåge styrelsen, att, med hänsyn till arten och beskaffenheten
af tjenstgöringen samt storleken af tjenstgöringstiden vid desamma, aflöningen
för lektoratet i allmän byggnadslära och byggnadsstatik borde bibehållas
vid 4,000 kronor, och för lektoratet i husbyggnadskonst icke bestämmas
lägre än till 2,500 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då det under en längre
tid visat sig nödvändigt att fördela de till lektoratet i allmän byggnadslära,
husbyggnadskonst och byggnadsstatik hörande ämnen på två lärare,
samt icke någon anledning finnes till antagande, att erforderlig undervisning
uti berörda ämnen i de begge byggnadsskolorna hädanefter skall
kunna bestridas af en enda lärarekraft, anser jag mig böra tillstyrka Eders
Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att till inrättande af ett särskildt lektorat
i husbyggnadskonst vid högskolan bevilja ett ordinarie anslag af
Tekniska
skolan i
Stockholm.
[21.]
Maskinyrkesskola
vid tekniska
skolan
i Stockholm.
52 Åttonde hnfrudtiteln.
2,500 kronor, hvaraf 1,700 kronor såsom lön och 800 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har i underdånig skrifvelse
den 22 sistlidne september hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes aflåta
proposition till Riksdagen om förhöjning af det till skolan utgående ordinarie
anslaget med tillsammans 16,150 kronor, hufvudsakligen i ändamål
att möjliggöra eu af erfarenheten såsom behöflig befunnen utvidgning af
den undervisning skolan lemnar. Denna anslagsförhöjning skulle fördelas
sålunda:
för upprättandet af eu ny afdelning, benämnd maskinyrkesskolan,
................................................................ kronor 6,000: —
> utvidgning af undervisningen i afton- och söndagsskolan
..................................................................... v 1,750: —
* utvidgning af undervisningen i tekniska skolan för
qvinliga lärjungar........................................................ » 250: —
utvidgning af undervisningen i byggnadsyrkesskolan * 550: —•
: anordnande af en pedagogisk kurs för tecknings
lärarekandidater
....................................................... * 1,500: —
» ökande af anslagen till bibliotekarie, underlärare
samt inventariers inköp och underhåll äfvensom
anslag tillkemiska laborationer ................................. * 6,400: —
Summan af dessa anslagsposter uppgår till 16,450 kronor, men då ett
såsom arfvode åt en predikant i skolans stat upptaget belopp af 300 kronor
föreslås till indragning, utgör den begärda förhöjningen i anslaget
egentligen 16,150 kronor.
I främsta rummet har styrelsen anmält behofvet af en mer omfattande
och lämpligare ordnad undervisning för dem af skolans lärjungar,
som egnade sig åt olika grenar af det mekaniska facket, och hvilka lärjungar
under några månader af året, då den industriella verksamheten i
allmänhet vore mindre liflig, egde tillfälle att under flere timmar i veckan,
än afton- och söndagsskolan erbjöde, inhemta kunskaper, nyttiga för deras
yrkens rätta utöfning. Redan sedan några år tillbaka hade styrelsen äfven,
med de på anslaget för den extra ordinarie undervisningen tillgängliga
medel, för lärjungar af detta slag anordnat särskilda dagkurser under vintern,
förnämligast i maskinritning, men jemväl i mekanisk teknologi, mekanik
och maskinlära. Att denna undervisning, huru ofullkomlig och
inskränkt den än på grund af de knappa tillgångarna måst blifva, motsvarat
ett verkligt • behof, frainginge enligt styrelsens mening deraf, att
under de fem läroåren 1883-1888 107 lärjungar, eller i medeltal 21 lär
-
Åttonde hnfvudtiteln.
53
jungar för hvarje läroår, begagnat sig af densamma. Härvid borde icke
förbises, att för inhemtande af de förkunskaper, särskilt uti geometrisk
konstruktionslära och beskrifvande geometri samt i de matematiska läroämnena,
hvilka vore nödvändiga för att kunna deltaga i förenämnda dagkurser,
lärjungarne varit hänvisade till afton- och söndagsskolan, och att
alltså, om undervisningen varit ordnad till en fackafdelning för kikare af
mekaniska yrken, på sätt styrelsen föresloge, antalet lärjungar i denna fackafdelning
säkerligen blifvit väsentligt större. Härtill skulle emellertid utan
tvifvel ytterligare komma de lärjungar, för hvilka styrelsen hittills icke
sett sig i stånd att anordna några dagkurser, men för hvilka dock en
ordnad dagundervisning vore synnerligen önskvärd.
Alla de lärjungar, som deltagit uti den omnämnda, af styrelsen anordnade
extra dagundervisningen i mekanik oeh maskinlära jemte maskinritning
och mekanisk teknologi, hade, utom två, redan varit i praktisk
verksamhet, och öfver hälften af dem hade uppnått en jemförelsevis mogen
ålder; 49 lärjungar hade varit under och 58 öfver 20 år.
Berörda dagundervisning vore af så mycket större nytta, som den i
öfvervägande grad begagnades af personer från landsorten (af hela antalet
107 lärjungar vore ej mindre än 66 boende i landsorten och dessutom eu
från utlandet), hvilka komme till hufvudstaden för att under några månader
pa vintern uteslutande egna sig åt kunskapers förvärfvande, och
som derför vore i tillfälle att under hela dagen draga nytta af undervisningen.
Äfven i utlandet hade man flerstädes anordnat särskilda läroanstalter
med en på mycket elementär grund ordnad undervisning för personer,
tillhörande det mekaniska facket. Uppenbart vore också, att vår tids industri
påkallade en viss grad af teknisk bildning icke blott hos ingeniören,
konstruktören och verkmästaren, utan jemväl hos de närmaste ledarne af
tekniska arbeten. I detta hänseende vore det tillräckligt att omnämna
qvarn- och sågverksbyggare, förmän vid mekaniska verkstäder och skeppsvarf,
gjutare, maskinister vid de staten eller kommuner tillhöriga stora
anstalter, der numera icke blott ångpannor och ångmaskiner, utan jemväl
central-varmapparater och vidsträckta ventilationsinrättningar samt elektrisk
belysning eller gaslysning förekomme, mekaniska instrumentmakare samt
den talrika personal, som nu för tiden egnade sig åt elektrotekniska arbeten
af olika slag.
Men ehuru styrelsen, såsom redan nämnts, varit i tillfälle att af anslaget
för den extra ordinarie undervisningen i någon mån tillgodose
ifrågavarande behof, hade det dock icke kunnat ske utan uppoffring
af större delen af detta anslag, så att de vigtiga och olikartade ändamål,
54
Åttonde hufvudtiteln.
för hvilka berörda anslag, som blott utgjorde 1,500 kronor, i öfrig! vore
afsedt, endast ofullkomligt kunnat fyllas. I sjelfva verket hade nämnda
dagkurser, hvilka på senaste tiden fortgått nära 21 veckor, eller från den
19 november till och med den 30 april, tagit i anspråk 2,300 kronor,
nemligen för undervisning i mekanik och maskinlära 800 kronor, i maskinritning
900 kronor och i mekanisk teknologi 600 kronor.
Af nämnda anslag å 4,500 kronor hade således endast 2,200 kronor
kunnat användas för öfriga i skolans stadgar dermed afsedda ändamål, af
hvilka undervisningen i läroämnen, som vore egnade att främja införandet
af nya tekniska näringsgrenar eller ock utgjorde speciella framställningar
af synnerligt vigtiga delar af tekniken af den beskaffenhet, att de lämpligast
föredroges i tid efter annan anordnade kurser, syntes styrelsen i hög
grad behjertansvärd. Med hänsyn till de berättigade kraf, som från flera
sidor stäldes på anslaget för den extra ordinarie undervisningen, särskilt
för de konstindustriella yrkenas främjande, för qvinnors tekniska utbildning,
för de nyaste elektrotekniska uppfinningarnas bekantgörande genom
skolan o. s. v., vore det derför svårt att i längden kunna ens i så hög
grad som hittills tillgodose den mekaniska dagundervisningen, så framt icke
större tillgångar stäldes till styrelsens förfogande, något som kunde ske
antingen genom en förhöjning al'' det nämnda anslaget å 4,500 kronor
eller ock genom att vid sidan af de fyra stora hufvudafdelningarna inom
skolan: afton- och söndagsskolan, tekniska skolan för qvinliga lärjungar,
högre konstindustriella skolan och byggnadsyrkesskolan, upprätta en särskild
maskinyrkesskola och upptaga utgifterna derför i läroverkets stat,
Då erfarenheten redan ådagalagt nyttan af en sådan afdelning, och
då en fullständigare anordning af denna skulle göra behofvet af en teknisk
elementarskola i hufvudstaden mindre känbar!, ansåge sig styrelsen böra
förorda detta senare alternativ.
1 en styrelsens skrifvelse bilagd promemoria bär närmare redogörelse
lemnats för planen och kostnaderna för den föreslagna särskilda afdelningen
för idkare af mekaniska yrken. Enligt densamma skulle maskinyrkesskolan
hafva till ändamål att meddela undervisning åt personer, som tillhörde
de mekaniskt tekniska yrkena och önskade förvärfva sådana kunskaper,
som erfordrades för den närmaste ledningen inom dessa yrken. Undervisningen
deri skulle ordnas så, att en fullständig lärokurs kunde genomgås
under loppet af två eller tre läroår, beroende på yrkesrigtningen, samt så
att nya lärjungar kunde antagas vid hvarje läroårs början. Maskinyrkesskolans
lärjungar skulle fördelas på följande fack:
verkmästare, ansvars- eller förste-maskinister och ritare vid mekaniska
verkstäder;
Åttonde hufvudtiteln. 55
qvarn- och sågverksbyggare;
undermaskinister, maskinarbetare, plåtarbetare för ångpannor in. m.,
smidesarbetare, mekaniska instrumentmakare och urmakare;
fartygsbyggnadsarbetare;
plåtarbetare för hus-, bro- och jern vägsbyggnader samt Förläggare;
gjutare; samt
elektrotekniska arbetare;
de båda förstnämnda facken borde anordnas med treårig kurs, de öfriga
med tvåårig.
Kostnaderna skulle åter fördelas sålunda:
till afdelningsföreståndaren........... kronor 600: -—,
» lärare i geometrisk konstruk -
tionsritning jemte be-skrifvande geometri .. |
>• 400: — |
för 6 |
timmar |
i veckan, |
||
» |
» |
» frihands- och orna- |
||||
mentsteckning ........... |
» 400: — |
» 4 |
» |
» |
||
» |
» |
» matematik: aritmetik, |
||||
algebra och geometri |
900: - |
» 9 |
» |
» |
||
:» |
» |
» mekanik och maskin- |
||||
lära.......................... |
» 900: -- |
» 7'' |
2 * |
» |
||
» |
» |
» mekanisk teknologi . |
» 600: |
» 41 |
2 * |
» |
» |
» |
» mekanisk fackritning |
» 1,500: — |
» 18 |
» |
|
» |
» |
» byggnadskonstruk- |
||||
tionslära jemte rit- |
• |
|||||
ning ................;......... |
» 500: — |
» 5 |
||||
» |
» uppsatsskrifning........ |
» 150: — |
» 2 |
» |
» |
|
» |
» |
» bokföring .................. |
» 150: — |
» 2 |
» |
» |
tion! ofvan nämnda undervisning skulle maskinyrkesskolans lärjungar
deltaga i byggnadsyrkesskolans eller afton- och söndagsskolans undervisning
under 24 timmar i veckan, fördelade på följande ämnen: fältmätning
och afvägning, fysik, kemi, varukännedom och modellering.
Genom den sålunda förebragta utredningen synes såväl behofvet som
gagnet af en särskild undervisning för kikare af mekaniska yrken vara
nöjaktigt ådagalagdt. Och mot den föreslagna planen för undervisningens
ordnande har jag icke något väsentligt att erinra. Det är dock troligt, att
någon ändring i planen framdeles kan erfordras och förty äfven någon
jemkning i lärarnes aflöningsförmåner. Sådana smärre jemkningar torde
böra på styrelsens förslag bestämmas af Eders Kong! Maj:t. Jag tillstyrker
fördenskull, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
upprättande vid tekniska skolan i Stockholm af en särskild maskinyrkes
-
56
Åttonde hufvudtiteln.
skola bevilja på ordinarie stat 6,000 kronor till aflöningsförmåner åt föreståndare
och lärare enligt den fördelning, som af Eders Kongl. Maj:t i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder godkännes.
[22.] Beträffande den begärda förhöjningen i anslagen till afton- och sön
Förhejning
«/dagsskolan, tekniska skolan för qvinliga lärjungar samt byggnadsyrkeslans
i stock-skolan har styrelsen meddelat följande upplysningar:
hoim anslag I afton- och söndagsskolan hade för undervisningen i läroämnen af så
^söndagsskola, stor betydelse som fysik, varukännedom, verktygslära och kemi jemte keteknisk
skola raisk teknologi med laborationer, ämnen hvilka fordrade allvarliga tekniska
lärjungar saLkunskaper och kräfde ett ständigt fortgående arbete, såvida, undervisningen
byggnadsyrkesskulle kunna följa teknikens snabba utveckling och motsvara med den
s afsedt ändamål, så ytterst små arfvoden blifvit anvisade som 250 kronor
för hvart och ett af de tre förstnämnda samt 500 kronor för kemi och
kemisk teknologi med laborationer. Man insåge lätt, huru otillräckliga
dessa anslag vore för läroämnen af så stor teknisk vigt och i hvilka ganska
många af skolans i industriens tjenst varande lärjungar åtnjöte undervisning.
Också hade det icke varit möjligt att med det nuvarande ringa
antalet undervisningstimmar göra undervisningen i dessa läroämnen så
fruktbringande, som den borde vara. Antalet undervisningstimmar i veckan
behöfde derför ökas: uti fysik från 2 till 5, deraf 2 timmar laborationsöfningar,
i varukännedom från 2 till 3, i verktygslära från 2 till 3 samt
i kemi och kemisk teknologi från 4 till 7, deraf 4 timmar laborationsöfningar.
Vidare hade det visat sig vara af behofvet påkalladt att utvidga undervisningen
i det för konstindustrien så utomordentligt vigtiga läroämnet
konstindustriel fackteckning med 3 timmar i veckan. I detta ämne hade
nemligen under läroåret 1887—1888 icke mindre än 254 lärjungar inom
afton- och söndagsskolan deltagit.
Styrelsen ansåge sig derför böra föreslå, att de till öfverlärarne i berörda
läroämnen anvisade arfvoden förhöjdes, så att de dels erhölle skäligare
ersättning för sitt arbete, dels kunde åläggas det föreslagna större
antalet undervisningstimmar i veckan, eller
för öfverläraren i fysik................ med 500 kr., eller från 250 till 750 kr.,
» varukännedom ..
» verktygslära......
» kemi och kemisk
teknologi ......
» konstindustriel
fackteckning...
250
350 »
400 »
250
250
250
500
500
600
900
> 950 > 1,200
Åttonde hufyudtiteln.
57
Till stöd för den i förhållande till ökningen i undervisningstiden jemförelsevis
stora förhöjning i arfvodet, som föreslagits för öfverläraren i
verktygslära, har tekniska skolans föreståndare i en den 14 sistlidne december
ingifven promemoria anfört i hufvudsak följande:
Ett undervisningsämne, hvilket såsom verktygslära afsåge en redogörelse
för sammansättningen och egenskaperna hos de förnämsta inom de mekaniska
industrigrenarne använda verktyg, anordningar och maskiner, såsom för gjutning,
smidning, svarfning, hyfling, borrning, gängning, nitning o. s. v. äfvensom
för bearbetning af trä, med särskildt afseende å nyare förbättringar och
framsteg, måste intaga en synnerligen vigtig plats i undervisningen inom
den tekniska afton- och söndagsskolan, der till öfvervägande del just yrkena
tillhörande personer sökte inträde för att förvärfva de kunskaper, som erfordrades
för deras yrkens rätta bedrifvande. Och det kunde ej förnekas,
att, för så vidt detta läroämne skulle blifva till verkligt gagn och motsvara
hvad dermed afsåges, måste af den person, som skulle deruti meddela
undervisning, kräfvas ej mindre .vidsträckta och grundliga teoretiska insigter
uti hithörande delar af tekniken än äfven en ej ringa praktisk erfarenhet.
Härtill komrne, att med de snabba framsteg, som inom tekniken
alltjemt gjordes, af öfverläraren i verktygslära borde fordras en oafbruten
uppmärksamhet på hithörande företeelser och ett ständigt fortgående arbete
för att hålla undervisningen i jemnhöjd med teknikens verkliga ståndpunkt.
— På bemälte öfverlärare stäldes alltså de största fordringar, och
om skolan skulle hafva förhoppning att åt sig förvärfva och behålla en för
undervisningen i detta svåra läroämne kompetent person, måste utan tvifvel
den ersättning, som erbjödes honom, stå i skäligt förhållande till det arbete,
som af honom begärdes.
Då antalet lärjungar, som under sistlidet läroår åtnjöto undervisning i
konstindustriel fackteckning inom tekniska skolan för qvinliga lärjungar utgjorde
136, så har styrelsen funnit det högeligen angeläget, att undervisningstiden
för detta ämne äfven inom denna afdelning höjdes med tre
timmar i veckan samt för detta ändamål föreslagit, att arfvodet för öfverläraren
i konstindustriel fackteckning inom skolan för qvinliga lärjungar
måtte ökas med 250 kronor, eller från 650 till 900 kronor.
Hvad byggnadsyrkesskolan angår, har styrelsen upplyst, att för närvarande
endast 2 timmar i veckan under 21 veckor, eller tillsammans 42
timmar om året, vore anslagna åt undervisningen i naturlära. Man kunde
lätt inse, huru ofullkomlig och inskränkt undervisningen under sådant
förhållande måste blifva uti ett äfven för de praktiska byggnadsyrkena så
vigtigt läroämne som naturlära. Styrelsen ansåge derför en utvidgning af
Bill. till Jliksd. mPrvl. 1SSH. 1 Sand. 1 Afd. 8
58
Åttonde hufvudtitelu.
[23]
Undervisnings
kurs för teckning
3lär ar ekandidater.
undervisningen i detta ämne nödvändig och hav af sådan orsak, samt
emedan den funnit det hittills anslagna arfvodet, 200 kronor, allt för litet,
föreslagit, att arfvodet åt öfverläraren i naturlära inom byggnadsyrkesskolan
måtte höjas med 150 kronor, eller till 350 kronor årligen. Jemväl
har styrelsen funnit anslagen för de båda läroämnena uppsatsskrifning
och bokföring inom byggnadsyrkesskolan allt för knappa och föreslagit en
förhöjning af hvardera med 50 kronor, eller från 100 till 150 kronor.
Med afseende på undervisningen i fältmätning och afvägning inom
byggnadsyrkesskolan har styrelsen meddelat, att den hittills hänförts till
undervisningen i de matematiska ämnena och blifvit bestridd af en särskild!
härför anstäld underlärare. Denna anordning vore emellertid i flera
afseenden mindre tillfredsställande, och då i planen för den föreslagna
maskinyrkesskolan inginge, att nämnda skolas lärjungar inom vissa fack
skulle deltaga i den inom byggnadsyrkesskolan anordnade undervisningen
i fältmätning och afvägning, har det synts styrelsen lämpligt, att för detta
läroämne förordnades en öfverlärare med en undervisningsskyldighet af 3
timmar i veckan och med ett arfvode af 300 kronor.
De här ifrågasatta anslagsförhöjningarna synas mig i allmänhet befogade
och de flesta snart sagdt oundgängliga, om skolan skall kunna
vederbörligen fylla sin uppgift och gifva det industriella lifvet det understöd,
som man vill af henne vänta. Endast med afseende på det föreslagna
arfvodet åt en öfverlärare i fältmätning och afvägning är jag af olika
mening med styrelsen, då jag anser undervisningen i nyss berörda ämnen
framdeles såsom hittills lämpligen kunna öfverlemnas åt en underlärare,
helst jag har för afsigt att föreslå Eders Kongl. Maj:t att af Riksdagen
begära sådan förhöjning i anslaget till underlärarne, att tillgång äfven för
detta ändamål fortfarande må derå finnas. Jag hemställer alltså, att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på ordinarie stat bevilja
till utvidgning af undervisningen vid tekniska skolan i Stockholm:
i dess afton- och söndagsskola................... kronor 1,750: —
i dess tekniska skola för qvinliga lärjungar » 250: —
i dess byggnadsyrkesskola ............................ » 250: —
eller tillsammans 2,250 kronor, med den
ofvan angifvits.
Angående den vid tekniska skolan i Stockholm anordnade pedagogiska
undervisningskursen för utbildande af teckningslärare har styrelsen erinrat,
att den icke funnes i skolans stat upptagen, utan att erforderliga medel,
enligt deifill af Eders Kongl. Maj:t för hvarje år lemnadt nådigt tillstånd,
fördelning af detta anslag, som
Åttonde hufvudtiteln.
59
hittills utgått af de besparingar, som uppstått å skolans stat. Denna kurs
hade visat sig mycket gagnande och bidroge utan tvifvel verksamt till att
utbilda duglige teckningslärare för rikets allmänna läroverk, tekniska elementarskolor
samt folkskolelärareseminarier, och kunde denna lärarebildning
betraktas såsom en af de mera betydande uppgifter, som blifvit anförtrodda
tekniska skolan i Stockholm. Antalet lärarekandidater, som deltagit
i denna kurs under åren 1881 —1888, hade varit tillsammans 103.
Då man emellertid icke kunde påräkna, att i framtiden, med växande
antal lärjungar vid skolan, tillräckliga besparingar komme att finnas för
att medgifva anordnandet år efter år af en sådan pedagogisk kurs, och då
det för öfrigt äfven i andra hänseenden vore lämpligast, att utgifterna för
denna kurs uppfördes i skolans utgiftsstat, har styrelsen hemstält, att
i skolans stat måtte uppföras en utgiftspost af 1,500 kronor för anordnande
inom den högre konstindustriella skolan af en undervisningskurs
för utbildande af teckningslärare. Af detta belopp skulle utgå till undervisning:
-
i konstruktionsritning, metodik, med 4 undervisningstimmar
i veckan under två månader af läroåret, ...................... kronor 100: —
» frihandsteckning, metodik, med 0 timmar i veckan under
sju månader af året och med 4 timmar i veckan under
två månader, .................................................................. » 700: —
» frihandsteckning, un d e r v is n i n gsö fn in gar, med 4 timmar
i veckan under sju månader af året och med 2 timmar
under två månader,................................................................. » 4 00: —
» välskrifning, metodik, med 5 timmar i veckan under
fem månader af läroåret, ....................................................... » 300: —
På af styrelsen framstälda skäl, och då det ej kan vara lämpligt, att
anordningen för teclcningslärarnes utbildning fortfarande är stäld på så
lös fot, att den när som helst kan afbrytas, får jag — under erinran derom.
att välskrifningens metodik hittills icke ingått i teckningslärarnes utbildning,
men att det måste blifva af stor fördel för läroverken, om
teckningsläraren sättes i stånd att äfven meddela metodisk undervisning
i välskrifning, hvarför anslag för detta ändamål måste anses särdeles
välbetänkt — i underdånighet föreslå Eders Kong! Maj:t att för ordnandet
vid tekniska skolan i Stockholm af en undervisningskurs för
utbildande af teckningslärare begära af Riksdagen ett anslag å ordinarie
stat af 1,500 kronor.
60
Åttonde hufvudtiteln.
[24.] Till stöd för ifrågasatt ökning af bibliotekariens arfvode har i hufvud
Förhöjning
af gak följande anförts dels i styrelsens skrifvelse, dels i den af skolans förelans
i stock- ståndare den 14 sistlidne december ingifna promemoria:
hbMiotelarie! Jemte det att en del andra åtgärder vidtagits för att göra skolans
underlärare, bibliotek och lika samlingar lättare tillgängliga och mera gagnande för
6J t—i i—'' (—i ^ ^ i—i O
inköp och un-såväl skolans egen personal och lärjungar som äfven för allmänheten, hade
den anordning träffats, att biblioteket under läroåret hållits öppet tre
Zhta /o»or«-dagar i veckan, nemligen måndagar och torsdagar kl. 7—9 e. m. och
tioner, söndagar kl. V2 10—11 f. in. Huru väl behöflig en sådan anordning varit,
framginge tydligt deraf, att under läroåret 1886—1887 de besökandes
antal uppgått till öfver 2,600 personer, samt att mer än 3,000 arbeten utlemnats
dels till begagnande på stället, dels till utlåning. Under läroåret
1887—1888 både motsvarande siffror utgjort respektive 2,530 och 3,360.
Då här alltså syntes föreligga ett behof att fylla, och då det måste anses
tillhöra skolans ändamål att med alla för henne till buds stående medel
söka främja den svenska konstflitens och de svenska näringarnas förkofran,
vore det styrelsens afsigt att än mera underlätta tillträdet till
skolans samlingar och bibliotek genom att göra dem tillgängliga ytterligare
två dagar i veckan, eller tillsammans fyra hvardagar i veckan, 2 timmar
hvarje gång, äfvensom ll;, timme på söndagen, under månaderna från och
med september till och med maj, samt under den öfriga delen af året
två gånger i veckan. Helst hade styrelsen visserligen önskat att kunna
hålla biblioteket öppet alla veckans dagar och under hvardagarne hela
dagen, såsom förhållandet vore vid utlandets stora anstalter af motsvarande
slag; men då en sådan anordning för närvarande skulle kräfva för
stora utgifter, syntes bäst att inskränka sig till hvad ofvan angifvits.
Tydligt vore emellertid, att skolans bibliotekarie, som tillika vore materialförvaltare
och redan förut af dessa, sina befattningar toges strängt i anspråk,
icke billigtvis kunde åläggas ökad tjenstgöring, utan att skälig
ersättning härför blefve honom beredd; och hade styrelsen derför ansett
sig böra föreslå, att bibliotekariens arfvode blefve höjdt från 1,400 kronor
till 1,700 kronor, eller med 300 kronor.
Till aflöning åt underlärare äro 5 tekniska skolans nu gällande stat
upptagna 13,000 kronor.
Ehuru detta belopp icke syntes ringa för sådant ändamål, hade det
dock, enligt styrelsens meddelande, oaktadt sträng sparsamhet, visat sig
allt mer och mer otillräckligt. Förhållandet vore nemligen, att i vissa af
skolans afdelningar en enda öfverlärare hade att besörja ett mycket stort
antal lärjungars undervisning, så att flere underlärare härför toges i an
-
Åttonde hufvud titeln.
61
språk till hans biträde. Exempelvis kunde anföras, att i tekniska afton -
och söndagsskolan begagnades undervisningen |
läroåret |
1887—1888: |
|
i frihandsteckning, elementarkurser, |
af |
473 |
lärjungar, |
» geometrisk konstruktionsritning...... |
» |
304 |
» |
» konstindustriel fackteckning.............. |
» |
254 |
» |
» aritmetik .................................... |
» |
168 |
» |
» geometri .................................... |
» |
101 |
» |
» figur- och landskapsteckning.......... |
» |
92 |
» |
» algebra .............................................. |
» |
72 |
» , 0. S. V |
och inom tekniska skolan för q vinliga lärjungar: |
|||
i frihandsteckning, elementarkurser, |
af |
225 |
lärjungar, |
» geometrisk konstruktionsritning...... |
» |
159 |
» |
» konstindustriel fackteckning .......... |
» |
136 |
» |
» aritmetik .......................................... |
» |
85 |
» . o. S. V |
Visserligen deltoge icke alla de i ett läroämne inskrifna lärjungarna
samtidigt i undervisningen deruti, men styrelsen hade den tillfredsställelsen
att kunna upplysa, att lärjungarna visade allt större flit vid sina skolbesök,
så att, oaktadt antalet lärjungar de senare åren icke förökats, sannolikt
i följd af de tryckta tiderna, skolans undervisningsverksamhet likväl
betydligt utvidgats för flera af de olika ämnena. Men detta förhållande
påkallade ett ökadt antal underlärare, så framt en tillfredsställande
undervisning skulle kunna meddelas.
På grund häraf har styrelsen hemstält om en förhöjning af ifrågavarande
anslag från 13,000 kronor till 17,500 kronor. Rörande fördelningen
af detta anslag på de särskilda läroämnena m. m. har styrelsen
bifogat en öfversigt öfver underlärarestatens aflöning och undervisningsskyldighet.
Aflöningen vore enligt densamma beräknad efter ett arfvode
af 1,50 kronor i timmen med endast ett par undantag, der underläraren
bestrede en mera sjelfständig undervisning och följaktligen måste uppfylla
större anspråk pa kunskaper i sitt fack äfvensom på förmåga att handhafva
undervisningen. Berörda öfversigt slutade på en summa af 17,276
kronor 50 öre för 11,042 undervisningstimmar.
Vidare har styrelsen i underdånighet anmält, att dels å utgiftsposten
inventariers inköp och underhåll en förhöjning från 2,000 till 3,000 kronor
och dels ett anslag af 600 kronor årligen för kemiska laborationer vore
af behofvet synnerligen påkallade. De kostnader, som de sistnämnda förorsakat,
hade, enligt hvad styrelsen anmält, hittills bestridts af anslaget
för diverse utgifter. Men då detta anslag vore otillräckligt och fullt behöfligt
för andra ändamål, erfordrades härför ett särskild! anslag.
Hvad åter anslaget till inventariers inköp och underhåll angår, har
62
Åttonde hufvndtiteln.
skolans föreståndare meddelat, att det redan från början visat sig otillräckligt,
och att styrelsen för att betacka sålunda uppkommen brist erhållit
nådigt bemyndigande att använda möjligen uppstående öfverskott å
lärjungeafgifter och andra mindre inkomster. För år 1888 hade för inventariers
inköp och underhåll utbetalts 2,855 kronor 75 öre, hvadan
alltså en brist af 855 kronor 75 öre uppstått, som på förenämnda sätt
måst fyllas. Och dock hade ingalunda allt, som vore behöfligt, kunnat
anskaffas.
Slutligen bör jag nämna, att styrelsen anmält, det erfarenheten visat,
att söndagsundervisningen vid tekniska skolan utan olägenhet kunnat så
ordnas, att lärjungarna blefve i tillfälle att begagna sig af den allmänna
högmessogudstjensten i hufvudstadens kyrkor, och att det i skolans stat
upptagna anslag till arfvode åt en predikant, 300 kronor, förty numera
vore öfverflödigt.
De skäl, som blifvit andragna för ökandet af anslagen till bibliotekarien
och underlärarne, synas mig synnerligen giltiga, då härigenom å ena
sidan skolans rika skatter af ritningar, planscher och böcker m. m. kunna
blifva mera tillgängliga för skolans lärjungar och allmänheten, och å andra
sidan undervisningen äfven i de starkt befolkade afdelningarna göres mer
fruktbringande för de enskilde lärjungarne genom anställandet af ett erforderligt
antal underlärare. Mot de för desssa ändamål äskade belopp
har jag ej heller något att erinra, helst då, utöfver nämnda 17,276 kronor
50 öre, aflöning bör, såsom jag förut antydt. utgå till en underlärare för
bestridande af undervisning i fältmätning och afvägning. Beträffande åter
förhöjningen af anslaget till inventariers inköp och underhåll samt anslaget
till kemiska laborationer, så synas dessa anslag mig visserligen vara för
skolan väl behöfliga, ehuru de för närvarande näppeligen erfordras till
fullt så stora belopp, som föreslagits, utan torde kunna inskränkas, det
förra till 500 kronor och det senare till 400 kronor.
På grund häraf och enär förhöjning af bibliotekariens arfvode lämpligen
kan ske genom användande af det numera obehöfliga predikantsarfvodet,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att dels medgifva, att arfvodet åt bibliotekarien må höjas med 300 kronor
och dertill ^användas nämnda predikantsarfvode, dels äfven bevilja på
ordinarie stat 5,400 kronor, att sålunda fördelas:
till förhöjning af anslaget till aflöning åt underlärare 4,500 kronor,
eller från 13,000 kronor till 17,500 kronor;
till förhöjning af anslaget till inventariers inköp och underhåll 500
kronor, eller___fråiyy2,000 kronor till 2,500 kronor; samt
till kemiska laborationer 400 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
63
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning till sist försam- [25.]
lade Riksdag, att för upprättande i Eskilstuna af en fackskola för finare F^kakoia ;
smides- och metallindustri bevilja på ordinarie stat ett anslag af 5,500^™’™^*-kronor, under vilkor att Eskilstuna stad tillhandahölle skolan nödig och 00,1 metaUändamålsenlig
lokal med uppvärmning, anvisade Riksdagen på extra stat musrt''
för år 1889 ett belopp af 4,000 kronor, under vilkor att från nämnda
stad eller eljest för samma ändamål tillhandahölles ett årligt belopp af
1,500 kronor jemte lämplig lokal med uppvärmning. Såsom anledning
till anslagets upptagande på extra stat anförde Riksdagen, att, då det bidrag
från Eskilstuna stad eller annat båll, hvilket Riksdagen ansett sig
böra uppställa såsom vilkor för sagda belopps beviljande, ännu icke blifvit
af någon vederbörande utfäst, det icke synts Riksdagen lämpligt att för
närvarande uppföra beloppet a ordinarie stat.
I följd af detta Riksdagens beslut infordrades angående det faststälda
vilkoret yttrande från stadsfullmägtige i Eskilstuna, och hafva dessa i
underdånig skrifvelse den 13 sistlidne september förklarat, att, så länge
ifrågavarande flickskola åtnjöte årligt statsanslag till det belopp af 4,000
kronor, som för år 1889 anvisats, skulle staden Eskilstuna för samma
ändamål tillhandahålla ett årligt belopp af 1,500 kronor jemte för skolan
lämplig lokal med uppvärmning. Vid sådant förhållande hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för upprättande i
Eskilstuna af en fackskola för finare smides- och metallindustri bevilja på
ordinarie stat ett anslag af 4,000 kronor.
Veterinär undervisningen.
Sedan, i anledning af gjord underdånig framställning utaf direktionen [26.]
för veterinärinstitutet i Stockholm om beredande af ökade tillgångar iör^arinärinminstitutet,
Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition till den förlidet år sam- tu,eth‘0i^!ock~
lade Riksdagen föreslagit förhöjning af institutets ordinarie anslag med
6.000 kronor, deraf 1,000 kronor till byggnaders och stängsels underhåll
samt 5,000 kronor till diverse utgifter, men Riksdagen endast på det sätt
bifallit den gjorda framställningen, att berörda anslag, för ökning med
1.000 kronor af den deruti ingående anslagsposten byggnaders och stängsels
underhåll, höjdes med sistnämnda belopp, har direktionen för institutet
i skrifvelse den 10 juli 1888 anfört, att, då, på sätt direktionen förut
framhållit, undervisningen vid institutet icke kunde utan den begärda ökningen
i anslaget på ett tillfredsställande sätt bestridas, direktionen funnit
sig böra ånyo påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för denna
64
Åttonde hufvudtiteln.
fråga, hvarvid direktionen dels hänvisat till sin förut lemnade utredning
angående orsakerna till den minskade behållningen af institutets smedja,
som val för ett år, eller 1876, lemna! en så hög afkastning som 6,000
kronor, men hvaraf behållna inkomsten, numera beräknad till endast 600
kronor, icke kunde antagas komma att betacka de för undervisningens behöriga
meddelande nödiga utgifter, hvilka af Eders Kongl. Maj:t efter pröfning
beräknats till 5,000 kronor, dels ock anfört, att. till följd af ökadt
antal elever vid institutet en årlig brist i staten uppkommit, men att
denna hittills blifvit betäckt af en sedan derå år befintlig behållning,
hvaraf likväl vid 1887 års slut återstode endast 329 kronor 62 öre; och
har direktionen i underdånighet anhållit, det Eders Kongl. Maj:t måtte
för år 1889 ställa till direktionens förfogande det belopp, hvarmed smedjans
afkastning under året, utom af direktionen beräknad behållning af
600 kronor, komme att understiga 5,000 kronor.
1 skrifvelse den 22 september 1888 har direktionen vidare anhållit,
bland annat, det Eders Kongl. Maj:t behagade till näst sammanträdande
Riksdag aflåta nådig proposition om höjande af ordinarie anslaget till
veterinärinstitutet med 5,000 kronor till diverse utgifter.
Till stöd härför har direktionen hufvudsakligen åberopat samma skäl,
som anförts vid dess ofvanberörda framställning angående behofvet af ett
särskildt anslagsbelopp för år 1889, och dervid ytterligare framhållit minskningen
i afkomsten af hofbeslagssmedjan, i det att sagda afkomst, förnämligast
till följd af institutets aflägsna läge och den stora konkurrens,
som under senare åren äfven på detta område uppstått inom hufvudstaden,
så betydligt nedgått, att den exempelvis utgjorde under år 1881
ett belopp af 415 kronor 90 öre, år 1884 ännu mindre, eller 290 kronor
85 öre, och år 1887 endast 228 kronor 45 öre, medan å andra sidan och
särskildt med anledning af elevantalets ökande utgifterna för undervisningens
uppehållande i så väsentlig man stigit.
Båda dessa direktionens framställningar hafva blifvit af medicinalstyrelsen
förordade.
Af hvad till 1888 års Riksdag i ämnet anfördes och direktionen nu
ytterligare andragit samt då det redan ökade elevantalet vid institutet
helt säkert kommer att stegras, sedan Skara veterinärinrättning med den
1 juli 1889 upphör att utbilda veterinärer, synes mig uppenbart, att eu
tillökning af 5,000 kronor uti institutets ordinarie anslag till diverse utgifter
är behöflig. Någon anledning har icke heller förekommit dertill,
att hofbeslagssmedjans afkastning för år 1889 skall kunna öfverstiga den
beräknade inkomsten af 600 kronor, hvilket belopp, såsom af statsrådsprotokollet
den 12 januari 1888 närmare synes, redan tagits i betraktande
Åttonde hufvudtiteln.
65
och afdragits, innan anslagsförhöjningen upptagits till 5,000 kronor. Således
blir äfven för år 1889 af nöden att bereda institutet ett anslag af
5,000 kronor, på det att brist ej må uppstå uti institutets anslag till diverse
utgifter. Detta särskilda för år 1889 erforderliga belopp bör lämpligast
utgå i form af ett anslag på extra stat.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på ordinarie stat bevilja förhöjning af veterinärinstitutets anslag till
diverse utgifter med 5,000 kronor; och torde jag framdeles få återkomma
till frågan om berörda extra anslag.
V etenskapsakademien.
I berättelsen öfver den år 1872 verkstälda granskning af statsverkets [27.]
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1870 erinrade Riksdagens revi- Användande
sorer, att af de s. k. manufakturmedlen ''på grund af särskilda nådiga rLntkaps-''
bref utginge för vård och tillsyn af två på allmän bekostnad från Munchen akademiens
införskrifna delningsinstrument 1,050 riksdaler; och föreslogo revisorerne,
att då detta anslag uppbures af vetenskapsakademiens fysiker, ifrågavarande
instrument måtte såsom inventarium öfverlemnas till vetenskapsakademien
för att genom akademiens försorg vederbörande tillhandahållas,
och det anslag, som för sådant ändamål kunde finnas erforderligt, anvisas
medelst motsvarande förhöjning i vetenskapsakademiens å riksstaten uppförda
årliga anslag. Efter det Riksdagen i skrifvelse den 19 april 1873
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga revisorernes omförmälda förslag
i nådigt öfvervägande, och vetenskapsakademien afgifvit underdånigt
utlåtande i ämnet, godkände Eders Kongl. Maj:t Riksdagens framställning
att anslag för ifrågavarande ändamål måtte upphöra att utgå af manufakturmedlen
samt föreslog i proposition till 1874 åi’s Riksdag, att i stället
måtte å vetenskapsakademiens stat uppföras 1,050 kronor såsom arfvode
åt akademiens fysiker, mot skyldighet för honom att hålla förutnämnda
delningsinstrument tillgängliga för dem, hvilka kunde vilja under hans
ledning sig af desamma begagna. Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning
blef af Riksdagen bifallen. Enligt nådigt bref till vetenskapsakademien
den 29 maj 1874 förordnade Eders Kongl. Maj:t derefter, att omförmälda
delningsinstrument skulle såsom inventarium till akademien öfverlemnas;
hvarjemte Eders Kongl. Maj:t anbefalde akademien att vid dåvarande
fysikerns afgång från denna befattning inkomma med underdånigt
utlåtande, huruvida särskildt anslag för instrumentens vårdande fortfarande
vore erforderligt.
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
9
66
Åttonde lmfvudtiteln.
Sedan professorn E. Edlund, hvilken vid tiden för detta nådiga brefs
aflåtande innehade befattningen som akademiens fysiker, den 19 augusti
1888 aflidit, har akademien i underdånig skrifvelse den 12 september
samma år tillkännagifvit, att akademien från och med sistnämnda, månads
början icke längre gjorde anspråk på att uppbära ifrågavarande statsanslag
af 1,050 kronor såsom bidrag till sin fysikers lön, men det oaktadt
icke ville underlåta att vid tjenstens återbesättande göra det till en
pligt för den blifvande fysikern att fortfarande vårda berörda delningsinstrument
och hålla dem tillgängliga för personer, som af dem vilja begagna
sig.
Detta anslag kommer således icke vidare att användas till fysikerns
aflöning, men det torde för framtiden vara behöfligt för den på vetenskapsakademiens
stat uppförda meteorologiska centralanstalten.
På framställning af vetenskapsakademien medgaf nemligen Eders
Ivongl. Maj:t genom nådigt bref den 21 september 1877, att för tre dagliga
väderlekstelegram, nemligen ett morgontelegram om SO till 40 ord från
tyska rikets meteorologiska centralanstalt »die deutsche Seewarte» i Hamburg
till den meteorologiska centralanstalten i Stockholm samt två enkla
eftermiddags telegram från Haparanda och Stockholm till Hamburg, samma
befordringsrätt å de svenska telégraflinierna skulle erhållas, som tillkomme
de för meteorologiska anstaltens i Stockholm räkning dittills utvexlade
telegram. Tillika föreskref Eders Kongl. Maj:t, att ersättning skulle från
meteorologiska centralanstalten till telegrafverket utbetalas dels med tillsammans
300 kronor om året för den utvexling med Hamburg af ett
morgon telegram och två. eftermiddagstelegram, hvarom ofvan förmälts,
dels med 1,850 kronor årligen för de till arfvoden för meteorologiska
observationers anställande af telegraftjenstemän på åtskilliga orter utom
Stockholm samt för de meteorologiska telegrammens sammanfattning å
Stockholms centralstation utgående belopp, äfvensom för underhåll af telegrafledningen
mellan denna station och Stockholms observatorium samt
för telegraf eringens ombesörjande vid nämnda observatorium; hvarjemte
Eders Kongl. Maj:t förklarade, att den meteorologiska centralanstalten skulle
ega att, derest till bestridande af den anstalten sålunda, ålagda utgift erfordrades
några medel utöfver dem, hvaröfver anstalten redan egde att
förfoga, derom inkomma med underdånig anmälan.
Med stöd af sistnämnda nådiga bref har vetenskapsakademien sedermera
hvarje år, efter anmälan af föreståndaren för meteorologiska centralanstalten,
hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställning om ersättning för
den anstalten åliggande afgift till telegrafverket; och har Eders Kongl.
Maj:t för hvartdera af åren 1878—1888 anvisat till akademiens förfogande
Åttonde liufvudtiteln.
67
för ifrågavarande ändamål ett belopp af 2,150 kronor, som utgått af allmänna
besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel.
Dessa besparingar, bvilka numera äro ganska obetydliga, behöfva mer
än väl användas för tillfälliga, efter hand uppkommande behof, och
jag hemställer, det. Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,
att det på vetenskapsakademiens stat hittills upptagna anslag till
akademiens fysiker, 1,050 kronor, hädanefter må användas såsom bidrag
till bestridande af meteorologiska centralanstaltens årliga utgifter för
väderlekstelegram in. m.
Lasaretts underhåll.
Från det under denna anslagstitel uppförda anslag med rubrik [28.]
»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»,eIr”~^in9S(''ill
hvilket anslag i riksstaten är beräknadt till 1,500 kronor, utgår för "vJmmiJs
närvarande icke någon annan ersättning än för tionde, ursprungligen hosPitalm-manslagen
till Veckholms hospital och numera utgörande 619 kubikfot
1,74 kanna spanmål.
I nådig proposition den 31 december 1887 föreslog Eders Kongl.
Maj:t. senast församlade Riksdag dels, under förutsättning af kyrkomötets
bifall, att den efter medelmarkegångspris jemte forsellön till Veckholms
kyrka och hospital samt till aflöning åt en syssloman vid hospitalet nu
utgående ersättning för indragna 530 kubikfot 9,74 kannor tiondespanmål,
hälften råg och hälften korn, måtte från och med innevarande år
utbytas mot ett årligt belopp af 1,072 kronor 57 öre, dels ock att den
ersättning för indragna 88 kubikfot 2 kannor tiondespanmål, som för
närvarande tillkömme Veckholms församling och användes till församlingens
folkskoleväsende, måtte från riksstaten uteslutas. I skrifvelse
den 11 maj sistlidna år anmälde Riksdagen, att denna Eders Kongl.
Maj:ts framställning blifvit af Riksdagen bifallen endast för så vidt densamma
afsåge utbyte mot ett årligt belopp af 1,072 kronor 57 öre af
den till Veckholms kyrka och hospital samt till aflöning åt en syssloman
vid hospitalet utgående ersättning för indragna 530 kubikfot 9,74
kannor tiondespanmål. Sedan det sistlidna år församlade kyrkomötet,
hvars yttrande infordrats öfver omförmälda förslag i hvad detsamma
afsåg ersättningen för sistberörda tiondespanmål, i skrifvelse den 19
september 1888 förklarat sig för sin del härtill lemna bifall, förordnade
Eders Kongl. Maj:t den 5 derpå följande oktober, att omförmälda ersättning
skall från och med innevarande år utgå med ett bestämdt
68
Åttonde hufvudtiteln.
belopp af 1,072 kronor 57 öre och under innevarande år utbetalas från
nämnda förslagsanslag. Härigenom är således bestämdt, att anslaget
till Veckholms kyrka och hospital samt till aflöning åt en syssloman
vid hospitalet skall utgå med ett visst årligt belopp.
Då Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1876 anhållit om vidtagande
af åtgärder, hvarigenom ersättningar af ifrågavarande beskaffenhet
kunna utbytas mot bestämda årliga belopp, torde Riksdagens beslut i
fråga om ersättningen till Veckholms församlings skolväsende icke böra
anses såsom uttryck af någon önskan hos Riksdagen, att denna ersättning
fortfarande såsom hittills bör utgå efter medelmarkegångspris jemte
forsellön. Utan synes det vara lämpligt, att jemväl denna ersättningfixeras
till ett visst årligt belopp. Eger denna förändring rum, och
sker vederbörlig förhöjning af anvisningen i kontant, blir ofvannämnda
förslagsanslag å 1,500 kronor för framtiden obehöflig!.
Såsom i statsrådsprotokollet den 31 december 1887 förmärs, har
Veckholms församling förklarat sig villig att jemväl för ofvannämnda
88 kubikfot 2 kannor spannmål åtnöjas med ett bestämdt årligt belopp,
beräknadt efter det i förordningen den 23 juli 1869 stadgade medelvärde.
Enligt hvad jag från statskontoret inhemtat, utgör för nämnda
spannmål detta medelvärde jemte forsellön 185 kronor 22 öre.
Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att, med uteslutande ur riksstaten af det under rubrik
»indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag: ersättningar»
uppförda anslag, 1,500 kronor, anvisningen i kontant må höjas från
40,803 kronor till 42,061 kronor, eller med jemn! 1,258 kronor, deraf
såsom indelningsersättning till Veckholms kyrka och hospital samt
hospitalssysslomannen 1,072 kronor 57 öre och till Veckholms församlings
folkskoleväsende 185 kronor 22 öre; kommande således anslagstiteln
i dess helhet att minskas med 242 kronor.
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande.
[29.] Det anslag, som under en längre följd af år varit på riksstatens
ofmrdZtlrrls^on^G hufvudtitel uppfördt till understöd för resor i vetenskapligt syfte
utgifvande, samt till utgifvande af läroböcker och lärda verk, har allt mer och mer
visat sig vara för angifna ändamål otillräckligt, hvarför en förhöjning
af detsamma synes mig af behofvet synnerligen påkallad.
Då jag nu anhåller att härpå få fästa Eders Kongl. Majt:s nådiga
uppmärksamhet, tillåter jag mig att, med hänvisning till det vid stats
-
Åttonde hufvudtiteln.
69
verkspropositionen år 1872 bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden
den 9 januari samma år, i hvad angår tillkomsten af berörda
anslag, i ämnet endast erinra: att Rikets Ständer på Kong!. Majits
framställning till 1840 års Riksdag beviljade för sagda ändamål en
summa af 10,000 riksdaler banko, hvilket belopp med tillägg af 400
riksdaler samma mynt, som förut varit under sundhetskollegii stat upptagna
till reseunderstöd åt unga läkare, i riksstaten uppfördes såsom
reservationsanslag; att, då emellertid antalet af dem, som af anslaget
sökt understöd, särdeles för resor i vetenskapligt syftemål, allt ifrån
början varit högst betydligt, Kongl. Maj:t, med anledning häraf och för
vinnande af lättnad i afseende på anslagsmedlens fördelning, under den
21 februari 1852 pröfvade skäligt förordna, att tills vidare två resestipendier,
ett större å 1,800 riksdaler och ett mindre å 1,500 riksdaler
årligen Unge på förslag af sundhetskollegium åt läkare utdelas samt
dylika stipendier på förslag af de akademiska konsistorierna och universitetskanslern
tilldelas två vetenskapsidkare vid hvardera universitetet;
att anslaget vidare, på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar,
blifvit förhöjdt vid 1862—1863 årens Riksdag till 20,000 riksdaler
och vid Riksdagen år 1872 till det nuvarande beloppet, 24,000 kronor;
samt att, enligt sedermera meddelade och nu gällande bestämmelser,
de förut nämnda stipendiebeloppen för vetenskapsidkare vid universiteten
och åt civila läkare utgå, det större stipendiet med 2,000 kronor
och det mindre med 1,500 kronor årligen.
Då den för dessa stipendier sålunda afsedda delen af anslaget, eller
10,500 kronor, dragés ifrån dess slutsumma, återstår för öfriga, ej
mindre angelägna ändamål, nemligen till reseunderstöd åt andra vetenskapsidkare
samt till understöd för utgifvande af läroböcker och lärda
arbeten, endast ett belopp af 13,500 kronor. Att denna tillgång varit
mycket knapp och dess fördelning särdeles svår, kan lätteligen bedömas
redan deraf, att de under senare åren ingångna ansökningarna städse stigit
i antal i samma mån som den vetenskapliga verksamheten vunnit en allt
större utsträckning och mångsidigare utveckling, så att krafven på denna
del af anslaget under de sista tio åren uppgått till 25,000 å 30,000
kronor årligen. Härvid bör jemväl tagas i betraktande, att vissa understödsbelopp
årligen utgått af detta anslag under en längre följd af år,
nemligen 1,500 kronor till hvartdera universitetet såsom bidrag till utgifvande
af dess årsskrift och 1,200 kronor för utgifvande af »Nordiskt
medicinskt arkiv», eller tillhopa 4,200 kronor, samt att förnyade och
väl grundade framställningar om förhöjning af de numera otillräckliga
bidragen till nämnda tidskrifter icke kunnat tillgodoses. Af allt detta
70 Åttonde hnfrndtiteln.
har jag funnit mig böra tillstyrka en förhöjning i det ifrågavarande
reservationsanslaget.
Denna förhöjning afser hufvudsakligen att vara en förstärkning af
medlen till understöd för utgifvande af läroböcker och lärda verk, icke
någon särskild tillökning af de ofvan omförmälda bestämda stipendiebeloppen,
helst tillfällen till resor för vetenskapliga ändamål i senare
tid och på flera olika områden beredts både af staten och enskilda.
Det kan icke heller vara meningen nu, lika litet som tillförene, att på
detta anslag förskaffa vetenskapsidkare några arfvoden eller full ersättning
för deras lärdomsalster, utan förnämligast att underlätta och främja
utgifvandet i tryck af värdefulla arbeten, som icke kunna påräkna någon
större afsättning, och hvilka eljest icke skulle komma den vetenskapliga
forskningen till godo. På detta sätt har genom statens medverkan hittills
vunnits icke obetydande resultat. Jag hemställer, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja reservationsanslaget till resestipendier
samt läroböckers och lärda verks utgifvande från 24,000 kronor
till 30,000 kronor, eller med 6,000 kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
[30.] Beträffande öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har
skrifmatena- jag icke att föreslå annan ändring än att, för jemnande af hufvudtitelns
ved m. m. slutsumma, iörslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m
för närvarande upptaget till 22,763 kronor, må höjas med 393 kronor,
eller till 23,156 kronor.
Åttonde hufvudtiteln
*
71
Extra anslag:
Riksarkivet.
I skrifvelse den 27 september 1888 har riksarkivarien underdånigst [31.]
hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fort- uW«a«**
satt utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana skrifter och hand- “handling?*
lingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, uppföra på 1890 års
stat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år
varit för ändamålet årligen beviljadt.
Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för ifrågavarande ändamål på extra stat
jemväl för år 1890 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.
Med-bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning om uppförande af [32.]
eu tillbyggnad för riksarkivet har Riksdagen för ändamålet beviljat ett ™bSggmd
anslag af 575,000 kronor, hvaraf på extra stat anvisats 100,000 kronor ^ "et.Mh
för år 1886, 250,000 kronor för år 1887 samt 75,000 kronor för hvartdera
af åren 1888 och 1889, eller tillhopa 500,000 kronor. I enlighet
med en af öfverintendentsembetet i skrifvelse den 31 oktober 1888
gjord hemställan tillstyrker jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till fullbordande af nämnda tillbyggnad
anvisa på extra stat för år 1890 återstående beloppet, 75,000 kronor.
Kongl. biblioteket.
I skrifvelse den 15 augusti 1888 har öfverbibliotekarien vid kongl. [33.]
biblioteket underdånigst anfört, att den årligen tillväxande massan af“/
svenska tidningar sedan ett par år tillbaka icke kunnat inrymmas pkmuoteksbyggde
för dem inom svenska samlingens boksalar afsedda hyllorna, utan nadenmåst
förvaras på högst olämpligt sätt å flera olika ställen derinom på
hyllor, som ursprungligen varit afsedda för mindre böcker. Emellertid
omöjliggjorde det stora format, som nästan alla svenska tidningar numera
begagnade, deras uppställande på hyllorna bredvid hvarandra,
emedan de snart genom sin tyngd skulle falla sönder ur banden samt
72
Åttonde hufvudtiteln.
[34.]
Statens konstindustriella
samlingar.
helt och hållet förstöras. I följd häraf måste de förvaras liggande på
hyllorna. Men då tidningar dagligen i mängd måste framtagas för begagnande
i låneexpeditionen, kunde de icke uppstaplas i trafvar, flera
årgångar ofvanpå hvarandra, enär derigenom framtagandet af en enda
årgång skulle oskäligen fördröjas, och dessutom tidningsbanden inom
kort utslitas. Derför måste blott en, högst två årgångar förvaras liggande
på hvar sin särskilda hylla. De för tidningar afsedda hyllorna
utgjorde sammanlagdt 4,100 löpande fot, under det de för närvarande å
hyllorna upplagda svenska tidningarna upptoge 5,044 sträckfot, hvadan
sålunda ej mindre än 944 löpande fot måst inkräktas på de för böcker
afsedda hyllorna. Då emellertid dessa hyllor inom en ej aflägsen framtid
behöfdes för inrymmande af svenska afdelningens tillväxt af böcker,
voi-e det nödvändigt, att någon anstalt vidtoges för tidningarnas ändamålsenliga
förvarande.
Den enda möjliga utvägen i detta afseende syntes vara att härför
inreda biblioteksbyggnadens östra källare, hvilken genom sitt läge under
läse- och visningssalarne vore härtill synnerligen lämplig. Enligt
genom öfverintendentsembetets försorg utarbetade förslag med tillhörande
ritningar och kostnadsberäkning till nämnda källares inredning,
skulle derigenom för tidningarnas förvarande ändamålsenliga hyllor erhållas
till en sammanlagd längd af 7,630 sträckfot, eller mer än dubbelt
så mycket som landsortstidningarna för närvarande upptoge, hvilket
äfven syntes vara för längre tid tillräckligt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har öfverbibliotekarien,
med öfverlemnande af omförmälda ritningar och kostnadsförslag, anhållit,
att det för ändamålet erforderliga beloppet, 11,850 kronor, måtte
beviljas.
Då af hjelpande! af detta behof icke lärer kunna utan olägenhet
uppskjutas, tvekar jag icke att tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att till inredning af östra källaren i kougl. bibliotekets
byggnad för det afsedda ändamålet anvisa för år 1890 ett extra
anslag af 11,850 kronor.
N ationalmuseum
I skrifvelse den 25 september 1888 har intendenten vid nationalmuseum
underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas
till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar
äska af Riksdagen ett extra anslag jemväl för år 1890 af 4,000 kronor,
Åttonde hufvudtiteln.
73
att jemte 1,000 kronor af vid museet inflytande förevisningsmedel användas
enligt samma fördelning som under flera föregående år.
Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att, i likhet med hvad förut skett, jemväl för år 1890 anvisa ett extra
anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar.
Lifrustkammaren.
I skrifvelse af den 25 september 1888 har intendenten vid natio- [35.]
nalmuseum underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Makt måtte för till- Wruatkamsyn,
underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar af Riksdagen
äska på extra stat äfven för år 1890 enahanda anslag som förut, eller
5,800 kronor. Enär detta belopp fortfarande är behöfligt för att under
år 1890 användas enligt enahanda grunder, som hittills följts, får jag i
underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar
in. m. anvisa på extra stat jemväl för år 1890 ett anslag af 5,800 kronor.
Domkapitlens expeditioner.
För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne- [36.]
förbättring under år 1890, i likhet med föregående år, erfordras anslag
till oförändradt belopp; och får jag fördenskull i underdånighet till “ stemännen vid
styrka framställning till Riksdagen derom, att för berörda ändamål
måtte å extra stat för år 1890 anvisas 3,716 kronor.
Kyrkor.
På Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen beviljat till [37.]
restaurering af Upsala domkyrka 500,000 kronor och till restaurering^™"””^
af Skara domkyrka 250,000 kronor. Af dessa belopp hafva för hvart- skara domdera
af åren 1886, 1887, 1888 och 1889 anvisats för domkyrkan i Up- kvr1eorsala
70,000 kronor och för domkyrkan i Skara 35,000 kronor. I öfverensstämmelse
härmed tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att till fortsättande af dessa restaureringsarbeten anvisa på
extra stat jemväl för år 1890 enahanda belopp, eller för Upsala domkyrka
70,000 kronor och för Skara domkyrka 35,000 kronor.
Bih, till Riksdagens Prot. 1889. 1 Samt. 1 Afd.
10
74 Åttonde hufvudtiteln.
[38.] Enligt hvad statsrådsprotokollet för den 11 oktober 1866 utvisar,
FUngs {-jriT"^iade Flöda församling i Södermanlands län, med anmälan att församlingen
ämnade å sin gamla kyrkas grund uppföra en ny kyrkobyggnad,
i underdånighet anhållit, att, derest den gamla kyrkan såsom en minnesrik
fornlemning ansåges böra bibehållas, erforderligt anslag måtte anvisas
till dess underhåll, att utgå från den dag kyrkan ej vidare af
församlingen begagnades.
Då denna kyrka med dess åldriga alfrescomålningar vore att räkna
bland de i konsthistoriskt hänseende märkligare byggnader inom landet,
och dess bevarande för framtiden kunde anses utgöra eu det allmännas
angelägenhet, föreslogs i nådig proposition till 1867 års Riksdag
anvisande af 300 riksdaler årligen till kyrkans underhåll, att utgå från
den tid församlingen upphörde att af ifrågavarande gamla kyrka sig
begagna. Riksdagen biföll framställningen på det sätt, att till underhåll
af nämnda gamla kyrka anvisades ett årligt anslag af 300 riksdaler,
att tilläggas sjunde hufvudtitelns anslag till byggnader och reparationer
i landsorterna. Och genom nådigt bref den 17 maj 1867 anbefaldes
öfverintendentsembetet att i årliga generalförslagen till reparationsarbeten
å de under embetets tillsyn stälda byggnader i landsorterna
jemväl upptaga de för omförmälda kyrkas underhållande erforderliga
åtgärder.
Etter det inom Flöda församling fråga uppstått att, med bibehållande
af den gamla kyrkans minnesvärda del — det norra skeppet —,
ombygga densamma för att fortfarande af församlingen begagnas, och
ritning i detta hänseende blifvit den 21 december 1883 af Eders Kongl.
Maj:t gillad, har församlingen i underdånig ansökning af den 30 november
1887 anfört: att omförmälda kyrkobyggnad, som snart vore
fullbordad, nödvändiggjort en grundlig och kostsam restaurering af den
gamla, mycket förfallna kyrkan, hvilken genom tillbyggnad af två nya
skepp nu sammanhängde med och bildade ett sidoskepp i den nya
kyrkan; att det byggnadsarbete församlingen sålunda åtagit sig för att
åstadkomma eu kyrka, som i byggnadsstil kunde fullt motsvara den
ursprungliga, kraft, jemförelsevis stora kostnader; att utom den byggnadskassa,
som genom fleråriga sammanskott blifvit bildad och uppgått
till ett belopp af öfver 90,000 kronor, för ifrågavarande byggnad ett
amorteringslån å 35,000 kronor behöft upptagas; samt att, sedan de å
gamla kyrkan erforderliga restaureringsarbetena blifvit fullbordade, församlingen
derigenom sannolikt för all framtid befriat staten från vidare
kostnader för den gamla kyrkans underhåll. Med åberopande häraf
Åttonde h u fynd titeln.
75
har församlingen anhållit att utbekomma de alltsedan år 1867 anvisade
medlen, utgörande 300 kronor årligen.
Öfverintendentsembetet, som efter nådig remiss afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet, har dervid erinrat, att, då församlingen fortfarande
begagnade sin gamla kyrka, vilkoret för utbetalande af bidrag till dess
underhåll icke blifvit uppfyldt och ej heller torde komma att uppfyllas,
sedan dåmera anmälan till embetet ingått om bringandet till utförande
af den år 1883 faststälda ombyggnadsritningen. Tillika har öfverintendentsembetet
vid sådant förhållande hemstält, huruvida ej ofvannämnda
årliga tillökning i anslaget »byggnader och reparationer» borde för
framtiden derifrån afdragas, men församlingen likväl, med hänsyn till
den årliga besparing för statsverket, som härigenom uppkomme, samt
öfriga af församlingen åberopade skål, beredas något bidrag af allmänna
medel till eu fullständigare restaurering, än församlingens för kyrkobyggnaden
mycket anlitade tillgångar medgåfve af kyrkans i konsthistoriskt
hänseende märkliga norra skepp.
Då Flöda församling med stor offervillighet låtit restaurera sin
gamla kyrka, hvilken är af den märkvärdighet, att, såsom jag förut
nämnt, staten åtagit sig en årlig utgift af 300 kronor för kyrkans underhåll,
anser jag det icke vara obilligt, att staten i stället för detta årliga
belopp lemnar församlingen ett bidrag för en gång till restaureringen.
Om det år 1867 beviljade årsanslaget tagits i anspråk för kyrkans räkning
under åren 1868—1887, hade staten måst för dessa 20 år vidkännas
en utgift af tillhopa 6,000 kronor. Tillägges församlingen detta
belopp med skyldighet att ansvara för kyrkans framtida underhåll, lärer
en sådan lösning af frågan icke anses ofördelaktig för vare sig staten,
församlingen eller det konsthistoriska intresset. Men om äfven det årliga
beloppet, 300 kronor, ej vidare kommer att erfordras för afsedda
ändamålet, torde dock någon minskning ej böra ske af den anslagstitel
»byggnader och reparationer», hvarå det obetydliga beloppet är anvisadt,
enär, enligt hvad jag af chefen för finansdepartementet inhemta!, nämnda
reservationsanslag fortfarande är till fullo behöflig!.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1890 bevilja 6,000 kronor såsom bidragtill
restaurering af Flöda församlings gamla kyrka, med vilkor att församlingen
ansvarar för kyrkans framtida underhåll.
76
Åttonde hnfvudtiteln.
Universiteten.
[39.] Med anledning af gjord framställning om fortfarande understöd af
seminarier statsmedel för de vid universitetet i Upsala befintliga seminarier för
vid untversi- OJ 7 7 fto 1 , o1 ° , 0 . ^
utet i Upsala. språkvetenskap och matematik tar jag, under åberopande åt hvad tillförene
i detta hänseende anförts, i underdånighet tillstyrka, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt ifrågavarande anstalter
äfven för år 1890 bevilja extra anslag till samma belopp som förut,
nemligen:
till det språkvetenskapliga seminariet................................ kronor 3,000: —
» » matematiska » ............................... 3) 1,500: —
[40.] Vid senaste Riksdag beviljades på Eders Kongl. Maj:ts framställ
Lärare
ityska,n\ng 36 000 kronor för anställande vid Upsala universitet under sex år
Tvan^fca och. *__'' / x
engelska spr å-af lärare i tyska, franska och engelska språken enligt ''de närmare beUn
vid Pp^stämmelser, Eders Kongl. Makt kunde finna godt meddela, samt anvisades
af nämnda belopp 6,000 kronor på extra stat för år 1889. Under
erinran att den 7 sistlidne december blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststäldt
reglemente för ifrågavarande språklärare, hvilka benämnas universitetslektorer,
får jag nu i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda
anslag må för år 1890 anvisas 6,000 kronor.
[41.] Af det till förändring af Carolina-rediviva-byggnaden i Upsala be
dZivl-tygg-
v^ja(^e anslag, 200,000 kronor, äro för åren 1888 och 1889 anvisade
naden i tillsammans 100,000 kronor. På gjord framställning om medel till fortuPsala-
sättande af arbetena härå får jag i underdånighet tillstyrka, det Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att af berörda anslag på extra
stat för år 1890 anvisa ytterligare 50,000 kronor.
[42.] Vid adjunktsinstitutionens ombildning år 1877 bestämdes i afseende
a/enlaiora-På universitetet i Upsala, att i stället för de indragna adjunkturerna i
tors■ och en fysik och astronomi skulle inrättas en laboratorstjenst i experimentel
tjenst i utsila^^^ oc^ m °bserimtorstjenst i astronomi, hvardera med eu aflöning af
3,000 kronor. Dessa tjenster hafva dock ännu icke kunnat tillsättas
af brist på tillgängliga medel. Då detta förhållande är för undervisningen
i hög grad menligt, hafva förslag väckts om vidtagande af åt
-
Åttonde hufvndtiteln.
77
gärder, för att nämnda tjenstår måtte kunna tillsättas utan afvaktan
derpå, att återstående adjunkturer blifva lediga.
Härvid bär anförts, hurusom under tiden från adjunkturernas indragning
ett betydligt förökadt arbete drabbat de i nämnda läroämnen anstälde
professorer, hvilka måst sakna det lärarebiträde, som varit för
dem afsedt. Då den undervisning vid de praktiska öfningarna, som af
de nya lärarne skulle öfvertagas, icke kunnat ligga nere under ifrågavarande
öfvergångstid, så hade allt detta arbete måst utan ersättning
och till men för egen vetenskaplig verksamhet öfvertagas af professorerne.
Hvad särskildt beträffade fysiken, hade professorn nödgats, jemte
öfriga till hans tjenst hörande göromål, endast med tillhjelp af en
amanuens sköta de fysiska laborationerna ända tills för få terminer
sedan, då arfvode ur reservfonden beviljats åt en biträdande laborator.
Under ifrågavarande period hade laboranternas antal nästan oafbrutet
stigit; och derjemte hade de vidlyftiga praktiska arbeten, som måste
utföras vid prof för filosofie licentiat-examen, å lärarens sida tagit mycken
tid och omtanke i anspråk.
I fråga om observatorstjensten har andragits, att densamma icke vore
någon nyhet utan hade funnits sedan medlet af förra århundradet, således
ungefär lika länge som universitetets observatorium. Detta vore ett
bevis för det redan då insedda behofvet af eu observator, hvilken afsetts
att vara en bättre åflönad och mera sjelfständig assistent, som redan vunnit
vetenskaplig mognad, och som skulle, utan att störas af examensbestyr
eller andra göromål, kunna uteslutande egna sig åt vetenskapen och sin
tjenst. Denna tjenst vore ock af egendomlig art i det hänseendet, att dess
innehafvare måste vara på sin post både natt och dag för att kunna
uppehålla den kontinuitet i iakttagelserna, som allt astronomiskt observationsarbete
fordrade; och man kunde ensamt på grund af denna omständighet
bilda sig ett omdöme om den nedsättning i arbetskraft, som institutionen
leda genom saknaden af observator. Visserligen måste det alltid
förutsättas, att så väl föreståndaren som amanuensen såsom observatörer
uppehölle vissa delar af arbetet; men den största tungan måste alltid falla
på observatorn. Då vidare en observator ansågs behöflig redan för ett
århundrade sedan, samt astronomien nu för tiden fordrade vida större
arbetskrafter än under förgångna tider, vore det tydligt, att det nuvarande
förhållandet, om det längre fortsattes, måste blifva ganska olycksdigert för
institutionens verksamhet och deraf följande anseende inom den vetenskapliga
verlden. De sedan många år tillbaka fortgående ansträngningarna
för åvägabringande af en fullt tidsenlig astronomisk verksamhet i
Upsala vore för närvarande i väsentlig grad förlamade i följd af saknaden
78
Åttonde hufvudtiteln.
[43.]
En e. o. professur
inom
juridiska fakulteten
vid
universitetet
i Lund.
af observator. Slutligen kunde tilläggas, att i ett så isoleradt ämne som
astronomien det vore mycket betänkligt att vid inträffande behof icke
hafva en ordinarie fackman att tillgå såsom vikarie för professorn, särdeles
med afseende på vården af institutionen och uppehållandet af verksamheten
vid densamma.
Af det anförda synes mig framgå, att det är af stor vigt för universitetet
att få de ifrågavarande två tjensterna besatta med ordinarie innehafvare,
oberoende deraf att medel genom indragning af adjunkturer ännu
icke blifvit tillgängliga. Då emellertid det härtill behöfliga anslag är af
tillfällig natur, ehuru det kan komma att under åtskilliga år utgå, torde
det endast böra upptagas på extra stat. Jag får derför i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning
derom, att Riksdagen måtte, på det att laboratorstjensten i experimentel
fysik och observatorstj ensten i astronomi vid universitetet i Upsala må
kunna med ordinarie innehafvare förses, bevilja för hvardera befattningen
3.000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blifva härför tillgängliga,
äfvensom för år 1890 på extra stat anvisa för detta ändamål
6.000 kronor.
Kanslern för universitetet i Lund har hos Eders Kong! Maj:t, bland
annat, anmält och till bifall förordat en af det större konsistoriet vid
nämnda universitet i underdånighet gjord framställning om beredande af
ett anslag å 4,000 kronor till inrättande af ett extra ordinarie professorsembete
i statsrätt, allmän administrativrätt, folkrätt och sjörätt, att årligen
utgå till dess, utan åsidosättande af andra vetenskapers behöriga kraf,
medel kunde härtill erhållas genom afgång af nuvarande innehafvare af
adjunktslöner.
Vid adjunktsinstitutionens ombildning år 1877 bestämdes, att åtskilliga
e. o. professurer skulle inrättas och deribland två e. o. professurer inom
juridiska fakulteten i Lund. Dessa platser skulle tillsättas i den mån
genom qvarvarande adjunkters afgång tillgångar kunde för ändamålet beredas.
En af de nyssnämnda e. o. professurerna i juridiska fakulteten
har dock ännu ej kunnat besättas i brist på medel till aflöningen, som är
bestämd till 4,000 kronor årligen.
Till stöd för den nu gjorda framställningen åberopar konsistoriet:
att vid universitetet i Upsala, der läroämnena vore desamma som i Lund,
funnes inom juridiska fakulteten två ordinarie lärare mer än i Lund; att
det blott vore fråga om påskyndande af en redan beslutad åtgärd, hvars
uppskjutande medförde betydliga olägenheter för den juridiska undervisningen,
och hvars åvägabringande endast återstälde den juridiska fakulte
-
Åttonde hufvudtiteln. 79
tens ordinarie lärare till det antal, som förut funnits; samt att statens
uppoffring blott komme att afse en tid, som efter all sannolikhet ei kunde
blifva lång.
Denna fråga har redan tillförene blifvit väckt. Beträffande densamma
yttrar juridiska fakulteten vid omförmälda universitet år 1885 i skrifvelse
till konsistoriet följande:
Med afseende på nödvändigheten att den embetsmannabildning, som
meddelades vid det ena af rikets universitet, icke måtte blifva väsentligt
underlägsen den, som erhölles vid det andra, vore det i och för sig mycket
olämpligt, att lärareantalet vid de juridiska fakulteterna i Upsala och Lund
vore olika, såsom det på senare tider blifvit, då juridiska fakulteten vid
universitetet i Lund vid adjunktsinstitutionens ombildning gått miste om
den ordinarie lärareplats, hvartill medel vid 1875 års Riksdag beviljats.
Inverkan af detta missförhållande vore dock ännu större i följd deraf att,
ehuru många år förflutit efter adjunktsinstitutionens upphäfvande, hvarvid
båda de till fakulteten hörande adjunkturerna blifvit indragna, medel ännu
icke blifvit tillgängliga för besättande af den ena af de två extra ordinarie
professorsbeställningar, som efter stat skulle tillhöra nämnda fakultet. Och
åtminstone dessa två professurer behöfdes, för att fakulteten skulle kunna
tillfredsställande se undervisningens fordringar till godo. Så vigtiga ämnen
som processrätt och statsrätt jemte folkrätt skulle nu vårdas af eu
enda lärare. I Upsala funnes en lärare uteslutande för processrätten och
en särskild lärare i statsrätt och folkrätt, hvilken dock derjemte vårdade
de mindre omfattande ämnena kyrkorätt och krigslagfarenhet. På en
annan lärare i Lund vore hopade: politisk ekonomi, administrativrätt, såväl
allmän som speciel, omfattande finansrätt, politi- och ekonomilagfarenhet,
jemte sjörätt, vexelrätt och kyrkorätt. Dessa ämnen upptoge i Upsala
helt och hållet två lärare, hvarjemte kyrkorätten, såsom nämndt, handhades
af en tredje. Äfven om det skulle vara tänkbart, att eu person kunde
finnas med förmåga att bemägtiga sig och fortfarande följa den nutida
storartade vetenskapliga utvecklingen på alla dessa områden, vore det bestämdt
alldeles omöjligt, att han, äfven med den yttersta ansträngning, skulle
hinna att meddela undervisning i dem alla eller göra det på sådant sätt,
att, utan vetenskaplighetens åsidosättande, undervisning i hvarje ämne kunde
meddelas utan alltför långa afbrott. Studiet af ett ämne, hvari offentlig
undervisning någon längre tid saknats, skulle med nödvändighet luta till
förfall och urarta till ett blott mekaniskt inlärande af vissa lexor, något
som icke kunde förhindras med all noggrannhet i examinerandet, under
det att den nödiga strängheten dervid ofta skulle förefalla obillig.
Fakulteten kunde således icke undgå att fästa uppmärksamhet på det
80
Åttonde hufvudtiteln.
oafvisliga behofvet af förstärkning i det ordinarie lärareantalet, Två utvägar
kunde härvid tänkas leda till detta mål: antingen beviljandet af en
ny ordinarie professorsstol, eller ock en åtgärd, hvarigenom den för fakulteten
afsedda andra extra ordinarie professuren kunde varda tillsatt, Den
första utvägen egde af flera orsaker ett bestämdt företräde. Men af farhåga
att en begäran derom icke skulle vinna afseende ansåge sig fakulteteten
böra inskränka sig till att anhålla, det någon åtgärd vidtoges, hvarigenom
fakulteten så snart som möjligt måtte få tillgodonjuta den i stat
för densamma afsedda lärarepersonalen. Detta kunde ske utan synnerlig
uppoffring för statsverket, om det för en extra ordinarie professorsbeställning
erforderliga lönebeloppet beviljades att utgå, intill dess tillgångar
kunde beredas ur de för adjunktsinstitutionens ombildning afsedda medel.
Genom ett anslag härtill vunne icke allenast fakulteten, utan en fördel
bereddes hela universitetet, derigenom att sålunda öfvergångstiden för den
nya organisationens genomförande rönte en väl behöflig förkortning, och
andra vetenskapsgrenars intressen kunde tillgodoses utan kollision med
juridiska fakulteten.
I fall denna fakultetens hemställan behjertades, borde den nya extra
ordinarie professuren omfatta statsrätt och den dermed nära sammanhängande
allmänna delen af administrativrätten, kyrkorätt, folkrätt samt sjörätt.
Med undantag af sjörätten, som dock icke saknade vissa vigtiga
beröringspunkter med folkrätten, stode samtliga dessa ämnen i nära inbördes
samband. Genom deras utsöndrande blefve processrätten vid universitetet
i Lund, likasom i Upsala, fristående; och ehuru visserligen fortfarande
alltför många discipliner skulle upprätthållas af professorn i politisk
ekonomi med flera ämnen, bereddes likväl en väl behöflig inskränkning
i det antal, hvarmed han nu vore öfverhopad. Naturligen kunde
äfven på annat sätt en tillfredsställande fördelning af läroämnena ega rum.
Den nu föreslagna hade dock fakulteten ansett sig böra framställa såsom
den med afseende å för handen varande förhållanden lämpligaste.
Hvad i denna fråga sålunda blifvit anfördt utgör för mig tillräckliga
skäl att hemställa, det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,
på det en c. o. professur inom juridiska fakulteten i Lund må kunna tillsättas,
bevilja ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess
adjunktslöner blifva härför tillgängliga, samt för år 1890 på extra stat
anvisa för detta ändamål 4,000 kronor.
[44.] Till de vid universitetet i Lund befintliga seminarier för språk
seminarier
vidvetenskap och matematik begär det större akademiska konsistoriet fort
universitetet
± 0
i Lund.
Åttonde hufvudtiteln.
81
farande understöd af statsmedel. För förstnämnda seminarium begäres
samma belopp, som tillförene beviljats, eller 2,950 kronor.
För det matematiska seminariet åter, hvilket förut åtnjutit 1,000
kronor, äskas nu ett belopp af 1,500 kronor. Denna begäran grundar
sig på en af professorn C. F. E. Björling bos det större akademiska
konsistoriet gjord framställning, afseende anslagets förhöjning till nämnda
belopp; ur hvilken framställning följande må anföras:
De studerande, hvilka nu för tiden, efter genomgåendet af de allmänna
läroverkens hel- och halfklassiska linier, ankomme till universitetet,
medförde dit ett kunskapsmått i matematik, hvilket äfven i de
bättre fallen ej på långt när vore tillräckligt, för att de med någon
framgång skulle kunna begagna sig af den offentliga undervisning i
nämnda vetenskap, hvilken universitetet dels genom föreläsningar, dels
genom seminariet i dess nu varande form meddelade. Denna undervisning
kunde uppenbarligen icke, för så vidt den skulle kunna motsvara
sitt egentliga ändamål, sträckas så långt ned, att den blefve af gagn
för de studerande, hvilkas närmaste mål vore att erhålla betyget »godkänd»
i filosofie-kandidatexamen eller juridisk-filosofisk examen. Ehuru
visserligen enskild undervisning stode dem till buds, kunde denna för
det närvarande, åtminstone ej i allmänhet, erbjudas kostnadsfritt. Detta
redan i sig något oegentliga förhållande syntes vara så mycket mer beaktansvärdt,
som det utöfvade ett ej ringa inflytande på lärarebildningen
i omförmälda ämne. Betyget »godkänd» i matematik i filosofiekandidatexamen
tillhörde nemligen den ena kategorien af de fordringar,
hvilkas uppfyllande gjorde denna examen till kompetensprof för adjunktsoch
kollegatjenster.
Ifrågavarande brist skulle i väsentlig mån kunna afhjelpas derigenom,
att vid seminariet anstäldes ännu en amanuens, den der naturligtvis
helst borde vara docent i ämnet, med uppdrag att under åtminstone
fyra timmar i veckan genomgå, i form af dels föreläsningar, dels examinatorier,
med de studerande, som dertill anmält sig, en kurs i elementär
algebra och geometri, trigonometri samt analytisk geometri.
För utförandet af ett sådant arbete kunde väl ett årligt arfvode af 1,000
kronor ej synas för högt. Men enär genom en så stor tillökning af
årsanslaget till det matematiska seminariet i Lund detsamma skulle
ställa sig högre än det för motsvarande institution i Upsala, vågade
man ej ifrågasätta något sådant, ehuru visserligen såsom skäl derför
skulle kunna anföras, att det sistnämnda universitetets stat upptoge en
ordinarie lärare i matematik mer än Lunds. Med den ofvan omförmälda
mindre förhöjningen af 500 kronor i årsanslaget, samt under förutsätt
Bih.
till Riksd. Prof. 1881). 1 Sami. 1 Afd. 11
82
Åttonde hufvudtiteln.
ning att föreståndaren finge fritt förfoga deröfver och använda för något
år tilläfventyrs uppkommande besparingar under derpå följande år, borde
det afsedda ändamålet kunna vinnas, åtminstone tills vidare. De båda
amanuensbefattningarna skulle i regeln ej vara förenade hos samma
person, om ock sådant ej borde uttryckligen förbjudas, enär omständigheterna
kunde tänkas någon gång göra sådant nödvändigt, eller åtminstone
i hög grad önskvärdt.
Under åberopande af hvad tillförene med afseende på understöd till
ifrågavarande seminarier anförts samt med hänsyn till hvad nu ytterligare
andragits, får jag i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt nämnda anstalter för år 1890 bevilja
extra anslag till följande belopp, nemligen:
till det språkvetenskapliga seminariet................................. kronor 2,950: —
» » matematiska » ................................ )) 1,500: —
[45.] Bland de af det större akademiska konsistoriet i Lund väckta an
^[“^^"•slagsfi-ågor
förekommer äfven begäran om ett årligt anslag å 6,000 kroengeiska
språ-nor, att utgå till arfvoden åt lärare i det praktiska handhafvandet af de
len vid Lundsnyare språken, en i tyska, en i franska och en i engelska språket.
Frågan om inrättande af dylika läraretjenster har redan år 1885,
på grund af framställningar af de större konsistorierna vid universiteten
i Upsala och Lund, till Eders Kongl. Maj:t framburits, ehuru den då
icke till någon åtgärd föranledde. De skäl, som då inom den humanistiska
sektionen af filosofiska fakulteten i Lund anfördes af en bland
dess ledamöter, professorn i nyeuropeisk linguistik och modern literatur
V. E. Lidforss, åberopas nu, likasom då, af konsistoriet.
Af professor Lidforss anfördes nemligen, att behofvet att bereda
universitetets studerande ungdom tillfälle att under säker ledning förvärfva
sig färdighet i det praktiska handhafvandet af de nyare språken
redan af ålder varit erkändt i vårt land. För sådant ändamål hade
särskilda språkmästarebefattningar under en lång tid Varit fästade vid
universiteten och uppförda på deras stat. Med inrättandet af professurerna
i nyeuropeisk linguistik och modern literatur hade emellertid en
ändring i detta förhållande inträdt, i det att berörda språkmästarebefattningar
då indragits. Det behof, för hvars afhjelpande de tillkommit,
qvarstode dock, enär professurerna, för så vidt deras betydelse vore af
rent vetenskaplig art, ej kunde afse annat än den kritiskt-historiska och
komparativa behandlingen af språken. I sjelfva verket vore denna ensam
mer än tillräcklig att under nuvarande förhållanden gifva professorn
fullt upp att göra, om han skulle i någon mån hinna följa med
Åttonde liufvudtiteln.
83
sitt ämne. Redan från början hade detta också fullt tydligt både insetts
och uttalats vid Lunds universitet, såsom man kunde finna af professor
Oldes anförande till filosofiska fakultetens protokoll den 28 november 1860,
då frågan om den siste språkmästarens afsked behandlades. Men det vore
ej nog med att det nämnda behofvet qvarstode oförminskadt. Det vore,
på grund af ändrade tidsförhållanden och fiffigare samfärdsel med de stora
kulturländerna, nu känbarare än någonsin förr, särskildt med hänsyn till
de visserligen icke oberättigade fordringar, som i våra dagar stäldes på
kompetensen för de unge män, hvilka vid universiteten sökte bilda sig till
elementarlärare i de nyare språken. Härtill komme att, om det förslag
vunne framgång, enligt hvilket bristande insigter i de klassiska språken
skulle kunna på ett eller annat sätt ersättas af ett visst mått kunskaper i
de moderna språken, dessa kunskaper till följd af sjelfva förutsättningens
beskaffenhet icke kunde få någon verkligt vetenskaplig halt, hvadan denna
måste ersättas genom en större praktisk färdighet.
På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen år 1888
för anställande vid Upsala universitet under sex år af lärare i tyska,
franska och engelska språken ett anslag å 36,000 kronor, hvaraf 6,000
kronor anvisades för innevarande år. Och då universiteten väl böra vara
likstälda i förmåga att meddela undervisning i så vigtiga läroämnen som
moderna språk, synes billigheten fordra, att Lunds universitet äfven kommer
i åtnjutande af ifrågavarande anslag. Jag hemställer alltså, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å extra stat bevilja ett belopp
af 36,000 kronor för anställande vid universitetet i Lund under sex år af
lärare i tyska, franska och engelska språken enligt de närmare bestämmelser,
Eders Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, samt af nämnda belopp
anvisa 6,000 kronor att utgå under år 1890.
1 anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställningar hafva personliga [46.]
anslag å 1,500 kronor för hvartdera af åren 1888 och 1889 af Riksdagen A^fvode åt
beviljats åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg. Det större s. Söderberg.
akademiska konsistoriet vid nämnda universitet begär nu ett till 2,000
kronor ökadt anslag åt docenten Söderberg och åberopar såsom särskildt
skäl för beviljande af det förhöjda, af konsistoriet ursprungligen ifrågasatta
beloppet, att Söderberg numera förordnats till föreståndare för universitetets
historiska museum samt mynt- och medaljkabinett, och att således
dessa institutioner i förökad grad komme att blifva hufvudföremålet
för hans verksamhet. På grund af hvad tillförene beträffande detta ansla^särende
anförts samt hvad konsistoriet nu särskildt erinrat, hemställer
jag, att Eders Kongl. Majd täcktes föreslå Riksdagen att såsom särskildt
84 Åttonde hufvudtiteln.
arfvode åt docenten Söderberg för år 1890 anvisa ett extra anslag å 2,000
kronor, med vilkor att Söderberg under nämnda år egnar sin tjenst åt
universitetets historiska museum samt mynt- och medaljkabinett.
[47.] Redan förut har det större akademiska konsistoriet i Lund anhållit,
Lric?h\biioie- att adöningen åt vice bibliotekarien vid universitetet måtte varda höjd
ka rim från 3,500 kronor till 4,000 kronor, eller att åtminstone ett personligt löneA.
j.r.Paim.tillägg af 500 kronor måtte beredas den nuvarande vice bibliotekarien
August Jakob Theodor Palm. Konsistoriet förnyar nu sin begäran härom
och stöder sig dervid på en af bibliotekarien vid universitetet E. Tegnér
gjord framställning, i hvilken såsom skäl härför åberopats, dels att vice
bibliotekarien vid Lunds universitet, med lika stor eller större tjenstgöring
i jemförelse med motsvarande tjensteman vid universitetsbiblioteket i Upsala
och kong! biblioteket i Stockholm, vore svagare aflönad än desse,
hvilket icke kunde anses vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
dels att vice bibliotekarie^enstens nuvarande innehafvare under
mångårigt och träget arbete gjort sig väl förtjent af den uppmuntran, som
skulle kunna ligga i beviljandet af ett personligt lönetillägg, till dess att ett
högre lönebelopp kunde varda å ordinarie stat upptaget; hvarjemte bibliotekarien
Tegnér tillagt, att i förhållande till tjenstgöringstidens utsträckning och
förutsättningarna för platsens fyllande vice bibliotekarietjensten kunde anses
såsom den utan jemförelse svagast aflönade beställning vid universitetet.
Det synes mig icke lämpligt att nu tillstyrka en särskild tillökning i
vice bibliotekariens aflöningsförmåner, utan bör sådant pröfvas i sammanhang
med en mera allmän reglering af lönerna för tjenstemännen vid
universiteten. Deremot anser jag goda skäl finnas derför, att den nuvarande,
väl förtjente vice bibliotekarien Palm, som redan är öfver 60 år
gammal, erhåller en sådan förhöjning i lön, som någorlunda jemnställer
honom med de honom motsvarande tjenstemännen vid biblioteken i Upsala
och Stockholm, hvadan jag tillstyrker, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien
Palm för år 1890 anvisa ett extra anslag af 500 kronor.
[48.] Med anledning af en utaf det akademiska konsistoriet i Lund gjord
Ubiblioteket'' un(frrdånig anmälan om det fortfarande behofvet af arfvoden åt extra
i Lund. biträden vid ''universitetsbiblioteket, för hvilket ändamål vid de senaste
Riksdagarne beviljats årligen 1,500 kronor, tillstyrker jag Eders Kongl.
Maj:t att föreslå Riksdagen att jemväl för år 1890 på extra stat anvisa
1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.
Åttonde hufviidtitelu.
85
Vid 1888 års Riksdag beviljades på Eders Kong]. Maj:ts framställning [49.]
ett extra anslag af 54,000 kronor till en ny byggnad för botaniska in- ''fffff
stitutionen vid universitetet i Lund. Af detta anslag, som var afsedt att taniska infördelas
på tre år, anvisades för år 1889 ett belopp af 18,000 kronor. stff‘°ffn
Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att af
nämnda anslag anvisa ytterligare 18,000 kronor, att utgå under år 1890.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Till beredande af arfvode åt en amanuens vid institutets gynekolo- [50.]
(riska klinik hemställer jag, att Eders Kongl. Makt måtte, i likhet med Arfvode åt en
hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen att jemväl för ar 1890 pa extra gynekologi
stat anvisa ett belopp af 900 kronor. Umiken.
Länge bär lärarekollegiet vid karolinska institutet i sina skrivelser [51.]
angående institutets anslagskraf framhållit behofvet af ett anslag å t)()QAmanuens md
kronor till aflönande åt en amanuens a institutets kemiska laboratorium, institutets
Lärarekollegiets hemställan härutinnan har visserligen icke hittills för-, kemiska
o o laboratorium.
anledt någon framställning af Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen, men deremot
har sedan början af år 1884 till våren 1888 från den besparade
lönen för extra ordinarie professuren i kemi, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts
medgifvande, utgått arfvode till en extra amanuens vid nämnda laboratorium.
Lärarekollegiet har nu ånyo erinrat om behofvet af amanuensbefattningens
inrättande samt dess uppförande på ordinarie stat.
Vid den af lärarekollegiet lemnade redogörelse för de arbeten, som
skulle tillkomma amanuensen, stöder sig lärarekollegiet på den erfarenhet,
som vunnits under tiden för den extra amanuensens anställning, och hvilken
erfarenhet bekräftat, att undervisningen å laboratoriet icke utan amanuensbiträde
kunde vederbörligen uppehållas, likasom ock gränserna för
amanuensens verksamhet tydligare framträdt. Berörda redogörelse innehåller
hufvudsakligen följande:
Såsom den praktiska undervisningen på det kemiska laboratoriet måste
vara anordnad, då de studerande sjelfve skulle utföra laborationsarbeten,
måste hvar och en af laboranterna hafva till sitt förfogande en rätt stor
mängd kemiska reagentier samt utensilier, såsom glas- och porslinskärl,
in. m. Beredningen af reagentierna kunde ej, utan mycken tidspillan och
stora omkostnader, öfverlemnas åt laboranterna, så att hvar och en af dem
86
Åttonde hufvudtiteln.
skulle sjelf hålla sig med reagens, utan likasom på andra kemiska laboratorier
hade det varit amanuensens åliggande att bereda och tillhandahålla
sådana. Detta i och för sig icke obetydliga arbete blefve ännu mera tidsödande
derigenom, att en del dyrbarare reagens, såsom silfver- och platinasalt
in. in., naturligen icke kunde utlemnas i obegränsad mängd utan endast
i den mån de behöfdes. Under laborationernas fortgång samlades
rester af använda reagentier, såsom silfver- och platinasalt, alkohol, eter
m. m., hvilka det ålåge amanuensen att förarbeta, så att de åter blefve
brukbara. Många preparat, som skulle vara föremål för laboranternas öfningar,
kunde icke på grund af sin dyrbarhet eller sin giftighet få stå
framme, så att de vore allmänt tillgängliga, utan måste af amanuensen utdelas
allt efter som de behöfdes. En del utensilier, såsom platinableck
och platinatråd, kautschuksvaror m. in., kunde endast utlemnas i mån af
laboranternas begäran, hvarvid de hade att vända sig till amanuensen.
På laboratoriet funnes en del för gemensamt bruk afsedda apparater, såsom
våg, mikroskop, spektroskop, kolsyreapparater, byretter in. in., som
skulle hållas i ordning af amanuensen. De dyrbarare af dessa kunde ej,
utan fara att snart förstöras, stå framme, hvarför laboranterna hade att
vända sig till amanuensen för hvarje gång de behöfde dem. Beträffande
de apparater, som stode framme å laboratoriet, hade amanuensen att öfvervaka
deras handhafvande, så att han dels, då sådant fordrades, meddelade
undervisning om deras bruk, dels tillsåge, att de ej skadades, och att uppkommen
skada blefve ersatt.
På senare åren hade eu samling af farmakopéns kemiska preparat
blifvit uppsatt för deras beqvämlighet, som beredde sig till tentamina.
Att öfvervaka ordningen och beståndet af denna samling hörde äfven
till amanuensens åligganden. Utom det nu nämnda gåfves en mängd
detaljer, hvilka afsåge ordning och skick på laboratoriet, och som amanuensen
vore närmast att öfvervaka. De nu anförda göromålen vore
för undervisningens fortgång oundgängligen nödvändiga. De vore äfven
af den natur och omfattning, att de ej borde åläggas professorerne,
hvilka i så fall skulle helt och hållet hindras att arbeta i sin vetenskap.
I vissa fall, såsom till exempel med utlemnande! af glaskärl, kunde
amanuensen hafva någon hjelp af vaktmästaren, men det borde anmärkas,
att denne under lästerminerna vore så upptagen af andra sysslor,
att hans hjelp ej kunde blifva särdeles stor. — Utom genom ofvan
anförda åligganden upptoges amanuensens tid äfven på annat sätt af
laboranterna. De större kunskaper och erfarenhet amanuensen förvärfva!
framför de öfrige studerande föranledde naturligtvis ofta, att laboranterna
beträffande sina arbeten begärde råd och upplysningar, hvilka
Åttonde hufvudtiteln.
87
lian efter sin förmåga måste lemna. Ett åliggande, som icke vore det minst
tidsödande för amanuensen, vore dessutom att biträda extra ordinarie
professorn vid utlemnandet af farmaceutiska prof åt laboranterna. De
tider, då sådana öfningar påginge, kunde det förekomma, att ett femtiotal
eller deröfver sådana prof skulle utlemnas om dagen. För att dessa
prof skulle blifva lärorika, måste de emellanåt uppblandas med främmande
ämnen, för att motsvara i verkligheten förekommande förfalskningar,
hvilket, äfvensom profvens utdelning och anteckning, kräfde
sin tid.
Det vore sjelfkärt, att den tid, som ofvan anförda göromål medtoge,
och dermed äfven nödvändigheten att hafva en amanuens på
laboratoriet vore större ju flere laboranterna vore. Deras antal under
hvarje af de senare läsåren hade varit omkring 50 eller derutöfver.
Någon anledning att förmoda, det antalet laboranter^ skulle minskas,
funnes icke, åtminstone icke beträffande de närmaste åren.
Till de nu nämnda göromålen, som specielt ålåge amanuensen på
ett kemiskt laboratorium, komme de åligganden, som tillhörde hvarje
institutionsamanuens, nemligen att biträda lärarne vid deras arbeten,
dels vid de ofta mycket arbetsamma preparationerna till föreläsningarna,
dels vid lärarnes öfriga vetenskapliga undersökningar. I dessa afseenden
vore behofvet af en amanuens mycket stort, särskildt om lärarne
icke bodde inom institutet. Dessa amanuensens åligganden, som vid en
del andra institutioner utgjorde amanuensens hufvudsakliga eller enda
tjenstegöromål, hade emellertid blifvit stälda efter de ofvan anförda på
den grund, att erfarenheten från de år, då en extra amanuens funnits,
visat det vara omöjligt för amanuensen att fullgöra dem annat än till
en liten del. Under fem dagar i veckan, då laborationerna påginge
från klockan 9 f. in. till klockan 6 e. m., hade nemligen amanuensen i
regeln varit fullt upptagen af ofvan anförda göromål, hvadan hjelpen
vid lärarnes arbeten ej kunnat vara synnerligen stor.
Att undervisningsgöromål, sådana som de nu nämnda, kräfde amanuensbiträde
vore naturligen händelsen äfven på andra kemiska laboratorier,
jemförliga med karolinska institutets. A de kemiska laboratorierna
vid universiteten i Upsala och Lund, både de medicinska och
de för allmän kemi, funnes amanuenser, likaså vid tekniska högskolan
i Stockholm. Vid veterinärinstitutet funnes två amanuenser på det
kemiska laboratoriet, aflönade med af staten anslagna stipendiemedel.
Likaså funnes två amanuenser vid farmaceutiska institutets kemiska
laboratorium. Endast vid karolinska institutets kemiska laboratorium
saknades anslag till eu amanuens. Näppeligen funnes i utlandet något
88
Åttonde hufvudtiteln.
[52.]
Kliniker fö
barnsjukdomar.
med karolinska institutets laboratorium jemförlig^ kemiskt laboratorium,
der amanuens saknades, ehuru i utlandet laborantantalet i allmänhet
vore mycket mindre än vid karolinska institutet, helst då, såsom i
Tyskland, Österrike och Schweiz, laborationer i medicinsk kemi ej vore
obligatoriska.
Genom hvad sålunda blifvit anfördt torde behofvet af en amanuens
å kemiska laboratoriet vid karolinska institutet vara fullständigt ådagalagdt.
Såsom förut nämnts, har en extra amanuens redan under flera
år varit der anstäld och aflönats med 900 kronor årligen genom anslag
af medel, som besparats vid den lediga extra ordinarie professuren i
kemi. Denna plats är numera tillsatt, och således finnas nämnda medel
icke vidare tillgängliga för amanuensens aflöning, hvadan sådana torde
böra af Riksdagen äskas. Med deras uppförande på ordinarie stat synes
mig dock kunna anstå, helst jag redan tillstyrkt Eders Kongl. Magt att
för institutet hos Riksdagen begära icke obetydliga anslagsförhöjningar
af ordinarie natur. Jag hemställer fördenskull, att Eders Kongi. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till beredande af arfvode åt en amanuens
vid institutets kemiska laboratorium anvisa för år 1890 på extra stat
ett belopp af 900 kronor.
På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen för år
>• 1889 dels till uppehållande af en pediatrisk klinik ä Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn 1,800 kronor, dels ock till en pediatrisk
poliklinik i Stockholm 2,800 kronor, sistnämnda belopp likväl under
vilkor att Stockholms stad för polikliniken tillsköte enahanda belopp.
Enligt hvad redan blifvit inför Eders Kongl. Maj:t anmäldt, har Stockholms
stad för år 1889 beviljat nämnda belopp till polikliniken.
Efter hemställan af lärarekollegiet vid karolinska institutet om fortfarande
anslag för dessa behjertansvärda ändamål, och då för polikliniken,
såsom lärarekollegiet upplyst, bidrag från Stockholms stad äfven
för framtiden lär vara att med visshet påräkna, tillstyrker jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra
stat för år 1890 anvisa: till en pediatrisk klinik å Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn 1,800 kronor och till en pediatrisk poliklinik
i Stockholm 2,800 kronor, under vilkor, hvad polikliniken beträffar,
att Stockholms stad för polikliniken tillskjuter enahanda belopp för
år 1890.
Åttonde hufvudtiteln.
89
Bland de af lärarekollegiet vid karolinska institutet på ordinarie [53.]
stat begärda, af kanslern'' tillsff^fti anslag förekommer slutligen ett
anslag å 1,500 kronor till bekostande af teckningar i vetenskapliga ända- ändamål vid
mål vid institutet. Äfven denna fråga har länge af lärarekollegiet framburits
i dess skrivelser rörande institutets anslagsbehof. I sin skrifvelse
den 7 september 1887 yttrar sig lärarekollegiet utförligare beträffande
denna fråga och anför bland annat följande:
Allt sedan år 1869 hade minst en ritare varit vid institutet alltjemt
sysselsatt. Under eu följd af år hade hans aflöning bestridts af
enskilda medel. Då emellertid detta ej kunde i längden fortgå, men
ritaren allt fortfarande vore oundgänglig, hade lärarekollegiet måst söka
för hans aflönande utverka anslag af allmänna medel. På gjorda ansökningar
hade äfven Eders Kongl. Maj:t beviljat särskilda anslag för
ändamålet under de senare åren. Men det vore ingalunda med visshet
att påräkna, att medel härtill städse skulle kunna finnas tillgängliga,
såvida de ej uppfördes på institutets stat.
Det vore ej blott för sjelfva de vetenskapliga arbetena, som en ritare
vid institutet toges i anspråk, utan jemväl, och detta i lika hög grad,
för förfärdigandet af den mångfald af teckningar, som vore behöfliga
till förtydligande af de framställningar och skildringar, hvilka vid föreläsningarna
lemnades, och hvilka vore af den art, att de ej kunde af
läraren sjelf under föreläsningen utföras. Behofvet af en vid institutet
städse tillgänglig tecknare, hvilket för ett par decennier sedan företrädesvis
gjorde sig gällande vid eu af institutionerna, den patologisktanatomiska,
hade helt naturligt alltjemt stegrats i den mån institutet,
utvidgats, nya institutioner tillkommit, den vetenskapliga verksamheten
blifvit lifligare och undervisningen med dess ständiga behof af ny åskådningsmateriel
af detta slag blifvit mer och mer omfattande. För tillgodoseende
af nämnda behof vore det äskade anslaget å 1,500 kronor
af nöden.
Helt visst skall det ifrågasatta anslaget blifva till väsentligt gagn
för institutet, men jag hyser betänkligheter vid att förorda anslagets
uppförande på ordinarie stat, såsom lärarekollegiet begärt. Lämpligast
synes mig, att anslaget tills vidare föres på extra stat, och jag är viss,
att, om anslaget äfven framgent finnes behöfligt, det ock skall varda af
Riksdagen fortfarande beviljadt. Jag tillstyrker derför, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1890 på extra stat anvisa
1,500 kronor för utförande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid
institutet.
Bih. till Rilcsd. prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
12
90
Åttonde hufvudtiteln.
Allmänna läroverken.
[54.] För att äfven under år 1890 bereda tillfällig löneförbättring åt
T%fättrfnge.''lärar.ne vid de allmänna läroverken, att utgå efter samma grunder''som
för. innevarande år, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1890 anvisa
enahanda belopp som förut, eller 336,975 kronor.
[55.] Vidare får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t
Resestipendier.föreslå Riksdagen att äfven för år 1890 bevilja ett extra anslag
af 6,000 kronor, att af Eders Kongl. Maj:t disponeras till stipendier för
lärare i främmande lefvande språk vid de allmänna läroverken för att i
utlandet studera tyska, franska eller engelska språken.
[56.] . Likaledes hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till arfeltalärJL
voclen åt extra lärare vid de allmänna läroverken af Riksdagen på extra
stat för år 1890 äska enahanda belopp, som under flera föregående år
anvisats, eller 40,000 kronor.
Högre lärarinneseminariet.
[57.] För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
^förbättring''^ tillfällig löneförbättring jemväl för år 1890, att utgå efter samma
grunder som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1890 på extra stat anvisa
enahanda belopp som hittills, eller 4,000 kronor.
Pedagogierna.
[58.] Vidare hemställer jag, att Eders Kongl. Majrt måtte till Riksdagen
TiförbäåriZe.''S''0ra nådig framställning derom, att för beredande af tillfällig löneförbättring,
enligt samma grunder som för innevarande år, åt lärare vid
de en- och tvåklassiga pedagogierna må för år 1890 på extra stat anvisas
ett belopp af 8,750 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
91
Folkundervisningen.
Då de skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att af senast försam- [59.]
lade Riksdagar äska anslag till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid Lö™f°rbåufolkskolelärareseminarierna
samt till arfvoden åt teckningslärare för extra ”lärare. Zu"
tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, oförändrade
qvarstå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks- semtlarilma.
dagen att till beredande af nämnda löneförbättring och arfvoden för år
1890, enligt samma grunder, som för år 1889 blifvit bestämda, på extra
stat anvisa ett belopp af 33,300 kronor.
Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor, [60.]
som åtnjuta bidrag af statsmedel, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t Understöd åt
måtte föreslå Riksdagen att jemväl för år 1890 på extra stat anvisa ettfomTgsLhr.
belopp af 15,000 kronor.
De tekniska läroverken.
Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af [61.]
kostnader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett be- Understöd åt
lopp af 35,000 kronor årligen, under vilkor att det bidrag, som af dessa iajrLsskoior‘
medel komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfver- mstiga
hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Då omförmälda
belopp fortfarande är för ifrågavarande ändamål erforderligt,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att jemväl
för år 1890 härtill, under nämnda vilkor, på extra stat anvisa 35,000 kronor.
Medicinalstyrelsen med [dithörande stater.
Med anledning af medicinalstyrelsens i skrifvelse den 24 september [62.]
nästlidna år angående medicinalverkets behof gjorda framställning, till-T^faj3lön(''kt
styrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet pV<mn3-a
med hvad under de senare åren egt rum, för beredande af tillfällig Inne- läkareförbättring
såsom tjenstgöringspenningar åt provinsialläkare jemväl för år
1890 på extra stat anvisa ett belopp af 20,000 kronor.
På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 24 september näst- [63.]
lidna år angående medicinalverkets behof giorda framställning, tillstyrker Arfv°de f°r
jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för hospitalens
räkenskaper.
92
Åttonde hnfvudtiteln.
[64.]
Poliklinik
för tandsjukdomar.
[65.]
Veterinärinstitutet
i Stockholm.
[66.]
Arfvoden för
vård af akademiens
samlingar
m. m.
år 1890 bevilja ett anslag af 1,200 kronor, -eller samma belopp som under
flera föregående år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.
Medicinalstyrelsen har vidare i förenämnda skrifvelse den 24 september
1888 anmält, att vid den i hufvudstaden inrättade poliklinik för
tandsjukdomar, hvilken sedan början af år 1885 varit i verksamhet och
fortgått enligt de af styrelsen efter nådigt uppdrag meddelade bestämmelser,
såväl patienternas som de studerandes antal år efter år betydligt tillväxt,
samt att anstalten tillvunnit sig ökadt förtroende och visat sig motsvara
det med densamma afsedda ändamål. På grund häraf och i enlighet
med bemälda styrelses framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat äfven för år 1890 anvisa ett
anslag af 4,000 kronor för uppehållande under samma år af ifrågavarande
poliklinik.
V eterinärun der visningen.
Under åberopande af hvad i punkten 26 här ofvan förekommit hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till veterinärinstitutet
i Stockholm anvisa på extra stat ett belopp af 5,000 kronor.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i
underdånig skrifvelse den 3 oktober 1888 gjorda anhållan, hemställer jag,
att, enär de extra anslag å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål,
tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande likasom för flera
föregående ar beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga,
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1890
bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening kronor 4,000: —
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn
lemningar
m. m.......................................................... » 3,200: —
samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum m. m.................................................................. » 2,000:
tillhopa kronor 9,200: —
Åttonde hufvudtiteln.
93
Naturhistoriska riksmuseum.
Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 12 september
1888 gjorda anmälan att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och
insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arkegoniater
och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande
af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande
är behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kong! Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl
för år 1890 enahanda belopp som för innevarande år, eller 2,000 kronor.
Med skrifvelse den 12 september 1888 har vetenskapsakademien till
Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat en af intendenten för naturhistoriska riksmuseets
vertebratafdelning professorn F. A. Smitt till akademien ingifven
skrift, deruti bemälde intendent, åt hvilken vården af museets etnografiska
samling jemväl är anförtrodd, hemstält, att akademien måtte hos Éders
Kongl. Maj:t anhålla om aflåtande till Riksdagen af proposition om anvisande
på ordinarie stat af ett anslag till belopp af 4,000 kronor årligen
för underhåll, tillsyn och förkofran af sagda etnografiska samling.
Till stöd för denna hemställan har professorn Smitt hufvudsakligen
anfört:
Det extra anslag af 2,000 kronor, hvilket Eders Kongl. Maj:t af tillgängliga
medel under hvarje af de senare åren för detta ändamål beviljat,
hade icke varit tillräckligt ens för de oundgängligaste utgifterna, då ensamt
aftoningarna till de vid samlingen anstälda biträden uppgått till
2,220 kronor årligen, hvartill kommit att numera ett extra biträde ytterligare
måst anskaffas. Den sålunda uppkomna bristen hade visserligen
blifvit af vertebratafdelningens anslag betäckt. Men uppenbart vore, att
detta förhållande måst i sin män hämma arbetet vid nämnda afdelning
och dennas förkofran. Då nu dessutom samma afdelning genom nödiga
underhållskostnader för macerationsanstalten vid Lilla Värtan fått sina
tillgångar hårdt medtagna, vore behofvet af särskildt ordinarie anslag för
den etnografiska samlingen år för år allt mera oafvisligt. Från att vara
en ringa, i jemförelse med vertebratafdelningens öfriga samlingar obetydlig
del, som utan någon egentlig svårighet, om ock ej utan olägenhet, kunnat
skötas och tillgodoses af denna afdelnings intendent, hade nemligen den
etnografiska samlingen genom det stora, allmänna intresse, etnografien
äfven i vårt land tillvunnit sig, blifvit betydligt förökad. Hufvudsakligen
hade detta skett genom de senare årens sjöexpeditioner, i främsta rummet
[67.]
Museets afdelning
för
arkegonialer
och fossila
växter.
[68.]
Museets
etnografiska
samling.
94
Åttonde liufvudtiteln.
Vegaexpeditionen, samt genom enskilda personers gåfvor. Numera måste
etnografiska samlingen betraktas såsom en särskild museiafdelning, hvilken
kräfde särskilda studier för sin skötsel och särskilda biträden för arbetet
och tillsynen vid densamma. Samlingen omfattade sålunda •—■ Vanadissamlingarna
oberäknade, då dessa förvarades i särskild lokal — mer än
4.000 museets egna, uppstälda och katalogiserade föremål samt mer än
1.000 sådana, som deponerats af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien,
lifrustkammaren och geografiska sällskapet. Derjemte funnes ett
ännu oräknadt antal i magasin förvarade föremål.
Vid samlingen, som upptoge en lokal af 14 rum, deraf 12 expositionsrum,
tillgängliga för allmänheten, vore för närvarande anstäldt ett vetenskapligt
biträde, aflönadt med 100 kronor i månaden. Men inom kort
skulle denna aflöning visa sig alldeles otillräcklig, då eu vetenskapligt
bildad person ej kunde för denna ersättning offra sin tid. Dessutom vore
för handräckning, städning, rengöring af lokalerna och tillsyn vid de
offentliga förevisningarna anstälda två biträden, det ena med aflöning af
45 kronor, det andra med 40 kronor i månaden. Under antagande att
200 kronor i månaden ej skulle anses vara för högt arfvode åt en vetenskapligt
bildad etnograf och med bibehållande af den nuvarande aflöningen
för de öfriga biträdena, skulle en årlig summa af 3,420 kronor
vara erforderlig till aflöningar. För tillfälliga, nödvändiga utgifter samt
för att i någon mån kunna föröka samlingen, då inköp af synneidig vigt
erbjödes, vore ett belopp af 580 kronor om året det minsta som lämpligen
kunde föreslås, hvadan alltså för ändamålet erfordrades ett årligt
anslag af åtminstone 4,000 kronor.
För egen del har vetenskapsakademien anfört, att akademien, hvilken
redan förut flera gånger funnit sig böra inför Eders Kong]. Maj:t framhålla
behofvet af ett särskildt årligt anslag för den etnografiska samlingen,
vid detta tillfälle så mycket mindre tvekat att med sitt förord beledsaga
ifrågavarande framställning, som denna samling numera så betydligt tillväxt,
att den finge anses bilda en särskild, fristående afdelning af riksmuseet,
och dess vederbörliga skötsel samt tidsenliga vidmagthållande
kunde icke annat än medföra förökade utgifter af flera slag, hvilka årligen
måste bestridas.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och då jag mot den gjorda
utgiftsberäkningen icke har något att erinra, men det icke torde vara
lämpligt, att anslaget redan nu uppföres på ordinarie stat, hemställer jag,
att Eders Kong!. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för vård, underhåll
och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling bevilja
på extra stat för år 1890 ett anslag af 4,000 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
95
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och [69.]
Bollnäs anordnade tillfälliga läroanstalter för öfveråriga döfstumma har, Läroanstalter
i enlighet med ett vid 1877 års Riksdag framlagdt förslag, årligen på^/^lT
extra stat anvisats för hvarje af dessa anstalter 16,400 kronor, eller tillsammans
49,200 kronor.
Vid dessa läroanstalter voro under sistlidna hösttermin intagna
tillsammans 122 elever, nemligen vid läroanstalten i Vadstena 48, i Skara
42 och i Bollnäs 32.
Nödiga förarbeten för uppgörande af fullständigt förslag till ordnande
af döfstumundervisningen hafva allt sedan början af sistlidna
höst pågått inom ecklesiastikdepartementet, och det är mycket antagligt,
att jåg inom kort kan för Eders Kongl. Maj:t framlägga förslag i
ämnet. Redan nu bör jag nämna, att förslaget afser, att de nämnda
läroanstalterna för öfveråriga döfstumma skola äfven under år 1890
fortgå. Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, i likhet med hvad förut egt rum, för uppehållande af undervisningen
vid nämnda tre läroanstalter anvisa ett extra anslag- för år
1890 af 49,200 kronor.
Styrelsen för blindskolan i Vexiö har i underdånig skrifvelse den [70.]
13 oktober 1888, jemte öfverlemnande af förslag till stat för skolan för Blindskoian i
år 1890, anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska för
uppehållande af skolans verksamhet under år 1890 enahanda belopp,
som under liera föregående år beviljats, eller 11,000 kronor, och får
jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa
nämnda belopp för denna skola på extra stat för år 1890.
På derom ^ af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för [71.]
blinda i underdånig skrifvelse den 29 september 1888 gjord framställ- ^andt»^ricsning
får jag anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,^Zlf/ör
att enahanda belopp, som beviljats för skolans uppehållande under år blinda.
1889, eller 9,400 kronor, må för denna skola anvisas på extra stat för
år 1890.
[72.]
Tryckning af
blindskrifter
m. m.
[73.]
Serafimer
lasarettet.
96 Åttonde hufvudtiteln.
I enlighet med en af direktionen öfver institutet för blinda
gjord underdånig framställning får jag tillstyrka Eders Kongl. Maj:t
att föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under derå föregående
år egt rum, äfven för år 1890 å extra stat anvisa till tryckning af
blindskrifter 2,500 kronor och till understöd åt blindlärareelever 1,200
kronor.
Seraflmerlasarettet i Stockholm.
I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning beviljade
1888 års Riksdag såsom bidrag för om- och tillbyggnad af serafimerlasarettet
samt dess förseende med nödig utredning 465,400 kronor,
deraf för år 1889 anvisades 65,400 kronor.
Beträffande storleken af det belopp, som af statsbidraget vore för
ändamålet under år 1890 behöflig!, har lasarettsdirektionen i skrifvelse
den 17 oktober 1888, jemte erinran att hela kostnaden för ifrågavarande
byggnadsföretag beräknats till 1,060,000 kronor, fördelade på fyra år,
underdånigst anfört, hurusom vid ett byggnadsarbete af så betydlig
omfattning det svårligen kunde undvikas, att största kostnaden komme
att falla på de första byggnadsåren. Detta förhållande hade jemväl i
förevarande fall bekräftats af eu utaf den antagne arbetschefen, hotintendenten
Axel Kumlien uppgjord beräkning, enligt hvilken för år
1889 skulle erfordras en summa af 418,800 kronor. Direktionen blefve
af omständigheterna säkerligen tvungen att göra någon inskränkning i
nämnda beräkning. Men detta kunde dock icke ske i så stor skala,
att direktionen undginge att redan under år 1889 upplåna medel för
byggnadsarbetena, enär hvad direktionen för samma år hade att för
ändamålet använda allenast uppginge till 209,883 kronor 33 öre, deruti
inberäknadt hvad lasarettet hade att af egna samlade medel för året
tillskjuta, eller 75,000 kronor. Vidare hade för år 1890 förutsatts en
kostnad af 288,000 kronor, hvilken summa dessutom måste ökas med
värdet af det för år 1889 beräknade, men då icke utförda arbetet, så
att kostnaden för år 1890 med all säkerhet kunde antagas icke komma
att understiga 400,000 kronor, medan direktionen för samma år endast
hade att påräkna:
bidrag af Stockholms stad ...................................... kronor 61,150: —
d:o af Stockholms län......................................... » 8,333: 33
hvartill komme lasarettets eget bidrag.............. » 75,000: —
summa kronor 144,483
33.
Åttonde hufvudtiteln.
97
Således skulle för år 1890 uppstå eu brist af mer än 250,000 kronor
att fylla, medan det å andra sidan syntes blifva svårare att under
samma år göra någon betydande inskränkning i arbetsplanen, hvarför
ock, derest lasarettet icke kunde påräkna någon större del af det beviljade
statsbidraget, direktionen skulle nödgas ytterligare skuldsätta
lasarettet, hvilket likväl, så vidt möjligt vore, borde undvikas, på det
att tillgångarna för lasarettets underhåll icke måtte blifva alltför knappa.
Direktionen har vidare anfört, att direktionen i en föregående underdånig
skrifvelse beräknat, att det statsbidrag, som komme att erhållas,
borde lika fördelas på fyra år, men att det af Riksdagen för år 1889
anvisade beloppet betydligt understigit det för samma år beräknade,
hvartill komme, att byggnadsföretaget redan under år 1888 skulle medtaga
eu kostnad af 23,000 kronor för grundläggningsarbeten.
I betraktande häraf har direktionen hemstält, det Eders Kongl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen att af det för serafimerlasarettets oraoch
tillbyggnad in. in. beviljade statsbidraget anvisa för år 1890 ett
belopp af 200,000 kronor.
Efter frånräknande af det belopp, 65,400 kronor, som redan stälts
till direktionens förfogande, återstå 400,000 kronor af det beviljade
statsbidraget. Att, såsom direktionen önskat, häraf anvisa ett så stort
belopp som hälften, eller 200,000 kronor, för år 1890 synes mig föga
lämpligt, då byggnadstiden beräknats till fyra år, utan böra dessa
400,000 kronor i någorlunda jemn proportion fördelas på de tre återstående
byggnadsåren. Jag tillstyrker förty, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att af det såsom bidrag till serafimerlasarettets
om- och tillbyggnad samt dess förseende med nödig utredning beviljade
anslag anvisa på extra stat för år 1890 ett belopp af 135,000
kronor.
Hospitalsvården.
På framställning af Eders Kongl. Maj:t har Riksdagen till upp- [74.j
förande af en asyl för sinnessjuke i samband med Lunds hospital beviljat''4*^” vid,
ett anslag af 1,181,750 kronor samt deraf för år 1887 anvisat 200,000
kronor, för år 1888 ett belopp af 360,000 kronor och för innevarande år
311,000 kronor, eller tillsammans 871,000 kronor. Medicinalstyrelsen
har i skrifvelse den 24 september 1888, jemte en meddelad kortfattad
redogörelse för de redan verkstälda byggnadsarbetena, underdånigst
hemstält, att, då det vore af behofvet påkalladt, att asylen snart
kunde blifva använd, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
Bill. till Riksd. Prot. 188,9. 1 Sami. 1 Afd. 13
98
Åttonde hufvudtiteln.
att till fullbordande af ifrågavarande asyl af det beviljade byggnadsanslaget
anvisa på extra stat för år 1890 återstoden, eller 310,750
kronor.
T enlighet med denna medicinalstyrelsens anhållan, hvilken står i
öfverensstämmelse med den för detta byggnadsföretag upprättade plan,
och under åberopande jemväl af Eders Kongl. Maj:ts framställning till
sistlidna års Riksdag angående det då återstående byggnadsanslagets
fördelning på åren 1889 och 1890, tillstyrker jag, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fullbordande af asylen vid
Lunds hospital anvisa för år 1890 på extra stat ett belopp af 310,750
kronor.
[75.] I afseende på den vigtiga frågan om uppförande af ett hospital,
JfPeu°hospUa0f°r r^cets nordligaste län, Norrbottens och Vesterbottens, torde
nära Piteå. det tillåtas mig att erinra, att, sedan medicinalstyrelsen, efter företagen
utredning och vederbörande myndigheters hörande, i skrifvelse
den 20 april 1887 gjort framställning i ämnet och dervid framlagt af
hofintendenten A. Kumlien utarbetade byggnadsritningar, situationsplan
och kostnadsförslag, Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå den senast
församlade Riksdagen att på extra stat för år 1889 anvisa ett belopp
af 25,000 kronor till förvärfvande af byggnadsplats och erforderligt
jordområde för ett hospital på den så kallade Pitholmen i närheten af
Piteå.
Vid behandlingen af denna framställning beslöt Riksdagen att bevilja
det sålunda begärda anslagsbeloppet, vare sig att det nya hospitalet
komme att förläggas på Pitholmen eller å annan plats, som Eders
Kongl. Maj:t kunde finna för ändamålet lämplig, samt uttalade tillika
den önskan, att det nya hospitalet om möjligt måtte så anordnas, att
detsamma kunde tjena jemväl såsom asyl för sinnessjuke.
Medicinalstyrelsen, som erhöll nådig befallning att med anledning
af detta Riksdagens beslut afgifva underdånigt utlåtande, anmälde i
skrifvelse den 24 september 1888, att enligt styrelsens uppdrag dess
ordförande, generaldirektören A. Almén, jemte hofintendenten Kumlien
företagit en resa för att å Pitholmen eller annan såsom tjenlig ansedd
plats vidtaga sådan .undersökning, som af nämnda nådiga befallning
föranleddes, samt till medicinalstyrelsen afgifvit berättelse och
yttrande i frågan, och förordade styrelsen det ifrågavarande hospitalets
anläggning på Pitholmen, der detsamma syntes erhålla ett läge, som
motsvarade fordringarna på eu sådan plats och egde afgjordt företräde
framför öfriga ifrågasatta platser.
Åttonde hufvudtiteln.
99
I enlighet härmed täcktes Eders Kongl. Maj:t den 12 oktober 1888
förordna, att den af medicinalstyrelsen föreslagna, å Pitholmen belägna
mark skulle för statsverkets räkning förvärfvas till byggnadsplats för
det afsedda nya hospitalet, samt anbefalde i sammanhang dermed Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län att ofördröjligen
gå i författning om förvärfvande af sagda mark äfvensom vidtaga vissa
andra dermed sammanhängande åtgärder. Till bestridande af de härutaf
föranledda kostnader bemyndigades Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att i mån af behof använda 20,000 kronor af ofvan berörda
anslag å 25,000 kronor.
Sedan sålunda platsen för hospitalet blifvit bestämd, återstår att
pröfva uppgjord plan för hospitalets anordning.
I detta afseende bör erinras, att medicinalstyrelsen, som ansett
antalet sjukplatser vid det föreslagna hospitalet — med hänsyn jemväl
till behofvet af hospitals vård för idioter — icke böra bestämmas lägre
än till omkring 240, på dessa grunder låtit upprätta de ofvan omförmälda
byggnadsritningarna enligt alternativa förslag. Jemlikt den af medicinalstyrelsen
härför lemnade redogörelse upptoge byggnadsplanen:
I, administrationshuset, som innehölle expeditionsrum för öfverläkaren
och sysslomannen samt rum för direktionens sammanträden,
bostäder för biträdande läkaren, uppsyningsmannen och förestånderskan
jemte portvakt samt kyrka och samlingsrum för patienterna vid samqväm
m. m.
II och III bestode dels af afdelningarna A och A'', afsedda för
lugna sjuke, hvardera afdelningen'' äfven innehållande ett infirmeri, dels
af afdelningarna B och B'', afsedda för oroliga patienter.
IV och V omfattade afdelningarna C och C'', afsedda för kroniskt
sjuke i allmänhet och vidare för med fallandesot behäftade sinnessjuke,
derjemte väl isolerade rum för vård af med smittosamma sjukdomar
behäftade patienter.
VI och VII innehölle afdelningarna D och D'' och vore afsedda för
mera oroliga, osnygga och våldsamma patienter.
Å alternativet n:o 1 vore dessa sistnämnda afdelningar, som der
beräknats för 41 sjuke, fördelade uti två sjelfständiga underafdelningar,
en för oroliga och osnygga, bestående af 31 platser, och en för stormande,
innehållande 10 platser. Hvar och en af dessa underafdelningar
vore förlagd inom hvar sin särskilda byggnad, ehuru den ena sammanhängde
med den andra, samt hade särskilda dagrum med tillhörande
diskkök, förrådsrum, badrum, klosetter och promenadgårdar.
Deremot vore på alternativet n:o 2 afdelningarna D och D'', beräk -
100
Åttonde hufvudtiteln.
nade för 32 patienter, förlagda på en afdelning med ett gemensamt
badrum, dagrum med tillhörande diskkök, klosett, förrådsrum och promenadgård.
Hvardera afdelningen vore å n:o 2 så fördelad, att de
stormande och våldsamme sjuke kunde upptagas i 6 celler, förlagda på
nedre bottnen, samt de orolige sjuke uti 6 isoleringsrum i våningen eu
trappa upp, och de återstående patienterna fördelade uti två salar i
samma våning.
I båda alternativen vore de båda korridorerna beräknade att äfven
begagnas till matsalar.
VIII, ekonomihuset, innehållande kök och bagarstuga, tvättstuga,
rum för betjening, förrådsrum för matvaror o. d., äfvensom maskinhus
i källaren m. m. Köket vore beräknadt för en s. k. Beckers köksapparat
och tvättstugan för eu tvättmaskin af det s. k. amerikanska
systemet. .
Alternativet n:o 1 upptoge sjuksängarnes antal till 250, hvartill
komme erforderliga reservsängar samt platser för infirmeri och för patienter
behäftade med smittosamma sjukdomar, tillsammans 46 sängar;
hvaremot alternativet n:o 2 omfattade 232 sjuksängar förutom nyssnämnda
46 sängar.
De sjuke vore fördelade på följande sätt:
Afdelningarna A och A'' för 20 patienter hvardera, tillsammans 40 platser.
» B » B’ å 40 platser ......................................... 80 ))
» C )) C'' å 24 » ........................................... 48 »
» D » D'' alternativet n:o 1 å 41 platser ......... 82 »
summa 250 platser.
Alternativet n:o 2 upptoge för afdelningarna D och D'' endast 32
platser å hvardera, under det att de öfriga afdelningarna vore lika med
alternativet n:o 1, hvadan hela antalet platser å alternativet n:o 2 ut
-
gjorde:
för afdelningarna D och D'' tillsammans ............................... 64 platser,
öfriga platser ...................................................................................... 164 j>
summa 232 platser.
Härtill komme för båda alternativen de ofvan nämnda, för sjukvården
oundgängliga reservplatser jemte platser för infirmeri och för
patienter med smittosamma sjukdomar, tillsammans 46 platser, samt
dessutom för afdelningarna C och C de för dessa afdelningar behöfliga
isoleringsrum, till antalet 8.
Åttonde hufviultiteln.
101
Sjukvaktarnes antal vore enligt alternativet n:o 1 beräknadt till 26
och efter alternativet n:o 2 till 22.
Kostnadssummau för alternativet n:o 1 utgjorde 1,120,000 kronor
och för alternativet n:o 2 deremot 947,000 kronor, hvartill i begge fallen
komme kostnaden för byggnadsplatsen och det erforderliga jordområdet.
Byggnaderna vore afsedda att uppföras af tegel på grund af granit.
Ofverläkarens och sysslomannens bostäder, hvartill ritningar hittills ej
upprättats, vore beräknade till i kostnadsförslaget angifva pris samt afsedda
att uppföras af timmer.
Medicinalstyrelsen hade till utförande förordat alternativet n:o 2.
I skrifvelse den 5 december 1888 har medicinalstyrelsen vidare
anmält, att, för vinnande af förut nämnda, af Riksdagen angifna ändamål,
eller att hospitalet måtte om möjligt så anordnas, att detsamma
kunde tjena jemväl till asyl för sinnessjuke, styrelsen med biti''äde af
hofintend-enten Kumlien företagit en omarbetning af de omförmälda
byggnadsritningarna i de delar, som för ändamålet erfordrades. Med
öfverlemnande af de sålunda omarbetade ritningarna jemte ny situationsplan
och tillhörande kostnadsförslag har styrelsen anfört bland annat,
att förändringen af det yttre hufvudsakligen bestode deri, att paviljongerna
IV och V skulle sammanbyggas med paviljongerna II och VI,
resp. III och VII, såsom syntes af den nya situationsplanen, jemförd
med den föregående af år 1887. Då i det omarbetade förslaget de
särskilt såsom asylafdelningar betecknade B och B'' icke egde särskilda
isoleringsrum i större antal, berodde detta derpå, att, då dessa afdelningar
numera blifvit satta i förbindelse först och främst med afdelningarna
C och C'' samt medelbäVt med cellafdelningen, isolering för längre
eller kortare tid kunde med lätthet beredas äfven asylpatienter, som
deraf vore i behof. Genom sammanbyggande af paviljongerna ernåddes
inom dessa lokaler en lättare och beqvämare uppvärmning, hvilken
dessutom blefve mera verksam till följd af betydligt minskade afkylningsytor.
Den inre gården sattes vidare i skydd för mycket starka
vindar, hvilket borcle blifva af nytta, enär densamma derigenom kunde
af patienterna användas såsom promenadgård under vintern, då de
egentliga promenadgårdarne till följd af naturhinder vore otillgängliga.
Förändringen i det inre åter bestode egentligen i en förstoring af
golfytan i de sammanbyggda paviljongerna VI och VII, hvilken utvidgning
dels tillåtit flera ändamålsenliga anordningar i den hit förlagda afdelningen
för nyintagna, hvarigenom densamma fullt motsvarade äfven
nutidens stränga, men berättigade kraf på verksam sjukvård åt isynnerhet
denna klass af sinnessjuke, dels ock tilläte eu starkare belägg
-
102
Åttonde hufvudtiteln.
ning af hospitalets öfriga sjuklokaler äfven inom asylafdelningen, så att
platser kurmat beredas åt ytterligare 30 patienter utöfver alternativet
n:o 1 och 48 utöfver det af medicinalstyrelsen redan förut förordade
alternativet n:o 2, eller åt tillsammans 280 sinnessjuke, deraf 90 asylpatienter,
allt mot en ökad kostnad af endast något öfver 18,000 kronor.
Då den föreslagna anordningen af en afdelning för epidemiskt
sjuke ofvanpå de förut fristående paviljongerna IV och V genom sammanbyggande
af paviljongerna måst på grund af sanitära skäl uppgifvas,
har styrelsen låtit uppgöra ritning till en särskild fristående
byggnad för epidemiskt sjuke och beräknat den för 10 patienter. Denna
byggnad skulle uppföras af trä, emedan den derigenom både blefve
billigare och vintertiden kunde lättare vid tillfälligt behof uppvärmas.
I dess källare skulle skölj- och torkrum inredas.
Efter den sålunda verkstälda omarbetningen skulle hospitalet komma
att innehålla följande antal platser eller sängar, nemligen å afdelningen
för män:
A. Lugna patienter .................................................. 28 platser.
B. Halflugna (asylafdelningen) ........... 45 »
C. Ny intagne (upptagningsafdelningen) ........... 31 »
I). Orolige, osnygge och våldsamme ................. 36 »
summa 140 platser.
Afdelningen för qvinno!- vore lika stor som den för män och omfattade
således äfven 140 platser.
I nämnda 280 platser vore ej inberäkhade de 10 sängarna i epidemiafdelningen.
Genom det nya förslaget komme kostnadsberäkningen att undergå
följande förändring. Kostnadsförslaget af år 1887 alternativet n:o 2
upptog såsom slutsumma 947,000 kronor, deruti paviljongerna IV och
V ingingo med tillsammans 106,800 kronor. Om detta belopp droges
ifrån nyssnämnda slutsumma, återstode alltså ........... kronor 840,200: —
Till denna summa, skulle nu läggas:
kostnaderna för de nya afdelningarna C
ligt kostnadsförslag upppgående till
samt epidemiafdelningen ...............................
och C, eu- |
||
116,000: — |
||
9,000: - |
||
summa |
kronor |
965,200: — |
Om denna slutsumma fördelades på alla de beräknade sjukplatserna,
tillsammans 290, visade sig, att hvarje sådan plats kostade vid pass
Åttonde liufvudtiteln. 103
3,328 kronor, hvilket belopp betydligt understege motsvarande siffra
vid förut och nyligen här i riket uppförda hospital, nemligen de vid
Lund och vid Upsala.
På grund af dessa och förut anförda skäl samt i öfrig! med fästadt
afseende dels å det ännu trängande behofvet af nya platser för sinnessjuke,
dels ock att rikets nordligaste län i berörda hänseende till följd
af sitt läge vore särdeles vanlottade, har medicinalstyrelsen underdånigst
hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till uppförande
af ett hospital på Pitholmen bevilja en summa af 965,200 kronor
samt deraf för år 1890 anvisa ett belopp af 120,000 kronor för
gran dläggningens påbörjande, markens planering och dränering, förskott
vid kontrakts uppgörande med flera nödvändiga förberedande arbeten.
Öfverintendentsembetet, som redan förut granskat byggnadsritningarna
och kostnadsförslagen rörande alternativen n:o 1 och n:o 2, har,
efter nådig remiss, i skrifvelse den 18 december 1888 anmält, att embetet
vid granskning af de omarbetade ritningarna och dertill hörande
kostnadsförslag icke funnit skäl till någon anmärkning.
Då medicinalstyrelsens utredning af denna fråga synes mig tillfredsställande
samt de framlagda, omarbetade byggnadsritningarna ändamålsenligt
affattade, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till uppförande af ett hospital på Pitholmen i
närheten af Piteå, enligt medicinalstyrelsens nu senast framlagda förslag
jemte ritningar — dock med Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt
att beträffande ritningarna tillåta sådana jemkningar, som på grund af
sig företeende omständigheter må kunna anses erforderliga eller lämpliga,
utan att den beräknade kostnaden öfverskrides — bevilja ett anslag
af 965,200 kronor samt deraf på extra stat för år 1890 ''anvisa ett
belopp af 120,000 kronor.
1 skrifvelse den 15 november 1888 har Eders Kongl. Maj:ts befall- [76.]
ningshafvande i Gefleborgs län, på begäran af länets landsting, underdånigst
anhållit, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för JTp{teu(°e.
år 1890 bevilja ett anslag af 14,000 kronor såsom bidrag åt det i Jerf sb
socken inrättade sjukhem för spetelsk^.
Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att jemväl för år 1890 bevilja ett extra anslag af
14,000 kronor till understöd åt sjukhemmet i Jerfsö socken, under vilkor
att 4,000 kronor dertill af landstinget anvisas för samma år.
104
Åttonde hnfvudtitelii.
Diverse anslag.
[77, 78.] I likhet med hvad under åtskilliga är skett, och af samma skäl,
svenska/om-som då förekommit i fråga om särskilda anslag dels till svenska forn"pli^ochteii-
skriftsällskapet, dels ock till beredande af religionsvård åt svenske sjögionevård
åt män i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande
m!fl. i utiänd-landsmän, torde Eders Kongl. Maj:t behaga föreslå Riksdagen att jemväl
sha hamnar, för år 1890 på extra stat anvisa: till svenska fornskriftsällskapet 2,000
kronor och till beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl. i
utländska hamnar 10,000 kronor.
[79.] Styrelsen för nordiska museet har, med åberopande af föregående
Nordiska Riksdagars beslut om anvisande af extra årsanslag af 16,000 kronor till
m '' museet, anhållit att till Riksdagen måtte aflåtas framställning om beviljande
jemväl för år 1890 af enahanda anslag för ifrågavarande museum;
och får jag med anledning häi''af i underdånighet hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1890 anvisa ett belopp af 16,000 kronor, att ställas till styrelsens för
nordiska museet förfogande för att enligt dess bestämmande användas
för museet tillhörande ändamål.
[80.] Med anledning af en utaf docenten J. A. Lundell gjord ansökning
Tidskrift för om fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften »Nyare bidrag
till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif» anser
jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kong].
Maj:ts förfogande ett extra anslag till samma belopp, som vid flera
föregående Riksdagar anvisats, eller 3,150 kronor, att, på de vilkor
Eders Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd
för utgifvande äfven under år 1890 af nämnda tidskrift.
[81.] Hos Eders Kongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Acta mathe
Tidskriften
matica», professorn G. Mittäg-Leffler, underdånigst anhållit, att enahanda
*Amät!cå»he'' belopp, eller 4,000 kronor, hvilket för innevarande år likasom för flera
föregående år beviljats såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift,
och som vore behöflig! för fortsatt utgifvande af tidskriften jemväl
under år 1890, måtte sökanden för sådant ändamål beredas; och har
Åttonde hufvudtiteln.
105
vetenskapsakademien i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande och dervid
varmt förordat bifall till ansökningen.
Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1890 anvisa ett belopp
af 4,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för utgifvande under samma år af tidskriften »Acta mathematica» till
professorn Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.
Vid 1886 års Riksdag beviljades på Eders Kongl. Maj:ts framställ- [82.]
ning ett extra anslag af 25,000 kronor till understöd för utgifvande af fNor,dilkk
»Nordisk familjebok». Af detta anslag, som beräknats skola fördelas ''amije
på fem år, hafva för hvardera af åren 1887, 1888 och 1889 anvisats
5,000 kronor. Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj: t måtte föreslå
Riksdagen att af nämnda anslag anvisa ytterligare 5,000 kronor, att
utgå under år 1890.
På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen år 1888 [83.]
på extra stat för år 1889 ett anslag af 20,000 kronor, att användas till Fkjfsäe3rniff~
understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsnings- „rbetsidassen.
kurser för arbetsklassen, dock under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;
att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager
föreståndare och lärare;
att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser;
att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att
alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvas
nödiga och lämpliga.
Jag hemställer, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1890 bevilja ett extra anslag å 20,000 kronor, att
under enahanda vilkor, som nyss nämnts, användas till omförmälda
ändamål.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. U
[84.] •
Precisionsnivelleringsarbeten
m. m
106 Åttonde Iiufvudtiteln.
Styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån har i särskilda skrivelser
anhållit om beredande af anslag för sammanställning och bearbetning af
de vattenhöjdsobsérvationer, som insamlats från de under år 1886 vid
Sveriges kuster anordnade, under nämnda styrelses vård stälda vattenhöjdmätningsstationer;
varande af styrelsen begärdt ett anslag till belopp af
2,000 kronor för år 1890. Och har styrelsen anfört, att det årliga anslag
af 1,700 kronor, som Riksdagen beviljat för underhåll och tillsyn af dessa
stationer m. m., icke lemnade något öfverskott till bearbetning af det betydliga
materialet af registrerade vattenhöjder, hvithet, så framt det skulle
kunna tillgodogöras och sålunda blifva af värde, måste sammanföras i
lämplig tabellarisk form, samt att styrelsen icke förfogade öfver några andra
medel, som kunde användas för ifrågavarande ändamål.
Häröfver har vetenskapsakademien afgifvit infordrade utlåtanden samt
dervid öfverlemnat och såsom uttryck för sina egna åsigter åberopat två
yttranden, afgifna, det ena af professorerna E. Edlund och D. G. Lindhagen
samt det andra af den sistnämnde och professorn P. G. Rosén. I
dessa yttranden anföres, hurusom de registrerande apparater, med hvilka
observationerna verkstäldes, icke gåfve vattenhöjderna direkt i siffror, utan
i form af kurvor på ett i rätlinig rörelse försatt, spändt pappersark. De
ark, som efter hand genomgått apparaten, bildade således tillsammans den
ursprungliga observationsjournalen, men uppgifterna å dem måste, för att
vidare användas, evalveras i verkliga längdmått (vattenhöjder), hvilka borde
införas i lämpliga tabeller för att sedan användas. Om det i allmänhet
måste anses för mindre välbetänkt att uppskjuta bearbetningen af en längre
observationsserie till en obestämd framtid, med risk att denna bearbetning
aldrig komme till stånd, vore det så mycket mera angeläget, att åtminstone
den första, nödvändiga bearbetningen verkstäldes, så fort ske kunde, då
det gälde ett så utförligt observationsmaterial som det, hvilket insamlades
vid registreringsstationer. Detta material växte nemligen så hastigt med
hvarje dag, att det efter en följd af år, om det icke under tiden bearbetades,
icke utan ganska känbara uppoffringar skulle kunna göras fruktbringande.
Ett annat skäl, som talade för dessa observationers omedelbart
börjande och successivt fortgående bearbetning, vore, att de bland
annat åsyftade att bereda kännedom om medelvattenståndet vid de svenska
kusterna — en kännedom, som vore behöflig för det på statens bekostnad
inom landet pågående precisionsnivellement, hvilket inom en ganska begränsad
tid borde blifva fullbordadt. På grund häraf har vetenskapsakademien
tillstyrkt bifall till hvad styrelsen för nautisk-meteorologiska
byrån i ämnet hemstält.
Behofvet af särskildt anslag för berörda ändamål synes vara ådaga -
Åttonde hufvudtiteln.
107
lagdt, och det torde ej vara skäl att längre uppskjuta den i allt fall nöd- «
vändiga bearbetningen af det omförmälda observationsmaterialet. Då detta
material redan föreligger för flera år, lärer det äskade beloppet, 2,000
kronor, icke kunna anses för högt.
Jemte detta nya anslag erfordras för år 1890 enahanda belopp, 10,700
kronor, som Riksdagen för innevarande år anslagit till fortsättande af
precisionsnivellenngsarbetena i södra och mellersta Sverige samt för underhåll
och tillsyn af de fyra der inrättade vattenhöjdmätningsstationerna
m. m. Jag hemställer derför i underdånighet, det Eders Kong! Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1890 bevilja 12,700 kronor,
deraf 9,000 kronor till fortsättande af berörda precisionsnivelleringsarbeten,
1,700 kronor för underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna
m. m. samt 2,000 kronor till sammanställning och bearbetande
af anteckningarna öfver de vid dessa stationer registrerade vattenhöjder.
Slutligen har jag att anmäla statskontorets underdåniga skrifvelse af [85.]
den 1 december 1888, deri statskontoret anhållit om anvisande af ersättning
för förskott till sammanlagdt belopp af 5,780 kronor 33 öre, afseende
kostnader för att till slutlig handläggning bereda frågan om ecklesiastik
boställsordning; och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
för återgäldande af berörda förskott äska af Riksdagen ett extra anslag
för år 1890, hvilket anslag, till undvikande af öretal i riksstaten, torde
böra bestämmas till 5,781 kronor.
Hvad föredragande departementschefen i ofvan berörda
hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans
Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfrige
ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika att utdrag
af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.
Ex protocollo:
A. von Krusenstjerna.
Nionde hufvudtiteln
Utdrag af ‘protokollet öfver finansärenden, hållet inf or Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari
1889.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Herr Lovén,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm.
Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,
Statsrådet Friherre von Essen att få anmäla de frågor,
som rörde regleringen af
nionde hufvudtiteln,
innefattande pensions- och indragningsstaterna.
Bill. till Eiksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
1
2
Nionde hufvudtiteln
Hvad först angick
pensionsstaten,
Bidrag till
folkskolelärares
''pensionering.
erinrade departementschefen om Kong]. Maj:ts, enligt finansdepartementot
tillhandakommet, protokollsutdrag, på ecklesiastikdepartementets
föredragning den 21 sistlidne December fattade beslut (se bil. I vid
detta prot. pag. 13) att till Riksdagen aflåta följande framställningar,
nemligen:
att, på det vederbörande pensionärer i folkskolelärarnes pensionsinrättning,
folkskolelärarnes enke- och pupillkassa samt lärarnes vid
elementarläroverken enke- och pupillkassa må kunna få pensionerna
kostnadsfritt sig tillsända, det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering
beviljade anslag, 357,427 kronor, må höjas till 359,773 kronor,
eller med 2,346 kronor;
samt att af nämnda anslag må användas dels 1,000 kronor såsom
missräkningspenningar åt den vid folkskolelärarnes pensionsinrättning
anstälde kassör och bokhållare, dels 1,400 kronor till förhöjning af pensionsinrättningens
anslag för extra biträden, renskrifning m. in.; samt
[2.] att det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare
Bidrag till vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. anvisade belopp,
af^nhfr Tcl 68,816 kronor, må minskas med 65 kronor till 68,751 kronor.
barn efter
lärare vid
allmänna
läroverk,
pedagogier,
seminarier
m. m.
Departementschefen anförde härefter:
[3.] »Sedan genom nådiga brefvet den 17 September 1851 och Stats
Vadstena
kontorets derpå grundade kungörelse den 25 November samma år för^hnskrnm.
ordnats, att till Vadstena krigsmanshuskassa ingående hemmansräntor,
kronotionde och åtskilliga andra inkomster, arrendeafgifter dock icke
deribland inbegripna, skulle från och med år 1852 mot viss kontant
ersättning till statsverket indragas, meddelades af Kammarkollegium
den 22 Maj 1855 beslut om indragning till statsverket af krigsmanshuskassans
årliga afgäld af frälsehemmanen ett mantal Öfvertorp N:o 2
Östergården i Bjälbo socken och Göstrings härad af Östergötlands län
samt ett mantal N:o 3 Ryckelsby i Ekeby socken af nämnda härad
och län.
Nionde hufvudtiteln.
3
Då emellertid, efter hvad sedermera blifvit utrönt, den afgäld,
som af dessa hemmans innehafvare tillförene utgjorts till Vadstena
krigsmanshuskassa, icke vore af den beskaffenhet, att stadgandena i
Statskontorets nyssberörda kungörelse den 25 November 1851 derå
egde tillämplighet, har Eders Kongl. Maj:t genom nådiga beslut den
1 Oktober 1886 och den 25 Februari 1887, med upphäfvande afKammarkollegii
nyssnämnda beslut, förklarat afgäldens indragning till statsverket
böra återgå.
Ifrågavarande afgäld, utgörande för Öfvertorp N:o 2 Östergården
9 kronor 67 öre i penningar, 7,0875 kubikfot hvete och 72,45 kubikfot
korn samt för Ryckelsby 7 kronor 53 öre i penningar, 7,0875 kubikfot
hvete och 75,6 kubikfot korn, har, enligt hvad Statskontoret meddelat,
i anledning af berörda nådiga beslut från och med år 1887 af
hemmanens innehafvare utgjorts till krigsmanshuskassan. I följd häraf
bör det för nämnda kassa å nionde hufvudtiteln uppförda anslag,
244,025 kronor, innefattande ersättning för till statsverket indragna,
till kassan förut ingående hemmansräntor och tionde in. m., minskas
med ett belopp motsvarande värdet, beräknadt enligt stadgade grunder,
å den afgäld, hvars indragning till statsverket sålunda återgått.
Enligt i Statskontoret verkstäld beräkning uppgår detta värde till 385
kronor 30 öre, derföre afdrag i Statskontoret egt rum vid utanordnandet
till kassan af nyssnämnda anslag för åren 1887 och 1888; och
tillstyrker jag alltså efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet,
att Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad Statskontoret hemstält,
måtte föreslå Riksdagen,
att anslaget till Vadstena krigsmanshuskassa, 244,025 kronor,
måtte i riksstaten för år 1890 minskas med värdet af de till kassan
återgångna afgälderna af hemmanen Ofverby N:o 2 Östergården och
Ryckelsby, i jemnt krontal utgörande 385 kronor, till 243,640 kronor.
Om från den under rubriken bidrag till folkskolelärares pensionering
föreslagna anslagsförhöjniug ....................... kronor 2,346: —
dragés summan af de föreslagna nedsättningarne
under anslagsrubriken bidrag till pensionering
af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
pedagogier,seminarier m. m. kronor 65: —
och å anslaget till Vadstena krigsmanshuskassa
................................ ,, 385: — 450: —
kommer förhöjningen å pensionsstaten att varda kronor 1,896: —
så att staten, för närvarande upptagen till............ „ 1,314,302: —
skulle komma att sluta på ett belopp af............... kronor 1,316,198: —))
4
Nionde hufvudtiteln.
[4-]
Pension för
U nderofficeren
vid
kronoarbetscorpsen
G.
A. E. Uggla.
[5.]
Understöd
för aflidne
Direktören
vid kronohälctet
i
Ystad C. E.
Thorssons
minderåriga
barn.
[<>.]
Pension för
Löjtnanten
H. It Liedholm.
[7-J
Pension för
Sergeanten
P. J. W.
Liljefelt.
[8.]
Pension för
Läraren O.
Offerman.
Beträffande
indragningsstaten
erinrade departementschefen om Kong], Maj:ts på nedannämuda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nemligen:
på justitiedepartementets föredragning:
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 19)
att Underofficeren vid kronoarbetscorpsen Claes Adolf Emil Uggla
må från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från
underofficersbefattningen vid kronoarbetsstationen å Tjurkö, under sin
återstående lefnad å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
af 600 kronor;
(se bil. 3 vid detta prot. pag. 22)
att aflidne Direktören vid kronohäktet i Ystad Carl Erik Thorssons
minderåriga barn Erik Konrad, Ånna Åbrahamina, Signe IVSargot, Betty
Hildur och Lilly Wilhelmina må uppföras å allmänna indragningsstaten
till åtnjutande af ett årligt understöd af 60 kronor hvardera, att utgå
från och med innevarande år intill dess de hvar för sig uppnått 18 år;
på landtförsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. 4 vid detta prot. pag. 25)
att Löjtnanten vid Svea artilleriregemente Herman Rudolf Liedholm
må från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked
varder honom be viljad t, under sin återstående lifstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,000 kronor;
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 27)
att. Sergeanten vid Jemtlands fältjägarecorps Per Johan Wenzel
Liljefelt må från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 510 kronor;
■ på sjö för svar sdepartementets föredragning:
(se bil. 6 vid detta prot. pag. 30)
att Läraren vid navigationsskolan i Vestervik Olof OfFerman må
från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked
Nionde hufvudtiteln.
5
från sin lärarebefattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor;
på civildepartementets föredragning:
(se bil. Sjette hufvudtiteln pag. 18)
att Kamereraren i landtbruksakademien Carl Selin må berättigas [9.]
att från och med år 1890 årligen under sin lifstid från allmänna in
dragningsstaten
uppbära 1,050 kronor; förande ä
indragnings
(se
bil. 7 vid detta prot. pag. 33) stat
att Häradsskrifvaren i Norra Roslags fögderi af Stockholms län [10.]
Gustaf Fredrik Tranéus må från och med månaden näst efter den, Pension för
i i i i • n o **iij * * .... • i o ii Häraasslcrif
hvarunder
han med pension tran civilstatens pensionsinrattmng erhaller varen q. p
afsked från häradsskrifvaretjensten, under sin återstående lifstid å all- Tranéus.
männa indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp,
att detta tillsammans med pensionen från nämnda inrättning kommer
att utgöra 2,000 kronor, eller 800 kronor årligen;
(se bil. 7 vid detta prot. pag. 35)
att Landskontoristen i Vesterbottens län Georg Gustaf Lundmark
må från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från Lmdskontolandskontoristtjensten
varder honom beviljadt, under sin återstående risten G. G.
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension af 1,000 Lun(lmar]{-kronor;
(se bil. 7 vid detta prot. pag. 38)
att Landskontoristen i Hallands län Anders Petter Hansson må [12.j
från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från landskontoristtjensten
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid risten A. P.
å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att Hansson.
detta tillsammans med det understöd från Civilstatens pensionsinrättning,
hvartill han är berättigad, kommer att uppgå till 700 kronor,
eller 475 kronor årligen;
(se bil. 7 vid detta prot. pag. 39)
att Kommissionslandtmätaren i Elfsborgs län Otto Fredrik Beck- L13-]
marek må från och med månaden näst efter den, hvarunder han er- Fusion för
håller afsked från tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna in- sionslandtdragningsstaten
åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillhopa mätaren o.
med det understöd från Civilstatens pensionsinrättning, hvartill han är marek''
berättigad," kommer att uppgå till 1,350 kronor, eller 900 kronor årligen;
6
Nionde hufvudtiteln.
[14-]
Pension för
Storskifteslandtmätaren
E. T.
Didrikson
samt Afvittringslandtmätarne
C.
W. Holmström
och M.
Alsterlund.
[15.J
Pension för
Distriktsingeniören
H. E. Lundborgs
enka.
L16.]
Pension för
Förste Aktuar-ien
J. A. C.
Iiellstenius''
enka.
[17-]
Pension för
Materialvakten
G. M.
Carlson.
[18]
Pension för
Seminarie
läraren
C. J.
Dahlberg.
(se bil. 7 vid detta prot. pag. 41)
att en hvar af nedannämnde vid storskiftes- och afvittringsverken
anstälde tjensteman må, dock med vilkor att rätt till pension såsom
kommissionslandtmätare ej må honom tillkomma, från och med månaden
näst efter den, hvarunder han, i följd deraf att hans befattning vid storskiftes-
eller afvittringsverket blifver öfverflödig, erhåller afsked från
nämnda verk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till följande belopp:
a) Storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län
Edvin Theofil Didrikson...................................... kronor 2,000: —
b) Afvittriugslandtmätaren i Norrbottens län
Claes Wilhelm Holmström „ 2,000: —
och c) Afvittringslandtmätaren i sistnämnda län
Magnus Alsterlund „ 1,600: —
(se bil. 7 vid detta prot. pag. 46)
att Distriktsingeniören vid statens jernvägsbyggnader, Majoren
vid Väg- och vattenbyggnadscorpsen m. m. Herman Emanuel Lundborgs
enka Maria Wilhelmina Lundborg, född Löhman, må, så länge
hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension till belopp af 600 kronor att utgå från och med 1889 års
ingång;
(se bil. 7 vid detta prot. pag. 47)
att Förste Aktuarien i Statistiska Centralbyrån, Filosofie Doktorn
John August Constantin Hellstenius’ enka Bilda Sofia Charlotta HellStenius,
född Carlson, må, så länge hon förblifver enka, från allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp af 400 kronor
att utgå från och med ingången af år 1889;
(se bil. 8 vid detta prot. pag. 50)
att Materialvakten vid statens jernvägsbyggnader Carl M. Carlson
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas
från anställning vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500
kronor;
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. 9 vid detta prot. pag. 52)
att Läraren i trädgårdsskötsel vid folkskolelärareseminariet i Linköping
Carl Johan Dahlberg må från och med månaden näst efter den,
Nionde hufvudtiteln.
7
i hvilken afsked från nämnda befattning honom beviljas, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 1,000 kronor;
(se bil. 9 vid detta prof. pag. 54)
att Mediko-filosofie kandidaten Johan Adolf Wilhelm Hägerstrand [19.]
må från och med 1889 års början under sin återstående lifstid å all- Pension för
mäuna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor; didaten JUa
W. Häger
(se
bil. 9 vid detta prot. pag. 55) strand.
att Vaktmästaren vid Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg [20.]
Änders Alexander Andersson må från och med månaden näst efter den, Pension
i hvilken han erhåller afsked från sin befattning, å allmänna indragnings- ^äst^en^A
staten åtnjuta pension till belopp af 500 kronor årligen; a. Anders
SOU.
(se bil. 9 vid detta prot. pag. 56)
att å allmänna indragningsstaten må för år 1890 anvisas ett an- [21.]
slag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Understöd åt
Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 laude folkkronor
åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skoieiärare.
skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.
Departementschefen Friherre von Essen anförde härefter:
))Å extra stat under sjunde hufvudtiteln finnes för innevarande [22.)
likasom för flere föregående år för genomförande af Statskontorets nya Ofverfiytt
*
• • ^ o j */ nmQ in
organisation
anvisadt ett belopp af 5,400 kronor, hvilketl anslag genom dragnmgsstanådiga
brefvet den 7 December 1888 fördelats mellan vissa tjenstemän f°p
på Statskontorets gamla stat på följande sätt, nemligen: Torén, samt
Bokhållaren Fredrik Torén..................................... kronor 2,200: — Kammar
Kammarskrifvaren
Friherre Sten Gustaf Ludvig 4Friherre
af Wetterstedt................................................... „ 1,600: — S-G.:L.%
och Kammarskrifvaren Johan Elias EnOChMonthan „ 1,600: — ochJ^KE.
tillhopa kronor 5,400: —; Monthan.
varande desse tre tjenstemän, enligt nådiga brefvet den 22 December
1876, berättigade att såsom öfvertalige tjenstemän, under tjenstledighet
från den 1 Januari 1877 tills vidare, qvarstå vid sina då å Statskontorets
ordinarie stat innehafvande löner med rättighet att äfven
under tjenstledigheten uppbära hela lönen; hvarjemte i sammanhang
dermed bestämdes, att lönerna skulle utgå från det till genomförande
af Statskontorets nya organisation anvisade extra anslag.
8
Nionde hufvudtiteln.
Dessförinnan både Statskontoret uti underdånig skrifvelse den 18
December 1876, med förslag till nya stater för Statskontoret m. m.,
hemstält, att nyssnämnde tre tjensteman, hvilka, jemte åtskilliga andre
embets- och tjensteman, hvarom no ej är fråga, innehade till indragning
afsedda tjenster eller för sjuklighet eller af annan anledning icke vore
lämpliga att å nya staten bibehållas, måtte hos Riksdagen föreslås till
uppförande med sina innehafvande löner å allmänna indragningsstaten.
Med afseende å möjligheten af dessa tjenstemäns inkallande i tjenstgöring
ansåg emellertid vid underdånig anmälan den 8 Januari 1877
af Statskontorets berörda skrifvelse Eders Kongl. Maj:t deras öfverflyttande
på allmänna indragningsstaten tills vidare icke böra ifrågakomma,
och att till bestridande af lönerna anslag fortfarande borde
äskas.
I underdånig skrifvelse den 6 sistlidne December har Statskontoret
nu förnyat sin år 1876 gjorda framställning om ifrågavarande tre
tjenstemäns öfverflyttande på allmänna indragningsstaten.
Rörande bemälde tjenstemän, som fortfarande åtnjuta tjenstledighet,
inhemtas af hanalingarne,
att Bokhållaren Torén född den 16 Mars 1820, inträdt i statens
tjenst den 17 Maj 1844 och erhållit fullmakt å sin befattning den 24
September 1861;
att Kammarskrifvaren Friherre af Wetterstedt född den 25 September
1817, inträdt i statens tjenst den 4 September 1837 och erhållit
fullmakt å sin befattning den 28 Mars 1843; samt
att Kammarskrifvaren Monthan född den 16 September 1826,
inträdt i statens tjenst den 21 Juni 1852 och erhållit fullmakt å sin
befattning den 9 Oktober 1861.
De ifrågavarande tjenstemännen hafva sålunda uppnått en ålder,
Torén af mera än 68 år, Friherre af Wetterstedt af mera än 71 år och
Monthan af öfver 62 år samt varit anstälde i statens tjenst, Torén
mera än 44 år, Friherre af Wetterstedt öfver 51 år och Monthan mera
än 36 år. Då deras inkallande i tjenstgöring numera icke lämpligen
kunde ifrågasättas, har Statskontoret hemstält, att de måtte hos instundande
Riksdag föreslås till uppförande med sina innehafvande löner å
allmänna indragningsstaten, samt att förty det hittills å extra stat uppförda
anslaget till genomförande af Statskontorets nya organisation icke
vidare måtte äskas.
Som inerbemälde tjenstemän numera uppnått den ålder, att, enligt
hvad Statskontoret anmärkt, möjligheten af deras inkallande i tjenstgöring
lärer få anses utesluten, torde hinder för deras af Statskontoret
förordade öfverflyttning på allmänna indragningsstaten ej vidare före
-
Nionde hufvudtiteln.
0
finnas, helst ingen ökad utgift för Statsverket derigenom uppkommer.
Jag anser mig derföre böra förorda bifall till Statskontorets förevarande
framställning, dervid likväl, på sätt i andra dylika fall varit öfligt,
torde böra stadgas det vilkor, att lönerna å allmänna indragningsstaten
böra frant-rädas, i den mån vederbörande tjenstemän kunna komma att
uppbära annan lön å rikets stat; hemställande jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att Bokhållaren Torén samt Kammarskrifvarne Friherre af Wetterstedt
och Montban må å allmänna indragningsstaten öfverflyttas med
rätt att derifrån årligen uppbära, Torén ett belopp af 2,200 kronor samt
Friherre af Wetterstedt och Monthan hvardera ett belopp af 1,600 kronor,
dock att, derest någondera af dem framdeles skulle vinna befordran till
annan tjenst å rikets stat, det å indragningsstaten för honom uppförda
anslag skall minskas med ett belopp, svarande mot den nya aflöningen,
eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.
Hos Eders Kongl. Maj:t har förre Kamererare!! vid de Kongl. teatrar^
Gustaf Fredrik Törner, gjort underdånig framställning derom,
att honom matte för hans återstående lifstid beredas förmånen af
pension från statsverket.
Enligt hvad af handlingarne inhemtas, inträdde Törner, som
är född den 26 Maj 1821, i tjenstgöring å Kongl. teaterns kansli
den 1 Februari 1842 samt befordrades den 13 Juli 1852 till kamererare
och kassör derstädes, hvilken befattning han derefter oafbrutet innehaft,
till dess densamma med utgången af spelåret 1887—1888 i sammanhang
dermed, att de Kongl. teatrarne upplätos åt enskilde, indrogs.
I sådan egenskap har Törner, som icke åtnjutit förmånen af fri bostad
i något af de Kongl. teatrarnes hus, uppburit i årlig lön, till utgången
af år 1873 2,000 kronor och derefter 3,000 kronor.
Förutom berörda tjenst har Törner alltsedan år 1852 jemväl innehaft
befattningen såsom kamererare vid de Kong], teatrarnes pensionsinrättning,
i hvilken egenskap han uppburit årligt arfvode med 375
kronor samt från år 1883 med 1,000 kronor; och har Direktionen öfver
pensionsinrättningen, som på nådig befallning afgifvit underdånigt utlåtande
äfver Törners förevarande framställning, vitsordat, att han med
sällspord ordentlighet, nit, omsorg och skicklighet förvaltat sistberörda
befattning. Tillika har Direktionen uti sitt omförmälda utlåtande yttrat,
att, ehuru det icke egentligen tillkomme Direktionen att lemna
något vitsord åt det sätt, hvarpå Törner skött sin förnämsta och hufBih.
till Biksd. Prof. 1889. 1 Sund. 1 Afd.
[23.]
Pension för
förre Kamérerar
en vid
de Kongl.
teatrarne
G. F. Törner.
2
10
Nionde hufvudtiteln.
vudsakligaste befattning såsom kamererare och kassör vid de Kongl.
teatrarne, Direktionen likväl, då den myndighet, hvarunder Törner
i sådan egenskap lydt, eller Kongl. Teaterdirektionen, icke vidare
funnes till, ansett sig icke böra undertrycka ett uttalande derom, hurusom
bland dem, som varit i tillfälle följa Törners verksamhet vid de
Kongl. teatrarne, icke funnes mera än ett omdöme derom, att denna,
mycket arbete och ordningssinne kräfvande verksamhet utöfvats på ett
sätt, som i fullaste mått förtjenade enahanda vitsord, som det Direktionen
afgifvit rörande Törners verksamhet vid pensionsinrättningen.
Med anledning häraf har Direktionen på det varmaste tillönskat framgång
åt Törners förevarande ansökning.
Slutligen har Törner, likaledes allt sedan år 1852, utan någon
som helst godtgörelse förvaltat den jemlikt nådigt bref den 12 Oktober
1888 under pensionsinrättningens Direktion numera stälda »Kongl.
teatrarnes arbetares och betjentes sjuk- och begrafningskassa»; och
torde det tillåtas mig att till upplysning om det förtjenstfulla sätt,
hvarpå Törner vårdat sistnämnda kassas angelägenheter, framhålla,
hurusom vid Direktionens sammanträde den 29 nästlidna November,
Direktionens ordförande, enligt hvad det vid sammanträdet förda protokoll
gifver vid handen, sedan de till sjuk- och begrafningskassa!! hörande
handlingar och fonder till Direktionen öfverlemnats, till Törner
framburit den synnerliga erkänsla och förbindelse, hvari såväl pensionsinrättningen
som den Kongl. teaterinstitutionen stode till Törner, som
under mera än 36 år med den honom städse utmärkande ordning, nit
och skicklighet förvaltat denna kassa och det med ett så framgångsrikt
resultat, att kassans fonder, som vid Törners tillträde af förvaltningen
utgjorde allenast 19,771 kronor, af honom aflemnats med det betydande
beloppet af 79,874 kronor 48 öre.
Af det nu anförda täcktes Eders Kongl. Maj:t finna, att Törner,
som mera än 46 år varit anstäld i de Kongl. teatrarnes tjenst och
under 36 år af denna tid såsom redogörare omhänderhaft den omfattande
uppbörden och redovisningen vid de Kongl. teatrarne, på ett
synnerligen väl vitsordadt sätt förvaltat denna ansvarsfulla befattning.
Då härtill kommer, att Törner tillika under eu lång följd af år på ett
oegennyttigt och framgångsrikt sätt vårdat de för teaterpersonalens
pensionering inrättade kassor och jemväl derigenom gagnat Kongl.
teaterinstitutionen, anser jag Törner, då han nu vid fylda 67 års ålder
från ifrågavarande kamererarebefattning afträdt, vara förtjent af årlig
pension från statsverket, hvilken pension lämpligen torde böra bestämmas
till ett belopp, motsvarande två tredjedelar af hvad Törner såsom kamererare
under de senare åren i aflöning uppburit eller 2,000 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
11
Som emellertid, efter det på grund af nådigt beslut den 25 Juni nästlidet
år Kongl. stora teatern på ett år räknadt från och med den 1
påföljande Juli upplåtits åt Hofkapellmästaren Conrad Nordqvist för
uppförande af operor och andra musikverk, Törner vid detta operaföretag
vunnit anställning såsom kamererare, torde pensionen lämpligen böra
bestämmas att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
Törner fråuträdt sistberörda befattning.
På grund häraf och med tillkännagifvande, att Törner, såsom
förutvarande revisor i Kammarrätten, från Civilstatens pensionsinrättning
uppbär en årlig pension af 800 kronor, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att förre Kamereraren vid de
Kongl. teatrarne Gustaf Fredrik Törner må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han frånträder anställning vid Kongl. Operan,
under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension från allmänna
indragningsstaten af 2,000 kronor.
Då, enligt hvad Statskontoret upplyst, riksmarkegångspriset å
spanmål åren 1886—1888 utgjort i medeltal 1 krona 64 öre kubikfoten,
motsvarande 10 kronor 33 öre för tunnan, eller 17 öre under
det värde, 10 kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840
—41 års statsreglering beräknades, kommer följaktligen någon förhöjning
i detta pris icke att utgå under år 1890 till sterbhus efter dem,
hvilka före vidtagande af nämnda statsreglering grundlagt rätt till
begrafningshjelp.
Statskontoret har anmält, att utgifterna från det under allmänna
indragningsstaten uppförda anslag till »ersättning för indragen indelning
m. m. på förslag», 6,400 kronor, till följd af pensionstagares med
fleres afgång betydligt minskats, så att desamma enligt 1887 års rikshufvudbok
samt efter iakttagande af under år 1888 inträffade förändringar
numera uppgå till endast 574 kronor 71 öre. Med afseende
härå torde anslaget hädanefter böra uppföras med ett i jemnadt tal till
600 kronor nedsatt belopp.
Beträffande beloppet af förslaganslaget till allmänna indragningsstaten
har jag i öfrigt ej annan ändring att föreslå, än att, för vinnande
af jemn slutsumma å de ordinarie anslagen under hufvudtiteln,
det kontanta anslaget till nämnda stat må höjas med 504 kronor eller
från 1,599,698 kronor till 1,600,202 kronor, då, med inberäkning af
den under anslaget ingående ersättning för indragen fndelning m. m.,
Priset å den
i äldre lön
ingående
spanmål.
[24.]
Anslaget till
allmänna indragningsstaten.
12
Nionde hufvudtiteln.
[25.]
Kreditiv för
uppehållande
af arméns
pensionskassas
egen pensionering.
nyss föreslagen till 600 kronor, anslagets slutsumma
blir..................................................................................... kronor 1,600,802: —
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ............ „ 1,316,198: —
skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie
anslag för år 1890 blifva ........................... kronor 2,917,000: —
Extra anslag.
Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens
affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 12
sistlidne Oktober på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil.
10 vid detta prof. pag. 58) fattade beslut att föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1890 anvisa ett kreditiv af 1,375,000 kronor
att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande vederlag
för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till
fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder
för sådana pensioners utgående;
äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år
1889 anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets
pensionering användas».
Hvad departementschefen sålunda rörande nionde
hufvudtiteln hemstält biträddes af Statsrådets öfriga
ledamöter och blef af Hans Majrt Konungen i nåder
gilladt och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen,
på Statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna,
att nu anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens statsutskott.
Ex protocollo:
G. Wilh. Smerling.
Nionde hufvudtitelii: bil. 1.
13
Utdrag af ''protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 21
December 1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Herr Lovén,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm.
Departementschefen, Statsrådet Wennerberg anförde härefter:
»I skrifvelse den 6 Juli 1887 har Riksdagen anhållit, att Eders
Kongl. Magt, efter vederbörande myndigheters hörande, täcktes taga i
öfvervägande, huruvida icke sådana anordningar kunde träffas, att pensionerna
från såväl folkskolelärarnes pensionsrättning som folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa blefve, utan kostnad för pensionstagarne,
till dem utbetalade.
På nådig befallning har Direktionen öfver nämnda pensionsinrättning,
som tillika förvaltar såväl folkskolelärarnes enke- och pupillkassa
som elementarlärarnes enke- och pupillkassa, den 1 November 1887
IP 2.]
Förändradt
sätt för utbetalning
af
pensioner
från follcsicolelärarnes
pensionsinrättning
in. m.
14
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
afgifvit yttrande i detta ärende och dervid föreslagit, att i landsorten
boende pensionstagare skulle, för vinnande af det ändamål, Riksdagen
åsyftat, eg a att, förutom såsom hittills å landtränterierna, utbekomma
sina pensioner jemväl hos vederbörande magistrater och kronofogdar,
samt tillika hemstält, att hvad som bestämdes rörande folkskolelärarnes
pensionsinrättning samt enke- och pupillkassa äfven måtte komma att
gälla den tredje af de utaf Direktionen förvaltade kassorna, elementarlärarnes
enke- och pupillkassa.
Efter erhållen nådig remiss hafva samtlige Eders Kong!. Maj:ts
Befallningshafvande häröfver afgifvit underdåniga utlåtanden, i hvilka
dels ett stort antal af dessa embetsmyndigheter mera eller mindre bestämdt
uttalat sig mot förslaget, dels åtskilliga yrkat, att såsom vilkor
för genomförande af Direktionens förslag måtte föreskrifvas, att för
hvarje pensionsbetalningstermin skulle till länsstyrelsen öfversändas icke
blott den summa, som skulle utbetalas inom länet, utan äfven uppgift
å det belopp, som borde betalas till hvarje särskild pensionär, samt å
stället, der betalningen skulle ske.
Med anledning af hvad länsstyrelserna anfört har Direktionen
blifvit ånyo hörd och den 16 sistlidne Oktober afgifvit förnyadt underdånigt
utlåtande, och har Direktionen, på grund deraf att så många
länsstyrelser yttrat sig mot förslaget, och de af några bland dem ifrågasatta
vilkor skulle i tillämpningen komma att möta bet}Mliga, af Direktionen
närmare utvecklade svårigheter, ansett sig icke böra vidblifva
sitt förenämnda förslag.
Vid sådant förhållande har Direktionen efter förnyadt öfvervägande
af ärendet kommit till den åsigt, att hvad Riksdagen önskat
möjligen skulle kunna vinnas derigenom, att pensionsutbetalningarne
förlädes helt och hållet till pensionsinrättningen, så att pensionstagare
skulle ega att antingen sjelf eller genom ombud lyfta pensionsbeloppet
hos inrättningen eller ock få detsamma sig under vissa vilkor med
posten kostnadsfritt tillsändt under uppgifven adress i rekommenderadt
eller assureradt tjenstebref, men att rättigheten för pensionstagarne
att i landtränterierna utbekomma pensionerna borde samtidigt helt och
hållet upphöra.
För att få pensionen med posten kostnadsfritt sig tillsänd skulle
det åligga pensionstagare att i rekommenderadt bref till Direktionen
insända dels pensionsbrefvet för påteckning, så framt han ej föredroge
att hafva detta i pensionsinrättningens förvar qvarliggande, dels behörigt
prestbevis och dels qvitto å pensionsbeloppet.
Till ytterligare lättnad för såväl pensionstagarne som vederbörande
presterskap skulle Direktionen samtidigt med hvarje pensions
-
Nionde hufvudtiteln: bil. i.
15
liqvid öfversända för nästa ^betalningstermin afsedda blanketter till
såväl pensionstagarens qvitto som prestbetyget. Den pensionstagare,
som icke af ett eller annat skäl föredroge att sjelf eller genom ombud
lyfta pensionen i pensionsinrättningen, skulle således få afhemta densamma
å närmaste postanstalt och utan att i regeln derför behöfva
vidkännas annan kostnad än porto- och rekommendationsafgift för de
toreskrifna handlingarnes insändande till pensionsinrättningen.
Då pensionerna från folkskolelärarnes pensionsinrättning helt och
hållet bekostades af staten och kommunerna, samt pensioneringen från
både folkskolelärarnes och elementarlärarnes enke- och pupillkassor
till väsendtlig del uppehölles genom bidrag af statsmedel, syntes det
Direktionen ej vara för mycket begärdt, att pensionärerna för pensionernas
utbekommande underkastade sig åtminstone nämnda obetydliga
utgift.
Att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilka sålunda skulle
alldeles befrias från det, i synnerhet inom vissa län, på grund af det
stora antalet pensionärer, ganska besvärliga bestyret med pensionsutbetalningarne
och den dermed förbunda granskningen af de handlingar,
som för pensionernas utbekommande företes, samt från nödvändigheten
att för dessa utbetalningar förskjuta understundom icke
obetydliga belopp, ej skulle hafva något att emot detta förslag erinra,
har Direktionen ansett kunna tagas för afgjordt.
Deremot skulle göromålen i pensionsinrättningen komma att genom
den nya anordningen i väsentlig mån ökas. Öfver dessa ökade göromåls
beskaffenhet och omfattning har Direktionen lemnat en fullständig
utredning samt tillika meddelat uppgift å de kostnader, som deraf skulle
föranledas.
Direktionen anför i dessa hänseenden, bland annat, att antalet af
pensionärer i alla tre pensionskassorna, som för närvarande lyftade sina
pensioner i ränterierna, utgjorde 886, och antalet af dem, hvilka utbekommo
pensionerna genom brefvexling med pensionsinrättningen,
289; att med all säkerhet kunde antagas, att, om Direktionens förslag
gillades, begge dessa kategorier, utgörande tillhopa 1,175 pensionärer,
skulle begära att få pensionerna sig tillsända med posten; att af de
150 pensionärer, som sjelfve eller genom ombud lyftade sina pensioner
i pensionsinrättningen, åtminstone alla de, som ej vore bosatta i hufvudstaden
eller dess omedelbara granskap, antagligen komme att anlita
denna viga och billiga utväg; att af de nytillträdande pensionärerna,
utgörande för alla tre kassorna i medeltal omkring 100 årligen, de allra
flesta likaledes torde komma att göra detsamma; och att göromålen
skulle ökas icke blott genom öfvertagandet af skyldigheten att med
IG
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
posten öfversända pensioner till det betydande antal pensionärer, som
nu på annan väg u flin ge sina pensioner, utan äfven derigenom att beloppet
af de utgående pensionerna, som nu belöpte sig till mera än
555.000 kronor, vore i ständig och ganska stark stegring. I sistnämnda
afseende har Direktionen anfört, att enligt en af professor D.
Gr. Lindhagen uppgjord beräkning pensionsbeloppet ensamt för folkskolelärarnes
pensionsinrättning komme att år 1915 uppgå till öfver
1,000,000 kronor.
Då emellertid endast en del af denna tillväxt i göromålen skulle
på en gång inträda, har Direktionen icke heller ansett sig böra för
närvarande ifrågasätta större tillökning i förvaltningsanslaget, än som
vore oundgängligen nödvändig för den närmaste framtiden, men dock
velat framhålla, hurusom en sådan tillökning tid efter annan i mån af
göromålens tillväxt måste komma att påkallas.
Rörande behofvet för den närmaste framtiden anföres, att den af
tjenstemännen, som komme att i främsta rummet få sina göromål tillökade,
vore innehafvaren af kassörs- och bokhållaretjensten. Hans aflöningsförmåner
utginge enligt den för pensionsinrättningen den 31
Maj 1888 faststälda stat med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar
1.000 kronor samt ett ålderstillägg af 500 kronor efter fem års väl
vitsordad tjenstgöring.
I dessa så nyligen faststälda aflöningsbelopp har Direktionen ej
ansett sig böra föreslå någon ändring men hemstält, att, i händelse
förslaget vunne bifall, i staten måtte såsom missräkningspenningar för
kassören uppföras ett belopp af 1,000 kronor. Denna aflöningsform,
som i allmänhet inginge i aflöningsförmånerna för kassörer hos
penningeförvaltande verk och inrättningar, syntes så mycket lämpligare,
som kassörens göromål blefve trägnare och ansvarsfullare samt svårigheten
större att undgå missräkningar vid det mångdubblade antalet
omedelbara pensionsutbetalningar och försändelser, helst dessa oftast
måste ske i ojemna tal af kronor och ören.
Vidare skulle den föreslagna förändringen göra det redan nu för
handen varande behofvet af en vid tiderna för pensionsutbetalningarne
anstäld särskild kassakontrollant, som tillika under öfriga tiden af året
kunde tillhandagå med erforderligt amanuensbiträde, alldeles oafvisligt.
Med anledning häraf har Direktionen anhållit, att anslaget till extra
biträden, renskrifning, ved, ljus, skrifmaterialier m. m. måtte ökas med
1,400 kronor för att lemna tillgång till godtgörelse åt en kassakontrollant
och amanuens, hvilken godtgörelse förslagsvis beräknats till 1,000
kronor, och derjemte för den ökade utgiften till expenser, som förslagets
genomförande komme att föranleda.
Monde hufvudtiteln: bil. 1.
17
Den sålunda ifrågasatta tillökningen i den för pensionsinrättningen
faststälda stat utgör tillhopa 2,400 kronor, och har Direktionen förklarat,
att, om denna tillökning icke skulle kunna beredas, Direktionen icke
såge någon möjlighet att, i det syfte Riksdagen önskat, vidtaga någon
förändring i sättet för pensionernas utbetalning.
Genom en anordning i enlighet med Direktionens sist afgifna förslag
kan Riksdagens anhållan uppfyllas, så att endast en ringa kostnad
för porto och rekommendationsafgift vid insändandet af erforderliga
handlingar kommer att drabba pensionstagarne, och emot Direktionens
begäran om ett ökad t anslag af 2,400 kronor för att besörja
pensionsutdelningen på det föreslagna sättet synes mig ej vara något
att erinra.
I nådig proposition den 31 December 1887 föreslog Eders Kongl.
Maj:t Riksdagen att godkänna aflöningsstat för de vid ofvannämnda
tre kassor anstälde tjensteman och vaktmästare samt att dels för beredande
af pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning åt dessa
tjensteman och vaktmästare höja det såsom bidrag till folkskolelärares
pensionering utgående belopp med 927 kronor, dels ock för beredande
af pension åt bemälde tjenstemäns och vaktmästares enkor och barn
höja det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in. anvisade belopp
med 345 kronor.
Riksdagen gillade det föreslagna pensioneringssättet. och godkände
aflöningsstaten, dock med någon nedsättning af tjenstemännens
löner. Deraf blef en följd att nämnda, efter de högre lönerna beräknade
tillskott för pensioneringen måste undergå motsvarande minskning.
Härtill erfordrades en särskild uträkning. I anledning häraf
beslöt Riksdagen, dels att, för beredande af pension åt tjenstemännen
och vaktmästaren, det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering
utgående belopp, 356,500 kronor, skulle höjas med det belopp, högst
927 kronor, som vid uträkning, verkstäld på Eders Kongl. Majrts föranstaltande
af sakkunnig person, kunde finnas erforderligt på grund
af den förändrade lönestaten, dels ock att, för beredande af pension åt
bemälde tjenstemäns och vaktmästares enkor och barn, det såsom bidrag
till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna
läroverk m. m. utgående belopp, 68,471 kronor skulle höjas med det
belopp, högst 345 kronor, som vid enahanda uträkning kunde finnas
erforderligt.
Sedan Eders Kongl. Maj:t anbefalt Direktionen öfver folkskolelärarnes
pensionsinrättning att låta genom lämplig person ombesörja
utredning angående de erforderliga beloppen, har Direktionen med
Bih. till Riksd. Frot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 3
18
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
underdånig skrifvelse den 6 November 1888 öfverlemnat och åberopat
en af professor^ Lindhagen i ämnet verkstäld uträkning. Af denna
framgår, att det årliga statsbidrag, som från och med år 1889 erfordras
för bekostande af tjensteinnehafvarnes egen pensionering, utgör 873
kronor, och det årliga statsbidraget från och med samma år för bekostande
af deras enkors och barns pensionering 280 kronor.
Det för pensionering af tjenstemännen och vaktmästaren nödiga
statsbidrag är således 54 kronor mindre än det af Riksdagen för sådant
ändamål anvisade maximibelopp. Följaktligen erfordras icke såsom
nytt anslag ofvannämnda beloppet, 2,400 kronor, i dess helhet,
utan rätteligen 2,346 kronor.
Med anledning af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, på det vederbörande
pensionärer i folkskolelärarnes pensionsinrättning, folkskolelärarnes enkeoch
pupillkassa samt lärarnes vid elementarläroverken enke-och pupillkassa
må kunna få pensionerna kostnadsfritt sig tillsända, det såsom
bidrag till folkskolelärares pensionering beviljade anslag, 357,427 kronor,
må höjas till 359,773 kronor eller med 2,346 kronor, samt att af
nämnda anslag må användas dels 1,000 kronor såsom missräkningspenningar
åt den vid folkskolelärarnes pensionsinrättning anstälde kassör
och bokhållare dels 1,400 kronor till förhöjning af pensionsinrättningens
anslag för extra biträden, renskrifning m. m.
Vidare och under hänvisning till hvad jag redan anfördt derom, att
såsom årligt statsbidrag för beredande af pension åt ofvanbemälde tjenstemäns
och vaktmästares enkor och barn erfordras 280 kronor eller 65
kronor mindre, än det af Riksdagen för sådant ändamål beviljade
maximibelopp, 345 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, att det såsom bidrag till pensionering af
enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogi, seminarier
m. m. anvisade belopp, 68,816 kronor, må minskas med 65
kronor till 68,751 kronor.»
Hvad departementschefen i denna punkt hemstält
behagade Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af
Statsrådets öfriga ledamöter i nåder gilla; och skulle
protokollsutdrag härom till Finansdepartementet öfverlemnas
för behörigt iakttagande vid uppgörande af
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Wilh. Beskow.
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
19
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott Fredagen den 4 December 1888
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Herr Lovén,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm.
Departementschefen, Statsrådet Örbom anmälde i underdånighet:
2:o.
Fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 5 Oktober 1888,
deri Styrelsen, med anledning af en utaf tillförordnade direktören vid
kronoarbetsstationen å Tjurkö gjord framställning, i underdånighet
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå underofficeren vid kronoarbetscorpsen
Claes Adolf Emil Uggla till erhållande af en årlig pension
å allmänna indragningsstaten af sexhundra kronor, att utgå från
och med månaden näst efter den, då han undfinge afsked.
[4.]
Pension åt
underofficeren
vid kronoarbetscorpsen
C. A. E.
Uggla.
20
Nionde lmfvudtiteln: bil. 2.
Departementschefen anförde härvid:
»Till och med år 1882 utgingo lönerna för de vid fångvården
anstälde fanjunkare, underofficerare, vaktmästare och andra till fångvårdens
betjening hörande personer från förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll. Innehafvarne af nämnda befattningar voro dessförinnan
ej berättigade att, såsom fallet är med civile tjensteman,
hvilkas löner äro uppförda å ordinarie stat, vid afskedstagandet åtnjuta
pension å allmänna indragningsstaten. Men 1882 års Riksdag
faststälde, i anledning af nådig proposition i ämnet, ny aflöningsstat
för en del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, enligt
hvilken stat lönerna för, bland andra, trettio underofficerare vid fångvården,
hvilka hvardera förut åtnjutit i lön och beldädnadsersättning
tillhopa 780 kronor, utom ålderstillägg, skulle från 1883 års bör-,
jan utgå af det bestämda anslaget till fångvården med 500 kronor i
lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar äfvensom två ålderstillägg,
hvartdera å 50 kronor, det ena efter 5, det andra efter 10 års tjenstgöring,
hvarjemte Riksdagen förklarade, att den pensionsrätt å allmänna
indragningsstaten, som i följd af den nya lönestatens fastställande tillkomme
innehafvarne af tjenster å denna stat, skulle inträda vid uppnådda
65 lefnads- och 35 tjenstår, derest löntagaren minst 20 år innehaft
ordinarie tjenst på fångvårdens stat.
Den sålunda faststälda nya lönestaten afsåg emellertid ej de
underofficerare, som voro anstälde vid kronoarbetscorpsen. Orsaken
till att dessa befattningar ej ansågos böra uppföras å ordinarie stat
var, enligt hvad som framgår af det öfver justitiedepartementsärenden
i Statsrådet hållna protokoll för den 9 Januari 1882, då den nådiga
propositionen i ämnet af Eders Kong]. Maj:t beslöts, den, att kronoarbetscorpsen
antogs komma att under den närmaste framtiden underkastas
reglering. Efter 1882 års Riksdag har någon ändring uti ifrågavarande
afseende icke blifvit vidtagen, och underofficerarne vid kronoarbetscorpsen,
hvilkas löner fortfarande utgå af förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll, ega följaktligen icke på grund af nu gällande
bestämmelser rätt till pension å allmänna indragningsstaten.
Af handlingarne i ärendet inhemtas:
att underofficeren Uggla, som är född den 15 Mars 1820, den 30
April 1839 antogs till volontär vid Vestgöta-Dals regemente, der han
tjenade till år 1845, då han anstäldes såsom sergeant vid kronoarbetscorpsen
å Karlsborg;
att han alltsedan nämnda tid haft anställning vid nämnda corps
och sedan 1872 varit kommenderad vid corpsens station å Tjurkö;
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
21
att hans aflöningsförmåner för närvarande utgå med enahanda
belopp, som före den nya lönestatens fastställande tillkommo de vid
centralfängelserna anstälde underofficerare, eller med lön 700 kronor,
beklädnadsbidrag 80 kronor jemte två ålderstillägg 100 kronor, tillsammans
880 kronor, hvartill kommer en årlig gratifikation, som under
senare tiden uppgått till 150 kronor; samt
att, enligt intyg af vederbörande läkare, underofficeren Ugglas
krafter nu äro till följd af hans ålder så nedsatta, att han icke anses
kunna till fullo bestrida sin tjenst.
Fångvårdsstyrelsen har till stöd för sin framställning i ämnet
åberopat ofvan omförmälda förhållanden med erinran att underofficeren
Ugglas vederlikar vid centralfängelserna vore berättigade erhålla pension
till belopp af 600 kronor, motsvarande lön och två ålderstillägg,
och Statskontoret, hvars underdåniga utlåtande i frågan infordrats, har
tillstyrkt Fångvårdsstyrelsens framställning, under anförande, bland annat,
hurusom Uggla uppnått en högre lefnadsålder samt varit vida
längre tid i statens och fångvårdens tjenst anstäld, än som jemlikt
1882 års Riksdags beslut föreskrifvits i afseende å hans vederlikar vid
centralfängelserna såsom vilkor för att de skulle komma i åtnjutande
af pension till nu ifrågasatta belopp.
På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit och då billigheten
synes fordra, att underofficeren Uggla, utan afseende derå att hans
lön ej blifvit uppförd å ordinarie stat, i fråga om pensionsrätt likställes
med underofficerarne vid centralfängelserna, får jag, med erinran att
1882 års Riksdag under liknande förhållanden, som här äro förhanden,
tillerkänt underofficeren vid kronoarbetscorpsen Johan Otto Wahlström
pensionsrätt, i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att underofficeren Uggla må berättigas att från och
med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från underofficersbefattningen
vid kronoarbetsstationen å Tjurkö, under sin återstående
lefnad å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 600
kronor.»
På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla denna
hemställan; och skulle utdrag af detta protokoll meddelas
Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
C. P. Hagbergli.
22
Nionde hufvudtiteln: bil. 3.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
Måndagen den 31 December 1888,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Eiirensvård,
Statsråden: Herr Boven,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm.
Departementschefen, Statsrådet Örbom anmälde i underdånighet:
[5.] Fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 18 i denna må
Astöd
Tätt'' na^’ hvarmed öfverlemnats en af Direktören vid kronohäktet i Ystad
manna in- Carl Erik Thorssons enka Betty Thorsson gjord ansökning, att framdragnings-
ställning måtte hos Riksdagen göras om eu årlig pension till enkan
Fängelse- Thorsson af 300 kronor.
direktören
C. E. Thorssons
minderåriga
barn.
Departementschefen anförde:
uAf handliugarne inhemtas, att Direktören Thorsson, som var
född 1841, blifvit anstäld den 31 Mars 1863 såsom förste vaktknekt
vid kronohäktet i Norrköping och den 20 December 1867 såsom vakt
-
Nionde hufyudtiteln: bil. 3.
23
mästare vid länsfängelset i Kalmar, hvarefter han af Fångvårdsstyrelsen
den 31 December 1875 konstituerats till direktör vid kronohäktet
i Vestervik och den 19 November 1877 transporterats till drektör vid
kronohäktet i Ystad, hvilken befattning han fortfarande innehaft till
sin död den 27 Augusti innevarande år. Enligt vederbörande pastors
intyg har Thorsson efterlemnat, jemte enkan, fem minderåriga barn,
nemligen sonen Erik Konrad, född den 12 November 1875, samt döttrarna
Anna Abrahamina, född den 21 Mars 1877, Signe Margot, född
den 1 November 1878, Betty Hildur, född den 5 Juni 1880 och Lilly
Wilhelmina, född den 26 Maj 1885. Bouppteckningen efter den aflidne
upptager tillgångar till värde af 2,953 kronor 72 öre samt skulder till
belopp af 2,960 kronor 86 öre, hvarförutom pastor i församlingen intygat,
att den aflidnes efterlemnade familj befunne sig i mycket torftiga
omständigheter.
Enligt af Fångvårdsstyrelsen meddelad upplysning är enkan
Thorsson berättigad till pension från Civilstatens pensionsinrättning,
dock ej till högre belopp än 300 kronor.
Af läkare är intygadt, att enkan Thorsson sedan flera år tillbaka
lider af en obotlig knäledsåkomma, som i hög grad försvårar gåendet,
samt att hon i allmänhet är klen till helsa och krafter, så att hennes
arbetsförmåga i ej oväsentlig grad är förminskad.
Till stöd för sin ifrågavarande ansökan har enkan Thorsson åberopat,
utom den nödstälda belägenhet, hvari mannen vid sitt frånfälle
lemnat henne och barnen, jemväl den omständigheten, att det fängelse,
vid hvilket han varit anstäld, skulle varit ohelsosamt, och att hans död
sannolikt derigenom påskyndats. I fråga härom har enkan Thorsson
bilagt ansökningen ett af fängelsets läkare afgifvet skriftligt utlåtande,
deri anföres, bland annat, att de sjukdomar, lungsot och sockersjuka,
livilka förorsakat Thorssons död, utvecklats under inverkan dels deraf,
att Thorsson under långvariga reparationer af fängelset nästan oafbrutet
sjelf varit närvarande för arbetets öfvervakande^'' och dagligen måst
inandas dam och osund luft, dels af den omständigheten att det rum
i fängelsebyggnaden, som Thorsson från 1877 till 1886 begagnade till
expeditionslokal, var ytterst kallt och fuktigt samt besväradt af golfdrag.
Fångvårdsstyrelsen vitsordar, att Direktören Thorsson under sin
tjenstgöring vid fångvården ådagalagt nit, duglighet och omtanka, samt
hemställer, huruvida icke, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
Eders Kongl. Makt i likartad! fall, beträffande aflidne Direktören vid
länsfängelset i Örebro F. W. Hjorts enka och barn, i proposition till
1882 års Riksdag föreslagit och Riksdagen bifallit, Eders Kongl. Maj:t
24
Nionde hufvudtiteln: bil. 3.
täcktes hos nästkommande års Riksdag göra nådig framställning om
årligt understöd till Direktören Thorssons barn med 60 kronor för
hvartdera, att utgå från och med 1889, intilldess de hvart för sig
uppnått 18 års ålder.
På grund af hvad sålunda förekommit och då omständigheterna
i förevarande fall synas vara af väsentligen enahanda beskaffenhet som
i ofvan nämnda ärende rörande understöd åt enkan Hjorts barn, tillstyrker
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Fängelsedirektören
Thorssons minderåriga barn Erik Konrad, Anna Abrahamina,
Signe Margot, Betty Hildur och Lilly Wilhelmina må uppföras
å allmänna indragmingsstaten till åtnjutande af ett årligt understöd af
60 kronor hvartdera, att utgå från och med nästkommande år, intilldess
de hvart för sig uppnått 18 år.“
Hvad föredraganden sålunda hemstält behagade,
uppå tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter, Hans
Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag af
detta protokoll meddelas Finansdepartementet till iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.
Nionde Imfvudtiteln: bil. 4.
25
Utdrag af protokollet öfver l a n d t för sv ars är en den, hållet inför
Hans Maf.t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott
den 31 December 1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Herr Lovén,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm.
Depaitementschefen, Statsrådet Friherre Palmstierna föredrog
härefter:
10:o.
En af Chefen för Svea artilleriregemente uti underdånig skrifvelse
den 23 sistlidne Oktober gjord och af generalfälttygmästaren och chefen
för artilleriet tillstyrkt framställning, att, enär Löjtnanten vid nämnda
regemente Herman Rudolf Liedholm sedan flera år tillbaka lidit af
hjernsjukdom, som enligt läkares intyg numera vore obotlig och gjorde
honom till tjenstgöring oförmögen, men han, som icke ingått på den
genom nådiga brefvet den 22 Juni 1877 faststälda nya pensionsstat
Bill. till Bilcsd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 4
[6-]
Pension för
Löjtnanten
H. It. Liedholm.
26
Nionde hufvudtiteln: bil. 4.
för arméns befäl m. fl., ej kunde utan ansökning från tjensten entledigas,
Kongl. Maj:t måtte i nåder vidtaga åtgärder för Liedholms öfverflyttande
å allmänna indragningsstaten mot åtnjutande af sin löjtnantslön,
1,200 kronor, såsom pension; varande af regementschefen upplyst,
att Liedholms förmyndare förbundit sig för honom begära afsked ur
tjensten, derest nämnda pension Liedholm beviljades.
Af de vid skrifvelsen fogade handlingar inhemtades, att Liedholm
vore född den 24 April 1850 och kommit i tjenst den 9 Juni
1871 samt att han, på sätt ett af Provincialläkaren J. Stenström den
21 Oktober 1888 utfärdadt intyg utvisade, lede af obotlig hjernsjukdom,
som gjorde honom till tjenstgöring oförmögen.
Uti häröfver infordrade utlåtanden hade Arméförvaltningen och
Statskontoret hvar för sig tillstyrkt, att proposition måtte aflåtas till
Riksdagen om Liedholms öfverflyttande på allmänna indragningsstaten,
helst det vid ofvan omförmälda, behörigen styrkta förhållande icke
kunde anses lämpligt, att Liedholm qvarstode vid innehafvande beställning,
till dess han uppnått pensionsåldern; men hade bägge myndigheterna
ansett högre pension icke kunna för Liedholm ifrågasättas, än
hvad som motsvarade sammanlagda beloppet af pension och fyllnadspension
för löjtnant af lista klassen enligt de nya pensionsgrunderna,
eller 1,000 kronor.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemstäldn Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Liedholm finge
från och med ''månaden näst efter den, uti hvilken afsked blefve honom
beviljadt, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,000 kronor.
Till hvad Statsrådet sålunda hemstält behagade
Hans Majrt Konungen lemna nådigt bifall och förordnade,
att utdrag af detta protokoll skulle öfverlemnas
till Finansdepartementet för iakttagande vid
uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo
G. Hagberg k.
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
27
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott
den 31 December 1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Herr Boven,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm,
Departementschefen, Statsrådet Friherre Palmstierna föredrog härefter:
ll:o.
Chefens för Jemtlands fältjägarecorps i underdånig skrifvelse den [7.]
10 sistlidne Oktober gjorda och af generalbefälhafvaren i då varande ^^eemfen
5:t-e militärdistriktet tillstyrkta hemställan, att Sergeanten vid nämnda p. j. w.
corps Per Johan Wenzel Liljefelt, hvilken genom en under årets corps- LHjefelt.
möte inträffad olyckshändelse blifvit oduglig till krigstjenst för all framtid,
måtte efter erhållet afsked förflyttas å indragningsstat och dervid
28
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
komma i åtnjutande af det understöd, som Kong].. Maj:t kunde finna
skäligt bestämma; upplysande corpschefen, att Liljefelt, hvilken vore
gift, hade tre barn och befunne sig i knappa omständigheter, begärt
att efter afskedet erhålla ett årligt understöd till belopp lika den pension,
som motsvarade hans nu innehafvande beställning å stat.
Vid skrifvelsen var fogadt ett af Regementsläkaren E. Warodell
den 8 Oktober 1888 utfärdadt intyg, att Liljefelt, hvilken under årets
vapenöfning å Frösö läger ådragit sig ett svårt kompliceradt benbrott
å venstra underbenet,. i följd hvaraf en amputation blef nödvändig,
vore. för all framtid till krigstjenst oduglig; och inhemtades härjemte
af Liljefelts tjensteförteckning, att han vore född den 22 Januari 1854
och varit i tjenst sedan den 7 Juli 1871.
Arméförvaltningen hade uti infordradt utlåtande anfört:
att, då Liljefelt vore endast 34 år gammal samt han vid ofvan
anförda förhållanden antagligen skulle komma att i sysslan qvarstå,
till olägenhet för tjenstgöring inom corpsen med dess fåtaliga befäl,
derest han icke genom särskild åtgärd bereddes utväg att från tjenste.n
afgå, Arméförvaltningen funne sig böra hemställa om nådig proposition
till Riksdagen, att Liljefelt, — som icke kunde hänföras till de i § 8
af nådiga cirkuläret om arméns nya pensionsreglering den 22 Juni 1877
omförmälda löntagare, som för otjenstbarhet kunde utan ansökning
entledigas med pension å allmänna indragningsstaten —, måtte förklaras
berättigad att från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked
efter begäran honom meddelas, få under sin återstående lifstid njuta
pension från nyssnämnda stat med det honom jemlikt § 1 i åberopade
nådiga cirkulär tillkommande pensionsbelopp af 510 kronor.
Statskontoret, hvars utlåtande jemväl blifvit infordradt, hade,
jemte erinran att den sergeant af första klass enligt nådiga brefvet den
22 Juni 1877 tillkommande pension jemte fyllnadspension utgjorde 510
kronor, på grund af Liljefelts genom behörigt läkarebetyg styrkta
oförmögenhet till vidare tjenstgöring och med afseende å hvad till stöd
för den gjorda framställningen blifvit i öfrigt anfördt och vitsordadt,
instämt uti Arméförvaltningens nyssberörda hemställan.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemstälde Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Liljefelt finge
från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked blefve honom
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
29
beviljadt, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 510 kronor.
Till hvad Statsrådet sålunda hemstält behagade
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall och förordnade,
att utdrag af detta protokoll skulle öfverlemnas
till Finansdepartementet för iakttagande vid
uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
G. Hagbergh.
30
Nionde hufyudtiteln: bil. 6.
[8.]
Pension åt
navigationsskoleläraren
O. Offerman.
Utdrag af protokollet öfver sjö för sv ar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 7
December 1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Herr Lovén,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom och
Friherre Åkerhielm.
Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter anmälde i
underdånighet:
6:o.
Marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 2 sistlidne Oktober,
hvarmed öfverlemnats dels en af läraren vid navigationsskolan i
Vestervik m. m. Olof Offerman i underdånighet gjord och af direktionen
för nämnda skola förordad ansökning, att Offerman, som vore född
år 1820 och alltsedan år 1838 varit i statens tjenst, måtte på grund
af nådiga brefvet den 7 April 1841 tillerkännas rätt att vid afskeds
-
Niondo hufvudtiteln: bil, 6.
31
tagande från tjensten komma i åtnjutande af pension från allmänna
indragningsstaten, dels ock ett af inspektören för navigationsskolorna i
riket afgifvet yttrande, deri han med anledning af sökandens höga
ålder förklarat sig anse det vara för undervisningen vid skolan gagneligt,
om genom bifall till ansökningen Offerman blefve satt i tillfälle
att afgå från sin lärarebefattning.
Af handlingarne inhemtades, att sökanden, som vore född den
24 December 1820 och den 1 Maj 1838 blifvit såsom jungman anstäld
vid flottan, efter flera väl vitsordade kommenderingar den 27 December
1849 befordrats till öfverkonstapel samt den 9 September 1859
erhållit förordnande såsom underlärare vid navigationsskolan i Vestervik,
hvilken befattning han, som den 15 Juni 1864 tagit afsked från
krigstjensten, fortfarande utöfvade.
I of vanberörda skrifvelse hade Marinförvaltningen anfört: att
Offermans aflöning uppginge till 2,000 kronor, ett ålderstillägg å 500
kronor deri inberäkna^.; att han icke uppbure pension från amiralitetskrigsmanskassan;
att det af sökanden åberopade nådiga brefvet den 7
April 1841, hvilket bland annat innehölle, att, hvad pensionsvilkoren
för lärare vid navigationsskolor anginge, Kongl. Maj:t ville för hvarje
särskildt fall, då för sådan lärare pension vid afträdandet från sysslan
skäligen kunde ifrågakomma, i nåder tillse, om och i hvad mån en
sådan förmån kunde honom beredas, måste hafva afsett dem, som i
det genom samma nådiga bref faststälda reglementet för dessa skolor
betecknades såsom »ordinarie lärare», motsvarande »föreståndare» enligt
nu gällande reglemente, och vore vid sådant förhållande icke tillämpligt
i förevarande fall; samt att i nådiga reglementet för navigationsskolorna
den 1 Juni 1877 stadgats pensionsrätt allenast för föreståndare
för sådan skola, hvilken, när han uppnått 65 lefnads- och 35
tjensteår, vore förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna
indragningsstaten från tjensten afgå; och hade på grund häraf
Marinförvaltningen, med afseende å hvad inspektören för navigationsskolorna
anfört och då sökanden, enligt hvad skolans direktion vitsordat,
med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden, hemstält, att
en årlig pension af 1,500 kronor måtte sökanden beredas från allmänna
indragningsstaten, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
han erhölle afsked från sin lärarebefattning.
Efter erhållen nådig remiss hade jemväl Statskontoret yttrat sig
i ärendet och med afseende å sökandens höga ålder samt då han, jemlik!
ingifvet läkarebetyg, lede af kronisk mag- och tarmkatarr med
deraf så försvagade krafter, att han för närvarande vore och äfven för
32
Nionde hufvndtiteln: bil. 6.
framtiden torde blifva oförmögen att sköta sin lärarebefattning, funnit
sig böra tillstyrka bifall till hvad Marinförvaltningen hemstält.
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet,
det Kongl. Maj:t behagade hos Riksdagen göra framställning derom,
att navigationsskoleläraren Offerman må från och med månaden näst
efter den, hvarunder han erhåller afsked från sin lärarebefattning, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 1,500 kronor.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla
hvad Statsrådet sålunda hemstält och förordnade, att
protokollsutdrag i ämnet skulle till Finansdepartementet
expedieras för behörigt iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
F. Wrangel.
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
33
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maf.t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 21 December
1888.
Närvarande:
Hans Excellens Iierr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Herr Boven,
Friherre von Otter,
VON K RUSENST JERNA,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom, och
Friherre Åkerhielm.
Departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna föredrog härefter:
50:o.
Fn af Häradsskrifvaren i Norra Poslags fögderi af Stockholms län
Gustaf Fredrik Tranéus till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i nämnda län med eget underdånigt utlåtande till Kammarkollegium
insänd samt af Kollegium med underdånig skrifvelse den 12
nästlidue Oktober öfverlemnad ansökning att honom måtte beviljas
nådigt afsked från häradsskrifvaretjensten med rättighet att, utöfver den
Bill. till liiksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 5
[1 >
Pension för
Häradsskrifvaren
G. F.
Tranéus.
34
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
honom från Civilstatens pensionsinrättning tillkommande pension, få
åtnjuta af statsmedel fyllnad till lönens fulla belopp, 2,000 kronor.
Af handlingarna i ärendet inhemtades att Tranéus, som vore född
deri 17 Juli 1827, blifvit den 30 Juni 1848 i statens tjenst antagen
och den 10 Februari 1860 utnämnts till sin nu innehafvande tjenst samt
att enligt ett af provincialläkaren C. G. Hofvander den 14 September
innevarande år utfärdadt betyg Tranéus, som under en följd af år lidit
af kontraktur i högra handens fjerde och femte fingrar i förening med
nervös darrning i nämnda hand och kramp i fingrarne samt tid efter
annan återkommande blodkongestion i hjernan, åtföljd af medvetslöshet
och konvulsioner, numera till följd af ofvannämnda sedan år 1886
oftare påkommande slagartade anfall blifvit till kroppskrafter och själsförmögenheter
sä försvagad, att han för all framtid vore oförmögen att
sköta sin tjenst.
För egen del hade Kongl. Majds Befallningshafvande anfört, att
Tranéus alltsedan den 6 Februari 1865, med undantag af tre dagar
under September år 1867, åtnjutit tjenstledighet; att det icke kunde
vara lämpligt, att en ordinarie tjenst, som redan i nära 24 år uppehållits
på förordnande, fortfarande skulle bestridas af en svagt aflönad vikarie,
medan lönen utginge till den sjuke ordinarie innehafvare!!; att genom
bifall till den gjorda ansökningen statsverket tillskyndades den fördelen
att till Tranéi pensionering erhålla bidrag från civilstatens pensionsinrättning
med ej mindre än 1,200 kronor, under det att Tranéus, om han
qvarstode vid sin tjenst till Juli månad 1892, blefve berättigad att helt
och hållet af statsmedel uppbära en pension af 2,000 kronor; samt''att
Kongl. Majds Befallningshafvande med anledning häraf funne sig böra
hemställa om nådig proposition till näst sammanträdande Riksdag
derom, att Tranéus måtte förklaras berättigad att från och med månaden
näst efter den, under hvilken nådigt afsked kunde varda honom
beviljadt, uppbära, utöfver den pension han egde åtnjuta från civilstatens
pensionsinrättning, fyllnadspension från allmänna indragningsstaten
till belopp af 800 kronor årligen; och hade Kammarkollegium
tillstyrkt bifall till Kongl. Maj ds Befallningshafvandes förevarande
hemställan.
Till följd af härå erhållna nådiga remisser hade ej mindre Statskontoret
uti underdånigt utlåtande af den 1 nästlidne November, jemte
upplysning, att aflöningen för ifrågavarande häradsskrifvaretjenst utgjorde
lön 2,000 kronor, tjenstgöringspenningar 950 kronor samt ålderstillägg
efter 10 års tjenstgöring 500 kronor, hvaraf Tranéus dock ej
kommit i åtnjutande, tillstyrkt bifall till hvad Kongl. Maj ds Befallningshafvande
sålunda hemstält, än ock Direktionen öfver civilstatens pen
-
Nionde hnfvudtiteln: bil. 7.
35
sionsinrättning uti underdånigt utlåtande af den 5 innevarande månad
meddelat, att Tranéus, enär hau icke inbetalt stadgade afgifter till pensionsinrättningen
för längre tid än 28 år och 10 månader, visserligen
ännu icke fullgjort vilkoren för erhållande af pension från denna inrättning,
men att, om han, innan afsked honom meddelades, till pensionsinrättningen
i behörig ordning erlade bristen i 30 års afgifter efter 84
kronor för helt år, han blefve berättigad till pension från pensionsinrättningen
med 1,200 kronor om året från och med månaden näst
efter den, hvarunder afskedet blefve honom beviljadt.
På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte Statsrådet, att
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva, att Häradsskrifvaren
Tranéus finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han
med pension från civilstatens pensionsinrättning erhölle afsked från
häradsskrifvaretjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp, att detta
tillsammans med pensionen från nämnda inrättning utgjorde 2,000 kronor,
eller 800 kronor årligen.
Hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla samt förordnade,
att utdrag af protokollet härom skulle meddelas
Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.
51:o.
Föredragande departementschefen yttrade härefter: [■]_]_ "j
Med underdånig skrifvelse af den 2 September 1887 öfverlemnade Pension för
Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Yesterbottens län en af ^sten^å^G
Landskontoristen i nämnda län Georg Gustaf Lundmark till Eders Kongl. Lundmark.''
Maj:t stöld, af prest- och läkarebetyg med flera handlingar åtföljd ansökning
att, då sökanden, som vore född den 3 December 1827 och
den 26 Februari 1849 antagits till extra ordinarie landskontorist samt
den 24 December 1861 utnämnts till sin innehafvande landskohtoristtjenst,
till följd af sjuklighet vore urståndsätta att sköta sin tjenst,
Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition, att
sökanden måtte, efter erhållet afsked från landskontoristtjensten, upp
-
36
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
föras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af pension med ett
hela lönen motsvarande belopp af 1,000 kronor; och innehöll det åberopade,
af stads- och lasarettsläkaren M. Brisman den 27 Augusti 1887
utfärdade läkarebetyget, att sökanden lede af svaghet i högra armen
och handen i förening med haltande gång efter ett honom öfvergånget
slaganfall, hvartill på senare tiden sällat sig en tilltagande slöhet
i tankegången och oförmåga till själsarbete; att ingen förbättring men
väl en fortgående försämring i såväl hans kroppsbeskaffenhet som
själsförmögenheter vore att emotse; samt att på grund deraf sökanden
för det dåvarande vore och för framtiden förblefve oförmögen att »på
tillbörligt sätt» sköta sin tjenst.
För egen del hade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med
tillkännagifvande, att Lundmark, så länge helsa och krafter sådant medgifvit,
med största flit och pligttrohet fullgjort sina åligganden, men
att han dåmera i följd af sjuklighet vore alldeles oförmögen att sin
tjenst vederbörligen utöfva, äfvensom att hans ekonomi vore sådan, att
han ovilkorligen vore i behof af den äskade pensionen, tillstyrkt bifall
till den underdåniga ansökningen.
Till följd af härå erhållen nådig remiss hade Statskontoret uti
underdånigt utlåtande af den 1 Oktober 1887 anfört, att Lundmark,
hvilken i statens tjenst tillbragt 38 år eller längre tid än som fordras
för rätt att vid afskedstagandet komma i åtnjutande af pension å allmänna
indragningsstaten, först efter en tid af mer än fem år uppnådde
den för dylik rättighet stadgade lefnadsålder; att, enligt hvad direktionen
öfver civilstatens pensionsinrättning uti skrifvelse den 17 September
1887 meddelat, Lundmark, enär han inbetalt årliga afgifter till
nämnda pensionsinrättning för allenast 25 år 8 månader, således icke
vore berättigad till pension derifrån; att han såsom landskontorist egde
enligt gällande stat åtnjuta, förutom tjenstgöringspenningar 500 kronor,
i lön 700 kronor samt i ålderstillägg derå 300 kronor; samt att Statskontoret,
med afseende å läkarebetygets innehåll, sökandens väl vitsordade
tjenstgöring och det styrkta behofvet af den sökta pensionen
samt då det icke vore lämpligt, att tjensten under flera år uppehölles
genom vikarie, ansåge sig böra tillstyrka bifall till Lundmarks ansökning.
Då jag den 22 December 1887 anmälde detta ärende inför Eders
Kongl. Maj:t, ansåg jag, med afseende å ordalagen i det då företedda
läkarebetyget, tillräckligt skäl icke förefinnas att tillstyrka Eders Kongl.
Maj:t att aflåta nådig proposition till Riksdagen om beviljande af pension
åt sökanden; och behagade Eders Kongl. Maj:t finna den underdåniga
ansökningen icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Nionde Imf vudtiteln: bil. 7.
37
Nu liar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med underdånig
skrifvelse af den 5 sistlidne Oktober öfverlemnat en af Lundmark
ånyo gjord ansökning i enahanda syfte.
Af ett denna ansökning bifogadt, af ofvanbemälde Brisman den
21 sistlidne September utfärdadt läkarebetyg inhemtas, att Lundmark,
efter två honom öfvergångna slaganfall, småningom fått sina kroppsoch
själskrafter så nedsatta, att han blott med svårighet kan gående
lemna sitt rum, endast otydligt och svårfattligt förmår uttala enstaka
ord samt öfver hufvud icke kan sysselsätta sig med något mera ansträngande
tankearbete, samt att på grund häraf och då någon väsentlig
förbättring i Lundmarks helsotillstånd icke är att förvänta, han
är fullkomligt oförmögen icke blott för närvarande utan ock under hela
sin återstående lifstid att sköta sin tjenst eller dermed taga befattning.
Med åberopande häraf och då Lundmark, såsom af sjukdom alldeles
oförmögen till tjenstgöring, från och med den 16 Januari innevarande
år åtnjutit och fortfarande komme att åtnjuta tjenstledighet
samt han af ekonomiska skäl vore i högsta behof af den sökta pensionen,
har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemväl nu tillstyrkt
bifall till Lundmarks ansökning.
Då genom det senast företedda läkarebetyget blifvit styrkt, att
Lundmark är för hela sin återstående lifstid fullkomligt oförmögen att
taga någon befattning med uppehållandet af sin tjenst, anser jag mig
numera ega giltiga skäl att tillstyrka nådig framställning till Riksdagen
om beviljande af pension åt Lundmark till belopp, hvilket, då Lundmark,
på sätt redan nämnts, icke är till pension från civilstatens pensionsinrättning
berättigad, bör bestämmas till 1,000 kronor, motsvarande
hela lönen jemte ålderstillägg, eller hvad Lundmark under sin
sjukdom i allt fall är berättigad att af statsverket uppbära.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva, att Landskontoristen Lundmark må från och med månaden
näst efter den, under hvilken afsked från landskontoristtjensten varder
honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor.
Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i
nåder lemna bifall samt förordnade, att utdrag af protokollet
härom skulle öfverlemnas till Finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
38
Nionde liufvudtiteln: bil. 7.
[12.]
Pension för
Landskontoristen
A. P.
Hansson.
Statsrådet von Krusenstjerna föredrog vidare:
52:o.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Hallands län underdåniga
skrifvelse den 12 nästlidne Oktober, deruti Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
med anledning af en af Landskontoristen i nämnda län Anders
Petter Hansson gjord ansökning, hemstält att, enär Hansson, hvilken
vore född den 27 Mars 1855 och i Maj månad år 1874 antagits till
extra ordinarie landskontorist samt den 31 December 1878 utnämnts
till sin nu innehafvande befattning, under största delen af tiden efter
början af år 1883 varit i följd af sjukdom oförmögen att förrätta sin
tjenst samt sjukdomen numera af läkare förklarats vara obotlig, Kongl.
Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om beviljande åt Hansson
af en pension å allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande
hans lön eller 700 kronor årligen.
Af ett vid Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes skrifvelse fogadt,
af stadsläkaren i Laholm P. Söderberg den 17 nästlidne September
utfärdadt betyg inhemtades, att Hansson lede af en obotlig ryggmärgssjukdom,
som helt och hållet omöjliggjorde tjenstgöring.
Till stöd för framställningen hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
med erinran att Hansson, oaktadt han åtnjöte ständig tjenstledighet,
egde uppbära hela sin lön, anfört att det redan nu visat sig
förenadt med svårighet och i längden torde blifva omöjligt att för de
med befattningen förenade tjenstgöringspenningar uppehålla tjensten
genom fullt skicklig och lämplig vikarie; att Hansson utom sin lön icke
egde medel till sitt uppehälle; samt att Hansson, så länge helsa och
krafter stått honom bi, nitiskt och pligttroget skött sin tjenst.
Efter erhållen remiss hade Statskontoret uti underdånigt utlåtande
af den 6 nästlidne November, med erinran att aflöningen för landskontorist
utgjordes af lön 700 kronor och tjenstgöringspenningar 500
kronor samt ålderstillägg till lönen 300 kronor, hvaraf Hansson dock
icke kommit i åtnjutande, tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
framställning.
Slutligen hade direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning
uti infordradt utlåtande af den 5 i denna månad tillkännagifvit, att
Hansson vore jemlikt åberopade bestämmelser i inrättningens reglemente
berättigad att, såsom underhåll af pensionsinrättningen, åtnjuta
för sin öfriga lifstid 225 kronor årligen från och med månaden näst
efter den, hvarunder afsked från landskontoristtjensten blefve honom
beviljadt.
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
39
Då genom det åberopade läkarebetyget blifvit styrkt, att Hanssons
sjukdom vore obotlig och att sjukdomen omöjliggjorde tjenstgöring,
samt det icke kunde annat än lända till skada för det allmänna, att
tjensten under en lång följd af år måste uppehållas genom en svagt
aflönad vikarie, om sådan för öfrigt fortfarande kunde utan tillskott af
andra statsmedel erhållas, tillstyrkte Statsrådet, att Kong!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen medgifva, att Landskontoristen Hansson finge från
och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från landskontoristtjensten
blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillsammans
med det understöd från civilstatens pensionsinrättning, hvartill
han vore berättigad, uppginge till 700 kronor, eller 475 kronor
årligen.
53:o.
Landtmäteristyrelsens underdåniga skrifvelse den 29 sistlidne
September, hvarmed öfverlemnats eu af Kommissionslandtmätaren i Elfsborgs
län Otto Fredrik Beckmarck hos Styrelsen gjord framställning
om utverkande af pension åt Beckmarck af allmänna medel.
Af handlingarna i ärendet inhemtades, att Beckmarck, som vore
född den 5 Mars 1832 och år 1849 antagits till landtmäterielev, blifvit
konstituerad till landtmäteriauskultant den 18 Juni 1852 och till vice
kommissionslandtmätare den 17 Maj 1858 samt utnämnts till kommissionslandtmätare
den 14 Maj 1868; att, enligt ett af stadsläkaren i
Alingsås V. Högselius den 31 sistlidne Augusti utfärdadt intyg, Beckmarck
till följd af hjerublödning, hvaraf han träffats i Augusti månad
år 1887, vore så förlamad i högra sidans arm och ben, att han vore
oförmögen att vidare sköta sin tjenst och att han icke kunde återvinna
sin helsa; samt att Beckmarck, som vore gift och hade en oförsörjd son,
född år 1871, jemlikt ett af borgmästaren i Alingsås meddeladt intyg,
deruti förre ledamoten af Riksdagens Andra Kammare Sven Andreasson
i Tollered instämt, befunne sig i särdeles tryckande och behöfvande
omständigheter.
I sin underdåniga skrifvelse i ämnet hade Laudtmäteristyrelsen
anfört, att Beckmarck i mer än 30 år såsom landtmätare på eget
ansvar varit mycket verksam och städse åtnjutit förtroende af allmänheten
inom orten, der han tjenstgjort; att han sannolikt! genom ansträngningar
i tjensten ådragit sig den obotliga sjukdom, hvaraf han
lede; samt att han saknade andra medel för sitt uppehälle än den ringa
pension från civilstatens pensionsinrättning af 450 kronor årligen, hvartill
han, enligt hvad Styrelsen inhemtat, vore efter erhållet afsked
[13.]
Pension för
KommissionslandtmätarenO.
F
Beckmarck.
40
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
från kommissionslandtmätarebefattningen för sin återstående lifstid berättigad;
och hade Styrelsen, på grund häraf och ehuru Beckmarck
blifvit, senast år 1877, bötfälld för fel och försummelser i tjensten, hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Beckmarck
finge från och med månaden näst efter den, i hvilken han med underhåll
från civilstatens pensionsinrättning afginge från sin innehafvande
kommissionslandtmätaretjenst, under sin återstående lifstid åtnjuta från
allmänna indragningsstaten fyllnadspension till så stort belopp, att detta
tillsammans med underhållet från berörda pensionsinrättning utgjorde
1,350 kronor, eller 900 kronor.
Till följd af nådig remiss hade Statskontoret den 19 sistlidne
Oktober afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet och dervid, jemte meddelande
att, enligt hvad Statskontoret inhemtat, Beckmarck, hvilken
icke till civilstatens pensionsinrättning erlagt afgifter för mer än 20
år, ej kunde, utan att inbetala sådana för sin öfriga tjenstetid, från
nämnda inrättning komma i åtnjutande af annan än sjuklighetspension
till ofvan omförmälda belopp af 450 kronor, vidare anfört att, då Beckmarck,
hvilken först efter en tid af något mera än åtta år uppnådde den
enligt nådiga brelvet den 12 Juni 1885 för kommissionslandtmätares
rätt till pension af 1,600 kronor stadgade lefnadsålder, men uppfylt
öfriga vilkor för erhållande af dylik pension, vore alldeles oförmögen
att sin tjenst bestrida samt, såsom icke åtnjutande någon lön på stat
och saknande egna tillgångar, befunne sig jemte familj i särdeles
tryckande och behöfvande omständigheter, Statskontoret, lika med
Landtmäteristyrelsen, hemstälde att, utöfver den Beckmarck från civilstatens
pensionsinrättning tillkommande sjuklighetspensionen, en fyllnadspension
till det af Landtmäteristyrelsen föreslagna beloppet måtte
honom från allmänna indragningsstaten beredas.
Med afseende å hvad sålunda blifvit rörande Beckmarck upplyst
och vitsordadt och då med hänsyn till Beckmarcks ålder det af Landtmäteristyrelsen
föreslagna pensionsbeloppet, genom hvars beviljande
Beckmarck skulle komma att i pension från indragningsstaten och i
understöd från civilstatens pensionsinrättning sammanlagdt uppbära
250 kronor mindre än den pension, hvartill han omkring åtta år härefter
blefve från allmänna indragningsstaten berättigad, syntes vara
skäligt, tillstyrkte Statsrådet, att Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva, att Komraissionslandtmätaren Beckmarck finge från och med
månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från tjensten,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension
till så stort belopp, att detta tillhopa med det understöd från
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
41
civilstatens pensionsinrättning, hvartill han vore berättigad, nppginge
till 1,350 kronor, eller 900 kronor årligen.
Hvad Statsrådet uti de under 52:o och 53:o upptagna
ärenden tillstyrkt behagade Hans Maj:t Konungen
gilla samt befalde, att utdrag af detta protokoll
skulle meddelas Finansdepartementet för iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstateus nionde hufvudtitel.
54:o.
Departementschefen yttrade härefter:
Uppå framställning af Eders Kongl. Maj:t medgaf Riksdagen enligt
underdånig skrifvelse den 19 Maj 1875, att storskiftes- och afvittringslandtmätare,
som tjenat 30 år, deraf minst 25 år vid storskifteseller
afvittringsverken, må vid uppnådda 60 lefnadsår berättigas att
på allmänna indragningsstaten undfå pension till årligt belopp af 2,000
kronor, dock att storskiftes- eller afvittringslandtmätare, hvilken tillika
är kommissionslandtmätare och i sistnämnda egenskap efter afskedstagande
från storskiftes- eller afvittringslandtmätarebefattningen qvarstår
så länge, att han jemväl såsom kommissionslandtmätare fullgjort
de för pension på allmänna indragningsstaten stadgade vilkor, må från
denna stat åtnjuta pension endast för den af tjensterna, som berättigar
till högsta pensionsbeloppet.
Nu har, med förmälan att storskiftes- och afvittringsverket inom
Kopparbergs län sannolikt kunde varda afslutadt under år 1891, afvittringsverket
i Vesterbottens län under år 1890 och afvittringsverket i Norrbottens
län under år 1893, allt dock, såvida besvär öfver förrättningarna
icke blefve anförda till mer än vanlig omfattning och afvittringen inom de
två sistnämnda länens lappmarker icke utsträcktes längre uppåt fjellen än
hittills ansetts nödigt, samt att i alla händelser storskiftes- och afvittringsarbetena
efter utgången af år 1889 komme att så väsentligt minskas,
att åtskilliga af de vid dessa arbeten anstälde landtmätare vid sistnämnda
tidpunkt eller kort derefter måste entledigas, Landtmäteristyrelsen
i underdånig skrifvelse den 9 nästlidne Oktober gjort framställning
om beredande af pension åt åtskillige vid ifrågavarande arbeten
anstälde tjenstemän, hvilka icke enligt Riksdagens nyssberörda skrifvelse
äro till pension berättigade.
Styrelsen har i detta afseende anfört: att tre af de vid storskiftesoch
afvittringsverken anstälde landtmätarne vore eller blefve före 1889
Bill. till liiksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 6
[14.]
Pension förvissa
storskiftesoch
afvittringslandtmätare.
42
Nionde liufvudtiteln: bil. 7.
års utgång lagligen berättigade till pension å allmänna indragningsstaten;
att åtskilliga af de öfrige ännu icke så länge tjenstgjort vid
dessa verk eller uppnått den lefnadsålder eller till den grad förlorat
helsa och krafter, att de icke kunde finna sysselsättning vid andra
landtmäteriförrättningar; att deremot såväl de fyra styresmännen, hvilka
icke såsom sådana egde rätt till pension, som ock nio uppgifne landtmätare,
hvilka ännu icke uppfylt de stadgade pensionsvilkoren, tjenstgjort
så länge, att de gjort sig förtjente af pension från allmänna indragningsstaten,
då de utan eget förvållande i följd af arbetenas afslutande
komme att lemnas utan arbetsförtjenst och till följd af ålder
eller försvagad helsa saknade tillfälle att skaffa sig annan inkomstbringande
sysselsättning; och har, under antagande att Eders Kongl. Maj:t
och Riksdagen helst skulle vilja i ett sammanhang pröfva frågorna om
pensioner åt personalen vid ifrågavarande verk, Landtmäteristyrelsen,
enär genom dessa frågors afgörande styrelsen skulle dels erhålla tillfälle
att i mån af arbetenas aftagande först gifva de landtmätare afsked,
som vore minst lämplige vid göromålens sista handläggning, dels ock
kunna påräkna att de för arbetenas afslutande mest passande landtmätarne
bibehölle sina tjenster, till dess arbetena blifvit afslutade, hvilket eljest
måhända icke blefve fallet, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till
nästinstundande Riksdag göra framställning om pension å allmänna
indragningsstaten åt Styresmannen vid storskiftesverket i Kopparbergs
län m. m. P. A. Adde, Styresmannen vid afvittringsverket i Vesterbottens
län in. m. K. Widmark, Styresmannen vid afvittringsverket. i
Norrbottens läns kustland in. m. J. E. Nyström och Styresmannen vid
afvittringsverket i sistnämnda läns lappmarker in. m. H. W. Boström,
Storskifteslandtmätarne i Kopparbergs län E. T. Didrikson, I. PI. T.
Rubenius och C. G. Andersson, Afvittringslandtmätarne i Vesterbottens
län C. H. Huldt och G. Ericsson samt Afvittringslandtmätarne i Norrbottens
län C. W. Holmström, M. Alsterlund, U. L. Grape och K. M.
Ulfhjelm. Pensionerna hafva af Styrelsen föreslagits att utgå med
1,500 kronor för Nyström, hvilken tillika är förste landtmätare och
såsom sådan berättigad till pension, med 2,500 kronor för de öfriga
styresmännen och med belopp, vexlande mellan 1,000 och 2,000 kronor,
för landtmätarne, hvarjemte Styrelsen dels hemstält, att pensionerna
skulle utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
vederbörande erhölle afsked från storskiftes- eller afvittringsverket, dels
ock föreslagit det vilkor, att rätt till pension såsom kommissionslandtmätare
icke skulle tillkomma den, som erhölle någon af de nu föreslagna
pensionerna.
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
43
Med samma underdåniga skrifvelse har Styrelsen jemväl öfverlemnat
underdåniga ansökningar af Widmark och Ericsson om beviljande
af pensioner åt dem jemte yttranden deröfver af Eders Kong].
Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län, hvilken dervid tillika
hemstält om pension åt Huld!. Härjemte har Styrelsen med underdånig
skrifvelse den 17 nästlidne November insändt eu af Nyström till
Eders Kongl. Maj:t stäld ansökning om pension åt honom.
Efter nådig remiss har Statskontoret i anledning af Styrelsens
förstnämnda framställning afgifvit underdånigt utlåtande den 20 sistlidne
November och dervid, jemte det Statskontoret afstyrkt den ifrågasatta
pensionsrätten för Nyström, enär denne redan nu vore såsom
förste landtmätare berättigad till en pension af 2,500 kronor, vidkommande
pensionsrätt för öfrige ofvan uppräknade tjenstemän anfört, att
då billighet ovilkorligen kräfde, att desse tjenstemän, då de vid framskriden
ålder och efter lång tjenstetid måste till följd af
och afvittringsverkens fullbordan lemna sina befattningar, blefve af
staten pensionerade, och då pensioner för styresmän vid storskiftes- och
afvittringsverken vid två föregående tillfällen blifvit af Riksdagen medgift^
till belopp af 2,500 kronor samt de föreslagna pensionsbeloppen
för landtmätarne blifvit beräknade dels till det för dylika landtmätare
enligt Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse bestämda belopp, dels för
fyra af landtmätarne till följd af lägre lefnadsålder eller kortare tjenstetid
till belopp, understigande det i nyssberörda skrifvelse medgifna, funne
sig Statskontoret böra till Landtmäteristyrelsens framställning rörande
dessa tolf tjenstemän tillstyrka bifall.
I anledning af den af Nyström gjorda ansökning har Statskontoret,
som genom nådig remiss anbefallts att deröfver yttra sig, uti
underdånigt utlåtande af den 23 sistförfluten November allenast åberopat
hvad Statskontoret i sitt nyssberörda utlåtande anfört.
Då indragning af någon styresmannabefattning icke kan ifrågakomma
redan under år 1889 och af Landtmäteristyrelsens skrifvelse framgår,
att af de till pension föreslagna landtmätarne allenast tre, nemligen
Storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län Edvin Theofil Didrikson samt
Afvittringslandtmätarne i Norrbottens län Claes Wilhelm Holmström och
Magnus Alsterlund, icke kunna användas längre än till slutet af år 1889
eller kort derefter, under det att de öfrige sex landtmätarne kunna
finna användning åtminstone till slutet af år 1890, -synes mig giltig
anledning icke förefinnas att redan nu till pröfning upptaga frågan om
styresmännens och omförmälda sex landtmätares pensionering. Jag
torde derföre kunna för närvarande inskränka mitt yttrande till frågan
om pensionering af Didrikson, Holmström och Alsterlund.
44
Nionde hufvndtiteln: bil. 7.
I afseende å desse landtmätare har Landtmäteristyrelsen upplyst:
beträffande Didrikson: att han, som, född den 10 Oktober 1832,
antagits till landtmäteriauskultant den 31 Maj 1854, blifvit den 10
Januari 1859 förordnad till vice kommissionslandtmätare, den 1 Maj
1865 förordnad till storskifteslandtmätare och den 16 Juni 1875 utnämnd
till kommissionslandtmätare; att han såsom skiftes- och storskifteslandtmätare
varit mycket verksam och med utmärkt skicklighet
fullgjort sina åligganden; att enär han numera vore sjuklig — hvilket
ock bestyrkes af ett af Landtmäteristyrelsen insändt läkarebetyg, utvisande
att Didrikson lider af mångårig diabetes och hjertsjukdom med
deraf på sista åren beroende fel i blodomloppet samt att hans helsotillstånd
för närvarande är sådant, att han bör befrias från den ansträngande
verksamhet, som medföljer hans tjenstgöring som storskifteslandtmätare
— han måhända svårligen kunde stå ut med storskiftesarbetena,
till dess de blefve afslutade, men att hans arbete med fördel
kunde användas till 1889 års utgång eller någon tid derefter, såvida
hans helsotillstånd icke väsentligen försämrades;
beträffande Holmström: att han, som vore född den 28 Maj 1833,
antagits till landtmäteriauskultant den 8 Juni 1861, förordnats till afvittringslandtmätare
den 8 Maj 1862 och utnämnts till kommissionslandtmätare
den 12 Maj 1876; att han med utmärkt nit och skicklighet
fullgjort sina åligganden vid afvittringsverket; samt att hans arbete
vid detta verk sannolikt kunde användas till 1889 års slut;
samt beträffande Alsterlund: att han vore född den SO September
1837; att han antagits till landtmäteriauskultant den 15 Juni 1864, förordnats
till afvittringslandtmätare den 8 Augusti 1864 och utnämnts till
kommissionslandtmätare den 12 Maj 1876; att han fullgjort sina åligganden
vid afvittringsverket med utmärkt nit och skicklighet; samt
att han sannolikt kunde till utgången afår 1889 användas vid detta verk.
Af de sålunda meddelade uppgifterna framgår, att vid 1889 års
slut Didrikson uppnått en lefnadsålder af öfver 57 år och tjena! vid
landtmäteristaten öfver 35|- år, deraf såsom storskifteslandtmätare 24 år
8 månader, Holmström uppnått en ålder af mer än 56|- år och tjenat
vid landtmäteristaten 281 år, deraf såsom afvittringslandtmätare öfver
27|- år, samt Alsterlund uppnått en lefnadsålder af 52-f år och en
tjenstetid vid landtmäteristaten af mer än 25| år, deraf såsom afvittringslandtmätare
25-^ år. För att dessa tjenstemän skulle vara enligt
Riksdagens skrifvelse den 19 Maj 1875 berättigade till en pension af
2,000 kronor, kommer således att vid 1889 års slut fattas för Didrikson
ej fullt 3 lefnadsår och 4 månaders tjenstetid vid storskiftesverket,
för Holmström, hvilken tjenat vid afvittringsverket längre tid än som
Nionde hufvudtiteln: bil 7.
45
för pension enligt nyssnämnda skrifvelse erfordras, ej fullt 3y lefnadsår
och 1| års tjenstetid vid landtmäteristaten, samt för Alsterlund,
hvilkens tjenstetid vid afvittringsverket likaledes öfverskrider den erforderliga,
7| lefnadsår och ej fullt 4|- tjensteår vid landtmäteristaten.
För Didrikson och Holmström har Landtmäteristyrelsen föreslagit
ett pensionsbelopp af 2,000 kronor för hvardera och för Alsterlund
en pension af 1,600 kronor.
Mot de sålunda föreslagna pensionerna har jag icke något att
erinra. Visserligen förekommer i afseende å Holmström och Alsterlund,
att den förre, hvilken är kapten i Norrbottens fältjägarekorps reserv,
redan åtnjuter pension från arméns pensionskassa och att Alsterlund,
hvilken är major vid nämnda korps, jemväl lärer blifva berättigad till
pension från samma kassa, när han erhåller afsked från beställning
på stat vid armén. Men lika litet som Landtmäteristyrelsen och Statskontoret
funnit något att i anledning häraf erinra, anser jag dessa
omständigheter böra utgöra hinder för de nu ifrågasatta pensionernas
beviljande, då de pensioner, som tillkomma Holmström och Alsterlund
såsom officerare, icke utgå från indragningsstaten och billighet otvifvelaktigt
kräfver, att när Holmström och Alsterlund efter en långvarig
och förtjenstfull verksamhet vid afvittringsverket i följd af afvittringsarbetenas
upphörande måste lemna sina befattningar vid detta verk,
de lika väl som andra afvittringslandtmätare, som i afseende å ålder
och tjenstemeriter äro med dem jemförlige, erhålla under form af pension
skälig godtgörelse för de inkomster, hvaraf de utan eget förvållande
komma att gå miste. Jag tillåter mig dessutom erinra, att enligt
de för arméns pensionering gällande bestämmelser Holmström och
Alsterlund komma i följd af de nu ifrågasatta pensionernas beviljande
att lida minskning icke blott i den del af deras pensioner från arméns
pensionskassa, som utgår af kassans egna medel, utan jemväl i den af
statsmedel utgående fyllnadspensionen.
Utom hvad Landtmäteristyrelsen föreslagit torde vid pensionernas
beviljande böra stadgas, att de icke må utgå annat än i den mån
vederbörandes befattningar vid storskiftes- ecb afvittringsverken blifva
öfverflödiga och tjenstemännen i följd deraf erhålla afsked.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att
en hvar af nedannämnda vid storskiftes- och afvittringsverken anstälde
tjensteman må, dock med vilkor att rätt till pension såsom kommissionslandtmätare
icke må honom tillkomma, från och med månaden
näst efter den, hvarunder han, i följd deraf att hans befattning vid
storskiftes- eller afvittringsverket blifver öfverflödig, erhåller afsked
46
Nionde liufvudtiteln: bil. 7.
[15.]
Pension för
Distriktsingeniören
IT. E. Lundborgs
enka.
från nämnda verk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till följande belopp:
a) Storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län Edvin
Theolil Didrikson ............................................. kronor 2,000: —
b) Afvittringslandtmätaren i Norrbottens län Claes
Wilhelm Holmström........................................... ,, 2,000: —
och c) Afvittringslandtmätaren i sistnämnda län
Magnus Alsterlund ............................................... „ 1,600: —
Uti denna hemställan instämde statsrådets öfrige ledamöter;
Och behagade Hans Maj:t Konungen till densamma
lemna bifall samt befalde, att utdrag af protokollet
härom skulle meddelas Finansdepartementet för iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Vidare föredrog departementschefen:
55:o.
Fn af Distriktsingeniören vid statens jernvägsbyggnader, Majoren
vid Väg- och Vattenbyggnadskorpsen m. m. Herman Emanuel Lundborgs
enka Maria Vilhelmina Lundborg, född Löhman, gjord, af Jernvägsstyrelsen
med underdånig skrifvelse den 5 näst.lidne November
öfverlemnad underdånig ansökning att Kongl. Maj:t täcktes till instundande
Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande åt sökanden under
hennes återstående lifstid från och med år 1889 af en årlig pension
till det belopp, Kongl. Maj:t med afseende å mannens långvariga
tjenstgöring och sökandens nödstälda belägenhet kunde finna skäligt.
Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att sökanden
uppnått en ålder af öfver 51 år; att Lundborg efterlemna! sju af giftet
med sökanden födda barn, af hvilka fyra voro omyndiga och det yngsta
födt år 1877; samt att behållningen i boet enligt bouppteckningen utgjorde
allenast 6,026 kronor 37 öre, deribland lösörepersedlar till värde
af omkring 3,000 kronor; hvarjemte ett sedermera inkommet intygutvisade,
att af makarne Lundborgs tre myndiga barn intet befunne
sig i den lefnadsställning, att från dess sida något bidrag till moderns
eller de omyndiga syskonens underhåll vore att påräkna.
Vid öfverlemuandet af ansökningen hade Jern vägsstyrelsen anfört:
att Lundborg, som år 1855 anstalts såsom nivellör vid statens
jernvägsbyggnader och år 1860 befordrats till stat.ionsingeniör, i sistnämnda
egenskap tjenstgjort vid nordvestra, södra och norra stambanorna
till Maj månad 1872, då han lemna! statens jernvägsbyggna
-
Nionde liufvudtiteln: bil. 7.
47
der; att han börjat ånyo derstädes tjenstgöra i Mars månad 1877, då
han antagits till distriktsingeniör; att han i denna befattning, som han
innehaft till sin den 23 Juni 1888 inträffade död, ledt arbetena vid en
del af norra stambanan samt vid statsbanorna Söderhamn—Kilafors
och Hudiksvall—Ljusdal; att Lundborg under den tid af sammanlagdt
28 år, han sålunda varit anstäld vid statens jern vägsbyggnader, med
oförtröttad! nit, redbarhet och duglighet utfört alla de honom anförtrodda
magtpåliggande och ansvarsfulla uppdrag; samt att, med hänsyn
till den långvariga och mödosamma samt för landet gagnande
verksamhet, hvaråt Lundborg i lifstiden egnat sig, och i betraktande
af den bekymmersamma belägenhet, hvari den efterlemnade enkan
genom mannens oförmodade frånfälle blifvit bragt utan andra tillgångar
till försörjning för sig och de omyndiga barnen, än behållningen
i dödsboet, Jernvägsstyr elsen hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att bevilja sökanden en årlig pension af 1,000 kronor att
åtnjutas från och med år 1889 och så länge sökanden lefde ogift.
Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 21 nästlidne November
hade Statskontoret, med afseende å hvad ansökningshandlingarna
innehölle och Jernvägsstyrelsen anfört samt då Lundborg i lifstiden icke
innehaft sådan anställning i statens tjenst, att han kunnat bereda enka
och barn pensionsrätt i någon af de för sådant ändamål för statens
tjenstemän inrättade kassor, jemväl för sin del ansett att åt enkan
Lundborg borde beredas något understöd, hvars belopp Statskontoret
likväl, vid jemförelse med dylika tillförene af Riksdagen beviljade pensioner,
ansåg icke böra bestämmas högre än 600 kronor.
På grund af hvad i ärendet förekommit, hemstälde Statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Distriktsingeniören
Lundborgs enka Maria Vilhelmina Lundborg, född Löhman, finge, så
länge hon förblefve enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension till belopp af 600 kronor att utgå från och med 1889
års ingång.
56:o.
Eu af Förste Aktuarien i Statistiska Centralbyrån Filosofie Doktorn
John August Constantin Hellstenius’ enka, Hilda Sofia Charlotta Hellstenius,
född Carlson, i underdånighet gjord, af Öfverdirektören och
Chefen för Statistiska Centralbyrån med underdånig skrifvelse den 22
[16.]
Pension för
Förste Aktuarien
J. A.
C. Hellstenius''
enka.
48
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
sistlidne Oktober insänd ansökning att, som boet efter hennes den 11
Augusti innevarande år aflidne man varit så skuldsatt, att det måst till
fordringsegarne afträdas, och sökanden för sitt eget uppehälle och för
fullbordande af sin sons uppfostran numera vore uteslutande hänvisad
till en från Civilstatens pensionsinrättning utgående pension, uppgående
under de tre närmaste åren till allenast 300 kronor och derefter
till 600 kronor om året, samt sökanden på grund af sjuklighet vore
oförmögen att försörja sig sjelf och skaffa medel till sin sons uppfostran,
nådig proposition måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande
åt sökanden af en pension å 600 kimnor om året.
Af de ansökningen bifogade handlingarna inhemtades: att sökanden,
som vore född den 2 Juli 1845, i sitt äktenskap egde eu oförsörjd
son; att, enligt intyg af professorerna A. Anderson och M. Salm,
sökanden under en följd af år lidit och fortfarande lede af en sjukdom,
hvilken medförde stor allmän svaghet och gjorde henne oförmögen att
åtaga sig någon ansträngande och ihållande sysselsättning; samt att
enligt uppteckningen af det till urarfva konkurs afträdda boet efter
Hellstenius tillgångarna icke på långt när betäckte skulderna.
Uti förenämnda underdåniga skrifvelse hade Ofverdirektören och
Chefen för Statistiska Centralbyrån hufvudsakligen anfört: att Hellstenius,
hvilken, född år 1834, efter aflagda lärdomsprof vid Upsala universitet,
promoverats till filosofie doktor, blifvit anstäld den 13 Oktober
1860 såsom extra ordinarie amanuens vid universitetsbiblioteket
derstädes och sedermera såsom ordinarie amanuens, hvarefter han den
27 Januari 1862 utnämnts till docent i fäderneslandets historia; att
Hellstenius, efter 9 års verksamhet vid universitetet, derunder han med
offentligt understöd företagit flera in- och utländska resor för arkivoch
biblioteksstudier, den 15 Oktober 1869 förordnats att bestrida eu
aktuariebefattning vid Statistiska Centralbyrån, hvarefter lian, efter
förnyade förordnanden å samma tjenst, den 18 November 1870 erhållit
fullmakt å tjensten; att han innehaft berörda tjenst till den 13 April
1877, då han från densamma, på ansökning, erhållit afsked för att
öfvertaga befattningen såsom verkställande direktör vid centraltryckeriet
i Stockholm; att Hellstenius, som redan den 15 Oktober 1875 i nåder
förordnats att vara ledamot af förberedande skattejemkningskomitén
och att jemväl såsom sekreterare biträda komitén särskildt vid uppgörandet
af statistiska öfversigter, som för komiténs arbeten funnes
nödiga, den 28 Oktober 1879 kallats till sekreterare hos den då sammanträdande
skatteregleringskomitén; att han den 17 Februari 1880
åter inträdt i Statistiska Centralbyrån, i det han då utnämnts till förste
aktuarie derstädes, hvilken befattning han innehaft till sin död; samt
Nionde hufvudtiteln: bil. 7■
49
att Hellstenius, förutom att han såsom ordinarie tjensteman i Statistiska
centralbyrån utarbetat eller deltagit i utarbetandet af en mängd af
byråns publikationer, såsom många årgångar af sammandragen af länsstyrelsernas
femårsberättelser, af jordbruksstatistiken, af valstatistiken
m. m., jemväl i öfrigt utvecklat eu omfattande skriftställareverksamhet,
hufvudsakligast af historiskt och statistiskt innehåll; och hade Centralbyråns
chef, med afseende å Hellstenius’ mångsidiga och gagnande
verksamhet i vetenskapens och det allmännas tjenst samt hans efterlemnade
enkas bekymmersamma belägenhet, förordat bifall till sökandens
anhållan.
Uti underdånigt utlåtande af den 13 sistlidne November hade Statskontoret
anfört att, med afseende å hvad Chefen för statistiska centralbyrån
vitsordat om Hellstenius’ verksamhet samt då tillgångarna i boet
understege skulderna, i följd hvaraf sökanden befunne sig i fullkomligt
meddellöst tillstånd, med undantag af den henne från civilstatens
pensionsinrättning tillkommande pension, ansåge Statskontoret, som,
med afseende å sökandens intygade oförmåga att med arbete bidraga
till sitt underhåll, funne henne vara i behof af något ytterligare bidrag
utöfver förenämnda, till hennes uppehälle otillräckliga pension, sig kunna
i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att sökanden finge å allmänna indragningsstaten tillerkännas en årlig
pension af 400 kronor, att med beräkning från 1889 års ingång af
henne åtnjutas, så länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblefve.
Med afseende å Förste Aktuarien Hellstenius’ förtjenstfulla verksamhet
i det allmännas tjenst och å hvad i öfrigt i ärendet förekommit
hemstälde Statsrådet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att Hellstenius’ enka Hilda Sofia Charlotta Hellstenius, född Carlson,
finge, så länge hon förblefve enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension till belopp af 400 kronor att utgå från och med
ingången af år 1889.
Hans Magt Konungen behagade i nåder bifalla
hvad Statsrådet uti de under 55:o och 56:o upptagna
ärenden hemstält samt befalde, att utdrag af detta
protokoll skulle meddelas Finansdepartementet till
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
J. Meijer.
Bill. till Iiiksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 7
50
Nionde hufmdtiteln: bil. 8.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 December
1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Herr Boven,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm.
Departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna föredrog vidare:
37:o.
[17.] Eu af Materialvakten vid statens jernvägsbyggnader Carl M.
Pension för Carlson i underdånighet gjord ansökning, att, enär han vid numera
vakten c. M. uppnådda 69 lefnadsår sannolikt inom kort blefve uppsagd från sin
Carhon. innehafvande tjenst samt i allt fall ej längre egde de för densammas
skötande erforderliga krafter och till följd deraf icke heller vore i tillfälle
att kunna erhålla annat arbete till sitt uppehälle, Kongl. Maj: t
täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande åt Carlson
under hans återstående lifstid af årlig pension till belopp, som Kongl.
Maj:t kunde finna skäligt bestämma.
Af handlingarne i ärendet inhemtades: att Carlson, som vore
född den 2 Juli 1819, alltsedan år 1857 varit anstäld vid statens jernvägsbyggnader
och att han på ett utmärkt och nitiskt sätt fullgjort
sina åligganden.
Nionde hufvudtiteln: bil. 8.
51
Jernvägsstyrelsen, som med underdånig skrifvelse den 29 November
1888 till Kongl. Maj:t öfverlemnat Carlsons ansökning med dertill
hörande handlingar, hade dervid, då Carlsons tjenstgöring, hvilken af
hans närmaste förmän väl vitsordats, i den närmaste framtiden måste
upphöra, enär hans arbetsduglighet i följd af den höga ålder, han nu
uppnått, icke längre kunde påräknas motsvara de kraf, som derpå
måste ställas från byggnadsbefälets sida, samt dertill komme, att
Carlsons långt framskridna lefnadsålder måste för honom medföra stor
svårighet att bereda sig utvägar till försörjning genom annat lefnadsyrke,
i underdånighet hemstält om nådig proposition till Riksdagen,
att en årlig pension af 500 kronor, motsvarande 40 procent af det belopp,
hvartill Carlsons aflöning under en följd af år uppgått, måtte af
statsmedel anvisas, att till Carlson under hans återstående lifstid utgå
från den tid, då hans anställning vid statens jernvägsbyggnader upphörde.
I infordradt utlåtande af den 17 December 1888 hade Statskontoret,
med afseende å sökandens höga ålder och långvariga, väl vitsordade
tjenstgöring, samt då sökanden icke varit i tillfälle att bereda
sig pensionsrätt i någon af de för civile tjenstemän och betjente inrättade,
med statsmedel understödda pensionsinrättningar, i underdånighet
tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen, på sätt Jernvägsstyrelsen
hemstält.
På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte Statsrådet, att
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att Materialvakten Carlson
finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigades
från anställning vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af
500 kronor.
Hvad Statsrådet uti detta mål tillstyrkt behaHans
Maj:t Konungen gilla samt befalde, att utdrag
af detta protokoll skulle meddelas Finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till
reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Axel Hegardt.
52
Nionde hufvudtiteln: bil. 9.
[18.]
Pension för
Seminariiläraren
C. J.
Dahlberg.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 21
December 1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Herr Loven,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm.
Härefter föredrog departementschefen, Statsrådet Wennerberg:
En af läraren i trädgårdsskötsel vid folkskolelärareseminariet i
Linköping Carl Johan Dahlberg gjord underdånig ansökning, att, enär
han, som vore född den 8 Februari 1824, numera till följd af vacklande
helsa och försvagade krafter icke kunde uppehålla de till hans
tjenstebefattning börande åligganden, Kongl. Maj:t täcktes förunna
sökanden rättighet att efter afskedstagandet såsom bidrag till hans
lifsuppehälle erhålla pension till samma belopp, som han i årlig
lön uppbure eller 1,000 kronor; till stöd för hvilken anhållan sökanden,
bland annat, åberopat, att han, som räknade 17 tjensteår såsom
folkskolelärare och 20 } år såsom lärare vid seminarium, skulle,
Nionde hufvudtiteln: bil. 9.
53
om han bibehållit den förra tjensten, under år 1881 varit berättigad
till full pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning, att det vore
obilligt, om den omständigheten, att sökanden öfvertagit en lärarebefattning
vid seminarium, hvilken erfordrade icke allenast pedagogisk
vana utan äfven den högre insigt i ett af folkskolans öfningsämnen,
som vore behöflig för handledande af blifvande folkskolelärare, skulle
hafva beröfvat honom all sådan förmån, samt att, enär den lön, sökanden
åtnjutit, varit otillräcklig för hans och hans familjs lefnadskostnader,
han under sin tjenstetid vid seminariet blifvit försatt i en brydsam
ekonomisk ställning.
Af till ärendet hörande handlingar inhemtades: att Dahlberg efter
aflagd organist- och kyrkosångareexamen vid musikaliska akademien
blifvit den 5 Oktober 1851 antagen till klockare och organist samt
skollärare i Skönberga församling, från hvilka befattningar han den
28 November 1869 på begäran erhållit afsked, efter att den 1 Juli
1868 hafva tillträdt sin nu innehafvande läraretjenst vid folkskolelärareseminariet
i Linköping, dertill han af Domkapitlet i Linköping
redan den 13 November 1867 förordnats; att enligt företedt läkarebetyg
Dahlberg lede af kronisk magkatarr och blodbrist, hvarigenom
han blifvit försvagad till sina krafter och mindre förmögen att sina
åligganden såsom lärare fullgöra; samt att Domkapitlet, efter vederbörande
seminariirektors hörande, i afgifvet yttrande tillstyrkt bifall
till ifrågavarande ansökning.
Uti infordradt underdånigt utlåtande hade Statskontoret anfört,
att sökandens aflöning utgjordes af arfvode till belopp af 900 kronor
och tillökning deri med 100 kronor enligt nådiga brefvet den 29 Maj
1874 eller sammanlagdt 1,000 kronor; att någon rättighet till pension
å allmänna indragningsstaten icke vore i författningarne medgifven
lärare i trädgårdsskötsel vid folkskolelärareseminarierna, men att, då
Dahlberg uppnått en ålder af nära 65 år, varit anstäld i allmän tjenst
under 37 år, deraf mer än 20 år i nu innehafvande beställning samt
enligt bifogadt läkarebetyg vore till följd af försvagade krafter mindre
förmögen att sina åligganden såsom lärare fullgöra, Statskontoret ansåge,
att pensionsförmån å allmänna indragningsstaten borde honom
beredas till belopp, motsvarande den aflöning af 1,000 kronor, han nu
egde uppbära.
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet,
att Kongl, Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att
54
Nionde hufvudtitelu: bil. 9
[19.]
Pension för
Mediko-filosofie
''kandidaten
J. A. W.
Hägerstrand.
Dahlberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från nämnda befattning honom beviljas, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor.
En af Mediko-filosofiekandidaten Johan Adolf Wilhelm Hägerstrand
gjord underdånig ansökning, det Kongl. Maj:t täcktes bereda honom
en årlig pension af 600 kronor.
Till stöd för denna ansökning hade Hägerstrand, med bifogande
af tjensteförteckning samt prest- och läkarebetyg, åberopat, att han,
som vore född den 18 Juli 1825, från den 22 Oktober 1855 till den
15 November 1887 merendels innehaft förordnanden att tjenstgöra
såsom läkare på olika ställen inom riket, senast i Pajala distrikt af
Norrbottens län; att han för denna tjenstgöring ofta fått vidkännas
betydliga flyttningskostnader och kunnat göra föga besparing på sin
aflöning, som gemenligen utgjort 5 kronor om dagen; att, sedan han,
som enligt läkarebetyget ådragit sig muskel- och ledgångsreumatism,
hvaraf han lede stort men, samt i öfrigt blifvit till helsa och krafter
mycket försvagad, icke hade någon utsigt att vidare blifva anstäld
såsom läkare, sökanden flyttat till Söderköping och blifvit inhyst hos
en fattig, ogift syster, hvilken med knapp nöd förmådde genom handarbete
försörja sig sjelf; samt att den lilla besparing, Hägerstrand
under sin tjenstgöring kunnat åstadkomma, efter flyttningen från Pajala
åtgått, hvadan, på sätt omförmälda prestbetyg jemväl utvisade, Hägerstrand,
som hade hemortsrätt i Pajala församling, numera vore helt
och hållet obemedlad och ur stånd att genom arbete sjelf förskaffa
sig sitt uppehälle samt ej heller kunde påräkna bidrag dertill af sina
närmaste slägtingar, hvilka jemväl vore medellösa.
Uti häröfver infordradt utlåtande hade Medicinalstyrelsen anfört,
att Hägerstrand under lång tid af Sundhetskollegium och Medicinalstyrelsen
användts till tjenstgöring såsom extra läkare inom distrikt,
så aflägsna och besvärliga och med en i förhållande till arbetet och
ansträngningarne så ringa aflöning, att icke någon annan läkare, vid
den förut mindre rika tillgången på dertill behöriga personer, velat
söka läkarebefattningarne i dessa distrikt eller mottaga förordnanden
derstädes; att Hägerstrand sålunda såsom extra läkare tjenstgjort under
åren 1876 —1881 i Lycksele distrikt af Vesterbottens län samt under
åren 1882—1887 i Sveriges nordligaste läkaredistrikt, Pajala, hvarest
tjenstgöringen vore till följd af mycket långa tjensteresor ytterst besvärlig
och mödosam; äfvensom att han städse sökt att efter sin förmåga
med nit och duglighet fullgöra de honom lemnade läkareförordnanden.
På grund häraf hade Medicinalstyrelsen tillstyrkt, det Kongl,
Nionde hufvud titeln: bil. 9.
55
Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition
om beviljande å allmänna indragningsstaten åt Hägerstrand afen årlig
pension till belopp af 600 kronor, att utgå från och med början af
år 1889.
Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, hade,
med hänsyn till de i detta fall förekomna särskilda omständigheter,
tillstyrkt nådigt bifall till den underdåniga ansökningen, på sätt Medicinalstyrelsen
hemstält.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Hägerstrand må
från och med 1889 års början under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor.
Eu af Styrelsen för Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg gjord
underdånig framställning om proposition till Riksdagen angående pension
åt Vaktmästaren vid nämnda läroanstalt Anders Alexander Andersson.
Till stöd härför hade Styrelsen hufvudsakligen anfört: att Andersson,
som vore född den 12 December 1830 och gift med Maria Magdalena
Johansson, född den 5 Oktober 1827, i Oktober månad 1859 antagits
till vaktmästare vid läroanstalten; att han med synnerligen stort nit
och duglighet till Styrelsens stora belåtenhet skött denna befattning,
till dess han under hösten 1881 blifvit blind; att Styrelsen derefter
låtit Anderssons hustru, som med ovanlig drift och duglighet biträdt
sin man i dennes åligganden, bestrida vaktmästarebefattningen, hvilken
hon ock, med en ur alla synpunkter berömvärd omvårdnad om institutets
lokaler och tillhörigheter samt med ovanlig duglighet, uppehållit,
till dess hon nu började på grund af ålderdom blifva oförmögen att
bestrida ifrågavarande sysslor på vederbörligt sätt; att den väsentliga
tillökning i läroanstaltens lokaler, som med anledning af skeppsbyggeriskolans
förening med anstalten egt rum genom påbyggande af anstaltens
hufvudbyggnad och tillbyggnad af verkstaden, ännu tydligare
ådagalade nödvändigheten att besätta vaktmästaretjensten med ny
innehafvare, så vidt snygghet och ordning inom anstalten skulle kunna
uppehållas och de budskickningar, som lör densammas räkning måste
eg a rum, skulle kunna uträttas; att Styrelsen ock nödsakats att under
det nu ingångna läsåret vidtaga provisoriska mått och steg genom ett
mindre anslags beviljande såsom bidrag till extra betjening vid läroanstalten,
ehuru ett nöjaktigt ordnande af vaktmästaregöromålens bestridande
ingalunda kunde på denna väg åstadkommas; att, då emellertid
Vaktmästaren Andersson och hans hustru under snart 30 år med
[20.]
Pension för
Vaktmästaren
A. A.
Andersson.
56
Monde hufvudtiteln: bil. 9.
[21-]
Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.
exemplarisk trohet och nit samt mindre vanlig duglighet skött sina
åligganden och Andersson blifvit blind i läroanstaltens tjenst, Styrelsens
ansåge det vara med billighet förenligt, att Andersson beviljades
pension för hans återstående lifstid, i hvilket hänseende Styrelsen föreslagit
ett belopp af 500 kronor om året; samt att några medel till
Anderssons pensionering icke stode till Styrelsens förfogande.
Vid Styrelsens ifrågavarande framställning fans fogadt'' ett den
14 September 1888 utfärdadt läkareintyg, innehållande att Andersson
lede af fullständig blindhet i följd af atrofi i synnerverna.
Uti infordradt underdånigt utlåtande hade Statskontoret, med
tillkännagifvande att enligt faststäld stat aflöningen för vaktmästaren
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt vore bestämd till 750 kronor jemte
fri bostad, i underdånighet andragit, att då genom behörigt läkarebetyg
styrkt blifvit, att Andersson lede af fullständig blindhet, samt han, som
uppnått en ålder af 58 år och under 29 år innehaft vaktmästaresysslan,
genom obotlig sjukdom vore oförmögen att densamma vidare bestrida.
Statskontoret ansåge, att pensionsförmån borde honom beredas; och
hade Statskontoret icke något att erinra mot det af Styrelsen föreslagna
belopp, 500 kronor årligen.
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att vaktmästaren Andersson
må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked
från sin befattning, å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension
till belopp af 500 kronor årligen.
Vidare hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att, i likhet med hvad under flera föregående år egt
rum, å allmänna indragningsstaten måtte äfven för år 1890 anvisas ett
anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl.
Maj:t kunde finna godt meddela, användas till understöd af högst 250
kronor åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen
skött sin tjenst men derifrån erhållit afsked före år 1867.
I denna hemställan förenade sig Statsrådets öfrige ledamöter.
Hvad Statsrådet beträffande de under nästföregående
4 punkter upptagna ärenden i underdånighet
Nionde hufvudtiteln: bil. 9.
57
tillstyrkt och hemstält, behagade Hans Maj:t Konungen
i nåder gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag
härom till Finansdepartementet öfverlemnas
för behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.
Ex protocollo:
Wilh. Beskow.
Bih. till Bihsd. Vrot. 1889. 1 Samt. 1 Afd.
8
58
Nionde hufvud titeln: bil. 10.
. [25.]
Angående
behofvet af
kreditiv för
år 1890 för
upprätthållande
af arméns
pensionskassas
pensionering
m. m.
Utdrag af protokollet öfver land,tför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
den 12 Oktober 1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
Friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Friherre Åkerhielm.
l:o.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Palmstierna
hemställde i underdånighet:
2:o.
Departementschefen yttrade härefter:
»Då jag nu går att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla Direktionens
öfver arméns pensionskassa underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne
September i fråga om beloppet af det kreditiv, som för år 1890 kan
blifva erforderligt dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering och dels till fyllnadspensioner för armens befäl och
Nionde hufvudtiteln: bil. 10.
59
underbefäl med vederlikar, beder jag att först få yttra mig om eu annan
fråga, som härmed står i det närmaste sammanhang.
Uti underdånig skrifvelse den 7 Juli 1887 angående regleringen
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel yttrade Riksdagen,
jemte det den förklarade sig bifalla hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit
i fråga om beloppet af ofvan omförmälda kreditiv för år 1888, att då
det höga anslag, som hittills utgått till arméns pensionskassa, på grund
af hvad Eders Kongl. Maj:t anfört, måst höjas och, efter hvad Riksdagen
inhemta!, anledning vore att befara, att, om nu gällande bestämmelser
bibehöllos, detsamma inom en snar framtid komme att
ytterligare förhöjas, Riksdagen ansåge angeläget vara att uttala önskvärdheten
af åtgärders vidtagande för att motverka sådan ytterligare
höjning. Enligt nu gällande bestämmelser vore, fortsatte Riksdagen,
officerare af kompaniofficers grad under vissa vilkor vid 50 års ålder
berättigade och vid 53 års ålder förpligtade att afgå med pension. Om
icke de fleste, så dock ett flertal af dem besutte, enligt Riksdagens
åsigt, vid sistnämnda ålder otvifvelaktigt ännu den kraft och uthållighet,
att de, utan men för härens krigsduglighet, skulle kunna qvarstå
i tjensten ännu , någon tid, t. ex. till 55 års ålder eller till samma ålder
sorn deras vederlikar vid flottan. Det hade vidare synts Riksdagen ej
obilligt, om de officerare, som derefter antogos, ålades att i någon
högre mån än nu bidraga till sin framtida pensionering, så att åtminstone
det bidrag af kreditivet, som utginge till upprätthållandet af arméns
pensionskassas egen pensionering, måtte kunna nedsättas. På
antydda sätt skulle, enligt Riksdagens förmenande, det utan olägenhet
kunna låta sig göra att åstadkomma, om icke eu minskning i anslagets
nuvarande belopp, så åtminstone en motvigt mot eu ytterligare förhöjning
deraf.
Riksdagens berörda skrifvelse anmäldes för Eders Kongl. Magt i
Statsrådet den 4 Oktober 1887, och behagade Eders Kongl. Maj:t, som
redan förut genom generalorder anbefalt arméns samtlige militära högsta
myndigheter att sjelfve afgifva och, der regemente- eller corpschefer
voro dem underlydande, från dessa infordra yttranden öfver den af
Riksdagen ifrågasatta ändringen med afseende å pensionsåldern för
kompaniofficerare, då uppdraga åt f. d. öfversten och chefen för Södermanlands
regemente in. m. Friherre A. H. Leijonhufvud att till Eders
Kongl. Maj:t inkomma med utredning och yttrande, i hvad mån armébefälets
nuvarande bidrag till dess pensionering, med hänsyn till pensionsbeloppens
storlek och tidpunkten för peusions erhållande, understiga
de enahanda afgifter, delegare i andra med arméns pensionskassa
60
Nionde hufvudtitelu: bil. 10.
likstälda kassor och pensionsinrättniugar hafva ajt för undfående af
pension erlägga.
Sedan så väl dessa utlåtanden som ett sedermera öfver Riksdagens
framställning från Direktionen öfver arméns pensionskassa infordradt
yttrande numera inkommit, föreligger resultatet af den sålunda anbefalda
utredningen i sin helhet, och jag beder att nu i korthet få redogöra
för densamma.
Af arméns 56 militärmyndigheter hafva endast sekundcheferna
för Svea och Andra lifgardet samt cheferna för Uplands regemente äfvensom
Hallands och Blekinge bataljoner tillstyrkt den af Riksdagen ifrågasatta
förändringen beträffande kompaniofficerarnes pensionsålder. De
skäl de härför åberopa äro i allmänhet hänsynen till de enskilde tjenstemännens
ekonomi. På sätt en chef erinrar, är det just under de
sista åren af sin tjenstetid, som kaptenerna äro i behof af de största inkomsterna
i och för bestridande af de alltjemt sig ökande utgifterna
för familjemedlemmarne. Dessutom förmena dessa chefer, att en officer
ännu vid 55 års ålder merendels besitter den kroppskraft, att, om i
öfrigt åtgärder vidtagas i syfte att aflägsna individer, som undantagsvis
äro otjenstbara, hinder synes dem icke möta att höja gränsen för
det obligatoriska afskedstagandet till 55 år.
Alla de öfriga militärmyndigheterna hafva i sina yttranden på det
kraftigaste afstyrkt bifall till det framstälda förslaget.
Flera af dessa yttranden innehålla omsorgsfulla och värderika utredningar
i frågan. Då emellertid eu fullständig redogörelse för alla
yttrandena skulle leda till onyttig vidlyftighet, beder jag att få inskränka
densamma till två af dem, chefernas för lifgardesbrigaden och
generalstaben, i hvilka alla de skäl mot framflyttningen af tiden för
kompaniofficerarnes afskedstagande, som af armémyndigheterna åberopats,
synas mig sammanfattade.
Chefen för lifgardesbrigaden erinrar till eu början, att de i nådiga
cirkuläret den 22 Juni 1877 gifna bestämmelser angående ny pensionsreglering
för armén, i hvilka Riksdagen nu hemställer om ändring,
äro byggda på noggranna beräkningar och blifvit antagna efter Eders
Kong!. Maj:ts och Riksdagens mogna öfvervägande, att de åldersgränser,
som der äro upptagna, hafva tillkommit på grund af en lång erfarenhet,
som visat nödvändigheten för arméns hållande i tjenstbar
skick af att, såsom skett, begränsa officerarnes af kompaniofficersgraden
Nionde hufyndtitelu: bil. 10.
61
berättigade qvarstående i tjenst, samt att långt ifrån att sedan dess
ändrade förhållanden inträdt, som kunde göra det välbetänkt att i den
af Riksdagen angifna rigtning ändra ofvan om förmälda bestämmelser,
taktikens utveckling under de senare åren snarare talade för ett motsatt
tillvägagående. Kompanierna voro numera i viss män sjelfständiga
afdelningar inom bataljonen, så att vida större kraf än förr stäldes på
vederbörande kompanichefers initiativ, beslutsamhet, handlingskraft och
uthållighet. De måste vidare för sitt kompanis ledning förflytta sig
längre vägar än förr och, då den moderna krigsföringen kräfde ett i
alla afseenden snabbare afgörande än den äldre, jemväl med större hastighet.
I alla nutidens arméer, som följt med den moderna utvecklingen,
hade också fordringarne på ett ungt och kraftigt befäl i kompaniofficersgraden
ej lemnats obeaktade. Officerarnes tidigare afgång vore inom
dem möjliggjord derigenom, att en efter tjeustetiden proportionel pension
vore dem beredd, och mångenstädes hade krigsstyrelsen rättighet
att genom magtspråk försätta officerare, som af ett eller annat skäl
icke passade för sin anställning, till någon för dem mera egnad syssla
inom hären eller försvarsverket i allmänhet.
Svenska armén vore dessutom, fortsätter chefen för lifgardesbrigaden,
i afseende å organisation och öfning underlägsen de fleste öfrige
europeiske härarne, och det vore vid sådant förhållande ej välbetänkt
att ej upprätthålla den duglighet hos härens alla delar, som med landets
tillgångar kunde vinnas. I den nya pensionslagen hade legat eu
mägtig faktor att hålla officerscorpsen och särskilt kompaniofficersgraden
i någorlunda tjenstdugligt skick, derigenom att möjlighet till
afgång och slutligen tvång dertill bereddes i tid, innan kroppskrafter
och rörelseförmåga, handlingskraft och intresse voro stadda i för starkt
tillbakagående. Endast få personer egde, enligt chefens för lifgardesbrigaden
åsigt, vid en ålder af öfver 50 lefnadsår nog kroppslig styrka,
lättrörlighet och uthållighet för att rätt kunna utöfva eu kompanichefstjenst
och ännu färre vore de, som vid sagda ålder, efter eu. på militära
framgångar och omvexlingar så litet rik bana som en vid 50 års
ålder obefordrad kompaniofficers, kunde ega det intresse för tjensten,
att armén af deras verksamhet tillskyndades fördelar och icke olägenheter.
Och ändå kunde man icke säga, att den erfarenhet, som i detta
afseende vunnits inom armén, hemtats från förhållanden, som uppkomme
under en sträng tjenstgöring. Endast undantagsvis vore här i landet
tillfälle att se fältstarka afdelningar uppträda och att under längre
öfningar pröfva, till hvilken grad kompanichefernas krafter under sådan
tjenstgöring togos i anspråk. Erfarenheten från de vanliga fälttjenstöfningarne
kring mötesplatserna och förläggningsorterna med afdelnin
-
62
Nionde hufvudtiteln; bil. 10.
gar på fredsfot vore icke att döma efter. Det vore derföre chefens för
lifgardesbrigaden bestämda öfvertygelse, att hvarje stadgande, hvilket
såsom regel medgåfve officerare af kompaniofficersgrad att längre än
till uppnådda 53 års ålder qvarstå med anställning på stat, bidroge att
göra hären mindre krigsduglig och alltså ur denna synpunkt vore förkastligt.
Chefen för generalstaben bestrider likaledes i sitt utlåtande, att
flertalet kompaniofficerare i åldern emellan 53 och 55 år besitter den
kraft och uthållighet, att de kunna, såsom sig bör, sköta en kompaniofficers
åligganden under ett fälttåg, och den af Riksdagen gjorda häntydningen
på eu viss likställighet emellan arméns kompaniofficerare och flottans
officerare af motsvarande grad kan, enligt''chefens för generalstaben förmenande,
icke fullföljas, utan att dess bristande öfverensstämmelse med verkliga
förhållandet kommer att träda i dagen. Redan i dåvarande statsrådets
och chefens för landtförsvaret anförande till statsrådsprotokollet af den
30 December 1876, hvilket ligger till grund för Eders Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen om de nya pensionsgrunderna, vore, enligt
hvad chefen för generalstaben erinrar, med bestämdhet framhållet, att
med bevarande af arméns tjenstbarhet icke läte sig förena att utsträcka
pensionsåldern för de lägre officersgraderna och för underofficerarne så
långt, som vid flottan utan olägenhet kunnat ske. Denna åsigt godkändes
då af Riksdagen, och förhållandena voro sedan dess icke förändrade.
I sjelfva verket kan, hvad särskild! angår kompaniofficerarne,
enligt chefens för generalstaben åsigt, någon jemförelse emellan deras
ställning till denna fråga och officerares af motsvarande grad vid flottan
icke ega rum. Förstnämnda officerare vore utan tvifvel allt fortfarande
de af fälthärens hela personal, hvilkas kroppskrafter och uthållighet
under krig stäldes på det hårdaste prof. Framför allt vore förhållandet
sådant vid arméns hufvudvapen infanteriet. Under de dagliga marscherna
i fält skulle kompanichefen öfverse sitt kompani, än uppehålla
sig vid téten än i queuen af detsamma, och marschansträngningen för
honom stegrades sålunda icke obetydligt utöfver hvad förhållandet vore
för kompaniets öfriga personal. Vid dagmarschernas slut, kompaniet
måtte utvecklas till strid, afsändas på bevakning eller gå i bivack,
upphörde icke krafvet på förhöjda kroppsliga ansträngningar för kompanichefen.
Det vore tvärtom han, på hvilken ansvaret för alla inom
kompaniet erforderliga anordningar fortfarande hvilade; och då slutligen
liden till hvila för kompaniet inträdde, vore han den ende, som
icke finge njuta af densamma, förr än längre fram, sedan han med sina
biträden, det ena efter det andra, afhandlat och ordnat kompaniets
ekonomiska angelägenheter, fört sina rullor, gjort sina dagboksanteck
-
Nionde hufvudtiteln; bil. 10.
63
ningar in. m. Under hvilan hade han föga större beqvämlighet än en
hvar af kompaniets öfriga personal, och uteblefve bagageträngen för
dagen, något som lätt kunde inträffa i fält, vore han i afseende på förplägnaden
sämre stäld än mannen i ledet. Ett dylikt eu infanterikaptens
hvardagslif i fält kunde i afseende å kroppsansträngningar i
ingen mån jemföras med gradkamratens vid flottan och hans i kroppsligt
afseende föga ansträngande sysslor å det med alla fredslifvets
beqvämligheter utrustade fartyg, öfver hvilket. lian förde befälet eller
eljest, vore anstäld; och förhållandena vore ej nämnvärdt olika med
afseende å sqvadrons- eller batterichefen vid specialvapnen.
Inom de flesta land, yttrar vidare chefen för generalstaben, lemnade
också kompaniofficerarne den aktiva tjensten vid en ålder af omkring
50 år, och detta äfven om infanteriets kompanichefer, enligt gällande
arméorganisation, voro beridna och sålunda till en ej ringa grad
fritagna från de dagliga marschansträngningar, som i fält folio på de
svenska kompanichefernas lott. Så vore förhållandet i allmänhet i stormaktsarméerna;
men äfven de makter af andra ordningen, hvilkas
arméförhållanden voro tidsenligt ordnade, hade följt stormakternas
föredöme.
Frågan hade emellertid, efter chefens för generalstaben förmenande,
äfven en annan sida. Allt sedan 1858, då fyllnadspension från
statsverket för första gången under vissa vilkor tillerkändes arméns
befäl vid sidan af pension ur arméns pensionskassa, hade de svenska
pensioneringsbestämmelserna haft ett dubbelt mål, nemligen att dels
bereda statens tjenare, då de vid framskriden ålder utträdde ur den
egentliga krigstjensten, ett i ekonomiskt afseende något så när sorgfritt
lif, dels att skaffa armén en reserv af befäl, afsedd att under krig
bestrida de mångahanda befattningar utanför den mobiliserade fälthären,
hvilka då måste förefinnas, och för hvilkas upprätthållande,
derest icke reservbefäl vore påräkneligt, det i ordinarie tjenst varande
befälet måste tagas i anspråk. Men för hvarje person af det ordinarie
befälet, som användes för sist antydda ändamål, minskades den mobiliserade
fälthären icke allenast med en befälhafvare, utan snart sagdt
med en hel taktisk underafdelning, och blefve antalet sålunda användt
ordinarie befäl något så när betydligt, komme den mobiliserade
fälthärens styrka att redan före krigets första dag ansenligt smälta
tillhopa. Detta förhållande syntes vara i Riksdagens skrifvelse förbisedt,
och i sjelfva verket vore fyllnadspensionen från statsverket
för arméns befäl, i olikhet med pensionerna för statens öfrige embetsoch
tjensteman, icke uteslutande en pension, utan i främsta rummet
ett slags halfsold, som utbetaltes under fredens dagar för en
64
Nionde hufvudtiteln: bil. 10.
tjenstgöring, som staten ärnade under krig utkräfva. Så länge de militära
öfningarna för den värnpligtige svenske medborgaren, såsom för
närvarande vore fallet, räknades i dagar eller veckor, kunde också,
enligt chefens för generalstaben åsigt, den allmänna värnpligten hos
oss, i olikhet med i utlandet, icke väsentligen bidraga till skapande
af ett reservbefäl, utan halfsoldssystemet måste under en eller annan
form anlitas för detta ändamål.
Under åberopande af dessa skäl afstyrker chefen för generalstaben
nämnda förslag, såsom ur alla synpunkter egnadt att menligt
inverka på svenska arméns krigsduglighet.
Den på omfattande undersökningar stödda jemförelse mellan armébefälets
och öfrige tjenstemäns pensionering, som lemnats af f. d.
öfversten friherre Leijonhufvud i hans af ofvannämnda uppdrag föranledda
betänkande, har stält sig till uppgift att utreda icke allenast
pensionsafgifternas förhållande sins emellan, utan äfven, enligt dåvarande
statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet honom under
arbetets fortgång lemnade instruktion, pensionsbidragens förhållande
till de lönebelopp, hvarur de skola utgå, och beloppet af de statsmedel,
som för pensioneringen af statens olika tjenstemannacorpser tagas i
anspråk, hvarförutom utredningen äfven omfattat vederbörande tjenstemäns
bidrag till de af staten inrättade enke- och pupillkassorna. Undersökningen
har utsträckts till följande institutioner: amiralitetskrigsmanskassan,
allmänna indragningsstaten, civilstatens pensionsinrättning,
post- och tullstatens pensionsväsende jemte tullstatens enskilda enkeoch
pupillkassa, statens jernvägstrafiks pensionsinrättning jemte dess
enke- och pupillkassa, telegrafverkets pensionsinrättning jemte enkeoch
pupillkassa, elementarlärarnes enke- och pupillkassa samt folkskolelärarnes
pensionsinrättning jemte enke- och pupillkassa.
Resultatet af undersökningarne sammanfattar f. d. öfversten Leijonhufvud
i de vid detta protokoll fogade tabeller, hvilka synas mig vara
af stor vigt för bedömande af den fråga, som nu är på tal.
Tabellerna gifva vid handen följande af f. d. öfversten Leijonhufvud
påpekade förhållanden:
I)''i fråga om arméns tjenstemäns egna pensioner:
a) med afseende å pensionsbeloppens storlek:
att pensionerna för arméns tjenstemän äro i allmänhet lika med
pensionerna för tjenstemän med motsvarande lön vid flottans stam och
Nionde hufvudtiteln: bil. 10.
65
permanenta reservstat, men med högst få undantag lägre än andra
tjenstemäns med motsvarande löneförmåner;
b) med afseende på år saf gif temas för pensioneringen förhållande
till löneinkomsterna:
att de för arméns tjensteman stadgade årsafgifter för pensioneringen
äro vid värfvade armén i förhållande till löneinkomsterna lika
med, men vid indelta armén högre än de årsafgifter, som för samma
ändamål erläggas af motsvarande tjensteman vid flottans stam och
permanenta reservstat; att samma årsafgifter äro i förhållande till löneinkomsterna
betydligt högre än de, som för samma ändamål erläggas
af i löneförhållanden likstälde tjensteman vid civil- och poststaterna
samt telegrafstyrelsen, men något lägre än de, som erläggas af till
aflöning likstälde tjensteman vid jernvägstrafiks- och telegrafverkets
stationer;
c) med afseende på år saf gif temas för pensioneringen förhållande till
''pensionsbeloppen:
att de för arméns tjensteman stadgade pensionsafgifter äro i förhållande
till pensionsbeloppen lika med dem, som erläggas af till löneförmåner
likstälde tjensteman vid flottans stam och permanenta reservstat.
och vid jernvägstrafikstaten, betydligt högre än de, som erläggas
af till löneförmåner likstälde tjensteman vid civil- och poststaterna, samt
något lägre än årsafgifterna för motsvarande tjensteman vid telegrafverkets
stationer; samt
II) beträffande pensionerna för arméns tjenstemäns enkor och barn:
a) med afseende på pensionsbeloppens förhållande till tjenstemännens
löneinkomster:
att pensionerna för enkor och barn efter arméns tjensteman äro
större än pensionerna för enkor och barn efter till löneförmåner likstälde
tjensteman vid tullstaten och vid flottan, men mindre än de pensioner af
samma slag, som förvärfvas af till löneförmåner likstälde tjensteman,
tillhörande jernvägstrafikstaten, civilstaten, poststaten, telegrafstaten
samt allmänna läroverken och folkskolorna; och
b) med afseende ä delegarebidragens förhållande till tjenstemännens
löneinkomster:
att arméns Ijenstemäns ifrågavarande bidrag äro i förhållande
till löneinkomsterna högre än motsvarande bidrag till amiralitetskrigsmanskassan,
men i allmänhet lägre än delegarebidragen till öfriga
kassor och inrättningar, som undersökningen omfattat.
Bih. till Ribsrl Prat. 1889. 1 Smil. 1 Afd.
9
66
Nionde hufvudtiteln: bil. 10.
Det återstår att redogöra för Direktionens för arméns pensionskassa
i frågan afgifna yttrande.
Hvad angår framflyttningen af pensionsåldersgränsen för officerare
af kompaniofficersgrad, har Direktionen, som finner denna fråga
vara af rent militärisk beskaffenhet, ingenting att tillägga utöfver hvad
som yttrats af armémyndigheterna. Vidkommande åter den af Riksdagen
gjorda framställningen om åläggande för de officerare, som
hädanefter antagas, att i någon högre mån än nu bidraga till sin framtida
pensionering har Direktionen låtit verkställa en utredning, utvisande
dels den summa, som armébefälets bidrag till dess pensionering
för närvarande utgör, efter beräkning af nu utgående 4 % å pensionsbeloppet,
och dels den summa, hvartill samma bidrag med beräkning
af en till 5 °/0 förhöjd pensionsafgift skulle uppgå. Enligt
denna utredning, för hvilken 1886 års aflöningsstater lagts till grund,
utgör sammanlagda årliga pensionsafgiften för samtliga officersbeställningar
vid armén efter 4 0/0 ...................................... kronor 98,291: 4 0
och skulle, beräknad efter 5 °/0, utgöra..................... ,, 122,864: 25
hvadan alltså skilnaden eller ........................................ „ 24,572: 8 5
skulle utgöra det belopp, hvarmed armébefälets bidrag genom eu sålunda
förhöjd afgift komme att ökas. Direktionen erinrar emellertid
härvid, att, om för beräkningen af det antal år, som beteckna tjenstetiderna
i de olika graderna till och med kompanichefsgraden, läggas
till grund de siffror, som år 1.881 uppstälts af komiterade för ordnande
af arméns enke- och pupillkassa, förhöjningen i armébefälets bidrag
efter 6 års förlopp skulle komma att uppgå till endast 2,130 kronor,
efter 11 år till 4,614 kronor, efter 16 år till 8,374 kronor och först
efter minst 32 år eller den tidpunkt, då hela officerspersonalen från
och med lägsta till och med högsta graden blifvit omsatt, till den ofvan
angifna summan af 24,572 kronor 85 öre; och anser Direktionen,
då det resultat, som på detta sätt komme att vinnas, kan anses vara
för statsverket jemförelsevis ganska ringa, men en tillökning af en
fjerdedel i officerarnes pensionsafgifter deremot komme att för desse
kännas rätt betungande så väl på grund af deras ingalunda höga aflöningsförmåner
som de dryga utgifter, de i öfrigt måste vidkännas
dels i och för tjensten, dels ock för beredande af pension åt efterlefvande
familj, sig böra uttala den förhoppning, att någon förhöjning i
armébefälets bidrag till dess pensionering icke varder beslutad.
Nionde Imfvudtiteln bil. 10.
07
Som Eders Kongl. Maj:t af denna redogörelse behagade finna,
hafva nästan alla de myndigheter, som haft att i ärendet afgifva yttrande,
hemstält, att Riksdagens förevarande framställning måtte lemnas
utan afseende. Bifall till förslaget om utsträckning af tiden, då
kompaniofficer skall vara skyldig lemna tjensten, har visserligen yrkats
af 5 regemente- eller corpschefer; men de skäl, de derför anföra,, synas
mig icke kunna tillmätas någon större betydelse, då uppenbarligen
i en fråga som denna hänsynen till de enskilda intressena måste vika
för statens berättigade kraf, och påståendet, att kompaniofficerare äfven
efter den för afgång nu bestämda tid kunna anses besitta nödiga
kroppskrafter för skötandet af sin befattning, förlorar all betydelse vid
sidan af de motsatta uttalanden, som gjorts af ett vida större antal
myndigheter. Ett närmare öfvervägande af frågan torde också gifva
vid handen, att de af Riksdagen angifna medel att förekomma den
befarade för starka höjningen af ifrågavarande utgiftspost skulle i hög
grad skada landtförsvarets intressen, utan att i afsevärd mån kunna
bidraga till uppnåendet af det eftersträfvade målet.
Till en början torde den anmärkning böra förutskickas, att man
ingalunda, då beslutet om de nya pensionsgrunderna fattades, förbisåg,
att kreditivet för upprätthållandet af arméns pensionering kunde komma
att stiga till den höjd, som nu uppnåtts. I det betänkande, som afgafs
af komitén för upprättande af förslag angående pensioneringen
af arméns befäl och underbefäl den 27 Januari 1876 och som på sin
tid delgafs Riksdagen, antogos exempelvis samtliga utgifterna för upprätthållande
af arméns pensionering enligt de af komiterade angifna,
sedermera af Riksdagen i hufvudsak antagna grunder komma att för
åren 1888 och 1889 uppgå till 1,853,216 kronor för det förra och
1,944,141 kronor för det senare. Komiterade utgingo, som bekant,
från den förutsättningen, att staten, mot öfvertagande af arméns pensionskassas
samtliga tillgångar och deraf härflytande inkomster, skulle
sjelf öfvertaga pensioneringen och följaktligen ansvara så väl för de
förut från nämnda kassa utgående pensioner som för de föreslagna
fyllnadspensionerna. Kassans inkomster utgjorde enligt 1875 års bokslut,
det sista som var kändt år 1877, då den nya pensionslagen slutligen
antogs, 447,698 kronor 72 öre. Skilnaden emellan å ena sidan
1,853,216 kronor och sistnämnda summa, eller 1,405,517 kronor 28 öre,
och å andra sidan 1,944,141 kronor och samma summa, eller 1,496,442
kronor 28 öre, skulle alltså, enligt nämnda utredning, beteckna,
den förra statens utgifter för arméns pensionering under år 1888 och
den sistnämnda enahanda utgifter under år 1889. Enligt riksstaten
för innevarande år utgår emellertid kreditivet för upprätthållande af
68
Mionde liufvudtitelu bil. 10.
arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner
med 1,125,000 kronor samt är i riksstaten för 1889 bestämdt till
1,325,000 kronor. De af pensionskomiterade gjorda beräkningarne
hafva alltså underskridits med i rundt tal 280,000 kronor för innevarande
år och 170,000 kronor för 1889, en omständighet, som förtjena!-så mycket större uppmärksamhet, då, som bekant, möjligen uppstående
brist i de för bestridande af arméns pensionskassas egen pensionering
afsedda tillgångar fylles ur nämnda kreditiv, och arméns pensionskassa,
i likhet med andra dylika kassor, under de senare åren i följd af räntans
nedgående fått vidkännas en ej obetydlig minskning i sina egna
inkomster.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet för den 30 December 1876
ansåg sig visserligen dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
på anförda skäl kunna antaga, att hela kostnaden för
armébefälets pensionering enligt de nya pensionsgrunderna icke skulle
komma att öfverstiga 1,600,000 kronor, och det kan ej nekas, att
denna summa något öfverskridits; men å andra sidan torde all utsigt
vara för handen, att det uttalande i samma fråga, som gjordes af den
vetenskapsman, hvilken verkstält de erforderliga beräkningarne för den
nya pensioneringen och för hvilket uttalande i samma protokoll redogöres,
skall visa sig rigtigt. Utgående från den omständighet, att vid
beräkningen af den framtida kostnaden för armébefälets pensionering,
när stegringen i pensionsafgifterna kunde anses hafva nått sin höjdpunkt,
åtskilliga förhållanden, hufvudsakligen afgång före pensionsåldern,
måst lemnas å sido, förklarade han sig nemligen hålla före, att
den matematiskt konstaterade slutsumman 2,400,000 kronor sannolikt
komme att nedgå till 2,000,000 kronor. Då man till det nuvarande
kreditivet lägger arméns pensionskassas egna inkomster, sådana desamma
beräknades ar 1876, är ännu ej denna summa uppnådd; och
enligt hvad som framgår af Direktionens för arméns pensionskassa förenämnda
underdåniga framställning rörande beloppet af det kreditiv,
som under år 1890 varder behöfligt för upprätthållande af armébefälets
pensionering, förefinnes åtminstone grundad anledning att antaga, det
ökningen i kreditivet för framtiden ej skall blifva betydlig.
Skilnaden i pensionsåldern för arméns kompaniofficerare och motsvarande
grad vid flottan, vid hvilken Riksdagen fäster mycken vigt
och som för den synes hafva varit ett af motiven till den gjorda framställningen,
förbisågs ej heller, då de nya pensionsgrunderna antogos.
På sätt chefen för generalstaben erinrar, betonades tvärtom, att landtofficerns
ställning i detta afseende var mycket olika sjöofficerns och
att på den förre stäldes fordringar i fråga om fysisk uthållighet af
Nionde hufvudtiteln bil. 10.
69
helt annan beskaffenhet än de, som voro gällande för sjöofficer!!, i
hvilkens yttre lefnadsförhållanden någon förändring i och med kriget
icke kan sägas inträda. Och har någon förändring härutinnan sedan
tidpunkten för de nya pensionsgrundernas antagande inträdt, har det
snarare varit i riktning att än ytterligare utvidga kompaniofficerns
verksamhetssfer och dymedelst skärpa fordringarne på hans uthållighet
och öfriga rent fysiska egenskaper. Jag instämmer derutinnan
helt och hållet i de uttalanden, som gjorts af arméns myndigheter och
för hvilka jag ofvan redogjort. Krigsstyrelserna i de flesta af Europas
länder hafva också på allt sätt sträfvat att sänka kompaniofficerarnes
tjensteålder, ett omdöme, som kan tillämpas icke allenast på stormakterna,
hvilka i sin större maktställning se en uppfordran att ej räkna
för noga med kostnaderna, då det gäller en fråga af vigt för försvaret,
utan äfven på de mindre staterna. Den behandling, frågan om kompaniofficerarnes
tvungna afgång erhållit i vårt grannland Danmark,
som har en jemförelsevis färsk erfarenhet om det verkliga kriget, är
i detta afseende lärorik. År 1867, då i sammanhang med den nya
arméorganisation, som aflöste den efter 1864 års krig utdömda, eu ny
pensionslag antogs, bestämdes nemligen, att arméns kaptener skulle
vara berättigade till pension vid 52 och skyldige att afgå vid
55 års ålder, samt subalternofficerare vid vederbörliga 42 och 45
år. Någon tids erfarenhet synes emellertid hafva gifvit vid handen,
att äfven dessa åldersbestämmelser medgåfve för lång tjenstetid åt
kompaniofficerarne, ty då år 1880 ytterligare förändringar gjordes
i arméns organisation, bestämdes jemväl, att maximiåldersgränsen
för liniera kaptener eller dem, som motsvara våra kaptener på stat,
skulle vara 52 år. Man medgaf dervid visserligen, att förstärkningens
kaptener, hvilka enligt 1867 års bestämmelser varit i detta afseende
likstälde med liuiens kaptener, fingo qvarstå i tjensten till 62 år,
men då man besinnar, att de danska förstärkningskaptenerne i det
allra närmaste motsvara våra med pension afskedade men i krig disponibla
kaptener och att denna disponibilitet, enligt gällande föreskrifter,
hos oss räcker till utgången af det 65:te lefnadsåret, inses lätt, att
de d anska bestämmelserna fastställa eu maximiåldersgräns, som med
ett år för de i tjenst och tre år för de i disponibilitet varande kaptener
understiger den, som sedan år 1877 varit gällande för svenska armén.
Det torde emellertid vara omöjligt att i detta afseende uppställa
någon för alla särskilda fall absolut tillämplig regel, och utan tvifvel
kan det med nu gällande bestämmelser någon gång inträffa, att en
fullt duglig officer nödgas lemna tjensten. Lagen är dock ej skrifveri
för undantagen och kan rimligen ej till dem taga annan hänsyn, än
70
Nionde liufvudtiteln: bil. 10.
att den, på sätt i gällande pensionsreglemente också skett, tillser, det
möjlighet må vara beredd att, då så anses lämpligt, låta den ovanligt
framstående dugligheten taga ut sin rätt.
I hvarje fall torde frågan om tidpunkten för kompaniofficerares
tvungna afgång i förevarande afseende icke vara den vigtigaste. Saken
har äfven en annan sida, som är af vida större betydelse. Eders Kongl.
Maj:t inser lätt, att. jag härmed afser det högst ogynnsamma infilande,
ett framskjutande af åldersgränsen för kompaniofficerares obligatoriska
afskedstagande skulle utöfva på tillgången af vid krig disponibla officerare.
På sätt chefen för generalstaben och flera af arméns myndigheter
rigtigt. erinra, hafva de af staten armébefälet tillförsäkrade pensionerna
en helt annan betydelse än de, som utgå till statens civile tjensteman.
De äro i sjelfva verket en aflöning, mot hvilken från vederbörande
pensionstagares sida svara skyldigheter af ganska allvarlig art, men
som till följd af det långvariga fredslugnet blifvit i allmänna betraktelsesättet
bortskymda. Hvar och en, som ur tjensten med fyllnadspension
afgår, skall nemligen, som det heter ill punkten af 1877 års
pensionsgrunder, vara förbunden att, vid inträffande krig och större
rustningar, då så påfordras, samt uti befattning, likartad med den, han
förut innehaft, tjenstgöra intill 70 års ålder, om han blifvit pensiotisberättigad
vid 65 år, men i annat fall intill fylda 65 år. Pensionstagaren
är så att säga ännu i statens tjenst och kan vid behof uppkallas
till verksamt deltagande i försvaret. I eu arméorganisation som
vår, i hvilken på grund af de värnpligtiges korta öfningstid den i andra
arméer vanliga utvägen att ur de värnpligtiges led uttaga och utbilda
nödigt reservbefäl stöter på snart sagdt oöfvervinneliga svårigheter,
är det också endast i kraft af nyssnämnda föreskrift i pensionsgrunderna,
som utsigter öfverhufvud förefinnas att i någon mån fylla det
stora behof af befäl, som vid arméns försättande på krigsfot måste
göra sig gällande.
I fråga om underbefälet af manskapsklassen hafva visserligen genom
stadgandet i 34 § af nya värnpligtslagen, att den, som innehaft anställning
vid härens stam under minst två år, skall efter erhållet afsked
under hela sin tjenstetid som värnpligtig tillhöra beväringen, bestämmelser
lemnats, som göra det möjligt att i farans stund anskaffa en ej
obetydlig del af denna sorts reservbefäl. Hvad åter angår det öfriga
befälet, deri jemväl inbegripne underofficerarne, är emellertid detta
stadgande i det närmaste betydelselöst. Endast undantagsvis inträffar
nemligen, att officerare och underofficerare, som gjort krigaryrket till
sin lefnadsuppgift, afgå före värnpligtsålderns utgång. Den utväg att
Nionde hufvudtitein: bil. 10.
71
fylla behofvet af reservbefäl, som man under senare tider begynt att
äfven med kännbara uppoffringar för statsverket använda vid flottan,
lämpar sig ej heller för landtförsvaret. Dels besitta de sjömän, som
vid flottan utbildas till reservbefäl, redan förut eu mängd fackinsigter
och färdigheter, som betydligt underlätta den nödiga utbildningen, dels
måste, vid det förhållande att tjensten vid krigs- och handelsflottan i
mycket är likartad, den under tjenstgöringen vid flottan förvärfvade
utbildningen komma de reservpligtige sjömännen till godo vid återinträdet
i det civila yrket och sålunda göra lockelsen att inträda i
reserven större. Alla förutsättningar för en dylik reservbefälsinstitution
vid armén saknas fullständigt.
Denna är alltså fortfarande för fyllande af sitt behof utaf reservbefäl
hänvisad till de i följd af pensionsgrunderna vid krig tjenstskyldige
pensionerade officerarne och underoffieerarne. Att närmare angifva
storleken af detta behof skulle föra mig för långt. Om man emellertid
något gör sig reda för innebörden af den oerhörda kraftutveckling,
som erfordras för nutidens krig, i hvilka i stället för de fordna jemförelsevis
fåtaliga yrkesarméerna eu stor del af det vapendugliga folket
deltager, om man erinrar sig, att genom de värnpligtiges instickande
i de stående truppernas leder truppförbanden vid mobilisering svälla
ut till dubbla eller tredubbla styrkan, att vid öfvergången till krigsfot
nya formationer måste bildas, att träng-, étapp-, sjukvårds- och intendenturväsendets
ordnande påkallar krafter i en omfattning, hvarom fredsorganisationen
endast gifver en svag föreställning, och att slutligen
samtidigt dermed eu talrik befälspersonal erfordras för att i depot.erna
och verkstäderna sörja för, att fältarméns ständiga behof af ersättningsmanskap
och materiel på ett något så när tillfredsställande sätt fylles,
om, säger jag, man besinnar allt detta, skall man också lätt inse, att,
hvarje åtgärd, hvarigenom arméns tillgång på utbildadt befäl inskränkes,
är af beskaffenhet att i högsta grad menligt inverka på dess krigsduglighet,
äfven om åtgärden närmast träffar endast den grupp af befälet,
som ej är afsedd för den egentliga fältarmén.
Att emellertid förslaget att framskjuta tiden för kompaniofficerarnes
tvungna afgång just skulle medföra en dylik påföljd, ligger i
öppen dag.
Enligt en från ombudsmannen i arméns pensionskassa lemnad
uppgift utgör antalet pensionerade officerare emellan 53 och 55 år för
närvarande 38 samt hela antalet officerare under 55 år, som äro i åtnjutande
af pension och fyllnadspension, icke mindre än 69.
Då all sannolikhet talar för, att benägenheten hos arméns officerare
att qvarstå i tjenst intill respittidens utgång skall ökas, i den
n
Nionde hufvudtiteln: bil. 10.
mån denna utsträckes, är alltså, under förutsättning af bifall till Riksdagens
förslag, att befara, att icke allenast förstnämnda grupp af officerare,
utan äfven eu stor del af dem, som eljest skulle afgått vid uppnådd
pensionsålder, qvarstannar i tjensten och att således antalet disponible
reservofficerare nedgår med motsvarande summor. Minskningen
skulle alltså kunna komma att uppgå till icke mindre än 69 officerare,
eu minskning, som i och för sig skulle vara af stor betydelse och som
blefve det än mera derigenom, att den komme att träffa den yngsta
och kraftigaste gruppen af reservofficerarne, åldersklassen emellan 50
och 55 år.
I fråga om förslaget att höja pensionsafgifterna för de officerare,
som framdeles inträda i tjenst, kan jag fatta mig kortare. Af den
utredning, f. d. öfversten Leijonhufvud åvägabragt, framgår, att armébefälet
i fråga om pensionsbidragens belopp ingalunda är i någon
gynnsam ställning.
I procent af den pension, som erhålles, uppgå armébefälets årsafgifter
till 4 °J0, under det att, oberäknadt flottan, motsvarande afgift
för de flesta öfriga tjenstebefattningar, som underkastats jemförelse i
ofvannämnda af öfversten Leijonhufvud afgifna betänkande, vexlar
emellan högst 2,9 °''0 och lägst 0 °|0. Endast personalen vid jernvägstrafiken
och telegrafverkets stationer erlägga något högre afgifter
(4,2 °[0). Dervid måste emellertid ihågkommas, att det bidrag, som
enligt gällande bestämmelser tillkommer arméns pensionskassa såsom
ersättning för lönebesparingar, icke är medräknadt. Bidraget utbetalas
visserligen från allmänna besparingarne å 4:de hufvudtiteln, men då
dessa hufvudsakligen uppkomma af lönebesparingar och, enligt hvad
en inom landtförsvarsdepartementet verkstäld uträkning gifver vid
handen, ensamt i följd af den s. k. liggetiden vid officersbefordringar
erhålla ett årligt tillskott af i medeltal 40,000 kronor eller i det närmaste
samma summa, som från nämnda besparingar utgår till pensionskassan,
är det i sjelfva verket officerarne sjelfva såsom corps betraktade,
hvilka erlägga ifrågavarande bidrag. Detta ytterligare bidrag
utgör icke mindre än 4|10 af det, som åvägabringas genom de årliga
pensionsafgifterna och hvilket, enligt hvad jag förut nämnt, i rundt tal
uppgår till 100,000 kronor. För att få ett rätt uttryck för beloppet
af arméns officerares årliga bidrag till sin pensionering måste alltså
don genom pensionsreglementet stadgade årsafgift af 4 °|0 ökas med
4|10-delar. Siffran blir då 5,6 °|0 (4 °j0 + ''j1(J 4 °{0). Ur synpunkten
att åstadkomma likhet i pensionsafgifter de olika tjenstemännen emellan
finnes alltså intet skäl, som talar för en höjning af de armébefälet nu
åliggande afgifter.
Nionde hufvudtiteln: bil. 10.
73
Ej heller den summa 24,572 kronor 85 öre, hvilken, på sätt Direktionen
för arméns pensionskassa upplyser, skulle kunna vinnas genom
att höja officerarnes vid armén pensionsbidrag från 4 °|0 till 5 °|0,
den högsta procentsats, som rimligen kan ifrågasättas, synes mig så
betydlig, att det för dess skull kan vara skäl vidtaga en åtgärd, som,
utom det att den upphäfde den likställighet i pensionsförmåner, som
hittills egt rum emellan arméns och flottans officerare, skulle leda till
ytterligare betungande af en grupp tjensteman, som redan nu i detta
afseende drager större bördor än de flesta öfriga.
Af hvad jag sålunda anfört torde Eders Kongl. Maj:t finna, att
jag icke kati dela Riksdagens uppfattning beträffande lämpligheten af
de af Riksdagen föreslagna åtgärder till förekommande af krediti veta
höjning. Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj: t täcktes finna
Riksdagens förevarande framställning icke kunna till någon vidare
åtgärd föranleda.
Hvad beträffar beloppet af det kreditiv, som för år 1890 kan
blifva erforderligt för ofvannämnda ändamål, anför Direktionen för
arméns pensionskassa i sitt omförmälda utlåtande, att, ehuru pensionskassans
egna inkomster i följd af numera erhållen lägre ränta å kassans
utlånade kapital i ganska väsentlig mån minskats, Direktionen dock,
på grund af den ökade afgång bland pensionstagarne, som under innevarande
år egt rum och som häntyder på ett hädanefter snabbare
närmande till den tidpunkt, då förhållandet emellan tillkomne och
afgångne pensionstagare blifver normalt, anser sig kunna antaga, att
för 1890 års anslagsbehof en förhöjning af endast 50,000 kronor i kreditivet
är erforderlig; och som kreditivet för år 1889 är bestämdt till
1,325,000 kronor, hemställer Direktionen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå nästkommande Riksdag att under förut vanliga vilkor bestämma
kreditivet för år 1890 till 1,375,000 kronor.
Af hvad jag ofvan anfört torde framgå, att jag anser mig böra
understödja denna Direktionens framställning.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå 1889
års Riksdag
att å extra stat för år 1890 anvisa ett kreditiv af 1,375,000 kronor
att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterua, och dels
till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder
för sådana pensioners utgående;
äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år
Bill. till Biksd. Blot. 1889. 1 Sarnl. 1 Afd. 10
74
Nionde hufuidtiteln: bil. 10.
1889 anslagna medel kan blifva oafvändt må för det kommande årets
pensionering användas.
I denna hemställan af departementschefen instämde Statsrådets
öfrige ledamöter.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla
hvad Statsrådet sålunda hemstält; och skulle utdrag
af detta protokoll meddelas Finansdepartementet till
ledning vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Emil Hallgren.
Nionde liufvudtiteln: bil. 10,
75
Tabell
utvisande de med generalspersoner i löneförhållanden närmast likstälde
embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner och enkepensioner i
procent af generalens.
Tjenstebefattning |
Aflönings- törmåner |
Årsafgift |
Pension |
Årsafgift |
Enke- pension |
0/ /o |
0/ / 0 |
0/ /o |
0 / /o |
0/ /o |
|
Generalintendent.......................................................... |
88 |
78 |
103 |
78 |
78 |
Amiral........................................................................... |
100 |
100 |
100 |
86 |
89 |
Justitieråd...................................................................... |
98 |
20 |
133 |
86 |
107 |
President ....................................................................... |
98 |
20 |
127 |
86 |
107 |
Landshöfding................................................................. |
128 |
20 |
100 |
86 |
107 |
Generalpostdirektör ................ ....................................... |
98 |
20 |
117 |
86 |
107 |
i Generaltulldirektör.......................................................... |
''88 |
103 |
— |
— |
|
Chef för jernvägstrafikstyrelsen ................................ |
98 |
160 |
160 |
246 |
257 |
1 Chef för telegrafstyrelsen ............................................... |
88 |
54 |
103 |
212 |
98 |
Tabell
utvisande de med öfverstar och regementschefer i löneförhållanden närmast
likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner och
enkepensioner i procent af öfverstens.
Tj enstebefat tni ng |
Aflönings- förmäner |
1 Årsafgift |
Pension |
Årsafgift |
Enke-| pension |
0/ /o |
0/ /o |
0/ /o |
OJ /o |
oj 10 |
|
| Kommendör vid flottan...................................................... |
100 |
100 |
100 |
86 |
83 |
1 Revision ssekreterare........................................................1 |
|||||
| Hofrättsråd......................................................................J |
89 |
27 |
in |
114 |
133 |
| Öfverdirektör i jernvägstrafikstyrelsen ............................... |
89 |
149 |
149 |
230 |
224 |
j Landssekreterare i Göteborgs och Bohus län........................ |
96 |
27 |
in |
114 |
133 |
76
Nionde hnfvudtiteln; bil. 10.
Tabell
utvisande de med öfverstelöjtnanter och corpschefer i löneförhållanden
närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner
och enkepensioner i procent af corpschefens.
Tj enstebefattning |
Aflönings- förmåner |
Arsafgift |
Pension |
Arsafgift |
Enke- pension |
0/ lo |
0/ Jo |
°/ /o |
0/ / 0 |
°/ /o |
|
Landssekreterare i Hallands m. fl. län ............................. |
101 |
30 |
125 |
137 |
ISO |
Byråchef i telegrafstyrelsen .............................................. |
109 |
63 |
121 |
264 |
113 |
Byråchef i generaltullstyrelsen............................................ |
109 |
—- |
125 |
171 |
94 |
Tabell
utvisande de med öfverstelöjtnanter vid värfvade armén i löneförhållanden
närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner
och enkepensioner i procent af öfverstelöjtnantens.
Tjenstebefattning ____________________ |
Aflönings- förmåner |
Arsafgift |
Pension |
Enke- pension Arsafgift |
0/ /o |
0/ lo |
°/ Jo |
0/ ! 0/ /o ; In |
|
Kommendörkapten af l:a graden............................. |
100 |
100 |
100 |
116: 99 |
Assessor i hofrätt.............................................................. |
106 |
38 |
119 |
1711 176 |
Sekreterare i telegrafstyrelsen............... ............................ |
101 |
62 |
117 |
259 110 |
Sekreterare i tullstyrelsen.................................................. |
101 |
— |
125 |
171 j 88 |
Nionde hufviultiteln: bil. 10.
77
Tabell
utvisande de med öfverstelöjtnanter vid indelta armén i löneförhållanden
närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner
och enkepensioner i procent af öfverstelöjtnantens.
■ Tjenstebefattning |
Aflönings- förmåner |
Årsafgift |
Pension |
1 Årsafgift |
Enke- pension |
0/ lo |
0/ 10 |
0/ lo |
°/ 10 |
Öl lo |
|
Major vid värfvade armén............................................... |
102 |
88 |
88 |
88 |
88 |
Kommendörkapten af 2:dra graden.................................... |
102 |
88 |
88 |
87 |
75 |
Kanslisekreterare............................................................... |
103 |
28 |
109 |
129 |
132 |
Trafikdirektör ................................................................... |
99 |
144 |
144 |
237 |
203 |
Telegrafdirekör................................................................. |
103 |
122 |
117 |
236 |
103 |
Tabell
utvisande de med majorer vid indelta armén i löneförhållanden närmast
likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner och enkepensioner
i procent af majorens vid indelta armén.
Tj enstebefattning |
Aflönings- förmäner |
Årsafgift |
Pension |
Årsafgift |
Enke- pension |
0/ lo |
0/ /o |
0/ lo |
0/ lo |
Of 1 0 |
|
Kronofogde ........... ...................................................... |
106 |
27 |
125 |
122 |
125 |
Postmästare i Gefle ................................................. |
97 |
21 |
107 |
100 |
100 |
78
Nionde hufvudtiteln: bil. 10.
Tabell
utvisande de med kaptener af lista klass vid värfvade armén i löneförhållanden
närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter,
pensioner och enkepensioner i procent af kaptenens af lista klass vid
värfvade armén.
Tjenstebefattning |
2‘ Pa B §: a p |
Jm in TO C2. 5 |
Pension |
Årsafgift . |
Enlie- pension |
0/ lo |
0/ /o |
0/ /o |
0/ lo |
0/ Jo |
|
Kapten af l:a klass vid flottan ........................................ |
100 |
100 |
100 |
88 |
72 |
Kanslist i justitierevisionen ................................................ |
95 |
27 |
112 |
122 |
120 |
Landträntmästare i Hallands län .................................... |
103 |
33 |
134 |
153 |
150 |
Trafikdirektörsassistent ................................................... |
100 |
167 |
167 |
275 |
224 |
Postmästare i Gefle ........................................................ |
103 |
27 |
134 |
122 |
120 |
Telegrafkommissarie af l:a klass......................................... |
103 |
139 |
134 |
269 |
120 |
Kontrollör vid packhuset i Stockholm ................................ |
103 |
— |
112 |
153 |
75 |
Adjunkt vid elementarläroverk......................................... |
96 |
— |
134 |
143 |
175 |
Tabell
utvisande de med kaptener af lista klass vid indelta armén i löneförhållanden
närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner
och enkepensioner i procent af kaptenens af lista klass vid indelta
armén.
Tjenstebefattning |
Aflönings- förmåner |
Årsafgift |
Pension |
Årsafgift |
Enke- pension |
0/ / 0 |
0J lo |
0/ / 0 |
0/ lo |
°/ / 0 |
|
Häradsskrifvare i Olands härad ......................................... |
100 |
27 |
112 |
122 |
120 |
| Maskiningeniör vid statens jern vägar .............................. |
98 |
141 |
141 |
232 |
190 |
Nionde bufvudtiteln: bil. 10.
79
Tabell
utvisande de med kaptener af 2:dra klass vid värfvade armén i löneförhållanden
närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner
och enkepensioner i procent af kaptenens af 2:dra klass vid värfvade
armén.
Tjenstebefattning |
Aflönings- förmåner |
Årsafgift |
Pension |
Årsafgift |
Enke- pension |
Kapten af 2: dra klass vid flottan ...................................... |
0/ / 0 100 |
0/ lo 100 |
0/ Ii) 100 |
°/ lo 109 |
0/ / 0 84 |
Krigsfiskal...................................................................... |
93 |
42 |
139 |
190 |
176 |
Länsnotarie i Göteborgs och Bohus län ........................ |
104 |
31 |
139 |
143 |
132 |
Bokhållare i styrelsen för jern vägs trafiken........................ |
93 |
180 |
180 |
296 |
228 |
Telegrafkommissarie af 3:dje klass.................................... |
104 |
162 |
156 |
314 |
147 |
Kammarskrifvare i tullen .................................................. |
104 |
104 |
143 |
66 |
Tabell
utvisande de med kaptener af 2:dra klass vid indelta armén i löneförhållanden
närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner
och enkepensioner i procent af kaptenens af 2:dra klass vid indelta
armén.
Tjenstebefattning |
Aflönings- förmåner |
Årsafgift |
Pension |
Årsafgift |
Enke- pension |
0/ /o |
°/ /o |
"/ In |
0/ II) |
0/ /o |
|
Löjtnant af hata klass vid värfvade armén...................... |
89 |
69 |
69 |
67 |
68 |
Löjtnant af lista klass vid flottan ................................. |
89 |
69 |
69 |
72 |
56 |
Länsnotarie i Hallands län ............................................. |
115 |
31 |
118 |
143 |
132! |
Postexpeditör af 2:dra lönegraden .................................... |
101 |
21 |
115 |
95 |
88i |
Telegrafassistent .............................................................. |
101 |
119 |
115 |
230 |
124 |
Öfveruppsyningsman vid tullen i Uddevalla ........................ |
no |
— |
104 |
143 |
66 |
80
Nionde hufviidtiteln: bil. 10.
Tabell
utvisande de med löjtnanter af 2:dra klass vid värfvade armén i löneförhållanden
närmast likstälde embetsmäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner
och enkepensioner i procent af löjtnantens af 2:dra klass vid
värfvade armén.
S> > p-i tö |
1 |
13 <T> |
| O M |
||
Tjenstebefattning |
B §• SCO £. 3 3 |
P er? |
SB |
P er? |
3 3 S2. o ^ |
o Orq i-t 00 |
EP |
3 |
3? |
3 * |
|
0/ /o |
: 0/ I 0 |
0/ /o |
0/ /o |
°/ /o |
|
Bevakningsbefälhafvare vid kronohäktet i Norrtelje .......... |
80 |
33 |
144 |
190 |
167 |
Jaktuppsyningsman ....................................................... |
92 |
100 |
171 |
75 |
|
Bokhållare vid statens jernvägar ................................... |
no |
192; |
192 |
394 |
288 |
Tabell
utvisande de med löjtnanter af lista klass vid indelta armén i löneförhållanden
närmast likstälde tjenstemäns löneförmåner, årsafgifter, pensioner
och enkepensioner i procent af löjtnantens af lista klass vid indelta
armén.
13 |
|||||
Tjenstebefattning |
B 3 |
CD P |
3 CD |
CD P |
3 a ; |
cfc |
O 3 |
O <t> 1 3 '' ; |
|||
0/ /o |
0/ /o |
°/ /O |
Öl lo |
0/ \ |
|
Underlöjtnant vid värfvade armén................................... |
92 |
60 |
60 |
52 |
52 |
Fanjunkare vid värfvade armén ..................................... |
103 |
87 |
87 |
73 |
78 |
Flaggunderofficer in. fl. vid flottan.................................... |
116 |
100 |
100 |
86 |
65 |
Underofficer af 2:dra graden vid flottan.............................. |
103 |
86 |
86 |
69 |
52; |
Landskontorist................................................................. |
104 |
23 |
100 |
107 |
98 |
Jaktuppsyningsman vid tullen ........................................ |
104 |
— |
90 |
129 |
59 |
Lärare vid pedagogi........................................................ |
122 |
— |
150 |
142 |
163 |
Folkskolelärare i Stockholm (en del)................................ |
97 |
75 |
159 |
130 |
Nionde hufvudtiteln: bil. 10.
81
Tabell
utvisande de med löjtnanter af 2:dra klass vid indelta armén i löneförhållanden
närmast likstälde tjenstemäns och betjentes löneförmåner,
årsafgifter, pensioner och enkepensioner i procent af löjtnantens af
2:dra klass vid indelta armén.
Tj enstebefattning |
Aflönings- förmåner |
Årsafgift 1 |
Pension |
Årsafgift |
Enke- pension |
°/ /o |
0/ /o |
0/ Jo |
0/ /o |
°/ Jo |
|
Fanjunkare vid indelta armén ............................................. |
in |
97 |
97 |
97 |
100 |
Fanjunkare vid straff-fängelse ............................................. |
96 |
17 |
78 |
95 |
83 |
Vaktbetjent vid postkontor................................................. |
115 |
17 |
67 |
95 |
83 |
Stationsskrifvare vid statens jernvägar................................ |
105 |
128 |
128 |
262 |
192 |
Tabell
utvisande de med underlöjtnanter vid indelta armén i löneförhållanden
närmast likstälde tjenstemäns och betjentes löneförmåner, årsafgifter,
pensioner och enkepensioner i procent af underlöjtnantens vid indelta
armén.
Tj enstebefattning |
Aflönings- förmåner |
Årsafgift |
Pension |
Årsafgift |
Enke- pension |
0/ Jo |
0/ /o |
0/ JO |
0/ Jo |
0/ Jo |
|
Sergeant af l:sta klass vid värfvade armén ........................ |
109 |
85 |
85 |
85 |
92 |
Underofficer vid straff-fängelse............................................. |
107 |
25 |
100 |
143 |
125 |
Vaktmästare i Kongl. Maj:ts kansli.................................. |
107 |
25 |
100 |
143 |
125 |
Banmästare vid statens jernvägar ...................................... |
107 |
125 |
125 |
256 |
188 |
Vaktmästare i telegrafstyrelsen ......................................... |
107 |
68 |
96 |
283 |
117 |
Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 11
82
Nionde hufvu dtiteln: bil. 10.
Tabell
utvisande de med sergeants af lista klass vid indelta armén i löneförhållanden
närmast likstälde tjenstemäns och betjentes löneförmåner,
årsafgifter, pensioner och enkepensioner i procent af sergeantens af
lista klass vid indelta armén.
Tj enstebefattning
Jaktbåtsman vid tullverket ............
Folkskolelärare i en del skoldistrikt ..
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
1
Finansplanen.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden. hållet inför Hans Maj.t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Janu1889.
an
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Herr Boven,
Friherre von Ottek,
von Krusenstjekna,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
Friherre Åkerhielm.
Härefter yttrade departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen:
De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas
föredragning beslutat äska af Riksdagen för år 1890, utgöra sålunda:
Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 1
Sammanfattning
af utgifterna
under
hufvudtitlarne.
1
Anslag utom
hufvudtitlarne.
2 Finansplanen: statsrådsprotokollet.
I hufvud titeln: |
ordinarie: |
kronor |
1,338,000: — |
||||
II |
11 |
ordinarie: |
kronor |
3,811,436 |
— |
||
extra: |
11 |
75,564 |
— |
11 |
3,887,000: — |
||
III |
11 |
ordinarie: |
kronor |
613,800 |
— |
||
extra: |
11 |
4,500 |
— |
11 |
618,300: — |
||
IV |
11 |
ordinarie: |
11 |
20,160,000 |
— |
||
extra: |
11 |
1,235,500 |
— |
''1 |
21,395,500: — |
||
V |
11 |
ordinarie: |
11 |
6,159,300 |
— |
||
extra: |
11 |
1,500,000 |
— |
11 |
7,659,300: — |
||
VI |
11 |
ordinarie: |
11 |
4,763,267 |
— |
||
extra: |
11 |
1,776,733 |
— |
11 |
6,540,000: — |
||
VII |
11 |
ordinarie: |
11 |
15,638,700 |
— |
||
extra: |
11 |
406,300 |
— |
11 |
16,045,000: — |
||
VIII |
11 |
ordinarie: |
11 |
11,615,678 |
— |
||
extra: |
11 |
1,581,322 |
— |
11 |
13,197,000: — |
||
IX |
11 |
ordinarie: |
11 |
2,917,000 |
— |
||
extra: |
11 |
1,375,000 |
— |
11 |
4,292,000: — |
||
kronor |
74,972,100: — |
||||||
På föredragning af |
chefen |
för civildeparte- |
mentet har Eders Kongl. Maj:t förut denna dag beslutat
föreslå Riksdagen att för år 1890 anvisa till
anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan
trafikerade jernvägar 1,000,000 kronor samt till fortsättning
af arbetena å stambanan norr om Sollefteå
4,000,000 kronor; och har Eders Kongl. Maj:t tilllika
förklarat sig vilja, på föredragning af chefen
för finansdepartementet, besluta om sättet för anskaffande
åt härför erforderliga medel. Uå statsregleringen
lemnar tillgång att utan upplåning betäcka
en del af de omförmälda beloppen, sammanlagdt
utgörande 5,000,000 kronor, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till utgående
under år 1890 utom hufvudtit^arna anvisa:
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar lika belopp med det
för innevarande år på enahanda sätt anvisade
eller kronor................................... 500,000: —
och
,, fortsättning af arbetena å stambanan
norr om Sollefteå ............ 1,500,000: — 2,000,000: —
Transport kronor 76-972,100: —
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
3
Transport kronor 76,972,100: —
Fullmäktige i Riksgäldskontoret hafva i skrifvelse
den 1B sistlidne December, som torde få biläggas
dagens protokoll, lem nät uppgift å de Riksgäldskontorets
utgifter för år 1890, hvilka böra i riksstaten
uppföras. Enligt denna fullmäktiges beräkning utgöra
dessa siffror:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar
m. m., förslagsvis ............... kronor 614,200: —
annuiteter å de fonderade statslånen
samt räntor å öfrig statsskuld
kronor 12,200,620: —
efter afdrag af de
till Riksgäldskontoret
ingående
ränteoch
kapitalafbetalningar
kronor.
................. 2,474,520: —
förslagsvis
9,726,100: —
10,340,300: —
Eiksgälds
kontorets
Hållning.
Till betäckande af den i 1887 års räkenskaper
bokförda brist bör vidare upptagas det i sådant afseende
af mig förut beräknade beloppet .....................
4,754,000: —
Betäckande
af brist i
1887 års
statsreglering.
Enligt hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 11 Maj 1888 anmält, har Riksdagen, som beslutit
att för inrymmande af Riksdagen, Riksgäldskontoret
och Justitieombudsmansexpeditionen samt
af Riksbanken skulle uppföras tvenne skilda byggnader
å vestra delen af Helgeandsholmen, i sammanhang
härmed fattat beslut om bildande af en
byggnadsfond för riksdags- och riksbankshus, hvaruti
skulle ingå dels den för uppförande af nytt riksdagshus
bildade fonden, då uppgående med räntor
till 2,900,000 kronor, dels de till nytt hus för riksbanken
afsätta 1,500,000 kronor, dels af sådana
medel i riksbanken, som blifvit afsätta för inlösen af
gamla sedlar, en summa af 255,000 kronor, dels
ock under 7 års tid årligen ett anslag af 250,000
kronor eller tillsammans 1,750,000 kronor, hvari
-
Afsättning
till byggnadsfonden
för
riksdags- och
riksbankshus.
kronor 92,066,400:
Inlösen af
skattefrälseräntor
m. in.
Statsverkets
kassaförlags
fond.
4 Finansplanen: statsrådsprotokollet.
Transport kronor 92,066,400: —
genom denna byggnadsfond skulle uppbringas till en
totalsumma af af 6,405,000 kronor. I öfverensstämmelse
härmed anvisade Riksdagen af nyssnämnda
l, 750,000 kronor på extra stat för år 1889 ett belopp
af 250,000 kronor; och bör för ifrågavarande
ändamål för år 1890 afsättas enahanda belopp eller „ 250,000: —
Summan af statsverkets utgifter för år 1890
uppgår således till........................................................ kronor 92,316,400: —
Statsverkets tillgångar för den förevarande stats
regleringen
äro beräknade till ................................... kronor 92,767,000: —
Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma ...... ,, 92,316,400: —
återstår ett belopp af...................................................... kronor 450,600: —
Till inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under
enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom
äro anvisade, i 1887 års riksstat 800,000 kronor, i 1888 års riksstat
1,000,000 kronor och i riksstaten för innevarande år 1,000,000 kronor,
således för ändamålet sammanlagdt, 2,800,000 kronor. Enligt uppgift från
Kammarkollegium har efter utgången af nästlidet år, då jemlikt nådiga kungörelsen
den 13 Juli 1887 tiden utgick för anmälan om inlösen af skatteträlseräntor,
granskning egt rum af inkomna anbud om inlösen af räntor
m. m., hvilkas slutsumma dervid exakt uträknats till 2,970,552 kronor, och
utgör ungefärliga lösesumman för räntor, om hvilkas inlösen anbud blifvit
gjorda, men ej ännu pröfvats, 64,217 kronor 50 öre. Då bland de anmälda
räntorna, hvilkas sammanlagda kapitalbelopp sålunda beräknats till 3,034,769
kronor 50 öre, flera torde vara af beskaffenhet att icke böra till statsverket
inlösas, är antagligt, att det belopp, som, utöfver förut anvisade 2,800,000
kronor, skulle för ändamålet erfordras, icke torde komma att synnerligen
mycket öfverstiga 100,000 kronor; och hemställer jag i enlighet härmed, att
af öfverskotten å 1890 års statsreglering må till inlösen af skattefrälseräntor
m. m. afsättas 100,000 kronor.
Statsverkets kassaförlagsfond utgjorde enligt 1887 års rikshufvudbok
vid samma års slut ........................................................ kronor 11,376,207: 2 7.
Till fonden har vidare afsatts:
enligt riksstaten för år 1888... kronor 473,300: —
» „ „ „ 1889..._____________614,000: — „ 1,087,300: —
hvadan fonden vid innevarande års utgång kommer
att utgöra.................................................................
kronor 12,463,507: 27.
Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5
Vid flera föregående tillfällen har af vederbörande departementschef
den åsigt blifvit inför Eders Kong]. Maj:t uttalad, att afsättningarne till
kassaförlagsfonden borde, i den mån statsverkets tillgångar dertill beredde
tillfälle, fortgå, intill dess denna fond nådde ett belopp af åtminstone 15,000,000
kronor. I enlighet härmed hemställer jag, att den del af det ofvan angifna
öfverskottet 450,600 kronor för år 1890, som återstår efter afdrag af den
af mig förordade afsättningen, 100,000 kronor, till inlösen af skattefrälseräntor
m. m., eller 350,600 kronor, må afsättas till statsverkets kassaförlagsfond,
hvilken, i händelse af bifall härtill, skulle komma att vid 1890 års
slut uppgå till 12,814,107 kronor 27 öre.
I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till riksstat
torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsreglering^! för
år 1890 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder
i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må
blifva gällande.
Utom de af föregående Riksdagar å Riksgäldskontoret anvisade utgifter,
att utgå under år 1890, hvilka finnas upptagna i fullmäktiges vidfogade
förslagsberäkning för nämnda år och äro afsedda att bestridas af upplånta
medel, nemligen för bidrag till odlingslånefonden och för enskilda jernvägsanläggningars
understödjande genom lån, lära genom upplåning äfven böra
betäckas de anslag, Eders Kongl. Maj:t denna dag, på föredragning af chefen
för civildepartementet, beslutit att af Riksdagen äska dels till anskaffande af
ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar och dels till fortsättning
af arbetena å stambanan norr om Sollefteå, i den mån för dessa
anslag icke kunnat beredas tillgång å riksstaten. Då, enligt hvad jag förut
tillstyrkt, af det förstnämnda anslaget, 1,000,000 kronor, ett belopp af
500.000 kronor och af det senare anslaget, 4,000,000 kronor, ett belopp af
1.500.000 kronor bör anvisas att utgå å riksstaten utom hufvudtitlarne,
hemställer jag följaktligen, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen att
till utgående från Riksgäldskontoret anvisa återstoden af nyssberörda två
anslagsbelopp, nemligen till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar 500,000 kronor och till fortsättning af arbetena
å stambanan norr om Sollefteå 2,500,000 kronor, och sålunda sammanlagdt
3,000,000 kronor.
Uppå Statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t
Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält
och åt honom uppdraga att, sedan han erhållit protoBih.
till Riksä. Prot. 1889. 1 Sand. 1 Afd. 2
Disposition
af besparing
garne å hufvudtitlarne.
Utgifter utom
riksstaten.
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
kollsutdrag om hvad som efter de öfriga departementens
föredragning blifvit beslutadt med afseende å statsregleringen,
uppsätta och till justering inför Kongl. Maj:t anmäla
förslag till nådig proposition angående statsverkets
tillstånd och behof i enlighet med Kongl. Maj:ts nu i
ämnet fattade beslut.
Ex protocollo:
G. Wilh. Smerling.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontorét yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1
Bil. Litt B.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.
Med anledning af Eder skrifvelse den 17 nästlidne November
hafva Fullmäktige i Riksgäldskontorét låtit upprätta och få härmed till
Eder öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver Riksgäldskontorets
sannolika ställning vid slutet af livartdera året 1888 och 1889
samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1890.
I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskild! förvaltade fonderna, nemligen
jernvägshypoteksfonden, de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder
samt fonden för nytt riksdagshus; och enär de utgifter,
som af upplåningen för jernvägshypoteksfonden föranledts, böra med
de till fonden ingående rånte- och kapitalbetalningar bestridas, tinnes
i beräkningarne ej bland utgifterna uppförd den andel af annuiteterna
för 1875 och 1878 års statslån, som belöper å de återstående obligationer
af nämnda lån, genom hvilkas försäljning medel till utlåningen
från jernvägshypoteksfonden anskaffats och hvilkas valuta ännu för
fondens räkning användes.
Beträffande de i förslagsberäkningarne för åren 1889 och 1890
bland utgifterna uppförda anslag till ränta och amortissement å 1888
års från obligationsinnehafvarnes sida ouppsägbara 3 °/0 lån få Fullmäktige
anföra, att, som Fullmäktige äro sinnade att till nästa Riksdag
ingå med framställning i fråga om afsättning af medel till amortering
å nämnda lån genom obligationsuppköp tid efter annan, hafva Fullmäktige
ansett sig böra, under förutsättning af Riksdagens bifall till hvad
Fullmäktige ämna föreslå, redan i de härmed öfverlemnade förslagsberäkningarne
upptaga ej blott ränta, utan äfven amortering å berörda
lån, enligt följande Seräkningssätt.
Då, såsom Fullmäktige i skrifvelse af den 15 sistlidne Maj för
Kongl. Maj: t anmält, låneaftalet angående 1888 års lån afser konvertering
af belopp tillhörande 1872 och 1878 års lån och således hela
Bih. till lliksd. Prot. 188.9. 1 Sami. 1 Afd. 1
2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
den, efter afdrag af kapitalrabatten, inflytande valutan kominer att
användas till betalning af skuld, löpande med fyra procent årlig ränta
och utgörande samma belopp som det, hvartill nämnda valuta uppgår,
hafva Fullmäktige ansett för 1888 års lån böra anvisas en annuitet till
beloppet lika med räntan å den till konvertering afsedda skulden, hvilket
belopp sammanfaller med fyra procent å valutan för 1888 års lån
efter afdrag af kapitalrabatten, och denna annuitet böra sålunda användas,
att, sedan ränta å 1888 års lån deraf i främsta rummet beräknats
och utgått, återstoden begagnas till amortering å lånet.
Då ränteliqviderna å 1888 års lån eg a rum halfårsvis den 1
Februari och den 1 Augusti och som, enligt låneaftalet, endast 20,000,000
Rm af lånet löpa med ränta från obligationernas utgifningsdag den 1
Augusti innevarande år, men Riksgäldskontoret ej har att vidkännas
ränta å återstående 10,000,000 Rm förr än för tiden från den 1 Februari
1889, i följd hvaraf ränteliqvid eger rum, den 1 Februari 1889 å
20,000,000 Rm och den 1 Augusti samma år å 30,000,000 Rm, uppkomma
häraf, med tillämpning af ofvan angifna beräkning, för nu ifrågavarande
åren 1889 och 1890 följande siffror:
för år 18894,
den 1 Februari: fyra procent beräknade för ett hälft år
å 16,600,000 Rm, utgörande, efter den kontraherade
kursen af åttatiotre procent, valutan för 20,000,000
Rm..................................................................................... Rm 332,000: —
den 1 Augusti: fyra procent för ett hälft år å 24,900,000
Rm, utgörande valutan för 30,000,000 Rm ............ „ 498,000: —
Summa Rm 830,000: —
motsvarande i kronor efter pari kurs ...................... kronor 737,777: 7 8.
Häraf åtgår till ränta å 1888 års lån:
den 1 Februari: ett hälft års 3 °/0 ränta å 20,000,000
Rm .............................................. Rm 300,000: —
och den l Augusti: ett hälft års 3 °/0
ränta å 30,000,000 Rm ............ ,, 450,000: —
Rm 750,000: —
motsvarande i kronor efter pari kurs ........................ ,, 666,666: 6 7.
Till amortering afsättes och användes återstoden kronor 71,111: 11.
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 3
för år 1890:
fyra procent för helt år å 24,900,000 Rm, utgörande valutan för
hela lånebeloppet 30,000,000 Rm... Rm 996,000: —
motsvarande i kronor efter pari kurs .............. kronor 885,333: 3 3
tre procent ränta för helt år å 30,000,000
Rm............................................. Rm 900,000: —
motsvarande i kronor efter pari kurs ............... „ 800,000: —
Till amortering afsättes och användes återstoden kronor 85,333: 33;
varande båda de ofvan angifna amorteringsbeloppen intjenade genom
besparing å hvad endast till ränta å det motsvarande, till konvertering
afsedda skuldbeloppet åtgått.
Hvad beträffar 1887 års ouppsägbara, inom landet upptagna
3,6 °/0 lån, hafva Fullmäktige ansett tiden ännu ej vara inne för någon
amortering å det hittills försålda beloppet 10,000,000 kronor af samma
lån, till följd hvaraf endast ränta å detta belopp blifvit i förslagsberäkningarne
uppförd.
Stockholm den 13 December 1888.
G. S. ÅKERH1ELM.
ALB. ANDERSON. PER SAMZELIUS. J. NORDENFALK.
ER. GUST. BOSTRÖM. EDW. SEDERHOLM. CLAES WERSÄLL.
Herman Wikblacl.
4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets Inkomster och
Riksgäldskontorets kassabehållning den 13 December
1888............................................................................. 1,287,160:31
Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:
emot reverser och depositionsbevis 1,800,000: —
,, uppköpta räntebärande obligationer
............................ 250,000: — 2,050,000: —
Vid liqvid af sålda Riksgäldskontorets ouppsägbara
3,6 0/o obligationer emottagna obligationer af
1872 års statslån med ränta ............................... 320,280: —
Inkomster:
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda
föremål anvisade låneunderstöd .............................. 1,510,000:
Återbetalning af Kongl. Statskontoret för lemnad
kassaförstärkning........................... 2,000,000: —
Ränta å utgifua belopp för odlings
lånefonden.
....................................... 53,126:18
Ersättning af statverkets medel för
utbetaldt ytterligare lån för tornbyggnaden
å Linköpings domkyrka
3,657,440
31
30,000: — 2,083,126: 18 |s,593,126
transport
7,250,566 49
Finansplanen : Fullmäktiges i Riksgäld skontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5
Utgifter från och med den 13 December 1888 till årets sint.
Utgifter:
Riksdags-, kyrkomötes- och revisionskostnader .........
Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek..............
Förvaltningskostnader vid Riksgäldskontor...............
Ränta å gamla 5-procentlånet, å konung Carl XlII:s
hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond
..............................................................................
Vid 1879 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
anvisadt anslag å högst 4,000,000 kronor
för inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg,
återstoden ...........................................................
Vid 1885 års riksdag till utgående under år 1887
anvisade medel, 2,350,300 kronor, för jernvägens
mellan Hudiksvall och Näsviken inköp och ombyggnad
m. m., återstoden.....................................
Låneunderstöd för enskilda jernvägar:
ur 1881 års fond för år 1886 anvisade 1,000,000
kronor, återstoden ................ 3,802: 0 6
ur 1886 års fond för år 1888 anvisade
dito dito........................ 257,724: —
45,000
2,000
5,500
9,153: 83
730: 31
17,624: 07
261,526: 06
vid 1884 års riksdag till Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag
för år 1886
anvisade...................................... 516,668: —
vid 1886 års riksdag till Göteborg—Hallands
dito för år
1888 anvisade.......................... 1,034,000:— 1,550,668:
Transport
61,653 83
18,354
'',812,194
1,892,202
38
6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transport
Summa kronor
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7
Transport 1,892,202 2 7
Vid 1883 års riksdag anvisade medel till understödjande
af odling af sänka trakter:
1888 års dito ........................... 1,000,000: —
efter afdrag af för sistnämnda
år beräknade,
till Kongl. Statskontoret
inflytande annuite
-
1887 års anslag
821,695: 47
ter å odlingslån
1,650,195
1,650,195 47
..... 3,708,168 75
Beräknad behållning vid 1888 års slut
Summa kronor J7,250,566[49
8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsbertikning öfver Riksgäldskontorets
Beräknad behållning vid 1889 års början ......................................... |
3,708,168 |
75 |
Inkomster: |
||
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade låneunderstöd ..................................... 2,289,600: — Afbetalningar å lån till undsättningar inom Krono-bergs och Kalmar län i anledning af 1868 års missväxt ........................................................... 1,120: — Ränta å den utbetalda delen af 1885 —1889 års anslag för odlingslånefonden............................ 65,000: — Ränta å innestående medel hos utländska bankir-hus ............................ 73,700: — |
2,429,420 |
|
Valuta för sålda Riksgäldskontorets ouppsägbara 3 °/0 obliga-tioner ................................................................................................... |
14,755,555 |
56 |
Ersättning af statsverkets medel: ■ |
||
Motstående för år 1889 upptagna riksdags- och revisions-kostnader, aflöningar in. m. äfvensom annuiteter å de fon-derade lånen samt räntor å öfrig statsskuld 13,523,820: — |
11,094,400 |
|
För lån till tomtreglering i Luleå ................................................... |
100,000 |
— |
Transport |
32,087,544 31 |
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9
Inkomster och Utgifter år 1889.
Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader samt ajlöningar:
riksdags- och revisionskostnader ......
kostnader för Riksdagens hus ............
dito för Riksdagens bibliotek ............
löner, arfvoden och expenser vid
Riksgäldskontoret ..............................
löner på indragnings- och pensions
stat
vid dito........................................
aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen och hans
expedition .............................................
500,000: —
12,000: —
2,000: —
62,907: 50
15,492: 50
21,800: - 614,200: —
Annuiteter och räntor:
till Hans Maj:t Konungen .................. 300,000: -—
anslag till ränta och amortissement
för 1860 års lån emot premieobligationer
293,000: —
11 |
1872 |
11 |
11 |
....... 842,758: — |
11 |
1875 |
11 |
11 |
......... 1,747,215: 95 |
11 |
1878 |
11 |
11 |
........ 1,019,146: 4 6 |
11 |
1880 |
11 |
11 |
......... 5,597,460: — |
11 |
1886 |
It |
11 |
......... 1,797,211:11 |
11 |
1888 |
11 |
11 |
emot |
ouppsägbara 3 °/0
obligationer ........... 737,777: 78
12,034,569: 30
Transport 12,034,569: so 300,000: — 614,200: —
Bät. till Tiiksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd.
2
10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transport 32,087,544 31
Upplåning:
Vid 1888 års riksdag beräknad återstående uppplåning:
för samma och föregående år 11,552,496: 38
„ år 1889 medgifven upplåning:
anslag
för statens jernvägsanläggningar.
. 500,000: —
låneunderstöd
för enskilda dito 1,000,000: —
till betäckande
af motstående
för år 1889 beräknade
utgift
för odlingslå
nefonden
........ 830,000: — 2,330,000: — 13,882,496: 38 i
För konvertering af 1872 års statslån .............. 18,014,900: —
31,897,396: 3 8
efter afdrag af genom upplåningdels
redan influtna eller från jernvägshypoteksfonden
återförda medel 11,541,538: 9 0
dels af valutan för försålda
3 °/0 ouppsägbara obligationer
................................
14,755,555: 56 26,297,094: 46 j 5.600,301
Summa kronor ,37,687,846 23
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgftldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. It
Transport 12,034,569:3 0 j \ 300,000: — |
614,200: — |
||
anslag till ränta å 1887 .................... 360,000: — 12,394,569: 30 ränta å medgifven och beräknad, ränta å gamla 5-procentlånet, å Konung Carl XIII:s hemgifts-kapital samt å Göta kanals |
12,909,620: — |
13,523,820 |
|
Konvertering af återstoden utaf 1872 års statslån |
18,487,900: — 473,000: — |
18,014,900 |
|
Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter ........................ |
67,084 |
84 |
|
Vid 1888 års riksdag anvisade medel till understödjande af od-ling af sänka trakter: |
|||
1889 års anslag ................................................ efter afdrag af för sistnämnda år beräknade, |
1,000,000: — 170,000: — |
830,000 |
|
Vid 1888 års riksdag till utgående från Riksgälds-kontoret under år 1889 anvisade medel: |
|||
till fortsättning af arbetena å stambanan genom öfre Norrland.................................. ,, lån för tomtreglering i Luleå .................. |
500,000: — |
600,000 |
|
Lån ur 1886 års fond för enskilda jernvägar, 5,000,000 kronor, för år 1889 anvisade.......... Beräknad behållning vid 1889 års utgång........... |
! 1,000,000 |
39 |
|
Summa kronor |
|37,687,846 |
23 |
12 Finansplanen: Fullmäktiges iRiksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets
Beräknad behållning vid 1890 års början.
Inkomster:
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda
föremål anvisade låneunderstöd.....................
Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs
och Kalmar län i anledning af 1868
års missväxt .........................................................
Ränta å 1885 —1889 års hela anslag för odlingslånefonden
........................................................
3,652,041
2,305,600: —
1,120:
167,800:
Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1890 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade
lånen samt räntor å öfrig statsskuld ............. 12,814,820: —
efter afdrag af den för Riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af
rånte- och kapitalinbetalningar................. 2,474,520: —
Upplåning till betäckande af motstående utgifter från odlings
lånefonden år 1890 ...............................................
2,474,520
39
10,340,300
854,140
Transport
17,321,001 39
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 18
Inkomster och Utgifter år 1890.
Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader samt aflöning^)'':
riksdags- och revisionskostnader
..............................................
kostnader för Riksdagens hus
dito för Riksdagens bibliotek.....
löner, arfvoden och expenser
vid Riksgäldskontoret ...........
löner på indragnings- och pen
sionsstat
vid dito....................
aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen
och hans expedition
500,000
12,000
2,000
62,907: 50
15,492: 50
21,800:
Annuiteter och räntor:
till Hans Maj:t Konungen .........
anslag till ränta och amortissement
för
1860 års lån emot premieobligationer
293,000: —
,, 1875 års lån 1,747,203: 58
„ 1878 „ „ 1,018,921: 28
„ 1880 „ 5,553,900: —
300,000:
1886
1,797,211: u
Transport 10,410,235: 9 7 300,000:
614,200:
614,200:
14 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning
Transport
Summa kronor
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 15
Transport 10,410,235: 97
för 1888 års lån
emot ©uppsägbar
3 °/0 obligationer.
...........
300,000:
614,200:
885,333:
3 3
11,295,569: 30
anslag till ränta
å ouppsägbara
3,6 °/o obligationer
af år
1887 ..............
360,000: — 11,655,569:
3 0
ränta å medgifven och beräknad,
men ännu icke verkstäld upplåning
.........................................
ränta å gamla 5-procentlånet,
å konung Carl XIII:s hemgiftskapital
samt å Göta kanals
reparationsfond..................
230,000:
15,050: 70 12,200,620:
Vid 1888 års riksdag anvisade medel för odlingslånefonden:
1890 års anslag ..................................................... 1,000,000: —
efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,
till Kongl. Statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån ........................................................... 145,860: —
Lån ur 1886 års fond för enskilda jernvägar, 5,000,000 kronor,
för år 1890 anvisade .........................................................................
Beräknad behållning vid 1890 års slut
12,814,820
854,140
1,000,000
2,652,041
Summa kronor [17,321,001
Statsverkspropositionen j otering.
Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Januari 1889.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Herr Boven,
Friherre von Otter,
VON KRUSENSTJERNA,
Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Örbom,
'' o
Friherre Akerhielm.
Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen uppläste till justering
ett, i öfverenstämmclse med Ivongl. Maj:ts förut fattade, af Statsrådet
enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Ivongl. Majrts nådiga proposition
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag’
sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle i enlighet
dermed omförmälda nådiga proposition till Riksdagen
aflåtas.
In fidem
G. Wilh. Smerling.
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.