Kongil. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
17
N:o 16.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående behörighet
för qvinna att inväljas i skolråd och fattigvärdsstyrelse;
gifven Stockholms slott den 31 december 1888.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 18 juni 1887 anhållit, att Kongl.
Maj:ts täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
sådan ändring i gällande lagstiftning, att hinder icke må möta för att i
kommunala angelägenheter röstberättigad qvinna kan så väl i stad som
på landet inväljas till ledamot af skolråd och af fångvårdsstyrelse, der
denna å landet icke utgöres af kommunalnämnd; samt infordrade underdåniga
yttranden afgifvits dels af öfverståthållareembetet och Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen öfver Riksdagens framställning
i dess helhet, dels ock af samtliga domkapitlen och Stockholms
stads konsistorium öfver samma framställning i hvad den afser skolråden,
vill Kongl. Maj:t, med hänvisning till hvad bilagda protokoll öfver
ecklesiastikärenden för denna dag innehåller, härmed föreslå Riksdagen
att antaga bifogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse af femte stycket af § 23 i
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862;
2) förordning angående ändrad lydelse af mom. 3 af § 25 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863; samt
3) förordning om ändrad lydelse af § 15 i förordningen angående
fattigvården den 9 juni 1871.
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
G. Wennerberg.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
19
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse af femte stycket af § 28 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd ock skolråd den 21
mars 1862.
Härigenom förordnas, att femte stycket af § 23 i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, sådan denna
paragraf lyder enligt förordningen den 13 april 1886, skall hafva följande
ändrade lydelse:
Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes att å kyrkostämma
utse lämpligt antal för nit om skolväsendet kända män eller
qvinnor. Väljes qvinna till ledamot af skolrådet, eger hon att när som
helst afsåga sig uppdraget.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse af mom. 3 af § 25 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20
november 1863.
Härigenom förordnas, att mom. 3 af § 25 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863
skall hafva följande ändrade lydelse:
20
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Mom. 3. Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes att
i kyrkostämma utse lämpligt antal för nit om skolväsendet kända män
eller qvinnor. Väljes qvinna till ledamot af skolrådet, eger hon att när
som helst afsåga sig uppdraget.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse af § 15 i förordningen angående
fattigvården den 9 juni 1871.
Härigenom förordnas, att § 15 i förordningen angående fattigvården
den 9 juni 1871, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen den 11
februari 1881, skall hafva följande ändrade lydelse:
1. Der kommunalnämnd ej utgör fattigvårdsstyrelse, utser fattigvårdssamhälle
på landet ledamöter i sådan styrelse, män eller qvinnor,
till det antal, som med hänsigt till samhällets vidd och folkmängd
erfordras, dock ej mindre än tre; och skola, då val till ledamöter anställes,
jemväl utses suppleanter i styrelsen till halfva antalet af ledamöterna,
eller, om dessas antal ej är jemnt, till det antal, som är
närmast öfver hälften.
2. I stad utses ledamöter i fattigvårdsstyrelse, män eller qvinnor,
till det antal, fattigvårdssamhället finner skäligt bestämma, dock
ej mindre än fem.
3. I afseende å ledamots och suppleants tjenstgöringstid och afgång
samt rättighet att uppdraget sig afsåga, äfvensom beträffande uteblifvande
från sammanträde utan förfall, iakttages å landet hvad om ledamot
eller suppleant i kommunalnämnd, och i stad hvad om stadsfullmägtig
gäller. Qvinna, som blifvit till ledamot eller suppleant utsedd, är likväl
berättigad att när som helst afsåga sig uppdraget.
4. År fattigvårdssamhälle i rotar fördeladt, utser hvarje rote sin
fattigvårdsföreståndare äfvensom, der rote bestämt, att särskild styrelse
för dess fattigvårdsangelägenheter skall finnas, två eller flere af rotens
medlemmar att jemte fattigvårdsföreståndaren sådan styrelse utgöra.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
21
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 December
1888.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: herr Lovén,
friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
Örbom och
friherre Akerhielm.
58:o.
Departementschefen, statsrådet Wennerberg anförde slutligen:
»I skrifvelse den 18 juni 1887 anhöll Riksdagen, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring i gällande lagstiftning, att hinder icke må möta för att i kommunala
angelägenheter röstberättigad qvinna må kunna så väl i stad som
på landet inväljas till ledamot af skolråd och af fångvårdsstyrelse, der
denna å landet icke utgöres af kommunalnämnd.
Till stöd för denna framställning anförde Riksdagen: (kvinnors inväljande
i fattigvårdsstyrelse skulle kunna vara samhället till ganska väsentligt
gagn. De göromål, som enligt fattigvårdsförordningen ålåge fattig
-
22
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 16.
vårdsstyrelse, kräfde så mycken tid, att det ofta kunde vara för den af
andra värf upptagne mannen förenadt med stor svårighet att på tillfredsställande
sätt fullgöra desamma. Granskade man närmare beskaffenheten
af dessa göromål, sådana de i §§ 12 och 13 af fattigvårdsförordningen
funnes angifna, kunde man ej undgå att erkänna, att qvinnan genom
arten af sin begåfning och de sysselsättningar, åt hvilka hon i allmänhet
egnade sig, vore synnerligt väl lämpad för fullgörandet af åtminstone
en del af dessa skyldigheter. I detta afseende kunde särskildt erinras
om fattigvårdsstyrelsens förpligtelse att tillse, det barn, hvilkas underhåll
ålåge fattigvårdssamhället, erhölle vård och kristlig uppfostran. Äfven
i öfrigt vore väl qvinnan i högre grad än mannen i besittning af den
grannlagenhet och ömhet mot den nödstälde, som i väsentlig mån ökade
värdet af meddelad hjelp och bidroge att hos den, som blefve föremål
derför, väcka och underhålla hågen att, så vidt i hans förmåga stode,
sjelf draga försorg för sig och de sina.
Äfven för qvinnas behörighet att inväljas i skolråd ansåge Riksdagen
giltiga skäl tala. Det sätt, hvarpå qvinnan under senare tider i allt
större utsträckning visat sig kunna verka på undervisningens alla områden,
synnerligen inom folkskolan, syntes innebära en borgen för att
hennes deltagande i ledningen af folkskolans angelägenheter inom de
särskilda skoldistrikten skulle kunna vara icke blott utan skadlig inverkan
utan äfven till gagn. Detta gälde särskildt i fråga om öfvervakandet af
undervisningen i qvinlig slöjd, för hvilket ändamål skolråden flerestädes
nödgats anlita biträde af deruti erfarna qvinnor.
Öfver Riksdagens framställning i dess helhet hafva yttranden infordrats
från öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i rikets samtliga län; hvarjemte domkapitlen och Stockholms
stads konsistorium afgifvit underdåniga utlåtanden i hvad framställningen
afser skolråden.
Meningarne hafva hos dessa myndigheter varit ganska delade angående
lämpligheten af den ifrågasatta lagändringen. Sålunda har bland
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hufvudsakligt bifall till förslaget
förordats af tolf och detsamma med vissa modifikationer tillstyrkts af
ytterligare två länsstyrelser, under det att öfverståthållareembetet och
sex länsstyrelser helt och hållet afstyrkt förslaget och öfrige länsstyrelser
ansett detsamma endast med väsentliga förändringar böra till någon
åtgärd föranleda. I fråga om qvinnas behörighet att inväljas i skolråd
hafva sex domkapitel tillstyrkt bifall till Riksdagens framställning,
hvaremot de sex öfriga domkapitlen och Stockholms stads konsistorium
i hufvudsak afstyrkt densamma.
23
Körd. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Äfven åtskilliga bland de ofvannämnda myndigheterna, hvilka funnit
sig föranlåtna att hufvudsakligen afstyrka bifall till Riksdagens förslag,
hafva framhållit, att qvinnans begåfning i åtskilliga afseenden väl lämpar
sig att verka för de uppgifter, som äro fattigvårdsstyrelser och skolråd
anförtrodda. De hafva emellertid grundat sitt afstyrkande hufvudsakligen
på dels farhågan, att qvinnan skulle genom de föreslagna bestämmelserna
på ett för hennes egentliga lifsuppgifter störande sätt dragas in på det
offentliga lifvets område, dels ock det förhållande, att en del af fattigvårdsstyrelses
och skolråds verksamhet icke kunde anses passande för
qvinnan i anseende till så väl hennes naturliga begåfning som ock den
uppfostran, som för närvarande komme qvinna till del. I sistnämnda
afseende har särskildt erinrats om den medelförvaltning, som ålåge fångvårdsstyrelse
och skolråd.
Jemte det de afstyrkt bifall till Riksdagens förslag, sådant det nu
föreligger, hafva dock några af ifrågavarande myndigheter funnit förslaget
böra till någon åtgärd föranleda, nemligen att fattigvårdsstyrelse och
skolråd bemyndigades att till sitt biträde i allmänhet eller för handhafvandet
af vissa särskilda uppgifter tillkalla qvinnor, som dertill funnes
villiga, hvarigenom, enligt dessa myndigheters tanke, alla de fördelar
skulle vinnas, som i Riksdagens skrifvelse åsyftades, utan att man behöfde
befara ofvan antydda olägenheter. Uppenbart lärer emellertid vara, att
fattigvårdsstyrelse och skolråd ega rätt att utan särskildt bemyndigande
träffa sådana överenskommelser, likasom äfven att qvinnans ställning i
sådana fall blifver en helt annan än den skulle blifva, om hon verkligen
vore ledamot af den kommunala myndigheten.
Hvad angår den uttalade farhågan för qvinnans indragande i det
offentliga lifvet hafva jemväl åtskilliga af de myndigheter, hvilka i hufvudsak
förordat Riksdagens förslag, funnit det betänkligt, om qvinna
skulle kunna tvingas att mot sin vilja mottaga ett uppdrag af ifrågavarande
art. De hafva derför hemstält, att qvinna måtte tillerkännas rätt
att utan uppgifven anledning afsåga sig sådant uppdrag.
I afseende å rättighet för ledamot eller suppleant i fattigvårdsstyrelse
att afsåga sig uppdraget skall, enligt § 15 mom. 3 fattigvårdsförordningen,
iakttagas å landet hvad om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd
och i stad hvad om stadsfullmägtig gäller. Stadgandena
härom återfinnas i §§ 14 och 42 af förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862 och i § 30 i förordningen af samma dag
om kommunalstyrelse i stad. Enligt desamma är ledamot eller suppleant
i fattigvårdsstyrelse berättigad att i vissa uppräknade fall afsåga sig
uppdraget, och sådan afsägelse kan vidare ske, om det uppgifna förhindret
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
godkännes af kommunalstämman eller stadsfullmägtige. För att bereda
qvinlig ledamot eller suppleant i fångvårdsstyrelse rätt att oberoende
häraf frånsåga sig uppdraget, måste ett uttryckligt stadgande härom i
fattigvårdsförordningen inrymmas. Författningarna om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd innehålla visserligen icke någon bestämmelse, likartad
med de förut nämnda, rörande skolrådsledamots rättigheter i fråga
om afsägelse af uppdraget, men till förebyggande af missförstånd torde
enahanda bestämmelse om qvinlig ledamots rätt härutinnan böra i författningarna
intagas.
Mot förslaget har vidare anförts, att några af de uppgifter, som
åligga fattigvårdsstyrelse och skolråd, icke skulle vara passande för
qvinnan. Bland de exempel, som i sådant afseende framdragits, synes
endast ett vara af egentlig betydenhet, nemligen den fattigvårdsstyrelse
och skolråd tillkommande rätt och pligt att förvalta mer eller mindre
betydande egendom, lös och fast. Härvid torde dock böra erinras, att
om, på sätt Riksdagen föreslagit, den ifrågavarande behörigheten tillerkännes
endast i kommunala angelägenheter röstberättigad qvinna, de
qvinnor, som kunna till uppdragets erhållande ifrågakomma, i hvarje
fall hafva enskild egendom att förvalta och således ej kunna vara helt
och hållet främmande äfven för denna verksamhetsgren.
Det sist antydda förhållandet innefattar ock ett af de skäl, som
synas mig tala emot att, såsom några af de tillstyrkande myndigheterna
önskat, utsträcka den föreslagna befogenheten jemväl till vissa kategorier
af qvinnor, hvilka icke ega kommunal rösträtt.
På grund af hvad Riksdagen s sin ofvannämnda skrifvelse andragit
och hvad jag nu i öfrigt anfört, hemställer jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga
uppgjorda förslag till:
1) förordning angående ändrad lydelse af femte stycket af § 23 i
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862;
2) förordning angående ändrad lydelse af mom. 3 af § 25 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den
20 november 1863; samt
3) förordning om ändrad lydelse af § 15 i förordningen angående
fattigvården den 9 juni 1871».
Dessa förslag blefvo härefter af departementschefen upplästa.
På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
departementschefen sålunda hemstält samt förordna,
att nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilagan
D vid detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen
aflåtas.
Ex protocollo
Gustaf Norström.
Bih. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 10 Håft.
4=