Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

1

N:o 11.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående skyldighet
för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof
samt att till krigsbruk afstå hästar och fordon;
gifven Stockholms slott den 21 december 1888.

Under åberopande af bifogade statsrådsprotokoll för denna dag,
vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå Riksdagen att antaga här nedan
intagna förslag till lagar, nemligen:

LAG

angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsbehof.

§ I 1.

Sedan Konungen förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot,
hvarmed förstås krigsmagtens mobilisering för upprätthållandet af
rikets neutralitet eller för afvärjandet af hotande krigsfara, må från
den dag, som medelst allmän kungörelse bestämmes, genom reqvisition
fyllas sådana oundgängliga behof för krigsmagten, hvilka icke med
tillräcklig skyndsamhet kunna på annat sätt, såsom från samlade förråd
eller genom köp, leveransaftal o. s. v., tillgodoses. Vid krigsmagtens
återgång till fredsfot bestämmes på lika sätt den dag, efter hvilken
reqvisitioner på grund af denna lag icke vidare må ega rum.

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 8 Käft.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

2. Om endast en del af krigsmagten ställes på krigsfot, inskränkes
reqvisitionsrätten till hvad som erfordras för denna del.

3. Hvad enligt reqvisition utgöres, skall, der ej annorlunda här
nedan stadgas, af statsmedel ersättas, i enlighet med de i denna lag
intagna bestämmelser.

4. Rätt att göra reqvisition tillkommer de militära myndigheter,
åt hvilka Konungen i den ordning, som i § 13 sägs, sådan rätt meddelar.
Reqvisitionen skall alltid ske genom skriftlig, af reqvirenten
undertecknad handling. För hvad enligt reqvisition blifvit lemnadt
eller fullgjordt, skall qvitto gifvas.

§ 2.

Genom reqvisition må anskaffas:

a) qvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,
som äro vid krigsmagten anstälde eller för dess räkning använde;
stallrum för hästar och slagtkreatur äfvensom plats under tak i befintliga
byggnader för materiel och öfriga förnödenheter;

b) mat i qvarteren enligt ortens sed för till krigsmagten hörande
personal samt foder åt hästar och slagtkreatur;

c) anspann, med eller utan fordon och formän, äfvensom andra
transportmedel med tillhörande personal för fortskaffning af folk och
materiel samt öfriga krigsförnödenheter;

d) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning;

e) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och
redskap för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-, befästnings-
och andra arbeten jemte till sådana arbeten nödig mark samt
byggnader och verkstäder;

f) proviant och foder jemväl under andra förhållanden än de i
mom. b) afsedda äfvensom slagtboskap;

g) bränsle och lägerhalm för trupper i läger eller bivack;

h) stenkol äfvensom tåg- och trävirke samt andra för utrustning
af krigsfartyg erforderliga materialier;

i) vård hos befolkningen för sjuke och sårade menniskor och
hästar, tillhörande krigsmagten;

k) annat, som kan behöfva undantagsvis genom reqvisition anskaffas,
såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkemedel och
förbandsmaterialier äfvensom till biträde erforderlig personal.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

§ 3.

3

1. ReqAnsitionerna ställas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller behörig under honom lydande administrativ myndighet.

2. Då större skyndsamhet erfordras och reqvisitionens ändamål
eljest skulle förfelas, må reqvisition ställas till kommunal myndighet
eller, der sådan icke kan genast anträffas, omedelbart till den eller
dem, som böra reqvisitionen fullgöra.

3. Reqvisition må icke omfatta annat än hvad inom orten finnes
att tillgå.

4. Vägrar eller försummar någon att reqvisition behörigen eller i rätt
tid fullgöra, eger administrativ eller kommunal myndighet att använda
det tvång, som erfordras för det reqvirerades uttagande. Kan dröjsmålet
medföra våda och är civil myndighet ej när, tillkommer ock
militär myndighet samma rätt, mot ansvar vid missbruk efter lag.

§ 4.

1. Qvarter lemnas:

för tågande trupper och militärtransporter;

för till ortens försvar eller eljest derinom förlagda trupper och
militära anstalter.

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och byggnader
å all egendom så väl i stad som på landet, hvilken icke på grund
af gällande stadganden är från inqvartering befriad.

3. Qvarter med ljus och värme för menniskor, stallrum för hästar
och slagtkreatur samt, i mån af behof, plats under tak för materiel
och andra förnödenheter lemnas utan betalning. Mat och foder i qvarteron
ersättes efter det pris markegångstaxan upptager.

4. I öfrigt lända gällande inqvarteringsordningar och författningar
om truppers och persedlars fortskaffande i tillämpliga delar till
efterrättelse; skolande dock, vid behof af trängre inqvartering än i
vederbörliga inqvarteringsordningar är föreskrifvet, en hvar åtnöjas
med det utrymme, som kan lemnas.

§ 5.

1. Då i annan ordning än för kronoskjuts finnes föreskrifvet anspann
med eller utan fordon på reqvisition lemnas, utgår ersättningen

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

efter kördag, beräknad till högst tolf timmar, med det pris markegångstaxan
bestämmer. Begagnas fordon endast sex timmar eller
mindre, utgår ersättningen för half kördag.

2. För färd från bostaden till inställelseplatsen, äfvensom för
hemfärden, undfås ingen ersättning, om afståndet understiger en nymil.
Uppgår afståndet till en, men understiger två nymil, lemnas derför
särskild ersättning med forlön för en fjerdedels kördag, och om
det uppgår till två nymil och derutöfver med forlön för en half kördag.

3. Forman, som mer än fyratioåtta timmar nödgas vara borta
från hemmet, har, utan afdrag på forlönen, på den för honom bestämda
farvägen enahanda rätt till inqvartering och föda för sig och sina
dragare som person tillhörande krigsmagten.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller
fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan egarens eller
formannens förvållande, är egaren berättigad till full ersättning. Tages
anspann med eller utan fordon i anspråk för längre tid än fyratioåtta
timmar eller för oviss tid eller väglängd, skola hästar, åkdon och seltyg
värderas vid inställelsen. Har sådan värdering icke då kunnat
ske, bör den så snart som möjligt derefter verkställas.

§ 6.

1. Enskild jernväg med dess tjenstepersonal, materiel, byggnader,
telegraflinier och materialförråd m. m. skall, der så erfordras, stå till
krigsmagtens förfogande för fortskaffning af trupper och krigsförnödenheter
af alla slag; och vare egaren pligtig att i jernvägens vagnar
anordna nödig inredning för dylik fortskaffning.

2. Militärtransporter betalas efter faststäld taxa eller de särskilda
bestämmelser, som kunna för jernvägen vara gällande. Ersättning för
i öfrigt begagnad driftmateriel lemnas i förhållande till tiden, hvarunder
den blifvit använd, den förlust, som derigenom kunnat för jernvägen
uppkomma, samt den skada eller betydligare försämring, materielen
lidit. För all annan materiel utgår ersättningen antingen efter nyssnämnda
grunder eller ock efter dess värde.

§ 7.

1. Då tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och
hagmarker samt öppna, obrukade fält enligt denna lag användas för

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

5

militära ändamål, lemnas ingen annan ersättning än för derå bevisligen
uppkommen skada. För begagnandet af andra byggnader och
annan mark lemnas ersättning äfven i förhållande till den för innehafvaren
deraf förlorade afkastning eller nytta.

2. Efter samma grund utgår ersättning för fartyg, båtar och
andra farkoster.

3. Fartyg, som användas till försänkningar eller likartade ändamål,
ersättas till fulla värdet.

§ 8.

1. I andra fall, än i § 2 mom. b) säges, må proviant- och fourageartiklar
samt slagtboskap reqvireras endast då krigsmagtens underhåll
icke kan på annat sätt tillgodoses och blott på Konungens eller högste
befälhafvarens befallning; dock må för trupp under marsch eller vid
tillfälligt uppehåll lifsmedel åt menniskor och djur jemväl utan dylik
befallning reqvireras af truppens befälhafvare, då omständigheterna
göra sådant oundgängligen nödvändigt.

2. Hvad som enligt denna § reqvireras, ersättes till fulla värdet
efter gångbart pris; dock ej under det reqvirerades värde enligt markegångstaxan.

§ »•

Dagsverken samt lägerhalm och bränsle ersättas efter ortens
markegångspris.

I 10.

För lemnad vård åt sjuke eller sårade, för beväpnings- eller utrustningspersedlar
och förbandsmaterialier utgår ersättning efter ortens
markegångspris, der pris å arbete eller varor af dylik beskaffenhet
finnas i markegångstaxorna angifna, men eljest efter de pris, som i
orten gälla.

§ 11-

I de fall, då ersättning för fullgjorda reqvisitioner icke utgår efter
markegångspris eller faststälda taxor, bestämmes den, der öfverens -

6

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

kommelse icke kan träffas, af tre gode män, af hvilka en utses af
militärmyndighet, en af den, som fullgjort reqvisitionen, och den tredje
af de båda sålunda valde, eller, om de ej kunna sig om en person
förena, på landet af domaren i orten och i stad af magistraten; skolande
dock vid värderingen alltid de i denna lag angifna grunder följas.

§ 12.

1. Liqvid för fullgjord reqvisition skall, efter fordringsbeloppets
pröfning och godkännande, der så ske kan, erläggas kontant, men, då
detta ej låter sig göra, genom en till fordringsegaren stäld, tre månader
efter utställandet till betalning förfallen anvisning. Sådan anvisning
löper med fem procent ränta från och med den dag, då reqvisitionen
fullgjordes.

2. Genom allmän kungörelse meddelas så väl sättet och ordningen
för fordringsbeloppens pröfning och godkännande som ock hvilken
myndighet är behörig att anvisning utställa.

3. Anvisningen inlöses å ort och tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifves.

§ 13-

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten af denna lag
blifva erforderliga, utfärdas af Konungen.

§ 14-

Angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar
och fordon är särskildt stadgadt; och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

7

LAG

angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå
hästar och fordon.

§ I 1.

Egare af hästar och af fordon äro, med de undantag, mom. 2
af denna paragraf innehåller, skyldige att, när så erfordras, till krigsbruk
afstå desamma i den ordning och mot den ersättning, som i
denna lag sägs.

2. Befriade från denna skyldighet äro:

a) Konungen och medlemmar af det Kongl. huset för det antal
hästar och fordon Konungen, för eget och medlemmarnes behof, finner
för godt bestämma;

b) personer, tillhörande främmande magters härvarande beskickningar
och konsulat, så vida de icke äro svenske undersåtar;

c) embets- och tjensteman, läkare och veterinärer för de hästar
och fordon, hvilka för utöfvandet af deras tjenst eller yrke äro behöfliga.

d) personer, med hvilka poststyrelsen uppgjort kontrakt om postbefordran,
för det antal hästar, nämnda kontrakt omfattar, jemte nödiga
fordon för kontraktets fullgörande;

e) gästgifvare och skjutsentreprenörer för egna, till skjutsskyldighetens
uppehållande nödiga hästar och fordon.

§ 2.

Det antal hästar, som erfordras för krigsmagtens ställande på
krigsfot, bestämmes af Konungen, särskildt för fastlandet och särskildt
för Gotlands län, samt fördelas likaledes af Konungen på vederbörliga
kommuner efter förhållandet mellan antalet hästar öfver tre år inom
hvarje kommun och, hvad fastlandets kommuner angår, hela antalet
hästar derstädes af sagda ålder samt, hvad kommunerna i Gotlands
län angår, hela antalet hästar af enahanda ålder i nämnda län.

Sådan fördelning verkställes hvart femte år.

B

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

§ 3.

1. Sedan Konungen förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot,
hvarom i lagen angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner
för krigsbehof sägs, skall från den dag, som genom allmän
kungörelse bestämmes, det åligga hvarje kommun inom riket att å
mönstringsställen och tider, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
uppå förslag af vederbörande polismyndighet, utsättas, hålla till hända
det antal hästar, för hvilkas anskaffande kommunen, enligt § 2, skall
ansvara.

2. Sker öfvergången till krigsfot icke samtidigt för hela krigsmagten,
bestämmes af Konungen, från hvilken tid och i hvilken ordning
skyldigheten för de särskilda kommunerna inträder att till fyllande af
krigsmagtens behof af hästar bidraga.

§ 4.

1. Inom hvarje kommun skall ofördröjligen efter det Konungen
förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot af stads- eller kommunalfullmägtige
eller, der sådana icke finnas, å allmän rådstuga eller
kommunalstämma utses en särskild nämnd, af fem personer, hvilken
inom kommunen uttager de hästar, som, enligt § 3, skola å mönstringsställena
tillhandahållas. Vid hästarnes uttagande bör tillses, att den
enskilde kommunalmedlemmar derigenom drabbande tunga, så vidt möjligt
är, jemnt fördelas, och skola hästar af synnerligen högt värde
vid valet förbigås.

2. I fråga om valbarhet till denna nämnd, rätten att afsåga sig
ledamotskap i densamma samt vilkoren för nämndens beslutmessighet
gäller i tillämpliga delar hvad i förordningen om kommunalstyrelse på
landet finnes för kommunalnämnd i enahanda afseenden stadgadt.

§ 5-

1. De hästar, som af kommunerna tillhandahållas, skola vara för
krigsbruk duglige.

2. Hästarnes duglighet till krigsbruk pröfvas af en mönstringskommission,
bestående af tre medlemmar, utsedde, en af militärmyn -

9

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

dighet, en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och en af kommunen
i den ordning § 4 bestämmer. Mönstringskommissionen biträdes af en
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill förordnad veterinär.

3. Blifver häst kasserad, eller har häst, som enligt § 4 uttagits,
icke blifvit vid mönstringstillfället instäld, och aflemnas ej genast i dess
ställe af kommunen annan häst, som kan godkännas, eger mönstringskommissionen
inköpa eller, om tillfälle dertill ej yppas, låta, med biträde
af kronobetjeningen, inom kommunen uttaga det bristande antalet
hästar; skolande i förstnämnda fall det belopp, hvarmed de sålunda
anskaffade hästarnes inköpspris kan komma att öfverstiga det pris,
som i medeltal blifvit åsatt, de från kommunen enligt § 4 uttagna
hästar, ersättas staten af kommunen, mot godtgörelse af den hästegare,
som genom försummelse att fullgöra stadgade föreskrifter kan anses
vara till kommunens utgift vållande.

4. Med hästarne, som vid aflemnandet böra hafva skoningen i
godt skick, skall ock följa ryktdon, grimma, täcke af ylle, täckgjord,
en omgång lösa hästskor samt foder för tre dygn.

§ 6.

Hästarne jemte de i § 5 omförmälda persedlar äfvensom fodret
inlösas af staten mot ett pris, hvilket af mönstringskommissionen fastställes
till det belopp, som motsvarar ej mindre hästarnes och persedlarnes
samt fodrets fulla värde, än ock kostnaden för hästarnes inställande
på mönstringsorten.

§ 7.

1. Efter den dag, som jemlik! § 3 varder genom allmän kungörelse
bestämd, kan i kommunerna till inlösen för statens räkninguttagas
det antal af der befintliga till krigsbruk tjenliga fordon, som,
utöfver hvad förut finnes till krigsförvaltningens förfogande, är för
krigsmagten erforderligt.

2. Med hvarje fordon skal], utom dess vanliga tillbehör, aflemnas
seltyg.

3. Fordonens fördelning på kommunerna bestämmes hvart femte
år af Konungen; och gälla beträffande fordonens uttagning och tillhandahållande
äfvensom inlösningsprisets fastställande m. m. enahanda
bestämmelser som i fråga om hästar.

Bih. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 8 Häft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

§ 8.

De faststälda inlösningsprisen å aflemnade hästar och fordon med
tillbehör betalas kontant å mönstringsställena eller, der så ej kan ske,
genom af mönstringskommissionen utstälda anvisningar; skolande i
fråga om dylika anvisningars förräntande och infriande, föreskrifterna
i § 12 af lagen angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner
för krigsbehof lända till efterrättelse.

§ 9.

Egare af häst eller fordon är berättigad att, efter krigsmagtens
återgång till fredsfot, mot inlösningsprisets återbärande återfå aflemnad
häst eller fordon.

§ io.

De vidare bestämmelser, som för tillämpning af denna lag erfordras,
utfärdas af Kongl. Maj:t.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

O S C Å Ii.

Hj. Palmstierna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

11

Utdrag af protokoll öfver landtför sv ar särenden, luillet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 21
December 1888.

Närvarande:

Hans excellens Herr Statsministern friherre Bildt,

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Herr Boven,

friherre von Ottee,
von Krusenstjerna,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,

Örbom,

friherre Åicerhielm.

Efter gemensam öfverläggning med cheferne för justitie- och sjöförsvarsdepartementen
yttrade departementschefen, statsrådet friherre
Palmstierna:

»Alltsedan den franska revolutionen och de krig, som af den framkallades,
utgör den allmänna värnpligten grunden för de flesta europeiska
härars sammansättning och genom strängt genomförande af densamma
har åt de olika staternas krigsstyrka kunnat gifvas en storlek,
som finner sin enda gräns i tillgången på vapendugligt folk. Såsom
följd häraf hafva emellertid också formerna för dessa massors underhåll
och krigföringssättet förändrats. För 1700-talets yrkesarméer i

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

regeln knappast så stora som en nutida armécorps, kunde ännu det s.
k. magasinssystemet, enligt hvilket trupperna för sitt underhåll voro
hänvisade till på förhand samlade förråd, vara användbart, äfven om
den tyngd i krigsrörelserna, som är oskiljaktig från ett dylikt sätt för
underhållet, menligt inverkade på operationernas snabbhet och kraft. Numera,
sedan arméernas styrka räknas i hundratusental, är det icke möjligt
att i magasiner sammanhopa och i mån af behof till de opererande
härmassorna framföra allt hvad som till deras underhåll erfordras; och
äfven om sådant öfverhufvud vore möjligt, måste nödvändigheten att
sätta en gräns för den med ett nutida krig förenade, till det yttersta
drifna nationella kraftutvecklingen vara eu uppfordran för härens ledare
att undanrödja det hinder för de hopsamlade armémassornas energiska
begagnande, som förra århundradets förplägningssätt medförde.

Det är sålunda förhållandenas egen magt, som efter revolutionskrigen
i seklets början framtvungit den förändring i sättet för underhållet
af de kämpande härarne, som på det militärtekniska språket plägar
betecknas med uttrycket »att reqvisitionssystemet numera blifvit
grundvalen för förplägningen». Härarne lefva i nutidens krig, om icke
uteslutande, så dock till större delen på det lands bekostnad, i hvilket
operationerna försiggå, och uppenbart är, att, då detta krigsföringssätt
nästan erhållit en folkrättslig sanktion, samt i hvarje fall en invasionshär
icke lärer underlåta att med krigets rätt anlita det försvarande landets
tillgångar för sitt underhåll, hvarje krigsstyrelse måste söka att
åt egen här, då den rör sig inom eget område, genom bestämda lagbud
förvärfva enahanda rättigheter, eller, med andra ord, att genom en
s. k. reqvisitionslag få bestämdt tillvägagåendet, då i krig enskildes
egendom eller arbetskraft måste tagas i anspråk för försvarsändamål.

Försummas en dylik lagstiftning, bereder det försvarande landet
redan från krigets första början sin motståndare på sin egen bekostnad
fördelar, hvilka kunna blifva afgörande för krigets utgång. Motståndaren
rörer sig då fritt utan att åt förplägningsväsendet nödgas egna
denna ängsliga uppmärksamhet, som förlamat så mången i öfrig! väl
uttänkt krigsrörelse, under det att den försvarande vid hvarje steg,
det må göras framåt eller tillbaka, med omsorgsfull noggrannhet måste
tillse, att de för truppernas underhåll nödiga förråden finnas sammanförda
på de olika marschvägarne. Att ett dylikt förhållande måste ofördelaktigt
återverka på den försvarande härens operationer, ligger i öppen
dag, och gifvet är, att man icke intill krigets utbrott kan låta anstå
med antagande af en så beskaffad lagstiftning. Den är af yttersta
vigt redan för mobiliseringen, hvars hastiga genomförande är eu af den

Kong!,. Maj:ts Nåd. Fr oposition No 11.

13

nutida militära administrationens förnämsta uppgifter. Truppernas concentration
och strategiska uppmarsch kan svåligen med erforderlig snabbhet
försiggå utan rättigheten att genom reqvisitioner sörja för deras
underhåll.

Dessutom måste noga besinnas, att eu dylik lags blotta antagande
i och för sig ej gör tillfyllest; eu mängd reglementariska föreskrifter,
med den till utgångspunkt, måste redan före krigsutbrottet vara utfärdade
och väl kända af de myndigheter, som under kriget och förberedelserna
dertill skola tillämpa dem.

Det torde alltså vara oundgängligen nödvändigt, att den rätt i förevarande
afseenden, som genom lagstiftningen skall tilläggas krigsstyrelsen,
är på förhand genom bestämda lagar noggrant angifven.

Antagandet af en s. k. reqvisit.ionslag är emellertid ej den enda
åtgärd, som från lagstiftningsmagtens sida är af nöden för att det vigtiga
mobiliseringsarbetet må kunnna med nödig ordning och skyndsamhet
försiggå. En lag, som åt hären bereder säkerhet att vid krigsutbrottet
kunna anskaffa det erforderliga antalet hästar och fordon, är
lika nödvändig; och i fråga om angelägenheten deraf att en dylik så
kallad hästanskaffningslag redan under freden kommer till stånd gälla
samma skäl som de ofvan beträffande reqvisitionslagen åberopade.

Flertalet af Europas stater har också, närmast till följd af de väldiga
krigsrörelse!’ som inträffade på 1860 och 1870-talen, skyndat att
ordna den erforderliga lagstiftningen på båda dessa områden, och jag har
genom generalstaben låtit utarbeta en redogörelse för de hufvudsakligaste
bestämmelser derutinnan, som gälla inom Belgien, Danmark,
Frankrike, Holland, Italien, Norge, Ryssland, Schweitz, Tyskland, och
Osterrike-Ungarn; hemställande jag, att, derest Eders Kongl. Maj:t, i
anledning af den framställning jag går att göra, täckes besluta någon
proposition till Riksdagen, redogörelsen må få åtfölja den nådiga propositionen.

Hvad vårt eget land angår, hafva ofvan omnämnda förhållanden icke
lemnats opåaktade. Redan i de af Kongl. Maj:t till 1869 och 1871
årens Riksdagar aflåtna propositioner om landtförsvarets omorganisation
voro bestämmelser föreslagna rörande sättet för anskaffandet af de vid
mobilisering erforderliga hästar; och deri komité, som den 29 September
1870 tillsattes för utarbetande af förslag till fältförvaltningsreglemente,
fäste i underdånigt utlåtande den 11 december 1871 Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet på nödvändigheten att en lag utarbetades angående
statens rätt att, sedan armén blifvit försatt på krigsfot, taga enskild
egendom i anspråk mot godtgörelse af statsmedel. Dessa fram -

14

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

ställningar ledde väl för det dåvarande ej till någon påföljd, men i
underdånig skrifvelse den 30 november 1876 upptogs frågan om hästanskaffningslag
på nytt af chefen för generalstaben och i memorial af
den 14 augusti 1877 framlade samme chef förslag till ändring af 74
§ regeringsformen, hvilken, enligt hans förmenande, i sin nuvarande
lydelse utgjorde hinder för antagande af eu s. k. reqvisitionslag.

Då dessa båda framställningar bildat utgångspunkten för de vidare
förhandlingar i frågan, som egt rum, torde en något omständligare
redogörelse för desamma vara erforderlig.

Närmaste anledningen till chefens för generalstaben memorial den
14 augusti 1887 om åtgärders vidtagande för att möjliggöra en reqvitionslags
tillkomst bildade förhandlingarne vid den internationella kongress,
som på kejserliga ryska regeringens tillskyndelse under juli och
augusti månader 1874 samlats i Bruxelles, för att söka åvägabringa
en mellanfolklig lag angående krigslagarna och krigsbruken, och vid
hvilken äfven Sverige var representeradt. Enighet rörande de kongressen
understälda frågor vanns visserligen icke, men i och för sig
utgöra de förda förhandlingarne en pålitlig källa för kännedomen om
den i vår tid inom Europa rådande uppfattningen beträffande åtskilliga
internationella rättsförhållanden; och hvad särskildt angår den fråga,
som nu är på tal, voro meningsskiljaktigheterna obetydliga. De tre
paragrafer i det af kejserliga ryska regeringen framlagda program för
kongressens förhandlingar, som angå rätten att inom ett occuperadt
område göra utskrifningar af penningar, varor m. in., hade följande
lydelse:

»Art. 51. Fienden kan af befolkningen i ett utaf honom besatt
område utkräfva alla de skatter, utskylder och andra gärder i penningar
och varor, hvilka den lagliga regeringens härar hafva rätt att fordra;

Art. 52. Occupationshären kan af befolkningen i en kommun fordra
persedlar af alla slag, såsom kläder, skodon och andra till härens underhåll
nödiga föremål. Om så sker, är den krigförande skyldig att
så mycket som möjligt hålla de personer skadeslöse, hvilka till honom
afträda sin egendom eller till dem utställa ölliga qvitten; samt

Art. 53. Fienden kan af befolkningen i det utaf honom besatta
området utkräfva penningegärder, och detta vare sig af oundviklig nödvändighet
eller såsom straff, men i ena som andra fallet endast i kraft
af högsta befälhafvarens beslut och blott till så stort belopp, att befolkningen
icke derigenom bringas till undergång. Anspråk på ersättning
för de befolkningen i först nämnda fall aftvungna summorna kan
göras.»

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

15

I den utaf kongressen afgifna slutförklaring, hvilken väl ej är förbindande
för de i kongressen deltagande magterna, men dock kan anses
som en sammanfattning af de åsigter, som rörande de kongressen understälda
frågor hos flertalet representerade inagter gjorde sig gällande,
hafva motsvarande artiklar följande lydelse:

»Art, 40. Som all enskild egendom bör lemnas oantastad, får
fienden af kommuner och invånare icke fordra andra krigsgärder
eller annat arbetsbiträde än som öfverensstämmer med allmänt erkända
krigsbruk, stå i förhållande till landets tillgångar och icke för invånarne
innebära ett deltagande i krigsoperationerna mot deras fädernesland.

Art, 41. När fienden utskrifver penningegärder vare sig i utbyte
mot de vanliga skatterna eller för arbetsbiträde, som bort utgöras in
natura eller såsom straff, bör lian, så mycket som möjligt, följa de
grunder för skattefördelningen och skatteuppbörden, som gälla uti det
af fienden besatta område.

De af den lagliga regeringens civila myndigheter, som qvarstannat
i tjensteutöfning, skola dervid biträda,

Penningegärderna kunna icke åläggas utan på högsta befälhafvarens
eller högsta, af fienden inrättade civila myndighets påbud och ansvar.

Qvitto för hvarje upptagen penningegärd skall lemnas åt vederbörande.

Art. 42. Krigsgärder i varor få icke utkräfvas utan med befälhafvarens
inom den af fienden besatta orten bemyndigande.

För hvarje dylik gärd hålles vederbörande skadeslös genom betalning
eller qvitto.»

Oaktadt det allmänna uttalande i art, 40 af slutförklaringen, att
enskild egendom bör lemnas oantastad, inses lätt att emellan det af
kejserliga ryska regeringen framstälda förslag och slutförklaringens
grundsatser någon väsentlig skilnad icke råder; och i sjelfva verket
stå de krigsbruk, som hittills under århundradets krig blifvit följda, i
öfverensstämmelse med den åskådning, som legat till grund för så väl
det ryska förslaget som slutförklaringen.

Utgående härifrån, och då sålunda krigsbruken för det närvarande
lemna åt en inträngande fiende de vidsträcktaste rättigheter att genom
utskrifningar i krigsorten underlätta sina truppers underhåll, påpekade
chefen för generalstaben i sitt ofvannämnda memorial nödvändigheten
för det försvarande landets här att för egen del på liknande sätt i och
för sitt underhåll kunna taga sin tillflykt till krigsorteus tillgångar.
Den försvarande kunde, yttrade chefen för generalstaben, lika litet som

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

den anfallande, vara säker om att städse ega fri och oafbruten förbindelse
med sina måhända långt inne i landet upplagda förråd. Vore
honom icke beredd möjlighet att åtminstone undantagsvis, då tillförseln
från förråden afbrötes, lefva på krigsortens tillgångar, nödgades han
att mången gång afstå från krigsrörelse)-, som måhända skulle kunna
omskapa hela krigsläget till hans fördel, eller ock att vid sådana tillfällen
vädja till befolkningens fosterlandskänsla och offervillighet för
att kanske allenast få någon del af hvad fienden genom ett enkelt påbud
med lätthet skaffade sig. Vore icke det omfång och den ordning,
hvari krigsgärder af ifrågavarande art vid behof kunna och böra upptagas,
redan under freden stadgade och kungjorda för allmänheten,
komme försvarsliärens befälhafvare, då eu krigsrörelse måste företagas,
som icke utan dylikt understöd från befolkningen i krigsorten kunde
ifrågasättas, att i samråd med ortens civila myndigheter stifta lag för
tillfället, uttaga de krigsgärder han behöfde samt derigenom måhända
väcka missnöje och motvilja, och detta just under en tid, då hela folket,
enigt och offervilligt, borde stå som en man, redo att gorå allt för att
undanjaga fienden.

Hvad särskildt Sverige anginge, forsatte chefen för generalstaben,
vore på grund af dess läge och öfriga politiska förhållanden att antaga,
det hvarje krig, hvari det blefve inveckladt, skulle komma att föras
inom landets egna gränser. Uppfordringen att, medan tid vore, bringa
till stånd en lagstiftning, som ordnade dessa förhållanden, måste derföre
vara så mycket större. Så länge landet njöte en ostörd fred,
innebure denna åtgärd inga ökade bördor för befolkningen, och om
kriget en gång utbröte, skulle säkerligen den under freden antagna
lagen, långt ifrån att öka de från ett krig inom egna landamären oskiljaktiga
uppoffringarna för befolkningen, genom det lagbundna tillvägagåendet
vid gärdernas upptagande i icke oväsentlig mån bidraga att
lätta dess bördor.

Ett lagförslag i den åsyftade rigtningen kunde emellertid, enligt
chefens för generalstaben åsigt, icke hos oss omedelbart företagas till
behandling. I motsats till Norges ''Grundlag, hvars stadgande i dess
105:te § att, om statens tarf fordrar att någon måste afstå sin fasta
eller lösa egendom till offentligt begagnande, full ersättning derför
skall gifvas, bildade en god utgångspunkt för eu tidsenlig lagstiftning
rörande krigsgärders upptagande till härens underhåll i fält, fastsloge
den svenska regeringsformen i dess 74 § ett underhållssätt för landets
här under krigsrörelse!- inom landet, som alla europeiska magter, så
snart deras härar trädt i fält vare sig inom egna eller främmande lands

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

17

gränser, redan för länge sedan sett sig nödsakade att öfvergifva, och
som i korthet kunde karakteriseras såsom det der sparade befolkningens
tillgångar åt fienden.

Med anledning häraf hemstälde chefen för generalstaben, att proposition
om ändring af nämnda § i regeringsformen i syfte att möjliggöra
en reqvisitionslag måtte till Riksdagen aflåta».

I sitt ofvannämnda utlåtande den 30 november 1876 återupptog
chefen för generalstaben, på sätt jag redan nämnt, den förut flera
gånger väckta frågan om stiftande af en lag, hvarigenom hären tillförsäkrades
det vid mobilisering erforderliga antalet hästar. De framställningar
i detta afseende, som af Kongl. Maj:t gjorts till 1869 och
1871 års Riksdagar, utgingo från den grundsats, att kommunerna skulle
ansvara för anskaffandet af hästarne, och att hvarje kommuns sammanlagda
fastighetstaxeringsvärde skulle utgöra grunden för beräknandet
af det antal hästar, kommunen hade att tillhandahålla. Då emellertid
denna beräkningsgrund i tillämpningen ledde till stora orättvisor, beroende
derpå, att hästantalet inom en kommun ingalunda står i direkt
förhållande till kommunens fastighetstaxeringsvärde, hade chefen för
generalstaben i det lagförslag, som åtföljde hans underdåniga memorial
och om hvars framläggande inför Riksdagen han gjorde framställning,
utgått från antagandet, att beräkningsgrunden skulle blifva förhållandet
emellan antalet hästar inom hvarje kommun och hela rikets hästantal.
Då vidare i 1871 års riksdagsproposition någon skyldighet icke var
stadgad för vederbörande hästegare att afstå de hästar, kommunerna
för fullgörande af den dem ålagda förpligtelse önskade erhålla, så att
fullkomlig säkerhet för krigsstyrelsen att komma i besittning af nödigt
antal hästar icke genom de föreslagna bestämmelserna var beredd, hade
chefen för generalstaben i samma lagförslag inryckt ett stadgande om
skyldighet för hvarje hästegare att vid krigsutbrott till kommunens förfogande
ställa sina hästar, naturligtvis mot full ersättning för hästarnes
värde. Slutligen och då, hvad anginge de för hären behöfliga fordon,
enahanda bestämmelser syntes erforderliga, voro i lagförslaget äfven
upptagna derför nödiga föreskrifter.

Den af chefen för generalstaben framkastade frågan om ändring
i 74 § regeringsformen föredrogs inför Eders Kongl. Maj:t i statsBih.
till Bibel, Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afä. 8 Käft. 3

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

rådet den 15 mars 1878, dervid Eders Kongl. Maj:t — på hemställan
af statsrådet, som förklarade sig anse att frågan, huruvida en
lag i sådant syfte, som chefen för generalstaben antydt, påkallade en
föregående förändring af 74 § regeringsformen, väsentligen vore beroende
på beskaffenheten af de stadganden, som borde i en sådan lag
införas, och att således skäl icke förefunnes att då aflåta proposition
till Riksdagen om förändring i nämnda grundlagsparagraf — behagade
uppdraga åt chefen för landtförsvarsdepartementet att låta utarbeta
och efter vederbörlig beredning inför Eders Kongl. Maj: t framlägga
förslag till lag om fyllande genom reqvisition och mot stadgad ersättning
af krigsmagtens oundgängliga behof i vissa fall under krig eller
förberedelser dertill.

Med anledning af denna Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning
blef under loppet af år 1878 inom landtförsvarsdepartementet uppgjordt
ett utkast till sådan lag, hvarefter, och sedan öfver utkastet blifvit
hörde chefen för generalstaben och arméförvaltningen å intendentsdepartementet,
inom departementet utarbetades det i bil. I till detta
protokoll intagna förslag till lag angående skyldighet för enskilde att
fullgöra reqvisitioner för krigsbehof.

Samtidigt företogs till behandling inom departementet chefens för
generalstaben underdåniga memorial den 30 november 1876 angående
härens förseende med felande hästar och fordon vid mobilisering, dervid,
sedan öfver chefens för generalstaben förslag yttranden infordrats
från öfverståthållaren i Stockholm., Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen samt arméförvaltningen, förslaget, med ledning af de
anmärkningar som inkommit, i några mindre väsentliga delar omarbetades,
så att detsamma kom att erhålla den lydelse, bil. II till detta protokoll
angifver.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anmälde dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
dessa båda förslag för Eders Kongl. Maj:t i statsrådet den 29
november 1878, dervid departementschefen yttrade, att, som det varit
ifrågasatt, huruvida lydelsen af 74 § regeringsformen medgåfve sådana
stadganden, som de anmälda lagförslagen innehölle, samt det i alla händelser
torde böra tagas i öfvervägande, om icke dessa stadganden, hvilka,
jemlikt 73 § regeringsformen måste vara beroende af Riksdagens samtycke,
borde i afseende å den del, som afsåge expropriation af enskild

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

19

egendom, behandlas i den ordning, som för stiftande af allmän civillag
vore föreskrifven, departementschefen hemstälde, att från högsta
domstolen måtte genom note ur statsrådsprotokollet infordras utlåtande,
huruvida ifrågavarande förslag i deras dåvarande omfattning kunde anses
öfverensstämma med allmänna lagstiftningsgrunder; och täcktes
Eders Kongl. Maj:t uppå statsrådets öfriga ledamöters underdåniga tillstyrkan
härtill lemna bifall.»

Sedan departementschefen härefter redogjort för det med anledning
af berörda nådiga beslut utaf högsta domstolen i ämnet afgifna
utlåtande, hvilket återfinnes i bil. III till detta protokoll, yttrade de
partementschefen vidare:

»Oaktadt, på sätt jag nyss nämnt, af högsta domstolens då tjenstgörande
sju ledamöter sex ansågo ändring af regeringsformens § 74
ej behöfva föregå reqvisition slagens antagande och fyra förklarade det
underdåniga utlåtandet, efter deras mening, böra innefatta en anmälan,
att högsta domstolen funne lagförslagens öfverenstämmelse med allmänna
lagstiftningsgrunder bero deraf, att förslagen blefvo af Konungen
och Riksdagen gemensamt antagna, hafva dock dessa lagstiftningsfrågor
sedan dess hvilat. Anledningen dertill torde förnämligast vara
att söka i den omständigheten, att uppmärksamheten derefter mera rigtats
på försöken att genomföra en fullständig omskapning af landtförsvaret.
Under arbetet derför hafva helt naturligt åtskilliga i och för
sig synnerligen vigtiga detaljreformer i fråga om arméns tjenstduglighet
skjutits åt sidan.

Till de mera angelägna af dem räknar jag åvägabringandet af en
tidsenlig lagstiftning rörande arméns förplägningsväsende i fält och utvägarne
att vid mobilisering tillförsäkra armén det nödiga antalet hästar
och fordon. Hvad den s. k. reqvisitionslagen beträffar, har jag
redan i inledningen till detta mitt anförande antydt, att #en sådan lag
med nödvändighet påkallas af det moderna krigföringsättet, och de
ytterligare skäl för ordnandet af denna lagstiftning, hvilka åberopas af
chefen för generalstaben i hans ofvannämnda underdåniga framställning,
sjmas mig utesluta hvarje tvekan rörande ändamålsenligheten att
icke till dess fara för krig inträder uppskjuta de derför erforderliga
åtgärderna. Det måste dessutom noga ihågkommas, att med en så beskaffad
lags antagande nationens bördor i fredstid i ingen mån förökas;
reqvisitionslagen är fastmer att förlikna med ett vapen, hvilkets invecklade
beskaffenhet gör det omöjligt att till krigsutbrottet låta anstå med

20

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

dess förfärdigande, men som, väl i ordning, upplägges i förråden för
att derur framtagas först i farans stund.

Enahanda är förhållandet med den s. k. hästanskaffningslagen.
Lika vådligt det torde vara att till krigsutbrottet uppskjuta antagandet
af en reqvisitionslag, som bör vara grunden och utgångspunkten för
de omfattande reglementen för arméns fältförvaltning, hvilka redan under
freden böra vara utarbetade, lika nödvändigt är att på förhand
ordna de former, under hvilka enskildes hästar och fordon må vid krigsutbrottet
för armén tagas i anspråk. Att härutinnan hänvisa armén till
uppköp på under fred vanligt sätt är så godt som omöjligt. Enligt
beräkning uppgår antalet hästar, som armén vid dess försättande på
fältfot enligt nu gällande mobiliseringsplaner behöfver, till omkring
20,000, utgörande 6 procent af hela antalet hästar inom landet öfver
3 år, och lätt inses, att då en betydlig del af hästtillgången torde vara
af den beskaffenhet, att dess uttagande för krigsändamål icke kan ifrågasättas,
det procenttal af landets krig sduglige hästar, som vid mobilisering
tages i anspråk, är så stort, att trots landets ovanliga rikedom på
hästar, som i och för sig torde göra en hästanskaffningslag härstädes
vida mindre tryckande än i de flesta andra europeiska stater, behofvet
utan särskilda anordningar, som underlätta inköpet, svårligen kan
fyllas. I hvarje fall måste saknaden af en lag, som ålägger enskilde
att mot ersättning afstå sina för krigsbruk tjenlig^ hästar, leda till en
tidsutdrägt, som för mobiliseringens fortgång kan blifva ödesdiger;
och genom antagandet af en sådan lag kan lika litet som genom reqvisitionslagen
någon tunga under fredstid anses vara lagd å landets
befolkning.

Under sådana förhållanden och då numera, sedan försöken att på
en gång genomföra en fullständig omgestaltning af landets försvarsväsende
visat sig icke föra till målet, tankarne mera vändt sig på strafvandet
att åstadkomma sådana partiella förbättringar af härväsendet,
som, utan rubbning af sjelfva grunden för detsamma, kunna komma till
stånd, synes mig ett af krigsstyrelsens förnämsta åligganden vara att
söka ordna ifrågavarande lagstiftning.

I fråga om nödvändigheten att en reqvisitionslag snarast möjligt
må komma till stånd, beder jag att få erinra, hurusom Eders Kongl.
Maj:t på min underdåniga föredragning genom nådigt bref den 12 sistlidne
oktober tillsatt eu komité för utarbetande af förslag till fältförvaltnings-
och etappreglemente; och lätt inses, att, om det länge inom
armén motsedda önskningsmålet att få det nuvarande föråldrade fältförvaltningsreglementet
utbytt mot ett. nytt och tidsenligt skall kunna

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

uppnås, en lag om rätt att genom reqvisitioner sörja för arméns
underhåll, utan hvilken rättighet ett krig under nuvarande förhållanden
icke kan föras till en lycklig utgång, måste förefinnas, för att bilda
grunden för komiténs arbete. Jemväl för det vigtiga arbetet med mobiliseringsplaners
upprättande är saknaden af en reqvisitionslag till
känbart men. Dessa planer, som hafva till uppgift bland annat att
dag för dag bestämma de olika armémyndigheternas åligganden vid
mobilisering, måste naturligtvis taga hänsyn till den omständigheten,
huruvida genom förplägningsväsendets ändamålsenliga ordnande säkerhet
är beredd att de nödvändiga truppkoncentrationerna kunna inom
antagen tid verkställas. Frånvaron af en reqvisitionslag leder sålunda
dertill, att för mobiliseringen måste förutsättas vida längre tid än som,
med afseende på öfriga å densamma inverkande omständigheter, varit
nödvändig.

Hvad hästanskatfningslagen beträffar, torde de skäl för dess framläggande
inför Riksdagen, som jag redan anfört, vara till fyllest. Ett
ytterligare stöd för denna åtgärds nödvändighet hemtar jag emellertid
i de upprepade framställningar om antagande af en sådan lag, som
det vigtiga artillerivapnets förnämsta målsman inom landet, generalfälttygmästaren,
upprepade gånger gjort. I tre särskilda underdåniga
memorial den 30 mars 1885, den 8 december 1886 och den 24 oktober
1888 har han fäst Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att denna sak på ett tillfredsställande sätt ordnas.

De skäl han härför åberopar äro, bland andra, att för fullständig
mobilisering af artilleriet, deri inbegripet positionsartilleriet, erfordras
icke mindre än 9,400 hästar utöfver det antal, öfver hvilket artilleriet
i fredstid disponerar, så att, enligt hans åsigt, det under nuvarande
förhållanden är alldeles omöjligt att få artilleriet marschfärdigt inom
samma tid som den öfriga armén, samt att vidare, på sätt erfarenheten
från den senaste mobilisering, som inom landet egt rum, den, hvilken
föregick 1813 och 1814 årens krig, otvetydigt gifver vid handen, utan
en hästanskaffningslag det nödiga antalet hästar endast med de allra
största svårigheter kan anskaffas. Såsom bevis derför anför han, att
förhållandenas egen natur under nämnda mobilisering ej så sällan framkallade
ett faktiskt utöfvande från militärmyndigheternas sida af den
rätt att utskrifva hästar, som är afsedd att genom hästanskaffningslagen
med juridiskt bindande verkan tilläggas dem. Enligt af generaifälttygmästaren
citerade offentliga handlingar skall t. ex. under 1814
års krigsrörelse!'' vid norska gränsen hafva inträffat, att hästar för
transport af kanoner och fordon måste genom kronobetjeningen reqvi -

22

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 11.

reras, och denna börda föll så tungt och ojemnt, att, såsom det heter
i handlingarne, gränslandskapen mot Norge ej kunde bära densamma.

Beträffande formerna för den lagstiftning, som sålunda ifrågasättes,
torde tankarne icke kunna vara delade derom, att en lag angående
skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar och fordon kan
antagas utan föregående ändring af regeringsformen. En dylik lag är
i sjelfva verket intet annat än ett slags expropriationslag beträffande
lös egendom, hvilken såsom sådan icke kommer i någon beröring med
74 § regeringsformen. Visserligen skulle den frågan kunna framkastas,
om icke nämnda lagförslag är af civillags natur och att sålunda, i enlighet
med det tillvägagående, som iakttagits vid stiftande af expropriationslagen,
högsta domstolens yttrande öfver lagförslagets innehåll
jemväl bort infordras. Af det statsrådsanförande, som föregick remissen
till högsta domstolen, sammanstäldt med det yttrande, högsta domstolens
flesta ledamöter afgåfvo, synes mig emellertid framgå, att jemväl
denna fråga blifvit högsta domstolen understäld och af dess pluralitet
nekande besvarad. Något hinder af formel art för hästanskaffningslagens
framläggande för Riksdagen förefinnes alltså, enligt mitt förmenande,
icke.

Hvad reqvisitionslagen beträffar, har frågan, huruvida de för stiftande
af civillag i grundlagen föreskrifna former behöfva iakttagas
beträffande densamma, på sätt jag n}?ss yttrat, i sammanhang med enahanda
fråga rörande hästanskaffningslagen, varit understäld högsta domstolens
utlåtande, hvilket utfallit nekande. Utan hinder deraf, att lagens
detaljbestämmelser icke undergått högsta domstolens granskning, lärer
alltså lagen kunna föreslås Riksdagen till antagande.

Svårare är deremot att afgöra, huruvida, för att åt densamma förskaffa
gällande kraft, ändring i § 74 regeringsformen är af nöden.
Historiskt är, på sätt eu af högsta domstolens ledamöter anmärkt,
nämnda stadgande tillkommet för att utgöra ett värn mot godtyckliga
utpressningar under krig, och utan tvifvel kan under sådana förhållanden
ifrågasättas, om icke förbudet är rigtadt icke allenast mot regeringsmagten
utan mot hela den lagstiftande magten, så att för närvarande
ett lagförslag i syfte att möjliggöra andra former för tillgodoseendet
med befolkningens biträde af arméns behof under krig än dem,
som genom nämnda lagbud fastställas, icke skulle kunna grundlagsenligt
antagas. Då emellertid — såsom en af högsta domstolens ledamöter.
?,''erinrat —- ifrågavarande grundlagsbud icke innehåller något
förbud för Konung och Riksdag att gemensamt besluta en lag, hvarigenom
åt Konungen inrymmes en vidsträcktare myndighet i detta af -

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

seende än regeringsformen medgifver, har jag, med fäst afseende
jemväl å den stora majoritet inom .högsta domstolen, som omfattade
åsigten, att ändring af regeringsformen vore obehöflig, trott mig böra
låta äfven denna sistnämnda betänklighet vika och sålunda ansett mig
berättigad att vidtaga erforderliga åtgärder för framläggande inför
Riksdagen af jemväl reqvisitionslagen.

Då dock en jemförelsevis lång tid förflutit, sedan lagförslagen senast
voro föremål för behandling, har jag i embetsbref den 31 sistlidne
maj anmodat chefen för generalstaben att, bland annat, afgifva
yttrande, huruvida, med afseende å den utveckling, den utländska lagstiftningen
sedan 1878 undergått, förändringar af ett eller annat slag
i de utarbetade lagförslagen kunde anses påkallade. Som lätt var att
förutse, har chefens för generalstaben yttrande i detta afseende utfallit
nekande. I likhet med de inom landtförsvarsdepartementet utarbetade
lagförslagen, bestämma nemligen de utländska reqvisitions- samt hästoch
fordonsutskrifningslagarne i så allmänna drag militärmyndigheternas
befogenhet, befolkningens åligganden och den densamma tillkommande
ersättningen för gjorda reqvisitioner eller för aflemnade fordon
och hästar, att lagarne, sedan de en gång antagits, svårligen kunna
vara i behof af någon jemkning; och hvad de särskilda reglementariska
föreskrifter beträffar, som hafva dylika lagar till utgångspunkt, gäller
i det stora hela samma omdöme. Sedan gällande kraft beredts åt det
af krigets hårda kraf förestafvade lagbudet, att hvarje. enskild invånares
för krigsbehof användbara lösa egendom och i viss mån äfven
hans fasta liksom hans person skall i krigstid mot ersättning stå till
krigsstyrelsens förfogande, kan rimligen icke mera sägas, och genom
den framställning af de förnämsta europeiska ländernas lagstiftning i
detta afseende, som lemnats af chefen för generalstaben, visar sig också,
att några förändringar af vigt icke äro att sedan 1878 anteckna på
detta område. Endast hvad angår de på häst- och fordonsutskrifningslagarne
grundade administrativa reglementena, är förhållandet något
annorlunda. I sammanhang med det inom alla Europas länder ständigt
fortgående arbetet för upprättande af mobiliseringsplaner och dessas
lämpande efter förändrade organisations- och folkmängdsförhållanden,
hafva nemligen omförmälda reglementen underkastats åtskilliga ändringar.
Principerna hafva emellertid förblifvit desamma, och uppenbarligen
äro vid sådant förhållande för den nu ifrågavarande lagstiftningen,
hvilken just har till uppgift att fastställa de allmänna grunderna i fråga
om skyldighet att till krigsbruk afstå hästar och fordon, förändringarne
i berörda reglementariska föreskrifter af ingen betydelse.

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Deremot har chefen för generalstaben begagnat tillfället att mot
vissa af lagförslagens stadgande!! framställa åtskilliga anmärkningar ur
dels principiel dels formel synpunkt. Hvad de förstnämnda angår,
synas mig några vara af den vigt, att ändring i lagförslagens bestämmelser
med anledning deraf påkallas. Så anmärker han mot förslaget
till lag angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof,
att, till undvikande af kompetenskonflikt emellan civil och militär
myndighet, i 3 § 4 mom. bör stadgas, att den deri omförmälda tvångsrätt
må tillkomma militär myndighet endast i det fall att civil myndighet
icke är närvarande och i tillfälle att ingripa och att, till undvikande
åt egenmägtighet och sjelfsvåld från de i § 5 mom. 3 omförmälde formäns
sida, då de utan uppsigt af militärbefäl återvända till sina hemorter,
annan rätt till inqvartering icke må tilläggas dem än sådan som
tillkommer militärperson, samt mot förslaget till den s. k. hästanskaffning slagen
att, då Gotlands län har sin särskilda försvarsorganisation och
det icke rimligen kan ifrågakomma att från detta hästrika län öfverföra
hästar till fastlandet, för att fylla der möjligen uppstående brist,
uttryckligt stadgande om denna undantagsställning för Gotland bör intagas
i lagen, att, då de delar af landet, som särskilt sysselsätta sig
med hästuppfödning, skulle komma att varda hårdare betungade än de
öfriga till följd af det föreslagna stadgandet i § 2 af samma lag, att
såsom grund för bestämmande af det antal hästar, hvarje kommun i
krigstid har att anskaffa, skall tagas hela antalet befintliga hästar inom
kommunen, endast antalet fullvuxne hästar eller de, som äro öfver 3 år,
böra räknas, att bestämmelse saknas, huru den i § 5 mom. 2 af nyssnämnda
lagförslag omförmälda, af vederbörande kommun valde medlem
i mönstringskommissionen skall utses, samt att uttryckligt stadgande
bör i lagen förefinnas om rätt för häst- och fordonsegare att, efter
arméns återgång till fredsfot, återfå de hästar och fordon, som de
lemna!.

Med iakttagande af dessa anmärkningar och då det dessutom synts
mig nödigt dels att i förslaget till reqvisitionslag lemnas antydan derom,
att den är afsedd för fyllande jemväl af flottans behof, dels ock
att någon noggrannare bestämning gifves åt det i båda lagförslagen
förekommande uttrycket »krigsmagtens ställande på krigsfot», hvilket
uttryck, ehuru i viss mån anslutande sig till stadgandet i värnpligtslagens
28 § att Konungen, då rikets försvar det kräfver, kan till tjenstgöring
inkalla beväringen eller de större eller mindre delar deraf,
som finnas behöflige, dock kan sägas införa ett nytt begrepp i vår
offentliga rätt, har jag, i de förslag till lagar i meranämnda afseenden,

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

som jag nu går att framlägga, infört derefter lämpade stadgande!! och
har jag äfven i de ursprungliga lagförslagen gjort en och annan mindre
betydande redaktionsförändring, för hvilken särskild redogörelse ej lärer
erfordras.

Hvad lagförslagens innehåll i öfrig! beträffar, torde någon omständlig
motivering derför ej tarfvas. År, på sätt jag redan förut påpekat,
den grundläggande principen uttalad, att under det statens nödtillstånd,
som kallas kriget, de enskilde skola med alla dem till hands
stående tillgångar vara underkastade statens förfogande, följa de öfriga
buden snart sagdt af sig sjelfva och blifva af jemförelsevis enkel och
lättfattlig beskaffenhet.»

Sedan härefter föredragning egt rum af de sålunda på nytt inom
landtförsvarsdepartementet omarbetade förslagen, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte för sin del godkänna samt i nådig proposition,
sådan den finnes detta protokoll bilagd, föreslå Riksdagen att
antaga de nu anmälda förslagen till

lag angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för
krigsbehof; och

lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar
och fordon.

I denna departementschefens hemställan instämde statsrådets öfriga
ledamöter, dervid chefen för justitiedepartementet, statsrådet Örbom,
beträffande frågan huru vida de nu framlagda lagförslagen stode i strid
med grundlagens föreskrifter i 74 § regeringsformen, yttrade:

»Efter min uppfattning är den stridighet, som i detta hänseende
inom högsta domstolen påpekats, mera skenbar än verklig, om man
fasthåller vid grundlagsbudets ordalydelse. De förpligtelser, som den
nya lagstiftningen åsyftar att i nödfall pålägga, äro uppenbarligen ej
omedelbart hänförliga under kategorien af sådan krigsgärd, hvars utkräfvande
är Konungen förbudet enligt 74 §. Anskaffandet af hästar
och kördon genom tvångsköp lika som det tillfälliga användandet vid
förekommande behof af transportmedel, arbetsmaterialier, mark och
byggnader, personliga prestationer samt sjukvårds- och andra förnödenheter
falla, efter min uppfattning, helt och hållet utom nämnda kategori.
Skyldigheten att tillhandahålla trupperna qvarter och förnödenheter i
Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Aftl. 8 Saft. 4

26

Kongil. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

qvarteren sammanfaller med den allmänna, genom andra författningar
ordnade inqvarteringsbördan. Gränsen emellan denna senare börda och
förpligtelsen enligt den tillämnade s. k. reqvisitionslagen att tillfälligtvis
tillhandahålla lifsförnödenheter eller »födande varor» åt trupperna
äfven utom qvarteren är praktiskt taget så svår att uppdraga att någon
principal åtskilnad dervid icke rimligen bör göras gällande. När dertill
kommer att 74 § hufvudsakligen — om ej uteslutande — synes
fästa vigt vid förbudet mot ensidiga och tillfälliga tvångsåtgärder å
Konungens sida utan Riksdagens hörande, är det mig klart att de på
förutsättningen om båda statsmagternas samverkan grundade, för all
framtid afsedda nya anordningarna icke i verkligheten stå i strid med
grundlagsbudet.

Emellertid vill jag icke förneka, att en skenbar brist på öfverensstämmelse
emellan dem kan sägas ega rum i vissa stycken och särskildt
deri, att då i 74 § »magasinssystemet» för truppernas underhåll
synes vara uppstäldt såsom regel, de nya lagarna deremot nödtvunget
lemna större rum för »reqvisitionssystemet». Af sådan anledning och
då i frågor, som röra grundlagen och dess tydning, äfven skenet af
dylik motsägelse helst bör, så vidt möjligt, undanrödjas, vore efter min
åsigt önskligt, att en grundlagsändring i sådant syfte blefve vidtagen.
Men då af föredragandens anförande framgår, att frågans företagande
icke lämpligen bör fördröjas på sätt genom en dylik åtgärd skulle
komma att ske, och jag icke — emot de af högsta domstolens pluralitet
afgifna yttranden — vill framhålla samma åtgärd såsom oundvikligen
nödig, har jag ansett mig ej böra vidare påyrka framläggandet
af ett dylikt förslag i frågans närvarande skede.»

Till hvad statsrådet sålunda hemstält behagade
Hans Maj:t Konungen lemna bifall; och skulle utdrag
af protokollet, jemte ofvan omförmälda inom generalstaben
utarbetade redogörelse, bifogas den nådiga
proposition, som till följd häraf komme att till Riksdagen
aflåtas.

Ex protokollo
Carl Heijkenskjöld.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

27

Bil. I.

Förslag

till lag angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsbehof.

§ 1.

1. Sedan Kongl. Maj:t för ordnat om krigsmagtens öfvergång på
krigsfot må, från den dag, som medelst allmän kungörelse bestämmes,
genom reqvisition fyllas sådana oundgängliga behof för krigsmagten,
hvilka icke med tillräcklig skyndsamhet kunna på annat sätt, såsom
från samlade förråd eller genom köp, leveransaftal o. s. v. tillgodoses.
Vid krigsmagtens återgång till fredsfot bestämmes på lika sätt den
tid, efter hvilken reqvisitioner på grund af denna lag icke vidare må
ega rum.

2. Om endast eu del af krigsmagten ställes på krigsfot, inskränkes
reqvisitionsrätten till hvad som erfordras för denna del.

3. Hvad enligt reqvisition utgöres, skall, der ej annorlunda här
nedan stadgas, af statsmedel ersättas, i enlighet med de i denna lagintagna
bestämmelser.

4. Rätt att göra reqvisition tillkommer de militära myndigheter,
åt hvilka Kongl. Maj:t i den ordning, som i § 14 sägs, sådan rätt
meddelar. Reqvisitionen skall alltid ske genom skriftlig, af reqvirenten
undertecknad handling. För hvad enligt reqvisition blifvit lemnadt
eller fullgjordt skall qvitto gifvas.

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

§ 2-

Genom reqvisition må anskaffas:

a) qvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,
som äro vid krigsmagten anstälde eller för dess räkning använde;
stallrum för hästar och slagtkreatur äfvensom plats under tak i befintliga
byggnader för materiel och öfrige förnödenheter;

b) mat i qvarteren enligt'' ortens sed för befäl, manskap m. fl.,
samt fourage åt hästar och slagtkreatur;

c) anspända fordon med formän, äfvensom andra transportmedel
med tillhörande personal för fortskaffning af folk och materiel samt
öfriga krigsförnödenheter;

d) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning;

e) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och
redskap för väg-, bro-, befästnings- och andra arbeten jemte till sådana
arbeten erforderlig mark samt dertill nödiga byggnader ''och verkstäder;

f) proviant och fourrage jemväl under andra förhållanden än de i
mom. b) afsedda;

g) bränsle och lägerhalm för kamperande eller bivackerande trupper;

h) vård hos befolkningen för sjuka och sårade menniskor och hästar,
tillhörande krigsmagten;

i) annat, som kan behöfva undantagsvis genom reqvisition anskaffas,
såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkaremedel och förbandsmaterialier
äfvensom till biträde erforderlig personal.

§ 3.

1. Reqvisitionerna ställas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller behörig under honom lydande administrativ myndighet.

2. Då större skyndsamhet erfordras och reqvisitionens ändamål
eljest skulle förfelas, må reqvisition ställas till kommunal myndighet
eller, der sådan icke kan genast anträffas, omedelbart till den eller
dem, som böra reqvisitionen fullgöra.

3. Reqvisition må icke omfatta annat än hvad inom orten finnes
att tillgå.

4. Vägrar eller försummar någon att reqvisition behörigen eller
i rätt tid fullgöra, eger administrativ eller kommunal myndighet att
använda det tvång, som erfordras för det reqvirerades uttagande. Kan
dröjsmålet medföra våda, tillkommer ock militär myndighet samma
rätt, mot ansvar, vid missbruk, efter lag.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

29

§ 4.

1. Qvarter lemnas:

för tågande truppper och militärtransporter;

för garnisonerade eller eljest till ortens försvar derinom förlagda
trupper; samt

för trupper i krigs- eller kantoneringsqvarter.

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och byggnader
å all egendom så väl i stad som på landet, hvilken icke på grund
af gällande stadgande är från inqvartering under krigstid befriad.

3. Qvarter med ljus och värme för menniskor, stallrum för hästar
och slagtkreatur samt, i mån af behof, plats under tak för materiel
och andra förnödenheter lemnas utan betalning. Mat och fourrage
i qvarteren ersättes efter det pris markegångstaxa!! upptager.

4. I öfrigt lända gällande inqvarteringsordningar äfvensom förordningen
om truppers och persedlars fortskaffande i tillämpliga delar
till efterrättelse; dock skall vid behof af trängre inqvartering en hvar
åtnöjas med det utrymme, som kan lemnas.

§ 5.

1. Då i annan ordning än för kronoskjuts finnes föreskrifvet anspända
fordon på reqvisition lemnas, utgår ersättningen efter kördag,
beräknad till högst tolf timmar, med det pris markegångstaxan bestämmer.
Begagnas fordon endast sex timmar eller mindre, utgår ersättningen
för half kördag.

2. För färd från bostaden till inställelseplatsen, äfvensom för
hemfärden, undfås ingen ersättning, om afståndet understiger en mil.
Uppgår afståndet till en, men understiger två mil, lemnas derför särskild
ersättning med forlön för en fjerdedels kördag, och om det uppgår
till två mil och derutöfver, med forlön för en half kördag.

3. Forman, som mer än fyratioårig timmar nödgas vara borta
från hemmet, har på den för honom bestämda farvägen rätt till inqvartering
och föda för sig och sina dragare utan afdrag å forlönen.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller
fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan egarens eller
formannens förvållande, är egaren berättigad till full ersättning. Tages
fordon under mer än fyratioåtta timmar eller för oviss tid eller väg -

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

längd i anspråk, skola hästar, åkdon och seltyg värderas vid inställelsen.
Har sådan värdering icke då kunnat ske, bör den så snart som
möjligt derefter verkställas.

§ 6.

1. Egare af enskild jernväg är pligtig att i sina vagnar anordna
nödig inredning för fortskaffning af manskap och hästar; att fortskaffa
trupper och krigsförnödenheter af alla slag; samt att till krigsmagtens
förfogande ställa all sin materiel, sina byggnader, telegraflinier, materialförråd
m. m.

2. Militärtransporter betalas efter faststäld taxa eller de särskilda
bestämmelser, som kunna för jernvägen vara gällande. Ersättning för
i öfrigt begagnad driftmateriel lemnas i förhållande till tiden, hvarunder
den blifvit använd, den förlust, som derigenom kunnat för jernvägen
uppkomma, samt den skada materielen lidit. För all annan materiel
utgår ersättningen antingen efter nyssnämnda grunder eller ock efter
dess värde.

§ 7.

1. För tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och
hagmarker samt öppna, obrukade fält lemnas, när de användas för
militära ändamål, ingen annan ersättning än för derå bevisligen uppkommen
skada. För andra byggnader och annan mark lemnas ersättning
äfven i förhållande till den för innehafvare!! deraf förlorade afkastning
eller nytta.

2. Efter samma grund utgår ersättning för fartyg, båtar och
andra farkoster.

3. Fartyg, som användas till försänkningar eller likartade ändamål,
ersättas till fulla värdet.

§ 8.

1. I andra fall, än i § 2 mom. b) säges, må proviant- och fourrageringsartiklar
samt slagtboskap reqvireras endast då krigsmagtens
underhåll icke kan på annat sätt tillgodoses och blott på Konungens
eller högsta befälhafvarens befallning; dock må för trupp under marsch
eller vid tillfälligt uppehåll oundgängliga lifsmedel åt menniskor och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

31

djur jemväl utan dylik befallning reqvireras af truppens befälhafvare,
då omständigheterna göra sådant nödvändigt.

2. Hvad som enligt denna § reqvireras, ersättes till fulla värdet
efter gångbart pris.

§ 9.

Dagsverken samt lägerhalm och bränsle ersättas efter ortens markegångspris.

§ io.

För lemnad vård åt sjuke eller sårade, för beväpnings- eller utrustningspersedlar
och förbandsmaterialier utgår ersättning efter de pris,
som i orten gälla.

§ 11.

I de fall, då ersättning för fullgjorda reqvisitioner icke utgår efter
markegångspris eller faststälda taxor, bestämmes den, der öfverenskommelse
icke kan träffas, af tre gode män, af hvilka en utses af militärmyndighet,
en af fordringsegaren och den tredje af de båda sålunda
valde, eller, om de ej kunna sig om en person förena, på landet af
domaren i orten, i stad af magistraten; dock skall vid värderingen
alltid de i denna lag angifna grunder följas.

§ 12-

1. Liqvid för fullgjord reqvisition skall, efter fordringsbeloppets
pröfning och godkännande, der så ske kan, erläggas kontant, men,
då detta ej låter sig göra, genom en, till fordringsegaren stäld anvisning
å statskassan. Sådan anvisning löper med fem procents ränta
från och med den dag, då densamma blifvit utstäld.

2. Genom allmän kungörelse meddelas så väl sättet och ordningen
för fordringarnes pröfning och godkännande, som ock hvilken myndighet
är behörig att anvisning utställa.

3. Anvisningen inlöses, så fort medelstillgången det medgifver,
å ort och tid, som genom allmän kungörelse tillkännagifves; och

32 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

upphör ränteberäkningen med utgången af den månad,
visningen sålunda kunnat till inlösen företes.

§ 13.

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten
blifva erforderliga, utfärdas af Kongl. Maj:t.

§ 14-

Angående skyldighet för enskilde att till kr
och fordon är särskilt stadgadt.

igsbruk

i hvilken an -

af denna lag

afstå hästar

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 11.

33

Bil. II.

Förslag

till lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå

hästar och fordon.

§ I 1.

Egare af hästar och af fordon äro, med de undantag mom. 2
af denna paragraf innehåller, skyldige att, när så erfordras, till krigsbruk
afstå desamma i den ordning och mot den ersättning, som i denna
lag sägs.

2. Befriade från denna skyldighet äro:

a) Konungen och medlemmar af det kongliga huset för det antal
hästar och fordon Konungen, för Eget och medlemmarnes behof, finner
godt bestämma;

b) personer, tillhörande främmande magters härvarande beskickningar
och konsulat, så vida de icke äro svenske undersåtar;

c) embets- och tjensteman, läkare och veterinärer för de hästar
och fordon, hvilka för utöfvandet af deras tjenst eller yrke äro behöfliga; d)

personer, med hvilka poststyrelsen uppgjort kontrakt om postbefordran,
för det antal hästar, nämnda kontrakt omfattar, jemte nödiga
fordon för kontraktets fullgörande.

e) gästgifvare och skjutsentreprenörer för egna, till skjutsskyldighetens
uppehållande nödiga hästar och fordon.

Bill. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 5

34

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 11.

§ 2.

Det antal hästar, som erfordras för krigsmagtens öfvergång till
krigsfot, bestämmes af Kongl. Maj:t och fördelas på kommunerna efter
förhållandet mellan antalet hästar inom hvarje kommun och hela rikets
hästantal. Sådan fördelning verkställes hvart femte år.

§ 3.

1. Sedan Kongl. Maj:t förordnat, att krigsmagten skall ställas på
krigsfot, skall från den dag, som genom allmän kungörelse bestämmes,
det åligga hvarje kommun inom riket att å mönstringsställen och tider,
som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, uppå förslag af vederbörande
militärmyndighet, utsättas, hålla till hända det antal hästar, för hvilkas
anskaffande kommunen, enligt § 2, skall ansvara.

2. Sker öfvergången till krigsfot icke samtidigt för hela krigsmagten,
bestämmes af Kongl. Maj:t, från hvilken tid och i hvilken ordning
skyldigheten för de särskilda kommunerna inträder att till fyllande
af krigsmagtens behof af hästar bidraga.

§ 4.

Inom hvarje kommun skall af stads- eller kommunalfullmägtige,
eller, der sådana icke finnas, å allmän rådstuga eller kommunalstämma,
utses en särskild nämnd af fem personer, hvilken inom kommunen
uttager de hästar, som, enligt § 3, skola å mönstringsställena tillhandahållas.
Vid hästarnes uttagande bör tillses, att den enskilde kommunalmedlemmar
derigenom drabbade tunga, så vidt möjligt är, jemnt fördelas,
och böra hästar af synnerligen högt värde vid valet förbigås.

§ 5.

1. De hästar, som af kommunerna tillhandahållas, skola vara för
krigsbruk dugliga.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

35

2. Hästarnes duglighet till krigsbruk pröfvas af eu mönstringskommission,
bestående af tre medlemmar, utsedde, en af militärmyndighet,
en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och en af kommunen.
Mönstringskommissionen biträdes af en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dertill förordnad veterinär.

3. Blifver häst kasserad eller har häst, som enligt § 3 uttagits,
icke blifvit vid mönstringstillfället instäld, och aflemnas ej genast i
dess ställe af kommunen annan häst, som kan godkännas, eger mönstringskommissionen
inköpa eller, om tillfälle dertill ej yppas, låta,
med biträde af kronobetjeningen, inom kommunen uttaga det bristande
antalet hästar; skolande i förstnämnda fall det belopp, hvarmed de
sålunda anskaffade hästarnes inköpspris kan komma att öfverstiga det
pris, som i medeltal blifvit åsatt de från kommunen uttagna hästar,
godtgöras staten af kommunen, mot ersättning af den hästegare, som
genom försummelse att fullgöra stadgade föreskrifter kan anses vara till
kommunens utgift vållande.

4. Med hästarne, som vid aflemnandet böra hafva skoningen i
godt skick, skall ock följa ryktdon, grimma, täcke af ylle, täckgjord,
en omgång lösa hästskor samt foder för tre dygn.

§ 6.

Hästarne jemte de i § 5 omförmälda persedlar inlösas af staten
mot ett pris, hvilket af mönstringskommissionen fastställes till det
belopp, som motsvarar ej mindre hästarnes och persedlarnes fulla
värde, än ock kostnaden för hästarnes inställande på mönstringsorten.

§ 7.

1. Efter den dag, som jemlikt § 3 varder genom allmän kungörelse
bestämd, kan i kommunerna till inlösen för statens räkning
utskrifvas det antal af der befintliga, till krigsbruk tjenliga fordon,
som, utöfver hvad förut finnes till krigsförvaltningens förfogande, är
för krigsmagten erforderligt.

2. Med hvarje fordon skall, utom dess vanliga tillbehör, aflemnas
seltyg.

3. Betalning för fordon med tillbehör samt seltyg skall bestämmas
och utgifvas på sätt i § 6 om betalning för hästar är stadgadt.

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

§ 8.

De faststälda inlösningsprisen å aflemnade hästar och fordon med
tillbehör betalas antingen kontant å mönstringsstället till egarne eller
ock genom anvisningar, Indika af mönstringskommissionen utställas
och vid anfordran inlösas i någon närbelägen statens kassa.

§ 9-

De vidare bestämmelser, som för tillämpning af denna lag erfordras,
utfärdas af Kongl. Maj:t.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

37

Bil. in.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 9 december 1879.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Carleson,

Wretman,

Naumann,
von Hof sten,

Lindhagen,

Svedelius,

Östergren.

Sedan, till följd af högsta domstolens föreskrift den 18 nästlidne
november, de till högsta domstolens utlåtande öfverlemnade förslagen
till lagar, angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner
för krigsbehof och att till krigsbruk afstå hästar och fordon, cirkulerat
emellan högsta domstolens ledamöter; så företogs nu detta ärende till
slutlig behandling.

Högsta domstolens fleste ledamöter, justitieråden Carleson, von Hofsten,
Svedelius och Östergren, förenade sig i följande yttrande: Då innehållet
af lagar med förslagens syfte betingas i främsta rummet och
hufvud sakligast af hvad för bevarande af statens sjelfbestånd kräfves,
hvithet ej tillhör högsta domstolen att bedöma, och de ifrågasatta
lagarne följaktligen skulle ligga utom privaträttens omfång, lärer det
utlåtande, Kongl. Maj:t behagat infordra, endast afse förslagens för -

38

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

hållande till de grunder, enligt livilka lag må i riket stiftas; och enär
förslagen gå ut på att i vidsträcktare mån och i vissa fall på annat
sätt eller under andra vilkor, än 74 § regeringsformen öfverlåtit åt
Konungen att ensam bestämma, ålägga de enskilde att fullgöra reqvisitioner
för krigsbehof, samt i grundlag stadgade lagstiftningsformer
ej innefatta hinder för Konungen och Riksdagen gemensamt att derom
förordna, synes det underdåniga utlåtandet böra innefatta en anmälan,
att högsta domstolen finner förslagens öfverensstämmelse med allmänna
lagstiftningsgrunder bero deraf, att förslagen varda antagna af Konungen
och Riksdagen gemensamt.

Justitierådet Wretman yttrade: Då 74 § regeringsformen endast
innefattar föreskrift när och på hvad sätt Konungen eger att utan
Riksdagens hörande fordra gärder, men icke innehåller något förbud
för Konung och Riksdag att gemensamt besluta en lag med vidsträcktare
stadganden i nämnda hänseende, anser jag omförmälda 74 §, med
hvilken förslaget till lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk
afstå hästar och fordon icke kommer i någon beröring, ej heller
utgöra hinder för Konung och Riksdag att gemensamt antaga förslaget
till lag angående skjddighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner för
krigsbehof, endast härvid uttryckligen förbehålles Konungens rätt enligt
74 §.

Hvad angår de föreslagna författningarnas förhållande till 73 §
regeringsformen; så, enär de skyldigheter, som enligt förslagen under
vissa förhållanden skulle åligga enskilde samhällsmedlemmar, enligt
min åsigt icke äro hänförliga till sådana pålagor eller utskrifningar,
hvarom förmäles i 73 § och om hvilkas utgörande för viss tid Riksdagen
enligt 57 § beslutar; torde ej heller 73 § lägga hinder i vägen
för förslagens antagande af Konung och Riksdag gemensamt; och
emedan, i fråga om lagstiftning för det olyckliga fall, att ett krig för
riket förestår, samhällets medlemmar äfven måste för det allmännas
väl underkasta sig uppoffringar, som under vanliga förhållanden ej böra
ifrågakomma, samt Kongl. Maj:ts remiss ej påkallar högsta domstolens
yttrande, huru vida eller i hvad mån de föreslagna stadgandena i och
för sig äro lämpliga eller ej, finner jag ifrågavarande författningar, i
det afseende nämnda remiss omförmäler, icke föranleda till anmärkning.

Justitierådet Naumann yttrade: I § 48 af 1772 års regeringsform
var det Konungen betaget att krig och örlig göra utan Riksens Ständers
ja och samtycke, samt i § 45 att utan sådant samtycke pålägga
undersåtarne några krigshjelper, nya gärder, utskrifningar eller andra
afgifter. Från denna allmänna regel gjordes likväl i samma § 45 det

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

39

undantag, att om riket blef angripet med härsmagt, »då ägde Kongl.
Magt rätt att taga de mått och steg, som med rikets säkerhet och
undersåtarnes fromma voro öfversstämmande, men så snart kriget upphört,
borde Ständerna sammankomma, och de. nya gärder, som för
krigets skull blifvit pålagda, genast upphöra».

Det var med åberopande af sistnämnda § den ödesdigra allmänna
krigsgärden år 1808 blef påbjuden.

Som bekant är, framhöllo 1809 års lagstiftare i motiven för
regeringsformen dels omöjligheten att i hvarje fall bestämma skilnaden
emellan ett anfallskrig och det nödtvungna försvarets, helst de flesta
krig äro började i kabinetten, innan de utbryta på fälten, dels huru
nödigt särskildt för vårt lands sjelfbestånd det vore, att dess Konung
må kunna med rustningar möta fiendens och, om nöden det fordrar,
hellre angripa med fördel än afvakta ett krossande anfall.

De beklädde derföre Konungen i 13 § af vår gällande regeringsform
med magten att börja krig, så af ena som andra slaget.

Men de omgåfvo denna magt med nödiga kauteler. Ett krigskreditiv
stäldes visserligen till Konungens disposition, men Konungen
må ej lyfta detta kreditiv, förr än han iakttagit hvad 13 § regeringsformen
(och 4 § riksakten) föreskrifva och sammankallat Riksdagen;
»Möter (heter det vidare i ofvannämnda motiv) Konungens företag
motstånd i statsrådet eller i allmänhetens tänkesätt, så är det sannolikt,
att Han väl betänker auledningarne dertill, innan lian ådrager sig
ännu ett motstånd, och ett vådligare, af rikets allena beskattande
Ständer».

År ej krigskreditivet tillräckligt, såsom i de flesta fall torde vara
att förmoda, så står det Konungen öppet att af den samlade Riksdagen
äska ytterligare krigsbevillning, enligt 73 § regeringsformen, »i den
ordning förut nämndt är», såsom orden lyda. Denna ordning är beskattning
sv äg en; ty ända från och med § 57 handlar samma grundlag
om Riksdagens finansiella myndighet.

En sådan tolkning vinner stöd af ett konstitutionsutskottets utlåtande
den 27 april 1810, som väl egentligen afser de dåvarande
riksstånden och ej får åberopas som en för framtiden gällande förklaring
af grundlag; men hvilket dock utgår från den grundsats, att
»regeringsformens 73 § innefattar tydligen under enahanda vilkor och
behandlingssätt alla frågor om nya pålagor, utskrifningar af manskap
eller penningar och varor».

Utom dessa garantier mot ett möjligt missbruk af magten att begynna
krig, stadgas, till undersåtarnes skydd, eu ytterligare sådan i

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

regeringsformens 74 §. Genom detta grundlagsbud dels betages
Konungen, såsom krigsmagtens högste befälhafvare, möjligheten att fordra
någon annan gärd till utförande af ett uppkommet krig, än lifsmedel
(»födande varor»), sammanskjutna i en landsort mot betalning med
penningar till de levererande efter faststälda markegångspris och med
förhöjning deruti till hälften af dessas belopp; varande denna reqvisition
vidare inskränkt till ett enda fall, nemligen krigsfolks underhållande
under tåg och marsch, när de särskilda orter, der detta tåg sker, icke
förmå trupperna med nödigt uppehälle förse; dels tillförsäkras, att icke
ens denna inskränkta gärd må äskas för trupper, som å någon ort
blifva förlagda eller nyttjas under krigsrörelse!’, utan böra i dylik händelse
trupperna förses med sina behof utur dertill samlade magasin
eller förråd.

Detta förbud, detta tillförsäkrade skydd mot reqvisitioners tvungna
fullgörande, om ock mot betalning, är ingalunda gjordt beroende deraf,
huru vida Riksdagen åtagit sig ytterligare krigsbevillning, eller icke,
eller att Riksdagen möjligtvis förklarat sig medgifva krigsmagtens högste
befälhafvare ett från 74 § afvikande förfaringssätt.

Grundlagsbudet är tydligt och ovilkorlig!

Då nu i de tillämnade och till högsta domstolens grundlagsenliga
utlåtande remitterade lagförslagen föreskrifves, att ej allenast krigsmagtens
högste befälhafvare, utan ock de militära myndigheter, åt
hvilka Han meddelade sådant uppdrag, skulle, efter krigsmagtens öfvergång
på krigsfot, ega rätt att reqvirera ej allenast lifsmedel för menniskor
och djur, utan äfven anspända fordon, formän, andra transportmedel
med tillhörande personal, fartyg med eller utan bemanning,
arbetsmanskap, verktyg, redskap, hästar, enskilda jernvägars materiel
m. m., och detta i allmänhet, utan all inskränkning till krigsfolks underhållande
under tåg och marsch, samt mot ersättning efter gångbart
pris, utan förhöjning, antingen kontant eller genom anvisningar på
statskassan, så är det efter mitt omdöme ovedersägligt, att genom en
sådan lag både det förbud och den tillförsäkran, hvilka i 74 § innefattas,
skulle blifva omintetgjorda.

Lika litet som Riksdagen, emot 60 och 61 §§ regeringsformen,
eger åtaga sig en krigsbevillning för all framtid, lika litet eger den
att annorlunda, än i 81 § sägs, med Konungen stifta en lag, stridande
mot gällande grundlagsbud.

Jag vill med detta mitt utlåtande ingalunda bestrida, att ju icke
det system, som finnes antaget i de remitterade lagförslagen, kan äfven
i vårt fädernesland komma att blifva nödvändigt, nyttigt och möjligt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

4f

att genomföra; men jag har varit pligtig att i min mån och efter mitt
omdöme söka bidraga till upprätthållande af det gällande grundlagsbudets
helgd, till dess detta kan blifva ändradt i den ordning regeringsformen
föreskrifver.

Justitierådet Lindhagen instämde med justitierådet Wretman, men
anförde i fråga om 73 § regeringsformen särskildt följande:

I reqvisitionsförslaget förekomma stadganden, som förutsätta möjligheten
deraf att Konungen kunde anbefalla reqvisitioner, utan att
medel till deras betalande förut voro af Riksdagen beviljade eller eljest
tillgängliga. Om dessa stadganden, hvilka kunde komma i strid mot
regeringsformens föreskrifter om Riksdagens uteslutande beskattningsrätt,
ur förslaget utgå, synes mig återstoden af detta förslag äfvensom
förslaget angående hästar och åkdon, såsom afseende, icke beskattning
eller annat, hvarom 73 § regeringsformen handlar, utan allenast
eu rätt att i de förutsatta fallen af enskilde eller kommuner mot betalning
förvärfva varor, tjenstebiträden eller tillfällig besittningsrätt af
egendom, vara af beskaffenhet, att derom kan af Konung och Riksdag
gemensamt beslutas.

Utdrag af detta protokoll skulle till landtförsvardepartementet
expedieras.

Ex protocollo
E. Adlerstråhle.

Bih. till Rihd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 8 Saft.

6

Redogörelse

för

de bestämmelser angående skyldighet för enskilde
att fullgöra reqvisitioner för krigsbehof äfvensom
att till krigsbruk afstå hästar och fordon, Indika
gälla inom Europas särskilda stater.

INNEHÅLL.

Belgien..............

Danmark ...........

Frankrike ........

Holland ...........

Italien ..............

Norge .............

Ryssland ...........

Schweiz ...........

Tyskland ...........

Österrike-TJ ngarn

sid. 45
» 50

» 53
» 59

» 61
» 63

* 64

» 68
» 73

» 80

I

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

45

Belgien.

Ända till förlidet år har Belgien saknat förordningar för reqvisitioner
till krigsändamål. Det var de under två på hvarandra följande
år inträffande våldsamma uppträdena af arbetarebefolkningen, som förmådde
representationen att antaga följande:

LAG

rörande truppers förläggning under marsch och i kantoneringsqvarter
och rörande reqvisitioner för krigsändamål, af den 14 augusti 1887.

Kap. I.

Reqvisitioner i fredstid.

Art. 1. Under fredstid, då trupper under marsch eller kantonering
ej kunna inrymmas i de till kaserner afsedda byggnader, äro
invånarne skyldige att med qvarter, med eller utan mat, förse arméns
officerare, underofficerare, manskap och hästar.

Betalning sker efter en taxa, som årligen bestämmes i budgeten.

Art. 2. Till trupper under marsch räknas:

Art. 3. Vid större fredsöfningar kan krigsdepartementet mot ersättning
reqvirera:

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Kap. II.

Reqvisitioner i krigstid.

Art. 4. Vid arméns mobilisering kan krigsdepartementet, oberoende
af hvad ofvan blifvit nämndt, mot ersättning reqvirera:

1) Rid- och draghästar, som behöfvas för att sätta hären på krigsfot
och vidmagthålla honom vid denna styrka. Egarne till de reqvirerade
hästarne kunna efter krigets slut återfå dem mot ersättningens
återbetalande.

2) Vagnar, båtar, anspann och körsvenner m. m. för forslande
af materiel och förnödenheter af alla slag.

3) Magasin, stall, qvarnar, bakugnar och andra behöfliga byggnader.

4) Mark, som hären behöfver för sina operationer.

5) Materialier, verktyg, maskiner och förnödenheter, som behöfvas
för byggande, reparation eller förstörande af kommunikationsmedel
och för utförande af militära arbeten i allmänhet.

6) Vägvisare, lotsar, kurirer, budbärare, sjöfolk äfvensom personal
till alla de arbeten och sysslor, som förekomma inom härens olika
tjenstegrenar.

7) Läkemedel eller andra sanitära förnödenheter äfvensom vård
hos invånarne för sjuke eller sårade, ända till dess de kunna flyttas
till ett sjuketablissement.

8) Kol, ved och lyse äfvensom halm till läger, bivacker och kantoneringsqvarter.

9) Lifsmedel, såsom säd, mjöl, boskap, furage o. s. v., samt alla
andra föremål och hjelpmedel, som fordras till militärändamål i allmänhet.

Art. 5. Krigsdepartementet kan reqvirera mot ersättning alla de
tillgångar på materiel och personal, öfver hvilka jernvägsbolagen eller
jernvägsstyrelserna samt post-, telegraf- och telefoninrättningarna
förfoga.

Art. 6. Under uttrycket »krigstid» inbegripas äfven de tillfällen,
då trupper äro i marsch, koncentrerade eller förlagda i kantoneringsqvarter
för att skydda landet för yttre fiender eller för att upprätthålla
den inre ordningen och landets lagar.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

47

Kap. IIT.

Befrielser från reqvisitioner.

Art. 7. Reqvisition får ej utfärdas å:

1) Hästar, tillhöriga statschefen och de utländska beskickningarne.

2) Hästar, som tjensteman äro skyldige hålla i och för sin tjenst.

3) Hästar och ston, som ej äro fylda 5 år.

4) Hingstar, särskildt afsedda till hästafvel.

5) Ston, som tydligen äro drägtiga eller åtföljas af föl.

6) Hästar, som tillhöra postverket eller som postverket underhåller
för sin räkning genom kontrakt med enskilde.

7) Hästar, som äro oundgängligen nödvändiga för de särskilda
grenarne af den allmänna förvaltningen, samt

8) Hästar, tillhöriga läkare.

Art. 8. Trupper få ej inqvarteras:

1) Uti hus, der ingen myndig bor, och uti hus, der det tinnes
hafvande qvinnor eller svårt sjuke personer eller lik.

2) Uti illa beryktade hus.

3) Uti byggnader, der sårade blifvit intagne, samt

4) Hos mycket fattiga menniskor.

Personer, som äro hänförliga under mom. 1) och 2) ofvan, äro
skyldige att skaffa qvarter på annat håll än i deras bostad; i brist
härpå ombesörjes inqvartering på deras bekostnad genom de civila
myndigheterna.

Kap. IV.

Formen för reqvisitioners verkställande.

Art. 9. Reqvisitionerna ställas till de civila myndigheterna.

De skola vara skriftliga och med namn undertecknade.

De skola innehålla art och mängd af det som reqvireras och, så
vidt möjligt, tiden för aflemnandet.

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

De civila myndigheterna fördela reqvisitionerna och ombesörja i
hvarje fall det fullständiga indrifvandet af desamma.

Qvitto lemnas å alla mottagna varor eller prestationer.

Art. 10. Om de civila myndigheterna under utöfning af sin myndighet
ej utföra de utfärdade reqvisitionerna, äfvensom vid tillfällen
då stor skyndsamhet är af nöden, har militärmyndigheten rättighet att,
i stället för den kommunala myndigheten, sjelf sätta sig i besittning
af det reqvirerade.

Art. 11. Reqvisitioner, omnämnda under Art. 5, ställas till vederbörande
jernvägsstyrelse eller — — — — — — — — — — — —

Kap. 5.

Straffbestämmelser.

Art. 12. I fredstid är vägran att fullgöra en i behörig ordninggjord
reqvisition belagd med straff af 5—50 francs böter.

Liktydig med vägran är underlåtenhet att i behörig ordning fullgöra
reqvisition.

Vid upprepad vägran att fullgöra reqvisition höjas böterna till
dubbla beloppet.

Art 13. I krigstid är dylik vägran belagd med böter af 15—100
francs och fängelse i 1 — 7 dagar eller med ettdera af dessa straff.
Vid upprepad vägran kan fängelsestraffet höjas till 15 dagar.

Art. 14. I krigstid kunna de medlemmar af de civila myndigheterna,
som uraktlåta att fullgöra till dem stälda reqvisitioner, dömas
till böter af 26—250 francs.

Vägran straffas med böter af 50—500 francs och fängelse i 1—8
dagar. Vid upprepad vägran kunna straffen höjas till dubbelt.

Art. 15. Såsom upprepad vägran betraktas, om någon under loppet
af de 5 sista åren blifvit dömd för förbrytelse mot ofvannämnda bestämmelser.

Art. 16. Begås flere förbrytelser mot denna lag samtidigt, höjas
straffen, dock ej högre än till dubbelt af maximigränsen för det strängaste
straffet.

Art. 17. Vid förmildrande omständigheter kunna böterna sänkas
under de i föregående moment upptagna belopp, dock i intet fall under
1 francs.

Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 11.

49

Kap. IV.

Ersättningar.

Art. 18. De civila myndigheterna i de kommuner, der reqvisitioner
blifvit gjorda, sända så snart som möjligt till militärmyndigheten
såväl en afskrift af reqvisitionsordern som en förteckning på alla de
personer, hvilka deltagit i reqvisitionens fullgörande, jemte uppgift å
de aflemnade varorna, de derför begärda prisen in. m.

Art. 19. Militärmyndigheten bestämmer inom de 8 närmaste dagande
den ersättning, som tillkommer hvar och en af deltagarne, och
sänder uppgifter härå till civilmyndigheterna.

Inom 24 timmar efter mottagandet af sagda uppgifter underrätta
civilmyndigheterna hvar och en af deltagarne derom.

Inom loppet af 15 dagar, räknadt från sagda underrättelse, skola
deltagarne tillkännagifva för civilmyndigheten, huruvida de äro nöjda
eller ej med det dem tillerkända ersättningsbeloppet. Underlåter någon
att inom nämnda tid anföra klagomål, upptagas desamma ej.

Klagomålen skola vara åtföljda af behörig utredning och angifva
det ersättningsbelopp, som begäres ■— — -— — — — — — — —

Fredsdomaren afgör i sista instansen tvister rörande ersättningsbelopp
af högst 100 francs, och i första instansen rörande högre ansökningsbelopp.

Art. 20. Efter förloppet af den i mom. 3 af föregående Art. bestämda
tid sänder civilmyndigheten uppgift å de belopp, som blifvit
definitivt bestämda för dem, som lemnat varor.

På enahanda sätt förfares med de ersättningsbelopp, som af domaren
blifvit bestämda.

Ersättningarna utanordnas i en post till vederbörlig kommun af
militärmyndigheten.

Genast härefter låter civilmyndigheten genom en kommunens tjensteman
utbetala de särskilda beloppen till hvar och en af deltagarne.

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Samt. 1 Afl. 8 Haft.

7

50

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

Danmark.

Rättighet att göra reqvisitioner samt reqvisitioners utförande.

Danmarks grundlag af den 5 juni 1849 § 82 stadgar: »Eiendomsretten
er ukraenkelig. Ingen kan tilpligtes åt afstaae sin Eiendom,
uden hver Almeenvellet krsever det. Det kan kun skee ifplge Lov og
mod fuldstsendig Erstatning».

Den lag, som tillstädjer reqvisitioner för krigsbehof, liar icke
kunnat anskaffas, men att en dylik lag förefinnes — förmodligen den
längre ned omnämnda af den 9 maj 1806 — visar reglementet för
förplägningsväsendet i fält af 1863, hvilket lemnar följande föreskrifter
(§§ 43—46).

I regeln skola alla reqvisitioner å förnödenheter till armén, hvilka
måste anskaffas genom prestationer af landets invånare, utgifvas
genom behörig corps- eller fördelningsintendentur och ställas till de
civila myndigheterna (amtman, distriktsdeputerade, magistrater, sockenfogdar)
och alltid till den högsta civilmyndigheten på stället.

Om reqvisitionen ej kan utfärdas af intendenturen, får den utgifvas
af befälhafvarne för regementen, bataljoner, batterier eller motsvarande
afdelningar samt för detachement, hvilka då äfven utfärda
qvitto å det bekomna. Finnes intendenturmyndighet i orten, vända
sig nämnde truppbefälhafvare till denna, som genom de civila myndigheterna
anskaffar hvad som behöfves.

Önskar den civila myndigheten militärhjelp för att indrifva det
reqvirerade, skall sådan lemnas. Den härtill kommenderade truppafdelningen
medföljes af en intendenturtjensteman. Denne har att
vända sig antingen till ortens civilmyndighet eller, om sådan ej finnes
tillstädes, till framstående medlemmar af kommunen. Skulle desse
vägra sin medverkan till reqvisitionens ordentliga utförande å anbefald
tid, så eger intendenturtjenstemannen rätt att med truppernas biträde
skrida till undersökning i husen och bemägtiga sig hvad som behöfves.
Truppbefälhafvaren har för öfrigt att öfvervaka ordningen
samt fullgöra intendenturtjenstemannens föreskrifter vid indrifvandet
af det reqvirerade. Om intendenturtjensteman ej finnes, öfvertager
truppbefälhafvaren äfven dennes åligganden. För hvad som genom
reqvisition blifvit bekommet skall qvitto lemnas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

51

Qvarter.

De författningar, som angå inqvartering af trupper i krigstid, äro
följande: lagarne af den 9 maj 1806, af den 14 oktober 1809, 4 juli
1850 samt 1 juli 1876 (särskildt rörande Köpenhamn).

Då inqvartering af trupper skall ega rum, bestämmer kommenderande
generalen de städer, landsträckor eller gårdar, som skola tagas
i anspråk. Inqvarteringen ombesörjes af den civila myndigheten på
hvarje ställe, till hvilken militärmyndigheten har att vända sig. Utan
civilmyndigheternas vetskap må ingen inqvartering göras.

Vid inqvarteringens anordnande följas om möjligt de för fredstid
gällande bestämmelser (af den 15 november 1816, 29 december 1850
och 9 december 1861); men der så ej kan ske, rättas inqvarteringen
efter utrymmet och öfriga omständigheter. Qvarteron skola vintertiden
förses med lyse och värme.

För hästar anvisas nödiga stallrum jemte stallredskap och ljus.

Likaledes böra lokaler till vaktrum, arrester, sjukhus samt militära
verkstäder tillhandahållas, äfven dessa varma och upplysta.

Platser till öfningars utförande m. m. skola äfven lemnas, och ersättes
å dem endast bevisligen gjord skada eller åverkan.

För sjelfva qvarteren lemnas qvartervärdarne ersättning. Denna
beräknas olika för de militära graderna.

Trupperna kunna inqvarteras hos invånarne med eller utan kost.
Kosten skall bestå af ett varmt mål per dag, dock utan bröd, hvarmed
trupperna sjelfva i allmänhet äro försedda. Har eu qvartervärd på en
gång 6 man eller deröfver, kan han få lemna kosten utan tillagning,
hvilken då ombestyres af manskapet sjelft, qvartervärden bör i sådant
fall tillhandahålla bränsle och kokkärl. Allt hvad som, utom det ofvannämnda,
begäres af truppen, skall särskildt betalas.

För de bekomna qvarteren samt kosten lemnas qvitto; betalningen
utgår vid längre qvarblifvande på samma ställe månadsvis, eljest om
möjligt före uppbrottet. Truppbefälhafvaren är ansvarig för betalningens
ordentliga fullgörande från truppförbandets medel.

Särskilda prestationer.

Beträffande reqvisition af för härens behof erforderliga foror och
skjutser, är hvarje invånare utan undantag, jemlikt § 7 af lagen den

52

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 11.

9 maj 1806, under krigstid och efter förutgången kungörelse pligtig
att, om han kan, efterkomma de bestämmelser, som af de militära
myndigheterna lemnas.

Till byggande eller iordningställande af broar och vägar för militära
ändamål äro civilmyndigheterna skyldiga att lemna folk och materialier
på reqvisition af truppbefälhafvarne. Ersättning härför lemnas
vederbörande kommuner.

Hästar, fordon m. m.

Författningarna i dessa hänseenden äro lagarne af den 16 juni
1876 samt af den 25 juni 1878.

Det antal, som behöfves vid mobilisering, uttages genom reqvisition.
Alla rikets hästegare äro skyldige att i krigstid aflåta alla sina
hästar till härens bruk. Det antal hästar, som hären behöfver, fördelas
redan i fred på hvarje kommun; denna fördelning göres först amtvis
enligt inrikesministerns bestämmelse och sedan kommunvis af amtråden.
Hvarje kommun eller stad är pligtig att efter kungörelse inom 24 timmar
på anvisad ort tillhandahålla 1 \ gånger det antal hästar, som
kommunen eller staden till följd af den gjorda fördelningen skall framställa.
Kommunalmyndigheterna äro berättigade att köpa för kommunens
räkning behöflig! antal hästar; uttagas dessa hästar ej till tjenst,
går köpet tillbaka.

Hästarne skola vara försedda med skor, 1 täcke, 1 täckgjord och
1 grimma.

För hvarje amf utses mönstringskommissioner, bestående af 3
medlemmar, nemligen amtmannen (i Köpenhamn öfverpresidenten) såsom
ordförande, 1 medlem utnämnd af amtrådet (i Köpenhamn magistraten)
samt 1 medlem utnämnd af krigsministern. Finner kommissionen
en framstäld häst oantaglig, må egaren framföra en annan häst.
Om denne också förkastas, eller om någon häst uteblifver, eger kommissionen
rätt att på kommunens bekostnad anskaffa häst från annat
håll, hvarvid kommunen ansvarar för skilnaden mellan inköpspriset
och värderingsbeloppet för eu häst, eller ock kan kommunen, med
myndigheternas hjelp, låta uttaga häst inom kommunen. De uttagna
hästarne aflemnas genast till härens förfogande.

Hästar af högt värde böra om möjligt skonas från utskrifning.

Vid aflemnandet erhålla hästegarne betalning kontant eller genom •
invisning. Äfven betalas ersättning för hästarnes inställelse å mön -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

53

stringsorten äfvensom för furaget under färden. Betalningen för hästarne
bestämmes af amtvis tillsatta värderingskommissioner efter det
allmänna handelspriset för hästar. Hvarje värderingskommission består
af tre sakkunnige och aktade män, välde af vederbörande amtråd'' (i
Köpenhamn af magistraten). Ersättningen för hästarnes inställelse
m. m. utgår efter en af inrikesministern bestämd tariff.

För underlåtenhet att framställa häst straffas egaren med böter af
högst 100 kronor per häst.

Det vid mobilisering erforderliga antal vagnar och fordon kan
äfven genom reqvisition uttagas af landet. Fördelningen på kommunerna,
uttagandet, inställelsen till mönstring och värderingen tillgår på
enahanda sätt som för hästar. Med hvarje vagn skola lemnas erforderliga
seltyg.

Den närmare beskaffenheten af hästar, vagnar och seltyg bestämmes
af inrikes- och krigsministrarne och clelgifves vederbörande myndigheter.

Frankrike.

Rättighet att göra reqvisitioner.

Militärmyndigheterna hafva, enligt lag af den 3 juli 1877 och reglemente
af den 2 augusti 1877, rätt att reqvirera hvad som för härens
behof är nödvändigt, från och med den dag, då mobiliseringen för hela
eller en del af hären börjar till dess hären återgått på fredsfot. Denna
rätt tillkommer, vid hela härens mobilisering, högste befälhafvare!!,
armécorps- och fördelningschefer samt chefer för trupper med särskilda
uppdrag. Vid blott en viss härafdelnings mobilisering tillkommer
reqvisitionsrätten dess befälhafvare samt underlydande armécorpschefer.

Hvarje reqvisition skall vara skriftlig och undertecknad, öfver
det reqvirerade som bekommits skall qvitto lemnas.

Hvad som får reqvireras.

Militärmyndigheterna kunna reqvirera:

1) Qvarter hos invånarne för personal, hästar, mulåsnor och

54

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

annan boskap, äfvensom de byggnader, som behöfvas för personal och
materiel tillhörande hvarje tjenstegren af hären.

2) Daglig kost för officerare och manskap, som äro inqvarterade.
Födan skall vara sådan, som brukas vanligen i landet.

3) Lifsmedel och ved för härens behof samt furage för hästar,
mulåsnor och boskap äfvensom lägerhalm för trupperna.

4) Fortskaffningsmedel af alla slag, deruti inbegripet anspann och
personal. Brefdufvor få äfven reqvireras.

5) Båtar eller farkoster.

6) Qvarnar och bakugnar.

7) Verktyg, materiel, maskiner, m. in., som behöfvas för byggande
eller reparation af förbindelseleder äfvensom för militärarbeten i allmänhet.

8) Vård hos invånarne för sjuke och sårade.

9) ''Vägvisare, budbärare äfvensom arbetare för alla slags arbeten,
som behöfva utföras för härens räkning.

10) Klädes-, utrustnings- och lägereffekter äfvensom munderingsoch
beväpningspersedlar, sängkläder, läkemedel och ryktdon.

11) Alla andra föremål och tjenstår, som behöfvas för hären.

Utförande af reqvisitioner.

Hvarje reqvisition ställes till mairen eller, om denne ej är till
finnandes, till hans ställföreträdare. Om medlemmarne af municipalrådet
ej finnas uti kommunens hufvudsäte eller stad, eller om tiden
ej medgifver att reqvisitionen sändes dit, så kan den ställas direkt
till invånarne.

Reqvisitionen får ej upptaga andra varor eller produkter, än som
finnas i kommunen, och får ej vara så stor, att den helt och hållet
utblottar densamma. Om mairen förklarar, att det reqvirerade ej finnes,
får militärmyndigheten låta verkställa undersökning; skulle denna
lemna motsatt utfall, bemägtigar sig militärmyndigheten det reqvirerade,
äfven om våld måste användas. Den judiciella myndigheten underrättas
härom.

Reqvisition får ej utföras, såvida ej den befintliga tillgången öfverstiger
3 dagars lifsmedel för en ensam familj, 8 dagars lifsmedel vid
en landtgård, industrielt eller annat etablissement, 15 dagars furage
hos en landtbrukare.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

55

Ersättning för reqvisitioner.

Ersättningarna för reqvisitioner bestämmas af departementala kommissioner;
dessa stå under en central kommission i Paris, som har till
uppgift att åvägabringa enhet i tillvägagåendet inom hela landet. Mairerne
uti de kommuner, der reqvisitioner blifvit gjorda, upprätta förteckningar
å dessa, hvilka med åtföljande reqvisitionsorder och qvitten
genom prefekten insändas till den departementala kommissionen. Denna
uppgör förslag till ersättningarnas belopp, för hvar och en af deltagarne,
samt insänder detta förslag till en af krigsministern särskildt
utsedd intendenturtjensteman, som bestämmer beloppen. Nämnde intendenturtjensteman
underrättar mairen, och denne deltagare i reqvisitionen,
om den tillerkända ersättningen.

Desse få, om de äro missnöjde, inom 15 dagar insända klagomål.
Efter denna tid upptages ej klagomål. Frågan hänskjutes derefter till
fredsdomaren. Uppgift å de icke öfverklagade ersättningsbeloppen för
hvarje kommun sändes af mairen till ofvan nämnda intendenturtjensteman,
som inom 8 dagar aflemuar penningemedlen till kommunernas
kassörer. Betalning sker kontant eller genom invisningar i statskassan,
hvilka löpa med 5 procent ränta, räknadt från den dag, då invisningen
lemnas. Så snart kommunernas kassörer bekommit penningemedlen,
äro de skyldige genast utbetala dem till hvar och en, som
deltagit i reqvisitionerna.

Qvarter hos invånarne.

Mairerne uppgöra hvart 3:dje år listor och förteckningar öfver de
byggnader, som kunna användas för inqvartering eller qvarterläger;
dessa listor och förteckningar kunna af militärmyndigheterna på krigsministerns
order revideras på ort och ställe. Uti listorna upptages
antalet man och hästar, som få rum i hvart och ett hus. Särskilda afskrifter
af desamma skola finnas hos corpscheferne, hos intendenterne
samt hos mairerne; de följas så vidt möjligt vid inqvarteringen.

Befriade från inqvartering i egna bostäder äro: innehafvare af
allmänna kassor, som förvaras hos dem, enkor och i ensamhet lefvande
ogifta qvinno!- äfvensom religiösa qvinnosamfund. Dessa äro dock
skyldiga att i andra hus skaffa inqvartering. Invånarne kunna ej

56

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

anmodas att lemna det rum och den säng, der de pläga bo och ligga,
men äro derför ej befriade från inqvartering efter sina vilkor.

Förutom qvarter hafva trupperna rätt att bekomma ved till eldning
samt ljus.

Ersättning för qvarter betalas icke i följande fall:

1) Inqvartering eller qvarterläger för marscherande trupper, som
varar under kortare tid än 3 dagar hos samma invånare.

2) Qvarterläger för manövrerande trupper.

3) Inqvartering eller qvarterläger under mobiliseringstiden, hvars
längd genom ett dekret bestämmes.

I öfriga fall betalas eu ersättning i enlighet med en bestämd taxa.

Jernvägstransporter.

Jernvägsbolagen äro pligtiga att till krigsmagtens förfogande ställa
jernvägarne med alla deras tillgångar af personal och materiel. Personal
och materiel, sålunda reqvirerad, kan användas hvar som helst.

Underkastade reqvisition äro äfven kol, olja och öfriga förnödenheter
för jernvägsdrift. Likaså stationerna med deras samtliga byggnader
in. m.

Kommunerna få icke, vid fördelning af de bördor, som enligt reqvisition
åligga dem, taga i anspråk några af jernvägarnes tillhörigheter.

Användandet af den rörliga materiel, som behöfves, ersättes i
enlighet med en af conseil d’état faststäld taxa. Denna materiel skall
förut vara inredd för militärtransport. Ersättning för bränsle, olja
in. m. utgår efter beräkning af inköpspris och åtgång.

Vid reqvisition af hel handel eger militärmyndigheten rätt att
utan särskild afgift förfoga öfver jernvägsspåren, jernvägsstationerna
med allt hvad derå tinnes samt telegraflinierna. Sjelfva transporterna
deremot betalas.

Hästar och fordon in. m.

Militärmyndigheterna hafva, enligt lagar af den 3 juli 1877 samt
reglementen den 2 augusti 1877, den 1 augusti 1879, den 15 september
1885 (angående dufvor), rättighet att reqvirera hästar, mulåsnor,
anspända fordon och brefdufvor för att sätta hären på krigsfot samt
vidmagthålla densamma. Hvarje år i början af december låter mairen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

57

i hvarje kommun genom kungörelser underrätta egarne af hästar, mulåsnor
och brefdufvor, att de skola före den 1 januari till maireriet
inlemna en uppgift på alla ofvan nämnda djur, som de ega, jemte
ålder och tecken. Underlåtenhet häraf straffas med böter.

Mellan den 1 och 15 januari uppgör mairen en förteckning, upptagande
alla djur, deras tecken, egarnes namn och hemvist; dock upptages
ej härå:

1) hästar, som ej den 1 januari äro 5 år fylda; året räknas från
1 januari födelseåret;

2) mulåsnor, som ej den 1 januari äro 3 år fylda;

3) djur, som redan äro inskrifna i en annan kommun;

4) djur, som förut blifvit antecknade såsom odugliga till krigstjenst;

5) djur, som äro undermåliga;

6) djur, som äro befriade från all reqvisition i krigstid.

Under tiden mellan den 16 och 20 januari låter mairen genom
ombud kontrollera de af häst- in. fl. egarne insända uppgifterna.

Den 20 januari insänder mairen uppgift på samtliga hästar och
mulåsnor och brefdufvor till befälhafvaren för rekryteringen (recrutement
du ressort); denne gör ett sammandrag för samtliga kommuner,
hvilket den 25 januari sändes till armécorpsckefen eller guvernören
och till krigsministern.

Hvart tredje år upprätta, enligt bestämmelse af den 24 oktober 1883,
mairerne hvar för sin kommun en förteckning å antalet anspända
fordon i kommunen vid samma tid på året som antalet hästar antecknas.
Alla fordon, som ej uteslutande äro afsedda till persontransport,
upptagas på förteckningen, förutsatt att de alla af egaren kunna
vid reqvisition samtidigt göras anspända. I förteckningen angifves
hvarje fordon genom beskrifning af dess utseende samt anmärkes, med
hänvisning till hästförteckningen, hvilka hästar skola tjena såsom anspann
för fordonet. För öfrigt förfares på enahanda sätt som med
hästar och mulåsnor.

Hvart annat år kan krigsministern låta verkställa en klassificering
af hästar och mulåsnor samt dufvor; äfven af fordon kan klassifikation
göras det år, då dessa af mairen upptecknas. Klassificeringen
eger rum på bestämd tid i hvarje kommun i mairens närvaro och
inför en kommission, bestående af en officer tillsatt af corpschefen,
en civil person vald af kommunen samt en veterinärläkare eller annan
lämplig person vald af mairen. Officeren är den egentligen bestämmande.

Bil. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 A/d. 8 Haft.

8

58

Kongl. Majrfs Nåd. Proposition No 11.

Djuren indelas dervid, efter storlek och öfriga egenskaper, hästar
i 6, mulåsnor i 3 klasser; särskildt skiljes mellan drag- och ridhästar.
En förteckning öfver de olika klassernas djur, som äro lämpliga att
uttagas, lemnas till mairen, och en dylik till befälhafvaren för rekryteringen.
Denna senare får äfven en förteckning öfver alla djur,
som till följd af undermålighet ej ännu kunna uttagas, samt en förteckning
öfver de djur, som till följd af oduglighet till krigstjenst
eller på grund af särskilda orsaker blifvit undantagna från reqvisition.

Fordonen skola uppvisas för kommissionen anspända; de indelas
efter den slags tjenst, till hvilken de äro lämpliga. Derefter verkställes
en lottdragning för att bestämma den ordning, i hvilken de
olika fordonen skola uttagas vid mobilisering. Förteckningar, upptagande
denna ordning, uppgöras och sändas en till mairen, och en
till befälhafvaren för rekryteringen. Undantagna från reqvisition äro
följande djur och fordon:

1) hästar tillhöriga republikens president,

2) hästar, som tillhöra embetsmän i och för deras tjenst;

3) ston, som äro drägtiga, hafva föl eller äro uteslutande afsedda
till afvel;

4) hingstar, uteslutande afsedda till afvel;

5) hästar under 6 år och mulåsnor under 4 år;

6) hästar och vagnar i postverkets tjenst;

7) hästar och vagnar, som äro nödvändiga för jernvägarnes tjenst;

8) hästar, mulåsnor och anspända fordon tillhöriga de utländska
beskickningarna;

9) hästar, mulåsnor och anspända fordon tillhöriga utländningar
från en del länder, med hvilka särskild öfverenskommelse i dylikt afseende
blifvit träffad.

Det antal djur och fordon, som behöfves vid mobilisering, bestämmes
af krigsministern. Militärmyndigheterna fördela dessa på de olika
kommunerna med ledning af de inkomna förteckningarna. Brist i ett
armécorpsområde ersättes från ett annat. Så snart order om mobilisering
utgått, underrättar mairen egarne af djur och fordon, att de
skola föra alla sådana, som förut blifvit klassificerade jemte de djur,
som vid senaste mönstring varit undermåliga, men nu ej mera äro det,
till ort, som bestämts af militärmyndigheterna. Hästar och mulåsnor
skola vara väl skodda, hafva träns och grimma med grimskaft. Kommissioner,
sammansatta af en officer (af beridet vapenslag), en civil
person och en veterinär för hvarje armécorpsområde, uttaga det behöfliga
antalet, dervid början göres med de anspända fordonen. Först

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

59

dragés lott mellan kommunerne, och det behöfliga antalet vagnar uttages
med ledning af denna och den förut inom hvarje kommun verkstälda
lottdragningen. Hästar och mulåsnor från de ej i anspråk
tagna vagnarna insättas åter i vederbörlig klass. Härefter uttagas
hästar och mulåsnor, hvarvid behöflig! antal uttages från hvarje kommun
efter lottdragning. Hvarje egare till djur eller fordon får ett
qvitto å hvad han lemnat. Äfven lemnas uppgift å den ersättning,
som hvar och en har att utfå. Intendenturtjenstemännen sända inom
10 dagar det ersättningsbelopp, som tillkommer hvarje kommun, till
mairen, hvilken genast låter utbetala penningarne till vederbörande.
Då armén återgått till fredsfot, kunna egarne, mot inbetalning af den
erhållna ersättningen, återfå sina djur eller fordon.

Holland.

Rättighet att göra reqvisitioner, hvad som får reqvireras samt reqvisi tioners

utförande.

Då under krigstid hären eller fästningar äro i behof af förnödenheter,
som ej på annat sätt kunna anskaffas, äro kommuner och enskilda
enligt lag af den 14 september 1866 samt af den 29 mars 1877
skyldige att fullgöra reqvisitioner af alla slag. Dit höra äfven hästar,
boskap och andra djur. Härvid bör dock tillses, att kommunerna ej
genom reqvisitionerna utblottas.

Högste befälhafvare!! för hären eller för en härafdelning och
kommendanten i en fästning hafva rätt att i krigstid sjelf genom sina
underlydande verkställa reqvisitioner, såsom af inqvartering, underhåll,
transporter och leveranser af allahanda slag (hästar, boskap m. in.).
Befälhafvaren står då i ansvarighet för det ordentliga utförandet af
reqvisitionen.

Reqvisitionen bör vara skriftlig och ställas till civilmyndigheten
(borgmästaren). För underlåtenhet att fullgöra reqvisitioner äro olika
straffbestämmelser gjorda, hvarförutom det reqvirerade anskaffas på
annat håll för den vållandes medel. Qvitto lemnas å allt, hvad som
bekommes.

Om möjligt bör det genom reqvisition bekomna kontant betalas
af militärmyndigheterna. År detta ej möjligt, lemnas jemte qvitto

60 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

en anvisning å medlen, för hvilkas ordentliga utbetalande holländska
staten är ansvarig.

Qvarter.

Invånarne äro skyldige att på reqvisition lemna: qvarter för
trupper med eller utan kost, stallrum och furage för hästar, samt
äfven kost utan dermed förenad inqvartering. Åro trupper inqvarterade
utan kost, så äro qvartervärdarne skyldige att tillhandahålla
nödiga kokkärl. Qvarteren skola vara uppvärmda och upplysta.

Åtskilliga hus och byggnader äro undantagna från inqvartering,
såsom t. ex. hus der sjuke eller lik finnas, hus der endast minderåriga
bo m. in. Dock äro egarne till dessa hus ej befriade från
skyldigheten till inqvartering, hvilken för deras kostnad anskaffas i
andra hus.

Inqvarteringen besörjes af civilmyndigheterna, som böra fördela
bördan så jemnt som möjligt. Civilmyndigheterna skola uppgöra en
lista öfver de invånare och de hus, der inqvartering och der stallrum
kan beredas; dessa listor skola årligen rättas och fullständigas.

Transporter.

Egare af transportmedel såsom hästar, vagnar, fartyg m. in. äro
skyldige att på reqvisition tillhandahålla dessa för militärbehof. Fordon
kunna reqvireras med eller utan anspann och körsvenner. Äfven
kunna blott anspann och körsvenner utan fordon reqvireras.

Hästar.

Vid mobilisering skola enligt lagar af den 29 mars 1867 och den
17 februari 1875, truppafdelningarnes befälhafvare så fort som möjligt
gå i författning om, att det erforderliga antalet hästar anskaffas emot
kontant betalning genom köp.

Vid hvarje regemente eller liknande enhet skall befälhafvare redan
i fred tillsätta en kommission af 2 officerare och en veterinär, som
skola vid mobilisering anskaffa hästar. Namnen å medlemmarne af
dessa kommissioner skola årligen- den 1 januari delgifvas krigsministeriet.
Hvarje kommission får sig ett visst landområde tilldeladt för

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 11.

61

att derinom anskaffa hästar för regementets räkning. Redan under
fredstid skola kommissionerna så mycket som möjligt förbereda köp
af hästar. De skola således skaffa sig nödiga statistiska upplysningar
om tillgången på hästar inom området, indika äro krigsdugliga och
hvilka kunna användas till rid- eller draghästar. Vidare skola kommissionerna
söka att med hästegare redan i fred göra upp kontrakt
om tillhandahållande af hästar vid blifvande mobilisering. Vissa maximipris
för olika slag af hästar fastställas af krigsstyrelsen.

De kontrakt, som kunnat uppgöras, skola insändas till krigsministeriet
för att undergå slutlig fastställelse. Vid mobilisering skall det
ännu felande antalet hästar anskaffas antingen genom köp, genom fri
öfverenskommelse eller genom reqvisition. Hästarne uppföras på en
förteckning i mån som de kunnat anskaffas och nummereras samt märkas
under manen med nummer. Kommissionen låter sända hästarne med
militära eller civila förare till mobiliseringsorterna.

Italien.

Reqvisitioner.

Italienska reqvisitionslagen har icke kunnat anskaffas. Att en
dylik finnes, är temligen säkert, och antagligt är, att den samma är
utgifven 1873. En inqvarteringslag af den 9 augusti 1861 finnes.

Hästar och mulåsnor.

Genom lagen af den 1 oktober 1873 äro alla hästar och mulåsnor,
som äro duglige till militära ändamål, vid krigsutbrott underkastade
reqvisition. Ett reglemente af den 3 maj 1882 bestämmer närmare,
huru man skall tillvägagå vid dylik reqvisition.

Krigsministern tillkännagifver årligen det antal hästar och mulåsnor,
som hvarje provins är skyldig lemna. Prefekterna fördela detta
antal på de särskilda kommunerna och lemna krigsministern en afskrift
af denna fördelning. På grund af dessa uppgifter bestämmer
krigsministern, huru många hästar och mulåsnor hvarje »distrikt» —
landet är i fråga om inskrifningsväsendet och mobiliseringen m. m.

62

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

indeladt uti 87 »distrikt» — skall erhålla från de inom dess område
belägna kommunerna.

För att afgöra djurens lämplighet till militära ändamål besigtigas
de af en kommission, sammansatt af militära och civila medlemmar.
Dag och ställe, der kommissionen sammanträder, kungöras inom kommunerna,
och eg a alla egare af hästar och mulåsnor att med sina djur
der inställa sig; alla hästar och mulåsnor, som ej förevisas kommissionen,
inskrifvas såsom dugliga till tjenst.

Förteckning på de djur, som anses duglige, insändes efter slutad
förrättning till krigsministern.

För att vid en inträffande mobilisering ordna uttagandet af hästar
för härens behof, är landet indeladt i 278 hästutskrifningsområden;
för hvart och ett af desse finnes en hästutskrifningskommission, bestående
i allmänhet af en veterinär, 2 militäre och 2 civile ledamöter.
Af cheferne för »distrikten» utlemnas till kommissionens militäre ledamöter
förteckning på de djur, som skola reqvireras, samt hvarthän
och på hvad sätt dessa skola sändas. De reqvirerade djuren betalas
enligt pris, som bestämmas af kommissionen. Hvarje kommun, som
ej lemnar det bestämda antalet hästar eller mulåsnor, ålägges att vid
vite af 300 lire per djur anskaffa de felande.

För att ytterligare påskynda härens förseende vid en mobilisering
med hästar, har man på de senare åren försökt ett nytt sätt; man
har nemligen uppgjort kontrakt med enskilda hästegare, att de mot
åtnjutande af en viss årlig ersättning skola vid mobilisering genast,
emot ett på förhand bestämdt pris, aflemna sina hästar till vederbörande
truppafdelningar. Ett reglemente af den 7 september 1886
bestämmer följande härom: en kommission af 2 officerare och en
veterinär verkställer uppgörelsen med hästegarne. Mot en årlig ersättning
af högst 50 lire förbinder egaren sig att, inom 24 timmar
efter erhållen order, inställa häst vid vederbörande truppafdelning samt
der afträda den mot ett af kommissionen på förhand uppgjordt pris.
Kontrakten afslutas på 2 år, efter hvilken tid de kunna förnyas. Detta
system lär icke vinna någon vidsträcktare tillämpning, utan torde vara
afsedt uteslutande för de truppafdelningar, hvilka före den öfriga armén
böra vara mobiliserade.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

63

Norge.

Norska grundlagens § 105 lyder: »Fordrer Statens Tarv, åt No gen

maa afgive sin r0rlige eller ur0rlige Ejendom til offentligt Brug,
saa b0r lian have fuld Erstatning af Statscassen.»

De författningar, som finnas för reqvisitioner i krigstid, förskrifva
sig från danska tiden och äro en af den 9 maj 1806, angående inqvartering
i krigstid, samt en af den 31 augusti 1804 angående transporter
i krigstid.

Inqvartering.

Truppernas befälhafvare tillkännagifver för civilmyndigheterna, då
qvarter äro af nöden, äfvensom i hvilka orter eller städer sådana skola
ordnas. Civil myndigheterna äro skyldige att ställa sig dessa anvisningar
till efterrättelse och skola, i samråd med militärmyndigheterna,
fördela qvarteren så, att bördan af de samma drabbar invånarne så
jemnt som möjligt.

Då nödvändigheten fordrar, såsom vid tillfällen af stor brådska,
kunna militärmyndigheterna sjelfva, i förening med kommunernes representanter,
göra inqvarteringen. Utan desses eller högre civilmyndigheters
vetskap få militärmyndigheterna ej anordna och taga qvarter
i besittning. Dock äro alle invånare utan undantag skyldige att fullgöra
de reqvisitioner, som påbjudas af civile eller militäre myndigheter.

I vinterqvarteren — man skiljer på sommar- och vinterqvarter —
skall lemnas lyse och ved till bränsle. Ersättning beräknas olika för
sommar- och vinterqvarter. Då trupper äro under marsch, gälla samma
bestämmelser som då de äro under hvila.

Qvartervärdarne äro skyldige att lemna de inqvarterade kost, bestående
af ett mål varm mat. Ersättningen utbetalas månadsvis eller
vid inqvarteringar af kortare varaktighet före afmarschen. Skulle inqvarteringen
ej räcka för längre tid än 14 dagar, så betalas ingen ersättning
för qvarteret, utan blott för maten.

För hästar skall äfven beredas erforderligt stallrum.

Likaså skola vakt- och sjuklokaler tillhandahållas och förses med
ljus och värme, allt mot bestämda ersättningsbelopp. Behöfvas särskilda
anordningar i qvarteren, böra sådana på reqvisition och mot ersättning
göras.

64

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

De för krigsändamål erforderliga byggnader till magasin och förvaringsrum,
äfvensom exercis- och larmplatser, samt iordningställande
af vägar och broar tillhandahållas mot ersättning.

Qvitto lemnas af truppbefälhafvaren och uppgift å ersättningsbeloppen
insändes för hvarje kommun, sedan de blifvit behörigen reviderade
och attesterade, till räntekammaren för att derifrån utbetalas.

Militärtransporter.

Hvarje eg are af hästar och fartyg är skyldig att på reqvisition
lemna skjuts för militära ändamål och dervid ställa så många hästar
eller fartyg till förfogande, som han vid tillfället eger. Skjutsbördan
bör om möjligt fördelas jemnt efter hvars och ens förmåga; härför
betalas en viss ersättning; för sjötransporter beräknas ersättning efter
en särskild tariff. För hemtningsskjuts öfver 2 mil betalas half afgift.

Uppgift å skjutserna med angifvande af begagnadt antal hästar,
fordon och fartyg samt folk tillsändes amtstyrelserna. Dessa böra i
så god tid som möjligt underrättas, då större militärtransporter skola utgå.

Förteckningar å det till transporter lämpliga antal fartyg och båtar
skola finnas uppgjorda, årligen rättas och fullständigas. Ett exemplar
af desse skall finnas hos amtstyrelsen och ett hos högste befälhafvaren
för krigsmagten.

Hästutskrifning.

Någon lag för utskrifning af hästar finnes ej.

Ryssland.

Inqvartering.

Befolkningen är, enligt lagar af den 21 december 1871, den 2
augusti 1872 och den 2 augusti 1874, skyldig att lemna trupper qvarter
äfvensom kost i cjvarteren emot ersättning. Underrättelse om inqvartering
bör tillsändas de civila myndigheterna så snart som möjligt,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

65

hvilka derefter ombestyra inqvarteringen. Skyldigheten att lemna qvarter
gäller endast under krigstid samt under fredstid för marscherande
trupper under högst 3 dagar eller under de 3 första dagarne efter
truppernas ankomst till nya garnisoner.

Hästar.

Ett »reglemente för truppernas utrustande med hästar vid arméns
försättande på fältfot och i krigstid» (generalorder af den 8 maj 1884
samt af den 21 februari 1888) innehåller:

Allmänna bestämmelser.

Vid mobilisering och i krigstid lemnas för arméns behof erforderligt
antal hästar af befolkningen.

Alla till krigsbruk dugliga hästar äro underkastade hästutskrifning
med undantag af: a) de som tillhöra kejserliga familjen; b) främmande
sändebud och beskickningar; c) generaler, stabs- och öfver officerare
samt civilmilitäre tjenstemän af officers rang af aktiva armén för det
antal hästar, som hvar och en af dem enligt stat måste hafva; d) tjenstemän
vid polisen (bestämdt antal); e) postiljoner (bestämdt antal vid
hvarje station), samt dessutom f) hingstar och ston vid statens stuterier
och g) enskilda personer tillhöriga hingstar, som äro nödvändiga för
hästafveln.

Hästutskrifningsområden, samlings- och aflemningspunkter.

I och för hästarnes uttagande delas hvarje krets i hästutskrifningsområden;
inom hvarje sådant finnes en samlingspunkt. Städerna bilda
särskilda utskrifningsområden; hufvudstäder och större städer kunna
delas uti flera områden. Inom hvarje krets bestämmes af krigsministern
i samråd med inrikesministern en eller flera aflemningspunkter för
hästarne.

Myndigheter och tjenstemän, som ombesörja hästarnes uttagande.

Högsta myndighet är inrikesministeriet. Under detsamma handläggas
utskrifningsärendena: i guvernementen, af guvernörerne och gu Bih.

till Riksd. Frot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 9

66

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

vernementsuppbådskommissionerna; i kretsarne, af kretsuppbådskommissionerna;
i städerna, af stadsuppbådskommissionerna och i hästutskrifningsområdena
af en till föreståndare för hästutskrifningsområdena för
en tid af 3 år i sender utsedd, inom området boende person. Dessa
föreståndare tillsättas, i kretsarne af kretsens »Semstvo», i städerna af
stadsstyrelsen, samt å orter, der »Semstvo))-inrättning ej finnes, af guvernören.

Kommunalordföranden är föreståndarens biträde och bestrider i
dennes frånvaro de åligganden, som tillkomma honom.

I och för hästarnes mottagande finnes en mottagningskommission,
bestående af eu ledamot af »Semstvo)) (i städer af stadsstyrelsen), samt
en officer.

Räkning af hästantalet.

Underkastade räkning äro alla hästar. I det Kaukasiska området
skola äfven mulåsnor räknas. Räkning af hästar eger rum å alla orter
i landet, å hvilka skyldighet finnes att aflemna hästar, eller ock blott
å några enskilda sådana. Tider och orter för hästräkningarna bestämmas
af krigs- och inrikesministrarne i samråd. Tiderna böra väljas,
om möjligt, då inga jordbruksarbeten förekomma. Räkningen utföres
i de särskilda hästutskrifningsområdena af områdenas föreståndare jemte
en dertill kommenderad officer.

Hästräkningen omfattar följande:

a) Fastställande af hela antalet i hvarje hästutskrifningsområde.
befintlige hästar, och indelas desamme dervid uti sådana som äro för
unga och sådana som äro i tjensteåldern.

b) Klassificering af de senare uti rid-, artilleri-, träng- och packhästar,
äfvensom bestämmande af det antal af hvarje kategori, som är
användbart för trupperna.

Vid räkningen inhemtas äfvenledes uppgifter rörande den ståndpunkt,
på hvilken hästafveln i orten befinner sig.

Antecknande af antalet befintliga hästar sker å ort och ställe, och
uppföras de dervid på listor; klassificeringen deremot sker å samlingspunkterna.
Å sistnämnda punkter verkställa hästutskrifningsområdenas
föreståndare mätning af hästarne, hvarefter den närvarande officeren
indelar dem i kategorier och bestämmer, hvilka skola anses dugliga
till tjenst.

Ofvannämnda listor jemte uppgifter om hästafveln insändas till
inrikesministeriets centralkomité och till krigsministeriets stab, hvar -

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 11. 67

efter det sålunda erhållna statistiska materialet vidare bearbetas för
härens behof.

Fördelning och fastställande af det antal hästar, som skall uttagas.

Antalet hästar, som af befolkningen skall uttagas, bestämmes af
krigsministern; fördelningen af detta antal på de särskilda guvernementen
och kretsarne, äfvensom bestämmandet af det antal hästar,
som skall lemnas vid hvarje aflemningspunkt, om flera sådana finnas
inom kretsen, göres af krigs- och inrikesministrarne i samråd. Samtidigt
härmed utarbetas en förteckning, uti hvilken bestämmes: a) inom
hvilken tid efter mobiliseringsordernas tillkännagifvande hästarne böra
aflemnas vid hvarje aflemningspunkt, b) till hvilka truppdelar de mottagna
hästarne skola lemnas, c) när och på hvilket sätt de skola afsändas.

Hästarnes aflemnande.

Ordförandena i krets- och stadsuppbådskommissionerna meddela,
så snart de fått order om hästarnes inkallelse, dessa till vederbörande
föreståndare för utskrifningsområdena och bestämma samtidigt dagen,
då hästarne böra vara vid aflemningspunkterna. Till dessa beordras
militärpersonal för hästarnes mottagande.

Föreståndarne för hästutskrifningsområdena underrätta genom polisen,
och kommunal- samt bystyrelserna hästegarne om tiden, då alla
tjenstduglige hästar skola vara å samlingspunkterna. Befriade äro,
förutom de ofvan från hästutskrifning fritagne, drägtiga ston och ston
med föl. Då hästarne anlända till samlingspunkten, uttager föreståndaren
för utskrifningsområdet först de hästar, som egarne frivilligt mot
betalning hembjuda staten; härefter uttages det felande antalet genom
lottdragning, de af lägsta nummer först, öfriga i mån af behof. Behöfligt
antal jemte erforderligt antal i reserv sändes derefter till aflemningspunkten,
de öfriga få föras hem. Med hänsyn till egare af
flera hästar finnes följande särskilda bestämmelser: a) för en frivilligt
lemnad häst befrias två af de öfriga, som äro lika goda eller sämre
än den förre; b) blott hälften af hela antalet hästar får uttagas. I
den ordning, som de olika hästkontingenterna ankomma till aflemningspunkten,
låter mottagningskommissionen uttaga först de frivilligt lemnad
e hästarne och derefter de genom lottdragning lemnade. Skulle

68

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

till följd af inånga kassationer antalet befintliga hästar blifva för litet,
så skola föreståndarne för utskrifningsområdena gå i författning om
uttagning från områdena af de närmast i ordningen kommande hästar,
som blifvit utlottade.

Hvarje officer, som blifvit kommenderad att mottaga hästar, får
af kommissionen en förteckning å alla hästar som han mottagit, å hvilken
hästarnes igenkänningstecken äro upptagna; förteckningen är underskrifven
af alla ledamöterna.

Hästarne betalas efter markegångspris i orten med anvisning i
kretsens kassa.

Behöfver ej mer än V20 af hela det antal hästar, som bör från
kretsen lemnas, verkligen uttagas, så kan detta antal med guvernörens
tillstånd uppköpas af krets- eller stadsuppbådskommissionerna för pris,
som ej får öfverstiga ett faststäldt maximipris.

För att under krigets gång kunna hålla härens hästantal fullständigt
skall, enligt lag af den 21 juli 1887, vid mobilisering samlas en
s. k. allmän hästdepöt. Antalet hästar, som här skall hållas, uppgår
till 10 procent af hela det antal hästar, som finnes i armén. Depoten
delas uti afdelningar om 3—400 hästar, hvilka benämnas efter de orter,
dit de sammandragas. Det antal hästar af hvarje slag (rid- eller
draghästar), som skall finnas å hvarje afdelning af den allmänna hästdepöten,
bestämmes i mobiliseringsplanerna.

Schweiz.

Rättighet att göra reqvisitioner, hvad som får reqvireras, samt reqvisitio ners

utförande.

Schweiziska edsförbundets militärorganisation är bestämd genom
lagen af den 13 november 1874.

Artikel 226 af nyss nämnda lag innehåller följande allmänna stadgande:
»kantonerna, kommunerna, korporationer och enskilda personer
äro vid krigstillfällen skyldiga att, på reqvisition af behörig militärbefälhafvare,
ställa all sin fasta och lösa egendom till förfogande för militära
ändamål. Ersättning till fullo härför lemnas af förbundet.»

Reqvisitioner böra utfärdas af högste befälhafvaren för armén eller
af befälhafvare för sjelfständig härafdelning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

69

Reqvisitionen bör vara skriftlig och undertecknad. För hvad som
bekommits lemnas qvitto.

Reqvisitionerna ställas till kommunernas styrelser; skulle dessa ej
vara till finnandes, eg a militärmyndigheterna att sjelfve bringa reqvisitionerna
till utförande, i fall så erfordras med biträde af trupper.

Ersättningar för reqvisitioner.

För att värdera de skador och bestämma de ersättningar, till hvilka
militära reqvisitioner gifva anledning, tillsättas kommissioner, bestående
af 3 medlemmar. En af dessa utnämnes för hvarje kanton af förbundsrådet,
en tillsättes af vederbörande kantons styrelse och såsom
tredje ledamot ingår en af förbundsdomstolen tillsatt person.

Om vid särskilda fall en sakkunnig person behöfves, så kan en
sådan tillkallas af krigsst.yrelsen eller förbundsrådet; är stor skyndsamhet
af nöden, kan han tillkallas äfven af tillstädesvarande befälhafvare

Begäran om ersättning skall inom 4 dagar efter fullgjord reqvisition
ingifvas till behörig militärmyndighet eller, om denne ej är tillstädes,
kos kantonskrigskommissiariatet. Klagomål öfver kommissionernas
ersättningsbestämmanden få göras hos domstol.

Så snart protokollen öfver värderingarne blifvit undertecknade af
kommissionerna och militärbefälhafvaren, utbetalas ersättningen genast
af truppens förvaltningsofficer eller, om sådan ej är tillstädes, genom
öfverkrigskommissariatet, till hvilket då protokollen insändas.

Qvarter hos invånarne.

Då trupper skola inqvarteras hos invånarne, böra desse derom
så vidt möjligt i tid underrättas. Kan sådan underrättelse ej lemnas,
äro dock invånarne skyldige att, på reqvisition af truppbefälhafvarne,
genast lemna qvarter. Vare sig trupperna förläggas uti egentliga
qvarter eller uti qvarterläger, äro kommunerna skyldiga att utan ersättning
lemna följande:

a) Qvarter och expeditionslokaler för staberna.

b) Qvarter för officerare och manskap.

c) Stallrum för hästar samt nödig stallmateriel.

d) Kök och erforderliga kokkärl för tillredning af föda eller, i fall
fältkök medföres, nödiga kokplatser.

70

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

e) Vakt- och arrestlokaler samt verkstäder för militärarbetare.

f) Sjukrum och för upprättande af fältsjukhus erforderliga lokaler.

g) Uppställningsplatser för fordon.

Då trupper äro inqvarterade hos invånarne, men få föda ur medförda
lifsmedelsförråd, skola qvartervärdarne utan ersättning tillreda
denna.

Skola invånarne, förutom qvarter, äfven lemna föda åt truppen,
så skall denna utgöras af 3 mål om dagen och bestå af kost efter
ortens sed. Härför lemnas ersättning efter i orten gångbart pris.
Trupperna kunna äfven af qvartervärdarne få endast ett eller två mål
dagligen, och räknas då middagsmål såsom Va dagsmål samt frukost
och aftonmål hvardera såsom V*. Å qvittenser och ersättningsbelopp
tages behörig hänsyn härtill. Kommunerna äro vidare skyldige att
mot ersättning lemna:

a) Halm i beredskaps-, vakt-,fsjuk- och arrestlokaler samt strö i
stallen.

b) Lyse i expeditions-, beredskaps-, stall-, vakt- och sjuklokaler
samt verkstäder.

c) Värme till expeditions-, vakt- och sjukrum samt verkstäder.

d) Särskilda anordningar, som behöfva göras uti qvarteron äfvensom
latriner, om sådana måste inrättas.

e) Lägerplatser för trupper och hästar.

f) Byggnadsvirke, om sådant behöfves, för iordningställande af
baracker eller sjukhus.

g) Köks- och bakved för kök och fältbagerier, lägerhalm och ved
för bivackerande trupper.

Den ersättning som lemnas för föda, då trupp förplägas hos invånarne,
bestämmes årligen och särskild! vid en mobilisering af förbundsrådet
i enlighet med de gångbara prisen.

För öfrigt kan af kantonerna reqvireras lifsmedel för folk och
hästar af det slag, som i orten finnes, utan att inqvartering hos innevånarne
tages i anspråk.

lernvägar och ångbåtar m. m.

Vid krigsutbrott eller då krig befaras är högste befälhafvaren och,
så länge en sådan ej ännu är tillsatt, förbundsrådet berättigad! att förfoga
öfver jernvägarne i och för militära ändamål. Hela jernvägs -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

71

personalen träder i och med detsamma under krigslagarne. Den vanliga
trafiken kan inskränkas eller ock helt och hållet upphöra.

Högste befälhafvaren bestämmer den tid, då jernvägarne få återgå
till bolagens förfogande. Skulle förbundsrådet eller högste befälhafvaren
finna det för landets försvar nödvändigt att anlägga nya spår,
byggnader eller inrättningar, eller förstöra befintliga dylika, sättes
sådant genast i verket.

För transport af trupper och krigsmateriel betalas halfva beloppet
af den under fredstid vanliga ersättningen. Transporter af sjuke och
sårade skola ske utan ersättning.

För all skada och åverkan, som göres å jernvägarne, betalas ersättning;
i tvistiga fall vädjas till domstol.

Alla rörande jernvägar gifna föreskrifter gälla äfven för ångbåtar
med deras materiel och personal.

Hästar och fordon m. m.

Edsförbundet egen förfoganderätt öfver samtliga hästar, om de
behöfvas för arméns mobilisering. Om vid förestående större truppsammandragning
anskaffandet af hästar genom köp, kontrakt och dylikt
synes skola möta svårigheter eller blifva förenadt med större kostnader,
är förbundsrådet berättigadt att anordna en s. k. »piket-stellung»
af hästar. Dermed förstås, att den, som eger häst, ej utan militärmyndigheternes
medgifvande får afyttra densamma, öfverträdande af
detta förbud straffas med böter, af ända till 500 francs.

I och med kungörandet af »piket-stellung» låter förbundet anställa
en undersökning af samtliga hästar. De till krigstjenst odugliga få
härefter afyttras. De hästar, som befunnits till krigstjenst duglige
blifva i mån af behof genom kantonernas tjenstemän inkallade till
tjenst vare sig vid förbundets eller kantonernas trupper. Förbundsrådet
bestämmer, när förbudet att afyttra hästar upphör.

En undersökning af i landet varande hästar kan äfven ske utan
föregående »piket-stellung», och kan anbefallas antingen för hela eller
för en del af landet. Då sådan undersökning blifvit anordnad, skola
hästarne dels värderas, dels tilldelas truppafdelningarna. Värderingen
göres af värderingskommissioner. Dessa bestå af 2 personer, af hvilka
åtminstone en bör vara veterinär. Kommissionernas medlemmar tillsättas
af krigsstyrelsen. I fred bör finnas minst en kommission för

72

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

hvarje kanton. Äfven vid hästarnes afgång ur tjenst skall en värdering
af dem göras.

Hästvärderingskommissionen uppsätter en förteckning, som skall
innehålla:

1) Den trupp afdelning, hästen bör tillhöra, egarens namn och adress
samt hästens nummer.

2) Det slags tjenst, till hvilken hästen kan användas, samt beskrifning
å hästen.

3) Det belopp, hvartill hästen värderas.

Förteckningen underskrifves af samtlige medlemmar; ett exemplar
sändes till corpschefen, ett annat till fördelningsveterinären.

Det pris, till hvilket hästarne blifvit uppskattade, skall delgifvas
egarne, och kunna dessa inom 24 timmar efter värderingen skriftligen
få anmäla klagomål. Revision sker då af eu ny värderingskommission
eller en militärveterinär.

Alla kommuner äro skyldiga att mot ersättning lemna de foror,
som behöfvas till militära ändamål, detta såväl i fred som krig.

Militärförvaltningen eller truppbefälhafvarne äro berättigade att af
kommunerna reqvirera följande:

a) De till armécorpsernas träng hörande proviant och bagagevagnar.

b) Flyttande sjukhusens och sjukvårdsreservens fordon.

c) Hästutredning och vagnstäcken för ofvan nämnda fordon.

d) Fordon med anspann och körsvenner för bildande af tillfälliga
lifsmedelskolonner och etappfordonskolonner.

e) Fordon med anspann och körsvenner för transport af afdelningar
eller enskilde krigsmän, sjuke m. m.

f) Förstärkta anspann, behöfliga för längre stigningar.

g) Lastdjur, bärare, vägvisare, folk för vägars iordningställande
och för snöskottning.

h) Fartyg och båtar.

Vid krigsutbrott indragas till tjenst de under a), b) och c) nämnda
fordon och hästutredning m. m. samtidigt med hästarne; de värderas
af hästvärderingskommissionerna. Äfven alla öfriga ofvan nämnda fordon
med anspann, som ej tilldelas en viss corps, skola före inträdet i
tjenst värderas. Vid afgång ur tjenst sker äfvenledes värdering. Förmån,
bärare och vägvisare stå under militärlagarne.

För alla foror, som ej betalas kontant af trupperna, skall qvitto
lemnas, hvilket af kommunen senast inom 14 dagar bör inlemnas till
kantonskrigskommissariatet. För foror, som användas för transport

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

73

från eu ort till en annan, utgår ersättning, räknadt för kilometer. Användes
fordon eller bärare äfven för transport å hemvägen, eller räcker
färden från hemorten och till baka mer än 12 timmar, fås ersättning
med hälften af det bestämda beloppet för kilometer. Vägvisare, folk
användt till snöskottning eller vägars iståndsättande betalas efter i
orten gångbara pris.

Förmån, bärare och hästar få underhåll och qvarter såsom trupperna;
dock kunna kommunerna, om så önskas, få i uppdrag att mot
ersättning af portions- och rationsprisen hålla folk och hästar med mat
under de första dagarne.

För tomma vagnar utan anspann, som blott användas en del af
en dag, betalas ingen ersättning.

I och för arbeten till militära ändamål kan militärmyndighet af
kommunerna reqvirera folk, som ersättes efter af den förra bestämdt
pris, lämpadt efter det i orten brukliga. Det reqvirerade folket står
under militäri agarn e.

Tyskland.

Rättighet att göra reqvisitioner.

Från den dag, då krigshärens mobilisering begynner, inträder, enligt
lag af den 13 juni (för Elsass-Lothringen af den 6 oktober) 1873,
skyldigheten för landet att fullgöra reqvisitioner för krigsändamål.

Mobiliseras blott en del af hären, gäller skyldigheten att lemna
förnödenheter blott i fråga om denna del.

Reqvisitioner böra blott användas då förnödenheter ej kunna på
annat sätt skaffas.

För allt hvad som blifvit enligt reqvisition auskaffadt lemnas ersättning
af statsmedel.

Reqvisitionerna utfärdas af truppernas befälhafvare; de skola vara
skriftliga och undertecknade; efter fullgjord reqvisition lemnas qvitto
af befälhafvarne.

Den tidpunkt, då skyldigheten att fullgöra reqvisitioner upphör,
bestämmes genom en kejserlig förordning.

Bih. till Bild. Hot. ISSB. 1 Samt. 1 A/d. S Hå/l.

10

74

Kongl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Hvad som får reqvireras.

Kommunerna äro skyldiga att fullgöra följande reqvisitioner:

1) Qvarter för trupper samt stallrum för hästar, för så vidt dylikt
finnes att tillgå;

2) Naturaförplägning för trupper, som äro under marsch eller i
qvarter, äfvensom furage för hästarne;

3) I kommunen befintliga transportmedel jemte anspann äfvensom
körsvenner, vägvisare och budbärare äfvensom arbetare till byggande
af vägar, jernvägar och broar, till fortifikatoriska- arbeten, till spärrande
af hamnar, till tjenst på fartyg och båtar;

4) Mark till militära byggnader äfvensom materiel till anläggande
af vägar, jernvägar, broar, läger-, öfnings- och bivackplatser, fortifikatoriska
byggnader och flod- och hamnspärrningar;

5) Ved och bränsle samt lägerhalm för läger och bivacker;

6) Hvad som undantagsvis kan behöfvas för militära ändamål, särskildt
beväpnings- och utrustningspersedlar, läke- och förbandsmedel
äfvensom i sådant afseende behöflig personal.

Utförande af reqvisitioner.

Reqvisitionerna ställas till vederbörande civilmyndighet i kommunerna
eller till de högre förvaltningsmyndigheterna i det område, till
hvilket kommunerna höra. Hvad som gäller kommunerna tillämpas
äfven på de sjelfständiga gods, som ej höra till någon kommun, och
reqvisitionen ställes då till godsegaren.

Uti städer, som bilda särskild krets, eller, om kretsindelning ej
finnes, der antalet invånare enligt sista folkräkningen uppgår till minst
25,000, ställas reqvisitionerna i regeln direkt till stadsmyndigheten,
så vida ej reqvisitionen omfattar ett större område, till hvilket staden
hörer, då reqvisition ställes till dess myndighet. I de fall, då stor
skyndsamhet är af nöden, kunna militärmyndigheterna reqvirera direkt
från invånarne. För reqvisitionernas fullständiga fullgörande i rätt
tid äro kommunerna ansvariga. Vägran eller försummelse härutinnan
berättigar civilmyndigheterna och vid behof äfven militärmyndigheterna
att med våld uttaga det reqvirerade.

Kommunerna äro berättigade att till biträde vid reqvisitioners fullgörande
taga i anspråk egendom och byggnader, befintliga inom kom -

Kong!,. Maj ds Nåd. Proposition No Il -

la

munen, men tillhöriga personer, som ej befinna sig der, äfven om våld
härvid måste användas. Undantagna härifrån äro regentens slott samt
staten tillhöriga byggnader.

Ersättningar för reqvisitioner.

Kommunerna hafva för det reqvirerade rätt till ersättning till det
omfång, som i lag bestämmes. Kommunerna äro ej skyldiga till enskilde
utbetala penningemedel för fullgjorda reqvisitioner förr, än ersättning
af statsmedel kommit dem till hända. Sådan utbetalning må
dock ske till mycket fattiga personer, som deraf äro i stort behof.
Hvarje enskild har rätt att af kommunen få qvitto för hvad han lemnat.

Förbundsrådet bestämmer de embetsman, som hafva att fastställa
storleken af beloppen för ersättningarna. Vid alla tillfällen bör detta
fastställande föregås af en värdering. Värderingen sker af sakkunnige
värderingsman. Desse tillsättas dels af provinsstyrelsen, dels af kommunerna.

De, som enligt reqvisition lemnat varor, ega rätt att inom viss tid
anföra klagomål öfver de belopp, värderingskommissionerna bestämt.

För begagnandet af transportmedel med anspann samt folk till
militära arbeten betalas i vanliga fall kontant; för öfriga reqvisitioner
lemnas såsom betalning invisningar till statskassan, som löpa med 4
procent ränta, räknadt från månaden efter den, då reqvisitionen blifvit
fullgjord.

Förbundsrådet bestämmer de embetsmän, till hvilka ersättningsfordringarna
skola lemnas, äfvensom för öfrigt förfarandet för ersättningens
utfående. Detta sker i mån som medel blifva tillgängliga.
Kungörelse utfärdas, när medlen få utbetalas, och upphör ränteberäkningen
från och med månaden näst efter det denna kungörelse utgått.

I och för aflemning för krigsbehof af lefvande boskap, trossmateriel,
hafre, hö och halm för fyllande af krigsmagasin är landet
indeladt i aflemningsområden, vanligen sammanfallande med kretsindelningen.
Värdering sker i öfverensstämmelse med i fred gångbart pris
för lefvande boskap; efter 10 års medelpris (utom det dyraste och
billigaste året) för bromateriel, hö, halm och hafre.

För allt öfrigt, som levereras för krigsbehof, lemnas ersättning
efter gångbara pris.

76

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Qvarter hos invånarne.

Qvarter lemnas i allmänhet efter de för inqvartering i fredstid
enligt lagar af den 26 juni 1868 och af den 13 februari 1875 samt
den 21 juni 1887 gällande föreskrifter. Undantagna från inqvartering
äro: såsom helsovidriga ansedda stadsdelar, under byggnad varande
hus, fuktiga källarvåningar och andra olämpliga och ej behörigen
skyddade lägenheter.

Ersättning för qvarter och stallrum betalas under krig endast i
följande fall:

1) För truppdelar, som redan före mobiliseringen hört till ortens
besättning, för den tid de stanna;

2) för truppdelar, som efter mobiliseringens början inrycka i och
för ortens besättning, äfvensom för trupper, som utgöra, besättningar i
etapp-orter;

3) för ersättningstrupper i ståndsqvarter. Ersättningens belopp
och qvarterens beskaffenhet bör vara i enlighet med de för inqvartering
i fredstid gällande föreskrifter.

Alla öfriga slag af inqvarteringar betraktas såsom marsch- och
kantoneringsqvarter, och för dem betalas ingen ersättning, dock med
undantag af de fall, då militärmyndigheterna reqvirera sådana anordningar
i qvarteron, som nödga invånarne till utgifter derför. I öfrigt.
får den inqvarterade nöja sig med hvad som för tillfället finnes att
tillgå.

Ersättning för naturaförplägning, som af qvartervärdarne lemnas,
utgår efter de för fredsförhållanden gifna föreskrifter och taxor. Dock
betalas blott hälften af dessa belopp, om trupperna till följd af hastiga
marscher, jernvägstransporter och dylikt blott komma i åtnjutande af
en del af förplägningen, t. ex. blott middagsmåltid eller blott frukost
och qvällsmåltid. Den inqvarterade får nöja sig med den kost, som
finnes. Vid uppstående tvister regleras kosten i enlighet med de för
förplägning ur magasin gifna föreskrifter.

Ersättning för furage in natura utgår efter beräkning af medelpris
för de 10 sista åren (derifrån dock undantagna det dyraste och
billigaste året). Måste furage för uppfyllande af reqvisitionen köpas
från annat håll för kommunens räkning, utgår ersättning enligt gällande
torgpris i orten.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

77

För begagnande af tomma byggnader eller ej odlad mark eller
osådd åker lemnas ersättning endast så vidt någon bevislig skada blifva
förorsakad.

Jernvägs- och ångbåtstransporter.

Hvarje jernvägsstyrelse är skyldig:

1) att i och för befordran af manskap och hästar hålla sina vagnar
dertill inredda;

2) att befordra trupper och krigsmateriel;

3) att tillhandahålla sin personal och materiel i och för militära
ändamål.

För materielens hållande i beredskap och inredande lemnas ingen
ersättning. För militärtransporter och tillhandahållande af driftmateriel
lemnas ersättning efter en tariff, som utgifves och tid efter annan
revideras af förbundsrådet. För öfrig materiel lemnas ersättning efter
gällande pris i orten.

Betalning lemnas i mån som medel blifva tillgängliga. Till dess
betalning sker, lemnas 4 procent ränta, räknadt från och med månaden
efter transporternas fullgörande.

Jernvägsstyrelserna hafva att efterkomma militärmyndigheternas
befallningar uti allt, som rör transporternas ordande på och i närheten
af krigsorten. Skulle de handla mot militärmyndigheternas befallningar,
ega dessa att sjelfva bringa transporterna till utförande mot betalning
af jernvägsstyrelserna.

Egare af skepp och båtar äro skyldige att ställa dessa till förfogande
af militärmyndigheterna. Ersättning lemnas endast så vidt
någon bevislig skada uppkommit genom användandet. Användes materielen
till hamn- eller flodspärrningar, betalas den kontant till sitt fulla
värde. Enas man ej om priset, göres värdering af en värderingskommission,
sammansatt efter ofvan nämnda grunder.

Hästar, fordon m. m.

För att anskaffa och hålla fulltaligt härens hästbehof vid krig äro
alla hästegare skyldige att till militärmyndigheterna öfverlemna sina
till krigstjenst dugliga förklarade hästar emot ersättning. Befriade
från denna skyldighet äro:

78

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

1) Medlemmar af de tyska regerande familjerna.

2) Främmande magters sändebud.

3) Rikets embets- och tjensteman äfvensom läkare och veterinärer
för de hästar, som behöfvas för deras tjenst.

4) Postens tjensteman beträffande det antal hästar, som kontraktsmessigt
skola finnas i och för postbefordran.

Värderingsman väljas för vissa perioder och för hvarje kommun
genom dess representanter. Värderingen sker under ledning af eu af
regeringen vald kommissarie. Ersättningen, som blifvit bestämd, betalas
kontant till egaren från krigskassan.

Föreskrifter rörande anmälande, förmönstring, mönstring och inställelse
af hästar gifvas af hvarje stat; öfverträdelser häremot straffas
med ända till 50 Thalers böter. ''

För Preussen gäller ett reglemente af den 22 juni 1886; för öfriga
land det. äldre reglementet af den 12 juni 1875, som blott obetydligt
skiljer sig från det nya preussiska. Hufvudinnehållet af dessa reglementen
är följande:

Periodiska förmönstringar.

För att få eu öfversigt af hästtillgången i landet anställes hvart
10:de år (de år, som följa närmast efter det, då afl boskap i landet
räknas) förmönstringar. Befallning härom gifves af krigsministeriet.
Fn kommission för hvarje krets verkställer mönstringarna. De kunna
stundom ske oftare än hvart 10:de år och äfven med längre mellanrum
än 10 år. Kommissionen består af landtrådet och en officer, som
tillsättes af generalkommandot i det hästanskaffningsdistrikt, till hvilket
kretsen hörer. Äfven kunna flera kretsar sammanslås till en gemensam
mönstring. Ofverpresidenten i förening med kommenderande
generalen bestämmer ort och tid för mönstringarna. Hästegarne böra
ej hafva längre än en half dagsmarsch till mönstringsorten. Tiden för
mönstringen bör utsättas, då hästarne äro minst sysselsatta i och för
arbeten. Till mönstringen skola införas alla hästar med- undantag af:

a) hästar under 4 år;

b) hingstar;

c) ston, som äro drägtiga‘eller som fölat för mindre än 14 dagar
sedan;

d) hästar, som äro blinda på begge ögonen;

e) hästar, som arbeta i bergverk.

79

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 11.

Äfven kan för ömmande fall befrielse beviljas af provinsens styrelse
eller landtrådet.

Kommunernas styrelse äfvensom enskilde godsegare äro skyldige
att vid mönstringar framlägga en förteckning, som med fortlöpande
nummer upptager alla hästar inom området, jemte uppgift om ålder,
kön, färg, tecken samt namn på egaren. Äfven skola de tillse, att
manskap finnes tillstädes, som framför hästarne i nummerordning efter
som de uppropas.

De framförda hästarne antecknas såsom krigsdugliga eller ej krigsdugliga.
De förra delas uti ridhästar, stånghästar och förhästar. Militärledamoten
är härvid bestämmande.

En förteckning med ofvan nämnda anteckningar om hästarne lemnas
till generalkommandot och en dylik till regeringspresidenten. Den
senare lemnar ett sammandrag till öfverpresidenten. Generalkommandot
lemnar likaledes ett sammandrag för hela hästanskaflningsområdet till
krigsministeriet, hvilket senast bör vara inne den 15 augusti.

Anskaffning af hästar vid mobilisering.

Vid mobilisering har hvarje provins att anskaffa det enligt mobiliseringsplanen
för densamma bestämda antalet hästar.

Redan i fred fördelar öfverpresidenten i samråd med kommenderande
generalen behofvet af hästar på hvarje krets. I och för mönstringar
delas kretsarne i mönstringsdistrikt med mönslringsorter.
Denna indelning göres af landtrådet. Ett distrikt bör ej omfatta mer
än 1,200 hästar. Militärmyndigheten väljer för hvarje mönstringsdistrikt
en möstringskommission, bestående af 3 hästkunnige personer;
äfven biträder en veterinär, hvilken tillsättes af landtrådet. Dessa
kommissioner väljas för 6 år. Flera mönstringsdistrikt bilda ett aflemningsdistrikt,
i regel sammanfallande med kretsindelningen.

Så snart mobiliseringsorder utgått, meddelar landtrådet mönstringskommissionerna
förteckning å antal hästar af hvarje kategori, som skall
uttagas, äfvensom tid och ställe för mönstringen samt tid och ställe
för aflemnandet af hästarne. Samtidigt lemnar landtrådet till kommunalstyrelserna
uppgift å tid och ställe för införandet till mönstring
af samtliga hästar.

Mönstringskommissionen uttager det bestämda antalet krigsdugliga
hästar samt ytterligare lU för att inställas till den bestämda orten inom
aflemningsdistriktet. öfverpresidenten kan i samråd med kommende -

BO

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

rande generalen gifva befallning om uttagande af mer än V4, till och
med alla krigsdugliga hästar.

För hvarje aflemningsdistrikt väljes en aflemningskommission, som
består af: landtrådet och en af kommenderande generalen tillsatt officer
(stundom ytterligare eu officer), vidare en af landtrådet vald veterinär
samt 3 af kretsstyrelsen för 6 år i sänder valde värderingsmän.

Aflemningskommissionen uttager nu det för området bestämda antalet
hästar samt dessutom 3 procent i reserv. De såsom reserv utsedda
hästarne uttagas ej, utan skola endast af egaren hållas tillgängliga
under 3 veckors tid, räknadt från aflemningsdagen.

De uttagna hästarne värderas af värderingsmännen; vid olika värdering
tages medeltalet. Värderingen göres efter gällande fredspris.
De uttagna hästarne skola vara försedda med grimmor, trens, 2 streck
och godt hofbeslag. Efter skedd värdering öfvertagas hästarne af
militärmyndigheterna.

I de kretsar der, enligt provinsstyrelsens bestämmande, fordon och
tillbehör skola utskrifvas, tillgår dessas värdering och aflemnande samtidigt
och på enahanda sätt. Så vidt möjligt böra fordonen framföras
med sina anspann för kommissionen.

Hästegarne och fordonsegare få vid aflemnandet qvitten, mot livilkas
aflemnande de kunna utbekomma ersättning.

Österrike-TTngarn.

Rättighet att göra reqvisitioner.

Reqvisitioner i krigstid få (enligt tjenstgöringsreglementet af 1873)
göras af krigsministeriet, armébefälhafvare eller befälhafvare för sjelfständigt
armécorpser samt fästningskommendanter äfvensom undantagsvis
af öfrige befälhafvare, om förnödenheter ej på annat sätt kunna
anskaffas. För hvad som genom reqvisition blifvit bekommet lemnas
qvitto och ersättning af statsmedel.

Någon fullständig reqvisitionslag finnes ej ännu antagen, ehuru
förslag dertill är uppgjordt. Dock finnas redan för fredstid gällande
bestämmelser för reqvisitioner, hvilka hafva tillämpning äfven i krig.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

81

Hvad som får reqvireras.

För krigstillfällen få reqvireras förnödenheter af alla slag.
Militärmyndigheterna ega rätt att reqvirera:

a) qvarter med dertill hörande anordningar, stallinredning, bränsle
samt lyse;

b) kost under marscher;

c) lifsmedel;

d) anspann till foror;

e) hästar.

Krigsstyrelsen har vidare rättighet att vid krigstillfällen förfoga
öfver jernvägar och fartyg med desses materiel och personal.

Utförande af reqvisitioner.

Så väl kommuner som enskilde äro skyldige att lemna det som
reqvireras, så vida de deraf äro i besittning. Vid vägran att efterkomma
militärmyndigheternas fordringar, kunna trupper användas för
att med våld uppbringa det reqvirerade. Härtill använd truppafdelning
åtföljes af en intendenturtjensteman, som anordnar reqvisitionens utförande.

För hvad som tagits lemnas i krigstid qvitto.

Qvarter hos invånarne.

Landets invånare äro, enligt inqvarteringslag af den 11 juni
1879, skyldige att lemna trupperna qvarter och stallrum för hästarne
jemte kost. Inqvartering delas uti varaktig och öfvergående inqvartering.
För krigstid skola ytterligare bestämmelser utgifvas genom
krigsreqvisitionslagen. Den ersättning, som för kost hos qvartervärdarne
tillkommer desse, bestämmes årligen af krigsstyrelsen. För lifsmedel
som levereras utom qvarterförplägnaden, betalas ersättning enligt
i orten gångbara pris.

Bih. Ull Ililcsd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

11

82

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

iernvägstransporter m. m.

Öfver alla på krigsorten befintliga jernvägar hafva militärmyndigheterna
enligt reglemente för militärtransporter på jernväg af 1878
samt förordning af 1887, förfoganderätt från den tidpunkt, som krigsministeriet
bestämmer.

Trafiken skötes genom jernvägens egen personal eller ock med
biträde af härens jernvägstrupper.

Hvad ofvan blifvit nämndt om jern vägstransporter gäller äfven
rörande ångbåtstransporter.

Anspann till foror.

Att lemna hästar till anspann äro alla innevånare skyldige som
ega dertill duglige hästar. Hvarje provins är för detta ändamål delad
uti distrikt; invånarne i ett sådant äro skyldige att lemna hästar till
anspann till nästa marschstation. För hvarje provins finnes bestämda
tariffer, enligt hvilka ersättning utgår per häst och kilometer.

Hästar.

Vid mobilisering anskaffas det felande behofvet af hästar, enligt
lag af den 16 april 1873, genom i landet gjorda reqvisitioner. Från
den stund, som kejsaren befaller, äro alla hästegare skyldige att ställa
sina till krigstjenst duglige hästar till krigshärens förfogande mot ersättning,
som af staten betalas.

Befriade från denna skyldighet äro de till kejsaren eller hans hofhållning
och familj hörande hästar, de för posthållningen oumbärliga
hästar, embetsmän tillhöriga hästar m. fl.

Försummelse att ställa hästar till krigshärens behof straffas med
böter (af ända till 100 fl.), hvarförutom hästarne uttagas med våld.

Behofvet af hästar vid mobilisering utöfver det i fred befintliga
antal kungöres årligen af krigsstyrelsen. I öfverensstämmelse med det
i hvarje land och provins (enligt sista hästräkning) befintliga hästantal
fördelas behofvet jemnt på dessa. Härefter sker ytterligare fördelning
på de olika hästanskaffningsdistrikten (sammanfallande med indelningen
i rättsligt hänseende). Denna delning göres af civilmyndigheterna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

För hvarje distrikt finnes en bestämd mönstringsort och en mönstringskommission,
som vid början af hvarje år tillsättes. Kommissionen
består af militäre och civile ledamöter samt värderingsman.

Hästarne framföras kommunvis för kommissionen, hvilken indelar
dem efter deras duglighet såsom rid- eller draghästar. Kommunerna
kunna äfven frivilligt få anskaffa hästar, i hvilket fall för hvarje häst
betalas ett belopp 10 procent högre, än remontmedelpriset.

Såsom ersättning för hästarne betalas remontmedelpriset, och i fall
hästegarne ej äro dermed nöjda, det medelpris, till hvilket värderingsrnännen
kommit.

Rättelse

i Kongl. Maj:ts nåd. proposition n:o 11.

Sid. 8 rad. 8 uppifrån står: polismyndighet

läs: militärmyndighet

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.