Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.
3
N:0 7.
Ank. till Biksd. kansli d. 13 mars 1889, kl. 12 midd.
Första Kammarens andra tillfälliga utslcotts utlåtande n:o 4,
i anledning af herr Carlborgs motion angående skrifvelse
till Konungen med anhållan om utredning, huruvida icke
gällande föreskrifter om ställande af s. k. uppbördsborgen
m. m. böra upphäfvas.
Uti en till Törsta Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 hänvisad motion,
n:o 41, har herr Carlborg, på anförda skäl hemstält, att Riksdagen måtte
i underdånig skrifvelse till Konungen begära utredning, huruvida icke nu
gällande föreskrifter rörande den borgen staten fordrar dels vid tillsättande
af åtskilliga med uppbörd förenade tjänster eller så kallad uppbördsborgen,
hvartill kan hänföras borgen för stämpelförsäljning, dels af dem, som åtaga sig
arbeten för statens räkning, dels ock för kronoarrenden må kunna upphäfvas.
Samme motionär har äfven föreslagit, att de enligt civillagen allmännast
förekommande slag af borgen måtte kunna upphäfvas, men Riksdagen har,
med bifall till lagutskottets afstyrkande utlåtande, förklarat sig icke bifalla
motionärens förslag i nämnda hänseende.
Beträffande det slag af borgen, hvarom nu är fråga, anser utskottet,
att för fullgörande af kontrakt om allmänna arbeten och leverans för statens
räkning samt om kronoarrenden någon säkerhet fortfarande bör ställas, vare
sig personlig borgen eller realsäkerhet; och då borttagandet af rättigheten
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.
att i tv fall ställa personlig borgen uppenbarligen skulle bereda de förmögne
en fördel på de mindre bemedlades bekostnad och ej sällan från täflan utestänga
desse senare, finner utskottet sig icke kunna utan åsidosättande af
statens sannskyldiga nytta tillstyrka upphäfvande af föreskrifterna om borgen
vid uppgörelser af ifrågavarande slag.
Återstår således frågan om uppbördsborgen och den dermed jemförliga borgen
för stämpelförsäljning. Visserligen anser utskottet högeligen önskvärd!,
att borgenssystemet härutinnan kunde inskränkas eller alldeles afskaffas, och
saknar ej kännedom derom, att staten redan i vissa fall, såsom t. ex. beträffande
tullverkets tjenstemän, ansett sig kunna undvara borgen för uppbörd, och
utskottet skulle säkerligen hafva tillstyrkt underdånig framställning om utredning
rörande borttagande af uppbördsborgen under förutsättning att ett
allmännare upphäfvande af föreskrifterna om borgen hade kunnat ifrågasättas.
Då emellertid enligt utskottets åsigt betydelsen af förenämnde borgen består ej
blott i möjligheten för staten att åtminstone till någon del återbörda en honom
genom tjenstemans försumlighet eller oredlighet frånhänd valuta utan lika mycket,
om ej ännu mera, deri, att den utgör ett slags intyg om redbarheten hos den
person för hvilken andre ikläda sig eget ansvar, och den således kan sägas innebära
en garanti för staten ej blott i fråga om ersättning för möjligen uppkommen
balans utan äfven att erhålla redbara tjenstemän, har utskottet ansett att
för närvarande, och intill dess ett allmänt ordnande af borgensväsendet i
dess helhet kan ifrågakomma, ett ensidigt upphäfvande af nu gällande bestämmelser
om uppbördsborgen och stämpelförsäljningsborgen ej bör ega rum,
helst en partiel reform i detta hänseende snarare skulle fördröja an påskynda
förändringens fullständiga genomförande; och hemställer fördenskull utskottet,
att motionen icke för närvarande må till någon
Eiksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 mars 1889.
Å utskottets vägnar:
Gust. Tamm.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 5
Reservation:
af herr F. D. Ccirlbonj, med hvilken herr R. Kajer di instämt:
»Sedan utskottet omnämnt Riksdagens afstyrkande utlåtande af min
motion om upphäfvande af de enligt civillagen allmännast förekommande
slag af borgen, förklarar utskottet, att utskottet säkerligen skulle hafva tillstyrkt
underdånig framställning om utredning rörande borttagande af uppbordsborgen
under förutsättning att ett allmännare upphäfvande af föreskrifterna
om borgen hade kunnat ifrågasättas.
. Då J''ag för min del anser, att den rättsgrund, hvarpå hela borgenslnstitutionen
hvilar, ar ongtig och förkastlig, emedan den är stridande mot
lagens höga mål att skydda hvarje statens medlem mot ekonomisk förlust
som icke är en följd af någon olyckshändelse eller rättskränkning; då det
torde hafva skäl för sig att 1 de fall, då statens rätt är i fråga, börian
göres med afskaffandet af en institution, som icke öfverensstämmer med
ofvan omnämnda mål; då den för erhållande af vissa tjenster fordrade
borgen ingalunda uppfyller dermed afsedda ändamålet att skydda staten
mot förlust, emedan sådan borgen i allmänhet endast motsvarar en rino-a
del af den uppbörd, som af tjeustemannen omhänderhafves; och då i au i
motsats mot utskottet håller före, att föreskriften om uppbördsborgen snarare
kan föranleda till misstag vid befordringar än tvärtom, emedan det
iangt ifrån alltid torde vara händelsen, att den, som har de förmögnaste
eller eljest bast ansedde borgensmännen, blifver bättre tjensteman än den,
som till följd af fattigdom eller annan anledning icke kan prestera fullgod
horgen; sa får jag, som icke vill göra någon anmärkning mot utskottets
afstyrkande af motionen, i hvad den afser arbeten för statens räkning, kronans
domäner och borgen för stämpelförsäljning, deremot beträffande motionen
1 ofngt tillkännagifva, att utskottet enligt min åsigt bort, på sätt utskottet
aiven ansett onskvärdt för att i någon mån åstadkomma inskränkning i
borgenssystemet, tillstyrka Riksdagen en underdånig framställning om utredhuruvida
icke nu gällande föreskrifter om uppbördsborgen böra upp
-
Bih. till Riksd. Prot. 1889. S Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Haft.
2