Sammanfatta Stata- och Bevillningsutskottets Utlåtande JV.-ö 2.

N:o

2.

Ank. till Eiksd. kansli deri 30 mars 1889, kl. 12 midd.

Sammansätta Stats- och Bevillningsutskottets utlåtande i anledning
af en utaf Riksdagens är 1888 församlade
revisorer i deras berättelse angående statsverket gjord
framställning i fråga om indrifning och redovisning af de
enskilda sedelutgifvande bankernas bevillningsafgifter.

Riksdagens senast församlade revisorer hafva i berättelsen angående
verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1887 (pag. 116)
meddelat, att de vid granskning af Stockholms stads kronoräken skaper
och länens landsböcker för nämnda år funnit, att den bevillningsafgift,
hvilken, jemlikt gällande förordning angående bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, skulle af enskild, sedelutgifvande bank
erläggas, i allmänhet icke influtit å den tid, då sådant enligt författningen
synts hafva bort ske. I afseende å berörda bevillningsafgift, hvilken
intill början af innevarande år utgått med 2 kronor för hvarje tusen kronor
af det högsta belopp utaf bankens sedlar, som på en gång under
nästföregående året varit utlemnade i rörelsen, vore nemligen stadgadt,
att styrelse för enskild, sedelutgifvande bank är skyldig att, till upplysning
vid afgiftens debitering, i början af hvarje år aflemna en genom inBih.
till Bilcsd. Brot. 1889. 4 Sami. 2 Afd. 2 Häft. 1

2

Sammansatta Stats- och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 2.

tyg åt'' det utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnade ombud bestyrkt
uppgift å nyssnämnda sedelbelopp, hvilken föreskrift, efter revisorernas
åsigt, gåfve vid handen, att ifrågavarande bevillningsafgifter borde
i räkenskapen debiteras och i kronans kassa levereras under året näst
efter det, för hvilket afgifterna utginge.

Af ifrågavarande räkenskaper hade emellertid inhemtats, att beviliniugsafgift
för högsta beloppet af under år 1886 utelöpande sedlar blifvit
under år 1887 levererad för endast tre enskilda banker, nemligen Helsinglands,
Hernösands och Sundsvalls, medan deremot samma års utgifter
för Uplands, Södermanlands, Östergötlands, Norrköpings, Smålands, Kalmar,
Oskarhamns, Gotlands, Kristianstads, Skånes, Hallands, Göteborgs,
Bohusläns, Venersborgs, Borås, Vermlands, Kristinehamns, Örebro, Mälareprovinserrias,
Kopparbergs, Gefleborgs, Vest erbottens samt Stockholms
enskilda bank icke under revisionsåret indrifvits, utan vore i räkenskaperna
balanserade såsom vid årets utgång oguldna.

Då olika uppfattning sålunda syntes vara rådande angående rätta
tidpunkten för indrifning och redovisning af ifrågavarande bevillningsafgift,
hade revisorer^ velat fästa uppmärksamhet å förhållandet, på det
att ett förtydligande af gällande föreskrifter i omförmälda hänseende måtte
kunna åvägabringas.

Statsutskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse
blifvit hänvisad, har, på sätt i Utskottets deröfver afgifna utlåtande n:o
29 (§ 5) meddelats, öfverlemnat förenämnda ärende att i enlighet med §
47 Riksdagsordningen behandlas af sammansatta stats- och bevillningsutskottet,
som alltså deröfver nu får afgifva utlåtande.

Med anledning af revisorernes ifrågavarande framställning hafva
yttranden infordrats från öfverståtliållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i vederbörande län. Två bland bemälda myndigheter, nemligen
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands och i Örebro län,
hafva, på anförda skäl, förklarat sig anse revisorernes anmärkning ej
hafva stöd i den åberopade författningens innehåll, och ett förtydligande
af densamma, på sätt revisorerne föreslagit, icke vara af behofvet
påkalladt.

Deremot hafva öfverståtliållareembetet och flere bland Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, under vitsordande af anmärkningens vigtighet, omförmält,
att åtgärder för vinnande af rättelse i det anmärkta missförhållandet
redan vidtagits eller kornrne att vidtagas.

I öfrigt hafva samtliga de i ärendet hörde länsstyrelserna delat
revisorernes uppfattning om önskvärdheten af ett förtydligande af gällande
föreskrifter i omförmälda hänseende samt i allmänhet uttalat den

Sammansatta, Stats- och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 2. 3

mening, att (hiskligt och lämpligt vore att ifrågavarande bevillningsafgift
årligen i kronans kassor inflöte så snart som möjligt, efter det
den för debiteringen deraf stadgade uppgift af bankinrättningarna aflemnats.

Det sammansatta utskottet, som icke anser sig böra göra något
bestämdt uttalande rörande den af revisorerne framstälda åsigt, att gällande
föreskrifter i fråga om bevil! ningsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt,
hvilka senast äro intagna i § 5 af kongl. förordningen den 16 maj
1884 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
sådan denna § lyder enligt kongl. kungörelsen den 28 oktober 1887,
innebära skyldighet för enskild, sedelutgifvande bank att erlägga bevillningsafgift
för sedelutgifningsrätten året näst efter det, för hvilket afgifterna
utgå, föreställer sig dock, att denna afgift lämpligen bör för föregående året
inbetalas senast inom januari månad hvarje år och helst samtidigt med
det vid nämnda tid ingående intyg å högsta beloppet på en gång under
nästföregående år i rörelsen utlemnade sedlar eller, derest hinder deremot
skulle möta, kort efter afiemnandet af detta intyg, hvilket är den enda
grunden för ifrågavarande bevillningsafgifts debitering och uppbörd. Då
emellertid olika uppfattning angående berörda paragrafs tolkning i detta
hänseende gjort sig gällande, har utskottet trott sig böra föreslå, att till
åvägabringande af likformighet i stadgandets tillämpning detsamma må i
någon mån förtydligas; i sammanhang hvarmed eu ringa förändring i 8:de
§ af nämnda förordning af den 16 maj 1884 torde böra vidtagas.

Femte paragrafen af förordningen med den deri genom kongl. kungörelsen
den 28 oktober 1887 gjorda förändring är af följande lydelse:

D. Bevillningsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt.

Enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt. skall, förutom bevillning
af fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af tre kronor för
hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en
gång,; under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen; varande
styrelsen för sådan bank skyldig att, till upplysning vid denna afgifts
debitering, i början af hvarje år aflemna en genom intyg af det utaf
Kongl. Majrts befallningshafvande förordnade ombud bestyrkt uppgift å
nyssnämnda sedelbelopp.

Förordningens åttonde ''paragraf lyder sålunda:

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

De under litt. A, B, C och D omförmälda bevillningsafgifter skola
införas i särskilda längder, hvilkas upprättande åligger på landet härads -

4 Sammansatta Stats- och Bevillning s-utskottets Utlåtande Nio 2.

skrifvaren och i stad vederbörande tjensteman; och bör i öfrig t hvad
angående debitering, uppbörd, afkortning och redovisning af bevillning
af fast egendom samt af inkomst är stadgadt i tillämpliga delar lända
till efterrättelse äfven beträffande nyssnämnda bevillningsafgifter.

Till förtydligande af förstnämnda §:s innehåll har utskottet ansett,
att deri borde intagas föreskrift om, att den i §:n omförmälda uppgift
å det f under ett år på en gång utelöpande högsta sedelbelopp bör inom
den 15 januari följande året aflemnas till Kong!. Maj:ts befallningshafvande
samt att denna myndighet skall vara skyldig att ofördröjligen efter uppgiftens
erhållande vidtaga åtgärder för bevillningsafgiftens indrifning och
redovisning.

I sammanhang härmed och då ytterligare bestämmelser angående
denna afgifts debitering, uppbörd och redovisning icke synas erfoderliga,
har utskottet ansett sådan förändring i förordningens åttonde paragraf
böra vidtagas, att de i denna § meddelade stadganden icke komma att
omfatta ifrågavarande, med litt. D i författningen utmärkta bevillningsafgifter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

l:o.

att Riksdagen må besluta den förändring i förordningen
angående bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter af den 16 maj 1884 sådan
densamma lyder enligt kung!, kungörelsen den 28
oktober 1887, att §§ 5 och 8 erhålla följande lydelse:

1). Bevillningsafgift af bankbolag med
sedelutgifnin gsriitt.

§ 5.

Enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt, skall,
förutom bevillning af fast egendom samt af inkomst,
erlägga en afgift af tre kronor för hvarje tusen kronor
af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång
under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen;
och är styrelsen för sådan bank skyldig att, till upplysning
vid denna afgifts debitering, inom den 15 Januari
hvarje är till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
aflemna en genom intyg af det utaf Kongl. Majrts befallningshafvande
förordnade ombud bestyrkt uppgift

Sammansatta Stats- och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 2. r»

å nyssnämnda sedelbelopp; eg ande Kong!,. j\fajjts befallningshafvande
att efter uppgiftens erhållande ofördröjligen
vidtaga åtgärder för berörda afgift^ indrifning och redovisning.

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

§ 8.

De under litt. A, B och ('' omförmälda bevillningsafgifter
skola — — — bevil].ningsafgifter;

2:o.

att Riksdagen måtte anmäla sitt berörda beslut
hos Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes
samma beslut till allmän efterrättelse kungöra.

Stockholm den 30 mars 1889.

På sammansatta utskottets vägnar:
ALFRED PTPER.

Bill. till Biksd. Prot. 1889. 4 Samt. 2 Afd. 2 Höft.