Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

1

N:0 72.

Ank. till Biksd. kansli den 4 maj 1889, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om framläggande af förslag till kajntalisering
och aflösning af tolag sersättning en.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets förberedande
behandling öfverlemnad motion (n:o 145) har herr M. Dalm föreslagit, att
Riksdagen måtte besluta, att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes snarast möjligt för Riksdagen framlägga förslag till
kapitalisering och aflösning af utgående tolagsersättning.

I öfverensstämmelse med rikets ständers beslut utfärdade Kongl. Maj:t
den 18 december 1857 kungörelse derom, att den under benämning af
tolag, efter olika grunder, till städerna utgående afgift skulle såsom särskild
beskattningstitel upphöra, mot godtgörelse af tullmedlen; hvarjemte
Kongl. Maj:t samma dag i skrifvelse till generaltullstyrelsen meddelade
bestämmelser angående ersättning till stapelstäderna för tolagsafgiften. Enligt
dessa bestämmelser skulle tolagsersättningen utgå till de särskilda städerna
efter den inkomst, de i medeltal haft af tolagen under de tre åren
1853—1855, dock med undantag för städerna Sundsvall och Haparanda,
hvilkas tolagsersättning skulle beräknas efter dessa städers tolagsuppbörcl
Bill. till Eiksd. Erot. 1SS9. 4 Samt. 1 Afd. 44 Höft. 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

år 1855. Tillika bestämdes, att om tulluppbörden någonstädes komme att
öfverskjuta medelbeloppet af samma uppbörd för åren 1853—1855, eller för
Sundsvall och Haparanda 1855 års enahanda uppbörd, så skulle den stad,
der sådant inträffade, ega rätt att ytterligare erhålla en tolagsersättning,
beräknad efter fem procent på öfverskottet, samt att, der tulluppbörden
sjönke under nyssnäm rida medelbelopp, afdrag å stadens tolagsersättning
skulle verkställas och beräknas efter samma procentförhållande, som egt rum
mellan stadens tull- och tolagsuppbörd under den vid beräkningen afsedda
tid, med jemkning häri till närmaste fjerdedels procent. Redan befintliga
men till uppbärande af tolag då icke berättigade stapelstäder äfvensom
ytterligare blifvande stapelstäder kunde, på ansökan hos Jvongl. Maj:t, erhålla
ett mot tolagen svarande anslag ur tullmedlen, hvilket anslag skulle
motsvara fem procent af stadens årliga tulluppbörd.

Genom särskilda i ämnet väckta motioner har tolagsfrågan förekommit
till behandling så väl under 1859—1860 årens riksmöte som under riksdagarne
åren 1868 och 1870, vid hvilket sistnämnda års riksdag föreslogs,
att tillökningen å fem procent å Överskjutande tulluppbörd ej vidare skulle
utgå samt att det i riksstaten uppförda anslag å 1,040,000 kronor skulle
sänkas till 825,000 kronor. — Någon åtgärd från Riksdagens sida hafva
dessa motioner emellertid icke föranledt.

Sedermera har ett inom finansdepartementet upprättadt förslag till bestämmelser
angående tolagsersättningens aflösning den 16 juni 1882 blifvit
af Kongl. Maj:t remitteradt till yttrande af skatteregleringskomitén,
hvilken den 9 maj 1883 afgaf utlåtande och förslag i ämnet.

Under åberopande af bilagd historisk och statistisk utredning föreslog
bemälda komité,

att den åt stapelstäder i allmänhet förunnade tolagsersättning eller
andel af tullmedel skulle till statsverket indragas;

att staten samtidigt skulle öfvertaga bestridandet af alla de kostnader,
som förut ålegat städerna med hänsyn till tullverket, ständig inqvartering
och aflöning af rådhusrätt samt de tjenstebefattningar, som afsåge statsändamål
i öfrig! och motsvarade sådana, som på landsbygden bekostades af
statsmedel;

att de af denna anordning betingade ändringar i städernas finansiella
förhållanden skulle utjemnas genom differensernas fördelande på viss längre
tidsföljd;

att staten skulle inlösa de byggnader och inventarier, städerna för
ofvan nämnda statsändamål anskaffat; samt

Statsutskottets Utledande N:o

3

att, i händelse dessa hufvudgrunder godkändes, den slutliga regleringen
för hvarje särskild stad skulle föregås af en noggrann undersökning af de förhållanden,
som i hvarje fall på frågans rätta lösning kunde utöfva inflytande.

Utskottet, som i öfrigt får hänvisa till skatteregleringskomiténs omfattande
betänkande i denna fråga, har velat erinra om komiténs af förenämnde
motionär nu äfven delvis åberopade uttalande derom, att, äfven om
kostnaderna för fullgörandet af de åligganden, som med tolagsersättningens
åtnjutande vore förbundna, i följd af rörelsens tillväxt ökats, hade dock
denna ökning ofta icke gått i jemnbredd med tolagsersättningens, hvilket
förhållande utan tvifvel gåfve anledning att öfverväga, huruvida icke eu ny
tolagsreglering kunde vara af behofvet påkallad. Tolagsersättningens belopp
vore enligt gällande bestämmelser uteslutande beroende af den tullagstiftning,
som vore gällande och hvilken icke i något fall kunde hafva tolagsersättningeu
till mål, utan måste rättas efter helt andra, för staten ensam
af betydelse varande förhållanden. Och ur statens synpunkt måste det
alltid betraktas såsom högeligen önskvärdt, att staten genom en definitiv
reglering af tolagsersättningen vunne odelad disposition öfver sin mest betydande
skattetitel, å hvilken det på 1857 års beslut grundade afdraget
började uppgå till millioner.

Enligt de uppgifter, utskottet erhållit, har tolagsersättningen under
de senaste tio åren uppgått i jemna kronor till

år 1S79...........-________________________________- 1,548,090: —

» 1880 -------------------------------------------.. 1,663,912: —

» 1881 ------------------------------------------------------ 1,759,564: —

» 1882...............................-..........-......... 1,820,334: —

» 1883 ------------------------------------------------------ 1,942,809: —

> 1884 ------------------------------------------------------ 1,959,149: —

» 1885 ...................................................... 1,918,325: —

» 1886 ______________________________________________________ 1,S84,6S3: —

» 1887 -........................................-......... 1,810,710: —

» 1888 .............................................-....... 2,148,929: —

Då, såsom häraf framgår, tolagsersättningen i regeln alltjemt vuxit och
denna ersättning med hänsyn till den numera beslutade förändringen i
tullagstiftningen kan antagas komma att än vidare förökas, anser utskottet
den, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, fyrfaldiga gånger väckta frågan om
denna angelägenhets fullständiga ordnande böra bringas till en snar lösning.

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

Och torde härigenom såväl stapelstädernas som statens välförstådda intresse
komma att främjas. Utskottet har nu icke trott sig böra ingå i pröfning, huruvida
tolagsersättningen, såsom motionären antydt, bör kapitaliseras och aflösas.
Äfven andra utvägar för frågans lösning hafva vid särskilda tillfällen blifvit
påvisade. Sålunda har, enligt hvad ofvan meddelats, blifvit föreslaget, dels
att eu minskning i den till städerna utgående tolagsersättningen skulle ega
rum, dels ock att denna ersättning skulle indragas och staten i stället öfvertaga
bestridandet af de kostnader, som förut ålegat städerna med hänsyn
till vissa allmänna ändamål. Men vare sig fråga är om tolagsersättningens
reglering eller dess upphörande på grund af åtgärder i nu antydda syften
eller af annan beskaffenhet, erfordras, på sätt skatteregleringskomitén anfört,
en noggrann undersökning för hvarje särskild stad af de förhållanden, som
på frågans rätta lösning kunna utöfva inflytande. En sådan utredning torde
emellertid endast genom Kong! Maj:ts försorg kunna åstadkommas, likasom
ock det torde böra öfverlemnas till Kongl. Maj:t att föreslå de åtgärder,
som efter ärendets pröfning må befinnas tjenliga för ifrågavarande angelägenhets
fullständiga ordnande.

Utskottet får alltså med anledning af herr M. Dahns ifrågavarande
motion hemställa,

att Eiksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes, så snart ske kan, till Riksdagen
afgifva förslag till upphörande eller reglering af den till
rikets stapelstäder utgående tolagsersättningen.

Stockholm den 4 maj 1889.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.

Herrar von Ehrenheim, Casparsson och J. Anderson hafva begärt att
få antecknadt, att de inom utskottet icke varit närvarande vid behandlingen
af förestående ärende.

Stockholm, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 18S9,