Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

i

N:o 69.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1889, kl. 10 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts proposition angående
uppförande af en ny teaterbyggnad å operahusets tomt

m. m.

(2:a U. A.)

Med förmälan att öfverståthållaren friherre C. G. A. Tamm, landshöfdingen
herr O. R. Themptander, hofmarskalken P. O. Reuterswärd,
kabinettskammarherre!! E. Ribbing, bankofullmägtigen J. W. Arnberg,
godsegaren W. Walldén, sekreteraren i riksgäldskontor S. H. Wikblad
och bankdirektören K. A. Wallenberg i en till Kongl. Maj:t ingifven
skrift af den 28 sistlidne februari framlagt förslag till uppförande
af en ny teaterbyggnad å operahusets tomt och betryggande
i sammanhang dermed af teaterinstitutionens framtida ställning, samt
att Stockholms stadsfullmägtige i underdånigt yttrande den 18 sistlidne
mars tillkännagifvit, att stadsfullmägtige samma dag beslutat att för
Stockholms stad åtaga sig vissa förbindelser beträffande teaterbyggnadsföretaget,
hvilka enligt nyssberörda förslag blifvit för staden ifrågasatta,
har Kongl. Magt i en den 26 sistlidne mars afbiten proposition,
under åberopande af ett propositionen bilagdt protokoll öfver finansärenden
för sistnämnda dag och under förutsättning att Stockholms
stadsfullmägtiges omförmälda beslut blefve beståndande, föreslagit Riksdagen
:

Bill. till Riksd. Prot. 1889. 4 Samt. 1 Afd. 41 Höft.

1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

l:o) att — jemte medgifvande ej mindre att nuvarande operahusets
hela tomt i qvarteret Norrström finge al ofvan omförmälda
teaterbyggnadskonsortium disponeras för uppförande derstädes af en
ny teaterbyggnad, under vilkor att byggnaden uppfördes enligt ritningar,
som af Kongl. Maj:t faststäldes, och enligt af Kongl. Maj:t godkänd
plan för byggnadsarbetets bedrifvande; att konsortiet anskaffade
för teatern erforderlig materiel af dekorationer, attributer, maskineri,
belysning m. m. och öfrig inredning, med rätt för konsortiet att dervid
förfoga öfver kong!, operans lösa egendom och tillhörigheter; samt
att, sedan byggnaden blifvit färdig, konsortiet till statsverket under
full eganderätt öfverlemnade densamma jemte nyssnämnda materiel
och inredning äfvensom tillhandahölle den i konsortiets skrift af den
28 sistlidue februari omförmälda reservfond, dock att, derest Kongl.
operans verksamhet skulle komma att upphöra eller det ordinarie anslaget
till nämnda opera ej vidare varda af Riksdagen beviljadt, af
statsverket skulle till Stockholms stad återgäldas det af staden till
byggnadsarbetet anvisade bidrag å 600,000 kronor äfvensom att, om
teaterverksamheten skulle upphöra, nyssnämnda reservfond eller den
del deraf, som då kunde finnas i behåll, skulle öfverlemnas till Stockholms
stadsfullmägtige för att användas till det kulturändamål, Kongl.
Maj:t kunde komma att gilla; allt enligt bestämmelser och föreskrifter
i kontrakt, som emellan Kongl. Maj:t och kronan samt konsortiet upprättades;
än äfven att Kongl. Maj:t måtte ega att med Stockholms stad
träffa aftal om utbyte af mark vid operahustomten enligt de i Stockholms
stadsfullmägtiges underdåniga skrifvelse af den 18 sistlidne mars
omförmälda grunder, med rätt för Kongl. Magt att medgifva den utvidgning
af Arsenalsgatan vid dess utmynnande i Gustaf Adolfs torg,
som vore förenlig med den plan för teaterbyggnaden, hvilken af Kongl.
Maj:t blefve faststäld — å ordinarie stat under riksstatens sjunde hufvudtitel
uppföra ett anslag till kongl. operan till belopp af 60,000
kronor;

2:o) att medgifva Kongl. Maj:t rätt att högst för tiden intill slutet
af det spelår, under hvilket den nya teaterbyggnaden blefve färdig,
upplåta de kong], teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande
åt den eller dem, som kunde befinnas villiga att, utan att statsverket
derigenom betungades med några kostnader utöfver det för kongl.
operan afsedda anslag å 60,000 kronor, bedrifva teaterverksamhet å
sagda teatrar, eller, hvad operan anginge, å särskildt förhyrd lokal, på
ett konsten värdigt sätt, med rättighet jemväl för Kongl. Maj:t att,
med nedan nämnda undantag, för detta ändamål disponera eller öfver -

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

3

låta dispositionsrätten till alla från teatrarne och deras fastigheter inflytande
inkomster; samt

3:o) att medgifva, att den afkomst, som under nyssnämnda tid
kunde komma att vid upplåtelse af dramatiska teatern betingas, finge af
Kongl. Maj:t disponeras till förstärkande af de kongl. teatrarnes pensionsinrättnings
fond.

Enligt hvad åberopade statsrådsprotokollet gifver vid handen, har
chefen för finansdepartementet vid detta ärendes föredragning inför
Kongl. Maj:t till en början erinrat, att, sedan Riksdagen i skrifvelse
den 11 maj nästlidet år anmält, att Riksdagen beslutit att icke bevilja
något anslag till uppehållande af verksamheten å de kongl. teatrarne,
men medgifva Kongl. Maj:t rätt för en tid af ett år, räknadt från den
1 sistlidne juli, att upplåta de kong], teatrarnes fästa och lösa egendom
till begagnande under längre eller kortare tid af året åt den eller
dem, som kunde befinnas villiga att, utan att statsverket derigenom
betungades med några kostnader, bedrifva teaterverksamhet å
sagda teatrar på ett konsten värdigt sätt, med rättighet jemväl för
Kongl. Maj:t att för detta ändamål disponera eller öfverlåta dispositionsrätten
till alla från teatrarne och deras fastigheter inflytande inkomster,
Kongl. Maj:t dels jemlikt beslut den 14 juni nästlidet år åt
premieraktörerna G. Fredrikson, F. Thegerström, Ä. Elmlund, E. Hillberg
och N. Personne, i egenskap af förtroendemän för en bland
kongl. dramatiska teaterns nuvarande sujetter bildad association, för
en tid af ett år från och med den 1 derpå följde juli upplåtit den
dramatiska teatern på arrende, dels ock enligt beslut af den 25
nyssnämnda juni likaledes för ett år från och med den 1 juli nästlidet
år till hofkapellmästaren Conrad Nordqvist upplåtit kongl. stora
teatern för att derstädes uppföra operor och andra musikverk; att
hofkapellmästaren Nordqvist. derefter i skrifvelse den 27 november
1888, med förmälan att det icke vore honom möjligt att under ännu
ett spelår vidmagthålla verksamheten vid kongl. operan, derest icke
denna tillförsäkrades ett anslag från statens sida, i underdånighet anhållit,
det Kong], Maj:t täcktes hos denna riksdag för kongl. operan
äska ett anslag till belopp af 60,000 kronor, jemte det operan fortfarande
finge åtnjuta så väl Kongl. Maj:ts nu utgående enskilda bidrag
som ock inkomster af hyror för lokaler inom operahuset samt kongl.
dramatiska teaterns hyresbidrag å 15,000 kronor, samt att Kongl. Maj:t
i anledning häraf och enligt departementschefens på anförda skäl gjorda
tillstyrkan den 7 sistlidne december anbefalt öfverståthållareembetet
att från Stockholms stadsfullmägtige inhemta yttrande, huruvida städs -

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

fullmägtige vore villige att, derest Riksdagen på Kongl. Maj:ts framställning
beviljade anslag för kongl. operans verksamhet under spelåret
1 juli 1889 1 juli 1890, bidraga till denna verksamhets uppe hållande

under nämnda spelår med ett belopp, motsvarande det af
Riksdagen beviljade anslag, dock ej utöfver trettio tusen kronor.

Efter att vidare hafva meddelat, att stadsfullmägtige af anförda
skäl (statsrådsprotokollet sid. 5) förklarat sig icke kunna bifalla den
hos dem sålunda gjorda framställningen, har departementschefen för
Kong]. Maj:t anmält det förslag till uppförande af en ny teaterbyggnad
å operahusets tomt och betryggande i sammanhang dermed af teaterinstitutionens
framtida ställning, som öfverståthållaren friherre C. G. A.
Tamm m. fl., enligt hvad i den kongl. propositionen omförmäles, i eu
den 28 sistlidne februari ingifven skrift framlagt. Nyssnämnda skrift
har i sin helhet af departementschefen till statsrådsprotokollet meddelats,
och anser utskottet att densamma jemväl här bör ordagrant inflyta.
Den är af följande lydelse:

»Vid de många tillfällen, då under den senare tiden frågan om
de kongl. teatrarne varit understäld dels Riksdagens, dels Stockholms
stadsfullmägtiges afgörande, har såsom ett väsentligt önskningsmål
framhållits, att frågans lösning borde ske på ett sådant sätt, att den
blefve definitiv; och har det antagligen varit svårigheterna att åstadkomma
en sådan definitiv lösning och den deraf beroende bristen i
berörda hänseende hos de olika framlagda förslagen som vållat, att
detta ärende ännu ej kunnat bringas till något tillfredsställande slut.

Det har vid förhandlingarne härom med allt större styrka framhållits,
att anskaffandet af en ny byggnad för teatern vore nödvändigt.
Behofvet af en sådan har erkänts ur flera synpunkter.

Det nuvarande operahusets bristfälliga beskaffenhet och anordningarne
inom detsamma göra det nemligen snart sagdt omöjligt att der
åstadkomma en någorlunda betryggande säkerhet mot eldfara, och den
fullständiga ombyggnad, som af hänsynen härtill nödvändiggöres, påkallas
äfven af ekonomiska orsaker, emedan dels vid en sådan ombyggnad
ökade hyresinkomster skulle kunna till bidrag för teaterverksamhetens
upprätthållande beredas, dels ock det endast i ett nytt
teaterhus blir möjligt att vidtaga sådana anordningar, särskilt, beträffande
vården samt uppsättandet och undanskaffandet af dekorationer
och dylikt, genom hvilka dagkostnaderna kunna nedbringas och förvaltningen
i dess helhet förenklas och underlättas; hvartill äfven kommer
möjligheten afl genom ökadt antal åhörareplatser bereda ökade
recettiukomster, då tillfälle dertill gifves.

Statsutskottets Utlåtande N:o 69. 5

Äfven nr en annan synpunkt än den med byggnadsfrågan sammanhängande
hafva svårigheter mött och verkat återhållande på vederbörande
myndigheters beslut och åtgöranden.

Riksdagen, som fått vidkännas betydliga uppoffringar för de
kongl. teatrarne utöfver det ordinarie anslag, som sedan lång tid tillbaka
ända till innevarande år för ändamålet utgått, har funnit det
oegentligt, att teaterverksamhet drefves för statens räkning, och ansett
nödigt, att denna verksamhet ordnades så, att för teaterns förbindelser
funnes en bestämd, från statsverket skild ansvarighet och att de utgifter,
Riksdagen till konstens vårdande för ändamålet medgaf, också
stannade vid de beviljade beloppen; hvarjemte Riksdagen på grund af
det stora gagn, Stockholms stad i derå afseenden hade af ifrågavarande
teaterverksamhets utöfvande i hufvud staden på ett värdigt sätt, yrkat,
att Stockholms stad skulle med Riksdagen till detta ändamål bidraga.

Stockholms stadsfullmägtige åter hafva väl vid flera tillfällen
ådagalagt ett afsevärdt. intresse för nyssnämnda verksamhets upprätthållande
såsom varande af vigt för hufvudstaden, hvars angelägenheter
de vårda, men återhållits af samma betänklighet, som hos Riksdagen
gjort sig gällande, den att utgifterna ej med säkerhet blefve begränsade,
hvarigenom kommunen kunde komma att ledas till uppoffringar, större
än densamma rätteligen borde åligga.

För åstadkommande af den säkerhet beträffande teaterns ekonomiska
ställning, som både Riksdagen och Stockholms stadsfullmägtige
sålunda ansett behöflig, torde ej blott ett nytt teaterhus, utan äfven
ökade teaterinkomster och beredande af en reservfond vara af nöden.
Dessa ändamåls vinnande måste emellertid enligt sakens natur vara
förenadt med en så betydlig utgift, att ingen utsigt lärer förefinnas
att i vanlig anslagsväg erhålla medel till mera än en jemförelsevis
ringa del deraf.

Undertecknade våga derför i underdånighet för Eders Kongl.
Maj:t framlägga följande förslag till berörda, ännu sväfvande frågas
lösning och få härvid förutskicka den erinran, att, på sätt ock af förslaget
torde framgå, detsamma ej i ringaste mån afser att, vare sig
nu eller framdeles, medföra någon enskild vinst samt att undertecknade
äro beredde att åt planens utförande, om den godkännes, egna den
tid och det arbete, som derför kräfves.

Vi anse de medel, som till förevarande ändamål erfordras, lämpligen
kunna beredas dels genom ett byggnadsbidrag från Stockholms
stad till det belopp stadsfullmägtige redan en gång, ehuru då ej med
erforderlig qvalificerad ^pluralitet, derför beviljat, eller 600,000 kronor,
dels genom behållna vinsten å ett premieobligationslån, hvartill

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

komma de tvenne, här nedan omförmälda årliga anslag å tillhopa

120.000 kronor.

Det ifrågasatta obligationslånet är ämnadt att uppgå till ett nominelt
belopp af 10,000,000 kronor, fördeladt i 500,000 obligationer å
20 kronor hvardera. Dessas inlösen skulle ske efter utlottning, som,
enligt förut bestämd plan, komme att årligen ega rum, samt taga sin
början första året efter det obligationerna utgifvits och inom 57 år
vara fullbordad. Minsta inlösningsbeloppet skulle blifva 30 kronor,
med hvilket belopp de utlottade obligationerna redan första året komme
att infrias, men derefter successivt stiga, så att hvarje obligationsinnehafvare
återfinge ej blott kapitalet, utan ock ränta derå; hvarjemte
äfven större och mindre vinstbelopp komme att utlottas, allt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med bifogade amorteringsplan. Obligationerna
skulle utgifvas af oss och innehålla upplysning om ändamålet med
deras utfärdande, men Stockholms stad skulle, mot erhållen valuta
såsom här nedan sägs, åtaga sig deras utlottning och infriande. Obligationerna
skulle förfärdigas på sådant sätt att, utan handskrifna namnteckningar,
hvilket i anseende till obligationernas mängd är omöjligt,
deras äkthet kunde med säkerhet pröfvas.

Genom träffadt aftal hafva vi försäkrat oss derom att ett fullt
vederhäftigt bankkonsortium kommer att, för den händelse vi erhålla
rätt till lånets upptagande och obligationernas utgifning, af oss öfvertaga
desamma uppå de vilkor, att bankkonsortiet dels till oss betalar, vid
obligationernas erhållande 2,500,000 kronor och den 1 oktober 1890

500.000 kronor, dels vid obligationernas erhållande till Stockholms stad
erlägger hela det belopp, som efter af staden godkänd uträkning, förräntadt
efter 3]- procent för år, erfordras för samtliga obligationernas
infriande enligt amorteringsplanen, dels ock vidkännes alla kostnader
för obligationernas förfärdigande.

Vi hafva visserligen ej förbisett, att ett dylikt premieobligationslåns
utgifvande och försäljning står i strid med innehållet i 2 § af
kongl. förordningen den 6 augusti 1881, men vi våga hysa den förhoppning,
att Eders Kongl. Maj:t, med hänsyn till det fosterländska,
konstnärliga och fullkomligt oegennyttiga i det ändamål, hvars främjande
med vinsten af lånet afses, skall täckas medgifva ett undantagför
detta lån, i likhet med hvad i den kong], förordningen stadgas beträffande
svenska statens premielån af år 1860, och vi tillåta oss att till
stöd härför ytterligare anföra, att Riksdagens underdåniga skrifvelse
af den 14 maj 1880, som närmast torde hafva föranledt ofvannämnda
förordning, ej i någon mån synes kunna afse företag af sådan beskaffenhet
som det ifrågavarande;

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

7

att efter tiden för förordningens utfärdande åsigterna i ämnet
synas hafva undergått en betydlig förändring, sedan det visat sig, att
utländska lottsedlar, promesser m. m. i mängd hit införas;

att framstående nationalekonomer ej hafva något att invända mot
dylika lån i det fall, som här är för handen, att obligationsinnehafvaren
erhåller åter ej blott det förskrifna kapitalet, utan genom det
högre inlösningsbeloppet äfven ränta derå;

att tillfället att förvärfva dylika, en säker tillgång utgörande
obligationer befrämjar sparsamhet; samt

att främmande stater med stränga statsfinansiella grundsatser
tillåta utgifvandet af obligationer af ifrågavarande beskaffenhet, i
hvilket. afseende vi endast åberopa det premieobligationslån, som i
Tyskland upptagits för anskaffande af medel till Kölner-dömens fullbordande.

Beträffande nu sjelfva byggnadsföretaget, anse vi det vara lämpligast
att förlägga den nya teatern å östra delen af operahusets nuvarande
tomt, åt Carl XII:s torg. Fagäden åt Gustaf Adolfs torg
skulle bibehållas oförändrad, men i öfrig! hela det nuvarande operahuset
rifvas och fullständigt ombyggas samt nybyggnaden å vestra
tomtdelen genom eu brandmur skiljas från den egentliga teaterbyggnaden
å den östra. Så långt utrymmet och hänsynen till teaterns behof
medgifva, skulle i den nya byggnadskomplexen inrymmas till uthyrning
afsedda lägenheter, allt enligt af Eders Kongl. Maj:t faststälda
ritningar.

I sammanhang med nybyggnaden kunde en erforderlig reglering
af tomten ega rum och särskild!, om Stockholms stad så önskar, möjlighet
till utvidgning af körbanan å Arsenalsgatan beredas derigenom
att gångbanan utmed norra delen af operahuset förlädes i en arkadgång
under våningen en trappa upp åt denna sida af huset.

Ur ekonomisk synpunkt vore det visserligen fördelaktigast att få
utföra byggnadsarbetet, om möjligt, öfver hela tomten på en gång,
hvarigenom det skyndsammast skulle bringas till sin fullbordan och
hyresafkastning från de derför afsedda delarne snarast kunna inträda.

Vi hafva likväl trott det vara af stor vigt, att operaverksamheten
kunde utan afbrott eller förflyttning till annan plats fortgå å den nuvarande,
ända till dess att den nya teatern blefve färdig, och hafva,
med hänsyn härtill, ansett byggnadsarbetet böra så bedrifvas, att först
östra tomtdelen bebygdes med teater och öfriga dit förlagda lägenheter
samt åt! derefter, och sedan teaterverksamheten förflyttats till
den nya scenen, bebyggandet fortsattes å vestra delen af tomten. Med
ett sådant byggnadssätt hafva vi antagit, att den östra tomtdelen skulle

s

Statsutskottets Utlåtande N:o 6!J.

vara bebyggd och den nya teatern färdig ar 1891 samt arbetet a den
vestra tomtdelen vara fullbordadt år 1894.

Hvad byggnadskomplexens detaljer angår, för så vidt de ännu
kunna uppgöras, tillåta vi oss hänvisa till bifogade ritningar och här
endast tillägga, att den nya teatersalongen är afsedd att inrymma
platser för omkring 1,200 åhörare och vara indelad i parkett och tre
logerader.

Kostnaden är af professoren, slottsintendenten E. A. Jacobsson
beräknad till 2,500,000 kronor.

Vid ett så omfattande och delvis, nemligen hvad sjelfva teatern
och dithörande anordningar beträtfar, till arten mindre vanligt byggnadsföretag
och med afseende jemväl å grundens beskaffenhet å ifrågavarande
tomt måste nödig varsamhet kräfva det antagande påförhand,
att ofvanuämnda beräknade kostnadsbelopp kan komma att ej obetydligt
öfverskridas, äfvensom att, sedan teatern väl blifvit färdig, i början
af den nya teaterverksamheten derstädes eu del anskaffningar af
dekorationer och dylika föremål kan blifva erforderlig utöfver hvad nu
i berörda hänseende kunnat antagas.

Till omförmälda byggnads-, inrednings- och nyanskaffningskostnad
skulle användas, i främsta rummet och uteslutande för byggnadsarbetet,
det från Stockholms stad påräknade bidrag å 600,000 kronor
och derefter vinsten å premieobligationslånet efter afdrag af de 500,000
kronor deraf, som skulle afsättas till bildande af en reservfond för
teaterverksamhetens bedrifvande.

Till denna fond skulle ingå dels nyssnämnda 500,000 kronor, dels
hvad af vinsten i öfrigt å premielånet ej behöfde för byggnadsarbetet
samt inredningen och nyanskaffningen tagas i anspråk och dels, efter
teaterverksamhetens början, möjligen dervid uppkommande öfverskott.
Fonden är afsedd att med ej blott deraf fallande ränta, utan äfven
kapitalbelopp, om deraf gjordes behof, betacka brist, derest sådan tillfälligtvis
skulle vid teaterverksamheten uppstå; hvarefter, vid bättre
tider och inträffande öfverskott, fonden skulle af recettinkomster återfå
hvad den sålunda förskjutit.

Såsom understöd för teaterverksamhetens bedrifvande på ett konsten
värdigt sätt förutsätta vi vidare uttryckligen, dels att Hans Maj:t
Konungen fortfarande som hittills nådigt hugnar teatern med ett bidrag
af 60,000 kronor och dels att Riksdagen ånyo beviljar ett årligt
ordinarie anslag å 60,000 kronor.

Riksdagen har till den kongl. teatern anvisat ordinarie anslag,
för åren 1858 — 1868 till belopp af 75,000 kronor och för åren 1869 —

Statsutskottets Utlåtande N:u 69.

9

1888 till belopp af 60,000 kronor, allt årligen. Men härutöfver har
Riksdagen, för åren 1883—1889, beviljat följande extra anslag:

för år 1883: till reparation efter vådeld .................... kronor 69,548: —

för år 1884: extra teateranslag .............. kronor 40,000: —

till ersättning af förskott... ,, 143,000: —

„ skydd mot eldfara ...... „ 5,669: — 188,669:_

för år 1885: till ersättning af förskott... kronor 87,470: —

teaterkreditiv ........................ „ 15,000: — 102.470: —

för år 1886: teaterkreditiv.......................... 15,000: —

för år 1887: teaterkreditiv........................................................... 15,000: —

för år 1888: teaterkreditiv............................................................. 25,000: —

för år 1889: till gäldande af kostnader för operahusets skyddande
mot eldfara............ kronor 20,250: —

till betäckande af brist under
spelåren 1883—1888 „ 129,000:— 149,250:_

kronor 564,937: —

hvartill kommer dels hvad som till reparationer
å operahuset utgått af anslaget till byggnader
och reparationer å kronans hus och dels det för
år 1889 beviljade kreditivet till understöd åt vid
de kongl. teatrarne anstälda personer å 40,000 kronor,
hvilket, såsom ej egande sammanhang med
förevarande ämne, här ej tages med i beräkning.

Deremot torde från nämnda summa böra afdragas
dels ett belopp, som ej lärer utgått af det
för spelåret 1885 —1886 afsedda

kreditivet, ...................................... kronor 9,090: —

dels ett belopp, som lärer återstå
af ofvanomförmälda anslag
å 129,000 kronor för

år 1889, ............................... y 26,938: — kronor 36,028: —

hvarefter återstå .............................................................. kronor 528,909: —

Om härtill lägges det ordinarie anslaget för

åren 1883—1888, tillhopa ............................................ „ 360,000: —

visar sig att statens utgift för de kongl. teatrarne

för åren 1883—1889 utgjort sammanlagdt......... kronor 888,909: —

eller i medeltal för hvarje år 126,987 kronor.

Då med vårt förslag just afses att göra ett slut på ett dylikt
missförhållande, hafva vi ej ansett oss böra hemställa om annat än en
Bill. till Riksd. Prot. 1889. 4 Sand. 1 Afd. 41 Häft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

återgång till det ordinarie anslaget 60,000 kronor, eller mindre än
hälften af hvad de kongl. teatrarne under ofvan angifna tidsperiod
kostat staten, men detta anslags beviljande utgör ock ett oeftergifligt
vilkor för möjligheten att genomföra förslaget.

Bidragen till teaterverksamhetens uppehållande blefve sålunda:

Hans Maj:t Konungens bidrag ................................. kronor 60,000: —

det ordinarie anslaget.................................................. 60,000: _

100,000

hyresafkastning, som vi beräknat till ........................ ,,

kronor 220,000: —

hvaremot vi ej ansett oss böra begära att få åtnjuta de från nuvarande
dramatiska teatern för det närvarande utgående 15,000 kronor.

I dessa årsbidrag, i åstadkommandet af en ny ändamålsenlig teater
och i tillvaron af en reservfond af ofvan angifna beskaffenhet våga vi
hoppas, att Eders Kongl. Maj:t, Riksdagen och Stockholms stadsfullmägtige
skola finna den säkerhet för framtiden i ifrågavarande hänseende,
som tillförene saknats, och en visshet derom att ej vidare anspråk
än de i denna plan upptagna skola blifva behöfliga eller kunna
framställas.

Vi hafva ej ansett oss böra ifrågasätta någon förändring i fråga
om eganderätten till den nuvarande operatomten. Denna tomt, likasom
hela den värdefulla nybyggnaden derå, skulle enligt vår mening
tillhöra staten. Dock lärer det blifva nödvändigt att i sammanhang
härmed bestämma, att, om ifrågavarande teaterverksamhet skulle komma
att upphöra eller det ordinarie anslaget ej vidare blifva af Riksdagen
beviljadt, Stockholms stad skall ega rätt att af staten återbekomma sitt
tillskott å 600,000 kronor, ett åtagande från statens sida, som så mycket
mindre torde kunna anses med någon våda förenadt, som den nya
byggnaden, de egentliga teaterlokalerna oberäknade, måste komma att
lemna en hyresafkastning, som väl räcker till förräntning och snabb
amortering af ett kapital å nyssnämnda belopp.

Till reservfonden har ingen enskild någon rätt. Vi hafva tänkt
oss, att, om mot förmodan teaterverksamheten skulle upphöra, reservfonden
eller hvad deraf då funnes i behåll skulle öfverlemnas till Stockholms
stadsfullmägtige för att användas till något, helst ett liknande,
af Eders Kongl. Maj:t gilladt kulturändamål.

För undertecknade vore det, af lätt insedda skäl, kärt att, sedan
den nya byggnaden väl blifvit färdig och reservfonden bildad, blifva
från vidare bestyr med denna fråga befriade. Vi hoppas ock, att, i
det nya skick, hvari frågan då kommit, svårighet ej skall möta för ett
ändamålsenligt arrangement beträffande teaterverksamhetens uppehål -

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

11

lande, måhända sålunda att teatern kunde komma att förvaltas under
Hans Maj:t Konungens höga hägn och under de former, hvarom öfverenskommelse
då kunde träffas.

På grund af hvad ofvan anförts, tillåta vi oss att i underdånighet
hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes tillåta och utverka Riksdagens
medgifvande dertill, att det nuvarande operahusets hela tomt i qvarteret
Norrström finge af oss disponeras för uppförande derstädes af en
ny byggnad för teater m. fl. lokaler, enligt af Eders Kongl. Maj:t faststälda
ritningar;

att Eders Kongl. Maj:t må tillåta oss att, utan hinder af kongl.
förordningen den 6 augusti 1881, utgifva och försälja ett premieobligationslån
å 10,000,000 kronor af här ofvan angifna beskaffenhet;

att Eders Kongl. Maj:t må hos Stockholms stadsfullmägtige göra
framställning dels derom, att staden åtager sig de till berörda lån hörande
obligationernas utlottning och inlösen, dels ock om anvisande
från staden af ett bidrag till ofvanomförmälda byggnads uppförande
till belopp af 600,000 kronor, uppå det här ofvan antydda vilkor i fråga
om kapitalets eventuella återfående; samt

att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning om
beviljande af ett årligt ordinarie anslag å 60,000 kronor för teaterverksamhetens
bedrifvande samt om rätt för oss att förfoga öfver den
kongl. operans lösa egendom och tillhörigheter, äfvensom om de medgifvauden
i öfrig!, som må vara erforderliga för träffande af de aftal
och bestämmelser, som kunna påkallas för genomförande af det af oss
underdånigst framstälda förslag.»

Med erinran att Kongl. Maj:ts genom nådigt bref den 1 sistlidne
mars anbefalt öfverståthållareembetet att från Stockholms stadsfullmägtige
inhemta yttrande, huruvida Stockholms stad åtoge sig de förbindelser,
hvilka enligt det sålunda väckta förslaget för staden blifvit
ifrågasatta, har departementschefen vidare på sid. 13 —16 i statsrådsprotokollet
redogjort för innehållet i det yttrande, stadsfullmägtige med
anledning deraf den 18 i nyssnämnda månad afgifvit. Utskottet, som
beträffande denna redogörelse i öfrigt hänvisar till stadsrådsprotokollet,
får här endast meddela, att stadsfullmägtige tillkännagifvit, att, då genom
det framlagda förslag’ets antagande af vederbörande myndigheter
kongl. teaterns framtid borde kunna anses betryggad, och den form,
hvarunder kommunens bidrag till ändamålet blifvit ifrågasatt, eller ett
byggnadsanslag, icke heller mött vidare betänkligheter, stadsfullmägtige
funnit sig böra förklara staden villig att med ett anslag af den begärda
storleken underlätta bemödandena att sätta kongl. teatern i tillfälle

12

Statsutskottets Utlåtande JSl:o 69.

att fortfarande ega bestånd; att, hvad anginge den befattning med det
tillernade premielånet, hvilken staden skulle åtaga sig, stadsfullmägtige
anfört, att de visserligen funnit det vara förenadt med risk för staden
att för så lång tid som 57 år binda sig vid eu bestämd räntefot å ett
lån, som icke kunde uppsägas, men i betraktande deraf att den effektiva
räntan vore lägre än den, som under nuvarande förhållanden
kunde betingas, och med hänsyn jemväl dertill, att det vigtiga ändamålet
svårligen kunde vinnas, med mindre staden inginge på detta
vilkor, likväl trott sig böra äfven i denna del godkänna det framlagda
förslaget, under förutsättning att drätselnämndens första afdelning erhölle
bemyndigande att om sättet för utförandet träffa närmare aftal
med låneöfvertagarne; samt att stadsfullmägtige slutligen anmält sig
hafva fattat följande beslut:

l:o) Staden åtager sig att enligt den i byggnadskonsortiets skrifvelse
åberopade amorteringsplanen utlotta och inlösa obligationerna till
premielånet, mot det att låneöfvertagarne vid obligationernas erhållande
till drätselnämndens första afdelning å de tider, hvarom aftal må träffas
med afdelningen, aflemna det belopp, hvilket, förräntadt efter
procent, fordras enligt räkning, som afdelningen godkänner, för samtliga
obligationernas infriande.

2:o) Staden anslår i bidrag till den nya teaterbyggnadens uppförande
600,000 kronor, att utgå med en tredjedel hvardera af åren
1889, 1890 och 1891, under förutsättning och vilkor:

att det, som i öfrigt enligt förenämnda underdåniga skrifvelse beräknats
blifva behöfligt för byggnadens uppförande och ändamålsenliga
inredning, nyanskaffningar för och drifvande af teaterverksamheten
samt bildande af en reservfond, erhölles på det sätt, som i skrifvelsen
förutsatts;

att alla lägenheter inom den nya byggnaden, hvilka icke behöfvas
för teaterns ändamål, för dess räkning uthyras;

att Kongl. Maj:t till innevarande Riksdag gör de begärda framställningarna
om dels operatomtens användning, dels ett årligt ordinarie
anslag å 60,000 kronor för teaterverksamhetens drifvande, dels rättighet
för bemälda personer att förfoga öfver kong], operans lösa egendom
och tillhörigheter, dels ock öfriga medgifvanden af Riksdagen,
som kunna fordras för ändamålet;

att Riksdagen bifaller dessa Kongl. Mapts framställningar;
att Hans Maj:t Konungen fortfarande likasom hittills nådigt hugnar
teatern med ett årligt bidrag af 60,000 kronor; samt

att, om teaterverksamheten i den nybyggda lokalen lcomme att
upphöra eller det ordinarie anslaget icke vidare blefve till ofvan nämnda

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

13

belopp af 60,000 kronor af Riksdagen beviljadt, staden eger rätt att
af staten återbekomma sitt tillskott af 600,000 kronor.

3:o) Staden medgifver, dels att den mark, som enligt eu af stadsingeniörskontoret
den 5 mars 1889 upprättad karta skulle från Strömgatan
läggas till teatertomten, må gå i byte mot den mark, som enligt
samma ritning skulle från tomten utläggas till Arsenalsgatan, dels ock
att staten utan ersättning bekommer eganderätt till den gatudessein,
som skiljer den nuvarande operatomten i två delar, hvilka medgifvanden
dock endast göras under vilkor af Arsenalsgatans vidgande på
södra sidan åtminstone på det sätt, att längs det nya husets hela norra
sida bildas en 5,2 meter bred arkadgång med samma höjd som nedre
våningen, hvilken arkadgång skall vara upplåten såsom gångbana för
den allmänna rörelsen, så att körbanan kan vidgas med hela den nuvarande
södra gångbanan.

4:o) Staden åtager sig att, om teaterverksamheten skulle upphöra
och någon reservfond då finnes i behåll, använda denna till det kulturändamål,
Kongl. Maj:t kan komma att gilla.

På grund af nådig remiss hade — anför departementschefen vidare
— öfverståthållareembetet den 23 sistlidne mars afgifvit underdånigt
utlåtande i ämnet och dervid af anförda skäl (statsrådsprotokollets
sid. 17—18) samt med särskild hänsyn dertill att, om förslaget
bifölles, svenska staten skulle beredas den stora fördelen att utan
någon nämnvärd uppoffring få en monumental och prydlig byggnad
uppförd på sin till kongl. operan upplåtna tomt och tomten i sammanhang
dermed på ett förmånligt sätt reglerad, hemstält, att Kongl.
Maj:t måtte lemna sin kraftiga medverkan till genomförande af konsortiets
förslag, hvilket Stockholms stadsfullmägtige med sådan sällspord
beredvillighet understödt.

Efter att hafva erinrat, bland annat, att det af teaterbyggnadskonsortiet
framlagda förslaget till teaterfrågans lösning vore väsentligen
grundadt på möjligheten, att för uppförandet af ny teaterbyggnad
och betryggande af teaterinstitutionens framtida bestånd kunde,
utöfver de anslag, som ansetts böra för ändamålet ifrågasättas af Hans
Maj:t Konungen, Riksdagen och Stockholms stad, beredas en tillgång
till belopp af 3,000,000 kronor, hvilken skulle erhållas genom vinsten
på ett premieobligationslån, som konsortiet skulle tillåtas för ifrågavarande
ändamål upplägga, samt att vid sådant förhållande pröfningen
af förslagets öfriga delar borde föregås af eu undersökning, huruvida,
med afseende på de föreslagna bestämmelserna för det ifrågasatta lånet,
skäl förefunnes att i föreliggande fall medgifva undantag från lotteri -

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

förordningens föreskrifter, har departementschefen sedermera yttrat
följande:

»Nyss omförmälda § (§ 2) i lotteriförordningen torde visserligen, på
sätt konsortiet erinrat, icke i främsta rummet vara rigtad mot handeln
med premieobligationer, utan fastmera mot vissa med vinstutdelningar
förbundna literära företag, men då lagrummet erhållit en så vidsträckt
formulering, att det kommit att omfatta jemväl premielån, har detta
haft sin grund deruti, att ett betydligt antal af de premielån, som utbjudas
på fondmarknaden, icke kunna annorlunda anses än som lotteriföretag,
stundom af mycket tvifvelaktig beskaffenhet. Af den omständighet
att all handel med premieobligationer sålunda hos oss blifvit
förbjuden bör emellertid icke dragas den slutsats, att denna låneform
i och för sig vore att anse såsom absolut förkastlig. Den finansvetenskapliga
teorien erkänner fastmera sagda låneform, under förutsättning
att lånen byggas på sunda och för så väl långifvaren som låntagaren
betryggande grunder, såsom eu fullt berättigad form för den offentliga
krediten, och densamma anlitas äfven, på sätt konsortiet erinrat, i
främmande stater med stränga statsfinansiella grundsatser. Förutom
exemplet af Tyskland, der premielånesystemet är användt i stor utsträckning,
må sålunda nämnas, att i Frankrike, der likväl lotterier
äro förbjudna, det är ganska vanligt, att större stadskommuner utgifva
premieobligationslån, hvilka åtnjuta välgrundadt anseende. Att förbudet
mot handel med premieobligationer hos oss blifvit totalt, torde derför
väsentligen vara att tillskrifva svårigheten att i en lagparagraf
uppdraga eu tillfyllestgörande gränsskilnad mellan sådana papper af
ifrågavarande slag, som besitta egenskapen af verkliga värdepapper,
och den massa delaktighetsbevis i tvetydiga lotteriföretag, som utbjudas
under namn af premieobligationer.

Med det anförda har jag, utan att vidare inlåta mig på teorien
för premieobligationslån, endast velat antyda, att afgörandet, huruvida
ett premielån bör anses såsom lotteri, måste bero på eu granskning af
förhållandena i hvarje särskildt fall. Såsom kännetecknande för ett
lotteriföretag torde kunna angifvas, att det stora flertalet deltagare
förlora sina insatser, medan ett fåtal göra större eller mindre vinster.
Jemföres med ett sådant företag den af konsortiet föreslagna låneopetion,
inses lätt den väsentliga skilnaden. Hvarje obligationsinnehafvare
skulle till fullo återbekomma sitt utlagda kapital och dessutom
åtnjuta ränta i sämsta fall till belopp af närmare 2 procent å nominella
värdet, hvilket likväl torde komma att med några procent stegras.
För skilnaden mellan denna räntefot och den å lånemarknaden i allmänhet
gällande skulle obligationsinnehafvaren åtnjuta godtgörelse

Statsutskottets Utlåtande N:o 09.

15

genom utsigten att komma i åtnjutande af något af de större eller
mindre vinstbelopp, som enligt amorteringsplanen komme att utlottas.
Denna utsigt komme naturligtvis att utgöra den egentliga lockelsen
för deltagande i lånet, men förbises bör icke, att det gynnande af
spellusten, som skulle kunna anses ligga häruti, .äfven komme att verka
som en häfstång till befordrande af sparsamhet. Oaktadt all lagstiftning
mot lotterier har det icke kunnat förekommas, att årligen högst betydande
summor utgå såsom insatser i utländska lotterier. Af dessa
summor, hvilka säkerligen till stor del utgöras af sparpenningar, tillhörande
personer af de mindre bemedlade samhällsklasserna, skulle
antagligen en icke ringa del i stället komma att söka placering i teaterkonsortiets
premieobligationer. Spelinsatser, som i det- vida öfvervägande
flertalet fall gå för sina egare utan ringaste nytta förlorade,
skulle dermed förvandlas till säkert placerade kapital, afkastande någon,
om ock jemförelsevis låg ränta och af beskaffenhet att i fall af behof
kunna när som helst genom obligationernas försäljning realiseras till
ett pris, som i de flesta fall jemväl bör komma att innefatta godtgörelse
för den upplupna räntan.

Ur en annan synpunkt sedt, kan lånet äfven betraktas som en
nationalsubskription, hvilken lemnar för teaterinstitutionens bestånd
intresserade personer tillfälle att till ändamålet medverka med uppoffring
allenast af en del af räntan å de medel, som af dem lemnas såsom
bidrag.

Af nu anförda orsaker och under åberopande i öfrigt af hvad
öfveretåthållareembetet anfört, har jag, efter samråd med chefen för
civildepartementet, ansett mig böra låta de betänkligheter falla, som
alltid måste resa sig mot medgifvande af ett i lotteriförordningen icke
förutsatt undantag från samma förordnings föreskrifter. Under förutsättning
att konsortiets förslag i öfrigt vinner framgång, är jag derför
sinnad att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att lemna konsortiet tillstånd
att upplägga det ifrågasatta lånet.

Till de närmare bestämmelser och förbehåll, som lära böra fogas
vid tillståndet till lånets uppläggande, torde jag få återkomma, då frågan
om tillståndets beviljande till afgörande föreligger. Redan nu anhåller
jag emellertid att få framhålla såsom min åsigt, att ett visst
maximum för storleken af de utlottade vinsterna bör bestämmas. De
högsta vinstbelopp, som vid svenska statens premielån af år 1860
hädanefter kunna förekomma, vexla mellan 20,000 och 5,000 thaler. *
Högsta vinstbeloppet vid nu ifrågavarande lån synes mig lämpligen
kunna sättas icke obetydligt lägre än den högre af de nyssnämnda
båda siffrorna. Härtill torde ytterligare med fördel kunna fogas den

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

föreskrift, att så länge vinstbelopp, som skall utlottas på eu dag, öfverskrider
100,000 kronor, skola minst 50,000 kronor utlottas med smärre
vinster ej öfverstigande 1,000 kronor och att, när sedermera vinstbeloppet,
som skall utlottas, nedgår under 100,000 kronor, minst en
tredjedel skall utgå i dylika smärre vinster. Slutligen torde från det
medgifna tillståndet uttryckligen böra undantagas handel med promesser.“
Med förmälan att, då konsortiets förslag innefattade åtagande
för konsortiet att, utan annan uppoffring för statsverket än det årliga
teateranslag, som under en lång följd af år intill det nu löpande utgått,
ej mindre uppföra och under full eganderätt till statsverket öfverlemna
en ny tidsenlig teaterbyggnad, än äfven att tillhandahålla en reservfond
tillräckligt stor att, jemte de väsentligt ökade hyresinkomsterna
af lägenheter i teaterns hus, bereda all önskvärd trygghet mot förekomsten
af brist vid teaterns framtida verksamhet, syntes hufvudgrunderna
i förslaget vara af beskaffenhet att kunna ur statens synpunkt
vinna godkännande, samt att förslagets antaglighet följaktligen,
enligt departementschefens förmenande, berodde af detaljerna i detsamma,
har departementschefen derefter på sid. 22 i statsrådsprotokollet
öfvergått till en granskning af dessa detaljer. Departementschefen
har dervid till en början meddelat, att öfverintendentsembetet
på grund af nådig remiss den 12 sistlidne mars afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet. I detta utlåtande hade öfverintendetsembetet af
anförda skäl, sid. 22, uttalat den åsigt att sjelfva byggnadskostnad^],
af konsortiet angifven till 2,075,000 kronor, borde beräknas till, i
rundt tal, 2,550,000 kronor; hvarjemte öfverintendentsembetet, jemväl
på grund af angifna skäl, sid. 22—23, ansett sig förhindradt att tillstyrka
nådigt godkännande af det framlagda förslaget, för så vidt det
anginge byggnadsfrågan; i sammanhang hvarmed embetet hänvisat
till sitt den 11 februari 1888 i ämnet afgifna förslag, hvilket åsyftade
att, jemte förändring af nuvarande operahuset till dramatisk teater,
uppföra, å nordligaste delen af Carl XIII:s torg en byggnad endast för
den lyriska scenen, genom tillämpning af hvilket förslag skulle vinnas
bland andra fördelar, äfven de, att kongl. slottet ej komme att undanskymmas
genom én hög byggnad å den nu obebyggda delen af
bygnadstomten, samt att Konung Gustaf lll:s i operahuset efterlemnade
byggnadsminne hölles i helgd.

Efter att hafva anmärkt, att öfverintendentsembetet grundat sitt
afstyrkande af teaterkonsortiets byggnadsförslag dels på betänkligheter
mot valet af byggnadsplats, dels ock på framstälda anmärkningar mot
de uppgjorda förslagsritningarne, i hvilket afseende erinrats, att den
yttre arkitekturen saknade karakteristisk monumentalitet, att byggnadens

Stalmf skottets Utlåtande N:o 69.

17

disposition å tomten vore felaktig, i det ett för teaterverksamheten
främmande bihang till teaterhuset skulle förläggas mot centralplatsen
Gustaf Adolfs torg, medan liufvudbyggnaden vore afsedd att uppföras
vid nämnda bihangs frånsida, samt att teaterb}^ggnadens inredning i
vissa afseenden vore otillfredsställande, har departementschefen anfört,
att af dessa anmärkningar drabbade den, som afsåge valet af byggnadsplats,
en hufvudpunkt i konsortiets förslag, då rättigheten att för
nämnda ändamål disponera operahusets nuvarande tomt i förslaget
inginge som ett väsentligt moment. Då konsortiet uttryckligen bundit
sitt förslag vid rätten att få disponera operahusets tomt, förelåge
emellertid i sjelfva verket icke något val, och då i allt fall för genomförande
af byggnadsförslaget måste påräknas medverkan af Stockholms
stad, men det med säkerhet kunde antagas, att mot ett förslag, som
åsyftade att väsentligen inkräkta på hufvudstadens mest omtyckta promenadplats,
skulle från stadens sida resas ett bestämdt motstånd, egde
tanken att förlägga operahuset till norra delen af Kungsträdgården
åtminstone för närvarande icke praktisk betydelse.

Vidkommande åter de vid konsortiets underdåniga framställning
fogade ritningar till nytt teaterhus, hade konsortiet i en till finansdepartementet
ingifven skrift framhållit, att ritningarne blifvit utförda
hufvudsakligen för att få utrönt, om • det nuvarande operahusets tomt
kunde på ett ändamålsenligt sätt bebyggas, samt för att tjena till
ledning vid kostnadernas approximativa beräknande och sålunda icke
vore afsedda att vara definitiva; och hade konsortiet i sammanhang
härmed meddelat, att eu arkitekt blifvit utsänd till utlandet för att
der studera på senare tider uppförda teatrar och derefter uppgöra de
ritningar, hvilka slutligen skulle underställas Kongl. Maj:ts pröfning
och fastställelse. Konsortiet sjelft betraktade sålunda frågan om teaterbyggnadens
arkitektur och inredning såsom öppen, och i hvarje fall
torde Kongl. Maj:t böra förbehålla sig den slutliga pröfningen i dessa
hänseenden, dervid tillfälle blcfvo beredt att i möjligaste mån tillgodose
de af öfverintendentsembetet framstälda anmärkningar.

Den vigtigaste af dessa anmärkningar — fortsätter departementschefen
— vore onekligen den, att sjelfva teaterbyggnaden enligt konsortiets
förslag komme att förläggas, icke mot hufvudplatsen, Gustaf
Adolfs torg, utan vid tomtens motsatta sida. Denna disposition af
tomten berodde af konsortiets plan, att byggnadsarbetet icke skulle
utföras ölver hela tomten på eu gång, utan successivt bedrifvas så, att,
medan arbetet å den egentliga teaterbyggnaden å tomtens östra del
fortginge, operaverksamheten kunde utan afbrott fortsättas å den nuvarande
teatern. För den sceniska verksamhetens orubbade gång skulle
Bill. till Hiksd. Prof.. 1889. 4 Sand. 1 Afd. 41 lläft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

naturligen en sådan anordning af arbetet i åtskilliga afseenden medföra
betydande fördelar, men å andra sidan syntes sagda anordning,
äfven ur andra synpunkter än de deraf för byggnadens arkitektur följande
ofördelaktiga verkningarne, förknippad med afsevärda olägenheter.
Då för byggnadsarbetets ordnande på nyssnämnda sätt blefve
nödigt, att af det nuvarande operahuset hela östra delen intill närheten
af den nuvarande teatersalongen redan vid arbetets början nedrefves,
komme operan att beröfvas alla sina dekorations- och attributmagasin
förutom en hel mängd andra för dess verksamhet erforderliga lokaler.
Nödigt blefve att i ersättning'' för dessa förhyra eller på annat sätt
anskaffa andra för ändamålet lämpliga lägenheter, hvilket, då dessas
läge icke finge väljas för aflägset, gifvetvis komme att medföra dryga
kostnader. Vidare vore med hänseende till den bristfälliga beskaffenheten
af den gamla teaterbyggnaden, hvilken redan under nuvarande
förhållanden endast erbjöde otillfredsställande trygghet mot ras, att
att märka, att det omedelbart intill den qvarstående delen pågående
byggnadsarbetet med säkerhet kunde antagas komma att nödvändiggöra
omfattande och kostsamma arbeten för stödjandet af nyssnämnda byggnadsdel.
Då härtill slutligen komme, att den påräknade betydliga hyresafkastningen
af de till uthyrning afsedda lokalerna i det nya operahuset
snarast skulle vinnas, derest detta i hela sin utsträckning finge
samtidigt uppföras, kunde, enligt departementschefens förmenande, ifrågasättas,
huruvida icke sistnämnda alternativ, med operaverksamhetens
förflyttande under byggnadstiden till annan för ändamålet förhyrd teater,
skulle visa sig i ekonomiskt hänseende fördelaktigare än det af konsortiet
förordade tillvägagångssätt. Härigenom skulle äfven kunna vinnas
möjligheten af en rigtigare disposition af tomten, hvarjemte en af
Stockholms stad uttryckt önskan om ytterligare utvidgning af Arsenalsgatan
vid dess utmynnande i Gustaf Adolfs torg skulle kunna tillgodoses.
För den händelse det efter utredning skulle visa sig, att annan
teater skulle under byggnadstiden kunna förhyras och öfriga dermed
sammanhängande anordningar vidtagas till lägre kostnad än den, som
enligt det nyss sagda måste åtgå till anskaffande af dekorations- och
attributmagasin m. fl. lägenheter, arbeten för stödjande af den qvarstående
delen af operahuset in. in., och konsortiet skulle befinnas villigt
att medgifva en sålunda förändrad användning af de ifrågavarande
medlen, borde i det kontrakt om byggnadsarbetet, som komme att upprättas
mellan staten och teaterbyggnadskonsortiet, intagas bestämmelser
i öfverensstämmelse med den sålunda förändrade anordningen.

Kostnaden för hela byggnadsföretaget vore enligt eu vid konsortiets
framställning fogad promemoria af professoren Jacobsson be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

19

räknad till 2,500,000 kronor, deraf antagits belöpa för byggnaden med
inberäkning af vatten-, aflopps- och värmeledning 2,075,000 kronor
(eller, enligt hvad öfverintendentsembetet anmärkt, rätteligen 2,084,000
kronor), för maskiner och sceninredning 150,000 kronor, för dekorationer
och attributer 75,000 kronor, för elektriska belysningsledningar
med krona och armatur för teaterns lokaler 125,000 kronor och för provisorisk
anordning af dekorationsmagasin, klädloger m. m. samt för uppstöttningar
och diverse 75,000 kronor. Äfven om, på sätt öfverintendentsembetet
anmärkt, kostnaden för sjelfva byggnaden skulle vara för
lågt upptagen till 2,075,000 kronor och böra ökas till 2,550,000 kronor,
verkade detta ingen rubbning i konsortiets kostnadsberäkning på
det hela, enär denna, just med afseende på möjligheten af ett öfverskridande
af den ursprungligen antagna kostnaden, för dylika oförutsedda
utgifter upptoge ett belopp af icke mindre än 600,000 kronor
och i allt fall möjlighet alltid gåfves att i byggnadsplanen vidtaga de
inskränkningar, som af tillgången på erforderliga medel må påkallas.

Departementschefen har vidare yttrat följande:

»Ehuru sistlidet års Riksdag beslöt att icke bevilja något anslag
till de kongl. teatrarne, föreligger intet skäl att fatta detta beslut såsom
innebärande ett underkännande från Riksdagens sida af den lyriska
och dramatiska konstens betydelse för den fosterländska odlingen eller
af den kongl. teaterinstitutionens kraf att från det allmännas sida åtnjuta
det understöd, utan hvilket denna institution icke mägtar uppbära
sin ställning såsom den främste vårdaren inom vårt land af ifrågavarande
konstart. Riksdagens beslut torde ega en helt annan innebörd.
Det synes mig i främsta rummet böra uppfattas såsom ett häfdande
af Riksdagens berättigade anspråk att, sedan vid utöfningen af
den anslagsbeviljande myndigheten de särskilda statsändamålen blifvit
vägda mot hvarandra och af statsmedlen för hvart och ett anvisats
den andel, som dess relativa betydelse påkallat och statens tillgångar
kunnat medgifva, resultaten af denna pröfning icke rubbas derigenom
att för ett särskilt statsändamål tages i anspråk större andel af statsmedlen,
än Riksdagen ansett böra för detsamma anvisas. Såsom väl
är kändt, hafva under senare åren förhållandena för de kongl. teatrarne
gestaltat sig så ogynsamt, att deras verksamhet icke kunnat uppehållas
utan större bidrag från statsverkets sida än det, hvarmed statsverket
rätteligen ansetts böra understödja den sceniska konsten, och Riks -

2U

Statsutskottets Utlutande N:o 6!J.

dagen har äfven med erkännansvärd offervillighet visat sig behjerta
teaterinstitutionens bekymmersamma ställning genom att under flera år
anvisa betydande summor utöfver det ordinarie teateranslaget. Då utsigt
icke syntes förefinnas för teaterinstitutionen att inom den närmare
framtiden vinna en mera betryggad ställning, har emellertid Riksdagen
genom att neka allt anslag till de kong!, teatrarne tillkännagifvit sig icke
vidare vilja eftergifva sitt nyss antydda anspråk såsom anslagsgifvande
myndighet. Om denna grund för Riksdagens omförmälda beslut än,
på sätt jag redan anfört, lärer hafva varit den egentligen bestämmande,
torde likväl äfven i beslutet böra sökas ett, enligt min åsigt välgrundad^
uttalande från Riksdagens sida, att äfven Stockholms stad, såsom
synnerligen intresserad af teaterinstitutionens tryggade tillvaro, borde
bidraga med anslag för ändamålet.

Om min nu angifna uppfattning af Riksdagens sistlidet år fattade
beslut att vägra anslag till de kong!, teatrarne är rigtig, följer deraf
äfven, att grundad förhoppning bör kunna hysas, att Riksdagen, blott
säkerhet vinnes, att det en gång gifna teateranslaget ej vidare öfverskrides
och Stockholms stad till teaterinstitutionen lemnar skäligt bidrag,
skall finnas villig att åter bevilja det tillförene utgående teateranslaget.
Godkännes teaterbyggnadskonsortiets förslag, skulle emellertid
nyssnämnda förutsättningar vara för handen. Då, enligt detta förslag,
teaterinstitutionen skulle komma att förfoga öfver en i alla afseenden
fullt tidsenlig teaterbyggnad med ett betydligt ökadt antal
åskådareplatser, utan att ändock institutionen komrne att betungas med
förräntande och amortering af byggnadskostnaden; da genom inredande
i teaterbyggnaden af ett stort antal till uthyrning afsedda lokaler skulle
beredas teatern eu inkomst, som beräknats med omkring 65,000 kronor
öfverskjuta den, som under enahanda titel för närvarande tillflyter
teatern; och då för betäckande af brist, som tillfälligtvis vid teaterverksamheten
kunde komma att uppstå, skulle bildas en reservfond
till belopp af minst 500,000 kronor, torde få erkännas, att mot faran
af ett öfverskridande af teateranslaget blifvit beredd all den trygghet,
som rimligen kan fordras. Genom Stockholms stadsfullmägtiges beslut
att till teaterbyggnaden bevilja det betydande beloppet af 600,000
kronor har äfven blifvit uppfödd den andra af de utaf mig antydda
förutsättningarne för ett förnyadt beviljande från Riksdagens sida af
teateranslaget. Under erinran derjemte att konsortiets förslag är framstäldt
under förutsättning af det ordinarie teateranslagets beviljande,
så att i annat fall konsortiet är löst från sitt åtagande, hemställer jag
alltså, att Eders Kongl. Maj:t må af Riksdagen äska uppförande å or -

Statsutskottets Utlåtande N:o fil).

21

dinane stat under sjunde hufvudtiteln af ett anslag till kongl. operan
till belopp af 60,0UÖ kronor.»

Då den nya teaterbyggnaden b 1 i Tv i t färdig och af konsortiet till
statsverket öfverlemnad, tillkomme det — anför departementschefen
derefter — Kongl. Magt och Riksdagen att besluta om sättet för uppehållande
för framtiden af teaterverksamheten å den nya scenen. Derest,
såsom val antagligt vore, nämnda verksamhet icke ansåges böra drifvas
omedelbart för statsverkets räkning, borde, sedan teaterinstitutionens
bestånd genom de nya anordningarna blifvit tryggad, svårighet ej möta
att finna eu eller flera personer villiga att, mot rättighet att disponera
öfver teaterns fasta och lösa egendom samt öfriga tillgångar, öfvertaga
uppehållandet af teaterverksamheten på vilkor, som innebure full trygghet
för verksamhetens skötande på ett konsten värdigt sätt. För det
tall att, efter den nya teaterns fullbordande, men innan öfriga byggnadsarbeten
hunnit afslutas, hinder skulle möta att låta de nya formerna
för teaterverksamheten tillämpas, vore emellertid teaterbyggnadskonsortiet,
enligt hvad detsamma i skrifvelse af den 23 i denna månad
förklarat, villigt att med de tillgångar, som vore afsedda att för ändamålet,
användas, upprätthålla teaterverksamheten å den nya teatern
under en öfvergångst-id, som dock icke finge utsträckas längre än till
utgången af det spelår, under hvilket. byggnadsföretaget i sin helhet
blefve fullbordadt.

Den nya teatern vore afsedd att konstrueras med uteslutande
hänsyn till den lyriska konstartens fordringar och blefve sålunda mindre
lämplig för uppförande af dramatiska stycken. Den dramatiska verksamheten
borde derför äfven framgent fortgå å den dramatiska teatern
under hufvudsakligen samma form som under nu löpande spelår.

Efter det departementschefen vidare hemstält, att Kongl. Maj:t
beträffande öfvergångstiden, intill dess den nya teaterbyggnaden blefve
färdig, måtte af Riksdagen äska det bemyndigande, som innehålles i
mom. 2 af den kongl. propositionen, har departementschefen anfört,
att beviljandet af ifrågavarande anslag å 60,000 kronor redan under
nyssnämnda öfvergångstid påkallades med nödvändighet ej mindre deraf,
att operans kostym- och attributförråd‘måste med betydlig kostnad förnyas
och, på det operan måtte kunna fylla sin uppgift, nya musikverk
framföras, än äfven deraf att eu väsentlig del af de inkomster, som
för innevarande spelår varit för operan att tillgå, redan under det näst -

oo

Statsutskottets Utlåtande N:o G!>.

kommande bortfölle. I första rummet vore härvid att märka, att hyresinkomsterna
för lägenheter i operahuset, hvilka för närvarande uppginge
till ett sammanlagdt belopp af 34,700 kronor, skulle, derest, såsom
departementschefen ansåge önskvärdt, arbetet å den nya teaterbyggnaden
komme att bedrifvas öfver hela tomten på en gång, redan nästa spelår
helt och hållet eller åtminstone till väsentligaste delen bortfalla, men
äfven, under förutsättning att den vestra delen af byggnaden till eu
början lemnades qvarstående, betydligt nedgå. Härtill komme äfven,
att hyresafgiften för dramatiska teatern, hvilken, uppgående till 15,000
kronor, för närvarande vore anslagen såsom bidrag till operaverksamhetens
uppehållande, syntes departementschefen icke vidare böra för
enahanda ändamål disponeras. Oafsedt att, med afseende på nödvändigheten
äfven för denna teater att bekosta större nyanskaffningar af
materiel, en nedsättning af hyran torde böra ifrågakomma, hade departementschefen
nemligen att i fråga om användningen af det hyresbelopp,
som för nämnda teater kunde betingas, göra eu af nödig omsorg för
teaterpersonalens fredande mot nöd å ålderdomen påkallad framställning.

Beträffande de skäl, departementschefen anfört till stöd för denna
senare framställning, hvilken, afseende förstärkande af de kongl. teatrarnes
pensionsinrättnings fond genom nyssnämnda hyresbelopp, återfinnes
under mom. 3:o i den kongl. propositionen, tillåter sig utskottet hänvisa
till statsrådsprotokollet (sid. 30—33) och får här endast meddela,
att antalet af de delegare i berörda pensionsinrättning, hvilka redan uppnått
pensionsmessighet, men till följd af pensionsinrättningens bristande
tillgångar icke kunnat med pension förses, utan måste afbida inträffande
ledighet, utgöra:

inom aktörsstaten 11, berättigade till en årlig pension af tillsammans
12,600 kronor;

inom balettstaten 15, berättigade till en årlig pension af tillsammans
4,350 kronor;

inom korstaten 11, berättigade till en årlig pension af tillsammans
3,300 kronor;

eller sålunda sammanlagdt 37 delegare, berättigade till ett årligt
pensionsbelopp af 20,250 kronor;

samt att departementschefen anmärkt, att ifrågavarande hyresbelopp
visserligen vid uppgörelsen om nytt aftal rörande upplåtelse af
dramatiska teatern torde komma att något nedgå under nuvarande beloppet,
15,000 kronor, men att, deiest enahanda bidrag under några år
framåt anvisades pensionsinrättningen, på denna väg en icke oväsentlig
förstärkning af pensionsinrättningens fond kunde uppnås.

Af statsrådsprotokollet inhemtas slutligen, att Hans Magt Konungen

Statsutskottets Utlåtande U:o 69.

23

efter ärendets föredragning behagat tillkännagifva sin afsigt att jemväl
framgent för de korigl. teatrarne anvisa enahanda bidrag, som hittills
till dem utgått, eller 60,000 kronor för kongl. operan och 7,385 kronor
föi- dramatiska teatern, mot rätt att å teatrarne disponera hittills vanligt
antal platser.

Innan utskottet går att afgifva yttrande öfver Kongl. Maj:ts förevarande
framställningar, får utskottet till Riksdagens kännedom meddela,
dels att chefen för finansdepartementet i embetsskrifvelse af den
26 innevarande april underrättat utskottet, att Stockholms stadsfullmägtiges
ofvan omförmälda den 18 sistlidne mars i ämnet fattade beslut
icke blifvit inom föreskrifven tid öfverklagadt, dels ock att utskottet,
på gjord förfrågan, iuhemtat:

att beloppet af de medel, som skulle till Stockholms stad erläggas
för att, förräntade efter 3^ procent, användas till det tillämnade
obligationslånets inlösen, beräknats komma att utgöra 6,800,000 å
7,000,000 kronor, beroende på den definitiva amorteringsplan, Kongl.
Maj:t kan komma att fastställa;

att kostnaderna för obligationernas förfärdigande, såsom inköp af
vattenstämpladt papper, tryck, numrering, kontroll m. m. beräknats till
omkring 100,000 kronor; och

att ränteförluster, provisioner, annonser, försändelser, assuranser
m. fl. kostnader för obligationernas försäljning på grund af den erfarenhet,
som i utlandet vunnits vid dylika emissioner, och under förutsättning
att lånet inom kortare tid kunde afyttras — i motsatt fall ökades
ränteförlusten —, antagits uppgå till omkring en krona per obligation.

Det förslag till uppförande af en ny teaterbyggnad och betryggande
i sammanhang dermed af teaterinstitutionens framtida ställning,
som i de delar, inom... l:o af den kongl. propositionen angifver, nu
föreligger till Riksdagens afgörande, synes utskottet bereda tillfälle till
eu synnerligen lycklig lösning af den sedan så lång tid tillbaka på
dagordningen stående, invecklade teaterfrågan. Upprepade gånger har
utskottet under de senare åren med styrka framhållit önskvärdheten
deraf, att teaterförhållandena ordnades på ett sådant sätt, att den ovissa
och sväfvande ställning, hvari desamma befunno sig, finge ett slut, och
denna utskottets mening har jemväl af Riksdagen biträdts, men icke
förr än nu har något förslag, afsedt att få till stånd en sådan sakernas

Statsutskottets Utlåtande N:o 6>).

24

ordning, framkommit. Då emellertid nu ett dylikt förslag föreligger;
då detta förslag synes i hög grad egnadt att uppfylla det med detsamma
afsedda ändamålet; då vidare den uppoffring, som af statsverket
kräfves för förslagets genomförande, väsentligen endast består deri,
att ett ordinarie anslag till kongl. operan uppföres till ett belopp, motsvarande
det minsta årliga understöd, som under tiden från och med
år 1858 intill innevarande år af Riksdagen beviljats för teaterverksamhetens
uppehållande; och då slutligen utskottet, i öfverensstämmelse
med den uppfattning, departementschefen uttalat, håller före, att Riksdagens
förlidet år fattade beslut att icke bevilja något anslag till de
kongl. teatrarne är att uppfatta, icke såsom ett underkännande från
Riksdagens sida af teaterinstitutionens kraf på att af staten få åtnjuta
understöd i form af anslag utan såsom eu åtgärd, företagen i syfte att
få till stånd en slutlig lösning af teaterfrågan, anser sig utskottet ega
fullgod anledning tillstyrka Riksdagen att till förslagets genomförande
lemna den medverkan, som af Riksdagen begäres.

Utskottet föreställer sig emellertid, att mot det ifrågavarande
förslaget, sådant detsamma nu föreligger, kan komma att rigtas den
anmärkningen, att förslaget icke innehåller någon uttrycklig bestämmelse
om huru med teaterverksamheten skall ordnas efter utgången
af det spelår, under hvilket den nya byggnaden varder färdig. Gent
emot eu sådan anmärkning vill utskottet erinra, att genom de anordningar,
som i sammanhang med uppförandet af den nya teaterbyggnaden
skulle vidtagas till tryggande af teaterinstitutionens fortbestånd,
fullständig säkerhet synes vara beredd, att extra anslagsfordringar
icke skola förekomma. Då emellertid inom riksdagen den uppfattningen
torde vara allmän, att teaterverksamheten bör ordnas på
ett sådant sätt, att densamma icke kan få ens utseendet af att fortgå
för statsverkets räkning och på dess risk, har utskottet, som till fullo
delar denna uppfattning, ansett lämpligt föreslå sådana vilkor att dels
det tillstyrkta beslutets verkställighet göres bei-oende af förutgångna
anordningar, ledande till full säkerhet i ifrågavarande hänseende, dels
ock Riksdagens godkännande erfordras beträffande formen för teaterverksamhetens
bedrifvande, hvarigenom Riksdagen sättes i tillfälle tillse,
att denna form blir betryggande. Lika rigtigt och befogad! som det
synes utskottet vara, att staten framgent likasom under eu lång följd
af år med ett ordinarie anslag understödjer den kongl. teatern i dess
egenskap af konstanstalt, lika naturligt lärer det nemligen vara, att
teaterverksamhet icke drifves af staten eller för dess räkning, och
enligt utskottets åsigt är det en särdeles tilltalande sida af det nu
föreliggande förslaget att Riksdagen genom dess antagande blifver satt

Statsutskottets'' Utlåtande N:o 69.

25

i tillfälle att på ett sätt, som ej kan lemna rum för någon befogad
anmärkning, göra ett oåterkalleligt slut på det oegentliga förhållande,
som i berörda hänseende egt rum sedan spelåret 1881 —1882, samt att
genomföra en sådan förändrad anordning, som upprepade gånger vid
ärendets behandling framhållits såsom högeligen önskvärd.

Såsom af statsrådsprotokollet framgår, har, efter det teaterbyggnadskonsortiet
till Kongl. Magt ingaf sitt förslag, öfverintendentsembetet
uttalat den åsigt, att kostnadsberäkningen borde höjas med omkring
500,000 kronor, likasom ock det af Kongl. Maj;t föreslagna åtagandet
för konsortiet att anskaffa för teatern erforderlig materiel af dekorationer,
attributer, maskineri, belysning m. in. och öfrig inredning synes vara
vidsträcktare och dess utförande med större kostnader förenadt, än i
konsortiets skrifvelse till Kongl. Maj:t tyckes vara afsedt. Till bestridande
af den ökade utgift, som af berörda omständigheter möjligen kan föranledas,
kommer, på sätt i statsrådsprotokollet erinrats, konsortiet emellertid
att disponera öfver eu tillgång af 600,000 kronor, och vill utskottet
härtill lägga det uttalande, att Kongl. Magt säkerligen icke lärer
underlåta att i sammanhang med pröfningen af de närmare bestämmelser
och förbehåll, hvilka, enligt hvad i statsrådsprotokollet antydes, komma
att fogas vid tillståndet till premieobligationslånets uppläggande, tillse,
bland annat, att de mellanträdande penninganstalternas inkomst stannar
vid lämplig godtgörelse för kostnader, arbete och risk samt att den
för teaterns behof afsedda nettobehållningen varder fullt så stor som
det kan visa sig behöflig! för företagets genomförande och framtida
soliditet, hvilket så mycket lättare torde låta sig göra som, i betraktande
af ändamålet med lånet och dess grundande på en särskild dispens,
någon oskälig vinst ingalunda torde vara af berörda penninganstalter
påräknad och omförmälda nettobehållning lärer kunna, äfven med bibehållande
af ett måttligt och passande emissionspris, eller, om så erfordras,
genom successiv höjning af detta pris, något ökas utöfver de
ursprungligen afsedda 3,000,000 kronor, så att högsta möjliga fördel
af lånet må komma teatern till godo.

Hvad Kongl. Maj:t under mom. 2:o i den kongl. propositionen
äskat i syfte att betrygga verksamhetens, uppehållande å de kongl.
teatrarne under tiden intill slutet af det spelår, hvarunder den nya
teatern blefve färdig, har lika litet som det medgifvande i ändamål
att förstärka de kongl. teatrarnes pensionsinrättnings fond, som Kongl.
Magt under mom. 3:o begärt, gifvit anledning till någon utskottets
erinran; och får utskottet för den skull hos Riksdagen förorda bifall
till berörda framställningar.

Bill. till Biksd. Prat. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 41 Häft.

4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 09.

Under åberopande af hvad nn blifvit anfördt får utskottet alltså
hemställa:

l:o) att Riksdagen må — jemte medgifvande ej
mindre att nuvarande operahusets hela tomt i qvarteret
Norrström må af ifrågavarande teaterbyggnadskonsortium
disponeras för uppförande derstädes af en ny
teaterbyggnad, under vilkor att byggnaden uppföres
enligt ritningar, som af Kongl. Maj:t fastställas, och
enligt af Kongl. Maj: t godkänd plan för byggnadsarbetets
bedrifvande; att konsortiet anskaffar för teatern
erforderlig materiel af dekorationer, attributer, maskineri,
belysning m. m. och öfrig inredning, med rätt
för konsortiet att dervid förfoga öfver kongl. operans
lösa egendom och tillhörigheter; samt att, sedan byggnaden
blifvit färdig, konsortiet till statsverket under
full eganderätt öfverlemnar densamma jemte nyssnämnda
materiel och inredning äfvensom tillhandahåller
den i konsortiets skrift af den 28 sistlidne
februari omförmälda reservfond, dock att, derest Kong],
operans verksamhet skulle komma att upphöra eller
det ordinarie anslaget till nämnda opera ej vidare
varda af Riksdagen beviljadt, af statsverket skall till
Stockholms stad återgäldas det af staden till byggnadsarbetet
anvisade bidrag å 600,000 kronor, äfvensom
att, om teaterverksamheten skulle upphöra, nyssnämnda
reservfond eller den del deraf, som då må
finnas i behåll, skall öfverlemnas till Stockholms stadsfullmägtige
för att användas till det kulturändamål,
Kongl. Maj:t kan komma att gilla; allt enligt bestämmelser
och föreskrifter i kontrakt, som emellan Kongl.
Maj:t och kronan samt konsortiet upprättas, dock med
vilkor, att kontrakt ej må upprättas förr, än sådana
anordningar träffats, att lull säkerhet förefinnes derför
att teaterverksamheten under inga som helst omständigheter
kan komma att bedrifvas för statens räkning
eller staten betungas med någon utgift utöfver det
här nedan omförmälda ordinarie anslag, samt att det
bankkonsortium, åt hvilket försäljningen af det ifrågasatta
premieobligationslånet må blifva öfverlemnadt,
tillförbindes att under lämplig tid och å skilda orter
hålla de lånet tillhöraude obligationer till salu inom

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

27

landet till af Kongl. Maj:t godkändt pris och i partier
af högst 5,000 kronor för hvarje köpare än äfven
att Kongl. Maj:t må ega att med Stockholms stad
träffa aftal om utbyte af mark vid operahustomten
enligt de i Stockholms stadsfullmägtiges underdåniga
skrifvelse af den 18 sistlidne mars omförmälda grunder,
med rätt för Kongl. Maj:t att medgifva den utvidgning
af Arsenalsgatau vid dess utmynnande i Gustaf Adolfs
torg, som är förenlig med den plan för teaterbyggnaden,
hvilken af Kongl. Maj:t varder faststäld — å
ordinarie stat under riksstatens sjunde hufvudtitel
uppföra ett anslag till kongl. operan till belopp af
60,000 kronor, dock med det uttryckliga vilkor för
anslagets utgående efter byggnadsföretagets fullbordande,
att teaterverksamheten jemväl sedermera ordnas
så, att för teaterns förbindelser finnes en bestämd,
från statsverket fullständigt skild ansvarighet, och
under den form härför, som af Riksdagen godkännes;

2:o) att Riksdagen må medgifva Kongl. Maj:t
rätt att högst för tiden intill slutet af det spelår,
under hvilket den nya teaterbyggnaden varder färdig,
upplåta de kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom
till begagnande åt den eller dem, som kunna befinnas
villiga att, utan att statsverket derigenom betungas
med några kostnader utöfver det för kongl. operan
afsedda anslag å 60,000 kronor, bedrifva teaterverksamhet
å sagda teatrar, eller, hvad operan angår, å
särskild förhyrd lokal, på ett konsten värdigt sätt,
med rättighet jemväl för Kongl. Maj:t att, med nedan
nämnda undantag, för detta ändamål disponera eller
öfverlåta dispositionsrätten till alla från teatrarne och
deras fastigheter inflytande inkomster; samt

3:o) att Riksdagen må medgifva, att den afkomst,
som under nyssnämnda tid må komma att vid
upplåtelse af dramatiska teatern betingas, må af Kongl.
Maj:t disponeras till förstärkande af de kongl. teatrarnes
pensionsinrättnings fond.

Stockholm den 30 april 1889.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

38

Statsntskottelt; Utlåtande iX;o 69.

Reservationer:

af herr S. Nilsson, som ansett, att utskottets yttrande och förslag
i detta ämne bort hafva följande lydelse och innehåll:

»Det förslag till uppförande af eu ny teaterbyggnad och betryggande
i sammanhang dermed af teaterinstitutionens framtida ställning,
som nu föreligger till afgörande, synes utskottet — hvad dess hufvuddrag
angår — vara synnerligen tilltalande; och föreställer sig utskottet
att detsamma bör kunna bereda tillfälle till en särdeles lycklig lösning
af den sedan så lång tid tillbaka på dagordningen stående, sväfvande
teaterfrågan. Vid den närmare granskning af förslaget, utskottet företagit,
har utskottet emellertid funnit vissa delar af detsamma mindre
tillfredsställande och af beskaffenhet att erfordra ändring.

Den första anmärkning, utskottet har att mot förslaget framställa,
gäller sättet för det tillernade premieobligationslånets realisering. Såsom
af teaterbygguadskonsortiets ofvan intagna skrift framgår, skulle
de 500,000 obligationer å 20 kronor hvardera, hvilka skulle af berörda
konsortium utfärdas, komma att öfverlemnas till ett konsortium af banker,
som, mot det att detsamma dels erlade till byggnadskonsortiet
3,000,000 kronor och till Stockholms stad det belopp, som, förräntadt.
efter 3f procent, erfordrades för samtliga obligationernas infriande enligt
amorteringsplanen, dels ock vidkändes alla kostnader för obligationernas
förfärdigande, skulle erhålla rätt att försälja obligationerna och
tillgodogöra sig hvad genom försäljningen kunde komma att inflyta.
Då nu vårt land för närvarande måste anses erbjuda tillfälle till en
jemförelsevis lätt afsättning för ett dylikt lån, enär lånet, såsom innebärande
upphäfvande i ett särskildt fall af det gällande lotteriförbudet,
skulle komma att få karakteren af ett monopol; då lånet vidare i det
afseendet torde få antagas blifva såsom premieobligationslån betraktadt
ovanligt fördelaktigt för köparne, att det lägsta belopp, hvarmed en
obligation .skulle komma att utlottas, redan första året skulle uppgå
till icke mindre än 30 kronor; då lånet slutligen torde blifva särskildt
lockande jemväl af den anledning, att enligt amorteringsplanen, vinsterna
skulle komma att företrädesvis utfalla i början af amorteringstiden
och särskildt hopas under de första tio åren deraf, föreställer
sig utskottet, att begäret hos allmänheten att förvärfva obligationerna
i fråga skulle komma att visa sig synnerligt stort och obligationerna

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

29

i följd deraf inom kort erhålla en kurs, som snarare öfver- än understeg
nyssnämnda lägsta utlottningsbelopp 30 kronor. År denna föreställning
rigtig, synes det utskottet emellertid uppenbart, att obligationerna
skulle kunna emitteras till en kurs, som icke obetydligt öfverstege
deras nominalvärde med tillägg af den på hvarje obligation belöpande
andelen af totalkostnaden för obligationernas förfärdigande och
försäljning; och skulle detta gifvetvis så mycket lättare låta sig göra,
om hela antalet obligationer icke på en gång utsläpptes, utan emissionen
finge försiggå successivt, allt efter som försäljningspriset å marknaden
stegrades.

Egde icke emissionen rum till en sådan högre kurs, skulle naturligtvis
de mellanhänder, Indika förmedlade obligationernas öfvergång
till de egentliga köpande derigenom att de i första hand tecknade sig
för ett större eller mindre antal obligationer, Indika de sedermera utbjöde
till försäljning, komma att skörda en oskälig vinst.

I en till utskottet öfverlemnad skrifvelse har uppgifvits, att bankkonsortiet
tänkt sig, att obligationerna skulle utsläppas till en kurs
af allenast 22 kronor. Då, på sätt framgår af hvad utskottet ofvan
meddelat, kostnaden för obligationernas förfärdigande och försäljning
beräknats uppgå till omkring 600,000 kronor, skulle alltså den vinst,
bankkonsortiet såsom sådant komme att erhålla på lånets öfvertagande
utgöra endast omkring 400,000 kronor, hvartill dock torde få läggas
det belopp, hvarmed de medel, som i och för obligationernas inlösen
skulle till Stockholms stad erläggas, möjligen komme att understiga
7,000,000 kronor.

Utskottet kan emellertid icke värja sig från den föreställningen,
att en dylik emissionskurs af 22 kronor, hvilken på grund af det nyss<
anförda måste anses allt för låg, endast blefve ett teckningspris, som
komme att gifva anledning till en omfattande spekulation och bereda
tillfälle till penningvinst, som lämpligare borde komma teatern till godo.

Vare sig nu denna utskottets uppfattning är rigtig eller ej, synes
det utskottet i allt fall uppenbart, att då, såsom utskottet antager, det
föreslagna premieobligationslånet bör kunna vid realiseringen lemna
en ren vinst vida öfverstigande de 3,000,000 kronor, hvilka enligt det
uppgjorda förslaget skulle till teaterb}7ggnadskonsortiet. öfverlemnas,
sådana anordningar böra vidtagas, hvarigenom hela denna vinst kunde
tillfalla den institution, för hvars räkning lånets utgifvande medgifvits.
I sådant hänseende föreställer sig utskottet, att lånets realisering
lämpligen kunde öfverlemnas, i stället för åt det ifrågavarande bankkonsortiet,
åt riksgäldskontor, mot förpligtelse att dels till Stockholms
stad erlägga det för obligationernas inlösen afsedda beloppet på det

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

sätt och i den ordning, som enligt förslaget skulle åligga bankkonsortiet,
dels ock till teaterbygguadsföretaget afstå, förutom nyss omförmälda
3,000,000 kronor, jemväl hela den möjliga vinst, som här
utöfver efter afdrag af alla kostnader för obligationernas förfärdigande
och försäljning kunde inflyta genom obligationernas afyttring. Att
kostnaden för sjelfva låneföretaget, ränteförlusten deri inberäknad,
genom en sådan åtgärd som den af utskottet nu föreslagna skulle
komma att i någon mån ökas, synes utskottet antagligt, då — frånsedt
att de belopp, som vid obligationernas mottagande skulle till
Stockholms stad och byggnadsföretaget afsättas, naturligen komme att
få upplånas — riksgäldskontor icke torde hafva till sitt förfogande
sådana medel att befordra obligationernas spridning som ett öfver hela
landet vidt utgrenad t konsortium af banker, men utskottet hyser i allt
fall den öfvertygelse, att den teaterinstitutionen tillgodokommande vinsten
af företaget skulle blifva högst betydlig. För öfrigt föreställer
sig utskottet att riksgäldskontor skulle i och för obligationernas
spridning kunna begagna sig af såväl de ifrågavarande enskilda bankerna
som äfven riksbankens afdelningskontor såsom mellanhänder, i
det att en del af obligationerna kunde till försäljning enligt bestämd
kurs öfverlemnas åt sagda penningeinrättningar mot skälig godtgörelse
i form af provision.

Då öfverintendentsembetet, såsom af statsrådsprotokollet framgår,
uttalat den åsigt, att den af byggnadskonsortiet gjorda kostnadsberäkningen
borde höjas med omkring 500,000 kronor samt det af Kongl.
Maj:t föreslagna åtagandet för konsortiet, att anskaffa för teatern erforderlig
materiel af dekorationer, attributer, maskineri, belysning
m. m. och öfrig inredning synes vara vidsträcktare och dess utförande
med större kostnader förenadt, än i konsortiets skrifvelse till Kongl.
Maj:t tjmkes vara afsedt, torde möjligen en del af den ökade behållningen
på lånet komma att behöfvas redan till sjelfva byggnadsföretaget,
till hvars utförande dock konsortiet enligt den ursprungliga
planen skulle disponera öfver medel, som med 600,000 kronor öfverstege
den af konsortiet beräknade kostnaden. Den del af behållningen,
som icke erfordrades till byggnadsföretaget, borde åter, i enlighet med
hvad byggnadskonsortiet föreslagit i fråga om det öfverskott, som af konsortiet
antagits möjligen kunna uppkomma å de medel, hvilka, enligt
konsortiets förslag, skulle för byggnadsföretaget vara tillgängliga, användas
till förstärkande af den tillämnade reservfonden.

Då nu denna senare fond, enligt hvad utskottet antager, härigenom
skulle komma att stiga till ett ganska högt belopp, kanske till
flera millioner, samt densamma jemväl efter byggnadsföretagets full -

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

31

bördande till äfventyra kunde ökas derigenom, att icke kela den deraf
fallande räntan användes till teaterns löpande behof, utan en del
lades till kapitalet, bär utskottet, med fäst afseende jemväl derå,
att Hans Maj:t Konungen behagat tillkännagifva sin afsigt att jemväl
framgent för de kong!, teatrarne anvisa enahanda bidrag, som hittills
till dem utgått, förestält sig såsom ganska sannolikt, att det årliga
anslag af 60,000 kronor, hvars uppförande å ordinarie stat Kongl.
Maj:t nu äskat, efter någon tid skulle visa sig icke vara för teaterns
behof vidare behöfligt och af sådan anledning kunna indragas. Att
Riksdagen nu beviljar berörda anslag, anser sig utskottet deremot
böra tillstyrka, icke allenast, emedan detta, särskildt på grund af de
af byggnadskonsortiet och Stockholms stadsfullmägtige i sådant hänseende
gjorda förbehåll, är nödigt till betryggande af det ifrågavarande
företagets genomförande, utan äfven emedan i alla händelser teaterinstitutionen,
på sätt departementschefen antydt, under byggnadstiden
icke lärer kunna undvara ett dylikt understöd.

Den omständighet, att utskottet tänkt sig möjligheten af, att det
äskade statsanslaget i en mer eller mindre aflägsen framtid skulle
utan men för teaterinstitutionens bestånd kunna indragas, förauleder
utskottet, att mot det föreliggande förslaget framställa en annan
anmärkning, nemligen med afseende å den ifrågasatta bestämmelsen
rörande Stockholms stads rätt att af statsverket återfå det af staden
till byggnadsarbetet anvisade bidrag å 600,000 kronor. Enligt förslaget
skulle en sådan rätt tillkomma staden, derest kongl. operans verksamhet
skulle komma att upphöra, eller det ordinarie anslaget till
nämnda opera ej vidare varda af Riksdagen beviljadt. Då utskottet
nu föreställer sig, att vid beviljandet af ifrågavarande byggnadsbidrag
för Stockholms stadsfullmägtige framstält sig såsom det väsentligaste,
att teaterinstitutionens ställning för framtiden blefve betryggad, samt
förutsättningen för att Riksdagen eu gång skulle indraga det ordinarie
anslaget, enligt hvad utskottet tänkt sig skulle vara just det förhållande,
att teaterns ställning vore fullt betryggad berörda anslag förutan,
vill det synas utskottet, som om Stockholms stadsfullmägtige
icke skulle hafva någon anledning att motsätta sig en sådan ändring
åt ifrågavarande bestämmelse, att byggnadsbidraget skulle af statsverket
till Stockholms stad återgäldas, allenast för den händelse det
nu äskade ordinarie anslaget till kongl. operan ej vidare blefve af
Riksdagen beviljadt samt operans verksamhet i följd deraf skulle komma
att upphöra. Utskottet anser sig hafva så mycket större skäl att ifrågasätta
en dylik förändrad lydelse af ifrågavarande stadgande, som det
ingalunda synes utskottet gifvet, att Stockholms stads verkliga upp -

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

offring för teaterinstitutionens betryggande komrae att belöpa sig till
omförmälda belopp 600,000 kronor.

Då Stockholms stad i och för obligationernas inlösen erhölle ett
lån till belopp af inemot 7,000,000 kronor mot en så låg räntefot som
3’|4 procent, synes det utskottet nemligen icke sannolikt, att, derest
icke allmänna räntefoten under amorteringstiden skulle sjunka allt för
hastigt och blifva allt för låg, Stockholms stad skulle på ifrågavarande
lån gorå en räntevinst, som möjligen skulle fullt motsvara, kanske till
och med öfverskjuta beloppet af det beviljade byggnadsbidraget.

Utskottet föreställer sig slutligen, att mot det ifrågavarande
förslaget, sådant detsamma nu föreligger, kan komma att rigtas den
anmärkningen, att förslaget icke innehåller någon uttrycklig bestämmelse
om huru med teaterverksamheten skall ordnas efter utgången
af det spelår, under hvilket den nya byggnaden varder färdig. Gent
emot en sådan anmärkning vill utskottet erinra, att. något definitivt
beslut i nyssnämda hänseende svårligen torde kunna fattas, innan byggnadsföretaget
blifvit slutligen fullbordadt, och att i allt fall genom de
anordningar, som i sammanhang med uppförandet af den nya teaterbyggnaden
skulle vidtagas till tryggande af teaterinstitutionens fortbestånd,
fullständig säkerhet synes vara beredd, att extra anslagsfordringar
icke skola förekomma. Då emellertid inom riksdagen den
uppfattningen torde vara allmän, att teaterverksamheten bör ordnas
på ett sådant sätt, att densamma icke kan få ens utseendet af att fortgå
för statsverkets räkning och på dess risk, har utskottet, som till fullo
delar denna uppfattning, ansett lämpligt föreslå, att vid beviljandet af
det äskade anslaget fästes det uttryckliga vilkor, att teaterverksamhet
jemväl efter byggnadföretagets fullbordande bedrifves under sådan form,
att för teatrarnes förbindelser finnes en bestämd från statsverket fullständigt
skild ansvarighet, så att anspråk på statsbidrag utöfver det
ordinarie anslaget af 60,000 kronor icke under några omständigheter
kan komma att göras gällande.

Det medgifvande i ändamål att förstärka de kongl. teatrarnes
pensionsinrättnings fond, som Kongl. Maj:t under mom. 3:o begärt,
bar icke gifvit anledning till någon utskottets erinran.

Under åberopande af hvad nu blifvit anförd t, får utskottet hemställa
:

Do) att Riksdagen — under förutsättning, att
det i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 26
mars 1889 omförmälda premieobligationslån i och för
realisering öfverlemnas till riksgäldskontor i stället

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

B3

för till det i samma protokoll omförmälda bankkonsortium,
mot förpligtelse för kontoret att dels fullgöra
de förbindelser mot Stockholms stad och teaterbyggnadskonsortiet,
som enligt nyssnämnda stadsrådsprotokoll
skulle åligga bankkonsortiet, dels ock tillhandahålla
byggnadskonsortiet hela den behållning,
som utöfver det för teaterinstitutionen i första hand
afsedda beloppet 3,000,000 kronor kunde komma att
genom obligationernas försäljning inflyta — må —
jemte medgifvande ej mindre att nuvarande operahusets
hela tomt i qvarteret Norrström må af ifrågavarande
teaterbyggnadskonsortium disponeras för uppförande
derstädes af en ny teaterbyggnad, under vilkor
att byggnaden uppföres enligt ritningar, som af Kongl.
Maj:t fastställas, och enligt af Kongl. Maj:t godkänd
plan för byggnadsarbetets bedrifvande; att konsortiet
anskaffar för teatern erforderlig materiel af dekorationer,
attributer, maskineri, belysning in. m. och öfrig
inredning, med rätt för konsortiet att dervid förfoga
öfver kongl. operans lösa egendom och tillhörigheter;
samt att, sedan byggnaden blifvit färdig, konsortiet
till statsverket under full eganderätt öfverlemnar densamma
jemte nyssnämnda materiel och inredning äfvensom
tillhandahåller den i konsortiets skrift af den 28
sistlidne februari omförmälda reservfond, dock att,
derest det ordinarie anslaget till kongl. operan ej
vidare skulle af Riksdagen varda beviljadt samt nämnda
operas verksamhet i följd deraf komine att upphöra,
af statsverket skall till Stockholms stad återgäldas
det af staden till byggnadsarbetet anvisade bidrag
å 600,000 kronor äfvensom att, om teaterverksamheten
skulle upphöra, nyssnämnda reservfond eller
den del deraf, som då må finnas i behåll, skall öfverlemnas
till Stockholms stadsfullmägtige för att användas
till det kulturändamål, Kongl. Maj:t kan komma
att gilla; allt enligt bestämmelser och föreskrifter i
kontrakt, som emellan Kongl. Maj:t och kronan samt
konsortiet upprättas; än äfven att Kongl. Maj:t må
ega att med Stockholms stad träffa aftal om utbyte
af mark vid operahustomten enligt de i Stockholms
stadsfullmägtiges underdåniga skrifvelse af den 18
Bih. till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 41 Haft.

ö

Statsutskottets Utlåtande. N:o 69.

34

sistlidne mars omförmälda grunder, med rätt för Kong!.
Maj:t att medgifva den utvidgning af
vid dess utmynnande i Gustaf Adolfs torg, som är
förenlig med den plan för teaterbyggnaden, hvilken
af Kongl. Maj:t varder faststäld — å ordinarie stat
under riksstatens sjunde liufvudtitel uppföra ett anslag
till kongl. operan till belopp af 60,000 kronor, dock
med det uttryckliga vilkor för anslagets utgående efter
byggnadsföretagets fullbordande, att teaterverkamheten
jemväl sedermera ordnas så, att för teaterns förbindelser
finnes en bestämd, från statsverket fullständigt
skild ansvarighet, så att anspråk på statsbidrag utöfver
det ordinarie anslaget af 60,000 kronor icke under
några omständigheter kan komma att göras gällande;

2:o) att Riksdagen må medgifva Kongl. Maj:t
rätt att högst för tiden intill slutet åt det spelår
under hvilket den nya teaterbyggnaden varder färdig,
upplåta de kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom
till begagnande åt den eller dem, som kunna befinnas
villiga att, utan att statsverket derigenom betungas
med några kostnader utöfver det för kongl. operan
afsedda anslag å 60,000 kronor, bedrifva teaterverksamhet
å sagda teatrar, eller, hvad operan angår, å
särskild förhyrd lokal, på ett konsten värdigt sätt,
med rättighet jemväl för Kongl. Maj:t att, med nedan
nämnda undantag, för detta ändamål disponera eller
öfverlåta dispositionsrätten till alla från teatrarne och
deras fastigheter inflytande inkomster; samt

3:o) att Riksdagen må medgifva, att den afkomst,
som under nyssnämnda tid må komma att vid
upplåtelse af dramatiska teatern betingas, må af Kongl.
Maj:t disponeras till förstärkande af de kongl. teatrarnes
pensionsinrättnings fond»; samt

af herrar N. Petersson, J. Jonson och O. Erickson, som ansett utskottets
utlåtande och förslag böra vara af följande lydelse och innehåll:

»På sätt jemväl teaterbyggnadskonsortiet i sin ofvan intagna skrift
af den 28 sistlidne februari anmärkt, har vid de tillfällen, då under den
senare tiden frågan om de kongl. teatrarne varit understäld Riksdagens
afgörande såsom ett väsentligt önskningsmål framhållits, att frågans
lösning borde ske på ett sådant sätt, att den blefve definitiv. Särskilt

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

35

anmärkte-utskottet i det utlåtande, utskottet vid senaste riksdag åtgå!''
med anledning af Kongl. Maj:ts då framstälda förslag i ämnet, såsom
eu brist hos berörda förslag, att detsamma icke afsåge något sådant
definitivt ordnande af de kongl. teatrarnes verksamhet, som Riksdagen
under de senare åren upprepade gånger begärt.

I sjelfva verket synes icke heller det nu föreliggande förslaget
vara af beskaffenhet att kunna anses innebära en slutlig lösning af
teaterfrågan. Derest detsamma skulle komma att genomföras, erhölle
man visserligen en ny och tidsenlig operabyggnad med materiel och
inredning samt kunde jemväl för teaterverksamhetens bedrifvande i den
nya byggnaden påräkna icke obetydliga penningemedel, men någon
garanti för att berörda verksamhet icke komme att utöfvas för statens
räkning och att staten i följd deraf icke under ogynsamma konjunkturer
komme att få vidkännas uppoffringar, utöfver det äskade årliga anslaget
60,000 kronor, förefinnes icke. Det ifrågavarande förslaget
innehåller nemligen icke någon som helst bestämmelse, huru med
operaverksamheten skall ordnas, sedan den nya byggnaden blifvit färdig,
utan upptager allenast föreskrift derom, att nämnda byggnad skall till
statsverket under full eganderätt öfverlemnas. Det vill likväl synas
utskottet, som om, efter Riksdagens förlidet år fattade beslut att indraga
det till de kongl. teatrarne förut utgående ordinarie anslaget, någon
tvekan ej bör förefinnas derom, att, om Riksdagen skall bevilja anslag
till teaterverksamhetens bedrifvande, sådant i allt fall ej bör ske,
förr än anordningar träffats af den beskaffenhet, att full säkerhet förefinnes
för att statsverket under inga som helst omständigheter kan
komma att i och för teaterverksamheten betungas med utgifter utöfver
de af Riksdagen afsedda.

Med denna uppfattning lärer utskottet icke kunna tillstyrka Riksdagen
vare sig att, på sätt under inom. 1 i den kongl. propositionen
föreslagits, å ordinarie stat uppföra ett anslag till kongl. operan till
belopp af 60,000 kronor eller att göra de medgifvanden, Kong], Maj:t
under samma mom. äskat. Vid sådant förhållande torde åter anledning
icke för utskottet förefinnas att ingå i någon granskning af detaljerna
i det föreliggande förslaget, dock anser sig utskottet icke kunna underlåta
att fästa uppmärksamheten derpå, att denna Riksdag genom att,
på sätt föreslaget blifvit, förpligta statsverket att, derest det ordinarie
anslaget till kongl. operan ej vidare beviljades, till Stockholms stad
återgälda det af staden till byggnadsarbetet anvisade bidrag af 600,000
kronor, skulle försvåra möjligheten för kommande Riksdagar att, derest
omständigheterna syntes böra dertill föranleda, indraga ifrågavarande
anslag.

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

I sitt ofvan omförmälda vid senaste riksmöte afgifna utlåtande
i teaterfrågan hemstälde utskottet, på samma gång utskottet tillstyrkte
Riksdagen att icke bevilja något anslag till uppehållande af verksamheten
å de kongl. teatrarne, att Riksdagen måtte medgifva Kongl. Maj:t
rätt för en tid af ett år, räknadt från den 1 juli 1888, att upplåta de
kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande under längre
eller kortare tid af året åt den eller dem, som kunde befinnas villige
att, utan att statsverket derigenom betungades med några kostnader,
bedrifva teaterverksamhet å sagda teatrar på ett konsten värdigt sätt,
med rättighet jemväl för Kong!. Maj:t att för detta ändamål disponera
eller öfverlåta dispositionsrätten till alla från teatrarne och deras fastigheter
inflytande inkomster. Till stöd för denna hemställan, hvilken af
Riksdagen bifölls, anförde utskottet, att det genom en sådan anordning
skulle visa sig, om allmänhetens intresse för teatrarnes bestånd vore
så stort, att på den enskilda företagsamhetens väg något antagligt
förslag till ordnande för framtiden af teaterverksamheten skulle kunna
åstadkommas. Skulle det emellertid visa sig omöjligt att utan mera
betydliga uppoffringar från statsverkets sida få verksamheten å de
kongl. teatrarne öfverlåten åt den enskilda företagsamheten, ansåg utskottet,
att denna verksamhet borde helt och hållet upphöra. Ehuru
den anordning beträffande de kongl. teatrarne, som Riksdagen förlidet år
medgaf, alltså endast var afsedd att räcka intill slutet af innevarande
spelår, samt förslag af den beskaffenhet, utskottet åsyftade, icke vid
denna riksdag framkommit, anser sig utskottet likväl böra tillstyrka
Riksdagen att för ytterligare ett år räknadt från den 1 juli 1889 förnya
det förra året lemnade medgifvandet.

Då det visat sig, att verksamheten å de kongl. teatrarne detta
spelår kunnat uppehållas utan statsanslag och det på ett sådant sätt,
att särskildt kong!, operans nuvarande styresman hofkapellmästaren
Nordqvist torde komma att erhålla eu icke obetydlig behållning af den
af honom drifna teaterverksamheten — enligt Nordqvists egen uppgift
skulle operans inkomster under månaderna juli—februari uppgått till
281,593 kronor 45 öre, under det att utgifterna för samma tid, belöpt
sig till allenast 238,432 kronor 3 öre — håller utskottet nemligen före,
att de kongl. teatrarnes verksamhet bör utan synnerlig svårighet kunna
under ännu ett spelår utöfvas under samma former, som för närvarande
äro rådande. Genom ett dylikt förnyadt medgifvande skulle'' beredas
ytterligare tillfälle till försök att lösa teaterfrågan på annat sätt än
som medförde teatrarnes stängande; och föreställer sig utskottet, att
den nu föreslagna utvägen för frågans lösning och beredande af dertill
erforderliga tillgångar skulle kunna i det hufvudsakliga komma till

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

37

användning på ett sådant sätt, att något statsbidrag ej blefve för ändamålet
erforderligt.

Då den hyresafkomst, som för nästkommande spelår kan erhållas
från den dramatiska teatern, i alla händelser torde vara erforderlig för
att uppehållandet under samma spelår af verksamheten å kongl. operan
skall kunna betryggas, lärer Kongl. Majrts under mom. 3:o i den kongl.
propositionen gjorda framställning redan af denna anledning icke kunna
af Riksdagens bifallas.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa: a)

att hvad Kongl. Maj:t under mom. l:o i förevarande
proposition föreslagit icke må af Riksdagen
bifallas;

b) att Riksdagen, med anledning af hvad Kongl.
Magt under mom. 2:o föreslagit, må medgifva Kongl.
Maj:t rätt för en tid af ett år, räknadt från den 1
juli 1889, att upplåta de kongl. teatrarnes fasta och
lösa egendom till begagnande under längre eller kortare
tid af året åt den eller dem, som kunna befinnas
villige att, utan att statsverket derigenom betungas
med några kostnader, bedrifva teaterverksamhet
å sagda teatrar på ett konsten värdigt sätt, med rättighet
jemväl för Kongl. Maj:t att för detta ändamål
disponera eller öfverlåta dispositionsrätten till alla
från teatrarne och deras fastigheter inflytande inkomster; c)

att Kongl. Majrts under mom. 3:o gjorda framställning
icke må af Riksdagen bifallas.»

Bih. Ull Riksd. Prat. 188!J. 4 Sand. 1 Afd. 41 Haft.

(i