4

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

N:o 42.

Ank. till liiksii. kansli no:; mars k i. 11 ?. r-«

Utluta ruin, i anledning af vadd vidt lov m inlösen till statsverket åt
dd s. k. t and gill et i Halland. (I. A.)

t en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 120) har herr J. Ericson i Borekulla föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta:

a) att det landgille, som af de skatteköpta så kallade halländska
kyrkohennnanen utgjordes, måtte under de närmare vilkor, som af Kongl.
Maj:t komme att bestämmas, efter hembjudan inlösas af statsverket, i
likhet med den inlösen af skattefrälseräntor, som under de sist förflutna
åren egt rum;

b^ att af statsverket inlöst landgille måtte erhålla samma lindring,
som tillkonnne öfrig grundskatt; och

c) att sådant landgille, som icke, på sätt i förestående båda moment
omförmäldes, blifvit statsverket till inlösen hembjudet, måtte erhålla
ej mindre samma rätt till lindring, som den Riksdagen i skrifvelse den
5 juni 1887 i dylika fall medgifvit åt skattefrälseräntor, än äfven den
rätt till lindring, som kunde framdeles varda i grundskatters utgörande
ytterligare med gifven.

Genom kongl. kungörelsen den 11 september 1863 hafva förhållandena
med de så kallade halländska kyrkohemmanen blifvit reglerade
på sådant sätt, att innehafvarne af dessa hemman kunnat bereda
sig eu tryggad besittningsrätt til! desamma genom att lösa dem till

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

skatte, dervid bland vil koren för ett sådant skatteköp (Öreskri fvits, att
kyrka och prest, som ensam åtnjutit landgille af hemmanet, skulle ock
ensam få jemte landgillet uppbära de räntor, som blefve hemmanet, i
stället för skatteköpeskilling in. in., åsätta, men att, der landgille vore
deladt emellan flere, skulle räntorna åtnjutas i förhållande till hvarderas
andel i landgillet. Innehafvarne af de halländska kyrkohemmanen hafva
sålunda, då hemmanen nyligen blifvit lösta till skatte, förbundit sig att
fortfarande utgöra det så kallade landgillet; och synes alltså denna frivilligt
åtagna skatt icke vara att hänföra till det slags onera, som inbegripes
under benämningen grundskatter, och Indika, med hänsyn till
deras uppkomst och beskaffenhet, ansetts böra, sfi vidt möjligt är, afskrifvas;
hvadan utskottet hemställer,

att herr J. Ericsons förenämnda motion må af
Riksdagen lemuas utan afseende.

Stockholm den 23 mars 188!).

På statsutskottets vägnar:

O lista f Sparre.

/»''

f .V/r,

Höft.

i År».