10

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

N:o 39.

Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1889, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättning i räntan
å ett Oscarshamns stad beviljadt statslån eller medgifvande
af rätt för staden att efter tre månaders uppsägning
återbetala den oguldna delen af länet.

(R. A.)

I en inom Första Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 24) liar herr J. A. Sandberg ändragit, hurusom, sedan
Kongl. Maj:t vid 1877 års riksdag föreslagit Riksdagen att såsom bidrag
till utförande af åtskilliga arbeten till förbättrande af hamnen vid
Oscarshamn bevilja staden dels ett anslag af 40,000 kronor och dels
ett lån likaledes å 40,000 kronor, denna framställning på det sätt bifallits,
att Riksdagen för ändamålet beviljade Oscarhamns stad ett lån
af 80,000 kronor, å hvilket belopp årligen skulle inbetalas 6 procent,
hvaraf först skulle godtgöras 5 procent ränta, och återstoden utgöra
kapitalafbetalning. I Riksdagens skrifvelse i ämnet hade såsom skäl för
denna väsentliga minskning, för att icke säga tillintetgörande af de i
den kongl. propositionen åt Oscarshamn afsedda förmånerna, hufvudsakligen
anförts: dels statsutskyldernas ringa belopp, uppgående för
år 1875 till endast 1:7 5 pr bevillningskrona, och dels den betydliga
vinsten å bränvinsförsäljningen, som i Oscarshamn för år 1876 uppgick
till 60,187 kronor 78 öre. Under de förflutna åren hade emellertid
Oscarshamns stads ekonomiska ställning i hög grad försämrats. Enligt
ett motionen bilagdt intyg från stadens drätselkammare hade vinsten

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

11

af bränvin sförsäl jningen så nedgått, att den under de tio senaste åren
aldrig varit högre än 15,600 kronor, men deremot under de två sista
åren utgjort 6,000 och 7,500 kronor. Stadsutskylderna hade äfven
stigit och uppgingo under 1884 och 1885 till 4 kronor, 1886 till 6
kronor och 1887 till 5 kronor, allt pr bevillningskrona. För uppförande
af fattighus, folkskolehus och gymnastikbyggnad för allmänna läroverket
hade staden under de senaste åren upptagit ett lån å 150,000 kronor
utöfver de förut för betäckande af stadens teckning i Nässjö—
Oscarshamns jernväg upplånade 200,000 kronor. Derjemte hade Oscarshamns
stad, som ensam bland alla rikets städer icke stod på egen
grund, sett sig tvungen att under förra året, till ett pris af 350,000
kronor inköpa den egendom, på hvars mark staden vore belägen.
Oscarshamns stads skuld uppginge enligt motionärens antagande för
närvarande till omkring 800,000 kronor. Slutligen har motionären
anfört, att alla de orter och städer, hvaribland Helsingborg, som erhållit
lån till förbättrande af sina hamnar, för dessa lån erlade en ränta
af endast 4 procent.

På grund häraf har motionären hemstält, att räntan å den vid
innevarande års början oguldna delen af ifrågavarande åt Oscarshamns
stad beviljade lån måtte nedsättas till 4 procent, helst med annuitetens
minskning till 5 procent, samt, för den händelse att detta förslag ej
vunne bifall, begärt, att Oscarshamns stad åtminstone måtte berättigas
att efter tre månaders uppsägning på en gång inbetala hela den oguldna
delen af ifrågavarande lån.

Fullmägt.ige i riksgäldskontoret hafva, på utskottets begäran, afgifvit
utlåtande öfver berörda motion och dervid meddelat, att ifrågavarande
lån beviljats af 1877 års Riksdag, enligt § 6 af det vid samma
Riksdag för riksgäldskontoret utfärdade reglemente, uppå vilkor, att
lånet skulle återbetalas med en annuitet å ursprungliga lånekapitalet af
sex procent, hvaraf först skulle godtgöras fem procent ränta å det vid
hvarje förfallotid oguldna kapitalbelopp och återstoden utgöra kapitalafbetaining.
Lånet hade utbetalts med 40,000 kronor den 21 mars
1878 och 40,000 kronor den 10 januari 1879. Någon räntefrihet hade
icke derå åtnjutits. Återstående beloppet utgjorde för det närvarande
69,159 kronor 78 öre.

Samtliga öfriga till hamnbyggnader beviljade, ännu oguldna
statslån löpte med fyra procent årlig ränta.

Ehuru, med hänsyn härtill och måhända äfven i betraktande af
hvad i motionen anförts, billighetsskäl kunde synas tala för bifall till
framställningen, hafva fullmägtige ansett sig icke böra underlåta att