Blåstål skuff et* Utlåtande. N:o 35.

7

v:o :ir>.

Aiik. till Rikfid. kansli (len 1*> mars 1889, kl. fi e. in.

Utlåtande, i anledning af räckt motion om vakansafgifternas bestämmande
till samma belopp som det. hvartill rote ringsbesväret
vid vederbörande regemente uppskattats. (I. A.)

Med erinran att i lagen af den o juni 1885, angående lindring- i
rustnings- och rotering,sbesvären, hvarje rote vid Bohusläns med flera
regementen uppskattats till 150 kronor, efter hvilket belopp lindring
med 30 procent af roteringsbesväret. eger rum, bär herr C. T. Lind i
eu inom Andra kammaren väckt, till statsutskottet remitterad motion
(n:o 124) anfört, att en del rotar inom Bohusläns regemente i stället
för numrets effektiva uppehållande betalade vakansafgift med ett årligt
belopp, som numera uppdrifvits till 180 kronor, efter hvilket belopp
dylik rote erhåller 30 procent i roteringslindring, samt att förmodligen
samma oegentlighet i afseende å förhållandet mellan den bestämda
vakansafgift.en och det uppskattade roteringsbesväret förefunnes äfven
inom andra regementsområden i landet; och har motionären på grund
häraf hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att de för de

8

■%:i.tsntsJ{ottrts Utlåtande N:o Sä.

respektive regementenas vakanta nummer bestämda utgifter sattes till
samma belopp, hvartill roteringsbesväret inom regementena uppskattades.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet för landtförsvarsärenden den
9 januari 1885 inhemta», yttrade statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
vid föredragning af frågan om beredande af lindring i
rustnings- och roteringsbesvären, bland annat, att, enär hvad de dels
till statsverket indragna och dels till regementen och corpser ingående
vakansafgifter af så väl hel- som halfvakanta rusthåll samt af rotar
anginge, det ofta inträffade, att dessa utgifter för olika rusthåll och
rotar vid samma regemente eller corps utgjordes med olika belopp, kunde
det ifrågasättas, huru vida icke en sådan ojemnhet borde undanrödja»,
och samtliga vakansafgifter vid hvarje regemente eller corps bestämmas
till enahanda belopp; men utom de hinder för en sådan förändring,
hvilka funnes deri, att åtskilliga nu gällande vakanskontrakt icke utan
båda parternas begifvande kunde upphäfva», förekomme äfven att, då
rust- och rotehållare, som utgjorde besväret effektivt, icke, så länge landtförsvaret
vore hufvudsakligen grundadt på rustning och rotering, torde
kunna tvingas att fullgöra besväret genom erläggande af vakansafgift,
utan sådant fortfarande såsom hittills måste blifva beroende af frivillig
öfverenskommelse, det skulle kunna inträffa, för den händelse det belopp,
hvartill vakansafgiften blilvit på förhand bestämd, komme att ställa
sig högre än det verkliga värdet å besväret, att ingen eller högst få
anmälde sig till erläggande af vakansafgift, i hvilket fall det för hvarje
regemente och corps bestämda antalet vakanser icke skulle kunna erhållas,
hvaremot åter, i fall vakansafgiften komme att befinnas jernnt motsvara
eller ock understiga värdet å prestationen, eu täflan mellan de
rustnings- och roteringsskyldige skulle uppstå om förmånen att få erlägga
vakansafgift, i hvilket fall, då beloppet af vakansafgiften icke
finge utgöra grunden för bestämmande af hvilka nummer, som skulle
sättas på vakans, hufvudsakligen endast godtycket komme att härvid
gorå sig gällande.

Då dessa skäl fortfarande synas ega full giltighet, torde det framdeles
såsom hittills böra öfverlemnas åt regements- och corpscheferna
att för erhållande af det bestämda antalet vakanser ingå aftal om den
vakansafgift, som i hvarje fall kan erhållas.

Men att, på sätt motionären synes afse, oberoende af huru vida
vakansafgifterna vore större eller mindre än det vid samma regemente
enligt 1885 års författning bestämda värde å rustningen och voteringen,
sätta dessa utgifter till samma belopp som nämnda värde, torde deremot
icke vara med rättvisa öfverensstämmande. 1 de fall, då vakans -

Sla/sitfskoltc/s THlålmula N:n Hö.

9

algiftorna understiga berörda värde, skulle nemligen lindringen komma
att med hittills bestämda 30 procent beräknas efter ett högre belopp
än det i verkligheten utgående besväret och sålunda blifva större au
afsedt. varit, och om vakansafgitterna öfverstege värdet ä rustningen
och voteringen, skulle vederbörande rust- och rotehållare, enligt hvad
motionärens förslag synes innebära, helt och hållet erhålla befrielse
från utgifvande af skilnaden samt dessutom åtnjuta den beslutade
lindringen med 30 procenta, återstående, forell ämne! a värde motsvarande
belopp. De rusthåll och rotar, Indika erlägga vakansafgifter, torde redan
nu i många fall befinna sig i en fördelaktigare ställning än de, som
utgöra besväret effektivt, enär de förra alltid få beräkna den medgifva
lindringen efter de utgifter, de i verkligheten måste vidkännas, under
det att de senare, äfven om kostnaden för rustningen och voteringen
skulle öfverstiga de i ofvan åberopade författning bestämda värden, ej
eg a beräkna lindringen efter högre belopp än samma värden. Att bereda
de vakanta rusthåll en och rotarne eu ytterligare förmån framför
de effektiva synes sålunda icke vara skäligt.

På grund af hvad sålunda bli hvit anförd t får utskottet hemställa,

att herr Linds förevarande motion må af Riksdagen
afslås.

Stockholm den 15 mars 1889.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.

Bill. till. mm!. Prof. 4 Sand. 1 Afil. 21 fl afl.