Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
1
N:0 18.
Ank. (ill Hiksii. knusli den 22 febr. 1 kl. 2 o. in.
Utlåtande, i anledning af väckta förslag i fråga om sötiderdelning
i mindre lotter vid försäljning af kronans domäner,
in. in. (I. A.)
Med hänsyn till fördelen deraf, att tillfälle kunde beredas mindre
bemedlade att förvärfva egen jord, samt under antagande, att de statens
fastigheter, livilkas försäljning blifvit beslutad, komine att inbringa
större belopp, derest de sönderstyckades och försåldes i mindre delar,
har herr G. Erikson i Myckelgård i eu inom Riksdagens Andra Kammare
väckt motion (n:o 109) föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kong]. Maj:t uttala önskvärdheten deraf, att, innan försäljning
af kronans domäner skedde, det blefve undersökt, om icke egendomen
kunde fördelas i smärre brukningsdelar, som i så fall borde
säljas hvar för sig.
I samma ämne har jemväl inom Andra Kammaren väckts förslag.-af herr E. Åkerlund, hvilken (i motion n:o 111) anfört, bland annat,
att det verksammaste sättet till förekommande af öfverbefolkniug inom
fabriksrörelsen och stadsnäringarne inom vårt land syntes vara att
bereda så många arbetare som möjligt tillfälle att på för dem antagliga
vilkor förvärfva så mycket odlad och odlingsbar jord, att de, om
ock genom träget arbete, kunde derå försörja sig och sina familjer;
och skulle, enligt motionärens förmenande, sådan upplåtelse af jord
lättast kunna åstadkommas derigenom, att kronodomänerna, i den mån
Bill. till Rihå. Prof. 188(1. 4 Samt. 1 Afl. 12 Hatt. 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
arrendetiden utginge och sedan större skogslotter för kronans räkning
undantaga, sönderdelades i mindre gårdar, Indika emot en på 40 till
50 år stadd afbetalning och på i öfrigt så billiga vilkor som möjligt
försåldes till dem, som förut ej egde jordbruksfastighet till afsevärdt
värde, samt genom att hvarje år afsätta ett visst belopp att användas
till inköp och sönderdelning af större enskilda egendomar, då sådana
till billigt pris kunde erhållas. Då emellertid eu praktisk lösning af
denna fråga erfordrade en närmare utredning, har motionären hemstält,
att Riksdagen, med godkännande i hufvudsak al det af motionären
väckta förslaget om beredande af tillfällen för vårt lands obemedlade
arbetare att förvärfva egna jordbruk, utan att derigenom den enskilda
eganderätten på minsta sätt kränktes, ville i skrifvelse till Kong]. Maj:t
anhålla, det Kongl. Magt täcktes låta utarbeta och med första möjliga
förelägga Riksdagen förslag till denna frågas ordnande på för fäderneslandets
trygghet och välgång lämpligaste sätt.
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling omförmälda
motioner remitterats, har, då de i hufvudsak beröra samma ämne, behandlat
dem i ett sammanhang; och får utskottet till eu början meddela,
att den af herr Åkerlund i förenämnda motion gjorda framställning
dels i fråga om att vid försäljning af kronans domäner tiden för
köpeskillingarnes betalning skulle kunna utsträckas till 40 ända till 50
år samt dels angående årligt afsättande af statsmedel till inköp af
större egendomar, hvilka derefter skulle sönderdelas och i mindre lotter
försäljas, synts utskottet vara allt för vidtomfattande för att, i
saknad af hvarje slags utredning, kunna till några åtgärder föranleda.
Hvad deremot beträffar den af begge ofvanbemälde motionärer
sammanstämmande uttalade mening om önskvärdheten deraf, att de
mindre bemedlade samhällsmedlemmarne måtte i möjligaste män beredas
ökade tillfällen att förvärfva fast egendom, vill utskottet i denna
åsigt instämma. Ett betydelsefullt steg i sådan rigtning togs år 1874,
då beslut fattades om försäljning af de för statsverkets räkning utarrenderade
hemman och lägenheter, för hvilka årliga arrendeafgiften
icke öfverstege 200 kronor. Att i det syfte, motionärerna afsett, sönderstycka
dessa egendomar vid deras försäljning, torde med hänsyn
till egendomarnes ringa storlek endast undantagsvis kunna ifrågakomma.
Men sedan Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställningar, dels år 1887 medgifvit, att kronans samtliga, i
de norrländska länen belägna utarrenderade egendomar, hvilkas arrenden
öfverstiga 200 kronor men ej 500 kronor, finge med vissa undantag''
och inskränkningar försäljas, dels ock år 1888 öfverlemnat till Kongl.
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
Maj:t att vid inträffande avrendeledigliet af sådana söder om Norrland
belägna, under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar, Indika i arrende lemna mer än.
200 kronor men icke utöfver 400 kronor, förordna, huruvida egendomen
fortfarande bör för kronan bibehållas eller till större eller
mindre del försäljas, har försäljningen af kronoegendomar blifvit ej
oväsentligt utsträckt och torde följaktligen ej sällan komma att omfatta
domäner af sådan betydenhet att, på sätt i förevarande motioner
är föreslaget, sönderdelning af desamma vid försäljningen kan befinnas
ändamålsenlig. Också har Kong!. Maj:t, enligt hvad utskottet inhemta!,
vid de tillfällen, då förslag väckts om eu sådan styckning, derom
förordnat; och lärer Kongl. Maj:t icke underlåta att äfven framdeles,
då sådant må finnas för det allmänna gagneligt, förfara på enahanda
sätt; vid hvilket förhållande utskottet saknar anledning att, på sätt
motionärerna åsyftat, föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t göra särskild
framställning i detta ämne.
Utskottet hemställer alltså:
a) att herr G. Eriksons ifrågavarande motion ej
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt
b) att jemväl herr Åkerlunds omförmälda motion
må af Riksdagen lemnas utan afseende.
Stockholm den 16 februari 1889.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.