Statsutskottets Utlåtande N:o 15.
IT
N:0 15.
Ank. till Riksd. kansli den 8 febr. 1880, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af tvä åt Kongl. Majd afgifna propositioner
angående efterskänkande af kronans rätt till
vissa danaarf. (I. A.)
Statsutskottet, som fått till behandling emottaga två af Kongl.
Magt den 7 december nästlidet är aflåta)a propositioner angående eftergift
af kronans rätt till vissa danaarf, har förehaft dessa frågor i sammanhang
med hvarandra samt får dem härmed till Riksdagens pröfning
anmäla och dervid meddela de yttranden, hvartill hvardera af
dessa framställningar ansetts föranleda.
l:o. Enligt hvad af Kongl. Maj:ts proposition n:o 7 inhemtas
hade, sedan kyrkovaktare!! Gustaf Wilhelm Lundberg från lägenheten
Hagaberg i Sånga socken af Färentuna härad och Stockholms län aflida
den 19 april 1878, efterlemnande sin hustru, Emma Margareta
Charlotta Sandberg, men icke några vid bouppteckningen den 29 i
samma månad kända arfvingar, samt några sådana ej heller inom natt
och år från dödsfallet sig anmält, kammaradvokatfiskalsembetet, å
Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, instämt enkan Lundberg till Färentuna
häradsrätt med yrkande, att aflidne mannens lott i boet måtte
förklaras böra såsom danaarf tillfalla kronan, hvilket yrkande häradsrätten
i utslag den 3 juli 1888, som vunnit laga kraft, bifallit, jemte
det enkan Lundberg förpligtades att för samma lott till kammaradvokatfiskalsembetet
redovisa i enlighet med bouppteckningen, som visade en
Bill. till Ritsd. Prat. in81). 4 dumt. 1 Afä. t) Höft. ;;
Angående
danaarf ef te
kyrkovaktare
G. W. Lund
berg.
Angående
danaarf efter
Magdalena
Fischer från
TJmeå.
IS Statsutskottets Utlåtande N:o 15.
behållning'' af 433 kronor 7 öre, med tillägg af de medel, som vid dödsfallet
innestått å sparbanksbok med ränta derå till lyftningsdagen.
Innan berörda rättegång ankängiggjordes, hade emellertid enkan
Lundberg i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 9 januari 1888
anhållit, att, då hälften af boets tillgångar måste betraktas såsom danaarf,
men sökanden vore i mindre goda omständigheter och dessutom
hade en åldrig moder att försörja, Kongl. Magt måtte af nåd låta
sökanden komma i åtnjutande äfven af den dei af boet, som skulle
tillfalla kronan; hvarförutom sökanden förmält, att hon vid bouppteckningstillfället
bland tillgångarne uteglömt en sparbanksbok, derå funnits
insatta omkring 500 kronor. Af bifogade intyg af vederbörande
pastorsembeten inhemtades, att sökanden, som vore född år 1834, hade
att försörja sin år 1805 födda moder.
I anledning af ansökningen hade utlåtanden afgifvits af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län samt kammaradvokatfiskalsembetet,
hvilka på de af sökanden anförda skäl och med hänsyn till
det för staten obetydliga belopp, som den begärda eftergiften omfattade,
tillstyrkt efterskänkande af kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel;
varande af kammaradvokatnskalen, som anfört, att, då från
boets hela behållning, 933 kronor 7 öre, afdroges sökandens fördel,
giftorätt och morgongåfva med tillhopa 534 kronor 18 öre, danaarfsbeloppet
utgjorde 398 kronor 89 öre, sparbanksräntan deri dock ej
inberäknad, tillika yrkat, att förbehåll måtte göras om den rätt, honom
lagligen tillkomme, och hvilken, vid det förhållande, att den upplupna
och än vidare upplöpande sparbanksräntan ej kunde beräknas, samt
häradsrättens utslag ej komme till verkställighet, derest ansökningen
bifölles, ansåges böra beräknas efter ett jemnadt belopp af 400 kronor.
Med afseende å hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t nu
föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel
måtte öfverlåtas på sökanden under förbehåll, att den kammaradvokattiskalen
tillkommande provision, beräknad efter ett kapitalbelopp af
fyrahundra kronor, blefve af sökanden gulden.
Utskottet, som emot hvad Kongl. Maj: t i omförmälda hänseende
föreslagit icke haft något att erinra, får alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
2:o. Sedan förra vaccinatrisen Magdalena Fischer, hvilken enligt
vederbörligt prestbevis allt sedan sin födelse varit bosatt i Umeå, derstädes
den 2 mars 1886 aflidit i eu ålder af 83 år utan att efterlemna
Statsutskottets Utlåtande N:o 15.
19
kända arfvingar, samt kungörelse om dödsfallet varit införd i Postoch
Inrikes tidningar utan att inom natt och år derefter andra arfvingar
efter den aflidna sig anmält än Hedvig Johanna Carolina Hamnqvist,
född Fischer, och Abr. Alfr. Hamnqvist, hvilka dock ej styrkt
någon slägtskap, hade, enligt hvad i Kong]. Maj:ts proposition n:o 8
omförmäles, kammaradvokalsfiskalsembetet, å Kong!. Maj:ts och kronans
vägnar, instämt bemälda Hedvig Johanna Carolina Hamnqvist och
Abr. Alfr. Hamnqvist äfvensom stadskassören Gustaf Löf, den sistnämnde
i egenskap af god man för boet, till rådstufvurätten i Umeå
med yrkande, att qvarlåtenskapen efter Magdalena Fischer måtte, med
undantag af 200 kronor, angående hvilket belopp den aflidna i lifstiden
genom testamente den 16 maj 1884 särskild! förordnat, förklaras
böra såsom danaarf tillfalla kronan.
Under rättegången hade Hedvig Johanna Carolina Hamnqvist och
Abr. Alfr. Hamnqvist förmält, att, som de icke kunde styrka sin uppgå
fria slägtskap till den aflidna, de ej hade något att invända emot
stämningspåståendet; hvarefter rådstufvurätten i utslag den 13 september
1888, som vunnit laga kraft, förklarat att med undantag af ofvan
omförmälda 200 kronor behållna qvarlåtenskapen efter Magdalena Fischer,
uppgående enligt lemnad redovisning, efter afdrag af nyssberörda
belopp, till 1,200 kronor, skulle såsom danaarf tillfalla kronan.
Redan innan detta utslag meddelades, hade stadsfullmägtige i
Umeå i en genom Kong!. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens
län till Kong!. Maj:t insänd skrift af den 19 januari 1888, med framhållande
deraf, att stadens förvärfskällor vore mycket inskränkta, anfört,
att antalet lärjungar vid stadens folk- och'' småskolor under de
senare åren så ökats, att behöflig! vore att, förutom redan varande
folkskolebyggnader, två eller tre byggnader för småskolorna, som nu
vore inrymda i staden tillhöriga, för andra ändamål afsedda lokaler, i
skilda delar af staden uppfördes, samt att stadens utgifter, i synnerhet
sedan den nyss reparerade kyrkan genom vådeld den 24 december
1887 gått förlorad, blifvit mycket stora i förhållande till stadens
förmåga att bära dem, med afseende hvarå och då det under sådana
omständigheter skulle varda en god hjelp, om Magdalena Fischers
efterlemnade tillgångar äfven kunde få användas till uppförande af omförmälda
byggnader, stadsfullmägtige anhållit, att kronans rätt till danaarf
efter bemälda aflidna, hvilken under hela sin lefnad vistats i staden
Umeå och derstädes utöfva! sitt yrke, måtte till staden öfverlåtas;
och hade ej mindre Umeå stads magistrat än äfven Kong!. Maj:ts
befallningshafvande i Vesterbottens län på de af sökandena anförda
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 15.
skäl tillstyrkt bifall till ansökningen, magistraten med erinran tillika,
att staden redan hade att vidkännas betydliga utgifter för beredande
af vattenaflopp från en stor de! åt staden samt motsåge ännu större
kostnader för ett nytt elementarläroverkshus med andra beböfliga inrättningar.
I anledning af omförmälda ansökning hade vidare kammaradvokatfiskalsembetet
afgifvit infordradt utlåtande, deri embetet förmält, att,
ehuru embetet följde den regel ätt icke tillstyrka bifall till gjorda ansökningar
om danaarfs efterskänkande till förmån för kommuner, derest
icke något välgörande ändamål till detsammas användande kunde uppgifvas,
embetet likväl, då den eldsvåda, som inträffat den 25 juni nästlidet
år och tall största delen ödelagt staden Umeå, utgjorde ett nog
talande skäl för att göra undantag från förenämnda regel, tillstyrkte
efterskänkande af kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel; varande
dervid förbehåll af kammaradvokatfiskalen framstäldt om den rätt, soni
honom lagligen tillkomme.
Med afseende å hvad sålunda förekommit bär Kong], Maj:t nu
föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel
matte på Umeå stad öfverlatas, under förbehåll att den kammaradvokatfiskalen
tillkommande provision af staden gäldades och att staden för
framtiden afstode från den ersättning för förlorad tullfrihet, som med
årligt belopp af fyratiosex kronor 12 öre från statsverket till staden
utginge.
Utskottet, som vidhåller den vid flera tillfällen förut uttalade åsigten
om önskvärdheten deraf, att de anslag, som vissa städer uppbära
i ersättning för förlorade tullfriheter, må komma att upphöra, samt
anser lämpligt att de inom samma städer förekommande danaarfsmedel
varda för sådant ändamål använda, hemställer alltså,
att hvad Kong!. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit ma vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 8 februari 1889.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
StockKoIki, K. I. Beckman, !KS0.