Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1889, kl. 12 midd.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
tillägg till § 25 riksdagsordningen.
I ändamål att afhjelpa en del olägenheter, som skulle hafva visat
sig vid tillämpningen af den nya riksdagsordningens föreskrifter angående
riksdagsmannaval, väckte herr von Ehrenheim vid sistlidne riksdag
en motion, hvilken hufvudsakligen gick ut derpå, att i vissa fall,
då origtighet vid val egt rum, nytt val skulle anställas.
Till stöd för sitt förslag anförde motionären, bland annat följande:
Riksdagsordningens syfte — likasom syftet i alla vallagar, som
icke innehölle särskilda bestämmelser om s. k. minoritetsval — vore,
att majoriteten inom valkorporationen, representerad af dem, som infunne
sig vid valet, skulle bestämma om valets utgång. Genom fel,
begångna dels af de väljande, dels af dem, som i följd af offentligt
uppdrag haft att med valet taga befattning, både det emellertid i flera
fall inträffat, att minoriteten, och icke majoriteten, blifvit bestämmande.
I förra fallet vore visserligen de väljande sjelfve orsaken till utgången
af valet, men felet kunde ofta vara ganska ursäktligt, då en stor del
af de väljande icke personligen vore i tillfälle att undersöka alla de
omständigheter, på hvilka valbarhet berodde. Det kunde under alla
förhållanden icke ligga i det allmännas intresse, att sådana fel, om de
förekomme i större utsträckning, finge utöfva inflytande på representationens
sammansättning. Ännu mindre rimligt syntes det vara, att
personer, som i sjelfva riksdagsordningen förordnats att ombesörja valen,
genom fel och försummelser skulle kunna beröfva hela kommuner deras
inflytande på valen, samt att, äfven om utgången af valen derigenom
Bill. till Riksd. Knot. 1889. 3 Sami. 6 Höft. 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
förändrats eller kunnat förändras, någon rättelse likväl icke kunde
vinnas. Den med hufvudgrunderna för det representativa systemet
mest öfverensstämmande utvägen att motverka dessa olägenheter syntes
motionären vara att föreskrifva nytt val och således återföra frågan
till valkorporationen, hvars uppfattning det onekligen vore riksdagsordningens
mening att göra gällande, dock att, om felet blifvit begånget
af de väljande sjelfve, en sådan återförvisning icke borde ifrågakomma,
med mindre majoriteten af de i valet deltagande derigenom beröfvats
inflytande på valets utgång. Det vore olämpligt, att myndigheterna,
i anledning af anförda besvär öfver val, tillsatte riksdagsman. Till
betryggande af valkorporationernas rätt och på det att representationen
måtte blifva ett uttryck af de väljande^ mening, borde myndigheterna,
vid klagan öfver val, icke ega rätt att vidtaga annan åtgärd
än att fastställa valet eller förordna nytt val. Att, såsom hittills skett,
återställa rättstillståndet, sådant det vid valförrättningen bort uppehållas,
kunde icke vara myndigheternas uppgift, när det gälde ett folks
representation; saknaden af majoritetens förtroende ersattes icke genom
en form eif rigtig tillämpning af lagbud, gifna för att förekomma obehöriga
val.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter föreslog motionären följande
tillägg till § 25 riksdagsordningen:
»Hafva vid elektors- eller riksdagsmannaval de afgifna rösterna
eller valsedlarne förklarats ogiltiga till mera än halfva antalet, skall
nytt val anställas, efter kungörelse, som i § 18 sägs, om valet afsett
att omedelbart välja riksdagsman i Andra Kammaren, men eljest innan
valsammanträdet upplöses.
Har vid sådant val någon, som på grund af tjenst eller annat
allmänt uppdrag haft att med valet taga befattning, begått fel, som på
valets utgång haft eller kunnat hafva inflytande, skall valet, om det
öfverklagas, ogillas och nytt val eg a rum.
Ogillas eljest riksdagsmannaval i anledning af deröfver anförda
besvär, skall den profvande myndigheten förordna om anställande af
nytt val, men icke må annan än den vid valförrättningen utsedde af
myndigheten förklaras för riksdagsman.»
Berörda motion, som hänvisades till konstitutionsutskottet, afstyrktes
af utskottet i dess utlåtande n:o 8 och vann icke heller Riksdagens
bifall. Dock gaf Första Kammaren på det sätt uttryck åt sitt
gillande af motionens syfte, att kammaren beslöt, att Riksdagen måtte
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och, om möjligt, till nästa Riksdag framlägga förslag till sådana
ändringar i riksdagsordningen, att de af motionären påvisade oegent
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
B
ligheter blefve afhjelpta, hufvudsakligen i den rigtning, motionären
föreslagit.
Med åberopande af innehållet af sin förut återgifna motivering,
har herr von Ehrenheim vid innevarande riksdag i en inom Första
Kammaren väckt, till utskottet öfverlemnad motion, n:o 18, ånyo förelagt
Riksdagen ofvan intagna förslag om tillägg till § 25 riksdagsordningen.
Utskottet finner emellertid icke heller nu någon anledning
att understödja motionärens förslag, då de skäl för afstyrkande af detsamma,
som af utskottet vid förra riksdagen anfördes och här nedan
komma att i hufvudsak återgifvas, fortfarande synas utskottet ega
giltighet.
I anledning af en vid 1887 års till den 2 maj inkallade lagtima
riksdag väckt motion om tillägg till § 17 eller 25 riksdagsordningen,
af innehåll att, om vid elektors- eller riksdagsmannaval minst halfva
antalet af de afgifna rösterna kasserats, nytt val skulle anställas — således
samma tanke, som ligger till grund för första momentet af herr
von Ehrenheims förslag — yttrade utskottet i sitt utlåtande n:o 4,
att, ehuru utskottet erkände det oegentliga deruti, att i följd af valsedlars
ogillande en annan förklarades vald till riksdagsman än den,
hvilken valmännens flertal velat hugna med sådant förtroende, utskottet
likväl ansåge sig böra framhålla, att '' motionärens syfte, att riksdagsmannavalen
måtte blifva ett sant uttryck af majoritetens bland valmännen
åsigter, ej vunnes genom det af honom framstälda förslaget.
Det vore nemligen icke säkert, att de ogillade valsedlarne afgifvits på
samma person, eller att valet utan sådant ogillande af röstsedlar inneburit
ett uttryck af majoritetens åsigter.
Detta yttrande eger, enligt utskottets förmenande, i hufvudsaklig
mån giltighet jemväl med afseende på berörda mom. af föreliggande
motion. Bifall till deri föreslagna stadganden skulle nemligen hafva
till följd, att, om ett riksdagsmannaval utfallit t. ex. så, att A erhållit
150 röster samt B och C hvardera 100 röster, och någon anmärkning
mot rösternas giltighet icke förekommit, valet varder beståndande och
A utsedd till riksdagsman, men att, i händelse de på B och C afgifna
röster, i följd deraf att desse icke äro valbare, eller af annan orsak,
förklarades ogiltiga, nytt val skall ega rum. Enligt utskottets uppfattning
förefinnes icke något skäl till olika förfaringssätt i dessa två
fall. Har åter majoriteten af valmännen gifvit sina röster åt en person,
som icke varit valbar, synes denna omständighet icke ovilkorligen böra
medföra rätt för dem att vid ett nytt val uttrycka sin åsigt om, hvilken
person i den först valdes ställe bör till riksdagsmannakallet komma i
fråga. Eu viss grad af vaksamhet måste nemligen alltid iakttagas af
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
den, som vill tillgodonjuta en rätt, och vid en så vigtig handling som
riksdagsmannaval synes denna pligt icke kunna efterlåtas. Finnes något
lifligare intresse för valet bland de röstande, torde det i allmänhet icke
erbjuda synnerligen stora svårigheter att förvissa sig om, huruvida den,
åt hvilken de vilja gifva sina röster, är valbar. Går alltså valmannen
till sitt värf, utan att hafva förskaffat sig visshet härutinnan, eller
äfventyrar han sin röst, oaktadt han har anledning att känna sig
tveksam, torde det icke vara oberättigadt, att de, som förfarit med
större omtänksamhet, äfven blifva bestämmande vid valet. Majoritetens
inflytande på riksdagsmannavalen, såvida detsamma är beroende af
valmännens kännedom om deras valbarhet, som komma under omröstning,
kan derför, utan lagstiftningens hjelp, i de flesta fall betryggas
derigenom, att valmännen med mera sjelfständighet och intresse förbereda
sig på denna förrättning. I den mån vårt folk utvecklar sig i
politiskt afseende, skola äfven de nämnda egenskaperna allt mer verka
derhän, att vid riksdagsmannavalen majoritetens mening blifver gällande.
Detta syftemål, om det genom lagbestämmelser skall vinnas, synes
öfver hufvud icke kunna uppnås, såvida icke till de af motionären föreslagna
stadganden jemväl meddelas föreskrift om absolut majoritet.
Denna grundsats tillämpas visserligen nu vid landstingsmannavalen,
på det sätt, att, om ingen vid första omröstningen erhållit mer än
hälften af de afgifna rösterna, ny omröstning skall anställas emellan
dem, som erhållit de flesta rösterna, till dubbla antalet.af dem, som
skola väljas, dervid den är vald, som vid den senare omröstningen
fått de flesta rösterna, således icke ovilkorligen mer än hälften; men
för öfrigt är principen om absolut majoritet i det hela främmande för
vårt valsätt. Ehuru utskottet, såsom redan blifvit antydt, delar motionärens
åsigt om önskvärdheten af, att riksdagsmannavalen måtte blifva
ett uttryck af uppfattningen hos valmännens flertal, anser utskottet sig
likväl icke böra tillstyrka en lagbestämmelse om absolut majoritet vid
ifrågavarande val. Ty, såsom utskottet framhöll i sitt vid 1885 års
riksdag afgifna betänkande n:o 9, i anledning af en då väckt motion,
som afsåg tillämpning vid riksdagsmannaval af det vid landstingsmannaval
föreskrifna valsätt, hvarken kan eller bör det åsyftade önskningsmålet
vinnas, så att säga, på konstladt sätt — genom att tvinga
valmännen att rösta på andre, än de sjelfve vilja. Dessutom skulle
en dylik föreskrift tvifvelsutan ofta föranleda omval och dermed förenade
olägenheter.
Vidare får utskottet erinra, att, då motionärens förslag i första
mom. innehåller, att, derest vid elektors- eller riksdagsmannaval de
afgifna rösterna eller valsedlarna förklarats ogiltiga till mera än halfva
Konstitutionsutskottets Utlåtande 1V:o 8.
o
antalet, nytt val skall anställas, samt dermed jemföres stadgandet i
sista mom., att, i händelse riksdagsmannaval i anledning af anförda
besvär ogillas, den profvande myndigheten är skyldig förordna om
anställande af nytt val och icke eger befogenhet att förklara annan
för riksdagsman än den vid valförrättningen utsedde, så följer häraf,
att, äfven om i nu nämnda fall afgifna röster utan laga skäl förklarats
ogiltiga och röstkasseringen således varit obehörig, rättelse i en sådan
origtig åtgärd icke kan vinnas annorledes än genom anställandet af
nytt val, hvilket måhända gifver ett helt annat resultat än det först
hållna valet. Likaså skulle enligt motionärens förslag nytt val blifva
behöflig!, om valförrättaren, i följd af origtig sammanräkning af rösterna,
förklarat annan person vald än den, som rätteligen erhållit de
flesta rösterna. Utskottet håller dock; före, att under dylika förhållanden
den högre myndigheten bör ega befogenhet att undanrödja verkan af
det origtiga beslutet och förklara den vald till riksdagsman, som erhållit
de flesta rösterna. Ett nytt val i förenämnda fall vore, synes det utskottet,
en orättvisa ej mindre emot de valberättigade, som deltagit i
det första valet, än äfven mot den, som blifvit till riksdagsman utsedd.
Enligt motionärens förslag skulle nytt val anställas till och med om
vid ett riksdagsmannaval, der en så stor splittring egt rum, att ingen
erhållit mer än en fjerdedel eller en femtedel af de afgifna rösterna,
det skulle visa sig, att den, som erhållit pluralitet med några få rösters
öfvervigt, icke varit valbar. Att, såsom hittills, högre dömande myndighet
i dylikt fall förklarat den vald, som erhållit de flesta lagliga
rösterna, har varit en vida lämpligare utväg, och det kan ej ens i
allmänhet påstås, att den nu föreskrifna behandlingen af riksdagsmannaval
i och för sig varit egnad att framkalla någon föreställning om
obehörigt intrång från domaremagtens sida, då ju domstolen icke med
fog kan sägas härigenom tillsätta riksdagsman, utan blott afgör hvilken
bland de af valmäunen utsedde erhållit det högsta lagliga röstantalet.
Den uppmärksamhet, ett allmänt kändt fall med skäl framkallat,
har derför, efter utskottets mening, mindre haft sin grund i sjelfva
rättsfallet, som ofta upprepats, än i det ifrågavarande valets omfattning
och betydelse för representationens sammansättning.
Beträffande härefter andra mom. af motionärens förslag, att, om
någon, som på grund af tjenst eller annat allmänt uppdrag haft att
med valet taga befattning, begått fel, som på valet haft eller kunnat
hafva inflytande, valet, i händelse det öfverklagas, skall ogillas och
nytt val ega rum, så må anmärkas, att dylika fel ej sällan kunna vara
af den beskaffenhet, att de kunna lämpligen afhjelpas på annat sätt
än genom nytt val. Så är förhållandet särskildt i det fall, att, då val
-
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
krets utgöres af flera kommuner, uti någon eller några af dessa obehöriga
personer fått deltaga i valet,; och utrönas kan, på hvilken de
flesta lagligen afgifna rösterna fallit. T. ex. vid ett val har A erhållit
210 och B 200 röster. Af A:s 210 röster befinnas emellertid 20 vara
afgifna af obehöriga personer. Då kan ju rättelse i detta val ske
derigenom, att dessa 20 röster afräknas, i hvilken händelse A har 190
och B 200 röster. Enligt motionärens förslag skulle i detta fall nytt
val anställas, men sådant synes utskottet icke vara lämpligt. År åter
det fall för handen, att obehöriga personer fått deltaga i valet, och
icke utrönas kan, på hvilken de flesta lagligen afgifna rösterna fallit,
så har nu gällande riksdagsordning blifvit af den högsta dömande
myndigheten så tillämpad, att nytt val skall eg a rum. För detta fall
erfordras således icke någon ny föreskrift i den af motionären antydda
rigtning.
För öfrigt vill utskottet såsom eu ofullständighet hos förslaget i
denna del påpeka, att det icke omfattar det fall, att någon, hvilken
innehar tjenst eller annat allmänt uppdrag, men icke haft att taga befattning
med sjelfva valet, begått fel, som haft inflytande på detsamma.
Utskottet kan emellertid icke förneka, att nu omhandlade mom.
af motionärens förslag är i många afseenden beaktansvärdt, enär
det understundom inträffat, att fel och försummelser hos dem, som på
grund af kommunalt uppdrag haft befattning med riksdagsmannaval,
inverkat på valets utgång, så att majoriteten icke blifvit bestämmande.
Svårigheten att finna det nödiga botemedlet i tillräckligt verksamma
lagbestämmelser är dock mycket stor, isynnerhet som här närmast
blifver fråga om kommunalstämmans ordförande, som ej har någon
tjenst, utan ett förtroendeuppdrag.
Det af motionären föreslagna medlet att ställa till rätta, hvad
som felats eller försummats, är i detta, likasom i de öfriga fallen, nya
val. I åtskilliga fall torde detta ock vara det lämpligaste, men, i allmänhet
taget, böra nya val icke utan nödfall anlitas i följd af de med
dem förenade olägenheter. Utskottet har redan påpekat, hurusom derigenom
under vissa förhållanden orättvisor kunna uppstå. Dessutom
medföra nya val tidsutdrägt och oro i sinnena, och detta i desto högre
grad, ju flera omval måste företagas; ty någon säkerhet för, att det
skall stanna vid ett omval, finnes naturligtvis icke. Afse omvalen de
af landsting utsedde representanterna i Första Kammaren, förorsakas
af desamma jemväl kostnader för urtima landstings sammanträde. Slutligen
och enär under tiden emellan båda valen förändring kan ske
i en persons valbarhet, kan mot den föreslagna åtgärden med njm
val den anmärkning framställas, att den lemnar fältet öppet såväl för
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
7
Övergrepp från deras sida, som hafva att med valet taga befattning,
som för otillbörliga anordningar af valmännen sjelfve. Så t. ex. kan
en valförrättare olagligt kassera röstsedlar i afsigt att bereda en person,
som vid det första valet icke var valbar, tillfälle att. förskaffa sig
bebörigbet i sådant afseende, för att vid det senare valet kunna väljas;
och i samma syfte kunna valmännen vid det första valet rösta på en
obehörig person och sedan i besvärsväg få dennes val upphäfdt, hvarefter
de vid det senare valet gifva sina röster åt en annan person,
som under tiden blifvit valbar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att herr von Ebrenheims motion icke måtte af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 12 april 1889.
På utskottets vägnar:
O. BERGIUS.
Reservation
af herr Alin, som ansett, »att utskottet bort med anledning af
motionen föreslå ett tillägg till § 25 riksdagsordningen, hufvudsakligen
af det innehåll att, om vid riksdagsmannaval afgifna valsedlar till
större antal än hälften äro ogilda och detta förhållande finnes inverka
på valets utgång, skall nytt val anställas.»