4

Konstitutionsutskottets Utlåtande AV o 5.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 11 mars 1889, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af §§ 37 och 39 regeringsformen.

Med förmälan, bland annat, att — sedan genom antagande af nu
gällande riksdagsordning ridderskapet och adeln upphört att vara ett riksstånd,
och adelns öfriga privilegier blifvit så tillvida afskaffade, att de nu
mera inskränkte sig till forum privilegiatum i boupptecknings- och förmynderskapsärenden
— adelskap samt friherrliga och grefliga värdigheter, som
hädanefter utdelades, vore endast titlar, utan någon egentlig betydelse i
politiskt eller socialt afseende, har herr 1\ Andersson i Högkil i en inom
Andra Kammaren väckt motion, n:o 4, föreslagit:

»att Riksdagen måtte besluta:

att förra delen af § 37 regeringsformen, som börjar med »Konungen
egen att i adeligt stånd upphöja» och slutar med »berättigad är», skall upphöra
att vara gällande och derifrån utgå; samt att i sammanhang dermed
§ 39 regeringsformen ändras så, att orden »adeligt stånd och värdighet förläna,
eller till greflig! och friherrlig! stånd upphöja, eller» derifrån utgå.»

Utskottet, som icke anser det erforderligt att för närvarande ingå i
någon utredning af frågan, hvilka adliga privilegier ännu kunna anses ega
gällande kraft, delar väl motionärens mening, att adlig, friherrlig eller greflig
värdighet nu mera icke har samma betydelse som förr. Den Konungen i
grundlagen tillerkända rätt att med nämnda värdigheter utmärka män, som
gjort sig af honom och riket »synnerligen förtjente», lemnades likväl oberörd
vid det nya representationsskickets genomförande, då ridderskapet och adeln
afstod från det privilegium, som kunde göra ett upphöjande i adligt stånd

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3. 5

särskilt eftersträfvansvärdt. Enär motionären icke ens påstått, att ifrågavarande
kungliga prerogativ efter angifna tidpunkt blifvit begagnadt på ett
sätt, som nu gjorde dess afskaffande önskvärdt, och utskottet för öfrigt icke
anser den föreslagna grundlagsändringen vara högst nödig eller nyttig, hemställer
utskottet,

att herr Anderssons föreliggande motion icke måtte af
Riksdagen hifallas.

Stockholm den 11 mars 1889.

På utskottets vägnar:

O. BERGflUS.

Herr Ivar Månsson har begärt få antecknadt, att han i följd af tjenstledighet
från riksdagsgöromälen varit förhindrad att deltaga i detta ärendes
behandling inom utskottet.

Bill, till Biksd. Brot. 1889. 3 Sarnl. 2 Häft.

2