Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o i.
1
N:o 1.
Ank. till Riksd. kansli den 25 febr. 1889, kl. 1 e. m.
*
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
om ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen.
Förslag till ändring af riksdagsordningens stadganden angående
förhållandet emellan folkmängden och antalet representanter i Riksdagens
ena eller båda kamrar hafva alltsedan 1880 års riksdag vid olika
tillfällen blifvit väckta. Dessa förslag, hvilka till sina hufvuddrag finnas
återgifna i konstitutionsutskottets vid förra riksdagen afgifna betänkande
n:o 9, afse i allmänhet att genom eu höjning af den folkmängdssitfra,
som berättigar till val, minska antalet riksdagsmän, dervid särskildt
städernas representationsrätt i Andra Kammaren ansetts böra
vidkännas en inskränkning.
I sistberörda syfte har herr Nils Petersson i Runtorp i en inom
Andra Kammaren väckt motion, n:o 77, framstält förslag till ändring
af § 13 riksdagsordningen. Enligt motionärens förmenande borde
Andra Kammarens ledamöter, såsom förhållandet nu är vid valen till
Första Kammaren, utses efter en folkmängd, lika för stad och land,
hvarigenom framtida stridigheter emellan städernas och landsbygdens
invånare skulle förebyggas och den uppfattning underlättas, att vi
äro ett folk, med gemensamma intressen för inbyggarne i stad och på
land. Herr Petersson föreslår derför, att § 13 riksdagsordningen måtte
erhålla följande förändrade lydelse:
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 3 Sand. 1 Raft.
1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
§ 13.
»Mom. 1. Andra Kammarens ledamöter — — under hvilket
valet skett.
Mom. 2. I hvarje stad och på landet hvarje domsaga, som eger
en folkmängd af 20,000 eller mer, utses en riksdagsman för hvarje
fullt tal af 20,000. öfriga städer med egen jurisdiktion och domsaga
jemte köpingar skola första gången af Konungen och derefter hvart
tionde år af kammaren ordnas, så vidt ske kan länsvis i särskilda
valkretsar, som hvardera utse en riksdagsman, och skall hvarje sådan
valkrets innehålla en folkmängd af minst 10,000 och högst 20,000.»
Om detta förslag blefve lag, skulle, med afseende på folkmängdsförhållandena
vid 1887 års slut, städer af första gruppen, d. v. s. de,
som hvardera hafva en folkmängd af 20,000 eller mer, och hvilka ega
ett sammanräknadt invånareantal af 442,878, utse tillsammans20 riksdagsmän;
städer med ett invånareantal af emellan 10,000 och 20,000, uppgående
till 9, med en folkmängd af tillhopa 130,983, välja hvar sin representant;
och de återstående, mindre städerna, med sammanlagdt 267,870
invånare, under antagande af 15,000 såsom medeltalet af folkmängden
inom de valkretsar, i hvilka dessa städer borde förenas, utse tillsammans
17 riksdagsmän, eller således samtliga städer tillhopa högst 46
riksdagsmän, emot ett antal af 76, enligt nu gällande bestämmelser
om förhållandet emellan städernas folkmängd och representantantal. Å
andra sidan skulle, vid det förhållande att inbyggareantalet för närvarande
icke inom någon domsaga understiger 10,000, och ingen domsaga
således komme att mista sin rätt att sjelfständigt välja riksdagsman,
antalet representanter för landsbygden icke undergå någon minskning,
men väl kan en ökning af detta antal inträda, såsom en följd
deraf, att domsaga finge öfver 60,000 invånare, hvilket förhållande
deremot för närvarande icke berättigar till val af mer än två representanter
för domsagan. Af sist angifna orsak skulle redan nu en domsaga
få välja tre riksdagmän; och då i sex andra domsagor folkmängdssiffran
mer eller mindre öfverstiger 50,000, skulle sannolikt inom en
ej alltför aflägsen tidrymd antalet representanter för landsbygden komma
att på denna väg ytterligare ökas.
Utskottet kan icke dela motionärens åsigt, att en anordning,
hvarigenom förhållandet emellan landsbygdens och städernas representationsrätt
fastställes på nu nämnda sätt, öfverenstämmer med billighet
och rättvisa samt allmänna tänkesättet inom landet; likasom denna
anordning icke heller förlikar sig med de grunder, som varit bestäm
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
B
mande med afseende på föreskrifterna för Andra Kammarens sammansättning.
Icke blott olikheten i de kommunala, administrativa ochjudiciella
förhållandena å landet och i städerna, utan äfven den mångfald
af vigtiga samhällsintressen, som koncentrerat sig i städerna, föranledde
lagstiftaren vid den gamla ståndsrepresentationens ombildning
att inom Andra Kammaren bestämma antalsförhållandet emellan städernas
och landets representanter efter en fördelaktigare grund för de
förra, på det att icke landtbefolkningens inflytande inom representationen
måtte blifva allt för öfvervägande. Att nu, såsom motionären föreslagit,
ändra riksdagsordningens bestämmelser om Andra Kammarens
sammansättning i den rigtningen, att städernas representationsrätt
skulle högst väsentligt inskränkas, under det att landsrepresentanternas
antal skulle kunna vinna en, visserligen för närvarande obetydlig,
ökning, finner utskottet vara en åtgärd, som af angifna skäl icke bör
tillrådas.
Utom ofvan berörda förslag till ändring af gällande föreskrifter
om valkorporationer och representantantal, har äfven fråga blifvit väckt
om fixering af det antal representanter, af hvilket riksförsamlingen
borde bestå. Principen om ett fixt antal representanter, utsedde genom
samfälda val, uppstäldes redan i förslag, som förberedde representationsförändringens
genomförande. I sitt första memorial om nationalrepresentationens
ombildning, n:o 38, föreslog nemligen konstitutionsutskottet
vid riksdagen 1840—1841, att representationen, som skulle
sammanträda på en kammare, hvilken dock för vissa frågor fördelade
sig i två afdelningar, skulle bestå af 250 ombud, som utsågos af för
stad och land gemensamma valkretsar, i hvilka länen sönderdelades;
och vid 1847—1848 årens riksdag framlade Kongl. Maj:t ett representationsförslag,
hvilande på tvåkammarsystemet, enligt hvilket den första
kammaren skulle utgöras af 120 och den andra af 150 ledamöter, valde
enligt särskildt angifna bestämmelser, hvilka emellertid äro alltför invecklade
att här komma i fråga att återgifvas. Efter antagandet af
nu gällande riksdagsordning väcktes vid 1884 års riksdag motion derom,
att antalet ledamöter i en hvar af Riksdagens båda kamrar borde en
gång för alla bestämmas till en viss siffra: 120 för Första Kammaren
och 180 för Andra Kammaren, af hvilka sistnämnde omkring \ hade
att representera landet samt | städerna, och skulle samma korporationer
och valkretsar, som enligt riksdagsordningen äro verksamma vid
kamrarnes bildande, fortfarande för samma ändamål tagas i anspråk,
dervid fördelningen af de angifna talen på de särskilda korporationerna
och valkretsarne gjordes beroende af hvarderas folkmängdsförhållanden.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
Byggande på denna princip om ett fixeradt rejaresentantantal, utarbetade
och framlade konstitutionsutskottet vid sistlidne riksdag i sitt
förut omförmälda betänkande, n:o 9, ett förslag till ändrad lydelse af,
bland annat, §§ 6 och 13 riksdagsordningen; och hyser utskottet, angående
nödvändigheten af en förändring i nämnda stadganden, fortfarande
samma uppfattning, som då ledde till framställande af berörda
förslag.
Utskottet är nemligen af den meningen, att den alltjemt fortgående
ökningen af antalet riksdagsmän bör på ett eller annat sätt
begränsas, då en alltför mångtalig riksförsamling, lika väl som en alltför
fåtalig, har sina olägenheter. Mot den förra har, såsom det synes
med rätta, blifvit anmärkt, att öfverläggningarne och riksdagarne blifva
längre, utan okad säkerhet för mera mogna beslut, och kostnaderna
större.
I vårt land kommer, om man tager hela representationens antal
i beräkning, en ledamot på 12,936 invånare. Under samma förutsättning
och såvidt senaste, tillgängliga statistiska meddelanden derom
lemna upplysning, utgöra representanterna, i förhållande till folkmängden:
i Norge 1 på 17,403, i Danmark 1 på 11,720, i Tyska riket
1 på 118,024, i Österrike 1 på 38,312, i Frankrike 1 på 43,980, i Belgien
1 på 27,319, i Nederländerna 1 på 29,672, i Storbritannien 1 på
31,171, i Schweitz 1 på 15,059, i Spanien 1 på 24,445, i Italien 1 på
36,383 och i Grekland 1 på 13,333. Antalet representanter, i förhållande
till folkmängden, är således för närvarande i Sverige större än i något af nu
uppräknade europeiska länder, med undantag af Danmark. Och dock
torde icke med skäl kunna påstås, att hos oss särskilda anledningar
förefinnas dertill, att antalet representanter i förhållande till landets
befolkning nödvändigt bör sättas högre än i någon annan af de uppgiga
staterna, helst, såsom nyss blifvit antydt, ett visst afseende torde
böra fästas å de med en talrik representation förenade kostnader. A
andra sidan kan den stora olikheten i lokala förhållanden och deraf
beroende näringsförhållanden göra det önskvärdt, att här utses ett
större antal representanter, än för ett land med ett mera koncentreradt
läge skulle erfordras.
I följd af de hos oss gällande bestämmelser om förhållandet
emellan representanternas antal och folkmängden, har detta antal numera
uppnått en siffra, som icke obetydligt öfverstiger det antal, som
utsågs, när den nya riksdagsordningen första gången blef tillämpad.
Utskottet vill här nedan meddela resultatet af några statistiska undersökningar,
som äro upplysande för den fråga, som nu föreligger till
afgörande.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
5
Rikets folkmängd, fördelad på städerna och landsbygden, vid
slutet af de år, hvilkas folkmängd tagits i beräkning vid allmänna
valen till Andra Kammaren, uppgick till:
18 6 5. |
1868. |
1871. |
1874. |
1877. 1880. |
1883. |
188 5. |
188 6. |
|
I städerna...... A landsbygden |
498,982 8,615,159 |
523,839 3,649,241 |
551,106 600,190 |
654,354 3,830,188 |
690,431 3,875,237 |
749,887 3,853,708 |
805,053 3,877,716 |
825,390 3,891,799 |
I hela riket |
4,114,141 |
4,173,080 |
4,204,177 |
4,341,559)4,484,542 |
4,565,668 |
4,603,595 |
4,682,769 |
4,717,189 |
Vid 1887 års slut utgjorde folkmängden i städerna 841,731, å
landsbygden 3,893,170 och således för hela riket 4,734,901.
Folkmängdsförhållandena, å ena sidan, i de städer, hvilkas invånareantal
uppgår till minst 10,000, och, å andra sidan, i de mindre,
till valkretsar sammanslagna städerna belysas af följande tabell:
(Stockholm......... Göteborg ......... Malmö ............ Norrköping ...... Gefle ............... Upsala ............ Karlskrona ...... (Jönköping ......... ■ Lund ............... 1 Örebro ............ Helsingborg ...... (Kalmar ............ |
18 6 5. |
1868. 1871. |
1874. |
1877. 1880. |
1883. |
18 8 5. 18 8 6. 18 8 7. |
|||
138,361 45,541 21,889 22,694 12,511 10,247 16,425 |
131,400 53,448 23,461 23,634 13,315 11,156 17,564 10,494 10,526 |
138,512 57,360 26,426 24,916 14,712 11,705 16,234 11,254 10,870 |
150,446 63,748 30,676 26,365 16,787 12.367 16)643 12,548 11,680 |
165,677 71,707 34,439 27,226 18,137 13,466 17,787 14,460 13,415 10,831 10,639 10,223 |
168,775 76,401 38,054 26,735 18)758 15,675 18,300 16,147 14,304 11,785 11,550 10,963 |
194,469 81,507 41,678 27,961 19,358 17,682 18,842 18,321 14,349 12,454 13,462 11,605 10,077 10,475 |
215,688 91,033 44,532 28,503 20,753 20,202 19,127 19,344 14,835 13.018 15,230 11,819 11,284 11,263 10,275 |
223,063 92,805 45,346 28.993 21,097 20,955 19,497 19,487 14,918 13,618 16,160 11,874 11.675 11,639 10,726 |
227,964 96,758 45,780 29,619 21,508 21,249 19,811 19,391 14.822 11.823 |
Landskrona ...... ''Sundsvall ....... |
|||||||||
Summa Småstäderna ...... |
262,668 236,314 |
294,998 228,841 |
311,989 239,117 |
341,260 258,930 |
408,007 246,347 |
427,447 262,984 |
492,240 257,647 |
546,906 258,147 |
561,907 573,861 263,483 267,870 |
[ Summa summarum |
498,982 |
523,839 |
551,106) 600,190) 654,354 |
690,431 |
749,887) 805,053 |
825,390) 841,731 |
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
Ledamöternas antal i en hvar af Riksdagens båda kamrar de år,
för hvilka allmänna val till Andra Kammaren företogos, utgjorde:
1867. |
1870. |
1873. |
1876. |
1879. |
1882. |
1885. |
1887. |
1888. |
||
Andra Kammaren |
Summa från städerna |
55 |
55 |
57 |
61 |
64 |
64 |
69 |
75 |
76 |
„ „ landsbygd. |
135 |
136 |
137 |
138 |
140 |
142 |
145 |
146 |
146 |
|
Summa från hela riket |
190 |
192 |
194 |
199 |
204 |
206 |
214 |
221 |
222 |
|
Första |
125 |
126 |
128 |
131 |
136 |
137 |
138 |
143 |
144 |
|
Kammaren |
Hela antalet riksdags-män för båda kamrarne |
315 |
318 |
322 |
330 |
340 |
343 |
352 |
364 |
366 |
Af dessa tabeller framgår, att folkmängden i städerna under den
tidrymd, som omfattas af åren 1865 och 1887, vuxit betydligt raskare
än på landsbygden, dervid de städer, som haft öfver 10,000 invånare,
lemnat de största bidragen till städernas folkmängdsökning; att antalet
af svenska folkets representanter stigit från 315, vid 1867 års riksdag,
till 366, vid 1888 års riksdag, eller med 51, deraf 32 komma på Andra
Kammaren och 19 på Första Kammaren; att af den tillväxt, förstnämnda
kammare vunnit, landsbygden bidragit med endast 11, men städerna
med 21 representanter, samt att, hvad särskildt stadsrepresentanterna
i Andra Kammaren beträffar, den största tillökningen erhållits från de
städer, hvilkas invånareantal öfverstigit 10,000.
Huruvida folkmängdens tillväxt i vårt land framdeles kommer att
fortgå i samma proportion som hittills, är naturligtvis omöjligt att med
visshet afgöra, men ingen anledning finnes att antaga, det någon
hufvudsaklig förändring i sagda hänseende skall inträda. Vill man
således sätta eu gräns för den i ett lifskraftigt land förr eller senare
inträdande ökningen af representanternas antal, blir det nödvändigt att
öfvergifva den hos oss gällande principen, att riksdagsmännens antal
alltjemt ökas efter folkmängden.
I andra stater, der äfven nämnda princip är erkänd, har man på
olika sätt sökt förebygga åtminstone det omedelbara inträdandet af
dess konseqvenser. Det vanliga är, att man genom lag bestämt, att
representanter skola utses till ett antal, som står i visst förhållande
till folkmängden, i sammanhang hvarmed äfven blifvit faststäld den
valkretsindelning, som .betingats af det sålunda bestämda antalet. Sedan
denna anordning blifvit faststäld i lag, eger den gällande kraft, till
dess lagen upphäfves, hvadan efter någon tids förlopp proportionen
emellan representanternas antal och folkmängden blifvit en helt annan,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
7
än den från början varit. Så föreskrifves med afseende på valen till
Riksdagen för Tyska riket, att i hvarje förbundsstat skall utses en
deputerad för ett antal af 100,000 invånare, dervid den folkmängd
lägges till grund, som var bestämmande för valen till den konstituerande
Riksdagen; men det stadgas tillika, att en ökning af de deputerades
antal, i följd af befolkningens tillväxt, endast genom lag kan fastställas.
Det ursprungligen bestämda antalet ledamöter i Riksdagen utgjorde 397,
och i denna siffra har ingen ändring vidtagits, ehuru Tyska rikets nuvarande
folkmängd medgifver omkring 470 platser. Liknande föreskrifter
gälla äfven beträffande sammansättningen af Folkethinget i Danmark,
Deputeradekammaren i Frankrike, o. s. v. Ån åter har, med tagen
hänsyn till förhållandet emellan representanternas antal och folkmängden,
angifvits ett maximum, hvilket icke får öfverskridas; hvarjemte
bestämmelse meddelats om periodvis återkommande revisioner, dervid
algöres, huru stort hela antalet inom den uppdragna gränsen bör vara.
Detta är förhållandet i Förenta Staterna, hvilkas författning innehåller,
att antalet ledamöter i representanternas hus icke må vara större än 1
på 30,000 invånare; men för öfrig! beror det af Kongressen att hvart
tionde år, efter skedd folkräkning, bestämma det definitiva antalet.
Under det att sålunda efter den första folkräkningen år 1790 antalet
ledamöter var 105, eller 1 på 37,000, är det,, efter folkräkningen år
1880, för närvarande 325, eller 1 på 151,900 invånare.
Enligt dessa båda system erhåller således representantantalet en
viss fasthet, om ock hinder icke möter för lagstiftaren att, efter folkmängdsvexlingarne,
deri vidtaga förändringar. Ett tredje system, hvilket
blifvit tillämpad! i flera af Europas stater, utmärkes deraf, att antalet
representanter är faststäldt till en viss siffra, och att detta antal
fördelats på de särskilda valkretsarne, utan noggrant iakttagande af
ett visst förhållande till folkmängden. I enlighet härmed är ledamöternas
antal i norska Storthinget bestämdt till 114, i engelska Underhuset
till 670, i preussiska Deputeradekammaren till 433 och i italienska
Deputeradekammaren till 508. Föreskrifterna om representanternas
antal innehållas i Norge och Preussen i grundlagarne, men i de öfriga
af nu nämnda stater i lagar, som i vanlig lagstiftningsväg kunna
undergå modifikationer. I Norge är jemväl valkretsindelningen bestämd
i grundlagen, hvilket deremot icke är förhållandet i de andra staterna.
Uti Italien är särskilt stadgadt, att den lag, som ordnar fördelningen
af antalet deputerade på valkretsarne, skall hvart tionde år, efter den
straxt derförinnan verkstälda folkräkningen, undergå revision.
Den af utskottet antagna grundsatsen innebär, såsom redan blifvit
antydt, att ett fast antal representanter skall utses, oberoende af folk
-
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
mängdsvexlingarne i riket, men att detta antal kan fördela sig olika på
de särskilda valkretsarne, allt efter folkmängdsvexlingarne inom dessa.
Dock har utskottet icke funnit det nödigt, att denna grundsats, såvidt
den afser valkretsarnas representationsrätt sins emellan, genomföres
omedelbart, så snart eu folkmängdsförändring egt rum, utan ansett
det tillräckligt, att vid revisioner, som efter korta tider återkomma,
proportionen mellan valkretsens folkmängd och dess representantantal,
om den befinnes rubbad, blir återstäld. Deremot bör hela representationens
antal, efter en bestämd proportion, fördelas, å ena sidan, emellan
båda kamrarne och, å andra sidan, med afseende på representationsrätten
i Andra Kammaren, emellan landsbygden och städerna.
Vid undersökningar till utfinnande af de tal, som i enlighet med
den antagna principen böra uppställas, har utskottet, som, efter hvad
ofvan blifvit anfördt, icke kan undgå att finna, det representanternas
antal hos oss redan uppnått en ansenlig höjd, dock kommit till den
åsigten, att det är lämpligast att gorå de minsta möjliga rubbningar i
de olika valkretsarnes befintliga representationsrätt, och föreslår utskottet
derför, att de siffror, som efter allmänna valen till Andra Kammaren
år 1887, utmärkte förhållandet emellan Andra Kammaren och
Första Kammaren — eller 222 och 144 — samt, i fråga om Andra
Kammarens sammansättning, emellan land och stad — eller 146 och
76 — höra blifva grundläggande, med vissa jemkningar, som ansetts
önskvärda för att erhålla mera afrundade tal. Utskottet föreslår alltså,
att ledamöterna i Andra Kammaren bestämmas till 225 och i Första
Kammaren till 150, samt att af Andra Kammarens 225 ledamöter 150
utses för landsbygden och 75 för städerna. *
Till stöd för bestämmandet af siffrorna 225 och 150, såsom angifvande
förhållandet emellan Andra Kammaren och Första Kammaren,
kan anföras, att dessa siffror innehålla i det allra närmaste samma
proportion som den, hvilken låg till grund för de siffror, som justitiestatsministern
vid föredragning af förslaget till nu gällande riksdagsordning
i statsrådet den 5 januari 1863, i enlighet med 1861 års folkmängdsförhållanden,
angaf för att visa, huru proportionen emellan
kamrarne skulle komma att ställa sig, och hvilka sistnämnda siffror
voro 180 för Andra Kammarens och 119 för Första Kammarens ledamöter.
Andra Kammaren komme i följd häraf att, såsom från början
var afsedt, utgöra f och Första Kammaren f af representationen.
Hvad beträffar proportionen inom Andra Kammaren emellan landsoch
stadsrepresentanterna, har utskottet utgått från de förhållanden,
som för närvarande äro rådande, och enligt hvilka de förstnämnde utgöra
omkring ■§ och de senare omkring ?> af ledamöterna i denna kärn
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 1.
9
mare. Denna proportion afviker något från det förhållande emellan
dessa representanter, som vid riksdagsordningens antagande egde rum,
men hvilket dock ej kan anses hafva varit af lagstiftaren afsedt att
för alltid bibehållas. Ty bestämmelsen om rätt för städerna att, i jemförelse
med folkmängden, utse ett större antal riksdagsmän än landet
måste, med antagande af en fortgående folkmängdstillväxt såväl i städerna
som på landsbygden, leda till en större ökning af städernas
representanter än landets. Också visade sig, att, under det, med afseende
å 1861 års fofkmängdsförhållanden, landet beräknades komma
att välja 130 och städerna 50 representanter i Andra Kammaren, redan
vid den första riksdagen efter antagandet af den nya riksdagsordningen
valdes 135 för landet och 55 för städerna, hvilka siffror småningom förändrades
så, att vid de val, som närmast föregingo år 1888, landet utsåg
146 och städerna 76, dessa senare således något mer än } af kammarens
hela dåvarande antal 222. Till den nämnda proportionen af två representanter
för landet mot en för städerna, såsom förhållandet är jemväl
i Norge, anser utskottet landets och städernas representationsrätt
böra bestäiftmas. Städernas folkmängd och relativa betydelse för hela
landet hafva nemligen efter representationsförändringens genomförande
i väsentlig män tilltagit, hvarför det icke torde vara obilligt, att de få
bibehållas vid det inflytande på Riksdagens sammansättning, de för
närvarande ega, om ock skäl förefinnas att icke vidare låta detta inflytande
ökas; och sådant skulle lättast förebyggas genom att, med
bibehållande af den nuvarande proportionen, införa ett konstant förhållande
emellan landets och städernas representanter.
Efter angifvandet af dessa allmänna grunder går utskottet öfver
till en närmare utveckling af de stadgande^ som måste blifva en följd
af den nya anordningen med fixering af representantantalet.
Hvad då först beträffar sammansättningen af Första Kammaren,
så bibehålies oförändradt hvad i § 6 riksdagsordningen föreskrifves
derom, att ledamöterna af denna kammare skola utses af landsting och
stadsfullmägtige i de städer, som ej i landsting deltaga. För att utröna,
huru många af kammarens 150 ledamöter hvarje dylik valkorporation
har att välja, måste rikets folkmängd först delas med 150; den qvot,
som dervid erhålles, blir bestämmande för antalet riksdagsmän för
landstingsområdet eller staden, i det att valkrets eget välja minst en
riksdagsman för hvarje fullt tal af sin folkmängd, som motsvarar nämnda
qvot, Således, då Tfo- af rikets folkmängd år 1887, eller 4,734,901,
utgör 31,566, egde Elfsborgs län, med ett invånareantal af 279,217,
utse 8 riksdagsmän. Har valkrets mindre folkmängd än berörda qvot,
m. till Riksd. Vret. 1889. 3 Sami. 1 Käft. 2
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
hvilket för närvarande är förhållandet endast med Norrköping, hvars
invånare uppgå till blott 29,619, eger den likväl, i enlighet med nu
gällande bestämmelser om stad, som ej deltager i landsting, men hvars
folkmängd icke uppgår till 30,000, utse en riksdagsman.
Det torde väl icke någonsin inträffa, att den qvot, som är bestämmande
för antalet af valkretsens riksdagsmän, jemnt går upp i den
siffra, som betecknar folkmängden inom valkretsen, utan att öfverskott
uppstår; sålunda har Stockholms län ett öfverskott af 25,896, Upsala
län af 25,386, Södermanlands län af 26,032 invånare o. s. v. (se Bil.
Litt. A). Detta åter har till följd, att man genom sammanslagning af
det antal riksdagsmän, som för hvarje valkrets bestämmes efter den
folkmängd, som motsvarar förberörda qvot eller en hel multipel deraf,
och hvilka riksdagsmän, enligt hvad åberopade bilaga utvisar, uppgå
till endast 138, ej kan erhålla det erforderliga antalet riksdagsmän.
Det antal, som då fattas, skall fyllas från de valkretsar, som hafva
största öfverskjutande talen. 1 enlighet härmed får t. ex. Skaraborgs
län, hvilket eger en folkmängd af 251,939 och alltså är berättigad!
att utse 7 riksdagsmän, välja ytterligare eu för ett öfverskott af 30,977,
och likaså öfriga län eller städer, allt eftersom deras vid den första
beräkningen icke använda folkmängdssiffra närmar sig qvoten 31,566,
tills antalet 150 blifvit fyldt. (Bil. Litt. A)
På det. att emellertid icke ständiga rubbningar i valkretsarnes
inbördes förhållande till hvarandra, beroende på olika folkökning, skola
inträffa, har utskottet, på sätt ofvan blifvit berördt, ansett, att en viss
stadga bör gifvas åt valkretsindelningen och det antal riksdagsmän,
hvarje valkrets har att utse. Den en gång faststälda ordningen skall
nemligen, såsom förhållandet redan nu är med de mindre städernas
valkretsindelning för val till Andra Kammaren, förblifva beståndande
under tio år, hvarefter revision bör företagas hvart tionde år. Genom
dylika återkommande omregleringar förebygges, att allt för stora missförhållanden
uppkomma emellan valkretsens folkmängd och det antal
riksdagsmän, valkretsen har att utse. Utskottet har dock funnit det
vara lämpligast, att denna omreglering företages af Konungen, och
icke af kammaren sjelf, då det här endast gäller tillämpning af noga
bestämda grunder, och hela åtgärden således i intet afseende skiljer
sig från en vanlig förvaltningsangelägenhet.
Vid de omregleringar, som sålunda skola ske hvart tionde år, bör
likväl iakttagas, att, för den händelse valkrets, som utsett flere representanter,
sedermera förlorar rätt att välja lika stort antal, någon inskränkning
icke får ske i den af samma valkrets redan utsedde riksdagsmannens
befogenhet att under nio år vara riksdagsman. Då han
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1,
11
alltså fortfarande eger fullgöra sitt riksdagsmannauppdrag för den tid,
som kan återstå, blir deraf eu följd, att den valkrets, som blifvit berättigad
att utöfver sitt förra antal utse ytterligare en riksdagsman,
dock icke får utöfva denna rätt, förrän förstnämnde riksdagsmans funktionstid
lupit ut, eller riksdagsmannen eljest afgår. lakttoges icke detta,
skulle nemligen sammanlagda antalet riksdagsmän för kammaren komma
att öfverstiga 150.
Af samma skäl får icke heller stad, som under den tid, för hvilken
den af Konungen faststälda ordningen är gällande, upphör att deltaga
i landsting, genast välja riksdagsman, utan måste afvakta uppkommande
ledighet bland riksdagsmännen för det landstingsområde,
staden förut tillhört. Så snart emellertid en dylik ledighet yppar sig,
inträder staden i utöfningen af sin sjelfständiga representationsrätt, och
landstingsområdet blir från den tiden representeradt af en riksdagsman
mindre än förut. Skulle mot förmodan det fall inträffa, att stad,
som ej deltagit i landsting, sedermera komme att tillhöra detsamma,
har staden naturligtvis efter den tiden ingen sjelfständig representationsrätt,
utan eger endast att vid uppkommande ledighet utse riksdagsman
tillsammans med landstinget, hvithet — intill dess ny reglering
sker — har att utöfva den valrätt, som förut tillkommit både
staden och landstinget.
Enligt ofvan angifna grunder och med tillämpning af 1887 års
folkmängdsförhållanden (Bil. lutt. A), skulle Stockholms läns landsting
till Första Kammaren få utse 4 representanter, Upsala läns 3, Södermanlands
läns 4, Östergötlands läns 7, Jönköpings läns 6, Kronobergs
läns 5, Kalmar läns, norra delen, 2, Kalmar läns, södra delen, 4,
Gotlands läns 1, Blekinge läns 4, Kristianstads läns 7, Malmöhus läns
10, Hallands läns 4, Göteborgs och Bohus läns 6, Elfsborgs läns 8,
Skaraborgs läns 7, Vermlands läns 8, Örebro läns 5, Vestmanlands läns
4, Kopparbergs läns 6, Gefleborgs läns 6, Vesternorrlands läns 6,
Jemtlands läns 3, Vesterbottens läns 3, Norrbottens läns 3 samt Stockholm
7, Göteborg 3, Malmö 1 och Norrköping 1, eller således tillhopa
138. Detta antal fylles sedermera på det sätt, att de 12 valkretsar,
hvilkas folkmängdsiffra företer det största, vid nyssnämnda beräkning
icke afsedda öfverskott, skola utse ytterligare hvar sin representant;
och äro dessa valkretsar Stockholms, Upsala, Södermanlands, Östergötlands,
Kalmar, norra och södra delen, Gotlands, Blekinge, Elfsborgs,
Skaraborgs, Örebro och Vesterbottens läns landsting.
Vidkommande härefter sammansättningen af Andra Kammaren,
så utgör fortfarande, i enlighet med hvad som stadgas i § 13 riksdagsordningen,
på landet domsagan valkrets, likasom städerna, hvar för
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
sig eller i förening med andra städer, eg a utse riksdagsman. Hvad
nu till en början landets representationsrätt angår, så har hvarje domsaga
att utse en riksdagsman. Men alldenstund domsagornas antal för
närvarande utgör endast 116, skola, för att det bestämda antalet riksdagsmän,
eller 150, må uppnås, 34 de folkrikaste domsagorna indelas
i två valkretsar, för hvilka hvardera väljes en riksdagsman (Bil. Litt. B).
Ehuru den tid torde vara långt aflägsen, då domsagornas antal må
komma att öfverstiga 150, har utskottet likväl, för fullständighetens
skull, ansett sig böra för detta fall föreslå, att domsagor, som hafva
minsta folkmängden och dessutom äro närbelägna, skola, två och två,
med hvarandra förenas till valkretsar, som hvardera utse eu riksdagsman.
Beträffande sedermera bestämmelserna om städernas representationsrätt,
så kunna dessa bestämmelser icke blifva lika enkla, som de
stadganden, hvilka ordna representationsrätten för landsbygden. Städerna
äro nemligen dels till antalet flere än de 75 representanter, de
ega utse, dels ock i förhållande till hvarandra af en betydligt olika
folkmängd, hvarför det måste tillses att å ena sidan alla städer få komma
i utöfning af sin representationsrätt och å andra sidan do större städerna,
i mån af deras högre folkmängdssiffra, få välja flere representanter.
För att vinna dessa syftemål har man till eu början att gå till väga
på samma sätt, som föreskrifves med afseende på sammansättningen
af Första Kammaren. Folkmängden i rikets samtliga städer skall nemligen
delas med 75, då en qvot erhålles, hvilken, efter folkmängdsförhållandena
år 1887 — eller 841,731 invånare — utgör 11,223.
Denna qvot blir bestämmande för antalet af städernas riksdagsmän.
Hvarje stad, hvars folkmängd uppgår till nämnda siffra, eger utse en
riksdagsman, och derutöfver flere, allt efter som folkmängden utgör en
hel multipel af den funna qvoten. Städer deremot, som hafva mindre
folkmängd, än nu är sagdt, skola ordnas, så vidt det lämpligen kan
ske länsvis, i valkretsar, hvilka hvardera utse en riksdagsman. Huru
många sådana valkretsar erfordras, beror på, huru stort antal riksdagsmän
återstår att välja, sedan de städer, hvilka hvar för sig hafva att
utse riksdagmän, fått sitt representantantal bestämdt.
Vid statistiska undersökningar har det visat sig, att genom eu dylik
anordning af städernas representationsrätt en viss fasthet vinnes å det
representantantal, som skall utses af de städer, hvilka hafva sjelfständig
valrätt. Så t. ex. skulle, med tillämpning af nyssberörda
stadganden, Stockholm hafva utsett 20 riksdagsmän år 1865, 18 år
1874 samt 19 år 1883. På motsvarande tider skulle Göteborg, i enlighet
med samma grunder, egt att välja respektive 6, 7 och 8 riksdagsmän.
Härmed torde äfven vara aflägsnad den farhåga, man kunde
13
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
hysa för, att de större städerna, hvilkas folkmängd växer mycket
hastigare än de mindre städernas, skulle försätta dessa senare i en
allt för ogynsam ställning med afseende på antalet af de riksdagsmän,
som desse skulle ega att välja. Att så icke är fallet, visar sig deraf,
att, med tillämpning af nu föreslagna grunder på 1887 års folkmängdsförhållanden,
dessa mindre städer skulle komma att utse ett större
antal representanter än med den nu bestående valkretsindelningen.
Förklaringsgrunden härtill är att söka deri, att det ökade invånareantalet
i rikets samtliga städer, derpå de större städerna utöfva ej
ringa inflytande, visserligen förhöjer den qvotsiffra, som ligger till grund
för bestämmandet af de större städernas representationsrätt, men att i
de större städerna öfverskott af folkmängd uppkomma, för hvilka dessa
städer ej ega välja någon representant, genom hvilket förhållande
emellertid antalet af de representanter ökas, som komma på de mindre
städerna.
Slutligen har utskottet, af skäl som redan förut blifvit nämnda,
ansett, att så väl bestämmandet af det antal riksdagsmän, hvarje stad,
hvars folkmängd uppgår till minst af folkmängden i rikets alla städer,
eger välja, som äfven indelningen af de öfriga städerna i valkretsar
bör hvart tionde år företagas, utan att under tiden någon förändring
får ske i antalet valkretsar och det representantantal, hvarje valkrets
eger utse. Utskottet har valt en period af tio år af det skäl, att
utskottet ansett sig icke böra förändra det stadgande, som i sådant
hänseende redan förefinnes i § 13 mom. 3 riksdagsordningen, hvilket
stadgande icke lärer hafva medfört någon olägenhet; hvartill jemväl
kommer, att samma stadgande bibehållits i de särskilda förslag till
förändrad lydelse af nämnda paragraf, som vid 1887 års riksdag antogos
af kamrarne. Åtgärden med valkretsarnes reglering bör af skäl, som
angifvits vid utvecklingen af bestämmelserna om Första Kammarens
sammansättning, tillkomma Konungen, flen ordning, Konungen i anledning
deraf fastställer, bör första gången tillämpas vid de allmänna
val, som näst derefter, enligt § 15 mom. 1 riksdagsordningen, skola
ega ruin. Skulle under den tid, för hvilken den sålunda faststälda
ordningen är gällande, köping erhålla stadsprivilegier, får han dock
icke välja riksdagsman tillsammans med någon annan stad, utan räknas
i sådant hänseende fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning
varder faststäld.
I öfverensstämmelse med dessa grunder och om 1887 års folkmängdsförhållanden
tillämpas (Bil. Litt. B), skulle Stockholm till Andra
Kammaren få utse 20 representanter, Upsala 1, Linköping 1, Norrköping
2, Jönköping 1, Kalmar 1, Karlskrona 1, Malmö 4, Lund 1,
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
Landskrona 1, Helsingborg 1, Göteborg 8, Örebro 1 och Gefle 1, eller
således tillhopa 44. Bland öfriga städer eger för närvarande Sundsvall
att sjelfständigt välja en riksdagsman, men då dess folkmängd — 10,988 —
icke uppgår till den siffra — 11,223 —, som är bestämmande förrätten
att ensam utse representant, måste nämnda stad inräknas bland de
städer, som skola förenas i valkretsar. För närvarande utgöra dessa
valkretsar tillsammans 26, men antalet måste, i händelse af bifall till
utskottets förslag, höjas till 31, på det att städernas representanter i
Andra Kammaren måtte komma att utgöra det föreskrifna antalet 75.
Den nu bestående valkretsindelningen blifver således icke användbar,
utan måste ny bestämmas af Konungen.
I nära öfverensstämmelse med det förslag till ändring af §§ 6
och 13 riksdagsordningen, som konstitutionsutskottet vid förra riksdagen
afgaf och hvilket utskottet nu åter vill framlägga till Riksdagens
pröfning, hafva inom Andra Kammaren väckts två motioner, nemligen,
n:o 23, af herr E. Westin och, n:o 51, af herr K. E. Holmgren. Herr
Westins förslag afviker från utskottets endast deri, att herr Westin
ansett den reglering af valkretsarne för Första Kammaren, som Konungen
skall verkställa, böra försiggå hvart nionde, i stället för hvart tionde,
år; och har det derför icke aktats nödigt, att detta förslag här återgifves.
Herr Holmgren, som hänvisar till den af herrar Norén m. fl.
vid utskottets förut åberopade betänkande fogade reservation, föreslår
den ändring i utskottets förslag, att antalet representanter bör begränsas
till 144 för Första Kammaren och 212 för Andra Kammaren, deraf
146 för landet och 66 för städerna. Då sistberörda förslag, i följd af
dessa förändringar till siffror, företer någon större olikhet i redaktionen
mot utskottets förslag, meddelas det här nedan, så lydande:
§ 6-
1. »Första Kammaren skall bestå af etthuudrafyratiofyra ledamöter,
hvilka för en tid af nio år utses af landstingen och stadsfullmägtige i
de städer, som ej i landsting deltaga. Hvarje landstingsområde och
sådan stad, som nu är nämnd, utgör en valkrets, för hvilken, efter
folkmängden inom dess område, väljes en riksdagsman för hvarje fullt
tal, motsvarande en etthundrafyratioljerdedel af rikets folkmängd.
2. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 1 sägs,
väljes dock en riksdagsman.
3. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena
i mom. 1 och 2 bör utses, icke uppgår till etthundrafyratiofyra,
skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folk
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
15
mängd mest öfverskjuter det tal, som enligt mom. 1 är bestämmande
för riksdagsmännens antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera
välja ytterligare en riksdagsman.
4. Det antal riksdagsmän hvarje valkrets, enligt ofvan angifna
grunder, eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; och skall
vid tillämpning af den sålunda faststälda ordningen iakttagas, att inskränkning
icke sker i vald riksdagsmans rätt att under föreskrifven
tid utöfva riksdagsmannakallet.
5. Upphör stad att i landsting deltaga under den tid, för hvilken
den af Konungen faststälda ordningen är gällande, inträder stadens
rätt att utse riksdagsman dock icke förr, än ledighet uppstår i den
valkrets staden förut tillhört.
§ 13.
1. Andra Kammaren skall bestå af tvåhundratolf ledamöter, deraf
etthundrafyratiosex för landet och sextiosex för städerna. Dessa ledamöter
väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads
början året näst efter det, under hvilket valet skett.
2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas
köpingar, utses för hvarje domsaga eu riksdagsman. Understiger domsagornas
antal etthundrafyratiosex, skola för ernående af det bestämda
antalet riksdagsmän de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan, häradsvis
indelas i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Öfverstiger
domsagornas antal etthundrafyratiosex, skola, i den män sådant
erfordras, angränsande domsagor, som hafva minsta folkmängd, förenas
två och två, till en valkrets.
3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en sextiosjettedel
af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd
en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en sextiosjettedel
af städernas folkmängd. Städer med mindre folkmängd än nu är
sagdt ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar,
som, med iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras
för uppnående af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.
4. Indelningen af omförmälda valkretsar, så ock riksdagsmännens
antal, för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för
sig berättigar dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman,
bestämmes, efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen.
Den ordning, som sålunda fastställes, vinner tillämpning vid
de val, hvilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Ko
-
16
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
ping, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval
fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning varder faststäld.»
Då den föregående framställningen innefattar utlåtande jemväl
angående de af herrar Westin och Holmgren väckta förslag, erfordras
i anledning af desamma intet särskildt yttrande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
l:o) att herr Peterssons motion icke måtte af
Riksdagen bifallas;
2:o) att herr Westins motion icke måtte af Riksdagen
bifallas;
3:o) att herr Holmgrens motion icke måtte af
Riksdagen bifallas.
Deremot föreslår utskottet,
4:o) att Riksdagen måtte till hvilande i vidare
grundlagsenlig ordning antaga följande förslag till
förändrad lydelse af
Riksdagsordningen.
(Nuvarande lydelse:)
(Föreslagen lydelse:)
§ 6.
Första Kammarens ledamöter
skola, för en tid af nio år, utses af
landstingen och stadsfullmägtige i
de städer, som ej i landsting deltaga.
Hvarje landsting och sådan
stad, som nu nämnd är, väljer,
efter folkmängden inom sitt område,
en riksdagsman för hvarje
fullt tal af trettiotusen. Går ej folkmängden
upp till trettiotusen, väljes
dock en riksdagsman.
1. Första Kammaren skall bestå
af etthuudrafemtio ledamöter, hvilka
för en tid af nio år utses af landstingen
och stadsfullmägtige i de
städer, som ej i landsting deltaga.
Hvarje landstingsområde och sådan
stad, som nu är nämnd, utgör en
valkrets, för hvilken, efter folkmängden
inom dess område, väljes
en riksdagsman för hvarje fullt tal,
motsvarande en etthundrafemtiondedel
af rikets folkmängd.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
17
(Nuvarande lydelse:)
§
1. Andra Kammarens ledamöter
väljas för en tid af tre år, räknade
från och med januari månads början
året näst efter det, under hvilket
valet skett.
Bill. till Biksd. Prof. 1889. 3 Sam
(Föreslagen lydelse:)
2. För valkrets, som har mindre
folkmängd än i mom. 1 sägs, väljes
dock en riksdagsman.
3. Derest det antal riksdagsmän,
som med tillämpning af stadgandena
i mom. 1 och 2 bör utses,
icke uppgårtilletthundrafemtio,
skola, för ernående af detta antal,
de valkretsar, hvilkas folkmängd
mest öfverskjuter det tal, som enligt
mom. 1 är bestämmande för
riksdagsmännens antal inom valkretsarne,
vara berättigade att hvardera
välja }Aterligare en riksdagsman.
4. Det antal riksdagsmän, hvarje
valkrets, enligt ofvan angifna grunder,
eger utse, bestämmes hvart
tionde år af Konungen; och skall
vid tillämpning af den sålunda fastställa
ordningen iakttagas, att inskränkning
icke sker i vald riksdagsmans
rätt att under föreskrifven
tid utöfva riksdagsmannakallet.
5. Upphör stad att i landsting
deltaga under den tid, för hvilken
den af Konungen faststälda ordningen
är gällande, inträder stadens
rätt att utse riksdagsman dock icke
förr, än ledighet uppstår i den valkrets,
staden förut tillhört.
13.
1. Andra Kammaren skall bestå
af tvåhundratjugufem ledamöter,
deraf etthundrafemtio för landet och
sjutiofem för städerna. Dessa ledamöter
väljas för en tid af tre år,
. 1 Käft. 3
18
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
(Nuvarande lydelse:)
2. Å landet, hvartill i fråga om
riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,
utses för hvarje domsaga
en riksdagsman. Domsaga, som,
oberäknadt dertill hörande städer,
har större folkmängd än fyratiotusen,
varde dock af Konungen, så
vidt ske kan häradsvis, indelad i
två valkretsar, som välja hvardera
en riksdagsman.
3. I hvarje stad, som eger en
folkmängd af tiotusen eller mer,
utses eu riksdagsman för hvarje
fullt tal af tiotusen. Ofriga städer
skola första gången af Konungen,
och derefter hvart tionde år af
kammaren, ordnas, så vidt ske kan
länsvis, i särskilda valkretsar, som
hvardera utse en riksdagsman, och
skall hvarje sådan valkrets innehålla
en folkmängd af minst sextusen
och högst tolftusen.
(Föreslagen lydelse:)
räknade från och med januari månads
början året näst efter det,
under hvilket valet skett.
2. A landet, hvartill i fråga om
riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,
utses för hvarje domsaga
en riksdagsman. Understiger domsagornas
antal etthundrafemtio,
skola för ernående af det bestämda
antalet riksdagsmän de folkrikaste
domsagorna, så vidt ske kan häradsvis,
indelas i två valkretsar, som
hvardera välja en riksdagsman.
Öfverstiger domsagornas antal etthundrafemtio,
skola, i den mån sådant
erfordras, angränsande domsagor,
som hafva minsta folkmängd,
förenas, två och två, till en valkrets.
3. I stad, hvars folkmängd uppgår
till eller öfverstiger en sjutiofemtedel
af folkmängden i rikets
alla städer, väljes efter stadens folkmängd
en riksdagsman för hvarje
fullt tal, motsvarande en sjutiofemtedel
af städernas folkmängd.
Städer med mindre folkmängd än
nu är sagdt ordnas, så vidt lämpligen
ske kan länsvis, i så många
valkretsar, som, med iakttagande
af att hvardera utser en riksdagsman,
erfordras för uppnående af det
i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän
för städerna.
4. Indelningen af omförmälda
valkretsar så ock riksdagsmännens
antal för hvar och en af de städer,
hvilkas folkmängd i och för sig berättigar
dem att utan förening med
annan stad välja riksdagsman, be
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande JS:o 1.
19
stämmes, efter ofvan angifva grunder,
hvart tionde år af Konungen.
Den ordning, som sålunda fastställes,
vinner tillämpning vid de val,
hvilka näst derefter, enligt § 15
mom. 1, skola ega rum. Köping,
som erhåller stadsprivilegier, räknas
i fråga om riksdagsmannaval
fortfarande till landet, till dess ny
valkretsordning varder faststäld.
Stockholm den 25 februari 1889.
På utskottets vägnar:
O. BERGIUS.
Reservationer.
1. Af herr Unger: »1 hufvudsak är jag så till vida ense med utskottet,
att äfven jag, på de af utskottet anförda skäl och då representantantalet
i förhållande till folkmängden redan synes mig vara allt för stort, anser
riksdagsmännens antal, både i dess helhet och med afseende å förhållandet
emellan de särskilda kamrarne och, i Andra Kammaren, emellan
lands- och stadsrepresentanter, böra genom lag bestämmas och begränsas,
likasom jag ock kan finna mig vid antagande af de af utskottet
föreslagna grunder för omförmälda inbördes förhållanden, men jag är
från utskottet skiljaktig:
dels i fråga om hela antalet af Riksdagens ledamöter, som, enligt
mitt förmenande, lämpligen synes kunna nedsättas till 350, nemligen
140 i Första och 210 i Andra Kammaren, af hvilka sistnämnde då
borde väljas 140 för landet och 70 för städerna;
20
Konstitutionsutskottets Utlutande N:o 1.
dels i fråga om stadgandet att Kongl. Maj:t skulle hvart tionde
år bestämma det antal riksdagsmän till Första Kammaren, som hvarje
valkrets egde utse, i livilket hänseende reglering lärer blifva erforderlig
så ofta, som förändrade folkmängdsförhållanden föranleda förändring
af valkretsarnes valrätt vid de successiva återvalen;
dels äfven i fråga om tiden för valkretsindelningen för val till
Andra Kammaren, hvilken indelning lämpligare torde böra ega rum
hvart nionde år, i stället för, såsom utskottet föreslagit, hvart tionde.
Hvad då först beträffar antalet ledamöter af Riksdagens begge
kamrar, torde jag, såsom skäl för min åsigt att detta lämpligare borde
nedsättas till 350, få åberopa hvad utskottet sjelf anfört ej mindre
angående förhållandet emellan folkmängd och representantantal i andra
länder, än äfven angående här i riket tid efter annan förut väckta
förslag om inskränkning af representanternas antal, som föreslagits:
år 1840 till 250, år 1847 till 270 och år 1884 till 300; men hvad man
än må hafva att invända emot dessa historiska skäl för representantantalets
nedsättning, åberopar jag hufvudsakligen det faktiska skäl,
att större antal riksdagsmän, än 350, icke är med hänsyn till vårt
lands förhållanden, eller med hänsyn till Riksdagens arbetsordning,
erforderligt, vid hvilket förhållande det ock vore ett oklokt slöseri med
arbetskrafter samt med statens och enskildes medel att för riksdagsarbetet
använda större antal ledamöter.
Derest representantantalet, på sätt jag tagit mig friheten vördsamt
föreslå, inskränktes till 350, skulle deraf följa att det blefve:
i Riksdagen en ledamot för 13,528, i Första Kammaren eu för
33,820,. i Andra Kammaren, för landet, en för 27,808 och, för städerna,
en för 12,024 invånare, och skulle alltså, med tillämpning af föreslagna
grunder för representationsrätten, under nu kända folkmängdsförhållanden
väljas:
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
21
till Första Kammaren:
''ör Stockholms läns landstingsområde, |
med folkmängd af 152,160, 4, |
och för Överskjutande |
||||
„ Upsala läns |
ff |
ff |
tf |
„ 120,084, 3, |
tf |
it |
„ Södermanlands läns |
it |
ff |
tf |
„ 152,296, 4, |
ff |
it |
„ Östergötlands läns |
tf |
ff |
tf |
„ 236,465, 6, |
tf |
it |
., Jönköpings läns |
ff |
ff |
ff |
„ 196,071, 5, |
tf |
tf |
„ Kronobergs läns |
„ |
ff |
„ 165,009, 4, |
tf |
it |
|
„ Kalmar läns norra |
tf |
ff |
tf |
„ 92,213, 2, |
tf |
tf |
„ Kalmar läns södra |
it |
ff |
ff |
„ 144,120, 4, |
tf |
it |
„ Gotlands läns |
it |
ff |
tf |
„ 52,065, 1, |
tf |
it |
„ Blekinge läns |
ff |
5? |
„ 141,677, 4, |
tf |
tf |
|
„ Kristianstads läns |
f i |
ff |
;? |
„ 226,070, 6, |
tf |
it |
„ Malmöhus läns |
tf |
„ |
tt |
„ 318,763, 9, |
it |
it |
,, Hallands läns |
it |
ff |
tf |
„ 137,398, 4, |
tf |
tf |
„ Göteb. o. Bohus läns |
ff |
ff |
tf |
„ 193,199, 5, |
tf |
tf |
„ Elfsborgs läns |
tf |
ff |
tf |
„ 279,217, 8, |
tf |
tf |
„ Skaraborgs läns |
tf |
ff |
tf |
„ 251,939. 7, |
tf |
tf |
„ Yermlands läns |
it |
ff |
tf |
„ 256,842, 7, |
tf |
tf |
„ Örebro läns |
>5 |
ff |
tt |
„ 182,895, 5, |
tf |
tf |
„ Vestmanlands läns |
it |
ff |
tf |
„ 134,625, 3, |
it |
tf |
„ Kopparbergs läns |
tf |
tf |
„ 195,667, 5, |
it |
tf |
|
„ Gefleborgs läns |
tf |
tf |
tf |
„ 199,044, 5, |
it |
tf |
,, Yesternorrlands läns |
fi |
tf |
tf |
„ 193,868, 5, |
tf |
tf |
,, Jemtlands läns |
ff |
tf |
tf |
„ 97,474, 2, |
>t |
tf |
,, Yesterbottens läns |
tf |
tf |
tf |
„ 116,910, 3, |
tf |
tf |
„ Norrbottens läns |
ff |
tf |
tf |
„ 98,709, 2, |
tf |
tf |
„ Stockholms stad |
tf |
tf |
„ 227,964, 6, |
it |
tf |
|
,, Norrköping |
tf |
tf |
„ 29,619, 1, |
tf |
ff |
|
„ Malmö |
tf |
tf |
„ 45,780, 1, |
it |
it |
|
,, Göteborg |
tf |
tt |
„ 96,758, 2, |
tf |
a |
folkmängd af 16,880, 0
18,624, 1
„ 17,016, 0
„ 33,545, 1
„ 26,971, 1
„ 29,729, 1
„ 24,573, 1
„ 8,840, O
„ 18,245, 1
„ 6,397, O
„ 23,150, 1
„ 14,383, O
„ 2,118, 0
„ 24,099, 1
„ 8,657, 0
„ 15,199, 0
„ 20,102, 1
„ 13,795, 0
„ 33,165, 1
„ 26,567, 1
„ 29,944, 1
„ 24,768, 1
„ 29,834, 1
„ 15,450, 0
„ 31,069, 1
„ 25,044, 1
H,960, 0
„ 29,118, 1
Till Andra Kammaren:
för landet:
för 116 domsagor ..............................................................................._•.........
samt derjemte en riksdagsman för hvar af följande tjugufyra
domsagor:
Upsala läns norra, Nyköpings, Oppunda och Villåttinge,
Östbo och Vestbo, Östra Värends, Vestra Värends, Tjusts,
Södra Möre, Villands och Östra Göinge, Luggude, Rönnebergs,
Onsjö och Harjagers, Wemmenhögs, Ljunits och Herrestads,
Hallands läns södra, Hallands läns mellersta, Askims,
Hisings och Säfvedals, Kinds och Redvägs, Marks, Vedens
och Bollebygds, Östersysslets, Öster-Nerikes, Vester-Nerikes,
Vester-Dalarnes, Gestriklands, Södra Helsinglands och Norra
Ångermanlands ............................................................................. •••••■•
140
22
Konstitutionsutskottds Utlåtande N:o 1.
för städerna:
för Stockholm med folkmängd af 227,964................................................ 18
„ Upsala „ „ 21,249............................................... 1
„ Norrköping „ „ 29,619............................................... 2
„ Jönköping „ ,, 19,391.............................................. 1
„ Karlskrona „ „ 19,811............................................. 1
;, Malmö „ „ 45,780.............................................. 3
„ Lund „ „ 14,822................................................ 1
,, Helsingborg „ „ 16,912.............................................. 1
„ Göteborg „ „ 96,758................................................ 8
„ Örebro „ „ 13,893................................................ 1
„ Gelle „ 21,508................................................ 1
motsvarande i medeltal
för dessa elfva större städer
en för 13,887;
för öfriga städer med sammanlagd
folkmängd af................ 314,020.............................................. 32
motsvarande i medeltal
för dessa mindre städer en
för 9,813. __________
70
Genom sådan anordning skulle alltså nuvarande antalet af Riksdagens
ledamöter minskas med 17, nemligen 5 af Första och 12 af
Andra Kammaren, deraf 6 för landsbygden och 6 för städerna.
Vidkommande derefter det i 4 mom. 6 § af utskottets förslag
förekommande stadgande, att det antal riksdagsmän till Första Kammaren,
som hvarje valkrets egde utse, skulle hvart tionde år af Konungen
bestämmas, synes mig detta stadgande icke lämpligt för de successiva
omvalen till Första Kammaren, enär följden deraf blefve, att under
regleringsperioden inträffande förändringar i folkmängdsförhållandena
icke förr än efter förloppet af tio och, under vissa eventualiteter, än
flera år finge utöfva den inverkan på valrätten, som i 6 §:s tre första
moment föreskrifvits, hvilket förhållande med afseende å val till Första
Kammaren synes så mycket mera anmärkningsvärd^ som ökning och
minskning af folkmängden vid fråga om val till Forsta Kammaren kan
verka till förändring, icke blott af det antal riksdagsmän, ett valområde
eger utse, utan, hvad vissa städer angår, äfven i afseende på sjelfva
valkorporationens behörighet.
Visserligen har utskottet sökt råda bot för ett sådant fall, som
nverkar på valkorporationens behörighet, genom föreskriften i 5 mom.
Konstitutionsutskott lits Utlåtande N:o 1.
23
6 §, att om stad upphör att i landsting deltaga under den tid, för hvilken
den af Konungen faststälda ordningen är gällande, inträder stadens
rätt att utse riksdagsman dock icke förr än ledighet uppstår i den
valkrets, staden förut tillhört.
Men utom det att detta stadgande icke synes under alla förhållanden
principielt rigtigt, måste jag deremot jemväl anmärka, att föreskrift
saknas, huru och när valrätt skall utöfvas för den händelse, som
ju också kan under någon regleringsperiod inträffa, att stad upphör
att bilda eget valområde och, till följd af minskad folkmängd, kommer
att tillhöra landsting.
Med hänsyn till dessa särskilda förhållanden i fråga om val till
Första Kammaren, synes mig att det, hellre än att stipulera bestämda
regleringsperioder, vore mera praktiskt och lämpligt att åt Kongl.
Maj:t öfverlåta att, när helst förändrade folkmängdsförhållanden till
förändrad valrätt föranleda, angående valrättens utöfning enligt grundlagen
lemna erforderliga föreskrifter.
Slutligen och hvad angår tiden för indelning af valkretsar för
val till riksdagsmän af Andra Kammaren, hvilken indelning utskottet
ansett böra ega rum hvart tionde år, förmenar jag att hvarje tal af år
för sådan indelning, som ej utgör 3 eller multipel af 3, är olämpligt,
enär genom bestämmande af sådan regleringsperiod måste stundom inträffa,
att valkretsindelningen kommer att ega rum samma år som valet
skall ske, vid hvilket förhållande och då föreskrift saknas, hvad tid
på året valkretsindelningen bör verkställas, det kan inträffa, att indelningen
verkställes sådan tid på året, att valmännen endast kort tid före
valen hunnit få veta, hvad valkrets de tillhöra, hvilket är en uppenbar
olägenhet af tioårig regleringsperiod.
Detta oaktadt anser utskottet sig ej böra förändra det i detta
hänseende nu gällande stadgande, »som ej lärer hafva medfört någon
olägenhet.»
Ja — att detta stadgande, såsom utskottet säger, ännu ej medfört
någon- olägenhet, är visserligen sant, och skälet dertill är, att
detta stadgande, som tillämpats endast sedan år 1866, ännu ej hunnit
medföra sådan olägenhet, som den af mig här ofvan antydda, men det
dröjer nu icke längre än till år 1896, innan olägenheten visar sig —
en olägenhet, som, med tioårig regleringsperiod, återkommer hvart trettionde,
med 11-årig period hvart trettiondetredje år o. s. v.
Under sådana ovedersägliga förhållanden kan jag icke finna något
antagligt skäl att nu, då man i allt fall föreslår genomgripande förändringar
af valordningen, bibehålla denna olämpliga föreskrift om
tioårig valkretsindelning, hvadan jag vördsamt ville föreslå, att valkrets
-
24
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
indelning för val till Andra Kammaren måtte bestämmas att eg a rum
hvart nionde år, första gången, och till följd deraf ock allt framgent,
under mellersta året af en valperiod.
Med anledning af hvad jag sålunda haft äran anföra, och dådet
synes mig önskvärdt att nuvarande riksdagsordningens form och uttryckssätt
måtte, såvidt ske kan, bibehållas, vågar jag vördsamt framlägga
följande från utskottets hemställan i vissa delar skiljaktiga förslag:
Riksdagsordningen.
§ 6.
Första Kammarens ledamöter, till antal af etthundrafyratio,
skola för en tid af nio år utses af
landstingen och stadsfullmägtige i de städer, som i
landsting ej deltaga. Hvarje landsting och sådan stad,
som nu nämnd är, väljer, efter folkmängden inom
sitt område, en riksdagsman för hvarje fullt tal af en
etthundrafyrationdedel af hela rikets folkmängd. Går
ej folkmängden till så stort tal, väljes dock en riksdagsman.
Uppgår antalet riksdagsmän, som sålunda
bör väljas, icke till etthundrafyratio, väljes ytterligare
en riksdagsman för så många särskilda valområden,
hvilkas folkmängd mest öfverskjuter fulla etthundrafyrationdedelar
af rikets folkmängd, att kammarens
ledamöter komma att utgöra etthundrafyratio; allt på
sätt som Konungen, i enlighet med här ofvan stadgade
grunder, närmare bestämmer, då förändrade folkmängdsförhållanden
dertill föranleda, och val, till följd
af riksdagsmans afgång, erfordras.
§ 13-
1. Andra Kammarens ledamöter, till antal af
tvåhundratio, hvaraf etthundrafyratio för landet och
sjuttio för städerna, väljas, för en tid af tre år, räknade
från och med januari månads början året näst
efter det, under hvilket valet skett.
2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval
äfven räknas köpingar, utses för hvarje domsaga
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
25
en riksdagsman. Uppgår ej domsagornas antal till
etthundrafyratio, väljes ytterligare en riksdagsman
för så många af de mest folkrika domsagorna, att
antalet ledamöter, som för landet bör väljas, kommer
att utgöra etthundrafyratio, i hvilket afseende dessa
domsagor böra, så vidt lämpligen kan ske, häradsvis,
indelas i två valkretsar, som hvar för sig välja en
riksdagsman. Skulle domsagornas antal komma att
öfverstiga etthundrafyratio, böra, i den mån sådant
erfordras, angränsande domsagor, som hafva minsta
sammanlagda folkmängd, två och två till en valkrets
förenas.
3. I hvarje stad, som eger eu folkmängd af
en sjuttiondedel af folkmängden i rikets alla städer,
eller mer, utses för hvarje sådant fullt tal en riksdagsman.
Ofriga städer skola, så vidt lämpligen ske
kan, länsvis, indelas i så många valkretsar, hvilka
hvar för sig utse en riksdagsman, att antalet ledamöter,
som för rikets samtliga städer bör väljas, kommer
att utgöra sjuttio.
4. Erforderliga föreskrifter angående valkretsindelning
å land och i stad, likasom ock angående
antal riksdagsmän, som i ofvan förstnämnda städer
bör väljas, meddelas, i enlighet med här stadgade grunder,
af Konungen, första gången år 1892 och sedan
hvart nionde år, att i nio år, från början af året näst
efter det, under hvilket regleringen verkstälts, till
efterrättelse lända, äfven om under tiden domsaga
delas, eller köping stadsprivilegier erhåller».
2. Af herr Alin: »Då jag icke kunnat biträda utskottets förslag,
anhåller jag att härmed få bifoga min särskilda mening. Denna är i
allt väsentligt densamma som den, hvilken i en reservation mot utskottets
sistlidne riksdag afgifna förslag i samma ämne uttalades af herr Gilljam,
och jag kan inskränka mig till att till hvad i denna reservation anfördes
lägga följande.
Såsom utskottet i sitt utlåtande påpekar, är idén att genom fixa
siffror eu gång för alla bestämma representanternas antal i vårt land
ingen nyhet. Den fans tvärtom upptagen i alla mera betydande förslag
till fyrståndsrepresentationens afskaffande, som under 1830-, 1840-Bih. till Riksd. Brok 1889. 3 Sami. 1 Käft. 4
26
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
och 1850-talen framstäldes, äfven i dem som voro byggda på grundsatsen
om samfälda val. Det fans således all anledning att vid det
slutligen antagna förslagets författande och afgörande taga denna idé
under pröfning. Resultatet af denna pröfning blef, att denna idé icke
godkändes, och att man i stället accepterade en helt annan princip för
bestämmandet af antalet representanter, nemligen den, som ligger till
grund för nu gällande stadgande!) i detta afseende. Jag kan icke finna,
att deu erfarenhet, som man efter 1866 har vunnit, ger någon anledning
att frångå denna princip; och jag kan ej heller finna, att man
behöfver frångå den derför, att man anser behöfligt att minska eller
hämma ökningen i representanternas antal. Tillgodoseendet af detta
behof kan, såsom vid flera tillfällen inom riksdagen framhållits, på ett
mycket enkelt sätt vinnas genom att höja de folkmängdssiffiror, som
betinga rätten att välja representanter. Begagnar man sig af detta
sätt, så står man qvar på den grund som i riksdagsordningen är lagd;
anlitar man åter det, som utskottet föreslagit, så öfvergifver man denna
grund, och att vid en lagförändring — särskild! en grundlagsändring
— utan trängande behof lemna den grund, hvarpå lagen är byggd, kan
jag för min del ej anse tillrådligt.
Särskild! synes mig utskottets förslag utan tillräcklig grund afvika
från de principer, hvarpå riksdagsordningen är byggd, genom de
bestämmelser det innehåller angående antalet representanter för stad
och land i Andra Kammaren. Enligt förslaget skall nemligen detta
antal bestämmas i ett förhållande af 1 till 2, ett förhållande, som skall
stå fast, oberoende af den ökade betydelse, som städerna genom utveckling
i olika afseenden kunna vinna. Ett dylikt förslag synes mig
vara fullkomligt stridande mot den nu gällande lagens mening, enligt
hvilken ökad betydelse för städerna skall betinga ökadt inflytande för
dem inom representationen och tvärtom. I synnerhet förefaller det
mig vara föga förenligt med grunderna för en lyckobringande lagstiftning,
att just under en period af kraftig och snabb utveckling åt städernas
betydelse fixera den siffra, som betecknar deras inflytande inom
representationen.
Skall någon ändring i det nu varande förhållandet mellan städernas
och landsbygdens representantantal inom Andra Kammaren ega
rum, så synes den mig böra ske så, att man, med bibehållande af den
princip, hvarpå riksdagsordningens bestämmelse i nu ifrågavarande
afseende är byggd, minskar möjligheten af tillväxt i städernas representantantal,
och ej så, att detta antal läses fast vid en viss siffra. Frågan
blir då den, huruvida en dylik ändring verkligen bör ega rum. Denna
fråga anser jag mig böra besvara jakande. Då de nu gällande bestäm
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
27
melserna angående förhållandet mellan antalet stads- och landsbygdsrepresentanter
i Andra Kammaren faststäldes, och den eftergift, som
man då ansåg sig höra göra städerna, gjordes så stor som den blef,
utgick man naturligtvis derifrån, att städerna med sin dåvarande låga
folkmängdssiffra eljest skulle inom representationen komma att befinna
sig i eu allt för ogynsam ställning gent emot landsbygden. Sedan folkmängdsförhållandena
mellan städerna och landsbygden utvecklat sig
så, som under det sista fjerdedels seklet skett, synes det ej vara öfverensstämmande
med riksdagsordningens anda och mening, att denna
eftergift skall för framtiden fortfara att vara lika stor, som den år
1866 bestämdes att vara; och skall en ändring göras, så bör den utan
tvifvel ske, innan förhållandena utvecklat sig derhän, att åsigten om
det orätta i att oförändrad bibehålla den proportion, som vid riksdagsordningens
antagande blef bestämd, skärpes så, att man anser sig böra
borttaga hvarje förmån för städerna i nu ifrågavarande afseende.
Hvad angår antalet ledamöter i Första Kammaren, finner jag några
nya föreskrifter ännu icke vara af behofvet påkallade.
På grund af livad jag nu yttrat och af hvad för öfrigt finnes anfördt
i den reservation jag förut åberopat, finner jag mig böra vördsamt
föreslå, att Riksdagen må till hyllande i grundlagsenlig ordning
antaga följande förslag till ändring af § 13 riksdagsordningen:
»1. Andra Kammarens — — — — —--
— — — skett.
2. Å landet —--— — — — — — —
— — — riksdagsman.
3. I stad, som eger en folkmängd af tiotusen
eller mer, utses en riksdagsman och derutöfver en
för hvarje fullt tal af femtontusen, hvarmed folkmängden
öfverstiger tiotusen. Ofriga städer skola
första gången af Konungen, och derefter hvart tionde
år af kammaren, ordnas, såvidt ske kan, länsvis, i
särskilda valkretsar, som hvardera utse en riksdagsman,
och skall hvarje sådan valkrets innehålla en folkmängd
af minst sextusen och högst tolftusen.
4. Städer, som vid 1889 års slut hade och
derefter fortfarande hafva en folkmängd af minst tjugutusen,
ega dock, på sätt förut varit stadgadt, utse en
riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen, men ej
för större folkmängd, än de vid nämnda års slut hade;
28
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
och må ej utse ökadt. antal annorlunda, än här ofvan
för städerna i allmänhet är stadgadt.»
«
Herr Gilljam har begärt få autecknadt, att han i följd af sjukdom
varit förhindrad deltaga i detta ärendes behandling inom utskottet.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
29
Bil, Litt A.
Första Kammaren.
Rikets folkmängd den 31 december 1887 uppgick till 4,734,901,
deraf utgör 31,566, hvilken qvot enligt förslaget således berättigar
till val af en riksdagsman, jemlikt nedanstående tablå:
Stockholms län |
med |
152,160 inv. |
väljer |
4 |
öfverskj. |
folk män |
gd 25,896 |
|
Upsala ,, |
3 3 |
120,084 |
33 |
33 |
3 |
33 |
5) |
25,386 |
Södermanlands,, |
11 |
152,296 |
3 3 |
3 3 |
4 |
33 |
33 |
26,032 |
Östergötlands ,, |
33 |
236,465 |
33 |
33 |
7 |
33 |
33 |
15,503 |
Jönköpings ,, |
33 |
196,071 |
11 |
31 |
6 |
33 |
33 |
6,675 |
Kronobergs ,, |
33 |
165,009 |
33 |
33 |
5 |
3 3 |
33 |
7,179 |
Kalmar län, norra |
delen 92,213 |
2 |
3 3 |
3 3 |
29,081 |
|||
Kalmar län, södra delen 144,120 |
4 |
3 3 |
17,856 |
|||||
Gotlands län |
med |
52,065 |
n |
1 |
11 |
3 3 |
20,499 |
|
Blekinge ,, |
33 |
141,677 |
33 |
33 |
4 |
33 |
33 |
15,413 |
Kristianstads ,, |
226,070 |
7 |
33 |
5,108 |
||||
Malmöhus ,, |
3} |
318,763 |
10 |
33 |
33 |
3,103 |
||
Hallands ,, |
137,398 |
4 |
3 * |
11,134 |
||||
Göteb. o.Bohus,, |
193,199 |
6 |
33 |
4,803 |
||||
Elfsborgs ,, |
33 |
279,217 |
33 |
j) |
8 |
11 |
3 3 |
26,689 |
Skaraborgs ,, |
33 |
251,939 |
33 |
)) |
7 |
)) |
5) |
30,977 |
Vermlands ,, |
256,842 |
8 |
t) |
4,314 |
||||
Örebro ,, |
182,895 |
5 |
)1 |
25,065 |
||||
Vestmanlands ,, |
134,625 |
4 |
8,361 |
|||||
Kopparbergs ,, |
33 |
195,667 |
33 |
6 |
33 |
3 3 |
6,271 |
|
Gefleborgs ,, |
33 |
199,044 |
33 |
33 |
6 |
33 |
33 |
9,648 |
V esternorrlands |
193,868 |
6 |
33 |
4,472 |
||||
Jemtlands ,, |
97,474 |
3 |
3 5 |
2,776 |
||||
Vesterbottens ,, |
116,910 |
3 |
33 |
33 |
22,212 |
|||
Norrbottens ,, |
98,709 |
3 |
3) |
4,011 |
||||
Stockholms stad ,, |
227,964 |
7 |
7,002 |
|||||
Göteborgs ,, |
33 |
96,758 |
33 |
3 3 |
3 |
n |
33 |
2,060 |
Malmö „ |
45,780 |
33 |
1 |
n |
33 |
14,214 |
||
Norrköpings ,, |
33 |
29,619 |
n |
) 3 |
1 |
33 |
33 |
— — |
Summa 138
30
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
Då, enligt förestående tablå, med tillämpning af den angifna beräkningsgrunden,
endast 138 riksdagsmän komma att utses, bör en
hvar af de 12 valkretsar, som hafva den största orepresenterade folkmängden,
utse en riksdagsman utöfver det antal, hvartill folkmängden
strängt taget berättigar. Dessa valkretsar äro, såsom af berörda tablå
framgår, Stockholms, Upsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar norra
och södra delen, Gotlands, Blekinge, Elfsborgs, Skaraborgs, Örebro och
Vesterbottens län..
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
31
Bil. litt. B.
Andra kammaren.
1. Landet.
Domsagorna fördela sig på de olika länen på följande sätt:
Stockholms |
län |
har |
5 |
domsagor, hvilka |
skola |
välja |
5 riksdag |
||
Upsala |
11 |
11 |
3 |
11 |
11 |
11 |
?? |
3 |
11 |
Södermanlands Östergötlands |
11 •1 |
11 11 |
3 8 |
11 11 |
11 11 |
11 11 |
11 11 |
3 8 |
11 11 |
Jönköpings |
11 |
11 |
5 |
11 |
11 |
11 |
11 |
5 |
11 |
Kronobergs |
11 |
V |
3 |
11 |
11 |
11 |
11 |
3 |
11 |
Kalmar |
11 |
11 |
6 |
11 |
11 |
1) |
11 |
6 |
11 |
Gotlands |
11 |
11 |
Q u |
11 |
11 |
11 |
11 |
2 |
11 |
Dlekmge |
11 |
11 |
4 |
V |
11 |
11 |
11 |
4 |
)1 |
Kristianstads |
11 |
11 |
6 |
11 |
11 |
11 |
11 |
6 |
11 |
Malmöhus |
11 |
11 |
7 |
11 |
11 |
11 |
11 |
7 |
11 |
Hallands |
11 |
3 |
11 |
11 |
11 |
11 |
3 |
11 |
|
Göteb. o. Dohus |
11 |
11 |
5 |
11 |
11 |
11 |
11 |
5 |
11 |
Elfsborgs |
H |
11 |
7 |
11 |
11 |
11 |
11 |
7 |
11 |
Skaraborgs |
11 |
11 |
7 |
11 |
11 |
11 |
11 |
7 |
11 |
yermlands |
11 |
11 |
7 |
11 |
11 |
11 |
11 |
7 |
11 |
Örebro |
11 |
11 |
4 |
11 |
11 |
11 |
11 |
4 |
11 |
Vestmanlands |
11 |
11 |
4 |
11 |
11 |
11 |
11 |
4 |
11 |
Kopparbergs |
11 |
17 |
5 |
11 |
11 |
11 |
11 |
5 |
11 |
Gefleborgs |
11 |
11 |
4 |
11 |
11 |
11 |
11 |
4 |
11 |
Vesternorrlands |
11 |
11 |
6 |
V |
11 11 |
11 |
11 |
6 |
|
Jemtlands |
11 |
11 |
4 |
11 |
11 |
11 |
4 |
11 |
|
Vesterbottens |
11 |
11 |
4 |
11 |
11 |
11 |
V |
4 |
|
Norrbottens |
11 |
11 |
4 |
11 |
11 |
11 |
11 |
4 |
11 |
Summa 116
Enär således samtliga domsagorna utgöra ett antal af endast 116,
har enligt förslaget en hvar af de 34 folkrikaste domsagorna att välja
32
Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 1.
två riksdagsmän, på det att hela representantantalet
150. Dessa 34 domsagor äro:
för landet må blifva
I
ii
ii
ii
ii
II
V
11
11
11
11
11
11
11
11
V
11
11
11
IJpsala
Södermanlands
11
11
Jönköpings
Kronobergs
11
Kalmar
ii _ *
Kristianstads
Malmöhus
11
11
Hallands
ii
Göteb. o. Bohus
Elfsborgs
11
11
Ver ml an ds
11
Örebro
u
Kopparbergs
ii
Gefleborgs
län, Uplands norra
Nyköpings
Oppunda o. Villåttinge
Lifgedingets
Tveta, Vista och Mo
Ostbo och Vestbo
Östra Värends
Vestra Värends
Sunnerbo
Tjusts
Södra Möre
Villands o. östra Göinge
Luggude
Rönnebergs, Onsjö och
Harjagers
Bara och Torna
Vem menhögs, Ljunits
och Herrestads
Hallands läns Södra
,, „ Mellersta
Askims, Hisings och
Säfvedals
Sunnervikens
Vätte, Ale och Kullings
Kinds och Redvägs
Marks, Vedens och Bollebygds
Nordals,
Sundals och
Valbo
Östersysslets
Fryksdals
Öster-Nerikes
Vester-Nerikes
Nedan-Siljans
Vester-Dalarnes
Gestrik lands
Södra Helsinglands
domsaga
ii
u
o
u
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
Vester norr! ands
ii
ii
ii
ii
ii
n
ii
•■i
ii
ii
Norra Helsinglands
Norra Ångermanlands
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
v
ii
ii
ii
n
V
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
med
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
11
ii
ii
ii
47,474 inv
45,286
46,371
41,025
38,407
49,108
56,749
60,344
41,582
42,968
45,092
50,349
46,323
44,801 „
41,113 „
41,403 „
45,555 „
42,976 „
43,200 „
41,140 „
38,493 „
42,292 „
50,558 „
40,954
43,323
39,399
42,916
51,166
40,393
50,988
50,642
44,798
40,674
45,144
11
11
71
11
11
11
11
11
11
11
11
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
33
2. Städerna.
Folkmängden i städerna den 31 december 1887 uppgick till
841,731; deraf utgör 11,223, hvilken qvot bildar den bestämmande
enheten för det antal riksdagsmän, stad, som har sjelfständig valrätt,
enligt förslaget eger utse.
a) Städer, hvilkas invånareantal öfver stiger 11.223, och livilka skola
ega sjelfständigt utse riksdagsmän:
Stockholm med 227,964 inv. väljer enligt utskottets förslag 20; enl. R. O. 22
Upsala |
11 |
21,249 |
11 |
11 |
11 |
11 |
11 |
1 |
11 |
11 |
2 |
Linköping |
11 |
11,677 |
11 |
11 |
11 |
11 |
11 |
1 |
11 |
11 |
1 |
Norrköping |
11 |
29,619 |
11 |
11 |
11 |
11 |
U |
2 |
11 |
11 |
2 |
Jönköping |
11 |
19,319 |
11 |
11 |
?? |
11 |
11 |
1 |
11 |
11 |
1 |
Kalmar |
11 |
11,823 |
11 |
11 |
11 |
11 |
ii |
1 |
11 |
11 |
1 |
Karlskrona |
11 |
19,811 |
11 |
11 |
ii |
11 |
11 |
1 |
11 |
11 |
1 |
Malmö |
11 |
45,780 |
11 |
11 |
11 |
ii |
11 |
4 |
11 |
11 |
4 |
Lund |
11 |
14,822 |
11 |
11 |
ii |
11 |
11 |
1 |
11 |
11 |
1 |
Landskrona |
11 |
11,738 |
11 |
11 |
ii |
11 |
11 |
1 |
11 |
11 |
1 |
Helsingborg |
11 |
16,912 |
11 |
11 |
11 |
11 |
11 |
1 |
11 |
11 |
1 |
Göteborg |
11 |
96,758 |
11 |
11 |
11 |
11 |
11 |
8 |
11 |
11 |
9 |
Örebro |
11 |
13,893 |
11 |
11 |
11 |
11 |
V |
1 |
11 |
11 |
1 |
Getie |
11 |
21,508 |
V |
>> |
11 |
11 |
11 |
1 |
11 |
11 |
2 |
Summa 44 49
b) Städer, hvilkas invånareantal understiger 11,223, och hvilka således
skola förenas i 31 valkretsar, att hvardera utse en riksdagsman, på
det att hela antalet riksdagsmän för städerna må blifva 15; varande åsyftade
städer, med undantag af Söderhamn och Sundsvall, redan nu förenade
i följande valkretsar:
Södertelje, Norrtelje, Östhammar, öregrund, Sigtuna och Vaxholm med
tillhopa...................................................................................... 10,433 inv.;
Nyköping, Torshälla, Mariefred, Trosa, Enköping med tillh. 11,550 ,,
Eskilstuna och Strengnäs ......................................... „ ,, 11,227 „
Vadstena, Skeuninge, Söderköping, Motala och
Grenna.................................................................... „ „ 9,105 „
Bill. till Itilcsd. Prof. 1889. 3 Samt. 1 Käft. 5
34
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
VexiÖ och Oskarshamn................................................
Vestervik, Eksjö och Vimmerby..............................
Visby och Borgholm ..................................................
Karlshamn, Sölvesborg och Ronneby.....................
Kristianstad och Simrishamn....................................
Ystad, Trelleborg, Skanör och Falsterbo ............
Halmstad och Engelholm ..........................................
Laholm, Varberg, Falkenberg och Kungsbacka
Uddevalla, Strömstad och Marstrand.....................
Venersborg, Åmål och Kungelf..............................
Borås, Alingsås och Ulricehamn............................
Mariestad, Skara och Sköfde...................................
Lidköping, Falköping och Hjo.................................
Karlstad och Filipstad .............................................
Kristinehamn, Nora, Lindesberg och Askersund
Vesterås och Köping...................................................
Arboga och Sala..........................................................
Falun, Hedemora och Säter.......................................
Hernösand, Umeå och Skellefteå.............................
Östersund och Hudiksvall........................................
Luleå, Piteå och Haparanda ....................................
med tillh. 11,916 inv.;
ii |
11,840 |
11 |
|
11 |
ii |
7,612 |
11 |
11 |
ii |
10,456 |
11 |
11 |
ii |
12,010 |
11 |
11 |
ii |
11,375 |
11 |
11 |
ii |
12,130 |
>> |
11 |
ii |
8,500 |
11 |
''1 |
ii |
11,322 |
11 |
11 |
ii |
8,953 |
11 |
n |
ii |
11,057 |
11 |
ii |
ii |
10,734 |
11 |
ii |
ii |
9,317 |
11 |
ii |
ii |
11,419 |
11 |
ii |
ii |
10,219 |
11 |
ii |
ii |
10,673 |
V |
ii |
ii |
9,413 |
11 |
v |
ii |
9,714 |
11 |
ii |
ii |
9,798 |
11 |
ii |
ii |
9,704 |
11 |
ii |
ii |
7,392 |
>1 |
Härtill komma:
Söderhamn ..............
Sundsvall .................
„ ,, 9,931 ,,
„ „ 10,988 „
STOCKHOLM, ISAAC MARCtJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.