Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
N:o 1.
Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1889, kl. 1 e. m.
Sammansätta banko- och lagutskottets utlåtande, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till ny lag angående
enskilda bankers sedelutgifningsrätt och till ändring
i lagen för Rikets Ständers bank den 1 mars 1830.
I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 144, har herr
M. Dahn föreslagit, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
att förslag till ny banklag, i syfte att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt
upphör och riksbanken ensam öfvertager hela sedelutgifningen,
snarast möjligt varder för Riksdagen framlagdt och i sammanhang dermed
äfven förslag till sådan ändring i lagen för Rikets Ständers bank
den 1 mars 1830, som på grund af den nya banklagen kan vara erforderlig.
Till stöd för detta förslag anför motionären följande:
»Sistlidne riksdag väcktes af undertecknad och herr Lasse Jönsson
i Sandby motion angående skrifvelse till Kongl. Maj:t om framläggande
af förslag till ny banklag, i syfte att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt
måtte upphöra, och riksbanken ensam öfvertaga hela sedelutgifningen
inom riket. Bankofullmägtige, hvilkas utlåtande i ärendet
infordrades, yttrade bland annat: »Att rätten till utgifvande af bank
Bih.
till Riksd. Prot. 1889. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 1
2 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
sedlar bör ifrån de enskilda bankerna öfvergå till riksbanken ensam,
kafva fullmägtige redan förut framhållit som önskvärd! I afseende
härå torde det göra till fyllest att hänvisa till de utlåtanden, som af
fullmägtige afgifvits dels öfver bankkomiténs af 1882—1888 yttrande
och förslag, dels ock öfver herr S. Johnsons m. fl. vid 1885 års riksdag
väckta motion i ämnet. Fullmägtige vidhålla fortfarande sin sålunda
uttalade åsigt derom, att från synpunkten af riksbankens förmåga
eller styrka att ensam öfvertaga sedelutgifningen intet hinder synes
möta för att snart erhålla en slutlig lösning i det syfte, motionärerna
angifvit, af den sedan länge på dagordningen stående s. k. bankfrågan,
samt att den allmänna rörelsen icke bör befaras deraf komma att lida
någon rubbning i sin jemna fortgång, om reformen genomföres varsamt
och med iakttagande af hvad i öfrig! kan finnas lämpligt. Dessutom
tillåta sig fullmägtige erinra att, sedan frågan sist behandlades,
genom den år 1887 vidtagna ändringen af §§ 5 och 6 i bankoreglementet,
riksbankens sedelutgifningsrätt blifvit i ej ringa mån utvidgad.»
Och bankoutskottet säger, efter att hafva framhållit, huru som Kong!.
Magt genom proposition den 14 februari 1887 till Riksdagen öfverlemnat
nya lagförslag i samma ämne och huru som dessa förslag i
följd af Riksdagens upplösning ej kommo under pröfning: »Behofvet
af ifrågavarande lagstiftning qvarstår emellertid; och, ehuru frågan
derom kan sägas hafva i viss mån inträdt i ett förändradt läge derigenom
att, på sätt Kong! Maj ris dåvarande rådgifvare ansett sig böra
tillstyrka, förlängd oktroj meddelats åtskilliga enskilda banker, synes
man kunna med fullt fog antaga, att Kong!. Maj:t fortfarande egnar
den vigtiga frågan erforderlig uppmärksamhet och icke lärer underlåta
att så snart som möjligt framställa densamma till Riksdagens pröfning.
Vid sådant förhållande kan utskottet, som i allo clelar motionärernas
åsigt om önskvärdheten af en fullstädig, ny banklagstiftning, icke inse, att
aflåtandet af en skrifvelse i ämnet skulle gifva detsamma någon ny belysning
eller under för handen varande förhållanden föra frågan framåt
mot sin väntade lösning.» Emellertid har något förslag till ny banklag
ej heller i år hörts utaf, oaktadt en kongl. proposition i ämnet, såsom
ofvan nämnts, förelåg vid januari-riksdagen 1887 och då ej hann behandlas.
Med 1893 års slut utgå oktrojerna för de enskilda bankerna, och
önskligt vore derför, att förslag till ny banklag framlades för Riksdagen
så snart som möjligt, på det att, i fall nämnda förslag icke i alla dess
delar kan af Riksdagen antagas, det må gifvas rådrum för sådana ändringar
och modifikationer, som kunna medföra den så länge på dag
-
3
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
ordningen stående bankfrågans slutliga lösning. Anmärkas må äfven,
att bankbolag, som önskar förlängning af sin oktroj, skall inlemna sin
ansökan derom aderton månader före den gamla oktrojens slut, hvilket
ju manar till bankfrågans snara behandling.»
I likhet med motionären finner utskottet banklagstiftningens snara
ordnande vara i hög grad önskvärd! och af förhållandena påkalladt.
Riksdagen har också, efter det förevarande motion afgifvits, erhållit
meddelande derom, att denna angelägenhet fortfarande är föremål för
Kongl. Maj ds uppmärksamhet, och att ett fullständigt förslag till lagstiftning
i ämnet inom kort är att förvänta. Bland bilagorna till Kongl.,
Majds den 15 sistlidne mars till Riksdagen aflåtna proposition, n:o 28
med förslag till lag angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags
och sparbanks konkurs samt till lag med vissa bestämmelser
angående enskilda sedelutgifvande banker, återfinnes nemligen ett den
21 december 1888 af statsrådet och chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet afgifvet yttrande, hvaruti anföres, bland annat,
att man under den tid, frågan om banklagstiftningens ordnande
stått på dagordningen, mer och mer syntes hafva enats derom, att
såsom mål för lagstiftningen i detta ämne borde uppställas sedelutgifningsrättens
indragning från de enskilda bankerna och öfverlemnande
till en enda, med nödiga betingelser härför utrustad centralbank;
att föredragande departementschefen i det väsentliga anslöte sig
till de åsigter, som uttalats af den år 1881 af Kongl. Maj:t tillsatta
bankkomité i dess underdåniga betänkande den 14 december 1883;
att departementschefen vore ense med komitén derom, att de enskilda
bankernas sedelutgifningsrätt borde öfverflyttas på riksbanken,
men att en sådan öfverflyttning icke bordo ega rum, utan att i riksbankens
organisation ändringar vidtoges, hvarigenom tillräckliga garantier
vunnes för den måttfulla, bankmessiga och af politiska inflytelser
oberörda förvaltning, som borde utmärka ett bankinstitut med den
grannlaga uppgiften att besörja landets hela sedelutgifning; samt
att då bland de lagförslag, hvilka skulle för ändamålet erfordras ,
och, enligt föredragandens uppfattning, borde i ett sammanhang komma
under Riksdagens pröfning, äfven komme att ingå förslag, åsyftande
ändringar i grundlag, hvilka skulle tidigast kunna erhålla sin slutbehandling
vid 1891 års riksdag, gången af ärendet syntes böra blifva
4 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
den, att proposition om de erforderliga grundlagsändringarna af Kongl.
Maj:t aflätes till 1890 års Riksdag, ocli att, om denna proposition då
blefve antagen att hvila, frågan i dess öfriga delar bragtes under Riksdagens
behandling vid 1891 års riksmöte.
Ehuru föredragande departementschefen uti sitt ifrågavarande
yttrande uttryckligen förklarat, att han icke dermed hade för afsigt att
begära Kongl. Maj:ts godkännande af vare sig vissa grunder för bankfrågans
lösning eller någon viss plan för dess handläggning, utan
endast att vinna Kongl. Maj:ts tillåtelse till vissa förberedande åtgärder
för ärendets behandling, torde dock giltiga skäl förefinnas för det antagande,
att ärendets gång kommer att blifva sådan, som i anförda
yttrande framstälts.
Då således den ledamot af statsrådet, till hvilkens föredragning
frågan hör, tydligt uttalat sin afsigt att snarast möjligt framlägga förslag
till fullständig banklagstiftning i syfte att, öfverflytta de enskilda
bankernas sedelutgifningsrätt på riksbanken, vid hvilket förhållande en
skrifvelse af sådant innehåll, som den af herr Dahn i förevarande
motion föreslagna, icke lärer kunna anses behöflig eller lämplig, och
då motionen derutöfver icke innefattar något förslag, som kunde gifva
utskottet anledning att inlåta sig på frågan om den närmare beskaffenheten
af den nya banklagstiftningen, anser sig utskottet böra hemställa,
att herr Dahns ifrågavarande motion icke må till
någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 maj 1889.
På det sammansatta utskottets vägnar:
CARL H. NORDENFELT.
Reservation:
af herr Dahn: Då statsrådet och chefen för finansdepartementet
i sitt den kongl. propositionen (n:o 28) angående bankaktiebolags, enskilda
bankers och sparbankers konkurs m. m. bilagda anförande välvilligt
tillkännagifvit, att han ämnar framlägga förslag till banklag i min motions
5
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
i01™61, ia.^.ftill18amma s ^resultat som sammansatta utskottet,
dten aflİnn t 86 X e1 bör till Kong!. Maj:t från Riks
Slll•
• 71d 80m f?ranledt d^na min reservation och som
Sv rm !)lg sardeles anmarknxngsvärdt är, att herr statsrådet (se det
ofvannamnda anförandet) säger sig ämna föreslå grundlagsändringar
T,.?dr1afseende Pa den tilltänkta banklagen, innan nämnde lag blifvit för
iksdageri framlagd. Det skulle ju kunna hända att Riksdagens åsigt
och beslut i ban klagan kräfva flera eller andra grundlagsändringar fn
herr statsrådet tankt sig. Mig synes derför, att till Riksdagens pröfning
förslag till banklag först och så fort ske kan bör framläggas. Och
derest statsmagterna blifva öfverens om banklagen, torde fferaf nöd
e
11'' koro liar hira. grilnda2sandring möta n%ot ldnder utan följa som
sättet ni’ min dei ei> ban Jilla det af Perr statsrådet föreslagna
sattet att ga till våga vid behandlingen af dessa ärenden, har lag ansett
mig ega ratt att pa detta sätt deremot göra min anmärkning!
Bih. till Likså Prof, 1889.
C Sam. 2 A tå. 1 Band.
2