Bankoutslcottets Memorial N:o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1889, kl. 7 e. in.
Memorial, i fråga om ändringar i gällande reglemente för riksbankens
styrelse och förvaltning.
Sedan baiikoutskottet numera genomgått och granskat det för riksbankens
styrelse och förvaltning gällande reglemente, bär utskottet
ansett sig böra hos Riksdagen göra framställning om nedannämnda
ändringar och tillägg i samma reglemente.
Hvad härvid först beträffar de i § 4 sista punkten intagna bestämmelser
om användande af 1,500,000 kronor af de reserverade
medlen till uppförande af nybyggnad för riksbankens hufvudkontor,
erfordra dessa bestämmelser ändring sedan, på grund af beslut vid
1888 års riksdag om bildande af en så kallad byggnadsfond af de
medel, som anvisats för nytt riksdags- och riksbankshus m. in., berörda
belopp blifvit i slutet af sistlidet år af riksbanken för ändamålet utbetaldt;
till följd hvaraf utskottet hemställer,
l:o
att sista stycket i § 4 af bankoreglementet må
erhålla följande lydelse:
Bih. till Itihd. Prof. 1889. G Samt. 1 Afl. 8 Haft.
1
2
Bankoutskottets Memorial N:o 12.
Nuvarande lydelse:
Det kapitalöfverskott,
riksbanken utöfver grundfonden
och reservfonden
eger, må vid bokslutet föras
såsom reserverade medel,
dock att af dessa medel,
uppgående till 6,769,776
kronor 27 öre, ett belopp
af intill 1,500,000 kronor
må användas i och för uppförande
af nybyggnad för
riksbankens liufvudkontor.
Det kapitalöfverskott,
riksbanken utöfver grundfonden
och reservfonden
eger, må vid bokslut föras
såsom reserverade medel.
Vid de inspektioner, som enligt uppdrag af fullmägtige verkstälts
å sådana vågar, hvilka inrättats i och för belåning i riksbanken af å
dem upplagda jerneffekter, har framhållits, hurusom gällande förbud att
utan föregående formlig relax utbyta pantobjekt i praxis visat sig medföra
afsevärda svårigheter af sådan art, att förbudets stränga upprätthållande
vore så godt som omöjligt, grundadt som det vore på gällande
bestämmelser dels i 36 § 4 mom. konkurslagen derom, att om
under de sista 30 dagarne före början af konkurs pant af gäldenären
lemnats för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej varit betingad,
pantsättningen är utan verkan, och dels i handelsbalken kap. 10, der,
beträffande lös pant, sådana stadganden lemnats, att af dem panträtten
framstår såsom häftande vid allenast de pantobjekt (tackjernsgaltar,
spiklådor, plåtklofvar o. s. v.), som ursprungligen lemnats panthafvaren
eller hans ombud i handom. — Med förmälan att fullmägtige, utom
hvad de af senaste inspektionsberättelse inhemtat, äfven på annan väg
genom enskilda meddelanden från vederbörande låntagare fått bekräftelse
på det i berättelsen antydda förhållande att, till följd af tvingande
omständigheter, som föranledas af affärsutvecklingens gång, utbyten
af pantobjekt faktiskt ega rum utan hinder af förbudet, hafva fullmägtige
derför i en till utskottet ingifven skrift förklarat sig anse det
vara af vigt att, då väl för närvarande det icke kan ifrågakomma att
riksbanken skulle upphöra med utlåning mot pant af jern å enskilda
vågar, åstadkomma en sådan förändring i nu bestämda vilkor för denna
utlåning, att något större frihet i ofvan angifna afseende blefve låntagarne
beredd.
BankoutsTcottets Memorial N:o 12.
3
I sådant afseende hafva fullmägtige, hvad bankoreglementet angår,
för sin del funnit annan ändring icke behöfvas än borttagande ur detsamma
af det i § 30 mom. 1 införda stadgandet derom, att panten skall
angifvas med sådana kännetecken, att den kan från andra upplag å
platsen skiljas, med undantag allenast hvad angår Göteborgs våg.
Ifrågavarande stadgande saknar, så vidt det afser stadsvågarne i allmänhet,
all verklig betydelse, i det att de för dessa vågar meddelade
föreskrifter finnas intagna i särskilda, mestadels på 1700-talet tillkomna,
af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer beslutade författningar, hvilka fortfarande
ega gällande kraft och icke kunna ensidigt ändras genom stadganden
i bankoreglementet. Hvad åter de enskilda vågarne beträffar,
är den nu åsyftade bestämmelsen om särskiljande af der upplagda jerneffekter
ett hinder för genomförande af den förändring, som fullmägtige
ansett böra vidtagas.
Möjligheten för riksbanken att kunna medgifva den större frihet i
fråga om utbyten af pantobjekt mot andra af samma slag, som från
låntagarnes sida är önsklig, beror, på sätt fullmägtige meddelat, derpå
att riksbanken vid de särskilda bruken har åt sig upplåtna vissa afstäugda
platser, der pantobjekten förvaras. Om derför vederbörande
låntagare vid erhållande af lån mot pant af jern å enskild våg pantförskrefve
ej mindre det belopp jernvaror, som till ämne, sort och vigt
i attesterna beskrifves, än äfven derutöfver samtliga honom tillhöriga
jerneffekter, hvilka vid skuldens tillkomst finnas å vågen eller före
skuldens infriande der inläggas, skulle ingen våda för riksbanken kunna
uppstå deraf att, när panträtten kunde behöfva göras gällande, pantobjekten
befunnes vara andra än de ursprungligen inlagda, ehuru af
samma slag som dessa. Riksbanken har egentligen intet intresse härutinnan,
men väl deri att uppgifven qvantitet af hvarje belånad jernsort
finnes å vågen. Genom pantförskrifning af allt det jern, som faktiskt
finnes å vågen, synes all erforderlig trygghet varda banken beredd, på
samma gång som möjlighet uppstår för bankens låntagare att vinna en
af dem eftersträfvad och som det vill synas oumbärlig förmån.
På grund af hvad fullmägtige sålunda anfört, och då derjemte ifrågavarande
moment i rent formelt hänseende lemnar rum för åtskilliga
anmärkningar och, äfven utan afseende på ofvan antydda ändring i sak,
synes böra erhålla förändrad redaktion, har utskottet, i enlighet med
hvad fullmägtige hemstält, funnit skäl föreslå,
4
Bankoutskottets Memorial N:o 12.
2:o
att § 30 mom. 1 i banl
följande förändrade lydelse
Nuvarande lydelse:
Utlåning sker mot lånesökandes
förbindelse och
pant enligt medföljande,
på riksbankens hufvudkontor
eller vederbörande afdelningskontor
öfverlåtet
upplagsbevis å smidt eller
valsadt jern, jernmanufaktur,
tackjern, stål, koppar,
messing, alun och bly af
svensk tillverkning, liggande
å våg eller eljest
under sådana kontroller med
afseende å de upplagda
effekternas behöriga förvarande,
som fullmägtige finna
ändamålsenliga och förriksbankens
säkerhet behöfliga;
börande i upplagsbevis
panten upptagas till ämne,
sort och vigt, med sådana
kännetecken, att den kan
från andra upplag å platsen
skiljas; dock att uti upplagsbevis
från Göteborgs
våg panten, så vidt den
icke består af tackjern,
endast upptages till ämne,
sort och vigt.
reglementet måtte erhålla
Utlåning sker mot lånesökandes
förbindelse och
pant af tackjern, smidt eller
valsadt j ern, jern manufaktur,
stål, koppar, messing, alun
och bly af svensk tillverkning,
liggande å våg eller
eljest under sådana kontroller
med afseende på de
upplagda effekternas behöriga
förvarande, som fullmägtige
finna ändamålsenliga
och för riksbankens
säkerhet behöfliga.
Panten skall i vågattest,
som hör vara utstäld till
eller öfverlåten å riksbankens
hufvudkontor eller vederbörande
afdelning skontor, upptagas
och beskrifvas till
ämne, sort och vigt.
Sedan, enligt beslut vid 1888 års riksdag, det enda då qvarvarande
lånet från den så kallade statslånefonden blifvit afskrifvet och, efter
Bankoutskottets Memorial N:o 12.
5
hvad utskottet af fullmägtiges protokoll inliemtat, sammanfattad redogörelse
öfver inkomster samt utgifter och förluster i och för denna
fond under sistlidne juni månad blifvit jemlikt föreskrift i bankoreglementet
till Kong!. Maj:t af fullmägtige afgifven, har, då bestämmelser
i reglementet angående berörda statslån ej äro vidare beböfliga,
utskottet skolat hemställa,
3:o
att mom. 3 af § 39 i bankoreglementet, innefattande
föreskrifter i fråga om den numera afslutade
utredningen af statslånefondens återstående fordringar,
måtte ur reglementet utgå.
Vid granskning af fullmägtiges protokoll har utskottet funnit att
i afseende å godtgörelse till fullmägtig, som jemlikt § 51 i reglementet
utses att verkställa inventering och undersökning vid afdelningskontor,
under senare tider förfarits efter olika grunder, i det att dels afgifvits
räkning å kostnaderna i och för dylik förrättning, affattad i enlighet
med bestämmelserna i 3:dje klassen af gällande resereglemente, dels
ä andra sidan, då sådan räkning ej lemnats, fullmägtige efter erhållen
del af vederbörande inspektionsberättelse bestämt ett visst jemnadt
belopp såsom ersättning för uppdraget i fråga. Då i reglementet ej
finnes något stadgande i ämnet, och då utskottet för sin del anser, att,
när fråga är om någon riksbankens styrelse tillhörande person, särskild!
arfvode för omförmälda slags uppdrag ej bör ifrågakomma, samt
det derjemte vill synas lämpligare, att i förevarande hänseende en viss
föreskrift meddelas, än att ersättningen skall blifva beroende derpå
huru vida räkning afgifves eller om uppdraget verkställes af deputerad
eller annan fullmägtig, har utskottet, med antagande att det i visst
afseende jemväl för fullmägtige vore till fördel att bestämmelse härutinnan
i reglementet intoges, funnit anledning föreslå,
4:o
att till § 51 i reglementet fogas följande tillägg.
Nuvarande lydelse:
Fullmägtige äro berätti- Fullmägtige äro — —
gade att när som helst, — — — vid afdelningsgenom
ombud, utsedt inom kontoren.
6
Bankoutskottets Memorial N:o 12.
Nuyarande lydelse:
eller utom fullmägtige, anställa
inventering och undersökning
vid afdelningskontoren.
För dylik förrättning,
som verkställes af fulhnägtig
i riksbanken, utgår ej särskild''t
arfvode, utan endast
rese- och tvaktamentsersättning,
beräknad enligt 3:dje
klassen af gällande resereglemente.
Till annat ombud
lemnas godtgörelse efter
bestämmande af fullmägtige.
Sedan, enligt hvad utskottet inhemtat, statsutskottet beslutit att
vid afgifvande af förslag till nytt reglemente för riksgäldskontoret hemställa
om införande i detsamma af en paragraf, innefattande redogörelse
angående tillkomsten af den jemlikt beslut vid 1888 års riksdag bildade
byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus äfvensom uppgift
å beloppet af samma fond samt föreskrift för fullmägtige i nämnda
kontor att jemte fullmägtige i riksbanken förränta de fonden tillhörande
medel, bar bankoutskottet, som, då riksbanken till berörda fond bidragit
med ett redan af densamma utbetaldt kapitalbelopp af 1,755,000 kronor,
lika med statsutskottet ansett att riksbankens fullmägtige böra i förvaltningen
af fonden deltaga och bestämmelse derom äfven i bankoreglementet,
intagas, funnit sig af sådan anledning böra hemställa,
5:o
att vid slutet af § 58 i bankoreglementet, som
innefattar uppgift om särskilda fullmägtige meddelade
uppdrag, måtte fogas följande tillägg:
Derjemte och i afseende å den jemlikt beslut vid
1888 års riksdag bildade, till riksgäldskontoret öfverlemnade
och i dess reglemente närmare omförmälda
»byggnadsfond för riksdags- och riksbankshus» åligger
det fullmägtige i riksbanken att jemte fullmägtige i
Bankoutskottets Memorial N:o 12.
7
riksgäldskontoret förränta de denna fond tillhörande
medel i den mån de icke i följd af Riksdagens beslut
från fonden uttagas.
I fråga om ombudsmansbefattningarna vid afdelningskontoren utom
dom i Göteborg och Malmö hafva fullmägtige hos utskottet anfört följande:
»Vid genomförande af den reglering i afseende å landtstatens
tjenstemäns aflöningsförmåner, som, jemlikt Riksdagens beslut, vidtagits,
liar bland annat förordnats, att med ordinarie tjenstebefattning ej får
förenas annan tjenst på rikets eller Riksdagens stat. Enligt bestämmelserna
i § 73 '' af bankoreglementet finnes deremot från riksbankens
sida ej ovilkorligt förbud för tjenstemännen vid de mindre afdelningskontoren
att innehafva eller emottaga annan tjenstebefattning utom riksbanken.
Utan tvifvel har ock, hvad beträffar ombudsmännen vid samma
kontor, deras aflöning, som utgör i ett för allt 500 kronor för ombudsmannen
vid kontoret i Visby och för hvardera af öfriga ifrågavarande
ombudsmän 800 kronor för år, blifvit bestämd, med hänsyn dertill,
att innehafvarne af berörda befattningar kunde genom bestridande samtidigt
af annan tjenst förskaffa sig erforderliga inkomster.
Riksdagens ofvannämnda beslut kan emellertid lätteligen föranleda
dertill, att det för riksbanken blifver förenadt med stor svårighet och
till och med kan varda omöjligt att till ombudsmansbefattningarna med
de för desamma nu anvisade aflöningsförmåner erhålla lämplig person,
som med duglighet i öfrigt äfven förenar någon erfarenhet i juridiska
frågor; och då fullmägtige sakna skäl föreslå förhöjning uti ifrågavarande
ombudsmäns aflöning till sådant belopp, att densamma kan
anses skälig för en tjensteman, som skall uteslutande egna sig åt en
befattning, hafva fullmägtige, närmast med föranledande deraf att nyligen
ombudsmannen vid afdelningskontoret i Vexiö, hvilken är ordinarie
länsnotarie, endast på grund af berörda stadgande nödgats begära entledigande
från sin anställning i riksbanken, funnit åtgärd i anledning
af dessa förhållanden böra vidtagas och i sådant hänseende tänkt sig
att omförmälda olägenheter kunde i väsentlig mån afhjelpas, om fullmägtige
egde rätt att, när omständigheterna dertill föranleda, kunna
besluta om uppehållande endast på förordnande tillsvidare af dylik
befattning.»
Vid pröfning af denna framställning och det förslag till tillägg i
bankoreglementets 68 §, som fullmägtige i ofvanberörda syfte tillika
8
Bankoutskottets Memorial N:o 12.
afgifvit, har utskottet, funnit talande skäl anförda för beredande af
handlingsfrihet för fullmägtige uti ifrågavarande hänseende, men ansett
rigtigare och lämpligare att det afsedda. tillägget i reglementet infördes
i § 70, som innehåller föreskrift om åtgärder för tillsättning af tjenstår,
och hemställer derför,
G:o
att till § 70 mom. 1 måtte fogas ett tillägg, så
utande:
I afseende å ombudsmansbefattningarna vid afdelningskontoren,
med undantag af dem i Göteborg
och Malmö, eg a fullmägtige, då omständigheterna
dertill föranleda, låta med åtgärder för tillsättning å
ordinarie stat af sådan befattning anstå och i enlighet
dermed bestämma, att dylik tjenst må bestridas på
förordnande tills vidare.
Med anledning af Riksdagens beslut om inrättande under innevarande
år i staden Karlstad af ett afdelningskontor af riksbanken för
Vermlands län samt det fullmägtige dervid lemnade bemyndigande
att bestämma vilkor och föreskrifter i afseende å det blifvande kontorets
lånerörelse, får utskottet, i enlighet med hvad förut i dylika fall
blifvit föreslaget och stadgadt, hemställa,
7:o
att i slutet af bankoreglementet må införas följande stadgande:
Riksdagen har jemte ofvanstående reglemente
beslutat:
a) att i staden Karlstad skall under innevarande
år inrättas ett afdelningskontor af Riksbanken för
Vermlands län under de vilkor och bestämmelser i
afseende på lånerörelsen, som fullmägtige på grund
af bemyndigande af 1887 års Riksdag föreskrifvit för
afdelningskontoret. i Kalmar;
b) att det må ankomma på fullmägtige att till
bedrifvande af kontorets lånerörelse anvisa de belopp,
fullmägtige må finna lämpliga; och
B anhoti l sköttel $ Memorial N:o 12.
9
c) att fullmägtige, tills vidare och intill dess Riksdagen
annorlunda beslutar, må ej mindre bestämma
af huru stort antal ledamöter styrelsen för afdelningskontoret
i Karlstad skall utgöras, än äfven utse dessa
ledamöter, förordna om styrelsens verksamhet och
sättet för dennas utöfvande samt bestämma arfyoden
för styrelsen, äfvensom besluta om tjenstemännens
antagande, göromål och aflöning samt i öfrigt vidtaga
alla erforderliga åtgärder för kontorets öppnande så
fort ske kan.
Under förutsättning af bifall till hvad utskottet sålunda i föregående
punkt föreslagit, hemställer utskottet derjemte:
8:o
att till bankoreglementets 25 § i hvilken bestämmelser om hvart
och ett af de nuvarande riksbankskontorens distrikt finnas meddelade,
måtte fogas eu not af följande lydelse:
Förestående distriktsindelning kommer i och med
öppnandet af det utaf 1889 års Riksdag beslutade
afdelningskontoret i Karlstad att undergå den förändring,
som af stadgandena i slutet af detta reglemente
föranledes; och
9:o
att till rubriken af bankoreglementets 4:de afdelning, innehållande
stadganden om styrelserna vid afdelningskontoren, måtte fogas en not,
så lydande:
I afseende å det af 1889 års Riksdag beslutade
afdelningskontoret i Karlstad hänvisas till de i slutet
af detta reglemente omförmälda stadganden.
Stockholm den 10 maj 1889.
På utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
Bih. till Ri/csd. Prof. 1889. 6 Sami. 1 Afd. 8 Häft.
2