Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Eiksd. kansli den 14 april 1889, kl. 12 midd.
Bevillningsutskottets betänkande, angående hvitbets so eker tillverkning
saf giften.
Bevillningsutskottet har fått till sig hänvisade en af herr Albert
Anderson i Första Kammaren väckt motion, n:o 37, om höjande af hvitbetsockertillverkningsafgiften
äfvensom en inom Andra Kammaren af herr E.
W. Wretlind framstäld motion, n:o 72, om nedsättning i tullen på socker
och kakao samt upphäfvande af nämnda tillverkningsafgift, och får utskottet
härmed afgifva betänkande angående berörda motioner, den sistnämnda för
så vidt den afser upphäfvande af hvitbetsockertillverkningsafgiften.
Herr Wretlind, som i sin ofvan nämnda motion på anförda skäl föreslagit,
att tullen å socker må nedsättas med nära 2/6 af sitt nuvarande
belopp, eller för raffineradt och ljusare oraffineradt socker från 33 öre till
jemnt 20 öre pr kilogram samt för mörkare oraffineradt från 23,5 öre till
14 öre per kilogram, anför beträffande accisen å hvitbetsocker, att då denna
för närvarande utginge med 2/6 :>1 tullsatsen å mörkare oraffineradt socker,
skulle den af motionären föreslagna tullnedsättning förorsaka, att nämnda
accis, som vore för hvitbetsockertillverkarne misshaglig samt rent af ansåges
såsom en orättfärdig beskattning, skulle kunna borttagas, i hvilket
fall en i nämnda grad minskad tullsats å socker skulle lemna hvitbetsockertillverkarne
samma skydd, som de för närvarande åtnjöte, och hemställer
motionären på grund häraf, att accisen för i Sverige af hvitbetor tillverkadt
socker borttages.
Bih. till Riksd. Prot. 1889. 5 Sami. 1 Afd. 9 Häft.
1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Herr Anderson åter föreslår, att berörda accis måtte från och med
den 1 nästkommande juli höjas till % af tullsatsen för mörkare oraffineradt
socker. Till belysning af detta sitt förslag anför motionären:
»Jemlikt beslut vid 1869 års riksdag blef beskattning å hvitbetsockertillverkningen
i riket införd, och föreskrefs i den härom den 15 oktober
samma år af Kongl. Maj:t utfärdade kungörelse, att nämnda tillverkning
skulle åläggas särskild beskattning i förhållande till införseltullen å utländskt
råsocker, dock att undantag från denna bestämmelse medgafs sålunda, att
tillverkningen finge skattefritt bedrifvas till den 1 juli 1873; att derefter
till den 1 juli 1876 af tillverkningen skulle utgå eu afgift motsvarande eu
femtedel; att afgiften sedermera skulle utgöra till den 1 juli 1879 två
femtedelar, derefter till den 1 juli 18S2 tre femtedelar och derefter till
den 1 juli 1885 fyra femtedelar, allt af den vid dessa tider gällande tullsats
å utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandeln
gällande holländska standard.
Då emellertid de flesta hvitbetsockerfabriker inom landet mot slutet
af 1870-talet nedlades, fann Riksdagen enligt skrifvelse till Kongl. Maj:t
af den 9 april 1879 skäligt medgifva uppskof med ytterligare höjning af
tillverkningsafgiften på det sätt, att densamma finge fortfarande till den
1 juli 1882 utgöra två femtedelar af tullen å utländskt råsocker af ofvan
nämnda slag, hvarom Kongl. Maj:t den 25 i samma månad och år utfärdade
kungörelse. Då frågan sedermera å nyo förekom till behandling vid
1882 års riksdag, beslöt Riksdagen, enligt skrifvelse af den 18 maj, i betraktande
deraf att ifrågavarande industri sedan år 1879 icke vunnit någon
betydligare utveckling, att med återkallande af 1869 års riksdagsbeslut
beskattningen fortfarande skulle utgöra två femtedelar af gällande tullsats
å utländskt råsocker af ofvannämnda slag, i öfverensstämmelse hvarmed föreskrift
till allmän efterrättelse meddelades i kongl. förordningen den 16
juni 1882.»
Sedan motionären härefter, till utredning af huru hvitbetsockerindustrien
utvecklats, lemnat uppgift å beloppet af den till statsverket under
åren 1879-—1888 influtna tillverkningsaf gift, påpekar motionären, att
ifrågavarande industri under dessa år utvecklats på ett glädjande sätt, samt
att den numera borde kunna utan olägenhet vidkännas en något förhöjd
beskattning, hvilken i någon mån kunde lemna ersättning för den betydliga
minskning i statens tullinkomster, som förorsakats genom samma
industri.
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Beloppet af den till statsverket sedan den 1 juli 1873, då denna beskattning
först började uttagas, influtna tillverkningsafgiften utgjorde
1873 (från den 1 juli).............................. 35,361: —
1874 ---------------------------------------------------------------- 63,593: —
1875 .............. .............................................. 30,598: —
1876 ............................................................... 47,267: —
1877 --------------------------------------------------------------- 54,778: 80
1878 ............................................................... 33,000: —
1879 ................................................................ 40,425: —
1880 .............................................................. 70,650: —
1881-------------------------------------------------------------- 101,323: 55
1882-....................—------------------------------------ 114,944: 68
1883 ............................................................... 129,888: 04
1884 ....................—----------------------------------------- 258,005: 36
1885—--------------------------------------------------------- 384,262: 66
1886 ...................—..........—........-.....-....... 323,020: 45
1887 --------------------------------------------------------------- 346,282: 49
1888 ................—........................................... 544,345: 19
Beträffande grunden för afgiftens beräknande stadgas, att det beskattningspligtiga
råsockret beräknas efter de använda betornas vigt sålunda, att
100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 6,25
kilogram och 100 kilogram torkade betor ett utbyte af 31,5 kilogram råsocker.
Börande den utbytesprocent, som under de senare åren lemnats vid
Arlöfs, Säbyholms och Staffanstorps hvitbetsockerfabriker, har utskottet enligt
från finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå lemnade uppgifter
inhemtat, att vid dessa fabriker använda hvitbetor lemnat nedannämnda
utbyte i råsocker af första, andra och tredje produkt:
Hvitbetor. Råsocker.
1884- |
-85. |
, Arlöf |
28,408,800 kilogram, 2,610,768 kilogram |
1 eller 9,19 |
|
Säbyholm |
18,764,200 |
1,687,980 |
8,99 |
||
1885- |
-86. |
Arlöf |
14,025,000 |
1,332,500 |
9,5 |
Säbyholm |
15,521,000 |
1,420,900 |
9,16 |
||
Staffanstorp 13,713,600 » |
1,165,600 » |
8,5 |
|||
1886- |
-87. |
Arlöf |
21,613,000 |
2,336,600 |
1 0,8 |
Säbyholm |
16,535,200 » |
1,683,500 |
10,18 |
||
Staffan storp 18,237,000 » |
1,786,700 |
9,8 |
4
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 11.
Ehuru häraf framgår, att utbytesprocenten ej obetydligt öfverskridit
den beräknade, liar utskottet likväl ej ansett lämpligt att på grund af
den erfarenhet, som vunnits under en tid af endast tre år, föreslå någon
förändring i detta afseende, och anser sig utskottet ega desto mindre skäl
härtill, som enligt hvad kändt torde vara väderleksförhållandena under denna
tid varit för hvitbetsockerodling särdeles gynsamma. Det torde ej kunna
betviflas, att det sista året icke lemnat ett lika fördelaktigt resultat.
Af här ofvan anförda uppgifter å beloppet af den till statsverket influtna
tillverkningsafgift framgår otvetydigt, hvilket jemväl torde vara allmänt
kändt, att hvitbetsockerindustrien i vårt land vunnit en glädjande utveckling.
Utskottet anser dock, att man häraf icke med någon visshet kan
draga den slutsats, att nämnda industri redan nu skulle kunna utan afsevärd
olägenhet vidkännas eu förhöjd beskattning, då till detta goda resultat
naturligen flere orsaker samverkat, hvaribland det under den senare
tiden stegrade priset å socker i verldsmarknaden. Utskottet vill särskild!
fästa uppmärksamheten derpå, att i vårt land, der för närvarande 4 hvitbetsockerfabriker
äro i verksamhet, nya bolag för anläggning af sådana dels redan
äro bildade, dels äro under bildning, samt att en nu vidtagen förhöjning i
skatten skulle må hända föranleda att dessa eller någon af dem icke komme
till stånd. Det torde jemväl böra erinras, att det synnerligen intensiva jordbruk,
som en framgångsrik odling af hvitbetor förutsätter, kan först efter
eu längre tids bearbetning af jorden åstadkommas, samt att den för bedrifvande!
af denna kultur erforderliga arbetsskicklighet först kan vinnas
efter någon tids öfning och erfarenhet. I anseende härtill, och då det onekligen
måste ligga i det allmännas intresse att eu industri, hvilken synnerligen
med afseende å jordbrukets och ladugårdsskötsel^ framåtskridande är
af den största betydelse, må komma till utveckling i de delar af vårt land,
hvilka kunna egna sig för densamma, har utskottet icke ansett sig kunna
för närvarande tillstyrka bifall till eu dylik åtgärd.
En ytterligare anledning att icke nu föreslå en förhöjning i hvitbetsockeraccisen
har utskottet i följande omständighet. För att bereda hvitbetsockret
afsättning har man i de stater, der hvitbetsodling i större utsträckning
eger rum, medgifvit restitution af erlagda afgifter efter sådana
beräkningar, att de inneburit icke obetydlig premie. På framställning från
England, hvilket land i synnerhet häraf haft olägenhet för sina raffinaderier
af rörsocker, har en konferens af de i denna fråga intresserade magterna
kommit till stånd i syfte att borttaga utförselpremierna, Om en dylik
öfverenskommelse kommer till stånd, lärer den utan tvifvel icke oväsentligt
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 5
komma att inverka på sockermarknaden. Äfven ur denna synpunkt torde
det vara mindre lämpligt att nu vidtaga den ifrågasatta åtgärden, hvilken
torde kunna bättre beräknas till sina verkningar, sedan mera enhet och
stadga vunnits inom hvitbetsockerindustrien.
Hvad härefter angår herr Wretlinds förslag om upphäfvande af ifrågavarande
tillverkningsafgift, har detta, såsom ofvan påpekats, framstälts under
förutsättning att tullsatserna å socker nedsattes till de af motionären
uppgifna belopp, 14 öre för oraffineradt och 20 öre för raffineradt socker.
Då utskottet emellertid anser, att en dylik nedsättning skulle föranleda en
större minskning i statsinkomsterna, än statsverkets tillstånd medgifver, följer
häraf, att utskottet ej heller kan förorda motionärens förslag om borttagande
af hvitbetsockertillverkningsafgiften. Till belysning af den minskning, som
genom en dylik nedsättning i tullsatserna å socker skulle uppstå i statens
inkomster af dessa, erinrar utskottet, att den på 1887 års sockerimport
skulle utgjort 4,200,000 kr. och på 1888 års import 4,084,000 kronor i
runda tal räknadt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet:
1) att herr Andersons ifrågavarande motion icke
måtte vinna Riksdagens bifall; samt
2) att ej heller herr Wretlinds ifrågavarande motion,
i hvad den afser upphäfvande af hvitbetsockertillverkningsafgiften,
måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 april 1889.
På utskottets vägnar:
Er. Gusp Boström.
Bill. till Rilcsd. Prot. 1889. 5 Sami. 1 Afd. 9 Häft.
2