Riksdagens Skrifvelse N:o 85.
3
N:o 85.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1888.
— — — — Andra Kammaren den 14 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående undersökning af
svenska sjöfartsnäringens tillstånd m. m.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 1 utlåtande n:o 23.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts n:o 3 utlåtande n:o 34.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion har uppmärksamheten blifvit fäst
derå, att den svenska sjöfartsnäringen för närvarande befunnes i tryckt tillstånd,
och i sammanhang dermed anförts, att då sjöfartshandteringen, med
hänsyn till Sveriges långa kuster, dess befolknings framstående duglighet
såsom sjömän, det inom landet befintliga råmaterial för fartygsbyggnad m. m.,
måste anses för en af landets hufvudnäringar, det syntes vara nödvändigt,
att en noggrann utredning af sakkunnige företoges för att undersöka och
föreslå, hvilka lättnader eller understöd, som borde komma denna näring till
del, äfvensom att utreda, hvad verkan ett genomfördt tullskyddssystem kunde
medföra för densamma.
Att sjöfartsnäringen i vårt land under de senare åren varit stadd i
tillbakagående, torde ej kunna bestridas. Detta förhållande bekräftas jemväl
af kommerskollegii officiella berättelser för de senare åren. Den år 1886
tillsatta ekonomiska komité har äfven framhållit, huru som Sveriges sjöfart
arbetade under förhållanden, som äro egnade att ingifva stora bekymmer, i
Riksdagens Skrifvelse N:o 85.
4
hvilket afseende särskilt erinrats, att segelfartygen nästan fullständigt utträngts
af ångfartyg, så att de förra till stor del måst uppläggas, hvilket i
samma mån medfört stort betryck för rederierna och skeppsbyggerierna; samt
att ångfartygen utsatts för konkurrens med större utländska ångare, Indika
under närvarande i allmänhet tryckta förhållanden lemnade billigare befraktning.
Riksdagen finner det vara i hög grad önskligt, om någon lagstiftningsåtgärd
kunde vidtagas till denna vigtiga närings upphjelpande, men inser till
fullo svårigheten att finna något verksamt medel i detta afseende. I flera
andra länder lemnas väl af staten betydande penningeunderstöd åt sjöfarten,
dels i form af premier för byggandet af fartyg eller för tillryggalagdt större
antal sjömil, dels såsom subventioner för upprätthållande af regelbundna ångfartygslinier.
Beträdandet af en dylik väg förefaller dock ganska betänkligt,
enär derigenom torde framkallas liknande anspråk på offentligt understöd åt
andra gagnande näringar, Indika likaledes befinna sig i mer eller mindre
tryckt ställning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då förevarande fråga
är af så stor vigt, att ej någon utväg bör försummas, som erbjuder någon
utsigt att leda till målet, får Riksdagen anhålla, att Eders Kong! Maj:t
behagade genom sakkunnige män låta undersöka den svenska sjöfartsnäringens
tillstånd samt i sammanhang dermed inkomma till Riksdagen med de förslag,
hvilka af sagda undersökning och utredning kunna blifva en följd. Stockholm
den 14 maj 1888.
Med undersåtlig vördnad: