Riksdagens Skrifvelse N:o 82.
17
N:o 82.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1888.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående skydd åt statens
postverk mot intrång i afseende å befordran af slutna
bref samt af bref kort.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 3 utlåtande n:o 15.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts n:o 4 utlåtande n:o 31.)
Till Konungen.
Hos Riksdagen hafva särskilda förslag blifvit väckta derom, att framställning
måtte hos Eders Kongl. Maj:t göras om vidtagande af åtgärder
i syfte att bereda statens postverk skydd mot intrång af enskilde i dess
verksamhet. Såsom skäl för en dylik framställning har, bland annat,
blifvit anfördt: att postverkets regale icke omfattade befordrande af så
kallad lokalpost, hvadan hinder af gällande lagbud icke mötte för befordrande
af dylik post genom enskilde, på sätt för närvarande egde rum
i Stockholm; att då postverket redan i Stockholm och åtskilliga andra
städer föranstaltat om lokal postbefordran, hvilken otvifvelaktigt erbjöde
den största möjliga säkerhet för korrespondenterna, samt fördelen af
konkurrens icke i förevarande fall kunde tillmätas någon betydenhet i
jemförelse med de förvexlingar och misstag, hvilka kunde uppkomma
genom olikheten af brefmärken, breflådor in. in., hvartill komme att den
enskilda verksamheten uppenbarligen måste leda till minskning i statens
inkomst af lokalposten, öfvervägande skäl syntes förefinnas derför, att
förbud meddelades enskild person att utöfva ifrågavarande postbefordran,
Bih. till Riksd. Prot. 1888. 10 Sami. I Afd. 1 Band. 12 Haft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 82.
hvilket förbud dock icke borde beröra stadsbudsinrättningen, sådan denna
hittills bedrifvits; att ett bolag vore under bildning med ändamål att i
Göteborgs stad befordra post, hvarförutom i samma stad öppnats en
anstalt, som enligt offentlig annons vore afsedd för befordran bland annat
af bref och korsbandsförsändelser; att det i Norge, jemlikt lagfor postverket
af den 3 maj 1871, vore förbjudet att underhålla någon posteller
expressinrättning i syfte att utan postverkets mellankomst verkställa
regelbunden befordran vare sig af bref mellan olika orter eller af
lokalbref å orter, der lokalpost blifvit för postverkets räkning inrättad;
samt att det utan tvifvel vore af vigt, att äfven hos oss den befogenhet,
som tillkomme postverket, finge uttryck i tydliga lagbestämmelser.
Efter gjord framställning af det utskott inom Riksdagens Andra
Kammare, till hvars behandling förevarande fråga öfverlemnats, har Eders
Kongl. Maj:t anbefalt generalpoststyrelsen att till utskottet afgifva de
upplysningar rörande omfattningen af postverkets regale, som kunde lemnas
på grund af den utredning i ämnet, hvilken inom styrelsen förehades;
och har generalpoststyrelsen i följd häraf i skrifvelse deri 16 sistlidne
april meddelat den utredning uti ifrågavarande hänseende, som
ditintills åstadkommits. Deraf inhemtas, bland annat, att ett redan år
1660 gjordt försök till inrättande af enskild postgång enligt rikets råds
protokoll af den 20 september samma år förbjudits. Postväsendet var
således redan tidigt, såsom det i den af kanslikollegium den 21 juni
1686 utfärdade postmästareinstruktion heter, räknadt bland öfverhetens
regalrättigheter. Att statens höghetsrätt öfver postväsendet äfven sedermera
upprätthölls, framgår deraf, att till förekommande af minskning i
postverkets portoinkomster förbud tid efter annan utfärdades för enskilde
att med förbigående af postverket befordra bref från en ort till en annan,
och i en senare tid hafva bland annat genom kongl. kungörelserna
den 26 oktober 1860 och den 4 januari 1878 meddelats stadgande!],
innefattande förbud för person, som åtföljer jernbantåg, ångfartyg eller
diligens och ej är att hänföra till passagerare, att annorledes än i särskilt
medgifna fall och i författningsenlig ordning till befordran från en
till annan ort mottaga bref.
Hvad särskildt lokalpostföringen angår, så linnes visserligen densamma
icke i här antydda författningar uttryckligen omnämnd. Efter
hvad hos Riksdagen blifvit meddeladt, har detta förhållande jemväl föranledt
dertill, att i Göteborg, hvarest, på sätt förut är nämndt, en enskild
anstalt för befordrande inom staden af bref och korsbandsförsändelser
blifvit öppnad, poliskammaren, hos hvilken förhållandet blifvit
anmäldt, efter vederbörandes hörande, förklarat, hvad i ärendet före
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 82. 19
kommit icke vara af beskaffenhet, att poliskammaren dermed kunde taga
vidare befattning.
Det ligger dock i sakens natur, att, der postverket å någon ort
öfvertagit lokalpostföringen, densamma bör komma, i åtnjutande af enahanda
skydd mot intrång af enskilde, som är eller bör vara beredt postföring
från en ort till en annan, och sådant desto hellre som det visat
sig, att det i Stockholm bildade aktiebolag för befordrande af lokalpost
åtminstone för närvarande endast ombesörjer befordran af försändelser
inom de mera centrala delarne af staden, men helt och hållet öfverlåter
åt postverket den mindre lönande postbefordringen till och ifrån stadens
aflägsnare delar. En sådan anordning måste, om densamma ock må vara
för bolaget fördelaktig, bereda lätt insedda olägenheter så väl för allmänheten
som för postverket.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen, som anser
det vara af vigt, att stadgandena om statens höghetsrätt öfver postväsendet
omarbetas och utsträckas äfven till den lokala postbefordringen, anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t måtte, så snart ske kan, vidtaga de åtgärder,
som kunna finnas erforderliga för att staten må ega att, utan intrång
från annat håll, genom sitt postverk mot afgift verkställa all regelbunden
befordran af förseglade eller eljest tillslutna bref samt af brefkort
så väl emellan in- och utrikes samt emellan inrikes orter som ock
å de särskilda inrikes orter, der statens postverk har anordnat lokalbrefbefordran.
Stockholm den 12 maj 1888.
Med undersåtlig vördnad: