Riksdagens Skrifvelse N;o 81.

11

N:o Öl.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1888.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående sammanslagning af

post- och telegrafverken.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 3 utlåtande n:o 4.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts n:o 4 utlåtande n:o 33.)

Till Ko n unge n.

Uti särskilda hos Riksdagen väckta motioner har uttalats lämpligheten
deraf, att post- och telegrafverken förenades under en gemensam
styrelse. Till stöd för denna åsigt har anförts, förutom förhållandet i
andra länder, der nämnda verk vore sammanslagna, bland annat, att
redan för flera år sedan fråga blifvit väckt om en sådan förening, i
hvilket afseende också statsrådet och chefen för finansdepartementet i
sitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 31 december
1887 angående bevillningsafgift af telefoninnehafvare påpekat, att tiden
möjligen snart vore inne att å nyo taga frågan om de nyssnämnda verkens
förening under ompröfning; samt att eu sådan förening ej allenast skulle
medföra besparing i statsutgifterna, dels derigenom att i stället för de
nuvarande särskilda styrelserna endast en styrelse komme att handhafva
post- och telegrafväsendet, dels ock genom de mindre telegrafstationernas
förening med postanstalterna under samma tjenstepersonal och i samma
lokal, utan äfven bereda möjlighet att utan förlust för statsverket åstadkomma
telegrafnätets utsträckning till orter, hvilka under nuvarande
förhållanden icke kunde komma i åtnjutande af en sådan förmån.

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

Förslag om post- och telegrafverkens förening väcktes redan år
1868 hos Riksdagen, som i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 13
maj samma år anhöll, att, efter förutgången utredning af de fördelar
och olägenheter, som kunde härflyta af post- och telegrafverkens förening
under en gemensam styrelse, Eders Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen
framlägga förslag till normalstat för postverket, hvilken stat, för
den händelse att en sammanslagning af de båda inrättningarna funnes
fördelaktig, äfven borde omfatta telegrafverket. Efter det cheferna för
så väl post- som telegrafverket häröfver afgifvit underdåniga utlåtanden,
fann Eders Kongl. Maj:t jemlikt bref den 22 december 1869 under dåvarande
förhållanden någon annan åtgärd i anledning af Riksdagens
ifrågavarande framställning icke böra ega ruin, än att å de orter, der
båda styrelserna funne sådant lämpligt, befattningarna såsom postexpeditör
och telegrafstationsföreståndare vid inträffande ledighet finge hos samma
person förenas.

Frågan om post- och telegrafverkens förening under gemensam förvaltning
upptogs dock snart å nyo af Riksdagen, som efter tagen kännedom
om ofvanberörda af cheferna för post- och telegrafverken afgifna
utlåtanden med dertill hörande handlingar i skrifvelse den 10 maj 1871
angående regleringen af utgifterna under sjunde hufvudtiteln förklarade
sig vidhålla de åsigter, hvilka lågo till grund för Riksdagens i ofvan
omförmälda skrifvelse gjorda framställning, och förty anhöll, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om post- och telegrafverkens förening
under förnyad ompröfning samt för Riksdagen framlägga det förslag,
som af frågans utredning kunde föranledas. Vid pröfning af denna
framställning den 3 november 1871 fann Eders Kongl. Maj:t med afseende
på åtskilliga omständigheter af hufvudsakligen mera tillfällig art
någon åtgärd angående de båda verkens förening icke böra då vidtagas,
men anbefalde post- och telegrafstyrelserna att till Eders Kong]. Maj:t
inkomma med förslag till föreskrifter rörande post- och telegraftjensters
förening. Sedan förslag härutinnan blifvit af embetsverken afgifvet, utfärdade
Eders Kongl. Maj:t den 6 juni 1873 i ämnet föreskrifter, innehållande
bland annat: att på styrelserna för post- och telegrafverken skulle
ankomma att gemensamt bestämma å hvilka af de orter i riket, der både
postexpedition eller poststation och telegrafstation funnes inrättade eller
komme att inrättas, en sådan förening af dem kunde och borde ega rum,
att icke allenast båda anstalterna kunde förestås af samma tjensteman,
utan ock, der biträdande tjensteman behöfde användas, desse kunde
anlitas för så väl post- som telegrafgöromålens bestridande, samt att, till
underlättande af dylika föreningars åstadkommande, fullmagter och

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

konstitutorial å alla sådana befattningar vid post- och telegrafanstalterna,
som af någondera af de båda verkens styrelser tillsattes, skulle innehålla
föreskrifter om skyldighet för den derigenom utnämnde att underkasta
sig icke allenast den utvidgade och förändrade tjenstgöring, som af möjligen
ifrågakommande förening mellan post- och telegraftjenst kunde
föranledas, utan ock den förflyttning till annan tjenstgöringsort, som
kunde varda honom ålagd. Äfven inom de båda styrelserna äro embetsoch
tjenstemännen jemlikt kongl. kungörelserna den 1 november och
den 6 december 1878 angående vilkoren för åtnjutande af de nya löneförmånerna
förpligtade att, derest i en framtid de båda verken komma
att förenas, med bibehållande af innehafvande tjenstegrad och aflöning
efter förändrad arbetsordning sköta de med hvarje tjenst förenade
göromål.

Förslag om post- och telegrafverkens förening väcktes sedermera år
1880 å nyo hos Riksdagen, som, i skrifvelse den 12 maj samma år, efter
att hafva granskat de hufvudsakligaste skäl, som under ärendets föregående
behandling blifvit anförda för och emot den ifrågasatta föreningen
och med fäst afseende jemväl på förhållandet med post- och telegrafväsendet
i andra länder, uttalade den åsigt, att skälen emot föreningen
dels till följd af flera dåmera inträffade förändringar förlorat sin betydelse,
dels icke syntes vara af beskaffenhet att förringa vigten af de
omständigheter, hvilka talade för genomförande äfven inom vårt land af
en reform, som redan blifvit vidtagen inom de flesta andra länder med
mera ut bildad t komfnunikationsväsen, och på grund deraf hos Eders
Kongl. Maj:t anhöll om utarbetande och framläggande för Riksdagen af
ett sådant, på post- och telegrafverkens förenande under en gemensam
styrelse grundadt organisationsförslag, som i Riksdagens skrifvelse den
10 maj 1871 blifvit omförmäldt.

Sedan styrelserna för post- och telegrafverken i anledning häraf
på nådig befallning inkommit så väl med. särskilda underdåniga utlåtanden
som med gemensamt underdånigt utlåtande, innefattande förslag
dels till stat för den ifrågasatta gemensamma styrelsen och dels
till ordnande af de båda verkens pensionsväsende, föredrogs ärendet
inför Eders Kongl. Maj:t den 9 januari 1882, hvarvid dåvarande statsrådet
och chefen för finansdepartementet visserligen ansåg, att eu mera
genomförd förening af de båda verkens lokalförvaltningar läte sig
åstadkommas och kunde till allmänhetens gagn fylla sin uppgift, under
förutsättning att andra eller flera fordringar icke stäldes på personalens
verksamhet än som då ifrågakomma med afseende på post- och
telegraftjenstgöringen; men enär frågan om inrättande af en postspar -

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

bank, hvilken genom de särskilda postanstalterna i orterna skulle träda
i beröring med allmänheten, stode på dagordningen, och postverket, i
händelse en sådan bank komme till stånd, skulle påläggas nya trägna
och ansvarsfulla göromål i den omfattning, att telegraftjenstgöringen
derefter antagligen åtminstone i allmänhet knappast kunde handhafvas
af samma personal, som hade sig ålagdt att bestrida de med postbefordringen
och sparkasserörelsen förbundna bestyr, samt dertill komme, att
man då ännu icke kunde bedöma, hvilket inflytande telefonens användning
kunde komma att utöfva på telegrafverkets framtida förhållanden
och ställning, ansåg statsrådet Riksdagens framställning icke böra under
dåvarande förhållanden till någon vidare åtgärd föranleda, och blef
denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda mening af Eders Kongl.
Maj:t gillad.

Ehuru, såsom här ofvan är nämndt, Eders Kongl. Maj:t redan den
22 december 1869 medgifvit styrelserna för post- och telegrafverken att
å de orter, der sådant funnes lämpligt, hos samma person förena befattningarna
såsom föreståndare för gemensam post- och telegrafanstalt,
och oaktadt sedermera den 6 juni 1873 ytterligare föreskrifter af Eders
Kongl. Maj:t meddelats i syfte att befordra post- och telegraftjensters
förening, voro enligt generalpoststyrelsens underdåniga berättelse om
postverket för år 1880, oberäknad! två förenade post- och telegrafanstalter
i hufvudstaden, endast fem postexpeditioner och sex poststationer
förenade med telegrafstation under gemensam föreståndare. Väl
har generalpoststyrelsen i underdånigt utlåtande''den 24 juli 1880 antagit,
att 50 postanstalter skulle kunna förenas med telegrafstationer,
och telegrafstyrelsen i underdånigt utlåtande den 16 november samma år
uttalat såsom sin åsigt, att en dylik förening utan svårighet borde kunna
åstadkommas vid 26 telegrafstationer, livilkas föreståndare utan olägenhet
skulle vid sidan af telegrafgöromålen äfven kunna bestrida postbefordringen,
men, enligt hvad förstbemälda styrelses underdåniga berättelse
för år 1886 utvisar, hafva derefter endast tre poststationer förenats
med telegrafstationer under gemensam föreståndare. Det i Riksdagens
åberopade skrifvelse den 10 maj 1871 uttalade antagande, att,
så länge öfverstyrelsen för post- och telegrafverken icke vore gemensam,
en mera omfattande förening af post- och telegrafanstalter svårligen
skulle varda åvägabragt, har sålunda till fullo bekräftats af erfarenheten.

Af telegrafstyrelsens underdåniga berättelse om telegrafväsendet för
år 1886 inhemtas, att på grund af minskad telegrafkorrespondens efter
enskilda telefonförbindelsers tillkomst äfvensom i följd af andra omständigheter
tio telegrafstationer under året indragits, samt att endast

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

å två af dessa i stället inrättats telefonstationer. Att dylika indragningar,
i händelse post- och telegrafverken fortfarande förblifva åtskilda, äfven
framdeles komma att ega rum, i mån som telefonen erhåller en allt vidsträcktare
användning, vinner stöd deraf, att, enligt hvad af det vid
Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till innevarande Riksdag angående
statsverkets tillstånd och behof fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden
af den 12 sistlidne januari inhemtas, förslag framstälts (fels
derom att telegrafstationen i Vadstena, vid hvilken inkomsterna under
de senare åren och synnerligast efter det nämnda stad erhållit telefonförbindelse
med angränsande städer i betydande grad nedgått, skulle
nedflyttas från andra till tredje klassen med inskränkt dagstjenst och
med endast en telegrafist såsom föreståndare, dels ock derom att till
följd af förestående indragning af telegrafstationer å orter, der efter
telefonförbindelsers inrättande och deraf orsakad nedgång i telegrafinkomsterna
telegrafstation ansetts icke vidare böra bibehållas, fyra
telegrafistbefattningar skulle indragas. Af åberopade statsrådsprotokoll
finner man i öfrigt, att telegrafverkets inkomster, hvilka enligt rikshufvudböckerna
under åren 1883—1886 icke varit tillräckliga att betacka
dess utgifter, äfven för år 1889 antagas komma att understiga
utgifterna.

Dessa af Riksdagen nu omnämnda sakförhållanden innebära från
Riksdagens sida icke något klander mot telegrafstyrelsen; tvärt om lärer
den omtanke för det allmänna, som varit bestämmande för styrelsen
icke allenast vid afgifvande af ofvannämnda förslag utan äfven i fråga
om dess åtgöranden, hvad angår anläggning för telegrafverkets räkning
af telefonlinier, böra erkännas; men Riksdagen anser sig böra framhålla
vigten för den allmänna rörelsen af att icke någon ort utan i högsta
nödfall beröfvas det kommunikationsmedel, som telegrafen eller telefonen
erbjuder, och då förvaltningskostnaderna vid mindre telegraf- eller
telefonstationer kunna i icke obetydlig mån minskas, om de förenas med
postanstalterna, följer deraf, att vid en sådan förening flere telegraf- eller
telefonstationer kunna utan det allmännas betungande, men till fördel
för näringslifvet, bibehållas eller inrättas, än om de skola bestå såsom
sjelfständiga. Denna omständighet torde ock hafva utgjort en af de
främsta anledningarna till att post- och telegrafväsendet äro förenade i
de flesta europeiska länder, hvilken förening i Frankrike haft till följd,
att antalet af gemensamma post- och telegrafstationer, hvilket år 1877
utgjorde 1,047, efter den år 1878 verkstälda föreningen ökats, så att
år 1886 derstädes funnos 4,813 dylika anstalter, och hvad Tyskland angår,
der ledningen af post- och telegrafväsendet genom en kejserlig för -

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

ordning af år 1875 anförtrotts åt generalpostmästaren, enligt en tysk
författare medfört det resultat, att det förr ständigt förekommande deficit
i telegrafförvaltningen upphört, på samma gång som afsevärda fördelar
beredts den korresponderande allmänheten.

Vidkommande slutligen frågan, huru vida och i hvad mån de vid
postanstalterna förekommande postsparbanksgöromålen må utgöra hinder
föf förening af post- och telegrafanstalt, lärer, med hänsyn till den omfattning
postsparbanken erhållit sedan dess inrättande, kunna antagas,
att ifrågavarande göromål i allmänhet icke för närvarande äro af den
betydenhet, att de böra utgöra hinder för en sådan förening, der densamma
eljest skulle kunna ifrågakomma.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anhålla,
det täcktes Eders Iiongl. Maj:t, så fort ske kan, låta utarbeta och Riksdagen
föreläggas förslag till post- och telegrafverkens förenande under
en gemensam styrelse.

Stockholm den 12 maj 1888.

Med undersåtlig vördnad: