6
Riksdagens Skrifvelse N:o 79.
N:o 79.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1888.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds
proposition i fråga om eftergift å 1887 års arrende för
en del hronoegendomar samt om befrielse från utgifvande
till kronan af vissa s. k. skilnadsarrenden.
(Statsutskottets utlåtande n:o 54 och memorial n:o 60.)
Till Konungen.
I en till Riksdagen den 6 nästlidne april afgifven proposition har
Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva:
dels att arrendatorerne af kronans utarrenderade egendomar måtte
å arrendeafgiften för sistförflutna arrendeår åtnjuta eftergift med tio
procent, att afdragas å den del af arrendebeloppet, som ännu vore obetald,
eller, der arrendeafgiften blifvit till fullo gulden, uppbäras kontant,
att afkortas å 1887 års arrendemedel; dock att från åtnjutande af denna
eftergift skulle undantagas innehafvarne af följande arrenden, nemligen:
arrenden, hvarom kontrakten upprättats efter 1884 års början;
arrenden af skog och fiske samt andra till jordbruksegendom icke
hänförliga, särskildt utarrenderade lägenheter och förmåner, såsom qvarnar,
sågar, hus och tomter m. m.;
arrenden af de för skogsväsendets räkning utarrenderade egendomarne; -
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 79.
arrenden bestämda i persedlar, att utgöras in natura eller lösas efter
löpande årets markegång eller femårigt medelpris;
arrenden af Malmö och Kristianstads hospital förut tillhöriga hemman
och lägenheter;
arrenden af Eldgarns kronoäng i Stockholms län samt af indragna
pipareboställena 7« mantal Brännårby i Södermanlands län, 1/i mantal
Lilla Holgryte i Jönköpings län och 1/i mantal Gräsöna i Skaraborgs län;
arrenden, hvilka redovisades till indelningshafvare på gammal stat;
samt
andra arrenden, hvilka icke ingingo omedelbarligen till statsverket;
dels och att, der för kronoegendom, med afseende hvarå rätt till
arrendets uppsägning enligt kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 egt
rum, men icke begagnats, skilnadsarrende skulle utgöras af förutvarande
arr«ndator, denne måtte, så vidt han icke förverkat sitt kontrakt på
grund af vanhäfd, befrias från utgifvande af skilnadsarrendet för den tid
af arrendeperioden, som den 14 mars 1889 återstode.
Angående Eders Kongl. Maj:ts omförmälda framställning, i hvad den
afser eftergift å 1887 års arrende för en del kronoegendomar, hafva
Riksdagens kamrar fattat skiljaktiga beslut af den beskaffenhet, att, jemlikt
63 § riksdagsordningen, denna fråga förfallit; hvilket Riksdagen får
för Eders Kongl. Maj:t anmäla.
Vid behandlingen af Eders Kongl. Maj:ts framställning om befrielse
från utgifvande till kronan af vissa s. k. skilnadsarrenden har Riksdagen
tillika förehaft ett inom Riksdagen väckt förslag om, att de arrendatorer,
som under de sista 10 åren annorledes än för vanhäfd af egendomen
måst afträda sina arrenden och vid den nya utarrenderingen blifvit staten
skyldige skilnadsarrenden, måtte varda befriade från utgifvande af
hela det skilnadsarrende, som den 14 mars 1889 för dem återstode.
Det hufvudsakligaste skälet för Eders Kongl. Maj:ts sist omförmälda
förslag har Riksdagen funnit ligga deri, att, då arrendatorerna af vissa
bland kronans egendomar blifvit satta i tillfälle att genom uppsägning
vinna befrielse från arrendena, en motsvarande förmån skäligen borde
beredas de förutvarande ^arrendatorer, hvilka, derest de ej nödgats frånträda
sina arrenden och derigenom gått miste om uppsägningsrätten,
skulle kunnat af denna rätt draga fördel. Då Riksdagen funnit detta
skäl beaktansvärdt, har Riksdagen härmed ej velat hafva förnekat, att
icke en utsträckning af befrielsen från skilnadsarrendes utgörande i det
omfång, som med förenämnda, inom Riksdagen väckta förslag afsetts,
må kunna finnas af omständigheterna påkallad, men då behörig utredning
i detta hänseende för det närvarande saknas, har Riksdagen ej an
-
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 79.
sett sig böra besluta en vidsträcktare åtgärd än den, Eders Kongl. Maj:t
föreslagit, och hvilken kan ega rum utan afskrifning af redan uppkomna
fordringar, hvilkas värde och beskaffenhet torde böra behörigen utredas,
innan deras efterskänkande beslutes.
Riksdagen har alltså, med bifall till hvad Eders Kongl. Maj:t, i denna
del föreslagit, medgifvit, att utgifvande af skilnadsarrende för kronoegendom,
med afseende hvarå rätt till arrendets uppsägning enligt kongl.
kungörelsen den 13 juli 1887 egt rum men icke begagnats, må för den
tid af arrendeperioden, som den 14 mars 1889 återstår, förutvarande
arrendator efterskänkas, så vidt icke kontraktets förverkande föranledts
af vanhäfd.
Stockholm den 11 maj 1888.
Med undersåtlig vördnad: