30
Riksdagens Skrifvelse N:o 54.
N:u 54.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 maj 1888.
— — — Andra Kammaren den 7 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition i fråga om beredande af tryggad besittningsrätt
åt innehafvare af vissa å kronans utarrenderade
egendomar befintliga lägenheter.
(Statsutskottets utlåtande n:o 50.)
Till Konungen.
•
I en till Eders Kongl. Maj:t den 12 maj 1886 aflåten skrifvelse
har Riksdagen, på anförda skäl, anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
låta utreda, om och i hvad mån de å kronans utarrenderade jordbruksegendomar
bosatta lägenhetsinnehafvare, hvilka före tillämpningen
af kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder
för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner uppfört och bebodde
dem sjelfva tillhöriga byggnader, måtte kunna beredas någon tids tryggad
besittning af de lägenheter, de innehade, samt till Riksdagen afgifva
de förslag, som af bemälda utredning kunde föranledas.
Sedan med anledning af Riksdagens berörda skrifvelse Eders
Kongl. Maj:t infordrat yttrande i ämnet från så väl domänstyrelsen
som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län, har
i en till Riksdagen den 19 mars innevarande år aflåten propositionEders
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att då domänstyrelsen
vid pröfning af arrendeförslag å kronoegendom, som blifvit
efter 1889 års början uppgjordt, funne lägenhetsinnehafvare, som å
31
Riksdagens Skrifvelse N:o 54.
egendomen bebodde honom sjelf tillhöriga, före den 1 januari 1883
uppförda byggnader, kunna utan men för egendomens skötsel vid
lägenheten bibehållas, domänstyrelsen måtte ega bland arrendevilkoren
intaga sådana bestämmelser, hvarigenom lägenhetsinnehafvaren och
hans hustru förbehölles att mot utgörande till arrendatorn af afgäld,
som i sammanhang härmed af domänstyrelsen blefve faststäld, qvarbo
å lägenheten till arrendeperiodens slut, om de så länge lefde och domänstyrelsen
ej under arrendetiden på grund af deras uppförande eller
underlåtenhet att utgöra afgälden funne anledning dem genom uppsägning
från lägenheten skilja, äfvensom att domänstyrelsen jemväl måtte
ega att beträffande sådan lägenhet, hvilken domänstyrelsen ansåge för
egendomen, hvarå den funnes, medföra gagn, meddela så beskaffad!
stadgande, att lägenhetens bibehållande till arrendeperiodens utgång
gjordes oberoende af innehafvarens frånfälle eller lägenhetens öfverlåtande
på annan person.
_ Riksdagen, som vid ärendets behandling fäst uppmärksamheten
dervid, att fall torde förekomma, då byggnader af värdefullare beskaffenhet,
exempelvis efter vattenverks utrifning, qvarstå och bebos å
ifrågavarande egendomar samt kunna föranleda intrång å desamma,
har emellertid, då enligt Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag
domänstyrelsen cger dels att vid hvarje fall pröfva, huruvida lägenhetsinnehafvare
må kunna vid lägenheten bibehållas utan men för egendomens
skötsel, dels ock att fastställa afgäld, som skall af lägenhetsinnehafvaren
till arrendatorn utgöras, ansett häri tillräckligt skydd förefinnas
mot att dylika byggnader komma att öfver höfvan qvarstå å
kronoegendomarne.
Med afseende härå och då Riksdagen ej heller i öfrig! haft något
att emot Eders Kongl. Maj:ts omförmälda förslag erinra, har Riksdagen
bifallit Eders Kongl. Majds föreuämnda framställning. Stockholm den
7 maj 1888.
Med undersåtlig vördnad: