Riksdagens Skrifvelse N:o 47.
19
N:o 47.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 maj 1888.
— — — Andra Kammaren — 5 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åstadkommande
af en allmän pensionsinrältning för barnmorskor.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 2 utlåtande n:o 2.
Andra Kammarens tillfälliga utskotts u:o 1 utlåtande n:o 23.)
Till Konungen.
Uti eu inom Riksdagen väckt motion har blifvit framhållet hurusom
praktiserande barnmorskor för eu ofta mycket betungande tjenstgöring
åtnjöte så obetydlig ersättning, att den i bästa fall gåfve dem
eu tarflig bergning, men ej tilläte dem att afsätta besparingar för deras
ålderdom. Det funnes till och med mången landskommun, hvilkens
tillgångar ej medgåfve att aflöna en examinerad barnmorska, än mindre
att bereda henne sådana löneförmåner, att hennes ålderdom betryggades.
Då det emellertid vore af synnerlig vigt att kunniga barnmorskor hos
kommunerna anstäldes, men tillräcklig aflöning icke kunde af fattiga
kommuner dem beredas, vore statens hjelp i berörda afseende af behofvet
påkallad. Det lämpligaste sättet att lemna denna hjelp vore
att bilda en allmän pensionsinrättning, som mot nöd betryggade de
till tjenstgöring på grund af ålder oförmögne barnmorskorna, och då
denna fråga, för att erhålla en nöjaktig lösning, kräfde en noggrann
utredning, vore det nödigt att förslag utarbetades till en dylik pensionsinrättning
samt till de bidrag från staten, som till inrättningens uppehållande
kunde erfordras.
20
Riksdagens Skri!velse N:o 47.
Då Eders Kong]. Maj:t för mera än trettio år sedan låtit utfärda
reglemente för barnmorskor, har redan derigenom blifvit erkändt att
ett ändamålsenligt ordnande af barnmorskeväsendet är en angelägenhet,
som åligger staten. I nämnda reglemente ställas med rätta ganska
stora fordringar på utöfvarne af berörda yrke, men för att kunna begära
ett fullt tillfredsställande uppfyllande af de med barnmorsketjensten
förenad© pligter och ej afskräcka för yrket lämpliga qvinnor att ingå
på denna bana, är det nödigt att sörja derför att barnmorskorna blifva
bättre tillgodosedda i ekonomiskt hänseende och ej behöfva motse att
tillbringa sin ålderdom i nöd. Ett ingripande från statens sida är
härvid af desto större vigt, som barnmorskorna i allmänhet ej kunna,
utan att det goda ändamålet med ett väl ordnadt barnmorskeväsen till
en del går förloradt, fortsätta sitt kall alltför långt in i ålderdomen.
I en uti september månad år 1887 till Eders Kong! Maj:t ingifven
petition hafva barnmorskorna i riket, hvilkas antal lärer uppgå
till omkring 2,500, med anledning deraf, att icke något vore gjordt för
betryggande af deras ställning på ålderdomen, sjelfva i underdånighet
anhållit, att Eders Kong]. Maj;t täcktes hos Riksdagen begära det anslag,
som utöfver barnmorskornas egna årsafgifter kunde antingen för
eu gång eller årligen erfordras för deras pensionering, och dervid såsom
önskningsmål framhållit, att barnmorska, som uppnått 55 lefnadsår
och såsom barnmorska, vare sig enskildt praktiserande eller af kommunen
anstäld, tjenstgjort 25 år, måtte ega att komma i åtnjutande af
årlig pension af 300 kronor mot skyldighet för henne att till kassan
under 25 år erlägga tio kronor årligen eller, derest pension kunde erhållas,
innan 25 års utgifter erlagts, vidkännas ett mot de felande afgifterna
svarande afdrag vid första pensionsutbetalning^!.
På grund af hvad sålunda utaf motionären och i öfrigt blifvit
antördt, får Riksdagen, som anser sig icke böra ingå i pröfning vare
sig af lämpligheten utaf de särskilda bestämmelser rörande sättet för
pensioneringen, Indika i berörda petition blifvit föreslagna, eller af
frågan i hvad mån och huru staten bör till pensioneringen bidraga,
anhålla alt Eders Kong]. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till eu allmän
pensionsinrättning för barnmorskor jemte förslag till de bidrag
från staten, som derför kunna anses beiaöfliga. Stockholm den 5 maj 1888.
Med undersåtlig vördnad: