12

Riksdagens Skrifvelse N:o 44.

N:o 44.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1888.
— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående tiden för inträdet
af kommunal rösträtt, dä denna utöfras för fast egendom.

(Lagutskottets utlåtande n:o 43, punkt 3.)

Till Konungen.

Förordningen om kommunalstyrelse på landet är icke fullt tydlig
i afseende å frågan, vid hvilken tid rösträtten för fast. egendom på
landet, som blifvit försåld eller öfvergått från en brukare till eu annan,
öfverflyttas från den förre till den senare innehafvare!». Praxis inom
de särskilda kommunerna lär på många orter gå i den rigtning, att
ny egare eller brukare af fastighet tillätes att, omedelbart efter tillträdet
af fastigheten för densamma utöfva rösträtt. Men om ock en
sådan praxis kan anses såsom grundad på eu rigtig uppfattning af
kommunallagstiftningens anda, synes det dock svårt att förlika densamma
med ordalydelsen af § 4 i omförmälda förordning, der det uttryckligen
stadgas, att en person, hvilken icke är i kommunen mantalsskrifven,
måste, för att vara medlem af densamma, vara derstädes uppförd.
till allmän bevillning för fast egendom eller inkomst af kapital eller
arbete. Enligt denna paragrafs ordalydelse synes således en inom
kommunen icke mantalsskrifven person icke kunna utöfva rösträtt fölen
inom kommunen belägen fastighet, förr än lian blifvit i taxeringsoch
röstlängderna införd såsom egare eller brukare af fastigheten. Vid
sådant förhållande lärer man nödgas erkänna, att lagstiftningen härut -

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 44.

innan är i behof af ett förtydligande, och Riksdagen anser för sin del
att förtydligandet bör gå i samma rigtning som ofvan antydda praxis.

Det är nemligen uppenbart, att, då enligt kommunallagarnes
anda rättigheten att deltaga i besluten om kommunens angelägenheter
liar sin grund i skyldigheten att deltaga i bestridandet af kommunens
utgifter, lagstiftaren bör tillse, att eu person, hvilken deltager i de
senare, icke utan giltig anledning för längre eller kortare tid beröfvas
rätten att deltaga i besluten. Då eu persons rösträtt inom eu kommun
grundas på inkomst af kapital eller arbete, kan det emellertid ej undvikas,
att hans rösträtt inträder något senare än skattskyldigheten, ty
denna sistnämnda, efter hvilken rösträtten skall beräknas, kan ej till
sitt mått bestämmas, förr än personens inkomster blifvit af vederbörande
taxeringsmyndigheter i vederbörlig ordning uppskattade. I
fråga om fastighet förefinnes deremot icke något sådant hinder. Den
skattskyldighet, hvilken åligger densammas egare eller brukare i denna
hans egenskap, bestämmes nemligen uteslutande med hänsyn till sjelfva
fastighetens beskaffenhet, och den omständighet, att personen ombytes,
utöfvar icke någon inverkan på fastighetens taxering. Det kan således
icke vålla någon tvekan eller svårighet att såsom röstberättigad för
en fastighet när som helst i röstlängden införa den person, hvilken
behörigen styrker sig vara egare eller brukare af samma fastighet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen, som
icke förbisett önskvärdheten deraf att jemväl beträffande fastighet
i stad ändring i gällande lagstiftning vidtages i omförmälda syfte i anledning
af gjord framställning i ämnet anhålla, att Eders Kong!. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet, att den, som
inom eu kommun eger eller brukar fäst egendom, må, sedan han egendomen
tillträdt och efter skedd anmälan, införas i kommunens i’östlängd
och utöfva rösträtt för det egendomen påförda fyrk tal. Stockholm
den 2 maj 1888.

Med undersåtlig vördnad: