Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
1
N:o 42.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående inköp
för statens räkning af Åkers krutbruk; gifven Stockholms
slott den 6 april 1888.
Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att
medgifva,0
att Åkers krutbruk i Äkers socken af Södermanlands län må mot
81,835 kronor och de vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kan betinga, få
af administratorerne för enkan Nanna Rönqvists gäldbundna bo inköpas,
samt lösesumman med räntor äfvensom det belopp, som efter uppskattning
bör vid tillträdet af kronan erläggas för vid bruket befintliga kruttillverkningsmaterialier,
såsom kol, salpeter, ved med mera, må få under
loppet af åren 1889, 1890, 1891 och 1892 utgå från förslagsanslaget till
salpeteruppköp.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR,
Hj. Palmstierna.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
Utdrag af protokollet öfver lan dtför svar särenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den 6
april 1888.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Bergström,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
Lönegren.
Angående in- Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna föredrog armék
6lr/kn Ing “ j/ * f ö r v a 11 n i n g e n s å artilleridepartementet underdåniga skrifvelse den 21
Åkers krut- sistlidne mars, angående inköp för statens räkning af Åkers krutbruk,
bruk. äfvensom generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet samt inspektörens
för krigskruttillverkningen dervid fogade i ämnet afgifnä utlåtanden.
Departementschefen yttrade dervid:
»Allt sedan äldre tider har svenska krigskruttillverkningen vid de
af staten anlagda krutbruk varit öfverlåten åt enskilde personer. Detta
3
Kongl. Majtts Nåd. Proposition N:o 42.
sätt för krigskruttillverkningens bedrifvande, som medfört förmånen af
en enkel och beqväm förvaltning af krutbruken, torde emellertid, att
döma af de tid efter annan från kronans sida vidtagna åtgärder för
krutprisets nedbringande, varit ganska kostsamt; och uppenbart lärer
vara, att, i samma mån som kruttillverkningen såsom enskild näring
betraktad visat sig kunna lemna fördelaktiga ekonomiska resultat, i
samma mån skall också för staten vara af vigt att sjelf taga denna för
staten så betydelsefulla tillverkning om hand och för anskaffande af en
så nödvändig vara som krutet göra sig så vidt möjligt oberoende af
den enskilda företagsamheten.
Erfarenheten från andra länder gifver också vid handen, att vederbörande
krigsstyrelser icke förbisett det magtpåliggande deri, att staten
sjelf må bedrifva kruttillverkning. Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike,
Ryssland, England, Italien och Schweiz, med ett ord, nästan alla
Europas stater äro numera i besittning af krutbruk, vid hvilka kruttillverkningen
bedrifves för dessa staters egen räkning; och öfverallt har
detta sätt för åstadkommande af den erforderliga qvantiteten krut ur
rent ekonomisk synpunkt visat sig fördelaktigt. För att endast nämna
ett exempel, framgår ur den officiella berättelse, som afgifvits för Skars
krutbruks i Norge verksamhet under åren 1862—1871, att, om kostnaden
för krutets framställning derstädes jemföres med det pris, staten
under närmast föregående år måst betala till enskilde leverantörer för
en qvantitet krut motsvarande den, som vid bruket tillverkats, bruket
redan vid sjunde driftårets utgång intjent den för detsamma erlagda
köpesumma med räntor äfvensom öfriga utgifter för vid bruket gjorda
utvidgningar och förbättringar.
Med den i allmänhet rådande uppfattning om olämpligheten deraf,
att staten för egen räkning drifver industriella anläggningar, skulle jag
emellertid det oaktadt icke hafva ifrågasatt statens öfvertagande för
egen räkning af kruttillverkning, om ej i senare tider ett annat skäl
tillkommit, som är af ännu större betydelse i detta hänseende, jag
menar den storartade utveckling af eldvapnen, som vår samtid bevittnat,
och de betydligt höjda anspråk på krutets fysiska egenskaper, som deraf
blifvit en följd. Före de refflade eldvapnens införande och de deraf
föranledda framstegen inom vapentekniken fortgick kruttillverkningen
på samma sätt, som af ålder varit fallet utan nämnvärda förändringar.
Så bibehöllos de tre krutsorter (stycke-, musköt- och pistolkrut), hvilka
under Carl XI:s tid till sin beskaffenhet bestämdes, oförändrade ett helt
århundrade och de sorter, som derefter på 1770-talet infördes, bibehöllos
till 1831, då de ersattes af det styckekrut och det handgevärs
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
krut, som sedermera allt intill 1870 voro de enda här i landet begagnade
krigskrutsorter. Förhållandena äro nu alldeles förändrade. Det
till de slätborrade kanonerna använda finkorniga styckekrutet har fått
lemna plats för grofkorniga krutsorter, hvilka, särskildt afpassade för
de många olika certer, till hvilka de användas, betydligt skilja sig från
hvarandra med afseende å så väl sammansättning som fysiska och balistiska
egenskaper.
För ett land, som inom egna gränser praktiskt vill följa krutfrågans
utveckling, är det derför numera snart sagdt oundgängligen nödvändigt,
att staten eger ett för krigskruttillverkningen särskildt afsedt krutbruk,
vid hvilket dels erforderliga krutförsök kunna utföras under ledning af
i teoretiskt och praktiskt afseende väl utbildade och med vapenteknikens
utveckling förtrogna personer, dels behöfiiga förbättringar uti tillverkningsmetoderna
tid efter annan kunna vidtagas. Enskilde krutbruksegare,
huru offervilliga och tillmötesgående de än må vara, kunna svårligen
i ett litet land med isoleradt läge, der kruttillverkningen såsom
affär betraktad icke kan blifva af synnerlig omfattning, drifva krigskruttillverkningen,
så att den motsvarar vår tids ständigt växande fordringar.
Den svenska artilleristyrelsen har icke heller förbisett dessa förhållanden.
Under de senare 12 till 15 åren har frågan om anskaffande åt
kronan af eget krutbruk flera gånger varit bragt på tal och särskildt
under år 1886 hafva omfattande undersökningar anstalts i syfte att utfinna
passande läge åt ett sådant. De platser, som dervid kommit i fråga,
hafva dock dels med hänsigt till belägenhet och vattenkraft, dels ock i
anseende till de stora kostnader, beräknade minst till 150,000 kronor,
hvilka anläggning derstädes af krutbruk måste medföra, samtlige befunnits
mindre lämpliga, så att frågan tills vidare undanskjutits.
Förlidet år har emellertid ett tillfälle yppat sig att på fördelaktiga
vilkor förverkliga den sålunda länge närda tanken, i det Åkers uti socknen
af samma namn och Södermanlands län belägna krutbruk, till följd
af egarens obestånd, blifvit kronan till inköpande hembjudet.
Bruket drifves å kronohemmanet Rocksta och ohar såsom sådant
länge egt bestånd. Redan år 1641 blef nemligen i Åkers socken och
dåvarande Gripshobns län ett krutbruk inrättadt. Det drefs till eu början
för kronans egen räkning af förvaltare, hvilka dock på samma gång
voro att anse såsom ett slags entreprenörer och hvilkas rättigheter och
skyldigheter noggrant bestämdes genom särskilda med dem upprättade
kontrakt. Efter hand blefvo dock förvaltarne nästan alldeles sjelfstän
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42. 5
dige och skyldigheten att städse å bruket drifva kruttillverkning blef
snart den enda, som stod qvar af de förvaltarne ursprungligen ålagda
förpligtelse^
Med egenskapen af förvaltare följde åtminstone sedan år 1660 äfven
besittningsrätten till kronohemmanet Rocksta jemte en strax invid krutbruket
belägen mjölqvarn. Och stadgades i de första med vederbörande
förvaltare afslutade kontrakt rörande besittningsrätten till Rocksta hemmanet,
att den skulle tillkomma förvaltaren uti egen och hans hustrus
lifstid. Någon afgift för nämnda hemman skulle ej heller i vidsträcktare
mån utgå än att, på sätt det heter i det med »inspektören» Olivier
Hackert den 13 februari 1718 afslutade kontrakt, inspektören skulle
hemmanets »egor, hus och bruksbyggnader, qvarn och vattenverk med
allt hvad dertill hörde uppå egen bekostnad vidmagthålla och i bättre
men icke värre stånd ifrån sig leverera som det blifvit honom tillinvent.
eradt». Inspektören skulle vidare svara för all den skada, som genom
vårdslöshet och eget förvållande skedde, hvarjemte han, enär en del af
de instrument, som funnos vid bruket, voro kronan tillhöriga, skulle
efter värdering öfvertaga dem äfvensom, sedan kronan bekostat den reparation,
som efter lagligen hållen syn på krutverkshusen och dammarne
kunde befinnas nödig, underhålla hela bruket med tillbehör.
Numera beräknas för besittningen af Rocksta hemmanet eu årlig afgäld
utaf 1,050 kronor, som fråndragas de afgifter för tillverkadt krut
och underhållet af vissa kronan tillhöriga byggnader vid verket, som
kronan har att till bruksegaren utgifva. I öfrigt åtnjuter innehafvare!!
af bruket, som i åtskilliga af de mellan honom och kronan under innevarande
århundrade upprättade kontrakt uttryckligen förklaras vara egare
till alla de vid bruket uppförda byggnader, med undantag endast af
några särskildt angifna, ständig besittningsrätt till nämnda hemman.
Och kan denna rätt, hvilken med arméförvaltningens tillstånd jemväl må
å annan öfverlåtas, endast i det fäll frånhändas bruksegaren, att kronan
bestämmer sig för att låta all kruttillverkning vid Åker upphöra.
Egare till bruket är för närvarande enkan Nanna Rönqvist och hafva,
sedan hon under loppet af sistlidna år till utsedde administratörer öfverleinnat
förvaltningen af sin egendom, emellan dem och kronan öppnats
underhandlingar i syfte att till kronan, hvilken såsom ofvan antydts
redan är egare af större delen af marken, hvarå bruket är anlagdt,
äfvensom af den för dess drifvande erforderliga vattenkraft, öfverlåta
jemväl de för bruksdriften nödiga byggnader och maskiner med mera.
Det förslag till öfverenskommelse i detta hänseende, som upprättats af
administratorerne, innehåller, sådant det numera efter flera till följd af
6
Kengl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
inspektörens för kruttillverkningen anmärkningar vidtagna jemkningar
föreligger, följande hufvudsakliga bestämmelser. Kronan skall den 2
januari nästkommande år öfvertaga åtskilliga i särskild förteckning angifna,
för kruttillverkningens behöriga bedrifvande nödiga byggnader, inrättningar
och inventarier. Från samma tid erhåller kronan dispositionsrätt
intill den 14 mars 1905, då bruksegarinnans arrenderätt till det i
sambruk med Rocksta hemmanet liggande kronohemmanet Broby n:o 1
upphör, öfver åtskilliga derstädes belägna för brukspersonalen afsedda
boningshus äfvensom till några andra å bruksegarinnans eget hemman
V* mantal n:o 2 Broby uppförda likaledes för brukspersonalens inhysande
nödiga boningshus. Bruksegarinnan å sin sida berättigas att till nämnda
dag utan någon afgift behålla kronohemmanet 1 mantal Rocksta med
undantag endast af de områden, som för brukets drifvande äro erforderliga.
Och tillförbindes kronan dels att såsom liqvid för de till kronan
öfverlåtna rättigheter och byggnader erlägga ett belopp af 81,835
kronor, af hvilka 21,835 kronor betalas vid tillträdet och 20,000 kronor
hvarje den 2 januari 1890, 1891 och 1892 med ränta efter 4V, proc.
årligen från de olika förfallodagarne, dels att vid tillträdet för ett till
4,925 kronor beräknadt pris, som likaledes i olika poster vid nyss angifna
tidpunkter utgifves, öfvertaga åtskillig vid bruket upplagd ved och
några mindre betydande inventarier, som icke särskild! uppräknas i ofvan
omförmälda förteckning, dels slutligen ock att den 14 mars 1905 efter
värdering, som dock ej får öfverstiga 20,000 kronor, inlösa de bruksegarinnan
tillhöriga å hemmanet Rocksta belägna byggnader, som ej i
kraft af öfverenskommelsen blifva kronans egendom.
Dessa vilkor, till hvilka komma åtskilliga detaljbestämmelser, för
hvilka någon redogörelse nu icke lärer erfordras, anser jag, lika med
generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet och arméförvaltningen
å artilleridepartementet, vara af beskaffenhet att kunna af mig till antagande
förordas. Mot brukets öfvertagande af kronan kan visserligen
från rent militärisk synpunkt erinras, att dess läge i en provins, som
vid inträffande krig löper fara att blifva en del af krigsskådeplatsen,
icke fullt lämpar sig för en anläggning af detta slag. Då det emellertid,
på sätt jag redan anfört, af principiella skäl synes mig nödvändigt,
att kronan kommer i besittning af ett eget krutbruk, har jag, med hänsigt
till de ekonomiska fördelar, som den föreslagna öfverenskommelsen
erbjuder kronan, så mycket snarare ansett mina på brukets läge grundade
betänkligheter böra vika, som staten redan nu för anskaffningen af en
del af sitt krigskrut är hänvisad till detta krutbruk och, i yttersta nödfall,
oöfvervinneliga svårigheter icke torde möta att vid de öfriga inom
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
deri skandinaviska halföns gränser belägna krutbruk så forcera kruttillverkningen,
att den kan tillgodose jemväl det ökade behof af krut,
som under pågående krig måste uppkomma.
Bland de antydda fördelarne torde särskildt böra framhållas det
billiga priset och de gynsamma betalningsvilkoren, hvilka göra det möjligt
att utan äskande af särskildt anslag genomföra en förändring i sättet
för det svenska krigskrutets tillverkning, som tidsförhållandena nödvändiggjort.
Vid den värdering af Åkers krutbruk, som på föranstaltande
af generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet hösten sistlidet år af
särskildt dertill utsedda förtroendemän företogs, uppskattades de byggnader
och inrättningar, som då ansågos böra af staten öfvertagas, till
128,860 kronor; och om äfven den prisnedsättning, som genom administratorernes
nuvarande anbud ernåtts, till en del är beroende derpå, att
en och annan af dessa byggnader, såsom för staten obehöflig, är från
öfverenskommelsen undantagen, måste dock köpesumman betecknas som
låg, helst, enligt hvad inspektören för kruttillverkningen upplyser, åtskilliga
af de verkstäder och maskiner, som i anseende till sin ålder
ingå i slutsumman med mycket låga värden, det oaktadt befinna sig i
fullt tidsenligt och brukbart skick. Fördelen att Åkers krutbruk är i
full gång och försedt med eu stam af arbetare, som äro fullt förtrogna
med de arbeten, hvilka vid tillverkning af de faststälda krigskrutsorterna
förekomma, måste vidare skattas högt, hvarförutom bör ihågkommas, att
kronan i följd af öfverenskommelsen om några år åter inträder i brukningsrätten
till Rocksta hemmanet, som med en areal af 45 tunnland
öppen åker och äng under hittills varande förhållanden kunde anses vara
för evärdliga tider från kronans disposition undantaget. Bestämmelsen
att nuvarande innehafvare af krutbruket till den 14 mars 1905 fritages
från den hitintills för nyttjanderätten till Rocksta hemmanet utgående afgäld
torde vid sådant förhållande finnas så mycket mera med billighet
öfverensstämmande, som de till sammanlagdt 20,200 kronor uppskattade
boningshus, som äro uppförda å de båda hemmanen i Broby och till
hvilka kronan under samma tid undfår fri dispositionsrätt, ehuru de ej
i egentlig mening höra till bruket, kunna anses representera ett hyresvärde,
som åtminstone motsvarar hälften af den ifrågavarande afgälden.
Slutligen anser jag mig böra erinra, att den kronan ålagda förpligtelse
att vid blifvande afträde af Rocksta hemmanet tillösa sig de derstädes
belägna, bruksegaren tillhöriga byggnader, som ej i den föreslagna öfverenskommelsen
inbegripas, icke är af beskaffenhet att föranleda någon
särskild kontant utgift, då hinder icke möter att vid den utarrendering
i vanlig ordning af hemmanet, som derefter torde komma till stånd, till
-
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42..
förbinda den blifvande arrendatorn att godtgöra kronan den förskjutna
lösesumman.
I fråga om räntabiliteten af den industriella verksamhet, kronan
genom öfvertagande af Åkers krutbruk kommer att drifva, torde endast
böra nämnas, att, enligt de vidlyftiga tablåer, som finnas bilagda inspektörens
för kruttillverkning yttrande i ämnet och hvilka, såsom stödjande
sig på brukets egna böcker, lära förtjena all tillit, vinsten å kruttillverkningen
vid bruket under sistförflutna tio år i medeltal utgjort något
mera än 17,000 kronor samt att, under antagande att krigskrutet och
handelskrutet gifvit samma behållning per kilogram, hvarje kilogram
krut inbragt cirka 39 öre; och skulle, derest denna siffra lägges till
grund för beräkningen af statens utgifter för anskaffningen af den för
armén och flottan årligen erforderliga qvantitet krut, som under senare
år uppgått till omkring 63,000 kilogram, dertill åtgå endast 67,000
kronor, under det att hitintills till nämnda ändamål användts 96,600
kronor.
Hvad angår sättet för de erforderliga medlens anskaffande, hemställer
generalfiilttygmästaren och chefen för artilleriet, att de under
loppet af de fyra år, då liqviden skall fullgöras, må få utgå från det
under fjerde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till salpeteruppköp.
Af nämnda anslag, stort 50,000 kronor, åtgå årligen omkring 20,000
kronor till inlösen af inhemsk salpeter jemte de omkostnader, som dermed
äro förenade, och återstoden användes till anskaffning af salpeter
från utlandet. Enligt hvad generalfälttygmästaren anmäler, är emellertid
statens salpeterförråd för närvarande så stort, att artilleristyrelsen utan
att äfventyra brist i förrådet kan under de närmaste fyra åren afstå
från anskaffning af utländsk salpeter och endast inlösa den qvantitet
salpeter, som tillverkas inom landet. Härigenom skulle af anslagets slutsumma
ett belopp af 30,000 kronor årligen under fyra år blifva disponibelt
för betalningen af den föreslagna köpesumman.
Jag finner detta förslag lämpligt och hemställer för den skull, då
Riksdagens samtycke till inköpet och omförmälda anslags användande
på detta sätt lärer böra inhemtas, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig
proposition till Riksdagen af den lydelse, bilagan 1 till detta protokoll
angifver, föreslå Riksdagen att medgifva:
att Åkers krutbruk må mot 81,835 kronor och de vilkor i öfrigt,
som Eders Kongl. Maj:t kan betinga, få af administratorerne för enkan
Nanna Rönqvists gäldbundna bo inköpas, samt att lösesumman med
räntor äfvensom det belopp, som efter uppskattning bör vid tillträdet
af kronan erläggas för vid bruket befintliga kruttillverkningsmaterialier,
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
såsom kol, salpeter, ved med mera, må få under loppet af åren 1889,
1890, 1891 och 1892 utgå från förslagsanslaget till salpeteruppköp.
Till denna hemställan, hvilken biträddes af statsrådets
öfriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen
lemna bifall.
Ex protocollo
Emil Hallgren.
Bih. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft.