Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
I
N:o 34.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ersättning
i vissa fall åt värnpligtige för inställelse vid inskrifning
sförrättning ar och samlingsplatser-, gifven Stockholms
slott den 19 mars 1888.
Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
för denna dag vill Kongl Maj:t föreslå Riksdagen att
medgifva:
att till värnpligtig, hvilken för inställelse vid inskrifningsförrättning.
eller, vid färd till de årliga vapenöfningarna, för inställelse å
samlingsplats i hemorten har att från hemvistet tillryggalägga mera
än ö mil och förut icke gjort sig skyldig till förfallolös utevaro från
dylik förrättning eller vapenöfning, vid hvilken han varit pligtig infinna
sig, må för så väl fram- som återresan från anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar få utbetalas godtgörelse med 50 öre
för hvarje öfverskjutande mil.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Hj. Palmstierna.
Pih till Riksd. Prof.. 1888. 1 Samt. 1 Afä. 17 Höft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 19
mars 1888.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
friherre von Otter,
von Krusenstjerna,
Wennerberg,
Bergström,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
Lönegren.
19:o.
Departementschefen statsrådet friherre Palmstierna föredrog i ett
sammanhang dels Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Vesterbottens
län underdåniga skrifvelse den 9 december 1887 om ersättning åt beväringsmän
från Lycksele och Åsele tingslag samt Malå socken för
inställelse vid samlingsplats i hemorten under marsch till öfningsmötena,
dels ock Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Norrbottens län
skrifvelse den 5 januari innevarande år om godtgörelse åt inskrifningsskyldige
värnpligtige från Enontekis lappmarks socken vid inskrifnings
-
3
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 34.
förrättning utom nämnda socken, äfvensom arméförvaltningens den 23
december 1887 och den 25 januari 1888 öfver dessa framställningar
afgifna underdåniga utlåtanden.
Departementschefen yttrade dervid:
»Enligt gällande författningar åligger det beväringsmän att utan
ersättning från det allmännas sida inställa sig vid inskrifningsförrättningar
äfvensom vid de så kallade samlingsplatserna i hemorterne,
der de mottagas af vederbörande befäl för att sedan i samlad trupp
afföras till de olika regementenas öfningsplatser. Uppenbart är emellertid,
att med den olikhet i de administrativa områdenas storlek, som
i vårt land är rådande, denna skyldighet måste i synnerligen olika
grad komma att tynga på landets värnpligtiga befolkning. Under det
att i södra och mellersta Sverige knappast någon ort torde finnas, der
afståndet från en sockens olika delar till den gemensamma samlingsplatsen,
hvilken i regeln också är den, hvarest inskrifningarne förrättas,
betydligt öfverstiger en vanlig dagsmarsch, är förhållandet helt
annat i de nordliga provinserna. Särskildt lappmarkssocknarne, hvilkas
befolkning såsom bekant, innan den nya värnpligtslagen trädde i kraft,
var fritagen från all värnpligtsskyldighet, äro i detta afseende uti en
synnerligen ogynsam ställning.
Det är dessa omständigheter, som behjertats af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i de båda nordligaste länen och som manat
dem att göra de framställningar, för Indika jag nyss redogjort. Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har dervid fäst sig
vid ett enstaka fall. För att, i öfverensstämmelse med gällande bestämmelser,
så vidt möjligt bespara vederbörande värnpligtig^ längre
resor hade nemligen 1887 års inskrifningsförrättning för Enontekis
lappmarks sockens värnpligtige blifvit utsatt att förrättas i det aflägsna
Soppero; och hade kostnaden för inskrifningsnämndens sammanträde
derstädes uppgått till omkring 300 kronor, under det att endast en
inskrifningsskyldig hade att från nämnda socken inställa sig vid förrättningen.
Till undvikande för framtiden af ett dylikt missförhållande
föreslår Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som anser lämpligast
att inskrifningsförrättningen för Enontekis lappmarkssocken tills vidare
utsättes till ort belägen utom socknens gräns, det värnpligtige derifrån
må, så länge inskrifningsförrättningen hålles utom socknen, berättigas
att för hvarje mil af vägen från sockengränsen till inskrifningsorten
och tillbaka åtnjuta reseersättning med 2 kronor.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län gör
framställning om något mera generella stadganden i detta hänseende.
Han upplyser, bland annat, att Öhrträsks sockens värnpligtige hafva
4
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 34.
sin samlingsplats i Bjurholm och de, som tillhöra Mala socken, i Bjursele
by, att samlingsplatserna för värnpligtige från de fyra lappmarkssocknarne
Lycksele, Sorsele och Stensele jemte Tärna kapellförsamling
är Lycksele, under det att värnpligtige från öfriga socknar inom Lycksele
och Åselo lappmarks tingslag, Fredrika, Asele, Wilhelmina och
Dorothea hafva sin samlingsplats i Fredrika, att afståndet från Ohrträsk
till Bjurholm visserligen är endast 3 mil, men att från Malå till Bjursele
by är 6,6 mil, att våglängden från samlingsplatsen i Lycksele till
Stensele kyrka utgör 9,3 mil, till Tärna kyrka 22,5 mil, till aflägsna^
trakter i Tärna 27 mil, till Sorsele kyrka 14,5 mil och till det under
Sorsele lydande kapellaget Gantsträsk 23 mil, samt att från Fredrika
kyrka till Åsele är 5,6 mil, till Dorothea 11 mil, till Risbäcks kapell
i sistnämnda socken nära 19 mil, till Wilhelmina 12,4 mil och till de
inom samma socken belägna kapellagcn Fatmomakke och Dikanos 24
mil. Åtskilliga beväringsmän skulle alltså behöfva tillryggalägga ända
till 50 mil för färden till och från vederbörlig samlingsplats; och då
dertill kommer, att ifrågavarande färder oftast måste företagas under
sjelfva källossningen, då en resa i dessa trakter erbjuder de största
svårigheter, finner Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande
all billighet tala för, att ersättning för inställelsen må beredas de
värnpligtige, som tillhöra nyssnämnda socknar, och föreslår i sådant
afseende, att de af dem, som bo på längre afstånd än 5 mil från samlingsplats,
må vid färd till sådan erhålla godtgörelse med 40 öre för
hvarje Överskjutande mil.
Som jag redan antydt, anser jag syftet med dessa framställningar
synnerligen beaktansvärdt. Då emellertid förhållanden likartade med
dem, på livilka Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de båda
nordligaste länen stödja sina förslag, torde förefinnas jemväl inom flera
af rikets öfriga län, synes mig de föreskrifter i ämnet, som kunna
komma till stånd, böra erhålla giltighet för hela landet. Att dervid,
på sätt Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län
föreslagit, något visst afstånd bör bestämmas, som värnpligtig vid färder
af ifrågavarande slag har att tillryggalägga utan ersättning, torde så
mycket snarare falla af sig sjelf, som någon förändring i hithörande
bestämmelser icke egt rum genom den nya värnpligtslagens trädande
i kraft, och skyldigheten att på egen bekostnad inställa sig vid inskrifningsförrättning
och samlingsplats sålunda icke är någon nyhet i
vår lagstiftning. Jemväl i fråga om måttet af detta afstånd är jag
ense med Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande. Med vår
landtbefolknings vanor torde en dagsmarsch för en gång om 5 mil
icke vara någon sällsynthet och om såsom regel fastställes, att värn
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34. 5
pligtig skall vara skyldig utan godtgörelse inställa sig vid inskrifningsförrättning
och samlingsplats under förutsättning, att derför erforderlig
marsch kan fullgöras på en dag, torde naturligtvis något afseende icke
kunna fästas dervid, att marschen är något längre eller kortare. Deremot
synes mig ersättningen, när sådan kommer i fråga, böra sättas
något högre än Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens
län föreslagit. Jag hemställer att den må höjas till 50 öre. Äfven
med detta belopp måste den beväringsman, som önskar komma i åtnjutande
af ett dagtraktamente utaf 1 krona 50 öre, motsvarande den
marschaflöning, som vid marschen från samlings- till öfningsplatsen
under vissa förhållanden kommer honom till de], Tärdas 3 mil om dagen
eller mera än tågande trupp i regeln tillryggalägger, då eu längre,
flera dagar fortgående marsch är i fråga. Slutligen torde af lätt insedda
skäl böra stadgas, att värnpligtig, som förut förfallolöst uteblifvit
från inskrifmngsförrättning eller vapenöfning, dervid han haft
skyldighet inställa sig, icke må komma i åtnjutande af den ersättning,
som nu ifrågasatts.
Kostnaden för den tilltänkta anordningen torde icke blifva betydlig.
Enligt senast föreliggande uppgifter utgjorde befolkningen i
samtliga ofvannämnda lappmarkssocknar inom Vesterbottens län 22,386,
och då riksmedeltalet för värnpligtige i första årsklassen de senare
åren utgjort 0,9 0 procent af hela befolkningsstocken, skulle alltså i
rundt tal inom dessa socknar förefinnas 200 värnpligtige i nämnda
klass. Af dessa torde emellertid omkring 60 komma på socknarne
Lycksele, Fredrika och Öhrträsk, hvilkas värnpligtige enligt de föreslagna
bestämmelserna sannolikt icke skulle komma i åtnjutande af
någon ersättning. Äfven under antagande att medeltalet mil utöfver 5,
som de återstående 140 skulle hafva att tillryggalägga till den för dem
bestämda samlingsplats, der, såsom jag redan nämnt, äfven inskrifningen
i regeln förrättas, utgör likaledes 5, ett medeltal, som i och Lusig
torde vara temligen högt, då befolkningen i de längst bort belägna
socknarne är mycket gles, skulle alltså hela ersättningen för inskrifningsförrättning-en
komma att uppgå till. 700 kronor och för de båda
öfningsmötena till 1,400 eller sammanlagdt 2,100 kronor. I Norrbottens
län, hvars lappmarksbefolkning är ännu glesare än den i Vesterbottens
län, torde en jemförelsevis vida mindre summa behöfva tagas
i anspråk, och äfven om inom Jemtlands, Kopparbergs och Vermlands
län en och annan socken förefinnes, på hvilkas värnpligtige de ifrågasatta
bestämmelserna må kunna vinna tillämpning, lärer dock kunna
antagas, att hela ersättningsbeloppet ej skall komma att uppgå till tre
gånger den summa, som jag för Vesterbottens län angifvit. I rundt
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
tal torde alltså 6,000 kronor kunna anses härtill erforderliga, och lärer
vara sjelffallet, att summan, derest mitt förslag varder antaget, anvisas
till utgående från förslagsanslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.
Då emellertid nu gällande föreskrifter i fråga om beväringsmanskapets
dagaflöning och den särskilda marsch aflöning, som i vissa fall
till samma manskap utgår, understälts Riksdagens pröfning, torde dess
samtycke till nu ifrågasatta bestämmelser äfven böra inhemtas.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition
till Riksdagen af den lydelse, bilagan I till detta protokoll angifver,
täcktes föreslå Riksdagen att medgifva:
att till värnpligtig, hvilken för inställelse vid inskrifningsförrättning
eller, vid färd till de årliga vapenöfningarne, för inställelse å
samlingsplats i hemorten har att från hemvistet tillryggalägga mera
än 5 mil och förut icke gjort sig skyldig till förfallolös utevaro från
dylik förrättning eller vapenöfning, vid hvilken han varit pligtig infinna
sig, må för så väl fram- som återresan från anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar få utbetalas godtgörelse med 50 öre för
hvarje Överskjutande mil.
Till hvad departementschefen sålunda hemstält
behagade Hans Maj:t Konungen, uppå statsrådets öfriga
ledamöters underdåniga tillstyrkan, lemna nådigt
bifall.
Ex protocollo
Carl Heijkenslcjöld.