2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

N:o 33.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående vissa vilkor
för Svartsjö slottsbyggnads jemte åtskilliga andra lägenheters
upplåtande till en tvång
gifven Stockholms slott den 19 mars 1888.

Under förutsättning att Kong! Maj:ts proposition angående anslag till
inrättande vid Svartsjö af en tvångsarbetsanstalt för lösdrifvare varder bifallen,
vill Kongl. Maj:t, under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll, härmed,
såsom vilkor för Kongl. Maj:ts samtycke till Svartsjö slottsbyggnads
och öfriga i berörda protokoll angifna lägenheters upplåtande till en dylik
tvångsarbetsanstalt, föreslå Riksdagen medgifva,

att det under riksstatens första hufvudtitel uppförda ordinarie anslagtill
»Drottningholms och Svartsjö slott», 24,600 kronor, må under förändrad
benämning »Drottningholms slott» från och med nästkommande år användas
uteslutande till underhåll af Drottningholms slott;

äfvensom att, jemte det vården och underhållet af Svartsjö slottspark
öfvertagas af fångvårdsstyrelsen, som jemväl må ega att till förre hoffuriren
Carl F. Åsberg under hans återstående lifstid utbetala en årlig pension till
belopp, som kan varda mellan honom och styrelsen öfverenskommet, afkomsten
af sådana Svartsjö underlydande, statsverkets disposition ej underkastade
jordar, skogar och lägenheter, hvilka icke, enligt hvad ofvan nämnts, varda
till tvångsarbetsanstalten upplåtna, må framgent ingå till Drottningholms
slottskassa.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition No 33.

3

Utdrag af protokollet, öfver justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Magi Konungen i statsrådet å Stockholms slott, måndagen
den 19 mars 1888,

i närvaro af:

Statsråden: Lovén,

friherre von Otter,
von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Bergström,

friherre Pahnstjerna,
friherre von Essen,

Lönegren.

Deras excellenser herrar statsministern friherre Bildt och ministern för
utrikes ärendena grefve Ehrensvärd voro förhindrade att närvara.

Bo.

Efter det gemensam beredning med chefen för finansdepartementet egt
rum i nödiga delar rörande nedan omförmälda ärende, anförde chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Bergström följande:

»Jemte det Eders Kongl. Maj:t i sammanhang med utfärdandet af
lagen angående lösdrifvares behandling den 12 juni 1885, förordnade om
provisoriskt inrättande af vissa tvångsarbetsanstalter utöfver de då redan
befintliga, erhöll fångvårdsstyrelsen nådig befallning att inom två år från
den nya lagens trädande i kraft, således före den 1 oktober 1887, med ledning
af då vunnen erfarenhet om antalet af de för lösdrifveri dömde samt
efter pröfning af öfriga på frågan inverkande omständigheter till Eders Kongl.
Maj:t inkomma med förslag till definitivt ordnande af dylika tvångsarbets -

4

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition No 33.

anstalter. Sedan styrelsen derefter af förekommen anledning erhållit någon
tids anstånd med förslagets aflemnande, har det samma numera i underdånigt
memorial, som den 28 nästlidne februari till justitiedepartementet inkommit,
blifvit af styrelsen afgifvet,

Enligt hvad styrelsen i sitt memorial upplyser gäller för närvarande,
i fråga om tvångsarbetsanstalterna för män. som, förut för brott icke straffade,
biff vit för lösdrifveri till tvångsarbete dömde, den anordning

att jmglingar under 21 års ålder sändas till vestra kronoarbetsstationen
å nya varfvet;

att vid det inom Vaxholm—Oscar-Fredrikshorgs försvarsområde förlagda
kronoarbetskompaniet från rikets alla delar intagas fullt arbetsföre män, som
äro dömde för en tid af tre månader och deröfver;

samt att i tvångsarbetsanstalter, som anordnats vid länsfängelserna i
Jönköping, Vexiö, Kristianstad och Karlstad, från närmast derintill belägna
län intagas dels arbetsföre, dömde för kortare tid än 3 månader, och dels
mindre arbetsföre, dock att sådane arbetsfångar på Gotland och i de norra
länen, med afseende å kommunikationsförhållandena, fått i läns- eller kronohäkte
i enrum aftjena det ädömda arbetet.

Styrelsen har vid sitt memorial fogat en tabell, som visar vid slutet
af hvarje månad af åren 1886 och 1887 antalet af samtliga de till tvångsarbete
dömde af ofvannämnda klasser, äfvensom huru samma antal varit
fördeladt på de särskilda arbetsanstalterna. Störst har antalet varit under
vintermånaderna och högsta siffran uppnåddes den sista dagen i februari
1887, då den uppgick till 516.

Af detta antal förvarades:

vid Vaxholm (det största antal, som der kunde mottagas) ........................ 325,

» vestra kronoarbetsstationen å Nya varfvet ............................................. 23,

i tvångsarbetsanstalterna vid de fyra länsfängelserna ................................. 97,

i cellfängelser inom de norra länen och på Gotland.................................... 10,

Summa 455.

Det öfverskjutande antalet 61 hade, i brist af utrymme vid tvångsarbetsanstalterna,
för tvångsarbetets aftjenande måst intagas i länsfängelset i
Stockholm, af hvilken anledning eu del straffångar måst derifrån till andra
fängelser förflyttas.

Tvångsarbetsanstalterna för de till tvångsarbete dömde män, som förut
varit straffade för brott, utgöras af:

kronoarbetsstationerna å Tjurkö och Borghamn för fullt arbetsföre,

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33.

o

en vid centralfängelset i Malmö anordnad arbetsanstalt för mindre
arbetsföra

samt östra arbetsstationen å Nya varfvet för ynglingar under 21 år.

Antalet af tvångsarbetsfångar vid nu nämnda anstalter, hvilket jemväl
för slutet af hvarje månad under åren 1886 och 1887 inhemtas af ofvan
omförmälda tabell, var störst den sista februari 1887, då det utgjorde 521,
deraf

vid stationerna å Tjurkö och Borghamn ................................................ 432,

» centralfängelset i Malmö........................................................................ 67 och

» arbetsanstalten å Nya varfvet............................................................ 22.

Sedan styrelsen sålunda redogjort för den hufvudsakliga anordningen
af nuvarande tvångsarbetsanstalter och antalet af de vid dem förvarade
arbetsfångar, öfvergår styrelsen till frågan huruvida några ändringar i nämnda
anordningar af för handen varande förhållanden betingas. Hvad dervid först
angår tvängsarbetsanstalterna vid länsfängelserna i Jönköping, Yexiö, Kristianstad
och Karlstad samt vid Nya varfvet, har styrelsen ansett några förändringar
i afseende ä dem för närvarande icke behöfva vidtagas, mot hvilken
styrelsens åsigt jag för min del ej har något att erinra.

Hvad åter vidkommer kronoarbetsstationerna å Tjurkö och Borghamn,
har en förändrig af styrelsen måst vidtagas, hvilken dock icke påkallar någon
särskild åtgärd af Eders Kong! Maj:t. Chefen för fortifikationen hade nemligen,
enligt hvad styrelsen upplyser, meddelat att sysselsättning för den vid
Borghamns kalkstensbrott i och för befästningsarbetet vid Karlsborg förlagda
styrka ur kronoarbetscorpsen icke vidare kunde beredas till lika utsträckning
som hittills, utan att samma styrka måste nedbringas till ett antal af 60
man. För afhjelpande af denna olägenhet har styrelsen anvisat Tjurkö till
arbetsstation för arbetsfångar från en del län, hvarifrån sådane fångar förut
blifvit sände till Borghamn. Någon vidare förändring af dessa stationer är
icke ifrågasatt, utan styrelsen antager att, då utrymmet å Tjurkö är beräknadt
för eu styrka af 450 man och tillgång på sysselsättning för desse
allt fortfarande torde vara att påräkna, utrymme och sysselsättning skola,
åtminstone så länge nu gällande kontrakt med entreprenören å Tjurkö eger
bestånd, visa sig tillräckliga för samtlige tvångsarbetsfångar af de klasser,
som plägat hänvisas till Tjurkö och Borghamn, helst deras antal icke vid
något tillfälle under de två sista åren öfverstigit 432.

Den i och för sig olämpliga, men af omständigheterna hittills nödvändiggjorda
anordningen att till centralfängelset i Malmö förlägga arbetsanstalten
för mindre arbetsföre tvångsarbetsfångar, som förut varit för brott straffade,
har styrelsen ansett numera kunna afhjelpas genom att till Landskrona för -

6

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition No 33.

flytta dessa fångar, mot det att dervarande straffångar i stallet förläggas till
Malmö eller andra centralfängelser; och har chefen för fångvårdsstyrelsen
under hand meddelat, att några andra egentliga kostnader deraf icke äro att
emotse än de temligen obetydliga, som äro förenade med fångarnes förflyttning,
och hvilka kostnader kunna af de till fångvården anslagna medel bestridas.

Under det att, såsom jag nu haft tillfälle anmäla, några med afsevärda
kostnader förenade anordningar icke erfordras i fråga om de nu nämnda
tvångsarbetsanstalterna, torde deremot särskilda åtgärder blifva nödvändiga
för att för framtiden bereda ruin åt sådana till tvångsarbete dömde, som för
närvarande pläga försändas till Vaxholm. I skrifvelse till chefen för justitiedepartementet
liar nemligen chefen för landtförsvarsdepartementet tillkännagifvit
önskvärdheten, att de lokaler i Rindö redutt, som vore upplåtna åt
kronoarbetscorpsen, blefve snarast möjligt strida till artilleriets förfogande,
och tillika meddelat, att efter 1889 års utgång arbete inom Vaxholm—OscarFredriksborgs
försvarsområde antagligen icke kunde åt eorpsen beredas.
Sedan fångvårdsstyrelsen den 26 februari 1887 erhållit del af denna skrifvelse
med förständigande att taga densamma i öfvervägande vid fullgörande
af det genom nådiga brefvet den 12 juni 1885 meddelade uppdrag att afgifva
förslag till definitivt ordnande af tvångsarbetsanstalterna, har styrelsen uti
sitt ofvannämnda memorial föreslagit de åtgärder, som i anledning af nu
ifrågavarande förhållande borde vidtagas, och anför styrelsen i denna fråga
hufvudsakligast följande:

Med anledning af chefens för landtförsvarsdepartementet omförmälda
skrifvelse voro skyndsamma åtgärder af nöden för anskaffande af annan
lämplig station för sådana tvångsarbetsfångar, som hittills varit intagne vid
Vaxholm, der utrymme funnes för eu styrka af 325 man. Att från grunden
uppföra alla för denna styrka erforderliga bostäder med tillhörande ekonomioch
andra lägenheter skulle emellertid kräfva en så stor summa — säkerligen
icke understigande en half million kronor — att styrelsen under nuvarande
finansiella förhållanden icke vågat sätta sådant i fråga, utan trott sig böra
se sig om efter någon staten tillhörig lägenhet med ett från Stockholm, som
lemnade största kontingenten af dessa arbetsfångar, icke allt för aflägset läge,
hvilken lägenhet utan alltför stora kostnader kunde för ändamålet anordnas;
och hade styrelsen dervid kommit att fästa sin uppmärksamhet å Svartsjö
slott, dertill närmast föranledd af den omständigheten, att Riksdagens år
1886 församlade revisorer ifrågasatt, huruvida icke detta slott med dertill
hörande lägenheter, som icke redan för statsverkets räkning disponerades,
skulle kunna användas för något särskild! allmännyttigt ändamål. Vid besök
på stället hade styrelsen funnit detsamma väl lämpa sig för anordnande derstädes
af en större tvångsarbetsanstalt. Det vore beläget 2 % mil landvägen

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

från hufvudstaden, med hvilken under seglationstiden daglig ängbåtsförbindelse
egde ruin, och när Stockholms stads under byggnad varande jernväg i slutet
åt detta ar blefve färdig till den midt öfver den smala fjärden belägna egendomen
Riddersvik, kunde medelst denna jernväg och ångfärja eu lätt förbindelse
hela året om åvägabringas mellan Svartsjö och Stockholm. På stället
tunnes god tillgång på granit, med huggning och bearbetning hvaraf den del
åt arbetsstyrkan, som icke å arbetssalarne i hvarjehanda yrken skulle sysselsättas,
kunde få passande användning.

Styrelsen hade derefter, enligt hvad af dess memorial inhemtas, hos
riksmarskalksembetet gjort förfrågan om Indika vilkor, som syntes riksmarskalksembetet
böra föreskrifvas i händelse slottet blefve för ifrågavarande
ändamål upplåtet; och hade riksmarskalksembetet till svar derå åberopat ett.
af ståthallareembetet på Drottningsholms och Svartsjö slott i ämnet afgifvet
yttrande åt innehåll, bland annat, att slottet för närvarande stode obegagnad!;
att till slottet hörande lägenheter, nemligen f. d. trädgårdsmästarebostället
med tillhörande orangerihus och trädgård, vaktmästarebostället med
derintill liggande egor samt åldfrubostället med trädgård och egor vore upplåtna
på arrende med viss uppsägningstid och mot en årlig afgift af 200
kronor samt skyldighet för arrendator!! att fullgöra åtskilliga andra prestationer;
att underhållskostnaden för Svartsjö slott under de 10 sista åren i
medeltal utgjort 246 kronor 22 öre årligen; samt att, om Eders Kongl. Maj:t
skulle vara villig att för sig och sina efterkommande afstå till statsverket
den genom 18]0^ års riksdagsbeslut den Kongl. familjen tillerkända besittningsrätten,
ståthållareembetet ansåge att dervid borde fästas det vilkor, att
den gemensamma statsanslagssumman för Drottningholms och Svartsjö slott,
24,600 kronor om året, tillika med afkastningen af underlydande egendomar
icke på något sätt förminskades eller inskränktes, helst samma statsanslag
jemte slottens ötriga inkomster icke på långt när motsvarade behofven för
underhållet ensamt af Drottningholm.

Då antagandet af detta vilkor, fortsätter styrelsen, från statsverkets
sida syntes icke böra möta några svårigheter, hade styrelsen uppdragit åt sin
biträdande arkitekt att uppgöra af kostnadsberäkning åtföljdt förslag till
slottets inredande med erforderligt antal nattceller samt till beredande af erforderliga
ekonomi- och bostadslägenheter, arbetslokaler, sjuk- och arrestrum
m. m. Enligt det åt bemälde arkitekt uppgjorda förslag, som med planritning
öfver slottets båda våningar samt kostnadsberäkning bifogats styrelsens
memorial, skulle hela etablissementet med tillhörande lokaler bilda en stor
fyrkant. Norra långsidan skulle upptagas af slottet, inredt i båda våningarne
med tillsammans 337 nattceller, och derutanför, skildt från slottet, komme
sjukhuset att förläggas, inrymmande jemväl skolrum och bostäder för gifte

8

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 33.

underofficerare. Midt emot slottet på södra sidan af borggården skulle arbetslokalerna
uppföras, på östra sidan köket med ekonomilokalerna förläggas ocli
på vestra sidan en byggnad uppföras, innehållande vakt och arrestrum med
expeditionslokaler. Utanför etahlissementets område skulle beredas bostäder
för befäl och underbefäl samt tjensteman vid stationen antingen medelst
iståndsättande och förändring af redan befintliga byggnader, nemligen trädgårdsmästare-
och orangeri- samt vaktmästare- och åldfrubyggnaderna, eller
genom uppförande af nya sådana.

Kostnaderna för samtliga ifrågavarande arbeten beräknades af bemälde
arkitekt till sammanlagdt 150,000 kronor, detta dock under förutsättning, att
arbetena skulle kunna utföras af tvångsarbetsfångar under ledning af privata
arbetsförmän, hvaremot, om liandtverksskicklige fångar icke stode till buds,
utan arbetena bedrefvos med andre arbetare eller på entreprenad, den beräknade
kostnadssumman måste, enligt arkitektens uppgift, höjas med 25,000 å
30,000 kronor. Styrelsen ansåge sig i enlighet härmed böra beräkna kostnadssumman
till 180,000 kronor, enär bland ifrågavarande klass af fångar
någon som vore handtverksskicklig endast undantagsvis påträffades, och större
delen af fångarne dessutom vore dömd till endast några månaders tvångsarbete,
som för flertalet vanligen ginge till ända under vårmånaderna eller
just vid den tid, då byggnadsarbetena borde med större kraft bedrifvas.

På grund åt hvad sålunda anförts, har fångvårdsstyrelsen hemstält, att
Svartsjö slott jemte förenämnda dertill hörande lägenheter med tillydande
områden måtte'' öfverlåtas till fångvårdens disposition, och att ett belopp af
högst 180,000 kronor måtte anvisas till bestridande af kostnaderna för den
ifrågasatta nya tvångsarbetsanstalten.

Öfver det vid styrelsens memorial fogade kostnadsförslag med ritningbar
yttrande infordrats från öfverintendentsembetet, som i sådant afseende
åberopat ett af intendenten hos embetet A. Nyström efter granskning af förslaget
och ritningen afgifvet tjensteutlåtande. Enligt detta skulle de af fångvårdsstyrelsens
arkitekt beräknade kostnadsbelopp i vissa afseenden tarfva
förhöjningar, så att kostnadsförslagets slutsumma enligt intendenten Nyströms
åsigt skäligen borde sättas till 204,800 krono]-, å hvilken summa afdrag dock
skulle kunna ske intill ett belopp af 30,000 kronor i den mån kronoarbetsstyrkan
kunde för arbetena användas.

Af fångvårdsstyrelsens redogörelse rörande rikets tvångsarbetsanstalteiför
män, om hvilka anstalter i detta ärende uteslutande är fråga, framgår,
att de sedan tillkomsten af nya lagen om lösdrifvares behandling inrättade

9

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33.

tvångsarbetsanstalter, om ock ej i allo mönstergilda, dock kunna anses skäligen
motsvara de anspråk man i ett land, som vårt, kart ställa på dylika anstalter,
och att derjemte de vid lagens åvägabringande från några håll uttalade farhågor
om de kostnader den för staten skulle föranleda genom ökadt behof af
tvångsarbetsanstalter visat sig till stor del öfverdrifna. De gamla anstalterna
hafva någorlunda fylt sitt ändamål, och de nya hafva ej påkallat större utgifter,
än att de kunnat utan förhöjning i de till fångvården anslagna medel
bestridas. Någon anledning till ändring i dessa förhållanden skulle icke
heller för närvarande yppat sig, om ej, på grund af omständigheter, som äro
af den nya lagen oberoende, den till Vaxholm—Oscar-Fredriksborgs försvarsområde
förlagda afdelning af kronoarbetscorpsen måste derifrån förflyttas.
Att anskaffa nya bostäder och sysselsättning på annat håll åt denna styrka,
som uppgår till omkring 325 man, blifver således oundvikligen nödvändigt.
Härvid framställer sig sjelfmant den tanken, huruvida icke denna styrka
skulle kunna förläggas till någon af de öfriga anstalterna eller fördelas på
flera af dessa, men, utom det att utrymmet vid de öfriga anstalterna icke
torde medgifva öfvertagandet af ifrågavarande stora antal, strider en sådan
anordning mot hela den uppfattning, som i afseende å tvångsarbetsanstalter
på senare tider gjort sig gällande, derutinnan att till en och samma anstalt
ej böra förläggas tvångsarbetsfångar af väsentligen olika klasser, en uppfattning,
som äfven fått sitt uttryck i den nya lösdrifvarelagen, då deri stadgas
att tvångsarbetsanstalter skola så ordnas, att för brott straffade i allmänhet
särskiljas från andra. Det återstår således ej annan utväg än att för ifrågavarande
styrka inrätta eu särskild station i stället för den nuvarande; och
att detta måste ske med all skyndsamhet är eu följd deraf, att vidare sysselsättning
vid befästningsarbetena inom Vaxholm—Oscar-Fredriksborgs försvarsområde,
enligt chefens för landtförsvarsdepartementet af mig omförmälda skrifvelse,
ej kan efter 1889 års utgång beredas. Någon hvad läge och öfriga
förhållanden beträffar lämpligare plats dertill än den af fångvårdsstyrelsen
ifrågasatta torde ej kunna påfinnas. Dess centrala belägenhet i förening med
beqväma kommunikationer skulle göra forslingskostnader och dylikt mindre
känbara, och dess tillgång på granit tjenar till att eu synnerligt lämpligsysselsättning
kan åt fångarne beredas, något som vid öfriga anstalter ej
alltid kan ske. Att inrätta en dylik anstalt för mindre kostnad torde ej
heller på något annat ställe låta sig göra. Styrelsen beräknar, att en dylik
anstalt i allmänhet ej skulle kunna åstadkommas för mindre än 500,000
kronor; och ehuru, med afseende å skiljaktigheterna i de kostnadsberäkningar,
som fångvårdsstyrelsens arkitekt uppgjort, och dem, intendenten Nyström
framlagt, det för närvarande torde vara svårt att på siffran bestämma hvad
tvångsarbetsanstalten vid Svartsjö skulle komma att kosta, torde det dock
Bill. till Ri/csd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 16 Hä/t. 2

10

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33-

med temlig visshet kunna antagas, att den ej skall öfverstiga 200,000 kronor,

så mycket hellre som dessa beräkningar grunda sig derpå att samtliga ar betena

skulle utföras af enskilde arbetare, men jag håller före att med
lämpliga anordningar åtminstone vissa arbeten, som ej erfordra särskild yrkesskicklighet,
böra kunna verkställas af tvångsarbetsfångar.

Ehuru jag sålunda obetingadt måste erkänna de ekonomiska fördelarne
af styrelsens förslag, är det dock endast med tvekan jag anser mig
böra förorda detsamma, en tvekan, föranledd icke af praktiska hänsyn utan
af andra omständigheter. Svartsjö slott är, likasom Drottningholms och åtskilliga
andra, med tillydande trädgårdar och lustparker, af Rikets ständer
tillförsäkradt Eders Kong!. Maj:t och den Kongl. familjen till nyttjande.
Vid Svartsjö slott äro dessutom fästade historiska minnen, hvilka genom den

nya användningen komma att alltmer förblekna; och jag inser mer än väl

att särskilt beskaffenheten af det ändamål, hvartill slottet skulle komma att
begagnas, måste gorå Eders Kongl. Maj:t mindre benägen för dess upplåtande
till just detta ändamål. Men vid hågkomsten af Eders Kongl. Maj:ts så
ofta ådagalagda villighet, när det gält uppoffringar för det allmännas räkning,
och då staten genom den af fångvårdsstyrelsen föreslagna anordning
skulle beredas en minskning i utgifter af omkring 300,000 kronor, vågar jag
tillstyrka bifall till styrelsens förslag om upplåtelsen af slottet jemte öfriga
omnämnda lägenheter. Angående de vilkor, som till äfventyrs böra fästas
vid upplåtelsen, tillkommer det icke mig utan chefen för finansdepartementet
att i första hand afgifva yttrande.

Såsom förut nämnts äro skyndsamma åtgärder af nöden, på det att
arbetena må hinna i behörig tid fullbordas. De dertill erforderliga medel
torde derför, såsom fångvårdsstyrelsen hemstält, böra åtminstone till en del
redan under innevarande år ställas till styrelsens förfogande. Då det emellertid
icke synes vara nödigt att af sådan anledning de i stat uppförda utgiftsbelopp
för 1888 undergå förändring, utan kostnaderna för året torde
kunna af statskontoret af under händer varande medel förskjutas, men arbetena
böra vara till slut bragta innan 1889 års utgång, synes mig lämpligast
att hela det anslagsbelopp, som för ändamålet erfordras, varder uppfördt
i riksstaten för år 1889.

På grund af hvad jag nu anfört tillåter jag mig hemställa, att —
derest Eders Kongl. Maj:t tillåter, att Svartsjö slottsbyggnad jemte f. d.
trädgårdsmästareboställe och orangerihus samt vaktmästare- och åldfruboställe
med de till sistnämnde fyra lägenheters nuvarande innehafvare upplåtna
trädgårdsland och egor får användas till en tvångsarbetsanstalt för lösdrifvare
— Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1889 under riksstatens andra hufvudtitel anvisa ett belopp af 200,OuO kronor,

Kongl. Maj:t.s Nåd. Preposition N:o 33.

It

att i män af behof användas för inrättande vid Svartsjö *af en dylik anstalt
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förslag, som derom i ärendet afgifvits».

Härefter yttrade statsrådet och chefen för finansdepartementet följande:

»På sätt chefen för justitiedepartementet erinrat, tillkommer det mig
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga öfvervägande anmäla frågan om de vilkor,
Indika, under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t är sinnad lemna sitt
bifall till Svartsjö slotts med vissa dertill hörande lägenheters öfverlåtande
till fångvårdsstyrelsen, vid en sådan öfverlåtelse må böra fästas.

Att sådana å Svartsjö slott befintliga föremål, Indika eg a historiskt
värde eller konstvärde eller eljest icke kunna komma till någon användning
vid slottets förändrade disposition, må af Eders Kongl. Maj:t från slottet
bortföras och sålunda räddas undan förstörelse, synes mig vara en sjelf klar
sak, hvarom intet vidare förklarande lärer behöfva meddelas.

Deremot torde i andra afseenden Eders Kongl. Maj ds nådiga medgifvande
till slottets öfverlåtande böra göras beroende af vissa uttryckliga förbehåll.

Bland de Svartsjö slott underlydande lägenheter äro f. d. trädgårdsmästarebostället
och orangerihuset samt vaktmästare- och åldfruboställena
med tillhörande trädgårdsland och egor. hvilka lägenheter äfven blifvit föreslagna
att, för fångvårdens behof upplåtas, utarrenderade till förre hoffuriren
Carl F. Åsberg mot årlig afgift till slottskassan af 200 kronor samt skyldighet
att egna tillsyn och vård åt Svartsjö slott och park. Denna omständighet
utgör visserligen intet hinder för nämnda lägenheters upplåtande till
fångvårdsstyrelsen, då kontraktet med Åsberg kan upphöra vid mars månads
slut hvithet år som helst efter sex månaders uppsägning. Enligt hvad jag
inhemtat, är emellertid de ifrågavarande lägenheternas värde icke obetydligt
större än de utfästa arrendevilkoren angifva, ehuruväl arrendet fått. af Åsberg
i hans egenskap af gammal trotjenare hos det Kongl. huset öfvertagas
på nämnda för honom fördelaktiga vilkor. Då arrendet upphör, torde derför
Åsberg böra för sin återstående lifstid komma i åtnjutande af en årlig
pension, någorlunda motsvarande värdet af den upphörda förmånen. Som
Eders Kongl. Maj:t icke bör drabbas af särskilda utgifter såsom följd af
Eders Kongl. Maj:ts medgifvande till Svartsjö slotts upplåtande för fångvårdens
behof, lärer den ifrågavarande rpensionen till det belopp, hvarom,
efter skedd uppskattning af den förmån Åsberg hittills af arrendet åtnjutit,
öfverenskommelse kan mellan honom och fångvårdsstyrelsen träffas, böra utgå
af medel, som stå till nämnda styrelses disposition.

Med upplåtelsen till fångvårdsstyrelsen af Svartsjö slott skulle icke
följa den till slottet hörande park. Denna park har hittills varit fritt tillgänglig
för allmänheten och af denna med förkärlek omfattad såsom mål för
sommarutflygter. Då endast det närmast slottet belägna området torde

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

komma att, såsom särskild inhägnad plats, för tvångsarbetsanstaltens behof
tagas i anspråk, lärer parken fortfarande såsom hittills kunna för allmänheten
hållas tillgänglig. Till förekommande af all tvekan i fråga om skyldigheten
att underhålla denna park, lärer böra uttryckligen stadgas, att berörda
skyldighet åligger fångvårdsstyrelsen.

Under riksstatens första hufvudtitel tinnes uppfördt ett ordinarie anslag
å 24,600 kronor till »Drottningholms och Svartsjö slott.» Då det sistnämnda
slottet enligt förslaget skulle erhålla en för första liufvudtitelns ändamål
främmande användning, bör anslagets rubrik sålunda ändras, att detsamma
kommer att afse allenast Drottningholms slott. I fråga åter om anslagets belopp
förekommer, att, enligt hvad vederbörande ståthållareembete upplyst,
årliga underhållskostnaden för Svartsjö slott i medeltal under åren 1877—1886
utgjort allenast 246 kronor 22 öre. Ehuru sålunda statsanslaget till allra
största delen kunnat användas ensamt till underhållet af Drottningholms slott,
har det likväl för detta ändamål visat sig otillräckligt, hvilket framgår deraf,
att, oaktadt Eders Kongl. Maj:t af egna medel tillskjutit icke obetydliga
summor för slottets underhåll och förbättring, i slottskassan likväl uppkommit
en kapitalbrist, som vid 1886 års slut uppgick till 77,455 kronor. Att vid
sådant förhållande det ifrågavarande anslaget, äfven sedan detsamma blifvit
inskränkt att afse allenast Drottningholms slott, icke kan nedsättas under
sitt nuvarande belopp, lärer vara uppenbart.

Jemte de lägenheter, hvilkas upplåtande åt fångvårdsstyrelsen blifvit
ifrågasatt, lyda under Svartsjö slott vissa andra jordar, skogar och lägenheter,
hvaraf afkomsten för närvarande ingår till den för Drottningholms
och Svartsjö slott gemensamma kassan. Att ifrågavarande afkomst fortfarande
må ingå till slottskassan, ehuru denna framgent komme att användas ensamt
för Drottningholms slotts behof, lärer böra af Eders Kongl. Maj:t äskas.

Med afseende å hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t — under förutsättning att af Eders Kongl. Maj:t
afbiten proposition om anslag till inrättande vid Svartsjö af en tvångsarbetsanstalt
för lösdrifvare varder bifallen — måtte såsom vilkor för Eders Kongl.
Maj:ts samtycke till Svartsjö slottsbyggnads och öfriga ifrågavarande lägenheters
upplåtande till en dylik tvångsarbetsanstalt, äska Riksdagens medgifvande
dertill,

att det under riksstatens första hufvudtitel uppförda ordinarie anslag
till »Drottningholms och Svartsjö slott», 24,600 kronor, må under förändrad
benämning »Drottningholms slott» från och med nästkommande år användas
uteslutande till underhåll af Drottningholms slott; äfvensom

att, jemte det vården och underhållet af Svartsjö slottspark öfvertagas
af fångvårdsstyrelsen, som jemväl eger till förre hoffuriren Carl F. Åsberg

13

Kongt. Maij:Is Nåd. Proposition N:o 33.

under lians återstående lifstid utbetala en årlig pension till belopp, som kan
varda mellan honom och styrelsen öfverenskommet, afkomsten af sådana
Svartsjö slott underlydande, statsverkets disposition ej underkastade jordar,
skogar och lägenheter, hvilka icke, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, varda
till tvångsarbetsanstalten upplåtna, må framgent ingå till Drottningholms
slotts kassa. *

Sedan statsrådets öfrige ledamöter förklarat sig instämma i hvad af
cheferne för justitie- och finansdepartementen blifvit anfördt och hemstäldt,
behagade Hans Maj:t Konungen — med förklarande att han vore villig att
på de af chefen för finansdepartementet tillstyrkta vilkor, upplåta Svartsjö
slottsbyggnad jemte öfriga ifrågasatta lägenheter för att användas till en
tvångsarbetsanstalt för lösdrifvare — bifalla hvad af statsrådet blifvit tillstyrkt
och förordnade, att särskilda propositioner skulle till Riksdagen aflåtas
af innehåll bilagorna A och B till detta protokoll utvisar; och skulle utdrag
af protokollet finansdepartementet af sådan anledning meddelas.

Ex protocollo

C. P. Haghergh.

Bill. till Riksd. Prot. 1888.

1 Sami.

1 Afd. IG Käft.

3