Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

1

N:o 3.

Konql. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning
af åtskilliga mindre kronoegendomar; gifven
Stockholms slott den 31 December 1887.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för denna dag, vill Kong]. Magt härmed föreslå Riksdagen att
medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland
belägna, under förvaltning af Kongl. Domänstyrelsen stälda och för
statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna
mer än 200 kronor, men icke utöfver 400 kronor, det må bero af Kongl.
Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egendomen
fortfarande bör för Kronan bibehållas eller till större eller mindre
de] försäljas; samt

atp der Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega rum, densamma
må ske i den ordning och under de vilkor, som enligt nådiga brefvet
den 29 Maj 1874 gälla för försäljning af mindre hemman och lägenheter,
med''iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser, Kongl.
Maj:t kan finna lämpligt att-, i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen
meddela;

dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel skola
användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark;
lärande medlen böra inlevereras till Riksgäldskont-oret och der bokföras
på sätt nu är stadgadt angående köpeskilliugarne för de kronoegendomar,
som säljas enligt nådiga brefvet den 29 Maj 1874.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t- förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Gust. Tamm.

Bill. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 Decem -

ber 1887.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

ElIEEN,SVÄRD,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,

Friherre Tamm,

Friherre Peyron.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre Tamm anförde:

1 underdånig skrifvelse den 2 December 1886 hemstälde Domänstyrelsen,
att, då anbud om skogsmarks afyttrande till Kronan ingått
till Styrelsen i så stor omfattning, att, oberäknadt de anbud, hvilka
icke ansetts böra vinna afseende, till pröfning förelåge frågor om inköp
af närmare 45,000 hektar för eu sammanlagd köpeskilling af 1,583,682
kronor, och ytterligare försäljningsanbud, enligt hvad Styrelsen hade
sig bekant, under den närmaste framtiden vore att förvänta, ett särskildt
anslag måtte hos Riksdagen äskas å 1,000,000 kronor, att, jemte
dertill i öfrigt disponibla medel, användas till inköp för statens räkning
af lämpliga skogsegendomar. Fullt ense med Domänstyrelsen
om önskligheten att i möjligaste mån utvidga statens skogsområde,
tillät jag mig dock, vid föredragning den 11 Februari 1887 af Domänstyrelsens
berörda skrifvelse, uttala den åsigt, att medel för skogsköp

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

lämpligare skulle kunna åstadkommas på eu annan väg än den af
Styrelsen ifrågasatta; och behagade, på mitt tillstyrkande, Eders Kongl.
Maj:t, som den 31 December 1886 aflåtit proposition till Riksdagen
om försäljning med vissa undantag af de Kronans utarrenderade egendomar
i de norrländska länen, hvilkas arrenden öfverstege 200 kronor,
men ej uppginge till mer än 500 kronor, samt om de inflytande försäljningsmedlens
användning för inköp af skogbärande eller till skogsodling
tjenlig mark, anbefalla Domänstyrelsen att, efter vederbörandes
hörande, taga i öfvervägande, om och i hvad mån, under förutsättning
att de inflytande köpeskillingarne användes för inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark, försäljning äfven i mellersta och södra
delarne af landet af sådana för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar, hvilka i arrende lemnade mer än 200 kronor, men icke
utöfver 500 kronor, kunde anses fördelaktig och lämplig, samt derefter
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande, innefattande
jemväl yttrande rörande de vilkor och närmare bestämmelser,
som kunde anses böra fästas vid en dylik försäljning.

Till åtlydnad häraf har Domänstyrelsen inhemtat och med utlåtande,
som till Eders Kongl. Maj:t inkom den 12 sistlidne Juli, öfverlemnat
underdåniga yttranden af vederbörande länsstyrelser.

Då jag nu går att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla detta ärende
till pröfning, torde jag till eu början böra i korthet erinra om de beslut,
som hittills fattats om försäljning i någon allmännare omfattning
af egendomar, utarrenderade för statsverkets räkning.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning tnedgaf 1874 års Riksdag,
att sådana Kronan tillhöriga, under Kammarkollegii förvaltning strida
och för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för
hvilka årliga arrendeafgiften icke öfverstege 200 kronor, och hvilkas
bibehållande åt Kronan icke på grund af befintlig skogstillgång eller
af annan särskild anledning påkallades, finge, i den mån derom gällande
arrendekontrakter efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt
slut, under iakttagande af de föreskrifter Eders Kongl. Maj:t kunde
finna lämpligt meddela, på offentlig auktion försäljas till den högstbjudande
under vilkor, att köpare, som sådant åstundade, skulle ega
att, efter derom vid auktionen gjord anmälan, inbetala köpeskillingen
under loppet af 6 år med ''/o årligen, så vida han för fullgörandet
deraf vid auktionstillfället stälde säkerhet; att högsta anbudets antaglighet
komme att underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning; att försäljningen
skulle ega rum utan förbehåll af någon kronotionde eller
sådan grundränta, som utginge endast af kronoskatteegendomar; samt
att, sedan köpebref utfärdats, de sålda hemmanen och lägenheterna

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

skulle komma att i jordeboken upptagas under titel »insockne eller
allmänt frälse» och för betecknande af denna deras natur påföras ränta
till Kronan i likhet med andra frälsehemman i orten.

Detta beslut, meddeladt vederbörande till efterrättelse genom
nådigt bref den 29 Maj 1874, har sedermera, på Riksdagens derom
gjorda framställning, enligt nådigt bref den 6 Juni 1879 vunnit tillämpning
jemväl å de egendomar med enahanda arrendeinkomst, hvilka
efter den 29 Maj 1874 kommit under Kammarkollegii eller numera
Domänstyrelsens förvaltning. Riksdagen har vidare, år 1885, lemnat
sitt bifall till ett af Eders Kongl. Maj:t framstäldt förslag, att, när
fråga uppstode om försäljning af kronolägenhet, hvilken ej varit för
statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen vore eller
vid verkstäld arrendeuppskattning funnes vara af sådan beskaffenhet,
att för densamma icke kunde påräknas högre årligt arrende än 200
kronor, det finge ankomma på Eders Kong]. Maj:t att bestämma om
lågenhetens försäljning under de i nådiga brefvet den 29 Maj 1874
stadgade vilkor.

Slutligen har Riksdagen ock, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts
i ofvanberörda proposition den 31 December 1886 framlagda och
sedermera i proposition den 6 April 1887 förnyade framställning, i
underdånig skrifvelse den 14 Juni 1887 medgifvit, att, med några få
undantag, Kronans samtliga, i de norrländska länen belägna utarrenderade
jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200 kronor, men
ej 500 kronor, och hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis åt
Kronan icke af befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning
påkallas, må, i den mån arrendekontrakten efter uppsägning elley eljest
närma sig sitt slut, å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas
under de i nådiga brefvet den 29 Maj 1874 bestämda vilkor och med
iakttagande att, der egendom tillhörande skogsmark undantages från
försäljning, den till försäljning afsedda delen af egendomen, före dess
utbjudande, värderas i den ordning, som är stadgad för arrendeuppskattningar.

Genom Riksdagens i skrifvelse den 24 Maj 1877 anmälda, af
Eders Kongl. Maj:t gillade beslut är beträffande dispositionen af de
genom försäljningen inflytande medel stadgadt, att desamma må, i
den mån tillfällen dertill sig yppa, användas till sådana inköp af skogbärande
eller till skogsodling tjenlig mark, hvilka af Eders Kongl.
Maj:t pröfvas vara fördelaktiga och hvartill medel icke kunna beredas
från det till skogsväsendet anvisade reservationsanslag.

För samtliga de nu omförmälda försäljningsbesluten har det hufvudsakligen
bestämmande skälet varit insigten om det olämpliga för

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

staten att i sin eg o för utarrendering .bibehålla egendomar, för hvilka,
i följd af deras obetydlighet eller från andra kronoegendomar aflägsna
läge, förvaltningskostnaderna ställa sig alltför ogynsamt i förhållande
till arrendeafkastningen. Samma skäl skulle utan tvifvel, om än icke
i lika hög grad, kunna åberopas för försäljning jemväl i mellersta och
södra Sverige af en stor del domäner med arrende, öfverstigande 200
kronor. Förslag i sådant syfte bär ock varit af Eders Kongl. Maj:t
framstäldt vid 1882 års riksdag, då i nådig proposition Riksdagens
medgifvande begärdes att, vid inträffande arrendeledighet af sådana,
för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, för hvilka årliga
arrendeafgiften utgjorde mer än 200 kronor, men icke öfverstege 500
kronor, det skulle få bero af Eders Kongl. Maj:t att efter pröfning i
hvarje särskilt fall förordna, huruvida sådan egendom borde fortfarande
för Kronan bibehållas eller till större eller mindre del säljas. Detta
förslag, som bifölls af Riksdagens Andra kammare, blef emellertid afslaget
af Första kammaren, efter hvad det vill synas, hufvudsakligen
af det skäl att Kammaren icke gillade Eders Kongl. Maj:ts tillika
gjorda framställning, att de vid försäljningen inflytande medlen skulle
användas till afbetalning å statens för jern vägsbyggnader upptagna lån.
Förnyadt vid sistlidno riksdag i fråga om de norrländska egendomarna,
men med den förändring att inflytande försäljnings medel skulle användas
för skogsköp, har, såsom jag redan erinrat, samma förslag i nyssnämnda
del numera vunnit Riksdagens godkännande.

Då jag nu tillåtit mig att åter upptaga frågan om en utsträckt
försäljning af jordbruksdomäner i mellersta och södra Sverige, bär jag
härvid, oafsedt de skäl i öfrigt, som må tala för en dylik åtgärd, förnämligast
varit ledd af min Öfvertygelse om vigten att i större omfattning,
än som kunnat ske med hittills tillgängliga medel, åt staten
förvärfva mark, som bär skog eller egnar sig till skogsbörd. Om än i
eu senare tid i åtskilliga delar af landet ett stigande intresse för skogsvården
framträda kan det icke förnekas, att den enskilda skogshushållningen
mångenstädes är långt ifrån tillfredsställande; och särskildt
är det under närvarande förhållanden, då jordbruket lemnar eu minskad
afkastning, att befara, att de enskilda skogarne skola anlitas utöfver
deras produktionsförmåga. Det kan sålunda tagas för gifvet, att
det enskilda skogskapitalet, hvaraf i öfrigt en icke ringa del medtagits
och fortfarande medtages för odlingsändamål, efter hand nedgår; men
i samma mån växer ock betydelsen af statens skogar. Med riktig
uppfattning häraf har man i utlandet länge sträfvat att i möjligaste
mån utvidga statsskogarne. Eu jemförelse af svenska och utländska
skogsförhållanden visar ock, att knappast något annat land i Europa

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.

har att framvisa en i förhållande till landets hela skogsområde så ringa
areal af allmänna skogar som Sverige. Enligt en tabell, som vidfogats
Domänstyrelsens den 26 Maj 1885 afgifna underdåniga utlåtande i
fråga om lagstiftning för den enskilda skogshushållningen, utgjorde
de allmänna skogarne i vårt land endast 16,07 procent af landets
hela skogbärande areal, medan exempelvis samma slags skogar af
den skogbärande marken upptogo i Finland 58, i Ryssland 63,3, i
Preussen 44,9, i Danmark 18,2 och i Norge 25,06 procent. Sveriges
underlägsenhet i detta hänseende, som isynnerhet är betydande i landets
sydligare och mellersta delar, der statsskogarne knappast uppgå
till 6 procent af utmarken, synes mig så mycket mer beaktansvärd,
som vårt land i högre grad än de flesta andra europeiska länder torde
vara och för framtiden blifva hänvisadt att ur skogarne hemta en väsentlig
del af sina inkomster. Förvärfvandet för statens räkning af
större områden för skogskultur eger äfven i ett annat afseende en
ganska stor betydelse, i det att uppdragande och tillhandahållande af
virke af gröfre dimensioner derigenom möjliggöres. Frågan om uttagande
af den största möjliga behållning af skogsafkastningen genom
användandet af kortare eller längre omloppstid är visserligen icke ännu
löst, men det lider intet tvifvel, att mången enskild skogsegare af
brist på förlagsmedel eller för tillfällig vinst nödgas afverka sin skog,
så snart virket uppnått för sågning användbara dimensioner, hvaremot
staten alltid har förmåga att afvakta den mest gynsamma tidpunkten
för utverkning af de slag af virke, som bäst löna skogsodlarens möda.

Sedan år 1874, dä tillgångar för skogsköp först bereddes dels
genom den då beslutade försäljningen af smärre kronoegendomar och
dels genom ökning af reservationsanslaget till skogsväsendet, hafva för
Kronans räkning blifvit inköpta eller beslut fattats om inköp af områden
med eu sammanlagd areal af omkring 45,300 hektar; och hafva''
härtill åtgått dels af reservationsanslaget till skogsväsendet 524,082
kronor 61 öre dels af influtna medel för sålda kronoegendomar 726,209
kronor 54 öre, hvarutöfver till betäckande af ännu icke utbetalda köpeskillingar
anvisningar å influtna och inflytande medel för sålda kronolägenheter
blifvit gjorda med tillsammans 397,355 kronor 79 öre.

Kronoegendomar hafva intill denna dag blifvit försålda till ett
antal af 275, för hvilka egendomar, bevillningstaxerade till 764,868
kronor 99 öre och förut utarrenderade för tillhopa 25,881 kronor 59
öre jemte städja till belopp af 2,089 kronor 37 öre, betingats i köpeskilling
1,469,688 kronor 6 öre.

Köpeskillingsbeloppet för de sålda egendomarne öfvers tiger sålunda
de hittills för skogsköp derå gjorda anvisningarne med 346,122

7

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

kronor 73 öre; men det är att märka, att enligt de aftalade betalningsvilkoren
köpeskillingarne i allmänhet erläggas med 1/c årligen, i följd
hvaraf det utestående oguldna köpeskillingsbeloppet inflyter först efter
hand och under hvartdera af de närmaste åren endast en del deraf blir
disponibelt. Äfven med den ökning i försäljningsmedlen, som bör blifva
en följd af det vid senaste riksdag fattade beslutet om försäljning af
kronoegendomar i Norrland, torde det inflytande köpeskillingsbeloppet
icke kunna för år beräknas i medeltal till mer än omkring 150,000
kronor; och då reservationsanslaget till skogsväsendet numera till den
allra hufvudsakligaste delen erfordras för att bestrida utgifterna för de
allmänna skogarnes skötsel, i följd hvaraf ock detta anslag under de
senast förflutna åren kunnat till då afskräde skogsköp bidraga allenast
med hvad som åtgått till sjelfva köpeomkostnaderna, äro sålunda de
tillgångar, som stå till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för köp af skogsmark,
mycket begränsade. Att för detta ändamål bereda ökade medel
bar synts mig desto mer önskligt, som, på sätt Domänstyrelsen påpekat
och äfven framgår af de till Styrelsen ingångna försäljningsanbuden,
den närvarande tidpunkten erbjuder synnerligen gynsamma tillfällen
att för måttliga pris åt Kronan förvärfva lämpliga skogsområden.

Mot det förslag, jag i dylikt syfte framstäf, bär bland länsstyrelserna
endast Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms
län afgjordt uttalat sig. Då nemligen jordvärdet sannolikt
komme att alltjemt ökas, och stegring i arrendeafgifterna följaktligen
torde period efter period kunna påräknas, borde, efter Eders Kong].
Maj:ts bemälde Befallningshafvandes åsigt, försäljning af Kronans jordegendomar
i regeln icke ega ruin. Endast då med hänsyn till egendoms
läge, ringa areal eller svaga jordmån utsigt till högre arrende
för framtiden saknades, syntes skäl till egendomens afyttrande förefinnas;
och bär Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af sådan anledning
föreslagit endast fyra uppgifna egendomar till försäljning.

Landshöfdingoembetet i Kronobergs län bar, utan att vidare yttra
sig i frågan, i enlighet med ett af vederbörande skogsinspektör och
domänintendenten i länet afgifvet förslag tillstyrkt försäljning af elfva
i länet belägna kronoegendomar, bvilkas bibehållande åt Kronan icke
kunde anses vare sig af jordbrukets beskaffenhet och befintlig skogstillgång
eller af annan särskild anledning påkallad. Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Blekinge län har hemstält, att den enda inom
länet befintliga kronoegendom, hvars arrende folie inom beloppen 200
—500 kronor, måtte i kronans ego bibehållas, såsom lämplig att användas
till länsmansboställe eller möjligen
ändamål.

behöflig lör annat stats -

8

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 3.

Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län har
väl framhållit såsom en efter dess åsigt riktig statsekonomisk grundsats,
att Kronan borde vara egare till ett större antal jordbruksdomäner,
för att genom dessas upplåtande på arrende bereda tillfälle till
sjelfständig jordbruksverksamhet äfven för personer, hvilka saknade
tillgångar att sjelfva köpa jord; men på samma gång har Eders Kongl.
Maj:ts bemälde Befallningshafvande erkänt önskvärdheten deraf att
statens skogsområde blefve utvidgadt och ur denna synpunkt tillstyrkt,
att af de inom Skaraborgs län belägna utarrenderade kronoegendomar med
arrendeafgift, öfverstigande 200 men icke 500 kronor, de, hvilka lemnade
i arrende från 200 till 300 kronor, utgörande ett antal af 35,
måtte försäljas, under vilkor, att de inflytande köpeskillingarne blefve
använda till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark,
företrädesvis inom nu nämnda län.

Samtliga de öfriga länsstyrelser, hvilkas yttranden i ärendet infordrats,
hafva, med åberopande hufvudsakligen af det fördelaktiga
resultatet af den redan skedda försäljningen af kronoegendomar, af
det stigande värdet å skogsprodukter och vigten för staten så väl ur
finansiel som statsekonomisk synpunkt att vinna tillökning i dess jemförelsevis
ringa skogsegendom, tillstyrkt den ifrågasatta ytterligare
försäljningen af jordbruksdomäner, Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande
i Kalmar län dock med den modifikation, att försäljningen
borde göras beroende, icke af det för egendomarne utgående arrendet,
utan af deras verkliga arrendevärde, så att följaktligen försäljningen
borde omfatta endast sådana domäner, hvilkas arrendevärde vid arrendeuppskattning
i vanlig ordning befunnes icke öfverstiga 500 kronor.
Med särskild! betonande härvid att jordbruksdomäner borde afyttras
endast för så vidt de inflytande försäljningsmedlen kunde finna användning
för det åsyftade ändamålet, köp åt skogsmark, har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län ifrågasatt, huruvida
icke försäljningen borde föregås af en utredning rörande de skogsområden,
som borde och kunde förvärfvas, eller, derest en sådan föregående
utredning icke ansåges möjlig eller lämplig, vid det beslut om
försäljning af jordbruksdomäner, som kunde varda af Eders Kong].
Maj:t och Riksdagen fattadt, fästas det vilkor, att, derest försäljningsmedlen
icke blefve i deras helhet använda för inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark, för öfverskottet skulle inköpas annan
jordbruksfastighet i stället för den försålda.

Domänstyrelsen anför i sitt utlåtande i ämnet, att vid bedömande
af frågan, huruvida försäljning af de i den nådiga remissen afsedda
jordbruksdomänerna för inköp i stället af skogsmark kunde anses fördel -

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

aktig och lämplig, väl å ena sidan ej finge förbises fördelen för staten
af en årligen för dessa domäner ingående och i framtiden möjligen
stegrad arrendeinkomst, likasom icke heller betydelsen af det förhållandet,
att ett ej ringa antal samhällsmedlemmar såsom arrendatorer af smärre
statsegendomar sattes i tillfälle vinna sin utkomst, men att å andra
sidan ej kunde förnekas, att de mindre statsegendomarne kräfde så
dryga kostnader för förvaltningen, såsom för arrendeuppskattningar,
besigtningar,Kkronoombuds inställelse vid syner och för skogsskötseln,
der skog funnes, m. m., att dessa kostnader i de flesta fall icke stode
i ett skäligt^ förhållande till arrendeafkomsten och alltid måste blifva
mer betungande än för de större egendomarne. Redan af detta förhållande,
som icke torde kunna ändras så länge staten innehade dessa
mindre jordbruksfastigheter, framträdde fördelen af deras öfvergående
i enskildes händer. Härtill komme, att om än Domänstyrelsen sökt
genom skärpt kontroll i möjligaste mån minska de missförhållanden
vid skogsskötseln å de mindre jordbruksdomänerna, hvilka förefunnits
och ofta framhållits, det likväl icke vore möjligt att förekomma olägenheter,
hvilka alltid blefve en följd af skogarnes fördelning å spridda
trakter i enfmängd skiften af ringa areal och som framträdde i dryga
utgifter ej mindre för sjelfva skogsvården än för kontrollen, på samma
gång hinder för skogsskötselns rationela bedrifvande mötte i jordbrukets
fordringar på bete och husbehofsvirke, beqvämlighet vid detta
virkes uttagande o. s. v. Säkerligen skulle också, efter Domänstyrelsens
öfvertygelse, sammanhängande skogsområden, till ytvidden betydligt
öfverstigande de ifrågavarande egendomarne, kunna skötas af den
nuvarande skogsstaten och, om den ifrågasatta försäljningen komme
till stånd, den skogsmark, som för köpeskillingarne inköptes, kunna af
skogsstaten öfvertagas till förvaltning, utan att ökning af den i Styrelsens
regleringsförslag upptagna skogsstatspersonal blefve erforderlig.

Landets jordbruk, som alltjemt utvecklats och särskilt under de
senaste årtiondena gjort stora framsteg, skulle, enligt hvad Domänstyrelsen
vidare yttrar, efter all sannolikhet äfven i framtiden, trots nu
rådande ogynsamma förhållanden, blifva föremål för den enskilda
företagsamheten, oberoende af huruvida staten egde större eller mindre
del af den odlade jorden. Då i öfrigt en omflyttning af statens vid
åkerbruket fästade kapital till skogsbruket icke innebure någon indragning
af kapital till skada för landtmannanäringen, tagen i allmän bemärkelse,
och den med få afbrott år från år inträdda stegring af inkomsten
från statsskogarne jemte det allmänt erkända förhållandet, att
värdet å isynnerhet de gröfre virkesslagen ökades i högre grad än andra
produkter, gåfve vid handen, att staten borde af sin skogsegendom få
Bih. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

eu säker, ständigt växande inkomst, hyste Domänstyrelsen den öfvertygelse,
att försäljning af de mindre jordbruksegendomarne, under förutsättning
att köpeskillingarne användes till inköp af skogsegendomar,
vore både fördelaktig och lämplig, samt funne mot den ifrågasatta
omfattningen af försäljningen icke något att invända vare sig ur den
först af Styrelsen framhållna synpunkten af förvaltningskostnadernas
förhållande till arrendeafkomsten eller med hänsyn till beloppet af de
medel, som genom försäljningen kunde antagas blifva för skogsköp
tillgängliga.

På sätt flere bland länsstyrelserna erinrat och äfven jag förut
haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t framhålla, har den försäljning
af kronoegendomar, som hittills egt rum, lemnat ett synnerligen gynsamt
resultat.'' Den uppgift i detta hänseende, jag ofvan lemnat, gifver
vid handen, att sammanlagda köpeskillingarne för de intill denna dagsålda
kronoegendomarne uppgå till nära dubbla beloppet af egendomarnes
taxeringsvärden vid tiden för försäljningen, medan den årliga arrendeafkomst,
staten före försäljningen uppbar af samma egendomar, motsvarar
icke fullt 2 procent af hela köpesumman. Äfven under de
tryckta konjunkturer för jordbruket, hvilka varit rådande under de
senaste åren, hafva de till försäljning utbjudna kronoegendomarne i
allmänhet betingat i förhållande till taxeringsvärden och arrendeafgifter
höga. pris, och endast mindre ofta har inträffat, att tillfredsställande
köpeanbud icke erhållits, hvilket då vanligen berott af särskilda omständigheter,
såsom att den utbjudna egendomen varit obebygd eller i
vanhäfd eller ock att en allmännare misstro till den närmaste framtiden
gjort sig gällande hos invånarne inom vissa trakter af landet.
Detta förhållande, samtidigt med att, vid domäners utbjudande på nytt
arrende, arrendebeloppen i icke obetydlig grad nedgått, och att bland
Kronans arrendatorer ett allmännare betryck gjort sig gällande, som
nödgat statsmakterna att icke blott eftergifva eu del af sistlidet års
arrende, utan äfven bevilja flertalet arrendatorer rätt att före kontraktstidens
utgång afträda sina arrenden — en rätt hvaraf ock ett ganska
stort antal arrendatorer begagnat sig — synes mig gifva stöd för den
uppfattning, att åtminstone de mindre jordbruksdomänerna icke i Kronans
eg o lemna den afkomst, som enskilda egare torde vara i stånd
att afvinna desamma.

Om så är förhållandet och derjemte, såsom vederbörande myndigheter
erinrat, en jemförelsevis betydande del af arrendeinkomsten för
de smärre jordbruksdomänerna åtgår till förvaltningskostnader, bör en
utsträckning inom lämpliga gränser af den pågående försäljningen af
dylika egendomar och det sålunda frigjorda kapitalets omflyttning i

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

skogsegendom desto hellre lända staten till fördel, som det med skäl
kan förväntas, att, i mån af skogarnes utglesning och deraf föranledd
stegring i pris å skogsprodukter, den ökning, jordvärdet äfven framgent
torde periodvis komma att undergå, skall blifva icke oväsentligt
större i fråga om skogsegendom än om annan jordegendom. Måhända
skulle den närvarande tidpunkten, då prisen å jordbruksprodukter äro
låga och värdet å jordbruksfastigheter tenderar att falla, kunna anses
icke vara den lämpligaste för att till försäljning utbjuda kronodomäner
i ökadt antal. Stödd på den erfarenhet, den hittills skedda försäljningen
af domäner lemnat, vågar jag dock antaga, att, äfven om i den
mån försäljningen utsträckes till egendomar, hvilka kräfva en något
större köpstyrka, så gynsamma resultat i förhållande till taxeringsvärde
och afkomst som hittills i allmänhet icke komma att ernås, försäljningen
likväl skall kunna ske till pris, som äro att anse för tillfredsställande,
och den relativa minskning i försäljningspriset, hvartill de
närvarande konjunkturförhållandena kunna föranleda, bör i öfrigt fullt
uppvägas af den fördel, som är att påräkna deraf, att, medan tryckta
priser å jordegendom äro rådande, skogsmark bör kunna åt Kronan
förvärfvas till pris, understigande dem, som under andra förhållanden
kunde komma att betingas.

Det förslag, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar
län framstält derom, att vid bestämmande af gränserna för den nu
ifrågasatta försäljningen af domäner icke det utgående arrendet utan
egendomarnes efter uppskattning utrönta arrendevärde skulle tagas till
utgångspunkt, synes mig icke lämpligt. Det blefve nemligen i dylikt
fall icke möjligt att med någon grad af säkerhet bedöma den omfattning,
försäljningen högst kunde erhålla. Det hufvudsakliga ändamål,
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande torde åsyftat med sitt berörda
förslag, eller att mer värdefulla egendomar, hvilka för närvarande
lemna ett väsentligen lägre arrende än som motsvarar deras verkliga
värde, måtte komma att åt Kronan bibehållas, torde lika fullt kunna
vinnas, derest, såsom redan nu är fallet vid pröfning af frågor om domäners
försäljning och lärer böra stadgas äfven i afseende å den försäljning,
hvarom nu är fråga, åt Eders Kongl. Maj:t förbehålles att i hvarje fall
bedöma, huruvida egendom bör afyttras eller af särskild anledning åt
Kronan bibehållas. *

Lika med det stora flertalet af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
har, såsom redan nämnts, Domänstyrelsen tillstyrkt, att, i
enlighet med förutsättningarne i den nådiga remissen den 11 sistlidne
Februari, till försäljning nu måtte ifrågakomma de domäner, för hvilka
arrendet utgår med belopp från 200 till och med 500 kronor. Den utredning

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o S.

Domänstyrelsen lemna! rörande de egendomar, som tillhöra denna
kategori, synes mig emellertid gifva anledning att åtminstone icke för
närvarande låta försäljningen erhålla eu fullt så stor omfattning. Enligt
hvad Dcrmänstyrelsen upplyst utgöra de domäner, hvilkas arrenden
uppgå till mer än 200 men icke utöfver 500 kronor, ett antal af
921, taxeringsvärderade till 8,192,900 kronor och lemnande i årligt
arrende 318,709 kronor 83 öre. Fördelar man dessa egendomar i
grupper allt efter som arrendeafgiften stannar inom belopp af 300 kronor,
400 kronor eller 500 kronor, uppkommer enligt de uppgifter,
Domänstyrelsen lemna!, följande resultat:

antal, taxeringsvärde. arrende.

kronor. kronor.

egendomar med arrende af 200—300 kronor 297 1.967,480:— 73,713: 43.

„ „ „ ,,300.....400 „ 323 3,038,780:— 110,145: c. 6.

,, „ „ ,,400—500 „ 301 3/186,640:— 134,850:74.

Summa 921 8,192,900:— 318,709:83.

Det framgår häraf, att, medan arrendeafgiften i förhållande till
taxeringsvärdet utgör i medeltal för egendomarne i den första gruppen
3,7 4 och för egendomarne i den andra gruppen 3,6 2 procent, samma
procenttal i fråga om egendomarne i den tredje gruppen uppgår till
4,2. Ehuru taxeringsvärdet icke är att anse såsom en fullt tillförlitlig
mätare af egendomarnes verkliga värde hvar för sig, bör man likväl
af den meddelade uppgiften kunna draga den slutsats, att de egendomar,
som tillhöra den omförmälda tredje gruppen, i sin helhet lemna en
jemförelsevis god afkomst. Det stora antal, hvartill enligt nu lemnad
uppgift egendomarne inom de tre grupperna tillsammans uppgå, gifver
ock anledning befara, att, om försäljningen nu utsträcktes till egendomarne
inom alla tre grupperna, ett ofördelaktigt förhållande möjligen
skulle uppstå emellan antalet utbjudna egendomar å ena sidan och
antalet spekulanter med tillräcklig köpstyrka å den andra. Det synes
mig derföre vara skäl att åtminstone icke för närvarande utsträcka försäljningen
längre än till egendomar, tillhörande de båda första grupperna,
hvilka innesluta tillsammans 620 egendomar med taxeringsvärde
af 5,006,260 kronor och årligt arrende till belopp af 183,859 kronor
9 öre.

Nu, lika litet som vid de föregående tillfällen, då Eders Kongl.
Maj:t och Riksdagen fattat beslut i fråga om domäners afyttrande, lärer
försäljning böra uppställas såsom ovilkorlig regel, utan pröfning få

13

ICongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

ega rum beträttande hvarje särskild domän, huruvida densamma bör
försäljas eller af någon anledning åt Kronan bibehållas. Denna pröfning
blir naturligen, i den mån den kommer att gälla domäner med högre
värde, af ökad betydelse och fordrar hänsyn till åtskilliga omständigheter,
vid hvilka det icke ansetts nödigt att fästa någon synnerlig vigt,
då fråga varit om smärre lägenheter, hvarvid pröfningen i allmänhet
inskränkts till en undersökning, huruvida lägenheten varit lämplig att
helt eller delvis tagas i anspråk för skogsväsendet^ räkning eller behöflig
för annat särskilt statsändamål. Sålunda torde, förutom då
anledning af nu anförd beskaffenhet förekommer till egendoms bibehållande,
försäljning icke böra ega rum, då egendom anses med fördel
kunna sammanslås under ett arrende med angränsande dylik egendom,
då till följd af egendoms läge eller andra omständigheter det med
visshet kan förutses, att densamma inom den närmare framtiden skall
erhålla ett väsentligen ökadt värde, eller då på grund af särskilda förhållanden
egendoms bibehållande såsom jordbruksdomän kan anses vara
Kronan till synnerlig fördel o. s. v.

Derest i fråga om försäljningen dylika grunder komma att följas,
lärer af de nyssnämnda 620 egendomarne ett icke ringa antal komma
att åt Kronan bibehållas. Men äfven om den allra största delen af
desamma skulle komma att säljas, hyser jag för min del ej något
tvifvel derom, att icke de inflytande köpeskillingarne skola i deras
helhet kunna med fördel användas för det ändamål, som med försäljningen
åsyftats, eller förvärfvande af skogbärande eller till skogsbörd
tjenlig mark. Ett särskilt stadgande, på sätt Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län ifrågasatt, om eventuel
användning af försäljningsmedier), för den händelse tillfällen till skogsköp
framdeles skulle komma att saknas, synes mig derföre obehöflig!,
och detta desto hellre, som i dylikt fall Eders Kongl. Magt lärer vara
oförhindrad att tills vidare inställa försäljningen af domäner och förordna
om deras utarrendering, intill dess gynsammare konjunkturer
för skogsköp åter yppa sig.

Beträffande vilkoren för försäljningen har flertalet länsstyrelser
icke funnit anledning föreslå tillämpning af andra bestämmelser, än
som enligt nådiga brefvet den 29 Maj 1874 gälla för försäljningen af
domäner med arrende, icke öfverstigande 200 kronor. Afvikelse)'' från
dessa bestämmelser hafva föreslagits endast af Eders Kongl. Majtts
Befallningshafvande i Östergötlands och Malmöhus län, hvilka ansett
köpare, som erlägger betalningen icke på eu gång vid tillträdet, utan
under sex år med V6 hvarje år, böra från tillträdesdagen gälda ränta
å den oguldna delen af köpeskillingen, samt af Eders Kongl. Maj''.ts

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Befallningshafvande i Kalmar län, som hemstält, dels att försäljningen
måtte ske utan att egendom påföres ränta i likhet med den, som åligger
andra frälsehemman i orten, dels ock att den, som vid tiden för försäljningen
innehade egendomen på arrende, måtte tillerkännas optionsrätt
till köpet sålunda, att han, derest egendomen blifvit af honom
väl liäfdad, skulle ega att öfvertaga densamma mot erläggande af den
vid försäljningsauktionen erbjudna högsta köpeskillingen, så vidt denna
funnes i och för sig antaglig. Med anledning af dessa förslag har
Domänstyrelsen anmärkt, att, om köpare ålades att från tillträdesdagen
erlägga ränta å ogulden del af köpeskillingen, detta endast skulle hafva
till påföljd, att vid egendomarnes utbjudande till försäljning köpeskillingarne
minskades med belopp, motsvarande skyldigheten till räntas
utgörande, i följd hvaraf åtgärden blefve för Kronan till intet gagn;
att genom godkännande af det förslag, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Kalmar län framstält i afseende på de sålda egendomarnes
frihet från skyldighet att utgöra grundskatt, ett nytt slags allmänt
frälse skulle uppkomma och, utan att sådant vore af nödvändighet
påkalladt, ännu en hemmansnatur uppstå vid sidan af de många, som
redan törekomme i jordeböckerna; samt att, genom den ifrågasatta
rättigheten för arrendator att öfvertaga annans köpeanbud å egendom,
som till försäljning utbjudits, spekulanter otvifvelaktigt komme att afhållas
från försäljningsauktionerna och köpeskillingarne sålunda att
nedtryckas. Domänstyrelsen, som på grund häraf afstyrkt de berörda
förslagen, har för sin del hemstält, att de i nådiga brefvet den 29
Maj 1874 stadgade vilkor och bestämmelser måtte utan ändring eller
tillägg tillämpas jemväl vid försäljning af nu ifrågavarande kronoegendomar;
och finner jag mig böra instämma i denna Styrelsens
hemställan.

Pröfningen af erhållna köpeanbud å domäner har hittills skett
med ledning af egendomarnes taxeringsvärden och utgående arrenden
jemte de öfriga upplysningar rörande egendomarne, vederbörande
myndigheter varit i tillfälle meddela. Då köpeanbud å egendomar af
den storlek, hvarom nu är fråga, komma till bedömande, lärer det,
såsom äfven Domänstyrelsen erinrat, blifva nödvändigt att ega tillgång
till fullständigare och noggrannare upplysningar om de mångahanda
förhållanden, som kunna inverka på egendomarnes värde. Egendomarnes
utbjudande till försäljning torde derföre böra föregås af en
undersökning af egendomens saluvärde, verkstäld i samma ordning,
som nu är stadgad för arrendeuppskattningar; och synes, i enlighet
med hvad Domänstyrelsen jemväl hemstält, en sådan undersökning höra
förbindas med upprättande af arrendeförslag i vanlig ordning, på det

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

att, derest af en eller annan anledning egendomens försäljning icke skulle
komma till stånd, ny utarrendering af egendomen må kunna ega rum
utan alltför mycken tidsutdrägt. Då de förrättningar, som i nu angifvet
syfte komme att verkställas å kronodomäner, icke skulle i annat
hänseende skilja sig från vanliga arrendevärderingar, än att utlåtande
borde af förrättningsmännen afgifvas jemväl rörande egendomarnes saluvärde,
lärer det falla af sig sjelf, att kostnaden för sådan förrättning
bör bestridas af det å riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda anslag
till resekostnader vid domänförvaltningen och något särskild! medgifvande
i detta hänseende icke behöfva af Riksdagen äskas.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland
belägna, under förvaltning åt Domänstyrelsen stälda och för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer än 200
kronor, men icke utöfver 400 kronor, det må bero af Eders Kongl.
Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egendomen
fortfarande bör för Kronan bibehållas eller till större eller mindre
del försäljas; samt

att, der Eders Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega rum,
densamma må ske i den ordning och under de vilkor, som enligt nådiga
brefvet den 29 Maj 1874 gälla för försäljning af mindre hemman
och lägenheter, med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser,
Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, i allmänhet eller i vissa
fall, för försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel skola
användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark;
lärande medlen böra inlevereras till Riksgäldskontoret och der bokföras
på sätt nu är stadgadt angående köpeskillingarne för de kronoegendomar,
som säljas enligt nådiga brefvet den 29 Maj 1874.

På tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad
föredragande departementschefen sålunda hemstält samt
förordna, att proposition skulle till Riksdagen afl åtas af
den lydelse, bilagan litt.--vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Hans Wachtmeister.