12
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 23.
mo 33.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
aflöningsstat för tjenstepersonalen vid folkskolelärarnes pensionsinrättning
m. m.; gifven Stockholms slott den 31
december 1887.
Med anledning af framställning, gjord af direktionen öfver folkskolelärarnes
pensionsinrättning, hvilken direktion jemväl handhar förvaltningen
af folkskolelärarnes enke- och pupillkassa samt lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa, vill Kongl. Maj:t, under åberopande
af hvad bilagda protokoll öfver ecklesiastikärenden innehåller, härmed
föreslå Riksdagen
att godkänna den i statsrådsprotokollet intagna aflöningsstat för den
vid nämnda tre kassor anstälda personal, att jemte de till aflöningsstaten
hörande bestämmelser tillämpas från och med år 1889;
att medgifva, att för nämnda stats tillämpning må af folkskolelärarnes
pensionsinrättnings tillgångar användas från och med år 1889 högst
2,000 kronor årligen utöfver hvad till förvaltningskostnaders bestridande
redan är från pensionsinrättningen anvisadt;
att medgifva, att de vid dessa kassor anstälde tjensteman och vaktmästare
må, på i statsrådsprotokollet angifna vilkor, undfå pension från
folkskolelärarnes pensionsinrättning till belopp motsvarande deras lön;
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.
13
att, för beredande af sådan pension, det såsom bidrag till folkskolelärares
pensionering för närvarande utgående belopp, 356,500 kronor, må
höjas till 357,427 kronor, eller med 927 kronor;
att medgifva, att för pensionering af afliden tjenstinnehafvares eller
pensionärs enka och barn må, under iakttagande af i statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor, tillämpas föreskrifterna i gällande reglemente för
lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa; samt
att, för beredande af sistnämnda pension, det såsom bidrag till pensionering
af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,
seminarier m. in. för närvarande utgående belopp, 68,471 kronor, må
höjas till 68,816 kronor, eller med 345 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj;t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
C. G. Hammarskjöld.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.i Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1887.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Themptander,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
friherre Tamm,
friherre Peyron.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld, anförde härefter vidare:
»Direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, som tillika
har sig ombetrodd förvaltningen af folkskolelärarnes enke- och pupillkassa
samt lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, har i underdånig
skrifvelse den 27 september 1887 hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställning
dels om vissa ändringar i aflöningen åt de för dessa kassors förvaltning
anstälde tjensteman och vaktmästare m. m., dels ock om beredande
af pensionsrätt så väl för desse tjenstinnehafvare som för deras enkor
och barn.
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.
15
Enligt nu gällande bestämmelser, meddelade, i hvad de afse folkskolelärarnes
pensionsinrättning samt folkskolelärarnes enke- och pupillkassa,
den 15 oktober 1875 och, i hvad de afse elementarlärarnes enkeoch
pupillkassa, den 20 december 1878, utgå:
från folkskolelärarnes
pensions
inrättning
samt *ran elementar
folkskolelärar-
lärarnes enke- Snm a
nes enke- och oc^ pupillkassa
1) Arliga arfvoden till:
direktionens ordförande.....................
två direktionsledamöter tillhopa......
kamreraren.........................................
sekreteraren och ombudsmannen......
kassören och bokhållaren..................
vaktmästaren .......................................
(åtnjuter tillika förmånen af fri
bostad och vedbrand).
2) Årliga förvaltningskostna
der,
hyra för embetslokal, skrifmaterialier,
ved, ljus, extra biträden,
renskrifning m. m...............................
pupillkassa
kronor kronor kronor
1,000 |
500 |
— 1,500 |
1,600 |
— 800 |
— 2,400 |
4,000 |
— 1,500 |
— 5,500 |
1,200 |
— 600 |
1,800 |
2,500 |
— 500 |
— 3,000 |
700 |
— 100 |
— 800 |
2,000: — 1,000: — 8,000: —
Summa 18,000: — 5,000: — 18,000: —
De anslag, som till förvaltningsutgifternas bestridande äro af Riksdagen
anvisade, utgöra:
för folkskolelärarnes pensionsinrättning: räntan å pensionsinrättningens till
200,000 kronor beräknade grundkapital k 5 procent... kr. 10,000: —
för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa: ett i årsan
slaget
till kassan, 63,500 kronor, ingående belopp af » 3,000: —
för lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa:
likaledes i årsanslaget, 68,471 kronor, ingående )) 5,000: —
eller tillsammans kr. 18,000: —
Direktionen, som redan vid ett föregående tillfälle fäst Eders Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet derå, att, i följd af de alltjemt ökade göromålen
inom kassorna, en tillökning i förvaltningsanslaget snart blefve erforderlig,
16
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 23.
har i ofvanberörda skrifvelse anhållit, att, utöfver nämnda 18,000 kronor,
ett belopp af 2,000 kronor årligen måtte få användas till förvaltningsutgifternas
bestridande.
Till stöd för denna framställning har direktionen för att ådagalägga
göromålens tillväxt meddelat, att under tiden från år 1879, då senast
faststälda aflöningsstat började tillämpas, till och med år 1886:
delegarnes antal i de tre kassorna ökats från 7,818 till 9,888 eller
med 38,8 procent;
pensionärernas antal från 665 till 1,214 eller med 82,3 procent;
de årliga pensioneringssummorna från 241,176 kronor 50 öre till
447,759 kronor 21 öre eller med 85,6 procent; samt
fondernas belopp från 3,309,371 kronor 24 öre till 8,219,744 kronor
82 öre eller med 148,3 procent.
Vidare har direktionen gjort eu jemförelse mellan ifrågavarande tre
kassor och andra till samma slag hänförliga anstalter, nemligen arméns
pensionskassa och civilstatens pensionsinrättning i förening med de till
båda dessa anstalter hörande enke- och pupillkassor samt presterskapets
enke- och pupillkassa. Under hänvisande till särskilda för ändamålet upprättade
tablåer har direktionen i detta afseende hufvudsakligen anfört:
att antalet delegare uti ifrågavarande tre kassor vore icke oväsentligt
större än i arméns kassor, mera än dubbelt så stort som i civilstatens
och nära fyra gånger så stort som i presterskapets kassa;
att pensionärernas antal vore mindre uti ifrågavarande tre kassor än
i arméns och civilstatens kassor, men ungefär tre gånger så stort som i
piaster skåpets enke- och pupillkassa;
att det årligen utgående pensionsbeloppet visserligen uti ifrågavarande
tre kassor vore betydligt mindre än i arméns kassor och med omkring
50,000 kronor understege det från civilstatens kassor utgående, men
deremot ungefär tre gånger öfverstege det från presterskapets kassor utgående
beloppet;
att fonderna i civilstatens kassor öfversköte ifrågavarande tre kassors
fonder med omkring en million kronor, men att hvardera af de båda
andra inrättningarnas fonder understege sistnämnda tre kassors fonder med
omkring två millioner kronor;
att deremot förvaltningskostnaderna — oberäknadt arfvodena till
direktionernas ordförande och ledamöter samt utgifterna för expenser —
utgjorde för arméns kassor 28,100 krono!'', för civilstatens 24,500 kronor,
17
Kongl. Maj:ts Nåd Proposition No 23.
för presterskapets enke- och pupillkassa 12,800 kronor samt för ifrågavarande
tre kassor endast 12,500 kronor.
På grund af dessa förhållanden ansåge direktionen det vara tillräckligt
ådagalagdt, att den föreslagna förhöjningen, 2,000 kronor, vore af behof
och billighet påkallad.
Beträffande användningen af detta belopp har direktionen hemstält,
att de vid ifrågavarande tre kassor anstälde tjensteman måtte tilldelas hvar
och en ett ålder stillägg efter fem års tjenstgöring i graden, nemligen:
kamreraren samt kassören och bokhållaren hvardera ett
å 500 kronor eller tillhopa__________________________ 1,000: — och
sekreteraren och ombudsmannen ett å........................... 200: — samt
att anslaget till expenser m. m. måtte förhöjas med...... 800: —
Kronor 2,000: —
Såsom skäl för att låta tjenstemännen endast under form af ålderstillägg
komma i åtjutande af löneförbättring, har direktionen åberopat icke
blott de grunder, som i allmänhet gjort denna aflöningsform lämplig och
på senare tiden beredt densamma en vidsträckt tillämpning, utan tillika
dels vigten af att, så vidt möjligt, vid sina befattningar fästa de tjensteman,
som visat sig ega de insigter och egenskaper i öfrigt, hvilka för ett rätt
handhafvande af kassornas magtpåliggande och ansvarsfulla göromål kräfdes,
dels ock billigheten af att, då kassornas utveckling alltjemt fortginge
och dermed också tjenstemännens arbete undan för undan ökades, hvarom
ofvan nämnda fakta nogsamt bure vittne, dessas aflöning också matte kunna
efter hand ökas.
Angående behöfligheten af den ifrågasatta förhöjningen i anslaget till
expenser m. m. med 800 kronor, hvarigenom detta anslag skulle ökas
från 8,000 till 3,800 kronor, har direktionen anfört, att utgifter af detta
slag tydligen måste växa i samma mån som inrättningarnas verksamhet
växte; att det nuvarande anslaget för öfrigt, oaktadt all sparsamhet, långt
före detta skulle varit otillräckligt, derest det icke år 1876 lyckats direktionen
att inköpa en välbelägen fastighet i hufvudstaden för ett sådant
pris, att direktionen ända till år 1886 kunnat genom afkastningen deraf
bereda pensionsinrättningen icke blott full ränta å det i fastigheten nedlagda
kapital, utan derutöfver hyresfri embetslokal och vaktmästarebostad,
hvarför expensmedelsanslaget icke behöft belastas med utgift för hyra;
men att det emellertid ville synas, som skulle detta gynsamma förhållande
icke komma att fortfara, då den lokal, hvarmed pensionsinrättningen intill
Bill. till Biksd. Prat. 1888. 1 Sami 1 Åfd. 10 Haft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.
senaste tid kunnat, om ock med svårighet, åtnöjas, visat sig allt mera otillräcklig
och mast utvidgas, hvartill komme att nedgången i hyrorna inom
hufvudstaden gafve anledning att befara, att egendomens afkastning skulle
i någon mån minskas, åtminstone under den närmaste framtiden.
I fråga om beredande af medel till den afsedda förhöjningen, 2,000
kronor, har direktionen i sin ofvanomförmälda skrifvelse andragit, att tillgångar
härtill funnes, så att något ytterligare anslag från statsverket icke
erfordrades. Direktionen har i detta hänseende åberopat en utredning öfver
folkskolelärarnes pensionsinrättnings ställning, som professorn D. G. Lindhagen
den 6 Oktober 1884 afgifvit i fråga om det inflytande, som en
förhöjning af minimilönen åt folkskolelärare kunde komma att utöfva på
pensionsinrättningens förmåga att uppfylla sina förbindelser. Denna utredning
visade nemligen, att pensionsinrättningens ställning vore sådan, att
densamma, under antagande af att folkskoleläraretjensternas antal uppginge
till 5,000 och inrättningens fonder kunde göras fruktbärande efter
en räntefot af 4Y3 procent, icke blott kunde mycket väl, utan tillökning i
statsbidraget, fullgöra sina förbindelser och bestrida den ökade pensionering,
som blefve en följd af lägsta delaktighetsbeloppets förhöjning från
600 till 700 kronor, utan att äfven derutöfver tillgång förefunnes för en
ökning i det årliga förvaltningsbidraget för denna inrättning med 2,000
kronor, eller från 10,000 kronor till 12,000 kronor.
Vidare har direktionen erinrat, att det årliga anslag, som till en början
anvisats till förvaltningskostnader vid folkskolelärarnes pensionsinrättning,
varit under de första åren af pensionsinrättningens verksamhet mer
än tillräckligt, så att öfverskott uppkommit, hvilka årligen lagts till inrättningens
kapital; att detta öfverskott, utan beräkning af ränta, år 1876
uppgått till ett sainmanräknadt belopp af 28,361 krona 86 öre; och att
efter nämnda år, då folkskolelärarnes enke- och pupillkassa tillkom, allt
intill de senaste åren någon, ehuru jemförelsevis mindre betydande, besparing
fortfarande kunnat ega rum i de årliga förvaltningskostnaderna,
hvilken besparing för åren 1876—1884 utgjort 4,439 kronor 38 öre.
Detta belopp hade likaledes kommit inrättningens kapital till godo, så att
omförmälda besparingar, räntor oberäknade, uppginge till 32,800 kronor
74 öre.
Då, derest ny lönestat blefve faststäld för folkskolelärarnes pensionsinrättning,
folkskolelärarnes enke- och pupillkassa samt elementarlärarnes
enke- och pupillkassa, aflöningarna för tjenstemännen och vaktmästaren
syntes böra uppföras på ordinarie stat med fördelning, enligt vanliga gran
-
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
der, i lön och tjenstgöringspenningar och ej, såsom hittills, utgå i form af
arfvoden, har direktionen afgifvit förslag till stat för dessa kassor. I hufvudsaklig
öfverensstämmelse med detta förslag skulle staten lyda sålunda:
Tjenstgö- |
||||
Lön. |
ringspen- |
Summa. |
||
ningar. |
||||
1 ordförande och 2 ledamöter i direktio- |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
nen, arfvoden att såsom hittills fördelas |
||||
enligt Eders Kongl. Maj:ts bestämmande |
3,900 |
|||
1 kamrerare ...................................... |
4,000 |
1,500 |
5,500 |
Efter 5 år kan |
1 kassör och bokhållare _______________________ |
2,000 |
1,000 |
3,000 |
lönen höjas |
Efter 5 år kan |
||||
1 sekreterare och ombudsman . ________ |
1,200 |
600 |
1,800 |
lönen höjas |
med 200 kr. |
||||
1 vaktmästare .................................. |
500 |
200 |
700 |
Efter 6 år kan |
(åtnjuter derjemte förmånen af fri bostad |
med 100 kr. |
|||
och vedbrand). |
||||
Till extra biträden, renskrifning, ved, ljus, |
||||
städning, skrifmaterialier m. in. ......... |
3,800 |
Tillika har direktionen hemstält, att beträffande vilkoren för åtnjutande
af de nya löneförmånerna och angående rätt till semester måtte
meddelas enahanda bestämmelser, som vid de på senare tider verkstälda
löneregleringar blifvit i allmänhet stadgade, samt att, då tjenstemänen,
enligt hittills gällande föreskrifter, kunnat endast på förordnande tillsättas,
den tid de innehaft sina befattningar måtte få räknas dem till godo såsom
ordinarie tjenstetid.
Såsom förut är antydt, har direktionen i ofvan omförmälda underdåniga
skrifvelse af den 27 september 1887 äfven gjort framställning om
beredande af rätt till pension så väl för de vid här ifrågavarande kassor
anstälde tjensteman och vaktmästare som för deras enkor och barn. Härvid
har direktionen erinrat, att en af Eders Kongl. Maj:t i detta syfte
till 1886 års Riksdag aflåten proposition icke bifallits, utan blifvit med
ringa röstöfvervigt i gemensamma omröstningar afslagen; att det skäl,
som väsentligen föranledt detta afslag, vore, enligt hvad af riksdagsförhandlingarna
syntes framgå, att söka deri, att de ifrågavarande tjenstinnehafvarnes
aflöningsförmåner icke blifvit af Riksdagen pröfvade och på or
-
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
dinarie stat uppförda, utan utginge blott såsom arfvoden, bestämda inom
af Riksdagen anvisade anslag; samt att detta hinder för bifall till pensioneringen
komme att undanrödjas, om den nya staten vunne godkännande.
I den proposition, som afläts till 1886 års Riksdag, föreslogs att pensioneringen
af tjenstemännen och vaktmästaren skulle besörjas genom folkskolelärarnes
pensionsinrättning, för hvilket ändamål det till samma inrättning
utgående statsanslag borde höjas med 886 kronor.
Direktionen har i sitt nu till Eders Kongl. Maj:t ingifna förslag hemstält,
att bemälde tjenstinnehafvare måtte förklaras berättigade att, sedan
de uppnått föreskrifven lefnads- och tjenstålder, komma i åtnjutande af
pension å allmänna indragningsstaten, i enlighet med de i nådiga brefvet
den 1 juni 1877 meddelade bestämmelser.
I häröfver infordradt underdånigt utlåtande har statskontoret erinrat
att, då tjenstemännen vid arméns och civilstatens pensionsinrättningar åtnjöte
pension från dessa inrättningars egna kassor, statskontoret ansåge,
att pensionsrätt å allmänna indragningsstaten icke borde beviljas för ifrågavarande
tjenstepersonal.
Efter det direktionen anbefalts att inkomma med utredning om det
bidrag af statsmedel, som kunde blifva erforderligt, derest folkskolelärarnes
pensionsinrättning komme att öfvertaga pensioneringen och statsbidrag
härtill erhölles från och med år 1889, har direktionen meddelat, att, under
antagande af 65 lefnads- och 85 tjenstår såsom vilkor för pensions
åtnjutande samt pensionernas utbetalande qvartalsvis, det årligen från början
af år 1889 utgående bidraget af statsmedel, som för ifrågavarande
ändamål skulle erfordras — beräknadt, efter en räntefot af 4x/2 % och
med tillämpning af allmänna enke- och pupillkassans mortalitetserfarenhet
samt i öfrigt i öfverensstämmelse med den af professor Lindhagen för den
föregående underdåniga framställningen i ämnet verkstälda utredning —
komme att i jemnadt tal uppgå till 927 kronor.
I fråga om pensioneringen af desse tjenstinnehafvares enkor och barn
har direktionen återupptagit den underdåniga framställning, som föranledde
Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till 1886 års Riksdag derom,
att rätt måtte medgifvas desse tjenstinnehafvare att vinna delaktighet
i elementarlärarnes enke- och pupillkassa på de grunder, som då föreslogos
och af Eders Kongl. Maj:t gillades, nemligen: att för pensionering af afliden
tjenstinnehafvares eller pensionärs enka och barn skulle tillämpas föreskrifterna
i gällande reglemente för lärarnes vid elementarläroverken enkeoch
pupillkassa, dervid kamreraren skulle anses lika med lektor, kassören
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.
lika med annan ämneslärare samt sekreteraren och vaktmästaren lika med
öfningslärare; att rättighet att vara delegare i sistnämnda kassa skulle tillkomma
hvar och en af de nuvarande tjenstinnehafvarne, derest behörig
anmälan om delaktighet gjordes hos direktionen inom tid, som af Eders
Kongl. Maj:t bestämdes; och att skyldighet att vara delegare i nämnda
kassa skulle åligga hvar och en, som framdeles blefve ordinarie innehafvare
af tjenst på kassornas stat.
För åvägabringande af denna pensionering af tjenstinnehafvarnes
enkor och barn skulle det i främsta rummet åligga tjenstinehafvarne
sjelfve att erlägga de i 6 § af det för lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa gällande reglemente för delegare i kassan stadgade
årsafgifter eller 2 procent af den egentliga lönen jemte ålderstillägget. Hvad
utöfver dessa årliga bidrag erfordras borde utgå af statsmedel, i likhet
med hvad som sker för pensioneringen af bemälde lärares enkor och barn.
Beträffande det af statsmedel erforderliga tillskottet, beräknades detta af
direktionen i dess föregående framställning till 345 kronor årligen, på
grund af en utaf professorn Lindhagen verkstäld utredning. Att samma
tillskott äfven nu kunde betraktas såsom tillräckligt, har direktionen ansett
tydligt deraf, att, då delaktighetsbeloppen i nämnda kassa för samtlige
ifrågavarande tjenstinnehafvare skulle, i händelse den föreslagna nya staten
för kassorna godkändes, komma att beräknas endast efter beloppet af
den deri upptagna egentliga lönen jemte ålderstillägget, enkepensionerna,
enligt nu framstälda förslag, skulle blifva icke oväsentligt lägre än enligt
föregående framställning, nemligen för kamrerarens enka 675 kronor i
stället för 825 kronor, för kassörens enka 417 kronor i stället för 500,
för sekreterarens enka 280 kronor i stället för 360 samt för vaktmästarens
enka 120 kronor i stället för 160, med förhöjning enligt § 25 af
kassans reglemente för ett pensionsberättigadt barn med 30 procent och
för två eller flere med 50 procent af den för enka bestämda pensionen.
Redan då frågan om pensionsrätt för tjenstemännen samt deras enkor
och barn förra gången föredrogs inför Eders Kongl. Majt, anfördes, hurusom,
när folkskolelärarnes pensionsinrättning år 1867 började sin verksamhet
och ännu under flera följande år, göromålen voro jemförelsevis
föga betydande, hvadan tjenstemännen behöfde åt dem egna endast en
mindre del af sin tid och hade sin hufvudsakliga både verksamhet och
utkomst vid andra befattningar. I den mån dels genom folkskolelärarnes
pensionsinrättnings egen utveckling, dels genom tillkomsten af folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa samt elementarlärarnes enke- och pupill
-
22
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 23.
kassa göromålen både till omfång och vigt högst betydligt tillväxt, hade
emellertid tjenstemännens ställning undergått en högst väsentlig förändring.
Ifrån att vara endast mera tillfälliga uppdrag vid sidan af andra hade
dessa tjenster, särskildt kamrerarebefattningen samt kassörs- och bokhållaretjensten,
så utvecklats, att de toge den hufvudsakligaste delen af innehafvarens
tid och krafter i anspråk. Enahanda vore ock förhållandet
med vaktmästaren. Jag erinrade då äfven, att för de mångfaldiga förvaltningsbestyren
vid dessa kassor erfordrades med nödvändighet, att den
vid kassorna anstälda tjenstepersonal icke ofta ombyttes, samt att ett synnerligen
verksamt sätt att söka förekomma sådan vexling vore att bereda
tjensteman och betjening förmånen af pension på äldre dagar och betrygga
deras efterlefvande från nöd.
Detta eger fortfarande sin fulla tillämplighet, hvadan jag anser direktionens
framställningar vara väl förtjenta af nådigt afseende. De för
tjensteinännen och vaktmästaren föreslagna aflöningar uppgå, om ålderstilläggen
ej tagas i beräkning, till i allmänhet samma belopp som dem
nu anvisade arfvoden; och mot fördelningen i lön och tjenstgöringspenningar
har jag ej något att anmärka. Dessa aflöningar kunna visserligen
till en början anses tillräckliga för tjenstinnehafvarne, men för att förekomma
ombyte af personal, med deraf följande olägenheter för kassorna,
synes mig direktionens förslag om ålderstillägg välbetänkt; börande dessa
utgå efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring. Hvad direktionen i öfrigt
beträffande staten anfört torde äfven kunna godkännas.
Af den utaf direktionen lemnade utredning framgår, att den för
nämnda stats genomförande erforderliga förhöjning af 2,000 kronor mycket
väl kan, utan statsverkets betungande och utan att rubba folkskolelärarnes
pensionsinrättnings ställning, ega rum genom att af pensionsinrättningens
medel årligen använda nämnda belopp utöfver hvad från pensionsinrättningen
redan utgår till förvaltningskostnader. Det bör äfven beaktas
att, enär större delen af dessa 2,000 kronor äro afsedda till ålderstillägg,
fulla beloppet icke behöfver användas under sådana perioder, då eu eller
flere af personalen icke äro till ålderstillägg berättigade.
Direktionens förslag att bereda tjensteman och betjening pensionsrätt
å allmänna indragningsstaten synes mig deremot icke vara af beskaffenhet
att böra bifallas, utan anser jag fortfarande, att pensioneringen bör besörjas
af folkskolelärarnes pensionsinrättning, och denna inrättning för den
skull beredas ökadt bidrag af statsmedel till det af direktionen uppgifna
belopp. I fråga om vilkoren för pensionsrätten tillåter jag mig att upp
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 28. 23
repa hvad direktionen härom yttrade, då frågan förra gången var å bane,
nemligen att, om det stadgades att tjenstemännen och vaktmästaren skulle
för erhållande af pension hafva uppnått 65 lefnadsår och minst 35 år
varit i pensionsinrättningens tjenst, det framdeles lätt kunde inträffa, att
direktionen vid återbesättande af en ledig tjenst funne sig förhindrad att
antaga °en i öfrigt synnerligen lämplig person, enär han redan hunnit den
lefnadsalder, att det behöriga antalet tjenstår ej kunde af honom uppnås
förr än vid exempelvis 70 å 75 års ålder. Direktionen hemstälde derför
om den jemkning, att pensionsrätt för tjenstinnehafvare måtte inträda, då
han^ vid uppnadda 65 lefnadsår varit 35 år i allmän tjenst, deraf minst
25 år i dessa anstalters tjenst. Detta af mig tillstyrkta vilkor vann ock
Eders Kongl. Maj:ts godkännande.
I fråga om pensioneringen af förenämnda enkor och barn biträder
jag till alla delar direktionens förslag.
Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
godkänna ofvanintagna aflöningsstat, att tillämpas från och med år 1889;
börande för kamreraren, kassören och bokhållaren, sekreteraren och ombudsmannen
samt vaktmästaren gälla såsom vilkor för åtnjutande af de i
staten angifna aflöningsförmåner:
1) att tjensteman skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som framdeles kan blifva
stadgad;
2) att tjenstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, tjenstens
innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, den senare utgörande
_ en månad årligen, men skola för den tid, han eljest varit från
tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;
3) att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas
att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket
af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
4) att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester, tjensteman skall vara skyldig att, om han förordnas till högre
befattning, densamma mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen
anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot svarande
belopp, bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;
5) att den i staten angifna förhöjning af lönen efter fortsatt innehafvande
af samma tjenst under fem år må inträda vid början af kalen
-
24 Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition No 28.
deråret näst efter det, då nämnda tjenstålder uppnåtts, derest innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin eller, på grund af förordnande,
annan af de i staten angifna tjenster samt blifvit för sin tjenstgöring
väl vitsordad; dock att icke må afräknas den tid han åtnjutit semester;
och bör löntagare tillgodoberäknas den tid, han före nämnda stats
tillämpning på förordnande bestridt innehafvande tjenst;
6) att med kamrerarebefattningen icke må förenas annan tjenst å rikets,
Riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af kamrerarebefattningen;
dock att kamreraren, derest han, då staten började tillämpas,
redan innehar annan tjenst, må densamma behålla, så länge den icke är
för hans tjenstgöring såsom kamrerare hinderlig; samt
7) att, hvad i näst föregående punkt stadgats rörande kamrerarebefattningen
jemväl skall gälla för kassören och bokhållaren, derest direktionen
pröfvar sådant erforderligt.
Äfven hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att medgifva, att för ifrågavarande stats tillämpning må af folkskolelärarnes
pensionsinrättnings tillgångar användas från och med år 1889
högst 2,000 kronor årligen utöfver hvad till förvaltningskostnaders bestridande
redan är från pensionsinrättningen anvisadt.
Vidare tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
dels att medgifva, att bemälde tjensteman och vaktmästare må, sedan
de uppnått 65 lefnadsår och under 85 ar varit i allmän tjenst, deraf
minst 25 år i dessa anstalters tjenst, ega att vid afskedstagandet undfå
pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning till belopp motsvarande
deras lön; börande härvid iakttagas att den, som uppnått nämnda lefnadsoch
tjenstålder, är förpligtad att, mot erhållande af berörda pension, från
tjensten afgå; den myndighet, som eger afskedet meddela, dock obetaget
att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna ifrågavarande
anstalter och kan finnas villig att i tjensten qvarstå;
dels ock att, för beredande af pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning
för de vid nämnda kassor anstälde tjensteman och vaktmästare,
det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering för närvarande utgående
belopp, 356,500 kronor, må höjas till 857,427 kronor eller med 927
kronor.
Slutligen hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen -
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
25
ej mindre att medgifva, att för pensionering af afliden tjenstinnehafVares
eller pensionärs enka och barn må tillämpas föreskrifterna i gällande
reglemente för lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa,
dervid kamreraren anses lika med lektor, kassören med annan
ämneslärare samt sekreteraren och vaktmästaren lika med öfningslärare;
börande härvid iakttagas, att rättighet att vara delegare i sistnämnda
kassa tillkommer hvar och en af nuvarande tjenstinnehafvarne, derest behörig
anmälan om delaktighet göres hos direktionen inom tid, som af
Eders Kongl. Maj:t bestämmes, och att skyldighet att vara delegare i sistnämnda
kassa åligger hvar och en. som framdeles blifver till innehafvare
af någon af omförmälda befattningar vid ifrågavarande kassor utnämnd,
än och att, för beredande af omförmälda pension, det såsom bidrag
till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
pedagogier, seminarier in. m. för närvarande utgående belopp, 68,471
kronor, må höjas till 68,816 kronor eller med 845 kronor.
Hvad departementschefen sålunda hemstält och
tillstyrkt täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla; och skulle
proposition till Riksdagen aflåtas med den lydelse bilagan
F vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
A. vem Krusenstjerna.
Bih. till Riksd. Prat. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
4